<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2222580</hangar_id>
 <dok_id>GG0330</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>30</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:30</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>30</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-10-22 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:44:11</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:05:18</publicerad>
 <titel>om ändring av begreppet arbetsskada</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0330/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG0330</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG0330</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1992/93:30&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om ändring av begreppet arbetsskada&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG0330/prop_199293__30-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 22 oktober 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bo Könberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att bestämmelserna i 2 kap. 1 § lagen om arbets-&lt;br&gt;skadeförsäkring ändras så att kravet på skadlighet hos en arbetsmiljö-&lt;br&gt;faktor höjs från sannolikhet till hög grad av sannolikhet. En komplette-&lt;br&gt;ring föreslås i paragrafen för att klargöra att vissa skador av psykisk&lt;br&gt;eller psykosomatisk natur inte omfattas av lagen om arbetsskadeförsäk-&lt;br&gt;ring. Samtidigt föreslås att kravet i 2 § samma kapitel på orsakssamband&lt;br&gt;mellan skadlig inverkan i arbetet och den försäkrades skada skärps så att&lt;br&gt;samband skall anses föreligga bara om övervägande skäl talar för det.&lt;br&gt;En följdändring föreslås i lagen om statligt personskadeskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås vissa ändringar i lagen om arbetsskadeförsäkring i&lt;br&gt;syfte att förenkla beräkningen av retroaktiv livränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 lagen om allmän försäkring föreslås en ändring av bestämmelserna i&lt;br&gt;17 kap. 1 § om samordning av förmåner så att kravet på att avräkning&lt;br&gt;mellan ersättningar avseende samma tidsperiod skall ske månad för&lt;br&gt;månad slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993. Beträffande&lt;br&gt;de föreslagna ändringarna i 2 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring bör&lt;br&gt;äldre lag tillämpas för skador som inträffat före den dagen och som&lt;br&gt;anmälts till allmän försäkringskassa senast den 30 juni 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:380) om&lt;br&gt;arbetsskadeförsäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 och 2 §§ och 4 kap. 5, 6 och 12 §§&lt;br&gt;lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring' skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med arbetsskada förstås i denna&lt;br&gt;lag skada till följd av olycksfall&lt;br&gt;eller annan skadlig inverkan i&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med arbetsskada förstås i denna&lt;br&gt;lag skada till följd av olycksfall&lt;br&gt;eller annan skadlig inverkan i&lt;br&gt;arbetet. Med annan skadlig in-&lt;br&gt;verkan avses inverkan av en&lt;br&gt;faktor som med hög grad av&lt;br&gt;sannolikhet kan ge upphov till&lt;br&gt;en sådan skada som den för-&lt;br&gt;säkrade har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som arbetsskada anses inte en&lt;br&gt;skada av psykisk eller psykoso-&lt;br&gt;matisk natur som är en följd av&lt;br&gt;en företagsnedläggelse, en ar-&lt;br&gt;hetstvist, bristande uppskatt-&lt;br&gt;ning av den försäkrades ar-&lt;br&gt;betsinsatser, vantrivsel med&lt;br&gt;arbetsuppgifter eller arbets-&lt;br&gt;kamrater eller därmed jäm-&lt;br&gt;fö rl i ga fö rhå ll anden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i&lt;br&gt;arbetet, om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skada som beror på annat än olycksfall framkallats av smitta,&lt;br&gt;anses den som arbetsskada i den mån regeringen föreskriver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har försäkrad varit utsatt för&lt;br&gt;olycksfall eller annan skadlig&lt;br&gt;inverkan i arbetet, skall skada&lt;br&gt;som han har ådragit sig anses vara&lt;br&gt;orsakad av den skadliga inverkan,&lt;br&gt;om ej betydligt starkare skäl&lt;br&gt;talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en försäkrad har varit utsatt&lt;br&gt;för olycksfall eller annan skadlig&lt;br&gt;inverkan i arbetet, skall skada&lt;br&gt;som han har ådragit sig anses vara&lt;br&gt;orsakad av den skadliga inverkan,&lt;br&gt;om övervägande skäl talar för&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som är sjukpenningför- För den som är sjukpenningför-&lt;br&gt;säkrad enligt 3 kap. lagen säkrad enligt 3 kap. lagen&lt;br&gt;(1962:38 1) om allmän försäkring (1962:38 1) om allmän försäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1977:264.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgörs livränteunderlaget av hans&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomst&lt;br&gt;enligt 3 kap. 2 § nämnda lag vid&lt;br&gt;den tidpunkt från vilken livräntan&lt;br&gt;första gången skall utges eller&lt;br&gt;den inkomst som då skulle ha&lt;br&gt;utgjort hans sjukpenninggrundande&lt;br&gt;inkomst, om försäkringskassan&lt;br&gt;hade känt till samtliga förhållan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgöres livränteunderlaget av&lt;br&gt;hans sjukpenninggrundande in-&lt;br&gt;komst enligt 3 kap. 2 § nämnda&lt;br&gt;lag vid den tidpunkt från vilken&lt;br&gt;livräntan skall utgå eller den&lt;br&gt;inkomst som då skulle ha utgjort&lt;br&gt;hans sjukpenninggrundande in-&lt;br&gt;komst, om försäkringskassan hade&lt;br&gt;känt till samtliga förhållanden.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;sup&gt;2&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;För den som ej är sjukpenning-&lt;br&gt;försäkrad enligt 3 kap. lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;men likväl har inkomst av för-&lt;br&gt;värysarbete utgöres livränteun-&lt;br&gt;derlaget av den inkomst som&lt;br&gt;skulle ha utgjort sjukpenning-&lt;br&gt;grundande inkomst för honom&lt;br&gt;enligt 3 kap. 2 § nämnda lag, om&lt;br&gt;han hade varit sjukpenningförsäk-&lt;br&gt;rad, dock lägst 6 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som inte är sjukpen-&lt;br&gt;ningförsäkrad enligt 3 kap. lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;men likväl har inkomst av för-&lt;br&gt;värvsarbete utgörs livränteunder-&lt;br&gt;laget av den inkomst som, vid&lt;br&gt;den tidpunkt från vilken liv-&lt;br&gt;räntan första gången skall&lt;br&gt;utges, skulle ha utgjort sjukpen-&lt;br&gt;ninggrundande inkomst för honom&lt;br&gt;enligt 3 kap. 2 § nämnda lag, om&lt;br&gt;han hade varit sjukpenningförsäk-&lt;br&gt;rad, dock lägst 6 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om livränta skall om-&lt;br&gt;prövas, om ändring av betydelse&lt;br&gt;har skett i de förhållanden som&lt;br&gt;var avgörande fpr beslutet. Liv-&lt;br&gt;ränta för förfluten tid får dock ej&lt;br&gt;minskas eller dragas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om livränta skall&lt;br&gt;omprövas, om ändring av betydel-&lt;br&gt;se har skett i de förhållanden som&lt;br&gt;var avgörande för beslutet. Liv-&lt;br&gt;ränta för förfluten tid får dock&lt;br&gt;inte minskas eller dras in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omprövning enligt första&lt;br&gt;stycket får livränteunderla-&lt;br&gt;get enligt 5 eller 6 § änd-&lt;br&gt;ras endast om ett löneavtal&lt;br&gt;träffats efter beslutet och&lt;br&gt;avtalet omfattar den tidpunkt&lt;br&gt;från vilken livräntan första&lt;br&gt;gången utgetts samt ompröv-&lt;br&gt;ning begärs inom två år från&lt;br&gt;det beslutet meddelades. Vid&lt;br&gt;omprövningen får livränteun-&lt;br&gt;derlaget inte sänkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser i&lt;br&gt;2 kap. 1 och 2 §§ gäller för arbetsskador som har inträffat före den&lt;br&gt;dagen och som anmälts till allmän försäkringskassa senast den&lt;br&gt;30 juni 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1979:1165.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt&lt;br&gt;personskadeskydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1977:265) om statligt person-&lt;br&gt;skadeskydd skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon varit utsatt för&lt;br&gt;olycksfall under skyddstiden, skall&lt;br&gt;skada som han har ådragit sig&lt;br&gt;anses vara orsakad av olycksfallet,&lt;br&gt;om ej betydligt starkare skäl&lt;br&gt;talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon har varit utsatt för&lt;br&gt;ett olycksfall under skyddstiden,&lt;br&gt;skall skada som han har ådragit&lt;br&gt;sig anses vara orsakad av olycks-&lt;br&gt;fallet, om övervägande skäl talar&lt;br&gt;för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller&lt;br&gt;för skador som har inträffat före den dagen och som anmälts till allmän&lt;br&gt;försäkringskassa senast den 30 juni 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 kap. 1 § lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring' skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en ersättning enligt denna&lt;br&gt;lag eller enligt en annan författ-&lt;br&gt;ning betalats ut av en allmän för-&lt;br&gt;säkringskassa eller en arbetslös-&lt;br&gt;hetskassa och beviljas senare en&lt;br&gt;annan ersättning retroaktivt enligt&lt;br&gt;denna lag för samma tid som den&lt;br&gt;tidigare utbetalade ersättningen&lt;br&gt;skall den retroaktiva ersättningen&lt;br&gt;minskas. Minskningen skall ske&lt;br&gt;med det belopp som överstiger&lt;br&gt;vad som skulle ha utgetts om&lt;br&gt;beslut om båda ersättningarna&lt;br&gt;hade förelegat samtidigt. Avräk-&lt;br&gt;ningen mellan ersättningarna&lt;br&gt;skall därvid ske månadsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon i väsentlig mån har&lt;br&gt;fått sin försörjning genom social-&lt;br&gt;bidrag enligt 6 § socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) får socialnämnden från&lt;br&gt;försäkringskassan uppbära retro-&lt;br&gt;aktivt beviljad periodisk ersättning&lt;br&gt;enligt denna lag, till den del den&lt;br&gt;motsvarar vad socialnämnden har&lt;br&gt;betalat ut till dennes samt hans&lt;br&gt;makes och minderåriga barns&lt;br&gt;försörjning för den tid som den&lt;br&gt;retroaktiva ersättningen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en ersättning enligt denna&lt;br&gt;lag eller enligt en annan författ-&lt;br&gt;ning betalats ut av en allmän för-&lt;br&gt;säkringskassa eller en arbetslös-&lt;br&gt;hetskassa och beviljas senare en&lt;br&gt;annan ersättning retroaktivt enligt&lt;br&gt;denna lag för samma tid som den&lt;br&gt;tidigare utbetalade ersättningen&lt;br&gt;skall den retroaktiva ersättningen&lt;br&gt;minskas. Minskningen skall ske&lt;br&gt;med det belopp som överstiger&lt;br&gt;vad som skulle ha utgetts för&lt;br&gt;perioden om beslut om båda&lt;br&gt;ersättningarna hade förelegat&lt;br&gt;samtidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon i väsentlig mån har&lt;br&gt;fått sin försörjning genom social-&lt;br&gt;bidrag enligt 6 § socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) får socialnämnden från&lt;br&gt;försäkringskassan uppbära retro-&lt;br&gt;aktivt beviljad periodisk ersättning&lt;br&gt;enligt denna lag, till den del den&lt;br&gt;motsvarar vad socialnämnden&lt;br&gt;sammanlagt har betalat ut till&lt;br&gt;dennes samt hans makes och min-&lt;br&gt;deråriga barns försörjning för den&lt;br&gt;tid som den retroaktiva ersättning-&lt;br&gt;en avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om minskning av pension då livränta utgår enligt äldre lagstift-&lt;br&gt;ning om yrkesskador gäller 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1982:120.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:327.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,&lt;br&gt;Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren,&lt;br&gt;Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Könberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om ändring av begreppet arbetsskada&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I detta lagstiftningsärende på socialförsäkringens område behandlas&lt;br&gt;frågor som rör begreppet arbetsskada. Vidare tas frågor upp om möjlig-&lt;br&gt;heterna att förenkla beräkningen av retroaktiv livränta. I propositionen&lt;br&gt;behandlas också vissa samordningsregler vid sammanträffande av för-&lt;br&gt;måner m.m. enligt lagen om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Arbetsskadeförsäkringen och begreppet&lt;br&gt;arbetsskada&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigade den 22 augusti 1991 chefen för Socialdeparte-&lt;br&gt;mentet att tillkalla en kommitté med uppgift att göra en översyn av vissa&lt;br&gt;frågor inom arbetsskadeförsäkringen (dir. 1991:74). Den 5 december&lt;br&gt;1991 antog regeringen nya direktiv (dir. 1991:109), enligt vilka kom-&lt;br&gt;mitténs uppdrag skulle övertas av en särskild utredare. Den av mig&lt;br&gt;sedermera tillkallade utredningen antog namnet Arbetsskadeförsäkrings-&lt;br&gt;utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I april 1992 överlämnade Arbetsskadeförsäkringsutredningen delbe-&lt;br&gt;tänkandet (SOU 1992:39) Begreppet arbetsskada. I betänkandet föreslås&lt;br&gt;dels att kravet på kunskap om den skadebringande egenskapen hos en&lt;br&gt;åberopad arbetsmiljöfaktor skärps, dels att reglerna om orsakssamband&lt;br&gt;differentieras så att nuvarande bevisregel får gälla för vissa typer av&lt;br&gt;skador (olycksfall och &amp;quot;klassiska&amp;quot; arbetsskador) medan en strängare&lt;br&gt;bevisregel skall gälla övriga skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringsutredningens sammanfattning av betänkandet&lt;br&gt;bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens betänkande har remissbehandlats. En sammanställning av&lt;br&gt;remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsbehandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 24 september 1992 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över förslag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeför-&lt;br&gt;säkring och förslag om ändring i lagen (1977:265) om statligt person-&lt;br&gt;skadeskydd. De i lagrådsremissen ingående lagförslagen bör fogas till&lt;br&gt;protokollet i detta ärende som bilaga 3. Lagrådet har föreslagit att ett&lt;br&gt;tillägg görs i 2 kap. 1 § lagen om arbetsskadeförsäkring. Lagrådets&lt;br&gt;yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Allmänt om arbetsskadeförsäkringen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Av hävd har man i Sverige liksom i många andra länder haft den upp-&lt;br&gt;fattningen att en förvärvsarbetande som skadas i sitt arbete bör ha ett&lt;br&gt;starkare skydd än den som skadar sig utanför arbetet. Man har därför&lt;br&gt;ansett att arbetsgivaren bör vara skyldig att svara för skador som&lt;br&gt;drabbar arbetstagarna i arbetet. Vidare har man ansett att den skadade i&lt;br&gt;princip skall försättas i samma ekonomiska situation som om skadan inte&lt;br&gt;hade inträffat. Lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) och&lt;br&gt;dess föregångare bygger på nu nämnda principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAF trädde i kraft den 1 juli 1977 och ersatte då lagen (1954:243) om&lt;br&gt;yrkesskadeförsäkring (YFL). En av de viktigaste nyheterna med LAF&lt;br&gt;var införandet av ett generellt skadebegrepp, dvs. huvudregeln skulle&lt;br&gt;vara att alla skador och sjukdomar som hade uppkommit i arbetet skulle&lt;br&gt;anses som arbetsskador. Denna regel ersatte i fråga om sjukdomar det&lt;br&gt;tidigare systemet med en särskild förteckning över ersättningsbara sjuk-&lt;br&gt;domar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag om att införa det generella arbetsskadebegreppet lades fram av&lt;br&gt;Yrkesskadeförsäkringskommittén i betänkandet (SOU 1975:84) Ersätt-&lt;br&gt;ning vid arbetsskada. Enligt kommittén framstod det som en angelägen&lt;br&gt;uppgift att i största möjliga utsträckning tillmötesgå önskemålen om en&lt;br&gt;utvidgning av yrkessjukdomsbegreppet. Den naturliga målsättningen vid&lt;br&gt;lagstiftning angående ersättningsberättigande yrkessjukdomar var att&lt;br&gt;bestämmelserna skulle omfatta sådana sjukdomar som kunde härledas till&lt;br&gt;arbetet eller arbetsförhållandena. Kommittén fann därför att uppräk-&lt;br&gt;ningsmetoden i YFL borde ersättas med en allmän regel av innebörd att&lt;br&gt;varje skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet&lt;br&gt;skulle anses som yrkesskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vissa sjukdomar ansåg emellertid kommittén att svårigheter-&lt;br&gt;na att fastställa orsaken var särskilt stora. Olika faktorer kunde med-&lt;br&gt;verka till sjukdomens uppkomst och kommittén ansåg det i vissa fall inte&lt;br&gt;möjligt att avgöra vilken faktor som var mest betydelsefull. Särskilt&lt;br&gt;gällde detta psykiska och psykosomatiska sjukdomar. Betydande bedöm-&lt;br&gt;ningssvårigheter förelåg även beträffande sådana sjukdomar för vilka&lt;br&gt;grundsjukdomen kunde hänföras till degenerativa förändringar eller&lt;br&gt;vilkas ursprung över huvud taget inte kunde fastställas. Kommittén an-&lt;br&gt;såg därför att en förutsättning för att dessa svårbedömda sjukdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle kunna inlemmas i yrkesskadeskyddet var att en strängare bevis-&lt;br&gt;regel fick gälla för dem. Kommittén föreslog för dessa fall att orsaks-&lt;br&gt;samband skulle anses föreligga om övervägande skäl talade för ett så-&lt;br&gt;dant samband. Denna strängare bevisregel föreslogs för tre grupper av&lt;br&gt;sjukdomar, nämligen reumatologiska sjukdomar, andra sjukdomar i&lt;br&gt;ryggrad och leder samt psykiska och psykosomatiska sjukdomar. För&lt;br&gt;andra sjukdomar liksom för olycksfall skulle orsakssamband anses före-&lt;br&gt;ligga om inte betydligt starkare skäl talade mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1975/76:197 om arbetsskadeförsäkring anförde föredragande&lt;br&gt;statsrådet att det var tillfredsställande att kommittén hade ansett det&lt;br&gt;möjligt att föreslå en generell beskrivning av arbetsskadebegreppet.&lt;br&gt;Genom en allmän regel kunde tillämpningen knyta an till utvecklingen&lt;br&gt;på ett bättre sätt än som var möjligt med YFL:s bestämmelser. Föredra-&lt;br&gt;ganden ansåg att en allmän regel även från lagteknisk synpunkt var att&lt;br&gt;föredra framför en detaljrik uppräkning i form av en förteckning över&lt;br&gt;yrkessjukdomar. Farhågorna för att en allmän regel skulle innebära&lt;br&gt;oklarhet om försäkringens räckvidd borde enligt föredraganden inte&lt;br&gt;överdrivas. Tämligen snart skulle i praxis uppkomma en mängd typfall&lt;br&gt;som gav stadga åt tolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kommitténs förslag om en särskild bevisregel för vissa&lt;br&gt;sjukdomar anförde föredraganden att det skulle vara olyckligt om vissa&lt;br&gt;sjukdomar, t.ex. ryggsjukdomar, som genom arbetsskadebegreppets&lt;br&gt;utsträckning skulle komma att falla under lagen, skulle särbehandlas i&lt;br&gt;bevishänseende så att de som drabbades av dessa sjukdomar fick svårare&lt;br&gt;än andra att styrka sin rätt till ersättning. Föredraganden föreslog därför&lt;br&gt;att bevisregeln i YFL skulle föras över till den nya lagen och ges gene-&lt;br&gt;rell tillämpning på samtliga slag av arbetsskador. Enligt föredraganden&lt;br&gt;var dock kraven på en noggrann utredning särskilt stora när det gällde&lt;br&gt;prövningen av de sjukdomar som kommittén ville undanta från den&lt;br&gt;vanliga bevisregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid föreslogs för psykiska och psykosomatiska sjukdomar en&lt;br&gt;särreglering i så måtto att arbetsskadeersättning inte skulle kunna er-&lt;br&gt;hållas för psykiska störningar till följd av företagsnedläggelse, arbets-&lt;br&gt;tvister, byte av arbetsuppgifter, svikna befordringsförhoppningar, brist-&lt;br&gt;ande uppskattning av arbetsinsatser och allmän vantrivsel med arbets-&lt;br&gt;uppgifter och arbetskamrater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid frågans behandling i riksdagen (bet. SfU 1975/76:40, rskr.&lt;br&gt;1975/76:377) framhöll socialförsäkringsutskottet att det kraftigt förstärkta&lt;br&gt;arbetsskadeskyddet med en i princip 100-procentig kompensationsnivå&lt;br&gt;efter samordningstidens slut liksom det förhållandet att arbetsskadebe-&lt;br&gt;greppet getts en generell innebörd utgjorde betydelsefulla inslag i propo-&lt;br&gt;sitionen. Utskottet tillstyrkte därför bifall till propositionen. Riksdagen&lt;br&gt;biföll utskottets hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAF trädde därefter i kraft den 1 juli 1977 och gäller skador som visat&lt;br&gt;sig denna dag eller senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet arbetssjukdomar som anmäls till försäkringskassorna har stigit&lt;br&gt;kraftigt sedan år 1983 och fram till år 1988, medan antalet arbetsolyckor&lt;br&gt;varit i princip konstant. Av de anmälda arbetsskadorna blir endast en del&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föremål för en försäkringsmässig prövning i kassorna. I regel prövas en&lt;br&gt;skada först när den skadade varit sjukskriven eller haft kostnader för&lt;br&gt;vård efter samordningstidens utgång. De skador som prövas av kassorna&lt;br&gt;har ökat mycket kraftigt under 1980-talets senare hälft. Detta har med-&lt;br&gt;fört långa handläggningstider och växande ärendebalanser. Under åren&lt;br&gt;1989 - 1991 har dock antalet anmälda skador minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund bl.a. av de växande ärendebalanserna hos försäkrings-&lt;br&gt;kassorna har arbetsskadeförsäkringen varit föremål för en översyn av&lt;br&gt;Arbetsskadeutredningen. I betänkandet (SOU 1985:54) Översyn av ar-&lt;br&gt;betsskadeförsäkringen lämnades förslag till åtgärder för att komma till&lt;br&gt;rätta med ärendebalanser och väntetider hos försäkringskassorna. En rad&lt;br&gt;åtgärder har därefter vidtagits inom Riksförsäkringsverket och försäk-&lt;br&gt;ringskassorna i rationaliserande syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller arbetsskadeförsäkringens kostnader (inkl, ersättningar&lt;br&gt;enligt äldre lagstiftning) har dessa under perioden 1985 - 1991 ökat från&lt;br&gt;1 813 miljoner kronor till 11 295 miljoner kronor per år. Kostnaderna&lt;br&gt;för arbetsskadesjukpenning uppgick under år 1985 till 670 miljoner&lt;br&gt;kronor och år 1991 till 6 744 miljoner kronor. Motsvarande kostnader&lt;br&gt;för arbetsskadelivräntor var 223 respektive 3 312 miljoner kronor. För&lt;br&gt;år 1992 beräknas kostnaderna för arbetsskadeförsäkringen uppgå till&lt;br&gt;sammanlagt 11 800 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadefondens medelsbehållning har stadigt minskat och fonden&lt;br&gt;uppvisar sedan år 1987 ett underskott. Vid utgången av år 1990 var det&lt;br&gt;ackumulerade underskottet närmare 14 000 miljoner kronor och uppgick&lt;br&gt;vid utgången av maj månad 1992 till ca 23 000 miljoner kronor. Främst&lt;br&gt;är det kostnaderna för arbetsskadesjukpenning som stigit mycket kraf-&lt;br&gt;tigt. På längre sikt är det emellertid kostnaderna för arbetsskadelivräntor&lt;br&gt;som inger störst oro. Med hänsyn dels till den rättspraxis som utbildats&lt;br&gt;ifråga om arbetsskadeersättning, dels till att kostnaderna i de enskilda&lt;br&gt;fallen är förhållandevis höga finns det skäl att utgå från att kostnaderna&lt;br&gt;för arbetsskadelivräntor kommer att öka avsevärt under de kommande&lt;br&gt;åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken har&lt;br&gt;regeringen uttalat att det är djupt otillfredsställande att arbetsskadeför-&lt;br&gt;säkringen anses utgöra ett hinder i rehabiliteringsarbetet samt att utveck-&lt;br&gt;lingen av försäkringens kostnader och det växande underskottet i arbets-&lt;br&gt;skadefonden inger oro. Regeringen aviserade därefter sin avsikt att dels&lt;br&gt;ge direktiv för en genomgripande översyn av hela arbetsskadeförsäkring-&lt;br&gt;en, dels föreslå en förlängning av samordningstiden i arbetsskadeförsäk-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en uppgörelse den 22 september 1992 mellan regeringen och&lt;br&gt;Socialdemokratiska arbetarepartiet skall sjuk- och arbetsskadeförsäk-&lt;br&gt;ringama lyftas ut ur statsbudgeten som ett led i arbetet att långsiktigt få&lt;br&gt;bättre fungerande socialförsäkringssystem och att sanera statsfinanserna.&lt;br&gt;Uppgörelsen innebär att arbetsmarknadens parter bör få huvudansvaret&lt;br&gt;för försäkringen och att en beredning skall tillsättas i syfte att genomföra&lt;br&gt;den nya försäkringsmodellen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Gällande regler för ersättning vid arbetsskada&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Lagen om arbetsskadeförsäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;LAF trädde i kraft den 1 juli 1977. Samtidigt upphörde YFL att gälla.&lt;br&gt;Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om skada som har&lt;br&gt;inträffat före ikraftträdandet av LAF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeskyddet enligt LAF omfattar alla förvärvsarbetande, dvs.&lt;br&gt;förutom arbetstagare även uppdragstagare och egna företagare. Beträff-&lt;br&gt;ande de sistnämnda kategorierna förutsätts dock att den skadade är bo-&lt;br&gt;satt i Sverige. LAF gäller även vid arbete som en arbetstagare utför&lt;br&gt;utomlands, om arbetet avses vara högst ett år och om arbetstagaren är&lt;br&gt;utsänd av en arbetsgivare med verksamhet här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringen gäller vidare för den som deltar i arbetsmark-&lt;br&gt;nadsutbildning, är inskriven vid arbetsmarknadsinstitut eller deltar i&lt;br&gt;vidgad arbetsprövning efter beslut av länsarbetsnämnden. Skyddet gäller&lt;br&gt;även den som genomgår arbetsprövning eller arbetsträning som har&lt;br&gt;godkänts av allmän försäkringskassa eller deltar i arbetslivsinriktad&lt;br&gt;rehabilitering enligt 22 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;(AFL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringen omfattar dessutom vissa andra grupper av studerande.&lt;br&gt;Dessa omfattas endast under moment i utbildningen då eleven utför&lt;br&gt;arbete som stämmer överens med eller till sin art liknar sådant som&lt;br&gt;vanligen utförs vid förvärvsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med arbetsskada förstås skada till följd av olycksfall eller annan skad-&lt;br&gt;lig inverkan i arbetet. Även olycksfall vid färd till eller från arbetsstället&lt;br&gt;räknas som olycksfall i arbetet, om färden föranleddes av och stod i&lt;br&gt;nära samband med arbetet. För skada som framkallats av smitta gäller&lt;br&gt;särskilda regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en försäkrad har varit utsatt för olycksfall eller annan skadlig&lt;br&gt;inverkan i arbetet skall skada som han ådragit sig anses vara orsakad av&lt;br&gt;den skadliga inverkan, om inte betydligt starkare skäl talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada till följd av annat än olycksfall anses ha inträffat den dag då&lt;br&gt;skadan visade sig. Detta innebär att LAF gäller även i fråga om arbets-&lt;br&gt;sjukdom som uppstått till följd av en skadlig inverkan som ägt rum före&lt;br&gt;den 1 juli 1977 om sjukdomen inte visar sig förrän efter denna tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadan skall i princip bestå längre än 180 dagar för att ge den&lt;br&gt;försäkrade rätt till ersättning enligt LAF. För tiden dessförinnan, sam-&lt;br&gt;ordningstiden, gäller ätt den försäkrade har rätt till ersättning i form av&lt;br&gt;sjuklön från arbetsgivaren och ersättning från den allmänna försäkringen&lt;br&gt;i form av t.ex. sjukvårdsförmåner och sjukpenning. Den som inte är&lt;br&gt;sjukförsäkrad har dock rätt till motsvarande förmåner från arbetsskade-&lt;br&gt;försäkringen även under samordningstiden. Under denna tid ersätter&lt;br&gt;arbetsskadeförsäkringen dessutom nödvändiga kostnader för sjukvård&lt;br&gt;utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel i den mån dessa kostnader&lt;br&gt;inte ersätts enligt AFL. För skada som inträffat före den 1 januari 1992&lt;br&gt;är samordningstiden 90 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter samordningstidens slut ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvän-&lt;br&gt;diga kostnader för bl.a. läkarvård, tandvård, sjukvårdande behandling,&lt;br&gt;sjukhusvård, läkemedel och särskilda hjälpmedel. Vid sjukdom som&lt;br&gt;sätter ned arbetsförmågan efter samordningstiden utges sjukpenning från&lt;br&gt;arbetsskadeförsäkringen. Hel sjukpenning enligt LAF motsvarar normalt&lt;br&gt;1/365 av årsinkomsten upp till 7,5 basbelopp (252 700 kronor år 1992).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestående nedsättning av arbetsförmågan med minst en femtondel&lt;br&gt;har den försäkrade rätt till ersättning i form av livränta för den inkomst-&lt;br&gt;förlust som uppkommer. Livräntan motsvarar skillnaden mellan den&lt;br&gt;inkomst den försäkrade skulle ha haft om han inte hade skadats och den&lt;br&gt;inkomst han trots skadan kan beräknas komma att få. Livräntan ersätter&lt;br&gt;inkomstförlust upp till 7,5 basbelopp. Inkomstbortfall som för år under-&lt;br&gt;stiger en ljärdedel av basbeloppet (8 425 kronor år 1992) ger dock inte&lt;br&gt;rätt till livränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som underlag för beräkning av livränta läggs i princip den försäkrades&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL vid den tidpunkt från vilken&lt;br&gt;livränta skall utges eller, om han eller hon inte var sjukpenningförsäk-&lt;br&gt;rad, den inkomst som då skulle ha utgjort den sjukpenninggrundande&lt;br&gt;inkomsten. Skall livränta börja utges först sedan avsevärd tid har för-&lt;br&gt;flutit efter den skadliga inverkan i arbetet, får underlaget bestämmas&lt;br&gt;med ledning av annan högre förvärvsinkomst än den sjukpenninggrun-&lt;br&gt;dande inkomsten, om särskilda skäl talar för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försäkrad som inte har fyllt 25 år när skadan inträffade gäller sär-&lt;br&gt;skilda regler för beräkning av livränteunderlaget. Dessa tar sikte på den&lt;br&gt;försäkrades sannolika framtida inkomst som oskadad. Reglerna innebär&lt;br&gt;att en uppräkning av underlaget görs för den försäkrade vid 18, 21 och&lt;br&gt;25 års ålder. Uppräkningen bygger på antagande om genomsnittslönen&lt;br&gt;för berörda åldersgrupper i den försäkrades yrke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försäkrad som genomgår utbildning utgörs livränteunderlaget un-&lt;br&gt;der beräknad utbildningstid av lägst den inkomst den försäkrade sanno-&lt;br&gt;likt skulle ha fått om han eller hon vid tiden då skadan inträffade hade&lt;br&gt;avbrutit studierna och börjat förvärvsarbeta. För tid efter utbildningens&lt;br&gt;slut utgörs underlaget av lägst den inkomst av förvärvsarbete som den&lt;br&gt;försäkrade då sannolikt skulle ha fått om skadan inte hade inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar en försäkrad som har rätt till livränta samtidigt berättigad till för-&lt;br&gt;tidspension enligt AFL med anledning av den inkomstförlust som föran-&lt;br&gt;lett livräntan, utges livräntan endast i den mån den överstiger pensionen.&lt;br&gt;En livränta kan tidsbegränsas eller utges tills vidare. Livräntan utges i&lt;br&gt;princip längst till den månad under vilken den försäkrade fyller 65 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en försäkrad avlidit till följd av en arbetsskada utges begravnings-&lt;br&gt;hjälp med ett belopp som motsvarar 30 % av basbeloppet vid tiden för&lt;br&gt;dödsfallet (10 110 kronor år 1992).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en försäkrad avlider till följd av en arbetsskada kan livränta utges&lt;br&gt;till efterlevande make eller barn. Med efterlevande make jämställs i&lt;br&gt;vissa fall en sammanboende av motsatt kön. Vid dödsfall till följd av&lt;br&gt;skada som inträffat före den 1 januari 1990 gäller äldre regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning lämnas i form av omställningslivränta, särskild efterlevande-&lt;br&gt;livränta och livränta till barn under förutsättningar som är likartade med&lt;br&gt;reglerna för efterlevandepension från den allmänna pensioneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livränta till efterlevande beräknas på grundval av ett ersättningsunderlag&lt;br&gt;som i princip motsvarar den avlidnes årsinkomst. Ersättningsunderlaget&lt;br&gt;är begränsat till 7,5 basbelopp. Livränta till barn är 40 % av ersättnings-&lt;br&gt;underlaget. Finns flera barn ökas procenttalet med 20 för varje barn.&lt;br&gt;Det sammanlagda beloppet delas sedan lika mellan barnen. Livränta till&lt;br&gt;barn utges till och med den månad barnet fyller 18 år. Vid studier kan&lt;br&gt;livränta utges till och med juni månad det år barnet fyller 20 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterlevande make har rätt till omställningslivränta under tolv månader&lt;br&gt;från dödsfallet. Omställningslivräntan förlängs för den som har vårdna-&lt;br&gt;den om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år. Rätt till&lt;br&gt;särskild efterlevandelivränta har den vars möjlighet att skaffa sig in-&lt;br&gt;komst genom arbete är nedsatt med minst hälften på grund av arbets-&lt;br&gt;marknadsmässiga skäl, nedsatt hälsa eller annan jämförlig omständighet.&lt;br&gt;Nedsättningen skall ha bestått alltsedan makens död och får inte vara&lt;br&gt;endast kortvarig. Omställningslivränta och särskild efterlevandelivränta&lt;br&gt;utges med 20 % av ersättningsunderlaget när den avlidne även efterläm-&lt;br&gt;nar barn som är berättigat till livränta, i annat fall 45 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringen skall finansieras genom avgifter som betalas&lt;br&gt;av arbetsgivare, dock inte av staten, och egenföretagare. Avgiften till&lt;br&gt;arbetsskadeförsäkringen skall enligt 7 kap. 2 § LAF utgå efter en procent-&lt;br&gt;sats som skall vara så avvägd att avgiften tillsammans med andra till-&lt;br&gt;gängliga medel täcker ersättnings- och förvaltningskostnaderna samt&lt;br&gt;behövlig fondbildning. RFV har att vart femte år lägga fram förslag om&lt;br&gt;procentsats och förvaltningskostnadsandel för kommande period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlaget för beräkning av arbetsskadeavgiften utgörs av summan av&lt;br&gt;vad arbetsgivaren under året utgett som lön i pengar eller naturaför-&lt;br&gt;måner. Avgiften till arbetsskadeförsäkringen var 0,25 % av avgiftsun-&lt;br&gt;derlaget t.o.m. år 1979. För åren 1980-1987 bestämdes avgiften till&lt;br&gt;0,60 %. År 1988 höjdes avgiften till 0,90 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med ställningstagande rörande delpensionsförsäkringen&lt;br&gt;beslöt riksdagen (rskr. 1991/92:232) att höja arbetsskadeavgiften med&lt;br&gt;0,3 procentenheter fr.o.m. den 1 juli 1992. Samtidigt beslöts att&lt;br&gt;8 300 miljoner kronor skall överföras från delpensionsfonden till arbets-&lt;br&gt;skadefonden samt att arbetsskadeavgiften skall höjas med ytterligare&lt;br&gt;0,18 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1993. Sistnämnda höjning är&lt;br&gt;föranledd av att arbetarskyddsavgiften sänks fr.o.m. samma tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 4 kap. 6 § lagen (1981:691) om socialavgifter framgår hur stor del&lt;br&gt;av influtna arbetsskadeavgifter som skall tillföras staten som bidrag till&lt;br&gt;kostnaden för arbetsskadeförsäkringens förvaltning. Fram till den 1 juli&lt;br&gt;1986 utgjorde denna andel 1/30 av influtna avgifter. Under perioden den&lt;br&gt;1 juli 1986 - den 30 juni 1987 var den 1/25, därefter höjdes den till&lt;br&gt;1/20. Återstoden av avgifterna skall tillföras en fond, benämnd arbets-&lt;br&gt;skadefonden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Lagen om statligt personskadeskydd m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ersättning från staten för skada ådragen under tjänste-&lt;br&gt;pliktig verksamhet m.m. har sammanförts i lagen (1977:265) om statligt&lt;br&gt;personskadeskydd (LSP). Den skyddade personkretsen omfattar bl.a.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den som fullgör värnplikts- eller civilförsvarstjänstgöring och den som&lt;br&gt;deltar i räddningstjänst. Lagen omfattar också den som är intagen för&lt;br&gt;vård i kriminalvårdsanstalt eller i ett hem för vård och tillsyn av vissa&lt;br&gt;unga eller missbrukare samt den som är häktad eller anhållen eller i&lt;br&gt;annat fall intagen eller tagen i förvar i kriminalvårdsanstalt, häkte eller&lt;br&gt;polisarrest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla skador som inträffar under skyddstiden kan grunda rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning. Detta gäller oberoende av om skadan beror på ett olycksfall eller&lt;br&gt;skadlig inverkan. Skyddstiden börjar när den första färden till verksam-&lt;br&gt;heten eller intagningen påbörjas och gäller till dess den sista färden från&lt;br&gt;verksamheten eller intagningen avslutas. Skyddet gäller även under fritid&lt;br&gt;och annan ledighet. Omfattas en skada även av LAF skall ersättning&lt;br&gt;enligt LSP utges endast i den mån ersättningen därigenom blir högre.&lt;br&gt;Enligt LSP utges ersättning vid sjukdom, bestående nedsättning av arbetsför-&lt;br&gt;mågan och dödsfall. Därvid blir ersättningsreglerna i LAF i huvudsak&lt;br&gt;tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som ådrar sig skada som omfattas av LSP kan vidare ha rätt till&lt;br&gt;ersättning enligt bestämmelserna i lagen (1977:266) om statlig ersättning&lt;br&gt;vid ideell skada m.m. Förmåner och belopp motsvarar huvudsakligen&lt;br&gt;vad som utges enligt statens personskadeförsäkring (se avsnitt 2.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Avtalsbundna ersättningar vid arbetsskada&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det försäkringsskydd som den allmänna försäkringen och arbetsskade-&lt;br&gt;försäkringen ger kompletteras för flertalet anställda av förmåner som&lt;br&gt;arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer kommit överens om&lt;br&gt;genom kollektivavtal, såsom trygghetsförsäkring vid arbetsskada, TFA,&lt;br&gt;och det statliga avtalet om ersättning vid personskada (PSA). Samtliga&lt;br&gt;anställda som omfattas av gällande kollektivavtal är omfattade av sådan&lt;br&gt;försäkring. Vidare kan arbetsgivare som inte slutit kollektivavtal teckna&lt;br&gt;trygghetsförsäkring. Aven arbetsgivare själva, liksom rörelseidkare utan&lt;br&gt;anställda, kan omfattas av TFA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TFA administreras av ett konsortium av försäkringsbolag med namnet&lt;br&gt;AMF-trygghetsförsäkring. Försäkringspremien betalas av arbetsgivaren&lt;br&gt;och baseras på lönesumman. Premien är för närvarande (år 1992)&lt;br&gt;0,85 % för kollektivanställda inom LO-området och 0,05 % för tjänste-&lt;br&gt;män inom PTK-området. På det kommunala området (TFA-KL) är pre-&lt;br&gt;mien 0,35 %. Drygt 3 miljoner arbetstagare omfattas av TFA och&lt;br&gt;TFA-KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med TFA är att den som drabbats av personskada i arbetet skall&lt;br&gt;kunna få ersättning enligt skadeståndsrättens normer för sådana anspråk&lt;br&gt;som inte ersätts genom arbetsskadeförsäkringen utan att behöva visa att&lt;br&gt;arbetsgivaren eller någon annan genom vårdslöshet är skadestånds^&lt;br&gt;skyldig. Störst betydelse har TFA:s ersättning för ideell skada, dvs.&lt;br&gt;sveda och värk, lyte och men samt för olägenheter i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet arbetsskada och regeln för sambandsbedömning definieras i&lt;br&gt;TFA på i princip samma sätt som i LAF. Vid olycksfall lämnas ersätt-&lt;br&gt;ning för inkomstförlust om skadan givit upphov till sammanlagt minst&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtta dagars sjukskrivning. Vid arbetssjukdom lämnas ersättning endast&lt;br&gt;om skadan kvarstår 180 dagar efter visandedagen. För sjukdom som&lt;br&gt;visat sig före år 1992 gäller att skadan skall kvarstå i 90 dagar. Ersätt-&lt;br&gt;ning lämnas fr.o.m. första dagen med vad den försäkrade faktiskt har&lt;br&gt;förlorat i inkomst. Vid beräkning av inkomstförlustens storlek tar man&lt;br&gt;hänsyn till vad den försäkrade erhållit i form av sjukpenning från för-&lt;br&gt;säkringskassan, sjuklön från arbetsgivaren, ersättning från avtalsgrupp-&lt;br&gt;sjukförsäkring (AGS) och annat. För tid efter LAF:s samordningstid&lt;br&gt;betalar försäkringskassan som regel hela inkomstförlusten. Uppstår ändå&lt;br&gt;någon förlust, t.ex. inkomstförluster över 7,5 basbelopp, lämnar TFA&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för läkar- och sjukvårdskostnader eller kostnader för vid&lt;br&gt;olycksfall skadade kläder, glasögon o.d. kan lämnas till skadad som är&lt;br&gt;berättigad till ersättning för inkomstförlust eller för sveda och värk. I&lt;br&gt;sjukdomsfall som varat kortare tid än åtta dagar lämnas ersättning för&lt;br&gt;läkar- och sjukvårdskostnader. Skadeersättningar som inte uppgår till&lt;br&gt;200 kronor utbetalas inte. Efter samordningstiden lämnar försäkrings-&lt;br&gt;kassan ersättning för läkar- och sjukvårdskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid olycksfall lämnas ersättning för sveda och värk om sjukskrivnings-&lt;br&gt;tiden är minst 31 dagar. I dessa fall lämnas ersättning fr.o.m. arbetso-&lt;br&gt;förmågans första dag. Ersättning vid arbetssjukdom lämnas i regel tidi-&lt;br&gt;gast fr.o.m. den 91:a dagen efter visandedagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beloppen kan höjas vid t.ex. svåra brännskador och vid vård på inten-&lt;br&gt;sivvårdsavdelning. Ersättningen för sveda och värk betalas ut när den&lt;br&gt;akuta sjukdomstiden har upphört och på ersättningen utgår inte inkomst-&lt;br&gt;skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan den skadade på grund av bestående följder av arbetsskadan inte&lt;br&gt;återgå i sitt tidigare förvärvsarbete, ersätter TFA skäliga kostnader för&lt;br&gt;erforderlig rehabilitering till annat jämförbart yrke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för lyte eller annat stadigvarande men lämnas när skadan&lt;br&gt;förutses bli bestående för framtiden, dock tidigast då den akuta sjuk-&lt;br&gt;domstiden upphört. Ersättningen beräknas enligt särskild tabell med&lt;br&gt;utgångspunkt dels från den medicinska invaliditetsgrad som kan förutses&lt;br&gt;bli bestående för framtiden, dels den skadades ålder när ersättning läm-&lt;br&gt;nas. Utöver de i tabellen angivna beloppen kan ytterligare ersättning&lt;br&gt;lämnas t.ex. om det bestående lytet eller menet medfört vanprydande&lt;br&gt;ärr, amputationsdefekt, förlust av sinnesfunktion, tänder eller inre or-&lt;br&gt;gap. Även ersättningen för lyte eller men är skattefri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skadade kan vid bestående medicinsk invaliditet få ersättning för&lt;br&gt;olägenheter i övrigt till följd av skadan. Därmed förstås bl.a. besvär&lt;br&gt;eller ökad anspänning i arbetet, besvär i privatlivet eller minskade möj-&lt;br&gt;ligheter till fritidsaktiviteter. Ersättningen skall uppgå minst till 70 % av&lt;br&gt;ersättningsbeloppet för lyte och men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid dödsfall kan ersättning utges för begravningskostnader och för för-&lt;br&gt;lust av underhåll. Till efterlevande make, och med make jämställd man&lt;br&gt;eller kvinna, lämnas dock alltid ersättning för förlust av underhåll med&lt;br&gt;minst 25 000 kronor. Till varje barn lämnas alltid ersättning med minst&lt;br&gt;2 500 kronor för varje år som återstår till det år barnet fyller 20 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompletterande förmåner av samma slag som TFA:s garanteras statligt&lt;br&gt;anställda genom PSA som började gälla den 1 april 1986. Motsvarande&lt;br&gt;tidigare avtal, som fortfarande gäller för skada som inträffat före den&lt;br&gt;1 april 1986, benämndes statens personskadeförsäkring. Parter bakom&lt;br&gt;PSA är Statens arbetsgivarverk, SACO, Statsanställdas förbund och&lt;br&gt;TCO-OF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens trygghetsnämnd (TrN) prövar ersättningsanspråk enligt PSA.&lt;br&gt;För TrN:s räkning sker regleringen av skadorna hos AMF-trygghetsför-&lt;br&gt;säkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PSA gäller i princip alla arbetstagare för vilka Statens arbetsgivarverk&lt;br&gt;har rätt att sluta kollektivavtal om avlöningsvillkoren. Arbetsskadebe-&lt;br&gt;grepp och bevisregler inom PSA följer den rättspraxis som utvecklats&lt;br&gt;vid tillämpningen av LAF. Ersättningsreglerna i PSA följer skadestånds-&lt;br&gt;rättens normer och är i stort sett desamma som inom TFA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Gällande regler för ersättning vid sjukdom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Genom lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL) har en anställd rätt till&lt;br&gt;ersättning i form av sjuklön från sin arbetsgivare under de första fjor-&lt;br&gt;ton kalenderdagarna i en sjukperiod. Under de tre första dagarna med&lt;br&gt;sjuklön har den anställde rätt till 75 % av den lön och andra anställ-&lt;br&gt;ningsförmåner som han skulle ha fått om han varit i arbete. För tid&lt;br&gt;därefter har den anställde rätt till ersättning med 90 %. Om ersättning&lt;br&gt;från avtalsgruppsjukförsäkring eller liknande utbetalas till den anställde&lt;br&gt;under sjuklöneperioden, skall ersättningen jämställas med sjuklön och&lt;br&gt;tillgodoräknas arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I SjLL begränsas ersättningsunderlaget inte till de 7,5 basbelopp som&lt;br&gt;gäller vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst enligt AFL. Inte&lt;br&gt;heller finns det något krav på att arbetsförmågan skall vara nedsatt med&lt;br&gt;minst en fjärdedel för att sjuklön skall utges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagarens rätt till sjuklön gäller från och med den första dagen av&lt;br&gt;anställningen. Gäller anställningen för en kortare tid än en månad har&lt;br&gt;den anställde rätt till sjuklön först sedan han varit anställd i fjorton&lt;br&gt;dagar. Upphör anställningen bryts rätten till sjuklön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter ansökan av en arbetstagare som på grund av sjukdom kan antas&lt;br&gt;komma att vara frånvarande i särskilt stor omfattning kan försäkrings-&lt;br&gt;kassan besluta att särskilda regler skall gälla. Ett bifall till en sådan&lt;br&gt;ansökan medför dels att den anställde har rätt till sjuklön efter en kom-&lt;br&gt;pensationsgrad om 90 % även under de tre första dagarna, dels att ar-&lt;br&gt;betsgivaren skall kunna få ersättning från försäkringskassan för den&lt;br&gt;sjuklön som betalats till den anställde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett sjukdomsfall inte avslutats under den fjortondagarsperiod den&lt;br&gt;anställde haft rätt till sjuklön, har han eller hon för tid därefter rätt till&lt;br&gt;sjukpenning enligt AFL från försäkringskassan. Sjukpenningen skall i&lt;br&gt;dessa fall kalenderdagberäknas och kompensationsgraden är 80 % av&lt;br&gt;den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst, SGI. Om den försäkra-&lt;br&gt;de samtidigt får lön eller ersättning från avtalsgruppsjukförsäkring&lt;br&gt;(AGS) som överstiger denna nivå med 10 % minskas sjukpenningen.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fr.o.m den 91 :a dagen i sjukfallet höjs kompensationsgraden till 90 %.&lt;br&gt;Utges sjuklön från arbetsgivaren, ersättning från avtalsgruppsjukförsäk-&lt;br&gt;ring eller liknande för tid efter den 90:e dagen skall försäkringskassan&lt;br&gt;minska sjukpenningen med samma belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukpenning kan utges som hel, tre ljärdedels, halv eller en fjärdedels&lt;br&gt;förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om sjuklön skall inte tillämpas på egenföretagare och uppdrags-&lt;br&gt;tagare. Dessa har vid sjukdom i stället rätt till sjukpenning enligt AFL&lt;br&gt;fr.o.m. första dagen. För egenföretagare och uppdragstagare gäller&lt;br&gt;vidare att sjukpenningen kalenderdagberäknas under hela sjukperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som deltar i en arbetslivsinriktad rehabilitering har rätt till en&lt;br&gt;rehabiliteringspenning med 100 % av den sjukpenninggrundande inkom-&lt;br&gt;sten (22 kap. AFL). För rätt till rehabiliteringspenning krävs att reha-&lt;br&gt;biliteringsåtgärden ingår i en av försäkringskassan upprättad rehabilite-&lt;br&gt;ringsplan samt att den försäkrade ansöker om sådan ersättning. Dess-&lt;br&gt;utom kan försäkringskassan utge ett särskilt bidrag för vissa merkost-&lt;br&gt;nader som kan uppkomma i samband med rehabiliteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rehabiliteringspenning kan utges som hel, tre fjärdedels, halv eller en&lt;br&gt;fjärdedels förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När arbetsförmågan blir varaktigt nedsatt på grund av sjukdom eller&lt;br&gt;annan nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan&lt;br&gt;skall förtidspension avlösa sjukpenning som ersättningsform. I de&lt;br&gt;fall arbetsoförmågan inte kan anses som varaktigt nedsatt men kan be-&lt;br&gt;dömas bli nedsatt för avsevärd tid har den försäkrade i stället rätt till&lt;br&gt;sjukbidrag. Ett sjukbidrag är alltid begränsat till viss tid, men följer i&lt;br&gt;övrigt samma regler som förtidspension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtidspension kan beviljas efter ansökan från den försäkrade. Försäk-&lt;br&gt;ringskassan kan även bevilja en försäkrad pension utan att han har gjort&lt;br&gt;ansökan om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtidspension skall i princip beviljas först sedan möjliga rehabilite-&lt;br&gt;ringsåtgärder genomförts eller bedömts som utsiktslösa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning vid förtidspension lämnas från folkpensionen och från den&lt;br&gt;allmänna tilläggspensionen. Ersättningen från folkpensionen är lika stor&lt;br&gt;vid förtidspension som vid ålderspension, 96 % av basbeloppet för en-&lt;br&gt;sam pensionär och 78,5 % för pensionär som lever tillsammans med&lt;br&gt;make som också uppbär folkpension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som har låg eller ingen ATP utbetalas dessutom pensionstill-&lt;br&gt;skott till en förtidspension med 104 % av basbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom reglerna om beräkning av tilläggspensionens storlek med hjälp&lt;br&gt;av s.k. antagandepoäng skall ATP-pensionen vid förtidspension i princip&lt;br&gt;vara lika stor som den ålderspension den försäkrade skulle varit berätti-&lt;br&gt;gad till om han eller hon arbetat fram till 65 års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förtidspension, eller ett sjukbidrag, kan i normalfallet beräknas ge&lt;br&gt;en kompensationsnivå på 65 % för en försäkrad vars inkomst inte över-&lt;br&gt;stiger 7,5 basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av de ersättningar som betalas ut från den allmänna försäk-&lt;br&gt;ringen vid sjukdom och förtidspension förekommer ersättningar som&lt;br&gt;grundas på olika överenskommelser i kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Ett förändrat arbetsskadebegrepp&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Generellt arbetsskadebegrepp&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Det generella arbetsskadebegreppet bibehålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringsutredningens förslag: Överensstämmer med&lt;br&gt;min bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av alla remissinstanser som&lt;br&gt;yttrat sig på denna punkt. Riksförsäkringsverket har dock reserverat sig&lt;br&gt;för det fall karensdagar införs i sjukförsäkrings- och sjuklönesystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av remissinstanserna, däribland Försäkringsöverdomstolen,&lt;br&gt;SAV, SAF, Företagarnas Riksorganisation och Försäkringsförbundet,&lt;br&gt;har ifrågasatt om inte färdolycksfallen skall undantas från arbetsskade-&lt;br&gt;försäkringen. Som skäl har bl.a. anförts att färdolycksfallen i allmänhet&lt;br&gt;har ett svagt samband med den försäkrades arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Som tidigare nämnts förstås med arbets-&lt;br&gt;skada skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet.&lt;br&gt;Med skadlig inverkan i arbetet avses varje faktor som kan påverka den&lt;br&gt;fysiska eller psykiska hälsan ogynnsamt. LAF bygger med andra ord på&lt;br&gt;ett generellt arbetsskadebegrepp. Det överlåts på de tillämpande organen&lt;br&gt;att dra upp den närmare gränsen för vad som skall anses som skadligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller arbetsskador i form av olycksfall i arbetet eller färd-&lt;br&gt;olycksfall föranleder enligt Arbetsskadeförsäkringsutredningen den nuva-&lt;br&gt;rande lagstiftningen inte några särskilda problem. Utredningen fram-&lt;br&gt;håller dock att den i nästa utredningsetapp kan komma att behandla vissa&lt;br&gt;frågor som angår dessa skadetyper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har inriktat sitt arbete vad gäller avgränsningen mellan&lt;br&gt;arbetsrelaterade och icke arbetsrelaterade skador på sådana skador som&lt;br&gt;framkallats av annan skadlig inverkan i arbetet (arbetssjukdomar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har därvid övervägt bl.a. att direkt i lagen ange vilka&lt;br&gt;skador som skall anses som arbetsskador, antingen genom en koppling&lt;br&gt;till vissa särskilt angivna sjukdomar eller genom en koppling till vissa&lt;br&gt;särskilt angivna skadliga faktorer. En sådan metod skulle enligt utred-&lt;br&gt;ningen ge lagstiftaren möjlighet att bestämma avgränsningen av försäk-&lt;br&gt;ringen mycket exakt. Samtidigt skulle den innebära en återgång till ett&lt;br&gt;statiskt arbetsskadebegrepp. Utredningen förordar dock att ett generellt&lt;br&gt;arbetsskadebegrepp bibehålls. Därmed kommer ingen sjukdom som kan&lt;br&gt;föras tillbaka till påfrestningar i arbetet att utestängas från försäkrings-&lt;br&gt;skydd. Samtidigt blir det möjligt att fånga in den medicinska och tekni-&lt;br&gt;ska utveckling som successivt ger nya kunskaper om och förklaringar till&lt;br&gt;hur sjukdomar uppkommer och hur sjukdomar förhåller sig till olika&lt;br&gt;faktorer i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar utredningens bedömning att den nuvarande lagstiftningen inte&lt;br&gt;utgör något problem i avgränsningshänseende i fråga om olycksfall i&lt;br&gt;arbetet eller färdolycksfall. Däremot anser jag att det av andra skäl finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anledning att överväga om färdolycksfallen skall bibehållas inom ramen&lt;br&gt;för arbetsskadeförsäkringen. Som framhållits vid remissbehandlingen har&lt;br&gt;dessa i allmänhet ett svagt samband med den försäkrades arbete. Arbets-&lt;br&gt;givaren saknar dessutom i regel möjligheter att förhindra uppkomsten av&lt;br&gt;denna typ av skador. Eftersom de som drabbas av färdolycksfall normalt&lt;br&gt;har ett godtagbart skydd inom den allmänna försäkringen anser jag att&lt;br&gt;färdolycksfallen bör kunna undantas från det särskilda skyddet i LAF.&lt;br&gt;Jag avser därför att i det fortsatta arbetet med att reformera arbetsskade-&lt;br&gt;försäkringen ta initiativ till en ändring med denna innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ansluter mig vidare till utredningens uppfattning att ett generellt&lt;br&gt;arbetsskadebegrepp har klara fördelar framför ett arbetsskadebegrepp&lt;br&gt;som preciseras i form av en förteckning. Det senare skulle, som utred-&lt;br&gt;ningen påpekat, ge ett statiskt arbetsskadebegrepp som förutsätter att&lt;br&gt;förteckningen revideras vartefter vetenskapen gör framsteg på det medi-&lt;br&gt;cinska eller tekniska området. Kraven på försäkringsersättning har nöd-&lt;br&gt;vändiggjort olika medicinska ställningstaganden och arbetsskadeförsäk-&lt;br&gt;ringens behov av och krav på medicinskt beslutsunderlag har enligt min&lt;br&gt;mening bidragit till att kunskapen om arbetsmiljöns inverkan på de för-&lt;br&gt;värvsarbetandes hälsa ökat sedan LAF tillkom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett generellt arbetsskadebegrepp har också fördelar när det gäller det&lt;br&gt;skadeförebyggande arbetsmiljöarbetet. Ett försäkringssystem som enbart&lt;br&gt;tar sikte på ett begränsat antal sjukdomsdiagnoser kan leda till att andra&lt;br&gt;diagnoser och faktorer som är arbetsrelaterade inte kommer att upp-&lt;br&gt;märksammas. Jag anser därför att det generella arbetsskadebegreppet&lt;br&gt;bör bibehållas. Därmed kommer, vilket utredningen också påpekat, den&lt;br&gt;svenska arbetsskadeförsäkringen att uppfylla EG-kommissionens rekom-&lt;br&gt;mendation om arbetssjukdomar (90/3326/EEG) samtidigt som övriga&lt;br&gt;konventionsåtaganden ti 1 lgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Högre ställda krav på visad skadlighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Med annan skadlig inverkan i arbetet skall förstås&lt;br&gt;inverkan av en arbetsmiljöfaktor som med hög grad av sannolikhet&lt;br&gt;kan ge upphov till en sådan skada som den försäkrade har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som arbetsskada skall inte anses en skada av psykisk eller psy-&lt;br&gt;kosomatisk natur som är en följd av en företagsnedläggelse, en&lt;br&gt;arbetstvist, bristande uppskattning av den försäkrades arbetsinsat-&lt;br&gt;ser, vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater eller där-&lt;br&gt;med jämförliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringsutredningens förslag: Överensstämmer med&lt;br&gt;mitt. Utredningen har dock inte föreslagit att från arbetsskadeförsäkring-&lt;br&gt;en undantagna skador av psykisk eller psykosomatisk natur skall regle-&lt;br&gt;ras i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker Arbetsskade-&lt;br&gt;försäkringsutredningens förslag. Försäkringsöverdomstolen anser att&lt;br&gt;förslaget skulle ge en uppstramning av begreppsbildningen samtidigt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som rättstillämpningen underlättas. Kammarrätten i Göteborg framhåller&lt;br&gt;att utvecklingen på arbetsskadeförsäkringens område medfört att man i&lt;br&gt;praxis kommit att godta skador som både från medicinska utgångspunk-&lt;br&gt;ter och med en mer lekmannamässig bedömning i många fall har en&lt;br&gt;tämligen svag koppling till arbetet. Begreppet arbetsskada behöver där-&lt;br&gt;för stramas upp. Arbetarskyddsstyrelsen anser att en säkrare bedömning&lt;br&gt;av vad som är en arbetsskada skulle öka användbarheten av statistiken&lt;br&gt;som hjälpmedel i det förebyggande arbetet. Enligt Försäkringskasseför-&lt;br&gt;bundet innebär förslaget att försäkringen bättre än för närvarande kom-&lt;br&gt;mer att kunna spela en aktiv roll i det förebyggande arbetsmiljöarbetet.&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket anser att Arbetsskadeförsäkringsutredningens&lt;br&gt;förslag innebär en väsentlig förbättring av möjligheten att få stabilitet i&lt;br&gt;bedömningen av om skadlig inverkan föreligger. Svenska Läkaresäll-&lt;br&gt;skapet anser att förslaget är väl motiverat eftersom det på sikt kommer&lt;br&gt;att gynna arbetsmiljön som en följd av ökad forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljöinstitutet, LO, TCO, SACO, Försäkringsanställdas Förbund&lt;br&gt;och Folksam avstyrker förslaget. LO framhåller att inskränkningar i&lt;br&gt;arbetsskadeförsäkringen leder till att incitamenten till förebyggande av&lt;br&gt;ohälsa i arbete försvagas. Detta kan medföra ökade utgifter för företagen&lt;br&gt;och folkhushållet. Enligt LO har samhället aldrig prioriterat forskningen&lt;br&gt;kring uppkomsten av främst muskuloskeletala sjukdomar och bristerna i&lt;br&gt;kunskap kommer att drabba LO:s medlemmar först genom att de&lt;br&gt;drabbas av skador som med en annan inriktning på forskningen hade&lt;br&gt;kunnat undvikas och därefter genom att samma brist på kunskap leder&lt;br&gt;till att de nekas ersättning. Att kräva väsentlig kunskap som utredningen&lt;br&gt;föreslagit är att gå för långt. Försäkringsanställdas Förbund anser att&lt;br&gt;arbetsskadeförsäkringens betydelse för det skadeförebyggande arbetet&lt;br&gt;kommer att minska. Folksam anser att man går för långt när man kräver&lt;br&gt;samstämmighet inom den medicinska vetenskapen. Effekten av förslaget&lt;br&gt;kan bli att de försäkrade i högre utsträckning kommer att hävda att ska-&lt;br&gt;dan uppkommit på grund av ett olycksfall. Detta kan förvanska skadebil-&lt;br&gt;den och skymma faran med långvariga belastningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det generella arbetsskadebegreppet omfattar&lt;br&gt;i princip varje skada som kan härledas till arbetet eller arbetsförhållan-&lt;br&gt;dena. I prop. 1975/76:197 om införande av arbetsskadeförsäkringen&lt;br&gt;anges beträffande beviskravet att man i praxis intagit den ståndpunkten&lt;br&gt;att det måste föreligga en ganska hög grad av sannolikhet eller åtmin-&lt;br&gt;stone sannolika skäl för att ett ämne eller en annan faktor i arbetet i och&lt;br&gt;för sig kan medföra skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringsutredningen konstaterar att förhållandet, att det&lt;br&gt;enligt nuvarande regler inte ställs högre krav på skadlig inverkan än att&lt;br&gt;inverkan skall vara sannolikt skadlig, har medfört en stor skillnad&lt;br&gt;mellan den försäkringsmässiga och den medicinskt-vetenskapliga skad-&lt;br&gt;lighetsbedömningen. Även överensstämmelsen med den bedömning som&lt;br&gt;sker inom det skadeförebyggande arbetarskyddet framstår enligt utred-&lt;br&gt;ningen i vissa fall som låg. Dessa skillnader har föranlett kritik av för-&lt;br&gt;säkringens tillämpning, bl.a. mot att besluten alltför ofta grundats på ett&lt;br&gt;osäkert vetenskapligt underlag. Utredningen ser det som angeläget att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkringen upprätthåller en vetenskapligt väl underbyggd gräns för vad&lt;br&gt;som skall kunna anses som arbetsskada. Enligt utredningen är detta&lt;br&gt;särskilt motiverat med hänsyn till att försäkringen skall kunna fylla&lt;br&gt;funktionen som ett instrument att förebygga ohälsa till följd av skadliga&lt;br&gt;förhållanden i arbetet. Utredningen anser därför att en skärpning av&lt;br&gt;kravet på kunskap om den åberopade arbetsmiljöfaktorns skadebringande&lt;br&gt;egenskaper är befogad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag instämmer i denna bedömning. Enligt min uppfattning bör be-&lt;br&gt;greppet arbetsskada definieras så att de förvärvsarbetandes krav på för-&lt;br&gt;säkringsskydd mot den risk för skada som kan finnas i förvärvsarbete så&lt;br&gt;långt som möjlig tillgodoses samtidigt som försäkringen utformas så att&lt;br&gt;den upplevs som rättvis, likformig och förutsägbar. Enligt min mening&lt;br&gt;är detta knappast fallet i dag. Överensstämmelsen med den medicinska&lt;br&gt;vetenskapens bedömningar respektive med den farlighetsbedömning som&lt;br&gt;sker inom det skadeförebyggande arbetarskyddet synes inte heller till-&lt;br&gt;fredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skärpning av kravet på skadlighet skulle enligt min mening åstad-&lt;br&gt;komma bättre förutsättningar att försäkringsmässigt särskilja de skador&lt;br&gt;som har sin grund i arbetet. Jag föreslår därför, i likhet med utredning-&lt;br&gt;en, att kravet på skadlighet höjs från sannolikhet till hög grad av sanno-&lt;br&gt;likhet. Detta innebär att man vid bedömningen i högre grad än tidigare&lt;br&gt;måste väga in att exponeringen för en skadlig faktor i arbetet varit av&lt;br&gt;sådan omfattning, intensitet och varaktighet att man därav kan sluta sig&lt;br&gt;till att det föreligger hög grad av sannolikhet för skadlighet. Vidare&lt;br&gt;måste den samlade kunskapen med betydande grad av sannolikhet tala&lt;br&gt;för att en faktor i miljön är skadlig. Uppfattningen att en viss faktor med&lt;br&gt;hög grad av sannolikhet kan orsaka skada måste därvid vara relativt&lt;br&gt;allmänt accepterad. En enskild forskares eller läkares uppfattning bör&lt;br&gt;därmed inte kunna utgöra tillräckligt underlag för ett positivt beslut i&lt;br&gt;frågan om skadlig inverkan. En stramare skadlighetsbedömning kommer&lt;br&gt;med stor sannolikhet att medföra att de försäkringsmässiga prövningarna&lt;br&gt;får ökad betydelse för det förebyggande arbetsmiljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialmotiveringen till 2 kap. 1 § LAF beskrivs den närmare inne-&lt;br&gt;börden av det nya kriteriet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en faktor är skadlig eller inte avgörs enligt praxis inte&lt;br&gt;enbart utifrån vad som normalt är skadligt. Prövningen relateras till den&lt;br&gt;enskilde försäkrade och sker med beaktande av dennes förutsättningar.&lt;br&gt;Detta uttrycks som att man är försäkrad i &amp;quot;befintligt skick&amp;quot;. När det&lt;br&gt;gäller principen om försäkrad i befintligt skick kan konstateras att utred-&lt;br&gt;ningen har funnit det omöjligt att föreslå en regel som innebär att principen&lt;br&gt;avskaffas vid farlighetsbedömningen. I stället har utredningen stannat för&lt;br&gt;ett uttalande att principen rimligen måste tillämpas så att faktorer i&lt;br&gt;arbetet som rent allmänt inte kan anses som skadliga inte heller för en&lt;br&gt;extremt känslig person skall kunna anses utgöra skadlig inverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i sak inga invändningar mot den uttolkning av principen om&lt;br&gt;försäkrad i befintligt skick som utredningen gjort men samtidigt är det&lt;br&gt;min ståndpunkt att praxis, liksom hittills, bör klargöra hur principen&lt;br&gt;skall tillämpas i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skärpta kravet på visad skadlighet kommer i många fall att förutsätta&lt;br&gt;noggrannare utredningar på arbetsplatserna beträffande åberopade skad-&lt;br&gt;liga faktorer. Frågan om vissa sjukdomstypers uppkomstsätt måste diskute-&lt;br&gt;ras mer ingående, vilket kommer att leda till att besluten i försäkrings-&lt;br&gt;kassor och domstolar i högre grad kommer att ta sin utgångspunkt i de&lt;br&gt;bedömningar av skadlighet som görs inom den medicinska vetenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang påpeka att förslaget inte innebär någon&lt;br&gt;ändrad syn på de psykiska och psykosomatiska sjukdomarna i förhållan-&lt;br&gt;de till de uttalanden som gjordes i prop. 1975/76:197 om införandet av&lt;br&gt;LAF. I specialmotiveringen till 2 kap. 1 § LAF anfördes att vissa med&lt;br&gt;arbetet eller arbetsförhållandena sammanhängande omständigheter som&lt;br&gt;otvivelaktigt kan ge upphov till psykiska besvär hos arbetstagare inte är&lt;br&gt;av den arten att den skadliga inverkan som de kan medföra bör falla in&lt;br&gt;under bestämmelserna. Sådana omständigheter, vilka det låg i sakens&lt;br&gt;natur att de inte skulle kunna föranleda ersättning från arbetsskadeför-&lt;br&gt;säkringen, utgjorde bl.a. psykiska störningar till följd av företagsned-&lt;br&gt;läggelse, arbetstvister, byte av arbetsuppgifter, svikna befordringsför-&lt;br&gt;hoppningar, bristande uppskattning av arbetsinsatser och allmän van-&lt;br&gt;trivsel med arbetsuppgifter och arbetskamrater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet framhållit är det angeläget att den nyss nämnda och i&lt;br&gt;prop. 1975/76:197 fastslagna grundsatsen kommer till uttryck i lag-&lt;br&gt;texten. Jag föreslår därför i enlighet med vad Lagrådet anfört att ett&lt;br&gt;tillägg görs i 2 kap. 1 § LAF så att det klart framgår att nu nämnda&lt;br&gt;omständigheter inte kan föranleda ersättning från arbetsskadeförsäk-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Ökat krav på orsakssamband&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En ändring görs i 2 kap. 2 § LAF så att orsakssam-&lt;br&gt;band skall anses föreligga mellan en skada och ett olycksfall eller&lt;br&gt;annan skadlig inverkan i arbetet om övervägande skäl talar för&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringsutredningens förslag: Reglerna om orsaks-&lt;br&gt;samband bör differentieras så att nuvarande bevisregel får gälla för vissa&lt;br&gt;typer av skador (olycksfall och &amp;quot;klassiska arbetsskador&amp;quot;), medan en&lt;br&gt;strängare bevisregel skall gälla för övriga skador. Den senare bör gälla&lt;br&gt;skador där orsaken lika ofta kan hänföras till faktorer som ligger utanför&lt;br&gt;arbetet som inom arbetet såsom sjukdom i ryggrad, leder och muskler&lt;br&gt;samt psykiska och psykosomatiska sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna avstyrker för-&lt;br&gt;slaget om dubbla bevisregler. Det gäller Försäkringsöverdomstolen,&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholm, Riksförsäkrings-&lt;br&gt;verket, Arbetarskyddsstyrelsen, Riksskatteverket, Arbetsmiljöinstitutet,&lt;br&gt;Försäkringskasseförbundet, SAF, LO, SACO, Försäkringsanställdas&lt;br&gt;Förbund, Folksam och Försäkringsförbundet. Bland dessa avstyrker LO,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO, Försäkringsanställdas Förbund och Folksam alla förändringar av&lt;br&gt;bevisregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF och Försäkringsförbundet anser vad gäller styrkan på den bevis-&lt;br&gt;ning som skall föreligga att uttrycket klart mera sannolikt är att föredra&lt;br&gt;framför uttrycket om övervägande skäl talar för orsakssamband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsöverdomstolen framhåller att med dubbla bevisregler kan&lt;br&gt;en och samma arbetssjukdom ibland bedömas som klassisk och ibland&lt;br&gt;som icke klassisk beroende på orsaken till dess uppkomst. Detta är&lt;br&gt;något som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning. Även om praxis&lt;br&gt;är etablerad vad gäller de förtecknade sjukdomarna är denna praxis -&lt;br&gt;med få undantag - inte publicerad. Diagnostiseringen är inte alltid&lt;br&gt;given. Att försämringen när det gäller livränta på grund av omplacering&lt;br&gt;eller arbetsbyte skall vara bestående torde kräva att livräntorna i dessa&lt;br&gt;fall tidsbegränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten anser att förslaget är lagtekniskt otympligt. Länsrätten&lt;br&gt;påpekar att de klassiska arbetsskadorna klarar en skärpt bevisregel samt&lt;br&gt;att en så långtgående skärpning inte behövs om en enhetlig bevisregel&lt;br&gt;införs. Länsrätten föreslår också att bevisregeln utformas så att samband&lt;br&gt;godtas om inte övervägande skäl talar däremot. Riksförsäkringsverket&lt;br&gt;anser att förslaget leder till att det blir svårt att dra gränsen för vilka&lt;br&gt;sjukdomar som skall omfattas av den ena eller andra bevisregeln. Verket&lt;br&gt;förordar att den strängare bevisregeln skall gälla för alla arbetsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen anser att förslaget kommer att drabba arbets-&lt;br&gt;tagare med i många fall de sämsta arbetsförhållandena, bland dem en&lt;br&gt;stor grupp kvinnor, samt att utredningens förslag till lista är vetenskap-&lt;br&gt;ligt tvivelaktig. Arbetsmiljöinstitutet anser att skilda bevisregler bäddar&lt;br&gt;för tvister om diagnoser samt förutsätter att det finns klara kriterier för&lt;br&gt;fördelningen av ärenden till resp, bevisregel. Sådana kriterier finns inte.&lt;br&gt;Dessutom har utredningen förbisett att förhållandet att män får tendiniter&lt;br&gt;(seninflammationer) och kvinnor myalgier inte bara beror på skillnad i&lt;br&gt;exponering utan även kan förklaras av genetiska olikheter vad gäller&lt;br&gt;vissa muskler. LO framhåller att de diagnoser som hårdast får stryka på&lt;br&gt;foten av de starkare beviskraven är belastningsskador i muskler och&lt;br&gt;skelett. I första hand kommer kvinnor att beröras då de ofta har monoto-&lt;br&gt;na och ensidiga jobb. Enligt LO utgörs 80 % av kvinnors arbetssjuk-&lt;br&gt;domar av belastningssjukdomar medan motsvarande siffra för männen är&lt;br&gt;64 %. Folksam framhåller att kvalificerade gränsdragningsproblem kan&lt;br&gt;uppkomma vid valet av bevisregel, t.ex. om en försäkrad anmält rygg-&lt;br&gt;besvär och dels varit utsatt för skakningar, vibrationer och mekaniska&lt;br&gt;stötar, dels haft att utföra tunga lyft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om dubbla bevisregler tillstyrks av Socialstyrelsen, Riksrevi-&lt;br&gt;sionsverket, SAV, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Företagar-&lt;br&gt;nas Riksorganisation, Sveriges Läkarförbund och Svenska Företagsläkar-&lt;br&gt;föreningen. Läkarförbundet anser att en mer stringent skrivning med&lt;br&gt;avseende på &amp;quot;sjukdom i sena eller senas omgivning&amp;quot; krävs för att und-&lt;br&gt;vika gränsdragningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Om en försäkrad varit utsatt för olycksfall&lt;br&gt;eller annan skadlig inverkan i arbetet skall enligt nu gällande bevisregel&lt;br&gt;i 2 kap. 2 § LAF skada som han ådragit sig anses vara orsakad av denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inverkan om inte betydligt starkare skäl talar mot det. Orsakssamband&lt;br&gt;skall således presumeras. Motivet till denna för den enskilde mycket&lt;br&gt;förmånliga bevisregel är att den rättsförlust som kan bli följden av den&lt;br&gt;medicinska vetenskapens ofullkomlighet att fastslå samband skall bäras&lt;br&gt;av försäkringen och inte av den enskilde försäkrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringsutredningen konstaterar mot bakgrund av de&lt;br&gt;erfarenheter som vunnits av tillämpningen av LAF att kombinationen av&lt;br&gt;ett generellt arbetsskadebegrepp och en mycket generös bevisregel i sig&lt;br&gt;kan ha lett till svårigheter att upprätthålla en klar avgränsning mellan&lt;br&gt;arbetsrelaterade och icke arbetsrelaterade sjukdomar. Det är problema-&lt;br&gt;tiskt att rätt värdera sådana omständigheter utanför förvärvsarbetet som&lt;br&gt;kan bidra till en sjukdoms eller försämrings uppkomst och utveckling.&lt;br&gt;Om man vill åstadkomma en tydligare gränsdragning är det enligt ut-&lt;br&gt;redningens uppfattning ofrånkomligt att ompröva den nuvarande bevis-&lt;br&gt;regeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt om en ändring av bevisregeln bör omfatta&lt;br&gt;alla typer av arbetsskador. Med hänsyn till att de tillämpningsproblem&lt;br&gt;som föranlett tillsättandet av utredningen framför allt avser vissa typer&lt;br&gt;av arbetssjukdomar har utredningen dock stannat för en differentiering&lt;br&gt;av bevisregeln så att en sträng bevisregel bör gälla generellt och en&lt;br&gt;liberalare regel för vissa särskilt angivna skadefall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens förslag bör den nuvarande bevisregeln gälla för&lt;br&gt;arbetsolycksfall och för arbetssjukdomar som ur tillämpningssynpunkt är&lt;br&gt;av oproblematisk natur. Till sistnämnda kategori hör en rad &amp;quot;klassiska&amp;quot;&lt;br&gt;arbetssjukdomar, som kan särskiljas antingen genom en diagnos eller&lt;br&gt;genom den typ av skadlig inverkan som den försäkrade varit utsatt för.&lt;br&gt;Kännetecknande för dessa sjukdomar är att det i samband med arbets-&lt;br&gt;skadeprövningen sällan aktualiseras några konkurrerande orsaker utöver&lt;br&gt;påfrestningarna i arbetet. Enligt utredningen finns det dessutom en om-&lt;br&gt;fattande medicinsk kunskap om dessa sjukdomars uppkomst och utveck-&lt;br&gt;ling. Rättstillämpningen är också stabil och tydlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser därför att anledning saknas att beträffande dessa&lt;br&gt;sjukdomar föreslå en ändring av nuvarande bevisregel. En skärpning&lt;br&gt;skulle knappast få någon nämnvärd effekt på godkännandefrekvensen i&lt;br&gt;dessa fall. I och för sig är bevisläget i sambandsfrågan ofta så klart att&lt;br&gt;dessa fall skulle klara även en skärpt bevisregel. Utredningen är dock&lt;br&gt;inte beredd att föreslå en sådan, eftersom en skärpt bevisregel ställer&lt;br&gt;betydligt större krav på utredningen vad gäller såväl arbetsförhållanden&lt;br&gt;som medicinska frågor än vad nuvarande bevisregel gör. Att tvinga fram&lt;br&gt;en sådan utveckling för de ifrågavarande skadefallen framstår enligt&lt;br&gt;utredningen som omotiverat. Av detta skäl föreslår utredningen att det&lt;br&gt;vid sidan av den nuvarande generösa bevisregeln som presumerar ett&lt;br&gt;orsakssamband införs en ny bevisregel som inte bygger på en presum-&lt;br&gt;tion om orsakssamband utan som i stället kräver aktiva skäl till stöd för&lt;br&gt;ett samband. Orsakssamband föreslås enligt denna regel föreligga om&lt;br&gt;övervägande skäl talar för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar förslaget om en skärpning av bevisregeln gör jag i huvudsak&lt;br&gt;samma bedömning som utredningen, nämligen att det är problematiskt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att rätt värdera konkurrerande skadeorsaker, dvs. hur omständigheter&lt;br&gt;som inte kan hänföras till arbetet bidrar till en sjukdoms uppkomst eller&lt;br&gt;en försämring av en sjukdom. Det är otillfredsställande om detta för-&lt;br&gt;hållande leder till att skador godkänns som arbetsskador utan att det&lt;br&gt;någorlunda säkert kan sägas att skadan har sin grund i arbetet. Gränsen&lt;br&gt;mellan skador till följd av förhållanden i arbetet och skador uppkomna&lt;br&gt;på annat sätt har blivit svår att upprätthålla. Eftersom syftet med arbets-&lt;br&gt;skadeförsäkringen är att lämna kompensation för den extra risk som är&lt;br&gt;förenad med förvärvsarbete är detta inte acceptabelt. Jag delar därför&lt;br&gt;utredningens uppfattning att bevisregeln behöver skärpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot ställer jag mig tveksam till lämpligheten av skilda bevisregler&lt;br&gt;för olika skador beroende på diagnos eller uppkomstsätt. Flertalet av&lt;br&gt;remissinstanserna har avstyrkt utredningens förslag på denna punkt.&lt;br&gt;Remissinstansernas invändningar tar bl.a. sikte på att förslaget kan leda&lt;br&gt;till tvister om vilken diagnos en viss skada skall åsättas och till andra&lt;br&gt;gränsdragningsproblem vid val av bevisregel samtidigt som förslaget&lt;br&gt;försvårar handläggningen. Vidare har man påpekat att förslaget till av-&lt;br&gt;gränsning av klassiska arbetssjukdomar kan ifrågasättas ur vetenskaplig&lt;br&gt;synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att de skador för vilka utredningen reserverat den&lt;br&gt;nuvarande generösa bevisregeln i de allra flesta fall skulle klara även&lt;br&gt;den föreslagna skärpta bevisregeln - vilket också påpekats av utredning-&lt;br&gt;en - anser jag inte att det finns något bärande skäl för dubbla bevisreg-&lt;br&gt;ler. Att utredningarna i de oproblematiska skadefallen skulle underlättas&lt;br&gt;om den nuvarande bevisregeln bibehålls är inte ett tillräckligt skäl. För&lt;br&gt;egen del anser jag att ett system med dubbla bevisregler snarare skulle&lt;br&gt;försvåra prövningen än underlätta den. Som vissa remissinstanser på-&lt;br&gt;pekat kan man befara att det vid val av bevisregel kan uppstå svåra&lt;br&gt;avgränsningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller beviskravet har det vid remissbehandlingen framförts&lt;br&gt;förslag av innebörd att orsakssamband mellan ett olycksfall eller annan&lt;br&gt;skadlig inverkan i arbetet skall godtas om det är klart mera sannolikt att&lt;br&gt;det finns ett sådant samband än att det inte finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande begreppet klart mer sannolikt har regeringen i prop.&lt;br&gt;1985/86:83 med förslag till miljöskadelag i fråga om utformning av&lt;br&gt;orsakssamband och beviskrav hänvisat till att Högsta domstolen i några&lt;br&gt;fall avseende miljöskador och produktskador (NJA 1977 s. 176, 1981&lt;br&gt;s. 622 och 1982 s. 421) hade använt en sådan bevisregel i situationer då&lt;br&gt;olika av varandra oberoende sakförhållanden var för sig framstått som&lt;br&gt;tänkbar skadeorsak. Regeringen ansåg att bevisregeln i miljöskadelagen&lt;br&gt;borde formuleras på ett sätt som anslöt till den princip som Högsta dom-&lt;br&gt;stolen sålunda hade slagit fast. Regeringen förslog därför att en skada&lt;br&gt;skulle anses ha orsakats av en miljöstörning om det med hänsyn till&lt;br&gt;störningens och skadeverkningarnas art, andra möjliga skadeorsaker&lt;br&gt;samt omständigheterna i övrigt förelåg övervägande sannolikhet för ett&lt;br&gt;sådant orsakssamband. Detta blev också riksdagens beslut (bet.&lt;br&gt;LU 1985/86:25, rskr. 1985/86:176).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om bevisregelns utformning i miljöskadelagen kan anses ha&lt;br&gt;samma innebörd som den nu föreslagna bevisregeln i LAF anser jag att&lt;br&gt;så länge arbetsskadeförsäkringen är en socialförsäkring det finns skäl att&lt;br&gt;utforma bevisregeln så att den så nära som möjligt ansluter till för&lt;br&gt;socialförsäkringen kända begrepp. Arbetsskadeförsäkringsutredningen&lt;br&gt;har stannat för att formulera beviskravet som ett krav på övervägande&lt;br&gt;skäl för orsakssamband samtidigt som flertalet av remissinstanserna inte&lt;br&gt;funnit anledning att invända mot uttrycket som sådant. Dessutom skulle&lt;br&gt;enligt 7 § YFL i dess lydelse fram till den 1 januari 1968 orsakssam-&lt;br&gt;band anses föreligga mellan ett olycksfall i arbetet och en ådragen skada&lt;br&gt;såvida icke övervägande skäl talade däremot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad jag nu anfört anser jag att bevisregeln i LAF bör&lt;br&gt;utformas så att orsakssamband skall anses föreligga mellan en skada och&lt;br&gt;ett olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet om övervägande skäl&lt;br&gt;talar för ett sådant samband. Lagrådet har inte haft några erinringar i&lt;br&gt;denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är medveten om att tillämpningen av en skärpt bevisregel för de&lt;br&gt;&amp;quot;klassiska&amp;quot; arbetssjukdomarna i undantagsfall kan komma att medföra&lt;br&gt;att förekomst av konkurrerande skadeorsaker kan leda till att skadan inte&lt;br&gt;godkänns som arbetsskada. Jag ser dock inte detta som något avgörande&lt;br&gt;hinder. Om landvinningar inom den medicinska forskningen medför att&lt;br&gt;en viss sjukdom inte längre anses vara entydigt arbetsrelaterad och det i&lt;br&gt;det enskilda fallet framkommer andra orsaker till sjukdomens uppkomst&lt;br&gt;bör skadan inte godkännas som arbetsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av remissinstanserna har främst med utgångspunkt från utred-&lt;br&gt;ningens förslag om dubbla bevisregler invänt att förslaget kommer att&lt;br&gt;drabba kvinnor i första hand. Mitt förslag om en enhetlig bevisregel&lt;br&gt;innebär att kvinnors och mäns arbetssjukdomar kommer att bedömas&lt;br&gt;utifrån samma regler. Jag vill samtidigt erinra om att man vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av den i det föregående nämnda principen om försäkring i befint-&lt;br&gt;ligt skick bl.a. har att beakta att kvinnors förmåga i vissa avseenden är&lt;br&gt;annorlunda än mäns. Detta gäller t.ex. förmågan att tåla fysisk belast-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om försäkrad i befintligt skick tillämpas också i fråga om&lt;br&gt;orsakssamband mellan skadlig inverkan i arbetet och en ådragen skada.&lt;br&gt;Vid den bedömningen tas hänsyn till individfaktorer som kan bidra till&lt;br&gt;t.ex. längre läkningstid än normalt eller att skadan blivit svårare än&lt;br&gt;annars skulle ha blivit fallet. Mitt förslag om ett ökat krav på orsaks-&lt;br&gt;samband innebär inte någon ändring såvitt avser tillämpningen av principen&lt;br&gt;vid bedömningen av om det föreligger orsakssamband. Individfaktorer&lt;br&gt;som kan bidra till t.ex. längre läkningstid än normalt skall således allt-&lt;br&gt;jämt beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om individfaktorer leder in på problemen med de s.k. försäm-&lt;br&gt;ringsskadorna, dvs. av arbetet utlösta sjukdomsbesvär i en inte arbets-&lt;br&gt;relaterad grundsjukdom. Ofta rör det sig om besvär från ryggrad, leder&lt;br&gt;eller muskler. I dessa fall är det i regel svårt att avgöra om det är för-&lt;br&gt;hållanden i arbetet eller grundsjukdomens naturliga förlopp som orsakar&lt;br&gt;arbetsoförmågan. Enligt nuvarande praxis godkänns oftast försämringen&lt;br&gt;som arbetsskada så länge besvären kvarstår oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringsutredningen har övervägt behovet av en särskild&lt;br&gt;regel för bedömning av samband vid försämring av sjukdom som inte i&lt;br&gt;sig är orsakad av arbetet. Med en strängare bevisregel för mer svårbe-&lt;br&gt;dömbara sjukdomar behövs dock enligt utredningen inte någon särregle-&lt;br&gt;ring för dessa skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag instämmer i utredningens bedömning när det gäller försämrings-&lt;br&gt;skador. Effekten av den strängare bevisregeln bör i många fall bli att&lt;br&gt;försämringar kommer att godkännas som arbetsskada under en mer&lt;br&gt;begränsad tid än i dag. Därmed kommer arbetsskadeförsäkringen att&lt;br&gt;lämna ersättning för skadeföljder som har sin grund i arbetet medan&lt;br&gt;skadeföljder som beror på faktorer utanför arbetet inte längre kommer&lt;br&gt;att ersättas enligt LAF. Utan övertygande medicinskt underlag kommer&lt;br&gt;försämringen således inte att kunna godtas annat än under en kortare tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer i specialmotiveringen till förslagets närmare innebörd&lt;br&gt;vad avser försämringsskadoma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Anslutande lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En följdändring görs i 7 § lagen om statligt person-&lt;br&gt;skadeskydd så att det ökade kravet på orsakssamband gäller även&lt;br&gt;olycksfall som skall bedömas enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringsutredningen: Utredningens förslag föranleder&lt;br&gt;inte behov av ändringar i LSP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Inga invändningar har framförts mot utredningens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I 7 § lagen (1977:265) om statligt person-&lt;br&gt;skadeskydd (LSP) anges att om någon varit utsatt för olycksfall under&lt;br&gt;skyddstiden skall skada som han ådragit sig anses vara orsakad av&lt;br&gt;olycksfallet, om ej betydligt starkare skäl talar mot det. Bestämmelsen&lt;br&gt;är således såvitt gäller olycksfallsskador likalydande med bestämmelsen&lt;br&gt;i 2 kap. 2 § LAF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om en bevisregel för alla arbetsskador medför att det finns&lt;br&gt;skäl att överväga en anpassning i LSP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enhetliga regler bör så långt som möjligt eftersträvas i fråga om LAF&lt;br&gt;och LSP. Med hänsyn härtill och då olycksfall får anses tillhöra katego-&lt;br&gt;rin oproblematiska skador ser jag inte något skäl för att inte låta samma&lt;br&gt;krav på orsakssamband gälla även för olycksfall som skall bedömas&lt;br&gt;enligt LSP. Jag föreslår därför en ändring i nämnda paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande sjukdomar finns speciella bevisregler i 8 § LSP som bygg-&lt;br&gt;er på presumtion kopplade till skyddstiden och tid utanför skyddstiden.&lt;br&gt;Något behov av att ändra reglerna i 8 § LSP finns därmed inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om ändringar i LAF får återverkningar också för ersättning&lt;br&gt;enligt lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Övergångsbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De nya reglerna skall träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre föreskrifter bör tillämpas för skador som inträffat före&lt;br&gt;detta datum och som anmälts till allmän försäkringskassa senast&lt;br&gt;den 30 juni 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i&lt;br&gt;huvudsak med mitt. Utredningen har dock föreslagit att äldre föreskrifter&lt;br&gt;skall tillämpas på skador som inträffat före den 1 januari 1993 och som&lt;br&gt;anmälts till allmän försäkringskassa senast den 31 december 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Försäkringsöverdomstolen, Länsrätten i Stock-&lt;br&gt;holm och Sveriges Läkarförbund tillstyrker förslaget. Riksförsäkrings-&lt;br&gt;verket delar inte utredningens uppfattning att det behövs särskilda över-&lt;br&gt;gångsbestämmelser. Om reglerna ändras bör dessa fullt ut börja tilläm-&lt;br&gt;pas på arbetsskador som anmäls fr.o.m. den tidpunkt då det nya arbets-&lt;br&gt;skadebegreppet skall börja tillämpas. Verket anser vidare att förslaget&lt;br&gt;kan genomföras tidigast den 1 juli 1993. Statskontoret anser särskilda&lt;br&gt;övergångsregler obehövliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av remissinstanserna avstyrker eller visar tveksamhet till&lt;br&gt;utredningens förslag. Man befarar framför allt att lagen genom att den&lt;br&gt;får retroaktiv verkan skall leda till kostnadsövervältring på olika avtals-&lt;br&gt;försäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Arbetsskadeförsäkringsutredningen konstate-&lt;br&gt;rar att gängse lagstiftningsprincip på socialförsäkringsområdet, dvs. att&lt;br&gt;ny lagstiftning tillämpas på fall som inträffat efter lagens ikraftträdande,&lt;br&gt;för arbetsskadeförsäkringens del skulle leda till att det tar mycket lång&lt;br&gt;tid innan den nya lagstiftningen får fullt genomslag. Utredningen på-&lt;br&gt;pekar att det ännu 15 år efter yrkesskadeförsäkringslagens upphävande&lt;br&gt;anmäls åtskilliga skador för prövning enligt den lagen. Det innebär&lt;br&gt;också olägenheter för försäkringskassor och andra tillämpande organ att&lt;br&gt;under en lång följd av år tvingas tillämpa olika regelsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund har utredningen övervägt om övergångsbestäm-&lt;br&gt;melserna kan utformas på annat sätt för att ge den nya lagen genomslag&lt;br&gt;i ett tidigare skede. Utredningen har diskuterat olika alternativ och där-&lt;br&gt;vid funnit att det vore möjligt att uppnå en relativt snabb genomslags-&lt;br&gt;kraft om den nya lagen skulle göras tillämplig på alla arbetsskador som&lt;br&gt;inte anmälts till försäkringskassan före ikraftträdandet. Därigenom skulle&lt;br&gt;man med en gång kunna avgränsa de arbetsskador som skall bedömas&lt;br&gt;efter ny respektive äldre lagstiftning. De tillämpande organen skulle&lt;br&gt;visserligen få tillämpa parallella regelsystem under en viss övergångs-&lt;br&gt;period men denna torde bli relativt begränsad. De kostnadsmässiga kon-&lt;br&gt;sekvenserna av lagändringarna skulle också kunna uppnås inom en rim-&lt;br&gt;lig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har emellertid funnit att ett sådant förslag skulle få följd-&lt;br&gt;verkningar för de avtalsbundna trygghetsförsäkringama. Villkoren i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa försäkringar gäller för ett år i taget och är utformade så att de&lt;br&gt;omfattar alla de arbetsskador som inträffar under detta år. Hittills har&lt;br&gt;villkoren innehållsmässigt stämt överens med vad LAF föreskriver om&lt;br&gt;vad som skall anses som en arbetsskada. Om detta inte längre kommer&lt;br&gt;att vara fallet skulle en försäkrad, som anmält en arbetsskada först efter&lt;br&gt;lagändringen fast den visat sig före och som får avslag på sitt ersätt-&lt;br&gt;ningsanspråk enligt den nya lagen, ha rätt att vända sig till AMF-trygg-&lt;br&gt;hetsförsäkring och yrka ersättning. AMF-trygghetsförsäkring skulle i ett&lt;br&gt;sådant läge bli skyldig att pröva skadan enligt de för skadeåret gällande&lt;br&gt;försäkringsvillkoren. Om skadan är att bedöma som arbetsskada enligt&lt;br&gt;villkoren, dvs. som en arbetsskada enligt äldre lag, får trygghetsförsäk-&lt;br&gt;ringen bära hela den del av kostnaden för den försäkrades inkomstförlust&lt;br&gt;som överstiger ersättningen enligt AFL. I dessa fall skulle det enligt&lt;br&gt;utredningen ske en övervältring av kostnadsansvaret från arbetsskadeför-&lt;br&gt;säkringen till trygghetsförsäkringen. På det statliga området skulle inte&lt;br&gt;samma konsekvenser uppstå eftersom personskadeavtalet innehåller en&lt;br&gt;regel att ersättning endast lämnas i sådana fall där skadan förklarats vara&lt;br&gt;en arbetsskada enligt LAF. Ändringar i arbetsskadeförsäkringen får&lt;br&gt;enligt utredningen därigenom omedelbart genomslag också för person-&lt;br&gt;skadeavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnda följdverkningar för trygghetsförsäkringen har medfört att utred-&lt;br&gt;ningen stannat för en övergångsregel som innebär att äldre lag skall gälla&lt;br&gt;för arbetsskador som inträffat före lagändringen under förutsättning att&lt;br&gt;arbetsskadan anmäls till försäkringskassan inom en viss tid efter lagänd-&lt;br&gt;ringen. Denna tid bör enligt utredningen kunna begränsas till ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den traditionella lösningen att låta äldre lag gälla för skador som in-&lt;br&gt;träffat före lagändringen och ny lag för skador som inträffat efter änd-&lt;br&gt;ringen bör enligt min mening undvikas i detta fall, då den leder till en&lt;br&gt;mycket utdragen övergångsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om att äldre lag skall gälla arbetsskador som&lt;br&gt;inträffat före lagändringen och som anmälts till försäkringskassan inom&lt;br&gt;viss tid efter ändringen synes på ett godtagbart sätt uppfylla kraven på&lt;br&gt;att den nya lagstiftningen skall få genomslag inom rimlig tid. Eftersom&lt;br&gt;förslaget inte kan anses strida mot grundlagen eller mot allmänt veder-&lt;br&gt;tagna principer i övrigt om förbud mot retroaktiv lagstiftning ser jag&lt;br&gt;inga principiella hinder mot en sådan lösning. Jag anser därför att de&lt;br&gt;nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 januari 1993 och att äldre&lt;br&gt;föreskrifter bör tillämpas för skador som inträffat före detta datum och&lt;br&gt;som anmälts till försäkringskassan före en viss dag. Enligt min uppfatt-&lt;br&gt;ning är det tillräckligt om tiden för anmälan begränsas till ett halvt år.&lt;br&gt;Äldre föreskrifter bör således gälla för skador som inträffat före ikraft-&lt;br&gt;trädandet och som anmälts till försäkringskassan före den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär att arbetsskador som godkänts enligt äldre bestämmelser&lt;br&gt;även fortsättningsvis skall bedömas enligt dessa. Recidiv (återfall) av en&lt;br&gt;sådan arbetsskada skall därmed också prövas enligt de äldre bestämmel-&lt;br&gt;serna. Detsamma gäller frågan om fortsatt rätt till livränta då en tids-&lt;br&gt;begränsad livränta löpt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelsen kan komma att få betydelse för trygghetsför-&lt;br&gt;säkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är medveten om att ett ikraftträdande den 1 januari 1993 kan&lt;br&gt;komma att medföra olägenheter för Riksförsäkringsverket och försäk-&lt;br&gt;ringskassorna att hinna vidta de åtgärder i fråga om utbildning och in-&lt;br&gt;formation som behövs för reformens genomförande. Jag ser det dock&lt;br&gt;som angeläget att de nya skärpta reglerna i LAF införs utan dröjsmål.&lt;br&gt;Mot bakgrund av att samordningstiden i arbetsskadeförsäkringen är&lt;br&gt;180 dagar samt med beaktande av försäkringskassornas ärendebalanser&lt;br&gt;bedömer jag att det kommer att finnas erforderligt rådrum för informa-&lt;br&gt;tion och utbildning av försäkringskassornas personal m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Förenklad beräkning av retroaktiv livränta&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av 4 kap. 1 § första stycket LAF framgår att en försäkrad, som till följd&lt;br&gt;av arbetsskada har fått sin förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete&lt;br&gt;nedsatt med minst en femtondel, sedan den sjukdom som förorsakats av&lt;br&gt;skadan har upphört, har rätt till ersättning i form av livränta för den&lt;br&gt;inkomstförlust som uppkommer. Livränta utges dock inte om förlusten&lt;br&gt;för år räknat understiger en fjärdedel av det basbelopp som gällde vid&lt;br&gt;början av det år då livräntan skulle börja utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 § samma kapitel utgår livränta med så stor andel av livränte-&lt;br&gt;underlaget som svarar mot graden av nedsättning av den försäkrades&lt;br&gt;förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livränteunderlaget utgörs enligt 5 § samma kapitel för den som är&lt;br&gt;sjukpenningförsäkrad enligt 3 kap. AFL av hans eller hennes sjukpen-&lt;br&gt;ninggrundande inkomst vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utgå&lt;br&gt;eller den inkomst som då skulle ha utgjort den sjukpenninggrundande&lt;br&gt;inkomsten om försäkringskassan hade känt till samtliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som inte är sjukpenningförsäkrad enligt AFL men likväl har&lt;br&gt;inkomst av förvärvsarbete utgörs livränteunderlaget enligt 6 § samma&lt;br&gt;kapitel av den inkomst som skulle ha utgjort den sjukpenninggrundande&lt;br&gt;inkomsten om han eller hon varit sjukpenningförsäkrad, dock lägst&lt;br&gt;6 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fastställda livräntan anknyts till basbeloppet och omräknas vid för-&lt;br&gt;ändring av detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 kap. 12 § LAF skall beslut om livränta omprövas, om ändring&lt;br&gt;av betydelse har skett i de förhållanden som var avgörande för beslutet.&lt;br&gt;Livränta för förfluten tid får dock inte minskas eller dras in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAF innehåller inte några bestämmelser som reglerar hur beräkningen&lt;br&gt;av livräntor retroaktivt skall ske utan frågan har överlåtits till rätts-&lt;br&gt;tillämpningen. Enligt den praxis som numera gäller skall, i en situation&lt;br&gt;då det är fråga om att bestämma livränta för förfluten tid. redan kända&lt;br&gt;löneförhöjningar beaktas och dessa läggas till grund för bestämmande av&lt;br&gt;livränteunderlag från avtalstidpunkten eller i förekommande fall fr.o.m.&lt;br&gt;den senare tidpunkt från vilken inkomständringen gäller. Detta innebär&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att en ny beräkning av livränta för retroaktiv tid måste göras vid varje&lt;br&gt;nytt löneavtal som berör retroaktivtiden. Detta kan i sin tur medföra att&lt;br&gt;livräntans storlek blir beroende av vid vilken tidpunkt försäkringskassan&lt;br&gt;meddelar beslut om livränta vid i övrigt identiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket har i en skrivelse till Socialdepartementet den&lt;br&gt;30 januari 1992 föreslagit ändringar i 4 kap. LAF så att såväl retroak-&lt;br&gt;tiva livräntor som framåtverkande livräntor fastställs enligt samma prin-&lt;br&gt;ciper. Skrivelsen har remissbehandlats. En förteckning över remissin-&lt;br&gt;stanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5. Remiss-&lt;br&gt;svaren finns tillgängliga i Socialdepartementets ärende S92/1216/F.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Livränteunderlag för retroaktiv livränta&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: När livränta beviljas för förfluten tid skall livränte-&lt;br&gt;underlaget utgöras av den försäkrades sjukpenninggrundande&lt;br&gt;inkomst vid den tidpunkt från vilken livräntan skall utges första&lt;br&gt;gången eller den inkomst som då skulle ha utgjort hans eller hen-&lt;br&gt;nes sjukpenninggrundande inkomst om försäkringskassan hade&lt;br&gt;känt till samtliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer i sak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom LO tillstyrker&lt;br&gt;förslaget. LO anser att den nuvarande tillämpningen av reglerna bör&lt;br&gt;gälla även fortsättningsvis. En kortare handläggningstid hos försäkrings-&lt;br&gt;kassorna och rätt bedömningar från början skulle medföra att retroaktiva&lt;br&gt;beräkningar nästan aldrig skulle behöva göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Försäkringsöverdomstolen har i två referera-&lt;br&gt;de rättsfall (FÖD 1989:15 och 1990:26) slagit fast följande principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. När livränta enligt LAF beviljas retroaktivt för tidsperioder med&lt;br&gt;klart åtskilda variationer av inkomstförlusten, har livräntan beviljats för&lt;br&gt;varje tidsperiod för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om retroaktivt verkande löneavtal föreligger vid tidpunkten för&lt;br&gt;försäkringskassans slutliga fastställande av livränteunderlaget enligt&lt;br&gt;4 kap. 5 § LAF skall avtalet beaktas fr.o.m. dagen för dess tillkomst&lt;br&gt;men inte för tid dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket framhåller i sin skrivelse att den praxis vad&lt;br&gt;gäller retroaktiv beräkning av livräntor som nu tillämpas får till följd att&lt;br&gt;försäkringskassorna i samband med retroaktiva livräntebeslut i varje&lt;br&gt;enskilt fall måste utreda de avtalsförändringar som skett under den tid&lt;br&gt;som ligger före kassans beslut. Därefter måste man göra en jämförelse&lt;br&gt;mellan storleken av en enda basbeloppsuppräknad livränta och den fak-&lt;br&gt;tiska inkomstförlusten vid varje inkomstförändring. Retroaktiva beslut&lt;br&gt;om livräntor innebär ofta att livräntor börjar utges med utgångspunkt&lt;br&gt;från en tidpunkt flera år tillbaka i tiden. I stället för att fastställa ett&lt;br&gt;livränteunderlag måste försäkringskassan nu utreda när inkomstföränd-&lt;br&gt;ringama inträffade och när de olika avtalen träffades olika år. Det är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heller inte ovanligt att det inträffar flera avtalsförändringar under ett år.&lt;br&gt;Det uppkommer vidare ett merarbete för arbetsgivarna samtidigt som det&lt;br&gt;kan dröja avsevärt innan den försäkrade får sin ersättning utbetald.&lt;br&gt;Dessutom innebär den nya ordningen ett ganska betydande merarbete för&lt;br&gt;försäkringskassorna. Administrationsökningen till följd av denna praxis&lt;br&gt;kan beräknas motsvara kostnader för ca 175 årsarbetare vid försäkrings-&lt;br&gt;kassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna om livränteunderlag i 4 kap. 5 § LAF har&lt;br&gt;medfört att olika principer kommit att tillämpas beroende på om det gällt&lt;br&gt;retroaktiva eller framåtverkande livräntor. Detta är enligt min mening&lt;br&gt;otillfredsställande. En ändring bör därför göras i nämnda paragraf så att&lt;br&gt;såväl retroaktiva livräntor som framåtverkande livräntor fastställs enligt&lt;br&gt;samma principer. Jag föreslår att livränteunderlaget när livränta beviljas&lt;br&gt;för förfluten tid skall fastställas med utgångspunkt från den försäkrades&lt;br&gt;sjukpenninggrundande inkomst vid livräntans begynnelsetidpunkt. Denna&lt;br&gt;tidpunkt kommer således att vara avgörande för livräntans storlek och&lt;br&gt;det då fastställda livränteunderlaget kommer att gälla för den framtida&lt;br&gt;livräntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att ett retroaktivt verkande löneavtal, som har&lt;br&gt;träffats före försäkringskassans beslut om livränta, kommer att påverka&lt;br&gt;storleken av livränteunderlaget under förutsättning att avtalet omfattar&lt;br&gt;begynnelsetidpunkten för livräntan. Retroaktivt verkande löneavtal som&lt;br&gt;träffats sedan livräntan börjat utges berörs i följande avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om ändring i 4 kap. 5 § LAF föranleder en motsvarande&lt;br&gt;ändring i 6 § samma kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Omprövning av livränta vid retroaktiva löneavtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Om löneavtal träffas med retroaktiv verkan sedan&lt;br&gt;livränta börjat utges skall livränteunderlaget få höjas om avtalet&lt;br&gt;omfattar begynnelsetidpunkten för livräntan och den försäkrade&lt;br&gt;ansöker hos försäkringskassan om omprövning av livränteunder-&lt;br&gt;laget inom två år från det beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom LO tillstyrker&lt;br&gt;förslaget. Också i denna del anser LO att den nuvarande tillämpningen&lt;br&gt;av reglerna bör gälla även fortsättningsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som framgår av det föregående har tidpunk-&lt;br&gt;ten för försäkringskassans beslut betydelse för om ett retroaktivt verkan-&lt;br&gt;de löneavtal skall beaktas. Utdragna avtalsförhandligar kan således med-&lt;br&gt;föra att livränta beviljas på en lägre nivå än om förhandlingarna hade&lt;br&gt;varit slutförda när livränta börjar utgå. Detta förhållande är enligt min&lt;br&gt;mening inte tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelserna i 4 kap. 12 § LAF kan ett beslut om livränta&lt;br&gt;omprövas om ändring av betydelse skett i de förhållanden som var av-&lt;br&gt;görande för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör man sträva efter att så långt som möjligt tillse&lt;br&gt;att livränteunderlaget ligger på rätt nivå i förhållande till när livräntan&lt;br&gt;börjar utges. Jag anser därför att livränteunderlaget bör få höjas om ett&lt;br&gt;löneavtal med retroaktiv verkan har träffats efter försäkringskassans&lt;br&gt;beslut och avtalet omfattar begynnelsetidpunkten för livräntan. En förut-&lt;br&gt;sättning bör därvid vara att den försäkrade ansöker hos försäkrings-&lt;br&gt;kassan om höjning av livränteunderlaget inom två år från det beslutet&lt;br&gt;meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En försäkrad som på grund av en arbetsskada bytt arbete och därige-&lt;br&gt;nom fått vidkännas ett inkomstbortfall har i regel rätt till livränta. Om&lt;br&gt;ett löneavtal leder till att inkomsten i det nya arbetet ändras retroaktivt&lt;br&gt;bör försäkringskassan med stöd av den allmänna omprövningsregeln i&lt;br&gt;4 kap. 12 § LAF pröva huruvida det finns skäl att ändra även inkomsten&lt;br&gt;efter skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Samordningsreglerna vid sammanträffande av&lt;br&gt;förmåner m.m. enligt lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt 17 kap. 1 § första stycket AFL skall en retroaktivt utbetalad er-&lt;br&gt;sättning enligt denna lag minskas om annan ersättning enligt samma lag&lt;br&gt;tidigare utbetalats för samma tid. Minskningen skall ske med det belopp&lt;br&gt;som överstiger vad som skulle ha utgetts om beslut om båda ersättning-&lt;br&gt;arna hade förelegat samtidigt. Avräkningen mellan ersättningarna skall&lt;br&gt;därvid ske månadsvis. Avräkningen får även avse vad försäkringskassan&lt;br&gt;eller en arbetslöshetskassa för samma tid tidigare betalat ut enligt en&lt;br&gt;annan författning. Hänvisning till detta lagrum görs även i andra författ-&lt;br&gt;ningar, t.ex. i LAF och lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket har i en skrivelse till Socialdepartementet den&lt;br&gt;29 mars 1990 föreslagit att bestämmelserna ändras så att kravet på att&lt;br&gt;avräkningen mellan ersättningarna skall ske månad för månad slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 denna skrivelse tar Riksförsäkringsverket också upp bestämmelsen i&lt;br&gt;17 kap. 3 § AFL, av vilken följer att man vid tillämpning av 1 och 2 §§&lt;br&gt;i samma kapitel inte skall beakta tillägg till pension. Detta innebär bl.a.&lt;br&gt;att tidigare uppburen sjukpenning inte får avräknas mot retroaktivt be-&lt;br&gt;viljat kommunalt bostadstillägg (KBT) för samma tid. Verket föreslår att&lt;br&gt;bestämmelsen ändras så att avräkning enligt 1 § får ske mot retroaktivt&lt;br&gt;beviljat KBT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverkets skrivelse har remissbehandlats. En förteckning&lt;br&gt;av remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende (bilaga 5).&lt;br&gt;Remissvaren finns tillgängliga i Socialdepartementets ärende S90/1846/F.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Månatlig avräkning vid retroaktiva utbetalningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Kravet i 17 kap. 1 § AFL om att avräkning mellan&lt;br&gt;ersättningar avseende samma tidsperiod skall ske månad för&lt;br&gt;månad vid retroaktiv utbetalning slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverkets förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker förslaget.&lt;br&gt;Försäkringsrätten för Södra Sverige och Länsrätten i Stockholms län&lt;br&gt;anför att det i och för sig är önskvärt med en avräkning månad för&lt;br&gt;månad men motsätter sig inte att regeln slopas med tanke på de admini-&lt;br&gt;strativa svårigheter som är förknippade med avräkningsförfarandet.&lt;br&gt;Försäkringsöverdomstolen förklarar sig inte kunna tillstyrka förslaget på&lt;br&gt;det föreliggande materialet eftersom man inte kan överblicka konsekven-&lt;br&gt;serna i olika avräkningssituationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Många av de ärenden som gäller uträkning av&lt;br&gt;pension och livräntor har långa retroaktivtider. I samband med uträkning&lt;br&gt;av ersättning för förfluten tid skall försäkringskassan göra en avräkning&lt;br&gt;gentemot ersättningar som betalats ut tidigare för samma tidsperiod. Det&lt;br&gt;kan bli fråga om mycket omfattande uträkningar eftersom jämförelsen&lt;br&gt;skall ske månad för månad. Vid uträkningen krävs bl.a. tillgång till&lt;br&gt;uppgifter om utbetald sjukpenning vilka vid långa retroaktivtider måste&lt;br&gt;hämtas fram ur arkiv. Ar retroaktivtiden längre än tolv månader måste&lt;br&gt;ärendet handläggas helt manuellt. Hanteringen blir därmed mycket tids-&lt;br&gt;ödande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget aktualiserades redan i prop. 1982/83:3 om samordnings-&lt;br&gt;frågor inom det socialpolitiska bidragssystemet. Socialförsäkringsut-&lt;br&gt;skottet avvisade förslaget i sitt betänkande 1982/83:14 (s. 35) och för-&lt;br&gt;ordade en avräkning månad för månad med motivering att de olika kom-&lt;br&gt;pensationsnivåer som fanns kunde ge upphov till icke önskade effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringsutskottet tog under 1988/89 års riksmöte upp frågan&lt;br&gt;på nytt med anledning av en motion rörande samordningsreglerna i&lt;br&gt;17 kap. 1 § AFL jämförd med 6 kap. 7 § LAF där det framhölls att&lt;br&gt;uträkningen av retroaktiva livräntebelopp skulle förenklas om beräk-&lt;br&gt;ningarna kunde göras kalenderårsvis eller för hela retroaktivtiden. Ut-&lt;br&gt;skottet erinrade (bet. 1988/89:SfUl 1, s. 14) om att ett förenklat avräk-&lt;br&gt;ningsförfarande mellan sjukpenning enligt AFL och sjukpenning enligt&lt;br&gt;LAF hade införts. Utskottet ansåg att motionen inte borde föranleda&lt;br&gt;någon riksdagens åtgärd med anledning av att Riksförsäkringsverket då&lt;br&gt;i ett förslag till åtgärdspaket hade presenterat en lösning av samma inne-&lt;br&gt;börd som den motionen avsåg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den administrativa hanteringen vid retroaktiva utbetalningar av försäk-&lt;br&gt;ringsersättningar till personer som uppburit ersättning enligt AFL eller&lt;br&gt;socialbidrag för samma tidsperiod blir, som framgår av vad jag beskrivit&lt;br&gt;i det föregående, omfattande. De farhågor som framförts av Försäk-&lt;br&gt;ringsöverdomstolen angående konsekvenserna av en förändring av reg-&lt;br&gt;lerna vid retroaktiva betalningar måste dock beaktas. När det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning till personer som uppburit sjukpenning som långtidssjukskriv-&lt;br&gt;na är sjukpenningen normalt sett är högre än pensionen och beloppen&lt;br&gt;tämligen lika månad för månad. För den som har flera sjukskrivnings-&lt;br&gt;perioder under den tid som den retroaktiva ersättningen avser kan en&lt;br&gt;månatlig avräkning medföra att den försäkrade blir överkompenserad.&lt;br&gt;Den situationen undviks vid en gemensam avräkning för tidigare utbetalt&lt;br&gt;belopp. En person som uppburit löpande socialbidrag torde i praktiken&lt;br&gt;inte beröras av om avräkningen sker månatligt eller i klump. Den grupp&lt;br&gt;för vilken det skulle kunna vara en nackdel med en övergång till en&lt;br&gt;samlad avräkning är personer som temporärt uppburit socialbidrag och&lt;br&gt;som samtidigt haft en låg pension. Denna situation torde dock vara&lt;br&gt;relativt ovanlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser jag att den stora administrativa belastning&lt;br&gt;som de nuvarande reglerna om avräkning månad för månad medför&lt;br&gt;motiverar en ändring av 17 kap. 1 § AFL så att kravet på att avräkning&lt;br&gt;mellan ersättningarna skall ske månad för månad slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Avräkning mot retroaktivt beviljat kommunalt&lt;br&gt;bostadstillägg till folkpension (KBT)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Någon ändring av bestämmelserna i 17 kap. 3 §&lt;br&gt;AFL bör inte göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverkets förslag: Bestämmelserna ändras så att hinder&lt;br&gt;inte föreligger att göra avräkning enligt 17 kap. 1 § mot retroaktivt&lt;br&gt;beviljat KBT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invänd-&lt;br&gt;ningar mot Riksförsäkringsverkets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Kommunala bostadstillägg till folkpen-&lt;br&gt;sion (KBT) är inkomstprövade och reglerna för denna prövning återfinns&lt;br&gt;i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till&lt;br&gt;folkpension. En särskild utredning med uppgift att se över systemet med&lt;br&gt;KBT har i ett betänkande (SOU 1992:21) om bostadsstöd till pensionärer&lt;br&gt;föreslagit att KBT görs om till ett statligt bostadsstöd. Syftet med ut-&lt;br&gt;redningens förslag är att åstadkomma enhetligare regler över landet.&lt;br&gt;Betänkandet, som har remissbehandlats, bereds för närvarande inom&lt;br&gt;Socialdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av planerade förändringar vad gäller bostadsstödet till&lt;br&gt;pensionärer bör den föreslagna regeländringen inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Ikraftträdande, kostnader och administration&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna vad gäller de föreslagna&lt;br&gt;ändringarna i 2 kap. LAF har redan behandlats i det föregående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även övriga förslag bör träda i kraft den 1 januari 1993. Beträffande&lt;br&gt;de föreslagna ändringarna i 4 kap. LAF får detta till följd att änd-&lt;br&gt;ringarna kommer att tillämpas på beslut om livränta och beslut om om-&lt;br&gt;prövning av livränta även i det fall att livräntan avser tid före den&lt;br&gt;1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslagens effekter på arbetsskadeförsäkringens kostna-&lt;br&gt;der har Arbetsskadeförsäkringsutredningen framhållit att de av utred-&lt;br&gt;ningen gjorda beräkningarna vilar på ett underlag som inte givit ut-&lt;br&gt;rymme för några mer fördjupade analyser. Utredningen har med denna&lt;br&gt;reservation bedömt att de föreslagna förändringarna, när de tillämpas&lt;br&gt;vid samtliga bedömningar av anmälda skador, kommer att minska an-&lt;br&gt;talet godkända arbetssjukdomar med mellan 40 % och 50 %. Mot bak-&lt;br&gt;grund av att den statsfmansiella besparingen för att sjukpenning enligt&lt;br&gt;AFL utges i stället för arbetsskadesjukpenning är 10 % har utredningen&lt;br&gt;bedömt att kostnaderna för arbetsskadesjukpenning kan minskas med ca&lt;br&gt;236 miljoner kronor per år (beräknat utifrån 1990 års kostnader). Liv-&lt;br&gt;räntekostnaderna beräknas minska med 1 500 miljoner kronor per år på&lt;br&gt;längre sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagen kommer enligt min bedömning att på sikt leda till stora&lt;br&gt;besparingar vad gäller arbetsskadeförsäkringens kostnader. De samman-&lt;br&gt;tagna effekterna av de förändrade reglerna kommer dock att inträda&lt;br&gt;successivt. En försiktig uppskattning ger vid handen att försäkringens&lt;br&gt;kostnader år 1996 uppgår till ca 11 800 miljoner kronor och att kostna-&lt;br&gt;derna utan de föreslagna förändringarna kan beräknas till ca&lt;br&gt;13 800 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom förslagen om att förenkla beräkningen av retroaktiva livräntor&lt;br&gt;undviks en adminstrativ belastning på försäkringskassorna motsvarande&lt;br&gt;ca 40 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de administrativa konsekvenserna av förslagen avser jag&lt;br&gt;att återkomma till frågan i samband med budgetbehandlingen av försäk-&lt;br&gt;ringskassornas totala administrativa resursbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet vad jag nu anfört har inom Socialdepartementet upprättats&lt;br&gt;förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till ändring i lagen om arbetsskadeförsäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändringen i första stycket krävs i fortsättningen att det skall&lt;br&gt;föreligga en hög grad av sannolikhet för att ett ämne eller annan faktor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 arbetet skall anses skadlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär ingen principiell förändring vad avser arbetsskade-&lt;br&gt;försäkringens generella skadebegrepp. I enlighet med nuvarande praxis&lt;br&gt;skall med skadlig inverkan förstås varje i arbetsmiljön förekommande&lt;br&gt;faktor som kan påverka den fysiska eller psykiska hälsan ogynnsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya kriteriet innebär att den samlade kunskapen med en betydande&lt;br&gt;grad av sannolikhet måste tala för att en faktor i miljön är skadlig. Detta&lt;br&gt;blir fallet då det föreligger en väsentlig kunskap inom medicinsk eller&lt;br&gt;annan vetenskap för att en viss faktor har en sådan skadebringande&lt;br&gt;egenskap. Uppfattningen att en viss faktor med hög grad av sannolikhet&lt;br&gt;kan orsaka skada måste därvid vara relativt allmänt accepterad. Saknas&lt;br&gt;en sådan uppslutning, t.ex. då olika forskares och läkares uppfattning på&lt;br&gt;ett mer markant sätt går isär beträffande den skadebringande effekten,&lt;br&gt;kan kravet på en hög grad av sannolikhet inte anses uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en faktor i det enskilda fallet skall kunna bedömas som skadlig&lt;br&gt;räcker det inte att konstatera att den i sig har en skadebringande effekt.&lt;br&gt;Det måste också framgå att exponeringen för faktorn varit av sådan&lt;br&gt;omfattning, intensitet och varaktighet att dessa förhållanden samman-&lt;br&gt;vägda medger bedömningen att hög grad av sannolikhet för skadlighet&lt;br&gt;föreligger. Skadligheten hos vissa arbetsmiljöfaktorer, i första hand&lt;br&gt;vissa ämnen, kan dock vara så uttalad att även exponering för en mycket&lt;br&gt;låg kvantitet under kort tid med hög grad av sannolikhet kan ge upphov&lt;br&gt;till skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt andra stycke undantas, i enlighet med vad Lagrådet före-&lt;br&gt;slagit, vissa skador som är av psykisk eller psykosomatisk natur. Undan-&lt;br&gt;taget avser samma skador som hittills inte ersatts av försäkringen enligt&lt;br&gt;uttalanden i prop. 1975/76:197.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i denna paragraf innebär att samband skall anses föreligga&lt;br&gt;om övervägande skäl talar för det. Denna regel skall tillämpas för alla&lt;br&gt;typer av arbetsskador, såväl sådana som beror på olycksfall som sådana&lt;br&gt;som beror på annan skadlig inverkan. Det krävs således en positiv be-&lt;br&gt;visning för att den skadliga inverkan har orsakat sjukdom eller skada i&lt;br&gt;det enskilda fallet. Av utredningen skall framgå att övervägande skäl&lt;br&gt;talar för att det är den skadliga inverkan som givit upphov till sjuk-&lt;br&gt;domen eller skadan. Liksom tidigare skall principen om &amp;quot;försäkrad i&lt;br&gt;befintligt skick&amp;quot; tillämpas. Däremot kan den nuvarande principen att&lt;br&gt;avgörandet i tveksamma fall bör utfalla till den försäkrades förmån inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;längre upprätthållas, t.ex. om två likvärdiga medicinskt sakkunniga har&lt;br&gt;olika uppfattning i sambandsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållanden utanför arbetet, t.ex. olika fysiskt ansträngande aktivite-&lt;br&gt;ter på fritiden eller socialt, ekonomiskt eller psykiskt påfrestande för-&lt;br&gt;hållanden i privatlivet, kan leda till att övervägande skäl inte kan anses&lt;br&gt;tala för ett samband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skärpta bevisregeln innebär inte att man flyttar över utrednings-&lt;br&gt;skyldigheten på den försäkrade. Liksom hittills skall det ankomma på&lt;br&gt;försäkringsorganen att självmant svara för att tillfredsställande underlag&lt;br&gt;föreligger innan ett ärende prövas slutligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna bevisregeln blir även tillämplig på bedömningen av&lt;br&gt;anmälda återfall (recidiv) av skador. Övervägande skäl måste även i&lt;br&gt;dessa fall tala för att de besvär som på nytt uppträder är orsakade av&lt;br&gt;tidigare godtagen skadlig inverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukdom eller besvär som har sitt primära ursprung i t.ex. en ålders-&lt;br&gt;förändring kan försämras utan inverkan av påvisbara yttre faktorer.&lt;br&gt;Övertygande medicinskt material bör krävas för att en sjukskrivning i ett&lt;br&gt;försämringsfall skall kunna relateras till arbetet så länge sjukskri vnings-&lt;br&gt;tiden pågår. Om sådant inte föreligger bör ersättning inte utges efter&lt;br&gt;samordningstiden utan fortsatt sjukskrivning bör då relateras till grund-&lt;br&gt;sjukdomen. Bedömningar som inte är mera allmänt accepterade inom&lt;br&gt;den medicinska sakkunskapen kan inte heller i detta fall ensamma läggas&lt;br&gt;till grund för ett bifall vid en sambandsbedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den begränsning av sambandstidens längd som blir en följd av den nya&lt;br&gt;bevisregeln kommer också att påverka bedömning av rätten till livränta.&lt;br&gt;Den kommer att leda till att livränta kommer att utges endast i de fall&lt;br&gt;där den skadliga inverkan har gett upphov till en bestående arbetsoför-&lt;br&gt;måga. Om det är fråga om en försämring av en icke arbetsrelaterad&lt;br&gt;grundsjukdom gäller detta om försämringen lett till bestående arbetsoför-&lt;br&gt;måga. I fall där man har anledning anta att grundsjukdomen efter en tid&lt;br&gt;kommer att bli den helt dominerande förklaringen till arbetsoförmågan&lt;br&gt;bör livräntan tidsbegränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om livränteprövningen aktualiseras av omplacering eller arbetsbyte,&lt;br&gt;föreligger rätt till livränta endast under den förutsättningen att det är&lt;br&gt;försämringen i sig och inte förekomsten av grundsjukdomen som föran-&lt;br&gt;leder omplaceringen eller arbetsbytet. Det måste alltså vara fråga om en&lt;br&gt;bestående försämring som omöjliggör att den försäkrade fortsätter i det&lt;br&gt;tidigare arbetet. Ett fortsatt medicinskt samband med den skadliga inver-&lt;br&gt;kan i arbetet skall föreligga. Ar det däremot den grundläggande icke&lt;br&gt;arbetsrelaterade sjukdomen som föranleder arbetsbytet eller omplace-&lt;br&gt;ringen skall livränta inte utges. Om den försäkrade riskerar att försämra&lt;br&gt;en icke arbetsrelaterad grundsjukdom genom att fortsätta i ett olämpligt&lt;br&gt;arbete skall det förhållandet att han eller hon byter till ett lämpligare&lt;br&gt;men sämre betalt arbete inte i sig utgöra grund för livränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att endast ett livränteunderlag skall fastställas vid en&lt;br&gt;arbetsskada. Livränteunderlaget skall grunda sig på inkomsten vid den&lt;br&gt;tidpunkt från vilken livräntan för första gången skall börja utges. När&lt;br&gt;försäkringskassan fattar beslut om livränta kan löneavtal som träffats&lt;br&gt;fram till beslutstidpunkten beaktas. En retroaktivt höjd inkomst skall&lt;br&gt;därvid påverka inkomstunderlaget till den del höjningen avser inkomsten&lt;br&gt;vid livräntans begynnelsetidpunkt. Om inkomsten höjs från senare tid-&lt;br&gt;punkter skall nya livränteunderlag således inte beräknas. Genom ett&lt;br&gt;tillägg till 12 § kan senare träffade löneavtal beaktas i samband med&lt;br&gt;omprövning av livräntebeslutet endast om inkomständringen hänför sig&lt;br&gt;till den tidpunkt då livräntan ursprungligen började utges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om livräntan tidsbegränsas och en ny livränteperiod senare böljar&lt;br&gt;löpa skall den senare livräntan grundas på samma livränteunderlag som&lt;br&gt;den tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att livränteunderlaget i vissa fall inte måste grunda sig på den aktuella&lt;br&gt;inkomsten när livräntan börjar utges följer av 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika livränteunderlag för skilda perioder kan fortfarande komma i&lt;br&gt;fråga när det gäller tillämpningen av bestämmelserna i 9 och 10 §§ om&lt;br&gt;livränteunderlaget för den som skadar sig i unga år eller under utbild-&lt;br&gt;ningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt som enligt 5 § skall livränteunderlaget även för den&lt;br&gt;som ej är sjukpenningförsäkrad fastställas med hänsyn till inkomsten vid&lt;br&gt;den tidpunkt då livräntan för första gången skall börja utges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf anges att ett beslut om livränta skall omprövas om&lt;br&gt;ändring av betydelse har skett i de förhållanden som var avgörande för&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt andra stycke anges villkoren för när livränteunderlaget vid&lt;br&gt;en sådan omprövning får ändras. En förutsättning är att ett retroaktivt&lt;br&gt;verkande löneavtal träffats efter försäkringskassans beslut om livränta.&lt;br&gt;Avtalet skall omfatta den tidpunkt från vilken livräntan första gången&lt;br&gt;började utges. Omprövning skall begäras inom två år från det försäk-&lt;br&gt;ringskassans beslut som begärs omprövat fattades. Livränteunderlaget&lt;br&gt;får inte sänkas. Ett retroaktivt löneavtal som innebär att livränteunder-&lt;br&gt;laget skulle ha varit högre om avtalet förelegat vid det första beslutstill-&lt;br&gt;fället får anses som sådan ändring av betydelse som avses i paragrafens&lt;br&gt;första stycke. Om livränteunderlaget blivit för högt t.ex. på grund av att&lt;br&gt;det fattats på uppenbart felaktigt beslutsunderlag kan beslutet ändras med&lt;br&gt;stöd av 8 kap. 12 § LAF jämförd med 20 kap. 10 a § AFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till ändring i lagen om statligt personskadeskydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att samband skall anses föreligga mellan ett olycks-&lt;br&gt;fall och en skada om övervägande skäl talar för det. Beviskravet är&lt;br&gt;detsamma som enligt lagen om arbetsskadeförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till ändring i lagen om allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket innebär att den avräkning som skall ske&lt;br&gt;mot retroaktivt beviljad ersättning enligt AFL skall göras för den retro-&lt;br&gt;aktiva perioden i sin helhet, och detta även om den tidigare utbetalda&lt;br&gt;ersättningen inte utgivits löpande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ändringen i andra stycket följer att även i fråga om social-&lt;br&gt;nämnds rätt att uppbära ersättning som någon beviljas retroaktivt skall&lt;br&gt;bedömningen göras i förhållande till vad nämnden har betalat ut för den&lt;br&gt;retroaktiva perioden i sin helhet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen före-&lt;br&gt;slår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskade-&lt;br&gt;skydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkrihg.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som före-&lt;br&gt;draganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av Arbetsskadeförsäkringsutredningens&lt;br&gt;delbetänkande (SOU 1992:39) Begreppet arbetsskada&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet redovisar Arbetsskadeförsäkringsutredningen resultatet av&lt;br&gt;den del av utredningsuppdraget som avser en översyn av begreppet&lt;br&gt;arbetsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet arbetsskador som anmäls till försäkringskassorna har stigit&lt;br&gt;oavbrutet under den senare delen av 1980-talet. Av de anmälda skadorna&lt;br&gt;blir endast en del föremål för en försäkringsmässig prövning i kassorna.&lt;br&gt;För att en skada skall prövas fordras i regel att den skadade varit sjuk-&lt;br&gt;skriven eller haft kostnader för vård efter samordningstidens utgång. De&lt;br&gt;skador som skall prövas av kassorna har ökat på ett närmast dramatiskt&lt;br&gt;sätt under 1980-talets senare hälft. Detta har medfört långa handlägg-&lt;br&gt;ningstider och växande ärendebalanser. Under åren 1990 och 1991 har&lt;br&gt;dock antalet anmälda skador minskat. Det finns omständigheter som&lt;br&gt;talar för att denna minskning inte är tillfällig. Bland annat förväntas&lt;br&gt;förbättrad rehabilitering, regeländringar inom arbetsmiljöområdet, arbets-&lt;br&gt;givarens skyldighet att utge sjuklön samt den förlängda samordnings-&lt;br&gt;tiden sammantaget medföra att såväl antalet arbetsskador som antalet&lt;br&gt;anmälningar som skall bli föremål för en försäkringsmässig prövning&lt;br&gt;kommer att minska ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis kom försäkringskassornas tillämpning av arbetsskadeför-&lt;br&gt;säkringen att präglas av en viss osäkerhet. Detta gällde främst bedöm-&lt;br&gt;ningar av de nya sjukdomar som kom att omfattas av försäkringen.&lt;br&gt;Kritik kom att riktas mot vad man från vissa håll ansåg vara en alltför&lt;br&gt;restriktiv tillämpning samt mot att bedömningarna varierade mellan olika&lt;br&gt;kassor. Statistiska skillnader i godkännandefrekvens mellan kassorna&lt;br&gt;kunde också noteras under ett inledningsskede. Med stöd av en fram-&lt;br&gt;växande praxis har andelen godkända skador kommit att öka och utgjor-&lt;br&gt;de år 1991 för arbetssjukdomarnas del 77 % och för olycksfallen 86 %.&lt;br&gt;Utredningen har även granskat statistik avseende kassornas bedömningar&lt;br&gt;under perioden juli 1990 - juni 1991. Resultatet av granskningen ger&lt;br&gt;bilden av en i stort sett acceptabel likformighet mellan kassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringen finansieras genom en särskild arbetsgivarav-&lt;br&gt;gift. Denna avgift bestämdes år 1988 till 0,9 % av avgiftsunderlaget,&lt;br&gt;som i princip motsvaras av vad arbetsgivaren under året utgett som lön&lt;br&gt;i pengar eller naturaförmåner. Influtna medel tillförs arbetsskadefonden&lt;br&gt;med vars tillgångar kostnader för ersättningar enligt lagen om arbets-&lt;br&gt;skadeförsäkring och motsvarande äldre bestämmelser skall täckas. Som&lt;br&gt;ett resultat av ett ökat antal ärenden och en för de försäkrade gynnsam&lt;br&gt;utveckling av praxis har kostnaden för försäkringen ökat. Ar 1987 hade&lt;br&gt;försäkringens utgifter överstigit dess inkomster så att fondens behållning&lt;br&gt;tog slut. Ar 1991 översteg kostnaderna inkomsterna med drygt 6 300 milj-&lt;br&gt;oner kronor och det sammanlagda underskottet i fonden uppgick vid&lt;br&gt;årets slut till drygt 20 100 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett komplement till arbetsskadeförsäkringen har parterna på arbets-&lt;br&gt;marknaden slutit kollektivavtal om en trygghetsförsäkring vid arbets-&lt;br&gt;skada. Genom trygghetsförsäkringen garanteras de anställda ersättning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt skadeståndsrättsliga normer vid en inträffad arbetsskada. Störst&lt;br&gt;betydelse har trygghetsförsäkringen när det gäller ekonomisk ersättning&lt;br&gt;för s.k. ideell skada dvs. ersättning för sveda och värk, lyte eller men&lt;br&gt;samt för olägenheter i övrigt. Ersättning från trygghetsförsäkringen&lt;br&gt;lämnas utan att frågan om vållande behöver prövas. I kollektivavtalet&lt;br&gt;har vidare införts en klausul som friskriver arbetsgivaren från skade-&lt;br&gt;ståndsansvar. Trygghetsförsäkringarna har medfört att skadeståndsan-&lt;br&gt;språk mot arbetsgivare är mycket sällsynt förekommande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har funnit att det generella skadebegreppet bör bibehållas.&lt;br&gt;Med arbetsskada skall enligt utredningen även i fortsättningen förstås&lt;br&gt;skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Med&lt;br&gt;annan skadlig inverkan avses i princip varje i arbetsmiljön förekomman-&lt;br&gt;de faktor som kan påverka den fysiska eller psykiska hälsan ogynnsamt.&lt;br&gt;Förslaget gör det möjligt att även i framtiden fånga in den kunskapsut-&lt;br&gt;veckling som sker på det medicinska området. Det generella skadebe-&lt;br&gt;greppet är också mest ändamålsenligt ur det skadeförebyggande arbetar-&lt;br&gt;skyddets synpunkt. Från dessa utgångspunkter har utredningen funnit en&lt;br&gt;generell beskrivning vara att föredra framför t.ex. en teknik där vissa&lt;br&gt;skadliga faktorer förtecknas i en lista.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår dock att kravet på kunskap om den skadebringan-&lt;br&gt;de egenskapen hos en åberopad arbetsmiljöfaktor skärps. För att skadlig&lt;br&gt;inverkan skall anses ha förelegat är det enligt nuvarande praxis tillräck-&lt;br&gt;ligt att det kan visas att en faktor, eller kombination av faktorer, sanno-&lt;br&gt;likt kan ge upphov till den typ av skada som drabbat den försäkrade.&lt;br&gt;Utredningen föreslår att kravet skall höjas så att skadlig inverkan be-&lt;br&gt;döms föreligga först när det med en hög grad av sannolikhet kan visas&lt;br&gt;att faktorn har en sådan skadebringande egenskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen redovisar också vissa synpunkter på hur beslutsfattaren&lt;br&gt;bör tillämpa principen att skadlig inverkan skall bedömas med hänsyn&lt;br&gt;tagen till den försäkrades befintliga skick eller särskilda känslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en försäkrad varit utsatt för skadlig inverkan skall sambandet&lt;br&gt;mellan denna skadlighet och den skada som uppkommit i det enskilda&lt;br&gt;fallet bedömas enligt en för arbetsskadeförsäkringen mycket gynnsam&lt;br&gt;bevisregel. Sådant samband skall anses föreligga om inte betydlig starkare&lt;br&gt;skäl talar mot det. Utredningen föreslår att denna bevisregel blir oförän-&lt;br&gt;drat tillämplig på skador till följd av olycksfall samt då en försäkrad&lt;br&gt;varit utsatt för viss form av skadlighet eller ådragit sig viss typ av sjuk-&lt;br&gt;dom. Utredningen åsyftar därvid sådana arbetssjukdomar som är ur&lt;br&gt;tillämpningssynpunkt av oproblematisk natur. Kännetecknande för dem&lt;br&gt;är att de sedan länge blivit ganska klart avgränsade i praxis. Dit hör&lt;br&gt;sjukdomar som framkallats genom ämne, strålande energi, skakningar,&lt;br&gt;vibrationer, mekaniska stötar, buller och smitta eller sjukdom i sena&lt;br&gt;eller senas omgivning, sjukdom i vävnaderna kring överarmens epikon-&lt;br&gt;dyler, inflammation i slemsäck och perifer nervförlamning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För övriga typer av sjukdomar föreslår utredningen en skärpt bevis-&lt;br&gt;regel som innebär att presumtion inte skall anses föreligga for ett orsaks-&lt;br&gt;samband. I stället skall det krävas positiva belägg för att skadan har&lt;br&gt;orsakats av arbetet. Samband skall enligt utredningens förslag föreligga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om övervägande skäl talar för det. Motivet för skärpningen är att de&lt;br&gt;gångna årens erfarenheter av nuvarande bevisregel visat att denna inte är&lt;br&gt;särskilt väl lämpad för att avgöra sambandsfrågan när det gäller sjuk-&lt;br&gt;domar för vilka det normalt föreligger en rad olika konkurrerande or-&lt;br&gt;saker till uppkomsten i det enskilda fallet. Den medicinska vetenskapen&lt;br&gt;kan, i fråga om dessa sjukdomar, inte på ett tillfredsställande sätt till-&lt;br&gt;handahålla underlag för bedömningar som gör att gränsen mellan arbets-&lt;br&gt;relaterade och icke arbetsrelaterade skador kan upprätthållas på ett accepta-&lt;br&gt;belt sätt. Bland dessa sjukdomar återfinns främst rygg- och ledbesvär,&lt;br&gt;sjukdomar och skador i muskler samt de psykiska och psykosomatiska&lt;br&gt;sjukdomarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innebär således en differentiering av den nuva-&lt;br&gt;rande enhetliga bevisregeln. Större anspråk kommer därmed att ställas&lt;br&gt;på de tillämpande organen. Den skärpta bevisregeln med sitt ökade krav&lt;br&gt;på visat samband kommer att föra med sig behov av mer omfattande&lt;br&gt;utredningar än i dag. Det gäller såväl i fråga om kartläggning av kon-&lt;br&gt;kurrerande skadeorsaker som beträffande medicinska frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att de nya reglerna skall träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1993 och att tidigare regler skall tillämpas vid beslut om arbetsskada&lt;br&gt;som inträffat före detta datum och som anmälts till försäkringskassan&lt;br&gt;före den 31 december 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna förändringarna beräknas, när de tillämpas vid samtliga&lt;br&gt;bedömningar av anmälda skador, minska antalet godkända arbetssjuk-&lt;br&gt;domar med mellan 40 och 50 %. Utredningen, som studerat försäkrings-&lt;br&gt;kassornas bedömningar för år 1990, beräknar att antalet godkända arbets-&lt;br&gt;sjukdomar skulle sjunka från ca 55 500 till ca 30 800. Jämfört med kost-&lt;br&gt;naden för arbetsskadesjukpenning år 1991 innebär detta en minskning&lt;br&gt;med ca 2 360 miljoner kronor. Minskad sjukskrivning till följd av arbets-&lt;br&gt;skada kommer i stället att ekonomiskt belasta den allmänna försäkringen.&lt;br&gt;Den statsfinansiella besparingen kan därför beräknas till ca 10 % av de&lt;br&gt;minskade kostnaderna för arbetsskadesjukpenning, dvs. ca 236 miljoner&lt;br&gt;kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livräntekostnadema minskar också. Om de föreslagna reglerna tillämpats&lt;br&gt;på dem som beviljades livränta under år 1991 skulle kostnadsminskning-&lt;br&gt;en ha blivit ca 290 miljoner kronor. På längre sikt kan de föreslagna&lt;br&gt;reglerna innebära en minskning av de årliga kostnaderna med ca&lt;br&gt;1 500 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;Arbetsskadeförsäkringsutredningens delbetänkande&lt;br&gt;(SOU 1992:39) Begreppet arbetsskada&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har yttrat sig över betänkandet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsöverdomstolen (FÖD), Kammarrätten i Göteborg (KamRG),&lt;br&gt;Länsrätten i Stockholm (LrS), Riksförsäkringsverket (RFV), Socialstyrelsen&lt;br&gt;(SoS), Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Statskontoret, Riksrevisionsverket&lt;br&gt;(RRV), Riksskatteverket (RSV), Statens arbetsgivarverk (SAV), Statens&lt;br&gt;löne- och pensionsverk (SPV), Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), ILO-&lt;br&gt;kommittén, Arbetsmiljöinstitutet, Försäkringskasseförbundet (FKF),&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen (SAF), Företagarnas Riksorganisation, Landsorganisationen&lt;br&gt;i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges&lt;br&gt;Akademikers Centralorganisation (SACO), Försäkringsanställdas För-&lt;br&gt;bund (FF), Folksam, Försäkringsförbundet, Sveriges läkarförbund,&lt;br&gt;Svenska Företagsläkarföreningen, Svenska Läkaresällskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund, Handikappförbundens Centralkommitté och&lt;br&gt;Arbetsmarknadsförsäkringar har avstått från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det generella arbetsskadebegreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Arbetsskadeförsäkringsutredningen bör det generella arbetsskade-&lt;br&gt;begreppet bibehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget tillstyrks av alla remissinstanser som yttrat sig på denna&lt;br&gt;punkt. RFV har dock reserverat sig för det fall karensdagar införs i&lt;br&gt;sjukförsäkrings- och sjuklönesystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖD, ASS, SAV, SAF, Företagarna, Försäkringsförbundet och Läkare-&lt;br&gt;sällskapet ifrågasätter om LAF skall omfatta färdolycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ILO-kommittén anser att utredningens lagförslag inte innebär avsteg&lt;br&gt;från principerna i ILO-konventionen nr 121.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ökat krav på skadlighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringsutredningen anser att en stramare bedömning av&lt;br&gt;vad som skall anses som skadligt behövs. Kravet på kunskap om den&lt;br&gt;skadebringande effekten hos en arbetsmiljöfaktor höjs från sannolikhet&lt;br&gt;till hög grad av sannolikhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag. Det&lt;br&gt;gäller FÖD, KamRG, LrS, RFV, SoS, ASS, Statskontoret, RRV, RSV,&lt;br&gt;SAV, AMS, FKF, Kommunförbundet, Landstingsförbundet, SAF, Före-&lt;br&gt;tagarna, Försäkringsförbundet, Läkarförbundet, Företagsläkarföreningen&lt;br&gt;och Läkaresällskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljöinstitutet, LO, TCO, SACO, FF och Folksam avstyrker.&lt;br&gt;Motiven för detta är bl.a. att incitamenten till förebyggande av ohälsa&lt;br&gt;försvagas, att förslaget i denna del kombinerat med förslaget om en&lt;br&gt;skärpt bevisregel för vissa skador leder till större konsekvenser än utred-&lt;br&gt;ningen förmodligen avsett och att de försäkrade kommer att hävda att&lt;br&gt;skadan uppkommit till följd av olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖD'. Förslaget skulle medverka till en uppstramning av begreppsbild-&lt;br&gt;ningen och underlätta för rättstillämpningen. Ett förtydligande av lag-&lt;br&gt;texten föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KamRG: Utvecklingen på arbetsskadeförsäkringens område har medfört&lt;br&gt;att man i praxis framför allt under 1980-talet godtagit skador som både&lt;br&gt;från medicinska utgångspunkter och med en mer lekmannamässig be-&lt;br&gt;dömning i många fall har en tämligen svag koppling till arbetet. Be-&lt;br&gt;greppet arbetsskada behöver därför stramas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV: Utredningens förslag innebär en väsentlig förbättring av möjlig-&lt;br&gt;heten att få stabilitet i bedömningen av om skadlig inverkan föreligger.&lt;br&gt;En ytterligare förbättring kan dock åstadkommas genom att föra över&lt;br&gt;den av utredningen i 2 kap. 2 § LAF gjorda uppräkningen av vissa&lt;br&gt;faktorer som typiskt sett är skadliga till 2 kap. 1 § LAF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ASS: En säkrare bedömning av vad som är en arbetsskada skulle öka&lt;br&gt;användbarheten av statistiken som hjälpmedel i det förebyggande ar-&lt;br&gt;betet. Det är önskvärt med en jämförelse mellan arbetsskadebegreppet&lt;br&gt;och motsvarande begrepp i arbetsmiljölagen (ohälsa eller olycksfall).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ILO-kommittén: Den allmänna definitionen av skadebegreppet inne-&lt;br&gt;fattar de i konventionen uppräknade yrkesskadorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljöintitutet: Det är tveksamt om farlighetskriteriet bör&lt;br&gt;ändras från sannolikt till hög grad av sannolikhet, då detta skulle ge&lt;br&gt;upphov till svåra avvägningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FKF: Försäkringen kommer bättre än för närvarande att kunna spela en&lt;br&gt;aktiv roll i det förebyggande arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagarna: LAF bör i första hand ersätta skador som uppkommit&lt;br&gt;direkt till följd av arbetet, dvs. ej försämringsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO: Varje inskränkning av rätten till ersättning vid arbetsskada för&lt;br&gt;arbetstagarna närmare den gräns där taleförbudet blir omöjligt att upp-&lt;br&gt;rätthålla. Inskränkningar i arbetsskadeförsäkringen leder till att incita-&lt;br&gt;menten till förebyggande av ohälsa i arbetet försvagas, vilket kan med-&lt;br&gt;föra ökade utgifter för företagen och folkhushållet. Kravet på sannolik-&lt;br&gt;het har satts för högt. Forskningen kring uppkomsten av främst musku-&lt;br&gt;loskeletala sjukdomar har aldrig prioriterats av samhället. Bristerna i&lt;br&gt;kunskap kommer därför att drabba LO:s medlemmar dubbelt. Först&lt;br&gt;drabbas de av skador som med en annan inriktning på forskningen hade&lt;br&gt;kunnat undvikas. Därefter leder samma brist på kunskap till att de nekas&lt;br&gt;ersättning. Det bör räcka att det finns kunskap om en viss faktors skad-&lt;br&gt;lighet. Att kräva väsentlig kunskap som utredningen föreslagit är att gå&lt;br&gt;för långt. Seriösa företag vidtar arbetsmiljöförbättrande åtgärder redan&lt;br&gt;då det kan anses som övervägande sannolikt att en faktor kan orsaka&lt;br&gt;skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO: Utredningen har inte tagit hänsyn till att det tar lång tid för veten-&lt;br&gt;skapen att fastställa olika medicinska samband samt att det är mycket&lt;br&gt;svårt att påvisa multifaktoriell arbetsmiljöpåverkan och ohälsa. Denna&lt;br&gt;svårighet får inte leda till att en arbetssjukdom inte blir erkänd som&lt;br&gt;arbetsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FF: Försäkringens betydelse för det skadeförebyggande arbetet kom-&lt;br&gt;mer att minska, eftersom vissa i arbetet uppkomna skador kommer att&lt;br&gt;avfärdas. I stället bör praxis skärpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folksam: Kravet på känd skadlighet hos en skadebringande faktor har&lt;br&gt;drivits för långt. Att kräva samstämmighet inom den medicinska veten-&lt;br&gt;skapen är att gå för långt. Förslaget kan ses som en skärpning även&lt;br&gt;gentemot den praxis som gällde fram till år 1975, då det krävdes rätt&lt;br&gt;hög grad av sannolikhet för att ett ämne/faktor skulle anses som skade-&lt;br&gt;bringande. Effekten av förslaget kan bli att de försäkrade i högre ut-&lt;br&gt;sträckning kommer att hävda att skadan uppkommit på grund av ett&lt;br&gt;olycksfall. Detta kommer att förvanska skadebilden och skymma faran&lt;br&gt;med långvariga belastningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarförbundet: Förslagen är välmotiverade och kommer sannolikt&lt;br&gt;att leda till en större likformighet i bedömningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagsläkarföreningen: En uppstramning kan medföra ökad&lt;br&gt;aktivitet i det skadeförebyggande arbetsmiljörbetet, utlösa ett ökat behov&lt;br&gt;av medicinska beslutsunderlag och därmed stimulera arbetsmedicinsk&lt;br&gt;kunskapsutveckl ing.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkaresällskapet: Förslaget bör leda till en intensifierad forskning&lt;br&gt;rörande olika skademekanismer, vilket ger förutsättningar för en förbätt-&lt;br&gt;rad arbetsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadlig inverkan i förhållande till principen om försäkrad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i befintligt skick&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringsutredningen föreslår att principen om befintligt&lt;br&gt;skick, dvs. att prövningen relateras till den enskilde försäkrade och med&lt;br&gt;beaktande av just dennes förutsättningar i arbetet, bibehålls vid farlig-&lt;br&gt;hetsbedömningen. Enligt utredningen måste principen rimligen tillämpas&lt;br&gt;så att faktorer i arbetet som rent allmänt inte kan anses vara skadliga&lt;br&gt;inte heller för en extremt känslig person skall kunna anses utgöra skad-&lt;br&gt;lig inverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Få instanser har yttrat sig. Av dessa anser FÖD och LrS att principen&lt;br&gt;bör lagfästas, medan ASS och LO ställer sig avvisande till en skärpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖD: Vad utredningen givit till känna borde ha föreslagits ingå i en&lt;br&gt;uttrycklig lagregel. Beträffande handikappade i arbetslivet borde utred-&lt;br&gt;ningen ha uppmärksammat att principen inte bör innebära att försäkrade&lt;br&gt;som arbetsplacerats just på grund av försvagat fysiskt eller psykskt till-&lt;br&gt;stånd skall sakna möjlighet att få en skada bedömd som skadlig inverkan&lt;br&gt;i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LrS: Det är ej möjligt att avskaffa principen om befintligt skick. En&lt;br&gt;uppstramning av praxis endast genom motivuttalanden är principiellt&lt;br&gt;oacceptabelt som lagstiftningsmetod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ASS: Utredningens skrivning går i motsatt riktning mot arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagens krav på arbetsgivaren att anpassa arbetsförhållandena till männi-&lt;br&gt;skors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO: Eftersom kraven på skadlighet ökar ges de individuella grundförut-&lt;br&gt;sättningarna en större betydelse. Den enskilde får så att säga stå sitt eget&lt;br&gt;kast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsförbundet: Det är angeläget att i motiven förtydliga&lt;br&gt;vilka fall som skall hållas utanför arbetsskadebegreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagsläkarföreningen: Individrelaterade farlighetsbedömningar&lt;br&gt;har fört för långt. Samtidigt är t.ex. kvinnors lägre tolerans för musku-&lt;br&gt;lär belastning i arbetslivet väl dokumenterad och bör självklart beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skilda bevisregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringsutredningen föreslår att reglerna om orsakssam-&lt;br&gt;band differentieras så att nuvarande generösa bevisregel får gälla för&lt;br&gt;vissa typer av skador (olycksfall och &amp;quot;klassiska arbetsskador&amp;quot;), medan&lt;br&gt;en strängare bevisregel skall gälla för övriga skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En strängare bevisregel för mer svårbedömbara sjukdomar innebär&lt;br&gt;enligt utredningen att det inte behövs någon särreglering för de s.k.&lt;br&gt;försämringsskadorna, dvs. av arbetet utlösta sjukdomsbesvär i en inte&lt;br&gt;arbetsrelaterad grundsjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om dubbla bevisregler tillstyrks av SoS, RRV, SAV, Kommun-&lt;br&gt;förbundet, Landstingsförbundet, Företagarna, Läkarförbundet, Företags-&lt;br&gt;läkarföreningen och Läkaresällskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten avstyrker utredningens förslag. Det gäller FÖD, KamRG,&lt;br&gt;LrS, RFV, ASS, RSV, Arbetsmiljöinstitutet, FKF, SAF, LO, SACO,&lt;br&gt;FF, Folksam och Försäkringsförbundet. Bland dessa avstyrker LO,&lt;br&gt;TCO, FF och Folksam alla förändringar av bevisregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖD: Ifrågasätter om det inte finns skäl att överväga endast en bevis-&lt;br&gt;regel och i så fall den föreslagna strängare regeln för alla arbetssjukdomar.&lt;br&gt;Med dubbla bevisregler kan effekten bli att en och samma arbetssjuk-&lt;br&gt;dom ibland skall bedömas som klassisk och ibland som icke klassisk&lt;br&gt;beroende på orsaken till dess uppkomst. Det kan bli en särskild fråga i&lt;br&gt;ett mål vilken orsaken varit till den skadliga inverkan. Detta är en helt&lt;br&gt;ny fråga som saknar motsvarighet i gällande lagstiftning. Även om praxis är&lt;br&gt;etablerad vad gäller de förtecknade sjukdomarna är denna praxis - med&lt;br&gt;få undantag - inte publicerad. Diagnostiseringen är inte alltid given. Att&lt;br&gt;försämringen när det gäller livränta p.g.a. omplacering eller arbetsbyte skall&lt;br&gt;vara bestående torde kräva att livräntorna i dessa fall tidsbegränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KamRG: Att ha olika bevisregler vid olika typer av skadlig inverkan&lt;br&gt;måste betraktas som olyckligt. Förslaget är dessutom lagtekniskt otymp-&lt;br&gt;ligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LrS: Förslaget försvårar handläggningen, som redan i dag är proble-&lt;br&gt;matisk med prövning i två steg. Det skapar en risk att de försäkrade&lt;br&gt;lägger ner energi på att få sin skada diagnostiserad så att den generösare&lt;br&gt;bevisregeln blir tillämplig. De klassiska arbetsskadorna klarar en en&lt;br&gt;skärpt bevisregel. I dessa fall anmäler sig knappast konkurrerande orsaksför-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klaringar, varför utredningarna bör kunna begränsas även vid en stränga-&lt;br&gt;re bevisregel. Om en enhetlig bevisregel införs behövs inte en så långt-&lt;br&gt;gående skärpning. Bevisregeln bör utformas så att samband godtas om&lt;br&gt;inte övervägande skäl talar däremot. Vid jämviktsläge skall således&lt;br&gt;samband godtas. Den försäkrade kommer därmed att få bära risken av&lt;br&gt;att bevispunkten inte är uppnådd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV: Med en sådan uppdelning som utredningen föreslagit blir det&lt;br&gt;svårt att dra gränsen för vilka sjukdomar som skall omfattas av den ena&lt;br&gt;eller andra bevisregeln. RFV förordar att den strängare bevisregeln skall&lt;br&gt;gälla för alla arbetsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ASS: Ett rättevisekrav är att alla individer behandlas lika. Förslaget&lt;br&gt;synes drabba arbetstagare med de sämsta arbetsförhållandena, bland dem&lt;br&gt;en stor grupp kvinnor. ASS uppskattar att endast 20 % av anmälda&lt;br&gt;arbetssjukdomar bland kvinnor kommer att bedömas enligt den gynn-&lt;br&gt;samma regeln. Motsvarande för män är 35 %. Belastningsskador,&lt;br&gt;organisatoriska, psykiska och sociala problem samt kvinnornas arbets-&lt;br&gt;situation är prioriterade områden för ASS och Yrkesinspektionen. Med&lt;br&gt;dubbla bevisregler försvåras detta arbete. Utredningens förslag till lista&lt;br&gt;är vetenskapligt tvivelaktig. Vad gäller muskuloskeletala sjudomar finns&lt;br&gt;i dag samband med arbete bäst belagt för bl.a. carpaltunnelsyndrom.&lt;br&gt;Även för andra sjukdomar, t.ex. nackmyalgi och höft- och knäledsarthros,&lt;br&gt;finns mer vetenskapligt stöd för samband med arbete än vad som finns&lt;br&gt;för epikondylit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV: Föreslår att den skärpta bevisregeln tillämpas på alla arbetsskador&lt;br&gt;för att undvika tillämpningssvårigheter och godtyckliga bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SA V: På kort sikt kan förslagen ge mer negativa effekter för kvinnor än&lt;br&gt;för män. På längre sikt leder de till större kunskaper, som i sin tur leder&lt;br&gt;till mer effektiva arbetsmiljöåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS: Förslaget om en strängare bevisregel innebär sannolikt ökade&lt;br&gt;behov av yrkesinriktad rehabilitering. Arbetsgivarnas ansvar för reha-&lt;br&gt;biliteringsarbetet ökar. Vidare måste samhällets resurser för den yrkesin-&lt;br&gt;riktade rehabiliteringen öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljöinstitutet: Förslaget om skilda bevisregler bäddar för&lt;br&gt;tvister om diagnoser samt förutsätter att det finns klara kriterier för&lt;br&gt;fördelningen av är ärenden till resp, bevisregel. Sådana kriterier finns&lt;br&gt;inte och ur vetenskaplig synpunkt finns det ingen anledning att skilja på&lt;br&gt;belastningssjukdomar och andra arbetsrelaterade sjukdomar. Dessutom&lt;br&gt;har utredningen förbisett att det förhållandet att män får tendiniter (sen-&lt;br&gt;inflammationer) och kvinnor myalgier inte bara beror på skillnad i expo-&lt;br&gt;nering utan även kan förklaras av genetiska olikheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FKF: Förslaget om skilda bevisregler bör ej genomföras eftersom brist-&lt;br&gt;ande diagnostik eller oklara medicinska utredningar gör det svårt att&lt;br&gt;skilja på vissa typer av skador. Intresset för att få skadan klassad som&lt;br&gt;ett olycksfall kommer att öka dramatiskt. Hur bedömningen kommer att&lt;br&gt;göras måste vara förutsägbart. Förslaget kommer att särskilt drabba&lt;br&gt;kvinnor. Det skulle bli utredningstekniskt svårt och tidsödande att belysa&lt;br&gt;fritids-och privata förhållanden som kan inverka på skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF: Ett ökande antal arbetsskadeanmälningar skulle fokuseras på ett&lt;br&gt;förmodat olycksfallmoment. Ofullkomligheter i den medicinska diagnos-&lt;br&gt;tiken kan leda till att samma sjukdom av olika läkare ges olika diagnos,&lt;br&gt;vilket leder till att skilda bevisregler skulle tillämpas. Bevisregeln bör&lt;br&gt;utformas så att det skall vara klart mera sannolikt att skadan har orsakats av&lt;br&gt;faktorer i arbetet än av andra faktorer för att skadan skall godkännas&lt;br&gt;som arbetsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO: Det ökade kravet på skadlighet innebär en starkare anknytning&lt;br&gt;mellan arbete och skada. Med hänsyn härtill framstår det som stötande&lt;br&gt;att dessutom tvinga de försäkrade att bära den rättsförlust som uppkom-&lt;br&gt;mer då det gäller att fastställa det medicinska sambandet i det enskilda&lt;br&gt;fallet. Det är ologiskt att klara samband skall bedömas gynnsamt medan&lt;br&gt;skadlighet kring vilket det forskats för lite skall drabbas av strängare&lt;br&gt;regler. De diagnoser som hårdast får stryka på foten av de starkare&lt;br&gt;beviskraven är belastningsskador i muskler och skelett. I första hand&lt;br&gt;kommer kvinnor att drabbas. De har ofta monotona och ensidiga jobb.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO: Förslaget innebär att man skapar två försäkringar, en där skador&lt;br&gt;är lätta att bevisa och en där skador är omöjliga att bevisa. Man täcker&lt;br&gt;in skador som orsakas av industrisamhället, medan de skador som skapas i&lt;br&gt;den moderna arbetsmiljön får ett minimalt utrymme. Utredningen har&lt;br&gt;inte visat vilka yrkesgrupper som kommer att beröras av den nya bevis-&lt;br&gt;regeln, men enligt TCO handlar det om arbetstagare i lägre inkomst-&lt;br&gt;nivåer och därmed en ökad andel kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO: Så sent som i juli 1991 ändrades arbetsmiljölagen på så sätt att&lt;br&gt;de psykiska, sociala och organisatoriska faktorernas betydelse tydligare&lt;br&gt;markerades. Den föreslagna uppdelningen av arbetsskadorna kommer i&lt;br&gt;praktiken att innebära en åtskillnad mellan fysiska och kemiska resp,&lt;br&gt;psykosociala skadeverkningar. Resultatet av den förbättrade rehabilite-&lt;br&gt;ringen, införandet av sjuklön, företagshälsovårdens ändrade roll etc. bör&lt;br&gt;avvaktas innan förslagen genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FF: Förslaget kan ses som en beklaglig återgång till de regler som&lt;br&gt;gällde fram till juli 1977. Förslaget drabbar främst kvinnor. Seninflam-&lt;br&gt;mationer drabbar enligt vissa forskare i första hand män, medan kvinnor&lt;br&gt;oftare drabbas av belastningsskdor i muskulaturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folksam: Förslaget om skilda bevisregler är mycket tveksamt. För-&lt;br&gt;slaget om skärpning såväl vad gäller skadlighet som samband kan resul-&lt;br&gt;tera i att LAF:s beviskrav kan komma att hamna i nivå med eller över-&lt;br&gt;stiga de beviskrav som tillämpas inom skadeståndsrätten. Kvalificerade&lt;br&gt;gränsdragningsproblem kan uppkomma vid valet av bevisregel, t.ex. om&lt;br&gt;en försäkrad anmält ryggbesvär och dels varit utsatt för skakningar,&lt;br&gt;vibrationer och mekaniska stötar, dels haft att utföra tunga lyft. En&lt;br&gt;bevisregel av innebörd att man skall utgå från att samband föreligger&lt;br&gt;förordas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsförbundet: Förteckningar över sjukdomar blir relativt&lt;br&gt;snabbt föråldrade. En bevisregel förordas. Uttrycket i 2:2 &amp;quot;om över-&lt;br&gt;vägande skäl talar för det&amp;quot; bör bytas ut mot &amp;quot;om det är klart mera sannolikt&lt;br&gt;att det finns ett sådant orsakssamband än att det inte finns&amp;quot;. Ett förtyd-&lt;br&gt;ligande av lagtexten föreslås. Med hänsyn till ett eventuellt överförande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av arbetsskadeförsäkringen på de privata försäkringsbolagen är det rim-&lt;br&gt;ligt att den som påstår sig ha drabbats av en arbetsskada har det egent-&lt;br&gt;liga ansvaret för att erforderligt beslutsunderlag kommer fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarförbundet: En mer stringent skrivning med avseende på &amp;quot;sjuk-&lt;br&gt;dom i sena eller senas omgivning&amp;quot; krävs för att undvika gränsdragnings-&lt;br&gt;problem. Förslagsvis bör i motiven anges vilka senor som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkaresällskapet: En skärpt bevisregel är speciellt motiverad när&lt;br&gt;det gäller försämring av grundläggande, icke arbetsrelaterade sjukdomar&lt;br&gt;av degenerativ karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsskadeförsäkringsutredningen föreslår att de nya reglerna skall&lt;br&gt;träda i kraft den 1 januari 1993 samt att äldre lag skall gälla för arbets-&lt;br&gt;skador som inträffat före lagändringen under förutsättning att skadan&lt;br&gt;anmälts till försäkringskassan senast den 31 december 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dem som yttrat sig på denna punkt tillstyrker FÖD, LrS och Läkar-&lt;br&gt;förbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV, Statskontoret, FKF, Kommunförbundet, Landstingsförbundet,&lt;br&gt;SAF, LO, TCO, FF, Försäkringsförbundet och Folksam avstyrker eller&lt;br&gt;uttrycker tveksamhet. Man befarar framför allt att lagen genom att den&lt;br&gt;får retroaktiv verkan leder till kostnadsövervältring på olika avtalsför-&lt;br&gt;säkringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV och Statskontoret anser inte att det behövs särskilda övergångs-&lt;br&gt;regler utan om reglerna ändras bör dessa enligt RFV börja tillämpas&lt;br&gt;fullt ut på arbetsskador som anmäls fr.o.m. den tidpunkt då det nya&lt;br&gt;arbetsskadebegreppet skall börja tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖD: Den föreslagna övergångsregeln är väl avvägd och kan antas&lt;br&gt;komma att fylla sitt syfte. En stor mängd ej tidsbegränsade livräntor&lt;br&gt;som beviljats i försämringsfall och som stundom gäller rätt unga perso-&lt;br&gt;ner kommer dock att fortsätta att utgå utan påverkan av utredningens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LrS: Förslaget tillstyrks även om det kan uppstå säregna konsekven-&lt;br&gt;ser. Ett recidiv kan komma att prövas enligt äldre regler, medan frågan&lt;br&gt;om ny skadlig inverkan i samma arbete kan komma att bedömas enligt&lt;br&gt;de nya strängare reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV: Lagändringarna bör träda i kraft tidigast den 1 juli 1993. Ett&lt;br&gt;förändrat arbetsskadebegrepp kräver omfattande förberedelsearbete.&lt;br&gt;Arbetsmarknadens parter behöver rådrum för att justera sina avtal. Med&lt;br&gt;hänsyn till behovet av att samordna ändringar av arbetsskadebegreppet&lt;br&gt;med eventuella förändringar beträffande försäkringens administration&lt;br&gt;bör en senare tidpunkt än 1 januari 1993 väljas. Några särskilda över-&lt;br&gt;gångsbestämmelser behövs däremot ej. Om reglerna ändras bör dessa&lt;br&gt;börja tillämpas fullt ut på arbetsskador som anmäls fr.o.m. den tidpunkt&lt;br&gt;då det nya arbetsskadebegreppet skall börja tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet: Övergångsbestämmelserna bör utformas så att&lt;br&gt;kostnadsövervältring från arbetsskadeförsäkringen till de avtalsbundna&lt;br&gt;försäkringarna undviks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet'. Övergångsperioden bör göras längre för att&lt;br&gt;bibehålla nuvarande kostnadsfördelning mellan LAF och Trygghetsför-&lt;br&gt;säkringen. En ändrad definition av arbetsskada får inte leda till att kost-&lt;br&gt;nader övervältras på landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF: Utgångspunkten måste vara att skador inträffade före ikraftträdan-&lt;br&gt;det inte får öka TFA:s kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO: Lagen får retroaktiv verkan. Lagrådet bör ges tillfälle att ta ställ-&lt;br&gt;ning till om en retroaktiv övergångsregel är acceptabel. Förslaget inne-&lt;br&gt;bär en kostnadsövervältring på Trygghetsförsäkringen, som inte har&lt;br&gt;reserver avsatta för att täcka ökade skadekostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO och FF: Förslaget avvisas då det får retroaktiv verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsförbundet: Övergångsbestämmelserna bör inte utformas&lt;br&gt;på det sätt som föreslagits. Förslaget leder till en betydande kostnadsöver-&lt;br&gt;vältring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folksam: Förslaget avvisas bestämt. Vissa försäkrade kan komma att&lt;br&gt;få sina skador bedömda enligt betydligt strängare regler än som gällde&lt;br&gt;när skadan inträffade. Om den skadade vänder sig till Trygghetsförsäk-&lt;br&gt;ringen kommer en kostnadsövervältring att ske såväl i fråga om skade-&lt;br&gt;kostnader som beträffande ökade administrationskostnader. Förslagets&lt;br&gt;principiella natur samt de avsevärda konsekvenser som ett genomförande&lt;br&gt;skulle få för Trygghetsförsäkringen gör att förslaget bör prövas av lag-&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förväntade effekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Arbetsskadeförsäkringsutredningen kan den totala minskningen av&lt;br&gt;antalet ärenden uppskattas till ca 45 %. Mer än 90 % av minskningen&lt;br&gt;faller på de muskuloskeletala sjukdomarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukpenningkostnadema kommer på sikt att minska med ca 236 milj-&lt;br&gt;oner kronor (10 %) per år och livräntekostnadema på sikt med ca&lt;br&gt;1 500 miljoner kronor per år. Viss övervältring på de olika avtalsförsäk-&lt;br&gt;ringarna kan förväntas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kraftig minskning av antalet arbetssjukdomar kan förväntas först på&lt;br&gt;sikt. Utredningens förslag till övergångsbestämmelser kan förväntas leda&lt;br&gt;till en kraftig ökning av antalet arbetsskadeanmälningar under år 1993.&lt;br&gt;Högre krav på visad skadlighet och en strängare bevisregel i kombina-&lt;br&gt;tion med att försäkringskassorna under en övergångsperiod tvingas tillämpa&lt;br&gt;dubbla arbetsskadebegrepp ökar kraven på kassornas handläggning av&lt;br&gt;arbetssjukdomsärenden. En kraftig ökning - möjligtvis en fördubbling -&lt;br&gt;av antalet arbetsskademål i länsrätterna kan förväntas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV framhåller att det är mycket svårt att beräkna effekterna av utred-&lt;br&gt;ningens förslag. RFV:s beräkningssätt visar att utgifterna för sjukpen-&lt;br&gt;ning sjunker relativt kraftigt ungefär vid mitten av 1990-talet. Aren 1993&lt;br&gt;och 1994 kan utgifterna bli högre än med dagens regler. För livräntorna&lt;br&gt;skulle resultatet bli en uppbromsning av ökningstakten och så småningom en&lt;br&gt;liten minskning av kostnaderna. Beträffande de adminstrativa konsek-&lt;br&gt;venserna anser RFV att försäkringskassorna behöver tillföras mer resur-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A55: Utredningens förslag tillsammans med den redan införda sjuklön-&lt;br&gt;en kommer troligen att leda till avsevärt färre arbetsskadeanmälningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV: Förslagen kan leda till att den som inte får sin sjukdom erkänd&lt;br&gt;som arbetsskada bir mer mottaglig för rehabilitering. Kostnadsminsk-&lt;br&gt;ningen kan därmed bli större, eftersom belastningen på sjukförsäkringen&lt;br&gt;inte blir den förväntade. Förslagen kommer i det kortare perspektivet att&lt;br&gt;öka kraven på försäkringskassornas handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SPV: De minskade kostnaderna inom arbetsskadeförsäkringen ger öka-&lt;br&gt;de kostnader för tjänstepensioneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljöinstitutet-. Utredningarna i de enskilda fallen kommer&lt;br&gt;att bli mycket omfattande och kostsamma. Den ekonomiska vinsten är&lt;br&gt;överskattad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FKF-. Att avgöra orsaker till en skada är alltid administrativt kostsamt.&lt;br&gt;Förslaget kommer att öka dessa kostnader. Vinsten blir marginell, då&lt;br&gt;LAF-sjukpenningen överförs till den allmäna försäkringen. Utrednings-&lt;br&gt;verksamheten behöver i inledningen förstärkas. Behovet av att konsul-&lt;br&gt;tera läkare ökar påtagligt med ett nytt skadebegrepp. En fortlöpande och&lt;br&gt;fördjupad utbildningsverksamhet måste till. Nödvändigt att försäkrings-&lt;br&gt;kassorna får erforderliga resurser för att arbeta undan ej avgjorda ären-&lt;br&gt;den. Effekten av en minskad anmälningsfrekvens kommer sannolikt att&lt;br&gt;ätas upp av ökade utredningskrav. Förslagens ekonomiska och admini-&lt;br&gt;strativa konsekvenser måste belysa ytterligare, bl.a. mot bakgrund av att&lt;br&gt;företagshälsovården omorganiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO: En stor del av besparingarna sker genom övervältring på sjukför-&lt;br&gt;säkringen och avtalsförsäkringarna. Förslagen leder till att hälsovådliga&lt;br&gt;arbetsmiljöer som leder till ökad ohälsa och ökade utgifter för folkhus-&lt;br&gt;hållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO: Den skärpta bevisregeln kommer att medföra behov av mer om-&lt;br&gt;fattande utredningar. Större delen av kostnaderna för arbetsskadesjuk-&lt;br&gt;penning flyttas till sjukförsäkringen. Risken för skadeståndsanspråk mot&lt;br&gt;arbetsgivare ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FF: Minskningen av livräntekostnadema kommer att belasta de olika&lt;br&gt;avtalsförsäkringarna. Förslaget leder till ökad ärendemängd, krav på&lt;br&gt;mer omfattande beslutsunderlag, tillämpning av dubbla arbetsskade-&lt;br&gt;begrepp, kraftigt ökade administrationskostnader och kostnader för in-&lt;br&gt;formation och utbildning. Försäkringskassorna måste tillföras ökade&lt;br&gt;resurser. Antalet överklaganden kan komma att mångdubblas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folksam: Det vore olyckligt om tillämpningen av LAF på nytt skulle&lt;br&gt;komma att präglas av osäkerhet. Behovet av en snabb praxisbildning i&lt;br&gt;kombination med utbildnings- och uppföljningsinsatser kan inte nog&lt;br&gt;betonas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV: Ett ändrat arbetsskadebegrepp och en förändrad administration bör&lt;br&gt;genomföras i ett sammanhang. Alternativet är att så lång tid får förflyta&lt;br&gt;efter införandet av ett nytt arbetsskadebegrepp att det hinner stabiliseras&lt;br&gt;innan en förändring av administrationen sker. Rehabiliteringsersättning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan som regel endast betalas ut under ett år, medan denna begränsning&lt;br&gt;saknas inom arbetsskadeförsäkringen. Sådana skillnader i regelsystemen&lt;br&gt;innebär rehabiliteringshinder. RFV anser det angeläget att dennna skill-&lt;br&gt;nad elimineras. I övrigt anser RFV att det är nödvändigt att så snart som&lt;br&gt;möjligt genomföra en samordning av arbetsskadeförsäkringen och den&lt;br&gt;allmänna försäkringen samt att försäkringskassorna inte - som en service till&lt;br&gt;AMF - bör pröva arbetsskador om det inte föreligger ett ersättningsan-&lt;br&gt;språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagarna: LAF bör endast omfatta förvärvsarbetande arbetstagare.&lt;br&gt;AFL-sjukpenning och LAF-sjukpenning bör samordnas och livräntorna&lt;br&gt;bör tas över av avtalsförsäkringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO: Arbetsskadeförsäkringen har mer rehabiliteringsfrämjande inslag&lt;br&gt;än sjukförsäkringen. LAF-sjukpenning kan utges i förebyggande syfte.&lt;br&gt;Rätten till livränta tvingar försäkringskassorna att satsa mer på rehabili-&lt;br&gt;teringen av arbetsskadade än andra. Det är en myt att LAF är rehabilite-&lt;br&gt;ringshindrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkaresällskapet: Den höga ersättningsnivån bör ifrågasättas efter-&lt;br&gt;som den motverkar optimal rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:380) om&lt;br&gt;arbetsskadeförsäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 och 2 §§ lagen (1976:380) om&lt;br&gt;arbetsskadeförsäkring&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;br&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med arbetsskada förstås i denna&lt;br&gt;lag skada till följd av olycksfall&lt;br&gt;eller annan skadlig inverkan i&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med arbetsskada förstås i denna&lt;br&gt;lag skada till följd av olycksfall&lt;br&gt;eller annan skadlig inverkan i&lt;br&gt;arbetet. Med annan skadlig&lt;br&gt;inverkan avses inverkan av en&lt;br&gt;faktor som med hög grad av&lt;br&gt;sannolikhet kan ge upphov&lt;br&gt;till en sådan skada som den&lt;br&gt;försäkrade har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i&lt;br&gt;arbetet, om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skada som beror på annat än olycksfall framkallats av smitta,&lt;br&gt;anses den som arbetsskada i den mån regeringen föreskriver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har försäkrad varit utsatt för&lt;br&gt;olycksfall eller annan skadlig&lt;br&gt;inverkan i arbetet, skall skada&lt;br&gt;som han har ådragit sig anses vara&lt;br&gt;orsakad av den skadliga inverkan,&lt;br&gt;om ej betydligt starkare skäl&lt;br&gt;talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en försäkrad har varit utsatt&lt;br&gt;för olycksfall eller annan skadlig&lt;br&gt;inverkan i arbetet, skall skada&lt;br&gt;som han har ådragit sig anses vara&lt;br&gt;orsakad av den skadliga inverkan,&lt;br&gt;om övervägande skäl talar för&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller&lt;br&gt;för arbetsskador som har inträffat före den dagen och som anmälts till&lt;br&gt;allmän försäkringskassa senast den 30 juni 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1977:264.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt&lt;br&gt;personskadeskydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1977:265) om statligt personska-&lt;br&gt;deskydd skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon varit utsatt for olycks-&lt;br&gt;fall under skyddstiden, skall skada&lt;br&gt;som han har ådragit sig anses vara&lt;br&gt;orsakad av olycksfallet, om ej&lt;br&gt;betydligt starkare skäl talar&lt;br&gt;mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon har varit utsatt för&lt;br&gt;ett olycksfall under skyddstiden,&lt;br&gt;skall skada som han har ådragit&lt;br&gt;sig anses vara orsakad av olycks-&lt;br&gt;fallet, om övervägande skäl talar&lt;br&gt;för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre bestämmelser gäller&lt;br&gt;för skador som har inträffat före den dagen och som anmälts till allmän&lt;br&gt;försäkringskassa senast den 30 juni 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-10-13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: &amp;nbsp;&amp;nbsp;f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1992 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Könberg beslutat inhämta lag-&lt;br&gt;rådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om&lt;br&gt;arbetsskadeförsäkring, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementssekreteraren&lt;br&gt;Kerstin Stridsberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motiven till förslaget till lag om ändring i lagen (1976:380) om&lt;br&gt;arbetsskadeförsäkring understryker föredragande statsrådet, att&lt;br&gt;förslaget inte innebär någon ändrad syn på de psykiska och psykosoma-&lt;br&gt;tiska sjukdomarna i förhållande till de uttalanden som gjordes i proposi-&lt;br&gt;tionen 1975/76:197 om införandet av lagen om arbetsskadeförsäkring. I&lt;br&gt;specialmotiveringen till 2 kap. 1 § anfördes att vissa med arbetet eller&lt;br&gt;arbetsförhållandena sammanhängande omständigheter som otvivelaktigt&lt;br&gt;kan ge upphov till psykiska besvär hos arbetstagare inte är av den arten&lt;br&gt;att den skadliga inverkan som de kan medföra bör falla in under bestäm-&lt;br&gt;melserna. Sådana omständigheter, vilka det låg i sakens natur att de inte&lt;br&gt;skulle kunna föranleda ersättning från arbetsskadeförsäkringen, utgjorde&lt;br&gt;bl.a. psykiska störningar till följd av företagsnedläggelse, arbetstvister,&lt;br&gt;byte av arbetsuppgifter, svikna befordringsförhoppningar, bristande&lt;br&gt;uppskattning av arbetsinsatser och allmän vantrivsel med arbetsuppgifter&lt;br&gt;och arbetskamrater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte minst med hänsyn till det tillägg till 2 kap. 1 § första stycket som&lt;br&gt;det remitterade förslaget innehåller är det angeläget att den sålunda i&lt;br&gt;prop. 1975/76:197 fastslagna grundsatsen kommer till uttryck i lag-&lt;br&gt;texten. Lagrådet föreslår att 2 kap. 1 § får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med arbetsskada förstås i denna lag skada till följd av olycksfall eller&lt;br&gt;annan skadlig inverkan i arbetet. Med annan skadlig inverkan avses&lt;br&gt;inverkan av en faktor som med hög grad av sannolikhet kan ge upphov&lt;br&gt;till sådan skada som den försäkrade har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som arbetsskada anses inte en skada av psykisk eller psykosomatisk&lt;br&gt;natur som är en följd av en företagsnedläggelse, en arbetstvist, bristande&lt;br&gt;uppskattning av den försäkrades arbetsinsatser, vantrivsel med arbets-&lt;br&gt;uppgifter eller arbetskamrater eller därmed jämförliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olycksfall vid färd till eller från arbetsstället räknas som olycksfall i&lt;br&gt;arbetet, om färden föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skada som beror på annat än olycksfall framkallats av smitta,&lt;br&gt;anses den som arbetsskada i den mån regeringen föreskriver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande&lt;br&gt;över Riksförsäkringsverkets förslag om ändring av&lt;br&gt;samordningsreglerna vid sammanträffande av förmåner&lt;br&gt;m.m. respektive om åtgärder för att förenkla beräkningen&lt;br&gt;av retroaktiva livräntor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden inkommit från Försäkringsöverdomstolen,&lt;br&gt;Försäkringsrätten för Södra Sverige, Länsrätten i Stockholms län, Stock-&lt;br&gt;holms läns allmänna försäkringskassa, Kalmar läns allmänna försäk-&lt;br&gt;ringskassa, Västerbottens läns allmänna försäkringskassa, Riksrevisions-&lt;br&gt;verket, Statskontoret, Statens löne- och pensionsverk, Kommunernas&lt;br&gt;Pensionsanstalt, Försäkringskasseförbundet, Statens Arbetsgivarverk,&lt;br&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänste-&lt;br&gt;männens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition...................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...........................2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992 . . 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning ................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetsskadeförsäkringen och begreppet arbetsskada.......6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt om arbetsskadeförsäkringen................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande regler för ersättning vid arbetsskada .........10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Lagen om arbetsskadeförsäkring..............10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Lagen om statligt personskadeskydd m.m.........12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;Avtalsbundna ersättningar vid arbetsskada........13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;Gällande regler för ersättning vid sjukdom........15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett förändrat arbetsskadebegrepp .......... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;Generellt arbetsskadebegrepp................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;Högre ställda krav på visad skadlighet&amp;nbsp;&amp;nbsp;..........18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;Okat krav på orsakssamband ................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;Anslutande lagstiftning....................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;Övergångsbestämmelser ...................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förenklad beräkning av retroaktiv livränta ...........29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;Inledning............................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;Livränteunderlag för retroaktiv livränta..........30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;Omprövning av livränta vid retroaktiva&amp;nbsp;löneavtal .... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Samordningsreglerna vid sammanträffande av förmåner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring .....32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;Inledning............................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;Månatlig avräkning vid retroaktiva utbetalningar .... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;Avräkning mot retroaktivt beviljat kommunalt bostads-&lt;br&gt;tillägg till folkpension (KBT)................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande, kostnader och administration..........34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag........................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering ..........................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan ..............................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut .................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1: Sammanfattning av Arbetsskadeförsäkringsutredningens&lt;br&gt;delbetänkande (SOU 1992:39) Begreppet arbetsskada . . 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2: Sammanställning av remissyttranden över Arbetsskade-&lt;br&gt;försäkringsutredningens delbetänkande (SOU 1992:39)&lt;br&gt;Begreppet Arbetsskada.....................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3: Lagrådsremissens lagförslag..................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4: Lagrådets yttrande........................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5: Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över Riksförsäkringsverkets förslag om ändring av sam-&lt;br&gt;ordningsreglerna vid sammanträffande av förmåner m.m.&lt;br&gt;respektive om åtgärder för att förenkla beräkningen av&lt;br&gt;retroaktiva livräntor.......................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42136, Stockholm 1992&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SfU8</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-10-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-11-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-11-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-11-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 05:53:15</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG0330</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:52</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialförsäkringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 05:53:15</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG0330</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__30.pdf</filnamn>
<filstorlek>2634478</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om ändring av begreppet arbetsskada</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/D82BE287-D236-49B3-8162-0742392131A5</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:SfU8</uppgift>
<ref_dok_id>GG01SfU8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SfU8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändrat arbetsskadebegrepp</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:30&lt;br/&gt;
Ändring av begreppet arbetsskada</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Sf5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:30&lt;br/&gt;
Ändring av begreppet arbetsskada</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Sf6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:30&lt;br/&gt;
Ändring av begreppet arbetsskada</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Sf7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:30&lt;br/&gt;
Ändring av begreppet arbetsskada</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Sf8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:30&lt;br/&gt;
Ändring av begreppet arbetsskada</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Sf9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:30&lt;br/&gt;
Ändring av begreppet arbetsskada</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Sf10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:30&lt;br/&gt;
Ändring av begreppet arbetsskada</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Sf11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Anita Johansson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:30&lt;br/&gt;
Ändring av begreppet arbetsskada</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Sf11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Anita Johansson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Evermo Palmerlund  och Iréne Vestlund  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:30&lt;br/&gt;
Ändring av begreppet arbetsskada</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Sf9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Evermo Palmerlund  och Iréne Vestlund  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Berith Eriksson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:30&lt;br/&gt;
Ändring av begreppet arbetsskada</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Sf6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Berith Eriksson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Doris Håvik  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:30&lt;br/&gt;
Ändring av begreppet arbetsskada</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Sf5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Doris Håvik  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ian Wachtmeister  och Leif Bergdahl  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:30&lt;br/&gt;
Ändring av begreppet arbetsskada</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Sf7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ian Wachtmeister  och Leif Bergdahl  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Monica Öhman  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:30&lt;br/&gt;
Ändring av begreppet arbetsskada</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Sf10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Monica Öhman  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Söderberg  (-)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:30&lt;br/&gt;
Ändring av begreppet arbetsskada</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Sf8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:30 Ändring av begreppet arbetsskada</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Söderberg  (-)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>