<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2287602</hangar_id>
 <dok_id>GG0338</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>38</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:38</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>38</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-09-24 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:44:21</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:05:31</publicerad>
 <titel>om ändring i produktansvarslagen (1992:18) m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0338/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0338</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG0338</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1992/93:38&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om ändring i produktansvarslagen (1992:18) m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG0338/prop_199293__38-1.png" style="width:38pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp&lt;br&gt;i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 september 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ny paragraf i produktansvarslagen&lt;br&gt;(1992:18) som innebär att skadeståndet skall jämkas efter vad som är&lt;br&gt;skäligt, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till&lt;br&gt;skadan. En motsvarande bestämmelse föreslås bli införd i lagen&lt;br&gt;(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska&lt;br&gt;anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I produktansvarslagen finns det en bestämmelse om att den som&lt;br&gt;importerar en produkt till Sverige är skadeståndsskyldig om produkten&lt;br&gt;orsakar en skada. Som en följd av avtalet om Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet (EES) föreslås att den bestämmelsen skall ändras&lt;br&gt;så att skadeståndsskyldigheten åvilar dels den som har importerat&lt;br&gt;produkten till EES, dels den som har importerat produkten från en&lt;br&gt;EFTA-stat till EG eller från EG till en EFTA-stat eller från en&lt;br&gt;EFTA-stat till en annan EFTA-stat. Ansvaret vid import mellan&lt;br&gt;länder inom EES skall dock inte gälla i vissa fall, om en dom till&lt;br&gt;förmån för den skadelidande mot den som har tillverkat produkten&lt;br&gt;eller mot den som har importerat den till EES är verkställbar enligt&lt;br&gt;Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna om jämkning på grund av den skadelidandes&lt;br&gt;medvållande föreslås träda i kraft den 1 januari 1993, medan lag-&lt;br&gt;ändringen i fråga om importörsansvaret föreslås träda i kraft den dag&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 38&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i produktan svarslagen (1992:18)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om produktansvarslagen (1992.18)&lt;br&gt;dels att nuvarande 10 och 11 §§ skall betecknas 11 respektive 12 §,&lt;br&gt;dels att 6 och 7 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före nuvarande 10 § skall sättas närmast&lt;br&gt;före nya 11 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före nuvarande 11 § skall sättas närmast&lt;br&gt;före nya 12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en ny paragraf, 10 §, och närmast före&lt;br&gt;denna paragraf en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldiga enligt&lt;br&gt;denna lag är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som har tillverkat,&lt;br&gt;frambringat eller insamlat den&lt;br&gt;skadegörande produkten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har importerat&lt;br&gt;produkten för att sätta den i&lt;br&gt;omlopp här i landet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som har marknads-&lt;br&gt;fört produkten som sin genom&lt;br&gt;att förse den med sitt namn&lt;br&gt;eller varumärke eller något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldiga enligt&lt;br&gt;denna lag är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som har tillverkat,&lt;br&gt;frambringat eller insamlat den&lt;br&gt;skadegörande produkten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har importerat&lt;br&gt;produkten till Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet&lt;br&gt;för att sätta den i omlopp där,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som för att sätta pro-&lt;br&gt;dukten i omlopp har im-&lt;br&gt;porterat den från en stat som&lt;br&gt;ingår i Europeiska frihan-&lt;br&gt;delsorganisationen (EFTA-&lt;br&gt;stat) till Europeiska gemenska-&lt;br&gt;pen (EG) eller från EG till en&lt;br&gt;EFTA-stat eller från en EFTA-&lt;br&gt;stat till en annan EFTA-stat,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som har marknads-&lt;br&gt;fört produkten som sin genom&lt;br&gt;att förse den med sitt namn&lt;br&gt;eller varumärke eller något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat särskiljande känneteck-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat särskiljande känneteck-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 3 gäller inte&lt;br&gt;vid import mellan stater som&lt;br&gt;har ratificerat konventionen&lt;br&gt;den 16 september 1988 om&lt;br&gt;domstols behörighet och om&lt;br&gt;verkställighet av domar på&lt;br&gt;privaträttens område, om en&lt;br&gt;dom i importlandet till den&lt;br&gt;skadelidandes förmån mot nå-&lt;br&gt;gon som är skadestånds skyl-&lt;br&gt;dig enligt första stycket 1, 2&lt;br&gt;eller 4 är verkställbar enligt&lt;br&gt;konventionen i den stat där&lt;br&gt;den skadeståndsskyldige har&lt;br&gt;hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framgår det inte av en skadegörande produkt som är tillverkad,&lt;br&gt;frambringad eller insamlad här i landet vem som är skadestånds-&lt;br&gt;skyldig enligt 6 §, är var och en som har tillhandahållit produkten&lt;br&gt;skyldig att betala skadestånd enligt denna lag, om han inte inom den&lt;br&gt;i tredje stycket angivna tiden anvisar någon som har tillverkat,&lt;br&gt;frambringat eller insamlat produkten eller marknadsfört den som sin&lt;br&gt;eller tillhandahållit den för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framgår det inte av en im-&lt;br&gt;porterad produkt som har or-&lt;br&gt;sakat skada vem som har im-&lt;br&gt;porterat den, är var och en&lt;br&gt;som har tillhandahållit pro-&lt;br&gt;dukten skyldig att betala ska-&lt;br&gt;destånd enligt denna lag, om&lt;br&gt;han inte inom den i tredje&lt;br&gt;stycket angivna tiden anvisar&lt;br&gt;någon som har importerat&lt;br&gt;produkten eller tillhandahållit&lt;br&gt;den för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framgår det inte av en im-&lt;br&gt;porterad produkt som har or-&lt;br&gt;sakat skada vem som är im-&lt;br&gt;portör enligt 6 § första stycket&lt;br&gt;2 eller 3, är var och en som&lt;br&gt;har tillhandahållit produkten&lt;br&gt;skyldig att betala skadestånd&lt;br&gt;enligt denna lag, om han inte&lt;br&gt;inom den i tredje stycket an-&lt;br&gt;givna tiden anvisar en im-&lt;br&gt;portör som anges i 6 § första&lt;br&gt;stycket 2 eller 3 eller den som&lt;br&gt;har tillhandahållit produkten&lt;br&gt;för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anvisning enligt första eller andra stycket skall ges inom en&lt;br&gt;månad efter det att den skadelidande framställt krav på ersättning eller&lt;br&gt;på annat sätt påkallat en sådan anvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadelidandes medvållande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd enligt denna lag&lt;br&gt;jämkas efter vad som är skä-&lt;br&gt;ligt, om vållande på den ska-&lt;br&gt;delidandes sida har medverkat&lt;br&gt;till skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 och 7 §§ i deras nya lydel-&lt;br&gt;se, den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lagen tillämpas inte beträffande någon som har satt den skade-&lt;br&gt;görande produkten i omlopp före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska&lt;br&gt;anläggningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande&lt;br&gt;vissa bestämmelser om elektriska anläggningar i paragrafens lydelse&lt;br&gt;enligt lagen (1992:668) om ändring i nämnda lag skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från ersättningsskyldighet, som i 4 § sägs, vare elektrisk anlägg-&lt;br&gt;nings innehavare fri, där den, som skadan led, genom överträdelse av&lt;br&gt;gällande föreskrifter eller annan grov vårdslöshet själv vållade skadan,&lt;br&gt;eller skadan var föranledd genom hans uraktlåtenhet att fullgöra&lt;br&gt;honom jämlikt åtagande eller av annan grund åliggande skyldigheter&lt;br&gt;emot den elektriska anläggningens ägare eller innehavare. I fråga om&lt;br&gt;personskada gäller dock 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var ägaren av skadad egendom jämlikt åtagande eller av annan&lt;br&gt;grund pliktig att vidkännas den från anläggningen härrörande faran&lt;br&gt;för skada å egendom, vare ändock till ersättning berättigad, där&lt;br&gt;skadan föranleddes av vårdslöshet vid anläggningens utförande eller&lt;br&gt;skötsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om jämkning av ska-&lt;br&gt;destånd enligt 4 a § på grund&lt;br&gt;av medvållande på den skade-&lt;br&gt;lidandes sida tillämpas 6 kap.&lt;br&gt;1 § skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd enligt 4 a § jäm-&lt;br&gt;kas efter vad som är skäligt,&lt;br&gt;om vållande på den skadeli-&lt;br&gt;dandes sida har medverkat till&lt;br&gt;skadan.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.&lt;br&gt;Westerberg, Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson,&lt;br&gt;Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Davidson, Könberg, Odell,&lt;br&gt;Lundgren, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om ändring i produktansvarslagen&lt;br&gt;(1992:18) m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1990/91:197 Produktskadelag föreslog regeringen en särskild&lt;br&gt;lag innefattande ett skärpt skadeståndsansvar för produktskador.&lt;br&gt;Förslaget bygger på ett EG-direktiv om produktansvar (85/374/EEG),&lt;br&gt;som omfattas av EES-avtalet. Genom detta avtal har Sverige, liksom&lt;br&gt;övriga EFTA-länder, åtagit sig att anpassa sin lagstiftning till EG:s&lt;br&gt;produktans varsdirektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande principen i propositionens lagförslag var att den&lt;br&gt;som tillverkar eller importerar en produkt skulle vara strikt ansvarig&lt;br&gt;för skador som orsakas av en säkerhetsbrist i produkten. Ersättnings-&lt;br&gt;skyldigheten skulle omfatta dels personskador, dels skador på sådan&lt;br&gt;egendom som till sin typ vanligen är avsedd för enskilt ändamål, om&lt;br&gt;den skadelidande vid tiden för skadan använde egendomen huvudsak-&lt;br&gt;ligen för enskilt bruk. Förslaget till produktskadelag innefattade inte&lt;br&gt;någon heltäckande reglering av rättsområdet. I sådana avseenden där&lt;br&gt;inte några särskilda regler föreslogs var avsikten att allmänna&lt;br&gt;skadeståndsregler skulle tillämpas, i första hand skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 17 december 1991 antog riksdagen propositionsförslaget med&lt;br&gt;några ändringar; bl.a. beslöt riksdagen att lagen skulle benämnas&lt;br&gt;produktansvarslag. Vidare gjorde riksdagen två tillkännagivanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya produktansvarslagen utfärdades den 23 januari 1992 (SFS&lt;br&gt;1992:18) och skall träda i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett av de båda tillkännagivandena tog riksdagen upp frågan om&lt;br&gt;jämkning på grund av den skadelidandes medvållande. Propositionens&lt;br&gt;lagförslag innehöll inte någon bestämmelse härom. Tanken var att i&lt;br&gt;stället skadeståndslagens jämkningsregler skulle tillämpas vid ansvar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt produktansvarslagen. Dessa regler innebär att skadeståndet vid Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;personskada inte kan jämkas i lika stor utsträckning som enligt&lt;br&gt;motsvarande regler i EG-direktivet. Riksdagen anslöt sig till ett&lt;br&gt;uttalande av lagutskottet (bet. 1991/92:LU14 s. 13 f.) om att produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen inte borde avvika från EG-direktivet på denna punkt.&lt;br&gt;Regeringen borde därför återkomma till riksdagen med förslag till en&lt;br&gt;särskild jämkningsregel i produktansvarslagen, om inte starka skäl&lt;br&gt;talade mot en sådan reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förhandlingarna om EES-avtalet aktualiserades en särskild&lt;br&gt;fråga som rörde EG-direktivet om produktansvar. Direktivets regel&lt;br&gt;om importörens produktansvar är konstruerad så att ansvaret åvilar&lt;br&gt;den som importerar en produkt till gemenskapen men inte den som&lt;br&gt;importerar en produkt från ett land till ett annat inom gemenskapen.&lt;br&gt;I EES-avtalet ingår nu en överenskommelse om att undantaget från&lt;br&gt;importörsansvaret skall utvidgas till att - på vissa villkor - gälla han-&lt;br&gt;del mellan länder inom hela EES. För att Sverige skall infria sitt&lt;br&gt;åtagande i denna del måste produktansvarslagen ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från EG-direktivet omfattar den svenska produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen inte skador som orsakas av elektricitet. Regler om&lt;br&gt;skadeståndsansvar för skador som orsakas av elektriska anläggningar&lt;br&gt;finns i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om&lt;br&gt;elektriska anläggningar (ellagen). I prop. 1991/92:135 om produkt-&lt;br&gt;ansvar för skador orsakade av elektrisk ström har regeringen&lt;br&gt;föreslagit ändringar i ellagen som innebär att det införs ett produkt-&lt;br&gt;ansvar för skador som orsakas av elektrisk ström. Riksdagen har den&lt;br&gt;27 maj 1992 antagit lagförslaget (bet. 1991/92:NU31, rskr.&lt;br&gt;1991/92:287, SFS 1992:668). De beslutade ändringarna i ellagen&lt;br&gt;ansluter nära till regleringen i produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utkast till lagrådsremiss som i huvudsak överensstämmer med&lt;br&gt;förslagen i denna proposition har lämnats för synpunkter till ett antal&lt;br&gt;myndigheter och organisationer. Utkastet har diskuterats vid överlägg-&lt;br&gt;ningar i Justitiedepartementet den 15 maj 1992, då följande myn-&lt;br&gt;digheter och organisationer var företrädda: Kommerskollegium,&lt;br&gt;Konsumentverket, Finansinspektionen, Sveriges Industriförbund,&lt;br&gt;Grossistförbundet Svensk Handel, Företagarnas Riksorganisation,&lt;br&gt;Sveriges Försäkringsförbund, Folksam, Svenska Handelskam-&lt;br&gt;marförbundetoch Sveriges Advokatsamfund. Minnesanteckningar från&lt;br&gt;överläggningarna finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Justitie-&lt;br&gt;departementets diarienummer 91-4107). Skriftliga synpunkter på&lt;br&gt;utkastet har lämnats av Sveriges Köpmannaförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 4 juni 1992 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslag till ändring i produktansvarslagen m.m. som hade&lt;br&gt;upprättats inom Justitiedepartementet. Lagförslagen bör fogas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;protokollet i detta ärende som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till&lt;br&gt;protokollet i detta ärende som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit en omformulering i den remitterade lagtexten&lt;br&gt;(7 § andra stycket produktansvarslagen) men har i övrigt godtagit&lt;br&gt;förslagen. Lagrådet har också kommenterat vissa uttalanden i&lt;br&gt;motiveringarna till den föreslagna jämkningsregeln i produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen. Som framgår av det följande ansluter jag mig i allt&lt;br&gt;väsentligt till Lagrådets synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i ärendet samrått med chefen för Näringsdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Jämkning&amp;nbsp;vid&amp;nbsp;medvållande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 kap. 1 § skadeståndslagen föreskrivs att skadestånd kan jämkas&lt;br&gt;under vissa förutsättningar när vållande på den skadelidandes sida&lt;br&gt;har medverkat till skadan. Olika regler gäller för å ena sidan&lt;br&gt;personskada och å andra sidan sakskada och ren förmögenhetsskada.&lt;br&gt;Det finns också en särskild regel för vissa fall av personskada vid&lt;br&gt;trafiknykterhetsbrott. Den sistnämnda regeln saknar intresse i detta&lt;br&gt;sammanhang och jag skall inte behandla den i det följande. Ren&lt;br&gt;förmögenhetsskada ersätts inte enligt produktansvarslagen och skall&lt;br&gt;inte heller behandlas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av personskada kan enligt 6 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket skadeståndslagen jämkas, om den skadelidande själv&lt;br&gt;uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har medverkat till skadan.&lt;br&gt;Har personskada lett till döden, kan skadestånd till efterlevande också&lt;br&gt;jämkas, om den avlidne uppsåtligen har medverkat till dödsfallet.&lt;br&gt;Enligt andra stycket i samma paragraf kan skadestånd med anledning&lt;br&gt;av sakskada jämkas, om vållande på den skadelidandes sida har&lt;br&gt;medverkat till skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämfört med vad som gäller för sakskada är sålunda möjligheterna&lt;br&gt;att jämka skadeståndet vid personskada begränsade i två hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sakskada kan skadeståndet jämkas inte bara när den skadelidan-&lt;br&gt;de själv är medvållande utan även när vissa andra personer som står&lt;br&gt;i ett särskilt förhållande till honom - t.ex. hans anställda - har&lt;br&gt;medverkat till skadan. Man talar då om passiv identifikation mellan&lt;br&gt;den skadelidande och den medverkande personen. Vid personskada&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer passiv identifikation i fråga bara på så sätt att skadestånd till Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;efterlevande kan jämkas, om den avlidne uppsåtligen har medverkat&lt;br&gt;till dödsfallet. I andra fall av personskada är det en förutsättning för&lt;br&gt;jämkning att den skadelidande själv har medverkat till skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är möjligheten att jämka skadestånd vid personskada&lt;br&gt;begränsad till fall där den skadelidande har medverkat till skadan&lt;br&gt;uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. I förarbetena till be-&lt;br&gt;stämmelsen (se prop. 1975:12 s. 133) framhålls att en vårdslöshet&lt;br&gt;skall vara av mycket allvarligt slag för att den skall kunna betecknas&lt;br&gt;som grov. Denna jämkningsmöjlighet får därför begränsad praktisk&lt;br&gt;betydelse. Endast när den skadelidandes handling vittnar om en bety-&lt;br&gt;dande hänsynslöshet eller nonchalans, som har medfört avsevärd risk&lt;br&gt;även för andra än honom själv, eller när han har visat uppenbar&lt;br&gt;likgiltighet för sitt eget liv eller sin egen hälsa, kan det enligt motiven&lt;br&gt;bli aktuellt att jämka skadeståndet på denna grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 kap. 1 § tredje stycket skadeståndslagen anges efter vilka&lt;br&gt;grunder skadeståndet skall jämkas. Jämkningen skall ske efter vad&lt;br&gt;som är skäligt med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt. Sådana omständigheter är framför allt&lt;br&gt;parternas ekonomiska förhållanden (jfr prop. 1975:12 s. 173).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna i skadeståndslagen om jämkning vid&lt;br&gt;medvållande kom till genom en lagändring år 1975. Dessförinnan&lt;br&gt;gällde att, om vållande på den skadelidandes sida hade medverkat till&lt;br&gt;skadan, skadeståndet skulle jämkas efter vad som var skäligt.&lt;br&gt;Bestämmelsen var tillämplig såväl vid personskada som vid sakskada&lt;br&gt;och ren förmögenhetsskada (beträffande skälen för förslaget att&lt;br&gt;begränsa jämkningsmöjligheterna vid personskada, se prop. 1975:12&lt;br&gt;s. 130 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten var att de nya medvållandereglerna skulle slå igenom även&lt;br&gt;när ersättning utgår enligt speciallagstiftning, om inte starka skäl -&lt;br&gt;såsom hänsyn till internationella konventioner - talade mot det (prop.&lt;br&gt;1975:12 s. 135). Så har också blivit fallet. Vissa speciallagar&lt;br&gt;innehåller bestämmelser med samma eller liknande innebörd som&lt;br&gt;skadeståndslagens bestämmelser (se t.ex. 12 § trafikskadelagen). Det&lt;br&gt;finns också speciallagar som uttryckligen hänvisar till 6 kap. 1 §&lt;br&gt;skadeståndslagen (se t.ex. 2 kap. 4 § järnvägstrafiklagen). I andra fall&lt;br&gt;blir skadeståndslagens jämkningsregler tillämpliga därför att special-&lt;br&gt;lagen inte innehåller någon bestämmelse i ämnet (t.ex. miljöskadela-&lt;br&gt;gen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I några speciallagar finns dock särskilda medverkansregler som&lt;br&gt;avviker från 6 kap. 1 § skadeståndslagen (jfr Hellner, Skadeståndsrätt,&lt;br&gt;fjärde upplagan, s. 194). Om en sådan specialregel innebär att&lt;br&gt;skadeståndet vid personskada kan jämkas i större utsträckning än vad&lt;br&gt;skadeståndslagen medger, torde det i allmänhet förklaras av att regeln&lt;br&gt;grundar sig på en internationell konvention (se t.ex. 2 kap. 6 § jäm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vägstrafiklagen). Den svenska skadeståndslagen begränsar nämligen Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;möjligheterna att jämka skadestånd med anledning av personskada&lt;br&gt;mer än vad som är vanligt i många andra länder, även våra nordiska&lt;br&gt;grannländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet innehåller i artikel 8 andra stycket en regel enligt vilken&lt;br&gt;skadeståndsansvaret kan jämkas, om skadan beror på både en defekt&lt;br&gt;i produkten och vållande av den skadelidande eller någon som han&lt;br&gt;svarar för. Denna regel medger således jämkning såväl vid per-&lt;br&gt;sonskada som vid sakskada i samma utsträckning som skadeståndsla-&lt;br&gt;gen föreskriver vid sakskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härvid bör dock noteras att direktivet också innehåller en regel&lt;br&gt;(artikel 13) enligt vilken direktivet inte skall påverka de rättigheter&lt;br&gt;som en skadelidande kan ha enligt den skadeståndslagstiftning som&lt;br&gt;gäller när direktivet blir bindande för medlemsländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om produktskadelag föreslogs att den nya lagen inte&lt;br&gt;skulle innehålla någon särskild regel om jämkning vid den skadelidan-&lt;br&gt;des medvållande. Skadeståndslagens regler om detta borde gälla även&lt;br&gt;för produktskador. Härom anförde den föredragande justitieministern&lt;br&gt;i huvudsak följande (se prop. 1990/91:197 s. 62 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte anledning att befara att skadeståndslagens jämknings-&lt;br&gt;regler skulle bli alltför stränga mot den produktansvarige. För ansvar&lt;br&gt;enligt produktansvarslagen krävs att produkten har satts i omlopp i en&lt;br&gt;näringsverksamhet. Av en näringsidkare kan krävas att han håller sig&lt;br&gt;med ett försäkringsskydd som - i den mån det är möjligt - täcker det&lt;br&gt;skadeståndsansvar som kan uppkomma i näringsverksamheten. Den&lt;br&gt;principen bör i allmänhet gälla också i fråga om mindre företagare,&lt;br&gt;även om en mildare bedömning kan vara befogad när det gäller den&lt;br&gt;som driver ett mindre jordbruk utan anställda och liknande fall (jfr&lt;br&gt;prop. 1975:12 s. 176). Emellertid påpekas också i motiven till&lt;br&gt;jämkningsregeln (se prop. 1975:12 s. 174) att hänsynen till de&lt;br&gt;skadelidande inte får drivas så långt att resultatet ter sig obilligt mot&lt;br&gt;den ansvarige. Den allmänna jämkningsregeln i 6 kap. 2 § skade-&lt;br&gt;ståndslagen bör också någon gång kunna användas för att rätta till&lt;br&gt;resultat som annars skulle bli oskäliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande tanke bakom utformningen av produkt-&lt;br&gt;ansvarslagstiftningen är att varor i det moderna samhället tillverkas&lt;br&gt;och distribueras i sådana former att det är omöjligt för enskilda&lt;br&gt;människor att själva undersöka och bedöma varornas egenskaper. De&lt;br&gt;tvingas lita på att tillverkaren och distributören noggrant kontrollerar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sina produkter och tydligt informerar om eventuella skaderisker. Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;Intresset av ett fullgott konsumentskydd gör sig således särskilt starkt&lt;br&gt;gällande vid produktskador. Mot denna bakgrund vore det enligt&lt;br&gt;justitieministern främmande för våra höga ambitioner i fråga om&lt;br&gt;konsumentskydd att på just detta område göra ett avsteg från de&lt;br&gt;allmänna medvållandereglerna i skadeståndslagen och därigenom ställa&lt;br&gt;större krav på den som lider skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om EG-direktivets regler om jämkning vid personskada införs i&lt;br&gt;den svenska produktansvarslagen, skulle det utgöra en försämring av&lt;br&gt;den skadelidandes ställning jämfört med gällande rätt. En sådan&lt;br&gt;försämring borde enligt den dåvarande justitieministern om möjligt&lt;br&gt;undvikas. Artikel 13 i EG-direktivet erbjuder en sådan möjlighet.&lt;br&gt;Med stöd av den regeln kan skadeståndslagens jämkningsregel&lt;br&gt;tillämpas även i sådana fall som faller under produktansvarslagen utan&lt;br&gt;att den svenska regleringen kommer att strida mot EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagsbehandlingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av propositionen väcktes i riksdagen ett flertal&lt;br&gt;motioner. I en av dem (mot. 1991/92:L2 yrkande 4) begärdes att&lt;br&gt;riksdagen skulle besluta att i produktansvarslagen införa en särskild&lt;br&gt;jämkningsregel vid medvållande som överensstämde med EG-&lt;br&gt;direktivets regel härom. Vid en jämförelse mellan propositionens&lt;br&gt;förslag och EG-direktivets regel framstod enligt motionären in-&lt;br&gt;ställningen inom EG som en rimligare ståndpunkt. Motionären&lt;br&gt;påpekade också att EG:s regel överensstämmer med Europaråds-&lt;br&gt;konventionen om produktansvar samt med norsk och finsk lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motionen begärdes vidare (yrkande 9) förslag från regeringen om&lt;br&gt;en motsvarande ändring av skadeståndslagens jämkningsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagutskottet uttalade (bet. 1991/92:LU14 s. 13) att enligt utskottets&lt;br&gt;principiella uppfattning produktansvarslagen inte borde avvika från&lt;br&gt;EG-direktivet på denna punkt. Också andra skäl talade enligt utskottet&lt;br&gt;för att jämkning av skadestånd vid produktskada borde ske, om den&lt;br&gt;skadelidande genom vårdslöshet medverkat till skadan oavsett om det&lt;br&gt;var fråga om personskada eller sakskada. Ett starkt sådant skäl var&lt;br&gt;enligt utskottets mening att svenska företag skall ha möjligheter att&lt;br&gt;konkurrera utomlands på likvärdiga villkor med företagen inom EG-&lt;br&gt;länderna. Utskottet kunde dock inte överblicka de konsekvenser som&lt;br&gt;en jämkningsbestämmelse i enlighet med motionärens förslag kunde&lt;br&gt;få för bl.a. de skadelidande. Med hänsyn till att lagen skall träda i&lt;br&gt;kraft först den 1 januari 1993 fanns det dock utrymme för ytterligare&lt;br&gt;överväganden i frågan, och utskottet var därför inte berett att då&lt;br&gt;förorda en särskild jämkningsbestämmelse i produktansvarslagen i&lt;br&gt;enlighet med EG-direktivet. Regeringen borde efter överväganden av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 38&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spörsmålet återkomma till riksdagen med förslag till en särskild Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;jämkningsregel i produktansvarslagen, om inte starka skäl talade mot&lt;br&gt;en sådan reglering. Detta borde ske i sådan tid att bestämmelsen&lt;br&gt;kunde träda i kraft samtidigt som produktansvarslagen i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagutskottets socialdemokratiska ledamöter reserverade sig till&lt;br&gt;förmån för propositionens förslag i denna del. Som motivering&lt;br&gt;anförde de i huvudsak samma synpunkter som låg till grund för&lt;br&gt;propositionens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslöt (rskr. 1991/92:78) att som sin mening ge regering-&lt;br&gt;en till känna vad utskottet hade anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gällde den mer övergripande frågan om ändring i skade-&lt;br&gt;ståndslagens allmänna regel om jämkning vid personskada kunde&lt;br&gt;lagutskottet i än mindre grad än på produktansvarsområdet överblicka&lt;br&gt;konsekvenserna av en sådan lagändring. Spörsmålet måste enligt&lt;br&gt;utskottets mening ses i ett större sammanhang än inom ramen för det&lt;br&gt;aktuella ärendet. Det kunde dock inte uteslutas att utformningen av&lt;br&gt;skadeståndslagens jämkningsbestämmelse kunde komma att ak-&lt;br&gt;tualiseras i samband med de överväganden rörande jämkning vid&lt;br&gt;produktskador som utskottet förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 En ny jämkningsregel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I produktansvarslagen införs en ny paragraf av&lt;br&gt;innebörd att skadeståndet skall jämkas efter vad som är skäligt,&lt;br&gt;om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.&lt;br&gt;En motsvarande bestämmelse förs in i ellagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Lagutskottet har uttalat som sin principiella&lt;br&gt;uppfattning att produktansvarslagen inte bör avvika från EG-direk-&lt;br&gt;tivets regel om jämkning på grund av den skadelidandes medvållande&lt;br&gt;(bet. 1991/92:LU14 s. 13). Också andra skäl talar enligt lagutskottet&lt;br&gt;för att jämkning av skadestånd vid produktskada bör ske, om den&lt;br&gt;skadelidande genom vårdslöshet medverkat till skadan, oavsett om det&lt;br&gt;är fråga om personskada eller sakskada. Som exempel på ett starkt&lt;br&gt;sådant skäl har utskottet nämnt att svenska företag skall ha möjlig-&lt;br&gt;heter att konkurrera utomlands på likvärdiga villkor med företagen&lt;br&gt;inom EG-länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När utskottet ändå inte föreslog riksdagen att omedelbart införa en&lt;br&gt;jämkningsregel av EG-direktivets innebörd var det därför att utskottet&lt;br&gt;ansåg sig inte kunna överblicka de konsekvenser som en sådan&lt;br&gt;jämkningsregel kan få för bl.a. de skadelidande. Av utskottets&lt;br&gt;uttalande framgår dock att utskottet har den uppfattningen att den&lt;br&gt;ifrågasatta regeln skall införas, om det inte finns starka skäl som talar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad det nu gäller är således att undersöka vilka konsekvenser det&lt;br&gt;får, om det införs en särskild jämkningsregel i produktansvarslagen&lt;br&gt;av innebörd att ersättning för personskada får jämkas - eventuellt&lt;br&gt;ända till noll - när vårdslöshet på den skadelidandes sida har&lt;br&gt;medverkat till skadan. Vid denna undersökning är det i första hand&lt;br&gt;konsekvenserna för den skadelidande som skall analyseras. Utgångs-&lt;br&gt;punkten är att regeln skall införas, om inte konsekvenserna blir&lt;br&gt;oacceptabla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang finns det anledning att erinra om jämkningsbe-&lt;br&gt;stämmelsemas funktion i produktansvarsregleringen. Som påpekas i&lt;br&gt;propositionen (prop. 1990/91:197 s. 63) måste det vara fastslaget att&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet föreligger innan det kan bli aktuellt att överväga&lt;br&gt;jämkning på grund av medvållande. Det måste alltså vara utrett att&lt;br&gt;produkten är behäftad med en säkerhetsbrist och att den på grund&lt;br&gt;härav har orsakat skadan. Först därefter kan det bli aktuellt att - i den&lt;br&gt;produktansvariges intresse - överväga att jämka skadeståndet på grund&lt;br&gt;av den skadelidandes vårdslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tänkta jämkningsregeln skiljer sig från den nu gällande regeln&lt;br&gt;i 6 kap. 1 § första stycket skadeståndslagen i två hänseenden. Dels&lt;br&gt;skall ersättningen kunna jämkas redan om enkel vårdslöshet har&lt;br&gt;medverkat till skadan; det skall inte som i gällande svensk rätt krävas&lt;br&gt;uppsåt eller grov vårdslöshet. Dels skall det inte som i gällande&lt;br&gt;svensk rätt behöva vara den skadelidande själv som har varit vårdslös;&lt;br&gt;det skall räcka att någon som den skadelidande svarar för i skade-&lt;br&gt;ståndshänseende har varit vårdslös och därigenom medverkat till&lt;br&gt;skadan (s.k. passiv identifikation).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad först gäller frågan om passiv identifikation torde den ha&lt;br&gt;begränsad betydelse vid skadestånd för personskada. Den aktualiseras&lt;br&gt;i allmänhet bara när skadestånd krävs enligt 5 kap. 2 § skadeståndsla-&lt;br&gt;gen för förlust av underhåll från en omkommen person som har varit&lt;br&gt;medvållande till olyckan (jämför prop. 1975:12 s. 133 f.). Enligt den&lt;br&gt;nu gällande bestämmelsen i 6 kap. 1 § första stycket tredje meningen&lt;br&gt;skadeståndslagen kan i en sådan situation skadestånd till efterlevande&lt;br&gt;jämkas, om den avlidne uppsåtligen har medverkat till dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivets jämkningsregel skiljer sig från regeln i skadeståndsla-&lt;br&gt;gen när det gäller vilken grad av vårdslöshet hos den skadelidande&lt;br&gt;som skall kunna leda till att ersättning för personskada jämkas. Denna&lt;br&gt;skillnad torde ha större praktisk betydelse än regeln om passiv&lt;br&gt;identifikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts i det föregående (avsnitt 2.1.1) skall en vårdslöshet&lt;br&gt;vara av mycket allvarligt slag för att den skall kunna betecknas som&lt;br&gt;grov. Endast när den skadelidandes handling vittnar om en betydande&lt;br&gt;hänsynslöshet eller nonchalans, som har medfört en avsevärd risk&lt;br&gt;även för andra än honom själv, eller när han har visat uppenbar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;likgiltighet för sitt eget liv eller sin egen hälsa, kan det enligt motiven P&lt;sup&gt;ro&lt;/sup&gt;P- 1992/93:38&lt;br&gt;bli aktuellt att jämka skadeståndet på den grunden. Denna jämknings-&lt;br&gt;möjlighet aktualiseras därför endast sällan i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämkningsregel enligt EG-direktivet ger alltså de skadelidande&lt;br&gt;ett sämre skydd vid personskada än regeln i 6 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;skadeståndslagen. Flera skäl talar dock för att det vid produktskador&lt;br&gt;bör vara möjligt att jämka på grund av medvållande i större utsträck-&lt;br&gt;ning än vad skadeståndslagen medger (jfr SOU 1979:79 s. 89 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandena är i viss mån speciella på produktansvarets område.&lt;br&gt;Det är här fråga om strikt ansvar, inte som enligt skadeståndslagen&lt;br&gt;ansvar på grund av vållande. Skadans direkta orsak är ofta att den&lt;br&gt;skadelidande har aktivt tagit befattning med produkten på ett klart&lt;br&gt;oaktsamt sätt (om också inte oaktsamheten kan betecknas som grov).&lt;br&gt;Just genom att det enda vållande som har förekommit har legat hos&lt;br&gt;den skadelidande, torde skadeståndslagens lösning te sig främmande&lt;br&gt;för mångas uppfattning; skadan framstår i så väsentlig grad som själv-&lt;br&gt;förvållad att den skadelidande inte rimligen borde kunna kräva fullt&lt;br&gt;skadestånd så snart en defekt hos produkten medverkat till skadan.&lt;br&gt;Behov av att jämka skadeståndet i större utsträckning än som följer&lt;br&gt;av skadeståndslagen föreligger särskilt med hänsyn till s.k. instruk-&lt;br&gt;tionsfel. Förhållandet kan exempelvis vara det att tillverkaren&lt;br&gt;visserligen underlåtit att varna för vissa risker på sådant sätt att in-&lt;br&gt;struktionsfel får anses föreligga men att i det särskilda fallet den&lt;br&gt;skadelidande hade större möjligheter att bedöma risken. Kan i ett&lt;br&gt;sådant fall den skadelidande likväl inte anses ha gjort sig skyldig till&lt;br&gt;grov vårdslöshet, skulle han få full ersättning. Inte sällan kan den&lt;br&gt;rimliga lösningen i stället synas vara att parterna delar risken för den&lt;br&gt;uppkomna skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är det ju så att det strikta produktansvaret, som införs genom&lt;br&gt;produktansvarslagen, ger de skadelidande ett starkare skydd än det&lt;br&gt;tidigare culpaansvaret. Om en mer vidsträckt jämkningsmöjlighet&lt;br&gt;samtidigt införs som en del i det regelsystemet, kan reformen totalt&lt;br&gt;sett ändå ses som en förbättring för de skadelidande i förhållande till&lt;br&gt;det tidigare rättsläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen noterar jag också att skadeståndslagens bestämmelse om&lt;br&gt;jämkning vid personskada är närmast unik, sedd i ett internationellt&lt;br&gt;perspektiv. Inte ens våra nordiska grannländer har begränsat jämk-&lt;br&gt;ningsmöjligheterna så snävt som vi har gjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överläggningarna i Justitiedepartementet den 15 maj 1992&lt;br&gt;tillstyrktes förslaget till jämkningsregel av företrädare för de flesta&lt;br&gt;myndigheterna och organisationerna. Kritiska synpunkter framfördes&lt;br&gt;från företrädare för Konsumentverket och Folksam, som menade att&lt;br&gt;de skadelidandes intressen inte blivit tillräckligt beaktade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis vill jag säga att det visserligen medför en del&lt;br&gt;nackdelar för de skadelidande, om man inför en jämkningsregel i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktansvarslagen med EG-direktivets innebörd, men att dessa Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;nackdelar inte utgör så starka skäl mot en sådan reglering att den inte&lt;br&gt;bör komma till stånd. Jag anser därför att produktansvarslagen - i&lt;br&gt;enlighet med riksdagens önskemål - bör kompletteras med en särskild&lt;br&gt;bestämmelse om jämkning på grund av den skadelidandes medvållan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen kan lämpligen utformas efter förebild av skadestånds-&lt;br&gt;lagens bestämmelse om jämkning vid sakskada. Jag föreslår alltså att&lt;br&gt;en ny paragraf förs in i produktansvarslagen med den innebörden att&lt;br&gt;om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan,&lt;br&gt;skadeståndet kan jämkas efter vad som är skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande bestämmelse bör föras in i ellagen som komplement&lt;br&gt;till de nyligen beslutade reglerna i den lagen om produktansvar (se&lt;br&gt;avsnitt 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bestämmelsernas tillämpning, och särskilt bedömning-&lt;br&gt;en av vilken jämkning som är skälig, torde man kunna falla tillbaka&lt;br&gt;på motivuttalanden till skadeståndslagens motsvarande bestämmelser&lt;br&gt;(se prop. 1975:12 s. 172 f.) och den rättspraxis som har utbildats i&lt;br&gt;anslutning till dem. Vad som sägs i motiven angående regeln om&lt;br&gt;jämkning vid sakskada får i det nu förevarande sammanhanget&lt;br&gt;intresse även för personskadornas del. Som där anförs är det särskilt&lt;br&gt;två synpunkter som bör vägleda vid skälighetsbedömningen, nämligen&lt;br&gt;dels i vilken mån båda parternas beteende har påverkat skadans&lt;br&gt;omfattning, dels hur en jämkning påverkar parternas ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet har påpekat måste det beaktas att tillämpningen av&lt;br&gt;jämkningsbestämmelsema kan påverkas av rättsutvecklingen inom&lt;br&gt;EES samt att inte heller rättsläget i Sverige vad gäller jämkning i&lt;br&gt;situationer som liknar dem som aktualiseras i produktansvarssamman-&lt;br&gt;hang torde vara helt klart i sina detaljer. Sålunda har olika meningar&lt;br&gt;i frågan framförts i den juridiska litteraturen, se t.ex. Bengtsson, Om&lt;br&gt;jämkning av skadestånd (1982) s. 108 f., och Hellner, Skadestånds-&lt;br&gt;rätt, 4 uppl. s. 189 f., Svensk Juristtidning 1984 s. 148 f. och&lt;br&gt;Juridisk Tidskrift 1991/92 nr 2 s. 252 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna bestämmelsen i produktansvarslagen kommer att&lt;br&gt;aktualiseras bara när ett skadeståndskrav skall bedömas med tillämp-&lt;br&gt;ning av den lagen. Bestämmelsen blir en del av det regelsystem som&lt;br&gt;skall tillämpas när produktansvarslagen åberopas som grund för en&lt;br&gt;skadeståndstalan. Den skadelidande har emellertid full frihet att i&lt;br&gt;stället grunda sin talan på exempelvis skadeståndslagen (se prop.&lt;br&gt;1990/91:197 s. 76 f.). Gör han det, skall skadeståndslagens be-&lt;br&gt;stämmelser om jämkning vid medvållande tillämpas, inte be-&lt;br&gt;stämmelsen i produktansvarslagen. Om den produktansvarige har&lt;br&gt;orsakat skadan genom vårdslöshet, kan den skadelidande således ha&lt;br&gt;intresse av att åberopa skadeståndslagen i stället för produkt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvarslagen för att undgå att mötas av en invändning om medvållan- Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har inte ansetts medföra några beaktansvärda nackdelar att&lt;br&gt;regelsystemen i skadeståndslagen och produktansvarslagen på det&lt;br&gt;sättet blir parallellt tillämpliga (se prop. 1990/91:197 s. 76 f.). Den&lt;br&gt;bedömningen förändras inte, om produktansvarslagen kommer att&lt;br&gt;innehålla en särskild jämkningsbestämmelse som skiljer sig från&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte komma i fråga att inom ramen för detta lagstift-&lt;br&gt;ningsärende ta upp spörsmålet huruvida det finns anledning att ändra&lt;br&gt;skadeståndslagens bestämmelser om jämkning på grund av den&lt;br&gt;skadelidandes medvållande. En eventuell ändring av dessa be-&lt;br&gt;stämmelser griper in i centrala delar av olika ersättningsrättsliga&lt;br&gt;regelsystem. Som lagutskottet har anmärkt (se avsnitt 2.1.1) måste&lt;br&gt;den frågan därför ses i ett större sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Importörsansvaret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsansvarig enligt den engelska versionen av EG-direktivet&lt;br&gt;om produktansvar är &amp;quot;the producer&amp;quot; (artikel 1). Begreppet &amp;quot;producer&amp;quot;&lt;br&gt;definieras i direktivets artikel 3. I första hand avses den som har&lt;br&gt;tillverkat produkten eller framträder som produktens tillverkare&lt;br&gt;genom att sätta sitt namn eller varumärke eller något annat känneteck-&lt;br&gt;en på produkten. Även andra personkategorier kan vara skadestånds-&lt;br&gt;ansvariga som &amp;quot;producer&amp;quot;. Av särskilt intresse i förevarande&lt;br&gt;sammanhang är den regel som finns i artikel 3 punkt 2. Regeln har&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Utan att tillverkarens ansvar berörs skall den som för försäljning,&lt;br&gt;uthyrning, leasing eller annan form av distribution inom ramen för sin&lt;br&gt;näringsverksamhet importerar en produkt till gemenskapen betraktas&lt;br&gt;som tillverkare i detta direktivs mening och skall vara ansvarig som&lt;br&gt;en tillverkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska produktansvarslagens motsvarande regel finns i 6 § 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som lyder:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Skadeståndsskyldiga enligt denna lag är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har importerat produkten för att sätta den i omlopp här i&lt;br&gt;landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förhandlingarna om EES-avtalet uppmärksammades direk-&lt;br&gt;tivets regel om importörens ansvar. Från EFTA-sidan gjordes&lt;br&gt;gällande att regeln hade fått en utformning som kunde snedvrida&lt;br&gt;konkurrensen vid import till EG:s medlemsländer. Regelns innebörd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är nämligen att det bara är den som importerar en produkt från ett Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;land utanför gemenskapen som ådrar sig det strikta produktansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handel mellan länder inom gemenskapen är importören inte&lt;br&gt;ansvarig utan endast producenten i exportlandet. En näringsidkare i&lt;br&gt;ett EG-land som behöver importera en produkt och har att välja&lt;br&gt;mellan två i övrigt likvärdiga alternativ, av vilka det ena är en&lt;br&gt;produkt från ett annat EG-land och det andra en produkt från ett land&lt;br&gt;utanför EG, föredrar antagligen det förstnämnda alternativet, eftersom&lt;br&gt;han då undgår det strikta produktansvaret. På detta sätt, har man&lt;br&gt;menat, snedvrider EG-direktivets regel om importörens ansvar&lt;br&gt;konkurrensen till fördel för företagen inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingarna i denna fråga syftade till en överenskommelse som&lt;br&gt;skulle innebära att importörsansvaret togs bort vid handel mellan ett&lt;br&gt;EG-land och ett EFTA-land och vid handel mellan EFTA-länder. En&lt;br&gt;sådan ordning skulle dock ha kunnat medföra nackdelar för de&lt;br&gt;skadelidande. Syftet med regeln om importörens ansvar är nämligen&lt;br&gt;att den skadelidande skall kunna vända sig mot importören med sitt&lt;br&gt;skadeståndskrav i stället för att vara tvungen att ta kontakt med en&lt;br&gt;tillverkare i ett annat land. Om importörsansvaret avskaffas, behövs&lt;br&gt;regler om domsrätt och domsverkställighet som gör den utländske&lt;br&gt;tillverkaren åtkomlig för den skadelidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana regler finns för EG-ländernas vidkommande i Brysselkon-&lt;br&gt;ventionen den 27 september 1968 om domstols behörighet och om&lt;br&gt;verkställighet av domar på privaträttens område. EG.s och EFTA:s&lt;br&gt;medlemsländer antog i Lugano den 16 september 1988 en paral-&lt;br&gt;lellkonvention till Brysselkonventionen. Genom Luganokonventionen&lt;br&gt;har således tillskapats de regler som erfordras för att importörens&lt;br&gt;produktansvar skall kunna tas bort vid handel inom EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga III till EES-avtalet innehåller de överenskommelser som har&lt;br&gt;träffats angående direktivet om produktansvar. Punkten a handlar om&lt;br&gt;importörens ansvar och lyder:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om importörens ansvar enligt artikel 3, punkt 2, skall&lt;br&gt;följande vara tillämpligt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att tillverkarens ansvar berörs skall den som för&lt;br&gt;försäljning, uthyrning, leasing eller annan form av distri-&lt;br&gt;bution inom ramen för sin näringsverksamhet importerar en&lt;br&gt;produkt till EES vara ansvarig som en tillverkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Detsamma är tillämpligt för import från en EFTA-stat till&lt;br&gt;gemenskapen eller från gemenskapen till en EFTA-stat eller&lt;br&gt;från en EFTA-stat till en annan EFTA-stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från det datum då Luganokonventionen om domstols&lt;br&gt;behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens&lt;br&gt;område av den 16 september 1988 träder i kraft för någon&lt;br&gt;EG-medlemsstat eller EFTA-stat skall den första meningen&lt;br&gt;i denna punkt ej längre vara tillämplig mellan stater som&lt;br&gt;ratificerat konventionen i den utsträckning som en nationell&lt;br&gt;dom till förmån för den skadelidande på grundval av sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ratificeringar är verkställbar mot tillverkaren eller im- Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;portören enligt punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) Schweiz och Liechtenstein får sinsemellan avstå från att&lt;br&gt;ålägga importören ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luganokonventionen har undertecknats av sexton av EFTA:s och&lt;br&gt;EG:s medlemsländer. De som inte har undertecknat konventionen är&lt;br&gt;Irland och Spanien. Inte heller Liechtenstein, som numera är medlem&lt;br&gt;av EFTA, har gjort det. Konventionen trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1992. Den har ratificerats av Frankrike, Luxemburg, Nederländerna,&lt;br&gt;Portugal, Schweiz och Storbritannien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1991/92:128 har regeringen föreslagit riksdagen att&lt;br&gt;godkänna Luganokonventionen och anta förslag till lagar med&lt;br&gt;anledning av Sveriges tillträde till konventionen. Propositionen antogs&lt;br&gt;av riksdagen den 27 maj 1992 (bet. 1991/92:LU36, rskr.&lt;br&gt;1991/92:294; jfr SFS 1992:794-800). Regeringen har den 10 sep-&lt;br&gt;tember 1992 beslutat att Sverige skall ratificera konventionen och att&lt;br&gt;lagstiftningen med anledning av tillträdet till konventionen skall träda&lt;br&gt;i kraft den 1 januari 1993 (SFS 1992:973).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Nya regler om importörsansvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Produktansvarslagens bestämmelse om importörens&lt;br&gt;ansvar (6 § 2) ändras så att skadeståndsskyldigheten åvilar dels den&lt;br&gt;som har importerat produkten till EES, dels den som har im-&lt;br&gt;porterat produkten från en EFTA-stat till EG eller från EG till en&lt;br&gt;EFTA-stat eller från en EFTA-stat till en annan EFTA-stat.&lt;br&gt;Ansvaret enligt denna regel vid import mellan länder inom EES&lt;br&gt;som har ratificerat Luganokonventionen skall dock inte gälla, om&lt;br&gt;en dom i importlandet till förmån för den skadelidande mot någon&lt;br&gt;annan skadeståndsskyldig enligt 6 § produktansvarslagen är&lt;br&gt;verkställbar enligt konventionen i den stat där den skadeståndsskyl-&lt;br&gt;dige har hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 7 § om ansvaret för s.k. anonyma produkter&lt;br&gt;ändras så att den stämmer överens med de nya reglerna om im-&lt;br&gt;portörsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon regel om importörens ansvar införs inte i ellagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: EES-avtalet undertecknades den 2 maj&lt;br&gt;1992. Avtalet skall ratificeras av EFTA:s och EG:s medlemsstater&lt;br&gt;samt EG innan det kan träda i kraft. Den svenska regeringen avser att&lt;br&gt;genomföra ratificeringsprocessen för Sveriges vidkommande så snabbt&lt;br&gt;som möjligt. Jag utgår från att alla övriga avtalsparter har samma&lt;br&gt;inställning. Min utgångspunkt är därför att avtalet skall kunna träda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i kraft som planerat den 1 januari 1993. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta datum skall vi därför ha genomfört de lagstiftningsåtgärder&lt;br&gt;som vi har åtagit oss genom avtalet. Bland dessa åtaganden ingår att&lt;br&gt;införa lagregler om produktansvar i enlighet med EG:s direktiv&lt;br&gt;därom. Detta har vi fullgjort genom produktansvarslagen, som kom-&lt;br&gt;pletteras med de ändringar i ellagen som riksdagen har beslutat om&lt;br&gt;efter förslag av regeringen i prop. 1991/92:135 om produktansvar för&lt;br&gt;skador orsakade av elektrisk ström (se SFS 1992:668).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På produktansvarets område återstår nu att vidta de åtgärder som&lt;br&gt;erfordras för att den särskilda överenskommelsen om im-&lt;br&gt;portörsansvaret i EES-avtalets bilaga III skall införlivas med svensk&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen syftar till att utvidga det undantag från im-&lt;br&gt;portörsansvaret som gäller vid handel inom EG till att gälla inom&lt;br&gt;hela EES. I bilagan till EES-avtalet har detta uttryckts så att ansvaret&lt;br&gt;skall åvila den som importerar en produkt till EES. Utvidgningen av&lt;br&gt;undantaget har emellertid gjorts avhängig av att Luganokonventionens&lt;br&gt;regler om domsrätt och om verkställighet av domar är tillämpliga.&lt;br&gt;Dessa regler ger nämligen den skadelidande goda möjligheter att få&lt;br&gt;sin talan prövad i sitt eget land genom en dom som kan verkställas&lt;br&gt;mot någon som är producent i EG-direktivets mening och därmed&lt;br&gt;skadeståndsskyldig eller mot den som har importerat produkten till&lt;br&gt;EES. Detta villkor har i bilagan formulerats så att importören är&lt;br&gt;ansvarig vid import mellan EFTA-stater och EG och mellan EFTA-&lt;br&gt;stater inbördes, varefter denna regel har försetts med ett undantag för&lt;br&gt;sådana situationer där det finns förutsättningar för den skadelidande&lt;br&gt;att genom Luganokonventionens regler om domsrätt och domsverk-&lt;br&gt;ställighet göra sitt skadeståndskrav gällande mot den som har&lt;br&gt;tillverkat produkten eller mot den som har importerat den till EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen har alltså blivit tämligen invecklad. Det är emellertid&lt;br&gt;svårt att se hur den skulle ha kunnat göras enklare. Under alla&lt;br&gt;förhållanden har vi nu åtagit oss att genomföra regleringen i vår&lt;br&gt;nationella lagstiftning. Det naturliga sättet att göra det är genom att&lt;br&gt;ändra bestämmelsen om importörens ansvar i 6 § 2 produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen. Jag föreslår alltså att den paragrafen formuleras om&lt;br&gt;med hänsyn till innehållet i bilaga III till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överläggningarna i Justitiedepartementet den 15 maj 1992&lt;br&gt;tillstyrktes eller lämnades den föreslagna regleringen av im-&lt;br&gt;portörsansvaret i stort sett utan erinran av samtliga företrädare för&lt;br&gt;myndigheter och organisationer. Vid den fortsatta beredningen i&lt;br&gt;departementet har den nya regeln utformats något annorlunda än i det&lt;br&gt;utkast som då diskuterades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Texten till bilaga III i EES-avtalet är något oklar och kan inte direkt&lt;br&gt;översättas till svensk lag. I sak innebär mitt förslag den ändringen&lt;br&gt;jämfört med den nuvarande lydelsen av 6 § 2 produktansvarslagen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en importör inom EES i vissa fall kan undgå det strikta produkt-&lt;br&gt;ansvaret. En förutsättning härför är att en dom i importlandet till&lt;br&gt;förmån för den skadelidande mot någon annan som är skadestånds-&lt;br&gt;skyldig enligt 6 § produktansvarslagen är verkställbar enligt Lugano-&lt;br&gt;konventionen i den stat där den skadeståndsskyldige har hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först när alla länder i EES har tillträtt konventionen får undantaget&lt;br&gt;från reglerna om importörens ansvar fullt genomslag. Den särskilda&lt;br&gt;regleringen av importörsansvaret som jag nu föreslår är att se som en&lt;br&gt;övergångslösning i avvaktan på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya regler om importörsansvaret som jag föreslår föranleder en&lt;br&gt;anpassning av bestämmelsen i 7 § produktansvarslagen om ansvaret&lt;br&gt;för s.k. anonyma produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ellagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler om produktansvar för skador orsakade av elektrisk ström&lt;br&gt;som riksdagen har beslutat om efter förslag i prop. 1991/92:135&lt;br&gt;ansluter nära till regleringen i produktansvarslagen (se SFS&lt;br&gt;1992:668). I fråga om vem som skall vara skadeståndsskyldig finns&lt;br&gt;dock - åtminstone formellt - en skillnad. Enligt den föreslagna 4 a §&lt;br&gt;ellagen skall produktansvaret åvila den som innehar en elektrisk&lt;br&gt;anläggning med egen generator eller transformator. Något im-&lt;br&gt;portörsansvar föreslås inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härom sägs i propositionen bl.a. följande (prop. 1991/92:135&lt;br&gt;s. 19 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den elektricitet som frågan nu gäller frambringas genom kraftpro-&lt;br&gt;duktion i särskilda anläggningar. Huvuddelen av den elkraft som&lt;br&gt;används i Sverige produceras här. Det förekommer dock såväl export&lt;br&gt;som import av elektrisk ström. I framtiden kan det internationella&lt;br&gt;utbytet väntas öka. EG har intentioner på att genomföra en fri&lt;br&gt;marknad för el. I Sverige produceras el nu till största delen med&lt;br&gt;kärnkraft och vattenkraft. Därutöver finns elproduktionskapacitet i&lt;br&gt;kraftvärme, industriellt mottryck, oljekondens och gasturbiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På elmarknaden finns företag som huvudsakligen producerar kraft&lt;br&gt;för grossistförsäljning till storförbrukare. Dessa producenter säljer&lt;br&gt;sin kraft till återförsäljare och stora industrikunder. Detaljdistribution&lt;br&gt;ut till slutkunderna, dvs. hushåll, mindre industrier, servicesektorn&lt;br&gt;m.fl., sker främst genom distributörer. Många producenter har egen&lt;br&gt;distribution och många distributörer har egen produktion, dvs.&lt;br&gt;marknaden är delvis vertikalt integrerad. Det finns också in-&lt;br&gt;dustriföretag med egen kraftproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gällande skadeståndsreglerna i ellagen innebär att skadestånds-&lt;br&gt;skyldigheten i praktiken läggs på eldistributören för skador som vållas&lt;br&gt;av ström från en vanlig lågspänningsanläggning. Det är från dennes&lt;br&gt;anläggning med egen generator eller transformator som den skadevål-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lande strömmen kommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den utredning som låg till grund för propositionen kom man fram&lt;br&gt;till att distributören måste omfattas också av produktansvaret, om den&lt;br&gt;levererade strömmen har säkerhetsbrister som vållar skada. Även i&lt;br&gt;detta fall kommer den skadevållande strömmen från dennes anlägg-&lt;br&gt;ning med egen generator eller transformator. Strömmen måste anses&lt;br&gt;vara satt i omlopp av honom, när den lämnar hans anläggning. Även&lt;br&gt;om kraften köps från en producent, omvandlas den i transformatorn&lt;br&gt;och någon möjlighet att identifiera viss elektrisk ström i nätet finns&lt;br&gt;inte. Man kan därför inte se distributören som enbart återförsäljare av&lt;br&gt;en tillverkad produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon särskild regel om ansvar för importörer är inte motiverad&lt;br&gt;med hänsyn till omöjligheten att identifiera viss elektrisk ström i&lt;br&gt;nätet. Import av elkraft sker inte i sådana former att det kan bli fråga&lt;br&gt;om enbart återförsäljning av en utomlands tillverkad produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det således inte föreslås någon regel om importörsansvar&lt;br&gt;i ellagen, behöver bilaga III i EES-avtalet inte föranleda någon&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärd med avseende på skadeståndsansvaret för elektrisk&lt;br&gt;ström.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Produktansvarslagen skall enligt riksdagens beslut träda i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1993. Samma dag skall de beslutade lagändringarna om&lt;br&gt;produktansvar för skador orsakade av elektrisk ström träda i kraft (se&lt;br&gt;SFS 1992:668). Uppenbarligen bör samma ikraftträdandedatum gälla&lt;br&gt;för de lagändringar rörande jämkning på grund av medvållande som&lt;br&gt;jag nu föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna om importörsansvaret är föranledda av EES-avtalet&lt;br&gt;och bör träda i kraft samtidigt som det avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om när EES-avtalet skall träda i kraft finns i artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129.3 i avtalet. Paragrafen har följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta avtal träder i kraft den 1 januari 1993, under förutsättning att&lt;br&gt;alla avtalsslutande parter har deponerat sina ratifikations- eller&lt;br&gt;godkännandeinstrument före den dagen. Efter nämnda dag träder detta&lt;br&gt;avtal i kraft den första dagen i den andra månaden som följer efter&lt;br&gt;den sista anmälan. Den slutliga tidpunkten för en sådan anmälan skall&lt;br&gt;vara den 30 juni 1993. Efter den dagen skall de avtalsslutande&lt;br&gt;parterna sammankalla en diplomatkonferens för att bedöma läget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte uteslutas att EES-avtalet kommer att träda i kraft&lt;br&gt;senare än den 1 januari 1993. Regeringen bör därför bemyndigas att&lt;br&gt;bestämma när de nya reglerna om importörsansvaret skall träda i&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en övergångsbestämmelse till produktansvarslagen skall den&lt;br&gt;lagen inte tillämpas mot någon som har satt den skadegörande&lt;br&gt;produkten i omlopp före ikraftträdandet. En motsvarande bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns i den nyligen beslutade lagen om ändring i ellagen. Samma Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;princip bör gälla även för de nu föreslagna ändringarna i dessa lagar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Kostnader och resursbehov&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Jag kan inte förutse några nämnvärda kostnader eller resursbehov till&lt;br&gt;följd av lagförslagen, vare sig för det allmänna eller för någon&lt;br&gt;enskild.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag har anfört har inom Justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i produktansvarslagen (1992:18),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen (1902:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande lagförslag 2 har jag samrått med chefen för Näringsde-&lt;br&gt;partementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har granskat lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i produktan svarslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldiga enligt denna lag är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som har tillverkat, frambringat eller insamlat den skadegö-&lt;br&gt;rande produkten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har importerat produkten till Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet för att sätta den i omlopp där,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som för att sätta produkten i omlopp har importerat den från&lt;br&gt;en stat som ingår i Europeiska frihandelsorganisationen (EFTA-stat)&lt;br&gt;till Europeiska gemenskapen (EG) eller från EG till en EFTA-stat eller&lt;br&gt;från en EFTA-stat till en annan EFTA-stat, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som har marknadsfört produkten som sin genom att förse&lt;br&gt;den med sitt namn eller varumärke eller något annat särskiljande&lt;br&gt;kännetecken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 3 gäller inte vid import mellan stater som har&lt;br&gt;ratificerat konventionen den 16 september 1988 om domstols behörig-&lt;br&gt;het och om verkställighet av domar på privaträttens område, om en&lt;br&gt;dom i importlandet till den skadelidandes förmån mot någon som är&lt;br&gt;skadeståndsskyldig enligt första stycket 1, 2 eller 4 är verkställbar&lt;br&gt;enligt konventionen i den stat där den skadeståndsskyldige har&lt;br&gt;hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 § har den tidigare punkt 2 ersatts av två nya punkter, punkterna Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;2 och 3, varvid den tidigare punkt 3 har blivit punkt 4. Vidare har&lt;br&gt;paragrafen fått ett nytt andra stycke. Ändringarna, som är föranledda&lt;br&gt;av EES-avtalet, har kommenterats i avsnitt 2.2 i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om vem&lt;br&gt;som är skadeståndsansvarig enligt produktansvarslagen. Ansvarig är&lt;br&gt;i första hand den som har tillverkat den skadegörande produkten.&lt;br&gt;Som ett komplement till den regeln finns regler om att också den&lt;br&gt;som har importerat produkten kan vara skadeståndsskyldig. Reglerna&lt;br&gt;om importörens skadeståndsskyldighet har tillkommit för att den&lt;br&gt;skadelidande alltid skall ha någon i sitt eget land att vända sig mot&lt;br&gt;med sitt krav. Han skall inte behöva leta efter en ansvarig tillverkare&lt;br&gt;i ett främmande land (se prop. 1990/91:197 s. 47 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen innebär att importörsansvaret har fått en ny utform-&lt;br&gt;ning. Den tidigare regeln härom i punkt 2 innebar att det strikta&lt;br&gt;ansvaret åvilade den som hade importerat den skadegörande produkten&lt;br&gt;för att sätta den i omlopp här i landet. Denna bestämmelse har nu&lt;br&gt;ersatts av nya regler i första stycket 2 och 3 samt i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av den nya regleringen är för det första att skadestånds-&lt;br&gt;ansvaret ligger på den som har importerat den skadeorsakande&lt;br&gt;produkten till något land som ingår i Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet (EES) från något land utanför detta område (första&lt;br&gt;stycket 2). I EES ingår dels EFTA:s sju medlemmar (Finland, Island,&lt;br&gt;Liechtenstein, Norge, Schweiz, Sverige och Österrike), dels EG:s tolv&lt;br&gt;medlemmar (Belgien, Danmark, Frankrike, Grekland, Irland, Italien,&lt;br&gt;Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Storbritannien och&lt;br&gt;Tyskland).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vid handel mellan två länder inom EES kan dock importören&lt;br&gt;vara produktansvarig. Förutsättningarna för det framgår av första&lt;br&gt;stycket 3 och andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket 3 är en person produktansvarig, om han har&lt;br&gt;importerat den skadegörande produkten från en EFTA-stat till en EG-&lt;br&gt;stat eller från en EG-stat till en EFTA-stat eller från en EFTA-stat till&lt;br&gt;en annan EFTA-stat. Däremot lägger bestämmelsen inte något ansvar&lt;br&gt;på den som importerar en produkt från en stat till en annan inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från produktansvaret enligt första stycket 3 görs sedan undantag i&lt;br&gt;andra stycket. Undantagen är avhängiga av att Luganokonventionen&lt;br&gt;ratificeras. Den konventionens regler om domstols behörighet och&lt;br&gt;om verkställighet av domar är så förmånliga för den skadelidande att&lt;br&gt;det har ansetts inte vara nödvändigt att upprätthålla importörens&lt;br&gt;ansvar i sådana situationer där en dom mot någon annan som är&lt;br&gt;skadeståndsskyldig enligt 6 § produktansvarslagen är verkställbar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt Luganokonventionen. I andra stycket föreskrivs sålunda att Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;första stycket 3 inte gäller, om en dom i importlandet till förmån för&lt;br&gt;den skadelidande mot någon annan som är skadeståndsskyldig enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § är verkställbar enligt Luganokonventionen i den stat där den&lt;br&gt;skadeståndsskyldige har hemvist. Importören undgår alltså ansvar, om&lt;br&gt;den skadelidande i stället har möjlighet att genom Luganokonven-&lt;br&gt;tionens regler om domstols behörighet och verkställighet av domar&lt;br&gt;göra sitt anspråk gällande mot produktens tillverkare, importören till&lt;br&gt;EES eller den som har marknadsfört produkten som sin genom att&lt;br&gt;förse den med sitt namn, varumärke e.d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på att domen skall vara verkställbar innebär att de formella&lt;br&gt;kraven för domens verkställighet skall uppfyllas men det betyder inte&lt;br&gt;att den skadelidande i det enskilda fallet verkligen skall få full&lt;br&gt;ersättning. Importören enligt första stycket 3 undgår alltså ansvar&lt;br&gt;enligt andra stycket även om t.ex. den som har tillverkat produkten&lt;br&gt;eller importerat den till EES saknar tillgångar. Förutsättningarna för&lt;br&gt;domsverkställighet enligt Luganokonventionen utvecklas i prop.&lt;br&gt;1991/92:128 om Sveriges tillträde till Luganokonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det är fråga om en möjlighet för importören att undgå&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet, ankommer det på honom att visa att förutsätt-&lt;br&gt;ningarna i andra stycket föreligger. Om importören inte lyckas visa&lt;br&gt;att det finns någon mot vilken en dom av angivet slag skulle vara&lt;br&gt;verkställbar enligt konventionens regler, kvarstår hans ansvar enligt&lt;br&gt;6 § första stycket 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När konventionen har trätt i kraft för Sveriges del, kommer Sverige&lt;br&gt;att tillsammans med de andra stater som också har anslutit sig till&lt;br&gt;konventionen bilda ett område inom vilket produkter kan föras fritt&lt;br&gt;över gränserna utan att importörerna ådrar sig strikt produktansvar.&lt;br&gt;Som har angivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.1) har&lt;br&gt;konventionen redan ratificerats av Frankrike, Luxemburg, Nederlän-&lt;br&gt;derna, Portugal, Schweiz och Storbritannien. Konventionen kommer&lt;br&gt;att träda i kraft för Sveriges del den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna i paragrafen syftar inte till sakliga ändringar&lt;br&gt;av övriga förutsättningar för importörens ansvar enligt reglernas&lt;br&gt;tidigare lydelse, t.ex. att produkten skall ha importerats för att sättas&lt;br&gt;i omlopp i en näringsverksamhet. Härom hänvisas till prop.&lt;br&gt;1990/91:197 s. 113 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framgår det inte av en skadegörande produkt som är tillverkad,&lt;br&gt;frambringad eller insamlad här i landet vem som är skadeståndsskyl-&lt;br&gt;dig enligt 6 §, är var och en som har tillhandahållit produkten skyldig&lt;br&gt;att betala skadestånd enligt denna lag, om han inte inom den i tredje&lt;br&gt;stycket angivna tiden anvisar någon som har tillverkat, frambringat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller insamlat produkten eller marknadsfört den som sin eller Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;tillhandahållit den för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framgår det inte av en importerad produkt som har orsakat skada&lt;br&gt;vem som är importör enligt 6 § första stycket 2 eller 3, är var och en&lt;br&gt;som har tillhandahållit produkten skyldig att betala skadestånd enligt&lt;br&gt;denna lag, om han inte inom den i tredje stycket angivna tiden anvisar&lt;br&gt;en importör som anges i 6 § första stycket 2 eller 3 eller den som har&lt;br&gt;tillhandahållit produkten för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anvisning enligt första eller andra stycket skall ges inom en&lt;br&gt;månad efter det att den skadelidande framställt krav på ersättning eller&lt;br&gt;på annat sätt påkallat en sådan anvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § har andra stycket ändrats. Ändringen är föranledd av de nya&lt;br&gt;reglerna om importörsansvaret i 6 § i lagen. Lagtexten har utformats&lt;br&gt;i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 7 § utsträcks det strikta produktansvaret till senare led i&lt;br&gt;distributionskedjan när det av produkten inte framgår vem som är&lt;br&gt;tillverkare eller importör. I paragrafens andra stycke regleras ansvaret&lt;br&gt;för sådana anonyma produkter som har importerats. Enligt paragra-&lt;br&gt;fens tidigare lydelse gick den som var ansvarig enligt denna regel fri&lt;br&gt;från ersättningsskyldighet, om han inom den i tredje stycket angivna&lt;br&gt;tiden upplyste den skadelidande om vem som hade importerat&lt;br&gt;produkten eller tillhandahållit den för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har nu anpassats till de nya reglerna om im-&lt;br&gt;portörsansvaret i 6 §. Den som har tillhandahållit en anonym produkt&lt;br&gt;som importerats har möjlighet att befria sig från produktansvaret&lt;br&gt;enligt lagen genom att anvisa antingen den som har importerat&lt;br&gt;produkten till EES (6 § första stycket 2) eller någon importör som har&lt;br&gt;importerat produkten mellan länder som avses i 6 § första stycket 3.&lt;br&gt;Liksom enligt den tidigare lydelsen kan han gå fri från eget ansvar&lt;br&gt;även genom att anvisa den som har tillhandahållit produkten för&lt;br&gt;honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadelidandes medvållande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd enligt denna lag jämkas efter vad som är skäligt, om&lt;br&gt;vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har införts en ny bestämmelse om jämkning på grund&lt;br&gt;av den skadelidandes medvållande. Närmast före paragrafen har&lt;br&gt;införts en ny mellanrubrik. Tidigare reglerades i 10 § ett särskilt fall&lt;br&gt;av regressrätt. Den regeln har nu förts över till 11 §. I 11 § fanns&lt;br&gt;tidigare bestämmelser om preskription, som nu återfinns i en ny 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den nya bestämmelsen framgår att skadestånd enligt produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen - såväl på grund av personskada som på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sakskada - skall jämkas efter vad som är skäligt, om någon på den Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;skadelidandes sida har medverkat till skadan uppsåtligen eller genom&lt;br&gt;oaktsamhet. Bakgrunden till att bestämmelsen har införts framgår av&lt;br&gt;den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en särskild regel angående jämkning vid den skadelidandes&lt;br&gt;medvållande inte hade funnits i produktansvarslagen, skulle motsva-&lt;br&gt;rande bestämmelser i skadeståndslagen (6 kap. 1 §) ha varit tillämp-&lt;br&gt;liga på produktansvaret enligt produktansvarslagen. Som har framgått&lt;br&gt;av den allmänna motiveringen överensstämmer den nya regeln med&lt;br&gt;skadeståndslagens bestämmelser såvitt avser jämkning vid sakskada,&lt;br&gt;medan det finns två avgörande skillnader när det gäller jämkning vid&lt;br&gt;personskada. Enligt skadeståndslagen kan jämkning ske vid per-&lt;br&gt;sonskada endast om den skadelidande har medverkat till skadan&lt;br&gt;genom uppsåt eller grov vårdslöshet. Vidare kan skadeståndet jämkas&lt;br&gt;bara om den skadelidande själv - och inte någon annan på hans sida -&lt;br&gt;har medverkat till en personskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den förevarande bestämmelsen görs ingen skillnad mellan per-&lt;br&gt;sonskada och sakskada. Förutsättningarna för jämkning är desamma&lt;br&gt;i båda fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en början skall det vara klarlagt att skadeståndsskyldighet&lt;br&gt;föreligger. Det skall alltså föreligga en skada och skadan skall vara&lt;br&gt;orsakad av en produkt därför att denna varit behäftad med en&lt;br&gt;säkerhetsbrist. När det är fastställt att förutsättningarna sålunda är&lt;br&gt;uppfyllda för den skadelidandes rätt till skadestånd, kan frågan&lt;br&gt;aktualiseras huruvida skadeståndet skall jämkas därför att någon på&lt;br&gt;den skadelidandes sida har medverkat till skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den medverkan som kan föranleda jämkning skall ha skett antingen&lt;br&gt;uppsåtligen eller genom vårdslöshet. Varje grad av vårdslöshet kan&lt;br&gt;komma i fråga. Som framgår av det följande är emellertid graden av&lt;br&gt;vårdslöshet en av de viktigaste faktorerna vid den skälighetsbedöm-&lt;br&gt;ning som skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämkning kan föranledas inte bara av den skadelidandes egen&lt;br&gt;vårdslöshet. I regeln talas om &amp;quot;vållande på den skadelidandes sida&amp;quot;.&lt;br&gt;Det betyder att skadeståndet kan jämkas också om den som har varit&lt;br&gt;vårdslös är någon annan person som den skadelidande svarar för,&lt;br&gt;t.ex. barn eller anställda. Vid personskador (till skillnad från vid&lt;br&gt;sakskador, jfr 6 kap. 1 § andra stycket skadeståndslagen) torde&lt;br&gt;jämkning på grund av vållande på den skadelidandes sida av annan än&lt;br&gt;den skadelidande själv dock i praktiken bara komma i fråga när&lt;br&gt;skadestånd krävs enligt 5 kap. 2 § skadeståndslagen för förlust av&lt;br&gt;underhåll av en omkommen person som har varit medvållande till&lt;br&gt;olyckan (jfr prop. 1975:12 s. 133 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ordet &amp;quot;medverka&amp;quot; ligger att beteendet på den skadelidandes sida&lt;br&gt;skall ha varit en bidragande orsak till skadan. Den skadelidandes&lt;br&gt;vårdslöshet skall stå i ett orsakssamband med skadan på motsvarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätt som det skall finnas ett orsakssamband mellan säkerhetsbristen i Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;produkten och skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om dessa förutsättningar är uppfyllda kan skadeståndet jämkas.&lt;br&gt;Jämkningen skall ske efter vad som är skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har angivits i den allmänna motiveringen är det framför allt&lt;br&gt;två faktorer som skall beaktas när man bedömer hur stor jämkning&lt;br&gt;som är skälig, nämligen dels i vilken mån parternas beteende har&lt;br&gt;inverkat på skadans omfattning, dels vilken betydelse en jämkning&lt;br&gt;får för parternas ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom produktansvarslagen bygger på strikt ansvar, är den&lt;br&gt;ansvariges beteende normalt utan betydelse för skadeståndsskyldighe-&lt;br&gt;ten. När det gäller parternas beteende är det därför i första hand den&lt;br&gt;skadelidande som kommer i blickpunkten. Man får då granska den&lt;br&gt;skadelidandes handlande och efter en skälighetsbedömning ’&amp;gt;estämma&lt;br&gt;hur stor del av skadan som han skall få ersatt. Ju allvarligare hans&lt;br&gt;vållande är, desto mer reduceras ersättningen. Ibland kan det hända&lt;br&gt;att den skadelidandes vållande är så stort att han får bära skadan&lt;br&gt;ensam; skadeståndet jämkas till noll. A andra sidan behöver den&lt;br&gt;skadelidandes medvållande inte leda till att skadeståndet sätts ned över&lt;br&gt;huvud taget. Hans oaktsamhet kan ha varit så obetydlig att den&lt;br&gt;skadeståndsskyldige får betala full ersättning för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom graden av vållande är det främst de ekonomiska förhållan-&lt;br&gt;dena på ömse sidor som har betydelse för hur skadeståndet skall&lt;br&gt;jämkas. Men förhållanden av detta slag bör beaktas bara i sådan&lt;br&gt;utsträckning att klart oskäliga jämkningsresultat undviks. Reglerna bör&lt;br&gt;tillämpas så att domstolen först bedömer hur mycket skadeståndet&lt;br&gt;skall sättas ned med hänsyn till graden av vållande och därefter tar&lt;br&gt;ställning till om en sådan nedsättning är oskäligt hård mot den&lt;br&gt;skadelidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån den skadelidande skyddas av en försäkring kan det inte&lt;br&gt;anses oskäligt att skadeståndet sätts ned. I andra fall får de ekonomis-&lt;br&gt;ka förhållandena inverka på jämkningen bara om skadan är så stor att&lt;br&gt;nedsättningen annars skulle få allvarliga följder för den skadelidandes&lt;br&gt;försörjningsmöjligheter eller levnadsförhållanden. Se vidare prop.&lt;br&gt;1975:12 s. 174 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9 § i lagen finns en regel om avdrag för en &amp;quot;självrisk&amp;quot; vid&lt;br&gt;sakskador. Bestämmelsen innebär att ansvaret för sakskador är&lt;br&gt;begränsat så att den del av skadan som inte överstiger 3 500 kr inte&lt;br&gt;ersätts. Det innebär att jämkningsregeln i förevarande paragraf skall&lt;br&gt;tillämpas på det belopp som återstår efter avräkning av &amp;quot;självrisken&amp;quot;&lt;br&gt;(jfr den danska produktansvarslagen, Lov om produktansvar, § 9&lt;br&gt;stk. 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 och 7 §§ i deras nya&lt;br&gt;lydelse, den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari&lt;br&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lagen tillämpas inte beträffande någon som har satt den skadegö-&lt;br&gt;rande produkten i omlopp före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ikraftträdandebestämmelse som finns i produktansvarslagen&lt;br&gt;gäller, om inget särskilt sägs, även den föreslagna jämkningsregeln&lt;br&gt;som tas in i lagen innan denna ännu har trätt i kraft. Eftersom&lt;br&gt;avsikten är att jämkningsregeln skall träda i kraft samtidigt med lagen&lt;br&gt;i övrigt behövs i och för sig inte någon särskild bestämmelse om&lt;br&gt;ikraftträdandet av den regeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna om importörsansvaret skall emellertid träda i kraft&lt;br&gt;den dag regeringen bestämmer och påkallar därför en särskild&lt;br&gt;bestämmelse om ikraftträdandet. I förtydligande syfte har angetts&lt;br&gt;också när jämkningsregeln skall träda i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsvis skall gälla samma princip som beträffande produktan-&lt;br&gt;svarslagen, nämligen att de nya reglerna inte skall tillämpas beträffan-&lt;br&gt;de någon som har satt den skadegörande produkten i omlopp före&lt;br&gt;ikraftträdandet (se prop. 1990/91:197 s. 126).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen om ändring i&lt;br&gt;lagen, innefattande vissa bestämmelser om elektriska&lt;br&gt;anläggningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från ersättningsskyldighet, som i 4 § sägs, vare elektrisk anlägg-&lt;br&gt;nings innehavare fri, där den, som skadan led, genom överträdelse av&lt;br&gt;gällande föreskrifter eller annan grov vårdslöshet själv vållade skadan,&lt;br&gt;eller skadan var föranledd genom hans uraktlåtenhet att fullgöra&lt;br&gt;honom jämlikt åtagande eller av annan grund åliggande skyldigheter&lt;br&gt;emot den elektriska anläggningens ägare eller innehavare. I fråga om&lt;br&gt;personskada gäller dock 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var ägaren av skadad egendom jämlikt åtagande eller av annan&lt;br&gt;grund pliktig att vidkännas den från anläggningen härrörande faran&lt;br&gt;för skada å egendom, vare ändock till ersättning berättigad, där&lt;br&gt;skadan föranleddes av vårdslöshet vid anläggningens utförande eller&lt;br&gt;skötsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd enligt 4 a § jämkas efter vad som är skäligt, om vållande&lt;br&gt;på den skadelidandes sida har medverkat till skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf, som innehåller olika bestämmelser om jämkning&lt;br&gt;på grund av medvållande, har nyligen införts ett nytt stycke om&lt;br&gt;jämkning i fråga om produktansvar (prop. 1991/92:135, bet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:NU31, rskr. 1991/92:287, SFS 1992:668). Det nya stycket Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;föreskriver att jämkning skall ske enligt bestämmelserna i 6 kap. 1 §&lt;br&gt;skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta nya tredje stycke har nu ändrats så att det överensstämmer&lt;br&gt;med den motsvarande jämkningsregeln i 10 § produktansvarslagen.&lt;br&gt;Skälen för ändringen har utvecklats i den allmänna motiveringen&lt;br&gt;(avsnitt 2.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande bestämmelsens närmare innebörd hänvisas till special-&lt;br&gt;motiveringen till 10 § produktansvarslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ikraftträdande- och övergångsbestämmelser som finns i den&lt;br&gt;föreslagna lagen om ändring i ellagen gäller även den nya jämknings-&lt;br&gt;regeln, eftersom den regeln tas in i lagen innan denna ännu har trätt&lt;br&gt;i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i produktansvarslagen (1992:18),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen (1902:71&lt;br&gt;s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som&lt;br&gt;föredraganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i produktansvarslagen (1992:18)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om produktansvarslagen (1992:18)&lt;br&gt;dels att nuvarande 10 och 11 §§ skall betecknas 11 respektive 12 §,&lt;br&gt;dels att 6 och 7 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före nuvarande 10 § skall sättas närmast&lt;br&gt;före nya 11 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före nuvarande 11 § skall sättas närmast&lt;br&gt;före nya 12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en ny paragraf, 10 §, samt närmast före&lt;br&gt;denna paragraf en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldiga enligt&lt;br&gt;denna lag är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som har tillverkat,&lt;br&gt;frambringat eller insamlat den&lt;br&gt;skadegörande produkten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har importerat&lt;br&gt;produkten för att sätta den i&lt;br&gt;omlopp här i landet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som har marknads-&lt;br&gt;fört produkten som sin genom&lt;br&gt;att förse den med sitt namn&lt;br&gt;eller varumärke eller något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldiga enligt&lt;br&gt;denna lag är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som har tillverkat,&lt;br&gt;frambringat eller insamlat den&lt;br&gt;skadegörande produkten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har importerat&lt;br&gt;produkten rz/Z Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet&lt;br&gt;för att sätta den i omlopp där,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som för att sätta pro-&lt;br&gt;dukten i omlopp har im-&lt;br&gt;porterat den från en stat som&lt;br&gt;ingår i Europeiska frihan-&lt;br&gt;delsorganisationen (EFTA-&lt;br&gt;stat) till Europeiska gemenska-&lt;br&gt;pen (EG) eller från EG till en&lt;br&gt;EFTA-stat eller från en EFTA-&lt;br&gt;stat till en annan EFTA-stat,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som har marknads-&lt;br&gt;fört produkten som sin genom&lt;br&gt;att förse den med sitt namn&lt;br&gt;eller varumärke eller något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat särskiljande känneteck-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat särskiljande känneteck-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 3 gäller inte&lt;br&gt;vid import mellan stater som&lt;br&gt;har ratificerat konventionen&lt;br&gt;den 16 september 1988 om&lt;br&gt;domstols behörighet och om&lt;br&gt;verkställighet av domar på&lt;br&gt;privaträttens område, om en&lt;br&gt;dom i importlandet till den&lt;br&gt;skadelidandes formån mot&lt;br&gt;någon som är skadeståndsskyl-&lt;br&gt;dig enligt första stycket 1, 2&lt;br&gt;eller 4 är verkställbar enligt&lt;br&gt;konventionen i den stat där&lt;br&gt;den skadeståndsskyldige har&lt;br&gt;hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framgår det inte av en skadegörande produkt som är tillverkad,&lt;br&gt;frambringad eller insamlad här i landet vem som är skadestånds-&lt;br&gt;skyldig enligt 6 §, är var och en som har tillhandahållit produkten&lt;br&gt;skyldig att betala skadestånd enligt denna lag, om han inte inom den&lt;br&gt;i tredje stycket angivna tiden anvisar någon som har tillverkat,&lt;br&gt;frambringat eller insamlat produkten eller marknadsfört den som sin&lt;br&gt;eller tillhandahållit den för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framgår det inte av en im-&lt;br&gt;porterad produkt som har or-&lt;br&gt;sakat skada vem som har im-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;porterat den, är var och en&lt;br&gt;som har tillhandahållit pro-&lt;br&gt;dukten skyldig att betala ska-&lt;br&gt;destånd enligt denna lag, om&lt;br&gt;han inte inom den i tredje&lt;br&gt;stycket angivna tiden anvisar&lt;br&gt;någon som har importerat&lt;br&gt;produkten eller tillhandahållit&lt;br&gt;den för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framgår det inte av en im-&lt;br&gt;porterad produkt som har or&lt;br&gt;sakat skada vem som är ska-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;deståndsskyldig som importör&lt;br&gt;enligt 6 §, är var och en som&lt;br&gt;har tillhandahållit produkten&lt;br&gt;skyldig att betala skadestånd&lt;br&gt;enligt denna lag, om han inte&lt;br&gt;inom den i tredje stycket an-&lt;br&gt;givna tiden anvisar den som är&lt;br&gt;ansvarig som importör enligt&lt;br&gt;6 § eller den som har tillhan-&lt;br&gt;dahållit produkten för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anvisning enligt första eller andra stycket skall ges inom en&lt;br&gt;månad efter det att den skadelidande framställt krav på ersättning eller&lt;br&gt;på annat sätt påkallat en sådan anvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadelidandes medvållande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd enligt denna lag&lt;br&gt;jämkas efter vad som är skä-&lt;br&gt;ligt, om vållande på den ska-&lt;br&gt;delidandes sida har medverkat&lt;br&gt;till skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 och 7 §§ i deras nya lydel-&lt;br&gt;se, den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lagen tillämpas inte beträffande någon som har satt den skade-&lt;br&gt;görande produkten i omlopp före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1992:000) om ändring i lagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska&lt;br&gt;anläggningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande&lt;br&gt;vissa bestämmelser om elektriska anläggningar i paragrafens lydelse&lt;br&gt;enligt lagen (1992:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från ersättningsskyldighet, som i 4 § sägs, vare elektrisk anlägg-&lt;br&gt;nings innehavare fri, där den, som skadan led, genom överträdelse av&lt;br&gt;gällande föreskrifter eller annan grov vårdslöshet själv vållade skadan,&lt;br&gt;eller skadan var föranledd genom hans uraktlåtenhet att fullgöra&lt;br&gt;honom jämlikt åtagande eller av annan grund åliggande skyldigheter&lt;br&gt;emot den elektriska anläggningens ägare eller innehavare. I fråga om&lt;br&gt;personskada gäller dock 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var ägaren av skadad egendom jämlikt åtagande eller av annan&lt;br&gt;grund pliktig att vidkännas den från anläggningen härrörande faran&lt;br&gt;för skada å egendom, vare ändock till ersättning berättigad, där&lt;br&gt;skadan föranleddes av vårdslöshet vid anläggningens utförande eller&lt;br&gt;skötsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om jämkning av ska-&lt;br&gt;destånd enligt 4 a § på grund&lt;br&gt;av medvållande på den skade-&lt;br&gt;lidandes sida tillämpas 6 kap.&lt;br&gt;1 § skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd enligt 4 a § jäm-&lt;br&gt;kas efter vad som är skäligt,&lt;br&gt;om vållande på den skadeli-&lt;br&gt;dandes sida har medverkat till&lt;br&gt;skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Lydelse enligt beslut av riksdagen den 27 maj 1992 (prop.&lt;br&gt;1991/92:135, NU 31, rskr. 287)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-09-15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-&lt;br&gt;Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 4 juni 1992 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Laurén beslutat inhämta&lt;br&gt;lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen (1992:18), m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per-&lt;br&gt;Anders Broqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i produktansvarslagen (1992:18)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 § vilar produktansvaret för s.k. anonyma produkter på den&lt;br&gt;som har tillhandahållit produkten. Denne har emellertid möjlighet att&lt;br&gt;befria sig från ansvaret genom att inom viss tid anvisa bl.a. den som&lt;br&gt;har importerat produkten. Som en anpassning till den föreslagna&lt;br&gt;förändringen av produktansvaret för importörer i 6 § föreslås den&lt;br&gt;ändringen i 7 § andra stycket att tillhandahållaren för att uppnå&lt;br&gt;ansvarsbefrielse skall anvisa den som är skadeståndsskyldig som&lt;br&gt;importör enligt 6 §. Med hänsyn till det föreslagna andra stycket i 6 §&lt;br&gt;föreligger svårigheter för den som har tillhandahållit en anonym&lt;br&gt;produkt att avgöra vem som slutligt blir att anse som ansvarig&lt;br&gt;importör enligt 6 §. Hänvisningarna i 7 § andra stycket till ansvarig&lt;br&gt;enligt 6 § bör därför i stället avse importör som anges i 6 § första&lt;br&gt;stycket 2 eller 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den artikel i EG-direktivet som föranlett lagrådsremissen (art.&lt;br&gt;8.2) skall vid bedömandet av huruvida ansvaret skall begränsas eller&lt;br&gt;bortfalla på grund av vållande på den skadelidandes sida hänsyn tas&lt;br&gt;till samtliga omständigheter. I remissförslaget till lagtext anges helt&lt;br&gt;kortfattat att skadeståndet skall jämkas efter vad som är skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.2 i remissen) och i&lt;br&gt;specialmotiveringen till paragrafen lämnas en del synpunkter på vilka&lt;br&gt;faktorer som skall beaktas vid bedömningen av jämkningens storlek.&lt;br&gt;Dessa tar sin utgångspunkt i uttalanden i prop. 1975:12 men synes&lt;br&gt;också vara påverkade av senare utveckling inte bara i rättspraxis utan&lt;br&gt;också i doktrinen. Enligt vad som framkommit under föredragningen&lt;br&gt;av remissen har en del ordval i specialmotiveringen förestavats av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en önskan om att ge utrymme för ett hänsynstagande till den framtida Prop. 1992/93:38&lt;br&gt;utveckling som skadeståndsrätten i allmänhet kan komma att undergå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varken lagtexten eller motiveringarna ger måhända den konkreta&lt;br&gt;ledning för tillämpningen av jämkningsbestämmelsen som från&lt;br&gt;praktiska synpunkter skulle kunna anses önskvärd. Samtidigt kan det&lt;br&gt;förefalla osäkert vilket utrymme som här bör skapas för en vidare-&lt;br&gt;utveckling som helt grundar sig på svenska förhållanden inom andra&lt;br&gt;områden. I vart fall måste beaktas att tillämpningen av förevarande&lt;br&gt;bestämmelse kan påverkas av rättsutvecklingen inom EES, men vidare&lt;br&gt;att inte heller rättsläget i Sverige vad gäller jämkning i situationer&lt;br&gt;som liknar dem som aktualiseras i produktansvarssammanhang torde&lt;br&gt;vara helt klart i sina detaljer. Uttalandena i motiveringarna får således&lt;br&gt;enligt lagrådets mening läsas mot denna bakgrund men påkallar inte&lt;br&gt;några ytterligare kommentarer från lagrådets sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagtexten har inte utformats i särskilt nära anslutning&lt;br&gt;till texten i art. 8.2 i direktivet. Lagrådet anser emellertid att den&lt;br&gt;tillräckligt väl svarar mot direktivet samtidigt som den ger det&lt;br&gt;tolkningsutrymme som erfordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:668) om ändring i lagen&lt;br&gt;(1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg-&lt;br&gt;ningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INNEHÅLL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens proposition........................ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ................ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag........................ 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 septem-&lt;br&gt;ber 1992 .................................. 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning .............................. 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän motivering ........................ 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Jämkning vid medvållande................ 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 &amp;nbsp;Bakgrund...................... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 En ny jämkningsregel.............. 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Importörsansvaret..................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 &amp;nbsp;Bakgrund...................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Nya regler om importörsansvaret....... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande m.m..................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader och resursbehov ............... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag....................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering......................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i produkt-&lt;br&gt;ansvarslagen ........................ 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ändring i lagen, innefattande vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om elektriska anläggningar....... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan ............................. 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut ................................ 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag............... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Utdrag ur protokoll vid lagrådets samman-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;träde den 15 september 1992 .............. 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42044, Stockholm 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:LU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-10-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-10-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-10-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-10-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Vänsterpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 19:08:10</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG0338</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:53</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 19:08:10</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG0338</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__38.pdf</filnamn>
<filstorlek>1470383</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om ändring i produktansvarslagen (1992:18) m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/36967549-FDE5-4FF1-97DC-94604FBA74DC</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:LU9</uppgift>
<ref_dok_id>GG01LU9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändring i produktansvarslagen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:38&lt;br/&gt;
Ändring i produktansvarslagen (1992:18) m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02L3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:38 Ändring i produktansvarslagen (1992:18) m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:38&lt;br/&gt;
Ändring i produktansvarslagen (1992:18) m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02L4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:38 Ändring i produktansvarslagen (1992:18) m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av John Andersson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:38&lt;br/&gt;
Ändring i produktansvarslagen (1992:18) m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02L3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:38 Ändring i produktansvarslagen (1992:18) m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av John Andersson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maj-Lis Lööw  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:38&lt;br/&gt;
Ändring i produktansvarslagen (1992:18) m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02L4</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L4</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:38 Ändring i produktansvarslagen (1992:18) m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maj-Lis Lööw  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>