<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2261921</hangar_id>
 <dok_id>GG034</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>4</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:4</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>4</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-06-18 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:44:01</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:05:32</publicerad>
 <titel>om villkorlig frigivning, m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG034/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG034</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG034</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1992/93:4&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om villkorlig frigivning, m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Prop.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1992/93:4&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-&lt;br&gt;gade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 juni 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att den obligatoriska halvtidsfrigivningen skall&lt;br&gt;avskaffas. Huvudregeln om tidpunkten för villkorlig frigivning, som nu är&lt;br&gt;halva strafftiden, blir att minst två tredjedelar av strafftiden skall ha&lt;br&gt;avtjänats. Villkorlig frigivning föreslås bli fakultativ, dvs. att prövning av&lt;br&gt;frigivningen kan göras i varje enskilt fall. Vid prövningen av om den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen bör senareläggas skall särskilt beaktas om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för den intagnes anpassning i samhället framstår som speciellt&lt;br&gt;ogynnsamma med hänsyn till frigivningsförhållandena, hans uppförande&lt;br&gt;under anstaltsvistelsen eller andra särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla som döms till tidsbestämt fängelse i minst en månad föreslås kunna&lt;br&gt;friges villkorligt. Undantag görs för fängelse som utgör förvandlingsstraff&lt;br&gt;för böter och för fängelse som har ådömts tillsammans med skyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För långtidsdömda föreslås särskilda regler. Har någon dömts till&lt;br&gt;fängelse i två år eller mer för särskilt allvarlig brottslighet, får han inte&lt;br&gt;friges förrän två tredjedelar av tiden avtjänats, om det finns en påtaglig risk&lt;br&gt;att han kommer att återfalla i sådan brottslighet. I övriga fall med utdömda&lt;br&gt;straff på två år eller mer kan frigivning få ske tidigare, dock inte förrän&lt;br&gt;halva tiden har avtjänats. För fängelsestraff enligt domar på mellan ett och&lt;br&gt;två år föreslås en särskild reglering så att tröskeleffekter undviks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av frågan om villkorlig frigivning skall göras av Kriminal-&lt;br&gt;vårdsnämnden. För den som avtjänar fängelse kortare tid än två år fordras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 4&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock att Kriminalvårdsstyrelsen eller annan, som styrelsen bestämmer, Prop. 1992/93:4&lt;br&gt;särskilt påkallar att nämnden skall pröva frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet till frigivningspermission öppnas för alla som avtjänar&lt;br&gt;fängelse från den dag då villkorlig frigivning tidigast kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakning efter villkorlig frigivning skall kunna ske av dem som&lt;br&gt;friges ffån straff på minst två månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överföring av verkställighet av brottmålsdom föreslås kunna prövas av&lt;br&gt;regeringen om särskilda skäl föranleder det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lagändringar som berör villkorlig frigivning föreslås träda i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 juli 1993 och övriga den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 48 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande enligt detta kapitel&lt;br&gt;innebär att den misstänkte till god-&lt;br&gt;kännande omedelbart eller inom&lt;br&gt;viss tid förelägges ett bötesstraff,&lt;br&gt;fastställt vid strafföreläggande efter&lt;br&gt;vad åklagaren anser brottet&lt;br&gt;förskylla och vid föreläggande av&lt;br&gt;ordningsbot efter vad som bestämts&lt;br&gt;enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande enligt detta kapitel&lt;br&gt;innebär att den misstänkte till god-&lt;br&gt;kännande omedelbart eller inom&lt;br&gt;viss tid föreläggs ett bötesstraff,&lt;br&gt;fastställt vid strafföreläggande efter&lt;br&gt;vad åklagaren anser att brottet bör&lt;br&gt;föranleda och vid föreläggande av&lt;br&gt;ordningsbot efter vad som bestämts&lt;br&gt;enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott förenat med egendoms förverkande eller annan sådan särskild&lt;br&gt;rättsverkan, skall också denna föreläggas den misstänkte till godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strafföreläggande får utfärdas&lt;br&gt;beträffande brott, för vilket inte&lt;br&gt;föreskrivs svårare straff än böter,&lt;br&gt;dock ej normerade böter, och be-&lt;br&gt;träffande brott, for vilket föreskrivs&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader. Om dagsböter skall an-&lt;br&gt;vändas som påföljd för brottet, får&lt;br&gt;dock strafföreläggande utfärdas&lt;br&gt;endast när brottet ensamt eller&lt;br&gt;tillsammans med annat sådant brott&lt;br&gt;som nu har nämnts förskyller högst&lt;br&gt;etthundratjugo dagsböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strafföreläggande får utfärdas&lt;br&gt;beträffande brott, för vilket inte&lt;br&gt;föreskrivs svårare straff än böter,&lt;br&gt;dock inte normerade böter, och be-&lt;br&gt;träffande brott, för vilket föreskrivs&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex må-&lt;br&gt;nader. Om dagsböter skall användas&lt;br&gt;som påföljd för brottet, får dock&lt;br&gt;strafföreläggande utfärdas endast&lt;br&gt;när brottet ensamt eller tillsammans&lt;br&gt;med annat sådant brott som nu har&lt;br&gt;nämnts bör föranleda högst ett-&lt;br&gt;hundratjugo dagsböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns särskilda bestämmelser om strafföreläggande för brott som har&lt;br&gt;begåtts av någon som är under arton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1968:193.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:241.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i 26 kap. skall införas en ny paragraf, 6 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 25 kap. 1 och 6 §§ samt 26 kap. 6, 7-9 och 11 §§ skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter skall dömas ut, enligt vad&lt;br&gt;som är föreskrivet för brottet i&lt;br&gt;fråga, i dagsböter, penningböter el-&lt;br&gt;ler normerade böter. Är viss bötes-&lt;br&gt;form inte föreskriven för brottet,&lt;br&gt;döms böter ut i dagsböter eller, om&lt;br&gt;brottet förskyller lägre straff än&lt;br&gt;trettio dagsböter, i penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter skall dömas ut, enligt vad&lt;br&gt;som är föreskrivet för brottet i&lt;br&gt;fråga, i dagsböter, penningböter el-&lt;br&gt;ler normerade böter. Är viss bö-&lt;br&gt;tesform inte föreskriven för brottet,&lt;br&gt;döms böter ut i dagsböter eller, om&lt;br&gt;brottet bör föranleda lägre straff än&lt;br&gt;trettio dagsböter, i penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter som gemensamt straff för&lt;br&gt;flera brott döms ut i dagsböter, om&lt;br&gt;något av brotten förskyller dags-&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som gemensamt straff får dagsböter bestämmas till ett antal av högst&lt;br&gt;tvåhundra och penningböter till ett belopp av högst femtusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det för något av brotten är föreskrivet ett visst lägsta bötesstraff, får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta inte underskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter som gemensamt straff för&lt;br&gt;flera brott döms ut i dagsböter, om&lt;br&gt;något av brotten bör föranleda&lt;br&gt;dagsböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undergår fängelse på&lt;br&gt;viss tid skall, om inte annat följer&lt;br&gt;av andra stycket eller 7 §, vill-&lt;br&gt;korligt friges sedan halva tiden har&lt;br&gt;avtjänats. Frigivning får dock inte&lt;br&gt;ske förrän verkställigheten har&lt;br&gt;pågått minst två månader. Inte&lt;br&gt;heller får villkorlig frigivning ske&lt;br&gt;från fängelse som har ådömts enligt&lt;br&gt;28 kap. 3 § eller från ett förvand-&lt;br&gt;lingsstraffför böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som avtjänar fängelse på&lt;br&gt;viss tid, minst en månad, får med-&lt;br&gt;ges villkorlig frigivning. Villkorlig&lt;br&gt;frigivning får dock inte ske från&lt;br&gt;fängelse som har dömts ut enligt&lt;br&gt;28 kap. 3 § eller från ett förvand-&lt;br&gt;lingsstraffför böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde begär det, kan&lt;br&gt;frigivningen uppskjutas till senare&lt;br&gt;tidpunkt än som följer av första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om strafftiden är högst ett är, får&lt;br&gt;villkorlig frigivning ske tidigast när&lt;br&gt;två tredjedelar av strafftiden l-ar&lt;br&gt;avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om strafftiden är längre än ett år&lt;br&gt;men kortare än två år, får villkorlig&lt;br&gt;frigivning ske tidigast när åtta må-&lt;br&gt;nader samt en tredjedel av den tid&lt;br&gt;som överstiger ett dr har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om strafftiden är två år eller mer&lt;br&gt;och annat inte följer av 6 a §, får&lt;br&gt;villkorlig frigivning ske tidigast när&lt;br&gt;halva strafftiden har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde begär det, kan&lt;br&gt;frigivningen uppskjutas till senare&lt;br&gt;tidpunkt än som följer av andra -&lt;br&gt;fjärde styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon dömts till fängelse i&lt;br&gt;lägst två dr för särskilt allvarlig&lt;br&gt;brottslighet som har riktat sig mot&lt;br&gt;eller medfört fara för liv eller hälsa&lt;br&gt;eller som ingdtt som ett led i en yr-&lt;br&gt;kesmässig eller organiserad brotts-&lt;br&gt;lighet, får han inte villkorligt friges&lt;br&gt;förrän tvä tredjedelar av den i do-&lt;br&gt;men bestämda strafftiden har avtjä-&lt;br&gt;nats, om det föreligger en påtaglig&lt;br&gt;risk att han efter frigivningen åter-&lt;br&gt;faller i brottslighet av sådant all-&lt;br&gt;varligt slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i första&lt;br&gt;stycket gäller även om domen om-&lt;br&gt;fattar också annan brottslighet än&lt;br&gt;som avses där. Om ett annat fängel-&lt;br&gt;sestraff verkställs samtidigt, skall&lt;br&gt;6 § tillämpas med avseende på det&lt;br&gt;straffet vid prövning av frågan om&lt;br&gt;villkorlig frigivning frän den sam-&lt;br&gt;manlagda strafftiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågan, om den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen bör ske se-&lt;br&gt;nare än vid den tidigaste tidpunkt&lt;br&gt;som anges i 6 eller 6 a §, skall det&lt;br&gt;särskilt beaktas om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för den intagnes anpass-&lt;br&gt;ning i samhället framstår som&lt;br&gt;speciellt ogynnsamma med hänsyn&lt;br&gt;till frigivningsförhållandena, hans&lt;br&gt;uppförande under anstaltsvistelsen&lt;br&gt;eller andra särskilda omständig-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon har dömts till fängelse&lt;br&gt;i lägst två år för särskilt allvarlig&lt;br&gt;brottslighet som har riktat sig mot&lt;br&gt;eller medfört fara för liv eller hälsa&lt;br&gt;och påtaglig risk bedöms föreligga&lt;br&gt;för att han efter frigivningen fort-&lt;br&gt;sätter brottslighet av samma slag,&lt;br&gt;får han inte villkorligt friges förrän&lt;br&gt;två tredjedelar av den i domen be-&lt;br&gt;stämda strafftiden har avtjänats.&lt;br&gt;Vid prövning av frågan om villkor-&lt;br&gt;lig frigivning efter denna tidpunkt&lt;br&gt;skall förutom åteifallsrisken beak-&lt;br&gt;tas verkningarna av fortsatt frihets-&lt;br&gt;förlustför den dömde och förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för hans anpassning i&lt;br&gt;samhället med hänsyn till de förhål-&lt;br&gt;landen i vilka han skulle komma att&lt;br&gt;försättas efter frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i första&lt;br&gt;stycket gäller även om domen avser&lt;br&gt;också annan brottslighet än som av-&lt;br&gt;ses där. Verkställs samtidigt ett an-&lt;br&gt;nat fängelsestraff, skall, vid pröv-&lt;br&gt;ning av frågan om villkorlig frigiv-&lt;br&gt;ning från den sammanlagda straffti-&lt;br&gt;den, 6 § tillämpas med avseende på&lt;br&gt;det straffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställs samtidigt flera fängel-&lt;br&gt;sestraff, skall vid tillämpning av 6 §&lt;br&gt;hänsyn tas till den sammanlagda&lt;br&gt;fängelsetiden. Som fängelse anses&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om flera fängelsestraff verkställs&lt;br&gt;samtidigt, skall vid tillämpning av&lt;br&gt;6 § hänsyn tas till den sammanlagda&lt;br&gt;fängelsetiden . Vad nu sagts gäller&lt;br&gt;dock inte tid för fängelse som dömts&lt;br&gt;ut enligt 28 kap. 3 § eller förvand-&lt;br&gt;lingsstraffför böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;härvid även förvandlingsstraff för&lt;br&gt;böter. Ingår bland de straff som&lt;br&gt;samtidigt verkställs sådant straff&lt;br&gt;som avses i 6 § tredje meningen får&lt;br&gt;villkorlig frigivning inte ske förrän&lt;br&gt;verkställigheten har pågått minst&lt;br&gt;den tid som svarar mot detta straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom avtjänad tid räknas även tid varunder straffet skall anses verkställt&lt;br&gt;på grund av domstols förordnande som i 33 kap. 5 och 6 §§ sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240.&lt;br&gt;Senaste lydelse 1991:451.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som har dömts&lt;br&gt;till fängelse i lägst två år prövar kri-&lt;br&gt;minalvårdsnämnden frågan om vill-&lt;br&gt;korlig frigivning från straffet eller,&lt;br&gt;om annat straff samtidigt verkställs,&lt;br&gt;från den sammanlagda strafftiden. /&lt;br&gt;annat fall fastställs tidpunkten för&lt;br&gt;villkorlig frigivning av kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen eller tjänsteman som&lt;br&gt;styrelsen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som har dömts&lt;br&gt;till fängelse i lägst två år prövar&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden frågan om&lt;br&gt;villkorlig frigivning från straffet el-&lt;br&gt;ler, om annat straff samtidigt verk-&lt;br&gt;ställs, från den sammanlagda straff-&lt;br&gt;tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller an-&lt;br&gt;nan som styrelsen efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande föreskriver får på-&lt;br&gt;kalla att Kriminalvårdsnämnden&lt;br&gt;även i annat fall prövar frågan om&lt;br&gt;villkorlig frigivning. Påkallas inte&lt;br&gt;prövning skall den dömde friges när&lt;br&gt;han avtjänat två tredjedelar av&lt;br&gt;tiden eller den kortare tid efter&lt;br&gt;vilken villkorlig frigivning tidigast&lt;br&gt;kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om villkorlig frigivning som inte har gått i verkställighet kan än-&lt;br&gt;dras, om den dömde begär att frigivningen skall uppskjutas eller det annars&lt;br&gt;föranleds av ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till att villkorlig fri-&lt;br&gt;givning äger rum eller senare kan&lt;br&gt;beslutas att den frigivne skall stå&lt;br&gt;under övervakning, om det bedöms&lt;br&gt;som påkallat. Sådant beslut medde-&lt;br&gt;las av frivårdsmyndighet i kriminal-&lt;br&gt;vårdsverket. Har övervakning be-&lt;br&gt;slutats men bedöms därefter att&lt;br&gt;övervakning inte längre är påkallad,&lt;br&gt;får övervakningsnämnden besluta&lt;br&gt;att övervakningen skall upphöra.&lt;br&gt;Övervakningen skall utan något sär-&lt;br&gt;skilt beslut upphöra sedan ett år av&lt;br&gt;prövotiden har förflutit, om inte an-&lt;br&gt;nat följer av 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till att villkorlig fri-&lt;br&gt;givning äger rum eller senare kan&lt;br&gt;beslutas att den som avtjänar ett&lt;br&gt;fängelsestraff på mer än två måna-&lt;br&gt;der och friges från detta skall stå&lt;br&gt;under övervakning, om det bedöms&lt;br&gt;som påkallat. Beslut om övervak-&lt;br&gt;ning meddelas av frivårdsmyn-&lt;br&gt;dighet i Kriminalvårdsverket. Har&lt;br&gt;övervakning beslutats men bedöms&lt;br&gt;därefter att övervakning inte längre&lt;br&gt;är påkallad, får övervakningsnämn-&lt;br&gt;den besluta att övervakningen skall&lt;br&gt;upphöra. Övervakningen skall utan&lt;br&gt;något särskilt beslut upphöra sedan&lt;br&gt;ett år av prövotiden har förflutit, om&lt;br&gt;inte annat följer av 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 26 kap. 6-9 §§ i deras äldre lydelse skall&lt;br&gt;fortfarande gälla för den som före ikraftträdandet dömts till fängelse på viss&lt;br&gt;tid eller ålagts förvandlingsstraff för böter. Detta gäller dock inte be-&lt;br&gt;stämmelsen i 26 kap. 6 § första stycket andra meningen om minimitiden för&lt;br&gt;villkorlig frigivning. Villkorlig frigivning från fängelsestraff som uppgår till&lt;br&gt;en månad men understiger tre månader skall ske först när två tredjedelar av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strafftiden har avtjänats. Villkorlig frigivning får inte ske från straff som&lt;br&gt;understiger en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställs gemensamt efter ikraftträdandet fängelse som ådömts dessför-&lt;br&gt;innan och fängelse som ådömts därefter, skall första stycket tillämpas på det&lt;br&gt;förra straffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som&lt;br&gt;har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya före-&lt;br&gt;skriften.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av&lt;br&gt;strafftid m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 och 22 §§ lagen (1974:202) om beräkning&lt;br&gt;av strafftid m.m.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som har börjat undergå&lt;br&gt;fängelse på viss tid skall kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen så snart det kan ske&lt;br&gt;fastställa dagen för strafftidens slut.&lt;br&gt;Överstiger strafftiden två månader,&lt;br&gt;skall styrelsen därvid även fastställa&lt;br&gt;tidpunkten för villkorlig frigivning&lt;br&gt;och för prövotidens utgång eller,&lt;br&gt;om det är fråga om ett sådant fall&lt;br&gt;som avses i 26 kap. 9 § första&lt;br&gt;stycket första meningen brottsbal-&lt;br&gt;ken, ange den eller de dagar, som är&lt;br&gt;av betydelse för tillämpningen av&lt;br&gt;bestämmelserna om sådan frigiv-&lt;br&gt;ning, samt den strafftid som då&lt;br&gt;återstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När omständigheterna ger anled-&lt;br&gt;ning till det, får ett beslut enligt&lt;br&gt;första stycket ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som har börjat avtjäna&lt;br&gt;fängelse på viss tid skall Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen så snart det kan ske&lt;br&gt;fastställa dagen för strafftidens slut.&lt;br&gt;Om strafftiden uppgår till en månad&lt;br&gt;eller mer, skall styrelsen därvid&lt;br&gt;även fastställa den tidigaste tidpunkt&lt;br&gt;då villkorlig frigivning kan komma i&lt;br&gt;fråga samt tidpunkten för prövoti-&lt;br&gt;dens utgång. År det fråga om ett så-&lt;br&gt;dant fall som avses i 26 kap. 9 § för-&lt;br&gt;sta stycket brottsbalken, skall i&lt;br&gt;stället den eller de dagar anges, som&lt;br&gt;är av betydelse för tillämpningen av&lt;br&gt;bestämmelserna om sådan frigiv-&lt;br&gt;ning, samt den strafftid som då&lt;br&gt;återstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När omständigheterna ger anled-&lt;br&gt;ning till det, skall ett beslut enligt&lt;br&gt;första stycket ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har domstol enligt 33 kap. 5-&lt;br&gt;7 §§ brottsbalken förordnat att&lt;br&gt;fängelse skall anses verkställt till&lt;br&gt;visst antal dagar, skall först beräk-&lt;br&gt;nas slutdag utan avseende därpå och&lt;br&gt;avdraget beräknas från den dagen.&lt;br&gt;Detsamma gäller i fråga om tid som&lt;br&gt;enligt 19 § andra stycket skall räk-&lt;br&gt;nas som tid varunder straffet verk-&lt;br&gt;ställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har domstol enligt 33 kap. 5 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §§ brottsbalken förordnat att fäng-&lt;br&gt;else skall anses verkställt till visst&lt;br&gt;antal dagar, skall först beräknas&lt;br&gt;slutdag utan avseende därpå och av-&lt;br&gt;draget beräknas från den dagen.&lt;br&gt;Detsamma gäller i fråga om tid som&lt;br&gt;enligt 19 § andra stycket skall räk-&lt;br&gt;nas som tid varunder straffet verk-&lt;br&gt;ställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:1010.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till förberedande av frigivning&lt;br&gt;kan en intagen som avses i 26 kap.&lt;br&gt;7 § brottsbalken beviljas permission&lt;br&gt;under viss längre tid (frigivnings-&lt;br&gt;permission). Sådan permission får&lt;br&gt;inte beviljas för tid före den dag då&lt;br&gt;tvä tredjedelar av straffet har avtjä-&lt;br&gt;nats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till förberedande av frigivning&lt;br&gt;kan en intagen beviljas permission&lt;br&gt;under viss längre tid (frigivnings-&lt;br&gt;permission). Sådan permission får&lt;br&gt;inte beviljas för tid före den dag då&lt;br&gt;villkorlig frigivning tidigast kan&lt;br&gt;komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För frigivningspermission får ställas de villkor som kan anses erfor-&lt;br&gt;derliga beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:1011.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i passlagen (1978:302)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § passlagen (1978:302) skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PasstillstAnd fordras för den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;undergår kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt, utom när påföljden är fäng-&lt;br&gt;else pä sd kort tid att villkorlig&lt;br&gt;frigivning ej kan komma i fråga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. står under övervakning efter&lt;br&gt;frigivning från fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. undergår kriminalvård i an-&lt;br&gt;stalt, utom när påföljden är fängelse&lt;br&gt;i tvd mdnader eller kortare tid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dom på skyddstillsyn eller villkorlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:221.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt&lt;br&gt;samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 26 och 34 a §§ lagen (1972:260) om internatio-&lt;br&gt;nellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom skall ha följande ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om verkställighet i främ-&lt;br&gt;mande stat här i landet ådömd eller&lt;br&gt;ålagd påföljd enligt förordnande&lt;br&gt;som avses i 2 § första eller tredje&lt;br&gt;stycket upptages av kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen eller, i fråga om verkstäl-&lt;br&gt;lighet av överlämnande till rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård, socialstyrelsen el-&lt;br&gt;ler, i fråga om verkställighet av bö-&lt;br&gt;ter eller förverkande, annan myn-&lt;br&gt;dighet som regeringen bestämmer.&lt;br&gt;Framställning om verkställighet får&lt;br&gt;ej göras, om med motsvarande till-&lt;br&gt;lämpning av 5 § andra stycket 1-8&lt;br&gt;hinder mot verkställighet i den&lt;br&gt;främmande staten kan antagas före-&lt;br&gt;ligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om verkställighet i främ-&lt;br&gt;mande stat här i landet ådömd eller&lt;br&gt;ålagd påföljd enligt förordnande&lt;br&gt;som avses i 2 § första eller tredje&lt;br&gt;stycket upptas av Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen eller, i fråga om verk-&lt;br&gt;ställighet av överlämnande till rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård, Socialstyrelsen&lt;br&gt;eller, i fråga om verkställighet av&lt;br&gt;böter eller förverkande, annan myn-&lt;br&gt;dighet som regeringen bestämmer.&lt;br&gt;Om det föreligger särskilda skäl, får&lt;br&gt;en myndighet som här avses med&lt;br&gt;eget yttrande överlämna ett ärende&lt;br&gt;till regeringen för avgörande. Fram-&lt;br&gt;ställning om verkställighet får ej&lt;br&gt;göras, om med motsvarande till-&lt;br&gt;lämpning av 5 § andra stycket 1-8&lt;br&gt;hinder mot verkställighet i den&lt;br&gt;främmande staten kan antas före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd får ej göras,&lt;br&gt;om den dömde är svensk medborgare och själv motsätter sig åtgärden.&lt;br&gt;Uppkommer fråga om verkställighet av frihetsberövande påföljd som&lt;br&gt;ådömts eller ålagts annan än svensk medborgare, skall Statens invandrar-&lt;br&gt;verk höras, om icke den dömde samtycker till åtgärden. Avstyrker Invan-&lt;br&gt;drarverket att framställning göres, underställes ärendet regeringen för avgö-&lt;br&gt;rande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har regeringen enligt 3 § förordnat att verkställighet av påföljd i visst fall&lt;br&gt;får anförtros myndighet i främmande stat, ombesörjer Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen eller, i fråga om verkställighet av överlämnande till rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård, Socialstyrelsen att framställning om verkställighet görs i&lt;br&gt;den främmande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1144.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om verkställighet enligt överförandekonventionen i främmande&lt;br&gt;stat av här i landet ådömd påföljd upptas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i&lt;br&gt;fråga om verkställighet av överlämnande till rättspsykiatrisk vård, av&lt;br&gt;Socialstyrelsen. Framställning om sådan verkställighet får inte göras, om&lt;br&gt;med motsvarande tillämpning av 25 a § första stycket hinder mot verkstäl-&lt;br&gt;lighet i den främmande staten kan antas föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om verkställighet enligt första stycket på begäran av främmande&lt;br&gt;stat prövas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av&lt;br&gt;överlämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen med motsvarande&lt;br&gt;tillämpning av 25 a § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller So-&lt;br&gt;cialstyrelsen får, om det föreligger&lt;br&gt;särskilda skäl, med eget yttrande&lt;br&gt;överlämna ett ärende om verkstäl-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i denna paragraf&lt;br&gt;gäller 28, 29 och 33 §§ första&lt;br&gt;stycket i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lig het till regeringen för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i denna paragraf&lt;br&gt;gäller 28, 29 och 33 §§ i tillämpliga&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1144.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsråden B. Westerberg, ordförande, Friggebo, Johansson,&lt;br&gt;Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkenspiel, Thurdin,&lt;br&gt;Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel,&lt;br&gt;P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om villkorlig frigivning, m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;I Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för&lt;br&gt;Justitiedepartementet i maj 1979 en kommitté för att utreda vissa frågor om&lt;br&gt;bl.a. fängelse och kriminalvård i anstalt. Kommittén antog namnet&lt;br&gt;Fängelsestraffkommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har avgett sammanlagt fyra betänkanden. De två första, del-&lt;br&gt;betänkandena (SOU 1980:1) Fjorton dagars fängelse och (SOU 1981:92)&lt;br&gt;Villkorlig frigivning samt nämnder och lekmannamedverkan inom krimi-&lt;br&gt;nalvården, har lett till ändringar i brottsbalken (BrB) rörande främst mini-&lt;br&gt;mitiden för fängelsestraff och villkorlig frigivning (prop. 1980/81:44, bet.&lt;br&gt;1980/8 l:JuU32, rskr. 1980/81:252, SFS 1981:331, prop. 1982/83:85, bet.&lt;br&gt;1982/83:JuU26, rskr. 1982/83:241, SFS 1983:240).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén överlämnade i april 1986 sitt huvudbetänkande&lt;br&gt;(SOU 1986:13-15) Påföljd för brott och avgav sitt slutbetänkande (SOU&lt;br&gt;1988:7) Frihet från ansvar i maj 1988. Detta sistnämnda betänkande har&lt;br&gt;ännu inte lett till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs huvudbetänkande spänner över stora delar av straffrättens&lt;br&gt;område, och kommitténs förslag till regler för påföljdsval och straffmätning&lt;br&gt;resp, ändringar i bötesstraffet har behandlats och lett till lagändringar (prop.&lt;br&gt;1987/88:120, bet. 1987/88:JuU45, rskr. 1987:88:404, SFS 1988:942-948&lt;br&gt;resp. prop. 1990/91:68 bet. 1990/9l:JuU 10, rskr. 1990:91:155, SFS&lt;br&gt;1991:240-301). På grundval av betänkandet beslutade förra regeringen den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II juli 1991 också en lagrådsremiss om villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu är frågan om villkorlig frigivning och vissa därmed sammanhängande&lt;br&gt;frågor som kommittén har behandlat aktuella för lagstiftning från delvis an-&lt;br&gt;dra utgångspunkter. Kommitténs sammanfattning av innehållet i betänkan-&lt;br&gt;det samt kommitténs förslag till lagtexter framgår av nämnda huvudbetän-&lt;br&gt;kande. Kommitténs betänkande har remissbehandlats. Efter remiss har ytt-&lt;br&gt;rande över betänkandet avgetts av Svea hovrätt. Hovrätten för Nedre&lt;br&gt;Norrland, Stockholms, Göteborgs, Norrköpings och Luleå tingsrätter,&lt;br&gt;Domstolsverket, Riksåklagaren (RÅ), Rikspolisstyrelsen (RPS), Krimi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nalvårdsstyrelsen (KVS), Kriminalvårdsnämnden (KVN), Stockholms&lt;br&gt;första övervakningsnämnd, Övervakningsnämnden i Uppsala, Brottsföre-&lt;br&gt;byggande rådet (BRÅ), Överbefälhavaren, Statens räddningsverk, Social-&lt;br&gt;styrelsen, Trafiksäke hetsverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, General-&lt;br&gt;tullstyrelsen, Riksskatteverket (RSV), Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Stockholms Universitet, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala&lt;br&gt;Universitet, Statens invandrarverk. Statskontoret, Riksrevisionsverket&lt;br&gt;(RRV), Rättegångsutredningen (Jul977:06), justitieombudsmannen Anders&lt;br&gt;Wigelius, Riksbanken, Landstingsförbundet, Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund, Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges åklagare.&lt;br&gt;Föreningen Sveriges länspolischefer. Föreningen Sveriges polischefer.&lt;br&gt;Föreningen Sveriges frivårdstjänstemän, Övervakares och Kontaktper-&lt;br&gt;soners/Familjers Riksförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Motormännens&lt;br&gt;riksförbund, Motorförarnas Helnykterhetsförbund, Svenska fångvårdssäll-&lt;br&gt;skapet och Svenska skyddsförbundet. RÅ har överlämnat yttranden från&lt;br&gt;överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt samt från överåklagarna vid&lt;br&gt;Regionåklagarmyndigheterna i Stockholm, Kalmar, Malmö, Vänersborg&lt;br&gt;och Härnösand. Tjänstemännens centralorganisation och Centralorganisa-&lt;br&gt;tionen SACO/SR har utan egna ställningstaganden överlämnat yttranden&lt;br&gt;från Svenska polisförbundet resp. Sveriges Socionomers, Personal- &amp;amp;&lt;br&gt;Förvaltningstjänstemäns Riksförbund. En sammanställning av remiss-&lt;br&gt;yttrandena har upprättats i Justitiedepartementet och finns tillgänglig i&lt;br&gt;lagstiftningsärendet (dnr 86-980).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande tillkailade förra justitieministern&lt;br&gt;i februari 1991 en särskild utredare med uppdrag utt se över vissa kriminal-&lt;br&gt;vårdsfrågor. Uppdraget omfattade att inom ramen för nuvarande påföljds-&lt;br&gt;system, överväga Ov,. lämna förslag till åtgärder i syfte att vidga tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet för icke frihetsberövande påföljder och förbättra formerna för&lt;br&gt;verkställighet av fängelsestraff. Utredningen antog namnet Påföljdsutred-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 maj 1991 avlämnade Påföljdsutredningen (Ju 1990:02) sitt betänkande&lt;br&gt;(SOU 1991:45) Påföljdsfrågor. I betänkandet behandlas vissa frågor om&lt;br&gt;verkställighet av fängelsestraff bl.a. om frigivningspermission och över-&lt;br&gt;vakning efter villkorlig frigivning. Utredningens sammanfattning, förslag&lt;br&gt;till lagtexter i nu aktuella delar framgår av nämnda betänkande.&lt;br&gt;Betänkandet har remissbehandlats. Efter remiss har yttranden avgetts av&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän (JO), Justitiekanslern (JK), Hovrätten för Västra&lt;br&gt;Sverige, Uppsala, Köpings och Malmö tingsrätter, Kammarrätten i&lt;br&gt;Jönköping, RÅ, RPS, KVS, KVN, Första Övervakningsnämnden i Stock-&lt;br&gt;holm, Övervakningsnämnderna i Borås, Örebro och Luleå, BRÅ,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Statens rättskemiska laboratorium, Juridiska fakulteten vid&lt;br&gt;Uppsala Universitet, Statskontoret, RRV, Svenska kommunförbundet,&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers central-&lt;br&gt;organisation (SACO), Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund,&lt;br&gt;Föreningen skyddsvärnet i Stockholm, Föreningen Sveriges Frivårds-&lt;br&gt;tjänstemän, Svenska fångvårdssällskapet, Föreningen styresmän och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;assistenter inom kriminalvården, Svenska skyddsförbundet samt Riks-&lt;br&gt;förbundet Frivilliga samhällsarbetare. RÅ har överlämnat yttranden från&lt;br&gt;överåklagarna vid Åklagarmyndigheterna i Stockholm och Malmö samt&lt;br&gt;överåklagarna vid Regionåklagarmyndighetema i Jönköping och Härnö-&lt;br&gt;sand. KVS har bifogat yttranden från Regionmyndighetema i Stockholm,&lt;br&gt;Göteborg, Malmö, Norrköping, Härnösand, Umeå och Örebro. SACO har,&lt;br&gt;utan något eget ställningstagande, sänt in yttranden från Sveriges Psyko-&lt;br&gt;logförbund och Sveriges Socionomers, pesonal- &amp;amp; förvaltningstjänstemäns&lt;br&gt;riksförbund. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i&lt;br&gt;Justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet om ut-&lt;br&gt;vidgad användning av samhällstjänst (dnr 91-1364). Jfr prop. 1991/92:109.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I april 1992 skickade Justitiedepartementet ut promemorian Villkorlig&lt;br&gt;frigivning tillsammans med en inbjudan till hearing den 13 april 1992. Vid&lt;br&gt;hearingen lämnades synpunkter av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt,&lt;br&gt;Kammarrätten i Stockholm, KVS, KVN, BRÅ, Juridiska fakulteten vid&lt;br&gt;Stockholms universitet, Sveriges Advokatsamfund, Föreningen Sveriges&lt;br&gt;Frivårdstjänstemän, Föreningen Styresmän och assistenter inom kriminal-&lt;br&gt;vården. Skriftliga synpunkter har dessutom lämnats av Stockholms tingsrätt,&lt;br&gt;Uppsala tingsrätt, Övervakningsnämnden i Täby, Sveriges domareförbund&lt;br&gt;och Föreningen Sveriges Frivårdstjänstemän. Promemorians lagtext bifogas&lt;br&gt;som bilaga 1. Synpunkterna som lämnades vid hearingen är nedtecknade&lt;br&gt;och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet. Vissa instanser har lämnat&lt;br&gt;skriftliga synpunkter. Dessa finns också tillgängliga i ärendet (dnr 86-980).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta lagstiftningsärende tar jag också upp frågan om att i den s.k. inter-&lt;br&gt;nationella verkställighetslagen införa en möjlighet för Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen och andra beslutande myndigheter att i vissa fall överlämna till re-&lt;br&gt;geringen att besluta om överflyttande av verkställighet av brottmålsdom till&lt;br&gt;annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 14 maj 1992 att inhämta Lagrådets yttrande över&lt;br&gt;lagförslag i ärendet som upprättats inom Justitiedepartementet. Lag-&lt;br&gt;förslagen och lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilaga 2 och bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit vissa omformuleringar i den remitterade lagtexten&lt;br&gt;(26 kap. 6, 7 och 9 §§ BrB) i syfte att den reella innebörden av förslaget&lt;br&gt;skall komma till tydligare uttryck. Jag återkommer till Lagrådets synpunkter&lt;br&gt;i samband med att jag behandlar de enskilda paragraferna (avsnitt 5.2). I öv-&lt;br&gt;rigt har lagrådet lämnat förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till lagrådsremissen har även vissa ändringar av redaktionell&lt;br&gt;karaktär gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Tidigare lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig frigivning infördes i svensk rätt år 1906 och flera reformer har&lt;br&gt;genomförts under 1900-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid BrB:s införande överfördes i princip 1943 års regler om villkorlig&lt;br&gt;frigivning. Förutsättningen för fakultativ frigivning var att den skulle kunna&lt;br&gt;antas främja den dömdes anpassning i samhället. Vid prövning av villkorlig&lt;br&gt;frigivning skulle särskilt beaktas den dömdes uppförande under anstalts-&lt;br&gt;tiden och sinnesinriktning vid den tid då frigivning ifrågasattes, hans be-&lt;br&gt;redvillighet att ersätta genom brottet uppkommen skada samt de förhål-&lt;br&gt;landen i vilka han skulle komma att försättas efter frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att främja större enhetlighet inom de nordiska länderna revidera-&lt;br&gt;des kort efter BrB:s ikraftträdande år 1965 reglerna om villkorlig frigivning&lt;br&gt;(prop. 1965:159). Möjlighet öppnades då till villkorlig frigivning efter halva&lt;br&gt;strafftiden. Som förutsättning för halvtidsfrigivning uppställdes att särskilda&lt;br&gt;skäl skulle föreligga. Den tidigare gällande förutsättningen för villkorlig&lt;br&gt;frigivning, nämligen att den skulle kunna antas främja den dömdes anpass-&lt;br&gt;ning i samhället, slopades. Slutligen gjordes i fråga om prövotidens längd&lt;br&gt;den ändringen att prövotiden, i stället för att i princip motsvara den återstå-&lt;br&gt;ende strafftiden, skulle fastställas i varje enskilt fall till minst ett och högst&lt;br&gt;tre år eller, om den tid som vid frigivningen återstod av straffet översteg tre&lt;br&gt;år, högst fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan de nuvarande reglerna, med en i princip obligatorisk halvtidsfri-&lt;br&gt;givning för de flesta intagna, infördes år 1983 reviderades 1965 års reform i&lt;br&gt;vissa avseenden. Förutom en följdändring till de nya reglerna om avräkning&lt;br&gt;av häktningstid m.m. genomfördes ändringar åren 1973, 1974, 1979 och&lt;br&gt;1981. Ändringarna tog bl.a. sikte på frågorna om övervakning, kriterierna&lt;br&gt;för prövning av villkorlig frigivning och minimitiden för frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reglering som gällde innan den s.k. halvtidsreformen genomfördes&lt;br&gt;år 1983 innebar i korthet följande. Den som undergick fängelse pä viss tid&lt;br&gt;fick friges villkorligt när två tredjedelar eller, om särskilda skäl förelåg,&lt;br&gt;halva tiden avtjänats. Verkställigheten måste dock alltid ha pågått minst två&lt;br&gt;månader innan villkorlig frigivning fick ske. Om flera fängelsestraff verk-&lt;br&gt;ställdes samtidigt, bildade den sammanlagda fängelsetiden utgångspunkt för&lt;br&gt;tidsberäkningen. Vid prövning av fråga om villkorlig frigivning skulle sär-&lt;br&gt;skilt beaktas verkningarna av fortsatt frihetsförlust för den dömde och förut-&lt;br&gt;sättningarna för hans anpassning i samhället med hänsyn till de förhållan-&lt;br&gt;den i vilka han skulle komma att försättas vid frigivningen. Avtjänade den&lt;br&gt;dömde fängelsestraff för särskilt allvarlig brottslighet som riktat sig mot el-&lt;br&gt;ler medfört fara för liv eller hälsa skulle frågan om det fanns påtaglig risk&lt;br&gt;för att han efter frigivningen skulle fortsätta med brottslighet av samma slag&lt;br&gt;ges större vikt vid prövningen än annars. Fråga om villkorlig frigivning prö-&lt;br&gt;vades av övervakningsnämnd om strafftiden inte översteg ett år och i annat&lt;br&gt;fall av den centrala instansen Kriminalvårdsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den praxis som utbildades beträffande tidpunkterna för villkorlig frigiv-&lt;br&gt;ning är återgiven i Fängelsestraffkommitténs delbetänkande (SOU 1981:92)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig frigivning s. 73 f. Praxis kan kort sammanfattas enligt följande.&lt;br&gt;De som dömdes till fängelse i kortare tid än ett år frigavs i allmänhet inte&lt;br&gt;förrän två tredjedelar av straffet avtjänats. För dem som dömdes till långa&lt;br&gt;straff medgavs däremot i allmänhet halvtidsfrigivning. Som långa straff&lt;br&gt;räknades i detta sammanhang tider på två år och sex månader eller mera.&lt;br&gt;För det unga klientelet - till vilket räknades dem som ännu inte fyllt 23 år&lt;br&gt;vid tiden för brottets begående - ansåg Kriminalvårdsnämnden en strafftid&lt;br&gt;på ett år och sex månader eller mera som en lång tid. Samma principer till-&lt;br&gt;lämpades också för det äldsta klientelet. Någon fast åldersgräns för detta&lt;br&gt;fanns inte. Principen tillämpades i bland redan från 50-årsåldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förebygga orättvisa tröskeleffekter togs särskild hänsyn till dem&lt;br&gt;som dömts till fängelsestraff under den gräns som normalt tillämpades för&lt;br&gt;halvtidsfrigivning. Det faktiska frihetsberövandet jämfördes därvid med den&lt;br&gt;tid en intagen med en strafftid på två år och sex månader (ett år och sex må-&lt;br&gt;nader) skulle avtjäna om han frigavs på halvtidsdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från den praxis som nu har redovisats gällde för dem som&lt;br&gt;dömts för särskilt allvarlig brottslighet som riktat sig mot eller medfört fara&lt;br&gt;för liv eller hälsa och för vilka det bedömdes finnas en påtaglig risk för åter-&lt;br&gt;fall i brottslighet av samma slag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Nuvarande lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande bestämmelserna om villkorlig frigivning infördes år 1983&lt;br&gt;(prop. 1982/83:85, bet. 1982/83:JuU26, rskr. 1982/83:241, SFS 1983:240)&lt;br&gt;efter förslag från Fängelsestraffkommittén i betänkandet (SOU 1981:92)&lt;br&gt;Villkorlig frigivning samt nämnder och lekmannamedverkan inom krimi-&lt;br&gt;nalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln om villkorlig frigivning är enligt 26 kap. 6 § BrB att den&lt;br&gt;som avtjänar ett tidsbestämt fängelsestraff skall friges villkorligt när halva&lt;br&gt;tiden har avtjänats. Från fängelsestraff på två månader eller kortare tid får&lt;br&gt;villkorlig frigivning inte ske. För längre straff gäller att minst två månader&lt;br&gt;måste avtjänas i anstalt eller i form av annat frihetsberövande, t.ex. häkt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från huvudregeln om villkorlig frigivning gäller enligt den&lt;br&gt;nämnda paragrafen dels för fängelsestraff som ådömts i samband med dom&lt;br&gt;på skyddstillsyn och för förvandlingsstraff på böter, dels under vissa om-&lt;br&gt;ständigheter för det fall att den dömde själv vill avtjäna längre tid av straf-&lt;br&gt;fet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har dömts till fängelse i lägst två år för särskilt allvarlig brotts-&lt;br&gt;lighet som har riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa får, enligt&lt;br&gt;26 kap. 7 § BrB, om det bedöms föreligga en påtaglig risk för att han efter&lt;br&gt;frigivningen fortsätter med brottslig verksamhet av samma slag, inte friges&lt;br&gt;villkorligt förrän två tredjedelar av strafftiden har avtjänats. Ett beslut om&lt;br&gt;villkorlig frigivning från straff på två år eller mer fattas av Kriminalvårds-&lt;br&gt;nämnden. Vid prövning av frågan om villkorlig frigivning skall ske senare&lt;br&gt;än när två tredjedelar av strafftiden har avtjänats skall, förutom återfallsris-&lt;br&gt;ken, beaktas verkningarna av fortsatt frihetsförlust för den dömde och förut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättningarna för hans anpassning i samhället med hänsyn till de förhållan-&lt;br&gt;den i vilka han skulle komma att försättas efter frigivningen. I praktiken har&lt;br&gt;sistnämnda regel inneburit att frigivning sker på tvåtredjedelsdagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Allmänna utgångspunkter beträffande villkorlig fri-&lt;br&gt;givning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Den obligatoriska halvtidsfrigivningen bör i ett&lt;br&gt;första steg avskaffas genom en huvudsaklig återgång till de regler&lt;br&gt;som gällde före den 1 juli 1983.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen i promemorian: Överensstämmer med min bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på bedömningen i promemorian: KVN har inga invänd-&lt;br&gt;ningar mot den allmänna inriktningen. Svea hovrätt invänder att inrikt-&lt;br&gt;ningen av förslaget medför att halvtidsfrigivning fortfarande blir huvudregel&lt;br&gt;för ett stort antal dömda. Kammarrätten i Stockholm anser det vara bättre att&lt;br&gt;helt återgå till den reglering som gällde före år 1983. Stockholms tingsrätt&lt;br&gt;har ingen erinran mot att halvtidsfrigivningen avskaffas och att man i&lt;br&gt;avvaktan på ytterligare utredning återgår till ett system med villkorlig&lt;br&gt;frigivning efter två tredjedelar, men tingsrätten anser att promemorians&lt;br&gt;förslag om fakultativ villkorlig frigivning inte bör läggas till grund för&lt;br&gt;lagstiftning. Uppsala tingsrätt anser att systemet med villkorlig frigivning&lt;br&gt;har sådana fördelar att det bör behållas samt att den bör komma i fråga först&lt;br&gt;efter två tredjedelar. Tingsrätten anser dock att den villkorliga frigivningen&lt;br&gt;bör vara obligatorisk eftersom omständigheter som domstolen redan beaktat&lt;br&gt;vid straffmätningen inte bör beaktas även vid bedömningen av villkorlig&lt;br&gt;frigivning. Tingsrätten kan dock som provisorium godta halvtidsfrigivning&lt;br&gt;vid strafftider på två år och däröver. Sveriges domareförbund förordar en&lt;br&gt;reform som innebär en verklig återgång till villkorlig frigivning efter två&lt;br&gt;tredjedelar men kan acceptera tidigare frigivning i undantagsfall formulerat&lt;br&gt;på det sätt som gällde före halvtidsreformen. Övervakningsnämnden i Täby&lt;br&gt;anser att en reform i riktning mot den ordning som gällde före år 1983 av&lt;br&gt;flera skäl är tillfredsställande. Nämnden anser vidare att promemorians&lt;br&gt;förslag är i huvudsak acceptabla. Föreningen Sveriges Frivårdstjänstemän&lt;br&gt;förordar att den rådande ordningen behålls i avvaktan på att frågan utreds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Redan när den obligatoriska halvtidsfri-&lt;br&gt;givningen infördes, anfördes betänkligheter mot de föreslagna lösningarna.&lt;br&gt;Bl.a. lagrådet var kritiskt och yttrade följande (prop. 1982/83:85 s. 143 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Förslaget medför att flertalet av dem som dömts till fängelse på två år&lt;br&gt;och sex månader eller mindre kommer att friges tidigare än vad som nu är&lt;br&gt;fallet. Här framträder synpunkten att en förkortning av tiden för frihetsbe-&lt;br&gt;rövandet av olika skäl har ett värde i sig; särskilt betonas i remissen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fängelsestraffet inte har någon förbättrande effekt på den dömde. Mot en&lt;br&gt;förkortning av frihetsstraffen skall då vägas den betydelse straffet kan ha&lt;br&gt;för att tillgodose allmänpreventiva skäl och samhällsskyddsaspekter.&lt;br&gt;Sådana synpunkter har i remissen ansetts ha särskild tyngd beträffande&lt;br&gt;brottslighet som avses i 26 kap. 7 § lagförslaget men har i övrigt berörts&lt;br&gt;endast knapphändigt. Det förefaller som om här största vikten har fästs vid&lt;br&gt;den effekt det nominella straffet kan få på allmänhetens inställning; att&lt;br&gt;sedan - bl.a. genom frigivningsreglema - domen kommer att få långt&lt;br&gt;lindrigare konsekvenser än den formellt innebär synes ha tillmätts&lt;br&gt;underordnad betydelse. I vart fall torde dessa tankegångar, vid sidan av&lt;br&gt;praktiska hänsyn, vara främsta skälet till att man inte tagit det steg som med&lt;br&gt;remissens utgångspunkter borde ha varit det naturliga, nämligen att sänka&lt;br&gt;straffskaloma för den brottslighet som de nya frigivningsreglema avser.&lt;br&gt;Man kan sätta i fråga om fängelsedomama alltjämt kommer att få den&lt;br&gt;angivna psykologiska effekten bland folk i allmänhet, sedan genom de nya&lt;br&gt;lagreglerna frigivningen för flertalet dömda blivit obligatorisk och inte kan&lt;br&gt;motiveras med visad skötsamhet eller andra speciella förhållanden i det&lt;br&gt;enskilda fallet. Allmänt sett framstår det som otillfredsställande, inte minst&lt;br&gt;med hänsyn till förtroendet för rättsväsendet, om de faktiska rätts-&lt;br&gt;verkningarna av en straffdom på detta sätt kommer att väsentligt skilja sig&lt;br&gt;från vad den enligt sin lydelse går ut på; man kan få intrycket att domstolar&lt;br&gt;och åklagare inte menar allvar med uttalanden som i sådan grad avviker&lt;br&gt;från verkligheten.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att de farhågor lagrådet gav uttryck för har besannats. Halvtids-&lt;br&gt;reformen har efter sitt genomförande utsatts för en omfattande och berät-&lt;br&gt;tigad kritik och det finns nu en bred politisk enighet om att systemet bör av-&lt;br&gt;skaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1991 års regeringsförklaring angavs att den automatiska halvtidsfrigiv-&lt;br&gt;ningen skall avskaffas och ersätu.s av ett system med möjlighet till villkor-&lt;br&gt;lig frigivning efter två tredjedelar av strafftiden. Frågan är nu på vilket sätt&lt;br&gt;ocl. . vilken ordning detta bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika intressen gör sig gällande i det sammanhanget. Å ena sidan är det&lt;br&gt;angeläget att nuvarande ordning så snart som möjligt ersätts av ett annat&lt;br&gt;system som har bättre förutsättningar att möta förståelse och respekt såväl&lt;br&gt;inom rättsväsendet som hos en bredare allmänhet. Å andra sidan är ord-&lt;br&gt;ningen med villkorlig frigivning en så central del i det straffrättsliga reak-&lt;br&gt;tionssystemet och har ett så nära samband med påföljdssystemets utform-&lt;br&gt;ning i övrigt att en mer långsiktig och varaktig lösning kräver överväganden&lt;br&gt;som inte endast tar sikte på den villkorliga frigivningen som sådan. Den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen måste således ses i sitt samband med reaktions-&lt;br&gt;systemet i övrigt. Härvid är det bl.a. viktigt att försäkra sig om att rätts-&lt;br&gt;väsendets resurser används på ett kriminalpolitiskt så ändamålsenligt och&lt;br&gt;effektivt sätt som möjligt och att eventuella nya resurser verkligen satsas på&lt;br&gt;de områden där de har störst möjlighet att göra nytta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om den framtida utformningen av den villkorliga frigivningen har&lt;br&gt;behandlats i Fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande. Kommittén före-&lt;br&gt;slog där en övergång till obligatorisk frigivning efter två tredjedelar av av-&lt;br&gt;tjänad strafftid. Förslaget kombinerades bl.a. med förslag om sänkta straff-&lt;br&gt;skalor i syfte att motverka att de ändrade reglerna skulle leda till generellt&lt;br&gt;längre anstaltstider för de dömda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag kan, med förut angivna utgångspunkter, inte läggas&lt;br&gt;till grund för en långsiktig lösning av frågan. I motsats till kommittén anser&lt;br&gt;jag således för egen del, i likhet med vad som framhölls från flera håll vid&lt;br&gt;remissbehandlingen, att villkorlig frigivning inte bör styras genom helt obli-&lt;br&gt;gatoriska regler. Det bör finnas en möjlighet att beakta individuella förut-&lt;br&gt;sättningar vid prövningen av om villkorlig frigivning skall beviljas. Även&lt;br&gt;med ett system med fakultativa regler finns det emellertid anledning att&lt;br&gt;överväga om villkorlig frigivning bör medges tämligen regelmässigt eller&lt;br&gt;om särskilda skäl skall krävas. Mer påtagliga förändringar av möjliga tid-&lt;br&gt;punkter och villkor för villkorlig frigivning förutsätter i sin tur att en lång&lt;br&gt;rad andra frågor tas upp till en mer förutsättningslös prövning. Detta gäller&lt;br&gt;bl.a. frågor om förverkande av villkorligt medgiven frihet, prövotider, åter-&lt;br&gt;fallsreglering, övervakning och olika former av utslussning av intagna. En&lt;br&gt;tänkbar övergång till ett system enligt vilket de dömda normalt skall avtjäna&lt;br&gt;den utdömda strafftiden i sin helhet kan också ge anledning till övervägan-&lt;br&gt;den om en förändrad utformning av nuvarande straffskalor. Inte heller i det&lt;br&gt;hänseendet framstår emellertid kommitténs förslag som en användbar grund&lt;br&gt;för de överväganden som behöver göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund har jag, i enlighet med regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;tillkallat en utredning (Ju 1992:07) med uppgift att göra en översyn av vissa&lt;br&gt;frågor som rör påföljdssystemet (dir. 1992:47). Den utredningen har bl.a.&lt;br&gt;fått till uppgift att i ett delbetänkande senast den 1 oktober 1993 lägga fram&lt;br&gt;förslag om vilken ordning som i ett längre perspektiv bör gälla för villkorlig&lt;br&gt;frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har sagts innebär emellertid inte att det kan anses försvarligt&lt;br&gt;att låta nuvarande system fortsätta att gälla i avvaktan på den tillsatta utred-&lt;br&gt;ningens förslag och beredningen av detta. Det är, mot bakgrund av bristerna&lt;br&gt;i den nuvarande ordningen, enligt in mening klart angeläget att snarast&lt;br&gt;möjligt avskaffa den obligatoriska halvtidsfrigivningen. Med hänsyn till att&lt;br&gt;beredningsunderlag för närvarande saknas för en mer förutsättningslös&lt;br&gt;prövning av vad som bör gälla på längre sikt är den åtgärd som i det korta&lt;br&gt;perspektivet är möjlig en återgång till i huvudsak den ordning som gällde&lt;br&gt;före halvtidsreformen år 1983. Även om den ordningen kan te sig&lt;br&gt;diskutabel i vissa hänseenden - som bl.a. framhållits under beredningen av&lt;br&gt;promemorian - bör det beaktas att den tillämpades under en relativt lång&lt;br&gt;period utan att tillnärmelsevis utsättas för den typ av kritik som riktats mot&lt;br&gt;den nuvarande halvtidsfrigivningen. Det förtjänar också att framhållas att&lt;br&gt;med en återgång till den ordning som gällde före år 1983 tillgodoses i&lt;br&gt;betydande utsträckning den strävan efter en större enhetlighet inom de nor-&lt;br&gt;diska länderna som låg bakom lagstiftningen dessförinnan. Det jag nu sagt&lt;br&gt;hindrar inte att jag anser att bestämmelserna bör skärpas på ett par punkter&lt;br&gt;som jag återkommer till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En huvudsaklig återgång till förhållandena före år 1983 innebär att den&lt;br&gt;nuvarande rätten till villkorlig frigivning ersätts med en möjlighet till fri-&lt;br&gt;givning som i princip förutsätter en prövning i det enskilda fallet. För det&lt;br&gt;stora flertalet dömda kan villkorlig frigivning inte komma i fråga förrän två&lt;br&gt;tredjedelar av strafftiden har avtjänats. Långtidsdömda kan tills vidare ges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en möjlighet till tidigare frigivning. Liksom nu bör undantag göras för dem&lt;br&gt;som dömts för särskilt allvarlig brottslighet som har riktat sig mot liv eller&lt;br&gt;hälsa och det föreligger påtaglig risk för återfall i brottslighet av samma&lt;br&gt;slag. I detta hänseende finns det starka skäl att skärpa regleringen genom att&lt;br&gt;utvidga kretsen av långtidsdömda som inte får friges innan de avtjänat två&lt;br&gt;tredjedelar av strafftiden. Även brottslighet som inte riktar sig mot liv eller&lt;br&gt;hälsa kan präglas av sådan planering och forslagenhet att samhällsskyddet&lt;br&gt;starkt talar emot halvtidsfrigivning. En strängare syn bör således i frigiv-&lt;br&gt;ningshänseende anläggas på viss särskilt allvarlig brottslighet som ingått&lt;br&gt;som ett led i en yrkesmässig eller organiserad brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa instanser har riktat invändningar mot att åter införa ett fakultativt&lt;br&gt;system. Särskilt har kritik riktats mot att omständigheter som domstolen&lt;br&gt;haft att beakta vid straffmätningen kan få betydelse för tidpunkten för vill-&lt;br&gt;korlig frigivning. Jag har förståelse för synpunkterna men vill framhålla att&lt;br&gt;förutsättningarna för den dömdes anpassning i samhället enligt gällande&lt;br&gt;regler inte skall vara avgörande för domstolens straffmätning. Erfaren-&lt;br&gt;heterna av det system som gällde före år 1983 talar också för att det bör&lt;br&gt;finnas goda förutsättningar för att ett likartat system skall fungera till-&lt;br&gt;fredsställande även under tiden fram till dess en helt genomarbetad lösning&lt;br&gt;av hur den villkorliga frigivningen bör vara utformad kan träda i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gällde före år 1983 bör således förutsättningarna&lt;br&gt;för den intagnes anpassning i samhället särskilt beaktas vid prövningen av&lt;br&gt;frågan om villkorlig frigivning. Därvid bör emellertid i större utsträckning&lt;br&gt;än tidigare hänsyn kunna tas till hur den intagne skött sig under anstalts-&lt;br&gt;tiden. I detta hänseende finns ingen konflikt i förhållande till vad domstolen&lt;br&gt;beaktat i sin straffmätning. Jag anser inte heller att skötsamhetens inverkan&lt;br&gt;på tidpunkten för villkorlig frigivning står i någon principiell konflikt med&lt;br&gt;det disciplinära systemet inom kriminalvården. Även på denna punkt bör&lt;br&gt;således en skärpning ske i förhållande till 1983 års ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I systemet med fakultativ villkorlig frigivning före år 1983 prövades&lt;br&gt;ärenden om villkorlig frigivning från straff om mer än ett år av Kriminal-&lt;br&gt;vårdsnämnden medan övervakningsnämnderna prövade övriga fall.&lt;br&gt;Domstolsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna&lt;br&gt;inför 2000-talet föreslagit att övervakningsnämnderna skall avskaffas och&lt;br&gt;deras ärenden fördelas mellan frivårdsmyndigheter och domstolar. Ut-&lt;br&gt;redningen tar i betänkandet inte ställning till prövningsordningen i ett&lt;br&gt;system med fakultativ villkorlig frigivning. Innan ställning tagits till dom-&lt;br&gt;stolsutredningens förslag bör nya uppgifter nu inte läggas på övervaknings-&lt;br&gt;nämndema. Det behövs därför en annorlunda prövningsordning än den som&lt;br&gt;gällde före år 1983.1 princip bör det ligga på en självständig och kvalifice-&lt;br&gt;rad instans att utföra prövningen av när villkorlig frigivning skall ske. Det&lt;br&gt;framstår som naturligt att denna uppgift åtminstone tills vidare bör an-&lt;br&gt;komma på Kriminalvårdsnämnden även beträffande intagna med kortare&lt;br&gt;strafftider. Beträffande intagna som inte har långa strafftider bör prövningen&lt;br&gt;dock i viss utsträckning kunna ske inom kriminalvården. Härigenom und-&lt;br&gt;viks onödig byråkrati i mer okomplicerade fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakning kan nu följa även efter villkorlig frigivning från ett kortva-&lt;br&gt;rigt fängelsestraff. Utgångspunkten bör vara att den som friges villkorligt&lt;br&gt;genom övervakningen skall ges det stöd som han behöver för att anpassa&lt;br&gt;sig efter en anstaltsvistelse. Övervakning i den utsträckning som nu&lt;br&gt;förekommer kan ifrågasättas. I likhet med den övergripande frågan om den&lt;br&gt;framtida utformningen av villkorlig frigivning bör emellertid frågan om&lt;br&gt;övervakning efter villkorlig frigivning utredas närmare innan förslag till&lt;br&gt;längre gående förändringar kan läggas fram. För denna nya grupp bör dock&lt;br&gt;övervakning inte kunna komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med de angivna utgångspunkterna behandlas i det följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tidpunkten för villkorlig frigivning (3.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förutsättningarna för villkorlig frigivning (3.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- prövningen av villkorlig frigivning (3.4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- frigivningspermission (3.5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- övervakning (3.6) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- resursfrågor (3.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare behandlas frågan om beslutsordningen i vissa fall av överförande av&lt;br&gt;verkställighet av brottmålsdom (3.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Tidpunkten för villkorlig frigivning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Obligatorisk halvtidsfrigivning skall inte längre före-&lt;br&gt;komma. Huvudregeln skall vara att alla som har dömts till ett tidsbe-&lt;br&gt;stämt fängelsestraff i minst en månad skall kunna friges villkorligt&lt;br&gt;tidigast efter två tredjedelar av strafftiden. Villkorlig frigivning skall&lt;br&gt;dock aldrig kunna ske från förvandlingsstraff för böter eller från&lt;br&gt;fängelse som ådömts i samband med dom på skyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att eliminera tröskeleffekter införs en särskild regel för dem&lt;br&gt;som avtjänar fängelsedomar mellan ett och två års strafftid. Dessa&lt;br&gt;skall avtjäna minst åtta månader samt en tredjedel av den resterande&lt;br&gt;strafftiden som överstiger ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagna med strafftider på två år eller mer skall kunna friges&lt;br&gt;tidigast efter halva tiden, om de inte dömts till fängelse minst två år&lt;br&gt;för särskilt allvarlig brottslighet som riktat sig mot eller medfört fara&lt;br&gt;för liv eller hälsa eller som ingått som ett led i en yrkesmässig eller&lt;br&gt;särskilt organiserad brottslighet, och påtaglig återfallsrisk föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommitténs förslag med remissynpunkter: Kommittén&lt;br&gt;föreslog obligatorisk villkorlig frigivning efter tvåtredjedelstid från alla&lt;br&gt;tidsbestämda fängelsestraff utom vid förvandlingsstraff för böter, sådan&lt;br&gt;verkställighet som grundar sig på förverkande av villkorligt medgiven frihet&lt;br&gt;enligt 26 kap. 19 § BrB och fängelse som ådömts i samband med skyddstill-&lt;br&gt;syn. Allmänt fängelseminimum föreslogs höjt till en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissutfallet var blandat. En stor del av remissinstanserna förordade att&lt;br&gt;den villkorliga frigivningen skulle avskaffas helt. Till dessa instanser hörde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. RÅ, RPS, Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Juri-&lt;br&gt;diska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, Statskontoret, RRV, JO,&lt;br&gt;Svenska polisförbundet, SAF, Föreningen Sveriges åklagare, Föreningen&lt;br&gt;Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer. Ett slopande&lt;br&gt;av minimitiden för erhållande av villkorlig frigivning tillstyrktes eller läm-&lt;br&gt;nades utan erinran av flertalet av remissinstanserna. Avstyrkte förslaget i&lt;br&gt;denna del gjorde Svea hovrätt, Göteborgs tingsrätt, SAF och Domare-&lt;br&gt;förbundet (minoriteten). Förslaget om förhöjt fängelseminimum tillstyrktes&lt;br&gt;eller lämnades utan erinran av bl.a. Hovrätten för Nedre Norrland, Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt, Norrköpings tingsrätt, RPS, BRÅ, Juridiska fakultets-&lt;br&gt;styrelsen vid Uppsala universitet, Statskontoret, RRV, Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund, LO, SAF, Domareförbundet och Föreningen Sveriges åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på förslaget i promemorian: Kammarrätten i Stockholm&lt;br&gt;anser att minimitiden på två månader för villkorlig frigivning bör behållas,&lt;br&gt;eftersom det annars medför kortare tid i anstalt för rattfylleridömda. Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt anser att villkorlig frigivning inte bör komma i fråga för&lt;br&gt;fängelsestraff under tre månader. Tingsrätten anser vidare, med instäm-&lt;br&gt;mande av Svea hovrätt, att argumentationen för att medge villkorlig frigiv-&lt;br&gt;ning för straff från en månad inte är övertygande. Flera instanser, bl.a. Svea&lt;br&gt;hovrätt, framhåller att förslaget innebär ett gynnande av de kriminellt mest&lt;br&gt;belastade. Sveriges domareförbund och Uppsala tingsrätt anser att utvidg-&lt;br&gt;ningen av särregleringen för långtidsdömda kommer att få endast marginell&lt;br&gt;betydelse eftersom det krävs en påtaglig risk för återfall för att halvtidsfri-&lt;br&gt;givning inte skall komma i fråga. Domareförbundet och Uppsala tingsrätt&lt;br&gt;anser vidare i likhet med bl.a. Juridiska fakulteten vid Stockholms universi-&lt;br&gt;tet att det är principiellt betänkligt att brottslighetens art och omfattning&lt;br&gt;skall tillmätas betydelse på verkställighetsstadiet eftersom sådana faktorer&lt;br&gt;beaktas redan vid straffmätningen. KVN anser att särregleringen inte bör in-&lt;br&gt;skränkas till dem som dömts till fängelse minst två år utan bör omfatta alla&lt;br&gt;som avtjänar fängelse minst två år. Nämnden anser vidare att det klarare bör&lt;br&gt;framgå vilka nya brott som kommer att omfattas av särregleringen samt&lt;br&gt;ifrågasätter om de nya brottstyperna kan betecknas som särskilt allvarliga.&lt;br&gt;BRA och Föreningen Styresmän och assistenter inom kriminalvärden&lt;br&gt;ifrågasätter att man inom särregleringen för långtidsdömda skall ta hänsyn&lt;br&gt;till en individuell prognos om risk för återfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som framhållits i utgångspunkterna för mina&lt;br&gt;förslag (3.1) bör den automatiska halvtidsfrigivningen nu avskaffas.&lt;br&gt;Huvudregeln bör vara att två tredjedelar av det utdömda straffet skall avtjä-&lt;br&gt;nas i anstalt. Det är samma huvudregel som gällde innan halvtidsreformen&lt;br&gt;genomfördes år 1983. Villkorlig frigivning från fängelse som förvandlings-&lt;br&gt;straff för böter och fängelse som har ådömts i förening med skyddstillsyn&lt;br&gt;enligt 28 kap. 3 § BrB har inte kunnat komma i fråga vare sig före eller&lt;br&gt;efter halvtidsreformen. Det finns inte heller skäl att nu införa möjlighet till&lt;br&gt;villkorlig frigivning från dessa fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före halvtidsreformen föreskrevs liksom nu, att villkorlig frigivning inte&lt;br&gt;kommer i fråga innan två månader har avtjänats i anstalt. Detta har kritise-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rats främst med avseende på de tröskeleffekter som det medfört. Utdömda&lt;br&gt;straff på två respektive fyra månader medför nu samma tid i anstalt.&lt;br&gt;Kritiken är befogad. Tröskeleffektema minskar visserligen genom en över-&lt;br&gt;gång till tvåtredjedelsfrigivning. Det bör ändå vara så att skillnader i straff-&lt;br&gt;tid - som hänger samman med hur allvarligt domstolen bedömt brottslig-&lt;br&gt;heten - så långt som är rimligt också återspeglas när det gäller den faktiska&lt;br&gt;anstaltstiden. Villkorlig frigivning bör därför kunna komma i fråga även för&lt;br&gt;korta straff. Som bl.a. Kammarrätten i Stockholm har pekat på innebär detta&lt;br&gt;en viss avkortning av anstaltstiden för korttidsdömda. Jag vill dock erinra&lt;br&gt;om att ett beslut om villkorlig frigivning innebär att prövotid kommer att&lt;br&gt;löpa och att den återstående strafftiden kommer att kunna förverkas om&lt;br&gt;dessa korttidsdömda åtalas för nya brott. I dessa hänseenden blir det en&lt;br&gt;skärpning i förhållande till vad som gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid strafftider under en månad uppstår dock påtagliga problem att han-&lt;br&gt;tera frågan om villkorlig frigivning. Strafftider som är kortare än en månad&lt;br&gt;förekommer relativt sällan. Straffet bestäms i dessa fall i allmänhet till mi-&lt;br&gt;nimistraffet som är fjorton dagar. Några oacceptabla tröskeleffekter i förhål-&lt;br&gt;lande till enmånadsstraff uppkommer inte i dessa fall även om villkorlig fri-&lt;br&gt;givning inte kommer i fråga. Villkorlig frigivning bör därför inte komma i&lt;br&gt;fråga vid strafftider som är kortare än en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med det jag uttalat tidigare bör halvtidsfrigivning tills vidare&lt;br&gt;kunna komma i fråga för dem som avtjänar fängelse i minst två år.&lt;br&gt;Undantag bör dock liksom för närvarande gälla vid vissa typer av särskilt&lt;br&gt;allvarlig brottslighet i de fall då det finns en påtaglig risk för återfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsnii gen av möjligheterna till halvtidsfrigivning berör enligt gäl-&lt;br&gt;lande rätt endrst fall då någon dömts för brott till straff på minst två år.&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden har, i anslutning till vad som gällde före halvtidsre-&lt;br&gt;formen, förordat att denna begränsning skulle kunna tillämpas så snart nå-&lt;br&gt;gon avtjänar ett straff om två år eller mer. Jag har förståelse för nämndens&lt;br&gt;synpunkter i den delen. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av att frigiv-&lt;br&gt;ningen enligt mitt förslag alltid kan senareläggas även om särregleringen&lt;br&gt;formellt inte är tillämplig framstår emellertid behovet av en ändring inte&lt;br&gt;som särskilt stort. Härtill kommer att en ändring skulle innebära att nämn-&lt;br&gt;den skulle behöva pröva ytterligare ett betydande antal fall i vilka särregle-&lt;br&gt;ringen endast undantagsvis kan antas vara tillämplig. Mot bakgrund av att&lt;br&gt;den villkorliga frigivningens framtida utformning kommer att utredas anser&lt;br&gt;jag därför inte att det finns tillräcklig anledning att i detta sammanhang än-&lt;br&gt;dra nuvarande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande regler - som huvudsakligen tar sikte på vålds- och nar-&lt;br&gt;kotikabrott - är det relativt få personer som slutligen bedöms omfattas av&lt;br&gt;särregleringen. Ungefär tre fjärdedelar av dem som ådöms ett straff på två&lt;br&gt;år eller mer friges efter halva tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt min mening skäl att se strängare även på viss annan&lt;br&gt;brottslighet än som nu omfattas av särregleringen. Vissa typer av brottslig-&lt;br&gt;het som inte riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa och därför&lt;br&gt;inte nu särbehandlas, kan enligt min mening anses vara så allvarliga att&lt;br&gt;halvtidsfrigivning inte bör komma i fråga. Det gäller t.ex. vissa kvalifice-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rade stöld-, bedrägeri- och skattebrott som ingår i yrkeskriminell verk-&lt;br&gt;samhet eller organiserad brottslighet, ibland med internationella för-&lt;br&gt;greningar. Inom denna kategori finns stora delar av den ekonomiska brotts-&lt;br&gt;ligheten och brottsFghet som ofta har ett nära samband med narkoti-&lt;br&gt;kabrottslighet. Om det beträffande en person som är dömd för denna typ av&lt;br&gt;brottslighet kan bedömas finnas påtaglig risk för återfall i någon sådan&lt;br&gt;brottslighet som omfattas av särregleringen bör halvtidsfrigivning inte&lt;br&gt;komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsnämnden har ifrågasatt om de nya brottstyper som föreslås&lt;br&gt;omfattade av särregleringen kan anses rymmas inom den i lagtexten&lt;br&gt;angivna beteckningen särskilt allvarlig brottslighet. Jag vill i anledning&lt;br&gt;härav framhålla att bedömningen av huruvida en brottslighet är att anse som&lt;br&gt;särskilt allvarlig i den mening som avses i förevarande paragraf inte endast&lt;br&gt;sammanhänger med vilket straff som utmätts eller vilken brottsbeteckning&lt;br&gt;som ansetts vara tillämplig. Oavsett dessa faktorer kan brottsligheten vara&lt;br&gt;att hänföra till sådan ”farlig kriminalitet” som särregleringen avser (se prop.&lt;br&gt;1982/83:85 s. 123). Redan gällande regler ger enligt min uppfattning ut-&lt;br&gt;rymme för att vid den bedömningen bl.a. ta hänsyn till om brottsligheten in-&lt;br&gt;gått som ett led i en yrkesmässig eller organiserad brottslighet. Enligt min&lt;br&gt;mening är det motiverat att brottslighet av detta slag skall kunna omfattas&lt;br&gt;av särregleringen även om den inte riktat sig mot eller medfört fara för liv&lt;br&gt;eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att den grupp av brott som omfattas av särregleringen utökas, på-&lt;br&gt;verkas även bedömningen av återfallsrisken eftersom den avser sådan&lt;br&gt;brottslighet som omfattas av den särskilda regleringen. I motsats till vad&lt;br&gt;som nu gäller kommer således den som dömts för ett våldsbrott inte att&lt;br&gt;kunna friges innan två tredjedelar har avtjänats, även om det inte finns nå-&lt;br&gt;gon påtaglig risk fc återfall i sådan brottslighet men väl i en grövre organi-&lt;br&gt;serad egendomsbrottslighet. För klarhets skull bör det således av lagtexten&lt;br&gt;framgå att återfallsrisken skall bedömas med avseende på all brottslighet&lt;br&gt;som omfattas av särregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med möjlighet till halvtidsfrigivning på strafftider från och med två år&lt;br&gt;skulle en olämplig tröskeleffekt uppstå för strafftider mellan ett och två år.&lt;br&gt;Ett straff på ett år och sex månader skulle med tvåtredjedelsfrigivning med-&lt;br&gt;föra en anstaltstid på ett år. Det skulle innebära samma tid i anstalt som för&lt;br&gt;ett straff på två år, om halvtidsfrigivning bedömdes komma i fråga. Därför&lt;br&gt;bör det finnas en avtrappningsregel för strafftider mellan ett och två år. En&lt;br&gt;sådan avtrappningsregel bör utformas så att det för dessa strafftider före-&lt;br&gt;skrivs att åtta månader samt en tredjedel av återstoden som överstiger ett år&lt;br&gt;skall avtjänas innan villkorlig frigivning kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedanstående uppställning visar vid vilken tidpunkt villkorlig frigivning&lt;br&gt;tidigast kan ske enligt mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig frigivning&lt;br&gt;tidigast efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 dgr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 år och 3 mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 år och 6 mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 år och 9 mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 dgr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 dgr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 mån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 år (1 år och 4 mån)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 år (2 år och 8 mån)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 år (4 år)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Förutsättningarna för villkorlig frigivning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Vid prövning av om frigivningen bör senareläggas i för-&lt;br&gt;hållande till den tidigaste tidpunkten för villkorlig frigivning skall det&lt;br&gt;särskilt beaktas om förutsättningarna för den intagnes anpassning i&lt;br&gt;samhället framstår som speciellt ogynnsamma med hänsyn till frigiv-&lt;br&gt;ningsförhållandena, hans uppförande under anstaltsvistelsen eller an-&lt;br&gt;dra särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén: Kommittén föreslog v jligatorisk frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget om obligatorisk villkorlig frigivning till-&lt;br&gt;styrktes eller lämnades utan erinran av bl.a Svea hovrätt, Stockholms,&lt;br&gt;Norrköpings, Göteborgs och Luleå tingsrätter, Domstolsverket, KVS, Stats-&lt;br&gt;kontoret och LO. Till dem som ansåg att den villkorliga frigivningen skulle&lt;br&gt;vara fakultativ hörde överåklagarna i Kalmar, Malmö och Härnösand,&lt;br&gt;Hovrätten för Nedre Norrland (minoriteten), KVN, BRÅ (minoriteten), Do-&lt;br&gt;mareförbundet och Polisförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på förslaget i promemorian: Bl.a. Svea hovrätt och Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt anser det vara principiellt fel att den dömdes frigivningsför-&lt;br&gt;hållanden skall inverka på strafftidens längd. Tingsrätten anser vidare att&lt;br&gt;den villkorliga frigivningen bör vara obligatorisk. KVN, Svea hovrätt och&lt;br&gt;Kammarrätten i Stockholm anser att återfallsrisken uttryckligen skall anges&lt;br&gt;i lagtexten som grund for senareläggning eftersom den i motivtexten fram-&lt;br&gt;hålls som ett centralt moment. KVS och Stockholms tingsrätt ifrågasätter&lt;br&gt;lämpligheten av att skötsamheten under anstaltstiden skall inverka på&lt;br&gt;tidpunkten för villkorlig frigivning med hänsyn främst till risken för&lt;br&gt;dubbelbestraffning eftersom disciplinära åtgärder kan vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Såsom redovisats i avsnitt 3.1 är det naturligt&lt;br&gt;att anknyta en mer omedelbar förändring av den villkorliga frigivningen till&lt;br&gt;den ordning som gällde före år 1983. Frågan om villkorlig frigivning pröva-&lt;br&gt;des då enligt fakultativa regler. Enligt vad som angavs i lagen skulle verk-&lt;br&gt;ningarna av en fortsatt frihetsförlust och förutsättningarna för den intagnes&lt;br&gt;anpassning i samhället med hänsyn till frigivningsförhållandena beaktas&lt;br&gt;särskilt. Vid prövningen kunde även andra faktorer, som risken for återfall&lt;br&gt;och uppförandet under anstaltstiden beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att prövningen av tidpunkten för villkorlig fri-&lt;br&gt;givning bör grunda sig på en allsidig bedömning av alla relevanta faktorer.&lt;br&gt;Det är inte möjligt att i lagtext ange alla faktorer som skall kunna vara rele-&lt;br&gt;vanta. Det finns skäl att erinra om att den villkorliga frigivningen för den&lt;br&gt;intagne innebär en förmån som han tillerkänns mot villkor att han avhåller&lt;br&gt;sig från fortsatt brottslighet och även i övrigt iakttar skötsamhet och följer&lt;br&gt;föreskrifter och anvisningar som gäller under prövotiden. Mot den&lt;br&gt;bakgrunden framstår det, i anknytning till vad som gällde före år 1983, som&lt;br&gt;naturligt att den grundläggande omständigheten vid prövningen bör vara&lt;br&gt;den dömdes förutsättningar till anpassning i samhället. Härigenom kommer&lt;br&gt;det också att framgå klart att risken för återfall skall beaktas. I själva verket&lt;br&gt;är givetvis den omständigheten att den frigivne inte återfaller i brott normalt&lt;br&gt;det avgörande kriteriet för att han skall kunna sägas ha återanpassat sig i&lt;br&gt;samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många faktorer inverkar på förutsättningarna för en återanpassning i&lt;br&gt;samhället. I den lagtext som gällde före år 1983 pekades särskilt på de för-&lt;br&gt;hållanden i vilka den intagne skulle komma att försättas efter frigivningen.&lt;br&gt;Dessa är självfallet av mycket stor och generell betydelse för en återanpass-&lt;br&gt;ning i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligt att frigivningsförhållandena för dem som avtjänat fängel-&lt;br&gt;sestraff ofta inte är så gynnsamma som skulle önskas. Detta klientel är över-&lt;br&gt;representerat bland dem som saknar egen fast bostad och förvärvsarbete.&lt;br&gt;Det är också vanligt med stora skulder till följd av skadestånd och böter.&lt;br&gt;Många gånger har dessa personer också missbruksproblem. Givetvis är det&lt;br&gt;angeläget att såväl den intagne som frivården, socialtjänsten m.fl. an-&lt;br&gt;stränger sig för att ordna bostad och arbete eller annan sysselsättning och&lt;br&gt;även missbruksvård om det behövs. Att underlåta villkorlig frigivning i alla&lt;br&gt;de fall då arbete eller bostad inte är ordnade till full belåtenhet kan&lt;br&gt;emellertid inte komma i fråga. Jag har sålunda förståelse för den synpunkt&lt;br&gt;som förts fram under beredningsförfarandet att det är orättvist om den&lt;br&gt;mindre socialt och ekonomiskt gynnade för samma brott får avtjäna längre&lt;br&gt;tid i anstalt än den som kan friges till helt ordnade förhållanden. Detta&lt;br&gt;utesluter dock inte att det framstår som rimligt att man i samband med&lt;br&gt;villkorlig frigivning beaktar sådana brister i frigivningsförhållandena som&lt;br&gt;allvarligt kan försvåra möjligheten till återanpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före år 1974 nämndes den dömdes uppförande under anstaltstiden ut-&lt;br&gt;tryckligen som en av de omständigheter som skulle beaktas särskilt vid&lt;br&gt;prövningen av villkorlig frigivning. I samband med att det rekvisitet utmön-&lt;br&gt;strades (prop. 1974:20) anförde departementschefen att detta inte innebar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;något direkt hinder mot att man även i fortsättningen i enskilda fall fäste&lt;br&gt;uppmärksamhet vid dessa förhållanden. I tillämpningen kom emellertid den&lt;br&gt;intagnes uppförande under anstaltstiden knappast att spela någon roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När halvtidsreformen genomfördes framhöll föredragande statsrådet&lt;br&gt;(prop. 1982/83:85 s. 39) att det enligt hans mening var riktigt att skötsamhet&lt;br&gt;inte skulle påverka tidpunkten för villkorlig frigivning. Misskötsamhet&lt;br&gt;skulle beivras på ett bättre sätt genom bl.a. reglerna om disciplinär be-&lt;br&gt;straffning i lagstiftningen om kriminalvård i anstalt. Rymning eller rym-&lt;br&gt;ningsförsök, permissionsmissbruk, arbetsvägran, berusning, befattning med&lt;br&gt;narkotika, vägran att lämna urinprov, våld eller hot mot tjänsteman, våld&lt;br&gt;eller hot mot medintagen, innehav av otillåtet föremål är exempel på&lt;br&gt;misskötsamhet som kan föranleda straffrättsliga eller disciplinära åtgärder.&lt;br&gt;Det kan tilläggas att det används även andra metoder för att stävja icke&lt;br&gt;önskvärda beteenden på anstalter. Bl.a kan en intagen bli förflyttad till an-&lt;br&gt;nan anstalt. Vidare kan misskötsamhet inverka på möjligheten att få per-&lt;br&gt;mission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämpligheten av det nuvarande systemet med disciplinär bestraffning&lt;br&gt;kan ifrågasättas. Det saknas emellertid tillräckligt underlag för att nu föreslå&lt;br&gt;en ändring av detta. Överväganden angående det disciplinära systemet ryms&lt;br&gt;inom det uppdrag som lämnats till den kommitté (Ju 1992:06) som skall&lt;br&gt;göra en översyn av kriminalvården i anstalt efter 1974 års kriminalvårdsre-&lt;br&gt;form(dir. 1992:36).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att misskötsamhet kan föranleda discplinär bestraffning bör emellertid&lt;br&gt;inte utesluta att uppförandet under anstaltstiden tillåts inverka på tidpunkten&lt;br&gt;för villkorlig frigivning. Den intagnes vilja och förmåga att anpassa sig un-&lt;br&gt;der anstaltstiden samt att delta i förberedelserna för sin frigivning kan&lt;br&gt;många gånger vara en god indikation på hans förutsättningar för anpassning&lt;br&gt;i samhället. Även uppförandet under anstaltstiden bör därför anges som en&lt;br&gt;av de faktorer som skall beaktas vid prövningen av om den villkorliga fri-&lt;br&gt;givningen bör senareläggas. Såsom framhållits av vissa instanser under be-&lt;br&gt;redningsförfarandet är det angeläget att senareläggning av den villkorliga&lt;br&gt;frigivningen inte används pä ett sådant sätt att det uppfattas som dubbelbe-&lt;br&gt;straffning för misskötsamhet som föranlett disciplinär bestraffning. Det bör&lt;br&gt;därför understrykas att bedömningen av den intagnes uppförande i detta&lt;br&gt;sammanhang inte får begränsas till enstaka händelser utan bör avse upp-&lt;br&gt;förandet i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra faktorer än de jag nu berört kan naturligtvis påverka bedöm-&lt;br&gt;ningen av den intagnes förutsättningar att anpassa sig i samhället. För tyd-&lt;br&gt;lighets skull bör det därför i lagtexten anges att även andra särskilda om-&lt;br&gt;ständigheter än frigivningsförhållandena och uppförandet skall kunna beak-&lt;br&gt;tas vid prövningen av den villkorliga frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Prövningen av villkorlig frigivning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Kriminalvårdsnämnden skall alltid pröva frågan om&lt;br&gt;villkorlig frigivning beträffande dem som dömts till fängelse i minst&lt;br&gt;två år. I övriga fall skall nämnden pröva frågan om detta påkallas av&lt;br&gt;kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommitténs förslag: Kommittén föreslog obligatorisk&lt;br&gt;villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på förslaget i promemorian: KVS anser att det finns mo-&lt;br&gt;ment av bristande rättssäkerhet och förutsebarhet samt risker för diskus-&lt;br&gt;sioner och konflikter på grund av de ställningstaganden som kriminalvården&lt;br&gt;måste göra i frågor om initierande av senareläggning. KVN anser att det&lt;br&gt;skall framgå om kriminalvårdens beslut att begära nämndens prövning av&lt;br&gt;senareläggning kan överklagas och som sin mening uttalat att beslutet inte&lt;br&gt;bör kunna överklagas. Stockholms tingsrätt förutsätter att beslut om senare-&lt;br&gt;läggning skall kunna överklagas till domstol. Övervakningsnämnden i Täby&lt;br&gt;har ifrågasatt om det inte nu är ändamålsenligt att prövningen av tidpunkten&lt;br&gt;för villkorlig frigivning för den som dömts till fängelse under två år läggs&lt;br&gt;på övervakningsnämnd med sedvanlig fullföljd till Kriminalvårdsnämnden.&lt;br&gt;Föreningen Styresmän och assistenter inom kriminalvården har givit&lt;br&gt;uttryck för uppfattningen att kriminalvården aldrig kommer att begära sena-&lt;br&gt;reläggning av villkorlig frigivning. Föreningen Sveriges Frivårdstjänste-&lt;br&gt;män anser att övervakningsnämnderna bör pröva frågor om villkorlig frigiv-&lt;br&gt;ning beträffande dem vars strafftider understiger två år. Föreningen har&lt;br&gt;vidare framhållit att likartad behandling på olika anstalter förutsätter att&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen utarbetar tillämpningsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I den ordning som gäller nu behövs ingen&lt;br&gt;prövning av villkorlig frigivning utom beträffande dem som har dömts till&lt;br&gt;fängelse i minst två år. Den prövningen görs av Kriminalvårdsnämnden.&lt;br&gt;Det saknas anledning att överväga någon förändring av prövningsordningen&lt;br&gt;för dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsättningsvis skall emellertid all villkorlig frigivning kunna prövas&lt;br&gt;med hänsyn till förutsättningarna för den intagnes anpassning i samhället.&lt;br&gt;Bl.a. kommer frigivningssituationen och den intagnes uppförande under an-&lt;br&gt;staltstiden att inverka på bedömningen. Eftersom systemet med obligatorisk&lt;br&gt;villkorlig frigivning avskaffas, behövs således en ny lämplig prövningsord-&lt;br&gt;ning för dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som angivits i avsnitt 3.1 anser jag i motsats till bl.a. Övervak-&lt;br&gt;ningsnämnden i Täby, att den nu aktuella prövningen inte bör läggas på&lt;br&gt;övervakningsnämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att den nya prövningsordningen utformas på ett sätt som&lt;br&gt;tryggar en likformig bedömning och även i övrigt är rättssäkert samtidigt&lt;br&gt;som det är administrativt smidigt. Starka skäl kan anföras för att villkorlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frigivning borde vara en förmån som endast skulle kunna komma i fråga om&lt;br&gt;det fanns särskilda skäl för att bevilja en sådan. Som inledningsvis berörts i&lt;br&gt;det föregående saknas underlag för att nu föreslå en sådan ändring. I likhet&lt;br&gt;med den praxis som tillämpades före år 1983 bör därför den prövning som&lt;br&gt;genomförs avse om det finns särskilda skäl för en senareläggning av den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om att den villkorliga frigivningen skall senareläggas bör fattas av&lt;br&gt;en självständig, opartisk och kvalificerad instans. Visserligen är det inte&lt;br&gt;fråga om ett sådant frihetsberövande som enligt såväl regeringsformen som&lt;br&gt;Sveriges konventionsåtaganden fordrar domstolsprövning. Men det är ändå&lt;br&gt;fråga om längden av ett frihetsberövande. Den intagne har redan därigenom&lt;br&gt;ett berättigat intresse av att få saken prövad i en kvalificerad ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär att en senareläggning av den villkorliga frigivningen&lt;br&gt;ofta inte kommer att vara aktuell. Anledning att ha ett särskilt kvalificerat&lt;br&gt;prövningsförfarande finns endast i de fall då en senareläggning kan bli ak-&lt;br&gt;tuell. Kriminalvården har förutsättningar att bedöma om den intagnes&lt;br&gt;uppförande och frigivningsförhållanden synes föranleda att den villkorliga&lt;br&gt;frigivningen bör senareläggas. Det bör därför ankomma på kriminalvården&lt;br&gt;att i förekommande fall ta initiativ till att frågan om villkorlig frigivning&lt;br&gt;prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsnämnden, som redan prövar villkorlig frigivning från två-&lt;br&gt;årsstraff, är visserligen administrativt underordnad Kriminalvårdsstyrelsen.&lt;br&gt;I sin beslutsfunktion är nämnden dock helt självständig och inte bunden av&lt;br&gt;föreskrifter eller direktiv beslutade av Kriminalvårdsstyrelsen. Nämnden,&lt;br&gt;som har en k /alificerad sammansättning, får därför anses ha sådan själv-&lt;br&gt;ständig ställni 'g som fordras för att pröva frågor om villkorlig frigivning.&lt;br&gt;Domstolsutredningen har inte föreslagit att nämnden skall avskaffas.&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden bör därför anförtros uppgiften att för samtliga fall&lt;br&gt;besluta om senarelagd villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen bör kunna besluta vem inom kriminalvården som&lt;br&gt;skall ha rätten att påkalla prövning av frågan om senarelagd villkorlig fri-&lt;br&gt;givning. Genom intern utbildning inom kriminalvården och med ledning av&lt;br&gt;den praxis som kommer att utvecklas hos Kriminalvårdsnämnden ges enligt&lt;br&gt;min mening förutsättningar för en likformig bedömning av alla intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den intagne har ett starkt intresse av att få veta tidpunkten för sin frigiv-&lt;br&gt;ning. Även kriminalvården behöver veta när frigivning blir aktuell. Det är&lt;br&gt;därför angeläget att en prövning om senareläggning av den villkorliga fri-&lt;br&gt;givningen påkallas i så god tid som möjligt före tidigaste dagen för villkor-&lt;br&gt;lig frigivning. Endast under speciella omständigheter bör detta ske senare&lt;br&gt;än en månad före den tidpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under beredningsarbetet har frågan väckts om möjligheten att överklaga&lt;br&gt;kriminalvårdens ställningstagande i fråga om att påkalla Kriminalvårds-&lt;br&gt;nämndens prövning av senareläggning. Jag anser inte att det är nödvändigt&lt;br&gt;med möjlighet till överprövning av kriminalvårdens beslut att underställa&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden frågan om senareläggning av den villkorliga frigiv-&lt;br&gt;ningen. Jag föreslår därför ingen lagändring som skulle möjliggöra detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsnämndens prövning av frågor om villkorlig frigivning be-&lt;br&gt;träffande dem som har dömts för ett brott till fängelse minst två år sker nu i&lt;br&gt;huvudsak enligt följande. I enlighet med föreskrifterna i 14 § förordningen&lt;br&gt;(1974:248) om kriminalvård i anstalt görs beträffande varje intagen i an-&lt;br&gt;slutning till verkställighetens början först en prövning på grundval av det&lt;br&gt;material som då finns tillgängligt, s.k. initialprövning. Om förutsättningar&lt;br&gt;föreligger beslutar nämnden vid initialprövningen att villkorlig frigivning&lt;br&gt;skall ske efter halva strafftiden. Det är med mycket få undantag då fråga om&lt;br&gt;brottslighet som enligt nämnden inte omfattas av nuvarande 26 kap. 7 §&lt;br&gt;BrB. I övriga fall beslutar nämnden, enligt samma paragraf, att förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för halvtidsfrigivning skall prövas på nytt, när högst sex månader&lt;br&gt;återstår till halvtidsdagen s.k. sexmånadersprövning. Vid sexmånaderspröv-&lt;br&gt;ningen tas ställning till risken för fortsatt brottslighet och därmed till tid-&lt;br&gt;punkten för villkorlig frigivning (s.k. riskprövning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande prövningsförfarandet kan i allt väsentligt bibehållas.&lt;br&gt;Prövningsförfarandet för det klientel som vid initialprövningen bedöms om-&lt;br&gt;fattas av särregleringen måste dock i viss mån justeras med hänsyn till att&lt;br&gt;även frigivningssituationen och skötsamheten under anstaltstiden skall&lt;br&gt;kunna beaktas. Initialprövningen bör som nu i princip avse frågan om det&lt;br&gt;över huvud är fråga om sådan brottslighet som avses i den föreslagna&lt;br&gt;26 kap. 6 a § BrB. Den s.k. sexmånadersprövningen bör emellertid senare-&lt;br&gt;läggas, om den intagne inte avtjänat minst tre fjärdedelar av den minsta ti-&lt;br&gt;den i anstalt när sex månader återstår till halvtidsdagen. Med en sådan ord-&lt;br&gt;ning bör Kriminalvårdsnämnden kunna såväl bedöma om det föreligger så-&lt;br&gt;dan påtaglig risk för återfall som fordras för särbehandling som ta ställning&lt;br&gt;till senareläggning av frigivning på grund av fngivningssituationen eller&lt;br&gt;den intagnes uppförande under anstaltstiden. Finner Kriminalvårdsnämnden&lt;br&gt;vid denna prövnin&lt;sub&gt;t&lt;/sub&gt; att frigivningen bör senareläggas på grund av antingen&lt;br&gt;särregleringen eller enligt den grundläggande fakultativiteten bör någon ny&lt;br&gt;prövning inte krävas, om detta inte föranleds av förändrade förhållanden.&lt;br&gt;Det får förutsättas att kriminalvården i så fall uppmärksammar nämnden på&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsnämnden har pekat på att svårigheter kan uppstå till följd&lt;br&gt;av att nämnden vid den s.k. riskbedömningen måste bedöma såväl om det&lt;br&gt;föreligger sådan påtaglig risk för återfall som förutsätts för tvåtredjedelsfri-&lt;br&gt;givning enligt särregleringen som om det föreligger sådan återfallsrisk som&lt;br&gt;ingår i prövningen av möjligheterna till återanpassning enligt den grundläg-&lt;br&gt;gande fakultativiteten. Enligt min mening bör det föreslagna förfarandet väl&lt;br&gt;kunna hanteras av nämnden. Vid sidan av de ärenden som nämnden redan&lt;br&gt;nu prövar och alltjämt skall pröva, kommer nämnden att vara det organ som&lt;br&gt;beslutar om senareläggning även för övriga intagna. Genom den nya&lt;br&gt;kategorin kommer nämnden att bli väl förtrogen med de delvis olika risk-&lt;br&gt;bedömningar som skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De intagna som redan vid initialprövningen bedöms inte vara omfattade&lt;br&gt;av särregleringen prövas givetvis först inom kriminalvården på samma sätt&lt;br&gt;som de som inte dömts till fängelse minst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Frigivningspermission&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Frigivningspermission skall vara möjlig för alla inta[ ta&lt;br&gt;från den dag då villkorlig frigivning kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljdsutredningen föreslog en ny typ av obligatorisk frigivningsper-&lt;br&gt;mission förlagd till tiden före villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna avstyrkte förslaget främst på den grunden att per-&lt;br&gt;missionen var ett obligatorium tillkommet för att kompensera effekterna av&lt;br&gt;en övergång från halvtidsfrigivning till tvåtredjedelsfrigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på förslaget i promemorian: KVN anser att frigivnings-&lt;br&gt;permission kan komma att få betydelse till skillnad från vad som nu är&lt;br&gt;fallet. Uppsala tingsrätt påpekar att frigivningspermission kommer att&lt;br&gt;innebära en fördel för den intagne jämfört med villkorlig frigivning&lt;br&gt;eftersom permissionen inneburit att verkställighet skett, vilket påverkar&lt;br&gt;straffåterstoden och förverkandemöjligheten vid återfall. Föreningen Styres-&lt;br&gt;män och assistenter inom kriminalvården är kritiska mot frigivningsper-&lt;br&gt;mission. KVS anser att det måste finnas möjlighet för anstalten att interi-&lt;br&gt;mistiskt kunna avbryta en frigivningspermission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Frigivningspermission är enligt gällande regler&lt;br&gt;förbehållen dem som kan friges tidigast efter att två tredjedelar av straff-&lt;br&gt;tiden är avtjänad. Permissionen är avsedd för fall där frigivningsförhållan-&lt;br&gt;dena varit sådana att villkorlig frigivning inte bedömts lämplig efter två&lt;br&gt;tredjedelar av strafftiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frigivningspermissionen skall vara ett led i förberedelserna för frigiv-&lt;br&gt;ningen. Frigivningspermissionen i systemet före år 1983 tillämpades så, att&lt;br&gt;den som inte kom i åtnjutande av villkorlig frigivning senast på tvåtredje-&lt;br&gt;delsdagen beviljades frigivningspermission från den dagen för att få tillfälle&lt;br&gt;att själv tnedverka till att ordna sin frigivningssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frigivningspermission har inte sin plats i ett system med obligatorisk&lt;br&gt;frigivning. Annorlunda förhåller det sig i ett system med fakultativ frigiv-&lt;br&gt;ning. I ett sådant system bör frigivningspermission alltid övervägas i sam-&lt;br&gt;band med ett beslut att senarelägga den villkorliga frigivningen på grund av&lt;br&gt;särskilt ogynnsamma frigivningsförhållanden. Förhållandena som föranlett&lt;br&gt;kriminalvården att begära Kriminalvårdsnämndens prövning av tidpunkten&lt;br&gt;för villkorlig frigivning kan i många fall av nämnden bedömas vara sådana&lt;br&gt;att villkorlig frigivning inte bör komma i fråga. Om det vid prövningen ändå&lt;br&gt;kan antas att den intagne själv har någon möjlighet att medverka till att&lt;br&gt;ordna sin frigivningssituation bör frigivningspermission kunna beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om frigivningspermission bör nämnden - såsom tidigare var&lt;br&gt;brukligt - fatta principbeslut om tidpunkten för villkorlig frigivning samt&lt;br&gt;bordlägga ärendet. Ärendet bör sedan kunna tas upp för avgörande i slutet&lt;br&gt;av frigivningspermissionen. Uppsala tingsrätt har pekat på att permissionen&lt;br&gt;innebär ett straffavtjänande. Det är givetvis av betydelse att permissionens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;längd är väl avvägd och således inte beviljas för hela eller större delen av&lt;br&gt;den återstående strafftiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om frigivningspermissionen inte fungerar, bör beslutas om återtagning i&lt;br&gt;anstalt. Olika alternativ ull handläggningsordning kan tänkas. Det finns skäl&lt;br&gt;som talar för att beslut om återtagning bör kunna meddelas av anstalten som&lt;br&gt;har ansvaret för den intagne under permissionen. Mot en sådan ordning&lt;br&gt;talar dock att det i viss mening är fråga om ett sådant frihetsberövande som&lt;br&gt;bör beslutas i särskild ordning. Utgångspunkten i mitt förslag är därför att&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden, som enligt 54 § lagen (1974:203) om kriminalvård&lt;br&gt;i anstalt har beslutanderätten i frågor om frigivningspermission, skall&lt;br&gt;besluta om återtagning i anstalt. Anstalten, som skall ha kontrollen över och&lt;br&gt;ansvaret för den intagne under permissionen, bör därför omgående un-&lt;br&gt;derrätta nämnden om det föreligger skäl att avbryta frigivningspermissio-&lt;br&gt;nen. Då nämnden prövar frågan om återtagning bör den lämpligen också ta&lt;br&gt;ställning till det tidigare principbeslutet om villkorlig frigivning. I bråds-&lt;br&gt;kande ärenden kan ordföranden i Kriminalvårdsnämnden enligt 37 kap. 4 §&lt;br&gt;andra stycket brottsbalken ensam besluta på nämndens vägnar. Jag anser&lt;br&gt;därför att det inte behövs någon sådan möjlighet för anstalterna att interi-&lt;br&gt;mistiskt besluta om avbrytande av permissionen som Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen har föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.6 Övervakning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Möjlighet till övervakning under villkorlig frigivning&lt;br&gt;begränsas till fängelsestraff över två månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljdsutredningens förslag: Övervakningen efter villkorlig frigivning&lt;br&gt;skulle slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser avstyrkte förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i promemorian: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på förslaget i promemorian: Föreningen Sveriges Fri-&lt;br&gt;vårdstjänstemän har betonat betydelsen av övervakning. Övervaknings-&lt;br&gt;nämnden i Täby förordar att övervakningsnämnd inte avhänds möjligheten&lt;br&gt;att besluta om övervakning även vid korta straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: De gällande bestämmelserna om övervakning&lt;br&gt;efter villkorlig frigivning infördes år 1989 efter förslag i propositionen&lt;br&gt;1987/88:120. Förslaget grundades på Fängelsestraffkommitténs slutbetän-&lt;br&gt;kande. Obligatorisk övervakning slopades. Övervakning skall enligt 26 kap.&lt;br&gt;11 § BrB beslutas om det bedöms som påkallat. För personer som friges&lt;br&gt;från kortare straff än sex månader beslutas oftast inte om övervakning.&lt;br&gt;Detta överensstämmer med uttalandena i förarbetena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningen har till uppgift bl.a. att vara till stöd och hjälp för den&lt;br&gt;som friges från fängelse. Generellt får längre frihetsstraff anses medföra&lt;br&gt;större behov av stöd och hjälp än kortare straff. Utvecklingen mot mindre&lt;br&gt;övervakning efter kortare frihetsstraff ligger i linje med denna uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervakningsnämnden i Täby har förordat att det skall finnas möjlighet&lt;br&gt;till övervakning av korttidsdömda bl.a. eftersom de ofta är missbrukare.&lt;br&gt;Nämnden anför vidare att det förekommer att övervakningsnämnd beslutar&lt;br&gt;om s.k. § 34-placering av korttidsdömda, företrädelsevis till behandlings-&lt;br&gt;hem. Då brukar det förordnas om övervakning i omedelbar anslutning till&lt;br&gt;den villkorliga frigivningen. Enligt min mening bör frivårdens resurser för&lt;br&gt;övervakning inte tas i anspråk för dem som friges från helt kortvariga straff.&lt;br&gt;Det finns därför skäl att uttryckligen undanta straff på två månader och&lt;br&gt;kortare tid från möjligheten till övervakning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.7 Resursfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom Justitiedepartementet har beräkningar gjorts av vilka effekter ett ge-&lt;br&gt;nomförande av förslagen i propositionen skulle få. Enligt dessa beräkningar&lt;br&gt;skulle antalet intagna i kriminalvårdsanstalt per dag öka med kring 250 in-&lt;br&gt;tagna redan utan hänsyn till förslaget om en utvidgning av den grupp lång-&lt;br&gt;tidsdömda som skall behandlas strängare i frigivningshänseende och till de&lt;br&gt;nya reglerna om möjlighet till senareläggning av frigivning i förhållande till&lt;br&gt;den tidigaste tidpunkten för frigivning. Vilken betydelse dessa senare för-&lt;br&gt;slag kan få för antalet intagna är svårt att beräkna med någon större säker-&lt;br&gt;het. Sammantaget kommer dock effekterna att motsvara minst ett 50-tal in-&lt;br&gt;tagna per dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökning av antalet intagna i den storleksordning som nu angetts kom-&lt;br&gt;mer i dagens penningvärde att kosta kring 100 miljoner kronor per år.&lt;br&gt;Härtill kommer vissa mer marginella kostnader för det nya prövningsförfa-&lt;br&gt;randet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En reform i enlighet med mitt förslag innebär att kriminalvårdens an-&lt;br&gt;staltsväsende måste byggas ut. Enligt den planering som nu pågår inom de-&lt;br&gt;partementet kommer detta i huvudsak att kunna ske genom om- och till-&lt;br&gt;byggnader av det nuvarande anstaltsbeståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.8 Prövningsordningen beträffande överförande av verk-&lt;br&gt;ställighet av brottmålsdom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Det skall enligt internationella verkställighetslagen i&lt;br&gt;vissa fall finnas möjlighet för Kriminalvårdsstyrelsen eller annan be-&lt;br&gt;slutande myndighet att överlåta till regeringen att pröva framställning&lt;br&gt;om överflyttande av verkställighet av svensk brottmålsdom till främ-&lt;br&gt;mande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I Sverige regleras det internationella samarbetet&lt;br&gt;beträffande verkställighet av brottmålsdomar i dels lagen (1963:193) om&lt;br&gt;samarbete med Danmark, Norge, Finland och Island angående verk-&lt;br&gt;ställighet av straff m.m., dels lagen (1972:260) om internationellt samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rörande verkställighet av brottmålsdom. Den nordiska verkställighetslagen&lt;br&gt;bygger på enhetlig lagstiftning mellan de nordiska länderna medan den in-&lt;br&gt;ternationella verkställighetslagen grundas på konventioner som Sverige till-&lt;br&gt;trätt. De konventioner som den internationella verkställighetslagen reglerar&lt;br&gt;tillämpningen av är dels den i Haag d. 28 maj 1970 undertecknade euro-&lt;br&gt;peiska konventionen om brottmålsdoms internationella rättsverkningar&lt;br&gt;(brottmålsdomskonventionen), dels den i Strasbourg d. 21 mars 1983 under-&lt;br&gt;tecknade konventionen om överförande av dömda personer (överförande-&lt;br&gt;konventionen). Lagen kan dessutom genom förordnande av regeringen&lt;br&gt;göras tillämplig i fråga om andra överenskommelser som Sverige ingått&lt;br&gt;med främmande stat. Om synnerliga skäl föreligger får regeringen vidare&lt;br&gt;för visst fall förordna om överförande av verkställigheten av brottmålsdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella verkställighetslagen tog ursprungligen enbart sikte på för-&lt;br&gt;farandet vid överflyttande av verkställighet på grund av brottmålsdomskon-&lt;br&gt;ventionen. Genom Sveriges tillträde till överförandekonventionen utvidga-&lt;br&gt;des lagen år 1984 till att omfatta jämväl ärenden enligt denna konvention&lt;br&gt;(prop. 1983/84:197 bet. 1984/85:JuUl, SFS 1984:876).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med överförandekonventionen var att underlätta överförandet av&lt;br&gt;utländska intagna till hemlandet genom att erbjuda en enkel och lättillämp-&lt;br&gt;lig ordning för en sådan procedur. I praktiken hade det nämligen visat sig&lt;br&gt;att brottmålsdomskonventionen i stort sett aldrig kom att tillämpas mellan&lt;br&gt;de stater som tillträtt den. Överförandekonventionen skiljer sig från&lt;br&gt;brottmålsdomskonventionen bl.a. genom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- straffverkställighet kan överflyttas till annat konventionsland genom ett&lt;br&gt;enklare förfarande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- överförande kan begäras inte bara av domslandet utan också av det land&lt;br&gt;som önskar överta verkställigheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- överförande förutsätter den dömdes medgivande samt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konventionen kan tillträdas även av stater utanför Europarådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen innebär ingen skyldighet för de anslutna länderna att med-&lt;br&gt;verka till att föra över verkställighet. I nämnda proposition uttalade depar-&lt;br&gt;tementschefen att det i lagtexten inte uttryckligen behövde anges när abso-&lt;br&gt;luta eller fakultativa hinder för överflyttande förelåg men att det var natur-&lt;br&gt;ligt att i praktiken hämta ledning i 5 och 6 §§ internationella verkställig-&lt;br&gt;hetslagen som anger hindren mot överflyttning enligt brottmålsdomskon-&lt;br&gt;ventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet enligt överförandekonventionen regleras i 34 a § interna-&lt;br&gt;tionella verkställighetslagen (senaste lydelse SFS 1991:1144). Av den fram-&lt;br&gt;går att fråga om verkställighet i främmande stat av här i landet ådömd på-&lt;br&gt;följd tas upp av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av&lt;br&gt;överlämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen. Vidare framgår&lt;br&gt;att en sådan begäran av främmande stat prövas av Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;resp. Socialstyrelsen. I det motsatta fallet, dvs. överflyttning till Sverige, är&lt;br&gt;det däremot regeringen som beslutar om överförandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag framhålla att internationella verkställighetslagen in-&lt;br&gt;går bland de lagar som reglerar vårt internationella samarbete på brottmåls-&lt;br&gt;området. Detta samarbete täcker en rad olika situationer varav en del ter sig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tämligen rutinartade medan andra kan vara viktiga från principiell synpunkt&lt;br&gt;eller med hänsyn till enskilda personer eller Sveriges förhållande till annan&lt;br&gt;stat. Särskilt i det senare fallet kan det vara angeläget att regeringen, som är&lt;br&gt;det organ som i första hand svarar för våra internationella relationer (se&lt;br&gt;10 kap. regeringsformen), kan få tillfälle att ta ställning i ärendena.&lt;br&gt;Visserligen finns i 10 kap. 8 § regeringsformen en regel om att utrikes-&lt;br&gt;ministern skall hållas underrättad när det hos en annan myndighet kommer&lt;br&gt;upp en fråga som är av betydelse för Sveriges mellanfolkliga förbindelser.&lt;br&gt;Härigenom finns en möjlighet för att regeringens utrikespolitiska över-&lt;br&gt;väganden kan få inverkan på ett ärende hos en förvaltningsmyndighet. I&lt;br&gt;vissa fall torde dock denna möjlighet inte vara tillräcklig utan själva&lt;br&gt;beslutanderätten bör ligga hos regeringen. Så är också fallet i åtskilliga&lt;br&gt;ärendetyper i lagregleringen om internationellt brottmålssamarbete. En typ&lt;br&gt;av ärenden där en sådan möjlighet inte finns för regeringen är ärenden&lt;br&gt;enligt överförandekonventionen om verkställighet av en svensk brottmåls-&lt;br&gt;dom i en främmande stat. Även denna typ av ärenden kan, särskilt om det&lt;br&gt;kan vara aktuellt att inte bifalla en annan stats framställning om sådan över-&lt;br&gt;flyttning, kräva överväganden som av principiella skäl bör göras av rege-&lt;br&gt;ringen och inte av en förvaltningsmyndighet. Jag anser därför att de berörda&lt;br&gt;myndigheterna i de åsyftade fallen efter sin utredning bör ha möjlighet att&lt;br&gt;hänskjuta ärendet till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår i enlighet med det sagda att det görs en lagändring i 34 a §&lt;br&gt;internationella verkställighetslagen som innebär att Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;resp. Socialstyrelsen, om det föreligger särskilda skäl, med eget yttrande får&lt;br&gt;överlämna ett ärende enligt överförandekonventionen till regeringen för&lt;br&gt;prövning. En motsvarande ändring bör beträffande brottmålsdomskonven-&lt;br&gt;tionen göras i 26 § internationella verkställighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den rättslikhet som finns mellan de nordiska länderna&lt;br&gt;och den annorlunda uppbyggda reglering som gäller beträffande överfö-&lt;br&gt;rande av verkställighet i dessa fall anser jag däremot inte att det är påkallat&lt;br&gt;med någon ändring av den nordiska verkställighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu anfört har inom Justitiedepartementet upprättats&lt;br&gt;förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i passlagen (1978:302),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rö-&lt;br&gt;rande verkställighet av brottmålsdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har granskats av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;48 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och 4 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordet ”förskyller” har ersatts med ”bör föranleda”. Denna justering, som&lt;br&gt;inte har samband med övriga lagändringar som föreslås i propositionen, är&lt;br&gt;endast språklig och hänger samman med de av riksdagen antagna ändring-&lt;br&gt;arna när det gäller bötesstraffet (SFS 1991:240-301).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;25 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och 6 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordet ”förskyller” har ersatts med ”bör föranleda”. Denna justering, som&lt;br&gt;inte har samband med övriga lagändringar som föreslås i propositionen, är&lt;br&gt;endast språklig och hänger samman med de av riksdagen antagna ändring-&lt;br&gt;arna när det gäller bötesstraffet (SFS 1991:240-301).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar tidpunkten för när villkorlig frigivning tidigast kan&lt;br&gt;komma i fråga. Ändringarna har behandlats i avsnitt 3.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet, som inte i sak haft något att invända mot förslaget i remissen,&lt;br&gt;har föreslagit en omformulering av paragrafen i syfte att på ett tydligare sätt&lt;br&gt;ge uttryck för avsikten med förslaget. Mitt förslag har utformats i nära&lt;br&gt;anknytning till lagrådets förslag. I ett hänseende har jag emellertid inte&lt;br&gt;ansett mig böra följa detta. Enligt lagrådet bör andra till fjärde stycket&lt;br&gt;formuleras som regler om när villkorlig frigivning skall ske om inte annat&lt;br&gt;följer av 7 § eller beträffande fjärde stycket 6 a §. En sådan utformning är&lt;br&gt;mindre lämplig med hänsyn till att 7 §, även enligt lagrådets förslag, inte är&lt;br&gt;formulerad som ett undantag från en huvudregel utan som en allmän regel&lt;br&gt;enligt vilken frigivning alltid kan ske senare än som anges i 6 eller 6 a §.&lt;br&gt;Enligt min mening är den i lagrådsremissen föreslagna ordningen, enligt&lt;br&gt;vilken de aktuella bestämmelserna i 6 § begränsas till att avse den tidigaste&lt;br&gt;tidpunkt vid vilken villkorlig frigivning får ske, att föredra. En sådan&lt;br&gt;uppläggning motsvarar också den ordning som gällde före år 1983 och är&lt;br&gt;den som även enligt lagrådets förslag kommer till användning i 6 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket föreskrivs att den som undergår fängelse på viss tid,&lt;br&gt;minst en månad, får medges villkorlig frigivning. Vidare bibehålls det&lt;br&gt;gällande undantaget för villkorlig frigivning beträffande dels fängelse som&lt;br&gt;ådömts tillsammans med skyddstillsyn, s.k. 28:3-fängelse, dels fängelse&lt;br&gt;som förvandlingsstraff för böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I strafftiden ingår avräknade frihetsberövanden. Vid brott som renderar Prop. 1992/93:4&lt;br&gt;korta fängelsestraff har oftast inte några straffprocessuella frihetsberövan-&lt;br&gt;den förekommit. Skulle sådana frihetsberövanden ha förekommit och&lt;br&gt;avräknats från straffet skall dessa således räknas in i strafftiden. I vissa fall&lt;br&gt;kan det bli fråga om verkställighetstider i anstalt som faktiskt blir kortare än&lt;br&gt;en månad. Möjligheten till en materiell prövning av den villkorliga fri-&lt;br&gt;givningen blir därvid begränsad. Detta ger också anledning att i större&lt;br&gt;utsträckning än hittills överväga om straffet enligt 33 kap. 5 och 6 §§ BrB&lt;br&gt;kan anses till fullo verkställt genom anhållande och häktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket får frigivning ske tidigast när två tredjedelar av&lt;br&gt;strafftiden avtjänats om strafftider är ett år eller mindre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket reglerar den tidigaste tidpunkten för frigivning vid&lt;br&gt;strafftider mellan ett och två år. För dessa fall gäller en särskild avtrapp-&lt;br&gt;ningsregel som har kommenterats i avsnitt 3.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket behandlar villkorlig frigivning beträffande dem som&lt;br&gt;avtjänar straff på sammanlagt minst två år. I dessa fall får frigivning ske&lt;br&gt;tidigast efter halva tiden om det inte är fråga om sådan särskilt allvarlig&lt;br&gt;brottslighet som behandlas i 6 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sista stycket, innehåller en regel om att frigivningen kan skjutas upp på&lt;br&gt;begäran av den dömde. Stycket har utformats på sätt lagrådet föreslagit. Det&lt;br&gt;bör framhållas att den intagne inte har någon rätt att få frigivningen&lt;br&gt;senarelagd (jfr prop. 1982/83:85 s. 49 och 123). Andra faktorer som kan&lt;br&gt;påverka frågan om en senareläggning av villkorlig frigivning behandlas i&lt;br&gt;7§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar tidpunkten för när villkorlig frigivning tidigast kan&lt;br&gt;komma i fråga för dem som dömts till fängelse i minst två år för särs-ilt all-&lt;br&gt;varlig brottslighet som har riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa&lt;br&gt;eller som ingått som ett led i en yrkesmässig eller organiserad brottslighet.&lt;br&gt;Ändringarna har behandlats i avsnitt 3.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av vålds- och narkotikabrott och annan sådan brottslighet som&lt;br&gt;omfattas av nuvarande regler skall även särskilt allvarliga fall av annan&lt;br&gt;brottslighet kunna medföra särbehandling i frigivningshänseende. Det kan&lt;br&gt;exempelvis gälla stöld, bedrägeri, skattebrott och annan liknande brottslig-&lt;br&gt;het som bedrivits i yrkesmässig omfattning eller som genomförts i särskilt&lt;br&gt;organiserade former. En förutsättning för att bestämmelsen skall bli tillämp-&lt;br&gt;lig är att det föreligger en påtaglig risk att den intagne efter frigivningen&lt;br&gt;återfaller i sådan allvarlig brottslighet som omfattas av särregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar förutsättningarna för att senarelägga den villkorliga&lt;br&gt;frigivningen. Saken har behandlats i avsnitt 3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit en något annorlunda formulering av paragrafen&lt;br&gt;än den som föreslogs i lagrådsremissen. Förslaget hänger samman med den&lt;br&gt;del av lagrådets förslag till utformning av 6 § som jag inte ansett mig böra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följa. Jag anser därför att inte heller 7 § bör avfattas på det sätt som lagrådet&lt;br&gt;föreslagit. En viss redaktionell jämkning är dock påkallad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är avfattad med utgångspunkt i att frigivning skall ske senare&lt;br&gt;än vid den tidigaste tidpunkt som anges i 6 eller 6 a § om det finns skäl för&lt;br&gt;en sådan senareläggning. I paragrafen anges att det vid prövningen av den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen särskilt skall beaktas om förutsättningarna för den&lt;br&gt;intagnes anpassning i samhället framstår som speciellt ogynnsamma med&lt;br&gt;hänsyn till den intagnes frigivningsförhållanden, uppförande under anstalts-&lt;br&gt;tiden eller andra särskilda omständigheter. Även andra omständigheter än&lt;br&gt;sådana som uttryckligen anges i paragrafen kan emellertid beaktas vid pröv-&lt;br&gt;ningen. I 6 § sista stycket behandlas specialfallet att den intagne begär en&lt;br&gt;senareläggning av sin frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först bland omständigheter som skall beaktas vid bedömningen av den&lt;br&gt;intagnes förutsättningar för anpassning i samhället nämns i 7 § frigivnings-&lt;br&gt;förhdllandena. Bristerna i frigivningssituationen skall för att beaktas i prin-&lt;br&gt;cip vara sådana att de kan antas allvarligt inverka på den intagnes möjlighe-&lt;br&gt;ter att avhålla sig från brott under den återstående strafftiden. Risken för&lt;br&gt;återfall skall således tillmätas central betydelse. Grava narkotikaproblem är&lt;br&gt;ofta orsak till brottsligheten. En intagen som avtjänar fängelse för brott som&lt;br&gt;huvudsakligen begåtts för att finansiera ett missbruk och som fortfarande&lt;br&gt;har allvarliga missbruksproblem bör inte friges villkorligt till oordnade för-&lt;br&gt;hållanden. En sådan intagen löper med nödvändighet en mycket stor risk att&lt;br&gt;omgående återfalla i brott. Det kan i många fall vara lämpligt att förena en&lt;br&gt;senareläggning av den villkorliga frigivningen med en frigivningspermis-&lt;br&gt;sion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare nämns uppförandet under anstaltstiden som en särskild omstän-&lt;br&gt;dighet som kan medföra att den villkorliga frigivningen senareläggs. Såsom&lt;br&gt;utvecklats i allmänmotiveringen bör det i princip i detta hänseende göras en&lt;br&gt;helhetsbedömning av den dömdes uppförande. Av den omständigheten att&lt;br&gt;den intagne gjort sig skyldig till någon enstaka förseelse kan knappast den&lt;br&gt;slutsatsen dras att förutsättningarna för hans anpassning i samhället skulle&lt;br&gt;vara speciellt ogynnsamma. Det är i det hänseendet också väsentligt att för-&lt;br&gt;säkra sig om att en senarelagd villkorlig frigivning inte i praktiken fungerar&lt;br&gt;som en dubbelbestraffning för misskötsamhet som föranlett tidstillägg&lt;br&gt;enligt 47 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt. Vad som nu sagts&lt;br&gt;innebär dock självfallet inte att upprepade disciplinförseelser inte kan vara&lt;br&gt;en sådan faktor som bör vägas in vid prövningen av den villkorliga frigiv-&lt;br&gt;ningen. Även andra faktorer än direkt misskötsamhet bör dock kunna vägas&lt;br&gt;in i bedömningen. Det kan exempelvis avse den dömdes vilja och förmåga&lt;br&gt;att anpassa sig under anstaltstiden samt att delta i förberedelserna för sin&lt;br&gt;frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra särskilda omständigheter som kan innebära att förutsättningarna&lt;br&gt;för den intagnes anpassning framstår som speciellt ogynnsamma kan exem-&lt;br&gt;pelvis vara att den intagne under strafftiden gjort sig skyldig till ny brotts-&lt;br&gt;lighet eller planerat sådan. Även uttalade avsikter att fortsätta med brottslig-&lt;br&gt;het bör kunna beaktas liksom exempelvis direkt eller indirekt hot som rik-&lt;br&gt;tats mot vissa personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom nämnts i allmänmotiveringen kan det ibland finnas anledning att&lt;br&gt;vid prövningen beakta särskilda skadeverkningar som kan drabba den in-&lt;br&gt;tagne genom en förlängd anstaltsvistelse. Sådana skadeverkningar kan vara&lt;br&gt;av olika slag. Ett exempel är om den intagne har allvarliga psykiska besvär&lt;br&gt;till följd av frihetsförlusten. Om den intagne skulle mista en konkret möjlig-&lt;br&gt;het till utbildning, behandling eller någon annan rehabiliterande åtgärd, kan&lt;br&gt;det också sägas medföra särskilda skadeverkningar för honom att inte bli&lt;br&gt;villkorligt frigiven. Kan i det enskilda fallet särskilda skäl anses föreligga&lt;br&gt;som normalt skulle motivera en senarelagd frigivning skall den ändå inte&lt;br&gt;senareläggas om skadeverkningarna skulle överväga skälen för senarelägg-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några helt generella riktlinjer för i vilken utsträckning frigivningen bör&lt;br&gt;senareläggas torde inte kunna ges. Frågan måste bli beroende på skälen för&lt;br&gt;en senareläggning och omständigheterna i det enskilda fallet. I de fall då se-&lt;br&gt;nareläggningen beror på frigivningsförhållandena bör tiden anpassas efter&lt;br&gt;hur lång tid som kan antas åtgå för att ordna dessa. En senareläggning med&lt;br&gt;hänsyn till uppförandet under anstaltstiden bör i princip endast ske om detta&lt;br&gt;motiverar en påtaglig senareläggning. För en intagen som enligt reglerna&lt;br&gt;har möjlighet till frigivning före två tredjedelar av strafftiden torde en&lt;br&gt;förlängning till den tidpunkten ofta kunna tjäna som ett riktmärke. För såväl&lt;br&gt;den gruppen som för dem som tidigast får friges efter två tredjedelar av&lt;br&gt;strafftiden bör emellertid en senareläggning inte utan särskilda skäl avse&lt;br&gt;mindre än två eller mer än sex månader. Om det kan antas finnas skäl för en&lt;br&gt;mer omfattande senareläggning än sex månader bör frågan normalt tas upp&lt;br&gt;till förnyad prövning efter en lämplig period. Motsvarande synsätt bör i&lt;br&gt;allmänhet också kunna läggas till grund för prövningar när det är andra&lt;br&gt;särskilda omständigheter som talar för att förutsättningarna för den intagnes&lt;br&gt;anpassning i samhället är speciellt ogynnsamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har ändrats så att beräkning av tidpunkten för villkorlig fri-&lt;br&gt;givning äger rum med utgångspunkt från samtliga straff för vilka villkorlig&lt;br&gt;frigivning kan komma i fråga. Förvandlingsstraff för böter och s.k. 28:3-&lt;br&gt;fängelse skall således inte längre läggas samman med Övriga fängelsestraff.&lt;br&gt;Den tidigare s.k. minimitiden som innebar att två månader alltid skulle av-&lt;br&gt;tjänas i anstalt har nu avskaffats och ersätts med en föreskrift om att vill-&lt;br&gt;korlig frigivning endast får medges den som avtjänar fängelse om minst en&lt;br&gt;månad. Således skall alla fängelsestraff som verkställs samtidigt - utom de&lt;br&gt;som uttryckligen undantagits - läggas samman och tidigaste tidpunkten för&lt;br&gt;villkorlig frigivning bestämmas med utgångspunkt i bestämmelserna i 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar prövningsordningen beträffande villkorlig frigivning.&lt;br&gt;Saken har behandlats i avsnitt 3.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 första stycket föreskrivs att Kriminalvårdsnämnden alltid skall pröva&lt;br&gt;frågan om villkorlig frigivning av den som har dömts till fängelse i lägst två&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år. Genom den s.k. initialprövningen prövas om det är fråga om sådan&lt;br&gt;brottslighet som sägs i 6 a §. Finner nämnden att så inte är fallet bör nämn-&lt;br&gt;den normalt fatta beslut om frigivning efter halva tiden. Om en senarelägg-&lt;br&gt;nb g kan antas vara motiverad vid en senare tidpunkt får det förutsättas att&lt;br&gt;kriminalvården uppmärksammar nämnden på detta så att de kan företa en&lt;br&gt;förnyad prövning enligt tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner nämnden att 6 a § kan vara tillämplig skall nämnden i likhet med&lt;br&gt;vad som nu tillämpas vid ett senare tillfälle företa en s.k. riskprövning.&lt;br&gt;Utfaller bedömningen vid detta tillfälle så att påtaglig risk för återfall i&lt;br&gt;likartad brottslighet inte bedöms föreligga, skall nämnden ta ställning till&lt;br&gt;om det finns skäl för en senareläggning enligt 26 kap. 7 §. Skulle risk-&lt;br&gt;bedömningen i stället utfalla så att påtaglig risk for återfall i brottslighet av&lt;br&gt;samma slag bedöms föreligga, saknas det normalt anledning för nämnden&lt;br&gt;att ta ställning till om det därutöver finns skäl för senareläggning enligt&lt;br&gt;26 kap. 7 §. Nämnden bör således i dessa fall normalt besluta om tvåtredje-&lt;br&gt;delsfrigivning. Det får förutsättas att kriminalvården uppmärksammar&lt;br&gt;nämnden på om det därefter kan antas finnas skäl för en ytterligare senare-&lt;br&gt;läggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit en omformulering av andra stycket som har&lt;br&gt;samband med dess förslag beträffande 6 och 7 §§ i de delar som jag inte&lt;br&gt;ansett mig böra följa. Mot den bakgrunden är det naturligt att jag inte heller&lt;br&gt;kan ställa mig bakom lagrådets förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket reglerar hur frågan om senareläggning skall prövas i andra&lt;br&gt;fäll än dem som avses i första stycket, dvs. beträffande intagna som inte har&lt;br&gt;dömts till fängelse i minst ts å år. Såsom framgår av allmänmotiveringen&lt;br&gt;skall kriminalvården i dessa fa'l påkalla Kriminalvårdsnämndens prövning&lt;br&gt;om det kan antas finnas skäl för att senarelägga den villkorliga frigivningen.&lt;br&gt;Cm den dömde begär att tidpunkten för villkorlig frigivning skall ske&lt;br&gt;senare än den tidigast möjliga tidpunkten, får det ankomma på kriminal-&lt;br&gt;vården att initiera en prövning av frågan hos Kriminalvårdsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte möjligt att ange en viss tidpunkt då prövningen av frågan om&lt;br&gt;villkorlig frigivning bör ske. Normalt bör emellertid Kriminalvårdsnämn-&lt;br&gt;dens prövning påkallas senast en månad före den tidigaste tidpunkten för&lt;br&gt;frigivning. Om möjligt bör dock detta ske tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket är oförändrat och motsvarar det tidigare andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar övervakning efter villkorlig frigivning. Frågan är&lt;br&gt;kommenterad i avsnitt 3.5. Ändringen innebär endast att övervakning efter&lt;br&gt;villkorlig frigivning från straff som inte överstiger två månader inte kan&lt;br&gt;komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om ändring i brottsbalken&lt;br&gt;De nya reglerna om när villkorlig frigivning tidigast kan komma i fråga&lt;br&gt;innebär en skärpning för dem som avtjänar straff upp till två år samt för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dem som framdeles kommer att omfattas av särregleringen i nya 26 kap.&lt;br&gt;6 a §. Reglerna om möjlighet att senarelägga den villkorliga frigivningen&lt;br&gt;kommer också att verka i skärpande riktning för alla intagna. De nya&lt;br&gt;reglerna om möjlighet till villkorlig frigivning från fängelsestraff från en&lt;br&gt;månad innebär en lindring för dem som avtjänar korta fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i punkt 2 har utformats så att den nya kvalifikationstiden&lt;br&gt;på en månad gäller omedelbart medan den längre tiden i anstalt innan vill-&lt;br&gt;korlig frigivning kan komma i fråga inte skall gälla dem som har dömts före&lt;br&gt;ikraftträdandet. Grundtanken bakom detta är - i linje med grunderna för be-&lt;br&gt;stämmelserna om retroaktiv verkan av straffbestämmelser i regerings-&lt;br&gt;formen och BrB:s promulgationslag - att de som har dömts innan de nya&lt;br&gt;reglerna har trätt i kraft inte genom dessa skall drabbas av en förlängd&lt;br&gt;anstaltsvistelse men däremot komma i åtnjutande av en förkortad sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya regeln om kortare kvalifikationstid för villkorlig frigivning gäl-&lt;br&gt;ler således även tidigare dömda. Det kan dock inte anses rimligt att den som&lt;br&gt;skall avtjäna fängelsestraff på de korta tider där minimitiden nu har bety-&lt;br&gt;delse på grund av domar som meddelats före ikraftträdandet skall kunna dra&lt;br&gt;nytta av att minimitiden avskaffas utan att påverkas av övergången till&lt;br&gt;tvåtredjedelsfrigivning. I stället bör den ordningen gälla att den dömde skall&lt;br&gt;avtjäna den strafftid som enligt de gamla eller nya reglerna är mest förmån-&lt;br&gt;lig för honom, dvs. antingen helt enligt de nuvarande reglerna eller enligt de&lt;br&gt;nya reglerna i deras helhet dvs. med kortare kvalifikationstid och tvåtredje-&lt;br&gt;delsfrigivning. Detta innebär att för den som skall avtjäna fängelsestraff på&lt;br&gt;kortare tid än tre månader den nya regleringen skall gälla medan för den&lt;br&gt;som skall avtjäna mer än tre månader den gamla ordningen är förmånligast&lt;br&gt;och skall ha företräde. För den som avtjänar exakt tre månader det likgil-&lt;br&gt;tigt vilken ordning som tillämpas. Formellt skall då de nya reglerna gälla.&lt;br&gt;För att inte villkorlig frigivning s&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; ill komma i fråga för gamla straff som&lt;br&gt;understiger en månad, föreskrivs det särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer efter ikraftträdandet gemensamt till verkställighet både&lt;br&gt;gammalt och nytt straff, skall de nu beskrivna övergångsbestämmelserna&lt;br&gt;tillämpas endast beträffande det gamla straffet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202) om&lt;br&gt;beräkning av strafftid m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med strafftidsresolutioner och tidpunkter som anges i dessa kan i&lt;br&gt;huvudsak behållas oförändrat. Det bör i strafftidsresolutionema även fram-&lt;br&gt;deles anges tidpunkt för villkorlig frigivning. Den får då avse tidigaste tid-&lt;br&gt;punkt och därmed betraktas som preliminär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har endast ordet ”får” bytts till ”skall”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats med hänsyn till att 33 kap. 7 § upphävts (SFS&lt;br&gt;1987:761).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Förslaget til! lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömning av senareläggning av den villkorliga frigivningen på grund&lt;br&gt;av brister i frigivningsförhållandena skall frågan om frigivningspermission&lt;br&gt;alltid prövas. Det är fråga om relativt allvarliga brister i frigivningssituatio-&lt;br&gt;nen när den villkorliga frigivningen senareläggs. Beslutet om frigivning&lt;br&gt;innebär att den dömde inte kan återtas i anstalt med mindre än att den vill-&lt;br&gt;korliga friheten förverkas. I bland kan det vara av värde att ha kvar möjlig-&lt;br&gt;heten att återföra den dömde till anstalt. Om det finns utrymme för att anta&lt;br&gt;att den intagne på något sätt kommer att kunna medverka till att ordna sin&lt;br&gt;frigivningssituation, kan han beviljas frigivningspermission. I samband med&lt;br&gt;beslut om frigivningspermission fattar Kriminalvårdsnämnden principbeslut&lt;br&gt;om villkorlig frigivning. Ärendet om villkorlig frigivning bordläggs och tas&lt;br&gt;upp för slutligt avgörande i lämplig tid före den dag som principbeslutet&lt;br&gt;anger som dag för villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut att avbryta frigivningspermission för återtagning i anstalt fattas av&lt;br&gt;nämnden efter anmälan av anstalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av att det är Kriminalvårdsnämnden som kan besluta om sena-&lt;br&gt;reläggning av villkorlig frigivning och därmed frigivningspermission har&lt;br&gt;ingen ändring gjorts i beslutsordningen på grund av att frigivningspermis-&lt;br&gt;sion blir möjlig för alla som friges villkorligt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Förslaget till lag om ändring i passlagen (1978:302)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges för närvarande att passtillstånd fordras för den som un-&lt;br&gt;dergår kriminalvård i anstalt, utom när påföljden är fängelse på så kort tid&lt;br&gt;att villkorlig frigivning inte kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framdeles kommer alla som dömts till ett tidsbestämt fängelsestraff i en&lt;br&gt;månad eller mer att kunna få villkorlig frigivning. Böter som förvandlas till&lt;br&gt;fängelse eller fängelse i kombination med skyddstillsyn är dock fortfarande&lt;br&gt;undantagna. Nu fordras passtillstånd om villkorlig frigivning kan komma i&lt;br&gt;fråga. Det innebär att den som avtjänar straff som överstiger två månader&lt;br&gt;skall ha passtillstånd. Samma tidsgräns har behållits. Övervakning kan inte&lt;br&gt;komma i fråga för personer som friges från straff som inte överstiger två&lt;br&gt;månader. Någon anledning att kräva passtillstånd för denna kategori finns&lt;br&gt;därmed inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:260) om&lt;br&gt;internationellt samarbete rörande verkställighet av brott-&lt;br&gt;målsdom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny mening införs i första stycket. Saken har behandlats i gvsnitt 3.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tillägget blir det möjligt för Kriminalvårdsstyrelsen och i före-&lt;br&gt;kommande fall Socialstyrelsen att låta regeringen pröva ärenden enligt&lt;br&gt;brottmålsdomskonventionen om överflyttning av verkställighet till annat&lt;br&gt;land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt stycke införs före sista stycket. Saken har behandlats i avsnitt 3.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tillägget blir det möjligt för Kriminalvårdsstyrelsen och i före-&lt;br&gt;kommande fall Socialstyrelsen att låta regeringen pröva ärenden enligt&lt;br&gt;överförandekonventionen om överflyttning av verkställighet till annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i nuvarande tredje stycket tas upp i ett nytt fjärde stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riks-&lt;br&gt;dagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i passlagen (1978:302),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete&lt;br&gt;rörande verkställighet av brottmålsdom.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 48 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande enligt detta kapitel&lt;br&gt;innebär att den misstänkte till god-&lt;br&gt;kännande eller inom viss tid före-&lt;br&gt;lägges ett bötesstraff, fastställt vid&lt;br&gt;strafföreläggande efter vad åklaga-&lt;br&gt;ren anser brottet förskylla och vid&lt;br&gt;föreläggande av ordningsbot efter&lt;br&gt;vad som bestämts enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande enligt detta kapitel&lt;br&gt;innebär att den misstänkte till god-&lt;br&gt;kännande eller inom viss före-&lt;br&gt;läggs ett bötesstraff, fastställt vid&lt;br&gt;strafföreläggande efter vad åklaga-&lt;br&gt;ren anser att brottet bör föranleda&lt;br&gt;och vid föreläggande av ordningsbot&lt;br&gt;efter vad som bestämts enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet förenat med egendoms förverkande eller annan sådan särskild&lt;br&gt;rättsverkan, skall också enna föreläggas den misstänkte till godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strafföreläggande får utfärdas för&lt;br&gt;brott, för vilket inte föreskrivs&lt;br&gt;svårare straff än böter, dock ej nor-&lt;br&gt;merade böter, och beträffande brott,&lt;br&gt;för vilket föreskrivs böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader. Om&lt;br&gt;dagsböter skall användas som på-&lt;br&gt;följd för brottet, får dock straffföre-&lt;br&gt;läggande utfärdas endast när brottet&lt;br&gt;ensamt eller tillsammans med annat&lt;br&gt;sådant brott som nu har nämnts för-&lt;br&gt;skyller högst etthundraåttio dagsbö-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strafföreläggande får utfärdas för&lt;br&gt;brott, för vilket inte föreskrivs&lt;br&gt;svårare straff än böter, dock ej nor-&lt;br&gt;merade böter, och beträffande brott,&lt;br&gt;för vilket föreskrivs böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader. Om&lt;br&gt;dagsböter skall användas som på-&lt;br&gt;följd för brottet, får dock straffföre-&lt;br&gt;läggande utfärdas endast när brottet&lt;br&gt;ensamt eller tillsammans med annat&lt;br&gt;sådant brott som nu har nämnts bör&lt;br&gt;föranleda högst etthundraåttio dags-&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns särskilda bestämmelser om strafföreläggande för brott som har&lt;br&gt;begåtts av någon som är under arton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1968:193.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Senaste lydelse 1968:193.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i 26 kap. skall införas en ny paragraf, 6 a §, av följande ly-&lt;br&gt;delse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 25 kap. 1 och 6 §§ samt 26 kap. 6-9 och 11 §§ brottsbalken skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter skall dömas ut, enligt vad&lt;br&gt;som är föreskrivet för brottet i fråga,&lt;br&gt;i dagsböter, penningböter eller nor-&lt;br&gt;merade böter. Är viss bötesform inte&lt;br&gt;föreskriven för brottet, döms böter&lt;br&gt;ut i dagsböter eller, om brottet för-&lt;br&gt;skyller lägre straff än trettio dags-&lt;br&gt;böter, i penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter skall dömas ut, enligt vad&lt;br&gt;som är föreskrivet för brottet i fråga,&lt;br&gt;i dagsböter, penningböter eller nor-&lt;br&gt;merade böter. Är viss bötesform inte&lt;br&gt;föreskriven för brottet, döms böter&lt;br&gt;ut i dagsböter eller, om brottet bör&lt;br&gt;föranleda lägre straff än trettio dags-&lt;br&gt;böter, i penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter som gemensamt straff för&lt;br&gt;flera brott döms ut i dagsböter, om&lt;br&gt;något av brotten förskyller dagsbö-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter som gemensamt straff för&lt;br&gt;flera brott döms ut i dagsböter, om&lt;br&gt;något av brotten bör föranleda dags-&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som gemensamt straff får dagsböter bestämmas till ett antal av högst två-&lt;br&gt;hundra och penningböter till ett belopp av högst femtusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det för något av brotten är föreskrivet ett visst lägsta bötesstraff, får&lt;br&gt;detta inte underskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undergår fängelse på viss&lt;br&gt;tid skall, om inte annat följer av&lt;br&gt;andra stycket eller 7 §, villkorligt&lt;br&gt;friges sedan halva tiden har avtjä-&lt;br&gt;nats. Frigivning får dock inte ske&lt;br&gt;förrän verkställigheten har pågått&lt;br&gt;minst två månader. Inte heller får&lt;br&gt;villkorlig frigivning ske från&lt;br&gt;fängelse som har ådömts enligt 28&lt;br&gt;kap. 3 § eller från ett förvandlings-&lt;br&gt;straffför böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undergår fängelse på&lt;br&gt;viss tid, dock minst en månad, får&lt;br&gt;medges villkorlig frigivning. Sådan&lt;br&gt;frigivning får, om inte annat följer av&lt;br&gt;andra eller tredje stycket, inte ske&lt;br&gt;förrän två tredjedelar av strafftiden&lt;br&gt;har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År straffet mer än ett år men&lt;br&gt;mindre än två år får frigivning&lt;br&gt;tidigast ske när åtta månader jämte&lt;br&gt;en tredjedel av den tid som översti-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ger ett dr har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är strafftiden två är eller mer fär,&lt;br&gt;om inte annat följer av 6 a §, fri-&lt;br&gt;givning tidigast ske när halva straff-&lt;br&gt;tiden har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig frigivning fär inte ske&lt;br&gt;frän fängelse som har dömts ut en-&lt;br&gt;ligt 28 kap. 3 § eller frän ett för-&lt;br&gt;vandlingsstraff för böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde begär det, kan&lt;br&gt;frigivningen uppskjutas till senare&lt;br&gt;tidpunkt ån som följer av första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har nägon dömts till fängelse i&lt;br&gt;lägst tvä dr för särskilt allvarlig&lt;br&gt;brottslighet som har riktat sig mot&lt;br&gt;eller medfört fara för liv eller hälsa&lt;br&gt;eller som ingätt som ett led i en&lt;br&gt;yrkesmässig eller organiserad brotts-&lt;br&gt;lighet fär han inte villkorligt friges&lt;br&gt;förrän tvä tredjedelar av den i domen&lt;br&gt;bestämda strafftiden har avtjänats,&lt;br&gt;om det bedöms föreligga en påtaglig&lt;br&gt;risk att han efter frigivningen åter-&lt;br&gt;faller i brottslighet av samma slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i första&lt;br&gt;stycket gäller även om domen omfat-&lt;br&gt;tar också annan brottslighet än som&lt;br&gt;avses där. Verkställs samtidigt ett&lt;br&gt;annat fängelsestraff, skall, vid pröv-&lt;br&gt;ning av frågan om villkorlig frigiv-&lt;br&gt;ning frän den sammanlagda straffti-&lt;br&gt;den, 6 § tillämpas med avseende på&lt;br&gt;det straffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nägon har dömts till fängelse&lt;br&gt;i lägst tvä år för särskilt allvarlig&lt;br&gt;brottslighet som har riktat sig mot&lt;br&gt;eller medfört fara för liv eller hälsa&lt;br&gt;och påtaglig risk bedöms föreligga&lt;br&gt;för att han efter frigivningen fortsät-&lt;br&gt;ter brottslighet av samma slag, fär&lt;br&gt;han inte villkorligt friges förrän två&lt;br&gt;tredjedelar av den i domen bestämda&lt;br&gt;strafftiden har avtjänats. Vid pröv-&lt;br&gt;ning av frågan om villkorlig frigiv-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågan om den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen bör senare-&lt;br&gt;läggas skall särskilt beaktas om för-&lt;br&gt;utsättningarna för den intagnes an-&lt;br&gt;passning i samhället framstår som&lt;br&gt;speciellt ogynnsamma med hänsyn&lt;br&gt;till frigivningsförhållandena, hans&lt;br&gt;uppförande under anstaltstvistelsen&lt;br&gt;eller andra särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning efter denna tidpunkt skall för-&lt;br&gt;utom återfallsrisken beaktas verk-&lt;br&gt;ningarna av fortsatt frihetsförlust för&lt;br&gt;den dömde och förutsättningarna för&lt;br&gt;hans anpassning i samhället med&lt;br&gt;hänsyn till de förhållanden i vilka&lt;br&gt;han skulle komma att försättas efter&lt;br&gt;frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i första&lt;br&gt;stycket gäller även om domen avser&lt;br&gt;ocksd annan brottslighet än som av-&lt;br&gt;ses där. Verkställs samtidigt ett an-&lt;br&gt;nat fängelsestraff, skall, vid pröv-&lt;br&gt;ning av frågan om villkorlig frigiv-&lt;br&gt;ning från den sammanlagda straffti-&lt;br&gt;den, 6 § tillämpas med avseende på&lt;br&gt;det straffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställs samtidigt flera fängel-&lt;br&gt;sestraff, skall vid tillämpning av 6 §&lt;br&gt;hänsyn tas till den sammanlagda&lt;br&gt;fängelsetiden. Som fängelse anses&lt;br&gt;härvid även förvandlingsstraff för&lt;br&gt;böter. Ingår bland de straff som&lt;br&gt;samtidigt verkställs sådant straff&lt;br&gt;som avses i 6 § tredje meningen får&lt;br&gt;villkorlig frigivning inte ske förrän&lt;br&gt;verkställigheten har pågått minst den&lt;br&gt;tid som svarar mot detta straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom avtjänad tid räknas även&lt;br&gt;tid varunder straffet skall anses&lt;br&gt;verkställt på grund av domstols för-&lt;br&gt;ordnande som i 33 kap. 5-7 §§&lt;br&gt;sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställs samtidigt flera fängel-&lt;br&gt;sestraff, för vilka villkorlig frigiv-&lt;br&gt;ning kan komma i fråga, skall vid&lt;br&gt;tillämpning av 6 § hänsyn tas till&lt;br&gt;den sammanlagda fängelsetiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom avtjänad tid räknas även&lt;br&gt;tid varunder straffet skall anses&lt;br&gt;verkställt på grund av domstols för-&lt;br&gt;ordnande som i 33 kap. 5 eller 6 §&lt;br&gt;sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9&lt;br&gt;Beträffande den som har dömts till&lt;br&gt;fängelse i lägst två år prövar&lt;br&gt;kriminalvårdsnämnden frågan om&lt;br&gt;villkorlig frigivning från straffet el-&lt;br&gt;ler, om annat straff samtidigt verk-&lt;br&gt;ställs, från den sammanlagda straff-&lt;br&gt;tiden. I annat fall fastställs tidpunk-&lt;br&gt;ten för villkorlig frigivning av kri-&lt;br&gt;minalvårdsstyrelsen eller tjänsteman&lt;br&gt;som styrelsen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:363.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som har dömts&lt;br&gt;till fängelse i lägst två år prövar&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden frågan om&lt;br&gt;villkorlig frigivning från straffet el-&lt;br&gt;ler, om annat straff samtidigt verk-&lt;br&gt;ställs, från den sammanlagda straff-&lt;br&gt;tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller tjän-&lt;br&gt;steman som styrelsen efter regering-&lt;br&gt;ens bemyndigande föreskriver får&lt;br&gt;påkalla att Kriminalvårdsnämnden&lt;br&gt;även i annat fall prövar av frågan om&lt;br&gt;villkorlig frigivning. Påkallas inte&lt;br&gt;prövning skall den dömde friges se-&lt;br&gt;dan han avtjänat två tredjedelar av&lt;br&gt;tiden eller den kortare tid efter vilken&lt;br&gt;villkorlig frigivning tidigast kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om villkorlig frigivning som inte har gått i verkställighet kan än-&lt;br&gt;dras, om den dömde begär att frigivningen skall uppskjutas eller det annars&lt;br&gt;föranleds av ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till att villkorlig fri-&lt;br&gt;givning äger rum eller senare kan&lt;br&gt;beslutas att den frigivne skall stå un-&lt;br&gt;der övervakning, om det bedöms&lt;br&gt;som påkallat. Sådant beslut medde-&lt;br&gt;las av frivårdsmyndighet inom kri-&lt;br&gt;minalvårdsverket. Har övervakning&lt;br&gt;beslutats men bedöms därefter att&lt;br&gt;övervakning inte längre är påkallad,&lt;br&gt;får övervakningsnämnden besluta att&lt;br&gt;övervakningen skall upphöra. Över-&lt;br&gt;vakningen skall utan något särskilt&lt;br&gt;beslut upphöra sedan ett år av prö-&lt;br&gt;votiden har förflutit, om inte annat&lt;br&gt;följer av 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till att villkorlig fri-&lt;br&gt;givning äger rum eller senare kan&lt;br&gt;beslutas att den som friges från ett&lt;br&gt;fängelsestraff på mer än två månader&lt;br&gt;skall stå under övervakning, om det&lt;br&gt;bedöms som påkallat. Beslut om&lt;br&gt;övervakning meddelas av frivårds-&lt;br&gt;myndighet inom Kriminalvårdsver-&lt;br&gt;ket. Har övervakning beslutats men&lt;br&gt;bedöms därefter att övervakning inte&lt;br&gt;längre är påkallad, får övervaknings-&lt;br&gt;nämnden besluta att övervakningen&lt;br&gt;skall upphöra. Övervakningen skall&lt;br&gt;utan något särskilt beslut upphöra&lt;br&gt;sedan ett år av prövotiden har för-&lt;br&gt;flutit, om inte annat följer av 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 26 kap. 6-9 §§ i deras äldre lydelse skall fortfarande&lt;br&gt;gälla beträffande den som före ikraftträdandet dömts till fängelse på viss tid&lt;br&gt;eller ålagts förvandlingsstraff för böter. Vad nu sagts gäller dock inte be-&lt;br&gt;stämmelsen i 26 kap. 6 § andra meningen om minimitiden för villkorlig fri-&lt;br&gt;givning. Villkorlig frigivning från fängelsestraff som uppgår till en månad&lt;br&gt;men understiger tre månader skall ske först när två tredjedelar av strafftiden&lt;br&gt;har avtjänats. Villkorlig frigivning får inte ske från straff som understiger en&lt;br&gt;månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställs gemensamt efter ikraftträdandet fängelse som ådömts dessför-&lt;br&gt;innan och fängelse som ådömts därefter skall vad i första stycket sägs tilläm-&lt;br&gt;pas beträffande det förra straffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har&lt;br&gt;ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskrif-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av&lt;br&gt;strafftid&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 och 22 §§ lagen (1974:202) om beräkning&lt;br&gt;av strafftid 1 skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som börjat undergå&lt;br&gt;fängelse på viss tid skall Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen så snart det kan ske&lt;br&gt;fastställa dagen för strafftidens slut.&lt;br&gt;Uppgår eller överstiger strafftiden&lt;br&gt;en månad, skall styrelsen därvid&lt;br&gt;även fastställa den tidigaste tidpunkt&lt;br&gt;då villkorlig frigivning kan komma i&lt;br&gt;fråga samt tidpunkten för prövo-&lt;br&gt;tidens utgång. Är det är fråga om ett&lt;br&gt;sådant fall som avses i 26 kap. 9 §&lt;br&gt;första stycket första meningen&lt;br&gt;brottsbalken, skall i stället anges&lt;br&gt;den eller de dagar, som är av bety-&lt;br&gt;delse för tillämpningen av bestäm-&lt;br&gt;melserna om sådan frigivning, samt&lt;br&gt;den strafftid som då återstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När omständigheterna ger anled-&lt;br&gt;ning till det, skall ett beslut enligt&lt;br&gt;första stycket ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har domstol enligt 33 kap. 5&lt;br&gt;eller 6 § brottsbalken förordnat att&lt;br&gt;fängelse skall anses verkställt till&lt;br&gt;visst antal dagar, skall först beräk-&lt;br&gt;nas slutdag utan avseende därpå och&lt;br&gt;avdraget beröknas från den dagen.&lt;br&gt;Detsamma gäller i fråga om tid som&lt;br&gt;enligt 19 § andra stycket skall&lt;br&gt;räknas som tid varunder straffet&lt;br&gt;verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som börjat undergå&lt;br&gt;fängelse på viss tid skall kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen så snart det kan ske&lt;br&gt;fastställa dagen för strafftidens slut.&lt;br&gt;Överstiger strafftiden två mdnader,&lt;br&gt;skall styrelsen därvid även fastställa&lt;br&gt;tidpunkten för villkorlig frigivning&lt;br&gt;och för prövotidens utgång eller,&lt;br&gt;om det är fråga om ett sådant fall&lt;br&gt;som avses i 26 kap. 9 § första&lt;br&gt;stycket första meningen brotts-&lt;br&gt;balken, ange den eller de dagar,&lt;br&gt;som är av betydelse för tillämp-&lt;br&gt;ningen av bestämmelserna om&lt;br&gt;sådan frigivning, samt den strafftid&lt;br&gt;som då återstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När omständigheterna ger anled-&lt;br&gt;ning till det, får ett beslut enligt för-&lt;br&gt;sta stycket ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har domstol enligt 33 kap. 5-&lt;br&gt;7 §§ brottsbalken förordnat att&lt;br&gt;fängelse skall anses verkställt till&lt;br&gt;visst antal dagar, skall först be-&lt;br&gt;räknas slutdag utan avseende därpå&lt;br&gt;och avdraget beröknas från den&lt;br&gt;dagen. Detsamma gäller i fråga om&lt;br&gt;tid som enligt 19 § andra stycket&lt;br&gt;skall räknas som tid varunder&lt;br&gt;straffet verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:1010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till förberedande av frigivning&lt;br&gt;kan en intagen som avses i 26 kap.&lt;br&gt;7 § brottsbalken beviljas permission&lt;br&gt;under viss längre tid (frigivnings-&lt;br&gt;permission). Sådan permission får&lt;br&gt;inte beviljas för tid före den dag då&lt;br&gt;tvä tredjedelar av straffet har avtjä-&lt;br&gt;nats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till förberedande av frigivning&lt;br&gt;kan en intagen beviljas permission&lt;br&gt;under viss längre tid (frigivnings-&lt;br&gt;permission). Sådan permission får&lt;br&gt;inte beviljas för tid före den dag då&lt;br&gt;villkorlig frigivning tidigast kan&lt;br&gt;komma ifråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För frigivningspermission får ställas de villkor som anses erforderliga&lt;br&gt;beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:1011.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i passlagen (1978:302)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § passlagen (1978:302)' skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Passtillstånd fordras för den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. undergår kriminalvård i an-&lt;br&gt;stalt, utom när påföljden är fängelse&lt;br&gt;pä sd kort tid att villkorlig fri-&lt;br&gt;givning ej kan komma i fråga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. står under övervakning efter&lt;br&gt;frigivning från fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. undergår kriminalvård i an-&lt;br&gt;stalt, utom när påföljden är fängelse&lt;br&gt;i fall där villkorlig frigivning inte&lt;br&gt;kan komma i fråga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dom på skyddstillsyn eller villkorlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:221.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 48 kap. 2 och 4 §§ rättegångsbalken skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande enligt detta kapitel&lt;br&gt;innebär att den misstänkte till god-&lt;br&gt;kännande omedelbart eller inom viss&lt;br&gt;tid förelägges ett bötesstraff, fast-&lt;br&gt;ställt vid strafföreläggande efter vad&lt;br&gt;åklagaren anser brottet förskylla och&lt;br&gt;vid föreläggande av ordningsbot ef-&lt;br&gt;ter vad som bestämts enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande enligt detta kapitel&lt;br&gt;innebär att den misstänkte till god-&lt;br&gt;kännande omedelbart eller inom viss&lt;br&gt;tid föreläggs ett bötesstraff, fastställt&lt;br&gt;vid strafföreläggande efter vad åkla-&lt;br&gt;garen anser att brottet bör föranleda&lt;br&gt;och vid föreläggande av ordningsbot&lt;br&gt;efter vad som bestämts enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott förenat med egendoms förverkande eller annan sådan särskild&lt;br&gt;rättsverkan, skall också denna föreläggas den misstänkte till godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strafföreläggande får utfärdas&lt;br&gt;beträffande brott, för vilket inte före-&lt;br&gt;skrivs svårare straff än böter, dock&lt;br&gt;ej normerade böter, och beträffande&lt;br&gt;brott, för vilket föreskrivs böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader. Om&lt;br&gt;dagsböter skall användas som på-&lt;br&gt;följd för brottet, får dock strafföre-&lt;br&gt;läggande utfärdas endast när brottet&lt;br&gt;ensamt eller tillsammans med annat&lt;br&gt;sådant brott som nu har nämnts för-&lt;br&gt;skyller högst etthundratjugo dagsbö-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strafföreläggande får utfärdas&lt;br&gt;beträffande brott, för vilket inte före-&lt;br&gt;skrivs svårare straff än böter, dock&lt;br&gt;inte normerade böter, och beträf-&lt;br&gt;fande brott, för vilket föreskrivs&lt;br&gt;böter eller fängelse i högs, sex må-&lt;br&gt;nader. Om dagsböter skall användas&lt;br&gt;som påföljd för brottet, får dock&lt;br&gt;strafföreläggande utfärdas endast när&lt;br&gt;brottet ensamt eller tillsammans med&lt;br&gt;annat sådant brott som nu har&lt;br&gt;nämnts bör föranleda högst ett-&lt;br&gt;hundratjugo dagsböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns särskilda bestämmelser om strafföreläggande för brott som har&lt;br&gt;begåtts av någon som är under arton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1968:193.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:241.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i 26 kap. skall införas en ny paragraf, 6 a §, av följande ly-&lt;br&gt;delse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 25 kap. 1 och 6 §§ samt 26 kap. 6-9 och 11 §§ brottsbalken skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter skall dömas ut, enligt vad&lt;br&gt;som är föreskrivet för brottet i&lt;br&gt;fråga, i dagsböter, penningböter&lt;br&gt;eller normerade böter. Är viss&lt;br&gt;bötesform inte föreskriven för&lt;br&gt;brottet, döms böter ut i dagsböter&lt;br&gt;eller, om brottet förskyller lägre&lt;br&gt;straff än trettio dagsböter, i pen-&lt;br&gt;ningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter skall dömas ut, enligt vad&lt;br&gt;som är föreskrivet för brottet i fråga,&lt;br&gt;i dagsböter, penningböter eller nor-&lt;br&gt;merade böter. Är viss bötesform inte&lt;br&gt;föreskriven för brottet, döms böter&lt;br&gt;ut i dagsböter eller, om brottet bör&lt;br&gt;föranleda lägre straff än trettio&lt;br&gt;dagsböter, i penningböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter som gemensamt straff för&lt;br&gt;flera brott döms ut i dagsböter, om&lt;br&gt;något av brotten förskyller dags-&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter som gemensamt straff för&lt;br&gt;flera brott döms ut i dagsböter, om&lt;br&gt;något av brotten bör föranleda&lt;br&gt;dagsböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som gemensamt straff får dagsböter bestämmas till ett antal av högst två-&lt;br&gt;hundra och penningböter till ett belopp av högst femtusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det för något av brotten är föreskrivet ett visst lägsta bötesstraff, får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta inte underskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undergår fängelse på&lt;br&gt;viss tid skall, om inte annat följer&lt;br&gt;av andra stycket eller 7 §, villkorligt&lt;br&gt;friges sedan halva tiden har avtjä-&lt;br&gt;nats. Frigivning får dock inte ske&lt;br&gt;förrän verkställigheten har pågått&lt;br&gt;minst två månader. Inte heller får&lt;br&gt;villkorlig frigivning ske från fäng-&lt;br&gt;else som har ådömts enligt 28 kap.&lt;br&gt;3 § eller från ett förvandlingsstraff&lt;br&gt;för böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undergår fängelse på&lt;br&gt;viss tid, dock minst en månad, får&lt;br&gt;medges villkorlig frigivning. Sådan&lt;br&gt;frigivning får ske tidigast när två&lt;br&gt;tredjedelar av strafftiden har avtjä-&lt;br&gt;nats, om inte annat följer av andra&lt;br&gt;eller tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Senaste lydelse 1991:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om strafftiden är längre än ett är&lt;br&gt;men kortare än tvä är, fär villkorlig&lt;br&gt;frigivning ske tidigast när ätta&lt;br&gt;mänader samt en tredjedel av den&lt;br&gt;tid som överstiger ett är har av-&lt;br&gt;tjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År strafftiden tvä är eller mer fär&lt;br&gt;villkorlig frigivning ske tidigast när&lt;br&gt;halva strafftiden har avtjänats, om&lt;br&gt;inte annat följer av 6 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig frigivning får inte ske&lt;br&gt;frän fängelse som har dömts ut en-&lt;br&gt;ligt 28 kap. 3 § eller från ett för-&lt;br&gt;vandlingsstraff för böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde begär det, kan frigivningen uppskjutas till senare&lt;br&gt;tidpunkt än som följer av första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon dömts till fängelse i&lt;br&gt;lägst två dr för särskilt allvarlig&lt;br&gt;brottslighet som har riktat sig mot&lt;br&gt;eller medfört fara för liv eller hälsa&lt;br&gt;eller som ingått som ett led i en yr-&lt;br&gt;kesmässig eller organiserad brotts-&lt;br&gt;lighet får han inte friges villkorligt&lt;br&gt;förrän två tredjedelar av den i&lt;br&gt;domen bestämda strafftiden har av-&lt;br&gt;tjänats, om det bedöms föreligga en&lt;br&gt;påtaglig risk att han efter frigiv-&lt;br&gt;ningen återfaller i brottslighet av&lt;br&gt;sådant allvarligt slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i första&lt;br&gt;stycket gäller även om domen&lt;br&gt;omfattar också annan brottslighet&lt;br&gt;än som avses där. Om ett annat&lt;br&gt;fängelsestraff verkställs samtidigt,&lt;br&gt;skall 6 § tillämpas med avseende på&lt;br&gt;det straffet vid prövning av frågan&lt;br&gt;om villkorlig frigivning frän den&lt;br&gt;sammanlagda strafftiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon har dömts till fängelse&lt;br&gt;i lägst två år för särskilt allvarlig&lt;br&gt;brottslighet som har riktat sig mot&lt;br&gt;eller medfört fara för liv eller hälsa&lt;br&gt;och påtaglig risk bedöms föreligga&lt;br&gt;för att han efter frigivningen&lt;br&gt;fortsätter brottslighet av samma&lt;br&gt;slag, får han inte villkorligt friges&lt;br&gt;förrän två tredjedelar av den i&lt;br&gt;domen bestämda strafftiden har&lt;br&gt;avtjänats. Vid prövning av frågan&lt;br&gt;om villkorlig frigivning efter denna&lt;br&gt;tidpunkt skall förutom åter-&lt;br&gt;fallsrisken beaktas verkningarna av&lt;br&gt;fortsatt frihetsförlust för den dömde&lt;br&gt;och förutsättningarna för hans an-&lt;br&gt;passning i samhället med hänsyn till&lt;br&gt;de förhållanden i vilka han skulle&lt;br&gt;komma att försättas efter frigiv-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i första&lt;br&gt;stycket gäller även om domen avser&lt;br&gt;också annan brottslighet än som av-&lt;br&gt;ses där. Verkställs samtidigt ett an-&lt;br&gt;nat fängelsestraff, skall, vid pröv-&lt;br&gt;ning av frågan om villkorlig frigiv-&lt;br&gt;ning från den sammanlagda straffti-&lt;br&gt;den, 6 § tillämpas med avseende på&lt;br&gt;det straffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställs samtidigt flera fängel-&lt;br&gt;sestraff, skall vid tillämpning av 6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänsyn tas till den sammanlagda&lt;br&gt;fängelsetiden. Som fängelse anses&lt;br&gt;härvid även förvandlingsstraff för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågan om den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen bör senare-&lt;br&gt;läggas skall det särskilt beaktas om&lt;br&gt;förutsättningarna för den intagnes&lt;br&gt;anpassning i samhället framstår&lt;br&gt;som speciellt ogynnsamma med&lt;br&gt;hänsyn till frigivningsförhållan-&lt;br&gt;dena, hans uppförande under an-&lt;br&gt;staltsvistelsen eller andra särskilda&lt;br&gt;omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om flera fängelsestraff där vill-&lt;br&gt;korlig frigivning kan komma ifråga,&lt;br&gt;verkställs samtidigt skall hänsyn tas&lt;br&gt;till den sammanlagda fängelsetiden&lt;br&gt;vid tillämpning av 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;böter. Ingår bland de straff som&lt;br&gt;samtidigt verkställs sådant straff&lt;br&gt;som avses i 6 § tredje meningen får&lt;br&gt;villkorlig frigivning inte ske förrän&lt;br&gt;verkställigheten har pågått minst&lt;br&gt;den tid som svarar mot detta straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom avtjänad tid räknas även tid varunder straffet skall anses verkställt&lt;br&gt;på grund av domstols förordnande som i 33 kap. 5 och 6 §§ sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:451.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som har dömts&lt;br&gt;till fängelse i lägst två år prövar&lt;br&gt;kriminalvårdsnämnden frågan om&lt;br&gt;villkorlig frigivning från straffet el-&lt;br&gt;ler, om annat straff samtidigt verk-&lt;br&gt;ställs, från den sammanlagda straff-&lt;br&gt;tiden. I annat fall fastställs tidpunk-&lt;br&gt;ten för villkorlig frigivning av kri-&lt;br&gt;minalvårdsstyrelsen eller tjänste-&lt;br&gt;man som styrelsen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som har dömts&lt;br&gt;till fängelse i lägst två år prövar&lt;br&gt;Kriminalvårdsnämnden frågan om&lt;br&gt;villkorlig frigivning från straffet el-&lt;br&gt;ler, om annat straff samtidigt verk-&lt;br&gt;ställs, från den sammanlagda straff-&lt;br&gt;tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller an-&lt;br&gt;nan som styrelsen efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande föreskriver får på-&lt;br&gt;kalla att Kriminalvårdsnämnden&lt;br&gt;även i annat fall prövar frågan om&lt;br&gt;villkorlig frigivning. Påkallas inte&lt;br&gt;prövning skall den dömde friges när&lt;br&gt;han avtjänat två tredjedelar av&lt;br&gt;tiden eller den kortare tid efter&lt;br&gt;vilken villkorlig frigivning tidigast&lt;br&gt;kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om villkorlig frigivning som inte har gått i verkställighet kan än-&lt;br&gt;dras, om den dömde begär att frigivningen skall uppskjutas eller det annars&lt;br&gt;föranleds av ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till att villkorlig fri-&lt;br&gt;givning äger rum eller senare kan&lt;br&gt;beslutas att den frigivne skall stå&lt;br&gt;under övervakning, om det bedöms&lt;br&gt;som påkallat. Sådant beslut medde-&lt;br&gt;las av frivårdsmyndighet i kriminal-&lt;br&gt;vårdsverket. Har övervakning be-&lt;br&gt;slutats men bedöms därefter att&lt;br&gt;övervakning inte längre är påkallad,&lt;br&gt;får övervakningsnämnden besluta&lt;br&gt;att övervakningen skall upphöra.&lt;br&gt;Övervakningen skall utan något sär-&lt;br&gt;skilt beslut upphöra sedan ett år av&lt;br&gt;prövotiden har förflutit, om inte an-&lt;br&gt;nat följer av 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till att villkorlig fri-&lt;br&gt;givning äger rum eller senare kan&lt;br&gt;beslutas att den som undergår ett&lt;br&gt;fängelsestraff på mer än tvä må-&lt;br&gt;nader och friges frän detta skall stå&lt;br&gt;under övervakning, om det bedöms&lt;br&gt;som påkallat. Beslut om över-&lt;br&gt;vakning meddelas av frivårdsmyn-&lt;br&gt;dighet i Kriminalvårdsverket. Har&lt;br&gt;övervakning beslutats men bedöms&lt;br&gt;därefter att övervakning inte längre&lt;br&gt;är påkallad, får övervakningsnämn-&lt;br&gt;den besluta att övervakningen skall&lt;br&gt;upphöra. Övervakningen skall utan&lt;br&gt;något särskilt beslut upphöra sedan&lt;br&gt;ett år av prövotiden har förflutit, om&lt;br&gt;inte annat följer av 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 26 kap. 6-9 §§ i deras äldre lydelse skall&lt;br&gt;fortfarande gälla för den som före ikraftträdandet dömts till fängelse på viss&lt;br&gt;tid eller ålagts förvandlingsstraff för böter. Detta gäller dock inte be-&lt;br&gt;stämmelsen i 26 kap. 6 § andra meningen om minimitiden för villkorlig fri-&lt;br&gt;givning. Villkorlig frigivning från fängelsestraff som uppgår till en månad&lt;br&gt;men understiger tre månader skall ske först när två tredjedelar av strafftiden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har avtjänats. Villkorlig frigivning får inte ske från straff som understiger&lt;br&gt;en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställs gemensamt efter ikraftträdandet fängelse som ådömts dessför-&lt;br&gt;innan och fängelse som ådömts därefter, skall första stycket tillämpas på det&lt;br&gt;förra straffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om det i en lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som&lt;br&gt;har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya&lt;br&gt;föreskriften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av&lt;br&gt;strafftid m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 och 22 §§ lagen (1974:202) om beräkning av&lt;br&gt;strafftid m.m.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som har börjat undergå&lt;br&gt;fängelse på viss tid skall kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen så snart det kan ske&lt;br&gt;fastställa dagen för strafftidens slut.&lt;br&gt;Överstiger strafftiden tvä mdnader,&lt;br&gt;skall styrelsen därvid även fastställa&lt;br&gt;tidpunkten för villkorlig frigivning&lt;br&gt;ochförprövotidens utgäng eller, om&lt;br&gt;det är fråga om ett sådant fall som&lt;br&gt;avses i 26 kap. 9 § första stycket&lt;br&gt;första meningen brottsbalken, ange&lt;br&gt;den eller de dagar, som är av bety-&lt;br&gt;delse för tillämpningen av bestäm-&lt;br&gt;melserna om sådan frigivning, samt&lt;br&gt;den strafftid som då återstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När omständigheterna ger anled-&lt;br&gt;ning till det, fär ett beslut enligt för-&lt;br&gt;sta stycket ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som har börjat undergå&lt;br&gt;fängelse på viss tid skall Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen så snart det kan ske&lt;br&gt;fastställa dagen för strafftidens slut.&lt;br&gt;Om strafftiden uppgår till en månad&lt;br&gt;eller mer, skall styrelsen därvid även&lt;br&gt;fastställa den tidigaste tidpunkt dä&lt;br&gt;villkorlig frigivning kan komma i&lt;br&gt;fråga samt tidpunkten för prövo-&lt;br&gt;tidens utgång. Är det fråga om ett&lt;br&gt;sådant fall som avses i 26 kap. 9 §&lt;br&gt;första stycket första meningen&lt;br&gt;brottsbalken, skall i stället den eller&lt;br&gt;de dagar anges, som är av betydelse&lt;br&gt;för tillämpningen av bestämmelserna&lt;br&gt;om sådan frigivning, samt den&lt;br&gt;strafftid som då återstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När omständigheterna ger anled-&lt;br&gt;ning till det, skall ett beslut enligt&lt;br&gt;första stycket ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har domstol enligt 33 kap. 5-&lt;br&gt;7 §§ brottsbalken förordnat att&lt;br&gt;fängelse skall anses verkställt till&lt;br&gt;visst antal dagar, skall först beräk-&lt;br&gt;nas slutdag utan avseende därpå och&lt;br&gt;avdraget beräknas från den dagen.&lt;br&gt;Detsamma gäller i fråga om tid som&lt;br&gt;enligt 19 § andra stycket skall räk-&lt;br&gt;nas som tid varunder straffet verk-&lt;br&gt;ställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har domstol enligt 33 kap. 5 och&lt;br&gt;6 § brottsbalken förordnat att fäng-&lt;br&gt;else skall anses verkställt till visst&lt;br&gt;antal dagar, skall först beräknas&lt;br&gt;slutdag utan avseende därpå och av-&lt;br&gt;draget beräknas från den dagen.&lt;br&gt;Detsamma gäller i fråga om tid som&lt;br&gt;enligt 19 § andra stycket skall räk-&lt;br&gt;nas som tid varunder straffet verk-&lt;br&gt;ställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:1010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i an-&lt;br&gt;stalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 33 § lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till förberedande av frigivning&lt;br&gt;kan en intagen som avses i 26 kap.&lt;br&gt;7 $ brottsbalken beviljas permission&lt;br&gt;under viss längre tid (frigivnings-&lt;br&gt;permission). Sådan permission får&lt;br&gt;inte beviljas för tid före den dag då&lt;br&gt;tvä tredjedelar av straffet har avtjä-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till förberedande av frigivning&lt;br&gt;kan en intagen beviljas permission&lt;br&gt;under viss längre tid (frigivnings-&lt;br&gt;permission). Sådan permission får&lt;br&gt;inte beviljas för tid före den dag då&lt;br&gt;villkorlig frigivning tidigast kan&lt;br&gt;komma i fr äga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För frigivningspermission får ställas de villkor som kan anses erfor-&lt;br&gt;derliga beträffande vistelseort, anmälningsskyldighet eller annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:1011.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i passlagen (1978:302)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § passlagen (1978:302)&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Passtillstånd fordras for den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. undergår kriminalvård i an-&lt;br&gt;stalt, utom när påföljden är fängelse&lt;br&gt;på så kort tid att villkorlig fri-&lt;br&gt;givning ej kan komma i fråga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. står under övervakning efter&lt;br&gt;frigivning från fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. undergår kriminalvård i an-&lt;br&gt;stalt, utom när påföljden är fängelse&lt;br&gt;i två månader eller kortare tid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dom på skyddstillsyn eller villkorlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:221.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt&lt;br&gt;samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 26 och 34 a §§ lagen (1972:260) om internatio-&lt;br&gt;nellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom skall ha följande ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om verkställighet av främ-&lt;br&gt;mande stat här i landet ådömd eller&lt;br&gt;ålagd påföljd enligt förordnande&lt;br&gt;som avses i 2 § första eller tredje&lt;br&gt;stycket upptages av kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen eller, i fråga om verk-&lt;br&gt;ställighet av överlämnande till&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård, socialstyrelsen&lt;br&gt;eller, i fråga om verkställighet av&lt;br&gt;böter eller förverkande, annan myn-&lt;br&gt;dighet som regeringen bestämmer.&lt;br&gt;Framställning om verkställighet får&lt;br&gt;ej göras, om med motsvarande&lt;br&gt;tillämpning av 5 § andra stycket 1-&lt;br&gt;8 hinder mot verkställighet i den&lt;br&gt;främmande staten kan antagas före-&lt;br&gt;ligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om verkställighet av främ-&lt;br&gt;mande stat här i landet ådömd eller&lt;br&gt;ålagd påföljd enligt förordnande&lt;br&gt;som avses i 2 § första eller tredje&lt;br&gt;stycket upptas av Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen eller, i fråga om verkstäl-&lt;br&gt;lighet av överlämnande till rättspsy-&lt;br&gt;kiatrisk vård, Socialstyrelsen eller, i&lt;br&gt;fråga om verkställighet av böter&lt;br&gt;eller förverkande, annan myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer. Om det&lt;br&gt;föreligger särskilda skäl får en&lt;br&gt;myndighet som här avses, med eget&lt;br&gt;yttrande överlämna ett ärende till&lt;br&gt;regeringen för avgörande. Fram-&lt;br&gt;ställning om verkställighet får ej&lt;br&gt;göras, om med motsvarande till-&lt;br&gt;lämpning av 5 § andra stycket 1-8&lt;br&gt;hinder mot verkställighet i den&lt;br&gt;främmande staten kan antas före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om verkställighet av frihetsberövande påföljd får ej göras,&lt;br&gt;om den dömde är svensk medborgare och själv motsätter sig åtgärden.&lt;br&gt;Uppkommer fråga om verkställighet av frihetsberövande påföljd som&lt;br&gt;ådömts eller ålagts annan än svensk medborgare, skall Statens in-&lt;br&gt;vandrarverk höras, om icke den dömde samtycker till åtgärden. Avstyrker&lt;br&gt;invandrarverket att framställning göres, underställes ärendet regeringen för&lt;br&gt;avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har regeringen enligt 3 § förordnat att verkställighet av påföljd i visst&lt;br&gt;fall får anförtros myndighet i främmande stat, ombesörjer Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen eller, i fråga om verkställighet av överlämnande till rättspsy-&lt;br&gt;kiatrisk vård, Socialstyrelsen att framställning om verkställighet görs i den&lt;br&gt;främmande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Senaste lydelse 1991:1144.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 a §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om verkställighet enligt överförandekonventionen i främmande&lt;br&gt;stat av här i landet ådömd påföljd upptas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i&lt;br&gt;fråga om verkställighet av överlämnande till rättspsykiatrisk vård, av&lt;br&gt;Socialstyrelsen. Framställning om sådan verkställighet får inte göras, om&lt;br&gt;med motsvarande tillämpning av 25 a § första stycket hinder mot verk-&lt;br&gt;ställighet i den främmande staten kan antas föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om verkställighet enligt första stycket på begäran av främmande&lt;br&gt;stat prövas av Kriminalvårdsstyrelsen eller, i fråga om verkställighet av&lt;br&gt;överlämnande till rättspsykiatrisk vård, av Socialstyrelsen med motsvarande&lt;br&gt;tillämpning av 25 a § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller So-&lt;br&gt;cialstyrelsen får, om det föreligger&lt;br&gt;särskilda skäl, med eget yttrande&lt;br&gt;överlämna ett ärende till regeringen&lt;br&gt;för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i denna paragraf gäller 28, 29 och 33 §§ första stycket i&lt;br&gt;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1144.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 1 juni 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Bengt Rydin, regeringsrådet Stig von Bahr, justitie-&lt;br&gt;rådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 14 maj 1992 har regeringen&lt;br&gt;på hemställan av statsrådet Hellsvik beslutat inhämta lagrådets yttrande över&lt;br&gt;förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i passlagen (1978:302) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande&lt;br&gt;verkställighet av brottmålsdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Catharina Bergquist Levin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med de föreslagna lagändringarna i 26 kap. brottsbalken är enligt re-&lt;br&gt;missen att den obligatoriska halvtidsfrigivningen från ett fängelsestraff skall&lt;br&gt;avskaffas, att som huvudregel två tredjedelar av strafftiden skall avtjänas och&lt;br&gt;att den villkorliga frigivningen skall bli fakultativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya regleringen återfinns i 6 §, 6 a § samt 7-9 §§ i nämnda kapitel.&lt;br&gt;Av 6 § framgår att den som undergår fängelse i minst en månad men högst&lt;br&gt;ett år får friges villkorligt tidigast när två tredjedelar av strafftiden har&lt;br&gt;avtjänats. Om strafftiden är längre än ett men kortare än två år, får villkorlig&lt;br&gt;frigivning ske tidigast när åtta månader samt en tredjedel av den tid som&lt;br&gt;överstiger ett år har avtjänats. Villlkorlig frigivning av den som undergår&lt;br&gt;fängelse i två år eller mer får ske tidigast när halva strafftiden har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 a § har föreslagits en särskild reglering i fall då den ådömda strafftiden&lt;br&gt;är lägst två år. Om brottsligheten är särskilt allvarlig och av visst angivet slag&lt;br&gt;och det föreligger en påtaglig risk för återfall i brottslighet av sådant allvarligt&lt;br&gt;slag, får den intagne inte friges villkorligt förrän två tredjedelar av strafftiden&lt;br&gt;har avtjänats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 7 § i förslaget är av generell natur och tillämplig i samtliga&lt;br&gt;fall av fängelsestraff i en månad eller mer. Enligt paragrafen skall, vid pröv-&lt;br&gt;ningen av frågan om den villkorliga frigivningen bör senareläggas, särskilt&lt;br&gt;beaktas om förutsättningarna för den intagnes anpassning i samhället med&lt;br&gt;hänsyn till närmare angivna omständigheter framstår som speciellt ogynn-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 § finns, liksom i dess nu gällande motsvarighet, regler för villkorlig&lt;br&gt;frigivning vid samtidig verkställighet av flera fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen regleras i 9 § i förslaget huvudsakligen vissa procedurfrågor. I&lt;br&gt;paragrafens andra stycke andra meningen finns emellertid även en frigiv-&lt;br&gt;ningsregel med materiellt inslag. Av denna regel följer att den som ådömts&lt;br&gt;kortare straff än fängelse i två år skall friges vid den tidigaste tidpunkten en-&lt;br&gt;ligt 6 §, om inte kriminalvårdsstyrelsen (eller motsvarande) påkallar sådan&lt;br&gt;prövning som avses i 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reella innebörden av de föreslagna bestämmelserna synes vara föl-&lt;br&gt;jande. Vid en strafftid på högst ett år skall den dömde friges efter det att han&lt;br&gt;avtjänat två tredjedelar av strafftiden, om fråga inte är om ett fall som avses i&lt;br&gt;7 §. Är strafftiden mer än ett men mindre än två år, skall villkorlig frigivning&lt;br&gt;ske efter en på visst sätt beräknad tid, om inte enligt 7 § en senare tidpunkt&lt;br&gt;skall bestämmas. Och om strafftiden är två år eller längre men 6 a § inte är&lt;br&gt;tillämplig och ej heller de i 7 § angivna förutsättningarna föreligger, skall den&lt;br&gt;intagne friges när han har avtjänat halva strafftiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det speciella fallet att den dömde begär det kan den villkorliga frigiv-&lt;br&gt;ningen uppskjutas till en senare tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte helt lätt att av den remitterade lagtexten utläsa att bestämmel-&lt;br&gt;serna har den nu beskrivna innebörden. Avsikten med förslaget skulle enligt&lt;br&gt;lagrådets mening komma till tydligare uttryck, om 6 och 7 §§ samt 9 § andra&lt;br&gt;stycket utformades på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”6 § Den som undergår fängelse på viss tid, minst en månad, får medges&lt;br&gt;villkorlig frigivning. Villkorlig frigivning får dock inte ske från fängelse som&lt;br&gt;har dömts ut enligt 28 kap. 3 § eller från ett förvandlingsstraff för böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är strafftiden inte längre än ett år, skall villkorlig frigivning ske när två&lt;br&gt;tredjedelar av strafftiden har avtjänats, om inte annat följer av 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är strafftiden längre än ett år men kortare än två år, skall villkorlig frigiv-&lt;br&gt;ning ske när åtta månader samt en tredjedel av den tid som överstiger ett år&lt;br&gt;har avtjänats, om inte annat följer av 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är strafftiden två år eller längre, skall villkorlig frigivning ske när halva&lt;br&gt;strafftiden har avtjänats, om inte annat följer av 6 a eller 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde begär det, kan frigivningen uppskjutas till senare tidpunkt&lt;br&gt;än som följer av andra-fjärde styckena.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’7 § Villkorlig frigivning kan ske senare än vid den tidigaste tidpunkt som&lt;br&gt;anges i 6 eller 6 a §. Vid prövning av fråga härom skall det särskilt beaktas&lt;br&gt;om förutsättningarna för den intagnes anpassning i samhället framstår som&lt;br&gt;speciellt ogynnsamma med hänsyn till frigivningsförhållandena, hans uppfö-&lt;br&gt;rande under anstaltsvistelsen eller andra särskilda omständigheter.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”9 § Beträffande den---sammanlagda strafftiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkommer i annat fall fråga om tillämpning av 7 §, prövar Kriminal-&lt;br&gt;vårdsnämnden frågan om villkorlig frigivning efter framställning av&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen eller annan som styrelsen efter regeringens bemyndi-&lt;br&gt;gande bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om---ändrade förhållanden.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna beträffande villkorlig frigivning avses träda i kraft&lt;br&gt;den 1 juli 1993. Enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna föreslås dock&lt;br&gt;som huvudprincip att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla för den som&lt;br&gt;före ikraftträdandet dömts till fängelse på viss tid eller ålagts förvandlings-&lt;br&gt;straff för böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som dömts till fängelse i mer än tre månader men mindre än två år får&lt;br&gt;genom de nya reglerna en längre anstaltsvistelse. Så blir t.ex. anstaltstiden&lt;br&gt;för den, som efter den 30 juni 1993 döms till fängelse i ett år, minst åtta må-&lt;br&gt;nader mot endast sex månader enligt det nuvarande systemet. Vid viken tid-&lt;br&gt;punkt den brottsliga gärningen företagits saknar i detta sammanhang bety-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissprotokollet sägs inget om hur förslaget förhåller sig till de be-&lt;br&gt;stämmelser i regeringsformen och lagen (1964:163) om införande av brotts-&lt;br&gt;balken som förhindrar en retroaktiv straffskärpning. Lagrådet vill med an-&lt;br&gt;ledning härav framhålla att nu nämnda bestämmelser inte tar sikte på verkstäl-&lt;br&gt;lighet av straff utan endast på den for brottet fastställda påföljden. Med hän-&lt;br&gt;syn till detta och då en ordning som innebär att tidpunkten för brottet avgör&lt;br&gt;valet mellan gammal och ny lagstiftning skulle leda till mycket stora praktiska&lt;br&gt;problem, finner lagrådet att remissförslaget i denna del kan godtas (jfr även&lt;br&gt;lagrådets yttrande den 27 september 1991 över förslag till lag om ändring i&lt;br&gt;brottsbalken m.m.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition.......................................................................................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll............................................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag................................................................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 juni 1992.................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Ärendet och dess beredning...................................................................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Bakgrund...................................................................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Tidigare lagstiftning...........................................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Nuvarande lagstiftning.......................................................................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Allmän motivering....................................................................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Allmänna utgångspunkter beträffande villkorlig frigivning.............19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Tidpunkten för villkorlig frigivning..................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Förutsättningarna för villkorlig frigivning.........................................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Prövningen av villkorlig frigivning...................................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Frigivningspermission.......................................................................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 Övervakning......................................................................................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7 Resursfrågor......................................................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.8 Prövningsordningen beträffande överförande av verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av brottmålsdom................................................................................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Upprättade lagförslag................................................................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Specialmotivering.....................................................................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken...............................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken.......................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:202)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om beräkning av strafftid m.m...........................................................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i anstalt..............................................................................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 Förslaget till lag om ändring i passlagen&amp;nbsp;(1978:302)........................ 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:260) om internationellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom...........................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Hemställan................................................................................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Beslut................................................................. ......................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Promemorians lagförslag..............................................................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag........................................................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådets yttrande........................................................................65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42009, Stockholm 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= återremiss</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JuU11</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-08-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-10-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-10-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-10-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Centerpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 11:48:30</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG034</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:53</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 11:48:30</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG034</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__4.pdf</filnamn>
<filstorlek>2587810</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om villkorlig frigivning, m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/D1A420C5-0F30-49D6-94F9-D579BBC4CE34</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:JuU11</uppgift>
<ref_dok_id>GG01JuU11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Villkorlig frigivning, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:4&lt;br/&gt;
Villkorlig frigivning, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:4 Villkorlig frigivning, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:4&lt;br/&gt;
Villkorlig frigivning, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:4 Villkorlig frigivning, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:4&lt;br/&gt;
Villkorlig frigivning, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:4 Villkorlig frigivning, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:4&lt;br/&gt;
Villkorlig frigivning, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:4 Villkorlig frigivning, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:4&lt;br/&gt;
Villkorlig frigivning, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:4 Villkorlig frigivning, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Hans Göran Franck  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:4&lt;br/&gt;
Villkorlig frigivning, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:4 Villkorlig frigivning, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Hans Göran Franck  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingbritt Irhammar  och Sven-Olof Petersson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:4&lt;br/&gt;
Villkorlig frigivning, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:4 Villkorlig frigivning, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingbritt Irhammar  och Sven-Olof Petersson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av John Andersson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:4&lt;br/&gt;
Villkorlig frigivning, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:4 Villkorlig frigivning, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av John Andersson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karl Gustaf Sjödin  m.fl. ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:4&lt;br/&gt;
Villkorlig frigivning, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:4 Villkorlig frigivning, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karl Gustaf Sjödin  m.fl. ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars-Erik Lövdén  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:4&lt;br/&gt;
Villkorlig frigivning, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:4 Villkorlig frigivning, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars-Erik Lövdén  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>