<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2223629</hangar_id>
 <dok_id>GG03250</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>250</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:250</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>250</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-05-19 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:46:20</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:05:04</publicerad>
 <titel>Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnaslesärskolan och särvux</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03250/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03250</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03250</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1992/93:250&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ny läroplan och ett nytt betygssystem för&lt;br&gt;gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan&lt;br&gt;och särvux&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03250/prop_199293__250-1.png" style="width:41pt;height:33pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03250/prop_199293__250-2.png" style="width:38pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid regeringssammanträdet har statsrådet Ask varit föredragande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 19 maj 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beatrice Ask&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att en gemensam läroplan införs för gymnasiesko-&lt;br&gt;lan, den kommunala vuxenutbildningen, statens skolor för vuxna, gym-&lt;br&gt;nasiesärskolan (den frivilliga särskolan) och vuxenutbildningen för ut-&lt;br&gt;vecklingsstörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen presenterar förslag som ger kommunerna möjlighet att&lt;br&gt;göra sin gymnasieskola mer kursutformad och som ger eleverna större&lt;br&gt;möjligheter att påverka sina studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasiesärskolan förändras till att bli mera lik gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De relativa betygen ersätts av ett mål- och kunskapsrelaterat betygssy-&lt;br&gt;stem, där betyg sätts på kurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 250&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I denna proposition och i propositionen om en ny läroplan och ett nytt&lt;br&gt;betygssystem för grundskolan, sameskolan, specialskolan och den obli-&lt;br&gt;gatoriska särskolan (prop. 1992/93:220) redovisar regeringen i dag sina&lt;br&gt;ställningstaganden till förslagen i dels Läroplanskommitténs betänkande&lt;br&gt;Skola för bildning (SOU 1992:94), dels Betygsberedningens betänkande&lt;br&gt;Ett nytt betygssystem (SOU 1992:86). Sammanfattningar av de båda be-&lt;br&gt;tänkandena är tryckta (som bilagorna 1 och 3) i en separat bilagedel till&lt;br&gt;propositionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommitténs och Betygsberedningens betänkanden har re-&lt;br&gt;missbehandlats. Remissammanställningar återfinns (som bilagorna 2&lt;br&gt;och 4) i den separata bilagedelen till propositionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommitténs uppdrag avseende de frivilliga skolformerna&lt;br&gt;omfattade att utarbeta förslag till läroplan för gymnasieskolan och kom-&lt;br&gt;munal vuxenutbildning (komvux). Inom regeringskansliet har en ar-&lt;br&gt;betsgrupp gjort smärre bearbetningar av förslaget till läroplan så att den&lt;br&gt;kan gälla även för den frivilliga särskolan, vuxenutbildningen för psy-&lt;br&gt;kiskt utvecklingsstörda (särvux) och statens skolor för vuxna (SSV).&lt;br&gt;Den bearbetade versionen av Läroplanskommitténs textförslag till läro-&lt;br&gt;plan för gymnasieskolan och komvux återges i bilaga A till denna del av&lt;br&gt;propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningsarbetet har i enlighet med Utbildningsutskottets uttalande&lt;br&gt;(bet. 1992/93:UbU7) följts av en grupp med representanter för riksdags-&lt;br&gt;partierna. Gruppen har under våren 1993 haft fyra sammanträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsdepartementet har dessutom - som ett led i beredningsar-&lt;br&gt;betet inför propositionen - anordnat ett antal seminarier kring väsentli-&lt;br&gt;ga frågor som etik, kultur, miljö och betyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens skolverk har i december 1992 lämnat en redovisning av ett&lt;br&gt;uppdrag från regeringen om ett nationellt provprogram för skolan. För-&lt;br&gt;slagen samt regeringens ställningstaganden i vad avser de frivilliga skol-&lt;br&gt;formerna redovisas i propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen om ny läroplan i denna proposition knyter samman och&lt;br&gt;kompletterar besluten om den förändrade styrningen av skolan och om&lt;br&gt;reformeringen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Ett nytt be-&lt;br&gt;tygssystem är också en konsekvens av dessa reformer. Vi kommer i pro-&lt;br&gt;positionen att använda uttrycket skolan för hela det offentliga skolvä-&lt;br&gt;sendet för ungdomar och vuxna ovanför den obligatoriska skolan. Häri&lt;br&gt;innefattar vi således även den offentliga vuxenutbildningen inklusive&lt;br&gt;statens skolor för vuxna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förändrade styrningen av skolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringen av den statliga styrningen av skolan påbörjades redan i&lt;br&gt;mitten av 1970-talet men accelererade i slutet av 1980-talet. Det råder&lt;br&gt;en bred samstämmighet om att den pågående decentraliseringen på sko-&lt;br&gt;lans område måste förenas med en annan typ av styrning. En decentra-&lt;br&gt;lisering som syftar till att åstadkomma ett större inflytande för dem som&lt;br&gt;berörs av besluten förutsätter att det gamla regelverket omprövas i sin&lt;br&gt;helhet. Det förutsätter också en genomtänkt fördelning av ansvaret för&lt;br&gt;skolan. Staten har successivt övergått från styrningen genom regler till&lt;br&gt;en mål- och resultatinriktad styrning av skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande principerna för ansvarsfördelningen är ett lokalt&lt;br&gt;ansvar för att genomföra skolverksamheten och ett statligt ansvar för att&lt;br&gt;ange nationella mål och för att följa upp och utvärdera skolans resultat.&lt;br&gt;Dessa principer lades fast genom riksdagens beslut dels hösten 1988&lt;br&gt;(prop. 1988/89:4 om skolans utveckling och styrning, bet. 1988/89:UbU7,&lt;br&gt;rskr. 1988/89:95), dels hösten 1989 (prop. 1989/90:41 om kommunalt&lt;br&gt;huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträdande skolledare och syo-&lt;br&gt;funktionärer, bet. 1989/90:UbU9, rskr. 1989/90:58), dels ock hösten&lt;br&gt;1990 (prop. 1990/91:18 om ansvaret för skolan, bet. 1990/91:UbU4, rskr.&lt;br&gt;1990/91:76). Principerna för uppföljning och utvärdering inom skolvä-&lt;br&gt;sendet behandlades också i kompletteringspropositionen för budgetåret&lt;br&gt;1992/93 (prop. 1991/92:150 del II s. 153).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål- och resultatstyrningen förutsätter att målen är tydliga såväl för&lt;br&gt;dem som skall arbeta efter målen som för dem som skall utvärdera i vil-&lt;br&gt;ken utsträckning målen har nåtts och den förutsätter en stor frihetsgrad&lt;br&gt;när det gäller att välja vägar och arbetssätt att nå målen. Det grundläg-&lt;br&gt;gande styrdokumentet är skollagen, som bl.a. reglerar kommunernas&lt;br&gt;ansvar för skolan. Läroplanen skall innehålla övergripande mål för ut-&lt;br&gt;bildningen i hela landet och riktar sig främst till den professionella per-&lt;br&gt;sonalen i skolan. Läroplanen skall inte längre innehålla anvisningar om&lt;br&gt;de metoder som lärare och skolledning skall använda för att nå målen.&lt;br&gt;Läroplanen fastställs av regeringen enligt riktlinjer som underställts&lt;br&gt;riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya ansvarsfördelningen för skolan innebär större lokalt ansvar&lt;br&gt;och lokal frihet. Begreppet ”lokal” är dock inte nödvändigtvis liktydigt&lt;br&gt;med kommunal. Tvärtom utgår regeringen från att den beslutade de-&lt;br&gt;centraliseringen från stat till kommun, inom kommunerna åtföljs av en&lt;br&gt;motsvarande decentralisering till de enskilda skolorna. Huvudprincipen&lt;br&gt;bör vara att besluten fattas på den nivå som är närmast dem som berörs.&lt;br&gt;Denna princip håller också på att slå igenom i landets kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till den statliga budgetprocessen, med en prövning av&lt;br&gt;verksamheten i treårsintervaller, kommer fortlöpande underlag och&lt;br&gt;riktlinjer för utvecklingen på skolområdet att tas fram i en särskild ut-&lt;br&gt;vecklingsplan för skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformeringen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våren 1991 fattade riksdagen beslut om en reformering av gymnasiesko-&lt;br&gt;lan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper -&lt;br&gt;om gymnasieskolan och vuxenutbildningen, bet. 1990/91:UbU16, rskr.&lt;br&gt;1990/91:356). Genom beslut våren 1992 (prop. 1991/92:157 om vissa&lt;br&gt;gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor m.m., bet. 1991/92:UbU26, rskr.&lt;br&gt;1991/92:311) utvecklades reformen på vissa punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformen innebär bl.a. att linjerna och specialkurserna i gymnasie-&lt;br&gt;skolan ersätts av 16 nationella program samt dessutom av individuella&lt;br&gt;och specialutformade program. En lärlingsutbildning införs där ansva-&lt;br&gt;ret för yrkesutbildningen ligger hos arbetsgivaren och ansvaret för un-&lt;br&gt;dervisningen i kärnämnen ligger på skolan. De nationella och specialut-&lt;br&gt;formade programmen är treåriga. Timplanen uttrycks som en minsta&lt;br&gt;garanterad undervisningstid dels totalt, dels i respektive ämne/ämnes-&lt;br&gt;grupp på de olika programmen för hela treårsperioden. Varje kommun&lt;br&gt;är skyldig att erbjuda alla ungdomar i kommunen fram till och med det&lt;br&gt;första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år möjlighet att påbörja ut-&lt;br&gt;bildning på program antingen i den egna kommunen eller genom avtal&lt;br&gt;i annan kommun. De ungdomar som inte tagits in på något nationellt&lt;br&gt;program skall erbjudas utbildning på specialutformat eller individuellt&lt;br&gt;program. Den reformerade gymnasieskolan införs successivt vid den tid-&lt;br&gt;punkt respektive kommun beslutar, dock tidigast läsåret 1992/93 och se-&lt;br&gt;nast läsåret 1995/96.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformeringen av den kommunala vuxenutbildningen genomfördes&lt;br&gt;läsåret 1992/93. Grundläggande vuxenutbildning syftar till att ge vuxna&lt;br&gt;sådana kunskaper och färdigheter som de behöver för att delta i sam-&lt;br&gt;hälls- och arbetsliv. Den syftar också till att möjliggöra fortsatta studier.&lt;br&gt;Utbildningen vänder sig till dem som saknar sådana färdigheter som&lt;br&gt;normalt uppnås i grundskolan, men den är inte längre en direkt anpass-&lt;br&gt;ning av grundskolan, vilket gällde för dess föregångare, grundvux och&lt;br&gt;etapp 1 i komvux. Gymnasial vuxenutbildning syftar till att ge vuxna&lt;br&gt;kunskaper och färdigheter motsvarande dem som ungdomar kan få i&lt;br&gt;gymnasieskolan. Påbyggnadsutbildning syftar till att ge vuxna sådan ut-&lt;br&gt;bildning som leder till en ny nivå i deras yrke eller till ett nytt yrke. På-&lt;br&gt;byggnadsutbildning skall, när reformen är genomförd, ges enbart i kom-&lt;br&gt;vux. Personer som vill påbörja studier fr.o.m. hösten det år de fyller 20&lt;br&gt;år skall bedriva dessa som vuxenstuderande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda, särvux, infördes den&lt;br&gt;1 juli 1988 (prop. 1987/88:113, bet. 1987/88:UbU33, rskr. 1987/88:323).&lt;br&gt;Särvux utvidgades den 1 juli 1991 till att omfatta viss utbildning på trä-&lt;br&gt;ningsskolenivå (prop. 1990/91:85, bet. 1990/91 :UbU16, rskr.&lt;br&gt;1990/91:356). Den del av särvux som motsvarar grundsärskolan föränd-&lt;br&gt;rades den 1 juli 1992 efter modell av grundläggande vuxenutbildning.&lt;br&gt;Samtidigt utvidgades särvux till att också omfatta yrkesutbildning (prop.&lt;br&gt;1991/92:94, bet. 1991/92:UbU21 och 28, rskr. 1991/92:285). Ansvarsför-&lt;br&gt;delningen mellan särskolan och särvux definierades på samma sätt som&lt;br&gt;mellan gymnasieskolan och komvux genom en 20-årsgräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gymnasiala organisationen beslutas lokalt. Det innebär att gym-&lt;br&gt;nasieelever kan få delar av sin utbildning förlagd till komvux och vux-&lt;br&gt;enstuderande delar av sin gymnasiala utbildning i en gymnasieskola.&lt;br&gt;Regeringen ser det som viktigt att denna samverkan stimuleras ytterliga-&lt;br&gt;re, inte minst med tanke på de förslag om en mer kursutformad gymna-&lt;br&gt;sieskola, som vi presenterar i denna proposition. Det är därmed natur-&lt;br&gt;ligt att de nuvarande skilda läroplanerna ersätts med en gemensam läro-&lt;br&gt;plan för gymnasieskolan och komvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om reviderade läroplaner samt om programmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avvaktan på en gemensam läroplan har regeringen genom beslut den&lt;br&gt;27 februari 1992 reviderat dels 1970 års läroplan för gymnasieskolan,&lt;br&gt;dels 1982 års läroplan för vuxenutbildning. Samma dag fattade regering-&lt;br&gt;en beslut om programmål för gymnasieskolans nationella program och&lt;br&gt;för grundläggande vuxenutbildning. Genom beslut den 11 juni 1992&lt;br&gt;kompletterades 1982 års läroplan för vuxenutbildning beträffande sär-&lt;br&gt;vux. Samtidigt fastställdes programmål för de delar av särvux som mot-&lt;br&gt;svarar den obligatoriska särskolan. Kursplaner har fastställts i avvaktan&lt;br&gt;på de kursplaner som skall utarbetas anpassade till den nya läroplanen.&lt;br&gt;De nya kursplanerna kommer att vara gemensamma för gymnasiesko-&lt;br&gt;lan, gymnasial vuxenutbildning inom komvux och SSV. Särskolan och&lt;br&gt;särvux avses få gemensamma kursplaner för yrkesutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskolan och särvux&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våren 1992 beslutade riksdagen att ansvaret för särskolan och särvux&lt;br&gt;successivt skall föras över från landstingen till kommunerna (prop.&lt;br&gt;1991/92:94, bet. 1991/92:UbU21 och 28, rskr. 1991/92:285). Överföran-&lt;br&gt;det skall vara genomfört före utgången av år 1995. Det slogs fast att sär-&lt;br&gt;skolan även i fortsättningen skall utgöra en särskild skolform med upp-&lt;br&gt;delning i en obligatorisk och en frivillig del. Skolplikten i särskolan&lt;br&gt;gjordes 9-årig liksom i grundskolan. Varje kommun är dock skyldig att&lt;br&gt;erbjuda samtliga elever, som fullgjort skolplikten i särskolan, ett frivil-&lt;br&gt;ligt tionde skolår i den obligatoriska särskolan inför övergången till den&lt;br&gt;frivilliga särskolan. Varje kommun är skyldig att erbjuda fortsatt fyra-&lt;br&gt;årig utbildning i den frivilliga särskolan. Vi kommer i ett senare avsnitt&lt;br&gt;av proposition att behandla denna skolform utförligare. Vi föreslår då&lt;br&gt;också att den frivilliga särskolan ändrar namn till gymnasiesärskolan.&lt;br&gt;För enkelhets skull använder vi detta nya namn redan nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i prop. 1992/93:230 om valfrihet i skolan föreslagit att&lt;br&gt;vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda fr.o.m. den 1 januari&lt;br&gt;1994 skall benämnas vuxenutbildning för utvecklingsstörda. Vi använ-&lt;br&gt;der därför i denna proposition den nya beteckningen. Förkortningen&lt;br&gt;särvux kommer även i fortsättningen att finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenskundervisning for invandrare &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även svenskundervisning för invandrare (sfi) har nyligen reformerats,&lt;br&gt;nämligen den 1 januari 1991 (prop. 1989/90:102, bet. 1989/90:UbU27,&lt;br&gt;rskr. 1989/90:279). Genom beslut våren 1991 (prop. 1990/91:85, bet.&lt;br&gt;1990/91:UbU16, rskr. 1990/91:356) hänfördes sfi till det offentliga skol-&lt;br&gt;väsendet för vuxna, som regleras i skollagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket fick i december 1992 i uppdrag av regeringen att föreslå&lt;br&gt;vissa regelförenklingar beträffande sfi och ämnet svenska som andra-&lt;br&gt;språk. Verket redovisade den 31 mars 1993 sina förslag med anledning&lt;br&gt;av uppdraget. I anslutning därtill har Skolverket också föreslagit vissa&lt;br&gt;materiella förändringar beträffande sfi. Regeringen har därför bedömt&lt;br&gt;det nödvändigt att få förslaget remissbehandlat. Nu gällande läroplan för&lt;br&gt;sfi utfärdades av regeringen så sent som i december 1990 (Läroplaner&lt;br&gt;1991:1). Den är dock i starkt behov av revidering med hänsyn till det&lt;br&gt;nya styrsystemet. Eftersom sfi tillhör det offentliga skolväsendet är det&lt;br&gt;naturligt om den nya läroplanen för gymnasieskolan och komvux görs&lt;br&gt;tillämplig även för sfi. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i&lt;br&gt;dessa frågor under nästa riksmöte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fortsatta utvecklingen av skolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen lämnar samtidigt med denna proposition en proposition&lt;br&gt;med förslag om ny läroplan för det obligatoriska skolväsendet. Denna&lt;br&gt;proposition innehåller förslag om ny läroplan för hela den frivilliga&lt;br&gt;skolan. För första gången kan regeringen och riksdagen ta ställning till&lt;br&gt;målen för hela skolväsendet i ett sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reformerade gymnasieskolan, som nu håller på att införas, ger&lt;br&gt;betydligt större utrymme för flexibla lösningar än den gamla gymnasie-&lt;br&gt;skolans linje- och specialkursstruktur både när det gäller organisation&lt;br&gt;och för att tillgodose enskilda elevers utbildningsönskemål. Ungdomar-&lt;br&gt;na - särskilt på de yrkesförberedande programmen - får en utbildning&lt;br&gt;som riktar sig till ett bredare fält av yrkeslivet än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De studieförberedande utbildningarna och yrkesutbildningarna när-&lt;br&gt;mar sig varandra. Elever som går yrkesförberedande program får en sta-&lt;br&gt;bilare grund av allmänna kunskaper än tidigare, vilket framför allt är&lt;br&gt;av vikt för deras möjligheter att kunna anpassa sig till och bidra till en&lt;br&gt;förändring av arbetsliv och samhällsliv. De får också en betydligt större&lt;br&gt;möjlighet än tidigare till högre studier, i synnerhet om de genom de in-&lt;br&gt;dividuella valen skaffar sig den särskilda behörighet som den högre ut-&lt;br&gt;bildning, de avser söka till, kräver. De elever som går studieförberedan-&lt;br&gt;de program kan göra individuella val av kurser från yrkesförberedande&lt;br&gt;program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strukturen med program, grenar och valbara kurser och med ett tim-&lt;br&gt;planelagt utrymme för individuella val innebär således större möjlighe-&lt;br&gt;ter än tidigare för gymnasieeleverna att anpassa sin utbildning efter eg-&lt;br&gt;na önskemål. De största möjligheterna att skräddarsy en utbildning har&lt;br&gt;de elever som går ett specialutformat program. Regeringen finner det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angeläget att i än högre grad öka valmöjligheterna både för de enskilda&lt;br&gt;eleverna och för kommunerna. Vi vill också ge avnämarna, dvs. arbets-&lt;br&gt;liv samt universitet och högskolor, större möjligheter att påverka gym-&lt;br&gt;nasieskolan. Vi kommer i denna proposition att föreslå en utveckling&lt;br&gt;av reglerna för specialutformat program för att underlätta både för en-&lt;br&gt;skilda elever som vill studera efter egna studieprogram och för kommu-&lt;br&gt;ner, som efter lokala eller regionala behov, vill sätta samman program&lt;br&gt;och erbjuda eleverna att söka till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen Växa med kunskaper anges i avsnittet Gymnasiesko-&lt;br&gt;lan i framtiden att en övergång till en kursutformad gymnasieskola skall&lt;br&gt;ske. Denna inriktning har bekräftats genom uttalanden av regeringen&lt;br&gt;dels i propositionen om vissa gymnasie- och vuxenutbildningsfrågor&lt;br&gt;m.m., dels i årets budgetproposition (prop. 1992/93:100, bil. 9). Självfal-&lt;br&gt;let är inte utvecklingen till en kursutformad gymnasieskola ett mål i sig&lt;br&gt;utan ett medel för att nå vissa eftersträvade mål med den gymnasiala ut-&lt;br&gt;bildningen. I de tidigare redovisningarna för riksdagen betonas framför&lt;br&gt;allt att en kursutformning av gymnasieskolan kan ge större flexibilitet&lt;br&gt;och möjlighet att anpassa utbildningen till elevernas och arbetslivets&lt;br&gt;önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi kommer att behandla frågor om utvecklingen av den kursutforma-&lt;br&gt;de gymnasieskolan i propositionen. Vi kommer även att behandla kon-&lt;br&gt;sekvenserna för kursplanernas utformning. Redan här vill vi markera&lt;br&gt;att den nuvarande utformningen av den reformerade gymnasieskolan&lt;br&gt;ger relativt stora möjligheter för kommunerna att organisera sin gymna-&lt;br&gt;sieskola kursutformat. De hinder som finns bör avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant hinder är det relativa betygssystemet. Detta bygger bl.a. på&lt;br&gt;principen att alla elever i landet som ett visst år läser ett ämne med&lt;br&gt;samma omfattning skall i betygshänseende relateras till varandra. Den&lt;br&gt;gamla gymnasieskolans årskursindelade timplaner och detaljerade kurs-&lt;br&gt;planer underlättar sådana jämförelser. Den viktigaste invändningen mot&lt;br&gt;det nuvarande betygssystemet är att elevernas kunskaper jämförs inbör-&lt;br&gt;des i stället för att relateras till kraven i kursplanen. En mål- och resul-&lt;br&gt;tatstyrd skola kräver ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem. Vi&lt;br&gt;återkommer längre fram i propositionen till den närmare utformningen&lt;br&gt;av det betygssystem vi föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Kompetens för nästa sekel&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Gymnasieskolan utvecklas alltmer till att bli en allmän skola. Mer än&lt;br&gt;92 procent av eleverna som lämnar grundskolan fortsätter till någon&lt;br&gt;form av gymnasial utbildning. Samtidigt bör det dock noteras att en re-&lt;br&gt;lativt stor andel inte fullföljer utbildningen. Genom att ungdomarna får&lt;br&gt;större möjligheter att välja och utforma sin utbildning torde fler kom-&lt;br&gt;ma att fullfölja den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på stabila grundkunskaper liksom på kommunikativ och soci-&lt;br&gt;al kompetens växer inom alla områden. Det finns i ett modernt samhäl-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;le få ”okvalificerade” yrken och arbetsområden. Redan medborgarrol-&lt;br&gt;len i ett modernt samhälle kräver goda kunskaper, om individen skall&lt;br&gt;kunna delta i den demokratiska processen och medverka i det offentliga&lt;br&gt;samtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har ett välstånd byggt på export av varor och tjänster med ett&lt;br&gt;högt kunskapsinnehåll. Sverige är, trots ett geografiskt och språkligt av-&lt;br&gt;stånd till de stora marknaderna, ett av de mest internationaliserade län-&lt;br&gt;derna i världen. Om vi gör anspråk på att upprätthålla vårt välstånd&lt;br&gt;kräver det att nästa generation svenskar blir den bäst utbildade någon-&lt;br&gt;sin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambandet mellan investeringar i utbildning och investeringar i kom-&lt;br&gt;petensutveckling samt långsiktig tillväxt och utveckling är väl kända&lt;br&gt;och beskrivna. Ekonomikommissionens betänkande (SOU 1993:16) pe-&lt;br&gt;kar på en uppvärdering och kvalitetsförstärkning av utbildningsväsendet&lt;br&gt;som en nyckelfaktor för långsiktig tillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För gymnasieskolans del innebär detta perspektiv två viktiga utma-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bredd utan ambitionssänkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första skall gymnasieskolan klara förvandlingen till en allmän&lt;br&gt;skola för alla tonåringar utan att för den skull kvaliteten och ambitio-&lt;br&gt;nerna sänks. Det faktum att i stort sett alla fortsätter till gymnasieskolan&lt;br&gt;och att den andel som fortsätter till eftergymnasial utbildning numera&lt;br&gt;snarast är jämförbar med den andel som förr gick i gymnasiet, får inte&lt;br&gt;innebära en sänkning av ambitionsnivån i gymnasieskolan och den hög-&lt;br&gt;re utbildningen. En förlängning av utbildningstiden måste innebära en&lt;br&gt;motsvarande höjning av kompetensnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna utmaning kräver en större uppmärksamhet på kvalitetsfrågor&lt;br&gt;och prioriteringar i gymnasieskolan. Den kräver också, enligt regering-&lt;br&gt;ens uppfattning, att utbildningsväsendet i högre utsträckning betraktas&lt;br&gt;som ett sammanlänkat system. Det faktum att riksdagen nu för första&lt;br&gt;gången samtidigt kan fastställa nya läroplaner för hela skolväsendet un-&lt;br&gt;derlättar ett sådant synsätt. Det har gjort det möjligt att utforma grund-&lt;br&gt;skolan så att den i kursplaner och genom ett större utrymme för fria val&lt;br&gt;kan underlätta inträdet till gymnasieskolan, samtidigt som gymnasiesko-&lt;br&gt;lan introducerar arbetsformer som ger en odramatisk övergång till hög-&lt;br&gt;re utbildning och yrkesliv. Samtidigt ger det en unik möjlighet att skri-&lt;br&gt;va såväl mål som kursplaner så att de ansluter till varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vår strävan att sudda ut de tidigare så skarpa gränserna mellan&lt;br&gt;olika utbildningsformer. Ambitionen att åstadkomma en läroplan som&lt;br&gt;är gemensam för gymnasieskolan, den kommunala vuxenutbildningen&lt;br&gt;och de övriga frivilliga skolformerna är ett utslag av den ambitionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det finns också andra intressanta exempel på initiativ för att&lt;br&gt;överbrygga gränserna mellan utbildningsformer. Det tekniska basåret,&lt;br&gt;som riksdagen fattade beslut om våren 1992 (prop. 1991/92:150, bet.&lt;br&gt;1991/92:FiU30, rskr. 1991/92:350), är en sådan lösning där gymnasiesko-&lt;br&gt;lan, vuxenutbildningen och de tekniska högskolorna samverkar. En rad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;initiativ för att skapa samverkan mellan gymnasieskolan, den högre ut-&lt;br&gt;bildningen och det lokala näringslivet håller på att tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill i det sammanhanget också nämna den samverkan, med rege-&lt;br&gt;ringens medverkan, som nu skapats mellan olika skolformer och nä-&lt;br&gt;ringslivet genom utvecklingen av kunskapscentra i ett 15-tal kommu-&lt;br&gt;ner. I t.ex. Kunskapscentrum Lindholmen i Göteborg samverkar gym-&lt;br&gt;nasieskolan, komvux, Chalmers Tekniska högskola, AMU samt flera in-&lt;br&gt;dustriföretag vad gäller lokaler, utrustning och i viss mån vad gäller ad-&lt;br&gt;ministration. I Järfälla Utbildningscentrum sker motsvarande samver-&lt;br&gt;kan, fast i mindre skala. Ett flertal dylika kunskapscentra finns eller&lt;br&gt;planeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en del handlar denna fråga också om att åstadkomma en kultur-&lt;br&gt;förändring i relationerna inom hela utbildningsväsendet och i förhål-&lt;br&gt;landet mellan utbildningsväsendet och dess avnämare. Det finns fortfa-&lt;br&gt;rande ett synsätt där varje utbildningsform och avnämare ser den före-&lt;br&gt;gående utbildningsformen som leverantörer, som förväntas ”leverera”&lt;br&gt;ungdomar i rätt mängd, vid rätt tillfälle och med den rätta kompeten-&lt;br&gt;sen. Detta synsätt kan aldrig accepteras. Gymnasieskolan måste känna&lt;br&gt;ett större ansvar för information och utveckling även i grundskolan.&lt;br&gt;Gymnasieskolans kvalitet och prestationer är i hög grad en angelägen-&lt;br&gt;het även för högskolor och universitet. Näringslivet måste i en mycket&lt;br&gt;högre utsträckning ta ett ansvar såväl för att stödja och informera i gym-&lt;br&gt;nasieskolan som att direkt medverka i yrkesutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många och svårförenliga krav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra utmaningen är att klara av alla de skilda krav, och ibland&lt;br&gt;målkonflikter, som den breddade gymnasieskolan innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förväntas av gymnasieskolan att den skall ge alla tillräckliga kun-&lt;br&gt;skaper i kärnämnen för att verka i framtidens samhälle. Gymnasiesko-&lt;br&gt;lan skall utbilda ett tillräckligt antal elever som kan gå vidare till de oli-&lt;br&gt;ka utbildningarna vid universiteten och högskolorna, och dessutom ge&lt;br&gt;de blivande studenterna tillräckliga förkunskaper för de högre studier-&lt;br&gt;na. Gymnasieskolan skall tillgodose arbetsmarknadens behov av arbets-&lt;br&gt;kraft med kompetens och yrkesutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som gymnasieskolan skall tillgodose dessa krav från omgiv-&lt;br&gt;ningen, skall den ge den enskilde eleven en chans att välja och att ut-&lt;br&gt;vecklas. Ty även om gymnasieskolan är på väg att i praktiken bli en&lt;br&gt;skolform som samlar i stort sett alla som lämnar grundskolan, finns det&lt;br&gt;likväl fundamentala skillnader mellan grundskolans och gymnasiesko-&lt;br&gt;lans uppgifter. Gymnasieskolans elever är eller blir snart myndiga.&lt;br&gt;Gymnasieskolan är och skall förbli en frivillig skola. Det innebär att&lt;br&gt;eleven frivilligt avstår av sin tid för att få en utbildning. Eleven måste&lt;br&gt;därför rimligen ha en stor rätt att forma sin utbildning efter egna önske-&lt;br&gt;mål och ett stort eget ansvar för resultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstateranden om många och växande krav kan inte reflexmässigt&lt;br&gt;bara leda till att ytterligare innehåll och därmed tid adderas till skolans&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pensum. Professor Gunnar Eliasson framhåller i studien ”Arbetet” i&lt;br&gt;stället ett livscykelperspektiv:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”På något stadium blir även arbetet en form av fortsatt utbildning.&lt;br&gt;Allt beror på hur individen klarat sig under de tidigare stadierna av sin&lt;br&gt;kompetensutveckling samt hur övergången mellan skolan och arbets-&lt;br&gt;marknaden sker.---Till en framgångsrik sådan livsutbildningscykel bi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;drar den ordinarie skolan dels med en inträdesbiljett, dels med en grund-&lt;br&gt;kompetens att lära vidare på jobbet. Utan denna grundkompetens är&lt;br&gt;möjligheterna små att i efterhand rätta till situationen genom att arbets-&lt;br&gt;tagaren som misslyckats skickas tillbaka till skolan eller på kurs.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En flexibel gymnasieskola&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De många och svårförenliga kraven på gymnasieskolan talar för vikten&lt;br&gt;av en flexibel gymnasieskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolan måste vara flexibel i vad avser arbetsformer, där det måste fin-&lt;br&gt;nas ett stort utrymme för lokala lösningar liksom när det gäller samver-&lt;br&gt;kansformer med arbetsmarknad och högre utbildning. Införandet av&lt;br&gt;lärlingsutbildningen och regeringens förslag till lag om entreprenadför-&lt;br&gt;hållanden inom skolan (prop. 1992/93:230 om valfrihet i skolan) är steg&lt;br&gt;för att underlätta sådan samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men framför allt handlar det om flexibilitet i meningen att erbjuda en&lt;br&gt;mångfald av kombinationer av ämnen och mellan teori och praktik.&lt;br&gt;Programstrukturen ger mycket större möjligheter till detta än de tidiga-&lt;br&gt;re linjerna och specialkurserna. Samtidigt är det viktigt att se till att&lt;br&gt;programmen blir ramar och inte nya hinder för gränsöverskridande&lt;br&gt;kombinationer. Av detta skäl föreslår vi i denna proposition att ytterli-&lt;br&gt;gare steg tas för att kunna åstadkomma en kursutformad gymnasieskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte minst viktigt är det att ta ytterligare steg för att bryta upp tidigare&lt;br&gt;vattentäta skott mellan gymnasieskolans studieförberedande och yrkes-&lt;br&gt;förberedande roller. En sådan strikt uppdelning har inte någon motsva-&lt;br&gt;righet i verkligheten utanför skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknaden är stadd i ständig och snabb förändring. Många av&lt;br&gt;de nu snabbast växande yrkesgrupperna fanns inte för några decennier&lt;br&gt;sedan och dagens gymnasieskola skall utbilda för yrken, som kanske in-&lt;br&gt;te finns i dag. Arbetsmarknaden blir alltmer internationell. Många av&lt;br&gt;dem som i dag går i gymnasieskolan kommer under en eller flera perio-&lt;br&gt;der att arbeta i andra länder. Alla kommer privat eller i yrkeslivet att&lt;br&gt;komma i kontakt med andra länder, kulturer och språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är gränserna mellan yrken på väg att suddas ut. Den gamla&lt;br&gt;indelningen i arbetare och tjänstemän gäller inte längre på moderna ar-&lt;br&gt;betsplatser. I stället talar man om medarbetare och deras behov av ut-&lt;br&gt;bildning och fortbildning. Vad framtidens arbetsmarknad behöver är&lt;br&gt;personer med olika kombinationer av praktiskt yrkeskunnande, bas-&lt;br&gt;kunskaper, kommunikativa färdigheter och kunskaper i såväl allmänna&lt;br&gt;ämnen som yrkesämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär självfallet inte att de svåra frågorna om avvägningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan olika ämnen och mellan t.ex. kärnämnen och karaktärsämnen Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;därmed är löst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommer alltid att finnas delade meningar om dessa avvägningar&lt;br&gt;och att de ständigt diskuteras och kan förändras är naturligt. De förslag&lt;br&gt;vi lägger i denna proposition om en mer kursutformad gymnasieskola&lt;br&gt;kommer att göra timplaneawägningar mindre dramatiska på central ni-&lt;br&gt;vå. Dessa avvägningar kommer i stället att få göras lokalt. Den centrala&lt;br&gt;styrningen av den totala omfattningen av gymnasiestudier och av den&lt;br&gt;gemensamma kärnan av allmänna ämnen bibehålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt talar ett livscykelperspektiv på utbildning för vuxenutbild-&lt;br&gt;ningens växande betydelse. Allt fler kommer att behöva förnya och&lt;br&gt;komplettera sina kunskaper även efter skoltiden. Allt fler kommer ock-&lt;br&gt;så att byta yrke och därmed kompetensbehov både en och flera gånger&lt;br&gt;under sin yrkesaktiva tid. Den största delen av detta behov av fortbild-&lt;br&gt;ning och kompetensförnyelse måste naturligtvis tillgodoses inom arbets-&lt;br&gt;livet, men även skolan, den högre utbildningen och i synnerhet vuxen-&lt;br&gt;utbildningen kommer att få ett växande ansvar för dessa uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sjunkande medelåldern i den kommunala vuxenutbildningen är&lt;br&gt;ett tecken på att det finns behov av kompetensutveckling även relativt&lt;br&gt;tidigt efter gymnasieskolan. Detta innebär naturligtvis ett erkännande av&lt;br&gt;den attraktionskraft de friare formerna och valmöjligheterna i komvux&lt;br&gt;har även på unga. Det kan också tolkas så att gymnasieskolan hittills in-&lt;br&gt;te kunnat erbjuda de önskade studiekombinationerna. Andelen stude-&lt;br&gt;rande i gymnasial vuxenutbildning, som redan innan de börjar har en&lt;br&gt;3-årig gymnasieutbildning, har mer än fördubblats under perioden&lt;br&gt;1979-1991. Detta talar för en gymnasieskola som ger större utrymme&lt;br&gt;för personliga val. Den gymnasieskola som nu håller på att inforas ger&lt;br&gt;sådana möjligheter. En mer kursutformad skola gör det i än högre grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bättre signal- och informationssystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en dimension av kravet på en flexibel gymnasieskola är att&lt;br&gt;den skall vara lyhörd för och kunna anpassa sig till signaler från arbets-&lt;br&gt;marknad och högre utbildning om förändringar i kompetens- och rek-&lt;br&gt;ryteringsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konjunkturcykler, snabba strukturförändringar på arbetsmarknaden&lt;br&gt;och den högre utbildningens större frihet att själv avgöra förkunskaps-&lt;br&gt;krav, utbildningsinnehåll och dimensionering, ställer ökade krav på&lt;br&gt;gymnasieskolans lyhördhet och informationssystem. Den växande loka-&lt;br&gt;la friheten för såväl skola som högre utbildning kan skapa ännu större&lt;br&gt;obalanser i dimensionering och inriktning om inte risker härför be-&lt;br&gt;möts. Det innebär att yrkes- och studieorienteringen i vid mening ökar&lt;br&gt;i betydelse. Det finns skäl att understryka ”vid mening”, för denna upp-&lt;br&gt;gift kan aldrig klaras av bara gymnasieskolans personal, utan måste i&lt;br&gt;hög grad vara ett ansvar även för den högre utbildningen, näringslivet,&lt;br&gt;arbetsförmedlingen, arbetsmarknadens parter och branschorganisatio-&lt;br&gt;ner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett dagsaktuellt problem i detta sammanhang är att för få elever söker Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;till utbildning inom det naturvetenskapliga-tekniska området i allmän-&lt;br&gt;het och de industriinriktade utbildningarna i synnerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet sökande till naturvetenskaplig och teknisk gymnasieutbild-&lt;br&gt;ning minskar för fjärde året i rad, när förhållandet egentligen borde va-&lt;br&gt;ra det omvända för att rekryteringen till högre teknisk utbildning skall&lt;br&gt;kunna tryggas. Det sjunkande intresset för industriinriktade utbildning-&lt;br&gt;ar, och inte minst gymnasieskolans industriprogram, är ett allvarligt hot&lt;br&gt;mot Sveriges långsiktiga möjligheter till industriell återhämtning och&lt;br&gt;tillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen söker initiera och stimulera insatser för att öka rekryte-&lt;br&gt;ringen till och intresset för industriinriktade, tekniska och naturveten-&lt;br&gt;skapliga utbildningar. Vi tror att detta kräver en mångfald av insatser,&lt;br&gt;redan tidigt i grundskolan, utnyttjande av de möjligheter den föreslagna&lt;br&gt;timplanen ger, studie- och yrkesvägledning samt information till elever-&lt;br&gt;na, förändringar i arbetssätt och kursutbud samt insatser inom lärarut-&lt;br&gt;bildning och fortbildning. Gemensam fortbildning för grundskolans&lt;br&gt;och gymnasieskolans lärare kan i vissa fall vara lämplig. Inom fortbild-&lt;br&gt;ningsområdet förtjänar inte minst de fristående fortbildningscentrer -&lt;br&gt;s.k. Science center - som finns på flera platser att nämnas. Dessa arbetar&lt;br&gt;med att sprida kunskap om och väcka intresse för teknik och naturve-&lt;br&gt;tenskap. Verksamheterna riktar sig i första hand till elever i skolan,&lt;br&gt;men har också en viktig funktion när det gäller fortbildning av lärare.&lt;br&gt;En kursutformad gymnasieskola kan också öppna möjligheter för gräns-&lt;br&gt;överskridanden. Elever inom andra studieinriktningar kan välja också&lt;br&gt;naturvetenskapliga och tekniska kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa frågor kräver ett långsiktigt arbete som bör starta med att för-&lt;br&gt;bättra undervisningen i grundskolan för att stimulera intresset för tek-&lt;br&gt;nik och naturvetenskap, inte minst hos flickor. Kursplaner och arbets-&lt;br&gt;metoder måste förnyas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolan behöver också hjälp från den högre utbildningen och närings-&lt;br&gt;livet, framförallt industrin. Industrin måste själv medverka i att trygga&lt;br&gt;sin långsiktiga kompetensförsörjning. En ryckig rekrytering av tekniker,&lt;br&gt;naturvetare och yrkesarbetare påverkar självfallet intresset för dessa ut-&lt;br&gt;bildningar. Det handlar om att ha ett synsätt som sträcker sig över kon-&lt;br&gt;junkturcykler, där industrin tar ett kontinuerligt ansvar för informa-&lt;br&gt;tion, praktik- och lärlingsplatser men också i större utsträckning aktivt&lt;br&gt;medverkar i själva utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur man på arbetsplatserna behandlar flickor under praktik och ut-&lt;br&gt;bildning samt kvinnor anställda i industritekniska yrken har stor bety-&lt;br&gt;delse för om de traditionella könsbundna valen skall kunna förändras&lt;br&gt;och rekryteringen till industrin förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar i den högre utbildningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom gymnasieskolans förändring kommer uppgiften att förbereda&lt;br&gt;för högre utbildning att ske både inom studieförberedande och yrkes-&lt;br&gt;förberedande program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitet och högskolor kommer från och med läsåret 1993/94 att&lt;br&gt;själva anta sina studenter, välja urvalsmetoder och utforma sina förkun-&lt;br&gt;skapskrav för de utbildningar som de erbjuder. Det finns skäl att tro att&lt;br&gt;särskilda behörighetskrav därvid i de flesta fall kommer att fastställas&lt;br&gt;som går utöver den allmänna behörigheten. En mer kursutformad gym-&lt;br&gt;nasieskola, med större möjligheter för eleverna att välja kurser, är bättre&lt;br&gt;anpassad till denna utveckling. Det ställer dock, som vi konstaterat tidi-&lt;br&gt;gare, mycket stora krav på information såväl från gymnasieskolans som&lt;br&gt;från den högre utbildningens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att gymnasieskolans timplan för de nationella programmen&lt;br&gt;innehåller individuella val och lokala tillägg har eleverna redan nu&lt;br&gt;möjligheter att skaffa sig den särskilda behörighet som krävs för den ön-&lt;br&gt;skade högskoleutbildningen. De specialutformade programmen ger än-&lt;br&gt;nu större möjligheter därvidlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högre studier är på många sätt annorlunda än gymnasiestudier. Stu-&lt;br&gt;denten måste själv planera och fatta beslut om studierna. En högre stu-&lt;br&gt;dietakt med inläsning av kurslitteratur, ofta på främmande språk, ställer&lt;br&gt;krav på studieteknik. Studenten måste också ha god förmåga att kom-&lt;br&gt;municera muntligt och skriftligt, även på främmande språk. Lärarledd&lt;br&gt;undervisning erbjuds inom de flesta områden. Undervisningen är dock&lt;br&gt;inte alltid obligatorisk, eftersom högre utbildning bygger på ett arbets-&lt;br&gt;sätt som syftar till att de studerande skall kunna söka kunskap på egen&lt;br&gt;hand. Initiativ, kreativitet och förmåga att värdera information är nöd-&lt;br&gt;vändiga egenskaper för att klara detta arbetssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens revisorer har genomfört en studie av gymnasieskolans&lt;br&gt;måluppfyllelse i ett avnämarperspektiv. I denna studie pekas bl.a. på&lt;br&gt;brister i elevernas förmåga till skriftlig framställning. Universitetens och&lt;br&gt;högskolornas företrädare pekar också på brister i elevernas förmåga till&lt;br&gt;kritiskt tänkande och självständigt arbete. Det bör dock påpekas att kri-&lt;br&gt;tiken riktar sig mot skolan i går och i viss mån i dag och således inte&lt;br&gt;den gymnasieskola som nu växer fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en viktig utgångspunkt att gymnasieskolan också skall förbere-&lt;br&gt;da för högre studier. Det innebär att den skall ge en grund i form av go-&lt;br&gt;da kunskaper i de enskilda ämnena, men också att den skall rusta ele-&lt;br&gt;verna för den högre utbildningens arbetssätt och vetenskapliga förhåll-&lt;br&gt;ningssätt till kunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening innebär detta att gymnasieskolan måste erbjuda&lt;br&gt;eleven frihet under ansvar och introducera arbetsmetoder, som har stör-&lt;br&gt;re likhet med den högre utbildningens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolan skall grundlägga en positiv attityd till lärande. Tydliga mål bör&lt;br&gt;ställas upp och eleverna måste få klart för sig vad som krävs av dem för&lt;br&gt;att nå dessa mål. Om eleverna i stor utsträckning får studera efter egna&lt;br&gt;önskemål, bör det få till följd att motivation och arbetsglädje blir större&lt;br&gt;samtidigt som det ger en bättre förberedelse för arbetsvillkoren i yrkes-&lt;br&gt;liv och högre utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att elevernas självständighet och kreativitet skall utvecklas måste&lt;br&gt;de vidare successivt tränas i ett alltmer självständigt sätt att arbeta. Att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;söka i olika källor, att värdera insamlat material och att självständigt lä-&lt;br&gt;sa litteratur lägger en grund för högre utbildning och det livslånga lä-&lt;br&gt;randet. På motsvarande sätt måste eleverna tränas i att lösa praktiska&lt;br&gt;problem och arbetsuppgifter för att lägga en grund för att verka i ett&lt;br&gt;föränderligt yrkesliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Muntlig och skriftlig kommunikationsträning måste ges mycket tid i&lt;br&gt;gymnasieskolan. Goda kunskaper såväl i svenska som i främmande&lt;br&gt;språk blir allt viktigare, oavsett vilken väg eller vilket yrke eleven väljer&lt;br&gt;i framtiden. Den ökade datoranvändningen i skolan innebär att elever-&lt;br&gt;na lär sig att använda redskap som ordbehandling och kalkylering, men&lt;br&gt;också att de tränas i informationssökning, kunskapsinsamling och simu-&lt;br&gt;lering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen (1992/93:1) Universitet och högskolor - Frihet för&lt;br&gt;kvalitet beskrivs reformstrategin för den högre utbildningen och forsk-&lt;br&gt;ningen som tredelad, dels ökad frihet för de statliga universiteten och&lt;br&gt;högskolorna, dels fasta spelregler mellan staten och fristående utbild-&lt;br&gt;ningsanordnare, dels slutligen möjligheter till icke-statligt huvudman-&lt;br&gt;naskap för vissa högskolor. Samtidigt framhålls nödvändigheten av ökad&lt;br&gt;effektivitet och kvalitet för att Sverige skall stärka sin roll som kun-&lt;br&gt;skapsnation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall den strategin bli framgångrik krävs mer av motsvarande synsätt i&lt;br&gt;gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompetens for kompetensutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven i skolans kursplaner riktar sig främst till läraren. Läraren har i&lt;br&gt;ett målstyrt system stora möjligheter att anpassa innehåll och arbetssätt&lt;br&gt;till elevernas förutsättningar, behov och intressen. Läraren måste utfor-&lt;br&gt;ma sina egna metoder att välja ut och sovra i stoffet. En mer kursutfor-&lt;br&gt;mad gymnasieskola leder dessutom till en större frihet att disponera ti-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör behovet av fortbildningsinsatser för lärare&lt;br&gt;diskuteras. Behovet gäller lärare på alla nivåer och inom de flesta äm-&lt;br&gt;nesområden. Mot bakgrund av det perspektiv på gymnasieskolans för-&lt;br&gt;ändring och framtida uppgifter som beskrivits här, blir rekrytering, ut-&lt;br&gt;bildning och kompetensutveckling av lärarkåren strategiska och centra-&lt;br&gt;la frågor. Precis som för gymnasieeleverna gäller för lärarna att framti-&lt;br&gt;den kräver högre kompetens och inte minst en mångfald av kombina-&lt;br&gt;tioner av kunskaper förvärvade såväl genom utbildning som genom er-&lt;br&gt;farenheter från andra yrken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det skälet finns i denna proposition också ett längre avsnitt om&lt;br&gt;professionalitet och kompetensutveckling hos lärarna. Hur självklart det&lt;br&gt;än är, förtjänar det alltid att påminna om att oavsett vad riksdag, rege-&lt;br&gt;ring och kommun må besluta, så är ingen skola vare sig bättre eller&lt;br&gt;sämre än dess lärare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Den nya läroplanens innehåll och struktur&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 En gemensam läroplan för de frivilliga&lt;br&gt;skolformerna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny gemensam läroplan införs för gym-&lt;br&gt;nasieskolan, komvux, SSV, gymnasiesärskolan och särvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens förslag. Kommitténs förslag till läroplan avser, i enlighet med&lt;br&gt;direktiven, gymnasieskolan och komvux. Anpassningar för SSV, gymna-&lt;br&gt;siesärskolan och särvux har gjorts av en arbetsgrupp. Förslaget återges i&lt;br&gt;bilagan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder förslaget att gym-&lt;br&gt;nasieskolan och komvux får en gemensam läroplan. Några instanser,&lt;br&gt;däribland Skolverket, Lärarnas Riksförbund, Göteborgs, Ånge och Bo-&lt;br&gt;dens kommuner och Samarbetsorganisationen för Sveriges vuxenstude-&lt;br&gt;rande framhåller samtidigt att skolformernas skilda profiler också bör&lt;br&gt;lyftas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens Centralorganisation anser däremot att det är mycket&lt;br&gt;som talar för att det skall vara skilda läroplaner för gymnasieskolan re-&lt;br&gt;spektive komvux, vilket inte hindrar att vissa delar av innehållet kan&lt;br&gt;vara gemensamma. Elevkårernas centralorganisation anser att vuxen-&lt;br&gt;och ungdomsutbildningen bäst gynnas av att utvecklas parallellt och&lt;br&gt;helst med separata läroplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Reformeringarna av alla utbildningar&lt;br&gt;för ungdomar och vuxna ovanför den obligatoriska skolan har utgått&lt;br&gt;från principen om att möjliggöra ökad samverkan mellan olika utbild-&lt;br&gt;ningar. En redovisning av dessa redan beslutade reformer har vi gett i&lt;br&gt;inledningen till propositionen. För gymnasiesärskolan föreslår vi ytterli-&lt;br&gt;gare ändringar i kommande avsnitt av propositionen. Regeringen vill&lt;br&gt;främja en ökad samverkan mellan alla frivilliga skolformer för att ung-&lt;br&gt;domar och vuxna skall få tillgång till ett gemensamt och därmed större&lt;br&gt;och mera rikhaltigt utbildningsutbud. För utbildningsformer som skall&lt;br&gt;samverka bör det i så stor utsträckning som möjligt finnas gemensamma&lt;br&gt;mål. Detta är bakgrunden till att regeringen föreslår att läroplanen skall&lt;br&gt;vara gemensam för gymnasieskolan och komvux. På samma sätt som det&lt;br&gt;går att ha en gemensam läroplan för grundskolan, sameskolan, special-&lt;br&gt;skolan och den obligatoriska särskolan, bör läroplanen för gymnasie-&lt;br&gt;skolan och komvux också kunna gälla för alla utbildningsformer för&lt;br&gt;ungdomar och vuxna. Läroplanen bör därför gälla även för SSV, gym-&lt;br&gt;nasiesärskolan och särvux. Härigenom underlättas samverkan mellan al-&lt;br&gt;la dessa utbildningsformer. Genom den gemensamma läroplanen upp-&lt;br&gt;når man att värdegrunden, de övergripande mål- och riktlinjerna och&lt;br&gt;ansvarsfrågorna blir gemensamma för hela det frivilliga skolväsendet.&lt;br&gt;Det är naturligt om även nuvarande sfi följer samma läroplan. Rege-&lt;br&gt;ringen återkommer till riksdagen i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om läroplanen och delvis också kursplanerna blir gemensamma&lt;br&gt;för ett antal frivilliga skolformer, är det angeläget att de skilda uppgifter&lt;br&gt;och förutsättningar, som de olika skolformerna har, kommer till ut-&lt;br&gt;tryck. Vi återkommer strax till frågan om särskilda mål som skall gälla&lt;br&gt;för endast någon eller några av utbildningarna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Läroplanens principiella uppbyggnad&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Läroplanen skall ange dels värdegrunden&lt;br&gt;och målen för utbildningen av ungdomar och vuxna, dels sär-&lt;br&gt;skilda mål för de olika skolformer, för vilken läroplanen skall&lt;br&gt;gälla, dels ock riktlinjer för arbetet i skolan. Läroplanen preci-&lt;br&gt;serar därmed de grundläggande mål för det offentliga skolväsen-&lt;br&gt;det för ungdomar och vuxna, som är fastlagda av riksdagen i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanen skall ange vem som har ansvar för olika delar av&lt;br&gt;verksamheten i skolan och vad detta ansvar innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens förslag. Läroplanskommitténs förslag till läroplan för grundsko-&lt;br&gt;lan har samma principiella uppbyggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är genomgående positiva till den nya läroplanens&lt;br&gt;uppläggning och inriktning, i synnerhet att läroplanen är tydlig och&lt;br&gt;kortfattad samt att den klargör ansvarsförhållandena i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har i 1 kap. 2 § skollagen&lt;br&gt;(1985:1100) lagt fast syftet med utbildningen för barn och ungdom och i&lt;br&gt;1 kap. 9 § skollagen syftet med utbildningen för vuxna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen för barn och ungdomar skall ge eleverna kunskaper och&lt;br&gt;färdigheter samt, i samarbete med hemmen, främja deras harmoniska&lt;br&gt;utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. I&lt;br&gt;utbildningen skall hänsyn tas till elever med särskilda behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det offentliga skolväsendet för vuxna skall ge vuxna tillfälle att i en-&lt;br&gt;lighet med individuella önskemål komplettera sin utbildning. Härige-&lt;br&gt;nom skall främst de som erhållit minst utbildning få möjlighet att stär-&lt;br&gt;ka sin ställning i arbetslivet och i det kulturella och politiska livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För hela det offentliga skolväsendet gäller dels att utbildningen skall&lt;br&gt;utformas i överenssstämmelse med grundläggande demokratiska värde-&lt;br&gt;ringar, dels att alla som verkar i utbildningen skall främja aktning för&lt;br&gt;varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. Ut-&lt;br&gt;bildningen inom varje skolform skall vara likvärdig, varhelst i landet&lt;br&gt;den anordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanen är en konkretisering av dessa av riksdagen fastlagda ut-&lt;br&gt;gångspunkter för verksamheten i hela det offentliga skolväsendet. Det&lt;br&gt;ankommer på regeringen att närmare utforma läroplanstexten och fast-&lt;br&gt;ställa läroplanen sedan riksdagen tagit ställning till riktlinjerna. Vi re-&lt;br&gt;dovisar de för läroplanen centrala avsnitten och ger vår bedömning av&lt;br&gt;deras innehåll och utformning tillika med de viktigare synpunkter som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framförts av remissinstanserna. Härigenom får riksdagen information Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;om hur föreskrifterna i skollagen om t.ex. utbildningens mål och verk-&lt;br&gt;samhetens utformning följs upp i läroplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanen skall ange mål och riktlinjer för utbildningen i sin helhet&lt;br&gt;så tydligt och klart att rektorer, lärare och övrig personal i skolan med&lt;br&gt;ledning av dem kan utforma verksamhetsmål och undervisningsmål i&lt;br&gt;linje med dem. Läroplanen får en helt ny struktur och skall varken in-&lt;br&gt;nehålla sådant som redan står i andra författningar eller anvisningar om&lt;br&gt;hur målen skall nås, dvs. arbetssätt, arbetsmetoder och val av stoff. Lä-&lt;br&gt;roplanens karaktär av en författning för mål- och resultatstyrning av en&lt;br&gt;verksamhet renodlas därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmannen ansvarar för att utbildningen genomförs i enlighet&lt;br&gt;med skollagens mål och de andra mål och riktlinjer som finns för ut-&lt;br&gt;bildningen. Det ankommer således på huvudmannen att dels skapa de&lt;br&gt;förutsättningar som krävs för att utbildningen skall kunna genomföras&lt;br&gt;enligt målen, dels följa upp om verksamheten bedrivs så att målen kan&lt;br&gt;nås. Det bör också framhållas att skolhuvudmännen såsom arbetsgivare&lt;br&gt;naturligtvis också har ett yttersta ansvar för att deras personal agerar i&lt;br&gt;enlighet med gällande lagar och förordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande redovisar regeringen den syn på kunskap och värden,&lt;br&gt;som skolan skall förmedla, och som skall komma till uttryck i läropla-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskap och lärande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén har i ett kapitel i sitt betänkande Skola för bild-&lt;br&gt;ning redovisat den kunskapssyn som ligger bakom kommitténs förslag&lt;br&gt;till nya läroplaner. I likhet med remissinstanserna anser vi att den kun-&lt;br&gt;skapssyn som präglar läroplanen skall finnas tillgänglig för dem som lä-&lt;br&gt;roplanen riktar sig till och därför framgå av läroplanen. De som skall&lt;br&gt;tillämpa läroplanen bör också få tillgång till bakgrunds- och motivtex-&lt;br&gt;ter till läroplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill här ge en kort redovisning av vår syn på kunskap och lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén har framhållit att skolans kunskapsuppgift inte&lt;br&gt;bara kan reduceras till en fråga om urval av kunskaper att förmedla.&lt;br&gt;Mycket kortfattat beskriver Läroplanskommittén följande fyra kun-&lt;br&gt;skapsformer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fakta är kunskap som information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förståelse är kunskap som meningsskapande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;färdigheter är kunskap som utförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förtrogenhet är kunskap som omdöme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskaper kan således inte betraktas som färdiga produkter, som kan&lt;br&gt;förstås isolerade från de sammanhang där de utvecklas. Elevernas kun-&lt;br&gt;skapsutveckling påverkas av hur utbildningen organiseras och av om&lt;br&gt;eleverna får möjlighet att upptäcka samband. Eleverna måste tillägna&lt;br&gt;sig begrepp och strukturer från olika ämnesområden, så att dessa kan&lt;br&gt;fungera som intellektuella verktyg. Läroplanen måste också ge uttryck&lt;br&gt;för elevernas aktiva roll och ansvar för inlärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skolan måste det finnas en balans mellan olika kunskapsformer. Ge-&lt;br&gt;nom reflexion över erfarenheter och genom tillämpning av kunskaper&lt;br&gt;som inhämtats under studier utvecklas förmågan att tänka och reflekte-&lt;br&gt;ra. Ofta klassificerar man ämnen i olika grupper för att tydliggöra skill-&lt;br&gt;naden mellan dem. Tidigare skilde man mellan läroämnen, övningsäm-&lt;br&gt;nen och yrkesämnen. Man skiljer i dag fortfarande mellan allmänna&lt;br&gt;ämnen och yrkesämnen. Man möter ibland i debatten en åtskillnad&lt;br&gt;mellan kunskapsämnen och färdighetsämnen eller mellan praktiska och&lt;br&gt;teoretiska ämnen. Det finns många faror och nackdelar med att klassifi-&lt;br&gt;cera ämnen på detta sätt. En är att man därigenom osynliggör den va-&lt;br&gt;riation av kunskaper och kunskapsformer, som finns inom ämnena. Det&lt;br&gt;är inte bara i språkämnena som man övar sin språkliga förmåga, inte&lt;br&gt;bara i svenskämnet som man tränar att göra skriftliga redovisningar, in-&lt;br&gt;te bara i matematik som man övar upp och använder sina matematiska&lt;br&gt;kunskaper, inte bara i estetiska ämnen som man uttrycker sig i skapan-&lt;br&gt;de former. Det är viktigt att uppmärksamma de variationer av kun-&lt;br&gt;skapsformer som de enskilda ämnena rymmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet bildning har, som Läroplanskommittén anfört, under två-&lt;br&gt;hundra år varit ett centralt begrepp i debatten om skolans värde och&lt;br&gt;uppgift. Det är egentligen bara under de senaste fyrtio åren som det i&lt;br&gt;Sverige fallit bort ur läroplansspråket och den officiella begreppsreper-&lt;br&gt;toaren om skolan. Regeringens förslag handlar om bildning i dess dju-&lt;br&gt;paste och vidaste mening. Vi räknar därför med att bildningsbegreppet&lt;br&gt;och dess innebörd för skolan åter aktualiseras och diskuteras. Vi räknar&lt;br&gt;även med att Statens skolverk kommer att stimulera sådana diskussio-&lt;br&gt;ner genom att ge ut olika slag av kommentarer och referensmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frivilliga skolans uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den obligatoriska skolan skall ge de mer grundläggande och bestående&lt;br&gt;kunskaperna. Regeringen har utvecklat detta i propositionen om läro-&lt;br&gt;plan för grundskolan m.m. De ursprungliga - och mest grundläggande&lt;br&gt;- uppgifterna för grundskolan är att lära eleverna läsa, skriva och räk-&lt;br&gt;na. Dessa uppgifter är även grundläggande för utbildningen av vuxna&lt;br&gt;på grundskolenivån, dvs. för grundläggande vuxenutbildning och för&lt;br&gt;särvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övriga frivilliga utbildningsformerna - gymnasieskolan, gymnasial&lt;br&gt;vuxenutbildning, påbyggnadsutbildning och gymnasiesärskolan - har en&lt;br&gt;vidare uppgift, nämligen att hos eleverna skapa en beredskap för ett för-&lt;br&gt;änderligt yrkesliv och för att själv kunna påverka både arbetsliv och&lt;br&gt;samhällsliv. I detta ligger även att eleverna skall inse kunskapers relati-&lt;br&gt;vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frivilliga skolan har många uppgifter. Genom utbildningen skall&lt;br&gt;ungdomar förberedas för yrkesliv eller fortsatta studier. Gymnasiesko-&lt;br&gt;lan skall också förbereda ungdomarna på vuxenlivet som samhällsmed-&lt;br&gt;borgare och som ansvariga för sina egna liv. Gymnasieskolans uppgifter&lt;br&gt;i här berörda avseenden utgår från ungdomarnas behov av bildning.&lt;br&gt;Eleverna skall få känna sig stimulerade av studierna och få en positiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inställning till lärande, till att nya kunskaper och insikter är förutsätt-&lt;br&gt;ningar för personlig utveckling. Vikten av att skolan ger ungdomar&lt;br&gt;framtidstro kan inte överskattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man talar om gymnasieskolans ”avnämare” menar man arbetsli-&lt;br&gt;vet och den högre utbildningen. I uttrycket ligger ett krav på att gymna-&lt;br&gt;sieskolan ger ungdomarna de kunskaper som arbetslivet respektive uni-&lt;br&gt;versiteten och högskolorna behöver och förväntar sig. Det är också vik-&lt;br&gt;tigt att det finns en aktiv dialog mellan gymnasieskolan och dess avnä-&lt;br&gt;mare. Arbetslivet och universiteten och högskolorna bör kunna ställa&lt;br&gt;krav på skolan och även ha ett inflytande över skolans verksamhet lika-&lt;br&gt;väl som gymnasieskolan skall kunna ställa krav på avnämarna och hålla&lt;br&gt;dessa underrättade om skolans verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man skulle kunna tro att dessa krav som samhället i olika skepnader&lt;br&gt;ställer på gymnasieskolan riskerar att konkurrera. Enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning är det dock ett ytligt betraktelsesätt att säga att skolan skall&lt;br&gt;förbereda antingen för vuxenlivet som privatmänniska och samhälls-&lt;br&gt;medborgare eller för yrkeslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många kunskaper och insikter behövs både i privatlivet, samhällslivet&lt;br&gt;och yrkeslivet. Man kan - eller bör för sin egen skull - inte ha olika syn&lt;br&gt;på t.ex. samarbete, etik och miljö i sitt arbete och på sin fritid. Männi-&lt;br&gt;skor som ständigt söker nya erfarenheter och vidgar sina kunskaper le-&lt;br&gt;ver ett rikt inre liv. Ofta har en sådan inställning till lärande stor bety-&lt;br&gt;delse även för framgång i samhälls- och yrkesliv. Varje elev skall i sko-&lt;br&gt;lan få grundlagt en tro på sin egen förmåga och sina möjligheter att ut-&lt;br&gt;vecklas. Det måste vara den mest grundläggande utgångspunkten för&lt;br&gt;skolans pedagogiska arbete. Regeringen vill betona vikten av att alla&lt;br&gt;som arbetar i skolan bemödar sig om att anlägga ett helhetsperspektiv&lt;br&gt;på skolans uppgift och på vad den skall ge eleverna som ”bagage” för&lt;br&gt;deras fortsatta liv. Detta helhetsperspektiv blir än viktigare att eftersträ-&lt;br&gt;va i den mer kursutformade gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill regeringen peka på sambanden mellan de bå-&lt;br&gt;da läroplanerna. Det kan uttryckas som det s.k. 1-12-perspektivet, vil-&lt;br&gt;ket innebär att studierna i de olika ämnena i grundskolan bildar grund&lt;br&gt;för och får en direkt fortsättning i motsvarande ämne i gymnasieskolan.&lt;br&gt;Det är viktigt att kursplanerna hakar i varandra så att de ger en progres-&lt;br&gt;sion i studierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid diskussioner, bl.a. inom OECD, om de framtida kompetenskra-&lt;br&gt;ven hos arbetskraften ställs förmågan att samarbeta och att ta initiativ och&lt;br&gt;ansvar alltmer i fokus. Att kunna arbeta tillsammans mot olika mål är&lt;br&gt;en förutsättning för såväl effektivitet som tillfredsställelse för den enskil-&lt;br&gt;de. Det handlar också om att kunna samverka med de avnämare eller&lt;br&gt;målgrupper, som organisationen är till för att betjäna. Man kan tala om&lt;br&gt;social kompetens som en alltmer central faktor i hela samhället. Den&lt;br&gt;nya läroplanen kommer att utformas i medvetenhet om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelserna i skollagen skall eleverna i gymnasieskolan&lt;br&gt;och komvux ha inflytande över hur deras utbildning utformas. Detsamma&lt;br&gt;gäller elever i gymnasiesärskolan och särvux. Omfattningen och utform-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen av dessa senare elevers inflytande skall dock anpassas efter deras Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;förutsättningar. Regeringens förslag för både den obligatoriska och den&lt;br&gt;frivilliga skolan utgår från insikten att ett stort utrymme för elevernas&lt;br&gt;val av ämnen och kurser positivt påverkar både studiemotivationen i&lt;br&gt;det valda ämnet och trivseln i skolan över huvud taget. Vuxenstuderan-&lt;br&gt;de har redan en stor valfrihet i sitt studieval. För regeringen är det ock-&lt;br&gt;så en väsentlig motivering för en mer kursutformad gymnasieskola att&lt;br&gt;eleverna härigenom får inte bara ett stort direkt inflytande över sitt eget&lt;br&gt;studieprogram, utan även ett större ansvar för sina egna studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också ett välkänt faktum att elevernas studiemotivation ökar,&lt;br&gt;om de får vara med och påverka planeringen av undervisningen. Elev-&lt;br&gt;inflytandet begränsas ofta till frågor om cafeterian och annat i och för&lt;br&gt;sig trivselskapande, men med föga relevans för undervisnings- och in-&lt;br&gt;lärningssituationen. Som regeringen ser det, är ett ökat elevinflytande i&lt;br&gt;undervisningen inte så mycket frågan om att eleverna skall ta för sig,&lt;br&gt;som att lärarna skall ge ifrån sig en del av sitt övertag vid planeringen.&lt;br&gt;Skolans övergripande värdegrund om demokrati och ansvar måste prak-&lt;br&gt;tiseras också i klassrummet. Läraren är dock alltid den som har huvud-&lt;br&gt;ansvaret för planeringen och genomförandet av undervisningen. Ingen&lt;br&gt;ifrågasätter därför att lärarens kunskaper och erfarenhet skall vara ut-&lt;br&gt;slagsgivande vid planeringen av undervisningen utifrån de mål som gäl-&lt;br&gt;ler. Om däremot elevernas intresse och behov av kunskaper i större ut-&lt;br&gt;sträckning får bilda utgångspunkten för denna planering blir de mera&lt;br&gt;motiverade, vilket självfallet är till gagn för inlärningen. Det är således&lt;br&gt;viktigt att uppmärksamma riskerna för att elevernas inflytande bara får&lt;br&gt;gälla valet av kurs men inte utformningen av den. Detta får inte en&lt;br&gt;kursutformad skola leda till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att ansvar och inflytande inte bara kommer de elever&lt;br&gt;till del, som är vana att hävda sin rätt och framföra sina synpunkter.&lt;br&gt;Den del av läroplanen som rör elevernas ansvar och inflytande skall ut-&lt;br&gt;formas på ett sådant sätt att både ansvar och inflytande kommer alla ele-&lt;br&gt;ver till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillsatte i februari 1993 en arbetsgrupp som skall arbeta&lt;br&gt;med frågor om kvinnligt och manligt i skolan. Gruppen skall initiera åt-&lt;br&gt;gärder som ger kvinnor och män lika förutsättningar och möjligheter i&lt;br&gt;skolan. Det är av vikt att skolan uppmärksammar hur elevernas köns-&lt;br&gt;tillhörighet påverkar deras skolsituation och att undervisningen till in-&lt;br&gt;nehåll och uppläggning speglar både kvinnliga och manliga perspektiv.&lt;br&gt;Regeringen kommer att lyfta fram jämställdhetsaspekterna i läroplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gymnasiala utbildningens värdegrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén har i sitt förslag till läroplan för gymnasieskola&lt;br&gt;och komvux i kapitlet om Skolans värdegrund och uppgifter angett den&lt;br&gt;värdegrund som de frivilliga skolformerna bör vila på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De normer som skolans verksamhet skall bygga på, såsom respekt för&lt;br&gt;människans värdighet, individens frihet och integritet, jämställdhet mel-&lt;br&gt;lan kvinnor och män, omsorgen om den som har det svårt och det per-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sonliga ansvaret, har en djup förankring i vårt land och vår kultur. Det&lt;br&gt;är normer och grundläggande värden som har djupa rötter i vår histori-&lt;br&gt;ska utveckling. Som särskilt viktig framstår skolans värdegrund, förank-&lt;br&gt;rad i kristen etik och västerländsk humanism. Skolan har en viktig&lt;br&gt;uppgift i att hävda dessa värden och förklara hur de vuxit fram och för-&lt;br&gt;ankrats. Eleverna skall under skoltiden få insikter i dessa normer och&lt;br&gt;värden, utveckla ett personligt förhållningssätt till dem och den grund&lt;br&gt;de vilar på samt stödjas så att de uppnår den mognad som krävs för att&lt;br&gt;kunna ta ställning i olika frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om läroplan för grundskolan m.m. förs ett närmare&lt;br&gt;resonemang om skolans värdegrund och etiska ansvar. Detta har minst&lt;br&gt;lika stor giltighet för de frivilliga skolformerna. Den etik, som skolan&lt;br&gt;skall stå för, skall ge eleverna en etisk kompass och en moralisk kompe-&lt;br&gt;tens. Det etiska perspektivet bör därför prägla såväl undervisningen som&lt;br&gt;skolans förhållningssätt i stort. Dessa frågor har en given plats i reli-&lt;br&gt;gionskunskapsämnet, men också i alla andra ämnen. I gymnasieskolan&lt;br&gt;är det dessutom än mer aktuellt med en undervisning som förbereder&lt;br&gt;för yrkeslivet, och därmed ofta svåra etiska ställningstaganden och kon-&lt;br&gt;flikter - inte minst i yrken inom omsorg och vård. Det är därför spe-&lt;br&gt;ciellt viktigt att det etiska perspektivet ingår som en naturlig och realis-&lt;br&gt;tisk del i den yrkesförberedande undervisningen. Det är självfallet bety-&lt;br&gt;delsefullt att alla elever, dvs. även de elever som följer mer studieförbe-&lt;br&gt;redande utbildningar, tillägnar sig grundläggande etiska värderingar&lt;br&gt;som bas för de ställningstaganden de kommer att behöva göra i sam-&lt;br&gt;hällsfrågor, i yrkeslivet och som privatpersoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktum att de frivilliga skolformerna har elever som är eller snart&lt;br&gt;blir myndiga, innebär inte att skolans ansvar för att sätta gränser för rätt&lt;br&gt;och fel och för att tjäna som ett gott föredöme är mindre. De resone-&lt;br&gt;mang som förs i propositionen om läroplan för grundskolan m.m. om&lt;br&gt;skolans attityd till våld, förföljelse, mobbning, främlingsfientlighet och&lt;br&gt;rasism har precis samma giltighet i de frivilliga skolformerna. Ingen -&lt;br&gt;vare sig elev eller anställd - i den svenska skolan skall behöva utsättas&lt;br&gt;för mobbning eller trakasserier. Regeringen har i propositionen om lä-&lt;br&gt;roplan för grundskolan m.m. förslagit att en bestämmelse införs i skol-&lt;br&gt;lagen för att ytterligare skärpa kravet på att mobbning måste motverkas&lt;br&gt;på alla sätt. Bestämmelsen kommer att gälla för hela det offentliga skol-&lt;br&gt;väsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock viktigt att betona att skolan inte skall isolera sig i en&lt;br&gt;missriktad strävan efter att ”lösa sina egna problem” utan dra nytta av&lt;br&gt;omvärlden i form av t.ex. socialtjänst och polis när problem uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den pågående internationaliseringen ställer skolan inför delvis nya&lt;br&gt;uppgifter med konsekvenser för den nationella styrningen och för det&lt;br&gt;lokala arbetet i skolan. Djupare språkkunskaper - och i fler språk -&lt;br&gt;krävs i allt större utsträckning i arbetslivet genom bl.a. det europeiska&lt;br&gt;integrationsarbete som inletts. Bredare och bättre språkkunskaper krävs&lt;br&gt;även för kontakter med människor från och i andra länder. Den högre&lt;br&gt;utbildningen efterlyser kunskaper i fler främmande språk än engelska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen om läroplan för grundskolan m.m. lagt&lt;br&gt;fram förslag om förstärkning av grundskolans språkprogram. Härige-&lt;br&gt;nom kommer eleverna att börja sina gymnasiestudier med betydligt&lt;br&gt;bättre grund i främmande språk, vilket kommer att leda till en fördju-&lt;br&gt;pad kunskap i dessa ämnen i gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När regeringen nu talar om behovet av bättre språkkunskaper vill vi&lt;br&gt;än en gång betona den stora språktillgång, som människor med ut-&lt;br&gt;ländsk bakgrund utgör. I Sverige finns tack vare dem över hundra&lt;br&gt;språk. Det finns alla skäl att bättre än hittills ta till vara denna fond av&lt;br&gt;språkligt kunnande såväl inom skolan som i samhällslivet i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I gymnasieskolan är det också viktigt att underlätta och stimulera in-&lt;br&gt;ternationellt utbyte för elever och lärare. Redan i dag finns ett relativt&lt;br&gt;omfattande utbyte, inom Norden genom Nordplus Jr-programmet och i&lt;br&gt;övriga världen genom ett flertal organisationer, program och enskilda&lt;br&gt;initiativ. Det är troligt att detta utbyte kommer att öka, inte minst som&lt;br&gt;en konsekvens av EES-avtalet och ett framtida svenskt EG-medlems-&lt;br&gt;skap. Hittills har detta utbyte haft en tyngdpunkt på de engelskspråkiga&lt;br&gt;länderna. Det är eftersträvansvärt att utbytet nu kompletteras med ett&lt;br&gt;ökat intresse för de andra stora europeiska språken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller det nordiska samarbetet bör här också nämnas överens-&lt;br&gt;kommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om&lt;br&gt;nordisk utbildningsgemenskap på gymnasial nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor kring skolans internationalisering finns närmare berörda i be-&lt;br&gt;tänkandet Svensk skola i världen (SOU 1992:93) och propositionen om&lt;br&gt;skolans internationalisering (prop. 1992/93:158). Riksdagen har helt ny-&lt;br&gt;ligen godkänt de förslag till bättre organisatoriska ramar och resurser&lt;br&gt;som regeringen föreslog i propositionen (bet. 1992/93:UbU12, rskr.&lt;br&gt;1992/93:329).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även skolans uppgift att förmedla vårt kulturarv får ny aktualitet som&lt;br&gt;grund för internationell samverkan och för förståelse för andra folks&lt;br&gt;kulturer. Kunskap och medvetenhet om det egna kulturarvet måste för-&lt;br&gt;ankras under skoltiden genom undervisningen i många av skolans äm-&lt;br&gt;nen. Elever med invandrarbakgrund får på detta sätt en dubbel förank-&lt;br&gt;ring, både i den egna och i den svenska kulturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett mer internationellt orienterat samhälle ökar behovet av en fast&lt;br&gt;förankring i Sveriges kultur, historia och det svenska språket. Skolan&lt;br&gt;har nu en viktigare uppgift än någonsin att bidra till att människor får&lt;br&gt;en identitet som kan innefatta och relateras till inte bara det specifikt&lt;br&gt;svenska utan också till en nordisk, europeisk och ytterst en global iden-&lt;br&gt;titet. Förankringen i det egna kulturarvet står inte i motsats till den in-&lt;br&gt;ternationella solidaritet och till den förståelse och respekt för andra folk&lt;br&gt;och kulturer som är nödvändig. Den är, tvärtom, en förutsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De stora, växande miljöproblemen är en följd av våra konsumtions-&lt;br&gt;mönster och levnadsvanor. Många av dessa problem har, liksom lös-&lt;br&gt;ningarna på problemen, stark anknytning till människans användning&lt;br&gt;av teknik. Detta innebär att vi alla har ansvar för att lösa problemen,&lt;br&gt;som konsumenter, som trafikanter, som producenter och anställda. När&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trender måste brytas och vanor förändras, ställs det krav på var och en&lt;br&gt;personligen. I skollagen är fastlagt att var och en som verkar i skolan&lt;br&gt;skall främja respekt för vår gemensamma miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad regeringen här har anfört skall komma till uttryck i läroplanen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Särskilda mål&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Särskilda mål bör anges för de olika&lt;br&gt;skolformerna. Läroplanens kunskapsmål är av två slag, mål att&lt;br&gt;sträva mot och mål som skall uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommitténs forslag: Läroplanskommittén har i läroplanen&lt;br&gt;för grundskolan angett såväl ”strävansmål” som ”uppnåendemål”. I lä-&lt;br&gt;roplanen för gymnasieskolan och komvux har kommittén uteslutande&lt;br&gt;angett ”strävansmål”. Kommittén hänvisar till att det finns programmål&lt;br&gt;för gymnasieskolans nationella program och för grundläggande vuxen-&lt;br&gt;utbildning. Kommittén föreslår att det bör finnas programmål för kom-&lt;br&gt;vux, för komvux olika delar, för individuella program, specialutforma-&lt;br&gt;de program, kompletteringskurser och lärlingsutbildning. Kommittén&lt;br&gt;har inte utarbetat några sådana programmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Svenska Akademien,&lt;br&gt;har vänt sig mot kommitténs språkbruk när det gäller beteckningen&lt;br&gt;”uppnåendemål” och ”strävansmål” och i stället föreslagit mål att sträva&lt;br&gt;mot och mål som skall uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns några remissinstanser som behandlat konstruktionen av må-&lt;br&gt;len som sådana. Kungl. Tekniska Högskolan (KTH) anser att ”strävans-&lt;br&gt;målen” är alltför utopiska och att ”uppnåendemålen” kommer att bli&lt;br&gt;de verkliga målen, utifrån vilka skolan kommer att arbeta. Stockholms&lt;br&gt;universitet framhåller att ”strävansmålen” dels är värderingar som bor-&lt;br&gt;de utarbetas i skolorna, dels är svåra att följa upp. ”Uppnåendemålen”&lt;br&gt;däremot kan och bör följas upp på såväl lokal som nationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande Läroplanskommitténs förslag att programmål skall fast-&lt;br&gt;ställas även för individuella program, specialutformade program och&lt;br&gt;lärlingsutbildning framhåller Svenska Kommunförbundet att det är sty-&lt;br&gt;relsen för dessa utbildningar som fastställer inriktningen. De syftesangi-&lt;br&gt;velser som finns i skollagen och gymnasieförordningen räcker. Några&lt;br&gt;särskilda programmål är inte nödvändiga. Samma synpunkter har Före-&lt;br&gt;tagarnas riksorganisation framfört. Statens skolverk delar kommitténs&lt;br&gt;uppfattning att det behövs styrdokument även för individuella program,&lt;br&gt;där det specifika med dem poängteras. Termen programmål är dock in-&lt;br&gt;te lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det nya styrsystemet förutsätter att&lt;br&gt;målen är tydligt formulerade. De skall vara en otvetydig grund såväl för&lt;br&gt;planeringen av undervisningen och verksamheten i övrigt i skolan som&lt;br&gt;för bedömningen av skolans resultat. Målen skall således vara möjliga&lt;br&gt;att operationalisera och möjliga att utvärdera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Läroplanskommitténs uppfattning att läroplanen Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;skall innehålla mål som de som verkar i skolan skall sträva mot och&lt;br&gt;som därmed skall prägla skolans verksamhet. Regeringen anser att styr-&lt;br&gt;ningen av skolan vinner mycket i tydlighet genom kommitténs förslag&lt;br&gt;att dela upp målen i sådana som skall uppnås och sådana som inte går&lt;br&gt;att nå fullt ut men som man skall sträva mot. Att tidigare läroplaner&lt;br&gt;kritiserats - eller negligerats - beror enligt vår uppfattning till stor del&lt;br&gt;på att de inte haft denna klarhet. Man har ibland tagit ouppnåeliga mål&lt;br&gt;som motiv för att inte bry sig om läroplanen över huvud taget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser också att det går att utvärdera om skolan och enskil-&lt;br&gt;da personer i skolan arbetar mot vissa mål eller inte gör det. Däremot&lt;br&gt;kan det vara förenat med vissa svårigheter att utvärdera graden av mål-&lt;br&gt;uppfyllelse på det sätt som kan ske med de mål som skolan skall nå,&lt;br&gt;kraven. Regeringen bedömer det därför vara angeläget att även läropla-&lt;br&gt;nen för gymnasieskolan, komvux och övriga frivilliga skolformer inne-&lt;br&gt;håller krav, dvs. sådana mål som skolan har ansvar för att alla elever&lt;br&gt;når. Det är självfallet nödvändigt att kraven anpassas till de olika utbild-&lt;br&gt;ningarnas målgrupper och uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande valet av beteckning på de olika målen, väljer regeringen&lt;br&gt;de av Svenska akademien förordade, nämligen mål att sträva mot samt&lt;br&gt;mål att uppnå, krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att de skilda målen för de olika utbildningar-&lt;br&gt;na skall framgå av läroplanen. Dessa mål finns uttryckta i de nu gällan-&lt;br&gt;de läroplanerna och bör med vissa smärre justeringar kunna fogas in i&lt;br&gt;den nya läroplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har våren 1992 fastställt programmål för de nationella&lt;br&gt;programmen i gymnasieskolan. Vissa av dessa mål är gemensamma för&lt;br&gt;alla program och anger målen för kärnämnena. Dessa kan, som några&lt;br&gt;remissinstanser föreslår, flyttas till läroplanen. Vart och ett av de natio-&lt;br&gt;nella programmen har därutöver vissa programspecifika mål. Målen ut-&lt;br&gt;trycker vad eleverna skall ha för kunskaper då de gått igenom utbild-&lt;br&gt;ningen. Programmålen styr därmed också arbetet med kursplanerna. I&lt;br&gt;den meningen gäller de även för motsvarande vuxenutbildning. Rege-&lt;br&gt;ringen är dessutom angelägen om att det skall finnas en samlad målsätt-&lt;br&gt;ning för studierna för var och en av gymnasieeleverna. Vi vill här erin-&lt;br&gt;ra om vad vi nyss anfört om vikten av helhetsperspektiv på undervis-&lt;br&gt;ningen. Det är naturligt att den samlade målsättningen anges av rege-&lt;br&gt;ringen för de nationella programmen. Som kommer att framgå föreslår&lt;br&gt;vi att kommunen beslutar om programmål för de specialutformade pro-&lt;br&gt;gram, som elever kan söka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar de nyss redovisade åsikterna från remissinstanserna&lt;br&gt;om programmål. Några centralt beslutade programmål bör inte finnas&lt;br&gt;för individuella program och specialutformade program. I likhet med&lt;br&gt;den gymnasiala vuxenutbildningen är dessa utbildningar i hög grad&lt;br&gt;skräddarsydda efter respektive elevs behov. Det är dock angeläget att&lt;br&gt;även var och en av dessa elever har en samlad målsättning med sina stu-&lt;br&gt;dier. Till skillnad mot Läroplanskommittén anser regeringen att de in-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dividuellt särskiljande målen inte kan anges nationellt utan bör faststäl-&lt;br&gt;las lokalt. Regeringen återkommer till frågan om individuell studieplan.&lt;br&gt;De särskilda mål som är gemensamma för respektive utbildning bör&lt;br&gt;dock, som framgått, finnas i läroplanen. De särskilda mål som är ge-&lt;br&gt;mensamma för all lärlingsutbildning bör på samma sätt framgå av läro-&lt;br&gt;planen. För den del av utbildningen som sker i företag bör anges som&lt;br&gt;mål att eleverna vid slutet av utbildningen skall ha uppnått för bransch-&lt;br&gt;en godtagbart yrkeskunnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att i annat sammanhang återkomma till frågan om&lt;br&gt;revidering av programmålen för nationella program efter principerna&lt;br&gt;för läroplanens två typer av mål, dvs. mål att sträva mot och mål som&lt;br&gt;skall nås, krav. Regeringen återkommer också till programmål för kom-&lt;br&gt;pletteringskurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer i ett följande avsnitt att behandla frågan om mål&lt;br&gt;i kursplanerna. Vi vill här betona att det är vår avsikt att måldokumen-&lt;br&gt;ten tillsammans skall uttrycka den strävan som skall genomsyra skolans&lt;br&gt;undervisning och de kunskapsmål, som eleverna skall nå. Detta betyder&lt;br&gt;att inte varje dokument eller målnivå behöver innehålla både mål att&lt;br&gt;sträva mot och krav.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Mål och riktlinjer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Mål och riktlinjer grupperas i följande&lt;br&gt;huvudområden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskaper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normer och värden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevernas ansvar och inflytande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsval - arbetsliv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rektors ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betyg och bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens in-&lt;br&gt;delning i huvudgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några invändningar mot grupperingen har inte re-&lt;br&gt;dovisats. Synpunkter på innehållet kommer att redovisas under respek-&lt;br&gt;tive rubrik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I det föregående har regeringen be-&lt;br&gt;handlat frågor om skolans värdegrund och uppgifter. Där och i detta av-&lt;br&gt;snitt framgår regeringens syn på flera av de centrala frågor som skall&lt;br&gt;finnas med i läroplanens målformuleringar, oftast i flera mål och med&lt;br&gt;olika perspektiv under såväl Kunskaper som Normer och värden. Rege-&lt;br&gt;ringen lämnar denna redovisning för riksdagens information, eftersom&lt;br&gt;det ankommer på regeringen att utforma och fastställa läroplanstexten.&lt;br&gt;Regeringen kommer därvid att använda Läroplanskommitténs förslag&lt;br&gt;till text, bearbetad för att kunna användas även för gymnasiesärskolan&lt;br&gt;och särvux, som utgångspunkt. Denna finns återgiven i bilagan. Rege-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen kommer att göra justeringar i texten i de avseenden, som vi re-&lt;br&gt;dovisar i propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer t.ex. att bearbeta förslaget så att skolans ansvar&lt;br&gt;för elever med funktionshinder och andra svårigheter klart framgår.&lt;br&gt;Flera remissinstanser har påpekat behovet därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.1 Kunskaper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett övervägande flertal av remissinstanserna är positiva till Läroplans-&lt;br&gt;kommitténs kunskapssyn. Emellertid påpekas att denna inte tydligt nog&lt;br&gt;följs upp i formuleringarna i läroplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket föreslår t.ex. att det i läroplanens avsnitt om kunskaper&lt;br&gt;skrivs in att undervisningen i skolan skall utgå från att kunskap är en&lt;br&gt;mänsklig konstruktion, att kunskap alltid finns i ett sammanhang och&lt;br&gt;att kunskap utvecklas i ett växelspel mellan vad man vill uppnå, den&lt;br&gt;kunskap man redan har, problem man upplever samt de erfarenheter&lt;br&gt;man gör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de frågor som tilldragit sig ett mycket stort intresse från remissin-&lt;br&gt;stanserna hör internationalisering, miljöfrågor och globala samband. Fler-&lt;br&gt;talet remissynpunkter rör texten i Läroplanskommitténs bakgrundska-&lt;br&gt;pitel, Skolan och omvärldsförändringarna. Vissa av dessa synpunkter&lt;br&gt;kan emellertid ha bäring även på läroplanstexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan för lärarutbildning i Stockholm saknar en samlad beskriv-&lt;br&gt;ning och viljeinriktning av internationaliseringsbegreppet. Vissa inter-&lt;br&gt;nationella frågor som miljö, krig, etniska konflikter, internationell soli-&lt;br&gt;daritet och förståelse, respekt för andra folk m.m. nämns utspritt i ut-&lt;br&gt;redningstexten men ges ingen tyngd i senare uppnåendemål. Umeå&lt;br&gt;kommun framhåller att miljö inte enbart är en internationell fråga och&lt;br&gt;att internationella frågor är mycket mer än miljön. Två så fundamentala&lt;br&gt;frågor bör ges var sitt utrymme, även om gemensamma beröringspunk-&lt;br&gt;ter inte saknas. Umeå kommun föreslår konkreta tillägg och föränd-&lt;br&gt;ringar av läroplanstexten. Detsamma gör Naturvårdsverket. Fältbiolo-&lt;br&gt;gerna konstaterar att betänkandet inte följer Agenda 21s anda, där mil-&lt;br&gt;jöfrågor hela tiden kopplas till utvecklingsfrågor - ett måste för den&lt;br&gt;framtida miljöundervisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nordiska perspektivet har efterlysts av många remissinstanser,&lt;br&gt;däribland Föreningen Norden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västerås kommun framhåller att lärares skyldighet att samverka över&lt;br&gt;ämnesgränserna uttryckligen bör framgå av läroplanen medan Sveriges&lt;br&gt;Förenade Studentkårer (SFS) föreslår att det i lärares åligganden bör in-&lt;br&gt;gå att kontinuerligt hålla sig å jour med utvecklingen inom både de eg-&lt;br&gt;na ämnena och den pedagogiska forskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs universitet anmärker på att det i målen för gymnasieskolan&lt;br&gt;och komvux inte nämns något om att ”kommunikations- och observa-&lt;br&gt;tionsförmåga, analytisk förmåga och förmåga att ta initiativ och att arbe-&lt;br&gt;ta i lag blir viktigare än faktakunskaper med kort livslängd”. Universi-&lt;br&gt;tetet hänvisar till dels krav från näringslivet, dels vetenskapliga studier&lt;br&gt;som visat på brister i den nuvarande gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer inför fastställandet av läroplanen att bearbeta av- Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;snittet om kunskaper och då beakta här berörda synpunkter. Det skall&lt;br&gt;då också klart framgå vilka mål som gäller för alla utbildningsformerna&lt;br&gt;och vad som gäller enbart för någon av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.2 Normer och värden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket föreslår att målet om det svenska samhällets grundläggande&lt;br&gt;värden och konsekvenserna för det personliga handlandet kompletteras&lt;br&gt;så att även konflikter mellan grundläggande värden och existerande&lt;br&gt;verklighet blir belysta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra aspekter som remissinstanserna lyfter fram är att skolan bör&lt;br&gt;sträva efter att eleverna tillägnar sig kunskap om och föredrar icke-&lt;br&gt;våldsmetoder för att lösa konflikter samt utvecklar en förståelse för in-&lt;br&gt;nebörden av egna och andras rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser påpekar att jämställdhetsmålet bör lyftas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill här hänvisa till vad som redan angetts om utbildning-&lt;br&gt;ens värdemässiga grund. Det finns anledning att inför fastställandet av&lt;br&gt;läroplanen beakta även de synpunkter som här har redovisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.3 Elevernas ansvar och inflytande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser framhåller att elevernas ansvar för sina studier&lt;br&gt;bör betonas i läroplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFS framhåller att Läroplanskommittén inte genomgående använt si-&lt;br&gt;na kunskaper om inlärningssituationen vid utformandet av läroplanen.&lt;br&gt;Nästan genomgående har kommittén formulerat sig: ”skolan skall ge&lt;br&gt;kunskaper, eleverna får kunskaper, lärarna skall ge eleverna”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevorganisationen och Statens ungdomsråd anser att de av Läro-&lt;br&gt;planskommittén föreslagna formuleringarna om elevinflytande är för&lt;br&gt;generella och svaga. Rådet tar i sitt remissyttrande också upp problemet&lt;br&gt;med mobbning och refererar till en intervjuundersökning av ungdomar&lt;br&gt;i åldern 16-25 år. Drygt en fjärdedel uppgav att de någon gång blivit ut-&lt;br&gt;satta för mobbning, den övervägande delen i skolan. Bara en fjärdedel&lt;br&gt;av dem som utsatts för mobbning hade samtalat med, fått stöd eller&lt;br&gt;hjälp av en lärare. Enligt rådets uppfattning skulle mobbningsproble-&lt;br&gt;men kunna förebyggas bättre genom ett utvidgat inflytande och ansvars-&lt;br&gt;tagande från såväl lärare som elever inom detta område. Rådet framhål-&lt;br&gt;ler likaså att elevernas sociala utveckling främjas av delaktighet och an-&lt;br&gt;svarstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det vara nödvändigt att eleverna tar ansvar för sina&lt;br&gt;studier och utövar ett inflytande i skolan, framför allt för sin egen ut-&lt;br&gt;vecklings skull men även för att främja samhörigheten och ansvarsta-&lt;br&gt;gandet på skolan. Vi vill i denna fråga även hänvisa till vad vi anfört&lt;br&gt;dels i ett tidigare avsnitt av denna proposition, dels i propositionen om&lt;br&gt;läroplan för grundskolan m.m om skolans ansvar att hindra mobbning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.4 Utbildningsval - arbetsliv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tidigare i propositionen framhållit hur betydelsefullt det&lt;br&gt;är för elevernas utbildningsval att skolan samverkar med arbetslivet och&lt;br&gt;universitet och högskolor. Som flera remissinstanser framhåller bör det&lt;br&gt;vara ett åliggande för gymnasieskolan att även samverka med grundsko-&lt;br&gt;lan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska förbundet för specialpedagogik framhåller även att man bör&lt;br&gt;klarare än som skett markera skolans ansvar för samverkan med hem-&lt;br&gt;men, särskilt under det inledande gymnasieåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsverket (AMS) tycker det är bra att rektors ansvar för&lt;br&gt;syoverksamheten tydliggörs, vilket ger en stadga som verksamheten kan-&lt;br&gt;ske inte skulle få annars. Samtidigt betonar AMS att syokonsulenterna&lt;br&gt;har en viktig uppgift när det gäller att ge eleverna stöd och vägledning.&lt;br&gt;Det är därför angeläget att syofunktionen bibehålls och utvecklas inom&lt;br&gt;skolan i nära samarbete med arbetsförmedlingen. AMS ser det också&lt;br&gt;som naturligt att lärarna integreras i syoarbetet och bidrar med under-&lt;br&gt;lag inför elevernas val av utbildning och yrke. Det borde dock klarare&lt;br&gt;tydliggöras vilken roll lärarna skall ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet, Lycksele kommun m.fl. vänder sig mot&lt;br&gt;Läroplanskommitténs förslag till reglering av syopersonalerts uppgifter.&lt;br&gt;Kommunförbundet framhåller att fördelningen av arbetsuppgifter och&lt;br&gt;ansvar inom en skola i många fall är en arbetsledningsfråga som inte i&lt;br&gt;detalj bör regleras i en nationell läroplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att frågan om syoverksamheten är mycket viktig, in-&lt;br&gt;te minst i en mer kursutformad gymnasieskola. Det är väsentligt att det&lt;br&gt;sker en tydlig ansvarsfördelning mellan rektor, lärare, syopersonal och&lt;br&gt;arbetsförmedling. Samtidigt finns det skäl att påpeka att med en utveck-&lt;br&gt;ling mot allt mera variation, alternativ och möjliga vägar såväl inom&lt;br&gt;högre utbildning som arbetsliv, måste gymnasieskolans avnämare - dvs.&lt;br&gt;universitet, högskolor, branscher och arbetsgivare - ta ett mycket större&lt;br&gt;ansvar för information och rekrytering i gymnasieskolan. Av dessa skäl&lt;br&gt;finner regeringen att statens reglering av ansvaret för syoverksamheten&lt;br&gt;skall begränsas till en markering i läroplanen av att rektor, som ytterst&lt;br&gt;ansvarig för verksamheten inom en skola, har ansvar för att eleverna får&lt;br&gt;studie- och yrkesvägledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.5 Rektors ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är genomgående positiva till att läroplanen är tydlig&lt;br&gt;när det gäller ansvarsfördelning. Ett par kommuner anser dock att det&lt;br&gt;bör ankomma på skolhuvudmannen att ange uppdrag till rektorer, lära-&lt;br&gt;re, syopersonal och alla som arbetar i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser understryker vikten av att det framgår att rektor&lt;br&gt;har en tydlig chefsroll. Riksförbundet Hem och Skola uttrycker att rol-&lt;br&gt;len som pedagogisk ledare bör betonas starkare medan Svenska Arbets-&lt;br&gt;givareföreningen framhåller att det bör anges att rektor har ett ansvar&lt;br&gt;för att skolan producerar ett bra utbildningsresultat och att resursut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nyttjandet är effektivt. SFS framhåller att rektor skall vara ytterst ansva- Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;rig för att arbetet utvärderas och att resultatet synliggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man framhåller också att rektors ansvar för helheten i skolan bör be-&lt;br&gt;tonas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärarnas Riksförbund föreslår att det på samma sätt som för grund-&lt;br&gt;skolan skall anges att rektor skall ha personalansvar och ansvar för ar-&lt;br&gt;betsmiljön i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att Läroplanskommitténs förslag till läroplaner är&lt;br&gt;föredömliga just genom att de är tydliga när det gäller fördelning av an-&lt;br&gt;svar mellan olika aktörer i skolan. Vi avser därför inte att göra några&lt;br&gt;principiella ändringar i läroplansförslaget i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att åstadkomma tydlighet när det gäller ansvar och ansvarsfördel-&lt;br&gt;ning i skolan skall det således enligt vår bedömning finnas klara riktlin-&lt;br&gt;jer för vad läraren skall göra respektive vad alla som arbetar i skolan&lt;br&gt;skall göra. Det står likaledes angivet vad rektors ansvar är. Det skall såle-&lt;br&gt;des alltid stå klart vem som har ansvar för vad i skolan och var detta an-&lt;br&gt;svar skall utkrävas. Det framgår också av remissynpunkterna att många&lt;br&gt;ser mycket positivt på en klar ansvarsfördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta hindrar inte att regeringen kan finna anledning att ändra for-&lt;br&gt;muleringarna på vissa punkter, såsom de här refererade remissinstanser-&lt;br&gt;nas påpekanden om behovet av ytterligare preciseringar av rektors an-&lt;br&gt;svar. Regeringen anser således att det klart av läroplanen bör framgå att&lt;br&gt;rektor har en tydlig chefsroll i förhållande till lärare, elewårdspersonal&lt;br&gt;och övrig personal i skolan. Regeringen vill i detta sammanhang också&lt;br&gt;betona rektors ansvar för att det kommer till stånd samverkan mellan&lt;br&gt;lärare och ämnen så att eleverna kan få ett sammanhang i sina studier, i&lt;br&gt;synnerhet i en mer kursutformad gymnasieskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill också hänvisa till vad vi har anfört om behovet av en precise-&lt;br&gt;ring av rektorsfunktionen i propositionen om läroplan för grundskolan&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för syoverksamheten har vi nyss behandlat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.6 Betyg och bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén har inte lämnat något textförslag till avsnittet om&lt;br&gt;betyg och bedömning eftersom utformningen av ett sådant är beroende&lt;br&gt;av Betygsberedningens förslag och regeringens och riksdagens ställ-&lt;br&gt;ningstaganden till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer i avsnitt 6 av denna proposition att presentera si-&lt;br&gt;na förslag beträffande betyg för gymnasial utbildning, i avsnitt 7 om be-&lt;br&gt;tyg i gymnasiesärskolan och i avsnitt 8 förslagen om betyg för grundläg-&lt;br&gt;gande vuxenutbildning, särvux och påbyggnadsutbildning. Liksom nu&lt;br&gt;bör bestämmelser om betyg ingå i respektive skolformsförfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya läroplanen bör, i likhet med de nuvarande reviderade läro-&lt;br&gt;planerna för gymnasieskolan och för vuxenutbildningen, ingå ett avsnitt&lt;br&gt;om betyg och bedömning. Detta avsnitt skall bl.a. ta upp att läraren för&lt;br&gt;eleverna skall redovisa och tillsammans med eleverna diskutera på vilka&lt;br&gt;grunder betygsättning sker och de betygskriterier som hör till respektive&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kursplan. Det bör vidare i läroplanen anges att läraren fortlöpande i&lt;br&gt;olika former skall ge eleverna besked om deras studieprestationer och&lt;br&gt;att eleverna skall få träna sig att bedöma sina egna kunskaper i förhål-&lt;br&gt;lande till kunskapsmålen i kursen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Internationella överenskommelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Till utgångspunkterna för läroplaner och kursplaner hör ett antal&lt;br&gt;grunddokument som Sverige har undertecknat i internationella fördrag&lt;br&gt;och konventioner. De dokument, som det åligger lärare och rektor att&lt;br&gt;beakta är bl.a. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, konven-&lt;br&gt;tionen om barnets rättigheter, rekommendation om utbildning för in-&lt;br&gt;ternationell förståelse, samarbete och fred och undervisning om de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt deklaration&lt;br&gt;och rekommendationer om undervisning i miljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén har föreslagit att en förteckning med sådana do-&lt;br&gt;kument skall fogas som en bilaga till läroplanen. Regeringen anser det&lt;br&gt;inte lämpligt att den på detta sätt får förordningskaraktär. Däremot bör&lt;br&gt;deklarationerna och rekommendationerna på annat lämpligt sätt göras&lt;br&gt;tillgängliga och kända för dem som arbetar i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 En mer kursutformad gymnasieskola&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Övergången till en mer kursutformad gym-&lt;br&gt;nasieskola skall underlättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som mått på utbildningens omfattning i gymnasieskolan in-&lt;br&gt;förs begreppet gymnasiepoäng. Antalet gymnasiepoäng i ett äm-&lt;br&gt;ne skall motsvara antalet minsta garanterade undervisningstim-&lt;br&gt;mar i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elever skall kunna fullfölja sina gymnasiestudier om 2 180&lt;br&gt;respektive 2 400 gymnasiepoäng på kortare eller längre tid än&lt;br&gt;tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i skollagen om specialutformade program&lt;br&gt;förtydligas. Det görs tydligt att kommunerna inom ramen för de&lt;br&gt;specialutformade programmen kan erbjuda andra kurskombina-&lt;br&gt;tioner än som för närvarande är möjliga inom de nationella&lt;br&gt;programmen. Dessa kombinationsmöjligheter erbjuds, på sam-&lt;br&gt;ma sätt som nuvarande specialutformade program, elever i den&lt;br&gt;egna kommunen eller i samverkansområdet. Ett specialutformat&lt;br&gt;program, som erbjuds för en grupp elever, skall ha program-&lt;br&gt;mål. Alla specialutformade program skall innehålla kärnämne-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommitténs förslag: Överensstämmer delvis med regering-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser utgår ifrån och&lt;br&gt;välkomnar utvecklingen mot en kursutformad gymnasieskola bl.a. med&lt;br&gt;hänsyn till den flexibilitet en sådan skapar och till de större möjlighe-&lt;br&gt;terna för individuellt ansvar för eleverna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skillnader mellan remissinstansernas önskan om i vilken&lt;br&gt;takt utvecklingen skall gå. Så önskar t.ex. Norrköpings kommun gå di-&lt;br&gt;rekt till en kursutformad gymnasieskola utan att ta omvägen över pro-&lt;br&gt;gram medan andra remissinstanser, såsom Skolledarförbundet, vill att&lt;br&gt;programgymnasiet först genomförs. Många instanser framhåller i likhet&lt;br&gt;med Svenska Kommunförbundet det angelägna i att utvecklingen inte&lt;br&gt;hämmas av någon av staten fastställd central modell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De få remissinstanser som är övervägande negativa i sin inställning&lt;br&gt;till en kursutformad gymnasieskola, såsom KTH och några andra hög-&lt;br&gt;skolor, framhåller betydelsen av en likvärdig utbildning och högskolans&lt;br&gt;behov av att kunna bedöma elevernas bakgrundskunskaper. Högskolan&lt;br&gt;för lärarutbildning i Stockholm är tveksam till hur den eftersträvade&lt;br&gt;valfriheten skall kunna realiseras utanför storstadsregionerna. Elevorga-&lt;br&gt;nisationen ser en risk i att kurserna blir hårt styrda, vilket minskar ele-&lt;br&gt;vernas inflytande på undervisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även de remissinstanser som har en positiv inställning till en kursut-&lt;br&gt;formad gymnasieskola lyfter fram vissa frågor som bör beaktas vid ut-&lt;br&gt;vecklingen av en kursutformad gymnasieskola. Regeringen kommer att&lt;br&gt;ta upp dessa frågor vid redovisningen av förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 En mer kursutformad gymnasieskola inom&lt;br&gt;programramen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning uppnår man genom en kursutformad&lt;br&gt;gymnasieskola fördelar som är svåra att nå med en mera sammanhållen&lt;br&gt;linje- eller programstruktur. Många kommuner visar också stort intres-&lt;br&gt;se för en kursutformad gymnasieskola, men framhåller samtidigt att sta-&lt;br&gt;ten dels inte bör anvisa en enda modell för kursutformning som alla&lt;br&gt;måste följa, dels inte bör bestämma i vilken takt en kursutformning&lt;br&gt;skall införas. Regeringens förslag innebär därför att hindren mot en&lt;br&gt;kursutformad gymnasieskola minskar, varigenom kommunerna lämnas&lt;br&gt;stor frihet vid tillämpningen. Regeringen bedömer det nödvändigt att&lt;br&gt;inte störa införandet av den reformerade programbaserade gymnasiesko-&lt;br&gt;la, som nu pågår i kommunerna och som i sig är det första steget mot&lt;br&gt;en kursutformad gymnasieskola. Detta är anledningen till att regeringen&lt;br&gt;har valt rubriken en mer kursutformad gymnasieskola på detta avsnitt&lt;br&gt;av propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet kursutformad gymnasieskola används för ett antal skilda&lt;br&gt;företeelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den längst gående formen av kursutformad skola skulle innebära att&lt;br&gt;eleverna satte samman sina studieprogram genom att fritt välja kurser&lt;br&gt;utan några restriktioner såsom att vissa kurser eller ämnen alltid skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ingå eller att en fullständig gymnasieutbildning har en viss omfattning.&lt;br&gt;Kommunerna skulle erbjuda kurser, inte sammanhållna program. Inte&lt;br&gt;ens den gymnasiala vuxenutbildningen, där valfriheten är stor, är så fri&lt;br&gt;från restriktioner. För fullständig gymnasiekompetens krävs alltid att&lt;br&gt;kärnämnena ingår. Regeringen anser inte att en modell av total frihet är&lt;br&gt;lämplig för ungdomsskolan, åtminstone inte för närvarande. Den mo-&lt;br&gt;dell regeringen förordar är en mer kursutformad skola inom program-&lt;br&gt;ramen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många menar att en kursutformad gymnasieskola är en skola med&lt;br&gt;koncentrationsläsning, periodindelning av läsåret, samundervisning i&lt;br&gt;vissa kurser av elever på olika program samt samundervisning av elever&lt;br&gt;i komvux och gymnasieskolan. Allt detta är möjligt redan i den refor-&lt;br&gt;merade gymnasieskola, som nu håller på att införas - framför allt ge-&lt;br&gt;nom att timplanen är en stadietimplan - varför det finns fog för påstå-&lt;br&gt;endet att vi redan är ett gott stycke på väg mot en kursutformad gymna-&lt;br&gt;sieskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns de som med en kursutformad skola menar en skola där&lt;br&gt;kommunerna själva får besluta om vissa delar av innehållet i gymnasie-&lt;br&gt;skolan. I den meningen har vi också redan en delvis kursutformad sko-&lt;br&gt;la. Det finns lokala grenar, lokala kurser och lokalt tillval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fördelar som regeringen vill uppnå med en mer kursutformad&lt;br&gt;gymnasieskola är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• ökad valfrihet för eleverna att påverka sin utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• bättre möjligheter att successivt och i takt med arbetslivets förändrade&lt;br&gt;behov förnya utbildningen genom utbyte av kurser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• större möjligheter för kommunerna att profilera sin utbildning mot&lt;br&gt;det lokala arbetslivets behov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• möjligheter att sätta samman utbildning med klarare definierad yrkes-&lt;br&gt;inriktning än vad nationella program och grenar ger,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• ökade möjligheter till en flexibel planering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• möjligheter att utveckla ämnesinstitutioner som i sin tur kan bidra&lt;br&gt;till lärarnas kompetensutveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• större möjligheter för eleverna att kombinera studieförberedande och&lt;br&gt;yrkesförberedande kurser än de nuvarande nationella programmen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• större möjligheter för eleverna att sätta samman sina program efter in-&lt;br&gt;dividuella önskemål, vilket ökar elevernas studiemotivation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• möjligheter för elever att gå långsammare och snabbare igenom gym-&lt;br&gt;nasieskolan än på normaltiden tre år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• möjlighet att låta elevernas studier börja på vars och ens egen kun-&lt;br&gt;skapsnivå, varigenom anknytningen till grundskolan blir lättare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• förberedelse inför den högre utbildningens arbetsformer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• utvecklad samverkan med komvux bl.a. genom möjligheter till sam-&lt;br&gt;läsning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• möjligheter att utnyttja komvux erfarenhet av kursutformning, både&lt;br&gt;vad det gäller organisation och pedagogik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns naturligtvis också risker som måste undvikas. Det får inte&lt;br&gt;bli fråga om bara val av kurser som är så hårt strukturerade att varje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;elevinflytande inom kursen försvinner. Förutsättningarna i kommuner&lt;br&gt;av olika storlek måste också uppmärksammas i det fortsatta arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag som möjliggör en kursutformning kommer regeringen att ta&lt;br&gt;upp i denna proposition. Några av de viktigaste förutsättningarna för en&lt;br&gt;mer kursutformad gymnasieskola är dels att kursplanearbetet utgår från&lt;br&gt;att ämnen kan indelas i kurser, dels att eleverna får betyg på kurs i ett&lt;br&gt;ämne. Vi kommer att behandla dessa frågor i två följande avsnitt av&lt;br&gt;propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Organisatoriska frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Först kommer vi att beröra vissa organisatoriska frågor. Dessa frågor fö-&lt;br&gt;refaller att dominera diskussionerna i kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den största fördelen för kommunerna, som en mer kursutformad&lt;br&gt;skola har, är möjligheterna till flexibilitet, dvs. att utbildningsutbudet&lt;br&gt;och utbildningens organisation lätt kan ändras och anpassas till nya&lt;br&gt;önskemål och behov. En av avsikterna med den mer kursutformade&lt;br&gt;gymnasieskolan är just att ge utrymme för lokala lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland tolkas flexibilitet enbart som frihet från centralt beslutade reg-&lt;br&gt;ler. En lokal lösning kan dock bli lika fast och oflexibel som en statligt&lt;br&gt;beslutad. Regeringen har förhoppningen att den kreativitet som nu ut-&lt;br&gt;vecklas inom många kommuner skall hållas levande och att en verkligt&lt;br&gt;flexibel skola därmed skapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett uttryck för den flexibilitet som kursutformningen av gymnasiesko-&lt;br&gt;lan ger kommunerna är möjligheterna att samordna undervisningen i&lt;br&gt;kurser där det annars skulle behövts flera grupper med ett litet antal ele-&lt;br&gt;ver per grupp. På det sättet kan utbildning erbjudas som i annat fall&lt;br&gt;kanske inte skulle ha kommit till stånd. Principen om sammanläggning&lt;br&gt;av grupper av elever från flera klasser vid undervisningen av små äm-&lt;br&gt;nen inom en skola är inte ny. En kursutformad struktur kan emellertid&lt;br&gt;underlätta. I detta sammanhang bör också möjligheterna att utveckla&lt;br&gt;ämnesinstitutioner tas till vara. Det gör det också möjligt för elever från&lt;br&gt;gymnasieskolan och elever från komvux att läsa i samma grupper. En&lt;br&gt;kursutformning av gymnasieskolan innebär möjligheter till ökad sam-&lt;br&gt;planering och samverkan med komvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om samverkan mellan komvux och gymnasieskolan har fått&lt;br&gt;ökad aktualitet de senaste åren dels som metod att minska kostnaderna&lt;br&gt;för utbildningen, dels för att öka utbildningsmöjligheterna för eleverna&lt;br&gt;genom ett gemensamt utbildningsutbud. Regeringen har i skilda sam-&lt;br&gt;manhang understrukit vikten av ökad samverkan mellan dessa skolfor-&lt;br&gt;mer. Många kommuner har strävat åt samma håll. De båda skolformer-&lt;br&gt;nas olika uppbyggnad har dock varit ett hinder för en mer genomgri-&lt;br&gt;pande samverkan. Genom att gymnasieskolan blir mer kursutformad&lt;br&gt;sker ett närmande till komvux organisationsmodell, som alltid varit&lt;br&gt;kursutformad. På så sätt underlättas ytterligare samverkan. Det är vik-&lt;br&gt;tigt att gymnasieskolan tar till vara den erfarenhet av en kursutformad&lt;br&gt;organisation, som finns inom komvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också all anledning för gymnasieskolan att så långt som&lt;br&gt;möjligt följa komvux princip att elever skall börja studierna på sin egen&lt;br&gt;kunskapsnivå och för båda skolformerna att tillsammans göra det möj-&lt;br&gt;ligt att både ungdomar och vuxna kan bedriva studierna i olika takt. Vi&lt;br&gt;återkommer strax till denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lämpliga i samläsning mellan ungdomar och vuxna i samma&lt;br&gt;grupper har också diskuterats. De som varit tveksamma har betonat ris-&lt;br&gt;kerna för att vuxenpedagogiken skulle få ge vika för ungdomspedagogik&lt;br&gt;och att vuxna skulle tvingas läsa en kurs med fler timmar och med&lt;br&gt;längre utsträckning i tiden än som normalt sker i komvux. Vuxna drar&lt;br&gt;sig för att behöva läsa i samma grupp som sina barn. De som varit posi-&lt;br&gt;tiva har redovisat exempel på blandade grupper, där de yngre mått väl&lt;br&gt;av både att få diskutera med sina vuxna kurskamrater och att själva bli&lt;br&gt;behandlade som vuxna och inte som barn, medan det finns äldre som&lt;br&gt;har känt sig stimulerade av de yngres ifrågasättande av vuxenvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medelåldern i komvux har successivt sjunkit och allt fler unga män-&lt;br&gt;niskor söker sig dit. Genomsnittsåldern i gymnasial vuxenutbildning är&lt;br&gt;enligt tillgänglig statistik för närvarande 23 år. Man kan fråga sig om&lt;br&gt;skillnaderna är så stora mellan 21-åringen i komvux och 19-åringen i&lt;br&gt;gymnasieskolan. Inom högskolan sker samläsning mellan t.ex. 20-åring-&lt;br&gt;ar och 40-åringar utan att någon ifrågasätter detta. Genom att skolfor-&lt;br&gt;merna åldersmässigt närmat sig varandra, genom kursutformningen och&lt;br&gt;genom möjligheten till koncentrationsläsning synes invändningarna&lt;br&gt;mot samläsning ha minskat i betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom kursutformningen av gymnasieskolan kan eleverna få större&lt;br&gt;möjligheter att sätta samman sitt studieprogram efter individuella intres-&lt;br&gt;sen och yrkesplaner. Den ger också eleverna möjlighet att ändra sina pla-&lt;br&gt;ner under studiernas gång. Det är allmänt omvittnat att elevernas stu-&lt;br&gt;diemotivation ökar, då de får möjlighet att påverka sina studier. Detta&lt;br&gt;gäller både valet av utbildningsgång och uppläggningen av studierna.&lt;br&gt;Elever, som inte får sina förstahandsval av utbildning tillgodosedda, av-&lt;br&gt;bryter studierna i större utsträckning än andra elever. Detta förhållande&lt;br&gt;ligger bakom utformningen av kommunernas skyldighet att anpassa an-&lt;br&gt;talet platser på olika program och grenar i den nya gymnasieskolan ef-&lt;br&gt;ter elevernas val. Elevernas möjligheter att få sina utbildningsönskemål&lt;br&gt;tillgodosedda har således ökat både härigenom och genom det utrymme&lt;br&gt;som finns i timplanen för individuella val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom riksdagens beslut förra våren med anledning av vårt förslag&lt;br&gt;om specialutformade program kan elever också sätta samman sitt eget&lt;br&gt;studieprogram, t.ex. genom att utöver den gemensamma kärnan av all-&lt;br&gt;männa ämnen välja både yrkesförberedande och studieförberedande&lt;br&gt;ämnen. Specialutformade program enligt nuvarande regler är i första&lt;br&gt;hand tänkta för enskilda elever, men kan också erbjudas grupper av ele-&lt;br&gt;ver. Regeringen finner att det nuvarande regelverket kring specialutfor-&lt;br&gt;made program bör utvecklas för att möjliggöra en kursutformad skola&lt;br&gt;inom ramen för det specialutformade programmet - utöver vad som är&lt;br&gt;möjligt inom strukturen för de nationella programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen bör sålunda få direkt stöd för att - inom en given kvali-&lt;br&gt;tetsram - erbjuda utbildningspaket med andra kombinationsmöjligheter&lt;br&gt;än inom de nationella programmen som specialutformade program. De&lt;br&gt;kvalitetskrav som bör gälla är dels att de specialutformade programmen&lt;br&gt;skall innehålla samma kärnämnen som de nationella programmen -&lt;br&gt;och med samma omfattning - dels att det skall finnas programmål. För&lt;br&gt;de specialutformade program som kommunen erbjuder för en grupp&lt;br&gt;elever skall kommunen fastställa programmålen. Även för de specialut-&lt;br&gt;formade program som enskilda elever önskar, bör det finnas en genom-&lt;br&gt;tänkt plan med mål. Dessa bör fastställas genom en individuell studie-&lt;br&gt;plan som eleven och skolan tillsammans gör upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens skyldighet att erbjuda de specialutformade programmen&lt;br&gt;bör liksom för närvarande bara gälla i förhållande till elever i den egna&lt;br&gt;kommunen och i samverkansområdet. Någon rätt för en elev från en&lt;br&gt;annan kommun, som inte erbjuder denna form av specialutformat pro-&lt;br&gt;gram, att tas emot på utbildningen skall inte finnas. Inte heller skall det&lt;br&gt;gälla någon skyldighet för en elevs hemkommun att betala ersättning&lt;br&gt;till en anordnande kommun, om eleven trots detta tagits emot. Rege-&lt;br&gt;ringen föreslår dock ingen ändring (5 kap. 14 § skollagen) av möjlighe-&lt;br&gt;terna att ett specialutformat program genom beslut av regeringen kan&lt;br&gt;stå öppet för sökande från hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en mer kursutformad gymnasieskola får kommunerna större&lt;br&gt;möjligheter att sätta samman sitt utbildningsutbud efter elevernas ut-&lt;br&gt;bildningsönskemål, men även efter det lokala och regionala arbetslivets&lt;br&gt;behov av kompetens. I dag har kommunerna möjlighet att påverka in-&lt;br&gt;nehållet i utbildningen genom att fastställa lokala kurser. Sådana kan&lt;br&gt;förekomma på tiden för det lokala tillägget, det individuella valet och,&lt;br&gt;vilket kan vara av betydligt större omfattning, genom lokala kurser in-&lt;br&gt;om de estetiska ämnena på det estetiska programmet, de ekonomiska&lt;br&gt;ämnena inom den ekonomiska grenen av samhällsvetenskapliga pro-&lt;br&gt;grammet, tekniska ämnen på naturvetenskapsprogrammet och yrkesäm-&lt;br&gt;nena inom de yrkesförberedande programmen samt genom lokala gre-&lt;br&gt;nar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokal kurs skall ge kunskaper i ett eller flera ämnen inom ett bestämt&lt;br&gt;kunskapsområde och svara mot sådana behov som inte tillgodoses ge-&lt;br&gt;nom en nationellt fastställd kursplan. Detta innebär att lokala kurser&lt;br&gt;inte får skapas genom t.ex. en underindelning av riksgiltiga kurser. I av-&lt;br&gt;snitt 5.1 behandlar vi frågan om en avvikelse från denna princip för lo-&lt;br&gt;kala kurser som vänder sig enbart till vissa vuxenstuderande. Det finns&lt;br&gt;således relativt stora möjligheter för kommunerna redan i dag att påver-&lt;br&gt;ka innehållet i sin gymnasiala utbildning. Vårt förslag om förtydligande&lt;br&gt;av det specialutformade programmet ökar dessa möjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att på detta sätt göra tydligt möjligheterna att pröva olika modeller&lt;br&gt;för kursutformning inom ramen för reglerna om specialutformade pro-&lt;br&gt;gram ser vi som en lämplig väg mot en mer kursutformad gymnasiesko-&lt;br&gt;la. Vi har nyss angett att det skall finnas programmål för specialutfor-&lt;br&gt;made program, vilket är ett uttryck för vår avsikt att det skall finnas en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stadga och ett sammanhang i studierna även i den mer kursutformade&lt;br&gt;skolan. Vi förordar således en utveckling av den kursutformade gymnasie-&lt;br&gt;skolan inom programmens ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella programmen håller nu på att införas. Läsåret 1994/95&lt;br&gt;kan kommunerna fortfarande låta elever börja sina gymnasiestudier i&lt;br&gt;den gamla linje- och specialkursorganisationen. Året därpå skall alla&lt;br&gt;kommuner ha gått över till programstrukturen. Regeringen bedömer&lt;br&gt;det som olämpligt att - samtidigt med den relativt omfattande föränd-&lt;br&gt;ring som övergången till den redan beslutade gymnasieskolan innebär -&lt;br&gt;också föra in ett helt annat koncept, nämligen en renodlat kursutfor-&lt;br&gt;mad gymnasieskola utan någon programstruktur. Även de kommuner&lt;br&gt;som är allra mest entusiastiska över en kursutformad gymnasieskola dis-&lt;br&gt;kuterar utifrån en programmodell. Regeringen anser att tiden inte är&lt;br&gt;mogen att ta steget mot en gymnasieskola som uteslutande består av fri-&lt;br&gt;stående kurser. En sådan övergång kräver omfattande analyser av ett an-&lt;br&gt;tal frågor om bl.a. elevernas val och kommunernas skyldigheter. Rege-&lt;br&gt;ringen räknar med att erfarenheterna från specialutformade program&lt;br&gt;kommer att ge underlag för de analyser som behövs för att gå vidare&lt;br&gt;och för bedömning av lämplig tidpunkt för eventuella kommande för-&lt;br&gt;ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att noga&lt;br&gt;följa utvecklingen i ett litet antal kommuner som är särskilt intressera-&lt;br&gt;de av och långt framme i planeringen av en kursutformad gymnasiesko-&lt;br&gt;la. För det fall försök med en kursutformning utanför programramen&lt;br&gt;skulle behövas som underlag för övervägandena bör regeringen kunna&lt;br&gt;utnyttja de möjligheter som 15 kap. 4 § skollagen ger att för försöks-&lt;br&gt;verksamhet göra undantag från organisatoriska bestämmelser i skolla-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa nationella program saknar grenar men ger möjlighet till olika&lt;br&gt;yrkesinriktning genom elevernas val av kurser. Till sådana valbara kur-&lt;br&gt;ser tillämpas i dag inte riksrekrytering, vilket innebär att en elev, som&lt;br&gt;på hemorten kan läsa det aktuella programmet men inte den önskade&lt;br&gt;kursen, nu inte har rätt att läsa denna kurs på en annan ort med betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet för hemkommunen. Elevens rättighet är som bekant&lt;br&gt;kopplad till en skyldighet för hemkommunen att betala interkommunal&lt;br&gt;ersättning. På sikt är en sådan ordning beträffande möjligheter att läsa&lt;br&gt;kurser i andra kommuner orimlig, men frågan rymmer gränsdragnings-&lt;br&gt;problem. Även dessa behöver övervägas närmare i anslutning till erfa-&lt;br&gt;renheterna av de specialutformade programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En central fråga när det gäller en mer kursutformad gymnasieskola är&lt;br&gt;kursbegreppet. Regeringen kommer att behandla denna fråga i nästa av-&lt;br&gt;snitt av propositionen. Där behandlar vi även frågan om omfånget av en&lt;br&gt;kurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Flexibilitet för eleverna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de stora fördelarna med en mer kursutformad skola är att elever-&lt;br&gt;na kan börja sina gymnasiestudier i varje ämne på rätt svårighetsgrad,&lt;br&gt;om de placeras i en kurs efter sin kunskapsnivå. Regeringen har i dag&lt;br&gt;presenterat sina förslag om grundskolan. Dessa innebär bl.a. att elever-&lt;br&gt;na genom sina individuella val och den kommunala profileringen kom-&lt;br&gt;mer att kunna nå längre i dessa ämnen än de kamrater som gjort andra&lt;br&gt;val. Härigenom kommer skillnaderna i kunskaper mellan elever att bli&lt;br&gt;större än tidigare. Sedan drygt ett decennium har gymnasieskolan haft&lt;br&gt;som målsättning att vara en gymnasieskola för alla, dvs. en skola där bå-&lt;br&gt;de mer och mindre studiemotiverade elever skall känna sig hemma och&lt;br&gt;kunna utvecklas. Detta har varit en stor pedagogisk utmaning för gym-&lt;br&gt;nasieskolans lärare. Nu kommer gymnasieskolan att ta emot elever som&lt;br&gt;- förutom de tidigare kända skillnaderna - också har läst olika omfat-&lt;br&gt;tande kurser i grundskolan. Det finns gränser för möjligheterna att in-&lt;br&gt;om en och samma grupp knyta an till varje enskild elevs kunskapsnivå&lt;br&gt;under dessa förhållanden. Ett kurssystem ökar möjligheterna att placera&lt;br&gt;eleverna i den kurs som bäst motsvarar den enskilda elevens kunskaps-&lt;br&gt;nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns självfallet gränser för hur många olika kurser en skola kan&lt;br&gt;anordna inom ett ämne samtidigt. Det är regeringens förhoppning att&lt;br&gt;kommunerna gör de rätta avvägningarna mellan det kommunalekono-&lt;br&gt;miska kravet att bedriva sin skolutbildning ekonomiskt rationellt och&lt;br&gt;motiven för en hög kvalitet och ett gott utbud av utbildning i kommu-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kritisk aspekt på en kursutformad gymnasieskola, som remissin-&lt;br&gt;stanserna anger, är att klassgemenskapen minskar till förfång för den so-&lt;br&gt;ciala sammanhållningen mellan elever. Regeringen vill inte förneka att&lt;br&gt;detta kan vara till nackdel i vissa fall. Vi är emellertid övertygade om att&lt;br&gt;det också kan vara en fördel. På Island finns såväl kursutformade som&lt;br&gt;klassorganiserade skolor. Erfarenheterna visar att mobbning inte före-&lt;br&gt;kommer i de kursutformade skolorna, vilket det däremot gör i de sko-&lt;br&gt;lor som har klassorganisation. Likaså har disciplinproblem mer eller&lt;br&gt;mindre försvunnit i isländska kursutformade skolor. Vi vill inte påski-&lt;br&gt;na att en kursutformad gymnasieskola skulle lösa alla problem i den&lt;br&gt;svenska skolan, inklusive mobbning. Vi menar emellertid att det för&lt;br&gt;elever, som hamnat i en klass eller grupp där de inte trivs kan vara en&lt;br&gt;stor fördel att inte behöva vara i samma grupp hela tiden. Kursutform-&lt;br&gt;ningen ger dem möjlighet att ingå i flera gruppkonstellationer under&lt;br&gt;sin studietid. Vi menar också att det i sig kan innebära en nyttig social&lt;br&gt;träning för elever att under sin gymnasietid lära sig att fungera i flera&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den form för införande av kursutformad gymnasieskola som&lt;br&gt;vi förordar, finns det möjlighet att ha båda formerna av organisation,&lt;br&gt;både den kursutformade och den som är organiserad i klasser. Elevun-&lt;br&gt;derlaget för en gymnasieskola i en kommun sätter dock ekonomiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gränser för, när det finns utrymme för att i en skola eller i en kommun Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;ha båda organisationsformerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kursutformad skola gör det också möjligt att låta elever genomföra&lt;br&gt;sin gymnasieutbildning på kortare eller längre tid än tre år. Genom de val-&lt;br&gt;möjligheter som grundskolan kommer att erbjuda kan vissa elever re-&lt;br&gt;dan i grundskolan hinna tillägna sig en del av de kunskaper i något el-&lt;br&gt;ler några ämnen som övriga elever inhämtar i gymnasieskolan. Detta&lt;br&gt;kan leda till att de slutför gymnasieskolans utbildning på kortare tid än&lt;br&gt;tre år. Det kommer att dröja till hösten 1998 innan några elever från&lt;br&gt;den nya grundskolan kommer till gymnasieskolan. Även dessförinnan&lt;br&gt;bör dock studiemotiverade elever få möjlighet att gå snabbare fram än&lt;br&gt;den genomsnittliga eleven. På motsvarande sätt bör elever med sämre&lt;br&gt;utgångsläge eller inlärningsförutsättningar kunna, liksom för närvaran-&lt;br&gt;de, få genomföra sin gymnasieutbildning på längre tid än tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande regler gäller att en elev med otillräckliga kunskaper&lt;br&gt;för att kunna följa undervisningen i en högre årskurs skall sättas kvar.&lt;br&gt;Först om en elev har gått samma årskurs två gånger och ändå inte anses&lt;br&gt;kunna bli uppflyttad, får eleven skiljas från den aktuella studievägen.&lt;br&gt;Det förhållandet att eleven har skiljts från en studieväg innebär inte&lt;br&gt;hinder mot att eleven tas in på en annan studieväg. Så länge eleven är i&lt;br&gt;den ålderskategori, som gymnasieskolan riktar sig mot och inte har slut-&lt;br&gt;fört en gymnasieutbildning, har hemkommunen kvar sin skyldighet att&lt;br&gt;erbjuda utbildning i gymnasieskolan. Detta följer av 5 kap. 5 och 13 §§&lt;br&gt;skollagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nyss redovisade förslagen bör föranleda en viss justering i 5 kap.&lt;br&gt;skollagen såvitt gäller angivelsen av längden på de nationella respektive&lt;br&gt;de specialutformade programmen. Det bör i lagen anges att det är ut-&lt;br&gt;bildningar som är avsedda att kunna genomgås på tre läsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har övervägt i vilken utsträckning det bör regleras om ele-&lt;br&gt;ver, som slutfört en gymnasial utbildning på kortare tid än tre år, skall&lt;br&gt;ha rätt att läsa ytterligare kurser för att härigenom kunna bredda eller&lt;br&gt;fördjupa sitt kunnande. Regeringen gör den bedömningen att kommu-&lt;br&gt;nernas skyldighet och elevernas rättighet endast skall gälla en fullstän-&lt;br&gt;dig gymnasieutbildning. Det står självfallet kommunerna fritt att gå ut-&lt;br&gt;över denna skyldighet. Sett ur den enskilde elevens synvinkel kan det&lt;br&gt;finnas större anledning att påskynda studierna om detta innebär en&lt;br&gt;möjlighet att få läsa ytterligare kurser. Regeringen är emellertid inte be-&lt;br&gt;redd att förorda att dessa elever får en sådan ovillkorlig rätt med hänsyn&lt;br&gt;till de merkostnader detta skulle kunna innebära för kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Ett system med gymnasiepoäng&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De frågor vi nu behandlat aktualiserar behovet av att införa ett annat&lt;br&gt;mått än tid på en fullständig gymnasieutbildning och på omfattningen&lt;br&gt;av studier i kurser. Någon form av poängsystem ligger nära till hands&lt;br&gt;såväl när det gäller utbildning på nationella som på specialutformade&lt;br&gt;program. I utbildningen vid universitet och högskolor motsvarar en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;poäng en veckas heltidsarbete. En kurs har alltid samma poängtal oav-&lt;br&gt;sett hur lång tid den enskilde studeranden använt för att tillägna sig&lt;br&gt;kursens kunskaper. För gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning&lt;br&gt;föreslår regeringen att ett system med gymnasiepoäng införs och att det&lt;br&gt;minsta antalet garanterade undervisningstimmar i den av riksdagen fast-&lt;br&gt;ställda timplanen blir utgångspunkten för gymnasiepoängsystemet. 30-&lt;br&gt;timmarskurserna i religionskunskap, naturkunskap och estetisk verk-&lt;br&gt;samhet ger 30 gymnasiepoäng var, kärnämneskursen i matematik ger&lt;br&gt;110 gymnasiepoäng osv. Eleverna får gymnasiepoäng för kursen då de&lt;br&gt;visat, att de med minst godkänt resultat fullgjort kursen, dvs. då de in-&lt;br&gt;hämtat de kunskaper som kursen skall ge. På samma sätt som inom den&lt;br&gt;högre utbildningen spelar det då inte någon roll hur lång tid eleven har&lt;br&gt;använt för att inhämta kunskaperna. Det bör heller inte spela någon&lt;br&gt;roll hur många timmars faktisk undervisning eleven fått. Antingen ele-&lt;br&gt;ven uppnått kunskapsmålen med mindre antal timmars undervisning&lt;br&gt;eller med mera undervisning än den minsta garanterade tiden för kur-&lt;br&gt;sen, skall eleven få samma antal gymnasiepoäng på kursen. Om kun-&lt;br&gt;skapsmålen i en kurs uppnåtts genom studier i gymnasieskolan eller i&lt;br&gt;komvux, skall samma antal gymnasiepoäng ges. Antalet gymnasiepoäng&lt;br&gt;är knutet till kunskapsmålet. Detta system gäller i princip redan för av-&lt;br&gt;gångsbetyg från gymnasial vuxenutbildning. En elev, som för att klara&lt;br&gt;t.ex. kärnämneskursen i matematik om 110 timmar måste gå en repeti-&lt;br&gt;tionskurs om 100 timmar, får ändå inte mer än 110 gymnasiepoäng, när&lt;br&gt;kursen är klar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaden mellan det system med gymnasiepoäng vi föreslår för gym-&lt;br&gt;nasieskolan och gymnasial vuxenutbildning och det poängsystem som&lt;br&gt;gäller för högre utbildning är följande. Poäng vid universitet och hög-&lt;br&gt;skolor utgår från den beräknade genomsnittliga tid det tar för en stu-&lt;br&gt;dent att inhämta en viss definierad kunskap. Gymnasieskolans och den&lt;br&gt;gymnasiala vuxenutbildningens gymnasiepoäng utgår från den minsta&lt;br&gt;undervisningstid som beräknas för att en elev skall inhämta en viss defi-&lt;br&gt;nierad kunskap. Hur mycket tid en elev behöver ägna åt kursen utanför&lt;br&gt;lektionstid och lärarhandledning för att inhämta den definierade kun-&lt;br&gt;skapen innefattas inte i det system vi föreslår för gymnasieskolan och&lt;br&gt;gymnasial vuxenutbildning. Regeringen bedömer emellertid att denna&lt;br&gt;skillnad inte är till nackdel. Det kan med visst fog hävdas att antalet un-&lt;br&gt;dervisningstimmar i en kurs jämfört med en annan är en sammanväg-&lt;br&gt;ning av ett antal faktorer, däribland både omfattningen (”mängden”)&lt;br&gt;och svårighetsgraden i de kunskaper som eleverna skall inhämta i kur-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den mer kursutformade gymnasieskolan har mycket stora möjlighe-&lt;br&gt;ter att låta eleverna börja på sin egen kunskapsnivå i de olika ämnena&lt;br&gt;och ämnesområdena. De elever som har brister från grundskolan bör&lt;br&gt;alltså få starta på den nivå, som motsvarar deras kunskaper. I detta sam-&lt;br&gt;manhang är det lämpligt att visa på samverkansmöjligheterna med den&lt;br&gt;grundläggande vuxenutbildningen. Regeringen tar upp frågan om behö-&lt;br&gt;righet för nationella program i samband med behandlingen av förslaget&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i dessa avseenden från Betygsberedningen i avsnitt 6 av denna proposi- Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;tion. I detta sammanhang vill regeringen föreslå att kurs, där elever in-&lt;br&gt;hämtar kunskaper på grundskolenivå i eller samtidigt med studierna i&lt;br&gt;gymnasieskolan, inte skall ge några gymnasiepoäng. Utbildning inom&lt;br&gt;grundläggande vuxenutbildning får på motsvarande sätt inte tillgodoräk-&lt;br&gt;nas för gymnasiekompetens i komvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en skola, där eleverna kan sätta samman sitt studieprogram genom&lt;br&gt;val av kurser och där det får ta olika lång tid att fullfölja sina studier,&lt;br&gt;måste det finnas ett annat mått än en tidsperiod om tre år för vad som&lt;br&gt;är en fullständig gymnasial utbildning. Det system med gymnasiepoäng vi&lt;br&gt;nyss föreslagit leder logiskt till att en fullständig gymnasial utbildning&lt;br&gt;skall ha samma antal gymnasiepoäng som den minsta garanterade un-&lt;br&gt;dervisningstiden. Detta innebär att en utbildning med i huvudsak stu-&lt;br&gt;dieförberedande kurser skall omfatta 2 180 gymnasiepoäng. En utbild-&lt;br&gt;ning med en stor andel yrkesförberedande kurser skall då omfatta 2 400&lt;br&gt;gymnasiepoäng. Några flera mått på fullständig gymnasieutbildning än&lt;br&gt;dessa båda vill regeringen inte förorda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid nödvändigt att definiera närmare vad som är en&lt;br&gt;”stor andel” yrkesförberedande kurser. I de nationella yrkesförberedan-&lt;br&gt;de programmen är 1 370 av de totalt 2 400 timmarna yrkesämnen. Här-&lt;br&gt;till kommer att timmarna för individuella val, lokalt tillägg och special-&lt;br&gt;arbetet kan vara - men inte behöver vara - yrkesförberedande kurser.&lt;br&gt;Dessa har sammantaget 350 timmar. Kärnan av allmänna ämnen upp-&lt;br&gt;går till 680 timmar. Ett av motiven för en mer kursutformad gymnasie-&lt;br&gt;skola är att det skall bli möjligt att sätta samman studieprogram med en&lt;br&gt;större blandning av studieförberedande och yrkesförberedande kurser&lt;br&gt;än i dagens program. Regeringen anser att ett fullständigt i huvudsak yr-&lt;br&gt;kesförberedande studieprogram skall omfatta 2 400 gymnasiepoäng, om&lt;br&gt;det ingår minst 1 200 gymnasiepoäng från yrkesförberedande kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När eleverna sätter samman sitt studieprogram själva kan det innebära&lt;br&gt;att de inte hamnar på exakt 2 400 eller på 2 180 gymnasiepoäng. Elever-&lt;br&gt;na bör därför ha en ovillkorlig rätt att överskrida dessa poängtal med 29&lt;br&gt;gymnasiepoäng, dvs. en gymnasiepoäng mindre än den minsta kursen&lt;br&gt;har. Vi har för avsikt att reglera detta i förordningsbestämmelser beträf-&lt;br&gt;fande gymnasieskolan. Kommunen kan självfallet ge eleverna rätt att lä-&lt;br&gt;sa fler gymnasiepoäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med att mäta studiernas omfattning i gymnasiepoäng bör,&lt;br&gt;när det gäller gymnasieskolan, komma till uttryck i skollagen, eftersom&lt;br&gt;systemet innefattar en viktig principiell förändring. En bestämmelse om&lt;br&gt;systemet med gymnasiepoäng kan lämpligen tas in i 5 kap. skollagen&lt;br&gt;som 4 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En elev erhåller således gymnasiepoäng för en kurs när han eller hon&lt;br&gt;har inhämtat kunskaperna som kursen skall ge. Har en elev inhämtat&lt;br&gt;dessa kunskaper redan innan den minsta garanterade undervisningsti-&lt;br&gt;den gått till ända, skall eleven ha rätt att få betyg på kursen och få gym-&lt;br&gt;nasiepoäng för den. Detta gäller oavsett om eleven inhämtat de kunska-&lt;br&gt;per som kursen skall ge innan kursen är klar eller om eleven valt en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undervisning, som redan från början planerats omfatta färre antal tim- Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;mar än den minsta garanterade undervisningstiden. Om eleven fått&lt;br&gt;minst godkänt resultat på kursen, är kommunen inte skyldig att erbjuda&lt;br&gt;ytterligare undervisning på den kursen. I detta sammanhang vill vi be-&lt;br&gt;tona att det skall vara på elevens initiativ som betyg ges på en kurs in-&lt;br&gt;nan den minsta garanterade undervisningstiden är till ända och eleven&lt;br&gt;själv som väljer en undervisning med färre antal timmar. Till frågor om&lt;br&gt;minsta garanterad undervisningstid, betyg och komplettering av betyg&lt;br&gt;återkommer vi senare i propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom förslagen i detta och de båda kommande avsnitten av proposi-&lt;br&gt;tionen ges möjligheter till en mer kursutformad gymnasieutbildning&lt;br&gt;även inom de nationella programmen. Vi syftar här främst på förslagen&lt;br&gt;om mätning av studiernas omfattning i gymnasiepoäng, betyg på varje&lt;br&gt;kurs samt möjlighet att genomföra sina gymnasiestudier snabbare än de&lt;br&gt;tre år, som utbildningen normalt omfattar. I den mån landstingen har&lt;br&gt;rätt att anordna nationella program skall här redovisade förslag givetvis&lt;br&gt;gälla även för deras gymnasieutbildningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För gymnasial vuxenutbildning finns i förordningen (1992:403) om&lt;br&gt;kommunal vuxenutbildning (4 kap. 13 §) föreskrifter om krav på ut-&lt;br&gt;bildningsvolym för avgångsbetyg. Volymen uttrycks i timmar. Volymen&lt;br&gt;bör, i likhet med vad som föreslås för gymnasieskolan, uttryckas i gym-&lt;br&gt;nasiepoäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I följande avsnitt av propositionen kommer vi att behandla frågan om&lt;br&gt;relationen mellan timplanen och kursplanen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Eleverna bör ha en individuell studieplan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ju större utrymmet för elevernas frihet att välja kurser är, desto större&lt;br&gt;blir behovet av en studieplan. I en mer kursutformad skola gäller detta&lt;br&gt;i hög grad. Det är rimligt att planeringen och valet av kurser dokumen-&lt;br&gt;teras. Detta aktualiserar frågan när eleverna skall välja kurser. Skall ele-&lt;br&gt;verna välja kurser för hela gymnasietiden i början av sina studier eller&lt;br&gt;inför varje termin? På Island, som har en 20-årig erfarenhet av en kurs-&lt;br&gt;utformad gymnasieskola, gör eleverna en plan för hela studietiden men&lt;br&gt;anmäler sig till kurser inför varje termin. Det är orimligt att kräva att&lt;br&gt;eleverna inte skall kunna ändra sina planer under gymnasietiden. Skul-&lt;br&gt;le det bli fallet, går en stor del av fördelarna med en kursutformad gym-&lt;br&gt;nasieskola förlorad och studierna blir mer bundna än i dag. En plan&lt;br&gt;som skall kunna ändras kan rimligen inte kallas ”kontrakt”, vilket var&lt;br&gt;det begrepp regeringen använde i direktiven till Läroplanskommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studiekontrakt har tidigare prövats i de s.k. FS-försöken, dvs. de för-&lt;br&gt;sök som utgick från riksdagsbeslutet våren 1984 om en gymnasieskola i&lt;br&gt;utveckling (prop. 1983/84:116). Försöken med studiekontrakt blev&lt;br&gt;mindre framgångsrika. En förklaring härtill är att de endast band ele-&lt;br&gt;verna och inte skolan. Den dåvarande gymnasieskolan gav dessutom&lt;br&gt;mycket litet utrymme för elevernas val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till Läroplanskommitténs förslag att i stället&lt;br&gt;använda begreppet individuell studieplan. En studieplan är redan före-&lt;br&gt;skriven i grundläggande vuxenutbildning och rekommenderad för övri-&lt;br&gt;ga vuxenstuderande som läser mer än en kurs (2 kap. 11 § förordningen&lt;br&gt;[1992:403] om kommunal vuxenutbildning). Av förslaget till läroplan&lt;br&gt;framgår att alla elever skall ha en individuell studieplan. Regeringen&lt;br&gt;anser detta vara ett gott förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning måste eleverna i en mer kursutformad&lt;br&gt;gymnasieskola få vissa garantier för att de får möjlighet att få undervis-&lt;br&gt;ning i de valda kurserna under sin gymnasietid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den reformerade gymnasieskolan bör det finnas en plan för varje&lt;br&gt;elev. I 5 kap. 20 § skollagen står det: ”Den som har påbörjat en utbild-&lt;br&gt;ning på ett specialutformat eller ett individuellt program i en kommun&lt;br&gt;har rätt att fullfölja programmet enligt den plan som fanns när utbild-&lt;br&gt;ningen inleddes. Om eleven har medgivit att programmet ändras, har&lt;br&gt;han rätt att fullfölja utbildningen på det ändrade programmet.” Detta&lt;br&gt;stadgande skyddar elevens rättigheter att någon gång under sin gymna-&lt;br&gt;sietid få undervisning i alla de kurser som eleven tillsammans med sko-&lt;br&gt;lan tagit med i sin studieplan. Samtidigt tvingar det inte kommunen att&lt;br&gt;ge en kurs varje termin eller att ge kursen i sin gymnasieskola, om det&lt;br&gt;på grund av elevernas ändrade planer återstår mycket få elever som vill&lt;br&gt;läsa den aktuella kursen. Vid litet antal elever i en viss kurs är samläs-&lt;br&gt;ning mellan gymnasie- och komvuxelever naturlig. Elever kan också&lt;br&gt;få undervisning i kursen på annat sätt, t.ex. genom att gå kursen i an-&lt;br&gt;nan kommun eller genom distansundervisning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Behovet av syo&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser har i samband med den kursutformade gymna-&lt;br&gt;sieskolan påpekat att behovet av studie- och yrkesvägledning ökar. Rege-&lt;br&gt;ringen instämmer i denna bedömning men vill samtidigt göra klart att&lt;br&gt;detta enligt vår uppfattning inte är liktydigt med att behovet av tjänster&lt;br&gt;i skolan för studie- och yrkesorientering ökar. Den vägledning eleverna&lt;br&gt;behöver för att kunna göra de rätta valen av kurs inom ett ämne eller&lt;br&gt;ämnesblock bör i huvudsak ges av lärare inom ämnet eller ämnesblock-&lt;br&gt;et.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa högskolor och universitet har i sina remissyttranden framhållit&lt;br&gt;att det blir negativa konsekvenser för den högre utbildningen, om gym-&lt;br&gt;nasieskolan blir mera kursutformad, eftersom de studerande kommer&lt;br&gt;till den högre utbildningen med mera heterogena kunskaper än tidiga-&lt;br&gt;re. Mot detta vill vi anföra att det motsatta förhållandet likaväl kan in-&lt;br&gt;träffa. Det är numera universiteten och högskolorna som själva beslutar&lt;br&gt;om särskilda behörighetskrav. Det är därför rimligt att informationsan-&lt;br&gt;svaret gentemot de blivande studenterna ligger på universiteten och&lt;br&gt;högskolorna själva. Det ligger i deras eget intresse att se till att de får&lt;br&gt;tillräckligt många sökande som uppfyller behörighetskraven. På motsva-&lt;br&gt;rande sätt bör det ligga i arbetsmarknadens intresse att informera om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilka kompetenser arbetslivet efterfrågar. Det bör vara ett självklart&lt;br&gt;egenintresse för såväl den högre utbildningen som för arbetsmarknaden&lt;br&gt;att ha en långsiktighet i sina bedömningar av vad gymnasieutbildade&lt;br&gt;bör ha för kunskaper. Samtidigt ligger det i respektive kommuns intres-&lt;br&gt;se att informera alla intressenter om de utbildningar som kommunen&lt;br&gt;anordnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kursutformningen ställer, som vi nyss konstaterat, ytterligare krav på&lt;br&gt;studie- och yrkesvägledning till eleverna. Utvecklingen av informa-&lt;br&gt;tionstekniken går synnerligen snabbt. Det är viktigt att se statens och&lt;br&gt;kommunernas studie- och yrkesvägledning som en samlad resurs, som&lt;br&gt;skall stödja individen i olika situationer när det gäller val av utbildning&lt;br&gt;och arbete under olika skeden i livet. Vägledning i yrkesvalsfrågor be-&lt;br&gt;drivs i dag både inom skolan och inom arbetsförmedlingen. Ett ökat&lt;br&gt;samarbete mellan skolan och arbetsförmedligen i dessa frågor är angelä-&lt;br&gt;get.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Kursplaner i en mål- och resultatstyrd och&lt;br&gt;mer kursutformad gymnasial utbildning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Kursplan för kurs&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Alla ämnen och ämnesblock består av&lt;br&gt;en eller flera kurser. Kursindelningen avgörs vid kursplanearbe-&lt;br&gt;tet och utifrån ämnets eller ämnesblockets struktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kursplanerna skall utformas med hänsyn till att de skall an-&lt;br&gt;vändas i en mer kursutformad gymnasieskola och gymnasial&lt;br&gt;vuxenutbildning. De skall utformas så att de säkerställer sam-&lt;br&gt;band med grundskolan. Eleverna skall börja studierna på sin&lt;br&gt;kunskapsnivå och avsluta dem när de nått sitt kunskapsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av kursplanerna skall framgå dels kursens syfte och mål, dels&lt;br&gt;vilken kunskapsnivå som alla elever skall ha uppnått vid kur-&lt;br&gt;sens slut, kursens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen skall vara utvärderingsbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommitténs förslag: Kommittén har - utöver konkreta kurs-&lt;br&gt;planeförslag för grundskolan - redovisat kursplanernas roll och funk-&lt;br&gt;tion i det nya styrsystemet och kursplanernas struktur och uppbyggnad.&lt;br&gt;Kursplanerna skall ge svar på frågor om varför man läser ämnet, vilken&lt;br&gt;roll ämnet har i förhållande till läroplanens mål och vad skolämnet&lt;br&gt;”är”. De skall ange den centrala kunskap, förståelse och färdighet som&lt;br&gt;eleverna skall uppnå i ett visst ämne och därvid skapa förutsättningar&lt;br&gt;för nationell likvärdighet. Samtidigt skall de ge underlag för lärares och&lt;br&gt;elevers beslut om innehåll och arbetssätt och på det sättet lämna ett fri-&lt;br&gt;rum till den lokala nivån. De skall vara utvärderingsbara både i ett na-&lt;br&gt;tionellt och ett individuellt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen är av två slag, strävansmål och uppnåendemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Få remissinstanser har uppehållit sig vid den prin-&lt;br&gt;cipiella utformningen av kursplaner i en mål- och resultatstyrd skola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Akademien har svårt att se hur man skall kunna definiera ett&lt;br&gt;skolämne utan att säga något om dess innehåll. KTH framhåller att den&lt;br&gt;mottagande högskolan måste ha möjlighet att bedöma elevens bak-&lt;br&gt;grundskunskaper samt om erforderliga förkunskapskrav är uppfyllda.&lt;br&gt;Det är därför olyckligt att överlåta alltför mycket av kursplanearbetet&lt;br&gt;till lokala instanser. Detta bör, speciellt vad gäller gymnasieskolan, vara&lt;br&gt;en uppgift för Skolverket i samråd med berörda parter och Sveriges&lt;br&gt;högskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I en mål- och resultatstyrd skola&lt;br&gt;är det målet som är det centrala. Det skall således av kursplanerna&lt;br&gt;framgå vad eleverna skall kunna när de slutfört kursen. Man skulle av&lt;br&gt;denna formulering kunna dra slutsatsen att det i den nya skolan bara är&lt;br&gt;mot eleverna som kraven riktar sig. På ett sätt är detta korrekt. Det är&lt;br&gt;eleverna som skall tillägna sig kunskapen. Regeringen är övertygad om&lt;br&gt;att studieresultatet blir bättre och elevernas trivsel större, om eleverna&lt;br&gt;får ta ett mera aktivt ansvar för sin inlärning. Det ankommer emellertid&lt;br&gt;på lärarna att ge förutsättningarna för elevernas inlärning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärarna skall i samarbete med eleverna lägga upp undervisningen så&lt;br&gt;att eleverna når kunskapsmålet. Det finns inte en väg dit. Den målstyr-&lt;br&gt;da skolan ger läraren möjlighet att anpassa sina metoder och sina preci-&lt;br&gt;seringar av stoffurval vid olika tillfällen till den inlärningssituation, som&lt;br&gt;eleverna befinner sig i. I en målstyrd skola är undervisningen indivi-&lt;br&gt;dualiserad. Övergången till en mål- och resultatstyrd skola ger större&lt;br&gt;utrymme för lärarnas professionalitet, för att använda hela sitt kun-&lt;br&gt;skapsregister samt för att vara flexibla och att själva tillsammans med&lt;br&gt;eleverna planera undervisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en mål- och resultatstyrd skola har precisionen i de kunskapsmål ele-&lt;br&gt;verna skall uppnå avgörande betydelse. Det får inte råda något tvivel om&lt;br&gt;vad som avses. Man skall inte kunna tolka kunskapsmålen på flera sätt,&lt;br&gt;varken då läraren och eleverna skall arbeta utifrån kursplanerna eller&lt;br&gt;då elevernas kunskaper värderas i förhållande till målen. Att kurspla-&lt;br&gt;nerna inte skall innehålla några anvisningar för hur undervisningen&lt;br&gt;skall bedrivas har i vissa sammanhang tolkats som om kursplanerna in-&lt;br&gt;te får innehålla något om det innehåll, det stoff, som eleverna skall ha&lt;br&gt;tillägnat sig under kursen. Av kursplanen skall kursens struktur framgå.&lt;br&gt;Kursplanen skall innehålla kursens syfte och mål samt de kunskaper ele-&lt;br&gt;verna skall ha fått genom undervisningen. Om dessa kunskapsmål ut-&lt;br&gt;trycks i form av insikter utan någon konkret substans, riskerar kurspla-&lt;br&gt;nerna att bli så abstrakta att de inte kan fungera som underlag för lärar-&lt;br&gt;nas och elevernas arbete. Då kommer det i stället att vara läromedels-&lt;br&gt;författarna som styr den svenska skolan. Det är inte vad som är mening-&lt;br&gt;en med en mål- och resultatstyrd skola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tidigare i propositionen angett att det sammantaget av&lt;br&gt;måldokumenten skall framgå, betydligt tydligare än vad som varit fallet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med tidigare läroplaner och kursplaner, dels vilka mål som skall upp- Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;nås, dels vilka mål som man i skolan skall sträva mot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén har föreslagit att även kursplanerna skall inne-&lt;br&gt;hålla dels mål som skall nås, dels mål att sträva mot. 1 propositionen&lt;br&gt;om läroplan för grundskolan m.m. föreslår regeringen att detta skall va-&lt;br&gt;ra fallet för kursplanerna för den obligatoriska skolans ämnen. Till&lt;br&gt;skillnad från den obligatoriska skolan är i de frivilliga skolformerna&lt;br&gt;ämnena och ämnesblocken uppdelade i kurser, som i vissa fall är på-&lt;br&gt;byggbara. En kursplan för en kurs kan därför inte innehålla mål att&lt;br&gt;sträva mot. Dessa skulle i så fall ligga så högt att det skulle bli svårighe-&lt;br&gt;ter med kraven i efterföljande kurser. Däremot skall kursplanen inne-&lt;br&gt;hålla kursens syfte och mål samt de krav på kunskaper som alla elever&lt;br&gt;skall ha vid kursens slut. I förhållandet mellan kursmål och krav kom-&lt;br&gt;mer det att finnas utrymme för flera kunskapsnivåer. I nästa avsnitt av&lt;br&gt;propositionen föreslår regeringen att det till kursplanerna skall fogas&lt;br&gt;kriterier för betygsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar nu upp ett frågekomplex, som är centralt vid utveck-&lt;br&gt;lingen av en mer kursutformad skola, nämligen kursbegreppet. Det nu-&lt;br&gt;varande regelverket kring t.ex. betyg är uppbyggt kring ämnesbegreppet.&lt;br&gt;I timplanen för den reformerade gymnasieskolan förekommer emeller-&lt;br&gt;tid vissa ämnen med flera olika timtal. Antalet timmar i ett ämne kan&lt;br&gt;nämligen skifta från program till program. Eleverna har också möjlig-&lt;br&gt;het att genom att utnyttja sitt individuella val studera ett ämne med en&lt;br&gt;större omfattning, dvs. högre svårighetsgrad, än som normalt ingår i&lt;br&gt;programmet. Då kursplanen utarbetas ställs självfallet kraven på vilka&lt;br&gt;kunskaper eleverna skall uppnå i relation till den tid som står till förfo-&lt;br&gt;gande i timplanen. Detta innebär att det finns flera kursplaner i ett äm-&lt;br&gt;ne. De benämns som kurs A, B osv. i X-ämnet. I vissa program finns&lt;br&gt;ämnesblock, såsom estetiska ämnen, ekonomiska ämnen, tekniska äm-&lt;br&gt;nen och yrkesämnen. I dessa förekommmer olika ämnen. Planeringen&lt;br&gt;sker i den reformerade gymnasiala utbildningen utifrån de mål som&lt;br&gt;skall uppnås i kursen. Kursplanerna skall således avse en eller flera&lt;br&gt;kurser inom ett ämne eller ämnesblock.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en logisk konsekvens av den redan beslutade gymnasiereformen&lt;br&gt;bör betyg sättas på kurs inom ett ämne eller ett ämnesblock. Vi åter-&lt;br&gt;kommer mera utförligt till betygsfrågan i ett senare avsnitt av denna&lt;br&gt;proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till begreppet kurs bör det även föras en diskussion om&lt;br&gt;storleken på en kurs. I den av riksdagen fastställda timplanen för gymna-&lt;br&gt;sieskolans program är den minsta ämneskursen 30 timmar. Sådana 30-&lt;br&gt;timmarskurser är estetisk verksamhet på alla nationella program samt&lt;br&gt;religionskunskap och naturkunskap på alla nationella program utom&lt;br&gt;det samhällsvetenskapliga. Regeringen har i gymnasieförordningen lagt&lt;br&gt;fast att lokala kurser inte får vara mindre än 30 timmar. Regeringen har&lt;br&gt;för avsikt att föreskriva att inte någon kurs i den gymnasiala utbildning-&lt;br&gt;en får vara mindre än 30 timmar. I flertalet fall är även detta timtal en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;väl liten kurs med hänsyn till att eleverna bör få sammanhang och djup&lt;br&gt;i sina studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också relativt omfattande kurser som dessutom vanligtvis&lt;br&gt;inte studeras koncentrerat utan under hela gymnasietiden. Som exem-&lt;br&gt;pel på en sådan kurs vill vi nämna svenska, som omfattar 200 timmar&lt;br&gt;på samtliga nationella program. Regeringen återkommer längre fram&lt;br&gt;till svenskans ställning i gymnasieskolan. Här vill vi anmäla att vi i an-&lt;br&gt;nat sammanhang kommer att ge Skolverket i uppdrag att dela upp såda-&lt;br&gt;na kurser i mindre kurser. Både av planeringsskäl och betygsskäl bör&lt;br&gt;något mindre kurser vara lämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är medveten om att vissa kommuner i samband med dis-&lt;br&gt;kussioner om koncentrationsläsning och periodindelning av läsåret re-&lt;br&gt;dan planerar för en indelning i delkurser. Regeringens bestämda upp-&lt;br&gt;fattning är att kursindelningen bör göras utifrån det enskilda ämnets&lt;br&gt;struktur och således vid eller i anslutning till kursplanearbetet. I fråga&lt;br&gt;om de nationellt giltiga kursplanerna är det således regeringen eller&lt;br&gt;Skolverket som beslutar om uppdelningen i kurser, eftersom beslut om&lt;br&gt;kursplaner fattas av regeringen beträffande kärnämnen och av Skolver-&lt;br&gt;ket i övrigt. Vi återkommer till frågan om konsekvenser för betygsätt-&lt;br&gt;ningen i nästa avsnitt av propositionen. Genom att de nationellt fast-&lt;br&gt;ställda kurserna blir uppdelade i mindre kurser bortfaller behovet av&lt;br&gt;lokalt uppdelade kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår också att möjligheterna till uppdelning i delkurser i kom-&lt;br&gt;vux slopas beträffande gymnasial vuxenutbildning. För elever som har&lt;br&gt;påbörjat studier före den 1 juli 1992 i syfte att få ett avgångsbetyg 2 eller&lt;br&gt;avgångsbetyg 3 får sådana avgångsbetyg utfärdas. Mot den bakgrunden&lt;br&gt;kan det under en övergångstid finnas behov av att anordna kurser som&lt;br&gt;inte helt motsvarar de nya kursplanerna. Vidare kan vuxenstuderande,&lt;br&gt;som redan har yrkeserfarenhet eller viss yrkesutbildning, ha behov av&lt;br&gt;kurser som omfattar enbart yrkesteori. Sådana vuxenstuderande kan&lt;br&gt;också behöva komplettera sina yrkeskunskaper genom kurser som om-&lt;br&gt;fattar endast delar av en eller flera nationellt fastställda kursplaner. Re-&lt;br&gt;geringen avser att anpassa bl.a. bestämmelserna om lokala kurser inom&lt;br&gt;komvux så att detta är möjligt även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad vi här behandlat innebär att arbetet med kursplanerna måste inrik-&lt;br&gt;tas på att de skall användas i en mer kursutformad skola. De skall således&lt;br&gt;utformas så att kurserna är påbyggbara, utbytbara eller sidoordnade. De&lt;br&gt;skall däremot inte vara överlappande. Det skall inte vara möjligt för en&lt;br&gt;elev att i något studieprogram ha med flera kurser med innehåll, som&lt;br&gt;täcker varandra helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I alla nationella och specialutformade program skall det finnas en&lt;br&gt;kärna av allmänna ämnen. Vissa av dessa ämnen finns även i individu-&lt;br&gt;ella program för dem som följer en lärlingsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kursplanerna i kärnämnen skall utgå ifrån att elever med olika stu-&lt;br&gt;dieinriktning i stor utsträckning kan undervisas tillsammans. Genom&lt;br&gt;studierna av kärnämnena skall eleverna både få en god allmän kun-&lt;br&gt;skapsgrund och ett stöd för studierna i övriga delar av sina respektive&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;program. I de fall tillämpningar eller fördjupningar ingår bör dessa där- Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;för väljas med hänsyn till respektive elevers studieinriktning. Skolan får&lt;br&gt;dock inte göra dessa avvägningar mellan det gemensamma stoffet och&lt;br&gt;det specifika stoffet på sådant sätt att elevers byte av studieinriktning i&lt;br&gt;praktiken omöjliggörs. I undantagsfall kan det finnas behov av alternati-&lt;br&gt;va, dvs. sidoordnade, kursplaner i hela eller delar av kärnämnen. Vi&lt;br&gt;tänker här på ämnet matematik som stöd för andra ämnen inom det na-&lt;br&gt;turvetenskapliga programmet och på svensk skrivning som ”verktyg”&lt;br&gt;inom de program som förbereder för verbala yrken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kursplanerna för gymnasiestadiet skall användas både i gymnasiesko-&lt;br&gt;lan, antingen den är organiserad i klasser eller kurser, och i gymnasial&lt;br&gt;vuxenutbildning. Kursplanerna skall, som Läroplanskommittén framhål-&lt;br&gt;ler, på sikt utformas så att de både säkerställer ett samband med grund-&lt;br&gt;skolan och förhindrar onödig repetition. Det blir således möjligt att i&lt;br&gt;kursplanerna se kunskapsutvecklingen i ett 1 -12-årsperspektiv. Rege-&lt;br&gt;ringen har nyligen tillsatt en utredning med uppgift att utreda frågan&lt;br&gt;om grundskolans längd och tidpunkten för skolstarten. En sådan dis-&lt;br&gt;kussion och sådana eventuella förändringar har naturligtvis också inver-&lt;br&gt;kan på gymnasieskolan. Oberoende av hur många år grundskolan skall&lt;br&gt;omfatta, är det angeläget att den kontinuerliga kunskapsutvecklingen&lt;br&gt;främjas genom kursplanernas uppbyggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer att ge Skolverket i uppdrag att i sitt kursplanear-&lt;br&gt;bete utgå från här angivna riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Målstyrning eller tidsstyrning?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den minsta garanterade undervisningstiden&lt;br&gt;innebär en skyldighet för kommunen att anordna och en rättig-&lt;br&gt;het för eleven att erhålla undervisning, om inte eleven dessför-&lt;br&gt;innan nått sitt kunskapsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén har pekat på den motsättning som finns mellan&lt;br&gt;målstyrning och tidsstyrning och menar att målen bör styra mer än ti-&lt;br&gt;den, om den gymnasiala utbildningens kvalitet skall höjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Instämmer i Läroplanskommitténs bedömning.&lt;br&gt;Målen bör styra och inte tiden. Svenska Kommunförbundet har samma&lt;br&gt;principiella inställning och föreslår att frågan övervägs i ett längre tids-&lt;br&gt;perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Det finns anledning att uppehålla sig&lt;br&gt;kring frågan om vilket styrmedel som bör vara det överordnade, kurspla-&lt;br&gt;nerna eller timplanen. Skall kunskapsmålen, som lagts fast i kursplaner-&lt;br&gt;na, eller skall antalet timmar, som eleven skall ha undervisning, vara&lt;br&gt;det som styr i första hand? Rimligen går det inte att resonera i termer&lt;br&gt;av antingen kursplaner eller timplan. Frågan är vilken som skall vara&lt;br&gt;överordnad den andra och var olika beslut skall fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har beslutat om den minsta garanterade undervisningstiden Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;dels totalt per program, dels per ämne inom respektive program. Tim-&lt;br&gt;planen är t.o.m. fastlagd som bilaga till skollagen, vilket innebär att inte&lt;br&gt;något i timplanen kan ändras utan nytt riksdagsbeslut. Beslutet innebär&lt;br&gt;att varje elev är garanterad att få minst den undervisning, som framgår&lt;br&gt;av timplanen. Beslutet riktar sig därmed främst till kommunerna och&lt;br&gt;skolorna, som har att se till att varje elev erbjuds den minsta garantera-&lt;br&gt;de undervisningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet riktar sig även till dem som gör kursplaner. Det antal timmar&lt;br&gt;undervisning, som kursen har, avgör för dem som utarbetar och faststäl-&lt;br&gt;ler kursplaner vilken kunskapsnivå, som det är rimligt att eleverna skall&lt;br&gt;nå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en mer kursutformad skola som är mål- och resultatstyrd skall&lt;br&gt;emellertid eleverna kunna nå kunskapsmålen på kortare tid än den&lt;br&gt;gängse. Det är en orimlig tanke att elever, som nått sina kunskapsmål&lt;br&gt;på kortare tid än den minsta garanterade undervisningstiden, skall fort-&lt;br&gt;sätta studera samma kurs tills alla timmar ”förbrukats”. I de fall under-&lt;br&gt;visningen är i verklig mening individualiserad, kan eleverna nå sina&lt;br&gt;kunskapsmål vid olika tidpunkter. En sådan uppläggning av undervis-&lt;br&gt;ningen är inte så vanlig, som modellen att alla elever går i samma kurs&lt;br&gt;och blir färdiga vid samma tidpunkt. Kursutformningen ger möjlighe-&lt;br&gt;ten att redan från början låta eleverna välja grupper beroende på om de&lt;br&gt;behöver mer eller mindre undervisningstid för att nå kunskapsmålen i&lt;br&gt;kursplanen. För gymnasial vuxenutbildning gäller formellt samma tim-&lt;br&gt;plan som för ungdomsskolans gymnasiala utbildning. I komvux är dock&lt;br&gt;timplanerna riktvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrund vi angett finns det mycket som talar för att timpla-&lt;br&gt;nerna skall vara riktvärden även i gymnasieskolan. Regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning är att det är logiskt att i en mål- och resultatstyrd skola låta kurs-&lt;br&gt;planerna ha den överordnade styrningsrollen och att timplanerna skall&lt;br&gt;vara riktvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer dock att tiden ännu inte är mogen för detta i&lt;br&gt;gymnasieskolan, i synnerhet som den nya gymnasieskolan med minsta&lt;br&gt;garanterad tid inte börjar införas överallt förrän hösten 1995. Det finns&lt;br&gt;också andra omständigheter, som talar emot att redan nu avskaffa tim-&lt;br&gt;planernas bindande karaktär och att låta kursplanerna bli det överord-&lt;br&gt;nade styrdokumentet. Förutsättningarna för att detta skall vara möjligt&lt;br&gt;är att de nya kursplanerna, som alltså skall formuleras på ett för Sverige&lt;br&gt;relativt nytt sätt, blir så tydliga att det är odiskutabelt när elever nått si-&lt;br&gt;na kunskapsmål. Om de nya kursplanerna inte når ända fram i detta&lt;br&gt;avseende, kommer systemet inte att fungera. Skolan kommer då att ha&lt;br&gt;svårt att hävda sina krav på resurser, i synnerhet för de elever som be-&lt;br&gt;höver lång tid för att inhämta kunskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår nu den ändringen att den minsta garanterade undervis-&lt;br&gt;ningstiden i respektive ämne skall vara den tid kommunerna är skyldi-&lt;br&gt;ga att ställa till förfogande och eleven alltid kan räkna med för att nå si-&lt;br&gt;na kunskapsmål, om inte eleven redan dessförinnan har nått sitt kun-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skapsmål. De elever som så önskar skall kunna få undervisningen i en&lt;br&gt;kurs upplagd med färre antal timmar än den minsta garanterade tiden,&lt;br&gt;om skolan kan organisera en sådan kurs. Detta kan t.ex. rent praktiskt&lt;br&gt;innebära att vissa kurser med lägre timtal arrangeras som ”samläsnings-&lt;br&gt;kurser” mellan gymnasieskolan och komvux. På sikt kan detta innebära&lt;br&gt;att man i en skola inte talar om särskilda gymnasiekurser och särskilda&lt;br&gt;komvuxkurser, utan i stället om korta koncentrerade kurser med mind-&lt;br&gt;re lärarhandledning och längre kurser med flera lärartimmar och att&lt;br&gt;ungdomar och vuxna blandas i dessa kurser, beroende på vars och ens&lt;br&gt;behov. Elever i gymnasieskolan skall emellertid inte kunna tvingas att&lt;br&gt;gå en kurs med färre antal timmar än den minsta garanterade tiden. Att&lt;br&gt;ungdomar som behöver mer undervisningstid har rätt att ställa anspråk&lt;br&gt;på detta anser vi framgår av begreppet ”minsta garanterad undervis-&lt;br&gt;ningstid”. Med den föreslagna lösningen underlättas alltså en mer kurs-&lt;br&gt;utformad uppläggning av gymnasiestudierna även inom de nationella&lt;br&gt;programmen. Vi vill här påminna om vad vi anfört om bl.a. gymnasie-&lt;br&gt;poäng samt behovet av skollagsbestämmelser i föregående avsnitt av&lt;br&gt;propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föregående avsnitt av propositionen angav regeringen som en av de&lt;br&gt;stora fördelarna med en kursutformad gymnasieskola att eleverna kan&lt;br&gt;starta sin utbildning i gymnasieskolan på vars och ens kunskapsnivå. I ett&lt;br&gt;senare avsnitt tar vi upp frågan om behörighet till nationella program.&lt;br&gt;Vi utgår ifrån att eleverna i gymnasieskolan skall kunna komplettera si-&lt;br&gt;na bristande kunskaper i något eller några ämnen från grundskolan.&lt;br&gt;Kursplaner som är utformade i ett 1-12-årsperspektiv kommer att un-&lt;br&gt;derlätta detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket har utarbetat ett principförslag om en kursutformning av&lt;br&gt;ämnet engelska, vilket Läroplanskommittén anslutit sig till. Regeringen&lt;br&gt;finner att principförslaget kan bilda utgångspunkt för arbetet med kurs-&lt;br&gt;planer för en kursutformad gymnasieskola i den del som avser medve-&lt;br&gt;tenheten om att det bör finnas kurser för elever som behöver komplet-&lt;br&gt;tera kunskaper på grundskolenivå. Regeringen anser emellertid att även&lt;br&gt;elever, som börjat sina studier i gymnasieskolan på en lägre nivå än&lt;br&gt;gymnasienivån i något eller några ämnen, i princip skall ha rätt att fort-&lt;br&gt;sätta i gymnasieskolan tills de nått slutkompetensen för gymnasieskolan.&lt;br&gt;Ett av syftena med den gymnasiereform, som vi för närvarande håller&lt;br&gt;på att införa, är att alla elever skall ha rätt att nå den kunskapsnivå som&lt;br&gt;krävs för allmän behörighet för högskolestudier. Regeringen är inte be-&lt;br&gt;redd att ändra denna målsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 250&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Timplanebestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Nuvarande statliga reglering av antal fri-&lt;br&gt;luftsdagar upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, be-&lt;br&gt;myndigas att göra begränsade avvikelser i timplanerna om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skäl för regeringens forslag: Regeringen har i propositionen om läro-&lt;br&gt;plan för grundskolan m.m. föreslagit att regleringen av antalet frilufts-&lt;br&gt;dagar bör upphöra. I konsekvens härmed bör motsvarande reglering för&lt;br&gt;gymnasieskolan också upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nämnda propositionen begär regeringen också bemyndigande&lt;br&gt;att få göra avvikelser från timplanen. Regeringen har för närvarande en-&lt;br&gt;dast bemyndigande att göra avvikelser från de av riksdagen beslutade&lt;br&gt;timplanerna för gymnasieskolan, när det gäller elever med handikapp&lt;br&gt;och elever med behov av mindre studiekurs. Skulle något annat behov&lt;br&gt;att göra avvikelse uppkomma, måste regeringen underställa riksdagen&lt;br&gt;frågan. Sådant behov kan t.ex. gälla förskjutning av antalet timmar mel-&lt;br&gt;lan ämnena inom respektive karaktärsämnesgrupp i de studieförbere-&lt;br&gt;dande programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det vara naturligt att regeringen får samma bemyn-&lt;br&gt;digande beträffande timplaner för hela den offentliga skolan, dvs. att re-&lt;br&gt;geringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva om&lt;br&gt;begränsade avvikelser om det finns särskilda skäl. När det gäller gymna-&lt;br&gt;sieskolan finns redan ett bemyndigande för regeringen att meddela yt-&lt;br&gt;terligare föreskrifter om timplanerna. Detta bör givetvis kvarstå.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Förstärkning av undervisningen i svenska&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: För ämnet svenska införs en nationell&lt;br&gt;kurs med en minsta garanterad undervisningstid på 50 timmar&lt;br&gt;utöver de 200 timmar ämnet i dag omfattar. Kursen skall ge för-&lt;br&gt;djupade kunskaper i att skriva svenska. De elever som följer ett&lt;br&gt;nationellt program och vill välja denna kurs får göra det inom&lt;br&gt;utrymmet för individuellt val eller lokal kurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner och landsting skall vara skyldiga att erbjuda kur-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommitténs förslag: Kommittén föreslår en förstärkning av&lt;br&gt;ämnet svenska på de studieförberedande programmen med 50 timmar&lt;br&gt;inom ramen för karaktärsämnena och en motsvarande minskning av&lt;br&gt;timtalet i ämnet idrott och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till en för-&lt;br&gt;stärkning av ämnet svenska. Ett antal instanser förordar att en förstärk-&lt;br&gt;ning görs möjlig för elever på alla program. De flesta remissinstanserna&lt;br&gt;avvisar att förstärkningen görs på bekostnad av ämnet idrott och hälsa,&lt;br&gt;men anger vanligen inget alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Förslaget innebär att alla elever i&lt;br&gt;gymnasieskolan, som önskar och kan tillgodogöra sig kursen, ges tillfäl-&lt;br&gt;le att läsa den föreslagna kursen. I de fall eleverna följer ett nationellt&lt;br&gt;program kan detta ske inom ramen för individuellt val eller lokalt till-&lt;br&gt;lägg. Kursen skall även kunna erbjudas i komvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén skulle enligt de nya direktiv regeringen gav i de-&lt;br&gt;cember 1991 föreslå ”hur undervisningen i svenska kan förstärkas på&lt;br&gt;alla programmen i gymnasial utbildning”. Kommittén har valt en lös-&lt;br&gt;ning, som endast delvis svarar mot direktiven, dvs. ingen förstärkning&lt;br&gt;har föreslagits för de yrkesförberedande programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i och för sig riktigt att dessa i 1991 års timplanebeslut fick en&lt;br&gt;relativt stor ökning av tiden i ämnet svenska. Enligt företrädare för ar-&lt;br&gt;betsmarknadens parter kommer dock framöver kraven på dem som&lt;br&gt;lämnar en yrkesinriktad utbildning att i många avseenden likna dem&lt;br&gt;som universitet och högskolor ställer. Som Skolverket påpekar kommer&lt;br&gt;många elever, t.ex. de som följer medieprogrammet, att vara i stort be-&lt;br&gt;hov av goda kunskaper och färdigheter i ämnet svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer den önskan, som regeringen senast uttryckt i årets&lt;br&gt;budgetproposition, att överbrygga gamla gränser mellan yrkesförbere-&lt;br&gt;dande och studieförberedande utbildning. Ett medel är här en kursut-&lt;br&gt;formning av gymnasieskolan. Med en sådan inriktning, där eleverna&lt;br&gt;själva kan påverka sin studiegång mer än hittills, kommer ämnen och&lt;br&gt;kurser inte lika tydligt att bli knutna till bestämda program. I en mer&lt;br&gt;kursutformad skola är det helt centralt att eleven avancerar från kurs&lt;br&gt;till kurs, när han eller hon har den grund som behövs för den mer krä-&lt;br&gt;vande kursen. Regeringen är samtidigt medveten om att det i första&lt;br&gt;hand kommer att vara elever som siktar på högre studier eller på arbe-&lt;br&gt;te med svenska språket som arbetsinstrument, som kommer att vilja ha&lt;br&gt;en ytterligare fördjupning av sina färdigheter i att skriva och tala svens-&lt;br&gt;ka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förstärkningen av ämnet svenska bör således genomföras i form av en&lt;br&gt;nationell kurs. Skolhuvudmannen skall vara skyldig att ge eleverna&lt;br&gt;möjlighet att välja kursen i gymnasieskolan. Regeringen anser härvidlag&lt;br&gt;att det är viktigare att ungdomarna får möjlighet att fördjupa sin förmå-&lt;br&gt;ga att uttrycka sig i tal och skrift än att i detta fall hålla fest vid princi-&lt;br&gt;pen om att skolhuvudmannen avgör utbudet av kurser för individuella&lt;br&gt;val. Regeringen vill förutsätta att denna kurs normalt kommer att upp-&lt;br&gt;fattas som mycket attraktiv, när ungdomarna skall göra sina val. Det&lt;br&gt;torde därför vara möjligt att undvika någon reglering av minsta antal&lt;br&gt;elever för att kommunen skall vara skyldig att anordna kursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om detta bör kunna ges med stöd av bemyndigandet i 5&lt;br&gt;kap. 4 § skollagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser ge Skolverket i uppdrag att utarbeta en kursplan för Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;kursen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Förstärkning av undervisningen i engelska och&lt;br&gt;andra främmande språk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Skolverket kommer att få i uppdrag att&lt;br&gt;utarbeta en kurs om 30 timmar i engelska, som skall kunna er-&lt;br&gt;bjudas elever som önskar djupare kunskaper än vad 150 tim-&lt;br&gt;mars undervisning ger. Någon skyldighet för kommuner och&lt;br&gt;landsting att ge förstärkt undervisning i engelska införs dock in-&lt;br&gt;te.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av främmande språk i undervisningen i andra&lt;br&gt;ämnen, s.k. bilingual education, skall främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommitténs förslag: Regeringen bör ge Skolverket i uppdrag&lt;br&gt;att utveckla modeller för undervisning på engelska i andra ämnen och&lt;br&gt;modeller för att använda hemspråkslärare som resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera instanser påpekar att eleverna, i ökande grad&lt;br&gt;med en mer flexibel grundskola, kommer till gymnasieskolan med&lt;br&gt;språkkunskaper på alltmer skiftande nivåer. Det kommer att behövas&lt;br&gt;parallella kurser som kan svara mot dessa. En kursutformad språkun-&lt;br&gt;dervisning med tydligt utformade mål anses av flera bli helt nödvändig.&lt;br&gt;Förslaget om vidareutveckling av modeller för undervisning i första&lt;br&gt;hand på engelska mottas positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen kommer att ge Skol-&lt;br&gt;verket i uppdrag att utforma en kurs i engelska för elever som önskar&lt;br&gt;djupare kunskaper än vad 150 timmars undervisning ger. Detta innebär&lt;br&gt;att elever både i gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning, som&lt;br&gt;så önskar och kan tillgodogöra sig den, ges tillfälle att läsa kursen om&lt;br&gt;kommunen eller landstinget erbjuder den. I de fall eleverna följer ett&lt;br&gt;nationellt program kan detta ske inom ramen för individuellt val eller&lt;br&gt;lokalt tillägg. Kursen skall även kunna erbjudas i komvux. Läroplans-&lt;br&gt;kommittén skulle enligt de nya direktiv regeringen gav i december 1991&lt;br&gt;föreslå ”hur undervisningen i moderna språk kan få ökat utrymme på&lt;br&gt;de studieförberedande programmen”. Kommittén har här inte ansett&lt;br&gt;det möjligt att öka timtalet för engelska och hänvisar till sitt förslag om&lt;br&gt;ökning i grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén redovisar i stället ett par andra kvalitetshöjande&lt;br&gt;åtgärder, bl.a. ett diskussionsmaterial om kursformad undervisning i&lt;br&gt;engelska med tre kurser för olika nivåer och inriktningar samt med&lt;br&gt;möjlighet att utveckla ett nordiskt språkcertifikat. Regeringen har i det&lt;br&gt;föregående avsnittet kommenterat den av kommittén anförda modellen&lt;br&gt;för kursformad undervisning i engelska. Modellen som sådan - med de&lt;br&gt;justeringar regeringen angett - bör kunna användas även för bl.a. andra&lt;br&gt;främmande språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både kommittén och vissa remissinstanser har påmint om att ”för-&lt;br&gt;stärkning” och kanske även ”ökat utrymme” inte alltid behöver betyda&lt;br&gt;mer lärarledd undervisning. En annan åtgärd för att långsiktigt främja&lt;br&gt;ungdomars kunskaper i engelska är att utveckla s.k. bilingual education.&lt;br&gt;Riksdagen har nyligen godkänt vad regeringen föreslog i propositionen&lt;br&gt;om skolans internationalisering (prop. 1992/93:158, bet. 1992/93:UbU 12,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:329) om en ökning av de statliga medel som redan finns&lt;br&gt;för fortbildning på området. Regeringen gjorde i propositionen klart att&lt;br&gt;den stödjer Internationaliseringsutredningens bedömning i fråga om&lt;br&gt;rimlig ambitionsnivå. Redan en lokal ansats att starta med bara något&lt;br&gt;eller några ämnen och därvid kanske inte heller fullt genomfört är lov-&lt;br&gt;värd. En utökning kan senare göras allteftersom man ser vad den lokala&lt;br&gt;kompetensen och möjligheterna tillåter. I den mån det finns kompetens&lt;br&gt;lokalt bör sådana insatser även kunna ske på andra främmande språk&lt;br&gt;än engelska, såsom t.ex. tyska, franska och spanska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på skolhuvudmännen och på Skolverket att främja ut-&lt;br&gt;vecklingen på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Betyg och provprogram för gymnasial&lt;br&gt;utbildning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Ett nytt betygssystem&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det nuvarande relativa, dvs. grupprelatera-&lt;br&gt;de, betygssystemet ersätts med ett mål- och kunskapsrelaterat,&lt;br&gt;vilket innebär att betyget relateras till kraven i respektive kurs-&lt;br&gt;plan. Betyg sätts på varje avslutad kurs efter en fyrgradig skala,&lt;br&gt;Icke godkänd (IG), Godkänd (G), Väl godkänd (VG) och Myck-&lt;br&gt;et väl godkänd (MVG). Betyg ges även i specialarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkända betyg i svenska, engelska och matematik från&lt;br&gt;grundskolan skall gälla som behörighetskrav vid intagning till&lt;br&gt;gymnasieskolans nationella program fr.o.m. läsåret 1998/99.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Till kursplanerna skall fogas betygs-&lt;br&gt;kriterier. I slutbetyget från den gymnasiala utbildningen redovi-&lt;br&gt;sas betygen på samtliga kurser. Nuvarande form av terminsbetyg&lt;br&gt;avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det blir tillåtet att ta in nya betyg i slutbetyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag&lt;br&gt;i fråga om övergången från det nuvarande relativa betygssystemet till ett&lt;br&gt;kunskapsrelaterat betygssystem samt i fråga om betygsättning av special-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det av Betygsberedningen föreslagna betygssystemet är dock inte upp-&lt;br&gt;byggt för att kunna användas i en kursutformad skola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det råder stor enighet om att ett nytt betygssystem&lt;br&gt;bör vara kunskapsrelaterat. En mycket stor majoritet av remissyttrande-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na tar emellertid avstånd från Betygsberedningens konstruktion av nytt Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;betygssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygens syfte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid konstruktionen av ett nytt betygssystem är det naturligt att först gö-&lt;br&gt;ra klart vilket syfte betygen skall ha i den aktuella skolformen. Dessa&lt;br&gt;överväganden leder till slutsatsen att det inte är nödvändigt att ha sam-&lt;br&gt;ma betygssystem i alla skolformer. Det nya betygssystemet för gymnasial&lt;br&gt;utbildning skall, enligt regeringens förslag, ge besked om i vilken ut-&lt;br&gt;sträckning en elev tillägnat sig den kunskap som studierna av de enskil-&lt;br&gt;da kurserna syftar till. Detta besked riktar sig såväl till den enskilda ele-&lt;br&gt;ven och i förekommande fall dennes föräldrar som till blivande arbets-&lt;br&gt;givare eller läroanstalt där eleven fortsätter sina studier. Regeringens be-&lt;br&gt;dömning är således att betyg från gymnasiala studier även måste kunna&lt;br&gt;fungera som ett urvalsinstrument. Den viktigaste uppgiften är dock att&lt;br&gt;ge besked om hur elevens studieresultat förhåller sig till kunskapsmålen&lt;br&gt;som de uttrycks i respektive kursplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett omdiskuterat syfte med betyg är deras studiemotiverande effekt.&lt;br&gt;Regeringens uppfattning är att ett betygssystem som upplevs som infor-&lt;br&gt;mativt och rättvist har förutsättningar att även vara studiemotiverande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i remissyttrandena över Betygsberedningens betänkande&lt;br&gt;mycket litet av kritiska tankegångar mot betyg generellt. Att kritik mot&lt;br&gt;betyg som sådana praktiskt taget försvunnit är enligt vår bedömning en&lt;br&gt;effekt av de klara besked som regeringen gett om att ett nytt betygssy-&lt;br&gt;stem skall vara kunskapsrelaterat. Ett sådant betygssystem har betydligt&lt;br&gt;större förutsättningar än ett grupprelaterat system att uppfattas som rätt-&lt;br&gt;vist. Skolan skall förbereda eleverna för livet efter skolan. Till detta hör&lt;br&gt;även insikten att det under hela livet ställs krav på oss människor och&lt;br&gt;att vi bedöms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det relativa betygssystemet är konstruerat så att det i första hand ger&lt;br&gt;besked om hur en enskild elevs kunskaper förhåller sig till andra ele-&lt;br&gt;vers, närmare bestämt de elever i riket som samma år läser samma äm-&lt;br&gt;ne på samma nivå. Det relativa betygssystemet har under årens lopp kri-&lt;br&gt;tiserats, både på sina egna ”meriter” och på grund av de missuppfatt-&lt;br&gt;ningar som ofta vidlått systemet. Att det behållits så länge trots den om-&lt;br&gt;fattande kritiken och de många utredningar som föregått Betygsbered-&lt;br&gt;ningen beror på att det hittills inte funnits något acceptabelt alternativ,&lt;br&gt;framför allt som urvalsinstrument. Nu synes det vara en näst intill full-&lt;br&gt;ständig uppslutning kring principen om ett mål- och kunskapsrelaterat&lt;br&gt;betygssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser övergången från ett grupprelaterat till ett mål- och&lt;br&gt;kunskapsrelaterat betygssystem som en naturlig konsekvens av föränd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen av skolan till att bli mål- och resultatstyrd. Ett kunskapsrelaterat&lt;br&gt;betygssystem innebär att varje elevs kunskaper jämförs med de kun-&lt;br&gt;skapsmål som anges i kursplanen. Det betygssystem regeringen föreslår&lt;br&gt;för gymnasial utbildning är en naturlig konsekvens av dessa skolformers&lt;br&gt;uppbyggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betyg på kurs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reformerade gymnasieskolan är, som framgått av vår tidigare redo-&lt;br&gt;visning, redan till stor del uppbyggd efter ett kurssystem och kommer&lt;br&gt;alltmer att utvecklas till en kursutformad skola. Komvux har i princip&lt;br&gt;alltid varit en kursutformad skolform. Det är därför synnerligen natur-&lt;br&gt;ligt att betyg sätts på kurs både i gymnasieskolan och gymnasial vuxen-&lt;br&gt;utbildning. Den gamla ordningen innebär att betyg sätts i ämnen. I de&lt;br&gt;fall ett ämne kan läsas med olika omfattning med stor skillnad i kun-&lt;br&gt;skapsnivå ger betyg i ämnet otillräcklig information. Som exempel kan&lt;br&gt;nämnas att det i de av riksdagen beslutade timplanerna för den reforme-&lt;br&gt;rade gymnasieskolan finns fem olika nivåer i ämnet matematik. I avvak-&lt;br&gt;tan på ett helt nytt betygssystem har regeringen måst göra en proviso-&lt;br&gt;risk förändring av betygsföreskrifterna för gymnasieskolan såtillvida att&lt;br&gt;det i ämne, där det finns flera kurser, av betyget i ämnet skall framgå&lt;br&gt;vilken kurs betyget avser. Vi föreslår att i det nya betygssystemet betyg&lt;br&gt;sätts på varje avslutad kurs i gymnasial utbildning. Betyget skall ange i&lt;br&gt;vilken utsträckning eleven uppnått de kunskaper som anges i kurspla-&lt;br&gt;nen för den aktuella kursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ämnet svenska ges i dag två betyg, nämligen ett i svenska språket och&lt;br&gt;ett i litteraturkunskap och språklig orientering. Regeringen anser det&lt;br&gt;viktigt att det av en elevs slutbetyg även i fortsättningen framgår vilket&lt;br&gt;betyg han eller hon har i svenska språket respektive litteraturkunskap&lt;br&gt;och språklig orientering. Detta behöver dock inte nödvändigtvis innebä-&lt;br&gt;ra att det skall ges två betyg på varje kurs i svenska. Huruvida ett eller&lt;br&gt;två betyg skall ges på en kurs i svenska skall fastställas och anges i sam-&lt;br&gt;band med beslutet om kursplan för kursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett betygssystem uppbyggt efter principen att riksgiltiga betyg ges vid&lt;br&gt;avslutad kurs gör att de tidigare terminsbetygen blir överflödiga. När be-&lt;br&gt;tyg ges på kurser och inte på ämnen i varje årskurs, finns inte heller nå-&lt;br&gt;got för alla gemensamt betygstillfälle. Förutsättningar för terminsbetyg&lt;br&gt;fanns i den gamla gymnasieskolans årskursfördelade timplaner uttryckta&lt;br&gt;i veckotimmar samt de relativt utförliga kursplanerna. För de ämnen,&lt;br&gt;där det finns centrala prov, styr även tidpunkten för dessa planeringen&lt;br&gt;av undervisningen. En av de fördelar som en mer kursutformad gymna-&lt;br&gt;sieskola ger, är just friheten att lokalt planera undervisningen. Vi anser&lt;br&gt;därför att terminsbetyg skall slopas. I stället kommer eleverna att få be-&lt;br&gt;sked på sina studieresultat i anslutning till att en kurs avslutats, dvs. be-&lt;br&gt;tyg kommer att ges fortlöpande. Det är dock rimligt att elever på begä-&lt;br&gt;ran kan få en skriftlig redovisning av lästa kurser och betyg. På så sätt&lt;br&gt;kan eleverna alltid ha ett aktuellt betygsdokument om det behövs för att&lt;br&gt;söka feriearbete e.d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutbetyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutbetyget skall utgöra en sammanställning av betygen i samtliga kur-&lt;br&gt;ser. För lokala kurser bör betyget kompletteras med en beskrivning av&lt;br&gt;kursens innehåll och omfattning. Regeringen anser att begreppet slutbe-&lt;br&gt;tyg skall användas i såväl grundskolan som gymnasial utbildning. Ett&lt;br&gt;slutbetyg från gymnasieskolan kommer att vara tämligen omfattande.&lt;br&gt;Därför har vi övervägt om det skulle kunna vara tillräckligt att i slutbe-&lt;br&gt;tyget ange betyget på den högsta kursen i ett ämne. Det är naturligt om&lt;br&gt;en elev vill kunna visa att han eller hon fått ett högt betyg på en kurs&lt;br&gt;även om eleven läst ytterligare kurser i ämnet. Skulle detta inte framgå&lt;br&gt;av slutbetyget, skulle det i värsta fall kunna leda till att en elev drar sig&lt;br&gt;för att läsa högre kurser. Om det i något sammanhang krävs en viss&lt;br&gt;kurs, är det av vikt att betyget just på denna framgår av slutbetyget. An-&lt;br&gt;nars skulle detta behöva leda till en form av översättning av ett betyg&lt;br&gt;på en högre kurs till betyg för den lägre. Mot denna bakgrund är rege-&lt;br&gt;ringens uppfattning att betygen på samtliga kurser skall anges i slutbety-&lt;br&gt;get från både gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning. För tyd-&lt;br&gt;lighetens skull bör nämnas att ingen ändring är aktuell beträffande det&lt;br&gt;s.k. samlade betygsdokumentet från komvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definition av kurs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ställningstagandet att betyg sätts på kurs får definitionen av kurs&lt;br&gt;stor betydelse. Frågan har behandlats mer utförligt i avsnittet om kurs-&lt;br&gt;planer i en mål- och resultatstyrd och mer kursutformad gymnasiesko-&lt;br&gt;la. Det är knappast rimligt att elever skall behöva vänta till slutet av en&lt;br&gt;omfattande kurs, som studeras under flera år, innan de får några betyg.&lt;br&gt;Som vi redan redovisat bör en indelning av ett ämne eller ämnesblock i&lt;br&gt;kurser ske i anslutning till arbetet med kursplanen och fastställas av&lt;br&gt;samma instans som beslutar om kursplanen. Detta innebär att i de fall&lt;br&gt;kursplanen fastställts av regeringen eller Skolverket får någon underin-&lt;br&gt;delning av en kurs i delkurser med riksgiltig betygsättning inte göras lo-&lt;br&gt;kalt. Ett betyg på en avslutad kurs skall således alltid avse studieresultat&lt;br&gt;på en riksgiltigt definierad kunskapsnivå. Detta utesluter självfallet inte&lt;br&gt;att betyg på lokalt fastställda kurser skall vara riksgiltiga. I annat fall&lt;br&gt;skulle betygssystemet motverka förekomsten av lokala kurser. Lokala&lt;br&gt;kurser skall dock, som framgår av 2 kap. 12 § gymnasieförordningen&lt;br&gt;(1992:394), svara mot sådana behov som inte tillgodoses genom en na-&lt;br&gt;tionellt fastställd kursplan. Som vi anfört i avsnitt 5.1 kommer bestäm-&lt;br&gt;melserna om lokala kurser i gymnasial vuxenutbildning att i viss mån&lt;br&gt;avvika från detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsättning av mindre delar av en ämneskurs skulle kunna ge ele-&lt;br&gt;verna en motivationsskapande förstärkning i omedelbar anslutning till&lt;br&gt;studieprestationen. Även om regeringen är medveten om betygens moti-&lt;br&gt;vationsskapande funktion, bör det dock kunna användas åtskilliga and-&lt;br&gt;ra metoder än formella betyg för att under studiernas gång ge eleverna&lt;br&gt;besked om hur de lyckas. Vi förutsätter att kontakten mellan lärare och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;elever är sådan att eleverna fortlöpande får återkoppling vad gäller ut-&lt;br&gt;vecklingsbehov eller framgångar i studierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betyg på specialarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i likhet med Betygsberedningen att betyg skall sättas&lt;br&gt;även på specialarbete. Specialarbetet är tänkt att ge eleverna möjlighet&lt;br&gt;att dels fördjupa sig inom ett ämnesområde, dels planera och genomföra&lt;br&gt;ett självständigt arbete. Varje elev skall välja sitt specialarbete inom ett&lt;br&gt;kunskapsområde, som finns inom elevens studieprogram. Frågan är då&lt;br&gt;vad betyget i specialarbetet skall avse. Betyg inom en ämneskurs avspeg-&lt;br&gt;lar elevernas kunskaper i ämnet. Det är inte rimligt att betyget på spe-&lt;br&gt;cialarbetet ger uttryck för samma sak. Det är i stället rimligt att detta&lt;br&gt;betyg uttrycker det som är speciellt med specialarbetet, nämligen förmå-&lt;br&gt;gan att själv planera, genomföra och redovisa en undersökande uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betyg som urvalsinstrument&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissyttranden över Betygsberedningens betänkande har några in-&lt;br&gt;stanser betonat att betygens roll som urvalsinstrument minskar genom&lt;br&gt;utbyggnaden av gymnasieskolan och den högre utbildningen. Vi vill&lt;br&gt;först behandla frågan om urval till högre studier, dvs. vilken roll bety-&lt;br&gt;gen från gymnasial utbildning skall spela i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet studieplatser vid universitet och högskolor har ökat högst be-&lt;br&gt;tydligt under denna regerings mandatperiod. Antalet ansökningar till&lt;br&gt;universitetens och högskolornas utbildningar har under de senaste åren&lt;br&gt;överstigit vad som förekommit tidigare, delvis beroende på den nuva-&lt;br&gt;rande arbetsmarknadssituationen. Det har alltid funnits populära ut-&lt;br&gt;bildningar, som tilldragit sig betydligt fler ansökningar än det funnits&lt;br&gt;platser. Enligt Verket för högskoleservice (VHS) fanns inför hösten&lt;br&gt;1992 i det centrala antagningssystemet till de allmänna utbildningslin-&lt;br&gt;jerna och merparten av de lokala linjerna 80 000 behöriga sökande.&lt;br&gt;Varje individ sökte i genomsnitt sex olika alternativ. De sökande kon-&lt;br&gt;kurrerade om 29 000 utbildningsplatser. Det fanns vissa linjer med över&lt;br&gt;16 behöriga förstahandssökande per nybörjarplats. Till de kommunala&lt;br&gt;högskolorna var konkurrensen i vissa fall ännu större. Konkurrensen&lt;br&gt;om platser vid universitet och högskolor varierar över tiden och de oli-&lt;br&gt;ka utbildningarnas popularitet kan skifta beroende på arbetsmarknads-&lt;br&gt;läget eller av andra skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Urvalsinstrumentens utformning får, som VHS påpekar, i en sådan&lt;br&gt;konkurrenssituation en avgörande betydelse för vilka som kommer att&lt;br&gt;antas. För att åstadkomma bästa möjliga resultat inom den högre utbild-&lt;br&gt;ningen måste urvalsförfarandet bygga på kriterier, som har stort pro-&lt;br&gt;gnosvärde när det gäller att förutse förmågan att bedriva högre studier.&lt;br&gt;Behörighetsbestämmelser och urvalsinstrument bör dessutom fastläggas&lt;br&gt;med sådan långsiktighet, att de studerande ges rimliga förutsättningar att&lt;br&gt;planera sina studier och att meritera sig. Enligt vår bedömning kommer&lt;br&gt;betyg att vara det mest betydelsefulla urvalsinstrumentet under över-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skådlig tid, även om det kommer att kompletteras av andra underlag,&lt;br&gt;såsom högskoleprovet och lämplighetsbedömningar av andra slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är numera universiteten och högskolorna själva som avgör vilken&lt;br&gt;särskild behörighet som krävs för att bedriva studier där. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens bedömning kommer högskolorna och universiteten att få lov att&lt;br&gt;i framtiden uttrycka sina särskilda behörighetskrav i termer av vissa&lt;br&gt;kurser från gymnasial utbildning snarare än i termer av vissa linjer och&lt;br&gt;program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antal betygssteg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gymnasiala betygens funktion som underlag för universitetens och&lt;br&gt;högskolornas urval av studerande påverkar behovet av antal betygssteg.&lt;br&gt;Som vi nyss angav kommer betygen att under överskådlig tid användas&lt;br&gt;som ett viktigt urvalsinstrument då antalet behöriga sökande till en hög-&lt;br&gt;skoleutbildning överstiger antalet tillgängliga platser. Om betygen skall&lt;br&gt;kunna spela denna roll bör de därför inte innehålla alltför få steg. Bety-&lt;br&gt;gens funktion som underlag vid urval för högre studier får dock inte&lt;br&gt;skymma betygens övriga funktioner. I dessa andra funktioner är många&lt;br&gt;betygssteg inte nödvändiga. Regeringen har stannat för att föreslå fyra&lt;br&gt;betygssteg för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning, nämligen&lt;br&gt;Icke godkänd (IG), Godkänd (G), Väl godkänd (VG) och Mycket väl&lt;br&gt;godkänd (MVG). Eftersom det kursanpassade betygssystemet innebär att&lt;br&gt;slutbetyget blir en redovisning av betygen på samtliga kurser och inte&lt;br&gt;bara på hela årskurser, innebär detta de facto en större nyansrikedom,&lt;br&gt;variation och därmed rättvisa för eleven. Förslag om fyra betygssteg har&lt;br&gt;också SAF och LO framfört i sina respektive remissyttranden. Det har i&lt;br&gt;vissa remissyttranden ifrågasatts om betyget Icke godkänd skall ges och&lt;br&gt;om det inte är tillfyllest att något betyg inte ges förrän kursen godkänts.&lt;br&gt;Vår utgångspunkt är att betyget Icke godkänd visar att en elev deltagit i&lt;br&gt;en kurs, även om studieresultatet är otillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också diskuteras om det behövs fyra betygssteg i alla kurser i&lt;br&gt;gymnasial utbildning. Så har t.ex. ifrågasatts om kurserna i yrkesämnen&lt;br&gt;och specialarbetet bör ha lika många betygssteg som övriga ämnen. Det&lt;br&gt;har även ifrågasatts om kurser som omfattar ett så litet antal timmar&lt;br&gt;som 30 bör betygsättas. Regeringens uppfattning är att samtliga kurser i&lt;br&gt;gymnasial utbildning skall betygsättas efter samma skala. Att inte alls&lt;br&gt;sätta betyg på 30-timmarskurser som religionskunskap, naturkunskap&lt;br&gt;eller estetisk verksamhet skulle ge en inte avsedd signal om att dessa&lt;br&gt;kurser är mindre angelägna. För vissa kurser, såsom t.ex. kurserna i yr-&lt;br&gt;kesämnen, skulle det kunna vara tillfyllest med godkänt eller endast ett&lt;br&gt;steg över godkänt. Vi anser att nackdelarna med olika skalor för olika&lt;br&gt;kurser inom en och samma skolform överväger. Frågan om olika skalor&lt;br&gt;för olika ämnen kan också kopplas till den fråga om värdering av kur-&lt;br&gt;ser efter elevens arbetsinsats snarare än efter normalbehovet av lärarin-&lt;br&gt;sats eller efter kursens svårighetsgrad, som vi berört i avsnittet om en&lt;br&gt;mer kursutformad gymnasieskola. Det är också fråga om vilka ämnes-&lt;br&gt;kurser som har den största betydelsen i urvalssituationer t.ex. vid en an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställning eller ansökan till högre utbildning. Det finns möjligheter att ge&lt;br&gt;kurser som anses vara av större betydelse i sammanhanget en större&lt;br&gt;vikt, dvs. att vikta betygen. Enligt vår mening är det bättre att avnämar-&lt;br&gt;na i varje situation bestämmer vilka kursbetyg som har störst prognos-&lt;br&gt;värde, än att skolan gör någon värdering av kurserna. Samma betygsska-&lt;br&gt;la bör således tillämpas för alla kurser i gymnasieskolan och gymnasial&lt;br&gt;vuxenutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygskriterier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både Betygsberedningen och Läroplanskommittén har övervägt frågan&lt;br&gt;om hur bedömningen av elevernas kunskaper skall kunna få stöd i cen-&lt;br&gt;trala måldokument som läroplan och kursplaner. Båda kommittéerna&lt;br&gt;har framhållit att kriterier för betygssättning lämpligen kan fogas till&lt;br&gt;kursplanerna. Läroplanskommittén har särskilt betonat vikten av att&lt;br&gt;kriterier för bedömning av prestationer inte bör uttryckas i form av&lt;br&gt;mål, utan i stället utformas i relation till de mål alla skall uppnå i äm-&lt;br&gt;net med hänsyn till den kvalitetsambition, som kommer till uttryck i de&lt;br&gt;s.k. strävansmålen. Kriterier som stöd för lärares bedömning av elevpre-&lt;br&gt;stationer bör därför dels relateras till angivna mål i ämnet, dels utfor-&lt;br&gt;mas så att kraven på kunskapernas art och kvalitet klart framgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har beskrivit kursplanernas struktur i avsnitt 5. Förslaget innebär&lt;br&gt;att kursplanerna kommer att innehålla dels kursmål, dels kunskapsmål&lt;br&gt;som alla elever skall nå, kursens krav. För att precisera olika kvalitets-&lt;br&gt;nivåer vid bedömningen av elevernas resultat på kursen bör betygskrite-&lt;br&gt;rier utarbetas för varje kursplan. Vårt förslag till betyg omfattar två steg&lt;br&gt;ovanför godkänt. Med utgångspunkt i kravnivån och med hänsyn tagen&lt;br&gt;till kursmålen bör i anslutning till varje kursplan utarbetas betygskrite-&lt;br&gt;rier för två nivåer, nämligen dels för godkänd nivå, dels nivån Väl god-&lt;br&gt;känd. Vår uppfattning är att lärare utan stöd av ytterligare centralt utar-&lt;br&gt;betade betygskriterier kan definiera kvalitetsnivån för det högsta bety-&lt;br&gt;get.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser ge Skolverket i uppdrag att utarbeta betygskriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Komplettering av betyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen har föreslagit att komplettering skall få göras av av-&lt;br&gt;gångsbetyg från såväl komvux som gymnasieskolan, dock tidigast den 1&lt;br&gt;oktober för avgångsbetyg från slutet av vårterminen samma år. Förslaget&lt;br&gt;tillstyrks av remissinstanserna, men de flesta anser att det inte bör fin-&lt;br&gt;nas någon datumgräns för komplettering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var och en har redan i dag rätt att gå upp och pröva för ett nytt betyg&lt;br&gt;inom både gymnasieskolan och komvux. Betyg får alltså redan förbätt-&lt;br&gt;ras genom prövningar. Det finns ingen tidsgräns nu och i likhet med&lt;br&gt;remissinstanserna anser vi att det inte heller behöver införas någon så-&lt;br&gt;dan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya högskolelagen kan bl.a. betyg användas som urvals-&lt;br&gt;grund vid antagning av sökande till högre utbildning. Det finns inga fö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reskrifter om hur betygspoäng skall beräknas. Det innebär t.ex. att varje&lt;br&gt;universitet och högskola bestämmer om och hur kompletterade betyg&lt;br&gt;skall räknas vid urval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag finns det vissa begränsningar i rätten att använda ett nytt betyg i&lt;br&gt;ett avgångsbetyg eller slutbetyg. I ett kunskapsrelaterat system utgör be-&lt;br&gt;tyget ett ”kvitto” på vissa definierade kunskaper. Så snart det nya be-&lt;br&gt;tygssystemet införts bör det givetvis vara den verkliga nivån på kunska-&lt;br&gt;perna som dokumenteras i slutbetyget. Därför avser regeringen att slopa&lt;br&gt;nuvarande begränsningar i rätten att beakta kompletterade betyg när&lt;br&gt;slutbetyget utfärdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När slutbetyg är utfärdat skall kompletterade betyg utfärdas på separat&lt;br&gt;dokument. Det är, som sagt, varje universitet och högskola som avgör&lt;br&gt;om detta skall beaktas vid urval. Detta gäller oavsett i vilket betygssys-&lt;br&gt;tem som kompletteringen gjorts. Rent faktiskt finns det dock goda skäl&lt;br&gt;att beakta ett kompletterande betyg, eftersom det visar att eleven seder-&lt;br&gt;mera har förvärvat den kunskapsnivå som framgår av detta nya betyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighet till gymnasieskolans nationella program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen behandlade även frågan om behörighet till gymna-&lt;br&gt;sieskolans nationella program. Beredningen preciserade skolans resul-&lt;br&gt;tatansvar så att alla elever skall ha uppnått betyget Godkänd i alla äm-&lt;br&gt;nen, när de lämnar grundskolan. Beredningen föreslog i linje med detta&lt;br&gt;att för generell behörighet för gymnasieskolans nationella program skall&lt;br&gt;eleven vara godkänd i alla ämnen i slutbetyget från grundskolan. För att&lt;br&gt;inte hamna i en återvändsgränd bör dock eleven, enligt beredningen,&lt;br&gt;kunna tas in på ett nationellt program, om eleven nått Godkänd-nivå i&lt;br&gt;kärnämnena svenska, engelska och matematik och i det aktuella pro-&lt;br&gt;grammets karaktärsämnen. Samtidigt ansåg beredningen att eleven skall&lt;br&gt;kunna tas in även utan betyget Godkänd i några ämnen av mindre vikt&lt;br&gt;för det sökta programmet. Eftersom kravet på Godkänd i alla ämnen&lt;br&gt;för generell behörighet satts för att garantera att eleven nått en bas för&lt;br&gt;att klara gymnasiestudierna, måste eleven komplettera de aktuella äm-&lt;br&gt;nena. Detta kan ske redan vid slutet av grundskolan, under sommarfe-&lt;br&gt;rien eller, i undantagsfall, under tiden för tillval under första året i&lt;br&gt;gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har mötts av olika reaktioner i remissyttrandena beroende&lt;br&gt;på vilken del av förslagen som satts i förgrunden. Flertalet remissinstan-&lt;br&gt;ser tillstyrker förslaget om godkända betyg som krav för allmän behö-&lt;br&gt;righet till nationella program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevorganisationen avvisar beredningens förslag att elever som ”sko-&lt;br&gt;lan bedömer som icke godkända ska nekas tillträde till vidare studier i&lt;br&gt;gymnasieskolan”. Svenska Kommunförbundet anser att förslaget får di-&lt;br&gt;rekta ekonomiska konsekvenser för kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande bestämmelser i skollagen används begreppet behöriga&lt;br&gt;sökande om elever, för vilka kommunen är skyldiga att erbjuda utbild-&lt;br&gt;ning på nationella program. Skyldigheten gäller alla ungdomar i kom-&lt;br&gt;munen fram till och med första kalenderhalvåret det år de fyller tjugo&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år, förutsatt att de har slutfört sista årskursen i grundskolan eller mot- Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;svarande och inte tidigare har gått igenom utbildning på ett nationellt&lt;br&gt;program eller likvärdig utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har förståelse för fördelen med att de elever som skall på-&lt;br&gt;börja sina studier har så homogena kunskaper som möjligt. Frågan är&lt;br&gt;hur detta motiv skall vägas mot elevernas rätt till gymnasial utbildning.&lt;br&gt;Det är helt klart att kommunerna enligt nuvarande lydelse av skollagen&lt;br&gt;är skyldiga att erbjuda sina ungdomar gymnasial utbildning på nationel-&lt;br&gt;la program. Kommuner är också skyldiga att erbjuda gymnasieutbild-&lt;br&gt;ning i form av specialutformade program eller individuella program för&lt;br&gt;de ungdomar, som inte har tagits in på något nationellt program. Rege-&lt;br&gt;ringen är inte beredd att göra några mera omfattande ingrepp i den i&lt;br&gt;skollagen fastlagda rätten till gymnasial utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av den tidigare redovisningen i denna proposition kom-&lt;br&gt;mer gymnasieskolan att alltmer utvecklas till en kursutformad skola.&lt;br&gt;Ett av skälen för detta är just behovet av att låta alla elever påbörja stu-&lt;br&gt;dierna i gymnasieskolan på sin egen kunskapsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elever som i den nya grundskolan inte når godkänd nivå i något av&lt;br&gt;de grundläggande ämnena svenska, matematik och engelska bör emel-&lt;br&gt;lertid enligt regeringens bedömning hänvisas till studier på ett individu-&lt;br&gt;ellt program i gymnasieskolan. De saknar enligt regeringens bedömning&lt;br&gt;förutsättningar för att följa undervisningen på ett nationellt program in-&lt;br&gt;nan de kompletterat sina kunskaper genom studier på individuellt pro-&lt;br&gt;gram. Detta innebär i princip att det generellt, dvs. för alla nationella&lt;br&gt;program, ställs upp behörighetskrav på godkänd nivå i svenska, engels-&lt;br&gt;ka och matematik från grundskolan. En sådan ordning föranleder änd-&lt;br&gt;ring i 5 kap. 5 § första stycket 1 skollagen. Med hänsyn till att föränd-&lt;br&gt;ringarna av grundskolan och dess betygssystem är fullt genomförda först&lt;br&gt;läsåret 1997/98 bör dessa behörighetskrav gälla vid intagningen till gym-&lt;br&gt;nasieskolans nationella program fr.o.m. läsåret 1998/99.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att de specialutformade programmen i fråga om ut-&lt;br&gt;bildningens nivå skall motsvara ett nationellt program bör motsvarande&lt;br&gt;krav på godkänt betyg i svenska, engelska och matematik gälla för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner det inte rimligt att en elev som saknar godkänt be-&lt;br&gt;tyg i några andra ämnen än svenska, engelska och matematik skall kun-&lt;br&gt;na utestängas från ett nationellt program i gymnasieskolan. Det går&lt;br&gt;dock inte att bortse från de svårigheter som kan uppstå i undervisning-&lt;br&gt;en och framför allt för eleverna, om eleverna har alltför stora kunskaps-&lt;br&gt;skillnader beroende på att någon eller några elever inte har godkända&lt;br&gt;resultat från grundskolan. Regeringen anser därför att elever som inte&lt;br&gt;har tillräckliga kunskaper från ett sådant ämne i grundskolan som ock-&lt;br&gt;så ingår i elevens studieprogram i gymnasieskolan skall hämta in de fe-&lt;br&gt;lande grundskolekunskaperna i förväg under sommaren eller jämsides&lt;br&gt;med studierna i övriga ämnen på gymnasienivå. Dessa återhämtnings-&lt;br&gt;studier kan, beroende på de lokala förutsättningarna, ske i särskilda&lt;br&gt;grupper inom gymnasieskolan, i komvuxgrupp eller genom stödunder-&lt;br&gt;visning på annat sätt. Huruvida eleven samtidigt kan följa med i under-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;visningen i detta ämne på gymnasienivå är en bedömning som endast Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;kan göras av rektor i samråd med läraren i ämnet och eleven. Huvudre-&lt;br&gt;geln bör dock vara att en elev i gymnasieskolan fortsätter studierna i re-&lt;br&gt;spektive ämne på sin kunskapsnivå. Av elevens individuella studieplan&lt;br&gt;framgår vilka kurser eleven skall delta i. Den författningsreglering som&lt;br&gt;kan behövas om den nu avhandlade inläsningen kan ges i förordnings-&lt;br&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som bekant finns också möjligheten att eleven befrias från att studera&lt;br&gt;den kurs som eleven har uppenbara svårigheter med genom att begära&lt;br&gt;att få mindre studiekurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill regeringen också resa frågan om behovet att&lt;br&gt;ha särskilda behörighetsvillkor för vissa nationella program. Betygsbe-&lt;br&gt;redningen har i anslutning till sitt förslag om generell behörighet också&lt;br&gt;nämnt det aktuella programmets karaktärsämnen. Enligt regeringens&lt;br&gt;bedömning bör särskilda behörighetsvillkor, dvs. krav på godkänt betyg&lt;br&gt;i något eller några ämnen, kunna fastställas i anslutning till Skolverkets&lt;br&gt;kursplanearbete för de nationella programmen. Vi tänker här exempel-&lt;br&gt;vis på musik eller bild för det estetiska programmet. Enligt nu gällande&lt;br&gt;lydelse av skollagen får regeringen, eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer, fastställa att särskilda krav på förkunskaper skall gälla för&lt;br&gt;lokala grenar eller utbildningar på främmande språk. Regeringen föror-&lt;br&gt;dar att skollagen får en mer generell lydelse på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompletterande urvalsgrunder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen har haft i uppdrag att ge förslag till hur urval vid in-&lt;br&gt;tagning till gymnasieskolan skulle kunna ske utan användning av betyg.&lt;br&gt;Därvid skulle beredningen beakta ett förslag från Skolöverstyrelsen om&lt;br&gt;kompletterande urvalsgrunder. Beredningen föreslår att arbetsprover&lt;br&gt;och provperioder i kombination med intervjuer används som urvals-&lt;br&gt;grund, med eller utan användning av betyg. Särskild hänsyn skall enligt&lt;br&gt;beredningens förslag också tas till verksamhet utöver grundskolan såvi-&lt;br&gt;da den är av värde för den sökta utbildningen - i synnerhet om eleven&lt;br&gt;därutöver visat intresse i form av upprepad ansökan. Beredningen för-&lt;br&gt;ordar slutligen att viktning av betyg skall kunna användas då det vid&lt;br&gt;jämngoda betyg behövs ytterligare urval. Beredningen betonar att det&lt;br&gt;bör göras en samlad och noggrann prövning av hur olika urvalsgrunder&lt;br&gt;skall viktas och användas inbördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner att det ur rättvisesynvinkel är nödvändigt att ele-&lt;br&gt;verna har tillgång till tydlig information om vilka urvalskriterier som&lt;br&gt;skall tillämpas då de söker till gymnasieskolan. Det enda kriterium som&lt;br&gt;är helt odiskutabelt är betyg. Regeringen föreslår därför ingen ändring&lt;br&gt;av det förhållandet att betyg har störst betydelse vid urval mellan sökan-&lt;br&gt;de till gymnasieskolan. De övriga kriterier som kan användas vid urval&lt;br&gt;skall enligt regeringens bedömning användas som kompletterande ur-&lt;br&gt;valsgrund, inte som alternativ till betyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till poängen av medelvärdet av elevens slutbetyg från grundskolan&lt;br&gt;kan enligt dagens bestämmelser läggas poäng för intresse eller arbetslivs-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erfarenhet. Det är styrelsen för utbildningen som beslutar om hur Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;många poäng som får tillgodoräknas. Enligt bestämmelserna i gymnasie-&lt;br&gt;förordningen får det dock vara högst 1,5 poäng. Enligt regeringens be-&lt;br&gt;dömning ger redan detta tillräckligt utrymme för hänsynstagande till&lt;br&gt;verksamhet utöver grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag får vid urvalet hänsyn tas till färdighetsprov eller intyg om fär-&lt;br&gt;dighet, om utbildningens art kräver att den sökande har speciella färdig-&lt;br&gt;heter, såsom i musik eller liknande. Beredningen har föreslagit att ar-&lt;br&gt;betsprover och provperioder i kombination med intervjuer borde an-&lt;br&gt;vändas vid urval i en vidare omfattning än i dag. Regeringen delar den-&lt;br&gt;na bedömning. Regeringen är samtidigt medveten om att urval på såda-&lt;br&gt;na kompletterande grunder är kostsamma att genomföra, vilket också&lt;br&gt;vissa kommunala remissyttranden berört. Vissa landsting har också i re-&lt;br&gt;missyttrandena funnit det positivt med en provperiod för antagning till&lt;br&gt;omvårdnadsutbildning. Det bör enligt regeringens bedömning få an-&lt;br&gt;komma på den lokala intagningsmyndigheten att avgöra huruvida och i&lt;br&gt;vilken utsträckning sådana kompletterande urvalsmetoder skall använ-&lt;br&gt;das. Regeringen finner det vara en självklar skyldighet för skolhuvud-&lt;br&gt;männen att långt i förväg ange på vilket sätt de kommer att använda sig&lt;br&gt;av kompletterande urvalsgrunder vid intagningen till gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen har också förespråkat att betyg skall få viktas vid&lt;br&gt;urval. Flertalet remissinstanser har inte något att erinra mot detta. Sta-&lt;br&gt;tens institut för handikappade i skolan (SIH) redovisar emellertid resul-&lt;br&gt;tat av en utredning med simuleringar av viktning som Skolöverstyrelsen&lt;br&gt;utförde i början av 1980-talet. Enligt dessa erfarenheter förändrades in-&lt;br&gt;tagningen högst marginellt och endast för de sist antagna till en utbild-&lt;br&gt;ning. Om viktningen skulle få någon effekt vid intagningen måste de&lt;br&gt;aktuella ämnena viktas med så stort tal som 5. Detta innebar att betygen&lt;br&gt;i övriga ämnen skulle ha blivit betydelselösa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är i princip positiv till viktning av betyg i ämnen som har&lt;br&gt;stort prognosvärde. De erfarenheter som SIH redovisar är emellertid in-&lt;br&gt;te uppmuntrande. Regeringen är inte beredd att införa ett system som&lt;br&gt;samtidigt ger den inte avsedda signalen till eleverna att under grundsko-&lt;br&gt;letiden nedprioritera de ämnen som inte viktas. Den utbildning, som&lt;br&gt;eleverna får i grundskolan, har satts samman efter noggranna övervä-&lt;br&gt;ganden och politiska beslutsprocesser utifrån hänsynstaganden till vad&lt;br&gt;som bör vara den gemensamma kunskapsgrunden hos alla människor i&lt;br&gt;Sverige. Vad som skulle kunna vinnas genom viktning av betyg vid in-&lt;br&gt;tagningen till gymnasieskolan är dels inte särdeles mycket enligt den ti-&lt;br&gt;digare refererade undersökningen, dels förenat med nackdelen att mot-&lt;br&gt;verka det syfte som den samlade grundskoleutbildningen har. Av dessa&lt;br&gt;skäl förordar regeringen att viktning av betyg tills vidare inte används&lt;br&gt;vid intagningen till gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Prov och utvärdering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Centralt utarbetade kursprov skall fin-&lt;br&gt;nas för vissa ämneskurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utvärdering av den gymnasiala utbildningens resultat ut-&lt;br&gt;vecklas särskilda bedömningsinstrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverkets förslag: Skolverket redovisade i slutet av förra året med&lt;br&gt;anledning av ett regeringsuppdrag förutsättningar och kostnader för na-&lt;br&gt;tionella prov i anslutning till nya läroplaner och ett nytt betygssystem.&lt;br&gt;Verket presenterade därvid sin allmänna syn på de nationella provens&lt;br&gt;roll. De skall kunna utgöra ett test på likvärdig utbildningsstandard,&lt;br&gt;även för fristående skolor, och de skall kunna ge underlag för den tre-&lt;br&gt;årsredovisning verket skall ge om tillståndet i skolan. Provresultaten&lt;br&gt;skall ge underlag för en nationell bedömning av kunskaps- och färdig-&lt;br&gt;hetsnivån och för prioriteringar av forsknings- och utvecklingsarbetet.&lt;br&gt;Nationella prov skall också tjäna som stöd för ett målrelaterat betygssys-&lt;br&gt;tem, även om verket ser svårigheter i att beskriva och mäta nivåer i ett&lt;br&gt;sådant system, eftersom nationella prov, lika litet som programmål och&lt;br&gt;kursplaner, får begränsa den lokala friheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket föreslog två huvudtyper av prov, nämligen utvärderings-&lt;br&gt;prov - programprov - och ämnesprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de för Sverige nya programproven redovisade verket två al-&lt;br&gt;ternativa modeller. Båda tänktes återge kunskaper utöver kunskaper&lt;br&gt;och färdigheter i enskilda ämnen. Flera dimensioner och kvaliteter i&lt;br&gt;elevernas prestationer skulle mätas, t.ex. förmåga att formulera pro-&lt;br&gt;blem, granska påståenden och självständigt formulera ståndpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första alternativet för programprov tänktes utformat mot pro-&lt;br&gt;grammålen. Skolverket ansåg det dock omöjligt att utforma bara 18&lt;br&gt;programprov, dvs. ett för vart och ett av de 16 programmen, ett för det&lt;br&gt;specialutformade programmet och ett för avgångsbetyg för vuxenstude-&lt;br&gt;rande. Redan dessa prov skulle få en beräknad årlig driftkostnad på 54&lt;br&gt;miljoner kronor. Utvecklingskostnaderna beräknades till ca 30 miljoner&lt;br&gt;kronor. Det skulle emellertid enligt Skolverket behövas prov på grenni-&lt;br&gt;vå, vilket skulle medföra ännu högre kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverkets alternativ till detta var att låta specialarbetet utvecklas till&lt;br&gt;ett individuellt utformat examensprojekt, vanligen kombinerat med ett&lt;br&gt;tidsfixerat delprov, som mäter måluppfyllelsen av programmålen men&lt;br&gt;har sin bas i karaktärsämnena. Detta beräknades kräva lägre utveck-&lt;br&gt;lingskostnader (drygt 26 miljoner kronor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om nationella ämnesprov föreslog Skolverket sådana för gym-&lt;br&gt;nasieskolans del i engelska, matematik och svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ämnesprov skall enligt Skolverket ges vid slutet av en ämneskurs och&lt;br&gt;därvid ge stöd för att dels bedöma om eleven nått vissa kunskaps- och&lt;br&gt;färdighetsmål, dels bedöma skolors och kommuners resultat, dels ock&lt;br&gt;kalibrera betyg. I matematik, med stora skillnader mellan olika pro-&lt;br&gt;gram i fråga om garanterad undervisningstid, förordar verket fyra, even-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tuellt fem olika prov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningen av antalet ämnen med nationella prov till tre motive-&lt;br&gt;rar Skolverket, förutom med kostnadsskäl, med att ämnena franska, fy-&lt;br&gt;sik, kemi, spanska och tyska, som i dag har centrala prov, inte läses av&lt;br&gt;alla elever. Enligt Skolverkets åsikt kan kunskaperna i dessa ämnen mä-&lt;br&gt;tas inom de föreslagna programproven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Som nyss framgått kommer enligt&lt;br&gt;regeringens förslag betyg att sättas på varje kurs i gymnasial utbildning.&lt;br&gt;I ett system där betygen relateras till kunskapsmål, som tydligt anges i&lt;br&gt;kursplanen och där kriterier anges för de olika betygsstegen kommer&lt;br&gt;behovet av centralt fastställda prov att minska. Jämförbarheten finns så&lt;br&gt;att säga inbyggd i systemet med kunskapsrelaterade betyg. De centrala&lt;br&gt;proven har haft en viktig funktion i ett system med relativa betyg, där&lt;br&gt;de utgjort en garanti för en likvärdig betygsättning. Kursplanernas kun-&lt;br&gt;skapsmål och de till kursplanerna fogade betygskriterierna blir i sig en&lt;br&gt;garanti för kvaliteten och därmed också för jämförbarheten. Men med&lt;br&gt;tanke på betygens stora roll som urvalsinstrument kan det ändå finnas&lt;br&gt;skäl att ha kvar centralt utformade och fastställda prov som en komplet-&lt;br&gt;terande garanti för en rättvis betygsättning i landet. Dessa får då mer ka-&lt;br&gt;raktären av avslutningsprov för vissa ämneskurser. De bör därför kallas&lt;br&gt;kursprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns för närvarande obligatoriska centrala prov i gymnasieskolan&lt;br&gt;och komvux i följande ämnen, nämligen matematik, svenska, engelska&lt;br&gt;och fysik samt i gymnasieskolan dessutom i tyska, franska och kemi. I&lt;br&gt;vissa av dessa ämnen finns det prov för flera nivåer, såsom för såväl två-&lt;br&gt;som treåriga linjer och motsvarande i komvux. Det finns även försök&lt;br&gt;med centrala prov i spanska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ankomma på regeringen att besluta om omfattningen av detta&lt;br&gt;provprogram. Regeringen återkommer i ett annat sammanhang med&lt;br&gt;uppdrag till Skolverket. För riksdagens information vill vi dock beröra&lt;br&gt;några aspekter på denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer, som framgått, redan i dag prov på flera nivåer inom&lt;br&gt;ett ämne. Genom att timplanen för den nya gymnasieskolan oftare för-&lt;br&gt;utsätter flera kurser i ett ämne ökar detta behovet av prov. Även om det&lt;br&gt;inte behövs särskilda prov för varje kurs måste man räkna med en ökad&lt;br&gt;kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det centrala provet i ett ämne ges i dag vid ett tillfälle per år. Tid-&lt;br&gt;punkten för proven påverkar därmed planeringen av undervisningen.&lt;br&gt;Detta skall inte få bli fallet med kursproven i den nya gymnasieskolan.&lt;br&gt;Kursprov bör därför erbjudas minst en gång per termin. Detta torde&lt;br&gt;också innebära ökade kostnader. En möjlighet att kompensera dessa&lt;br&gt;ökade kostnader är att avstå från kursprov i de ämnen som läses av rela-&lt;br&gt;tivt få elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket kommer också att få i uppdrag att pröva möjligheterna att&lt;br&gt;skapa en provbank, från vilken skolor skall kunna hämta prov utifrån&lt;br&gt;den egna planeringen av undervisningen. I provbanken bör både tidiga-&lt;br&gt;re givna centralt utarbetade prov och lokalt av lärare utarbetade prov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna ingå. Urvalet av de prov som erbjuds måste ske med stor omsorg,&lt;br&gt;eftersom proven kommer att uppfattas som signaler om både vilka kun-&lt;br&gt;skapsområden som anses mest centrala och vilka undervisningsmetoder&lt;br&gt;som rekommenderas. De nuvarande centrala proven har en sådan av-&lt;br&gt;sedd effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket hade i uppdrag att också pröva om det behövs en särskild&lt;br&gt;anpassning eller t.o.m. särskilda prov för den grundläggande vuxenutbild-&lt;br&gt;ningen. Skolverket föreslog att ämnesprov skall utvecklas i svenska,&lt;br&gt;svenska som andraspråk, matematik och engelska. Kostnaden beräkna-&lt;br&gt;des till 3 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser för sin del att det inte behöver utvecklas några sepa-&lt;br&gt;rata prov för grundläggande vuxenutbildning. Det bör vara möjligt att&lt;br&gt;använda grundskolans prov. Ett problem är att eleverna i denna skol-&lt;br&gt;form kan nå den kompetens utbildningen skall ge vid olika tidpunkter&lt;br&gt;på läsåret. Att de som går ut sin kurs den termin det anordnas ett cent-&lt;br&gt;ralt utarbetat prov i grundskolan då också deltar i provet är naturligt.&lt;br&gt;Därmed får läraren viss hjälp i sin betygsättning även för den andra ter-&lt;br&gt;minen. Också i detta sammanhang kan givetvis en provbank vara en&lt;br&gt;praktisk lösning. Särskilda betygsnormeringar måste utvecklas för&lt;br&gt;grundläggande vuxenutbildning, eftersom betygsskalan inte är densam-&lt;br&gt;ma som i grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens inställning till de avgivna förslagen om programprov kan&lt;br&gt;kort sammanfattas så här. Kostnaderna för det första alternativets pro-&lt;br&gt;gramprov är inte acceptabla, dels jämfört med dagens totalkostnader för&lt;br&gt;prov men framför allt med tanke på att program- och grenstrukturen,&lt;br&gt;som proven tänktes profileras mot, kan förväntas bli inaktuell för&lt;br&gt;alltfler elever i takt med en utveckling mot en mer kursutformad gym-&lt;br&gt;nasieskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller det alternativa examensprovet, utvecklat ur specialarbetet,&lt;br&gt;synes för närvarande vara en framkomlig väg. För att fungera som&lt;br&gt;tänkt måste i den föreslagna modellen valet av specialarbete bestämmas&lt;br&gt;av utomstående i stället för av eleven själv utifrån hans eller hennes eget&lt;br&gt;intresse för fördjupning. Denna motiverande grund för specialarbetet&lt;br&gt;vill inte regeringen frångå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder stor tveksamhet om det för närvarande är möjligt att fram-&lt;br&gt;ställa prov som på en och samma gång utvärderar skolan och mäter den&lt;br&gt;enskilda elevens resultat. Att följa upp och utvärdera skolans verksam-&lt;br&gt;het är en av Skolverkets huvuduppgifter. Genom sin uppföljnings- och&lt;br&gt;utvärderingsverksamhet skall Skolverket ge politiker och andra besluts-&lt;br&gt;fattare den samlade bild av skolverksamheten som behövs för att konsta-&lt;br&gt;tera vilka resultat som uppnås i skolan, och ge underlag för beslut om&lt;br&gt;förändringar. Kunskaps- och färdighetsbedömningar enligt den modell&lt;br&gt;som två gånger genomförts för grundskolan bör utvecklas även för de&lt;br&gt;frivilliga skolformerna. En utvärdering av den gymnasiala utbildningen&lt;br&gt;bör - med någon lämplig periodicitet - innehålla utvärderingsinstru-&lt;br&gt;ment även i andra ämnen än de som har centralt utformade slutprov,&lt;br&gt;och självfallet också för yrkesämnena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer det för närvarande mindre aktuellt att utarbeta&lt;br&gt;examensprov för elever kopplade till de nationella programmen. Där-&lt;br&gt;emot kan möjligen - i förlängningen - arbetet med den nationella ut-&lt;br&gt;värderingen av den gymnasiala utbildningen ge erfarenheter som kan&lt;br&gt;användas för att göra någon form av gesäll- eller avslutningsprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över hela världen pågår för närvarande intensivt arbete för att ut-&lt;br&gt;veckla bättre provsystem både för att ge eleven återkoppling och för att&lt;br&gt;mäta skolans resultatuppfyllelse. Regeringen ser det som angeläget att&lt;br&gt;Skolverket noga följer och aktivt deltar i det utvecklingsarbetet. Rege-&lt;br&gt;ringen avser att snarast ge Skolverket i uppdrag att starta arbetet på att&lt;br&gt;ta fram instrument för utvärdering av den gymnasiala utbildningen.&lt;br&gt;Viktigt är att arbetet görs tillsammans med avnämarna, vilka som direk-&lt;br&gt;ta intressenter då kan förväntas bidra även ekonomiskt till utvecklings-&lt;br&gt;arbetet. Detta ligger väl i linje med den ökade kontakt t.ex. SAF i sitt&lt;br&gt;remissyttrande vill ha mellan skola och arbetsliv. SAF:s förbund är be-&lt;br&gt;redda att ta fram prov för yrkesinriktade kurser. Om eleverna får klart&lt;br&gt;för sig vad deras kunskaper skall användas till i arbetslivet och om kon-&lt;br&gt;takterna mellan skola och företag förstärks, kan, som SAF framhåller,&lt;br&gt;utbildningens kvalitet öka och båda parter finna samarbetet givande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fristående skolor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår bedömning bör de fristående gymnasieskolor som får offent-&lt;br&gt;ligt stöd delta i samma provprogram som används för den offentliga&lt;br&gt;gymnasieskolan. En skyldighet bör anges i 9 kap. skollagen i anslutning&lt;br&gt;till de bestämmelser om skyldighet att delta i uppföljning och utvärde-&lt;br&gt;ring som har föreslagits i prop. 1992/93:230 om valfrihet i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Gymnasiesärskolan&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Namnfrågan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Beteckningen på den avslutande delen av&lt;br&gt;särskolan ändras från den frivilliga särskolan till gymnasiesär-&lt;br&gt;skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens forslag: För ungdomar, som inte kan gå i gym-&lt;br&gt;nasieskolan därför att de är utvecklingsstörda, finns särskolan. Bestäm-&lt;br&gt;melser om särskolan finns i huvudsak i 6 kap. skollagen. Den frivilliga&lt;br&gt;särskolan består av yrkesutbildning, yrkesträning och verksamhetsträ-&lt;br&gt;ning. Utbildningen är fyraårig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande officiella beteckningen den frivilliga särskolan är svår&lt;br&gt;att använda i dagligt tal. Ett nytt begrepp har växt fram och används re-&lt;br&gt;dan i dagligt tal i många kommuner, nämligen gymnasiesärskolan. Re-&lt;br&gt;geringen anser att beteckningen bör ändras till gymnasiesärskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget leder till ändringar i skollagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Utveckling av gymnasiesärskolan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kommunerna skall vara skyldiga att erbju-&lt;br&gt;da olika typer av yrkesutbildning i gymnasiesärskolan. Nuvaran-&lt;br&gt;de yrkesutbildning på linjer ersätts med yrkesförberedande na-&lt;br&gt;tionella program. Program och programmål fastställs av rege-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall också vara möjligt att anordna yrkesutbildning på&lt;br&gt;specialutformade program. Programmål för lokalt sammansatta&lt;br&gt;specialutformade program fastställs av styrelsen för utbildning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomar som inte kan gå ett nationellt eller ett specialut-&lt;br&gt;format program i gymnasiesärskolan skall erbjudas ett individu-&lt;br&gt;ellt program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund och skälen for regeringens förslag: 1973 års läroplan för&lt;br&gt;särskolan (Lsä 73) gäller fortfarande i tillämpliga delar för gymnasiesär-&lt;br&gt;skolan. Supplement finns för:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- distributions- och kontorslinje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- distributions- och kontorslinje, gren för lagerutbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- grafisk linje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumtionslinje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lokalvårdsteknisk linje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- träteknisk linje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- verkstadsteknisk linje.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förändrade styrningen och ansvarsfördelningen beträffande sko-&lt;br&gt;lan mot mål- och resultatstyrning och ett lokalt genomförandeansvar&lt;br&gt;leder till att helt nya styrdokument behövs även för gymnasiesärskolan.&lt;br&gt;Regeringen har föreslagit en gemensam läroplan för gymnasieskolan&lt;br&gt;och komvux samt för bl.a. gymnasiesärskolan och särvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomarna i särskolan har rätt att efter skolpliktens upphörande tas&lt;br&gt;emot i gymnasiesärskolan för en fyraårig utbildning. Inom gymnasiesär-&lt;br&gt;skolans målgrupp finns ungdomar med mycket vitt skilda behov och&lt;br&gt;förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande yrkesutbildningen på linjer bör ersättas av yrkesförbe-&lt;br&gt;redande nationella program i gymnasiesärskolan. Dessa program bör an-&lt;br&gt;sluta till programmen i gymnasieskolan i den meningen, att man för&lt;br&gt;gymnasiesärskolan anpassar de av gymnasieskolans program eller delar&lt;br&gt;av program som kan bedömas vara lämpliga att erbjuda gymnasiesärsko-&lt;br&gt;lans målgrupp. Inom Skolverket pågår för närvarande ett arbete med att&lt;br&gt;anpassa Hotell- och Restaurangprogrammet samt delar av Industripro-&lt;br&gt;grammet för gymnasiesärskolan. Vår uppfattning är att utbildning inom&lt;br&gt;ytterligare några yrkesförberedande program successivt bör kunna er-&lt;br&gt;bjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör bemyndigas att föreskriva vilka nationella program Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;som skall finnas i gymnasiesärskolan. Regeringen kommer att fastställa&lt;br&gt;programmål för de nationella programmen i gymnasiesärskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En elev i gymnasiesärskolan, som vill ha en mer individuellt utfor-&lt;br&gt;mad yrkesutbildning, bör kunna gå ett specialutformat program. Ett så-&lt;br&gt;dant program skall sättas samman av kurser ur gymnasiesärskolans yr-&lt;br&gt;kesförberedande nationella program. Huvudmannen skall också kunna&lt;br&gt;sätta samman specialutformade program, som kan erbjudas till grupper&lt;br&gt;av elever. För sådana program skall styrelsen för utbildningen fastställa&lt;br&gt;programmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen inom nationella och specialutformade program i gym-&lt;br&gt;nasiesärskolan skall omfatta kurser i kärnämnen och kurser i karaktärs-&lt;br&gt;ämnen. Dessutom skall det finnas utrymme för dels elevens individuella&lt;br&gt;val, dels lokal profilering. Vi återkommer till frågan om timplaner och&lt;br&gt;kursplaner i avsnitt 7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna skall vara skyldiga att erbjuda yrkesutbildning på natio-&lt;br&gt;nella eller specialutformade program för de ungdomar som styrelsen för&lt;br&gt;särskolan bedömer kan klara av att gå en yrkesutbildning. Det är viktigt&lt;br&gt;att ungdomarna i görligaste mån får en utbildning i enlighet med egna&lt;br&gt;önskemål. Erbjudandet bör därför omfatta flera olika slag av yrkesut-&lt;br&gt;bildning. Det är styrelsen för utbildningen som avgör vilka olika utbild-&lt;br&gt;ningar som skall erbjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomar som inte kan eller vill delta i nationella eller specialutfor-&lt;br&gt;made program skall erbjudas utbildning på individuella program. Såda-&lt;br&gt;na program är avsedda för en del av de elever som i dag får yrkesträ-&lt;br&gt;ning och verksamhetsträning. Ett annat syfte med ett individuellt pro-&lt;br&gt;gram är att förbereda eleven för att fortsätta på ett nationellt eller speci-&lt;br&gt;alutformat program. Ytterligare ett syfte är att ge en mer begränsad ut-&lt;br&gt;bildning, som t.ex. omfattar endast vissa ämnen eller sådana delar av&lt;br&gt;ämnen, som eleven kan tillgodogöra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett vilket slag av utbildning eleven skall gå, är det viktigt att en&lt;br&gt;individuell studieplan upprättas för varje elev. Detta kommer att framgå&lt;br&gt;av läroplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målgruppen för gymnasiesärskolan är relativt liten. Det kommer där-&lt;br&gt;för ofta att vara få elever i samma kommun som vill ha samma utbild-&lt;br&gt;ning, varför det är nödvändigt att kommunerna samverkar. Detta förut-&lt;br&gt;sätts ske utan statliga regler, på frivillig bas genom avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen Valfrihet i skolan (prop. 1992/93:230) har regeringen&lt;br&gt;föreslagit att elevernas val av särskola skall vara utgångspunkt vid för-&lt;br&gt;delning av eleverna på de olika skolorna. Önskemål om placering vid&lt;br&gt;en viss skola skall beaktas så långt det är möjligt med hänsyn till andra&lt;br&gt;elevers berättigade krav på att få så kort skolväg som möjligt. I regel tor-&lt;br&gt;de ersättningsfrågan vara löst i samverkansavtal. En kommun som utan&lt;br&gt;samverkansavtal tar emot en elev från en annan kommun skall ha rätt&lt;br&gt;till ersättning från elevens hemkommun. Om kommunerna inte kom-&lt;br&gt;mer överens om ersättningen, föreslås att hemkommunen skall vara&lt;br&gt;skyldig att betala en minimiersättning som bestäms av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samläsning mellan gymnasiesärskolan och särvux bör i vissa fall kun-&lt;br&gt;na ske. Även viss samläsning med gymnasieskolan kan ibland förekom-&lt;br&gt;ma. De förslag som vi här för fram medför inte något behov av att änd-&lt;br&gt;ra på den nuvarande föreskriften i 5 kap. 13 § skollagen om rätt för ele-&lt;br&gt;ver från särskolan att gå på ett individuellt program i gymnasieskolan.&lt;br&gt;Bestämmelserna innebär att elever från särskolan skall tas in på ett indi-&lt;br&gt;viduellt program i gymnasieskolan, om de inte tas emot i särskolan där-&lt;br&gt;för att de bedöms kunna gå i gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Ämnen, kursplaner och timplaner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För gymnasiesärskolan anges en minsta ga-&lt;br&gt;ranterad undervisningstid för varje elev. Den skall utgöra 3 600&lt;br&gt;timmar om 60 minuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigas att föreskriva att utbildningen i gym-&lt;br&gt;nasiesärskolan skall omfatta minst vissa ämnen och omfattning-&lt;br&gt;en av dessa ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Inom både nationella och specialut-&lt;br&gt;formade program i gymnasiesärskolan skall vissa kärnämnen va-&lt;br&gt;ra obligatoriska. I övrigt skall dessa program omfatta karaktärs-&lt;br&gt;ämnen (yrkesämnen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ämnen och ämnesblock består av en eller flera kurser. Kurs-&lt;br&gt;indelningen avgörs vid kursplanearbetet och utifrån ämnets el-&lt;br&gt;ler ämnesblockets struktur. Kursplanerna skall på sikt utformas&lt;br&gt;så att de säkerställer samband med den obligatoriska särskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av kursplanerna skall framgå dels kursens syfte och mål, dels&lt;br&gt;vilken kunskapsnivå eleverna skall ha uppnått vid kursens slut.&lt;br&gt;Målen skall vara utvärderingsbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kursplaner för kärnämnen fastställs av regeringen. Riksgiltiga&lt;br&gt;kursplaner i övrigt fastställs av Statens skolverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I timplaner anges riktvärden som får jämkas genom beslut av&lt;br&gt;styrelsen för utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för utbildningen får inrätta lokala kurser i yrkes-&lt;br&gt;ämnen och skall fastställa kursplaner och timplaner för dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Det bör ankomma på&lt;br&gt;regeringen att fastställa vilka ämnen som skall finnas i gymnasiesärsko-&lt;br&gt;lan och att fastställa timplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip samma kärnämnen som på gymnasieskolans program skall&lt;br&gt;vara obligatoriska för de elever som följer ett nationellt eller ett special-&lt;br&gt;utformat program i gymnasiesärskolan, dvs. kärnämnena svenska, eng-&lt;br&gt;elska, matematik, samhällskunskap, naturkunskap, religionskunskap,&lt;br&gt;idrott och hälsa samt estetisk verksamhet. Varken innehållet i eller pro-&lt;br&gt;portionerna mellan de olika kärnämnena kan emellertid vara desamma&lt;br&gt;som i gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsatta specialarbeten bör inte förekomma i gymnasiesärskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda kursplaner skall utformas också för yrkesämnena i gymnasie- Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;särskolan. På samma sätt som gymnasieskolan och komvux har gemen-&lt;br&gt;samma kursplaner, bör dessa kursplaner utarbetas och fastställas gemen-&lt;br&gt;samt för gymnasiesärskolan och särvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eleverna som deltar i individuella program kommer att utgöra en&lt;br&gt;mycket heterogen grupp med vitt skilda förutsättningar och behov.&lt;br&gt;Skolverket har möjlighet att ge ut exempel på varierande uppläggning&lt;br&gt;av verksamheten för dessa elever. Inom Skolverket pågår för närvarande&lt;br&gt;ett arbete med att utarbeta kursplaner för yrkesträningen inom de este-&lt;br&gt;tiska, husliga, mekaniska och trätekniska områdena. För elever som får&lt;br&gt;yrkesträning inom ramen för ett individuellt program bör utbildningen&lt;br&gt;omfatta ämnena svenska, matematik, samhällsorientering, idrott och&lt;br&gt;hälsa, estetisk verksamhet samt praktik. Elever som får verksamhetsträ-&lt;br&gt;ning bör få undervisning i kommunikation och socialt samspel, verklig-&lt;br&gt;hetsuppfattning och omvärldskunskap, estetisk verksamhet, idrott och&lt;br&gt;hälsa samt vardagsaktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i gymnasieskolan skall omfattande ämnen delas upp i flera&lt;br&gt;kurser. Kursindelningen skall avgöras vid kursplanearbetet och utgå&lt;br&gt;från respektive ämnes struktur. Kurser får emellertid inte vara hur kor-&lt;br&gt;ta som helst. Regeringen avser att föreskriva att ingen kurs i gymnasie-&lt;br&gt;skolan får understiga 30 timmar. Även för gymnasiesärskolan bör ett så-&lt;br&gt;dant lägsta timtal fastställas, men det bör sättas högre än för gymnasie-&lt;br&gt;skolan. Regeringen bedömer att 50 timmar är det lägsta antal timmar&lt;br&gt;som bör få gälla för kurser i gymnasiesärskolan. I regel bör timantalet&lt;br&gt;vara högre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att fastställa kursplaner för kärnämnena i likhet&lt;br&gt;med vad som gäller beträffande övriga skolformer som har kärnämnen.&lt;br&gt;Övriga riksgiltiga kursplaner fastställs av Skolverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i avsnittet om den nya läroplanen betonat att det är vår avsikt&lt;br&gt;att måldokumenten tillsammans skall uttrycka den strävan som skall ge-&lt;br&gt;nomsyra skolans undervisning och de kunskapsmål som eleverna skall&lt;br&gt;nå, kraven. I kursplaner för ämnen, som finns i den obligatoriska sko-&lt;br&gt;lan, kommer varje kursplan att innehålla både mål att sträva mot och&lt;br&gt;krav. Som framgår av avsnitt 5 av denna proposition ställer en mål- och&lt;br&gt;resultatstyrd skola som är kursutformad andra krav på uppbyggnaden&lt;br&gt;av kursplanerna. Kursplanerna skall i sådan skola innehålla kursens syf-&lt;br&gt;te och mål samt de kunskaper eleverna skall ha fått genom undervis-&lt;br&gt;ningen, kraven. Av kursplanen skall kursens struktur frampå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Timplanerna för gymnasiesärskolan skall utgöra nettotid och anges i&lt;br&gt;timmar om 60 minuter på samma sätt som sker för bl.a. gymnasiesko-&lt;br&gt;lan. Vid omräkningen till nettotid har vi utgått från nuvarande timplan,&lt;br&gt;som omfattar 38 veckotimmar, och från att läsåret har 178 skoldagar.&lt;br&gt;Detta ger, i timmar om 60 minuter och efter en viss avrundning, en&lt;br&gt;nettotid på 3 600 timmar. Detta timtal bör fastställas som en minsta ga-&lt;br&gt;ranterad undervisningstid för varje elev och framgå av skollagen. För-&lt;br&gt;delningen av tiden mellan olika ämnen kan inte vara densamma som i&lt;br&gt;motsvarande program i gymnasieskolan. Så bör särskolans elever t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha betydligt mer tid för idrott och hälsa samt estetisk verksamhet än&lt;br&gt;gymnasieskolans elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av eleverna i gymnasiesärskolan kan ha behov av att få ägna&lt;br&gt;mer tid åt vissa ämnen än timplanen anger och mindre tid åt andra äm-&lt;br&gt;nen. Därför är det viktigt att timplanerna inte är centralt låsta, utan att&lt;br&gt;de kan jämkas lokalt genom beslut av styrelsen för utbildningen för att&lt;br&gt;tillgodose behoven hos elever med skilda förutsättningar. Det skall ock-&lt;br&gt;så vara möjligt för rektorn att befria en elev från delar av undervisning-&lt;br&gt;en, om det finns särskilda skäl. Sådana kan vara t.ex. att eleven inte or-&lt;br&gt;kar delta i eller kan tillgodogöra sig heltidsundervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i gymnasieskolan och i särvux bör styrelsen för utbildningen&lt;br&gt;få besluta om att inrätta lokala kurser i yrkesämnen. En lokal kurs skall&lt;br&gt;ge kunskaper i ett eller flera ämnen inom ett yrkesområde och svara&lt;br&gt;mot sådana behov som inte tillgodoses genom en nationellt fastställd&lt;br&gt;kursplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kursplaner och timplaner för lokala kurser skall fastställas av styrel-&lt;br&gt;sen för utbildningen. Även lokala kurser skall omfatta minst 50 tim-&lt;br&gt;mar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Arbetsplatsförlagd utbildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Av gymnasiesärskolans totala timtal&lt;br&gt;skall minst 15% av timmarna på nationella och specialutforma-&lt;br&gt;de program utgöras av arbetsplatsförlagd utbildning. Sådan ut-&lt;br&gt;bildning syftar bl.a. till tillämpningsövningar och till inskolning&lt;br&gt;i arbetslivet. Styrelsen för utbildningen beslutar vilka kurser el-&lt;br&gt;ler delar av kurser som skall arbetsplatsförläggas och ansvarar&lt;br&gt;för anskaffningen av platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt som för närvarande gäller för gymnasie-&lt;br&gt;skolan bör det dock finnas en möjlighet att byta ut den arbets-&lt;br&gt;platsförlagda utbildningen mot motsvarande utbildning i skolan,&lt;br&gt;om arbetsplatser inte kan skaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund och skälen for regeringens bedömning: I den nuvarande sär-&lt;br&gt;skolan anordnas undervisning i arbetsteknik i form av inbyggd utbild-&lt;br&gt;ning (19 § särskoleförordningen (1986:573) jämförd med 7 kap. 4, 5&lt;br&gt;och 7 §§ förordningen (1992:396) med vissa bestämmelser för linjer och&lt;br&gt;specialkurser i gymnasieskolan). Eleverna i särskolans yrkesutbildning&lt;br&gt;är i regel ute på arbetsplatser under tre eller fyra 6-veckors praktikpe-&lt;br&gt;rioder per år de två sista läsåren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I gymnasieskolan skall den arbetsplatsförlagda utbildningen uppgå till&lt;br&gt;lägst 15 % av den totala utbildningstiden på de yrkesförberedande pro-&lt;br&gt;grammen. Flertalet av eleverna i gymnasiesärskolans yrkesutbildning är&lt;br&gt;i dag ute på arbetsplatser under i storleksordningen 35-50 veckor. De&lt;br&gt;behöver även i fortsättningen få möjlighet att vara på arbetsplatser i&lt;br&gt;högre grad än gymnasieskolans elever och genom vistelsen där få möj-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lighet till tillämpningsövningar. Särskolelever behöver också få möjlig-&lt;br&gt;het till en social träning i arbetslivet, till erfarenheter från flera olika&lt;br&gt;arbetsplatser och till inskolning på en blivande arbetsplats. Regeringen&lt;br&gt;anser att en stor del av tiden för yrkesämnena bör förläggas till arbets-&lt;br&gt;platser och att omfattningen anges till minst 15% av gymnasiesärskolans&lt;br&gt;totala undervisningstid. Med denna utformning av regeln kan andelen&lt;br&gt;höjas genom lokala beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasiesärskolan har - i likhet med vad som gäller för gymnasie-&lt;br&gt;skolan - ansvaret för eleverna även under utbildningen på arbetsplatser-&lt;br&gt;na. Styrelsen för utbildningen skall besluta vad som skall arbetsplatsför-&lt;br&gt;läggas och ansvara för anskaffningen av platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt som för närvarande föreskrivs i 5 kap. 10 § gymnasie-&lt;br&gt;förordningen (1992:394) bör skolan ha möjlighet att ersätta arbetsplats-&lt;br&gt;förlagd utbildning med utbildning i skolan, om man praktiskt inte kan&lt;br&gt;skaffa platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu förordade regleringen om arbetplatsförläggning av undervis-&lt;br&gt;ning bör få ankomma på regeringen att meddela i förordningsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 Betyg&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De nuvarande relativa betygen för elever i&lt;br&gt;yrkesutbildningen ersätts med ett mål- och kunskapsrelaterat&lt;br&gt;betygssystem, som innebär att betygen relateras till krav som an-&lt;br&gt;ges i respektive kursplan. Betyg sätts på varje avslutad kurs efter&lt;br&gt;en betygsskala med betygsstegen Godkänd (G) och Väl godkänd&lt;br&gt;(VG). För den elev som inte uppnår betyget Godkänd utfärdas i&lt;br&gt;stället ett intyg att eleven har deltagit i kursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Till kursplanerna skall fogas betygs-&lt;br&gt;kriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande form av läsårsbetyg avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett slutbetyg samlas de betyg på kurser och de intyg om del-&lt;br&gt;tagande i kurser, som eleven har fått under sin utbildning i&lt;br&gt;gymnasiesärskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt särskoleförord-&lt;br&gt;ningen skall elever, som får yrkesutbildning i dagens frivilliga särskola,&lt;br&gt;få betyg i slutet av varje årskurs. Om det finns särskilda skäl får dock&lt;br&gt;rektor besluta att betyg i ett eller flera ämnen skall ersättas med intyg&lt;br&gt;om att eleven har deltagit i undervisningen. Elever som får yrkesträning&lt;br&gt;eller verksamhetsträning skall få intyg om avslutad utbildning. Av Lsä&lt;br&gt;73 (s. 89) framgår att betyg skall sättas enligt den femgradiga betygsska-&lt;br&gt;lan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordar en tvågradig betygsskala, som nära anknyter till&lt;br&gt;den fyrgradiga skala som föreslås för gymnasieskolan. Av varje kursplan&lt;br&gt;skall det framgå vilka mål varje elev avses uppnå. Betygskriterier skall&lt;br&gt;fogas till kursplanerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den elev som når högre än till Godkänd-gränsen bör kunna få bety-&lt;br&gt;get Väl godkänd. För elever som inte når upp till Godkänd-gränsen i&lt;br&gt;gymnasiesärskolan bör inget betyg sättas. I stället bör liksom nu ett in-&lt;br&gt;tyg utfärdas om att eleven har deltagit i kursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett system med betygsättning successivt vid slutet av varje kurs in-&lt;br&gt;förs, kan nuvarande läsårsbetyg avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De betyg och intyg om deltagande som en elev har samlat ihop under&lt;br&gt;sin skoltid i gymnasiesärskolan skall samlas i ett slutbetyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.6 En lagteknisk fråga&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen (1992/93:220) om läroplan för grundskolan m.m. har vi&lt;br&gt;föreslagit att stadieindelningen tas bort för alla skolformer på grundsko-&lt;br&gt;lenivå. Detta föranleder ändring bl.a. i skollagens kapitel om särskolan&lt;br&gt;(6 kap.). Som det emellertid stod klart att ytterligare ändringar nu skul-&lt;br&gt;le föreslås i detta kapitel i den paragraf som berördes av stadieindelning-&lt;br&gt;en har vi samlat förslaget till ändringar i 6 kap. 3 § skollagen i denna&lt;br&gt;proposition.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Vissa komvux- och särvuxfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Programmål, kursplaner och timplaner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Programmål och kursplaner för grund-&lt;br&gt;läggande vuxenutbildning och särvux bör revideras efter princi-&lt;br&gt;perna för läroplanens två typer av mål, dvs. krav och mål att&lt;br&gt;sträva mot. Timplanerna bör vara oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Regeringen har fastställt program-&lt;br&gt;mål, kursplaner i kärnämnen samt timplan för grundläggande vuxenut-&lt;br&gt;bildning. Skolverket har fastställt kursplaner för övriga ämnen. Rege-&lt;br&gt;ringen har också fastställt programmål för de delar av särvux som mot-&lt;br&gt;svarar den obligatoriska särskolan samt timplaner. Det ankommer på&lt;br&gt;Skolverket att fastställa kursplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att fastställa programmål som är reviderade enligt&lt;br&gt;den nya läroplanens principer med två typer av mål, dvs. mål som skall&lt;br&gt;uppnås av alla elever, kraven, och mål som läraren skall sträva efter i&lt;br&gt;sin undervisning. Avsikten är också att nya kursplaner skall fastställas&lt;br&gt;för grundläggande vuxenutbildning och för särvux att gälla fr.o.m. den&lt;br&gt;1 juli 1994. De nya kursplanerna skall huvudsakligen avse en anpass-&lt;br&gt;ning efter principerna för läroplanens två typer av mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att de förändringar som i dag har föreslagits be-&lt;br&gt;träffande grundskolan och den obligatoriska särskolan inte bör påverka&lt;br&gt;timplanerna för de så nyligen införda utbildningarna grundläggande&lt;br&gt;vuxenutbildning och särvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i föregående avsnitt föreslagit att yrkesutbildningen i särvux Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;och gymnasiesärskolan skall ha gemensamma kursplaner i likhet med&lt;br&gt;vad som gäller beträffande gymnasieskolan och komvux.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Vissa ytterligare frågor om betygssystem och&lt;br&gt;kurser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nuvarande tvågradiga betygsskalan i&lt;br&gt;grundläggande vuxenutbildning och särvux med betygsgraderna&lt;br&gt;Icke godkänd och Godkänd kompletteras med betygsgraden Väl&lt;br&gt;godkänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna tregradiga betygsskala tillämpas även i påbyggnadsut-&lt;br&gt;bildningar inom komvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särvux anpassas till förändringen av gymnasiesärskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skollagen tas in bestämmelser om att utbildningen i kom-&lt;br&gt;vux och särvux skall bestå av kurser. Bestämmelser införs i&lt;br&gt;skollagen om att elever i komvux och särvux har rätt att fullföja&lt;br&gt;en kurs som de har tagits in på och påbörjat. Bestämmelsen att&lt;br&gt;undervisningen skall upphöra, om en elev saknar förutsättning-&lt;br&gt;ar att tillgodogöra sig utbildningen eller annars inte gör till-&lt;br&gt;fredsställande framsteg skall även omfatta elever i gymnasial&lt;br&gt;vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Till kursplanerna skall fogas betygs-&lt;br&gt;kriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Den relativa betygsätt-&lt;br&gt;ningen har redan tidigare övergivits inom den grundläggande vuxenut-&lt;br&gt;bildningen till förmån för målrelaterade betyg i två steg. Även i särvux&lt;br&gt;används en sådan betygsättning. Vad som krävs för betyget Godkänd an-&lt;br&gt;ges i alla kursplaner. En centralt fastställd kursplan får lokalt delas upp&lt;br&gt;på flera delkurser. Betyg sätts vid slutet av en kurs eller delkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande tvågradiga skala skulle i och för sig kunna bibehållas. Men&lt;br&gt;mot bakgrund av att regeringen i dag har föreslagit att antalet betygssteg&lt;br&gt;skall utökas till sex i grundskolan och att gymnasieskolan och gymnasi-&lt;br&gt;al vuxenutbildning skall ha en fyrgradig betygsskala, är det motiverat att&lt;br&gt;införa möjligheten att få överbetyg även inom den grundläggande vux-&lt;br&gt;enutbildningen och särvux. Däremot finns det ingen anledning att ut-&lt;br&gt;öka antalet steg till fler än tre. Flera steg behövs inte i en utbildning,&lt;br&gt;vars slutbetyg inte används för urval till fortsatt utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I särvux kan rektorn nu besluta att ge intyg i stället för betyg. För att&lt;br&gt;undvika missförstånd vill regeringen påpeka att ingen förändring härav&lt;br&gt;föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I olika påbyggnadsutbildningar inom komvux förekommer nu anting-&lt;br&gt;en relativ betygsättning i en femgradig skala eller den tvågradiga skalan&lt;br&gt;Godkänd och Icke godkänd. Regeringen föreslår att den tregradiga be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tygsskalan Icke godkänd, Godkänd och Väl godkänd skall tillämpas&lt;br&gt;även i dessa utbildningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 12 kap. 1 § skollagen syftar särvux till att ge vuxna som är ut-&lt;br&gt;vecklingsstörda kunskaper och färdigheter motsvarande de som ungdo-&lt;br&gt;mar kan få i den obligatoriska särskolan och i den del av den frivilliga&lt;br&gt;särskolan som omfattar yrkesutbildning. Vi föreslår under avsnitt 7.1 att&lt;br&gt;den frivilliga särskolan skall betecknas gymnasiesärskolan. Det som hit-&lt;br&gt;tills betecknats som yrkesutbildning kommer att återfinnas i de natio-&lt;br&gt;nella och de specialutformade program som vi föreslår skall införas i&lt;br&gt;gymnasiesärskolan. 12 kap. 1 § bör ändras i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om att utbildningen i komvux och särvux skall bedri-&lt;br&gt;vas i fristående kurser finns i förordningarna för respektive skolform.&lt;br&gt;Att utbildningen består av fristående kurser är så grundläggnde för des-&lt;br&gt;sa skolformer att det bör framgå redan av skollagen. Den möjlighet till&lt;br&gt;lokal indelning i delkurser som finns för komvux och särvux bör bibe-&lt;br&gt;hållas när det gäller grundläggande vuxenutbildning och påbyggnadsut-&lt;br&gt;bildning inom komvux samt den del av särvux som motsvarar den obli-&lt;br&gt;gatoriska särskolan. Detta bör alltjämt regleras i respektive förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 11 kap. 13 § och 12 kap. 12 § skollagen om att un-&lt;br&gt;dervisningen i grundläggande vuxenutbildning respektive särvux skall&lt;br&gt;upphöra så snart som eleven har uppnått sådana kunskaper som utbild-&lt;br&gt;ningen avses ge, passar mindre bra för utbildning som anordnas i form&lt;br&gt;av kurser och där betyg skall sättas först vid kursens slut. En elev som&lt;br&gt;har tagits in för studier i en kurs i komvux eller särvux bör som huvud-&lt;br&gt;regel ha rätt att fullfölja den kurs som han eller hon har påbörjat. Dock&lt;br&gt;bör, på samma sätt som i dag, undervisningen för en elev i grundläggan-&lt;br&gt;de vuxenutbildning och särvux kunna upphöra, om eleven saknar för-&lt;br&gt;utsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller annars inte gör till-&lt;br&gt;fredsställande framsteg. Detta bör även införas beträffande gymnasial&lt;br&gt;vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Lärare&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Professionalitet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den tidigare detaljregleringen av skolan har ersatts av mål- och resul-&lt;br&gt;tatstyrning. Viktiga byggstenar i skolans övergång från detaljreglering&lt;br&gt;till målstyrning är renodlingen av ansvaret mellan stat och kommun&lt;br&gt;samt en tydligare ansvarsfördelning mellan politiker och skolans perso-&lt;br&gt;nal. Skolverksamheten är politiskt styrd genom att avgörande beslut om&lt;br&gt;mål och resurser fattas av förtroendevalda på olika nivåer. Det faktiska&lt;br&gt;genomförandeansvaret för att uppnå målen vilar emellertid på rektorer&lt;br&gt;och lärare. Den nya läroplanen utgår från denna ansvarsfördelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund får lärarnas och rektorernas kompetens en ökad&lt;br&gt;betydelse. Ansvaret att välja arbetssätt och precisera innehåll för att ele-&lt;br&gt;verna skall kunna uppnå de nationellt fastställda målen ankommer på&lt;br&gt;lärarna. Detta ansvar gäller såväl de kunskapsmål som fastställs i kurs-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;planerna för respektive kurs som de övergripande mål som läroplanen&lt;br&gt;anger. Rektorernas pedagogiska ledningsansvar, uppdraget att främja de&lt;br&gt;nationella målen för skolan, liksom deras ansvar som chefer för en&lt;br&gt;kommunal verksamhet, får ökad tyngd. Förutom det pedagogiska ansva-&lt;br&gt;ret har rektorerna i dag ofta ett ekonomiskt ansvar och ett ansvar för&lt;br&gt;skolans personal. Allt detta kräver rektorer med en bredare kompetens&lt;br&gt;än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid inte bara förändringar i styrsystemen som har ökat&lt;br&gt;kraven på lärarna och rektorerna. Skolan har under en lång period fått&lt;br&gt;ett ständigt utökat ansvarsområde. Den har, bl.a. till följd av att de flesta&lt;br&gt;barn och ungdomar nu befinner sig i skolan i 12 år, kommit att få en&lt;br&gt;allt större betydelse för elevernas uppfostran. Utbildningsnivån bland&lt;br&gt;medborgarna har höjts kraftigt i vårt land under de senaste decennier-&lt;br&gt;na. Detta förhållande utgör i sig en grund för utveckling och fördjup-&lt;br&gt;ning av demokratin. Denna förutsätter medborgare som kan ta ställning&lt;br&gt;på grundval av såväl personliga värderingar som sakunderlag och orien-&lt;br&gt;tering om omvärlden. Den förutsätter också en kultur som är öppen för&lt;br&gt;motsättningar, uppmuntrar till debatt och till att kontroversiella frågor&lt;br&gt;diskuteras. Sådana diskussioner måste även lärarna i skolan vara bered-&lt;br&gt;da på. Det krävs att lärarna uppmuntrar eleverna att självständigt ta&lt;br&gt;ställning i etiska frågor, samtidigt som läraren i sin undervisning skall&lt;br&gt;ta ställning för den värdegrund som skolan vilar på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrar och elever kräver ett ökat inflytande över skolan. Den&lt;br&gt;valfrihetsreform som regeringen har inlett inom skolans område ger&lt;br&gt;elever och föräldrar möjligheter att i stor utsträckning välja skola. Detta&lt;br&gt;innebär att grunden för konkurrensen inte enbart kommer att vara en&lt;br&gt;viss profil på en skola utan också utbildningens kvalitet och lärarnas&lt;br&gt;kompetens. Ett ökat inflytande över skolan innebär också en möjlighet&lt;br&gt;att påverka själva undervisningen i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergången till målstyrning, decentralisering och avregleringen av&lt;br&gt;den svenska skolan innebär att förutsättningarna ökar för att lärarna&lt;br&gt;och andra anställda i skolan skall kunna utnyttja, utveckla och fördjupa&lt;br&gt;sitt kunnande. Personalen på den enskilda skolan får ett allt större själv-&lt;br&gt;ständigt ansvar för verksamheten samtidigt som kraven på vilka resultat&lt;br&gt;undervisningen skall leda till blir tydligare. Lärarna har genom decen-&lt;br&gt;traliseringen av ansvaret för skolan även fått ökade möjligheter och&lt;br&gt;skyldigheter att utveckla den egna skolan och att delta i beslut om hur&lt;br&gt;skolans resurser bäst skall användas. Detta ansvar delar den enskilde lä-&lt;br&gt;raren med kolleger och annan personal inom skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta medför en ny lärarroll och behov av en vidgad kompetens. Dju-&lt;br&gt;pa kunskaper om och i undervisningsämnena är en självklar utgångs-&lt;br&gt;punkt, liksom förmågan att stimulera elevernas lärande. Läraren behö-&lt;br&gt;ver dessutom social förmåga, dvs. kunna kommunicera, få kontakt, vara&lt;br&gt;kreativ och ha självkänsla. Läraren behöver känna till skolan som sy-&lt;br&gt;stem och hur beslut fattas. Vidare skall läraren kunna initiera och delta&lt;br&gt;i utvecklingsarbete och känna till och kunna använda utvärderingsme-&lt;br&gt;toder och ny teknik. Läraren skall också både kunna undervisa i och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpa demokrati. Förmågan att hantera ett betydande inflytande över&lt;br&gt;undervisningen från elever och föräldrar är en viktig del av en lärares&lt;br&gt;kompetens. Detsamma gäller förmågan att skapa kontakter mellan den&lt;br&gt;gymnasiala utbildningen och arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är lärarna en yrkesgrupp som kanske mer än någon annan&lt;br&gt;är utsatt för omgivningens krav och förväntningar. Alla har egna erfa-&lt;br&gt;renheter av lärare och således en uppfattning om vad som kännetecknar&lt;br&gt;en bra eller dålig lärare. Därtill har samhället stora förväntningar på&lt;br&gt;skolan och de problem och brister skolan skall lösa. Det finns knappast&lt;br&gt;något samhällsproblem, socialt problem eller någon kunskapslucka som&lt;br&gt;inte leder till förhoppningar om skolans möjlighet att finna en lösning.&lt;br&gt;Många hoppas att skolan kan rätta till bristerna och ge de unga allt som&lt;br&gt;är bra att kunna och veta. Betydligt färre vill ta på sig att prioritera mel-&lt;br&gt;lan krav och önskemål. Den uppgiften lämnas i praktiken ofta till lära-&lt;br&gt;ren, med risk för att också lärarna får bära kritiken för allt det som sko-&lt;br&gt;lan inte kan, bör eller hinner göra. Detta förhållande kan vara en viktig&lt;br&gt;del i bakgrundsbeskrivningen när lärarnas arbetssituation diskuteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I allt för hög grad är läraryrket ett ensamarbete med begränsade möj-&lt;br&gt;ligheter till erfarenhetsutbyte och till att utvecklas kompetens-, person-&lt;br&gt;lighets- och karriärmässigt. Yrket är ensamt i den meningen att läraren&lt;br&gt;ensam ställs inför att prioritera mellan många och delvis motstridiga&lt;br&gt;krav och förväntningar. Samtidigt har det reella friutrymmet att göra så-&lt;br&gt;dana prioriteringar hittills varit otillräckligt. Men det är också ensamt i&lt;br&gt;den praktiska arbetssituationen, där modern arbetsorganisation i arbets-&lt;br&gt;lag och institutioner med gemensamt ansvar och professionell utveck-&lt;br&gt;ling ännu inte har fått tillräckligt genomslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärarnas karriärmöjligheter inom skolområdet är starkt begränsade.&lt;br&gt;För närvarande innebär en karriär oftast att läraren måste lämna under-&lt;br&gt;visningen. Det är viktigt att kommunerna erbjuder möjligheter till kar-&lt;br&gt;riär och kompetensutveckling. Kompetensutvecklingen av lärare är av&lt;br&gt;yttersta vikt för att regeringens mål om att skapa Europas bästa skola&lt;br&gt;skall kunna uppnås. Regeringen presenterar i det följande riktlinjer för&lt;br&gt;kompetensutvecklingen av lärare inom skolområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den snabba tekniska utveckling och de växande krav på skolan, som&lt;br&gt;har beskrivits tidigare i denna proposition, ställer stora krav framför allt&lt;br&gt;kanske på gymnasielärare med inriktning mot yrkesämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen av gymnasielärare med inriktning mot yrkesämnen sker&lt;br&gt;i dag genom en praktisk-pedagogisk utbildning om 40 poäng. För exa-&lt;br&gt;men ställs det också krav på relevanta ämnesteoretiska kunskaper, yr-&lt;br&gt;kesutbildning och yrkeserfarenhet eller omfattande yrkeserfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den snabba förändringen av arbetsuppgifter inom främst tekniska yr-&lt;br&gt;ken påverkar i hög grad kompetensbehovet hos gymnasielärarna med&lt;br&gt;inriktning mot yrkesämnen. Samarbetet mellan lärare i allmänna äm-&lt;br&gt;nen och yrkesämnen betonas allt mer. De senares skyldigheter att i allt&lt;br&gt;högre grad knyta kontakter med arbetslivet ökar. Till dessa ”klassiska”&lt;br&gt;krav på gymnasielärare med inriktning mot yrkesämnen kommer följ-&lt;br&gt;derna av reformeringen av gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Traditionellt har gymnasielärarna med inriktning mot yrkesämnen&lt;br&gt;själva haft hand om praktiskt taget hela undervisningen i yrkesämnena.&lt;br&gt;Som statsrådet Ask anförde i propositionen om vissa gymnasie- och&lt;br&gt;vuxenutbildningfrågor m.m. (prop. 1991/92:157) innebär emellertid re-&lt;br&gt;formeringen av yrkesutbildningarna till 14 yrkesförberedande program&lt;br&gt;att var och en av utbildningarna innehåller en mängd kurser som ford-&lt;br&gt;rar olika lärarkompetenser. Det blir därför i framtiden mycket svårt för&lt;br&gt;en lärare att besitta alla skilda yrkeskompetenser inom ett program. En&lt;br&gt;del av den utbildning som fordrar speciella lärarkompetenser eller ut-&lt;br&gt;rustningar kan förläggas till arbetsplatser. Skolan kan också för vissa ut-&lt;br&gt;bildningsinslag ta in ”experter”, som har sin huvudsakliga verksamhet&lt;br&gt;inom det aktuella yrkesområdet. Den lärare som har merparten av sin&lt;br&gt;undervisning inom programmet kan få ansvar för att hålla samman pro-&lt;br&gt;grammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bl.a. dessa skäl kommer regeringen inom kort att tillkalla en utre-&lt;br&gt;dare för att göra en översyn av kompetenskraven för gymnasielärare&lt;br&gt;med inriktning mot yrkesämnen utifrån deras framtida funktion och&lt;br&gt;roll. En sådan översyn har också förordats i Läroplanskommitténs be-&lt;br&gt;tänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom avvecklingen av den statliga regleringen av tjänster för lärare&lt;br&gt;har det blivit lättare att skapa nya kombinationer av tjänster för lärare i&lt;br&gt;olika utbildningsformer. Möjligheterna har således ökat för att ha utby-&lt;br&gt;testjänstgöring mellan lärare från gymnasieskolan och komvux respekti-&lt;br&gt;ve universitet och högskolor. Regeringen anser att det är av stort värde,&lt;br&gt;både för fördjupandet av lärarnas ämneskunskaper och för möjligheten&lt;br&gt;att få fler forskarutbildade lärare till gymnasieskolan och komvux, att&lt;br&gt;sådan utbytestjänstgöring kommer till stånd. Det är emellertid kommu-&lt;br&gt;nernas respektive universitetens och högskolornas ansvar att som arbets-&lt;br&gt;givare genomföra detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör också vara möjligt att erbjuda lärare ett vidgat pedagogiskt an-&lt;br&gt;svar. Inom universitet och högskolor byggs på flera platser upp didak-&lt;br&gt;tiskt inriktad forskarutbildning, vilken kan vara en lämplig grund för&lt;br&gt;mer avancerade pedagogiska ledningsuppgifter i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärare bör också uppmuntras att fördjupa sina ämneskunskaper ge-&lt;br&gt;nom forskning. Det finns i dag för få lektorer inom gymnasieskolan.&lt;br&gt;Regeringen tar upp detta i avsnitt 9.2 om lektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vid mening handlar läraryrkets utveckling om att komma bort från&lt;br&gt;den snäva tidsstyrningen där kraven på läraren oftast definieras i krav&lt;br&gt;på hur läraren skall använda sin tid i stället för vilka resultat som skall&lt;br&gt;åstadkommas. Såväl hos kommuner som bland lärare förs nu en inten-&lt;br&gt;siv diskussion om hur läraryrket kan utvecklas. Under senare år har&lt;br&gt;det, enligt vår mening, blivit uppenbart att ett framgångsrikt föränd-&lt;br&gt;rings- och utvecklingsarbete kräver lärare som är självständiga samtidigt&lt;br&gt;som de är lojala mot de nationella målen. Övergången till en mål- och&lt;br&gt;resultatstyrd skola förstärker detta utvecklingsbehov. Diskussioner om&lt;br&gt;ökad lärarprofessionalitet bör utgå från dessa förhållanden. En ökad lä-&lt;br&gt;rarprofessionalitet är en viktig förutsättning för att uppnå den höjning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av kvaliteten på undervisningen, som är ett viktigt mål för skolpoliti- Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;ken. Med professionalism menas här inte enbart motsatsen till amatö-&lt;br&gt;rism. För att lärarna, liksom vilken annan yrkesgrupp som helst, skall&lt;br&gt;kunna arbeta tillsammans krävs en ram kring yrkesutövningen. En ge-&lt;br&gt;mensam kunskapssyn, ett gemensamt yrkesspråk och en gemensam etik&lt;br&gt;är viktiga faktorer för en yrkesgemenskap och en professionalisering av&lt;br&gt;yrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor av denna art bör fortlöpande hållas öppna för diskussion inom&lt;br&gt;lärarkåren och mellan lärarna och de politiska beslutsfattarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett led i lärarkårens professionalisering är att kraven på lärarna görs&lt;br&gt;tydliga. Ett annat är att utbildning, fortbildning och forskning ordnas&lt;br&gt;så att de stödjer en professionalisering. Det är sannolikt så att man där-&lt;br&gt;med skulle komma till rätta med en del av de lågstatusproblem som&lt;br&gt;många lärare upplever i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med diskussioner om lärarprofessionalitet har frågan om&lt;br&gt;lärarcertifikat aktualiserats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för Utbildningsdepartementet presenterade vissa principer för&lt;br&gt;lärarcertifikat i propositionen om lärarutbildning (prop. 1991/92:75).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Han framhöll att lärarcertifikatet skulle komplettera underlaget för&lt;br&gt;anställning av lärare. För att få certifikat skulle en person ha dels hög-&lt;br&gt;skoleutbildning, dels en av rektor godkänd provtjänstgöring. Chefen för&lt;br&gt;Utbildningsdepartementet framhöll att lärarnas kompetens och bak-&lt;br&gt;grund har en avgörande betydelse för kvaliteten i skolans arbete. Ut-&lt;br&gt;bildningsutskottet hänvisade särskilt till detta uttalande och fann det&lt;br&gt;motiverat att införa en ordning med provtjänstgöring efter avslutad lä-&lt;br&gt;rarutbildning. Utskottet förutsatte att riksdagen skulle få ta ställning till&lt;br&gt;ett förslag efter det att ärendet beretts ytterligare av regeringen (bet.&lt;br&gt;1991/92:20, rskr. 1991/92:282).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 9) anför statsrådet&lt;br&gt;Ask att hon avser att under året ta initiativ för att ytterligare belysa frå-&lt;br&gt;gorna om hur lärarkåren i yrkesutbildningen i synnerhet och den nya&lt;br&gt;gymnasieskolan i allmänhet skall kunna tillföras kvalificerad kompe-&lt;br&gt;tens från universiteten och yrkeslivet. Lärarcertifikat kan, framhöll&lt;br&gt;statsrådet Ask, vara en väg att uppnå detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågorna om gymnasielärarna för yrkesämnen och om lektorer samt&lt;br&gt;om kontakter mellan den gymnasiala utbildningen å ena sidan och uni-&lt;br&gt;versiteten och högskolorna å den andra behandlas i denna proposition i&lt;br&gt;flera sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om lärarcertifikat vill vi framhålla följande. Det&lt;br&gt;förs för närvarande en intensiv diskussion om dessa frågor inom lärar-&lt;br&gt;nas och skolledarnas organisationer. Lärarnas förslag har dock karaktä-&lt;br&gt;ren av legitimation, med såväl återkallelserätt som etiska regler. Den&lt;br&gt;diskussionen är såväl viktig som intressant. Men det är också viktigt att&lt;br&gt;den drivs av lärarnas och skolledarnas egna organisationer. Till saken&lt;br&gt;hör att professionalitet bara kan utvecklas av de professionella själva.&lt;br&gt;Med den pågående debatten har lärare och skolledare markerat en vilja&lt;br&gt;och ett intresse för att göra detta. Det finns därför skäl att följa den vi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dare diskussionen om lärarcertifikat och lärarlegitimation med stor öp-&lt;br&gt;penhet och uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Lektorer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kommuner och landsting skall sträva efter&lt;br&gt;att anställa lärare med forskarutbildning för undervisningen i&lt;br&gt;gymnasieskolan, den gymnasiala vuxenutbildningen och påbygg-&lt;br&gt;nadsutbildningen. Detta bör framgå av skollagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Skolverket skall i sin uppföljning&lt;br&gt;särskilt redovisa tillgången på lektorer i kommuner och lands-&lt;br&gt;ting samt redovisa omfattningen av deras rekryteringsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommitténs förslag: Kommittén framhåller vikten av att oli-&lt;br&gt;ka åtgärder vidtas för att öka antalet forskarutbildade lärare i den gym-&lt;br&gt;nasiala utbildningen. Kommittén framhåller också att det finns andra&lt;br&gt;vägar att stimulera kontakterna mellan den gymnasiala utbildningen&lt;br&gt;och högskolan. I betänkandet föreslås utbytestjänstgöring mellan gym-&lt;br&gt;nasieskola/komvux och universiteten och högskolorna samt att gymna-&lt;br&gt;sieskolan/komvux anlitar experter för vissa moment eller inslag i utbild-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Har inget att erinra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens revisorer framhåller i sin rapport (1992/93:RR4) Gymnasie-&lt;br&gt;skolan - Resurser, resultat och utveckling att tillgången på lektorer kan&lt;br&gt;ses som en viktig värdemätare på kvalitet i gymnasieskolan. Riksdagen&lt;br&gt;har vid ett flertal tillfällen betonat att det behövs en ökning av antalet&lt;br&gt;lektorer i gymnasieskolan. Även regeringen har framhållit vikten av fler&lt;br&gt;forskarutbildade lärare i skolan. I propositionen (1991/92:75) om lärar-&lt;br&gt;utbildning underströk chefen för Utbildningsdepartementet lektorernas&lt;br&gt;betydelse för gymnasieskolan. Han framhöll också att hela gymnasiesko-&lt;br&gt;lan och den gymnasiala vuxenutbildningen skulle vara väl betjänta av&lt;br&gt;lärare med den högre utbildning som lektorer har. Detta innebär ett be-&lt;br&gt;tydligt större underlag för anställande av lektorer än tidigare, då lekto-&lt;br&gt;rer bara anställdes på de teoretiska linjerna i gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare fanns en omfattande statlig reglering av lektorstjänsterna. Så&lt;br&gt;har det t.ex. funnits av riksdagen och regeringen uttalade riktlinjer för&lt;br&gt;antalet inrättade lektorstjänster. Antalet tjänster som faktiskt varit besat-&lt;br&gt;ta med behöriga personer har dock aldrig nått upp till de eftersträvade&lt;br&gt;talen. Skälen härför är flera. Ett är bristen på forskarutbildade och ett&lt;br&gt;annat är bristen på forskarutbildade som velat tjänstgöra i skolan. Nu&lt;br&gt;tillkommer också det i vissa fall svaga intresset hos kommunerna för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utannonsera lektorstjänster. Möjligen kan detta ha sin grund i bristande Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;insikter om värdet av forskarutbildade i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varför forskarutbildade i gymnasieskolan och komvux?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den mål- och resultatstyrda skolan ställer på flera sätt högre krav på lä-&lt;br&gt;rarna än vad den tidigare regelstyrda skolan gjorde. Kursplanerna anger&lt;br&gt;de kunskaper och färdigheter som eleverna skall uppnå och lärarna får&lt;br&gt;i kursplanerna inte någon vägledning i hur undervisningen skall ge-&lt;br&gt;nomföras. Skolverket kan dock ge ut kompletterande material. Det&lt;br&gt;ställs därmed högre krav på lärarnas professionalitet än tidigare. Genom&lt;br&gt;kraven på vad undervisningen skall ge för resultat har samhällets upp-&lt;br&gt;drag till lärarna gjorts tydligare samtidigt som metoderna för att uppnå&lt;br&gt;målen överlämnas till lärarnas professionalitet. I de gymnasiala utbild-&lt;br&gt;ningarna blir ett vetenskapligt betraktelsesätt en viktig del av undervis-&lt;br&gt;ningen. Med ett sådant betraktelsesätt är tillgången på forskarutbildade&lt;br&gt;lärare, lektorer, mycket viktig. Lektorer är genom sin forskarutbildning&lt;br&gt;en stor tillgång i undervisningen. Lektorer kan också genom den speci-&lt;br&gt;aliserade utbildning de har i högre grad ge förklaringar, belysa samman-&lt;br&gt;hang och strukturera kunskap inom sitt ämnesområde. De har också&lt;br&gt;kontakt med nyare forskningsrön inom sitt ämnesområde från forsk-&lt;br&gt;ningen och symposier och kan sprida denna kunskap både till sina ele-&lt;br&gt;ver och till kolleger. Då eleverna gör sitt specialarbete kan de få en kva-&lt;br&gt;lificerad handledning i hur man finner och hanterar källor. De forskar-&lt;br&gt;utbildade lärarna kan också vara ett stöd för sina kolleger med sina för-&lt;br&gt;djupade ämneskunskaper och större erfarenhet av att värdera och analy-&lt;br&gt;sera information. De kan på så sätt höja kvaliteten på skolans undervis-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya styrsystemet förutsätter att skolans resultat utvärderas. Utvär-&lt;br&gt;deringsuppgiften åvilar inte bara staten och huvudmannen utan även&lt;br&gt;den enskilda skolan och den enskilda läraren. Den träning som lektorer&lt;br&gt;fått under sin vetenskapliga utbildning är en utmärkt förberedelse för&lt;br&gt;detta utvärderingsarbete. I dessa avseenden kan således lektorerna vara&lt;br&gt;ett stöd för skolledningen och sina kolleger. Även för utvecklingsupp-&lt;br&gt;gifter bör lärare med forskarutbildning kunna vara av stort värde för&lt;br&gt;huvudmannen. Om skolan på ett mer systematiskt sätt utnyttjar den&lt;br&gt;speciella kompetens som personer med forskarutbildning tillägnat sig,&lt;br&gt;kommer skolan att kunna bli ett positivt yrkesalternativ för forskare.&lt;br&gt;Detta skulle i sig också kunna bidra till att höja lektorstjänsternas sta-&lt;br&gt;tus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fler forskarutbildade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen (1992/93:170) Forskning för kunskap&lt;br&gt;och framsteg uttryckt en målsättning att fördubbla antalet doktorsexa-&lt;br&gt;mina som avläggs per år till år 2000. Det ökade antalet doktorer bör,&lt;br&gt;enligt regeringens mening, betyda att antalet forskarutbildade som kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;söka sig till skolan ökar. Detta ger kommunerna möjlighet att rekryte- Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;ra en större andel forskarutbildade lärare än i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte längre några bestämmelser om behörighetskrav för lekto-&lt;br&gt;rer - utöver kraven för lärartjänst i allmänhet i skollagen. I samband&lt;br&gt;med att den statliga regleringen av lärartjänsterna avskaffades upphävdes&lt;br&gt;de tidigare mycket detaljerade bestämmelserna om vilken utbildning&lt;br&gt;som krävdes för den ena eller andra typen av lärartjänst. Skollagen stad-&lt;br&gt;gar att det för tillsvidareanställning som lärare krävs lärarutbildning&lt;br&gt;med huvudsaklig inriktning mot den undervisning anställningen avser&lt;br&gt;(med vissa möjligheter till undantag som anges i lagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tidigare bestämmelserna och Skolöverstyrelsens allmänna råd för&lt;br&gt;tillsättning av lektorstjänster innebar att endast doktorsexamen och li-&lt;br&gt;centiatexamen enligt de bestämmelser som gällde före den 1 juli 1969&lt;br&gt;medförde behörighet för lektorstjänst. Kommuner och landsting - som&lt;br&gt;numera har det fulla arbetsgivaransvaret - bör sträva efter att som lekto-&lt;br&gt;rer i första hand rekrytera personer med doktorsexamen eller licentiat-&lt;br&gt;examen enligt den gamla ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns nu en ny licentiatexamen där man kan avsluta sina forskar-&lt;br&gt;studier efter 80 poäng av forskarutbildningen. För licentiatexamen ford-&lt;br&gt;ras en vetenskaplig uppsats om minst 40 poäng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är av stor vikt att öka antalet lektorer inom&lt;br&gt;gymnasieskolan, den gymnasiala vuxenutbildningen och påbyggnadsut-&lt;br&gt;bildningen. Därför bör även personer med licentiatexamen enligt den&lt;br&gt;nya ordningen kunna anställas som lektorer. Såväl doktorsexamen som&lt;br&gt;licentiatexamen ryms inom begreppet forskarutbildning, även om licen-&lt;br&gt;tiatexamen i första hand är tänkt som en etapp i en fullständig forskar-&lt;br&gt;utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör av skollagen framgå att varje kommun och landsting bör strä-&lt;br&gt;va efter att anställa lärare med forskarutbildning för undervisning i&lt;br&gt;gymnasieskolan, den gymnasiala vuxenutbildningen och påbyggnadsut-&lt;br&gt;bildningen. Vi föreslår ett sådant tillägg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer att ge Skolverket i uppdrag att särskilt följa vilka&lt;br&gt;rekryteringsåtgärder kommunerna vidtar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utby testj änstgöri ng&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med Läroplanskommittén vill vi betona att det utöver en ök-&lt;br&gt;ning av antalet lektorer i gymnasial utbildning bör eftersträvas andra&lt;br&gt;former av kontakter mellan den gymnasiala utbildningen och universi-&lt;br&gt;teten och högskolorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom regeringens förslag i denna proposition kommer gymnasie-&lt;br&gt;skolan att kunna öka kvaliteten och flexibiliteten på utbildningen ge-&lt;br&gt;nom kursutformningen. Eleverna kommer redan i gymnasieskolan att&lt;br&gt;stifta bekantskap med den högre utbildningens sätt att arbeta. Tillgång-&lt;br&gt;en på forskarutbildade lärare är av väsentlig betydelse för kvaliteten på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbildningen. Chefen för Utbildningsdepartementet tog i propositionen Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;om lärarutbildning upp frågan om utbytestjänstgöring mellan gymnasie-&lt;br&gt;skolan samt universitet och högskolor. Regeringen vill än en gång un-&lt;br&gt;derstryka det betydelsefulla i kontakter mellan den gymnasiala utbild-&lt;br&gt;ningen och universitet och högskolor. Nya impulser och en berikad un-&lt;br&gt;dervisning kan komma både skolan och universitet och högskolor till&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Kompetensutveckling för skolans personal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kommuner och landsting åläggs i skolla-&lt;br&gt;gen att se till att det finns en planering för personalens kompe-&lt;br&gt;tensutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Riksdagen uttalade i samband med be-&lt;br&gt;slutet om kommunalt huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträdan-&lt;br&gt;de skolledare och syofunktionärer (prop. 1989/90:41, bet.&lt;br&gt;1989/90:UbU9, rskr 1989/90: 58) att både lärarutbildning och lärarfort-&lt;br&gt;bildning är mycket viktiga faktorer när det gäller att åstadkomma en&lt;br&gt;likvärdig undervisning i den svenska skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksdagens beslut med anledning av propositionen om ansvaret för&lt;br&gt;skolan (prop. 1990/91:18, bet. 1990/91:UbU4, rskr. 1990/91:76) betona-&lt;br&gt;des ånyo att fortbildningen för skolans personal utgör en viktig del i en&lt;br&gt;mål- och resultatorienterad styrning av skolan. Som ett led i att skapa&lt;br&gt;och vidmakthålla en likvärdig skola för alla har staten ett ansvar för att&lt;br&gt;det finns tillgång till fortbildning av god kvalitet i alla delar av landet&lt;br&gt;liksom till sådan fortbildning som är betingad av centralt beslutade re-&lt;br&gt;former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdag och regering har således ett flertal gånger understrukit vikten&lt;br&gt;av att staten kan använda fortbildning eller kompetensutveckling som&lt;br&gt;ett medel i en mål- och resultatorienterad styrning av skolan. Samtidigt&lt;br&gt;har kommunernas ansvar för utvecklingen av sin personal understru-&lt;br&gt;kits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya principerna för skolans styrning innebär att Skolverket får ett&lt;br&gt;tydligare ansvar och större befogenheter att direkt leda den statligt fi-&lt;br&gt;nansierade fortbildningsverksamheten och också att ange dess konkreta&lt;br&gt;innehåll utifrån de mål riksdagen och regeringen ställer upp för fort-&lt;br&gt;bildningen. De signaler som styr Skolverkets prioriteringar kan sägas&lt;br&gt;vara av tre slag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- riksdagens och regeringens målformuleringar för fortbildningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- målen för skolans verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- resultaten av utvärderingen av skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer givetvis det intresse som visas från skolpersonalens&lt;br&gt;sida och från de ansvariga skolhuvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan den 1 januari 1991 har dessutom kommunerna det fulla arbets-&lt;br&gt;givaransvaret för lärarna. De är enligt skollagen skyldiga att se till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortbildning anordnas för den personal som har hand om utbildningen. Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;Statens detaljreglering av vilka fortbildningsbehov som kommunerna&lt;br&gt;skall tillgodose upphörde när sektorsbidraget infördes den 1 juli 1991.&lt;br&gt;Den 1 januari 1993 har ett kommunalt utjämningsbidrag införts i stället&lt;br&gt;för sektorsbidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots betoningen av statens intresse för fortbildningen som styrmedel&lt;br&gt;så har verkligheten inneburit en svagare statlig styrning av fortbild-&lt;br&gt;ningsverksamheten. Skolverkets undersökning av fortbildningen i kom-&lt;br&gt;munerna visar dock att många kommuner har blivit medvetna om fort-&lt;br&gt;bildningens strategiska betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före 1991 styrde staten inriktningen av fortbildningen genom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kommunen fick angivet vilka fortbildningsområden som ansågs natio-&lt;br&gt;nellt angelägna och därför berättigade till ledighet för studier med viss&lt;br&gt;löneförmån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- högskolans fortbildningsavdelningar via Skolöverstyrelsen tilldelades&lt;br&gt;medel för att genomföra kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande system anger staten övergripande mål för skolans verk-&lt;br&gt;samhet, angelägna fortbildningsområden och liknande i propositioner&lt;br&gt;och riksdagsbeslut. I vad mån statens mål och utpekade fortbildnings-&lt;br&gt;områden verkligen påverkar kommunernas fortbildningsplanering och&lt;br&gt;leder till fortbildning inom angivna områden kan konstateras först i ef-&lt;br&gt;terhand genom utvärdering av Skolverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdag, regering och de centrala skolmyndigheterna har använt fort-&lt;br&gt;bildning som ett medel att genomföra förändringar i nationella styrdo-&lt;br&gt;kument såsom läroplaner och kursplaner. Samtidigt har lärare haft be-&lt;br&gt;hov av kompetensutveckling inom sina ämnesområden. Under senare&lt;br&gt;år har också sambandet mellan lokalt utvecklingsarbete och personalut-&lt;br&gt;bildning stärkts. För att markera det bredare syfte som fortbildning har&lt;br&gt;i dag kommer vi fortsättningsvis att benämna den kompetensutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten har således ett särskilt ansvar för kompetensutveckling i sam-&lt;br&gt;band med förändringar av centrala mål genom läroplan och kursplaner.&lt;br&gt;Regeringen har därför i direktiven till den fördjupade anslagsframställ-&lt;br&gt;ning Skolverket skall lämna hösten 1993 gett Skolverket i uppdrag att&lt;br&gt;presentera en planering för genomförandet av lärarnas och skolledarnas&lt;br&gt;kompetensutveckling i samband med genomförandet av de förändringar&lt;br&gt;som blir följden av denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Former för kompetensutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärare använder många olika sätt för att hålla sig å jour med utveck-&lt;br&gt;lingen inom sina undervisningsämnen och vidga sin kompetens. Arbets-&lt;br&gt;givaren prövar olika sätt att informera om nyheter eller genomföra re-&lt;br&gt;former. Kurser, studier vid universitet och högskolor och studiedagar är&lt;br&gt;några vanliga kompetensutvecklingsformer. I pilotutbildning, utbild-&lt;br&gt;ning av personallag och liknande har man utbildat en nyckelgrupp som&lt;br&gt;i sin tur för kunskapen vidare. Kompetensutveckling sker också genom&lt;br&gt;individuella litteraturstudier, genom utlandsstudier och genom studie-&lt;br&gt;och resestipendier. För yrkeslärare förekommer yrkesstudier. Utbytes-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänstgöring både inom och utom landet är ytterligare en form av kom-&lt;br&gt;petensutveckling som förekommer. Regeringen har i proposition om&lt;br&gt;skolans internationalisering föreslagit åtgärder för kompetensutveckling&lt;br&gt;av lärare och rektorer inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Distansutbildning är en form av personalutbildning som skulle kunna&lt;br&gt;utvecklas betydligt. Sett ur ekonomisk synvinkel är distansutbildning en&lt;br&gt;mycket rationell utbildningsform. Regeringen tillkallade våren 1992 en&lt;br&gt;särskild utredare (Dir. 1992:48) för att belysa statens ansvar för den&lt;br&gt;framtida utvecklingen av distansutbildning och i vilka organisatoriska&lt;br&gt;former ett sådant ansvar bör tas. Utredaren har lämnat betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1993:23) Kunskapens krona. Förslagen remissbehandlas för när-&lt;br&gt;varande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverkets kartläggning av kompetensutvecklingen i kommunerna&lt;br&gt;visar att drygt hälften av landets skolchefer anser att högskolornas bety-&lt;br&gt;delse har minskat som utbildningsanordnare. Kommunerna använder&lt;br&gt;sig i stället i större utsträckning av konsulter eller den egna personalen.&lt;br&gt;Ändå anger nästan alla skolchefer att högskolan fortfarande är den vik-&lt;br&gt;tigaste utbildningsanordnaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningen ger inte belägg för att en särskild kompetensutvecklings-&lt;br&gt;form skulle vara mer effektiv än en annan. Forskningen visar att det är&lt;br&gt;viktigare att lärarna känner att de kan påverka sin kompetensutveckling&lt;br&gt;och att omgivningen ställer tydliga krav och ger stöd än att kompetens-&lt;br&gt;utvecklingen har en särskild form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill därför inte peka ut en särskild form av kompetensut-&lt;br&gt;veckling som mer värdefull än andra. Däremot kan säkert exempel fin-&lt;br&gt;nas på former för kompetensutveckling som ur kostnadsynpunkt är&lt;br&gt;mer eller mindre rationella. Utvärderingar visar att skolpersonalens öp-&lt;br&gt;penhet för förändringar ökar i takt med deras delaktighet i förändrings-&lt;br&gt;arbetet. För att kompetensutveckling skall ge förbättringseffekter i sko-&lt;br&gt;lan behöver den också arrangeras utifrån en mycket god kännedom om&lt;br&gt;den lokala skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omgivningen behöver ställa tydliga krav på skolan och återkomman-&lt;br&gt;de visa tyngden bakom kraven och samtidigt ge sitt stöd till skolans eg-&lt;br&gt;na ansträngningar att förbättras för att förbättringen skall inträffa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studiedagar ingår i finska, norska och svenska skolors kompetensut-&lt;br&gt;vecklingssystem. Lärare ger en förhållandevis negativ recension av stu-&lt;br&gt;diedagar som instrument för kompetensutveckling. Många utvärdering-&lt;br&gt;ar visar att framför allt enstaka studiedagar är en ineffektiv form av&lt;br&gt;kompetensutveckling. Trots detta visar studier över flera år att svenska&lt;br&gt;skolor samordnar sina insatser för kompetensutveckling dåligt eller in-&lt;br&gt;te alls och att studiedagar ofta anordnas utan att vara inordnande i nå-&lt;br&gt;gon systematisk plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsammans med feriearbetstiden representerar studiedagarna en av-&lt;br&gt;sevärd resurs för kompetensutveckling. Maximalt utnyttjad kan tiden&lt;br&gt;räcka till 13-17 dagars kompetensutveckling under ett år. Denna resurs&lt;br&gt;borde i större utsträckning än för närvarande kunna slås ihop till mer&lt;br&gt;sammanhängande utbildning för den enskilde läraren. Av Skolverkets&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kartläggning framgår att många kommuner redan i dag lägger samman Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;fortbildningstid till längre utbildningsomgångar. Särskilt tycks komplet-&lt;br&gt;teringsfortbildningen för grundskollärare ha bidragit till ett sådant mer&lt;br&gt;effektivt utnyttjande av den tid som står till förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att kompetensutvecklingen ingår i en samordnad plan tycks vara vik-&lt;br&gt;tigare för god effekt än själva formen för kompetensutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka betydelsen av att insatserna för kompe-&lt;br&gt;tensutveckling koncentreras på att sådant sätt att en viss längd och där-&lt;br&gt;med djup säkerställs. Kommunen har också möjligheter att erbjuda lä-&lt;br&gt;rare längre, mer sammanhängande kompetensutveckling genom att an-&lt;br&gt;vända de betydande resurser som kombinationer av studiedagar och fe-&lt;br&gt;rieförlagd kompetensutveckling ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En planering för skolpersonalens kompetensutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 7 § skollagen skall varje kommun och landsting se till att&lt;br&gt;fortbildning anordnas för den personal som har hand om utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket utkom i september 1992 med en rapport som behandlar&lt;br&gt;fortbildningen för lärare. Enligt rapporten kunde kommunerna då inte&lt;br&gt;precisera sitt fortbildningsbehov i samband med gymnasiereformen. Det&lt;br&gt;fanns däremot ett stort behov av kunskaper om bakgrunden till och&lt;br&gt;konsekvenserna av reformen. Rapporten visade också att en stor del av&lt;br&gt;kommunerna saknade planer för sin gymnasiefortbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi nyss påpekade är det av avgörande betydelse för effekten av&lt;br&gt;olika kompetensutvecklingsinsatser om det finns en samordnad plan för&lt;br&gt;kompetensutvecklingen. Regeringen anser det därför vara av stor bety-&lt;br&gt;delse för skolans utveckling att kommuner och landsting ser till att det&lt;br&gt;finns en genomtänkt planering för kompetensutvecklingen av persona-&lt;br&gt;len och att denna planering görs utifrån klara prioriteringar. Huruvida&lt;br&gt;denna planeringen skall ske centralt i kommunen eller inom respektive&lt;br&gt;skola måste avgöras lokalt. Regeringen utgår ifrån att varje kommun be-&lt;br&gt;slutar om medelsfördelning för kompetensutveckling utifrån bestämda&lt;br&gt;prioriteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de förhållanden vi nyss redovisat föreslår vi nu att&lt;br&gt;kommuner och landsting i skollagen åläggs att se till att det finns en&lt;br&gt;planering för personalens kompetensutveckling. Genom att föreslå en&lt;br&gt;sådan skyldighet vill regeringen markera kompetensutvecklingens bety-&lt;br&gt;delse för att främja en utveckling av skolan och ett genomförande av de&lt;br&gt;nationella målen för skolan. Skyldigheten kommer, om riksdagen bifal-&lt;br&gt;ler vårt förslag till komplettering av 2 kap. 7 § skollagen, att gälla den&lt;br&gt;pedagogiska personalen i hela det offentliga skolväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Ikraftträdande och genomförande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nya gemensamma läroplanen för gym-&lt;br&gt;nasieskolan, komvux, SSV, gymnasiesärskolan och särvux införs&lt;br&gt;den 1 juli 1994. Läroplanen gäller all utbildning inom de angiv-&lt;br&gt;na skolformerna. Det nya betygssystemet träder i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1994 för de reformerade utbildningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från samma tidpunkt tillämpas de ändringar som krävs i&lt;br&gt;skollagen, med undantag för de bestämmelser i 5 kap. 5 § första&lt;br&gt;stycket om behörighetskrav för nationella program, som skall&lt;br&gt;gälla fr.o.m. läsåret 1998/99, i 6 kap. 3 § andra stycket om sta-&lt;br&gt;dieindelningen, som gäller fr.o.m. den 1 juli 1995, och i 6 kap. i&lt;br&gt;övrigt angående gymnasiesärskolan, som skall vara genomförda&lt;br&gt;senast läsåret 1995/96.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommitténs förslag: Läroplanskommittén föreslår att läro-&lt;br&gt;planen och övriga måldokument för gymnasieskolan och komvux skall&lt;br&gt;träda i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kommenterar i allmänhet inte Läroplanskommit-&lt;br&gt;téns förslag på denna punkt. Svenska Kommunförbundet förordar i lik-&lt;br&gt;het med Stockholms kommun att staten endast fastställer en senaste tid-&lt;br&gt;punkt då de nya läroplanerna skall gälla och att man i övrigt får besluta&lt;br&gt;lokalt om genomförandestrategi. Kommunförbundet, liksom ett antal&lt;br&gt;kommuner, framhåller vikten av resurser för implementeringen. Detta&lt;br&gt;hindrar inte, menar Kommunförbundet, att Skolverket kan erbjuda&lt;br&gt;t.ex. informationsinsatser eller stöd för utvecklingsarbete. Skolledarför-&lt;br&gt;bundet framhåller likaledes behovet av resurser, som bör gå öronmärk-&lt;br&gt;ta till kommunerna för fördelning genom skolstyrelsen till skolorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun menar att både Läroplanskommittén och Betygsbe-&lt;br&gt;redningen tycks utgå ifrån att målstyrning och decentralisering av an-&lt;br&gt;svar är redan genomförda reformer. Utgångsläget är i verkligheten ett&lt;br&gt;annat. Läroplansförslaget visar tydligt på betydelsen av att alla berörda&lt;br&gt;blir engagerade i sin skolas gemensamma mål. Förankringen bland lä-&lt;br&gt;rarna bör utgå ifrån att förändringarna inte främst handlar om ökade&lt;br&gt;krav utan om andra krav. Intresset för skolutveckling riskerar att förla-&lt;br&gt;mas om skolans personal inte bereds utrymme för att göra läroplanens&lt;br&gt;mål och värderingar till sina.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidpunkt för genomförandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi inledningsvis redovisat är den nya läroplanen för de frivilliga&lt;br&gt;skolformerna en konsekvens av de beslut som redan fattats om dels en&lt;br&gt;ändrad styrning av skolan, dels reformeringen av gymnasieskolan och&lt;br&gt;komvux. Komvuxreformen genomfördes den 1 juli 1992 medan gymna-&lt;br&gt;siereformen införs successivt efter beslut av resp, kommun. Flertalet&lt;br&gt;kommuner kommer att ha börjat införa reformen för merparten av sin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gymnasiala utbildning hösten 1993. Det hade därför varit önskvärt, om&lt;br&gt;en ny läroplan hade kunnat träda i kraft till hösten 1993, som Läro-&lt;br&gt;planskommittén föreslog. Detta har emellertid inte varit möjligt. Vi fö-&lt;br&gt;reslår därför att den nya läroplanen får gälla för all utbildning i det fri-&lt;br&gt;villiga skolväsendet fr.o.m. den 1 juli 1994. Detta innebär att den nya&lt;br&gt;läroplanen skall gälla även i de fall kommunen ännu inte infört den&lt;br&gt;nya gymnasieskolan. Detta överensstämmer med det tillvägagångssätt re-&lt;br&gt;geringen valde vid revideringen av 1970 års läroplan för gymnasiesko-&lt;br&gt;lan. Regeringen räknar med att kunna utfärda den nya läroplanen un-&lt;br&gt;der senhösten 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar som regeringen i avsnitt 7 föreslår för gymnasiesär-&lt;br&gt;skolan, vilka syftar till att så långt möjligt och lämpligt göra denna skol-&lt;br&gt;form likvärdig med gymnasieskolan, bör få genomföras med start i års-&lt;br&gt;kurs 1 tidigast år 1994/95. De skall senast vara genomförda i årskurs 1&lt;br&gt;år 1995/96. Den nya läroplanen skall dock, som framgått, införas i hela&lt;br&gt;gymnasiesärskolan den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i denna proposition medför behov av ändringar av kurspla-&lt;br&gt;ner eller, som är fallet med kärnämnena, nya kursplaner. Dessutom&lt;br&gt;skall de betygskriterier utarbetas, vilka skall fogas till kursplanerna. Re-&lt;br&gt;geringen kommer i annat sammanhang att ge Statens skolverk i upp-&lt;br&gt;drag att förbereda detta arbete så att regeringen resp. Skolverket kan,&lt;br&gt;vid riksdagens bifall till förslagen i denna proposition, fatta beslut om&lt;br&gt;kursplaner och betygskriterier som skall gälla fr.o.m. den 1 juli 1994.&lt;br&gt;Det nya betygssystemet skall tillämpas från detta datum för de reforme-&lt;br&gt;rade skolformerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare kursplaner, timplaner och betygssystem tillämpas för linjer&lt;br&gt;och specialkurser i gymnasieskolan och för gymnasiesärskolan fram till&lt;br&gt;dess de gamla utbildningarna upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 4 syftar förslagen till att underlätta en över-&lt;br&gt;gång till en mer kursutformad uppläggning av utbildningen i gymnasie-&lt;br&gt;skolan inom programmens ram. Förslagen innebär emellertid inte nå-&lt;br&gt;got tvång för kommunerna att ändra sin organisation på något annat&lt;br&gt;sätt än vad som följer av redan fattade beslut om bl.a. övergång från lin-&lt;br&gt;jer och specialkurser till treåriga program med stadietimplan. Regering-&lt;br&gt;en lägger följaktligen inte något förslag om tidpunkt för införande av en&lt;br&gt;mer kursutformad gymnasieskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information och kompetensutveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya läroplanen och de nya kursplanerna förutsätter en hög grad av&lt;br&gt;lokal planering och lokala initiativ. Förändringarna av skolans styrdo-&lt;br&gt;kument ställer därmed stora krav på kompetensutveckling hos alla be-&lt;br&gt;rörda personalkategorier. Som Malmö kommun påpekar handlar det&lt;br&gt;ändå inte så mycket om ökade krav på skolan som om andra krav än ti-&lt;br&gt;digare. Regeringen bedömer det som mycket viktigt att den korta plane-&lt;br&gt;ringstiden fram till den 1 juli 1994 används för att få genomslag för de&lt;br&gt;nya principerna i styrdokumenten. Alla berörda rektorer och lärare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall således vara beredda att tillämpa den nya läroplanen, de nya kurs-&lt;br&gt;planerna och det nya betygssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten måste ta på sig ett stort ansvar för styrdokumenten - såväl för&lt;br&gt;att de är tydliga och att målen i dem är utvärderingsbara som för att de&lt;br&gt;blir kända av dem som skall tillämpa styrdokumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har för avsikt att inom Utbildningsdepartementet utarbeta&lt;br&gt;en information med tyngdpunkt på målen för skolan och intentionerna&lt;br&gt;bakom förändringarna. Denna information är i första hand avsedd för&lt;br&gt;kommunala beslutsfattare, skolans personal och lärarutbildare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i direktiven till Skolverkets fördjupade anslagsfram-&lt;br&gt;ställning uppdragit åt verket att lägga fram en plan för implementering-&lt;br&gt;en av skolreformerna. Skolverket har i sitt remissvar på Läroplanskom-&lt;br&gt;mitténs betänkande framhållit att Skolverket förutsätter att man får det&lt;br&gt;samlade ansvaret för de centrala insatserna omfattande information,&lt;br&gt;stöd för lokal kompetensutveckling samt stöd till utveckling och&lt;br&gt;idéspridning. Regeringen räknar med att Skolverket kommer att ge-&lt;br&gt;nomföra en intensiv informations- och utvecklingsinsats för nyckelper-&lt;br&gt;soner inom det frivilliga skolväsendet. Regeringen utgår vidare ifrån att&lt;br&gt;skolhuvudmännen, som ju har det yttersta ansvaret för att genomföra&lt;br&gt;skolverksamheten, kommer att se till att införandet av de nya styrdoku-&lt;br&gt;menten fullföljs genom att alla som arbetar i skolan tar till sig dem och&lt;br&gt;förstår tankarna bakom dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att så genomgripande förändringar som nu är aktuella skall få&lt;br&gt;fullt genomslag krävs, som flera remissinstanser framhållit, ett långva-&lt;br&gt;rigt utvecklingsarbete, som bör starta före genomförandet och därefter&lt;br&gt;intensifieras och fördjupas. Huvuddelen av detta arbete ligger lokalt på&lt;br&gt;kommunerna som ansvariga huvudmän för skolan och på personalen i&lt;br&gt;de enskilda skolorna. Kommunerna har således ett stort ansvar för att&lt;br&gt;förankra förändringarna, och intentionerna bakom dem, bland alla be-&lt;br&gt;rörda. Kommunerna skall ju också med de övergripande bestämmelser-&lt;br&gt;na som grund utforma egna skolplaner. I de enskilda skolenheterna&lt;br&gt;skall arbetsplaner utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av de många förändringar, som de frivilliga skolfor-&lt;br&gt;merna nu genomgår, har kommit olika långt, dels i olika skolformer,&lt;br&gt;dels i olika kommuner. Detta är en naturlig följd av den genomföran-&lt;br&gt;destrategi som valts. När också en ny läroplan skall införas är det själv-&lt;br&gt;klart att insatserna för införandet av förändringarna samordnas, där så&lt;br&gt;är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansieringsprincipens tillämpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med den s.k. finansieringsprincipen bör kommuner och&lt;br&gt;landsting inte åläggas nya uppgifter utan att de samtidigt ges möjligheter&lt;br&gt;att finansiera dem på annat sätt än genom höjda skatter. Om statsmak-&lt;br&gt;terna fattar beslut, som medför utgiftsökningar för kommunsektorn, bör&lt;br&gt;de således finansieras genom en ökning av statsbidragen eller genom att&lt;br&gt;staten fattar beslut som möjliggör besparingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansieringsprincipen innebär också att statsbidragen bör minska Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;om kommunerna fråntas skyldigheter eller om de till följd av regeländ-&lt;br&gt;ringar får möjlighet att bedriva en effektivare verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte uteslutas att det kan uppstå vissa ökade kostnader genom&lt;br&gt;förslaget att elever i gymnasieskolan skall påbörja sina studier på sin&lt;br&gt;kunskapsnivå. Det kommer att ställa ökade krav på den kommunala&lt;br&gt;planeringen för att undvika alltför små och kostnadsineffektiva under-&lt;br&gt;visningsgrupper. Detta förhållande uppvägs emellertid enligt regering-&lt;br&gt;ens uppfattning mer än väl av de betydligt ökade förutsättningarna för&lt;br&gt;rationella lokala lösningar av undervisningens organisation som försla-&lt;br&gt;gen om en mer kursutformad gymnasieskola ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget bedömer regeringen således att de förslag som lämnats i&lt;br&gt;denna proposition inte är av den art att de medför några ökade kostna-&lt;br&gt;der för kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Upprättat lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 enlighet med vad som anförts har inom Utbildningsdepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun och landsting är skyldig att for undervisningen använda&lt;br&gt;lärare som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvud-&lt;br&gt;sak skall bedriva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag får göras endast om personer med sådan utbildning inte&lt;br&gt;finns att tillgå eller det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till&lt;br&gt;eleverna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun och landsting skall vidare sträva efter att för undervis-&lt;br&gt;ning i gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsut-&lt;br&gt;bildning anställa lärare som har forskarutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har införts ett nytt tredje stycke som innebär att kommu-&lt;br&gt;ner och landsting skall sträva efter att anställa lärare som har forskarut-&lt;br&gt;bildning, dvs. lektorer. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen under avsnitt 9.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun och landsting skall se till att fortbildning anordnas för&lt;br&gt;den personal som har hand om utbildningen. Kommuner och landsting&lt;br&gt;skall vinnlägga sig om en planering av personalens fortbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har det tillägget gjorts att kommunerna och landstingen&lt;br&gt;åläggs att ha en planering av fortbildningen av den undervisande perso-&lt;br&gt;nalen. Det är att märka att bestämmelsen inte ställer krav på en central&lt;br&gt;planering. Tvärtom har det ansetts önskvärt att planeringen delegeras&lt;br&gt;så långt det är rimligt med tanke på att få en rationell planering. Be-&lt;br&gt;stämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 9.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen i gymnasieskolan skall utgöras dels av utbildning på natio-&lt;br&gt;nella program, som är avsedd att kunna genomgås på tre läsår, dels av&lt;br&gt;utbildning på specialutformade program, som också är avsedd att kunna&lt;br&gt;genomgås på tre läsår, dels av individuella program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de nationella programmen kan finnas olika grenar. Grenarna&lt;br&gt;kan vara nationellt eller lokalt fastställda. Regeringen får meddela när-&lt;br&gt;mare förskrifter om grenar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har den ändringen gjorts att det nu stadgas att undervis-&lt;br&gt;ningen på ett nationellt eller ett specialutformat program är avsedd att&lt;br&gt;ske på tre läsår. Skälet till detta är att eleverna kan lägga upp sina stu-&lt;br&gt;dier så att de klarar av studierna på kortare tid även om normalstudieti-&lt;br&gt;den för ett program är tre läsår. En elev kan också i vissa fall behöva&lt;br&gt;längre tid än tre läsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella programmen skall vara grund for fortsatt utbildning på&lt;br&gt;högskolenivå och för yrkesverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka de nationella programmen är framgår av bilaga 1. Vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om utbildningens omfattning på de nationella programmen (tim-&lt;br&gt;planer) framgår av bilaga 2. Ytterligare föreskrifter om timplaner får&lt;br&gt;meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;br&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare&lt;br&gt;meddela föreskrifter om begränsade avvikelser från timplanerna, om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall informera om de nationella programmen och om Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;möjligheterna att få utbildning på specialutformade eller individuella&lt;br&gt;program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har den ändringen gjorts att regeringen eller den myn-&lt;br&gt;dighet regeringen bestämmer ges möjlighet att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;begränsade avvikelser från timplanerna om det finns särskilda skäl. Sär-&lt;br&gt;skilda skäl kan exempelvis vara att timplanen behöver jämkas på grund&lt;br&gt;av att eleven är funktionshindrad eller behöver mindre studiekurs. Des-&lt;br&gt;sa fall framgick tidigare av lagtexten. Dessutom kan andra begränsade&lt;br&gt;avvikelser från timplanerna behövas, t.ex. för att göra justeringar mellan&lt;br&gt;antalet timmar för karaktärsämnen inom ett program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av studierna i de ämnen som anges i bilaga 2 betecknas&lt;br&gt;med gymnasiepoäng. För varje ämne motsvarar antalet gymnasiepoäng&lt;br&gt;antalet minsta garanterade undervisningstimmar i ämnet. En elev har&lt;br&gt;uppnått det antal gymnasiepoäng som sålunda gäller för varje ämne, när&lt;br&gt;eleven har inhämtat den kunskap som utbildningen i ämnet avses ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen inom varje ämne som anges i bilaga 2 sker i form av en&lt;br&gt;eller flera kurser. För varje kurs skall anges hur många gymnasiepoäng&lt;br&gt;den omfattar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter varje kurs har eleven rätt att få betyg. Har eleven enligt detta&lt;br&gt;betyg minst uppfyllt kurskraven är kommunen inte skyldig att erbjuda&lt;br&gt;eleven ytterligare utbildning inom den kursen. Detta gäller även om ele-&lt;br&gt;ven begärt och fått kortare undervisningstid än den minsta garanterade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket införs begreppet gymnasiepoäng. Det antal gymnasie-&lt;br&gt;poäng som ett ämne ger är detsamma som den minsta garanterade un-&lt;br&gt;dervisningstiden för ämnet enligt bilaga 2 till lagen. Bestämmelsen har&lt;br&gt;behandlats i den allmänna motiveringen avsnitt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket slås det fast att utbildningen inom varje ämne sker i&lt;br&gt;form av en eller flera kurser och att det skall bestämmas hur många&lt;br&gt;gymnasiepoäng varje kurs omfattar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket slås det fast att eleverna skall få betyg på varje kurs.&lt;br&gt;Om en elev begär och får betyg på kursen innan kursen är avslutad och&lt;br&gt;det då visar sig att eleven har nått kunskapsmålet för kursen, dvs. fått&lt;br&gt;minst godkänt betyg, är kommunen inte skyldig att ge eleven flera un-&lt;br&gt;dervisningstimmar på just den kursen. En kommun kan även lägga upp&lt;br&gt;kursen med ett färre antal timmar än den garanterade minsta undervis-&lt;br&gt;ningstiden. Om en elev väljer att gå kursen på detta sätt och får minst&lt;br&gt;godkänt betyg har eleven därefter inte rätt till ytterligare undervisning&lt;br&gt;inom den kursen. Eleven har inte heller rätt till undervisning på någon&lt;br&gt;annan kurs på dessa resterande timmar eftersom dessa timmar får anses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara förbrukade. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motive- Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;ringen avsnitt 4.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun är skyldig att erbjuda utbildning på nationella program&lt;br&gt;för samtliga de ungdomar i kommunen som avses i 1 § första stycket för-&lt;br&gt;utsatt att de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har slutfört sista årskursen i grundskolan eller motsvarande med&lt;br&gt;godkända betyg i svenska, engelska och matematik, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte tidigare har gått igenom utbildning på ett nationellt program i&lt;br&gt;gymnasieskolan eller en i förhållande därtill likvärdig utbildning eller&lt;br&gt;avlagt International Baccalaureate (IB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erbjudandet skall omfatta ett allsidigt urval av nationella program.&lt;br&gt;Antalet platser på de olika programmen och deras grenar skall anpassas&lt;br&gt;med hänsyn till elevernas önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erbjudandet skall avse utbildning som anordnas inom kommunen eller&lt;br&gt;i en annan kommun eller annat landsting i enlighet med samverkansav-&lt;br&gt;tal. Två eller flera kommuner som gemensamt erbjuder en utbildning på&lt;br&gt;ett nationellt program bildar ett samverkansområde för den utbildning-&lt;br&gt;en. Kommuner som har slutit samverkansavtal med ett landsting om en&lt;br&gt;viss utbildning bildar ett samverkansområde för den utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be-&lt;br&gt;stämma att särskilda krav på förkunskaper skall gälla för vissa utbild-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf har två ändringar gjorts, dels i första stycket punkten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1, dels i sista stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket punkten 1 har den ändringen gjorts att behörighetskra-&lt;br&gt;ven för att tas emot på ett nationellt program har skärpts. För att vara&lt;br&gt;behörig till ett nationellt program krävs att eleven har godkända betyg i&lt;br&gt;svenska, engelska och matematik från grundskolan eller motsvarande.&lt;br&gt;Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.1.&lt;br&gt;Enligt en särskild övergångsbestämmelse skall denna föreskrift tillämpas&lt;br&gt;först vid intagningen till läsåret 1998/99.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sista stycket har den ändringen gjorts att regeringen eller den myn-&lt;br&gt;dighet som regeringen har bestämt får bestämma vilka förkunskapskrav&lt;br&gt;som får ställas upp. Tidigare fick förkunskapskrav endast gälla lokala&lt;br&gt;grenar och utbildningar på främmande språk. Bemyndigandet har såle-&lt;br&gt;des utvidgats. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motivering-&lt;br&gt;en, avsnitt 6.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun är skyldig att erbjuda gymnasieutbildning i form av spe-&lt;br&gt;cialutformade program eller individuella program för de ungdomar i&lt;br&gt;kommunen som avses i 1 § och som inte har tagits in på något nationellt&lt;br&gt;program i gymnasieskolan eller en likvärdig utbildning eller har avlagt&lt;br&gt;Internationell Baccalaureate (IB). Detsamma gäller den som har tagits&lt;br&gt;emot på ett nationellt program i gymnasieskolan eller till en likvärdig ut-&lt;br&gt;bildning, men som har avbrutit utbildningen där. I fråga om elever från&lt;br&gt;särskolan gäller skyldigheten dock endast individuella program och en-&lt;br&gt;dast om eleven vid prövning enligt 6 kap. 7 § inte tas emot i särskolan,&lt;br&gt;därför att eleven bedöms kunna gå i gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett specialutformat program kan utformas individuellt för en elev eller&lt;br&gt;gemensamt för en grupp elever. Det skall i fråga om utbildningens nivå&lt;br&gt;motsvara ett nationellt program och därmed kunna ligga till grund för&lt;br&gt;fortsatt utbildning på högskolenivå eller för yrkesverksamhet. Styrelsen&lt;br&gt;för utbildningen skall fastställa programmål för varje specialutformat&lt;br&gt;program som erbjuds en grupp elever. Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om omfattningen av&lt;br&gt;ett specialutformat program och krav på förkunskaper på ett sådant&lt;br&gt;program. Regeringen får föreskriva att utbildningen skall omfatta minst&lt;br&gt;vissa av de ämnen som anges i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett individuellt program kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt&lt;br&gt;program eller ett specialutformat program,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. göra det möjligt för ungdomar att förena en anställning som syftar&lt;br&gt;till yrkesutbildning med studier av vissa ämnen i gymnasieskolan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avse utbildning för udda yrken och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. möta speciella behov hos eleven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen på ett specialutformat eller ett individuellt program skall&lt;br&gt;följa en plan, som skall fastställas av styrelsen för utbildningen. I fråga&lt;br&gt;om sådana individuella program som avses i tredje stycket 2 får rege-&lt;br&gt;ringen föreskriva att utbildningen i skolan skall omfatta minst vissa av&lt;br&gt;de ämnen som anges i timplanerna i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har ett förtydligande gjorts om att ett specialutformat&lt;br&gt;program kan läggas upp för en enstaka elev eller för en grupp elever.&lt;br&gt;Vidare slås det fast att styrelsen för utbildningen skall fastställa pro-&lt;br&gt;grammål för programmet om programmet är upplagt för en grupp ele-&lt;br&gt;ver. Om det är en enstaka elev som vill ha ett specialutformat program&lt;br&gt;behöver styrelsen inte fastställa programmål, men det måste finnas en&lt;br&gt;individuell studieplan. Detta framgår av sista stycket. Vidare får rege-&lt;br&gt;ringen ett bemyndigande att bestämma omfattningen av specialutforma-&lt;br&gt;de program, dvs. hur många undervisningstimmar ett program minst&lt;br&gt;skall omfatta, samt att bestämma vilka av de ämnen som finns i bilaga 2&lt;br&gt;som måste ingå. Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen avsnitt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskolan omfattar obligatorisk särskola (grundsärskola och tränings-&lt;br&gt;skola) samt gymnasiesärskola (nationella, specialutformade och individu-&lt;br&gt;ella program).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundsärskolan och träningsskolan skall ha nio obligatoriska årskur-&lt;br&gt;ser, årskurserna 1-9, och en for eleverna frivillig årskurs, årskurs 10.&lt;br&gt;Träningsskolan är avsedd för elever som inte kan gå i grundsärskolan.&lt;br&gt;Styrelsen för särskolan avgör om en elev som tas emot i särskolan skall&lt;br&gt;gå i grundsärskolan eller träningsskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har den ändringen gjorts att det som tidigare kallades&lt;br&gt;den frivilliga särskolan nu betecknas gymnasiesärskolan. Vidare slås det&lt;br&gt;fast att utbildningen i gymnasiesärskolan sker på nationella, specialut-&lt;br&gt;formade och individuella program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har den ändringen gjorts att stadieindelningen har ta-&lt;br&gt;gits bort. Skälet till detta är att stadieindelningen i grundskolan har ta-&lt;br&gt;gits bort enligt det förslag som lagts i propositionen om läroplan för&lt;br&gt;grundskolan m.m. (prop. 1992/93:220). Dessa ändringar träder i kraft&lt;br&gt;den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i det gamla tredje stycket har flyttats till nya 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomar har rätt att efter skolpliktens upphörande tas emot i gymna-&lt;br&gt;siesärskolan i utbildning som är avsedd att påbörjas fram till och med&lt;br&gt;det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. styrelsen för särskolan i hemkommunen bedömt att de inte kan gå i&lt;br&gt;gymnasieskolan därför att de är utvecklingsstörda och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de inte bereds utbildning i specialskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun är skyldig att erbjuda sådana ungdomar utbildning un-&lt;br&gt;der fyra år i gymnasiesärskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En elev som har påbörjat utbildning i gymnasiesärskolan före utgång-&lt;br&gt;en av det första kalenderhalvåret det år eleven fyller 20 år, har rätt att&lt;br&gt;fullfölja utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf har endast den ändringen gjorts att begreppet gymna-&lt;br&gt;siesärskolan införts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasiesärskolan bygger på den obligatoriska särskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för särskolan avgör om en elev i gymnasiesärskolan skall gå&lt;br&gt;på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ett nationellt eller ett specialutformat program eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ett individuellt program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen avgör vidare om eleven inom det individuella programmet&lt;br&gt;skall få yrkesträning eller verksamhetsträning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna överensstämmer i princip med vad som tidigare stadga-&lt;br&gt;des i 3 § tredje stycket. Det är således fortfarande styrelsen för utbild-&lt;br&gt;ningen som avgör om eleven skall gå ett nationellt eller specialutformat&lt;br&gt;program eller om eleven skall gå ett individuellt program. Vidare avgör&lt;br&gt;styrelsen om en elev på ett individuellt program skall få yrkesträning el-&lt;br&gt;ler verksamhetsträning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommunen skall erbjuda de elever som har bedömts kunna gå ett&lt;br&gt;nationellt program ett urval av olika program. Antalet platser på de oli-&lt;br&gt;ka programmen skall anpassas med hänsyn till elevernas önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erbjudandet skall avse utbildning som anordnas inom kommunen eller&lt;br&gt;i en annan kommun i enlighet med samverkansavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen stadgas att kommunerna skall erbjuda de elever som har&lt;br&gt;bedömts kunna gå ett nationellt program ett urval av sådana program.&lt;br&gt;Med ett urval avses att kommunen skall ha ett varierat utbud. När det&lt;br&gt;gäller gymnasieskolan föreskrivs att urvalet skall vara allsidigt och med&lt;br&gt;detta avses att kommunen skall erbjuda minst hälften av de nationella&lt;br&gt;program som finns för gymnasieskolan. Något krav på att kommunen&lt;br&gt;skall erbjuda hälften av befintliga nationella program för gymnasiesär-&lt;br&gt;skolan finns inte. Det skall dock finnas mer än ett program att välja för&lt;br&gt;eleverna. Det är elevernas önskemål om utbildningarna som skall styra&lt;br&gt;hur många platser som kommunen skall erbjuda på varje program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen kan välja mellan att anordna utbildningen själv eller att&lt;br&gt;sluta samverkansavtal med en annan kommun om utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den minsta garanterade undervisningstiden för varje elev skall utgöra&lt;br&gt;3 600 timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att utbildningen i gymnasiesärskolan skall&lt;br&gt;omfatta minst vissa ämnen och omfattningen av dessa ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har intagits en bestämmelse om hur många undervis-&lt;br&gt;ningstimmar som en elev i gymnasiesärskolan har rätt till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns bemyndigande för regeringen att föreskriva vilka&lt;br&gt;ämnen som eleverna skall läsa och hur många timmar det skall vara i&lt;br&gt;varje ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fristående skolor som får bidrag för viss utbildning enligt 8 § skali, i&lt;br&gt;fråga om den utbildningen, stå under tillsyn av Statens skolverk. Skolor-&lt;br&gt;na är i fråga om dessa utbildningar skyldiga att delta i den uppföljning&lt;br&gt;och utvärdering av skolväsendet som genomfors av Statens skolverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fristående skolor som avses i 8 § är vidare skyldiga att delta i riksom-&lt;br&gt;fattande prov i den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har införts ett nytt andra stycke. Bestämmelsen här innebär&lt;br&gt;att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan före-&lt;br&gt;skriva att även fristående skolor skall delta i de centralt utarbetade prov&lt;br&gt;som kommer att finnas för gymnasieskolorna. En motsvarande bestäm-&lt;br&gt;melse finns för de fristående grundskolorna. Jfr prop. 1992/93:220.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomar kan tas emot i en fristående skola som motsvarar gymnasie-&lt;br&gt;särskolan, om styrelsen för särskolan i hemkommunen har bedömt att de&lt;br&gt;är utvecklingsstörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen har endast den ändringen gjorts att begreppet gymnasie-&lt;br&gt;särskolan har införts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Komvux består av grundläggande vuxenutbildning, gymnasial vuxenut-&lt;br&gt;bildning och påbyggnadsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen i komvux skall anordnas i form av kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i det nya andra stycket har med viss redaktionell ändring&lt;br&gt;överförts från förordningen (1992:403) om kommunal vuxenutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har påbörjat utbildning på en kurs i komvux har rätt att full-&lt;br&gt;följa kursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undervisningen för en elev skall dock upphöra, om eleven saknar för-&lt;br&gt;utsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller annars inte gör till-&lt;br&gt;fredsställande framsteg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den för vilken grundläggande vuxenutbildning har upphört enligt and-&lt;br&gt;ra stycket, skall på nytt beredas sådan utbildning, om särskilda skäl ta-&lt;br&gt;lar för detta. Den för vilken annan komvux har upphört enligt andra&lt;br&gt;stycket får på nytt beredas sådan utbildning, om särskilda skäl talar för&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny och ersätter 13 §, reglerar rätten att fullfölja en&lt;br&gt;kurs i komvux. Bakgrunden till bestämmelsen har behandlats i avsnitt&lt;br&gt;8.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kurs avses även, i förekommande fall, delkurser. Jfr avsnitt 5.1&lt;br&gt;och 8.2. Bestämmelsen innebär att en elev som flyttar till en annan&lt;br&gt;kommun under studietiden har rätt att gå kvar en påbörjad kurs i den&lt;br&gt;gamla kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra och tredje styckena motsvarar i huvudsak tidigare 13 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena och innehåller bestämmelser om undervisningens&lt;br&gt;upphörande under vissa förutsättningar m.m. Till skillnad från tidigare&lt;br&gt;gäller bestämmelserna om undervisningens upphörande även gymnasial&lt;br&gt;vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om att bereda en elev för vilken utbildning har&lt;br&gt;upphört utbildning på nytt gäller olika regler för de olika formerna av&lt;br&gt;komvux. Detta beror på att skyldigheten att anordna komvux är olika.&lt;br&gt;För en elev i grundläggande vuxenutbildning skall eleven beredas ut-&lt;br&gt;bildning på nytt, om särskilda skäl finns. När det gäller gymnasial vux-&lt;br&gt;enutbildning och påbyggnadsutbildning får eleven beredas utbildning&lt;br&gt;på nytt, om det finns särskilda skäl. Detta innebär att ett beslut om un-&lt;br&gt;dervisningens upphörande inte avstänger en elev från fortsatt utbildning&lt;br&gt;för all framtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 14 § (beträffande grundläggande vuxenutbildning) och 22 §&lt;br&gt;(beträffande gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning) är&lt;br&gt;det styrelsen för utbildningen som beslutar om utbildning för en elev&lt;br&gt;skall upphöra och om att på nytt bereda en elev sådan utbildning. Sty-&lt;br&gt;relsens beslut i dessa frågor får enligt 15 § respektive 23 § överklagas&lt;br&gt;hos Skolväsendets överklagandenämnd av eleven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om mottagande av en elev till gymnasial vuxenutbildning och&lt;br&gt;om intagning till sådan utbildning avgörs av styrelsen för utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen beslutar även om utbildningen för en elev skall upphöra och Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;om att på nytt bereda en elev utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagningsorganisationen får vara gemensam för flera kommuner samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för gymnasial vuxenutbildning och gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens beslut om mottagande, om att utbildningen för en elev skall&lt;br&gt;upphöra och beslut om att inte på nytt bereda en elev utbildning får&lt;br&gt;överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd av eleven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om intagning får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragraferna har gjorts tillägg med anledning av införandet av möjlig-&lt;br&gt;heten att besluta att undervisningen för en elev i gymnasial vuxenut-&lt;br&gt;bildning och påbyggnadsutbildning skall upphöra under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar. Ett sådant beslut skall fattas av styrelsen för utbildningen. Det&lt;br&gt;är också styrelsen för utbildningen som skall fatta beslut om att en elev,&lt;br&gt;för vilken utbildningen upphört, skall beredas utbildning på nytt. Be-&lt;br&gt;slut i dessa frågor får överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd&lt;br&gt;av eleven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särvux syftar till att ge vuxna som är utvecklingsstörda kunskaper och&lt;br&gt;färdigheter motsvarande de som ungdomar kan få i den obligatoriska&lt;br&gt;särskolan och på nationella eller specialutformade program i gymnasie-&lt;br&gt;särskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen i särvux skall anordnas i form av kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i första stycket är föranledda av bytet av beteckning på den&lt;br&gt;frivilliga särskolan till gymnasiesärskolan. Den del av den frivilliga sär-&lt;br&gt;skolan som omfattat yrkesutbildning återfinns på nationella och special-&lt;br&gt;utformade program i gymnasiesärskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya andra stycket innehåller en bestämmelse som för komvux del&lt;br&gt;motsvaras av 11 kap. 1 § andra stycket, jfr specialmotiveringen till den&lt;br&gt;bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har påbörjat utbildning på en kurs i särvux har rätt att fullföl-&lt;br&gt;ja kursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undervisningen for en elev skall dock upphöra, om eleven saknar för-&lt;br&gt;utsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller annars inte gör till-&lt;br&gt;fredsställande framsteg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den for vilken särvux har upphört enligt andra stycket får på nytt be-&lt;br&gt;redas sådan utbildning, om särskilda skäl talar för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras för komvux del av 11 kap. 7 a §, jfr specialmotive-&lt;br&gt;ringen till den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Ärendet till riksdagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. antar förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100)&lt;br&gt;dels godkänner de föreslagna riktlinjerna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en ny gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna (av-&lt;br&gt;snitt 3.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den principiella uppbyggnaden av läroplanen (avsnitt 3.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. regleringen av friluftsdagarna (avsnitt 5.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. betygssystemet för gymnasial utbildning (avsnitt 6.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. betygssystemet för gymnasiesärskolan (avsnitt 7.4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. betygssystemet i grundläggande vuxenutbildning, särvux&lt;br&gt;och påbyggnadsutbildning i komvux (avsnitt 8.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. ikraftträdande såvitt gäller läroplanerna och det nya betygs-&lt;br&gt;systemet för den reformerade utbildningen (avsnitt 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i skollagen (1985:1100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om skollagen (1985:1100)&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 11 kap. 13 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 11 kap. 13 § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 3 och 7 §§, 5 kap. 3, 4, 5 och 13 §§, 6 kap. 3 och 7 §§,&lt;br&gt;9 kap. 13 och 16 §§, 11 kap. 1, 22 och 23 §§, 12 kap. 1 och 12 §§ samt&lt;br&gt;att rubriken närmast före 12 kap. 12 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas fem nya paragrafer, 5 kap. 4 a §, 6&lt;br&gt;kap. 9-11 §§ och 11 kap. 7 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun och landsting är skyldig att för undervisningen använ-&lt;br&gt;da lärare som har en utbildning avsedd för den undervisning de i hu-&lt;br&gt;vudsak skall bedriva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag får göras endast om personer med sådan utbildning inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns att tillgå eller det finns något&lt;br&gt;eleverna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun och landsting&lt;br&gt;skall se till att fortbildning anord-&lt;br&gt;nas för den personal som har hand&lt;br&gt;om utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat särskilt skäl med hänsyn till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun och landsting&lt;br&gt;skall vidare sträva efter att för un-&lt;br&gt;dervisning i gymnasieskolan, gym-&lt;br&gt;nasial vuxenutbildning och påbygg-&lt;br&gt;nadsutbildning anställa lärare som&lt;br&gt;har forskarutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun och landsting&lt;br&gt;skall se till att fortbildning anord-&lt;br&gt;nas för den personal som har hand&lt;br&gt;om utbildningen. Kommuner och&lt;br&gt;landsting skall vinnlägga sig om en&lt;br&gt;planering av personalens fortbild-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1991:1111.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1684.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1684.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen i gymnasieskolan&lt;br&gt;skall utgöras dels av utbildning på&lt;br&gt;nationella program, som omfattar&lt;br&gt;tre årskurser, dels av utbildning&lt;br&gt;på specialutformade program, som&lt;br&gt;också omfattar tre årskurser, dels&lt;br&gt;av individuella program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen i gymnasieskolan&lt;br&gt;skall utgöras dels av utbildning på&lt;br&gt;nationella program, som är avsed-&lt;br&gt;da att kunna genomgås på tre läsår,&lt;br&gt;dels av utbildning på specialutfor-&lt;br&gt;made program, som också är av-&lt;br&gt;sedda att kunna genomgås på tre&lt;br&gt;läsår, dels av individuella program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de nationella programmen kan finnas olika grenar. Grenarna&lt;br&gt;kan vara nationellt eller lokalt fastställda. Regeringen får meddela när-&lt;br&gt;mare föreskrifter om grenarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella programmen skall vara grund för fortsatt utbildning på&lt;br&gt;högskolenivå och för yrkesverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka de nationella programmen&lt;br&gt;är framgår av bilaga 1. Vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om utbildningens om-&lt;br&gt;fattning på de nationella program-&lt;br&gt;men (timplaner) framgår av bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ytterligare föreskrifter om tim-&lt;br&gt;planer får meddelas av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regering-&lt;br&gt;en bestämmer. Regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer får vidare meddela före-&lt;br&gt;skrifter om avvikelser från timpla-&lt;br&gt;nerna när det gäller elever med&lt;br&gt;handikapp och elever med behov av&lt;br&gt;mindre studiekurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka de nationella programmen&lt;br&gt;är framgår av bilaga 1. Vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om utbildningens om-&lt;br&gt;fattning på de nationella program-&lt;br&gt;men (timplaner) framgår av bilaga&lt;br&gt;2. Ytterligare föreskrifter om tim-&lt;br&gt;planer får meddelas av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regering-&lt;br&gt;en bestämmer. Regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer får vidare meddela före-&lt;br&gt;skrifter om begränsade avvikelser&lt;br&gt;från timplanerna, om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall informera om de nationella programmen och&lt;br&gt;om möjligheterna att få utbildning på specialutformade eller individuel-&lt;br&gt;la program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:599.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:599.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av studierna i de&lt;br&gt;ämnen som anges i bilaga 2 beteck-&lt;br&gt;nas med gymnasiepoäng. För varje&lt;br&gt;ämne motsvarar antalet gymnasie-&lt;br&gt;poäng antalet minsta garanterade&lt;br&gt;undervisningstimmar i ämnet. En&lt;br&gt;elev har uppnått det antal gymnasie-&lt;br&gt;poäng som sålunda gäller för varje&lt;br&gt;ämne, när eleven har inhämtat den&lt;br&gt;kunskap som utbildningen i ämnet&lt;br&gt;avses ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen inom varje ämne&lt;br&gt;som anges i bilaga 2 sker i form av&lt;br&gt;en eller flera kurser. För varje kurs&lt;br&gt;skall anges hur många gymnasie-&lt;br&gt;poäng den omfattar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter varje kurs har eleven rätt att&lt;br&gt;få betyg. Har eleven enligt detta be-&lt;br&gt;tyg minst uppfyllt kurskraven är&lt;br&gt;kommunen inte skyldig att erbjuda&lt;br&gt;eleven ytterligare utbildning inom&lt;br&gt;den kursen. Detta gäller även om&lt;br&gt;eleven begärt och fått kortare under-&lt;br&gt;visningstid än den minsta garante-&lt;br&gt;rade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun är skyldig att erbjuda utbildning på nationella&lt;br&gt;program för samtliga de ungdomar i kommunen som avses i 1 § första&lt;br&gt;stycket förutsatt att de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har slutfört sista årskursen i 1. har slutfört sista årskursen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundskolan eller motsvarande grundskolan eller motsvarande&lt;br&gt;och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med godkända betyg i svenska, eng-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;elska och matematik, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte tidigare har gått igenom utbildning på ett nationellt program i&lt;br&gt;gymnasieskolan eller en i förhållande därtill likvärdig utbildning eller&lt;br&gt;avlagt International Baccalaureate (IB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1992/93:230.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erbjudandet skall omfatta ett allsidigt urval av nationella program.&lt;br&gt;Antalet platser på de olika programmen och deras grenar skall anpassas&lt;br&gt;med hänsyn till elevernas önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erbjudandet skall avse utbildning som anordnas inom kommunen el-&lt;br&gt;ler i en annan kommun eller ett annat landsting i enlighet med samver-&lt;br&gt;kansavtal. Två eller flera kommuner som gemensamt erbjuder en ut-&lt;br&gt;bildning på ett nationellt program bildar ett samverkansområde för den&lt;br&gt;utbildningen. Kommuner som har slutit samverkansavtal med ett lands-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ting om en viss utbildning bildar ett&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får be-&lt;br&gt;stämma att särskilda krav på för-&lt;br&gt;kunskaper skall gälla för lokala&lt;br&gt;grenar eller utbildningar på främ-&lt;br&gt;mande språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samverkansområde för den utbild-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får be-&lt;br&gt;stämma att särskilda krav på för-&lt;br&gt;kunskaper skall gälla för vissa ut-&lt;br&gt;bildningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun är skyldig att erbjuda gymnasieutbildning i form av&lt;br&gt;specialutformade program eller individuella program för de ungdomar i&lt;br&gt;kommunen som avses i 1 § och som inte har tagits in på något natio-&lt;br&gt;nellt program i gymnasieskolan eller en likvärdig utbildning eller har&lt;br&gt;avlagt International Baccalaureate (IB). Detsamma gäller den som har&lt;br&gt;tagits emot på ett nationellt program i gymnasieskolan eller till en lik-&lt;br&gt;värdig utbildning, men som har avbrutit utbildningen där. I fråga om&lt;br&gt;elever från särskolan gäller skyldigheten dock endast individuella pro-&lt;br&gt;gram och endast om eleven vid prövning enligt 6 kap. 7 § inte tas emot&lt;br&gt;i särskolan, därför att eleven bedöms kunna gå i gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1992/93:230.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett specialutformat program bör&lt;br&gt;i fråga om utbildningens nivå mot-&lt;br&gt;svara ett nationellt program och&lt;br&gt;därmed kunna ligga till grund för&lt;br&gt;fortsatt utbildning på högskoleni-&lt;br&gt;vå eller för yrkesverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett specialutformat program kan&lt;br&gt;utformas individuellt för en elev el-&lt;br&gt;ler gemensamt för en grupp elever.&lt;br&gt;Det skall i fråga om utbildningens&lt;br&gt;nivå motsvara ett nationellt pro-&lt;br&gt;gram och därmed kunna ligga till&lt;br&gt;grund för fortsatt utbildning på&lt;br&gt;högskolenivå eller för yrkesverk-&lt;br&gt;samhet. Styrelsen för utbildningen&lt;br&gt;skall fastställa programmål för varje&lt;br&gt;specialutformat program som er-&lt;br&gt;bjuds en grupp elever. Regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer får meddela föreskrifter&lt;br&gt;om omfattningen av ett specialutfor-&lt;br&gt;mat program och krav på förkun-&lt;br&gt;skaper på ett sådant program. Rege-&lt;br&gt;ringen får föreskriva att utbildning-&lt;br&gt;en skall omfatta minst vissa av de&lt;br&gt;ämnen som anges i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett individuellt program kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt&lt;br&gt;program eller ett specialutformat program,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. göra det möjligt för ungdomar att förena en anställning som syftar&lt;br&gt;till yrkesutbildning med studier av vissa ämnen i gymnasieskolan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avse utbildning för udda yrken och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. möta speciella behov hos eleven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen på ett specialutformat eller ett individuellt program&lt;br&gt;skall följa en plan, som skall fastställas av styrelsen för utbildningen. I&lt;br&gt;fråga om sådana individuella program som avses i tredje stycket 2 får re-&lt;br&gt;geringen föreskriva att utbildningen i skolan skall omfatta minst vissa&lt;br&gt;av de ämnen som anges i timplanerna i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskolan omfattar obligatorisk&lt;br&gt;särskola (grundsärskola och trä-&lt;br&gt;ningsskola) samt frivillig särskola&lt;br&gt;(yrkesutbildning, yrkesträning och&lt;br&gt;verksamhetsträning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskolan omfattar obligatorisk&lt;br&gt;särskola (grundsärskola och trä-&lt;br&gt;ningsskola) samt gymnasiesärskola&lt;br&gt;(nationella, specialutformade och&lt;br&gt;individuella program).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:598.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundsärskolan och tränings-&lt;br&gt;skolan skall ha nio obligatoriska&lt;br&gt;årskurser, årskurserna 1-9, och en&lt;br&gt;för eleverna frivillig årskurs, års-&lt;br&gt;kurs 10. Av dessa utgör 1-3 lågsta-&lt;br&gt;dium, 4-6 mellanstadium och 7-10&lt;br&gt;högstadium. Träningsskolan är av-&lt;br&gt;sedd för elever som inte kan gå i&lt;br&gt;grundsärskolan. Styrelsen för sär-&lt;br&gt;skolan avgör om en elev som tas&lt;br&gt;emot i särskolan skall gå i grund-&lt;br&gt;särskolan eller träningsskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frivilliga särskolan bygger&lt;br&gt;på den obligatoriska särskolan. Sty-&lt;br&gt;relsen för särskolan avgör om en&lt;br&gt;elev i den frivilliga särskolan skall&lt;br&gt;få yrkesutbildning, yrkesträning eller&lt;br&gt;verksamhetsträning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundsärskolan och tränings-&lt;br&gt;skolan skall ha nio obligatoriska&lt;br&gt;årskurser, årskurserna 1-9, och en&lt;br&gt;för eleverna frivillig årskurs, års-&lt;br&gt;kurs 10. Träningsskolan är avsedd&lt;br&gt;för elever som inte kan gå i grund-&lt;br&gt;särskolan. Styrelsen för särskolan&lt;br&gt;avgör om en elev som tas emot i&lt;br&gt;särskolan skall gå i grundsärskolan&lt;br&gt;eller träningsskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomar har rätt att efter skol-&lt;br&gt;pliktens upphörande tas emot i&lt;br&gt;den frivilliga särskolan i utbildning&lt;br&gt;som är avsedd att påbörjas fram&lt;br&gt;till och med det första kalender-&lt;br&gt;halvåret det år de fyller 20 år om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomar har rätt att efter skol-&lt;br&gt;pliktens upphörande tas emot i&lt;br&gt;gymnasiesärskolan i utbildning som&lt;br&gt;är avsedd att påbörjas fram till och&lt;br&gt;med det första kalenderhalvåret&lt;br&gt;det år de fyller 20 år om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. styrelsen för särskolan i hemkommunen bedömt att de inte kan gå&lt;br&gt;i gymnasieskolan därför att de är utvecklingsstörda och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de inte bereds utbildning i specialskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun är skyldig att er-&lt;br&gt;bjuda sådana ungdomar utbildning&lt;br&gt;under fyra år i den frivilliga särsko-&lt;br&gt;lan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En elev som har påbörjat utbild-&lt;br&gt;ning i den frivilliga särskolan före&lt;br&gt;utgången av det första kalender-&lt;br&gt;halvåret det år eleven fyller 20 år,&lt;br&gt;har rätt att fullfölja utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun är skyldig att er-&lt;br&gt;bjuda sådana ungdomar utbildning&lt;br&gt;under fyra år i gymnasiesärskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En elev som har påbörjat utbild-&lt;br&gt;ning i gymnasiesärskolan före ut-&lt;br&gt;gången av det första kalenderhalv-&lt;br&gt;året det år eleven fyller 20 år, har&lt;br&gt;rätt att fullfölja utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1992/93:230.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasiesärskolan bygger på den&lt;br&gt;obligatoriska särskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för särskolan avgör om&lt;br&gt;en elev i gymnasiesärskolan skall&lt;br&gt;gå på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ett nationellt eUer ett specialut-&lt;br&gt;format program eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ett individuellt program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen avgör vidare om eleven&lt;br&gt;inom det individuella programmet&lt;br&gt;skall få yrkesträning eller verksam-&lt;br&gt;hetsträning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall erbjuda de&lt;br&gt;elever som har bedömts kunna gå&lt;br&gt;ett nationellt program ett urval av&lt;br&gt;olika program. Antalet platser på de&lt;br&gt;olika programmen skall anpassas&lt;br&gt;med hänsyn till elevernas önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erbjudandet skall avse utbildning&lt;br&gt;som anordnas inom kommunen el-&lt;br&gt;ler i en annan kommun i enlighet&lt;br&gt;med samverkansavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den minsta garanterade undervis-&lt;br&gt;ningstiden för varje elev skall utgö-&lt;br&gt;ra 3 600 timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att ut-&lt;br&gt;bildningen i gymnasiesärskolan&lt;br&gt;skall omfatta minst vissa ämnen och&lt;br&gt;omfattningen av dessa ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fristående skolor som får bidrag för viss utbildning enligt 8 § skall, i&lt;br&gt;fråga om den utbildningen, stå under tillsyn av Statens skolverk. Sko-&lt;br&gt;lorna är i fråga om dessa utbildningar skyldiga att delta i den uppfölj-&lt;br&gt;ning och utvärdering av skolväsendet som genomförs av Statens skol-&lt;br&gt;verk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1992/93:230.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fristående skolor som avses i 8 §&lt;br&gt;är vidare skyldiga att delta i riksom-&lt;br&gt;fattande prov i den utsträckning&lt;br&gt;som föreskrivs av regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;sup&gt;n&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomar kan tas emot i en fri-&lt;br&gt;stående skola som motsvarar den&lt;br&gt;frivilliga särskolan, om styrelsen&lt;br&gt;för särskolan i hemkommunen&lt;br&gt;har bedömt att de är utvecklings-&lt;br&gt;störda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomar kan tas emot i en fri-&lt;br&gt;stående skola som motsvarar gym-&lt;br&gt;nasiesärskolan, om styrelsen för&lt;br&gt;särskolan i hemkommunen har&lt;br&gt;bedömt att de är utvecklingsstörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Komvux består av grundläggan-&lt;br&gt;de vuxenutbildning, gymnasial&lt;br&gt;vuxenutbildning och påbyggnads-&lt;br&gt;utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Komvux består av grundläggan-&lt;br&gt;de vuxenutbildning, gymnasial&lt;br&gt;vuxenutbildning och påbyggnads-&lt;br&gt;utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen i komvux skall an-&lt;br&gt;ordnas i form av kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har påbörjat utbildning&lt;br&gt;på en kurs i komvux har rätt att&lt;br&gt;fullfölja kursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undervisningen för en elev skall&lt;br&gt;dock upphöra, om eleven saknar&lt;br&gt;förutsättningar att tillgodogöra sig&lt;br&gt;utbildningen eller annars inte gör&lt;br&gt;tillfredsställande framsteg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1992/93:230.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den för vilken grundläggande&lt;br&gt;vuxenutbildning har upphört enligt&lt;br&gt;andra stycket skall på nytt beredas&lt;br&gt;sådan utbildning, om särskilda skäl&lt;br&gt;talar för detta. Den för vilken an-&lt;br&gt;nan komvux har upphört enligt&lt;br&gt;andra stycket får på nytt beredas så-&lt;br&gt;dan utbildning, om särskilda skäl&lt;br&gt;talar för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om mottagande av en&lt;br&gt;elev till gymnasial utbildning och&lt;br&gt;om intagning till sådan utbildning&lt;br&gt;avgörs av styrelsen för utbildning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om mottagande av en&lt;br&gt;elev till gymnasial utbildning och&lt;br&gt;om intagning till sådan utbildning&lt;br&gt;avgörs av styrelsen för utbildning-&lt;br&gt;en. Styrelsen beslutar även om ut-&lt;br&gt;bildningen för en elev skall upphöra&lt;br&gt;och om att på nytt bereda en elev&lt;br&gt;utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagningsorgansiationen får vara gemensam för flera kommuner&lt;br&gt;samt för gymnasial vuxenutbildning och gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens beslut om mottagande&lt;br&gt;får överklagas hos Skolväsendets&lt;br&gt;överklagandenämnd av eleven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsens beslut om mottagan-&lt;br&gt;de, om att utbildningen för en elev&lt;br&gt;skall upphöra och beslut om att inte&lt;br&gt;på nytt bereda en elev utbildning&lt;br&gt;får överklagas hos Skolväsendets&lt;br&gt;överklagandenämnd av eleven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om intagning får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särvux syftar till att ge vuxna&lt;br&gt;som är utvecklingsstörda kunska-&lt;br&gt;per och färdigheter motsvarande&lt;br&gt;de som ungdomar kan få i den&lt;br&gt;obligatoriska särskolan och i den&lt;br&gt;del av den frivilliga särskolan som&lt;br&gt;omfattar yrkesutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särvux syftar till att ge vuxna&lt;br&gt;som är utvecklingsstörda kunska-&lt;br&gt;per och färdigheter motsvarande&lt;br&gt;de som ungdomar kan få i den&lt;br&gt;obligatoriska särskolan och på na-&lt;br&gt;tionella eller specialutformade pro-&lt;br&gt;gram i gymnasiesärskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen i särvux skall an-&lt;br&gt;ordnas i form av kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1992/93:230.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undervisningens upphörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att slutföra en kurs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undervisningen i särvux skall&lt;br&gt;upphöra så snart eleven uppnått så-&lt;br&gt;dana kunskaper som utbildningen&lt;br&gt;avses ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undervisningen för en elev skall&lt;br&gt;också upphöra, om eleven saknar&lt;br&gt;förutsättningar att tillgodogöra sig&lt;br&gt;utbildningen eller annars inte gör&lt;br&gt;tillfredställande framsteg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har påbörjat utbildning&lt;br&gt;på en kurs i särvux har rätt att full-&lt;br&gt;följa kursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undervisningen för en elev skall&lt;br&gt;dock upphöra, om eleven saknar&lt;br&gt;förutsättningar att tillgodogöra sig&lt;br&gt;utbildningen eller annars inte gör&lt;br&gt;tillfredställande framsteg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den för vilken särvux har upphört enligt andra stycket får på nytt be-&lt;br&gt;redas sådan utbildning, om särskilda skäl talar för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft, om inte annat framgår nedan, den 1 juli&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelsen i 5 kap. 5 § första stycket 1 om krav på godkända&lt;br&gt;betyg i svenska, engelska och matematik skall dock inte tillämpas förrän&lt;br&gt;vid intagning till läsåret 1998/99.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Sådana utbildningar i den frivilliga särskolan som har påbörjats fö-&lt;br&gt;re den 1 juli 1994 men då ännu inte slutförts skall huvudmannen fort-&lt;br&gt;sättningsvis anordna till dess eleverna har avslutat dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. En kommun som under läsåret 1993/94 anordnade utbildning på&lt;br&gt;linjer i den frivilliga särskolan får även efter den 1 juli 1994, som alter-&lt;br&gt;nativ till de nationella programmen, anordna dessa linjer. Intagning till&lt;br&gt;årskurs 1 får dock inte ske efter läsåret 1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Ändringen i 6 kap. 3 § andra stycket, varigenom föreskriften om&lt;br&gt;stadieindelning tas bort, träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Sådant samarbetsavtal som avses i 6 kap. 10 § andra stycket får&lt;br&gt;också slutas med landsting i den mån landstinget har rätt att vara hu-&lt;br&gt;vudman för särskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommitténs förslag till läroplan för&lt;br&gt;gymnasieskolan och komvux, bearbetat av en&lt;br&gt;arbetsgrupp till att avse även&lt;br&gt;gymnasiesärskolan, särvux och statens skolor&lt;br&gt;för vuxna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar och tillägg i förhållande till Läroplanskommitténs förslag i&lt;br&gt;betänkandet Skola för bildning (SOU 1992:94) har markerats med kur-&lt;br&gt;siv stil.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till läroplan för gymnasieskolan och komvux&lt;br&gt;samt övriga frivilliga skolformer&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Gymnasieutbildning i dagens mening har sitt ursprung i två olika tradi-&lt;br&gt;tioner, båda med rötter i medeltiden. Yrkesutbildningen har sin grund i&lt;br&gt;skrå- och lärlingsväsendet där de unga fick lära sig grunderna i yrket di-&lt;br&gt;rekt i arbetslivet. Den andra traditionen utgår från katedral- och latin-&lt;br&gt;skolorna som utbildade för främst kyrkliga ändamål och de senare real-&lt;br&gt;läroverken med mer allmänbildande uppgifter. Genom ett stegvis re-&lt;br&gt;formarbete under de senaste decennierna har de två traditionerna förts&lt;br&gt;samman till en gemensam utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även undervisning av ungdomar med utvecklingsstörning har lång tradi-&lt;br&gt;tion och stark förankring i Sverige. Redan år 1886 undervisades vissa barn&lt;br&gt;och ungdomar med utvecklingsstörning. Genom 1967 års omsorgslag fick&lt;br&gt;även gravt utvecklingsstörda elever med tilläggshandikapp skolplikt och&lt;br&gt;rätt till utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasieskolan och gymnasiesärskolan för vilka denna läroplan gäller&lt;br&gt;skall ge en gemensam grund för alla ungdomar, oavsett vald inriktning.&lt;br&gt;Den skall vara likvärdig och erbjuda alla ungdomar en kvalificerad ut-&lt;br&gt;bildning. Genom att utbildningen&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; innehåller en gemensam kärna av&lt;br&gt;ämnen skall den ge en god grund för såväl yrkesliv som högskolestu-&lt;br&gt;dier. Härigenom sätts de gemensamma målen för all utbildning för ung-&lt;br&gt;domarna på ett annat sätt än tidigare i centrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala vuxenutbildningen (komvux) kom till 1968 för att&lt;br&gt;ge vuxna möjlighet till utbildning motsvarande den som gavs i ung-&lt;br&gt;domsskolan. Först år 1982 fick komvux en egen läroplan, Lvux 82, och&lt;br&gt;vuxenanpassade kursplaner. Den kommunala vuxenutbildning för vil-&lt;br&gt;ken denna läroplan gäller skall både till form och innehåll anpassas till&lt;br&gt;vuxnas behov och förutsättningar. Utbildningen skall vara likvärdig&lt;br&gt;med ungdomsskolans. Statens skolor för vuxna (SSV) erbjuder utbildning&lt;br&gt;av i huvudsak samma slag som komvux i form av distansundervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter mångårig försöksverksamhet infördes vuxenutbildning för utveck-&lt;br&gt;lingsstörda (särvux) som en reguljär skolform genom riksdagsbeslut 1988.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Uppgiften att utbildningen är treårig har strukits.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar 1991 utvidgades särvux till att gälla även vuxna med behov av utbild-&lt;br&gt;ning på en nivå som motsvarar särskolans träningsskola. Särvux för vilken&lt;br&gt;denna läroplan gäller skall både till form och innehåll anpassas till dessa&lt;br&gt;vuxnas behov och förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna läroplan gäller för såväl gymnasieskolan som komvux och öv-&lt;br&gt;riga frivilliga skolformer. Grundläggande värden och mål är gemensam-&lt;br&gt;ma för hela det frivilliga skolväsendet. Förutsättningar för en ökad sam-&lt;br&gt;verkan mellan de frivilliga skolformerna har också getts genom en ge-&lt;br&gt;mensam läroplan. Organisation, samverkan och utformning av under-&lt;br&gt;visningen är dock enligt nu gällande ansvarsfördelning främst föremål&lt;br&gt;för beslut på lokal nivå. I denna läroplan ges övergripande riktlinjer för&lt;br&gt;arbetet. Lokalt är det de professionellas ansvar att sätta upp undervis-&lt;br&gt;ningsmål och utifrån dessa välja arbetsformer samt att utforma under-&lt;br&gt;visningen efter olika elevgruppers behov och förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasieskolan är en 3-årig utbildning för ungdomar med en ge-&lt;br&gt;mensam kärna av ämnen för alla oavsett inriktning. Gymnasiesärskolan&lt;br&gt;är en 4-årig utbildning. Skolformerna skall dock utvecklas mot en kurs-&lt;br&gt;utformad organisation. Komvux, SSV och särvux är helt igenom kursut-&lt;br&gt;formade utbildningsformer där eleverna studerar enligt individuellt ut-&lt;br&gt;formade studieplaner av varierande omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skillnader mellan de olika skolformerna som behöver framgå i den&lt;br&gt;gemensamma läroplanen anges främst på så sätt att det under rektors&lt;br&gt;ansvar särskilt framhålls vad som ankommer på rektor när det gäller re-&lt;br&gt;spektive skolform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanen är det dokument som skall styra skolans verksamhet och&lt;br&gt;ange vem som har ansvar för olika delar av skolverksamheten och vad&lt;br&gt;detta ansvar innebär. Detta uttrycks dels i grundläggande värden och&lt;br&gt;principer, dels i mål och riktlinjer för verksamheten. Läroplanen ut-&lt;br&gt;trycker därmed vilka krav och förväntningar eleverna kan ställa på sko-&lt;br&gt;lan och vilka krav skolan ställer på eleverna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanen anger utbildningens värdegrund och dess mål - den bild-&lt;br&gt;ning och utbildning som samhället skall svara för. En läroplan är där-&lt;br&gt;med ett av de viktigaste kulturdokumenten i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhället förändras och utvecklingen ställer successivt nya krav på&lt;br&gt;kunskaper. Denna läroplan skall verka i ett samhälle där den samlade&lt;br&gt;kunskapen och antalet informationskällor växer snabbt. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund står gymnasie- och vuxenutbildningen inför en delvis annan&lt;br&gt;bildningsuppgift än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar i den obligatoriska skolan medför också nya krav på ef-&lt;br&gt;terföljande skolformer och motiverar en mer samlad syn på elevers kon-&lt;br&gt;tinuerliga kunskapsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreliggande läroplan för de frivilliga skolformerna skall svara både&lt;br&gt;mot en omvärld i förändring och en förändrad styrning av skolans verk-&lt;br&gt;samhet samt mot utvecklingen inom pedagogisk och ämnesdidaktisk&lt;br&gt;forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande målen för skolväsendet anges i skollagens första ka-&lt;br&gt;pitel. Dessa mål innebär bl.a. att alla ungdomar skall ha lika tillgång till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbildning. Utbildning inom varje skolform skall oavsett var den anord-&lt;br&gt;nas vara likvärdig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver dessa mål finns i denna läroplan särskilda mål för utbildningen&lt;br&gt;och riktlinjer för arbetet. De nationella utbildningsmålen utgörs av må-&lt;br&gt;len i läroplanen samt de mål i kursplanerna för de olika ämnena som&lt;br&gt;utbildningen skall sträva mot. Dessa utbildningsmål skall konkretiseras&lt;br&gt;i den lokala arbetsplanen och i de undervisningsmål som varje lärare&lt;br&gt;tillsammans med eleverna utformar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen för utbildningen är organiserade i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- mål för utbildningen i sin helhet - läroplanen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- mål för gymnasieskolans nationella program samt mål för komvux&lt;br&gt;och dess olika delar - programmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- mål för utbildningen i enskilda ämnen och ämnesområden - kurs-&lt;br&gt;planerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanen är utformad på följande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis anges den värdegrund som skolans arbete skall vila på&lt;br&gt;och de uppgifter skolan har. De mål och riktlinjer som därpå följer&lt;br&gt;skall förstås mot denna bakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen anger vad skolan skall arbeta mot och sträva efter. De uttrycks&lt;br&gt;i kunskaper, färdigheter och erfarenheter som eleverna skall skaffa sig i&lt;br&gt;utbildningen. Riktlinjerna är utformade så att ansvarsfördelningen i&lt;br&gt;skolan framgår tydligt. Ansvaret för att skolans arbete bedrivs i riktning&lt;br&gt;mot målen åvilar såväl skolhuvudmannen som skolans personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål och riktlinjer är grupperade i fyra områden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ Kunskaper och färdigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ Normer och värden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ Elevernas ansvar och inflytande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ Utbildningsval - arbetsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter ges riktlinjer för rektors särskilda ansvar samt riktlinjer för&lt;br&gt;betyg och bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har från den 1 juli 1991 ett odelat ansvar för att skol-&lt;br&gt;verksamheten genomförs i enlighet med lag och förordning. Senast den&lt;br&gt;1 januari 1996 skall kommunerna ta över ansvaret för gymnasiesärskolan&lt;br&gt;och särvux. Denna läroplan är anpassad till den nya ansvarsfördelningen&lt;br&gt;och till en mål- och resultatorienterad styrning av skolan. Den anger&lt;br&gt;värden, mål och grundläggande riktlinjer för arbetet i gymnasieskolan&lt;br&gt;och komvux samt övriga frivilliga skolformer och klargör även ansvars-&lt;br&gt;förhållanden. Det ankommer på lärare och skolledare att tillsammans&lt;br&gt;med eleverna välja arbetsmetoder och arbetsformer för att nå målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bilaga 1 till läroplanen anges de styrdokument och definieras de be-&lt;br&gt;grepp som ansvarsfördelning och styrning vilar på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har som nation förbundit sig att följa vissa internationella&lt;br&gt;överenskommelser. Av betydelse för skolan är främst sådana som har&lt;br&gt;sin grund i de mänskliga fri- och rättigheterna som de proklamerades&lt;br&gt;av Förenta Nationerna den 10 december 1948. De är förankrade i vårt&lt;br&gt;rättsliga och politiska system och ger uttryck för det svenska folkets&lt;br&gt;ställningstaganden i dessa frågor. De utgör därför en given grund för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skolans verksamhet. I bilaga 2 anges vissa internationella överenskom-&lt;br&gt;melser som Sverige anslutit sig till och åtagit sig att verka för inom bl.a.&lt;br&gt;skolans område.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Skolans värdegrund och uppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund. En demokrati&lt;br&gt;är inte värdeneutral, den speglar samhälleliga värden som historiskt&lt;br&gt;vuxit fram. Skollagen fastslår att verksamheten i skolan skall utformas i&lt;br&gt;överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att&lt;br&gt;var och en som verkar i skolan skall främja aktning för varje människas&lt;br&gt;egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö. Dessa värden utgör&lt;br&gt;grunden för det kulturarv skolväsendet skall förmedla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människolivets okränkbarhet, individens frihet, solidaritet med svaga&lt;br&gt;och utsatta och alla människors lika värde utgör kärnan i de värden&lt;br&gt;skolan skall gestalta och förmedla. Tillsammans med aktningen för var-&lt;br&gt;je människas egenvärde och respekten för det levande utgör de den etis-&lt;br&gt;ka grunden för skolans arbete. Det är värden som bland annat genom&lt;br&gt;kristen etik och västerländsk humanism har en djup förankring i vårt&lt;br&gt;land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principerna om öppenhet och respekt för människor med olika vär-&lt;br&gt;deringar och ursprung hör till grunderna för demokratin. Ingen skall i&lt;br&gt;skolan behöva utsättas för mobbning eller trakasserier. Fientlighet mot&lt;br&gt;eller avståndstagande från det som är annorlunda måste i skolan bemö-&lt;br&gt;tas med kunskap, öppen diskussion och medmänsklighet som främsta&lt;br&gt;vapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom internationaliseringen och en stor rörlighet över gränserna&lt;br&gt;ställs höga krav på förmågan att leva med kulturell mångfald och se den&lt;br&gt;som en positiv kraft. Skolan har som social och kulturell mötesplats en&lt;br&gt;möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbe-&lt;br&gt;tar där. Medvetenhet och kunskap om kulturarvet - såväl det svenska&lt;br&gt;som från den vidare kulturkrets vi tillhör - och en trygg identitet är&lt;br&gt;viktiga att utveckla tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in&lt;br&gt;i andras villkor och värderingsgrunder. Kontakter med skolor och ele-&lt;br&gt;ver i andra länder bidrar till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolan skall vara öppen för och uppmuntra att skilda uppfattningar&lt;br&gt;framförs och hävda betydelsen av personliga ställningstaganden. I frågor&lt;br&gt;där det föreligger olika uppfattningar skall undervisningen alltid vara&lt;br&gt;saklig och allsidig. Alla som verkar i skolan skall dock alltid hävda vårt&lt;br&gt;samhälles väsentliga värden och klart ta avstånd från det som strider&lt;br&gt;mot dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolan skall verka för jämställdhet mellan kvinnor och män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och be-&lt;br&gt;hov. Alla skall oberoende av kön, boendeort, sociala och ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet.&lt;br&gt;Utbildningen inom varje skolform skall oavsett var i landet den anord-&lt;br&gt;nas vara likvärdig. Normerna för likvärdigheten anges genom de natio-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nellt fastställda målen. Men likvärdig utbildning innebär inte att under-&lt;br&gt;visningen varhelst den erbjuds skall utformas på samma sätt. Hänsyn&lt;br&gt;skall tas till elevers olika förutsättningar. Det finns också olika vägar att&lt;br&gt;nå målen. Med dessa utgångspunkter kan undervisningen aldrig bli lika&lt;br&gt;för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolan skall klargöra för eleverna vilka mål utbildningen har, vilka&lt;br&gt;krav den ställer och vilka rättigheter och skyldigheter eleverna har. Det&lt;br&gt;är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla grundläggande demo-&lt;br&gt;kratiska värden. Undervisningen måste bedrivas enligt demokratiska&lt;br&gt;principer och i demokratiska arbetsformer och utveckla elevernas för-&lt;br&gt;måga och vilja att ta personligt ansvar för sina studier. Elevernas an-&lt;br&gt;svarstagande och rätt till inflytande och påverkan förutsätter att mål, in-&lt;br&gt;nehåll och arbetsformer tydligt anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuduppgiften för de frivilliga skolformerna är att ge eleverna kun-&lt;br&gt;skaper och färdigheter. Utbildningen skall främja elevernas utveckling&lt;br&gt;till ansvarskännande människor som aktivt deltar i och utvecklar yrkes-&lt;br&gt;och samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla ungdomar i gymnasieskolan och gymnasiesärskolan skall ges möj-&lt;br&gt;lighet till en harmonisk utveckling. De skall få en sådan grund för ett&lt;br&gt;livslångt lärande att de har beredskap för den omställning som krävs&lt;br&gt;när betingelser i arbetsliv och samhällsliv förändras. Genom komvux,&lt;br&gt;SSV och särvux skall vuxna kunna komplettera och bygga på sin utbild-&lt;br&gt;ning för att på samma sätt kunna utvecklas i arbetsliv och samhällsliv.&lt;br&gt;Det kan gälla grundläggande basfärdigheter såväl som yrkesutbildning&lt;br&gt;och behörighetskomplettering. Komvux, SSV och särvux skall i första&lt;br&gt;hand erbjuda utbildning till dem som fått minst av utbildningsresurser-&lt;br&gt;na i samhället och anpassa undervisningen och villkoren till dessa mål-&lt;br&gt;grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolan har uppgiften att dels överföra värden, kunskaper och färdig-&lt;br&gt;heter, dels förbereda för att leva, arbeta och verka i det framtida sam-&lt;br&gt;hället. Skolan skall förmedla sådana mer beständiga kunskaper och fär-&lt;br&gt;digheter som utgör den gemensamma referensram som alla i samhället&lt;br&gt;behöver. Eleverna skall också kunna orientera sig i en komplex verklig-&lt;br&gt;het med stort informationsflöde och snabb förändringstakt. Studiefär-&lt;br&gt;digheter och förmåga att tillägna sig och använda ny kunskap blir där-&lt;br&gt;för viktiga. Det är också nödvändigt att kritiskt kunna granska fakta och&lt;br&gt;förhållanden och inse konsekvenserna av olika alternativ. Eleverna skall&lt;br&gt;på så vis tillägna sig ett alltmer vetenskapligt sätt att tänka och arbeta.&lt;br&gt;Eleverna inom gymnasiesärskolan skall tillägna sig ett alltmer undersökan-&lt;br&gt;de sätt att tänka och arbeta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar i arbetslivet, ny teknologi, internationaliseringen och&lt;br&gt;miljöfrågornas komplexitet ställer krav på människors kunskaper. Detta&lt;br&gt;ställer också krav på deras förmåga att ta initiativ och ansvar och på att&lt;br&gt;kunna arbeta och lösa problem både självständigt och tillsammans med&lt;br&gt;andra. Sambanden mellan lokala, regionala, nationella och globala frå-&lt;br&gt;gor måste uppmärksammas. Internationella kontakter, utbildningsutby-&lt;br&gt;te och praktik i andra länder skall främjas. Utvecklingen i yrkeslivet in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nebär bl.a. gränsöverskridanden mellan olika yrkesområden samt krav&lt;br&gt;på medvetenhet om sin egen och andras kompetens. Detta ställer i sin&lt;br&gt;tur krav på skolans arbetsformer och arbetsorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De etiska perspektiven är av betydelse i många av de frågor som tas&lt;br&gt;upp i skolan. Undervisningen i olika ämnen skall därför behandla dessa&lt;br&gt;perspektiv och ge en grund för och främja elevernas förmåga till per-&lt;br&gt;sonliga ställningstaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig uppgift för skolan är att ge överblick och sammanhang. I&lt;br&gt;undervisningen i skolans ämnen skall läggas ett historiskt perspektiv,&lt;br&gt;som bland annat låter eleverna utveckla en beredskap inför framtiden&lt;br&gt;och som främjar förmågan till dynamiskt tänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje elev skall få stimulans att utvecklas efter sina förutsättningar&lt;br&gt;och skall möta respekt för sin person och sitt arbete. Detta grundlägger&lt;br&gt;en positiv attityd till lärande och kan återskapa en sådan attityd hos ele-&lt;br&gt;ver med negativa skolerfarenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolan kan inte själv förmedla alla de kunskaper och färdigheter som&lt;br&gt;eleverna kommer att behöva. Det väsentliga är att skolan skapar de bäs-&lt;br&gt;ta samlade betingelserna för elevernas bildning, tänkande och kunskaps-&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen som helhet måste utvecklas för att svara mot uppställda&lt;br&gt;mål. Därvid skall den ta tillvara kunskaper och erfarenheter bland an-&lt;br&gt;nat från det övriga arbetslivet. Den värld eleven möter i skolan och det&lt;br&gt;arbete eleven deltar i skall till sin form och sitt innehåll förbereda för&lt;br&gt;vuxenlivet. Utprövande av nya metoder, utvärdering och ifrågasättande&lt;br&gt;är nödvändigt inte bara för elevernas utan också för skolans utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Mål och riktlinjer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kunskaper och färdigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frivilliga utbildningen skall med med utgångspunkt i elevernas tidi-&lt;br&gt;gare skolgång fördjupa och utveckla deras kunskaper och färdigheter&lt;br&gt;som förberedelse för högre utbildning, samhällsliv och yrkesliv.&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävan i skolan skall vara att eleven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ tillägnar sig goda kunskaper och färdigheter i de ämnen som ingår&lt;br&gt;i elevens studieprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ kan använda kunskaper som redskap för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- formulera och pröva antaganden och lösa problem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- reflektera över erfarenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kritiskt granska och värdera påståenden och förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- genomföra och lösa praktiska problem och arbetsuppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ utvecklar insikten om sitt eget sätt att lära och förmågan att utvär-&lt;br&gt;dera sitt eget lärande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; En mening struken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ utvecklar förmågan att arbeta såväl självständigt som tillsammans&lt;br&gt;med andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ har kunskaper om internationell samverkan och globala samband&lt;br&gt;samt om förutsättningar för en god miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ känner till grunderna för samhällets lagar och regler samt sina rät-&lt;br&gt;tigheter och skyldigheter i skolan och samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning gäller särskilt en&lt;br&gt;strävan mot att eleven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ kan överblicka större kunskapsfält och utvecklar ett alltmer veten-&lt;br&gt;skapligt sätt att arbeta och tänka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ utvecklar kunskaper för ett föränderligt yrkesliv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ ökar sin förmåga att självständigt formulera ståndpunkter grundade&lt;br&gt;på såväl empirisk kunskap, kritisk analys som förnuftsmässiga och&lt;br&gt;etiska överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ kan använda kunskaper som redskap för att formulera och pröva&lt;br&gt;hypoteser och lösa problem både självständigt och tillsammans&lt;br&gt;med andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ kan kommunicera på minst två främmande språk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ har en god insikt i centrala delar av det svenska och västerländska&lt;br&gt;kulturarvet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utbildning inom gymnasiesärskolan gäller särskilt en strävan mot att&lt;br&gt;eleven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ utvecklar en medvetenhet om sig själv som person och om sina förut-&lt;br&gt;sättningar och möjligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ utvecklar kunskaper för ett meningsfullt vuxenliv i arbete, boende och&lt;br&gt;fritid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ kan kommunicera och behärska det svenska språketlteckenspråk eller&lt;br&gt;alternativ kommunikation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ kan använda kunskaper som redskap för att lösa problem i vardagsli-&lt;br&gt;vet självständigt eller i samverkan med andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läraren skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ utgå från den enskilda elevens behov, förutsättningar, erfarenheter&lt;br&gt;och tänkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ stärka varje elevs självförtroende och vilja och förmåga att lära&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ organisera arbetet så att eleven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utvecklas efter sina egna förutsättningar och samtidigt stimule-&lt;br&gt;ras att använda och utveckla hela sin förmåga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskaps-&lt;br&gt;utvecklingen går framåt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- får stöd i sin språk- och kommunikationsutv&amp;amp;Ming&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- successivt får fler och större självständiga uppgifter och ökat&lt;br&gt;eget ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ allsidigt bedöma elevens kunskapsutveckling och föra en fortlöpan-&lt;br&gt;de dialog med eleven om denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ i undervisningen skapa en sådan balans mellan teoretiska och&lt;br&gt;praktiska kunskaper som främjar elevernas lärande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ tydliggöra vilka värderingar och perspektiv kunskaperna vilar på&lt;br&gt;och låta eleven ta ställning till hur kunskaper kan användas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ stimulera, handleda och stödja eleven och ge särskilt stöd till elever&lt;br&gt;med svårigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ samverka med andra lärare i arbetet för att nå utbildningsmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla som arbetar i skolan skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ hjälpa elever som är i behov av särskilt stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ samverka för att göra skolan till en lärande miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normer och värden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolan skall aktivt och medvetet påverka och stimulera ungdomar och&lt;br&gt;vuxna att vilja omfatta demokratins grundläggande värderingar och låta&lt;br&gt;dessa komma till uttryck i praktisk vardaglig handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävan i skolan skall vara att eleven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ vidareutvecklar förmågan att göra medvetna etiska ställningstagan-&lt;br&gt;den grundade på kunskaper och personliga erfarenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ respekterar andra människors integritet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och medverkar&lt;br&gt;till att bistå människor med problem och svårigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ kan leva sig in i och förstå hur andra människor har det och ut-&lt;br&gt;vecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ visar respekt för och omsorg om såväl närmiljön som miljön i ett&lt;br&gt;vidare perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läraren skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ klargöra och med eleverna diskutera det svenska samhällets grund-&lt;br&gt;läggande värden och konsekvenserna av dessa för det personliga&lt;br&gt;handlandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ öppet redovisa och tillsammans med eleverna analysera skiljaktiga&lt;br&gt;värderingar, uppfattningar och problem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ klargöra skolans normer och hur dessa är en grund för arbetet&lt;br&gt;samt tillsammans med eleverna diskutera och utveckla regler för&lt;br&gt;arbetet och samvaron i gruppen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ visa respekt för den enskilda eleven och i det vardagliga arbetet ut-&lt;br&gt;gå från ett demokratiskt förhållningssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla som arbetar i skolan skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ utveckla elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar&lt;br&gt;för människor också utanför den närmaste gruppen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ i arbetet med eleverna verka för solidaritet med eftersatta grupper&lt;br&gt;både i och utanför vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevernas ansvar och inflytande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De demokratiska principerna om att kunna påverka, ta ansvar och vara&lt;br&gt;delaktig måste omfatta alla elever. Elevernas ansvar för att planera och&lt;br&gt;genomföra sina studier och delta i undervisningen samt deras inflytande&lt;br&gt;på såväl innehåll som former skall vara bärande principer i utbildning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävan i skolan skall vara att eleven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ tar personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ aktivt utövar inflytande över sin utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ autifrån kunskap om demokratins principer vidareutvecklar sin&lt;br&gt;förmåga att arbeta i demokratiska former&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ utvecklar sitt kunnande om och sin vilja att aktivt bidra till en för-&lt;br&gt;djupad demokrati i arbetsliv och samhällsliv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ stärker sin tilltro till att själv och tillsammans med andra kunna ta&lt;br&gt;ansvar och påverka sina villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läraren skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ utgå från att eleverna kan och vill ta personligt ansvar för sin inlär-&lt;br&gt;ning och sitt arbete i skolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ se till att alla elever, oavsett kön och social och kulturell bakgrund&lt;br&gt;får ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och innehåll i&lt;br&gt;undervisningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ svara för att eleverna får pröva olika arbetssätt och arbetsformer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ tillsammans med eleverna planera och utvärdera undervisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla som arbetar i skolan skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ verka för att demokratiska arbetsformer utvecklas och praktiseras i&lt;br&gt;skolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ gemensamt med eleverna ta ansvar för den sociala, kulturella och&lt;br&gt;fysiska skolmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsval - arbetsliv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De frivilliga skolformerna skall nära samverka med arbetslivet, med hög-&lt;br&gt;skolan och med det omgivande samhället i övrigt. Detta krävs för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eleverna skall få en utbildning av hög kvalitet och få underlag för val av&lt;br&gt;kurser, fortsatta studier eller yrkesverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävan i skolan skall vara att eleven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ utvecklar sin självkännedom och sin förmåga till individuell stu-&lt;br&gt;dieplanering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ medvetet kan ta ställning till fortsatt studie- och yrkesinriktning&lt;br&gt;på grundval av samlade erfarenheter, kunskaper och aktuell infor-&lt;br&gt;mation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ ökar förmågan att analysera olika valmöjligheter och bedöma vilka&lt;br&gt;konsekvenser dessa kan medföra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ får kännedom om arbetslivets villkor särskilt inom sitt studieområ-&lt;br&gt;de samt om möjligheter till utbildning, praktik m.m. i andra län-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läraren skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ i undervisningen utnyttja kunskaper och erfarenheter av arbets-&lt;br&gt;och samhällsliv som eleverna har eller skaffar sig under utbild-&lt;br&gt;ningens gång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ bidra med underlag för elevernas val av utbildning och yrke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ utveckla kontakter med högskolan samt med handledare och andra&lt;br&gt;inom arbetslivet som kan bidra till att målen för undervisningen&lt;br&gt;nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syopersonalen skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ informera och vägleda eleverna inför val av fortsatt utbildning och&lt;br&gt;yrkesverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ vara till stöd för den övriga personalens studie- och yrkesoriente-&lt;br&gt;rande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All personal skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ sträva efter att utnyttja de tillgångar i utbildningen som kontakter&lt;br&gt;med arbets-, förenings- och kulturlivet kan utgöra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ bidra till att motverka sådana begränsningar i elevens studie- och&lt;br&gt;yrkesval som grundar sig på kön eller social eller kulturell bak-&lt;br&gt;grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rektors ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rektor har ansvar för att lokal arbetsplan upprättas, där de nationella&lt;br&gt;målen konkretiseras i undervisningsmål och verksamhetsmål och för att&lt;br&gt;arbetsplanen fortlöpande följs upp och utvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rektor har ett övergripande ansvar för att verksamheten som helhet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inriktas på att nå de nationella målen. Rektor har därvid, inom givna&lt;br&gt;ramar, ett särskilt ansvar för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ utbildningen organiseras så att den så långt möjligt anpassas efter&lt;br&gt;elevernas önskemål och val av kurser och så att återvändsgränder i&lt;br&gt;studiegången undviks&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ undervisningens uppläggning, innehåll och arbetsformer anpassas&lt;br&gt;efter elevernas skiftande behov och förutsättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ arbetsmiljön i skolan utformas så att eleverna får tillgång till hand-&lt;br&gt;ledning och läromedel av god kvalitet samt andra medel för att&lt;br&gt;själva kunna söka och utveckla kunskaper, bl.a. bibliotek, datorer&lt;br&gt;och andra tekniska hjälpmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ lärare och annan personal får möjligheter till den utveckling och&lt;br&gt;fortbildning som krävs för att de professionellt skall kunna genom-&lt;br&gt;föra sina uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ undervisning och elewårdsverksamhet utformas så att elever som&lt;br&gt;behöver särskilt stöd och hjälp får detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ varje elev vid olika tillfällen under utbildningen i dialog med sko-&lt;br&gt;lan gör upp en individuell studieplan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ eleverna får information inför studiernas början, får en väl utfor-&lt;br&gt;mad introduktion i studierna och i ämnet/kursen och får stöd att&lt;br&gt;formulera mål för sina studier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ samverkan med högskolan och arbetslivet utanför skolan utvecklas&lt;br&gt;så att eleverna får en kvalitativt god utbildning samt en förberedel-&lt;br&gt;se för yrkesverksamhet och fortsatt utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ den studie- och yrkesorienterande verksamheten organiseras så att&lt;br&gt;eleverna får vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och&lt;br&gt;inför val av fortsatt utbildning och yrke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ stimulera till internationella kontakter, samverkan och utbyte i ut-&lt;br&gt;bildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rektor har när det gäller gymnasieskolan och gymnasiesärskolan ett&lt;br&gt;särskilt ansvar för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ föräldrar får information om och inflytande över elevernas skol-&lt;br&gt;gång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ skolans arbete med kunskapsområden, där flera ämnen skall bidra,&lt;br&gt;samordnas så att de blir en helhet för eleven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ eleverna får kunskaper inom områdena sex och samlevnad, ANT&lt;br&gt;(alkohol, narkotika och tobak), trafikfrågor samt bok- och biblio-&lt;br&gt;tekskunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rektor har när det gäller gymnasiesärskolan dessutom ett ansvar för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ varje elev ges stöd vid arbetsplatsförlagd utbildning och praktik och&lt;br&gt;senare vid utslussning till arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rektor har när det gäller komvux, SSV och särvux ett särskilt ansvar&lt;br&gt;för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ utbildningen erbjuds på ett sådant sätt att vuxna kan delta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ utbildningen organiseras så att elever kan börja på en nivå som be-&lt;br&gt;stäms av deras förkunskaper och avsluta den efter de studier som&lt;br&gt;svarar mot den enskildes behov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ vuxna med kort eller bristfällig utbildning får stöd i att påbörja&lt;br&gt;och genomföra utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betyg och bedömning&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Varken Läroplanskommittén eller Utbildningsdepartementets arbetsgrupp&lt;br&gt;har lämnat textförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A.l Prop. 1992/93:250&lt;br&gt;Bilaga A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsmålen anger de värden och principer undervisningen skall&lt;br&gt;omfatta och de kunskaper och färdigheter eleven skall ha kännedom&lt;br&gt;om och behärska efter avslutad skolgång. Grunden för skolans mål och&lt;br&gt;arbete anges i skollagens första kapitel 2 och 9 §§. Målen utvecklas i tre&lt;br&gt;steg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna läroplan anges de mål som gäller för utbildningen i sin hel-&lt;br&gt;het. Här anges också de grundläggande riktlinjer som gäller för arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• I programmålen anges mål för vart och ett av de nationella pro-&lt;br&gt;gram inom gymnasial utbildning samt mål m.m. för komvux och&lt;br&gt;dess olika delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• I kursplanerna anges hur dessa mål kommer till uttryck i enskilda&lt;br&gt;ämnen och ämnesgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Den lokala arbetsplanen utgör en konkretisering för den enskilda&lt;br&gt;skolenheten av läroplan och kursplaner och den kommunala skol-&lt;br&gt;planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen tar målen gestalt i planeringen och genomförandet av un-&lt;br&gt;dervisningen i enskilda ämnen, ämnesområden, teman och i olika ar-&lt;br&gt;betsuppgifter för eleverna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett stöd för den lokala skolenhetens planering, arbete med den&lt;br&gt;lokala arbetsplanen, uppföljning och utvärdering skall Skolverket utge&lt;br&gt;kommentarer och referensmaterial. Detta utgörs av kommentarer till lä-&lt;br&gt;roplan och kursplaner och redovisar resultat från forsknings- och ut-&lt;br&gt;vecklingsarbete och exempel på olika lösningar, metoder och arbetssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall upprätta en skolplan. Skolplanen antas av kommun-&lt;br&gt;fullmäktige. I denna skall anges hur kommunens skolväsende skall ge-&lt;br&gt;staltas och utvecklas. Det skall särskilt framgå vilka åtgärder kommu-&lt;br&gt;nen avser att vidta för att de nationella målen skall uppnås. Kommunen&lt;br&gt;skall kontinuerligt följa upp och utvärdera skolplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Timplanerna garanterar varje elev en minsta undervisningstid i olika&lt;br&gt;ämnen. Genom fördelningen av tiden anges också balansen mellan oli-&lt;br&gt;ka ämnen. Timplanerna fyller en viktig roll för att eleverna skall få en&lt;br&gt;likvärdig utbildning. För komvux utgör timplanerna en rekommenda-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undervisningsmål är de mål som den enskilde läraren tillsammans&lt;br&gt;med eleverna ställer upp för undervisningen. Det sker genom val av&lt;br&gt;stoff, sekvensering och organiserande av stoffet samt val av undervis-&lt;br&gt;ningsmetod. Det är varje lärares skyldighet att tillsammans med elever-&lt;br&gt;na utforma sina undervisningsmål och genomföra sin undervisning ut-&lt;br&gt;ifrån de i läroplan och kursplaner fastställda utbildningsmålen. Lärome-&lt;br&gt;del är sådant som lärare och elever väljer att använda för att uppnå&lt;br&gt;uppsatta mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella överenskommelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till utgångspunkterna för läroplaner och kursplaner hör också ett antal&lt;br&gt;grunddokument som Sverige undertecknat i internationella fördrag och&lt;br&gt;konventioner. Dels utgör dessa en grund för skrivningarna i läroplaner&lt;br&gt;och kursplaner, dels har Sverige åtagit sig att i utbildningen föra ut kän-&lt;br&gt;nedomen om dokumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dokument som det åligger lärare och rektor att beakta är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna (antagen av FN:s&lt;br&gt;generalförsamling år 1948)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ Konventionen om barnets rättigheter (antagen av FN:s generalför-&lt;br&gt;samling år 1989)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ Rekommendation om utbildning för internationell förståelse, sam-&lt;br&gt;arbete och fred och undervisning om de mänskliga rättigheterna&lt;br&gt;och grundläggande friheterna (antagen av UNESCO:s generalkon-&lt;br&gt;ferens år 1974)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;★ Deklaration och rekommendationer om undervisning i miljöfrågor&lt;br&gt;(antagen vid UNESCO:s ministerkonferens i Tblisi år 1977).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utbildningsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 maj 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Friggebo, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,&lt;br&gt;Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Könberg, Odell, P. Westerberg,&lt;br&gt;Ask.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Ask anmäler fråga om en ny läroplan och ett nytt betygssystem&lt;br&gt;för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen&lt;br&gt;om en ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, kom-&lt;br&gt;vux, gymnasiesärskolan och särvux i enlighet med bilagan till detta pro-&lt;br&gt;tokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur protokollet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ..................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning ......................... 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kompetens för nästa sekel........................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den nya läroplanens innehåll och struktur ............. 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 En gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna . .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Läroplanens principiella uppbyggnad .............. 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Särskilda mål ................................ 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Mål och riktlinjer ............................ 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.1 Kunskaper ............................. 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.2 Normer och värden....................... 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.3 Elevernas ansvar och inflytande ............. 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.4 Utbildningsval - arbetsliv .................. 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.5 Rektors ansvar .......................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.6 Betyg och bedömning ..................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Internationella överenskommelser ................ 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;En mer kursutformad gymnasieskola ................. 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 En mer kursutformad gymnasieskola inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;programramen ............................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Organisatoriska frågor ......................... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Flexibilitet för eleverna ........................ 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Ett system med gymnasiepoäng .................. 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Eleverna bör ha en individuell studieplan .......... 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 Behovet av syo ............................... 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kursplaner i en mål- och resultatstyrd och mer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kursutformad gymnasial utbildning .................. 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Kursplan för kurs ............................ 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Målstyrning eller tidsstyrning? ................... 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Timplanebestämmelser ......................... 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Förstärkning av undervisningen i svenska .......... 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 Förstärkning av undervisningen i engelska och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra främmande språk ........................ 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Betyg och provprogram för gymnasial utbildning ........ 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Ett nytt betygssystem .......................... 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Prov och utvärdering .......................... 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gymnasiesärskolan ............................... 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 Namnfrågan ................................. 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Utveckling av gymnasiesärskolan ................. 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Ämnen, kursplaner och timplaner ................ 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 Arbetsplatsförlagd utbildning .................... 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 Betyg ...................................... 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6 En lagteknisk fråga ........................... 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa komvux- och särvuxfrågor ..................... 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 Programmål, kursplaner och timplaner ............ 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Vissa ytterligare frågor om betygssystem och kurser ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lärare ...................................... 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 Professionalitet ............................... 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 Lektorer.................................... 81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 Kompetensutveckling för&amp;nbsp;skolans personal .......... 84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Ikraftträdande och genomförande .................... 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Upprättat lagförslag............................... 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;Specialmotivering ................................ 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;Ärendet till riksdagen ............................ 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag ............................. 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga A Läroplanskommitténs förslag till läroplan för&lt;br&gt;gymnasieskolan och komvux, bearbetat&lt;br&gt;av en arbetsgrupp till att avse även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gymnasiesärskolan, särvux och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens skolor för vuxna ....................... 112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur regeringsprotokollet 1993-05-19 &amp;nbsp;............... 126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 43825, Stockholm 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Läroplanskommitténs&lt;br&gt;betänkande (SOU 1992:94) Skola för bildning&lt;br&gt;Uppdraget&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén har främst haft till uppgift att utarbeta förslag till&lt;br&gt;läroplaner för grundskolan, gymnasieskolan och komvux samt till timp-&lt;br&gt;lan och kursplaner för grundskolan. Vidare har den haft att utarbeta&lt;br&gt;förslag till utgångspunkter för den skolförberedande verksamheten och&lt;br&gt;förslag till förstärkt undervisning i svenska och språk i de olika skolfor-&lt;br&gt;merna. Kommittén har även haft vissa andra uppdrag som rör den gym-&lt;br&gt;nasiala utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bakgrund och motiv&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett läroplansarbete handlar ytterst om frågor kring utbildningens grund&lt;br&gt;och vad ett offentligt skolväsende kan göra och skall göra. Det handlar&lt;br&gt;också om bildning i dess djupaste och vidaste mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån detta har kommittén haft följande frågor som utgångspunkter&lt;br&gt;för sitt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vilka uppgifter blir viktiga och möjliga för skolan att ha i framti-&lt;br&gt;den?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vilka mål skall skolan ha och hur skall de utformas?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vilket innehåll skall väljas ut för lärande och hur skall det organi-&lt;br&gt;seras?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vad skall styras nationellt och vilken frihet skall finnas lokalt?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med en ny läroplan kan aldrig ske förutsättningslöst. Nu gäl-&lt;br&gt;lande läroplaner och den utbildningsdiskussion som pågår inom och ut-&lt;br&gt;om landets gränser måste utgöra en utgångspunkt. Hänsyn måste också&lt;br&gt;tas till hur ansvaret för skolans utveckling nu är fördelat mellan politi-&lt;br&gt;ker och professionella, mellan stat och kommun. Hänsyn måste vidare&lt;br&gt;tas till behovet av att säkerställa en likvärdig och kvalitativt god utbild-&lt;br&gt;ning över hela landet och att samtidigt ge utrymme för en lokal och in-&lt;br&gt;dividuell valfrihet. Andra viktiga utgångspunkter är den övergripande&lt;br&gt;struktur som beslutade reformer utgör, de förändringar som skett och&lt;br&gt;sker i skolans omvärld liksom aktuell forskning om kunskap och läran-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Läroplaner och skolans uppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Läroplaner är viktiga i ett pluralistiskt samhälle för att fastställa och le-&lt;br&gt;gitimera såväl skolans värdegrund som urvalet och organisationen av in-&lt;br&gt;nehållet i skolan. En läroplan måste sålunda innehålla både värden och&lt;br&gt;mål. I skollagen anges de grundläggande värden som skall gälla för det&lt;br&gt;offentliga skolväsendet: lika tillgång till utbildning, likvärdig utbildning,&lt;br&gt;grundläggande demokratiska värderingar, varje människas egenvärde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1 saml. Nr 220, 250 bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;respekt för vår gemensamma miljö. Sådana värden, som även kommer&lt;br&gt;till uttryck i bl.a. grundlagen, i FN:s deklaration om de mänskliga rät-&lt;br&gt;tigheterna och i FN:s konvention om barnets rättigheter, kan kallas&lt;br&gt;oförytterliga, genom att de i en given kulturkrets gäller under alla om-&lt;br&gt;ständigheter. De kan aldrig sättas ur spel, även om de under vissa om-&lt;br&gt;ständigheter kan te sig opraktiska, oekonomiska eller onyttiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål anger däremot sådant som skall uppnås eller eftersträvas. Målen i&lt;br&gt;läroplanen, och i kursplanerna, skall inte sätta ett tak för kunskapsut-&lt;br&gt;vecklingen. Utöver värden och mål skall läroplanen innehålla riktlinjer&lt;br&gt;för arbetet i skolan. Riktlinjerna avser rättesnören eller principer för&lt;br&gt;arbetet i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har läroplans- och kursplanearbete länge betraktats som en&lt;br&gt;angelägenhet för politiker, adminstratörer och ämnesexperter. De som&lt;br&gt;är verksamma i skolan har förväntats ”förverkliga” läroplanen. En kon-&lt;br&gt;sekvens av den förändrade styrningen av det offentliga skolväsendet och&lt;br&gt;av de nya möjligheterna att etablera fristående skolor är att skolans per-&lt;br&gt;sonal fått ett större ansvar för hur stoff väljs ut och organiseras och för&lt;br&gt;val av arbetssätt och metoder. Lärare och elever får anledning att arbeta&lt;br&gt;med frågor som tidigare i hög grad skötts av den centrala skoladmini-&lt;br&gt;strationen och läromedelsförlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förändrade styrningen ger förnyad aktualitet också åt frågan om&lt;br&gt;likvärdighet och valfrihet. Likvärdighet har varit ett centralt begrepp&lt;br&gt;för utvecklingen av svensk skola, och har motiverat en lång rad av stat-&lt;br&gt;liga insatser för att styra den svenska skolan. Frågan om valfrihet har&lt;br&gt;emellertid också varit central i diskussionen om skolan och har under&lt;br&gt;årens lopp tagit sig olika uttryck. De gångna årens erfarenheter visar att&lt;br&gt;frågor om likvärdighet och valfrihet är lika viktiga som någonsin tidiga-&lt;br&gt;re.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den obligatoriska skolan skall ge alla barn och ungdomar en gemen-&lt;br&gt;sam grund att stå på, men möjligheterna att på lokalt och enskilt initia-&lt;br&gt;tiv utforma en skola som präglas av rik mångfald och variation måste&lt;br&gt;också säkerställas. Förslagen till nya måldokument måste därför utfor-&lt;br&gt;mas så att nationell likvärdighet bevaras och att utrymme finns för lokal&lt;br&gt;och individuell frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Kunskap och färdigheter” och ”fostran” har angetts som skolans hu-&lt;br&gt;vuduppgifter i nästan alla styrdokument för skolan. Dessa uppgifter har&lt;br&gt;ibland ställts mot varandra, men motsättningen dem emellan är sken-&lt;br&gt;bar. All undervisning innebär fostran i någon mening. Bakom detta&lt;br&gt;ryms emellertid frågor som en större läroplansförändring väcker och&lt;br&gt;som varje tid måste ge sina svar på. Några exempel på sådana frågor är:&lt;br&gt;Vilka uppgifter för skolan är viktiga och möjliga i framtiden? Vilka mål&lt;br&gt;skall skolan ha och vilket innehåll skall väljas ut? Vilken frihet skall&lt;br&gt;finnas? De grundläggande frågorna kring undervisningens mål och hur&lt;br&gt;dessa skall förverkligas måste ställas och besvaras av alla verksamma i&lt;br&gt;skolan. Läroplanerna ger inga färdiga svar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje skolsystem och läroplan bygger på vissa bestämda föreställning-&lt;br&gt;ar om människans förmåga och möjligheter att lära. Varje tidsepok har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sina dominerande föreställningar om vad som är meningsfullt att lära&lt;br&gt;och vad lärande är. Olika bildningstraditioner, inklusive våra inhemska&lt;br&gt;är därför en viktig plattform när frågorna skall besvaras. Frågan om vad&lt;br&gt;bildning i vår tid är, måste ställas i relation till det konkreta arbetets&lt;br&gt;förutsättningar och villkor. Med varje genomgripande läroplansföränd-&lt;br&gt;ring aktualiseras den klassiska bildningsfrågan och därmed frågor kring&lt;br&gt;vad ett offentligt utbildningsväsende kan göra och vilken roll det skall&lt;br&gt;ha. Frågorna kan aldrig ges ett enkelt svar eftersom framtiden inte kan&lt;br&gt;förutsägas. Frågorna måste dock ställas då de markerar att skolan inte&lt;br&gt;kan nöja sig med att verkställa nuets krav. Skolans bildningsarbete mås-&lt;br&gt;te snarare bygga på seklers samlade erfarenheter. Detta handlar dock in-&lt;br&gt;te om att söka återskapa något som funnits tidigare. En skola för alla,&lt;br&gt;där bildningsarbetet är huvudsak, har aldrig funnits.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Kunskaper och lärande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Varje skolsystem och varje läroplan bygger på föreställningar om vad&lt;br&gt;kunskap är och hur lärande sker. I ett system där staten endast skall an-&lt;br&gt;ge mål för och inriktning av skolverksamheten blir det än viktigare att i&lt;br&gt;läroplansarbetet redovisa en uppfattning om kunskap och lärande. Mål-&lt;br&gt;och resultatstyrning ställer krav på tydliga nationella beskrivningar av&lt;br&gt;vilka kunskaper eleverna skall utveckla och detta förutsätter i sin tur en&lt;br&gt;kvalificerad kunskapsdiskussion bland skolledare, lärare och elever på&lt;br&gt;de lokala skolorterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som grund för förslagen om vilka slags kunskaper det är skolans upp-&lt;br&gt;gift att förmedla redovisas en uppfattning om kunskap och lärande med&lt;br&gt;utgångspunkt i aktuell forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är framför allt tre aspekter av kunskap, vars betydelse kommit&lt;br&gt;alltmer i fokus under de senaste decennierna. Den första är kunskapens&lt;br&gt;konstruktiva aspekt. Detta innebär att kunskap inte är en avbildning av&lt;br&gt;världen, utan ett sätt att göra världen begriplig. Kunskaper utvecklas i&lt;br&gt;ett växelspel mellan vad man vill uppnå, den kunskap man redan har,&lt;br&gt;problem man upplever med utgångspunkt i denna samt de erfarenheter&lt;br&gt;man gör. Den andra aspekten på kunskap är den kontextuella. Kunskap&lt;br&gt;är beroende av sitt sammanhang, vilket utgör den grund mot vilken&lt;br&gt;kunskapen blir begriplig. Den tredje är kunskapens funktionella, eller&lt;br&gt;instrumentella, aspekt dvs. kunskap som redskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns kunskaper av olika slag. Man kan t.ex. veta att saker förhål-&lt;br&gt;ler sig på vissa sätt, man kan veta hur något skall göras och kunna göra&lt;br&gt;det, man kan förstå sammanhang och innebörder och man kan handla&lt;br&gt;med gott omdöme. Fyra olika kunskapsformer diskuteras i betänkandet;&lt;br&gt;fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet. Det måste finnas en balans&lt;br&gt;mellan dessa kunskapsformer eftersom de kompletterar varandra och&lt;br&gt;utgör varandras förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén ger vidare en redovisning av hur inlärningsforskningen&lt;br&gt;bidragit till en förändrad förståelse av individers lärande. Förändringen&lt;br&gt;kan beskrivas i tre steg, nämligen lärande som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- införlivande av yttre kunskaper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förståelse utifrån elevens utvecklingsnivå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ett samspel mellan individ och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människans förståelse och tänkande är inte något enbart mentalt. Det&lt;br&gt;är alltid något som skall förstås av någon i ett sammanhang. Detta sam-&lt;br&gt;manhang är såväl språkligt som praktiskt. Det är genom interaktion&lt;br&gt;med andra människor såväl som med den fysiska omgivningen som in-&lt;br&gt;dividen lär sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i den forskningsgenomgång som kommittén gjort&lt;br&gt;kan skolans kunskapsuppgift inte enkelt reduceras till en fråga om ur-&lt;br&gt;val av kunskaper att förmedla. Kunskaper kan inte betraktas som färdi-&lt;br&gt;ga produkter, som kan förstås isolerade från de sammanhang där de ut-&lt;br&gt;vecklades. På samma sätt påverkas elevernas kunskapsutveckling av hur&lt;br&gt;skolans verksamhet är organiserad. Skolan måste erbjuda ett socialt&lt;br&gt;sammanhang där elevernas ”kunskapande” blir meningsfullt. Eleverna&lt;br&gt;måste tillägna sig begrepp och strukturer från olika ämnesområden på&lt;br&gt;ett sätt så att de kan fungera som intellektuella verktyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skolan skall det finnas en balans mellan praktiska och teoretiska&lt;br&gt;kunskaper. Genom reflektion över praktiska erfarenheter och genom&lt;br&gt;praktisk erfarenhet av teoretiskt arbete utvecklas förmågan till tänkande&lt;br&gt;och reflektion. Härigenom läggs en första grund för utveckling av ett&lt;br&gt;vetenskapligt sätt att arbeta och tänka. I det kunskapande arbetet ingår&lt;br&gt;också kreativa, estetiska och etiska dimensioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomgången av begreppen kunskap och lärande mynnar ut i en dis-&lt;br&gt;kussion om de kunskaper skolan skall förmedla, samt hur detta kan&lt;br&gt;komma till uttryck i läro- och kursplaner.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Skolan och omvärldsförändringarna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Frågor om urval och organisation av kunskap behandlas med utgångs-&lt;br&gt;punkt i de förändringar som aktualiserats främst sedan de nu gällande&lt;br&gt;läroplanerna utformades. Förändringar både i och utanför skolan, i&lt;br&gt;Sverige såväl som i det övriga Europa och världen ställer successivt nya&lt;br&gt;krav riktade mot skolan. Kraven måste noggrant prövas i relation till de&lt;br&gt;huvuduppgifter det offentliga skolväsendet har och till den ansvarsför-&lt;br&gt;delning som nu gäller på skolområdet. I fokus står därmed de urvalsfrå-&lt;br&gt;gor som är knutna till vad som nationellt skall anges och vad som är fö-&lt;br&gt;remål för lokala beslut och överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barns och ungdomars livsvärldar påverkas av strukturen hos och roll-&lt;br&gt;fördelningen mellan familj, skola och samhället i övrigt. Skolans roll&lt;br&gt;och betydelse har ökat samtidigt som den både som informationsför-&lt;br&gt;medlare och normskapare utsätts för konkurrens på ett annat sätt än ti-&lt;br&gt;digare. Skolans, främst då grundskolans, samverkan med hemmen mås-&lt;br&gt;te utvecklas. Skolan som en trygg, utvecklande och socialt fostrande&lt;br&gt;plats måste samtidigt betonas. Skolans verksamhet skall bygga på och&lt;br&gt;har som en viktig uppgift att förmedla och stärka grundläggande demo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kratiska och etiska värden. En viktig förutsättning för detta är att ele-&lt;br&gt;vernas personliga ansvar och inflytande i skolan stärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den pågående internationaliseringen ställer skolan inför delvis nya&lt;br&gt;uppgifter. Detta har konsekvenser såväl för de nationella styrdokumen-&lt;br&gt;ten som för det lokala arbetet i skolan. Utbildningen i främmande språk&lt;br&gt;behöver förstärkas. Skolans uppgift att förmedla centrala delar av vårt&lt;br&gt;kulturarv får ny aktualitet som grund för internationell samverkan och&lt;br&gt;för förståelse och respekt för andra folks kultur och värdegrund. Skolan&lt;br&gt;präglas av en allt större mångkulturalitet som i sig kan utveckla kultu-&lt;br&gt;rell medvetenhet och bidra till att skilda kulturmönster och språk som&lt;br&gt;representeras i skolan, ses som en tillgång. Kontakter med skolor i and-&lt;br&gt;ra länder samt utbildningsutbyte av skilda slag skall aktivt främjas. In-&lt;br&gt;ternationell samverkan, t.ex. i form av överenskommelser och konven-&lt;br&gt;tioner, är viktig att stödja och sprida kännedom om inom skolans värld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det medialt präglade samhället skapar nya villkor för opinionsbild-&lt;br&gt;ning och bidrar till framväxten av olika ungdomskulturer. För att få&lt;br&gt;överblick i informationsflödet, förstå sin omgivning och sin egen tid&lt;br&gt;och ta ställning till öppna och dolda budskap, behövs förmåga att kun-&lt;br&gt;na sovra och kritiskt granska samt att kunna tolka ord och bild - läsa&lt;br&gt;det visuella språket. Det är förmågor som skolan bör utveckla genom&lt;br&gt;att låta eleverna använda sig av moderna hjälpmedel som datorer, video&lt;br&gt;m.m. Det är mer fråga om att använda sig av nya hjälpmedel och till-&lt;br&gt;gänglig teknik än att göra dessa till ett innehåll i skolan. Informations-&lt;br&gt;teknologins utveckling ger nya förutsättningar för bl.a. tillgång till nya&lt;br&gt;kunskapskällor för kontakter mellan skolor och även för lärarfortbild-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omsorgen om den gemensamma miljön, lokalt och nationellt såväl&lt;br&gt;som internationellt, förutsätter grundläggande kunskaper om centrala&lt;br&gt;sammanhang såsom resursförbrukning, kretslopp och ekologiska sys-&lt;br&gt;tem. Konsekvenser av materiell konsumtion och levnadsvanor måste bli&lt;br&gt;klara för alla, engagemang och uppfinningsrikedom krävs för ett be-&lt;br&gt;mästrande av miljöproblemen. Miljökunskap behöver i grundskolan få&lt;br&gt;en fast ämnesförankring samtidigt som samverkan mellan ämnen är vä-&lt;br&gt;sentlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen i samhället innesluter ökade krav på medborgerligt in-&lt;br&gt;flytande och att kunna välja mellan alternativ. Skolan har en viktig roll&lt;br&gt;i att ge medborgerlig bildning. Detta innebär bl.a. att kunna, vilja och&lt;br&gt;våga använda det talade och skrivna språket, ha förmåga till kritisk&lt;br&gt;granskning och att kunna möta och värdera argument. Det innebär&lt;br&gt;också en vana att fungera i demokratiska former och en delaktighet i&lt;br&gt;vårt kulturarv i vid mening. Kraven på inflytande och eget ansvar ställs&lt;br&gt;också alltmer i arbetslivet, där människors kompetens, förmåga att vär-&lt;br&gt;dera kompetens samt kommunikations- och samarbetsförmåga accen-&lt;br&gt;tueras. Förändringar i ungdomars villkor och i arbetslivet innebär att&lt;br&gt;arbetslivsorientering och studie- och yrkesorientering även fortsättnings-&lt;br&gt;vis måste vara en del av skolans verksamhet, men formerna för bl.a. den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;praktiska arbetslivsorienteringen i grundskolan skall främst vara före-&lt;br&gt;mål för lokalt bestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förståelsen av förändringar som sker i omvärlden och även förståel-&lt;br&gt;sen av kunskapens förändring, kräver ett historiskt perspektiv inte bara&lt;br&gt;i ämnen inriktade på samhällets utveckling utan i all undervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De etiska grundfrågorna har alltid varit närvarande men de aktualise-&lt;br&gt;ras på nya sätt genom internationalisering, teknologisk utveckling och&lt;br&gt;andra förändringar i samhället. Etiska perspektiv skall läggas i undervis-&lt;br&gt;ningen i många ämnen. Genom att tas upp i naturliga sammanhang, bå-&lt;br&gt;de i skolans vardagshändelser och som en aspekt av kunskapens konse-&lt;br&gt;kvenser, skapas förutsättningar för utveckling av elevernas medvetna&lt;br&gt;personliga ställningstaganden och för att de kan grunda dessa på såväl&lt;br&gt;värderingar som kunskaper.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Måldokumenten och styrsystemet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den beslutade ansvarsfördelningen för skolan innebär en tydligare för-&lt;br&gt;delning av ansvaret mellan den nationella och den lokala nivån och&lt;br&gt;mellan dem som skall besluta om verksamhetens mål och inriktning&lt;br&gt;(politiker) och dem som skall arbeta för förverkligandet (främst lärare&lt;br&gt;och skolledare). Detta ställer nya krav på styrdokumentens form och&lt;br&gt;funktion. Det ställer också krav på de instrument som måste utvecklas&lt;br&gt;för att nationellt följa och utvärdera skolans verksamhet och för vilka&lt;br&gt;Statens skolverk har ett ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål- och resultatorientering innebär att skolans verksamhet inte be-&lt;br&gt;höver eller skall styras främst genom regler och föreskrifter utan genom&lt;br&gt;de nationellt uppsatta målen. Lärare, skolledare och elever skall omfor-&lt;br&gt;ma de mål som anges på nationell nivå till undervisningsmål på den eg-&lt;br&gt;na skolan och på det sättet utforma sin lokala arbetsplan. Genom detta&lt;br&gt;och det större utrymme som skall finnas lokalt att bestämma vägarna&lt;br&gt;och medlen för att nå målen kan en slags deltagande målstyrning åstad-&lt;br&gt;kommas. Graden av måluppfyllelse skall sedan avgöras genom de utvär-&lt;br&gt;deringsinsatser som utvecklas nationellt och lokalt. Utvärderingen skall&lt;br&gt;ge signaler tillbaka till beslutsfattarna om var något behöver förbättras&lt;br&gt;och var resurser skall sättas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevers och föräldrars delaktighet och inflytande över elevernas skol-&lt;br&gt;gång yttrar sig bl.a. i rätten att välja skola och inriktning på utbildning-&lt;br&gt;en. Därutöver är möjligheten för elever att inom ramen för en utbild-&lt;br&gt;ning göra individuella val en viktig form av inflytande som bör stärkas.&lt;br&gt;Men också läroplanernas och kursplanernas form och inriktning har&lt;br&gt;stor betydelse för möjligheterna lokalt att komma överens om hur man&lt;br&gt;skall arbeta och vilket konkret innehåll undervisningen skall ha. Målen&lt;br&gt;som anges nationellt måste vara tydliga i sin inriktning men samtidigt&lt;br&gt;lämna ett friutrymme för den lokala nivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplan har i svenskt språkbruk i regel avsett ett dokument som in-&lt;br&gt;nesluter såväl övergripande mål och riktlinjer som timplaner och kurs-&lt;br&gt;planer. I våra direktiv anges att läroplanerna skall innehålla övergripan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de mål och riktlinjer för utbildningen i landet medan kursplaner och&lt;br&gt;timplaner skall vara särskilda dokument. När vi fortsättningsvis talar&lt;br&gt;om läroplan avser vi alltså endast övergripande mål och riktlinjer. Detta&lt;br&gt;ligger också närmare det synsätt som alltmer vinner internationell ter-&lt;br&gt;räng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationellt fastställda målen föreslås vara av två principiellt skilda&lt;br&gt;slag. ”Strävansmål” är sådana mål som man skall sträva mot och arbeta&lt;br&gt;efter. De skall styra inriktningen av arbetet i skolan. Strävansmålen är&lt;br&gt;vida och högt ställda och meningen är inte att de skall kunna uppnås&lt;br&gt;helt, men de skall vara utgångspunkter för undervisningen. De skall&lt;br&gt;spegla de möjligheter till utveckling som finns i skolan och de skall ge&lt;br&gt;stöd för den lokala urvalsdiskussionen. Till skillnad från strävansmål&lt;br&gt;anger ”uppnåendemål” de kunskaper alla elever skall garanteras att få i&lt;br&gt;grundskolan. Sådana mål skall vara en grund för utvärdering, lokalt&lt;br&gt;och nationellt, och ge signaler om hur långt eleverna har nått i sin kun-&lt;br&gt;skapsutveckling och om resurser av olika slag behöver omfördelas.&lt;br&gt;Kursplanerna för grundskolan föreslås därför innehålla sådana uppnå-&lt;br&gt;endemål som avser slutet av det femte resp, det nionde skolåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplaner och kursplaner skall således lämna ett friutrymme för en&lt;br&gt;professionell lokal utveckling av skolan utan att den nationella likvär-&lt;br&gt;digheten äventyras. Samma principer skall gälla den timplan som natio-&lt;br&gt;nellt fastställs för skolan. Timplanen skall främst utgöra en grund för&lt;br&gt;vilka resurser kommunen minst måste avsätta för undervisning och an-&lt;br&gt;ge en minsta garanterad tid för bl.a. de för alla elever obligatoriska äm-&lt;br&gt;nena. Till styrdokumenten på lokal nivå hör skolplanen som fastställs&lt;br&gt;av kommunfullmäktige. Den anger bl.a. vilka resurser kommunen an-&lt;br&gt;slår för att de nationella målen skall nås och hur det kommunala skol-&lt;br&gt;väsendet skall utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Samverkan med förskola och skolbarnsomsorg&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För att skolan skall kunna erbjuda en så trygg och utvecklande miljö&lt;br&gt;som möjligt är det viktigt att skolan har ett nära och förtroendefullt&lt;br&gt;samarbete med förskola och skolbarnsomsorg. Samarbetet med försko-&lt;br&gt;lan skall främst sikta till att utveckla en skolförberedande verksamhet&lt;br&gt;som skapar kontinuitet för barnen och underlättar skolstarten. Genom&lt;br&gt;en samverkan mellan skola och skolbarnsomsorg kan man inom de oli-&lt;br&gt;ka verksamheterna skapa optimala förutsättningar för barnets allsidiga&lt;br&gt;utveckling och lärande. Skolan skall ta sin del av ansvaret för att en&lt;br&gt;samverkan kommer till stånd. Förutsättningarna för samverkan har vä-&lt;br&gt;sentligt underlättats av att kommunerna fått rätt att fritt organisera sina&lt;br&gt;nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den viktigaste förutsättningen för ett gott samarbete mellan skola, för-&lt;br&gt;skola och skolbarnsomsorg är att samverkan mellan de olika personal-&lt;br&gt;grupperna bygger på en ömsesidig respekt för varandras yrkeskunnan-&lt;br&gt;de. Det handlar inte om en sammanvävning av roller och uppgifter&lt;br&gt;utan om en nära kommunikation för att skapa gemensamma synsätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och lösa gemensamma problem. Betydelsen av en sådan samverkan bör&lt;br&gt;avspeglas både i grundskolans läroplan och i pedagogiska program för&lt;br&gt;förskola och fritidshem. För skolans del bör såväl rektors som lärares&lt;br&gt;ansvar framgå. Hur samarbetet skall formas och underlättas liksom frå-&lt;br&gt;gor om ändamålsenlig lokalplanering och gemensam fortbildning ligger&lt;br&gt;på kommunal nivå att besluta om. Barnets behov av kontinuitet, trygg-&lt;br&gt;het och allsidig stimulans måste stå i förgrunden. Detta skall speglas i&lt;br&gt;läroplanen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Läroplaner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på en läroplan är att den skall svara på frågor om vilka värden&lt;br&gt;utbildningen skall vila på och vilken slags kunskap som skall väljas ut&lt;br&gt;för lärande. Den skall ange vilket kulturarv i vid mening som skall&lt;br&gt;överföras från en generation till nästa och hur skolan skall förbereda&lt;br&gt;för en omvärld i förändring. Den skall också klargöra ansvarsfördel-&lt;br&gt;ningen mellan olika inblandade aktörer och hur ansvaret skall utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanen skall ange de nationella målen, men den skall, till skill-&lt;br&gt;nad från tidigare, inte ge anvisningar om hur målen skall nås, dvs. val&lt;br&gt;av stoff, arbetssätt och arbetsmetod. Detta innebär inte att urvalsfrågan&lt;br&gt;helt läggs över på lokal nivå. I stället ökar kraven på att de nationellt&lt;br&gt;fastställda målen skall vara tydliga och kunna utgöra en grund för loka-&lt;br&gt;la prioriteringar. Samtidigt ges inflytande och ansvar till lärare och rek-&lt;br&gt;torer att utforma verksamhetsmål och undervisningsmål i linje med de&lt;br&gt;nationella målen och att i det praktiska arbetet verka för att nå dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs betänkande i sin helhet kan ses som en kommentar till&lt;br&gt;läroplanerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs läroplansförslag innefattar skolans värdegrund och upp-&lt;br&gt;gifter, nationella utbildningsmål samt väsentliga riktlinjer för arbetet i&lt;br&gt;skolan, för skolans samarbete med hemmen samt för samverkan med&lt;br&gt;förskola, gymnasieskola m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska skolväsendet vilar på grundläggande demokratiska värden&lt;br&gt;som historiskt vuxit fram och fått förankring i vårt land. Våra förslag&lt;br&gt;bygger liksom nuvarande läroplaner på denna grund. Förslagen till lä-&lt;br&gt;roplan för grundskolan respektive gymnasieskolan och komvux har sto-&lt;br&gt;ra likheter. Grundläggande värden samt övergripande mål och riktlinjer&lt;br&gt;är i huvudsak gemensamma för de olika skolformerna. Det som skiljer&lt;br&gt;skolformerna åt, deras olika uppdrag, målgrupper, elevernas ålder&lt;br&gt;m.m., kommer främst fram i andra måldokument samt genom hur man&lt;br&gt;på lokal nivå organiserar verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi lägger förslag till läroplan för grundskolan och till en gemensam&lt;br&gt;läroplan för gymnasieskolan och komvux. Våra läroplansförslag skiljer&lt;br&gt;sig från tidigare läroplaner främst genom att de har en annan uppbygg-&lt;br&gt;nad och form. De främsta skillnaderna är att våra förslag till läroplaner&lt;br&gt;generellt har ett mindre omfång, är mer koncentrerade, skiljer mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värden, mål och riktlinjer, inte har anvisningar om arbetssätt, arbetsfor-&lt;br&gt;mer m.m. utan endast väsentliga riktlinjer samt har tydliga adressater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen är i läroplansförslagen disponerade i några områden. Gemen-&lt;br&gt;samma områden i de båda läroplanerna är Kunskaper och färdigheter,&lt;br&gt;Normer och värden samt Elevernas ansvar och inflytande. Målen ut-&lt;br&gt;trycks i ett elevperspektiv; det är elevens kunskapsutveckling som är ut-&lt;br&gt;gångspunkten. Till målen är också knutna riktlinjer där lärarens och&lt;br&gt;skolpersonalens skyldigheter anges. I ett särskilt avsnitt ges riktlinjer för&lt;br&gt;rektor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I läroplanen används, så som vi tidigare redovisat, två typer av mål;&lt;br&gt;strävansmål som skolan skall arbeta mot och sträva efter och, under av-&lt;br&gt;snittet Kunskaper och färdigheter, uppnåendemål som uttrycker vad&lt;br&gt;varje elev minst skall ha med sig när hon eller han lämnar grundsko-&lt;br&gt;lan. Det är skolhuvudmannens och skolans ansvar att verksamheten in-&lt;br&gt;riktas mot de nationella strävansmålen och att alla elever når de angiv-&lt;br&gt;na uppnåendemålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I läroplanernas riktlinjer anges lärarens respektive skolpersonalens&lt;br&gt;ansvar. Läroplanen uttrycker därför vad läraren skall, vad all personal&lt;br&gt;skall respektive vad rektor särskilt skall ansvara för. I och med att det&lt;br&gt;läggs ansvar på någon kan också ansvaret utkrävas. Skolpersonal, elever,&lt;br&gt;föräldrar, politiker vet vem som är ansvarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom vi dels skapar vissa nya begrepp, dels använder etablerade&lt;br&gt;begrepp med delvis nya innebörder föreslår vi också att vissa definitio-&lt;br&gt;ner m.m. läggs som bilaga 1 till läroplanen. Vi föreslår också att som bi-&lt;br&gt;laga 2 till läroplanen skall förtecknas internationella konventioner och&lt;br&gt;andra överenskommelser som Sverige förbundit sig att verka för på ut-&lt;br&gt;bildningens område och som det ankommer på lärare och rektor att be-&lt;br&gt;akta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kursplaner for grundskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har enligt våra direktiv i uppdrag att för grundskolan lämna färdiga&lt;br&gt;kursplaneförslag i svenska, matematik och musik och förslag till huvud-&lt;br&gt;sakligt innehåll i övriga ämnen senast den 1 september. Färdiga kurs-&lt;br&gt;planeförslag i övriga ämnen skall redovisas senast den 30 december&lt;br&gt;1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är främst genom undervisningen i ämnena som skolans övergri-&lt;br&gt;pande mål skall nås. Läroplanen är därför en av de viktigaste utgångs-&lt;br&gt;punkterna för kursplanerna i olika ämnen. Inte bara läroplanens utan&lt;br&gt;också kursplanernas roll förändras vid övergång till en mål- och resul-&lt;br&gt;tatorienterad styrning. Kursplanerna skall enligt vårt förslag ge svar på&lt;br&gt;frågor om varför man läser ämnet, vad ämnets roll är i förhållande till&lt;br&gt;läroplanens mål och vad skolämnet består i. De skall ange centrala kun-&lt;br&gt;skaper, uttryckta i t.ex. förståelse, färdighet och erfarenhet, som elever-&lt;br&gt;na skall uppnå i ett visst ämne och därvid skapa förutsättningar för na-&lt;br&gt;tionell likvärdighet. Samtidigt skall de lämna ett utvecklingsmässigt fri-&lt;br&gt;rum till lärare och elever. De skall vara utvärderingsbara både i ett na-&lt;br&gt;tionellt och ett individuellt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen i kursplanerna är liksom i läroplanen av två slag, strävansmål&lt;br&gt;och uppnåendemål. Det som skall styra undervisningen är, förutom&lt;br&gt;strävansmålen, det som anges om ämnets kärna och de centrala per-&lt;br&gt;spektiv ämnet bygger på. Uppnåendemålen anger vad eleverna minst&lt;br&gt;skall ha nått i slutet av det femte resp, nionde skolåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävansmålens utformning innebär således att det finns utrymme in-&lt;br&gt;om kursplanens ram för både den fördjupning eller breddning i ett äm-&lt;br&gt;ne som eleverna vill göra inom sitt fria val och den profil skolan väljer&lt;br&gt;inom sitt disponibla timutrymme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån läroplanens och kursplanens mål skall lärare och elever for-&lt;br&gt;mulera sina undervisningsmål, välja konkret innehåll, metoder och ar-&lt;br&gt;betsformer. Eleverna skall med ökande mognad ha ett allt större infly-&lt;br&gt;tande i denna process. Kursplanerna kommer inte att ge anvisningar&lt;br&gt;om hur detta skall gå till och inte ange några vägar till målen. De kan&lt;br&gt;därigenom komma att uppfattas som torftiga jämfört med tidigare kurs-&lt;br&gt;planer. Det ligger inom Skolverkets generella uppdrag att via kommen-&lt;br&gt;tarer och referensmaterial kring bl.a. olika ämnen stödja utvecklingen i&lt;br&gt;skolan och på så sätt bidra till att underlätta skolornas övergång till en&lt;br&gt;mer målstyrd verksamhet. I bilaga 7 till detta betänkande ger vi ett ex-&lt;br&gt;empel på kommentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår ambition har inte varit att göra kursplanerna formmässigt enhet-&lt;br&gt;liga. Detta skulle vara att göra våld på ämnenas karaktär. Vi har valt att&lt;br&gt;ha en i huvudsak enhetlig disposition, men inom den ramen har läm-&lt;br&gt;nats stort utrymme för anpassning till respektive ämne. Punkt 2 nedan&lt;br&gt;kan exempelvis ha olika rubriker beroende på ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kursplanerna har en inledande text där ämnets syfte och roll i förhål-&lt;br&gt;lande till skolans allmänna mål beskrivs, och där ämnet sätts in i sitt&lt;br&gt;sammanhang. Kursplanen är sedan uppdelad i fyra huvudområden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Mål för ämnet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ämnets uppbyggnad, ”väsen” eller struktur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Mål som skall ha uppnåtts vid slutet av femte årskursen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Mål som skall ha uppnåtts vid grundskolans slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen för ämnet är uttryckta i vad eleven skall kunna, behärska, ha&lt;br&gt;insikt i, utveckla etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uttrycker vad skolan skall sträva efter och arbeta mot och de anger&lt;br&gt;inriktningen på arbetet i skolan. I ett målorienterat system kan inte äm-&lt;br&gt;net definieras genom sitt innehåll i meningen det stoff eller de moment&lt;br&gt;som skall behandlas. I stället beskrivs ämnets kärna eller karaktär ge-&lt;br&gt;nom exempelvis ämnets centrala begrepp, teorier, frågeställningar, per-&lt;br&gt;spektiv, aspekter, kunskapsområden etc. Denna ämnets struktur ser oli-&lt;br&gt;ka ut i olika ämnen och beskrivs också på skilda sätt. Mål och struktur&lt;br&gt;kan sägas tillsammans definiera ämnet som skolämne på den nivå som&lt;br&gt;kursplanen gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppnåendemålen i kursplanen anger vad varje elev minst skall ha&lt;br&gt;uppnått i ämnet. Alla elever kan inte komma lika långt, men i en obli-&lt;br&gt;gatorisk skola skall alla garanteras en mimininivå. Målen för vad elever-&lt;br&gt;na minst skall ha nått vid slutet av det femte skolåret avses vara en sorts&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontrollstation. Även om eleverna utvecklas olika snabbt, även om en&lt;br&gt;del börjar skolan vid 6 års ålder och andra vid 7 bör det finnas en av-&lt;br&gt;stämningspunkt där en samlad och allsidig bedömning av elevens kun-&lt;br&gt;skaper och utveckling sker. Det skall vara lärarens skyldighet att göra&lt;br&gt;en sådan bedömning med utgångspunkt i kursplanens mål och att ock-&lt;br&gt;så analysera orsakerna till eventuella kunskapsbrister hos eleverna. Rek-&lt;br&gt;tor skall få del av dessa bedömningar så att de kan ligga till grund för&lt;br&gt;hur man lokalt fördelar resurser och planerar för eleverna fortsatta ut-&lt;br&gt;bildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna avstämning får inte likställas med en traditionell betygsättning&lt;br&gt;av eleverna. Syftet är att skolan skall kunna göra rätt avvägning av vilka&lt;br&gt;insatser som behövs för elevernas fortsatta utveckling. Detta är särskilt&lt;br&gt;viktigt med tanke på de skillnader i mognad och utveckling som finns&lt;br&gt;bland elever i dessa åldrar. Elever och föräldrar skall få ta del av den&lt;br&gt;samlade bedömningen skriftligt men också ges möjlighet att i samtal&lt;br&gt;diskutera den och planeringen framåt. Detta skall vara en naturlig fort-&lt;br&gt;sättning på den dialog mellan hem och skola som fortlöpande bör ha&lt;br&gt;skett. För att inte den utvärdering som målen för femte skolåret medför&lt;br&gt;skall bli alltför formell eller bunden till test, ser vi det som viktigt att&lt;br&gt;olika modeller att över tid dokumentera elevernas utveckling tas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundskolans timplan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Timplanen kommer framöver att ha en annan funktion än tidigare.&lt;br&gt;Knytningen till statsbidragssystemet har upphört. Timplaneförslaget an-&lt;br&gt;ger den minsta undervisningstid som eleverna har rätt att få och därmed&lt;br&gt;den tid som kommunen minst är skyldig att avsätta resurser för. Kom-&lt;br&gt;munen kan om den så vill använda tid utöver timplanen inom ramen&lt;br&gt;för skoldagens längd och läsårets skoldagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All tid i timplanen avser lärarledd undervisning, dvs. undervisning&lt;br&gt;som planerats av lärare och elev och som eleven genomför under lära-&lt;br&gt;res ledning. Tiden uttrycks i timmar (60 minuter) och inte i veckotim-&lt;br&gt;mar som hittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Timplanen föreslås bestå av i princip fyra olika tidsutrymmen. Hu-&lt;br&gt;vuddelen upptas av minsta garanterad tid för i timplanen angivna obli-&lt;br&gt;gatoriska ämnen. Skolan skall lokalt ha ett timplaneutrymme för sin&lt;br&gt;profilering och ett utrymme skall finnas för elevens personliga val. Des-&lt;br&gt;sa båda tidsutrymmen upptar vardera ca 8 procent av timplanens totala&lt;br&gt;tid. Ett mindre utrymme finns slutligen för undervisning som syftar till&lt;br&gt;att ge orientering om utbildning och arbetsliv m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom behovet av en avstämning eller ”kontrollstation” vid slutet av&lt;br&gt;det femte skolåret och en övergång från integrerade ämnen till ämnes-&lt;br&gt;uppdelning, har kommittén funnit skäl att presentera timplanen med&lt;br&gt;en uppdelning mellan å ena sidan årskurserna 1-5 och å andra sidan&lt;br&gt;årskurserna 6-9. Denna uppdelning av tiden föreslår vi skall kunna&lt;br&gt;jämkas genom beslut av styrelsen för skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av de obligatoriska ämnena har i förslaget till timplan fått en&lt;br&gt;ökad timtid, t.ex. svenska och främmande språk samt matematik. Andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ämnen har, som konsekvens bl.a. av att skolan och eleven skall ha ett&lt;br&gt;valutrymme, i förslaget fått en minsta timtid som i regel understiger den&lt;br&gt;tid ämnet har i gällande timplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de övriga förslag som vi lägger i anslutning till förslaget till&lt;br&gt;timplanen märks&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vissa ämnen har fått en ny inriktning och ny benämning, bl.a. äm-&lt;br&gt;nena teknik och miljö samt barn- och ungdomskunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Språkprogrammet i grundskolan förstärks. Engelska föreslås starta&lt;br&gt;första skolåret (med viss övergångstid) och ett obligatoriskt B-&lt;br&gt;språksval införs fr.o.m. år 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- I stället för B-språk skall elev som önskar kunna läsa svenska, eng-&lt;br&gt;elska, I teckenspråk eller hemspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Eleverna skall inom ramen för sitt personliga val eller skolans pro-&lt;br&gt;fil kunna välja att läsa ett tredje främmande språk, C-språk, under&lt;br&gt;grundskolans sista år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Nuvarande reglering om altemativkurser i engelska och matematik&lt;br&gt;föreslås upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslagen ingår också att frågorna om skolpliktsålder och ett tionde&lt;br&gt;skolår utreds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom förslaget till ny timplan lämnas också förslag till föreskrifter&lt;br&gt;till denna timplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasieskolan och komvux&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån en diskussion om måldokumenten för gymnasieskolan och&lt;br&gt;komvux föreslås att Skolverket får i uppdrag att utarbeta programmål&lt;br&gt;för den kommunala vuxenutbildningen och dess olika delar samt för&lt;br&gt;individuella program, specialutformade program och kompletterings-&lt;br&gt;kurser i gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika vägar att höja den gymnasiala utbildningens kvalitet diskuteras&lt;br&gt;utifrån tid, elevernas förkunskaper, lärarnas kompetens, studieorganisa-&lt;br&gt;tion, lokaler och utrustning samt gymnasieutbildning som förberedelse&lt;br&gt;för högskolestudier och yrkesliv. Förstärkning av undervisning i svens-&lt;br&gt;ka och främmande språk behandlas i särskilda avsnitt liksom frågan om&lt;br&gt;studiekontrakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis förordar kommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en snabbare utveckling mot en kursutformad gymnasieskola och&lt;br&gt;ökad flexibilitet i gymnasieskolans organisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en utveckling mot grundskole- och gymnasieutbildning som en&lt;br&gt;sammanhängande studiegång, med gemensamma kommentar- och&lt;br&gt;referensmaterial och på sikt gemensamma kursplaner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en spridning via Skolverket av idéer och resultat från lokala ut-&lt;br&gt;vecklingsprojekt som rör bl.a. kursutformad gymnasieskola, kun-&lt;br&gt;skapscentra m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att regelsystemet medger att elever kan slutföra ett gymnasiepro-&lt;br&gt;gram på kortare tid än tre år samt att frågan om ett tionde skolår&lt;br&gt;utreds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att kontakterna och utbytet mellan gymnasieskolan och högskolan&lt;br&gt;utvecklas och utvidgas liksom mellan gymnasieskolan och arbetsli-&lt;br&gt;vet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att översyn görs av utbildning och kompetenskrav för yrkeslärare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att karaktärsdelen i de studieförberedande programmen tillförs en&lt;br&gt;kurs i svenska om 50 timmar, med inriktning mot mer avancerade&lt;br&gt;studier och att garantitiden för ämnet idrott på de studieförbere-&lt;br&gt;dande programmen minskas med 50 timmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att det i läroplanen betonas att eleverna skall ha ansvar för sina&lt;br&gt;studier, kunna arbeta självständigt, överblicka större kunskapsfält,&lt;br&gt;utveckla kritiskt tänkande och ett alltmer vetenskapligt sätt att ar-&lt;br&gt;beta och tänka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att det förslag till kurssystem i engelska som Skolverket utvecklat&lt;br&gt;genomförs generellt i den gymnasiala utbildningen, att ett liknande&lt;br&gt;kurssystem utvecklas för B- och C-språk och att kursutformade&lt;br&gt;modeller utvecklas också för andra ämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att i läroplanen betonas att eleverna skall utveckla sin självkänned-&lt;br&gt;om och förmåga till individuell studieplanering och att det läggs&lt;br&gt;på rektors ansvar att eleverna i dialog med skolan gör upp en indi-&lt;br&gt;viduell planering för sina studier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en fortsatt avreglering för att skapa utrymme för lokal utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ikraftträdande och genomförande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Frågor om när föreslagna styrdokument m.m. skall träda i kraft och&lt;br&gt;hur genomförandet av förslagen skall ske, har inte legat i kommitténs&lt;br&gt;uppdrag. Några tänkbara alternativ diskuteras dock i betänkandet efter-&lt;br&gt;som detta är viktiga frågor för den remissbehandling som skall ske av&lt;br&gt;våra förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att från statens sida föreskriva hur ett implementationsarbete kring&lt;br&gt;nya läroplaner och andra styrdokument skall gå till på lokal nivå, skul-&lt;br&gt;le strida mot andan i det nya ansvars- och styrsystemet. Sådana beslut&lt;br&gt;måste fattas i kommunerna. Däremot bör man på nationell nivå infor-&lt;br&gt;mera olika grupper, erbjuda fortbildning till nyckelpersoner i den loka-&lt;br&gt;la organisationen och erbjuda idé- och studiematerial som stöd och ser-&lt;br&gt;vice för det lokala arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att en genomföranderesurs ställs till kommunernas förfo-&lt;br&gt;gande under exempelvis en treårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;Läroplanskommitténs betänkande (SOU&lt;br&gt;1992:94) Skola för bildning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanserna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har kommit in från Brottsförebyggande rådet (BRÅ),&lt;br&gt;Socialstyrelsen (SOS), Statens handikappråd (SHR), Statskontoret, Riks-&lt;br&gt;revisionsverket (RRV), Statens skolverk, Statens institut för handi-&lt;br&gt;kappfrågor i skolan (SIH), Verket för högskoleservice (VHS), Centrala&lt;br&gt;Studiestödsnämnden (CSN), Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Statens&lt;br&gt;invandrarverk (SIV), Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Statens&lt;br&gt;ungdomsråd, Universitetet i Stockholm, Tekniska högskolan i Stock-&lt;br&gt;holm, Högskolan för lärarutbildning i Stockholm, Konstfackskolan,&lt;br&gt;Musikhögskolan i Stockholm, Idrottshögskolan i Stockholm, Universi-&lt;br&gt;tetet i Uppsala, Högskolan i Falun/Borlänge, Högskolan i Gävle/Sandvi-&lt;br&gt;ken, Högskolan i Örebro, Universitetet i Linköping, Högskolan i Jön-&lt;br&gt;köping, Universitetet i Lund, Högskolan i Kalmar, Högskolan i Kristi-&lt;br&gt;anstad, Högskolan i Växjö, Universitetet i Göteborg, Chalmers tekniska&lt;br&gt;högskola, Högskolan i Karlstad, Universitetet i Umeå, Högskolan i Lu-&lt;br&gt;leå, Högskolan i Sundsvall/Härnösand, Svenska Språknämnden, Läro-&lt;br&gt;planskommittén, Botkyrka, Danderyds, Haninge, Nacka, Stockholms,&lt;br&gt;Södertälje, Österåkers, Enköpings, Uppsala, Älvkarleby, Eskilstuna,&lt;br&gt;Katrineholms, Nyköpings, Kinda, Linköpings, Motala, Norrköpings,&lt;br&gt;Ödeshögs, Gislaveds, Gnosjö, Jönköpings, Markaryds, Tingsryds, Växjö,&lt;br&gt;Borgholms, Emmaboda, Kalmars, Oskarshamns, Vimmerby, Gotlands,&lt;br&gt;Karlskrona, Olofströms, Hässleholms, Helsingborgs, Malmö, Svedala,&lt;br&gt;Trelleborgs, Halmstads, Göteborgs, Orusts, Öckerö, Borås, Färgelanda,&lt;br&gt;Vänersborgs, Gullspångs, Götene, Lidköpings, Skara, Skövde, Tibro, Ar-&lt;br&gt;vika, Grums, Karlstads, Torsby, Karlskoga, Nora, Örebro, Norbergs,&lt;br&gt;Skinnskattebergs, Västerås, Borlänge, Faluns, Bollnäs, Gävle, Hofors,&lt;br&gt;Ljusdals, Sundsvalls, Ånge, Östersunds, Lycksele, Skellefteå, Umeå, Vil-&lt;br&gt;helmina, Vindelns, Bodens, Jokkmokks, Luleå, Piteå och Övertorneå&lt;br&gt;kommuner, Stockholms och Västerbottens läns landstingskommuner,&lt;br&gt;Svenska Akademien, Kungliga Skogs- och Lantbruksakademien, Kung-&lt;br&gt;liga Vetenskapsakademien, Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Sven-&lt;br&gt;ska Kommunförbundet (SK), Landstingsförbundet (LF), Svenska Ar-&lt;br&gt;betsgivareföreningen (SAF), Företagarnas Riksorganisation (FR),&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Sveriges Akademikers Centralorga-&lt;br&gt;nisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsor-&lt;br&gt;ganisationen i Sverige (LO), Lärarnas Riksförbund (LR), Lärarförbun-&lt;br&gt;det, Sveriges Skolledarförbund, Riksförbundet Hem och Skola (RHS),&lt;br&gt;Elevorganisationen i Sverige, Samarbetsorganisationen för Sveriges vux-&lt;br&gt;enstuderande (SAMVUX), Elevkårernas centralorganisation (ECO),&lt;br&gt;Ekumeniska Skoldelegationen, Handikappförbundens Centralkommit-&lt;br&gt;té (HCK), De Handikappades Riksförbund (DHR), Överbefälhavaren&lt;br&gt;(ÖB), Folkhälsoinstitutet, Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Trafiksäker-&lt;br&gt;hetsverket (TSV), Statens Livsmedelsverk, Statens kulturråd, Statens na-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;turvårdsverk, Riksantikvarieämbetet (RAÄ), Barnmiljörådet, Förening-&lt;br&gt;en Norden, Föreningen Svenska Läromedelsproducenter (FSL), Läro-&lt;br&gt;medelsförfattarnas Förening, Sveriges Förenade Studentkårer (SFS),&lt;br&gt;Riksförbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna&lt;br&gt;(FUB), Humanetiska förbundet, Svenska naturskyddsföreningen, Sveri-&lt;br&gt;ges Riksidrottsförbund, Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU),&lt;br&gt;Svenska Dyslexistiftelsen/Svenska Dyslexiföreningen, Förbundet mot&lt;br&gt;läs- och skrivsvårigheter (FMLS), Föräldrar för ordblinda barn, Riksför-&lt;br&gt;bundet för rörelsehindrade barn och ungdom (RBU), Svenska Förbun-&lt;br&gt;det för specialpedagogik, Rädda Barnen, Samarbetsorgan för Invandrar-&lt;br&gt;organisationer i Sverige (SIOS), Biologilärarnas förening, FilosofiPsyko-&lt;br&gt;logilärarföreningen, Fransklärarföreningen, Föreningen lärare i ekono-&lt;br&gt;miska ämnen, Föreningen lärare i religionskunskap, Föreningen lärare&lt;br&gt;i samhälls- och socialkunskap, Geografilärarnas förening, Historielärar-&lt;br&gt;nas förening, Lärare i matematik, fysik och kemi (LMFK), Lärare i mo-&lt;br&gt;derna språk (LMS), Svensklärarföreningen, Svenska skolläkarförening-&lt;br&gt;en, Sveriges skolkuratorers förening, Föreningen Sveriges Socialchefer,&lt;br&gt;Utbildningssamrådet för grundskollärarstudenter, Barn- och ungdoms-&lt;br&gt;delegationen, Jämställdhetsarbetares förening (JA), Kooperativa Institu-&lt;br&gt;tet, Lutherhjälpen, Kyrkornas U-forum, Sveriges kristna ungdomsråd,&lt;br&gt;Svenska kyrkans mission, Svenska Missionsrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har yttranden kommit in från lokala föreningar, samman-&lt;br&gt;slutningar och enskilda personer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Disposition av remissammanställningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. Allmänna synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bakgrund och motiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Läroplaner för grundskolan samt gymnasieskolan och komvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Kursplaner för grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Timplan för grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Speciella förslag för gymnasieskolan och komvux.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Ikraftträdande och genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En majoritet av de remissinstanser som kommenterat betänkandet i dess&lt;br&gt;helhet tillstyrker detta. Grundtonen är positiv även hos dem som endast&lt;br&gt;har haft synpunkter på delar av förslaget. Flera instanser, bland annat&lt;br&gt;Skolverket, RHS, SFS, Västerås kommun, Karlstads kommun, Lunds Uni-&lt;br&gt;versitet och Högskolan i Kristianstad, anser inledningskapitlen vara så&lt;br&gt;värdefulla och intressanta att de borde spridas till en vidare krets, t.ex. i&lt;br&gt;samband med fortbildning. I förkortad och strukturerad form borde de&lt;br&gt;publiceras tillsammans med läroplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även de som är övervägande positiva har emellertid nästan alltid nå-&lt;br&gt;gon eller några invändningar eller påpekanden. De flesta av dessa gäller&lt;br&gt;bristande samstämmighet mellan den inledande bildningssynen, vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delar av läroplanen samt grundskolans timplan. Några instanser, bland&lt;br&gt;andra HCK, beklagar att den viktiga frågan om skolans framtid inte bli-&lt;br&gt;vit tillräckligt utredd p.g.a. tidsskäl. Många påtalar den bristande sam-&lt;br&gt;ordningen med Betygsberedningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande allmänna synpunkter, som gäller alla skolformer, riktar&lt;br&gt;sig invändningarna främst mot delar av resonemangen om internationa-&lt;br&gt;lisering, miljö och etik/humanism. Det förekommer även synpunkter&lt;br&gt;på bland annat textavsnitten om bildningsbegreppet, kunskapssynen,&lt;br&gt;mål- och resultatorientering, utvärdering, jämställdhet, valfrihet samt&lt;br&gt;omsorgen om elever med svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedan redovisas remissinstansernas synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bakgrund och motiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnittet Bakgrund och motiv tar upp vissa faktorer som påver-&lt;br&gt;kat och påverkar läroplaners innehåll och utformning. I kapitlet&lt;br&gt;Kunskap och lärande ges en samlad syn på lärande och kunskaps-&lt;br&gt;utveckling. Vissa förändringar i omvärlden såsom den pågående&lt;br&gt;internationaliseringen, miljöfrågor och informationsteknologins&lt;br&gt;utveckling, aktualiserar frågor på ett nytt sätt och ställer nya krav&lt;br&gt;på skolan. Dessa frågor tas upp i kapitlet Skolan och omvärlds-&lt;br&gt;förändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya ansvarsfördelningen för skolan och övergången från re-&lt;br&gt;gelstyrning till mål- och resultatorientering tas upp i kapitlet&lt;br&gt;Måldokumenten och styrsystemet. I kapitlet Samverkan med för-&lt;br&gt;skola och skolbarnsomsorg konstateras att en skolförberedande&lt;br&gt;verksamhet behövs. Frågan om skolpliktens inträdande och skol-&lt;br&gt;tidens längd föreslås ges en samlad översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En majoritet av remissinstanserna ställer sig positiva till avsnittet i&lt;br&gt;dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplaner och skolans uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna skriver i stort sett positiva kommentarer till detta av-&lt;br&gt;snitt. Så noterar exempelvis Högskolan Falun/Borlänge med tillfredsstäl-&lt;br&gt;lelse ansatsen i betänkandets två första kapitel och anser kapitlen myck-&lt;br&gt;et viktiga som utgångspunkt inom såväl det allmänna skolväsendet, som&lt;br&gt;inom lärarutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempelvis Uppsala Universitet ser dock vissa spänningar, mellan de&lt;br&gt;”oförytterliga värdena” och dels skolvardagen i resursbristens tecken,&lt;br&gt;dels kravet på pluralism och mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa instanser saknar ett tydligare bakgrundsresonemang och klarare&lt;br&gt;ställningstagande beträffande olika typer av segregation. Högskolan i&lt;br&gt;Kristianstad efterlyser såväl klass- som könsperspektiv och invandrarper-&lt;br&gt;spektiv. LO vill sätta jämlikhetsmålet i förgrunden. Bl.a. Umeå Universi-&lt;br&gt;tet, Statens Ungdomsråd och Luleå kommun efterlyser tydligare skriv-&lt;br&gt;ningar om flickors och pojkars olika och ojämlika villkor i skolan. Lä-&lt;br&gt;rarförbundet, Statens Skolverk, Högskolan för lärarutbildning i Stockholm,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1 saml. Nr 220, 250 bilagor&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala Universitet, Göteborgs Universitet, RBU, Olofströms kommun,&lt;br&gt;Grums kommun och Skara kommun m.fl. påpekar att helhetssynen på&lt;br&gt;elever med behov av särskilt stöd inte betonas tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bildningsbegreppet och kunskapssynen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser instämmer, vissa entusiastiskt, i kommitténs&lt;br&gt;resonemang om humanistisk bildning samt synen på kunskap. Tillstyr-&lt;br&gt;ker gör bland andra Göteborgs Universitet, Högskolan för lärarutbildning&lt;br&gt;i Stockholm, Lärarförbundet, LO, Skolledarförbundet, Statens Ungdoms-&lt;br&gt;råd och Stockholms kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invändningar finns, likaså påpekanden om att vissa aspekter saknas&lt;br&gt;eller är för vagt utformade. Högskolan i Linköping menar i fråga om&lt;br&gt;bildningsbegreppet att kommittén allt för mycket koncentrerat sig på&lt;br&gt;det kognitiva och borde ha försökt tillämpa sitt resonemang också på så-&lt;br&gt;dant som i tidigare läroplaner diskuterats i personlighets- eller värdeter-&lt;br&gt;mer. Konstfackskolan, bland andra, anser att kommitténs bildningsbe-&lt;br&gt;grepp saknar två väsentliga områden, bildkonst och musik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Örebro, Högskolan i Karlstad m.fl. anser att det dynamis-&lt;br&gt;ka bildningsideal som kommittén pläderar för i avsnittet Bakgrund och&lt;br&gt;motiv tyvärr inte går att återfinna i förslagsdelen, där i stället ett statiskt&lt;br&gt;bildningsideal dominerar. Högskolan i Kristianstad ställer sig frågande&lt;br&gt;till om bildningsbegreppet går att förena med speciella uppnåendemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Högskolan i Jönköping framstår utredningens förslag som posi-&lt;br&gt;tivt och konstruktivt på ett sådant sätt att harmoniseringen gömmer den&lt;br&gt;konkreta vardag i vilken människorna i skolan befinner sig. LO menar&lt;br&gt;att utredningens analys och diskussion av kunskapsbegreppet inte till-&lt;br&gt;räckligt beaktat skillnader i elevernas inlärningsvillkor med hänsyn till&lt;br&gt;social bakgrund, intresse, kön och begåvningsprofil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Kungl. Vetenskapsakademien är det i gymnasieskolan ett möjligt&lt;br&gt;och önskvärt förhållningssätt att beakta kunskapers relativitet; för lägre&lt;br&gt;stadier har detta föga relevans. Huvuddelen av undervisningen i grund-&lt;br&gt;skolan bör gälla områden och frågor där baskunskapen är etablerad och&lt;br&gt;allmänt accepterad och inte sådant som ligger vid den aktiva forsknings-&lt;br&gt;fronten där olika tolkningar av resultatens innebörd alltjämt är möjliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många gläder sig åt betoningen av det historiska perspektivet. Riksan-&lt;br&gt;tikvarieämbetet vill i bildningssammanhanget framhålla den pedagogiska&lt;br&gt;potential som finns i de fysiska föremål som presenteras i muséerna och&lt;br&gt;som i form av fornlämningar, äldre byggnader och kulturmiljöer finns&lt;br&gt;bevarade i kulturlandskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de kunskaper och färdigheter som alla elever som lämnar grund-&lt;br&gt;skolan skall ha, vill några remissinstanser foga ytterligare områden. ÖB&lt;br&gt;har t.ex. betonat vikten av att alla elever i skolan får kunskaper om&lt;br&gt;grunderna för den svenska säkerhetspolitiken och om sina rättigheter&lt;br&gt;och skyldigheter i samhället, däribland den allmänna värnplikten. Folk-&lt;br&gt;hälsoinstitutet har speciellt framhållit skolans ansvar för att bibringa ele-&lt;br&gt;verna hälsoundervisning och hälsofostran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga anmärkningar gäller exempelvis avvägningen teori/praktik och&lt;br&gt;ett allför insnävat humaniorabegrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationaliseringen i världen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser instämmer i att internationaliseringen utgör&lt;br&gt;en viktig faktor att ta hänsyn till. Ett stort antal instanser, däribland&lt;br&gt;Rädda Barnen, SFS, Högskolan i Kalmar, Vänersborgs, Bollnäs, Umeå&lt;br&gt;och Skellefteå kommuner, menar dock att det globala perspektivet mås-&lt;br&gt;te lyftas fram tydligare i texten. Det påpekas att det egna kulturarvet&lt;br&gt;och europeisk identitet betonas på bekostnad av global förståelse. Hög-&lt;br&gt;skolan för lärarutbildning i Stockholm anser att vissa internationella frå-&lt;br&gt;gor som miljö, krig, etniska konflikter, internationell solidaritet och&lt;br&gt;förståelse och respekt för andra folk inte ges tillräcklig tyngd i uppnåen-&lt;br&gt;demålen. SIV menar att utvecklingen i vårt samhälle under senare tid&lt;br&gt;varit så präglad av orientering mot EG att den nordiska dimensionen&lt;br&gt;kommit i skymundan. Även Föreningen Norden påpekar att behovet av&lt;br&gt;nordiskt samarbete tydligare behöver framskrivas i läroplanerna. För-&lt;br&gt;eningen Norden föreslår bl.a. att Helsingforsavtalet, som anger riktlinjer&lt;br&gt;för de nordiska ländernas samarbete, läggs till de internationella över-&lt;br&gt;enskommelser som ingår som bilaga i läroplansförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RHS anser att överlevnadsfrågorna och det globala perspektivet blivit&lt;br&gt;allt för nedtonat - konflikter, krig och fred, miljöproblem och jordens&lt;br&gt;försörjning ges inte det utrymme som det borde ha. Svenska kyrkans&lt;br&gt;mission m.fl. hävdar att fredsperspektivet saknas helt och anser att det är&lt;br&gt;betecknande för utredningen att den inte funnit det angeläget att förnya&lt;br&gt;eller fördjupa solidaritets- och rättvisebegreppet. Ekumeniska skoldelega-&lt;br&gt;tionen menar att internationaliseringen och etiken måste behandla frå-&lt;br&gt;gor som t.ex. en global människosyn, där rättvise-, freds- och miljöfrå-&lt;br&gt;gor integreras med ekonomiska, historiska, etiska och religiösa aspekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår gemensamma miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser finner det glädjande att miljöfrågorna fått en&lt;br&gt;så stark roll i den nya läroplanen. En del instanser vill dock inte att&lt;br&gt;miljö behandlas ensidigt kopplat till teknik, eftersom den berör männi-&lt;br&gt;skor på många skilda områden (se vidare avsnittet om Teknik och mil-&lt;br&gt;jö).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Naturskyddsföreningen och Fältbiologerna påpekar dock att be-&lt;br&gt;tänkandet inte följer de synpunkter som förts fram på UNCED-konfe-&lt;br&gt;rensen 1992 i dokumentet Agenda 21. Där uppmanas regeringarna att&lt;br&gt;förbereda strategier med mål att integrera miljö och utveckling i över-&lt;br&gt;gripande strukturer på alla nivåer i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa instanser, t.ex. Umeå kommun, anser inte att miljö skall kopplas&lt;br&gt;så hårt till internationella frågor, eftersom miljö inte enbart är en inter-&lt;br&gt;nationell fråga och internationella frågor är mycket mer än miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverket uppmärksammar några av de mest påtagliga förändringarna&lt;br&gt;i barnets närmaste omvärld: bilismens utveckling har förändrat de ung-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;as närmiljö och skapat stora risker för deras fysiska, psykiska och socia-&lt;br&gt;la hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturellt perspektiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller det kulturella perspektivet menar SIV att det är rätt och&lt;br&gt;riktigt att betrakta kulturell mångfald som en naturlig del av ökad kom-&lt;br&gt;plexitet i tillvaron som hör ihop med internationaliseringen, den euro-&lt;br&gt;peiska integrationen, sekulariseringsprocessen och moderniseringen av&lt;br&gt;samhällsstrukturen. SIV anser vidare att detta nya perspektiv tydligt&lt;br&gt;måste föras in i all lärarutbildning och läromedelsproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIOS menar att kommittén negligerar det faktum att Sverige är ett&lt;br&gt;mångkulturellt samhälle och att det idag i den svenska skolan finns&lt;br&gt;hundratusentals elever med annan språklig och kulturell bakgrund.&lt;br&gt;Botkyrka kommun vill framhålla att människor med annat ursprung än&lt;br&gt;det nuvarande svenska utgör en stor resurs i sin kunskap om såväl det&lt;br&gt;egna landets kultur som det så kallade genuint svenska, vilket gör att de&lt;br&gt;kan jämföra och överföra kunskaper som är oerhört värdefulla för att&lt;br&gt;fungera i ett internationellt samhälle. Även Socialstyrelsen anser att&lt;br&gt;kommittén inte tillräckligt beaktat den tillgång som de många språk&lt;br&gt;och kulturer som eleverna representerar utgör i dagens skola och den&lt;br&gt;resurs som de flerkulturella eleverna kan bli i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kristen etik och västerländsk humanism&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På detta område finns den mest påtagliga spännvidden i åsiktsformule-&lt;br&gt;ringen, alltfrån önskemål om mer uttalad betoning på just den kristna&lt;br&gt;etiken till avståndstagande från det kristna med hänvisning till reli-&lt;br&gt;gionsfriheten. Vissa önskar mer fokusering på allmänmänskliga etiska&lt;br&gt;värden. Ordet livstolkning anses oklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekumeniska skoldelegationen bland andra anser att den kristna etiken&lt;br&gt;behöver definieras närmare än vad som sker i bilaga 8 beträffande sko-&lt;br&gt;lans värdegrund och mål, tillämpbarhet i skolans vardag och undervis-&lt;br&gt;ningen i olika ämnen, särskilt religionskunskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vänersborgs kommun, bland andra, anser att den kristna etiken allena&lt;br&gt;inte kan ligga till grund för de värderingar som präglar ett mångkultu-&lt;br&gt;rellt samhälle som Sverige. Högskolan i Sundsvall påpekar vikten av att&lt;br&gt;den starka betoningen på tio Guds bud och humanismens grundläggan-&lt;br&gt;de principer inte ställs i motsatsförhållande till andra religioners och&lt;br&gt;kulturers etiska grundprinciper. Högskolan i Kalmar menar att det tydli-&lt;br&gt;gare bör framgå att kristendomen är en av många religioner, och att den&lt;br&gt;inte, i ett globalt perspektiv, har en överlägsen ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Luleå anser att den etiska grunden, betydelsen av att stär-&lt;br&gt;ka det egna kulturarvet som grund för samverkan, att utveckla förmåga&lt;br&gt;att förstå och leva sig in i andras villkor, ytterligare borde förstärkas, så&lt;br&gt;att läroplanens behandling av frågorna inte blir så snävt Europacentre-&lt;br&gt;rad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål- och resultatorienterad styrning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsnittet Måldokument och styrsystem har fått övervägande positiv kri-&lt;br&gt;tik bland remissinstanserna. Bland andra Ekumeniska skoldelegationen&lt;br&gt;ställer sig positiv till den nya ansvarsfördelningen för skolan och över-&lt;br&gt;gången från en regelstyrning till en mål- och resultatorienterad sådan,&lt;br&gt;under förutsättning att såväl individens som samhällets bästa står i cent-&lt;br&gt;rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIOS anser dock att kommittén, i ambitionen att ange tydliga mål och&lt;br&gt;riktlinjer, påtagligt har förbisett att det i den svenska skolan finns ett&lt;br&gt;ansenligt antal invandrar- och minoritetselever med annat modersmål&lt;br&gt;än svenska och ”om skolan skall främja dessa elevers harmoniska ut-&lt;br&gt;veckling” krävs angivelse av tydliga mål och riktlinjer. RBU menar att&lt;br&gt;de nationellt fastställda målen kräver en betydligt mer distinkt skrivning&lt;br&gt;vad avser behoven hos elever med rörelsehinder än vad som nu är fal-&lt;br&gt;let.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet påpekar att frågan huruvida en centralt reglerad&lt;br&gt;timplan är förenlig med en mål- och resultatstyrd skola, bör övervägas i&lt;br&gt;ett längre perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan med förskola och skolbarnsomsorg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I frågan om samverkan med förskola och skolbarnsomsorg beklagar ett&lt;br&gt;antal instanser, däribland Högskolan för lärarutbildning i Stockholm,&lt;br&gt;Högskolan i SundsvalllHärnösand, Lärarförbundet, TCO och Föreningen&lt;br&gt;Sveriges Socialchefer, att de tidigare intentionerna med ett gemensamt&lt;br&gt;styrdokument för barnomsorg och skola inte fullföljdes. Skellefteå kom-&lt;br&gt;mun anser att en gemensam arbetsplan för såväl förskola som skola och&lt;br&gt;skolbarnsomsorg med fördel kan utarbetas lokalt. Växjö kommun före-&lt;br&gt;språkar att en tydligare definition av vem som har ansvaret för att sam-&lt;br&gt;verkan kommer till stånd och genomförs, exempelvis rektor, bör utta-&lt;br&gt;las.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRA anser att det till de motiv kommittén anger för skolans samver-&lt;br&gt;kan med förskola och skolbarnsomsorg bör läggas det förebyggande. Se-&lt;br&gt;nare års forskning tyder, enligt BRÅ, på att tidiga insatser är av stort&lt;br&gt;brottsförebyggande värde. Bollnäs kommun framhåller i sammanhanget&lt;br&gt;att förskolan har ett egenvärde och att förskolepersonalens kompetens&lt;br&gt;bör tillvaratas, inte bara i en samverkan inför skolstarten, utan också i&lt;br&gt;övrigt i undervisningen, framför allt på lågstadiet. Statens ungdomsråd&lt;br&gt;tillstyrker resonemanget om samarbetet med skolbarnsomsorgen, men&lt;br&gt;påpekar att liknande resonemang om samverkan mellan skola och soci-&lt;br&gt;altjänsten samt fritids- och kulturverksamhet möjligen saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skoltidens längd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal instanser, däribland LR, Lärarförbundet, RBU, Rädda Barnen,&lt;br&gt;Högskolan i Karlstad, Högskolan i Jönköping, Högskolan för lärarutbild-&lt;br&gt;ning i Stockholm, Kommunförbundet, Socialstyrelsen, Malmö, Markaryd,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Botkyrka, Örebro, Katrineholms, Gotlands, Motala, Vilhelmina, Öster-&lt;br&gt;sunds och Hässleholms kommuner, instämmer i att frågan om skoltidens&lt;br&gt;längd och skolpliktens inträdande kräver en samlad översyn. Ljusdals&lt;br&gt;kommun menar att frågan om tidpunkt för skolstart och skoltidens&lt;br&gt;längd bör avgöras innan en ny läroplan fastställes. Även Borås kommun&lt;br&gt;anser att det hade varit bra om läroplanskommittén haft ett förslag till&lt;br&gt;lösning och inte bara ett krav på översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sundsvalls kommun anser att vi även fortsättningsvis bör ha en nioårig&lt;br&gt;skola, men med möjlighet till ett tionde frivilligt år för de elever som&lt;br&gt;så önskar eller som inte kunnat nå de mål som anges för den obligatori-&lt;br&gt;ska skolan. Tibro kommun förespråkar att ett tionde skolår införs för att&lt;br&gt;undvika minskning av de praktisk-estetiska ämnena och för att möjlig-&lt;br&gt;göra de nya områden som kommittén förslår, bl.a. en satsning på språk-&lt;br&gt;inlärning och teknik- och miljöområdet. Lärarförbundet föreslår en&lt;br&gt;obligatorisk förskola för sexåringar, som skulle innebära att det sista&lt;br&gt;året i förskola utgör det första i en tioårig skolgång för alla barn. Social-&lt;br&gt;styrelsen delar kommitténs uppfattning att en samlad översyn behövs,&lt;br&gt;men anser samtidigt att kommittén inte beaktat de möjligheter till sam-&lt;br&gt;verkan mellan skola och skolbarnsomsorg som finns såväl organisato-&lt;br&gt;riskt som innehållsmässigt. Barnmiljörådet ser med stor oro på den tidi-&lt;br&gt;garelagda skolstarten och dess konsekvenser för barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Läroplaner for grundskolan samt gymnasieskolan och komvux&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanen avser de övergripande målen och riktlinjerna för&lt;br&gt;grundskolan respektive gymnasieskolan och komvux. Läroplaner-&lt;br&gt;na fastställer även skolformernas värdegrund och uppgifter. Må-&lt;br&gt;len är disponerade i bl.a. områdena: Kunskaper och färdigheter,&lt;br&gt;Normer och värden samt Elevernas ansvar och inflytande. Vikti-&lt;br&gt;ga byggstenar i förslaget är uppdelningen av mål i strävansmål&lt;br&gt;och uppnåendemål. Nedan behandlas några av de delar i läro-&lt;br&gt;plansförslagen remissinstanserna haft synpunkter på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de remissinstanser som yttrat sig i frågan har den övervägande de-&lt;br&gt;len i princip tillstyrkt förslagen. Instanserna har särskilt uppskattat den&lt;br&gt;kortfattade strukturen och den tydliga ansvarsfördelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser påpekar att samstämmigheten mellan begyn-&lt;br&gt;nelsekapitlen och läroplanens utformning är bristfällig. T.ex. Skolverket,&lt;br&gt;Lunds Universitet, Högskolan i Växjö, Göteborgs Universitet, BRA och&lt;br&gt;RBU saknar en koppling, i flera sammanhang, mellan de inledande re-&lt;br&gt;sonemangen och läroplansförslaget. Remissinstanserna har i regel inte&lt;br&gt;uttalat sig om läroplanen för gymnasieskolan och komvux separat, ut-&lt;br&gt;om i vissa begränsade avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser stöder förslaget att gymnasieskolan och kom-&lt;br&gt;vux får en gemensam läroplan. Detta anses förbättra förutsättningarna&lt;br&gt;för ett livslångt lärande och minska risken för återvändsgränder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att samtliga läroplaner borde ha omarbetats sam-&lt;br&gt;tidigt. Det borde, enligt Socialstyrelsen ha prövats om mål och riktlinjer&lt;br&gt;för grundskola, grundsärskola, träningsskola och specialskola kunde&lt;br&gt;sammanföras till ett måldokument. Teologiska institutionen vid Lunds&lt;br&gt;Universitet förordar att samtliga avsnitt om skolans värdegrund ses över&lt;br&gt;igen, samordnas, preciseras och får ett enhetligt språkbruk - allt med&lt;br&gt;syftet att skapa teoretisk klarhet, men också underlätta för alla dem som&lt;br&gt;sedan skall försöka omsätta detta i skolans arbete. Högskolan i Gävle/&lt;br&gt;Sandviken framhåller att texten till läroplanen bör omarbetas så att ele-&lt;br&gt;ver och lärare förstår syfte och innehåll. RHS påpekar att det kan bli&lt;br&gt;svårt att få en djupare förståelse för ”målet” då texterna i förslaget är&lt;br&gt;korta och få motiveringar finns med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolans värdegrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolans värdegrund tillstyrks på samtliga punkter av Skolverket. Den&lt;br&gt;etik, som utredningen föreslår att skolan skall präglas av, har sin histo-&lt;br&gt;riska bakgrund i kristendomens ställning och den västerländska tradi-&lt;br&gt;tionen i det svenska samhället. Skolverket vill dock föreslå, med ut-&lt;br&gt;gångspunkt från den faktiska verkligheten i dagens mångkulturella sam-&lt;br&gt;hälle, att det inte görs en inskränkning till kristendom och västerländsk&lt;br&gt;humanism. Kommunförbundet menar däremot att den kristna etiken&lt;br&gt;och den västerländska humanismen såsom grund för skolans arbete tyd-&lt;br&gt;ligare bör framhållas och inte sammanblandas med andra värdegrunder.&lt;br&gt;Elevorganisationen anser att hänvisningarna till kristen etik och väster-&lt;br&gt;ländsk humanism bör lyftas ur förslaget, då de kan misstolkas, även om&lt;br&gt;synen på att vårt samhälle i mångt och mycket bygger på detta delas av&lt;br&gt;organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Skellefteå kommun föreslår att begreppen ”kristen etik och väs-&lt;br&gt;terländsk humanism” stryks på alla punkter där de ingår i förslagen.&lt;br&gt;Motiveringen är att begreppen har vållat en omfattande diskussion där&lt;br&gt;varje inlägg vittnat om att definitionerna av begreppen är lika många&lt;br&gt;som antal personer som deltar i debatten. Skellefteå kommun framhål-&lt;br&gt;ler vidare att det är viktigt att skolans undervisning är neutral i religion&lt;br&gt;i vårt pluralistiska samhälle. Utbildningssamrådet för grundskollärarstu-&lt;br&gt;denter påpekar att genom att hävda den kristna etiken, och därmed kris-&lt;br&gt;tendomen som religion, som vägledande följer en direkt motsägelse i&lt;br&gt;kravet på kulturell mångfald. Utbildningssamrådet anser att den svenska&lt;br&gt;skolan måste anamma samtliga konsekvenser av en alltmer internatio-&lt;br&gt;naliserad tillvaro och bygga på en demokratisk samhällssyn och en hu-&lt;br&gt;manistisk människosyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål och riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFS anser att den beskrivning av kulturarvet som ges i den inledande&lt;br&gt;texten och i uppnåendemålen i avsnittet Kunskap och färdigheter är&lt;br&gt;alltför etnocentrisk. Det är enligt SFS orimligt att elevernas insikter&lt;br&gt;skall begränsas till svenska och västerländska värden då vi går mot en&lt;br&gt;alltmer mångkulturell värld. SFS anser också att förslaget alltför lättvin-&lt;br&gt;digt avfärdar den komplexa problematik som jämställdhet mellan kö-&lt;br&gt;nen utgör och menar att frågan bör få en mer framskjuten plats under&lt;br&gt;rubriken Normer och värden. Även Utbildningssamrådet för grundskol-&lt;br&gt;lärarstudenter saknar normer om jämställdhet mellan kvinnor och män.&lt;br&gt;Jämställdhetsarbetares förening (JA) konstaterar att jämställdhetsaspekter&lt;br&gt;kan och bör läggas på alla de fem huvudområden som behandlas i mål&lt;br&gt;och riktlinjer i läroplanen. Föreningen har förslag till skrivningar som&lt;br&gt;omfattar bl.a. nyfikenhet och intresse för det som är för könet otraditio-&lt;br&gt;nellt, medvetenhet om värderingar kring kvinnligt och manligt, behovet&lt;br&gt;av att utveckla en trygg och tidsenlig könsidentitet etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket föreslår att målet om det svenska samhällets grundläggande&lt;br&gt;värden och konsekvenserna för det personliga handlandet bör komplet-&lt;br&gt;teras så att även konflikter mellan grundläggande värden och existeran-&lt;br&gt;de verklighet skall belysas. Bland annat Högskolan i Kristianstad och&lt;br&gt;Naturvårdsverket anser att miljöfrågorna behöver ges större tyngd i läro-&lt;br&gt;plansförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF anser att de föreslagna läroplanerna är alltför likartade. Man vill&lt;br&gt;att det skall framgå att grundskolan skall ge alla elever en tillräcklig&lt;br&gt;medborgerlig bildning medan gymnasieskolan skall förbereda för yrkes-&lt;br&gt;liv och högskolestudier. Flera remissinstanser, exempelvis Göteborgs&lt;br&gt;kommun och SAMVUX, påpekar att läroplanstexten i vissa avsnitt bör&lt;br&gt;kompletteras i syfte att åstadkomma vuxenanpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LR påpekar i likhet med t.ex. Komvux Kristianstad att den utformning&lt;br&gt;som läroplansförslaget har fått ibland leder till oklarhet om vilken skol-&lt;br&gt;form som avses. Begreppen ”skolan” och ”eleven” känns fel eller otyd-&lt;br&gt;ligt när man avser vuxna studerande. Vidare påpekar LR i likhet med&lt;br&gt;t.ex. Stockholms, Enköpings och Gävle kommuner, att vissa strävansmål&lt;br&gt;under rubriken Kunskaper och färdigheter uppenbarligen endast gäller&lt;br&gt;elever i gymnasieskolan som läser ett helt program. Det gäller målen&lt;br&gt;kan kommunicera på minst två främmande språk” och har en god&lt;br&gt;insikt i centrala delar av det svenska och västerländska kulturarvet”.&lt;br&gt;Dessa strävansmål kan inte gälla för studerande i komvux, som t.ex. lä-&lt;br&gt;ser enstaka yrkesämnen eller deltar i grundläggande vuxenutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget till läroplan för grundskolan finns bland riktlinjerna en&lt;br&gt;uppmaning till grundskolan att nära samverka med gymnasieskolan.&lt;br&gt;Flera remissinstanser framhåller att det bör vara ett åliggande även för&lt;br&gt;gymnasieskolan att samverka med grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppnåendemål och strävansmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av de remissinstanser som kommenterat uppnåendemålen&lt;br&gt;och strävansmålen har ställt sig positiva till förslaget. De synpunkter&lt;br&gt;som dock framkommer gäller framförallt ordvalet och uppdelningens&lt;br&gt;tillämpbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland andra Svenska Akademien, Högskolan i Kalmar och Örebro&lt;br&gt;kommun avvisar orden som sådana och föreslår i stället de språkliga&lt;br&gt;konstruktionerna ”mål att sträva efter”, ”mål att uppnå”. Vidare före-&lt;br&gt;slår Högskolan i SundsvalUHämösand begreppen ”visioner och mål”.&lt;br&gt;Svenska språknämnden rekommenderar ”mål och ideal”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LR anser att uppdelningen strävans-uppnåendemål är riktig men fin-&lt;br&gt;ner samtidigt att den kan vara svår att tillämpa. Även Högskolan i Öre-&lt;br&gt;bro är i huvudsak positiv till uppdelningen men framhåller att innebör-&lt;br&gt;den av den måste preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KTH menar att strävansmålen är, om de tolkas bokstavligt, alltför uto-&lt;br&gt;piska, medan Högskolan i Kristianstad ställer sig frågande till om bild-&lt;br&gt;ningsbegreppet går att förena med speciella uppnåendemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungl. Vetenskapsakademien pekar på vissa oklarheter vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av uppdelningen av målen. Bland annat är det, enligt Veten-&lt;br&gt;skapsakademien, oklart hur uppnåendemålen skall relateras till skolans&lt;br&gt;läroplaner och hur utbildningen skall bedrivas i skolans verklighet.&lt;br&gt;Statskontoret anser det angeläget att måldefinitionerna klarläggs. T.ex.&lt;br&gt;bör mål, enligt Statskontorets mening, vara konsistenta och uppfölj-&lt;br&gt;ningsbara. Strävansmålen motsvarar mer den anda och det förhållnings-&lt;br&gt;sätt som bör prägla skolarbetet. De motsvarar närmast begreppet riktlin-&lt;br&gt;jer, menar Statskontoret. Även Utbildningssamrådet för grundskollärar-&lt;br&gt;studenter har synpunkter på uppdelningen och menar att man måste se&lt;br&gt;över vad som ska stå var. Det finns, enligt Utbildningssamrådet, exem-&lt;br&gt;pel på strävansmål som i stället borde vara uppnåendemål. Stockhoms&lt;br&gt;Universitet framhåller att ”strävansmålen” dels är värderingar som bor-&lt;br&gt;de utarbetas i skolorna, dels är svåra att följa upp. ”Uppnåendemålen”&lt;br&gt;däremot kan och bör följas upp på såväl lokal som nationell nivå. Lu-&lt;br&gt;leå kommun anser att uppdelningen i två slags mål är överarbetad och&lt;br&gt;medför att målformuleringarna blir onödigt otydliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland andra Barn- och ungdomsdelegationen påpekar att det är viktigt&lt;br&gt;att uppnåendemålens minimikrav inte blir maximikrav. Elevernas am-&lt;br&gt;bitioner måste, enligt delegationen, uppmuntras. T.ex. Skolledarförbun-&lt;br&gt;det, Högskolan i SundsvalUHämösand, Karlstads, Norrköpings och Nykö-&lt;br&gt;pings kommuner menar att uppnåendemålen i vissa fall är orealistiska&lt;br&gt;och vill varna för att sätta målen för högt. RHS föreslår att även uppnå-&lt;br&gt;endemål formuleras som inte direkt är inriktade på kunskaper och fär-&lt;br&gt;digheter som t.ex. förmågan att samarbeta, att generellt lösa problem, att&lt;br&gt;ta personlig ställning, att ta ansvar osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempelvis Skolverket, Oskarshamns kommun, HCK, SIH och RBU ut-&lt;br&gt;trycker oro över att uppnåendemålen i vissa fall är formulerade så att&lt;br&gt;de ej kan uppnås av elever med svårigheter. Oskarshamns kommun anser&lt;br&gt;att sådana mål bör omformuleras till strävansmål. Svenska Förbundet för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialpedagogik menar att den styrning av kunskapsutveckling som&lt;br&gt;uppnåendemålen kan leda till är olycklig för elever med vissa svårighe-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs Universitet anser att vissa strävansmål som formulerats i lä-&lt;br&gt;roplansförslaget för gymnasieskolan och komvux är intetsägande och in-&lt;br&gt;te visar något av de kompetenskrav i arbetslivet som betänkandet kort&lt;br&gt;diskuterar (sid. 108): ”Kommunikations- och observationsförmåga, ana-&lt;br&gt;lytisk förmåga och förmåga att ta initiativ och att arbeta i lag blir vikti-&lt;br&gt;gare än faktakunskaper med kort livslängd.” Universitetet anser detta&lt;br&gt;olyckligt både med tanke på de krav på en utvidgad kompetens som har&lt;br&gt;rests från näringslivets sida och med utgångspunkt i de vetenskapliga&lt;br&gt;studier som har visat på problemen i gymnasieskolan med just utveck-&lt;br&gt;lingen av denna sorts kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret i skolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsfördelningen bland skolans personal har generellt fått ett posi-&lt;br&gt;tivt mottagande bland remissinstanserna. Ett antal instanser har dock&lt;br&gt;vissa kommentarer. Östersunds kommun anser att den statliga styrningen&lt;br&gt;fortfarande är för stor på skolområdet. Kommunens ansvar bör omfatta&lt;br&gt;mer än enbart medelstilldelningen och med det möjligheten att uppnå&lt;br&gt;de nationella målen. Ansvarsfördelningen bör kommunen svara för och&lt;br&gt;den bör inte regleras av den nya läroplanen. Högskolan i Karlstad sak-&lt;br&gt;nar svar på ansvar för skolans verksamhetsplanering i förslaget. Det är&lt;br&gt;enligt högskolan väsentligt att lärarna ges en stor del av ansvaret för&lt;br&gt;verksamhetsutvecklingen såväl i mer snäv mening inom den egna äm-&lt;br&gt;neskompetensen, som inom skolan som helhet. SFS framhåller att rek-&lt;br&gt;tor skall vara ytterst ansvarig för att arbetet utvärderas och att resultatet&lt;br&gt;synliggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Speciellt rektors ansvar är det flera remissinstanser som har synpunk-&lt;br&gt;ter på. Skolverket påpekar att avsnittet om rektors ansvarsområde när&lt;br&gt;det gäller grundskolan bör harmonieras bättre med gymnasieskolans&lt;br&gt;motsvarande avsnitt. LR ser det som angeläget att ett antal uppgifter,&lt;br&gt;som i förslaget lagts under såväl rektors som lärares ansvar, samlas un-&lt;br&gt;der rektors ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. SAF och LR vill att rektors personalansvar tydligare skall fram-&lt;br&gt;gå. SAF anser att det tydligare bör anges i läroplanen att rektor har en&lt;br&gt;chefsroll för all personal i skolan samt ett samlat ansvar för att skolan&lt;br&gt;producerar ett bra utbildningsresultat. Skolledarförbundet konstaterar&lt;br&gt;bl.a. att det blir rektors uppgift att entusiasmera lärare och annan perso-&lt;br&gt;nal inför utformningen av lokala arbetsplaner och handlingsplaner lik-&lt;br&gt;som att ansvara för kontakten och samarbetet med föräldrarna och an-&lt;br&gt;svaret för föräldrainflytandet över elevernas skolgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen, och även LR, vill i läroplanen betona rektors&lt;br&gt;ansvar för att i enlighet med arbetsmiljölagen och föreskrifterna om in-&lt;br&gt;ternkontroll av arbetsmiljön integrera arbetsmiljöarbetet i den övriga&lt;br&gt;verksamheten. Rektors ansvar för trafikundervisning ifrågasätts, bland&lt;br&gt;annat av Helsingborgs kommun och Arvika kommun. Vägverket anser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;däremot att det är ytterst angeläget att läroplanen klarlägger rektors an-&lt;br&gt;svar för att se till att eleverna har säkra skolvägar samt att trafiksäker-&lt;br&gt;hetsfrågor tas upp i undervisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet och BRA anser att rektor eller annan lämplig per-&lt;br&gt;son bör tilldelas särskilt ansvar för områdena sex och samlevnad, alko-&lt;br&gt;hol, narkotika och tobak, trafikfrågor samt bok- och bibliotekskunskap&lt;br&gt;på motsvarande sätt som gäller för gymnasieskolan. Borås kommun och&lt;br&gt;Bibliotekshögskolan i Borås saknar den nuvarande läroplanens skrivning&lt;br&gt;om ansvar för att eleverna har tillgång till skolbibliotek. Arvika kom-&lt;br&gt;mun vill att rektors ansvar för miljöfrågorna lyfts fram mer i läropla-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen påpekar att rektors ansvar bör omfatta även uppfölj-&lt;br&gt;ning och utvärdering av samarbetet mellan grundskola, förskola och&lt;br&gt;skolbarnomsorg. Företeelserna skolk och mobbning borde, enligt Soci-&lt;br&gt;alstyrelsen, ha belysts i betänkandet. Särskilt rektors och lärares ansvar&lt;br&gt;borde tydliggöras. RHS påpekar vikten av att rektor ges ett tydligare an-&lt;br&gt;svar för att skolverksamheten i sin helhet bedrivs med utgångspunkt&lt;br&gt;från alla uttryckta strävansmål i läroplanen. RHS vill även att läropla-&lt;br&gt;nen starkare betonar rektors ansvar för att samverkansformer mellan&lt;br&gt;skola och föräldrar utvecklas och att föräldrarna får inflytande över ele-&lt;br&gt;vernas skolgång. Även bl.a. BRA och Ljusdals kommun anser att kom-&lt;br&gt;mitténs behandling av samverkan mellan skola och hem är alltför de-&lt;br&gt;fensiv och enkelriktad. Svenska förbundet för specialpedagogik framhål-&lt;br&gt;ler att man klarare än som skett bör markera skolans ansvar för samver-&lt;br&gt;kan med hemmen, särskilt under det inledande gymnasieåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet riktar på vissa punkter kritik mot den detaljerings-&lt;br&gt;nivå som Läroplanskommittén använder i utformningen av ansvaret på&lt;br&gt;olika nivåer. Ett exempel är regleringen av SYO-personalens arbetsupp-&lt;br&gt;gifter. Kommunförbundet och flera kommuner påpekar att studie- och&lt;br&gt;yrkesorienteringen är viktig, men att regering och riksdag inte skall tala&lt;br&gt;om för kommunerna hur de skall organisera sina insatser. Det räcker&lt;br&gt;enligt många remissinstanser med att ge ett övergripande ansvar till rek-&lt;br&gt;torn. AMS tycker att det är bra att rektorns ansvar för syoverksamheten&lt;br&gt;tydliggörs. AMS framhåller också att lärarnas insatser kan komplettera,&lt;br&gt;men inte ersätta, den specialkompetens i vägledning som syopersonalen&lt;br&gt;har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Barnmiljörådet och BRÅ vill betona att stor vikt måste läggas på&lt;br&gt;skolans arbetssätt. Det blir enligt Barnmiljörådet viktigare att utveckla&lt;br&gt;metoder för hur inlärningen skall gå till än att precisera exakt vad barn&lt;br&gt;skall lära sig. Enligt BRA.s uppfattning finns det en risk att arbetsupp-&lt;br&gt;gifter som kräver samarbete och gemensamt ansvarstagande, vilket är&lt;br&gt;viktigt att eleverna får träning i, kommer att minska. Skolledarförbundet&lt;br&gt;saknar i betänkandet begreppen arbetsenheter och studieledare, vilket&lt;br&gt;är en arbetsgrupp, som rektor även i fortsättningen behöver. Skolkurato-&lt;br&gt;rers förening vill att det i läroplanen anges vilka uppgifter elewårdsper-&lt;br&gt;sonalen skall arbeta med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFS framhåller att Läroplanskommittén inte genomgående använt si-&lt;br&gt;na kunskaper om inlärningssituationen vid utformandet av läroplanen.&lt;br&gt;Nästan genomgående har kommittén formulerat sig att ”skolan skall ge&lt;br&gt;kunskaper, eleverna får kunskaper, lärarna skall ge eleverna”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevorganisationen och Statens ungdomsråd anser att de av Läroplans-&lt;br&gt;kommittén föreslagna formuleringarna om elevinflytande är för gene-&lt;br&gt;rella och svaga. Rådet tar i sitt remissyttrande också upp problemet med&lt;br&gt;mobbning och refererar till en intervjuundersökning av ungdomar i ål-&lt;br&gt;dern 16-25 år. Drygt en ljärdedel uppgav att de någon gång blivit utsat-&lt;br&gt;ta för mobbning, den övervägande delen i skolan. Bara en fjärdedel av&lt;br&gt;dem som utsatts för mobbning hade diskuterat det med, fått stöd eller&lt;br&gt;hjälp av en lärare. Enligt rådets uppfattning skulle mobbningsproble-&lt;br&gt;men kunna förebyggas bättre genom ett utvidgat inflytande och ansvars-&lt;br&gt;tagande för lärare och elever inom detta område. Rådet framhåller lika-&lt;br&gt;så att elevernas sociala utveckling främjas av delaktighet och ansvarsta-&lt;br&gt;gande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västerås komun framhåller att lärares skyldighet att samverka över&lt;br&gt;ämnesgränserna uttryckligen bör framgå av läroplanen medan SFS före-&lt;br&gt;slår att det i lärares åligganden bör ingå att kontinuerligt hålla sig å jour&lt;br&gt;med utvecklingen både inom de egna ämnena och den pedagogiska&lt;br&gt;forskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stöd för svaga elever&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser anser att det saknas en övergripande idé om hur&lt;br&gt;skolan skall möta och förebygga svårigheter för dels elever med en&lt;br&gt;komplicerad inlärningssituation, dels elever med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland andra Högskolan för lärarutbildning i Stockholm, Lärarförbun-&lt;br&gt;det, Umeå Universitet, Uppsala Universitet, Göterborgs Universitet, SIH,&lt;br&gt;Rädda Barnen, Statens Ungdomsråd, Kooperativa institutet, Skara, Umeå,&lt;br&gt;Grums och Österåkers kommuner menar att större uppmärksamhet bor-&lt;br&gt;de riktas mot de svaga eleverna. Socialstyrelsen anser att Läroplanskom-&lt;br&gt;mittén i alltför liten utsträckning berört olika grupper av elever som be-&lt;br&gt;höver speciella insatser för att utbildningen skall bli likvärdig för alla.&lt;br&gt;Att den föreslagna nedskärningen av praktiskt-estetiska ämnena är sär-&lt;br&gt;skilt olycklig för dessa elever poängteras av t.ex. Skolledarförbundet, LO,&lt;br&gt;Svedalas och Nyköpings kommuner. Bl.a. SIH har påpekat att läropla-&lt;br&gt;nerna skall omfatta alla elever, dvs även dem som har funktionshinder&lt;br&gt;av olika art och grad och att läroplansförslaget därför måste bearbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kursplanerna uppskattas allmänt avsnittet i kursplanen&lt;br&gt;i Svenska om barn med behov av stöd. Däremot anser t.ex. Skolverket,&lt;br&gt;Lärarförbundet, HCK, Rädda Barnen och Trelleborgs kommun att samtli-&lt;br&gt;ga kursplaner bör innehålla ett avsnitt om barn, som behöver särskilt&lt;br&gt;stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har, när det gäller döva och hörselskadade elever,&lt;br&gt;särskilt poängterat vikten av tvåspråkighet och att såväl teckenspråk&lt;br&gt;som svenska måste ingå i utbildningen. Bl.a. Skolverket och SIH har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framfört behovet av en, för elevgruppen med grava språkstörningar, sär-&lt;br&gt;skilt anpassad målformulering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klarare skrivning i ansvarsfördelningen vad gäller elever med svå-&lt;br&gt;righeter efterfrågas av bl.a. RBU, Lärarförbundet, Utbildningssamrådet för&lt;br&gt;grundskollärarstudenter, SFS och Umeå kommun. Elewårdspersonalens&lt;br&gt;roll behöver särskilt klargöras enligt t.ex. Sveriges Skolkuratorers För-&lt;br&gt;ening, Svenska Förbundet för Specialpedagogik, Lärarförbundet, Umeå&lt;br&gt;och Borås kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Grundskolans kursplaner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén redovisar i betänkandet färdiga kursplane-&lt;br&gt;förslag i svenska, matematik och musik och förslag till huvudsak-&lt;br&gt;ligt innehåll i övriga ämnen. Det ges även en allmän redovisning&lt;br&gt;av kursplanernas funktion, struktur och uppbyggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de remissinstanser, som har kommenterat kursplanerna, tillstyrker&lt;br&gt;de flesta förslaget. Skolverket delar Läroplanskommitténs syn på kurs-&lt;br&gt;planernas roll, funktion, struktur och uppbyggnad. I de förslag som har&lt;br&gt;lagts fram krävs dock, enligt Skolverket, en tydligare åtskillnad mellan&lt;br&gt;de delar i kursplanerna som har föreskriftsstatus, och de delar, som&lt;br&gt;måste anses vara kommentarer till kursplaner. Skellefteå kommun sak-&lt;br&gt;nar i kursplaner och timplan utrymme för aktiviteter, som ej går att&lt;br&gt;hänföra till enskilt ämne, eftersom de ofta är ämnesövergripande eller&lt;br&gt;integrerade. Det gäller tema och/eller projektstudier, periodläsning&lt;br&gt;m.m., som nuvarande läroplan uppmanar till. Statskontoret anser att&lt;br&gt;målstrukturen och hierarkin i förslagen till kursplaner inte är konsis-&lt;br&gt;tenta. Som exempel hänvisar Statskontoret till kursplanen i B-språk där&lt;br&gt;delmålen går längre i kraven på kunskaper än huvudmålet för ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppnåendemål och strävansmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller uppdelningen av mål i uppnåendemål och strävans-&lt;br&gt;mål ställer sig de flesta instanser, som har yttrat sig, positiva. Ett antal&lt;br&gt;remissinstanser, däribland Skolverket, Skolledarförbundet, Högskolorna i&lt;br&gt;Kalmar och Luleå, Elevorganisationen, Norrköpings, Grums, Ånge och&lt;br&gt;Trelleborgs kommuner, anser dock att uppnåendemålen i vissa fall, sär-&lt;br&gt;skilt när det gäller svenska, matematik och musik, är orealistiska och&lt;br&gt;har satts för högt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bollnäs kommun varnar för att det i och med uppdelningen i uppnå-&lt;br&gt;endemål och strävansmål finns en risk för att uppnåendemålen blir allt-&lt;br&gt;för styrande. Bollnäs kommun anser även att kursplanerna bör kom-&lt;br&gt;pletteras med en tydligare och utförligare skrivning kring bl.a. flykting-&lt;br&gt;frågor, rasism och resursfördelning i ett globalt perspektiv. SFS påpekar&lt;br&gt;att uppnåendemålen stannar vid det direkt mätbara, vilket kan bidra till&lt;br&gt;att undervisningen begränsas till detta. Vidare menar SFS att klargöran-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det av lärarens och skolans skyldigheter har försvunnit på kursplaneni-&lt;br&gt;vå. Många av de mål som är strävansmål borde, enligt SFS, i stället ut-&lt;br&gt;tryckas som åligganden för läraren, varigenom de blir lättare att utvär-&lt;br&gt;dera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Grundskolans timplan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Timplaneförslaget anger den minsta undervisningstid som elever-&lt;br&gt;na har rätt att få och därmed den tid som kommunen minst är&lt;br&gt;skyldig att avsätta resurser för. Tiden uttrycks i timmar (60 minu-&lt;br&gt;ter).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Timplanen anger en minsta garanterad tid för angivna obligatori-&lt;br&gt;ska ämnen. Härutöver anges ett lokalt timplaneutrymme för pro-&lt;br&gt;filering och ett utrymme för elevens personliga val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom behovet av en avstämning eller ”kontrollstation” i slutet&lt;br&gt;av det femte skolåret och en övergång från integrerade ämnen till&lt;br&gt;ämnesuppdelning, har kommittén funnit skäl att presentera tim-&lt;br&gt;planen med en uppdelning mellan å ena sidan årskurserna 1-5&lt;br&gt;och å andra sidan årskurserna 6-9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av de obligatoriska ämnena har i förslaget till timplan fått&lt;br&gt;en ökad timtid, t.ex. svenska och främmande språk samt matema-&lt;br&gt;tik. Andra ämnen har, som konsekvens bl.a. av att skolan och&lt;br&gt;eleven skall ha ett valutrymme, i förslaget fått en minsta timtid&lt;br&gt;som i regel understiger den tid ämnet har i gällande timplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de övriga förslag som Läroplanskommittén lägger i anslut-&lt;br&gt;ning till förslaget till timplan märks:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vissa ämnen har fått en ny inriktning och ny benämning, bl.a.&lt;br&gt;ämnena teknik och miljö samt barn- och ungdomskunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Språkprogrammet i grundskolan förstärks. Engelska föreslås&lt;br&gt;starta första skolåret (med viss övergångstid) och ett obligato-&lt;br&gt;riskt B-språksval införs fr.o.m. årskurs 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- I stället för B-språk skall elev som så önskar kunna läsa svens-&lt;br&gt;ka, engelska, teckenspråk eller hemspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Eleverna skall inom ramen för sitt personliga val eller skolans&lt;br&gt;profil kunna välja att läsa ett tredje främmande språk, C-språk,&lt;br&gt;under grundskolans sista år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Nuvarande reglering om alternativkurser i engelska och mate-&lt;br&gt;matik föreslås upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedan framförs remissinstansernas synpunkter kring vissa av dessa&lt;br&gt;frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Timplanen utgör det område som remissinstanserna ställt sig mest&lt;br&gt;kritiska till. Minskningen av tid för praktiskt-estetiska ämnen, och då&lt;br&gt;särskilt Idrott, lek och hälsa, är det förslag, som instanserna i störst ut-&lt;br&gt;sträckning vänt sig emot, men även uppdelningen av timplanen i ske-&lt;br&gt;den 1-5 och 6-9, införandet av engelska från årskurs 1 och B-språk från&lt;br&gt;årskurs 6, har varit föremål för flera remissinstansers ogillande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser, däribland t.ex. LO, Nacka kommun och Natur-&lt;br&gt;skyddsföreningen, ser en inkonsekvens mellan läroplansförslaget och&lt;br&gt;förslaget till timplan. Olofströms kommun hävdar att det inte alltid&lt;br&gt;känns som om författarna till kursplaner och beräknama av timplaner&lt;br&gt;har läst den egna inledningen. Enligt Sundsvalls kommun är det en kva-&lt;br&gt;litativ förändring av undervisningen som behövs och inte kvantitativ,&lt;br&gt;mer lärartimmar, som Läroplanskommittén föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Kommunförbundet räcker systemet med en garanterad minimi-&lt;br&gt;tid för att tillgodose kravet på likvärdighet över landet. Det bör dock&lt;br&gt;överlåtas till varje enskild kommun att fördela timmarna över hela&lt;br&gt;grundskoletiden. Bestämmelserna om senaste tidpunkt för att införa vis-&lt;br&gt;sa ämnen är tillräckliga som reglering, menar Kommunförbundet. RHS&lt;br&gt;föreslår att timplanen görs friare för att ge större möjligheter till tema-&lt;br&gt;studier och mera övergripande kunskapsområden. Östersunds och&lt;br&gt;Nacka kommuner är inne på möjligheten att helt låta läroplanen med&lt;br&gt;tillhörande kursplaner styra undervisningens mål. SFS menar att frågan&lt;br&gt;om hur målen i kursplaner och läroplan bäst uppnås, borde åligga varje&lt;br&gt;skola att avgöra utifrån varje elevs behov och skolans förutsättningar. I&lt;br&gt;detta arbete är, enligt SFS, timplanen ett hinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Växjö anser att relationen mellan teoretiska och praktiska&lt;br&gt;ämnen i timplanen utgår från argument som inte är analyserade. En&lt;br&gt;analyserad argumentering i förslaget kunde, enligt Högskolan, ha lett&lt;br&gt;till andra pedagogiskt sakliga alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningssamrådet för grundskollärarstudenter anser att den ämnesin-&lt;br&gt;delning som timplanen föreskriver är irrationell. Frågan om hur målen&lt;br&gt;i kursplaner/läroplaner bäst uppnås, borde åligga varje skola att avgöra.&lt;br&gt;I detta arbete är timplanen ett hinder, fastslår Utbildningssamrådet, och&lt;br&gt;reserverar sig mot hela timplaneförslaget. Högskolan i Linköping frågar&lt;br&gt;sig hur Läroplanskommittén motiverat varför lärandet skall delas upp i&lt;br&gt;just de ämnen kursplaner och timplaner avser och med just den angiv-&lt;br&gt;na blandningen av akademiskt motiverade ämnen och skolmotiverade&lt;br&gt;ämnen. RHS ställer sig kritisk till en strikt uppdelning av timplanen i&lt;br&gt;traditionella skolämnen, i stället för en uppdelning i kunskapsområden.&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen konstaterar att förslaget innebär en minskning av&lt;br&gt;disponibel tid för de fastlagda ämnesstudierna. Det kan därför diskute-&lt;br&gt;ras om utrymmet är tillräckligt för att ge de baskunskaper som behövs&lt;br&gt;för struktur och förståelse och som skall betygsättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF anser att man genom att på lämpligt sätt fördela elevens totala ar-&lt;br&gt;betstid mellan traditionell lärarledd undervisning, eget arbete med till-&lt;br&gt;gång till handledning och helt självständigt arbete, kan frilägga resurser&lt;br&gt;i skolan. Dessutom menar SAF att timtalet på lågstadiet bör kunna utö-&lt;br&gt;kas med ca 20% inom ramen för oförändrade resurser. Detta gör det&lt;br&gt;t.ex. möjligt att organisera om timplanen i grundskolan så att ett ökat&lt;br&gt;utrymme för t.ex. C-språk eller andra ämnen med låg timtilldelning&lt;br&gt;skapas. Även Västerås kommun anser att man, på längre sikt, måste höja&lt;br&gt;det totala timtalet i skolorna. Detta kan man, enligt Västerås kommun,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göra genom att ta ut fler timmar per vecka eller förlänga skolåret. Soci-&lt;br&gt;alstyrelsen efterlyser en utredning av möjligheterna att förlänga den tota-&lt;br&gt;la veckoarbetstiden i grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa kommuner har ur ett glesbygdsperspektiv synpunkter på timpla-&lt;br&gt;neförslaget. I och med att timplanen skall ange en minsta garanterad&lt;br&gt;undervisningstid för eleverna frågar sig Motala kommun bl.a. om det&lt;br&gt;kommer att uppstå skillnader mellan kommuner på grund av olika re-&lt;br&gt;surser och om det kommer att uppstå problem för elev som byter skola&lt;br&gt;mellan kommuner med olika system. Tingsryds kommun framhåller att&lt;br&gt;förslaget för en landsbygdskommun kommer att medföra vissa problem&lt;br&gt;och ökade kostnader. Detta gäller i främsta rummet dels den mer äm-&lt;br&gt;nesinriktade undervisningen i orienteringsämnen från årskurs 6, dels B-&lt;br&gt;språket från samma årskurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadieindelning, kontrollstation i årskurs 5 och åmnesuppdelning i årskurs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då den föreslagna kontrollstationen i årskurs 5 och ämnesuppdelningen&lt;br&gt;av natur- och samhällsorienterande blocken i årskurs 6 hänger så intimt&lt;br&gt;samman med frågan om stadieindelning, behandlas dessa frågor delvis&lt;br&gt;ihop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om avskaffandet av nuvarande stadieindelning tillstyrks all-&lt;br&gt;mänt av remissinstanserna. Däremot uppfattas den föreslagna avstäm-&lt;br&gt;ningspunkten i årskurs 5 och ämnesuppdelningen av natur- och sam-&lt;br&gt;hällsorienterande blocken generellt som en ny stadieindelning 1-5 och&lt;br&gt;6-9, vilket flertalet instanser motsätter sig. Några instanser, däribland&lt;br&gt;Högskolan i Växjö och Högskolan i Örebro, efterlyser ett klargörande&lt;br&gt;på den punkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller frågan om en avstämningspunkt i årskurs 5 väger&lt;br&gt;de negativa rösterna över. Förutom att det framförs synpunkter på att&lt;br&gt;kontrollstationen förstärker känslan av stadieindelning, riktar kritiken&lt;br&gt;framför allt in sig på att det är för få avstämningstillfällen och att första&lt;br&gt;kontrolltillfället kommer för sent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdelningen av natur- och samhällsorienterande blocken i årskurs 6&lt;br&gt;avstyrks av en övervägande majoritet av de instanser som kommmente-&lt;br&gt;rat frågan. Remissinstanserna menar bland annat att ämnesuppdelning-&lt;br&gt;en förstärker stadieindelningen. Vidare påpekar några remissinstanser&lt;br&gt;att helhetsbilden går förlorad och att man går miste om ämnessamver-&lt;br&gt;kan, vilket leder till ineffektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket ställer sig positiv till förslaget till timplan, med den reser-&lt;br&gt;vationen att ingen uppdelning görs i två skeden. Därigenom blir möjlig-&lt;br&gt;heterna till lokala lösningar större, och hela grundskoletiden ses i ett&lt;br&gt;samlat perspektiv, menar Skolverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolledarförbundet frågar sig om det inte finns en risk för att den nya&lt;br&gt;stadietimplanen medför alltför många lokala varianter, som kan urhol-&lt;br&gt;ka begreppet en likvärdig skola och försvåra möjligheterna att byta sko-&lt;br&gt;la.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungl. Vetenskapsakademien motsätter sig avskaffandet av den nuva-&lt;br&gt;rande stadieindelningen. Goda skäl talar, enligt Vetenskapsakademien,&lt;br&gt;för denna då uppdelningen har motiverats av en successiv utveckling av&lt;br&gt;utbildningens innehåll och utformning. Bl.a. är det stimulerande och&lt;br&gt;värdefullt för eleverna att få markera sina framsteg i utbildningen ge-&lt;br&gt;nom att vart tredje år flyttas upp till ett högre skolstadium med nytt in-&lt;br&gt;nehåll och nya lärare, menar Vetenskapsakademien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms kommun ställer sig däremot bakom förslaget till uppdel-&lt;br&gt;ning av grundskolan i två stadier. Stockholms kommun framhåller&lt;br&gt;dock att förslaget, tillsammans med förstärkt språkundervisning, ställer&lt;br&gt;ekonomiska krav på skolorna, såväl vad gäller fortbildning av lärare&lt;br&gt;som nya krav på lokalerna. Borås kommun vänder sig mot den föreslag-&lt;br&gt;na stadieindelningen, men föreslår i stället att grundskolan delas i två&lt;br&gt;stadier, 1-6 och 7-9 med bibehållande av nuvarande högstadium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland annat Svenska Förbundet för Specialpedagogik, Luleå, Borås,&lt;br&gt;Gävle, Helsingborgs, Skellefteå och Bodens kommuner, menar att helhets-&lt;br&gt;synen, som framförs i bakgrundsdelen i betänkandet, går förlorad med&lt;br&gt;en uppdelning i två skeden. T.ex. Gävle kommun hävdar att grundsko-&lt;br&gt;lan i och med denna uppdelning riskerar att klyvas i två helt skilda de-&lt;br&gt;lar. Grundskolan bör i stället, enligt Gävle kommun vara så väl sam-&lt;br&gt;manhållen som möjligt med helhetssyn på både elever och kunskaper.&lt;br&gt;Enligt Botkyrka kommun strider förslaget mot målstyrning, decentrali-&lt;br&gt;sering och den pedagogiska grundsyn som redovisas i betänkandets in-&lt;br&gt;ledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn- och ungdomsdelegationen anser att förslaget till stadieindelning&lt;br&gt;kan missförstås och leda till en permanentning av den gamla tradition&lt;br&gt;från folkskolans och realskolans tid som vi, enligt delegationen, aldrig&lt;br&gt;lyckats bli av med. Oskarshamns kommun ser förslaget som ett steg i ut-&lt;br&gt;vecklingen mot en stadielös grundskola, vilket uppfattas som positivt.&lt;br&gt;De föreslagna två stadierna får dock, enligt kommunen, inte innebära&lt;br&gt;att vi får ett ”klasslärarstadium” och ett ”ämneslärarstadium”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, däribland Högskolan i Luleå, Högskolan i Fa-&lt;br&gt;lunJBorlänge, Borås, Motala, Uppsala, Växjö, Luleå, Bollnäs, Skellefteå&lt;br&gt;och Nacka kommuner, menar att förslaget dåligt korresponderar med in-&lt;br&gt;tentionerna bakom den genomförda förändringen av grundskollärarut-&lt;br&gt;bildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Lärarförbundet, Göteborgs Universitet, Högskolan i Gävle! Sand-&lt;br&gt;viken och Botkyrka kommun, avvisar förslaget med hänvisning till att de&lt;br&gt;saknar pedagogiska och organisatoriska motiveringar till skedesindel-&lt;br&gt;ningen. FR anser att uppdelningen endast får någon pedagogisk betydel-&lt;br&gt;se om de två blocken betraktas som årskurslösa och respektive kursplan&lt;br&gt;får klart definierade s.k. uppnåendemål. Enligt Botkyrka kommun har&lt;br&gt;förslaget inneburit negativa konsekvenser i den pedagogisk/didaktiska&lt;br&gt;diskussionen. T.ex. Älvkarleby kommun menar att förslaget leder till or-&lt;br&gt;ganisatoriska konsekvenser som starkt kommer att begränsa den lokala&lt;br&gt;skolans möjligheter att välja ”egen väg” fram till målen. Även Statskon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1 saml. Nr 220, 250 bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;toret menar, att skedesindelningen kan medföra olika former av struk-&lt;br&gt;turella och organisatoriska problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal kommuner har ur ett glesbygdsperspektiv synpunkter på&lt;br&gt;den föreslagna skedesindelningen, med avstämningspunkt och ämnes-&lt;br&gt;uppdelning i årskurs 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trelleborgs kommun anser att kontrollstationen i årskurs 5 inte får ha&lt;br&gt;en sådan utformning att det blir en avgränsning mellan årskurs 1-5 och&lt;br&gt;6-9. Den föreslagna timplanen med garanterad undervisningstid bör&lt;br&gt;följaktligen, enligt Trelleborgs kommun, inte delas upp utan överlåtas&lt;br&gt;till kommmunerna att själva avgöra när de ämnen som kommittén före-&lt;br&gt;slår skall starta i årskurs 6-9. Även Skara kommun avvisar en ny tving-&lt;br&gt;ande indelning i skeden och utgår från att man lokalt i varje kommun&lt;br&gt;får möjlighet att lösa praktiska problem som kan uppstå vid införande&lt;br&gt;av en ny läroplan vad gäller årskursernas fördelning på skolenheten och&lt;br&gt;lärarnas tjänstgöring på bästa sätt utan styrande regleringar. Kalmar&lt;br&gt;kommun ställer sig tveksam till att dela upp timplanen i två skeden och&lt;br&gt;påpekar att den kontrollstation som man lägger in i slutet av femte&lt;br&gt;skolåret inte får uppfattas som ett organisatoriskt hinder för hur skol-&lt;br&gt;verksamheten kan organiseras ute i kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolledarförbundet och även Östersunds och Emmaboda kommuner&lt;br&gt;ställer sig tveksamma till förslaget då de ser en rad negativa konsekven-&lt;br&gt;ser: risk för nedläggning av vissa glesbygdsskolor, brist på utrymme i&lt;br&gt;högstadieskolorna, ökade skolskjutskostnader, dyrare undervisning, be-&lt;br&gt;hov av lärarfortbildning och vissa problem med lärartillgång. Skolledar-&lt;br&gt;förbundet pekar även på extra kostnader då organisationen av arbetet&lt;br&gt;med ämnesundervisning i fyra i stället för tre årskurser kommer att krä-&lt;br&gt;va större skolledarresurser. Även Barn- och ungdomsdelegationen, Luleå,&lt;br&gt;Gotlands, Lycksele, Svedala och Motala kommuner befarar ökade kostna-&lt;br&gt;der och problem för landsbygdsskolor. Motala kommun efterlyser bätt-&lt;br&gt;re motiveringar, analyser och konsekvensbeskrivningar. Ljusdals kom-&lt;br&gt;mun anser att stadieindelningen kommer att innebära en omorganisa-&lt;br&gt;tion av skolan, främst i glesbygdskommuner med många låg- och mel-&lt;br&gt;lanstadieskolor. Detta kommer, genom flyttning mellan kommuner el-&lt;br&gt;ler mellan skolor med olika system, att medföra problem för den en-&lt;br&gt;skilde individen, menar kommunen. Lycksele kommun hävdar att den&lt;br&gt;föreslagna skedesindelningen, för en glesbygdskommun, innebär bety-&lt;br&gt;dande merkostnader utan motsvarande pedagogiska vinster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övertorneå kommun menar att förslaget innebär en ”ny” stadieindel-&lt;br&gt;ning som starkt missgynnar de kommuner som försöker behålla små-&lt;br&gt;skolor i glesbygden eftersom elevunderlaget minskar kraftigt. Piteå kom-&lt;br&gt;mun och även Högskolan i Kristianstad anser att förslaget innebär stora&lt;br&gt;svårigheter att organisera skolverksamheten i en kommun med många&lt;br&gt;små skolor. Förslaget är mer anpassat för storstadsområde än genom-&lt;br&gt;tänkt för hela landet, hävdar kommunen och högskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enköpings kommun ser ingen konflikt i att man i en årskurs 1-9 sko-&lt;br&gt;la, från centralt håll, anger när vissa ämnen introduceras - exempelvis&lt;br&gt;B-språk från årskurs 6, men anser att timplanen bör anges i ett 1-9 per-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spektiv. Även Umeå kommun anser att den bästa lösningen är att hela&lt;br&gt;grundskoletiden utgör ett stadium och att avgörandet om kontrollstatio-&lt;br&gt;neras placering får göras på lokal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skinnskattebergs kommun föreslår att timplanen fastställs för hela&lt;br&gt;grundskolan och att varje kommun får besluta om fördelningen mellan&lt;br&gt;årskurserna och att kontrollstationen utformas så, att den inte blir sty-&lt;br&gt;rande för timmarnas utläggning på årskurser. Även Jönköpings kommun&lt;br&gt;förordar en sammanhållen kurs- och timplan för grundskolan, dvs. för&lt;br&gt;årskurs 1-9, där en garanti för förekomsten av de olika delarna bör&lt;br&gt;skrivas in i timplaneföreskrifterna. Haninge kommun föreslår att det bör&lt;br&gt;ligga på kommunens och skolstyrelsens ansvar att ur ett pedagogiskt,&lt;br&gt;metodiskt och ämnesorganisatoriskt och administrativt perspektiv beslu-&lt;br&gt;ta om hur förändringen mellan årskurserna 5 och 6 skall genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Linköpings kommun framhåller att en ny tvingande stadieindelning&lt;br&gt;motsäger den överenskomna ansvarsfördelningen mellan stat och kom-&lt;br&gt;mun om staten på nytt skall kunna styra kommunens organisation av&lt;br&gt;skolverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal remissinstanser, däribland Lärarförbundet, Göteborgs Uni-&lt;br&gt;versitet, Umeå Universitet, Rädda Barnen, HCK, Botkyrka, Borås, Gävle,&lt;br&gt;Lycksele, Svedala, Linköpings, Piteå och Örebro kommuner, avvisar för-&lt;br&gt;slaget om kontrollstation i årskurs 5 med hänvisning till att arbetet i&lt;br&gt;skolan kontinuerligt bör stämmas av. Flera instanser menar att utvär-&lt;br&gt;deringen måste påbörjas tidigare. T.ex. RHS och Gotlands kommun före-&lt;br&gt;slår att kontrollstationen i årskurs 5 flyttas till årskurs 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DHR framhåller att det inte är acceptabelt att elever tidigt delas in i&lt;br&gt;en A- och en B-grupp. För att motverka detta måste skolan tidigt sätta&lt;br&gt;in resurser för elever med särskilda behov. Skolan kan, enligt DHR, in-&lt;br&gt;te vänta med att göra detta tills en avstämningsstation har infunnit sig&lt;br&gt;(efter årskurs 5 och 9). Utbildningssamrådet för grundskollärarstudenter&lt;br&gt;föreslår att utvärdering görs vid olika tillfällen för olika ämnen. Det&lt;br&gt;har, enligt Utbildningssamrådet, bl.a. framförts från företrädare för ma-&lt;br&gt;tematikämnet att det vore önskvärt med en tidigare kontroll av elever-&lt;br&gt;nas utveckling i matematik. Dessutom kan en stor utvärdering bli allt-&lt;br&gt;för betonad så att den viktigaste utvärderingen, den kontinuerliga, blir&lt;br&gt;åsidosatt, menar Utbildningssamrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Lärarförbundet och Elevorganisationen motsätter sig en avstäm-&lt;br&gt;ningspunkt i årskurs 5, då detta kan leda till att skolans resurser kon-&lt;br&gt;centreras till det andra skedet trots att det är bättre att koncentrera spe-&lt;br&gt;cialresurser till de första årskurserna. SFS vill, för att motarbeta tenden-&lt;br&gt;serna till stadieindelning, sprida utvärderingarna så att olika ämnen ut-&lt;br&gt;värderas vid olika tillfällen. Även Lärarhögskolan i Lund motsätter sig&lt;br&gt;den utformning som kontrollstationen i årskurs 5 fått i förslaget och&lt;br&gt;förordar i stället en gradvis ämnesdifferentiering och förändring i övrigt&lt;br&gt;av grundskolans struktur och organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eskilstuna kommun menar att det föreslagna systemskiftet i undervis-&lt;br&gt;ningen mellan årskurserna 5 och 6, med bl.a. nya lärare i årskurs 6, för-&lt;br&gt;svårar den önskade uppföljningen av elevernas fortsatta utveckling. Gö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tene kommun anser att behovet av utvärdering efter årskurs 5 och års-&lt;br&gt;kurs 9 kan lösas utan den föreslagna stadieindelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Katrineholms kommun ifrågasätter starkt gränsen mellan årskurs 5 och&lt;br&gt;6 och menar att ett genomförande av förslaget förutsätter, sett ur såväl&lt;br&gt;pedagogisk som ekonomisk synvinkel, att många olika organisatoriska&lt;br&gt;lösningar tillåts. Högskolan i Linköping menar att både pedagogiska och&lt;br&gt;ekonomiska skäl talar för att mellanutvärderingarna i grundskolan för-&lt;br&gt;delas över flera årskurser. Timplanen bör därför, enligt Högskolan, då&lt;br&gt;inte heller utformas så att den uppmuntrar en skarp stadiegräns, som&lt;br&gt;lätt blir en ny skarp gräns mellan lärarkategorier och styr lokalutnytt-&lt;br&gt;jandet. Umeå Universitet vill understryka att årskurs 5 inte får ses som&lt;br&gt;en ”vattendelare” vad avser användandet av klass- respektive ämneslära-&lt;br&gt;re.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Skolverket, Kommunförbundet, LO och Olofströms kommun till-&lt;br&gt;styrker förslaget om en obligatorisk skriftlig och muntlig utvärdering av&lt;br&gt;varje elev i årskurs 5. Formerna för den övriga kontinuerliga utvärde-&lt;br&gt;ringen av eleverna och kontakten mellan skola och föräldrar bör dock,&lt;br&gt;enligt Kommunförbundet, vara en fråga för den enskilda kommunen el-&lt;br&gt;ler skolan att avgöra. LO påpekar att det faktum att ”ribban” läggs vid&lt;br&gt;5:e årskursen inte innebär någon frihet att avstå från uppföljning av&lt;br&gt;vaije enskild elevs kunskapsutveckling under tidigare årskurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borgholms kommun tycker att kommitténs förslag om uppnåendemål&lt;br&gt;för årskurs 5 respektive 9 är bra. Kommunen anser dock att det vore&lt;br&gt;önskvärt med en kontrollstation även i årskurs 8, för det nationella&lt;br&gt;uppföljningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Norrköpings kommun tillstyrker den föreslagna avstämnings-&lt;br&gt;punkten i årskurs 5, vilken är positiv utifrån kommunens/skolans an-&lt;br&gt;svar för elevernas studieresultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersunds kommun anser att en kontrollstation efter fem och nio år&lt;br&gt;kan vara bra men ej nödvändig. Det viktigaste är, enligt kommunen, att&lt;br&gt;en kontinuerlig uppföljning sker genom åren, med individuell utbild-&lt;br&gt;ningsplanering och uppföljning av eleverna med ett eventuellt åtgärds-&lt;br&gt;program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslaget om ämnesuppdelningen av natur- och sam-&lt;br&gt;hällsorienterande blocken framhåller ett flertal instanser att helhetssy-&lt;br&gt;nen i undervisningen går förlorad. Några exempel på instanser som&lt;br&gt;framför denna åsikt är Lärarförbundet, Barn- och ungdomsdelegationen,&lt;br&gt;BRÅ, Sundsvalls, Gotlands, Borås, Ånge, Skellefteå, Västerås, Kristianstad,&lt;br&gt;Bollnäs, Eskilstuna, Lycksele och Umeå kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO hävdar att Läroplanskommittén i liten utsträckning intresserat&lt;br&gt;sig för kopplingen mellan skolan och det omgivande samhället. Om&lt;br&gt;kommittén hade gjort det skulle den knappast ha föreslagit en starkt&lt;br&gt;ämnesuppdelad undervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekumeniska skoldelegationen anser däremot att ett blockämne som&lt;br&gt;samhällslära försvårar överblick och progressionstänkande för kurspla-&lt;br&gt;nernas utformning och för de lärare som skall tolka och tillämpa dem.&lt;br&gt;Skoldelegationen menar att varje ämne behöver en egen kursplan i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samtliga årskurser och samhällslära bör därför ersättas med samma se-&lt;br&gt;parata ämnen som i årskurs 6-9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Gävle och även Malmö och Kalmar kommuner menar att&lt;br&gt;en tematisk uppläggning av studierna är väsentlig och avvisar därför&lt;br&gt;förslaget. RBU anser att ämnesuppdelningen blir speciellt problematisk&lt;br&gt;för elever med rörelsehinder. För dessa elever är det, enligt RBU, vä-&lt;br&gt;sentligt att det finns möjligheter till tematisk läsning och sammanhän-&lt;br&gt;gande arbetspass utan avbrott och tidspress. Barnmiljörådet vill betona&lt;br&gt;att ett ämnesöverskridande arbetssätt underlättar ett arbetssätt som utgår&lt;br&gt;från barns egna frågor, vilka sällan är insnävade inom ett enda ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RHS hävdar att ämnesuppdelningen är ett hinder för det ämnesöver-&lt;br&gt;gripande arbetssätt, som utredningen själv argumenterar för. Karlskrona&lt;br&gt;kommun anser att samverkan mellan de undervisande lärarna i respekti-&lt;br&gt;ve block ytterligare bör betonas. Högskolan i Kalmar vill att samverkan,&lt;br&gt;såväl inom som mellan ämnesgrupperna, tydligare bör skrivas fram.&lt;br&gt;Kooperativa institutet förordar att skolan uppmuntras att använda sig av&lt;br&gt;ämnesövergripande studier och av projektarbetsmetodik i undervisning-&lt;br&gt;en. Högskolan i Linköping anser att det som skrivs i läroplansförslaget&lt;br&gt;om skolans värdegrund och uppgifter måste förverkligas i samverkan&lt;br&gt;mellan ämnena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trelleborgs kommun framhåller att ämnesuppdelningen kommer att&lt;br&gt;leda till en splittrad och i kunskapshänseende ineffektiv undervisning.&lt;br&gt;Trelleborgs kommun vill, tillsammans med t.ex. Lycksele kommun, peka&lt;br&gt;på risken för att undervisningen blir fragmentarisk. TCO anser att för-&lt;br&gt;slaget om en ämnesuppdelad undervisning går stick i stäv med utveck-&lt;br&gt;lingen i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borås kommun anser att avskaffandet av blockämnen innebär ett stort&lt;br&gt;steg tillbaka och påpekar, tillsammans med t.ex. Högskolan i Luleå, att&lt;br&gt;den nya grundskollärarutbildningen bygger på ett ämnesintegrerat ar-&lt;br&gt;betssätt. Även Botkyrka kommun ser förslaget som en tillbakagång och&lt;br&gt;anser att undervisningen bör organiseras utifrån ett tvärvetenskapligt&lt;br&gt;och problemorienterat synsätt. Umeå Universitet ser förslaget som olyck-&lt;br&gt;ligt och menar att det inom lärarutbildningen gjorts goda erfarenheter&lt;br&gt;vad gäller integration och samverkan mellan olika delämnen inom na-&lt;br&gt;tur- respektive samhällslära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Luleå menar att den trygghet och arbetsro barnen och&lt;br&gt;ungdomarna behöver motverkas och påpekar även att den komplexa&lt;br&gt;verkligheten inte är uppdelad ämnesvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Kristianstad varnar för att förslaget kan uppfattas som en&lt;br&gt;återgång till den gamla realskolans tradition, där ämnena lästes isolera-&lt;br&gt;de från varandra. Lärarförbundet anser bl.a. att en strikt ämnesindelad&lt;br&gt;undervisning motverkar arbete i lärarlag, står i strid med decentraliser-&lt;br&gt;ingssträvandena och att årskurs 6 kan komma att betraktas som en del&lt;br&gt;av det traditionella högstadiet. Oskarshamns kommun anser att samhälls-&lt;br&gt;och naturlära tidigast kan uppdelas i årskurs 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn- och ungdomsdelegationen anser att undervisningen organisato-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riskt och pedagogiskt bör anordnas så att man får en växelverkan mel-&lt;br&gt;lan ämnesuppdelning och integration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skinnskattebergs kommun föreslår att varje enskild kommun ges befo-&lt;br&gt;genhet att själv fatta beslut ifall undervisningen skall ske integrerat eller&lt;br&gt;med mer omfattande ämnesfördelning samt att kommunens befogenhet&lt;br&gt;inrymmer möjlighet att själv avgöra i vilken årsklass och i vilken om-&lt;br&gt;fattning i övrigt ämnesfördelningen skall genomföras. Katrineholms&lt;br&gt;kommun menar att det borde falla inom ramen för den pedagogiska&lt;br&gt;professionen - läraren tillsammans med eleverna - att avgöra vilken or-&lt;br&gt;ganisationsprincip man vill arbeta efter. Renodlad ämnesundervisning&lt;br&gt;eller temaundervisning med stoff från olika So-/No-ämnen är två orga-&lt;br&gt;nisationsprinciper som, enligt kommunen, bägge kan leda fram till de&lt;br&gt;uppställda målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan för lärarutbildning i Stockholm poängterar att skrivningen i&lt;br&gt;läroplanen om skolans/arbetslagets/lärarens möjlighet att organisera un-&lt;br&gt;dervisningen som de själva vill bör förtydligas. Högskolan vill peka på&lt;br&gt;att även om betygen ska sättas i varje enskilt ämne, kan undervisningen&lt;br&gt;organiseras i större ämnesblock. Skolverket framhåller att det klart bör&lt;br&gt;framgå i skrivningarna i kursplanerna, att innehåll och organisation in-&lt;br&gt;te är givna av att varje ämne får en garanterad undervisningstid. Skol-&lt;br&gt;verket konstaterar vidare att den garantin kan lösas på fler sätt än med&lt;br&gt;en strikt ämnesindelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevernas valfrihet och skolornas profilering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av de remissinstanser som yttrat sig i frågan ställer sig posi-&lt;br&gt;tiva till ökat timplaneutrymme för valfrihet för elever och lokal profile-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de kommuner som har negativa kommentarer kring förslaget ut-&lt;br&gt;gör majoriteten kommuner av mindre storlek. Kritiken, som i huvud-&lt;br&gt;sak riktar in sig på den lokala profileringen, utgår från ett glesbygdsper-&lt;br&gt;spektiv. Några små kommuner som t.ex. Borgholms, Gullspångs, Ljus-&lt;br&gt;dals och Vilhelminas kommuner och även andra instanser, t.ex. Umeå&lt;br&gt;Universitet och Högskolan i Kristianstad, påpekar att den lokala profiler-&lt;br&gt;ingen i praktiken kan medföra att valet för elever inskränks för dem&lt;br&gt;som ej kan välja skola. Kommunförbundet anser emellertid att en ännu&lt;br&gt;större andel av den totala tiden i timplanen borde användas för lokal&lt;br&gt;profilering. Härigenom skulle kommunerna få större möjligheter att er-&lt;br&gt;bjuda eleverna ett rikare utbud inom bl.a. det praktiskt-estetiska områ-&lt;br&gt;det, menar Kommunförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera kommuner, och andra instanser, har kommentarer av olika slag&lt;br&gt;till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Växjö kommun påpekar att förslaget kommer att skapa svårigheter i&lt;br&gt;den kommunala verksamheten, på grund av bl.a. att kostnaderna ökar&lt;br&gt;för mindre grupper och att profileringen skapar problem för elever som&lt;br&gt;byter skola. Gävle kommun menar att valfriheten vid små enheter blir&lt;br&gt;ytterst begränsad, eftersom ekonomin inte tillåter små grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luleå kommun menar att förslaget bygger på ett storstadstänkande, då&lt;br&gt;möjligheterna att realisera detta förutsätter stort befolkningsunderlag,&lt;br&gt;stora skolor och god tillgång på välutbildade lärare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Katrineholms kommun menar att existensen av en mindre låg- och&lt;br&gt;mellanstadieskola på landsbygden kan bli hotad om rätten att välja sko-&lt;br&gt;la görs obegränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Linköpings kommun bedömer det som orealistiskt med en utveckling&lt;br&gt;som innebär att alla skolor skulle kunna erbjuda alla typer av efterfrå-&lt;br&gt;gade ämnen/kurser inom ramen för elevernas fria val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oskarshamns kommun föreslår att valfrihet och lokal profilering slås&lt;br&gt;samman och att det överlåts till kommunerna att avgöra fördelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Södertälje kommun är positiv till förslaget, men anser att det krävs att&lt;br&gt;sektorsbidraget justeras så att kommunerna ges ekonomiska möjligheter&lt;br&gt;att leva upp till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket konstaterar att de ökade valmöjligheterna ställer stora krav&lt;br&gt;på informationsinsatser och kvalificerad studievägledning från skolans&lt;br&gt;sida samt en organisatorisk och pedagogisk utveckling inom skolan så&lt;br&gt;att inte elevernas valmöjligheter i praktiken begränsas till ett fåtal äm-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK vill understryka att en ökad valfrihet inom skolväsendet inte får&lt;br&gt;leda till att elever med funktionshinder drabbas av ökad ojämlikhet.&lt;br&gt;DHR och SIH poängterar att alla skolor måste vara tillgängliga för alla&lt;br&gt;elever. Göteborgs Universitet framhåller att omfattande ”fria” val är för-&lt;br&gt;bundna med en klar risk för socialt baserad segregering. TCO påpekar&lt;br&gt;att ett större utrymme för val alltid innebär en risk för skiktning av ele-&lt;br&gt;verna efter kön och samhällsgrupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevorganisationen avvisar förslaget om lokalt timplaneutrymme och&lt;br&gt;elevens fria val med hänvisning till att organisationen vill se en sam-&lt;br&gt;manhållen grundskola. Det problem organisationen ser med valfriheten&lt;br&gt;är att den stjäl så mycket utrymme från de obligatoriska ämnena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolledarförbundet anser att det kan övervägas om valfriheten i stället&lt;br&gt;kan tillgodoses genom ett s.k. dubbelt tillval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Karlstad understryker att valfrihet alltid innebär frihet att&lt;br&gt;såväl välja till som bort. Det innebär att ämnen kan riskera få låg prio-&lt;br&gt;ritet av ekonomiska skäl (på den kommunala nivån) och av kortsiktigt&lt;br&gt;nyttoinriktade skäl (på den individuella nivån). Högskolan menar att en&lt;br&gt;konsekvensdiskussion om denna sida av valfriheten hade varit på sin&lt;br&gt;plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umeå Universitet anser att valfriheten främst bör gälla val av stoff och&lt;br&gt;arbetsmetoder, och menar att kommittén utförligt borde ha diskuterat&lt;br&gt;valfrihetens gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens Ungdomsråd anser att elevinflytande, vad gäller att delta i un-&lt;br&gt;dervisningens uppläggning och att delta i de formella beslutsprocesserna&lt;br&gt;om skolans ekonomi och förvaltning, bör betonas hårdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO ställer sig positiv till förslaget, men menar att utrymmet för sko-&lt;br&gt;lans val och elevens val måste vara underordnat de ”resultatmål” som&lt;br&gt;är satta, enligt LO:s synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, däribland Lärarförbundet, LR, Högskolan för lä-&lt;br&gt;rarutbildning i Stockholm, Högskolan i Kristianstad, RHS, Kungliga&lt;br&gt;Skogs- och Lantbruksakademien, Enköpings, Karlskoga, Kalmar, Jönkö-&lt;br&gt;pings, Karlstads, Borås, Helsingborgs, Hässleholms, Eskilstuna, Götene, Pi-&lt;br&gt;teå och Gävle kommuner, några av dem positiva till själva grunden i för-&lt;br&gt;slaget, vill dra ner på tiden för elevernas valfrihet och särskilt det lokala&lt;br&gt;timplaneutrymmet. Ett antal instanser vill att reduceringen ska ske till&lt;br&gt;förmån för mer tid för den obligatoriska ämnesundervisningen och sär-&lt;br&gt;skilt de praktiskt-estetiska ämnena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JämO är av den åsikten att neddragningarna av antalet timmar i äm-&lt;br&gt;nena Hemkunskap och Lek, idrott och hälsa, inte kan uppvägas av ele-&lt;br&gt;vens fria val. Det är när alla elever, oavsett kön, deltar i dessa ämnen i&lt;br&gt;lika stor utsträckning som jämställdheten främjas på bästa sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala Universitet förhåller sig något tveksamt till omfattningen av&lt;br&gt;den valfria delen av utbildningen. Det torde, enligt Universitetet, bli&lt;br&gt;svårt att med en så stor valfrihet inom utbildningen uppnå den ur na-&lt;br&gt;tionell synpunkt likvärdiga och kvalitativt goda utbildning som är ett av&lt;br&gt;målen i förslaget. Universitetet påpekar även att irrationella övervägan-&lt;br&gt;den kan leda till att elever kan göra tillval som försvårar deras senare&lt;br&gt;utbildning. Detta gäller framför allt flickor och deras tillval av matema-&lt;br&gt;tik, naturvetenskap och teknik. Även KTH vill varna för att ett alltför&lt;br&gt;stort utrymme lämnas för elevens personliga val och skolornas profile-&lt;br&gt;ring. För att kunna garantera kunskapsnivån, när en elev lämnar&lt;br&gt;grundskolan respektive gymnasiet, måste det finnas centralt fastställda,&lt;br&gt;tvingande kursplaner i alla läroämnen, menar KTH.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RHS är i princip positiv till valfrihet och profilering, men påpekar att&lt;br&gt;detta förutsätter att det finns en reell möjlighet att välja. Det finns det&lt;br&gt;ännu inte, enligt RHS, och många kommer sannolikt ”tvingas” välja en&lt;br&gt;annan inriktning än man egentligen vill. Då det, enligt Rädda Barnen,&lt;br&gt;finns en risk för att de kommunala besparingarna omintetgör många&lt;br&gt;val, förordar organisationen särskilda föreskrifter till timplanen som ga-&lt;br&gt;ranterar det fria valet. Detta, i kombination med den lokala profilering-&lt;br&gt;en, innebär annars att eleven kan ”påtvingas” ämnen eller ökat antal&lt;br&gt;timmar i ämnen som hon inte skulle ha valt själv. RRV pekar på risken&lt;br&gt;att tillgången på lärare i olika ämnen blir styrande för valet av lokal&lt;br&gt;profil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFS välkomnar förslaget. Utrymmet för elevens fria val ger dels ele-&lt;br&gt;vens skolgång en personlig prägel, dels en vana att göra vägval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i SundsvalHHärnösand ser möjligheten att lokalt planera för&lt;br&gt;fria val och profilering som ett bemyndigande av skolenheter, elever&lt;br&gt;och föräldrar. Kanske återvänder arbetsglädjen till skolan när eleven får&lt;br&gt;ökad valmöjlighet, menar högskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekumeniska skoldelegationen ställer sig mycket positiv till ett utveck-&lt;br&gt;lingsarbete kring lokal profilering av mer konfessionell inriktning och&lt;br&gt;till annan form av samverkan med lokala församlingar. Skoldelegatio-&lt;br&gt;nen föreslår vidare att Skolverket får i uppdrag att i kommentarmaterial&lt;br&gt;ta fram några sådan exempel på hur lokal profiltid skall kunna använ-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;das. Statens Kulturråd ser profilering och valfrihet som en utmaning och&lt;br&gt;möjlighet också för kulturområdet. Munkfors kommun anser att profil-&lt;br&gt;valet skall styras så att det blir praktisk-estetisk verksamhet som erbju-&lt;br&gt;des eleverna vid detta val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Språkens ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén föreslår en förstärkning av språkprogrammet i&lt;br&gt;skolan. Bl.a. föreslås engelska starta första skolåret och att ett obligato-&lt;br&gt;riskt B-språksval införs fr.o.m. årskurs 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av de remissinstanser som kommenterat förslaget ställer&lt;br&gt;sig positiva till att språkens ställning stärks. Däremot har flera remissin-&lt;br&gt;stanser synpunkter på tidigareläggandet av introduktionen av engelska&lt;br&gt;och införandet av B-språk i årskurs 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om introduktion av engelska i årskurs 1 möter massiv kritik&lt;br&gt;bland de instanser som kommenterat frågan. Kritikerna menar i huvud-&lt;br&gt;sak att det inte finns några pedagogiska argument för en tidigarelägg-&lt;br&gt;ning och att det är bättre för eleverna att först lära sig svenska ordent-&lt;br&gt;ligt. Det skulle dessutom, enligt flera instanser, kräva kostsamma fort-&lt;br&gt;bildningsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller införandet av B-språk i årskurs 6, väger de negati-&lt;br&gt;va rösterna över. Kritiken riktar framför allt in sig på praktiska pro-&lt;br&gt;blem och att det bör anpassas till skolornas olika förutsättningar. Flera&lt;br&gt;remissinstanser vill senarelägga starten för B-språk och lägga över beslu-&lt;br&gt;tet till kommunen och skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIV förespråkar att alla elever från och med det första läsåret läser ett&lt;br&gt;tredje språk förutom svenska och engelska. Detta skulle, enligt SIV, mo-&lt;br&gt;tiveras av samhällets internationalisering och den nationella resurs som&lt;br&gt;finns i de olika språkgruppernas modersmålskunskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF menar att näringslivets krav på främmande språk, i och med för-&lt;br&gt;slaget, är tillgodosedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gävle kommun har en positiv inställning till en tidigarelagd och ut-&lt;br&gt;ökad språkundervisning, men pekar samtidigt på vissa konsekvenser&lt;br&gt;och svårigheter: t.ex. fortbildning av 1-7 lärare, utveckling av metodi-&lt;br&gt;ken i språk, praktiska problem för skolor som inte ligger i direkt an-&lt;br&gt;slutning till högstadieskolor med tanke på lärarkompetens och elevun-&lt;br&gt;derlag för minst två B-språksalternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lyckseles kommun konstaterar att bristen på behöriga språklärare och&lt;br&gt;fåtalet elever i respektive språkgrupp endast ger skenbara valmöjligheter&lt;br&gt;för eleverna i glesbygdsskolorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Linköpings kommun delar kommitténs uppfattning om språkens bety-&lt;br&gt;delse. Kommunen anser emellertid att betydelsen av kommunikativ för-&lt;br&gt;måga, att utrycka sig och förstå även på annat sätt än genom det talade&lt;br&gt;och skrivna språket, bör komma till tydligare uttryck i strävansmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan för lärarutbildning i Stockholm är tveksam till att de främ-&lt;br&gt;mande språken får en så stor plats i den obligatoriska timplanen. Hög-&lt;br&gt;skolans förslag är att införa engelska i årskurs 4 i stället för i årskurs 1&lt;br&gt;och att inte göra valet av ytterligare ett främmande språk obligatoriskt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från årskurs 6, vilket skulle ge utrymme för den ökning av timtalet för&lt;br&gt;de hårdast drabbade ämnena, som högskolan anser nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal remissinstanser, däribland Svenska Akademien, Svenska&lt;br&gt;Språknämnden, Botkyrka, Sundsvall, Karlstads, Vänersborgs, Österåkers&lt;br&gt;kommuner, Umeå Universitet, Uppsala Universitet och Göteborgs Univer-&lt;br&gt;sitet, framhåller att det inte finns några pedagogiska motiveringar till att&lt;br&gt;introducera engelskan redan i årskurs 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera kommuner, däribland Malmö, Katrineholms, Trelleborgs, Kal-&lt;br&gt;mar, Bollnäs och Gotlands kommuner, och även Skolverket och Lärarför-&lt;br&gt;bundet, förespråkar att tidpunkten för engelskundervisningens början&lt;br&gt;överlämnas för beslut på lokal nivå. Uppsala kommun anser däremot in-&lt;br&gt;te det alternativet vara möjligt, då många elever flyttar mellan olika sko-&lt;br&gt;lor. Kommunen finner vidare att undervisningen i engelska bör påbör-&lt;br&gt;jas i årskurs 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevorganisationen ställer sig något tveksam till förslaget om engelska&lt;br&gt;från årskurs 1, då man anser att det beror på hur förhållandena i den&lt;br&gt;lokala skolan ser ut. Västerås kommun anser att skolan bör erbjuda flera&lt;br&gt;”starttillfällen” för engelskundervisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Kristianstad avslår förslaget att engelska skall vara obliga-&lt;br&gt;toriskt från årskurs 1, främst p.g.a. kostnader för fortbildning och för-&lt;br&gt;ändring av lärarutbildningen för att alla lärare skall kunna undervisa i&lt;br&gt;ämnet. Även bl.a. Högskolan i Kalmar samt Karlstads, Österåkers och&lt;br&gt;Motala kommuner känner tveksamhet till förslaget p.g.a. de krävande&lt;br&gt;fortbildningsinsatserna. LR tillstyrker att engelska förekommer som&lt;br&gt;komplement i andra ämnens undervisning redan under de första skolå-&lt;br&gt;ren, men accepterar inte på grund av brist på kompetenta lärare att äm-&lt;br&gt;net får egen tid på timplanen redan under de första årskurserna. Stats-&lt;br&gt;kontoret och Barn- och ungdomsdelegationen konstaterar att omfattning-&lt;br&gt;en av fortbildning kan bli avsevärd, vilket innebär kostnader som faller&lt;br&gt;på kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Helsingborgs kommun tillstyrker förslaget, men vill betona vikten av&lt;br&gt;att engelskundervisningen inleds under de första grundskoleåren med&lt;br&gt;en för eleverna anpassad pedagogisk uppläggning. Detta kräver, enligt&lt;br&gt;kommunen, omfattande fortbildningsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Örebro kommun anser att man kan tillvarata elevernas naturliga kon-&lt;br&gt;takter med engelska i lämpliga sammanhang utan att för den skull ta in&lt;br&gt;en bestämmelse om att språket skall påbörjas i årskurs 1. RHS menar&lt;br&gt;att engelska bör ingå naturligt i kommunikativa övningar från år ett,&lt;br&gt;men inte utgöra ett eget ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Svenska Språknämnden uttrycker farhågor för att elevernas&lt;br&gt;svenskkunskaper kan bli lidande genom en tidig start av engelskunder-&lt;br&gt;visningen. Bodens och Eskilstuna kommuner anser att satsningarna i stäl-&lt;br&gt;let bör göras på svenska. Borås kommun vänder sig emot förslaget om&lt;br&gt;engelska från årskurs 1, och hänvisar till att många lärare hävdar att in-&lt;br&gt;lärningen i svenska blir lidande. Botkyrka kommun kan inte ställa sig&lt;br&gt;bakom förslaget, med hänvisning till att det är viktigt att de första års-&lt;br&gt;kurserna satsa på modersmålet, oavsett vilket modersmålet är. Även&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vimmerby och Färgelanda kommuner menar att det är angeläget att först&lt;br&gt;utveckla goda kunskaper i modersmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Falu kommun anser inte att elevernas tid för engelska behöver utökas.&lt;br&gt;Kommunen menar att införandet av engelska i årskurs 1 kan möjliggö-&lt;br&gt;ras inom ramen för skolans profilering, om så önskas. Även Kommun-&lt;br&gt;förbundet, LR och Barn- och ungdomsdelegationen anser att eleverna bör&lt;br&gt;kunna erbjudas engelska i de första årskurserna inom ramen för det&lt;br&gt;personliga valet eller inom skolans lokala profil vid skolor som har lä-&lt;br&gt;rare utbildade för undervisning i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Sundsvall!Härnösand ställer sig positiv till tidigarelagda&lt;br&gt;studier i B-språk och C-språk, vilket ses som en anpassning till sam-&lt;br&gt;hällsutvecklingen och internationaliseringen. Även Elevorganisationen&lt;br&gt;ställer sig positiv till förslaget om obligatoriskt B-språk. Organisationen&lt;br&gt;vill dock betona hur viktigt det är att en ordentlig förändring av under-&lt;br&gt;visningen i främmande språk kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RHS och även Bodens kommun anser att B-språk bör vara frivilligt&lt;br&gt;och föreslår därför ett system liknande dagens med möjlighet till dubbla&lt;br&gt;tillval. Även Umeå Universitet och Eskilstuna kommun är inne på att er-&lt;br&gt;bjuda B-språk i årskurs 6 men utan att göra valet tvingande. Högskolan&lt;br&gt;i Gävle!Sandviken menar att B-språket i fortsättningen bör vara ett&lt;br&gt;valfritt ämne, och att starten i huvudsak bör förläggas till samma tid-&lt;br&gt;punkt som i nuvarande läroplan. Västerås kommun är tveksam till att&lt;br&gt;tvinga alla elever i grundskolan att lära sig ett andra främmande språk&lt;br&gt;utöver engelska. Borås kommun anser det för tidigt att börja studera ett&lt;br&gt;B-språk redan vid 11-12 års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket föreslår att det inte skall regleras vilket år studierna i B-&lt;br&gt;språk skall påbörjas. Detta p.g.a. att Läroplanskommittén, enligt Skol-&lt;br&gt;verket, underskattat svårigheterna med att omedelbart införa ett andra&lt;br&gt;främmande språk. Ett sådant beslut kommer bl.a. att medföra kostnads-&lt;br&gt;ökningar i många kommuner, främst vad gäller transporter mellan låg-&lt;br&gt;och mellanstadieskolor och högstadieskolor. Det kommer även att be-&lt;br&gt;hövas en viss fortbildning för att göra något bra av situationen, menar&lt;br&gt;Skolverket. Vidare föreslår Skolverket att spanskan blir ett nytt alterna-&lt;br&gt;tiv till franska och tyska, som B-språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Oskarshamns, Borgholms och Bollnäs kommuner konstaterar att&lt;br&gt;B-språksundervisning från årskurs 6 kommer att ge kommunen ekono-&lt;br&gt;miska, organisatoriska och pedagogiska problem. Även Hässleholms&lt;br&gt;kommun påpekar att införandet av B-språk från årskurs 6 innebär prak-&lt;br&gt;tiska problem för skolor på mindre orter och för bygdeskolor med en-&lt;br&gt;bart låg- och mellanstadier beträffande tillgång till lärare. Gotlands kom-&lt;br&gt;mun avstyrker införandet av B-språk i årskurs 6 och konstaterar att det&lt;br&gt;för kommuner med glesbygdsskolor innebär att små resurskrävande&lt;br&gt;språkgrupper bildas och att eleverna i de små skolorna får en inskränkt&lt;br&gt;valfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vimmerby kommun tillstyrker att skolan skall erbjuda undervisning i&lt;br&gt;B-språk och C-språk enligt förslaget, dock under förutsättning att B-&lt;br&gt;språkstillvalet kan ske årskurs 7 efter lokalt beslut. Motiveringen är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främst de problem och ökade kostnader som en glesbygdskommun har&lt;br&gt;för att kunna erbjuda ett rimligt B-språkstillval i årskurs 6. Även&lt;br&gt;Örebro kommun och Katrineholms kommun föreslår att B-språk startar i&lt;br&gt;årskurs 7, p.g.a. organisatoriska problem av både tids- och kostnadsart.&lt;br&gt;LR avstyrker förslaget om en obligatorisk start i årskurs 6. I stället bör&lt;br&gt;det, enligt LR, till de särskilda föreskrifterna till timplanen fogas en re-&lt;br&gt;gel om att B-språket skall påbörjas senast i årskurs 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun och Växjö kommun föreslår att obligatoriskt B-språk i&lt;br&gt;stället kallas obligatoriskt språkval, då språkvalet avser B-språk, hem-&lt;br&gt;språk, teckenspråk eller förstärkning i svenska eller engelska. Gävle&lt;br&gt;kommun föreslår beteckningen språkligt tillval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska och matematik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med de främmande språken har svenska samt matematik fått en&lt;br&gt;förstärkning i timplaneförslaget. De flesta remissinstanser tillstyrker i&lt;br&gt;och för sig denna förstärkning, t.ex. Svenska Akademien och LO, men&lt;br&gt;vissa är kritiska till effekterna på tidsfördelningen till övriga ämnen.&lt;br&gt;T.ex. Vimmerby och Borlänge kommuner menar att tiden för svenska&lt;br&gt;och matematik bör reduceras. Genom en mer stram kursplan, menar&lt;br&gt;Vimmerby kommun att undervisningen i stället bör kunna effektiviseras.&lt;br&gt;Även Västerås kommun anser att man, innan man höjer timantalet i ett&lt;br&gt;visst ämne, bör pröva om man inte kan nå samma mål genom att effek-&lt;br&gt;tivisera undervisningen. Bl.a. Vänersborgs och Skellefteå kommuner kan&lt;br&gt;inte se något stöd för att just tiden för matematikundervisningen måste&lt;br&gt;utökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Praktiskt-estetiska ämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en konsekvens av att vissa av de obligatoriska ämnena i förslaget&lt;br&gt;fått en ökad timtid, t.ex. främmande språk, svenska samt matematik, har&lt;br&gt;de flesta andra ämnen fatt en minsta timtid som understiger den tid&lt;br&gt;som ämnet har i gällande timplan. Däribland återfinns de praktiskt-&lt;br&gt;estetiska ämnena, vilket har medfört en massiv kritikerstorm bland re-&lt;br&gt;missinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överväldigande majoritet av remissinstanserna avstyrker Läro-&lt;br&gt;planskommitténs förslag om minskad garanterad tid för de praktiskt-&lt;br&gt;estetiska ämnena; lek, idrott och hälsa, slöjd, bild, musik och hemkun-&lt;br&gt;skap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstaser, t.ex Lärarförbundet, Lunds Universitet, LO, Hög-&lt;br&gt;skolan för lärarutbildning i Stockholm, RHS, Elevorganisationen, Rädda&lt;br&gt;Barnen, Folkhälsoinstitutet, Botkyrka, Umeå, Nyköpings, Lycksele, Vim-&lt;br&gt;merby, Trelleborgs, Gävle, Hässleholms, Enköpings, Svedala, Katrine-&lt;br&gt;holms, Vilhelmina, Borgholms, Norbergs och Färgelanda kommuner me-&lt;br&gt;nar att förslaget innebär en alltför markant övervikt av teoretiska mo-&lt;br&gt;ment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Luleå anser att den underton som finns i förslaget inne-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bär en tydlig icke acceptabel markering av de praktiskt-estetiska ämne-&lt;br&gt;na som mindre betydelsefulla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i SudsvalllHärnösand anser att ett inslag av de praktiskt-&lt;br&gt;estetiska ämnena i alla ämnen och områden har positiva konsekvenser&lt;br&gt;för elevers totala inlärning och deras progression vad gäller senare kun-&lt;br&gt;skapsinhämtning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;T.ex. Lärarförbundet, Högskolan i Luleå, Barn- och ungdomsdelegatio-&lt;br&gt;nen, Ljusdals, Ödeshögs och Falu kommuner påtalar de praktiskt-&lt;br&gt;estetiska ämnenas betydelse för bl.a. intellektuell och känslomässig per-&lt;br&gt;sonlighetsutveckling och för ett stärkt självförtroende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Motala, Bodens och Skinnskattebergs kommuner påpekar de&lt;br&gt;praktiskt-estetiska ämnenas funktion som ”ventil” eller ”andningshål” i&lt;br&gt;det övriga skolarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret anser att timplaneförslaget ligger i linje med strävan att&lt;br&gt;stärka skolans roll som kunskapsförmedlare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstansernas kritiska synpunkter har framför allt gällt lek, id-&lt;br&gt;rott och hälsa. Flera remissinstanser, däribland t.ex. LR, Högskolan i&lt;br&gt;Jönköping, Umeå Universitet, Högskolan i Kristianstad, Arbetarskyddssty-&lt;br&gt;relsen, Folkhälsoinstitutet, Barn- och ungdomsdelegationen, Barnmiljörå-&lt;br&gt;det, Västerbottens läns landsting, Nyköpings, Östersunds, Borås, Västerås,&lt;br&gt;Eskilstuna, Skövde, Ljusdals och Orust kommuner hänvisar till att folk-&lt;br&gt;hälsan blir lidande av en tidsnedskärning i timplanen. Idrottshögskolan&lt;br&gt;framhåller att ämnet är viktigt för den unga generationens framtida häl-&lt;br&gt;sa och därmed för den framtida samhällsekonomin. Även SAF påtalar&lt;br&gt;att elevernas fysiska hälsa är en god investering för samhället. Förening-&lt;br&gt;en Sveriges Socialchefer befarar att arbetsskadorna inom vårdyrket kan&lt;br&gt;komma att öka om undervisningen och utövandet av lek, idrott och&lt;br&gt;hälsoämnet skärs ner i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK, SIH, SRF och RBU poängterar att lek, idrott och hälsa och även&lt;br&gt;andra praktiskt-estetiska ämnen, har stor betydelse för många elever&lt;br&gt;med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal instanser, däribland Borås och Motala kommuner påtalar att&lt;br&gt;Läroplanskommittén konstaterar att andelen barn och ungdomar som&lt;br&gt;inte alls ägnar sig åt idrott under sin fritid ökar markant, vilket uppfat-&lt;br&gt;tas stå i motsatsförhållande till själva förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idrottshögskolan anser inte att det fria valet löser de problem den före-&lt;br&gt;slagna timplanen skapar. Det är i och för sig troligt att vissa skolor pro-&lt;br&gt;filerar sig mot idrott, men denna profilering kommer då självfallet att&lt;br&gt;attrahera redan idrottsaktiva elever, menar högskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, t.ex. LR framför att bild och konst har betydel-&lt;br&gt;se för elevernas kreativitet. Chalmers tekniska högskola menar att ämnet&lt;br&gt;har betydelse för t.ex. arkitektutbildningen, men även för civilingenjörs-&lt;br&gt;och ingenjörsutbildningarna. Högskolan i Kristianstad påpekar bildäm-&lt;br&gt;nets nyckelroll när det gäller att förstå och tolka bilder. Barnmiljörådet&lt;br&gt;och Ljusdals kommun menar att bildämnet ger eleverna en rimlig möj-&lt;br&gt;lighet att analysera och värja sig mot massmedias stora påverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyköpings kommun konstaterar att även själen måste må bra under&lt;br&gt;skolåren. Därför behövs, enligt kommunen, både bild och musiklektio-&lt;br&gt;ner för att eleverna ska kunna hämta kraft till den övriga delen av skol-&lt;br&gt;dagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LR anser att den kraftiga minskningen av ämnet musik i årskurserna&lt;br&gt;6-9 utgör en allvarlig fara för att elevernas intresse för musik i alltför&lt;br&gt;hög grad kommer att styras av det kommersiella musikutbudet. Statens&lt;br&gt;kulturråd påpekar att nedrustningen i många kommuner av den frivilli-&lt;br&gt;ga kulturverksamheten innebär att skolan får ett större ansvar för ele-&lt;br&gt;vernas musikutveckling. Högskolan i Kristianstad menar att ämnet läro-&lt;br&gt;plansmässigt är bra, men att timplanen inte medger att förslaget kan ge-&lt;br&gt;nomföras. Eskilstuna kommun anser att ämnena bild och musik inte ba-&lt;br&gt;ra är viktiga för enskilda elever, utan också för kulturlivet i stort i vårt&lt;br&gt;samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF menar att ämnet hemkunskap ger eleverna en för alla nödvändig&lt;br&gt;vardagskunskap. Kooperativa institutet vill ha en förstärkt hemkunskap&lt;br&gt;respektive konsumentkunskap, då eleverna behöver en handlingsbered-&lt;br&gt;skap i sin roll som blivande konsumenter. KF betonar att hemkunska-&lt;br&gt;pen inrymmer starka kreativa inslag där skapandet sker parallellt med&lt;br&gt;tillämpningar av annars enbart teoretiska kunskaper från andra ämnes-&lt;br&gt;områden t.ex. matematik. JämO anser att antalet timmar för ämnet&lt;br&gt;hemkunskap även fortsättningsvis bör ligga kvar på dagens nivå, då äm-&lt;br&gt;net främjar jämställdheten mellan könen. Folhälsoinstitutet påtalar hem-&lt;br&gt;kunskapens roll i det hälsobefrämjande och sjukdomsförebyggande ar-&lt;br&gt;betet i skolan, vilket på sikt kan förbättra folkhälsan väsentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Nyköpings kommun anser att alla behöver de kunskaper eleverna&lt;br&gt;får i slöjd och hemkunskap för att klara sin vardag som vuxen. Eskilstu-&lt;br&gt;na kommun betonar att slöjdämnet är en väl förankrad kulturell verk-&lt;br&gt;samhet i skolan, som samtidigt utvecklar elevernas konstnärliga anlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhälls- och naturkunskapsämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även timantalet för de samhälls- och naturvetenskapliga blocken har&lt;br&gt;minskat. Detta kritiseras av ett antal remissinstanser, även om omfatt-&lt;br&gt;ningen inte går att jämföra med reaktionen mot tidsminskningen för de&lt;br&gt;praktiskt-estetiska ämnena. T.ex. Borlänge kommun och Naturskyddsför-&lt;br&gt;eningen vänder sig mot minskningen av tiden för SO-och NO-ämnen i&lt;br&gt;helhet. Ekumeniska skoldelegationen vänder sig mot att tidsminskningen&lt;br&gt;relativt sett drabbat SO-ämnena hårdare. Vissa instanser vänder sig mot&lt;br&gt;tidsminskningen för separata ämnen. T.ex. Riksantikvarieämbetet anser&lt;br&gt;att timantalet för historia bör utökas. Borgholms kommun tycker att det&lt;br&gt;är märkligt att ämnen som historia och religionskunskap misshandlats i&lt;br&gt;timplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ämnen med en ny inriktning och nytt innehåll: Teknik och miljö, Barn-&lt;br&gt;och ungdomskunskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa ämnen har fått en ny inriktning och ny benämning, bl.a. ämnena&lt;br&gt;teknik och miljö samt barn- och ungdomskunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ämnet Teknik och miljö ställer sig remissinstanserna&lt;br&gt;generellt positiva till att miljöfrågorna uppmärksammas. Däremot anser&lt;br&gt;majoriteten av de instanser som kommenterat förslaget, däribland Lä-&lt;br&gt;rarförbundet, LR, Elevorganisationen, RHS, LRF, Konsumentverket, Na-&lt;br&gt;turskyddsföreningen, Kungliga Vetenskapsakademien, Högskolan i Kristi-&lt;br&gt;anstad, Lunds Universitet, Göteborgs Universitet, Högskolan i Jönköping,&lt;br&gt;Borås, Gävle, Katrineholms, Kalmar, Svedala och Trelleborgs kommuner,&lt;br&gt;att undervisningen i natur- respektive samhällsorienterande ämnen är&lt;br&gt;en bättre utgångspunkt för skolans miljöundervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även bl.a. Skolverket, Högskolan i Gävle/Sandviken, Högskolan i Lu-&lt;br&gt;leå, Högskolan i Linköping, Umeå Universitet, KF, Naturvårdsverket, Riks-&lt;br&gt;antikvarieämbetet, Örebro, Bollnäs, Götene och Sundsvalls kommuner, är&lt;br&gt;tveksamma till att koppla miljöfrågorna så ensidigt till teknikämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan för lärarutbildning i Stockholm tillstyrker kommitténs för-&lt;br&gt;slag, men vill kraftigt understryka att samarbete/samverkan med andra&lt;br&gt;ämnen skall vara uttalat, eftersom miljöämnet måste ses ur många olika&lt;br&gt;perspektiv och behandlas inom flera av skolans ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF påpekar att det är viktigt att teknik och miljö får en sådan ut-&lt;br&gt;formning att det konskvent stödjer naturvetenskaperna och blir en till-&lt;br&gt;lämpning av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolledarförbundet menar att ämnets införande är förenat med lärar-&lt;br&gt;svårigheter, då olika lösningar kommer att behövas lokalt eftersom inga&lt;br&gt;lärare har kompetens för hela ämnet. Även Chalmers tekniska högskola&lt;br&gt;och Uppsala Universitet påpekar att det är nödvändigt att ha frågan om&lt;br&gt;lärarkompetens aktuell vid arbetet med kursplaner för ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fråga om ämnet barn- och ungdomskunskap ställer sig remiss-&lt;br&gt;instanserna allmänt positiva till att barn- och ungdomsfrågor lyfts fram.&lt;br&gt;Precis som med ämnet Teknik och miljö, ser dock majoriteten av de in-&lt;br&gt;stanser som kommenterat förslaget, t.ex. LR, Trelleborgs, Gullspångs,&lt;br&gt;Borås, Gävle, Vimmerby, Örebro, Växjö och Svedala kommuner, hellre&lt;br&gt;att barn- och ungdomskunskapen integreras i andra, redan existerande&lt;br&gt;ämnen. T.ex. Kungliga Vetenskapsakademien föreslår att ämnets biologis-&lt;br&gt;ka innehåll ingår i biologiämnet och att det sociala innehållet ingår i&lt;br&gt;samhällskunskapen. De etiska frågorna bör, enligt Vetenskapsakade-&lt;br&gt;mien, behandlas i religionskunskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala Universitet påpekar att ett genomförande av förslaget kräver&lt;br&gt;en lärarkompetens som med säkerhet torde saknas i dag. Ange kommun&lt;br&gt;ser ett problem att i glesbygd kunna finna all den kompetens som be-&lt;br&gt;hövs för en bra undervisning. Elevorganisationen poängterar att det är&lt;br&gt;viktigt att det satsas resurser på utbildning av nya lärare samt fortbild-&lt;br&gt;ning av redan verksamma lärare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studie- och yrkesvägledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna stödjer allmänt att särskild tid avsätts i timplanen för&lt;br&gt;undervisning och orientering om utbildning och arbetsliv. Däremot an-&lt;br&gt;ser ett antal instanser, t.ex. Sveriges Vägledarförening, AMS, TCO, RHS&lt;br&gt;och Kooperativa institutet, att tiden för syoinsatser inte får reduceras, vil-&lt;br&gt;ket är en konsekevens av Läroplanskommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Speciella forslag för gymnasieskolan och komvux&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén lägger förslag till en gemensam läroplan för&lt;br&gt;gymnasieskolan och komvux. Man anser att det är angeläget att&lt;br&gt;så långt möjligt ha gemensamma måldokument för skolformer&lt;br&gt;som nära skall samverka med varandra för att ge både ungdomar&lt;br&gt;och vuxna tillgång till ett större och rikhaltigare utbildningsut-&lt;br&gt;bud. Värden samt övergripande mål och riktlinjer för arbetet är i&lt;br&gt;huvudsak gemensamma redan i nuvarande läroplaner för gymna-&lt;br&gt;sieskolan och komvux. De delvis skilda uppgifter och mål som&lt;br&gt;gäller för de båda skolformerna liksom vilka målgrupper de vän-&lt;br&gt;der sig till bör enligt Läroplanskommitténs mening i första hand&lt;br&gt;framkomma i andra måldokument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser stöder förslaget att gymnasieskolan och kom-&lt;br&gt;vux får en gemensam läroplan. Detta anses förbättra förutsättningarna&lt;br&gt;för ett livslångt lärande och minska risken för återvändsgränder. Man&lt;br&gt;uppskattar också att förutsättningarna för samverkan mellan de båda&lt;br&gt;skolformerna ökar. Det anses positivt med ett gemensamt måldokument&lt;br&gt;”där också skillnaderna skapar en kompletterande helhet” (Botkyrka&lt;br&gt;kommun). Många saknar dock en tydlig markering vad gäller utbild-&lt;br&gt;ningsmål och organisation i de olika skolformerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket, LR, Göteborgs, Ange och Bodens kommuner, Komvux Karl-&lt;br&gt;stad, SAMVUX m.fl. framhåller att målskrivningarna måste korrigeras&lt;br&gt;så att skolformernas skilda profiler tydligt lyfts fram. En översyn av för-&lt;br&gt;slaget bör göras så att det klart framgår vad som är unikt för respektive&lt;br&gt;skolform. Ett särskilt avsnitt bör föras in i läroplanen om komvux mål,&lt;br&gt;uppgifter och prioriteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också remissinstanser som opponerar sig mot en gemensam&lt;br&gt;läroplan för gymnasieskolan och komvux. Elevkårernas Centralorganisa-&lt;br&gt;tion (ECO) och Svenska Folkhögskolans Lärarförbund (SFHL) anser att&lt;br&gt;vuxen- och ungdomsutbildning bäst gynnas av att utvecklas parallellt&lt;br&gt;och helst med separata läroplaner. ECO ser skäl att bevara, hålla sam-&lt;br&gt;man och renodla det som kännetecknar vuxenutbildningen i stället för&lt;br&gt;att röra ihop den med andra utbildningsformer. TCO anser också att&lt;br&gt;det är mycket som talar för att det skall vara skilda läroplaner för gym-&lt;br&gt;nasieskolan respektive komvux, vilket inte hindrar att vissa delar av in-&lt;br&gt;nehållet kan vara gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programmål för den kommunala vuxenutbildningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programmål finns för gymnasieskolans nationella program (gäller&lt;br&gt;i tillämpliga delar för gymnasial vuxenutbildning) och för den&lt;br&gt;grundläggande vuxenutbildningen. Läroplanskommittén föreslår&lt;br&gt;att Skolverket ges i uppdrag att till regeringen föreslå program-&lt;br&gt;mål för hela den kommunala vuxenutbildningen. I programmå-&lt;br&gt;len skall anges de allmänna målen för vuxenutbildningen och&lt;br&gt;vad komvux uppgift är i relation till dem. Dessutom skall kom-&lt;br&gt;vux målgrupper, mål och specifika riktlinjer för verksamheten&lt;br&gt;framgå. Programmålen bör bestå av en gemensam del och specifi-&lt;br&gt;ka delar för grundläggande vuxenutbildning, gymnasial vuxenut-&lt;br&gt;bildning respektive påbyggnadsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ett mindre antal remissinstanser har yttrat sig i denna fråga.&lt;br&gt;Åsikterna går isär. Tolkningen av svaren kompliceras dessutom av att&lt;br&gt;några instanser uppfattat förslaget som att samtliga gymnasieskolans&lt;br&gt;program borde ha en speciell komvuxversion, vilket inte har varit kom-&lt;br&gt;mitténs avsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta tillstyrker Läroplanskommitténs förslag om gemensamma&lt;br&gt;mål för komvux som helhet, exempelvis Högskolan i Karlstad, Oskars-&lt;br&gt;hamns kommun och AMS. Hälften av dem som tillstyrker anser emeller-&lt;br&gt;tid att termen programmål i detta fall är olycklig. Man rekommenderar,&lt;br&gt;som exempelvis Nyköpings kommun, Elevkårernas Centralorganisation,&lt;br&gt;Göteborgs och Gävle kommuner, någon annan benämning, t.ex. ”utbild-&lt;br&gt;ningsmål” eller ”gemensamma mål”. Norrköpings kommun liksom Lä-&lt;br&gt;rarförbundet anser att komvux mål med fördel kan tas in i läroplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta av dem som yttrat sig tillstyrker också separata mål för kom-&lt;br&gt;vux olika delar. Även här föreslår hälften av instanserna, bl.a. LR, an-&lt;br&gt;nan benämning än programmål, t.ex. ”särskilda mål” eller ”speciella&lt;br&gt;mål”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare programmål inom gymnasieskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén föreslår att Skolverket får i uppdrag att till&lt;br&gt;regeringen förslå programmål för gymnasieskolans individuella&lt;br&gt;program, specialutformade program, kompletteringskurser samt&lt;br&gt;lärlingsutbildning på motsvarande sätt som för vuxenutbildning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ett tiotal instanser har uttalat sig i denna fråga. Remissbilden&lt;br&gt;är splittrad och svårtolkad: ungefär hälften tillstyrker läroplanskommit-&lt;br&gt;téns förslag medan övriga är helt negativa eller anser att programmål&lt;br&gt;för de nämnda utbildningsvägarna inte kommer att behövas i en kursut-&lt;br&gt;formad gymnasieskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala, Oskarshamns, Malmö och Göteborgs kommuner är i stort sett&lt;br&gt;positiva till Läroplanskommitténs förslag. Göteborgs kommun anser&lt;br&gt;dock att kompletteringskurser inte kommer att behövas i en kursutfor-&lt;br&gt;mad skola, eftersom det skapas möjlighet till lokalt profilerade kurser&lt;br&gt;av kompletteringskaraktär. Norrköpings kommun och Företagarnas Riks-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1 saml. Nr 220, 250 bilagor&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organisation ifrågasätter om de föreslagna programmålen alls behövs i&lt;br&gt;en kursutformad gymnasieskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet anser att det är styrelsen för individuella program,&lt;br&gt;specialutformade program och lärlingsutbildning som fastställer inrikt-&lt;br&gt;ningen. De individuella programmen skall utgå från de enskilda elever-&lt;br&gt;nas behov och från de lokala förutsättningarna. De specialutformade&lt;br&gt;programmen skall tillgodose de krav och önskemål som inte ryms inom&lt;br&gt;de nationella programmen. Lärlingsutbildning kombinerar studier på&lt;br&gt;gymnasieskolan och utbildning på ett företag. Kommunförbundet anser&lt;br&gt;att de syftesangivelser som finns i skollag och gymnasieförordning räck-&lt;br&gt;er. Några insnävningar genom särskilda programmål är inte nödvändi-&lt;br&gt;ga-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket delar kommitténs uppfattning om att det behövs styrdoku-&lt;br&gt;ment även för individuella program, där det specifika med dem poäng-&lt;br&gt;teras. Termen programmål är dock inte lämplig menar Skolverket, som&lt;br&gt;för detta anför samma motiv som Kommunförbundet. För lärlingsut-&lt;br&gt;bildningen bör enligt Skolverket också fastställas ett måldokument, som&lt;br&gt;dock endast bör omfatta kärnämnena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Skolverkets mening kommer utvecklingen mot en kursutfor-&lt;br&gt;mad gymnasieskola att kräva en prövning av de nuvarande programmå-&lt;br&gt;len för de nationella programmen, eftersom besluten om nationella&lt;br&gt;program har fattats utifrån något andra förutsättningar än dem som&lt;br&gt;kommer att gälla för en kursutformad utbildning. Skolverket anser där-&lt;br&gt;för att det bör göras en förutsättningslös prövning av utformningen av&lt;br&gt;målen för såväl gymnasieskolan som den kommunala vuxenutbildning-&lt;br&gt;en. Bl.a. Västerås kommun anser att alla programmål för gymnasiesko-&lt;br&gt;lans nationella program bör flyttas över till Mål och riktlinjer i läropla-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att höja den gymnasiala utbildningens kvalitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i läroplanens mål som innebär mål att sträva&lt;br&gt;efter definierar läroplanskommittén kvalitet som hög måluppfyl-&lt;br&gt;lelse. Man väljer också ut för diskussion vissa speciella faktorer:&lt;br&gt;tid, elevernas förkunskaper, studieorganisatoriska förutsättningar,&lt;br&gt;gymnasieutbildningen som förberedelse för högskolestudier och&lt;br&gt;yrkesliv, lärarnas kompetens samt lokaler och utrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga remissinstanser kommenterar närmare betänkandets kvalitetsde-&lt;br&gt;finition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målstyrning eller tidsstyrning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommitténs åsikt är att man skall låta målen styra mer&lt;br&gt;än tiden och låta elever gå vidare när målen är nådda. Vidare vill&lt;br&gt;kommittén att man överväger en annan fördelning mellan lärar-&lt;br&gt;ledd undervisning, handledning och elevens eget arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser påpekar i skilda sammanhang att tidsstyrning&lt;br&gt;och organisationsstyrning står i principiell motsats till kravet på mål-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och resultatstyrd utbildning, likaså till själva bildningsbegreppet. Så gott&lt;br&gt;som alla som berör frågan anser att målen skall styra och inte tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempelvis Katrineholms och Göteborgs kommuner samt RHS vill att&lt;br&gt;målen skall styra och tidsåtgången anpassas utifrån elevernas förutsätt-&lt;br&gt;ningar och behov. Malmö kommun framhåller att en längre studietid är&lt;br&gt;lämplig bl.a. för handikappade elever. Ett gymnasieförberedande år är&lt;br&gt;viktigt för att göra gymnasieskolan till en skola som alla elever kan kla-&lt;br&gt;ra av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet konstaterar att den hierarki av styrdokument som&lt;br&gt;föreslås i betänkandet i stort sett är ändamålsenlig ur kommunal syn-&lt;br&gt;punkt. Man ifrågasätter dock om en centralt reglerad timplan är fören-&lt;br&gt;lig med en mål- och resultatstyrd skola. Även ur pedagogisk synvinkel&lt;br&gt;ifrågasätts denna tidsstyrning, speciellt med hänsyn till att centralt regle-&lt;br&gt;rade timplaner är ganska unikt i en internationell jämförelse. Kom-&lt;br&gt;munförbundet föreslår inte i dag ett avskaffande av nationella timplaner&lt;br&gt;men anser att frågan bör övervägas i ett längre perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om en annan fördelning mellan lärarledd tid, handledning,&lt;br&gt;elevens eget arbete och utrymmet för stöd till vissa elever tillstyrks av&lt;br&gt;flera instanser, t.ex. Norrköpings och Malmö kommuner, Universitetet i&lt;br&gt;Linköping och SAF. Man påpekar att förslaget är intressant både ur eko-&lt;br&gt;nomisk och studieteknisk synvinkel. Malmö kommun framhåller dock&lt;br&gt;att förslaget måste både förankras och utvecklas lokalt och blir beroen-&lt;br&gt;de av om arbetstidsöverenskommelser kan göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En 12-årig studiegång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de förändringar som Läroplanskommittén föreslagit för&lt;br&gt;grundskolan genomförs, kommer eleverna att ha bättre förkun-&lt;br&gt;skaper när de kommer till gymnasieskolan. I många ämnen blir&lt;br&gt;det då möjligt att se kunskapsutvecklingen i ett 12-årsperspektiv.&lt;br&gt;Läroplanskommittén förordar en utveckling mot grundskole- och&lt;br&gt;gymnasieutbildning som en sammanhängande studiegång, med&lt;br&gt;gemensamma kommentar- och referensmaterial och på sikt ge-&lt;br&gt;mensamma kursplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapsprogression genom de olika skolformerna tillstyrks av re-&lt;br&gt;missinstanserna. Det påpekas att det bara är möjligt i de ämnen som&lt;br&gt;verkligen följer eleverna genom grundskola och gymnasieskola. Man&lt;br&gt;framhåller också att det är viktigt med nära samarbete mellan grund-&lt;br&gt;skolan och gymnasieskolan, bland annat för att förhindra onödig repeti-&lt;br&gt;tion. Det finns dock delade meningar om hur nära banden skall knytas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera instanser, exempelvis LR, Ekumeniska Skoldelegationen, Lycksele&lt;br&gt;kommun och Liberala Ungdomsförbundet tillstyrker tanken på progres-&lt;br&gt;sion genom alla skolformer och anser att den bör genomföras konse-&lt;br&gt;kvent. Östersunds och Karlstads kommuner påpekar dock att svårigheter-&lt;br&gt;na inte får underskattas, exempelvis de båda skolformernas skilda mål&lt;br&gt;och uppgifter och elevernas spännvidd i ålder, förkunskaper och mog-&lt;br&gt;nad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jönköpings kommun är tveksam till om strävan efter helhetssyn, över-&lt;br&gt;blick och kontakter skall drivas så långt som till gemensamma kurspla-&lt;br&gt;ner, bl.a. med hänsyn till det betygssystem som Betygsberedningen före-&lt;br&gt;slår. Grundskola och gymnasieskola måste även i fortsättningen betrak-&lt;br&gt;tas som olika skolformer med skilda målsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kursutformad gymnasieskola&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen Växa med kunskaper (prop. 1990/91:85) presen-&lt;br&gt;terades tankegångar om en kursutformad gymnasieskola. Rege-&lt;br&gt;ringen angav under våren 1992 i propositionen om vissa gymna-&lt;br&gt;sie- och vuxenutbildningsfrågor m.m. (prop. 1991/92:157) ännu&lt;br&gt;tydligare en sådan inriktning. Läroplanskommittén förordar en&lt;br&gt;snabbare utveckling mot en kursutformad gymnasieskola samt&lt;br&gt;ökad flexibilitet i gymnasieskolans organisation så att det finns&lt;br&gt;möjligheter för elever att genomföra ett nationellt program på&lt;br&gt;kortare tid än tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanserna har inte uttalat sig specifikt om kursut-&lt;br&gt;formning utan i allmänna ordalag tillstyrkt förslaget för gymnasieskolan&lt;br&gt;och komvux i dess helhet. Av dem som uttalat sig om en kursutformad&lt;br&gt;gymnasieskola är de flesta övervägande positiva, bland annat med hän-&lt;br&gt;visning till den ökade flexibiliteten och valfriheten. Det råder dock en&lt;br&gt;viss osäkerhet om den exakta innebörden av en kursutformad gymnasie-&lt;br&gt;skola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästan alla verkar ta för givet att utvecklingen går mot ett kurssystem&lt;br&gt;med hänvisning till ovan nämnda propositioner. Många är inte bara&lt;br&gt;välvilligt inställda utan dessutom entusiastiska. Trots detta ser även de&lt;br&gt;instanser, som är positiva, svårigheter som måste övervinnas, och de ut-&lt;br&gt;trycker tveksamhet inför vissa aspekter. Å andra sidan visar också de,&lt;br&gt;som är övervägande negativa, intresse för kursutformning i ett längre&lt;br&gt;perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser framhåller behovet av individuell studieplane-&lt;br&gt;ring och en stödjande syofunktion i samband med kursutformning. Se&lt;br&gt;vidare härom under rubriken Studiekontrakt och syo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Stockholms kommun, Hässleholms kommun, Socialstyrelsen, Hög-&lt;br&gt;skolan i FalunlBorlänge och AMS välkomnar förslaget om en kursutfor-&lt;br&gt;mad gymnasieskola, inspirerad av komvux erfarenheter. Det skulle radi-&lt;br&gt;kalt kunna bidra till en önskvärd flexibilitet och frihet i utbildningsva-&lt;br&gt;let och vara anpassningsbar till de enskilda människornas varierande in-&lt;br&gt;tressen och behov av yrkesutbildning. Malmö kommun utgår från att&lt;br&gt;man kommer att bygga vidare på erfarenheter från tidigare försöksverk-&lt;br&gt;samheter (dubbelt timtal i språk, grund- och tilläggskurser m.m.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Växjö t.ex. ser det som en stor fördel, såväl ur samhällets&lt;br&gt;som ur den enskildes perspektiv, att den enskilde eleven ges stort ut-&lt;br&gt;rymme till individuella val, dels ur motivationssynpunkt, dels också&lt;br&gt;med hänsyn till att vi därigenom erhåller en variations- och innehålls-&lt;br&gt;rik kunskapsmångfald. Gotlands kommun räknar dock med att det ald-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rig kan bli en total frihet, eftersom yrkesförberedande program rimligt-&lt;br&gt;vis måste leda fram till en fastlagd kompetensnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket påpekar att en gymnasieskola på kortare tid än 3 år ligger i&lt;br&gt;linje med att skolan är mål- och resultatstyrd. Det bör dock prövas om&lt;br&gt;förslaget överensstämmer med riksdagens beslut om minsta garanterad&lt;br&gt;undervisningstid. En sådan är främst ett medel att garantera elevers rätt&lt;br&gt;till undervisning och således en likvärdighetsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nacka kommun tillstyrker kursutformning och en flexibel organisa-&lt;br&gt;tion, eftersom gymnasieskolan nu skall ta emot elever från grundskolan&lt;br&gt;med mycket skiftande förkunskaper och tillgodose alla elevers behov&lt;br&gt;och krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland andra Skolledarförbundet, Universitetet i Linköping, Högskolan&lt;br&gt;för lärarutbildning i Stockholm, Växjö och Karlstads kommuner tillstyr-&lt;br&gt;ker på sikt en övergång till en kursutformad gymnasieskola men hyser&lt;br&gt;tveksamhet utifrån elevernas sociala situation utan klassgemenskap.&lt;br&gt;Man räknar med att det kan vara en fara för de svagare, lågpresterande&lt;br&gt;och tysta. RBU anser att flexibiliteten behövs men behöver kombineras&lt;br&gt;med ett tydligare ansvarstagande i fråga om skol- och undervisningssi-&lt;br&gt;tuationer för elever med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enköpings, Vimmerby, Gotlands och Jönköpings kommuner bland and-&lt;br&gt;ra påpekar att kursutformningen ställer stora organisatoriska och sche-&lt;br&gt;matekniska krav och att de ekonomiska aspekterna av en sådan utveck-&lt;br&gt;ling bör belysas. Skolledarförbundet hyser samma farhågor och framhål-&lt;br&gt;ler även att samverkan över ämnesgränserna försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevorganisationen i Sverige, TCO och Universitetet i Lund ställer sig&lt;br&gt;tveksamma till kursutformning. Kurser blir lätt stoffuppbyggda och&lt;br&gt;kurserna blir hårt styrda vilket minskar elevinflytandet. TCO rekom-&lt;br&gt;menderar ett omfattande utredningsarbete där frågan blir allsidigt och&lt;br&gt;förutsättningslöst belyst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland andra KTH och Universitetet i Linköping framhåller att kursut-&lt;br&gt;formningen skulle göra det svårt för högskolorna vid intagningen.&lt;br&gt;Eventuellt får högskolorna anordna egna behörighetsprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF och Liberala Ungdomsförbundet föreslår en modell med färre&lt;br&gt;kärnämnen. Föreningen Lärare i Samhällskunskap och Socialkunskap&lt;br&gt;samt Komvux Kronborg i Malmö anser att det är riktigt att varje kärn-&lt;br&gt;ämne skall ha en gemensam baskurs för alla program och sedan inrik-&lt;br&gt;tas mot respektive programs speciella profil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan för lärarutbildning i Stockholm, Kommunförbundet och Vil-&lt;br&gt;helmina kommun anser det tveksamt om det går att leva upp till önskad&lt;br&gt;valfrihet i kommuner utanför storstadsregionerna och hyser farhågor att&lt;br&gt;de mindre kommunerna kan få stora svårigheter att erbjuda ett brett&lt;br&gt;programutbud. Samverkan med komvux kan vara en lösning i detta av-&lt;br&gt;seende. Kommunförbundet framhåller att det i landets kommuner finns&lt;br&gt;ett stort intresse av att utveckla egna modeller för kursutformning. Det&lt;br&gt;är därför viktigt att denna utveckling inte hämmas av en centralt fast-&lt;br&gt;ställd modell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland andra Danderyds kommun räknar med att kursutformning&lt;br&gt;kommer att ställa krav på en reformering av lärarnas arbetstidssystem.&lt;br&gt;Det bör då vara ett lokalt ansvar att se till att arbetsbördan svarar mot&lt;br&gt;arbetets krav och de enskilda lärarnas förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa instanser, t.ex. Södertälje kommun, framhåller att kursindelning-&lt;br&gt;en kan vara svår att förena med det betygsförslag som Betygsberedning-&lt;br&gt;en föreslår. Betygen Godkänt och Väl Godkänt räcker för delkurser. De&lt;br&gt;kurser ett ämne delas in i måste vara väl definierade och lika över riket.&lt;br&gt;Kursindelningen bör alltså ske centralt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Skolledarförbundet bör man först genomföra programgymnasiet&lt;br&gt;för att sedan successivt anpassa kursutformning och arbetssätt i under-&lt;br&gt;visningen till utökad valfrihet. Katrineholms kommun har liknande åsik-&lt;br&gt;ter. Enligt Norrköpings kommun däremot är det angeläget och önskvärt&lt;br&gt;att kommunerna ges möjlighet att gå olika vägar mot en kursutformad&lt;br&gt;gymnasieskola, eventuellt även utan att först gå ”omvägen” över pro-&lt;br&gt;gram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverkets förslag till kursutformad språkutbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket har utvecklat ett förslag till kursutformad språkutbild-&lt;br&gt;ning (Ett kursutformat gymnasium - förslag till kurssystem, krav-&lt;br&gt;nivåer och betyg i engelska, Skolverket 1992-03-29). Kommittén&lt;br&gt;föreslår att Skolverket också för andra ämnen på likartat sätt ut-&lt;br&gt;vecklar och prövar modeller för kursutformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ett mindre antal remissinstanser har kommenterat Skolverkets&lt;br&gt;kursplan i engelska. Meningarna är delade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempelvis LR och Växjö kommun tillstyrker kommitténs förslag.&lt;br&gt;Elevorganisationen i Sverige och Lärarförbundet hävdar att grundkursen&lt;br&gt;i engelska måste ge allmän behörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs kommun ser fördelar med generella kursmål i språk, efter-&lt;br&gt;som svaga elever kan få betyg i engelska som C- eller B-språk, medan&lt;br&gt;duktiga elever kan uppnå A- eller B-nivå i flera språk. Man tillstyrker&lt;br&gt;däremot inte det föreliggande förslaget till kursutformning av engelska&lt;br&gt;utan rekommenderar att erfarenheterna från komvux i första hand tas&lt;br&gt;till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärarnas kompetens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén föreslår att en översyn görs av utbildning&lt;br&gt;och kompetenskrav för yrkeslärarna. Kommittén instämmer i de&lt;br&gt;synpunkter som framförs i propositionen om lärarutbildning&lt;br&gt;(prop. 1991/92:75) om vikten av att olika åtgärder vidtas för att&lt;br&gt;öka antalet forskarutbildade lärare i den gymnasiala utbildning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Läroplanskommitténs mening är det både möjligt och&lt;br&gt;önskvärt att på olika vägar stimulera kontakterna mellan den&lt;br&gt;gymnasiala utbildningen och högskolan liksom mellan gymnasie-&lt;br&gt;skolan och arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översyn av utbildning och kompetenskrav för yrkeslärarna tillstyrks&lt;br&gt;genomgående. Flera instanser varnar dock för att yrkesläraren-prakti-&lt;br&gt;kem byts ut mot en teoretiker. Flera tillstyrker också en ökning av an-&lt;br&gt;talet lärare med forskningsinriktning. För att inte skolan skall förlora&lt;br&gt;de lärare som vidareutbildar sig föreslår några instanser att det för lära-&lt;br&gt;re skall räcka med en något kortare väg med slutmålet licentiatexamen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många instanser framhåller att en kvalitetshöjning av gymnasieskolan&lt;br&gt;kräver en kvalitetshöjning av hela lärarkåren. Förutom fortbildning&lt;br&gt;krävs översyn av all lärarutbildning. Man bör beakta konsekvenser även&lt;br&gt;för lärarutbildare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempelvis Skolverket, Socialstyrelsen, Kommunförbundet, Sveriges&lt;br&gt;Verkstadsindustrier, SAF, LO, TCO, LR, Lärarförbundet, Skolledarför-&lt;br&gt;bundet, ett tiotal högskolor, ett tiotal kommuner samt Företagarnas Riks-&lt;br&gt;organisation uttalar sig övervägande positivt till kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lycksele kommun saknar i betänkandet en analys av läroplansföränd-&lt;br&gt;ringarnas konsekvenser för grundläggande lärarutbildning och för lärar-&lt;br&gt;utbildare. Bland andra Högskolan i Kalmar, Högskolan i Sundsvall!Härn-&lt;br&gt;ösand, Universitetet i Lund, SFS och Stockholms kommun önskar en&lt;br&gt;översyn av utbildningen för alla gymnasielärare, eftersom den kun-&lt;br&gt;skapssyn som beskrivs i betänkandet ställer nya och stora krav på lära-&lt;br&gt;ren. För att förslagets intentioner skall kunna genomföras krävs ett för-&lt;br&gt;ändrat innehåll i lärarutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitetet i Linköping påpekar att det är stor risk att gymnasielärare&lt;br&gt;som ägnar fem till sex år åt doktorandstudier, inte återvänder till gym-&lt;br&gt;nasieskolan. Universitetet föreslår därför en kortare väg som leder till&lt;br&gt;en licentiatexamen med tonvikten förskjuten mot doktorandkurser.&lt;br&gt;Uppsala Universitet anser att ett samarbete med högskolans lärare i&lt;br&gt;gymnasieskolan är i högsta grad önskvärt vad avser föreläsningar, tjäns-&lt;br&gt;tebyten och läromedelsutveckling. Man konstaterar att det dock är nöd-&lt;br&gt;vändigt att formulera incitament för en sådan verksamhet vad beträffar&lt;br&gt;högskolans lärare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF hävdar att det är viktigt att det skapas möjlighet för gymnasiesko-&lt;br&gt;lor att erbjuda statligt finansierade påbyggnadsutbildningar i anslutning&lt;br&gt;till skolor med teknisk och ekonomisk profil. Man föreslår att utbild-&lt;br&gt;ningarna utformas tillsammans för företrädare för en närliggande hög-&lt;br&gt;skola och för aktuell bransch.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förberedelse för högskolestudier och yrkesverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anger som ett mål i läroplanen att eleverna skall kun-&lt;br&gt;na ta allt större ansvar för sina studier, kunna arbeta självständigt,&lt;br&gt;överblicka större kunskapsfält, utveckla kritiskt tänkande och ett&lt;br&gt;alltmer vetenskapligt sätt att arbeta och tänka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De instanser som uttalat sig i frågan tillstyrker enhälligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralt initierad fortbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén framhåller att den förändrade ansvarsfördel-&lt;br&gt;ningen och nya måldokument ställer krav på en professionell ut-&lt;br&gt;veckling och kompetenshöjning med fokus på mål- och resultat-&lt;br&gt;styrningens konsekvenser på lokal nivå. Kommittén föreslår att&lt;br&gt;en genomföranderesurs ställs till kommunernas förfogande under&lt;br&gt;exempelvis en treårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna framför genomgående starka önskemål om resurser&lt;br&gt;för omfattande fortbildning som en förutsättning för implementering.&lt;br&gt;Många skilda områden föreslås, exempelvis kunskapssyn, värdegrund,&lt;br&gt;media, nya ämneskunskaper, fördjupade språkkunskaper, didaktik, in-&lt;br&gt;ternationella frågor, etniska frågor, etik, kultur, lokala arbetsplaner, ut-&lt;br&gt;veckling av elevmedmerkan, kursutformning, målformulering och ut-&lt;br&gt;värdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LR betonar särskilt behovet av ämnesfortbildning, speciellt i nya äm-&lt;br&gt;nen som tillkommit genom gymnasiereformen. Vidare behövs fortbild-&lt;br&gt;ning om och i den kursutformade gymnasieskolan samt i metoder för&lt;br&gt;målbeskrivningar och utvärderingar. Skolledarförbundet vill för rekto-&lt;br&gt;rernas del ha fortbildningsinsatser inom områdena målformulering, pla-&lt;br&gt;nering och utvärderingsmetodik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Sundsvall!Härnösand framhåller att fortbildningen kring&lt;br&gt;en ny läroplan måste vara processinriktad med den egna skolverklighe-&lt;br&gt;ten som arbetsmaterial och kopplas samman med utveckling av lokala&lt;br&gt;måldokument. Med en hög abstraktionsnivå går det att dölja motsätt-&lt;br&gt;ningar, men ju konkretare målen blir desto mer kontroversiella kan de&lt;br&gt;te sig. Att utveckla fortbildning på detta område är en grannlaga uppgift&lt;br&gt;som måste få såväl tid som ekonomiska resurser. Liknande tankegångar&lt;br&gt;framförs av flera remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokaler och utrustning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén framhåller att en modern utbildning kräver&lt;br&gt;tillgång till ändamålsenliga lokaler och kvalificerad utrustning.&lt;br&gt;Man pekar på värdet av att utveckla kunskapscentra samt på möj-&lt;br&gt;ligheterna att använda modeller, prototyper och simuleringspro-&lt;br&gt;gram för att minska investeringsbehovet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna instämmer i läroplanskommitténs synpunkter. Vis-&lt;br&gt;sa påpekar att alla skollokaler bör vara anpassade för elever med funk-&lt;br&gt;tionshinder. För att spara resurser föreslås samverkan med museer och&lt;br&gt;bibliotek samt med andra utbildningsanordnare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DHR och SHR framhåller att det är mycket viktigt att alla skolor blir&lt;br&gt;tillgängliga för alla elever och att funktionshindrade elever får anpassa-&lt;br&gt;de hjälpmedel och läromedel. Om så inte sker begränsas valmöjligheter-&lt;br&gt;na kraftigt för elever med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet pekar på att en utökad samverkan mellan utbild-&lt;br&gt;ningsanordnare och arbetsliv, bland annat i fråga om lokaler och utr-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ustning, kan främja utvecklingen av yrkesutbildningen. Man framhåller&lt;br&gt;också vikten av samråd beträffande ekonomiska konsekvenser av olika&lt;br&gt;kursplaneförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avreglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén vill att den avreglering som skett på skolans&lt;br&gt;område skall fortsätta för att skapa utrymme för lokal utveckling&lt;br&gt;som kan medföra högre kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser instämmer helt allmänt i att avregleringen&lt;br&gt;skall fortsätta utan att precisera område. Det fåtal konkreta förslag som&lt;br&gt;lämnas gäller i regel olika former av tidsreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland andra Göteborgs och Skinnskattebergs kommuner samt Skolver-&lt;br&gt;ket anser att nuvarande tids- och organisationsreglering måste granskas&lt;br&gt;noga och omprövas. Uppsala kommun reagerar mot bestämmelser om&lt;br&gt;vad som får ingå i individuella val och lokala tillägg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jönköpings kommun ställer i princip upp på ökad flexibilitet liksom&lt;br&gt;en fortsatt avreglering men rekommenderar ändå att man tar ett steg i&lt;br&gt;taget; det kan annars skapas ett system som blir organisatoriskt och ad-&lt;br&gt;ministrativt svårhanterat och man riskerar den nationella jämförbarhe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förstärkt undervisning i svenska 50 timmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av svenskämnets centrala roll för kunskapsutveckling&lt;br&gt;och på grund av de brister i skriftlig framställnig och förmåga till&lt;br&gt;kritisk prövning, som framkommit i riksdagens revisorers gransk-&lt;br&gt;ning av resultatet i gymnasieskolan, föreslår Läroplanskommittén&lt;br&gt;en förstärkning på de studieförberedande programmen av ämnet&lt;br&gt;svenska med 50 timmar inom ramen för karaktärsämnena. Kom-&lt;br&gt;mittén föreslår att dessa 50 timmar tas från ämnet idrott och häl-&lt;br&gt;sa som därmed får samma timtal som i övriga program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser har inte yttrat sig specifikt i denna fråga. Av&lt;br&gt;dem som yttrat sig är en övervägande majoritet positiva till förstärkt&lt;br&gt;svenska men de flesta vill inte att timmarna skall tas från idrott. De som&lt;br&gt;avstyrker neddragning av ämnet idrott och hälsa har oftast inte något al-&lt;br&gt;ternativt förslag till varifrån timmarna skall tas. Det finns också en del&lt;br&gt;som generellt avstyrkt neddragning i idrottsämnet i gymnasieskolan i&lt;br&gt;samband med att man uttalat sig om idrott i allmänhet eller i grundsko-&lt;br&gt;lan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns önskemål om att den separata kursen i svenska även skall&lt;br&gt;kunna erbjudas studerande på övriga program som individuellt tillval.&lt;br&gt;Flera instanser föreslår också andra sätt att förstärka svenskämnet inom&lt;br&gt;ramen för nuvarande timplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempelvis Universitetet i Linköping, LR, Lärarförbundet, Skolledarför-&lt;br&gt;bundet och Uppsala kommun stöder förslaget om 50 timmar eftersom al-&lt;br&gt;la måste kunna kommunicera, men man är tveksam till om timmarna&lt;br&gt;skall tas från idrott. Olika förslag till förstärkning framförs: en större&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andel hemuppgifter och själwerksamhet, eleverna måste möta menings-&lt;br&gt;fulla skrivsituationer också i andra ämnen. SAF anser att kursen i sven-&lt;br&gt;ska på 50 timmar bör kunna arrangeras inom ramen för en kursutfor-&lt;br&gt;mad skola utan att tid speciellt reserveras från något annat ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Växjö påpekar att höjningen med 50 timmar med fördel&lt;br&gt;skulle kunna användas till delning av undervisningsgrupper för att göra&lt;br&gt;en intensivare, mer avancerad och mer individanpassad språkträning&lt;br&gt;möjlig. Ännu en del skulle kunna användas till förstärkt förberedelse&lt;br&gt;inför specialarbetet. Dessa synpunkter delas också av Svensklärarför-&lt;br&gt;eningen. Elevorganisationen i Sverige påpekar att svenska måste ses i ett&lt;br&gt;1-12-perspektiv. Förbättringar på grundskolan får genomslag även på&lt;br&gt;gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms läns landsting, Landstingsförbundet, Skolverket samt&lt;br&gt;Malmö och Halmstads kommuner anser att även elever på yrkesinriktade&lt;br&gt;program skall erbjudas utökning av svenskämnet. De förordar därför en&lt;br&gt;nationell tillvalskurs tillgänglig för alla elever oberoende av studiepro-&lt;br&gt;gram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arvika, Torsby och Gävle kommuner avstyrker bestämt flyttning av&lt;br&gt;timmar från idrott till svenska. Man framhåller att det speciellt kommer&lt;br&gt;att drabba flickor, som röker i större omfattning och är mindre engage-&lt;br&gt;rade i idrottsaktiviteter på sin fritid än jämnåriga pojkar. Problemet in-&lt;br&gt;rymmer således även en jämställdhetsdimension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärare vid Lerums gymnasieskola är kritiska till förslaget om en ge-&lt;br&gt;mensam referensgrupp för samtliga elever på gymnasieskolan i ämnet&lt;br&gt;svenska. ”Meningsfullt stoff’ betyder inte samma sak i olika program.&lt;br&gt;Vid Lerums gymnasieskola integreras svenskan i yrkesämnet på de yr-&lt;br&gt;kesförberedande linjerna. Den delen är omöjlig att jämföra med de stu-&lt;br&gt;dieförberedande linjernas svenskundervisning. Om målen inte skall sät-&lt;br&gt;tas högre än att alla elever kan uppnå dem, då är 15-20 % av eleverna&lt;br&gt;fullärda redan innan de börjar gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra förslag till timplaneändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här ges många olika förslag till förstärkning av ämnen, ofta utifrån sär-&lt;br&gt;intressen. Bland ämnen som förslås tillkomma eller utökas märks id-&lt;br&gt;rott, företagsekonomi, datateknik, ordbehandling inkl, tangentbordstek-&lt;br&gt;nik, miljökunskap, historia, filosofi, psykologi, konst- och musikhisto-&lt;br&gt;ria, engelska, svenska som andraspråk, finska och samiska som moders-&lt;br&gt;mål, sexual- och samlevnadsundervisning samt punktskrift för vuxen-&lt;br&gt;blinda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västerås och Umeå kommuner samt SAF anser att man också bör se&lt;br&gt;över tillgängligheten för övriga praktiskt estetiska ämnen under utrym-&lt;br&gt;met för tillval. De estetiska valämnena inom individuella valets ram&lt;br&gt;ställs mot språkvalen. Detta innebär en klar försämring jämfört med ti-&lt;br&gt;digare vad avser valmöjligheterna och ingen förstärkning av språkens&lt;br&gt;ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO hävdar att utifrån den bildnings- och kunskapssyn som redovisats&lt;br&gt;av Läroplanskommittén och som LO stöder, är det svårt att börja disku-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tera ”timmar hit och timmar dit” inom de olika ämnesområdena. En&lt;br&gt;helhetssyn på elevernas inlärning borde utgå ifrån att de professionella i&lt;br&gt;skolan själva gör en bedömning utifrån varje elevs behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Främmande språk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén föreslår att Skolverket får i uppdrag att ut-&lt;br&gt;veckla ett nytt kurssystem i B-och C-språk i gymnasieskolan lik-&lt;br&gt;nande det som skisserats för engelska. Enligt kommitténs mening&lt;br&gt;bör man uppmuntra försöksverksamhet med undervisning på&lt;br&gt;främmande språk i andra ämnen (bilingual education). Däremot&lt;br&gt;avvisar kommittén ett återinförande av kravet på B-språksstudier&lt;br&gt;i grundskolan för de språk man önskar studera i de studieförbere-&lt;br&gt;dande programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta som uttalat sig har varit positiva till förstärkning av utrym-&lt;br&gt;met för främmande språk. Man betonar ofta vikten att se språken i ett&lt;br&gt;1-12-perspektiv, dvs. den gymnasiala kvalitetsnivån är beroende av vad&lt;br&gt;man uppnår i grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man är tveksam till vissa delfrågor, speciellt om gruppstorlekar och&lt;br&gt;antal grupper i språk, eftersom eleverna kommer från grundskolan bå-&lt;br&gt;de med många språk och med många nivåer, såväl organisatoriskt (B-&lt;br&gt;och C-språk i olika antal år) som individuellt. Kommer små kommuner&lt;br&gt;i praktiken att kunna ge ett tillräckligt stort utbud av kurser i språk?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland andra KTH ställer sig positiv till ökad tid för främmande språk.&lt;br&gt;Som avnämare till gymnasieskolan ser KTH helst att betoningen av&lt;br&gt;främmande språk läggs på tyska och franska med minst tre årskurser i&lt;br&gt;något av dessa språk i stället för att erbjuda ett mycket varierande utbud&lt;br&gt;av främmande språk: en civilingenjör bör kunna behärska minst två&lt;br&gt;främmande språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Karlstad påpekar att garantitiden för kärnämnet engelska&lt;br&gt;innebär en minskning av timtalet och uttrycker oro för att svaga elever&lt;br&gt;inte kompenserar detta bortfall av språk. Liknande anmärkningar fram-&lt;br&gt;förs av Universitetet i Lund, Högskolan i Sundsvall/Härnösand och Bor-&lt;br&gt;länge kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIV anser det önskvärt att utrymmet för orientering om och studium&lt;br&gt;av också andra språk och kulturer hålls öppet. Utöver den nordiska&lt;br&gt;aspekt som all svensk undervisning bör kännetecknas av finns goda skäl&lt;br&gt;att stimulera intresset för t.ex. Rysslands, de baltiska staternas och Po-&lt;br&gt;lens språk och kultur, vidare invandrarnas språk och kulturområden,&lt;br&gt;t.ex. arabiska. Den nordiska aspekten betonas även av Svenska Språk-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland andra Fransklärarföreningen och Uppsala kommun tillstyrker ut-&lt;br&gt;veckling av bilingual education där förutsättningarna är gynnsamma.&lt;br&gt;En mer realististisk tanke är i annat fall att man uppmuntrar till läs-&lt;br&gt;ning av texter på tyska och franska i vissa kursavsnitt av andra ämnen.&lt;br&gt;Skolverket framhåller betydelsen av att elever läser engelskt material i&lt;br&gt;alla ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Språknämnden framhåller att det kan uppstå diskutabla kon-&lt;br&gt;sekvenser av undervisning på engelska i andra ämnen: de enskilda ele-&lt;br&gt;vernas svenskkunskaper kan försämras. Det finns också risk att välut-&lt;br&gt;bildade svenska elever inte kan tala om teknik, ekonomi etc på svenska,&lt;br&gt;och att svenska språket utarmas och inte kan användas i sådana sam-&lt;br&gt;manhang. Man frågar sig också hur det sociala umgänget påverkas och&lt;br&gt;vem som utvärderar och sprider information om dessa aspekter. Lik-&lt;br&gt;nande synpunkter framförs även av Universitetet i Lund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Karlstad och Universitet i Uppsala tycker att ett återinfö-&lt;br&gt;rande av kravet på B-språksstudier för de studieförberedande program-&lt;br&gt;men bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arvika och Torsby kommuner hävdar att vissa av kommitténs förslag&lt;br&gt;till förändringar i undervisningen av moderna språk är orealistiska för&lt;br&gt;små skolor, t.ex. alternativkurser inom B- och C-språk, kraftiga inslag&lt;br&gt;av programspecifika texter och dubbla timtal i ett språk i stället för van-&lt;br&gt;ligt timtal i två språk. Först vid en skolstorlek på 6-8 paralleller kan&lt;br&gt;kommitténs förslag bli tillämpliga. Liknande åsikter framförs av Vim-&lt;br&gt;merby kommun som räknar med att förslagets konsekvenser kan bli att&lt;br&gt;grupperna på olika nivåer blir så små att undervisningen ej kan komma&lt;br&gt;till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Finska Lärarförbund påpekar att finska språket har en särställ-&lt;br&gt;ning bland hemspråken. En minskning av hemspråksundervisning i fin-&lt;br&gt;ska kan åstadkomma ökade kostnader på andra områden, t.ex. äldreom-&lt;br&gt;sorgen som kräver ökande andel tvåspråkig personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studiekontrakt och syo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom begreppet studiekontrakt har vissa nackdelar, föreslår&lt;br&gt;Läroplanskommittén i stället termen ”individuell studieplan”.&lt;br&gt;Kommittén föreslår vidare att det läggs på rektors ansvar att varje&lt;br&gt;elev i dialog med skolan gör upp en individuell planering för si-&lt;br&gt;na studier. Den lokala skolan bör själv besluta om utformning&lt;br&gt;och rutiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dem som uttalat sig om studiekontrakt är nästan alla positiva. De&lt;br&gt;flesta använder dock hellre uttrycket individuella studieplaner. Många&lt;br&gt;betonar att studievägledning blir en mycket viktig uppgift för skolan i&lt;br&gt;samband med elevernas studieplanering i en kursutformad gymnasie-&lt;br&gt;skola. Tveksamhet gäller om svårigheter av organisatorisk och schema-&lt;br&gt;teknisk art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla som uttalar sig om syo gör det för att betona dess viktiga roll,&lt;br&gt;dels för individen, dels för ett optimalt utnyttjande av samhällets utbild-&lt;br&gt;ningstjänster. Man påpekar också behovet av information om interna-&lt;br&gt;tionella utbildningsmöjligheter. Några vill ändra benämningen till stu-&lt;br&gt;die- och yrkesvägledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Positiva till kommitténs förslag är bland andra RHS, Uppsala och Jön-&lt;br&gt;köpings kommuner, CSN och Statens skolverk. Elevorganisationen i Sveri-&lt;br&gt;ge tycker att beteckningen individuell studieplan är bra, däremot inte&lt;br&gt;”studiekontrakt”: det är mycket viktigt att ömsesidigheten vid utfor-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mandet av den individuella studieplanen betonas. I Jönköpings och&lt;br&gt;Karlstads kommuner anser man med tanke på den ekonomiska situation&lt;br&gt;som råder i dag att förslaget bör utformas som en rekommendation i&lt;br&gt;stället för att göras till ett åliggande för rektor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS framhåller att behovet av vägledning kommer att öka inte bara&lt;br&gt;för gymnasieskolans elever utan även för personer i vuxen ålder och att&lt;br&gt;det är viktigt att se samhällets syo som en samlad resurs. En gemensam&lt;br&gt;uppgift för vägledarna i skolan och på arbetsförmedlingarna är att ge-&lt;br&gt;mensamt tydliggöra utvecklingen i arbetslivet och de förändringar som&lt;br&gt;har betydelse för utbildnings- och yrkesvalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF, Stockholms kommun och Högskolan i Gävle!Sandviken understry-&lt;br&gt;ker att syo skall vara ett gemensamt ansvar för alla som arbetar i skolan.&lt;br&gt;Detta måste få konsekvenser för grundutbildning och fortbildning av lä-&lt;br&gt;rare. För en vidgad integration av arbetslivsinformation i alla ämnen&lt;br&gt;ställs större krav på lärarnas kännedom om yrkeslivet utanför skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO påpekar att yrkesråden är en viktig kanal mellan skolan och ar-&lt;br&gt;betslivet. Både SAF och LO anser att näringsliv och arbetsmarknadens&lt;br&gt;parter bör ta på sig ett större ansvar för aktiv information. Halmstads&lt;br&gt;kommun anser att den information som skolan skall ge om internatio-&lt;br&gt;nella utbildningsmöjligheter måste öka betydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umeå kommun efterlyser i läroplansförslaget något avsnitt om den ex-&lt;br&gt;tra riktade rådgivning som elever med långvariga sjukdomar och handi-&lt;br&gt;kapp behöver (medicinsk syo) och som i dag ges av skolhälsovården i&lt;br&gt;samverkan med syokonsulenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan för lärarutbildning i Stockholm och Skolverket anser att&lt;br&gt;ILO-konvention nr 142 om yrkesvägledning och yrkesutbildning vid ut-&lt;br&gt;veckling av mänskliga resurser bör läggas till i bilaga 2, Internationella&lt;br&gt;överenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Genomforande och ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har inte haft som specifikt uppdrag att lägga förslag&lt;br&gt;om tidpunkt för ikraftträdande, plan för genomförande eller för&lt;br&gt;implementation och fortbildning men lämnar ändå vissa syn-&lt;br&gt;punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanen och övriga måldokument för gymnasieskolan och&lt;br&gt;komvux hör naturligt samman med den pågående reformeringen&lt;br&gt;av gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Detsamma gäller fler-&lt;br&gt;talet av de övriga förslag kommittén lägger med inriktning att hö-&lt;br&gt;ja kvaliteten på den gymnasiala utbildningen. Kommittén näm-&lt;br&gt;ner den 1 juli 1993 som datum för ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag som berör grundskolan är av en mer genomgripande&lt;br&gt;karaktär och berör större delen av grundskolans organisation.&lt;br&gt;Olika alternativ för ikraftträdande och genomförande är tänkba-&lt;br&gt;ra. Kommittén föreslår dock att den nya läroplanen i princip till-&lt;br&gt;lämpas för hela grundskolan från den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta som uttalar sig i frågan betonar behovet av en genomföran-&lt;br&gt;deresurs och en omfattande fortbildning. Flera kommuner önskar ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;successivt införande med angivande av en sista tidpunkt. Man framhål-&lt;br&gt;ler också att det är viktigt med synkronisering mellan införande av pro-&lt;br&gt;gram och kursutformning samt mellan kursplaner och betygssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta som uttalat sig om behovet av fortbildning (se avsnittet om&lt;br&gt;Centralt initierad fortbildning) har också poängterat att kommunerna&lt;br&gt;får ett stort ansvar för att implementera tankegångarna i betänkandet&lt;br&gt;och få dessa att påverka verksamheten i skolan. Många framhåller att&lt;br&gt;genomförandet kräver stora resurser. Sveriges skolledarförbund, LR, Lä-&lt;br&gt;rarförbundet, RHS, Elevorganisationen i Sverige, Socialstyrelsen och ett&lt;br&gt;antal kommuner, t.ex. Malmö, Göteborg och Östersund, uttalar sig med&lt;br&gt;skärpa om att genomförandet står och faller med grundlig fortbildning&lt;br&gt;och lokalt förankringsarbete för att leda till den önskvärda kvalitativa&lt;br&gt;förändringen. Ekumeniska skoldelegationen påpekar att också lärarut-&lt;br&gt;bildningen måste få resurser till olika slag av utvecklingsarbete i anslut-&lt;br&gt;ning till de nya styrdokumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna uttalar sig i regel inte om något exakt datum för&lt;br&gt;införande av läroplanen för gymnasieskolan och komvux. Beträffande&lt;br&gt;kursutformning finns dock skillnader mellan remissinstansernas önskan&lt;br&gt;om i vilken takt utvecklingen skall gå. Norrköpings kommun exempelvis&lt;br&gt;önskar gå direkt till en kursutformad gymnasieskola utan att ta omvä-&lt;br&gt;gen över program. Andra remissinstanser, såsom Skolledarförbundet, vill&lt;br&gt;att programgymnasiet först genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera instanser, t.ex. Norrköpings kommun påpekar att det är angeläget&lt;br&gt;med en synkronisering vid införandet av den nya läroplanen av pro-&lt;br&gt;gram och den kursutformade gymnasieskolan. Bland andra Halmstads&lt;br&gt;kommun och Skolledarförbundet vill ha en total samordning som också&lt;br&gt;innefattar det nya betygssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de remissinstanser som kommenterat genomförandet av läroplan&lt;br&gt;för grundskolan vill majoriteten senarelägga ikraftträdandet. Bland and-&lt;br&gt;ra Kommunförbundet samt Östersunds, Trelleborgs, Helsingborgs, Katrine-&lt;br&gt;holms och Stockholms kommuner förordar att kommunerna själva skall&lt;br&gt;få avgöra när den nya organisationen skall gälla, samt att detta knyts till&lt;br&gt;en bestämmelse om sista tidpunkt för genomförande. RHS vill också ha&lt;br&gt;ett successivt införande för att ge rådrum för planering och anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolledarförbundet, Arvika kommun och Kommunförbundet anser att&lt;br&gt;fortbildningsresursen skall gå öronmärkt till kommunerna för fördel-&lt;br&gt;ning genom skolstyrelsen till skolorna. Detta hindrar inte att Skolverket&lt;br&gt;kan erbjuda informationsinsatser och stöd till utvecklingsarbete. Skol-&lt;br&gt;verket betonar att ett informationsuppdrag kommer att ta en betydande&lt;br&gt;del av Skolverkets samlade resurser i anspråk under genomförandepe-&lt;br&gt;rioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevorganisationen i Sverige och Malmö kommun framhåller att elever-&lt;br&gt;na skall få en ny roll med reellt inflytande och ansvar. Läroplaner och&lt;br&gt;kursplaner skall ingå som en naturlig del av undervisningen och ställer&lt;br&gt;förändrade krav på såväl lärare som annan personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Betygsberedningens&lt;br&gt;betänkande (SOU 1992:86) Ett nytt&lt;br&gt;betygssystem&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen har som utgångspunkt för sitt arbete att ge förslag&lt;br&gt;till ett nytt betygssystem haft dels de i oktober 1990 fastställda direkti-&lt;br&gt;ven, dels de tilläggsdirektiv som fastställdes i december 1991. Dessa di-&lt;br&gt;rektiv överensstämmer i det väsentligaste med varandra. Detta gäller&lt;br&gt;främst den grundläggande utgångspunkten, nämligen att ”det nuvarande&lt;br&gt;relativa betygssystemet skall avskaffas och ersättas med målrelaterade be-&lt;br&gt;tyg” (dir. 1991:104).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningens uppgift att föreslå ett nytt betygssystem innebar att det&lt;br&gt;var nödvändigt att utgå från att läraren vid betygsättningen måste kunna&lt;br&gt;ange ”hur elevernas kunskaper och färdigheter förhåller sig till upp-&lt;br&gt;ställda mål” (dir. 1990:62, s. 4). Beredningen kunde emellertid redan&lt;br&gt;från början konstatera att viktiga utgångspunkter, t.ex. målen i läropla-&lt;br&gt;ner och kursplaner, saknades. Eftersom riktlinjer för Läroplanskommit-&lt;br&gt;téns arbete enligt planerna skulle föreligga först den 14 februari 1991,&lt;br&gt;skulle inte ens sådana utgångspunkter finnas för beredningens arbete&lt;br&gt;förrän vid denna tidpunkt. - Med utgångspunkt från att beredningens&lt;br&gt;uppdrag enligt direktiven skulle vara slutfört med juni månads utgång&lt;br&gt;1991, beslöt beredningen att begära tilläggsdirektiv med avseende på ti-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tilläggsdirektiven, som fastställdes i juni 1991, samordnades&lt;br&gt;Betygsberedningens och Läroplanskommitténs uppdrag tidsmässigt. Av-&lt;br&gt;sikten var att det därigenom också skulle vara möjligt för beredningen&lt;br&gt;att arbeta fram en lösning av betygsfrågorna, vilken bygger på samma&lt;br&gt;kunskapssyn som läroplanerna och således överensstämmer med lärop-&lt;br&gt;lanernas. För att bereda väg för ett samarbete mellan de båda kommitté-&lt;br&gt;erna, fick beredningen uppdraget att vara parlamentarisk referensgrupp&lt;br&gt;till Läroplanskommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tilläggsdirektiven från den 5 december 1991 framhålls att huvudin-&lt;br&gt;riktningen i direktiven från den 25 oktober 1990 ”ligger fast - det nuva-&lt;br&gt;rande grupprelaterade betygssystemet skall avskaffas och ersättas med&lt;br&gt;målrelaterade betyg”. De väsentliga ändringarna sammanfattas på följan-&lt;br&gt;de sätt: ”Jag föreslår nu att betygsberedningens direktiv ändras så att en&lt;br&gt;utgångspunkt skall vara att betyg skall ges tidigare och i flera steg än&lt;br&gt;idag. Betyg skall också kunna kompletteras i efterhand.” Beredningens&lt;br&gt;uppgift vad gäller antalet steg skall vara att ”analysera hur många nivåer&lt;br&gt;som behövs i ett kvalitativt inriktat betygssystem” (s. 2). I dessa direktiv&lt;br&gt;understryks också kravet på samarbete med Läroplanskommittén: ”Det&lt;br&gt;är angeläget att ett kunskaps- och målrelaterat betygssystem tas fram i&lt;br&gt;nära samarbete med läroplanskommittén” (s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i Läroplanskommitténs nya direktiv (dir. 1991:117, ss. 5-6) på-&lt;br&gt;bjuds under hänvisning till Betygsberedningens olika direktiv samarbete&lt;br&gt;mellan de båda kommittéerna: ”Kursplaner resp, riktlinjer för sådana&lt;br&gt;skall utformas så att det blir möjligt att införa målrelaterad betygsätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning i en skala som omfattar mer än fem steg. Kommittén skall vad gäl-&lt;br&gt;ler grundskolan också utgå från att betygsättning kommer att ske tidiga-&lt;br&gt;re än i dag. Kommittén skall i denna del nära samråda med betygsbe-&lt;br&gt;redningen” (dir. 1990:62, 1991:53 och 104).”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa samlade dokument jämte de uppdrag beredningen initierat,&lt;br&gt;t.ex. ”Läraruppdraget” samt uppdrag till expertgrupper, ger underlag&lt;br&gt;för de beskrivningar, förslag, rekommendationer och bedömningar, vil-&lt;br&gt;ka sammanfattas nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till betänkandet har fogats en reservation av ledamoten Stefan&lt;br&gt;Kihlberg samt särskilda yttranden av ledamöterna Ann Cathrine Hag-&lt;br&gt;lund och Ylva Johansson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en kort tillbakablick på betygen i Sverige ges i kapitel 2 en överblick&lt;br&gt;över vad betyg relaterats till och hur betyg definierats under olika pe-&lt;br&gt;rioder t.o.m. i dag. Dessutom redovisas olika betygsutredningars ställ-&lt;br&gt;ningstaganden i dessa frågor sedan början av 1960-talet. Skälen bakom&lt;br&gt;införandet av betygsättning med s.k. avpassad målrelatering i Norge re-&lt;br&gt;dovisas i avsnittet Betyg i omvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 3 redovisas hur olika betygsutredningar alltsedan 1940-talet&lt;br&gt;sett på betygens olika uppgifter och hur väl betygen ansetts fylla sina&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 4 föreslås i fråga om&lt;br&gt;syn på kunskap och lärande&lt;br&gt;att grunden för betygssystemet skall vara att kunskapsutvecklingen&lt;br&gt;betraktas som en process; den ser olika ut för olika individer och&lt;br&gt;är relaterad till ämnesinnehåll i situationer och sammanhang. I&lt;br&gt;skolan skall undervisningen leda till att eleverna över tid och ge-&lt;br&gt;nom erfarenhet omtolkar och omstrukturerar sitt kunnande mot&lt;br&gt;allt större djup,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;relationen mellan mål och betygskriterier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att betygskriterier skall vara knutna till kursplanernas mål; att krite-&lt;br&gt;rierna - till skillnad från målens uppräkningar av moment - for-&lt;br&gt;muleras så, att de utgör ett koncentrat av listade moment, där&lt;br&gt;kvaliteten i det ämneskunnande som avses framträder,&lt;br&gt;tydliga kravgrånser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att betygskriterierna skall arbetas fram ämnesvis, i förhållande till&lt;br&gt;elevernas kunskapsutveckling i ämnet och i samarbete med lära-&lt;br&gt;re, eftersom betygsnivåer kvalitativt skall skilja sig från varandra,&lt;br&gt;dvs. vara tydligt avgränsade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underlag för betygsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att elevers kunnande bedöms och betygsätts utifrån de kvaliteter ele-&lt;br&gt;verna visar upp i förhållande till de betygskriterier som betygsste-&lt;br&gt;gen representerar, dvs. icke utifrån i förväg givna procentfördel-&lt;br&gt;ningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jämförbarhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att jämförbarheten i betygsättningen i första hand skall upprätthållas&lt;br&gt;genom de ämnesspecifika kriterierna för betygsnivåerna, eftersom&lt;br&gt;de skall ange tydliga kravgränser för varje betygssteg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formulerade och för berörda parter kända kriterier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att betygskriterierna skall vara formulerade och därmed från början&lt;br&gt;kända av elever, föräldrar och avnämare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antal betygssteg, beteckning och benämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ett betygssystem införs som omfattar sex betygssteg, varav fem steg&lt;br&gt;avser godkänd och däröver. Beteckningarna utgör initialer i be-&lt;br&gt;tygsstegens benämningar, vilka är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ännu icke godkänd = ÄIG/Icke godkänd = IG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkänd = G&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väl godkänd = VG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mycket väl godkänd = MVG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framstående - F&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utmärkt = U,&lt;br&gt;godkänd och betyg därunder&lt;br&gt;att eleven för betyget Godkänd skall ha för vardagligt samhällsliv/yr-&lt;br&gt;kesliv nödvändiga kunskaper om och/eller i ämnet och kunna visa&lt;br&gt;detta i ord och handling. För betyg under Godkänd skall ett steg&lt;br&gt;finnas. Två benämningar används för detta, nämligen Ännu icke&lt;br&gt;godkänd i de årskurser där betyg ges till och med höstterminen i&lt;br&gt;årskurs 9 och Icke godkänd från och med vårterminen i årskurs&lt;br&gt;9,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;användningen av betygsnivåerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att eftersom det föreslagna betygssystemet är uppbyggt utifrån en&lt;br&gt;kunskapsprogression i ämnet, endast de nivåer/steg skall användas&lt;br&gt;som rimligen kan vara aktuella, dvs. de nivåer som motsvarar så-&lt;br&gt;dana kvaliteter som eleverna faktiskt visar upp. Betygsstegen skall&lt;br&gt;således inte användas så, att man vid alla tillfällen försöker förde-&lt;br&gt;la alla steg inom en elevgrupp, eftersom systemet inte bygger på&lt;br&gt;grupprelatering med i förväg bestämda betygsfördelningar,&lt;br&gt;införandet av betygssystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det nya betygssystemet införs successivt under en treårsperiod&lt;br&gt;med början i årskurs 7 i grundskolan och i årskurs 1 i gymnasie-&lt;br&gt;skolan och samordnas med införandet av nya läroplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 5 belyses förutsättningarna för att införa någon form av betyg&lt;br&gt;eller omdömen i ordning eller uppförande. Beredningen föreslår&lt;br&gt;att betyg i ordning och uppförande inte skall ges men rekommende-&lt;br&gt;rar samtalsinstitutionen som en modell för att lösa de problem&lt;br&gt;som måste hanteras i skolans vardag, samt att information till&lt;br&gt;hemmen ges i form av mycket väl strukturerade omdömen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 6 föreslås i fråga om&lt;br&gt;betygsstart och betygsfrekvens&lt;br&gt;att betyg - med utgångspunkt från nuvarande stadieindelning - skall&lt;br&gt;sättas terminsvis från och med höstterminen i årskurs 7. Om för-&lt;br&gt;ändring av stadieindelning införs i grundskolan, bör frågan prö-&lt;br&gt;vas på nytt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1 saml. Nr 220, 250 bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behörighet för gymnasieskolans nationella program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att eleven skall vara godkänd i alla ämnen i avgångsbetyget från&lt;br&gt;grundskolan för generell behörighet för gymnasieskolans nationel-&lt;br&gt;la program,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;elevers skilda förutsättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den avlämnande grundskolan har ett särskilt ansvar för elever&lt;br&gt;som i sitt avgångsbetyg har betyget Icke godkänd i fler än ett par&lt;br&gt;ämnen eller i något av ämnena svenska, matematik och engelska.&lt;br&gt;Detta ansvar innebär att skolan skall - utöver betyg - avge omdö-&lt;br&gt;men i de ämnen som markerats med Icke godkänd. Dessa omdö-&lt;br&gt;men skall innehålla en beskrivning av elevens kunskapsutveck-&lt;br&gt;ling och stödåtgärder som satts in i grundskolan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att skolan skall ta ställning till om omdömen skall ges i stället för be-&lt;br&gt;tyg till elever som till följd av olika slag av handikapp har betyget&lt;br&gt;Icke godkänd i ett flertal ämnen - trots individuellt inriktade&lt;br&gt;stödåtgärder och egna ansträngningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alternativa urvalsgrunder till gymnasieskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att arbetsprover och provperioder (t.ex. inom vårdutbildning) i kom-&lt;br&gt;bination med intervjuer används - med eller utan användning av&lt;br&gt;betyg - som urvalsgrund till utbildningsprogram i gymnasiesko-&lt;br&gt;lan; att hänsyn också skall tas till verksamhet utöver grundskolan,&lt;br&gt;såvida denna är av värde för det sökta utbildningsprogrammets&lt;br&gt;inriktning eller elevens egen utveckling - i synnerhet om eleven&lt;br&gt;visat intresse i form av upprepad ansökan-, att beredningen förordar&lt;br&gt;att viktning av betyg används i vissa fall, nämligen i de fall då yt-&lt;br&gt;terligare urval mellan elever med jämngoda betyg behöver göras,&lt;br&gt;betygsättning av specialarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att specialarbetet i gymnasieskolan skall betygsättas enligt samma be-&lt;br&gt;tygsskala som övriga ämnen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komplettering av betyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att komplettering får göras av avgångsbetyg från såväl komvux som&lt;br&gt;gymnasieskolan och grundskolan, dock tidigast den 1 oktober för&lt;br&gt;avgångsbetyg från slutet av vårterminen samma år; att prövning&lt;br&gt;för komplettering i största möjliga utsträckning skall göras för be-&lt;br&gt;höriga lärare i skolan, såväl i komvux som i gymnasieskolan och&lt;br&gt;grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 7 - ”Förankringen av betygssystemet” - behandlar beredning-&lt;br&gt;en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels hur de olika beskrivningarna av betygskriterierna skall relateras&lt;br&gt;till och förankras i måldokumenten läroplaner, kursplaner och lokala ar-&lt;br&gt;betsplaner samt i nationella och lokala prov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels hur betygssystemet bör förankras i skolan genom fortbildning av&lt;br&gt;lärare och i lärarutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;Betygsberedningens betänkande (SOU 1992:86)&lt;br&gt;Ett nytt betygssystem&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanserna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har kommit in från Brottsförebyggande rådet (BRÅ),&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Statens skol-&lt;br&gt;verk (Skolverket), Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH),&lt;br&gt;Verket för högskoleservice (VHS), Jämställdhetsombudsmannen&lt;br&gt;(JämO), Universitetet i Stockholm, Tekniska högskolan i Stockholm,&lt;br&gt;Högskolan för lärarutbildning i Stockholm, Konstfackskolan, Musik-&lt;br&gt;högskolan i Stockholm, Universitetet i Uppsala, Högskolan i Falun/Bor-&lt;br&gt;länge, Högskolan i Gävle/Sandviken, Högskolan i Örebro, Universitetet&lt;br&gt;i Linköping, Högskolan i Jönköping, Universitetet i Lund, Högskolan i&lt;br&gt;Kalmar, Högskolan i Kristianstad, Högskolan i Växjö, Universitetet i&lt;br&gt;Göteborg, Chalmers tekniska högskola, Högskolan i Karlstad, Universi-&lt;br&gt;tetet i Umeå, Högskolan i Luleå, Högskolan i Sundsvall/Härnösand, Lä-&lt;br&gt;roplanskommittén, Botkyrka, Danderyds, Haninge, Nacka, Stockholms,&lt;br&gt;Södertälje, Täby, Österåkers, Enköpings, Uppsala, Linköpings, Motala,&lt;br&gt;Norrköpings, Jönköpings, Värnamo, Markaryds, Växjö, Kalmar, Os-&lt;br&gt;karshamns, Vimmerby, Gotlands, Karlskrona, Olofströms, Hässleholms,&lt;br&gt;Helsingborgs, Lunds, Malmö, Svedala, Trelleborgs, Halmstads, Göte-&lt;br&gt;borgs, Orusts, Öckerö, Borås, Vänersborgs, Gullspångs, Skara, Karl-&lt;br&gt;stads, Torsby, Hällefors, Karlskoga, Nora, Örebro, Skinnskattebergs,&lt;br&gt;Västerås, Borlänge, Faluns, Gävle, Ljusdals, Sundsvalls, Ånge, Öster-&lt;br&gt;sunds, Lycksele, Umeå, Vilhelmina, Vindelns, Bodens, Luleå och Piteå&lt;br&gt;kommuner, Stockholms, Östergötlands och Kalmar läns landsting,&lt;br&gt;Kungliga Vetenskapsakademien, Svenska Kommunförbundet, Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Företagarnas&lt;br&gt;Riksorganisation (FR), Sveriges Industriförbund, Lantbrukarnas Riks-&lt;br&gt;förbund (LRF), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),&lt;br&gt;Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sve-&lt;br&gt;rige (LO), Lärarnas Riksförbund (LR), Lärarförbundet, Sveriges Skolle-&lt;br&gt;darförbund, Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Elevorganisationen i&lt;br&gt;Sverige, Samarbetsorganisationen för Sveriges vuxenstuderande (SAM-&lt;br&gt;VUX), Elevkårernas centralorganisation (ECO), Sveriges Förenade Stu-&lt;br&gt;dentkårer (SFS), Ekumeniska Skoldelegationen, Handikappförbundens&lt;br&gt;Centralkommitté (HCK), De Handikappades Riksförbund (DHR), Riks-&lt;br&gt;förbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna (FUB),&lt;br&gt;Svenska Dyslexistiftelsen/Svenska Dyslexiföreningen, Förbundet mot&lt;br&gt;läs- och skrivsvårigheter (FMLS), Föräldrar för ordblinda barn, Svenska&lt;br&gt;Förbundet för specialpedagogik, Rädda Barnen, Fransklärarföreningen,&lt;br&gt;Föreningen lärare i ekonomiska ämnen, Föreningen lärare i samhälls-&lt;br&gt;och socialkunskap, Lärare i moderna språk (LMS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har yttranden kommit in från ett femtiotal sammanslut-&lt;br&gt;ningar, föreningar etc. samt enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Allmänna synpunkter på beredningens förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen föreslår att ett nytt kunskaps- och målrelaterat&lt;br&gt;betygssystem skall införas, där elevens faktiska prestationer skall&lt;br&gt;bedömas. Grunden för betygssystemet skall vara att kunskapsut-&lt;br&gt;vecklingen betraktas som en process. Betygsstegen anger en pro-&lt;br&gt;gression inom respektive ämne från grundläggande kunskaper till&lt;br&gt;ett avancerat kunnande, som i många fall inte nås förrän i slutet&lt;br&gt;av gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av remissinstanserna hälsar med tillfredsställelse förslaget&lt;br&gt;att avskaffa det relativa betygssystemet och ersätta det med ett mål- och&lt;br&gt;kunskapsrelaterat betygssystem. De flesta ställer sig även bakom bered-&lt;br&gt;ningens allmänna utgångspunkter om kunskapsutveckling och lärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots den lovvärda ansats som remissinstanserna uppfattar i Betygsbe-&lt;br&gt;redningens förslag ser sig de flesta tvungna att avvisa förslaget i dess nu-&lt;br&gt;varande form, främst på grund av den föreslagna progressionen och de&lt;br&gt;generella kriterier som utformats för de olika betygsstegen, men också&lt;br&gt;på grund av den bristande överensstämmelsen med vad som sägs i Läro-&lt;br&gt;planskommitténs förslag. Förslaget uppfattas vidare som motsägelsefullt&lt;br&gt;och svårt att förstå och därigenom svårgenomförbart i praktiken, samt&lt;br&gt;långt ifrån färdigt. Därför anser många instanser att det är angeläget att&lt;br&gt;betygsfrågan utreds vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Uppsala universitet pekar på att det är särskilt angeläget att ett&lt;br&gt;nytt betygssystem blir så enkelt och lätt att förklara för lärare, elever&lt;br&gt;och allmänhet, att det inte omedelbart genom felaktiga tolkningar och&lt;br&gt;tillämpningar går samma öde till mötes som det relativa systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så gott som samtliga remissinstanser vänder sig emot den progres-&lt;br&gt;sionsuppbyggnad som beredningen föreslår. Enligt den tolkning flerta-&lt;br&gt;let instanser gör av förslaget skulle resultatet bli att de högsta betygen&lt;br&gt;inte blir aktuella att använda förrän i årskurs 3 i gymnasieskolan, om&lt;br&gt;ens då, vilket uppfattas som meningslöst. Flertalet instanser förordar&lt;br&gt;därför skolformsrelaterade betyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att hela betygsskalan skall kunna utnyttjas vid varje betygstillfälle un-&lt;br&gt;derstryks av bl.a. Högskolan i Karlstad, Göteborgs universitet och flera&lt;br&gt;kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs universitet påpekar dessutom att utredningens förslag bygger&lt;br&gt;på två oförenliga principer, dels principen om kunskapsprogression,&lt;br&gt;som egentligen bara skall vara tillämplig för avgångsbetyg, dels princi-&lt;br&gt;pen att lärarna lokalt skall arbeta fram kriterier för terminsbetyg. Uni-&lt;br&gt;versitetet anser att det i princip blir omöjligt för lärarna, att specificera&lt;br&gt;kriterier i olika ämnen och för olika årskurser som stämmer med de&lt;br&gt;sex generellt definierade kvaliteterna för årskurs 9 i grundskolan och&lt;br&gt;årskurs 3 i gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala universitet anser det oacceptabelt att införa ett betygssystem,&lt;br&gt;där eleven vid varje betygssättningstillfälle skall jämföras med de ulti-&lt;br&gt;mativa kunskapsmålen för skolväsendet eller skolformen som helhet.&lt;br&gt;Det är i stället självklart att elevernas prestationer måste bedömas i för-&lt;br&gt;hållande till konkreta, klart formulerade och för lärare, elever och för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;äldrar förståeliga krav för respektive ämne på de nivåer där betyg skall&lt;br&gt;sättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolledarförbundet, Högskolan i Karlstad, Trelleborgs kommun m.fl.&lt;br&gt;påpekar att det föreslagna systemet mindre än någonsin kommer att&lt;br&gt;kunna motivera eleverna, eftersom de högre betygen kan nås först i års-&lt;br&gt;kurs 9 eller senare. Ingen hänsyn har tagits till elevens behov av för-&lt;br&gt;stärkning nära i tiden, utan beredningen förutsätter att varje enskild in-&lt;br&gt;divid på varje mognadsnivå har ett mycket långt studieperspektiv. Även&lt;br&gt;informationsvärdet av betygen före årskurs 9 blir lågt under sådana för-&lt;br&gt;hållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser påpekar att oklarhet råder om hur progressio-&lt;br&gt;nen tar sig uttryck i det korta perspektivet, läsåret, i förhållande till den&lt;br&gt;totala utbildningstiden. Så framhåller exempelvis Skolverket att syste-&lt;br&gt;met med lokala mål jämsides med nationella skulle kunna innebära oli-&lt;br&gt;ka kravnivåer i olika årskurser, och att betygsskalan därmed får olika&lt;br&gt;innebörd under en skolform och i slutet av en skolform. Även Skolle-&lt;br&gt;darförbundet uttrycker farhågor för att svaga elever kan få positiv för-&lt;br&gt;stärkning under arbetets gång men ”klassas ut” vid betygssättningen en-&lt;br&gt;ligt de nationella kriterierna. Förbundet anser att samhället inte får ge&lt;br&gt;så motstridiga signaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativa förslag till betygssystem har presenterats av Avdelningen&lt;br&gt;för språkpedagogik vid Göteborgs universitet, Institutionen för pedagogik-&lt;br&gt;psykologi vid Högskolan i Karlstad m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Antal betygssteg, betygsstart, beteckningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.1 Antal betygssteg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen föreslår sex betygssteg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser påpekar att antalet betygssteg som i realiteten&lt;br&gt;blir möjliga att använda i grundskolan är färre än sex, om man skall&lt;br&gt;följa Betygsberedningens resonemang om kunskapsprogression.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två tredjedelar av det trettiotal remissinstanser som berört frågan för-&lt;br&gt;ordar färre betygssteg än sex, framför allt i gymnasieskolan. LO anser att&lt;br&gt;fyra nivåer räcker med tanke på det merarbete lärarna måste lägga ned&lt;br&gt;på en så ytterst sofistikerad bedömning som sex steg innebär. Den ar-&lt;br&gt;betstiden anser LO kan vara bättre utnyttjad i undervisningssituationen.&lt;br&gt;RHS påpekar risken med en orimlig provtäthet för att verifiera rätt be-&lt;br&gt;tygsnivå vid alltför många steg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungefär en tredjedel anser att betygsstegen skall vara fler än sex. Dan-&lt;br&gt;deryds kommun föreslår t.ex. tolv steg med motiveringen att det enstaka&lt;br&gt;betyget blir mindre avgörande med ett större antal steg, samtidigt som&lt;br&gt;det blir lättare att sätta betyg. Även Täby kommun påpekar att betygens&lt;br&gt;värde och tillförlitlighet ökar med antalet steg på skalan. LR föreslår en&lt;br&gt;7-gradig betygsskala som skall kunna användas fullt ut på varje kurs och&lt;br&gt;i varje ämne i både grundskolan och gymnasieskolan, men med olika&lt;br&gt;kriterier anpassade efter realistiska krav i respektive skolform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Karlstad föreslår ett system där läraren dels bedömer ele-&lt;br&gt;vernas kunskaper med utyttjande av tre kvalitetskategorier, dels bedö-&lt;br&gt;mer elevernas takt att utveckla sina kunskaper i tre kvaliteter. På det&lt;br&gt;sättet kan man utnyttja nio olika benämningar för lärarnas bedömning&lt;br&gt;av elevernas kunskapskvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avdelningen för språkpedagogik vid Göteborgs universitet presenterar&lt;br&gt;ett förslag till ett niogradigt betygssystem. Det nya i förslaget är att det är&lt;br&gt;nivårelaterat och sägs därmed i princip överensstämma med det system&lt;br&gt;som tillämpas inom komvux. Även andra remissinstanser, t.ex. Skara&lt;br&gt;kommun och ECO, anser att det betygssystem som i dag gäller för kom-&lt;br&gt;vux är att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Betygsstart och betygsfrekvens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen föreslår att betyg skall sättas terminsvis från&lt;br&gt;och med höstterminen i årskurs 7, förutsatt att stadieindelningen&lt;br&gt;i grundskolan inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Knappt hälften av de ca 60 remissinstanser som yttrat sig i frågan an-&lt;br&gt;ser att betyg bör ges tidigast från och med årskurs 7 och stöder därmed i&lt;br&gt;princip Betygsberedningens förslag. En stor grupp förordar senare, me-&lt;br&gt;dan något färre förordar tidigare betygsstart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danderyds kommun framhåller att betygsstarten måste ske tidigare än i&lt;br&gt;årskurs 7, eftersom få betygssteg och en sen betygsstart innebär att varje&lt;br&gt;betygstillfälle ses som något mycket dramatiskt och viktigt. Därför anser&lt;br&gt;Danderyd att betyg bör ges senast i årskurs 5 med möjlighet till tidigare&lt;br&gt;betygsstart för de kommuner som så önskar. Täby kommun, som under-&lt;br&gt;stryker att betyg som ges ofta hjälper eleverna att uppnå personligt ställ-&lt;br&gt;da mål, och att betyg vid flera tillfällen avdramatiserar betygen, anser att&lt;br&gt;det skall finnas möjlighet att efter varje kommuns/skolas eget avgörande&lt;br&gt;ge betyg även i årskurserna 4 och 5. Synpunkter på möjlighet att lokalt&lt;br&gt;bestämma om och när betyg skall ges före årskurs 7 framförs av flera&lt;br&gt;andra kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser påpekar att betygsstart i årskurs 6 stämmer bätt-&lt;br&gt;re överens med Läroplanskommitténs förslag till ny läroplan, medan&lt;br&gt;andra, t.ex. SAF, tycker det blir bättre anpassning till Läroplanskommit-&lt;br&gt;téns förslag genom att ge eleverna betyg i samband med kontrollstatio-&lt;br&gt;nen i årskurs 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolledarförbundet kan tänka sig betyg t.ex. på vårterminen i årskurs 5&lt;br&gt;men då med en snävare betygsskala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hässleholms kommun understryker att kontrollen efter femte skolåret&lt;br&gt;inte skall ses som ett betyg utan som en kontroll av undervisningens ef-&lt;br&gt;fekter och vara grund för skolans åtgärder kommande år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser, däribland Lunds universitet, RHS och Os-&lt;br&gt;karshamns kommun, anser att de betyg som sätts före avgångsbetygen bör&lt;br&gt;vara en lokal angelägenhet, medan andra, t.ex. SFS och Nora kommun,&lt;br&gt;anser att betyg skall sättas så sent som möjligt och egentligen inte be-&lt;br&gt;hövs i grundskolan före årskurs 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms kommun anser att det borde vara upp till varje enskild&lt;br&gt;skola att avgöra när betyg skall ges och hur de skall se ut. Men trots det-&lt;br&gt;ta är det med tanke på behörighet och urval nödvändigt med ett cen-&lt;br&gt;tralt system som anger från när betyg senast skall ges. Därutöver bör&lt;br&gt;skolorna själva avgöra om och när betyg skall ges. Även Liberala ung-&lt;br&gt;domsförbundet anser att skolorna själva borde få välja former för utvär-&lt;br&gt;dering. Detta skulle passa bättre i ett skolsystem där skolorna själva väl-&lt;br&gt;jer pedagogik och inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärarförbundet kan inte finna några vägande skäl till varför man skul-&lt;br&gt;le införa fler betygstillfällen i grundskolan än vad som finns i dag, utan&lt;br&gt;anser i stället att betygssättningens roll bör tonas ner i grundskolan. Om&lt;br&gt;betyg ges, skall dessa kompletteras med en allsidig bedömning av ele-&lt;br&gt;vens utveckling vid en personlig kontakt mellan läraren, eleven och&lt;br&gt;föräldrarna. Enbart betyg ger enligt Lärarförbundet en ofullständig in-&lt;br&gt;formation om elevernas studieprestationer och utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande synpunkter framförs av t.ex. Bodens kommun, som vill ta&lt;br&gt;arbetslivets utvecklingssamtal som modell i skolan. Även Danderyds&lt;br&gt;kommun förordar utvecklingssamtal, och påpekar att om betygen grun-&lt;br&gt;das på sådana kontinuerliga samtal kommer betyget inte som någon&lt;br&gt;överraskning för vare sig elev eller förälder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Karlstad föreslår att eleverna under högstadietiden varje&lt;br&gt;år förutom betyg får två timmars nyanserad och personifierad informa-&lt;br&gt;tion från klassföreståndaren, där en värdering sker av elevernas kun-&lt;br&gt;skapskvalitet och deras takt att utveckla kunskap. Denna individualise-&lt;br&gt;rade information skall förberedas genom samtal med olika ämnens lära-&lt;br&gt;re, så att klassföreståndaren kan föra fram kvalitetsbedömningarna på&lt;br&gt;ett insiktsfullt sätt. Informationen bör lämpligen även finnas i skriftlig&lt;br&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser förordar en mer eller mindre betygsfri grund-&lt;br&gt;skola. Botkyrka kommun påpekar att betyg för allt för många elever in-&lt;br&gt;nebär misslyckande och utslagning. En bättre metod än enstaka siffror&lt;br&gt;och ord är regelbundna samtal kring elevens studiemål och resultat en-&lt;br&gt;ligt den modell som är etablerad för personalutveckling på arbetsmark-&lt;br&gt;naden. Liknande synpunkter framförs av bl.a. Föreningen för en demo-&lt;br&gt;kratiserande och aktiverande skola (DAKS), Bodens kommun m.fl. Cen-&lt;br&gt;terns ungdomsförbund förordar ett system med utbildningsbevis som fås&lt;br&gt;vid grundskolans respektive gymnasieskolans slut och kontinuerliga&lt;br&gt;samtal under hela skoltiden där elevens prestationer utvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Beteckningar. Benämningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beteckningarna utgör initialerna i betygsstegens benämningar vil-&lt;br&gt;ka är Ännu icke godkänd/Icke godkänd, Godkänd, Väl godkänd,&lt;br&gt;Mycket väl godkänd, Framstående och Utmärkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser föreslår att betygsstegen betecknas med siffror&lt;br&gt;eller med bokstäver i stället för de av Betygsberedningen föreslagna be-&lt;br&gt;nämningarna, eftersom i synnerhet stegen under godkänd kan uppfattas&lt;br&gt;som värderande. Alnö Hem och Skolaförening formulerar det så: ”Det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan tyckas vara bagatellartat om dåliga betyg delas ut i form av låga siff-&lt;br&gt;ror eller negativa benämningar. Men för de elever som klarar sig sämst,&lt;br&gt;oavsett betygssystem, innebär det ytterligare en psykologisk belastning&lt;br&gt;att vara Icke godkänd”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Förbundet för Specialpedagogik och Västerås kommun påpekar&lt;br&gt;att användningen av initialerna i benämningarna kommer att göra det&lt;br&gt;svårt för den oinvigde, och likaledes i internationella sammanhang, att&lt;br&gt;förstå de olika betygsstegens inbördes relationer. I stället föreslås att&lt;br&gt;man använder bokstäverna A till F. Flera andra remissinstanser framför&lt;br&gt;liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Studiehandledarna i svenska vid Komvux i Göteborg och Fransklä-&lt;br&gt;rarföreningen påpekar att det inte är självklart för alla svenskar att Ut-&lt;br&gt;märkt är ett högre betyg än Framstående.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Godkänd och betyg därunder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen föreslår att för betyget Godkänd skall eleven&lt;br&gt;ha för vardagligt samhällsliv/yrkesliv och fortsatta studier nödvän-&lt;br&gt;diga kunskaper om och/eller i ämnet och kunna visa detta i ord&lt;br&gt;och handling. För betyg under Godkänd skall ett steg finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följden av Betygsberedningens förslag om kunskapsprogression blir&lt;br&gt;att eleverna i grundskolan i stor utsträckning kommer att få betyget Än-&lt;br&gt;nu icke godkänd. Många av remissinstanserna hävdar att risken är stor&lt;br&gt;att elever därigenom slås ut. Informationsvärdet av betyget blir inte hel-&lt;br&gt;ler särskilt stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket anser inte att godkändgränsen kan kopplas till om en indi-&lt;br&gt;vid har acceptabel kunskapsnivå för att kunna fungera i samhället.&lt;br&gt;Många andra remissinstanser framför samma synpunkt, t.ex. Högskolan&lt;br&gt;i Karlstad, som hävdar att ett betygssystem i en obligatorisk skola inte&lt;br&gt;bör klassificera kunskaper som acceptabla eller oacceptabla ur en sam-&lt;br&gt;hällelig aspekt, utan nöja sig med att finna benämningar över vilken&lt;br&gt;kvalitet kunskaperna har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser föreslår att betyg före avgångsklassen inte skall&lt;br&gt;ges förrän nivån Godkänd är uppnådd. Bl.a. Lärarförbundet, Högskolan&lt;br&gt;i Karlstad, Piteå kommun, Rädda barnen och Elevorganisationen framhål-&lt;br&gt;ler att ett betygssystem för en obligatorisk skola inte skall omfatta bety-&lt;br&gt;get Icke godkänd. Trelleborgs kommun hävdar att konsekvensen av att&lt;br&gt;det är kommunens och skolans ansvar att alla elever som lämnar&lt;br&gt;grundskolan har uppnått de mål som krävs för betyget Godkänd borde&lt;br&gt;bli att det aldrig bör bli aktuellt med betyget Icke godkänd. Universitetet&lt;br&gt;i Stockholm anser att det faktum att en obligatorisk skola avlämnar icke&lt;br&gt;godkända elever till samhället snarare måste ses som ett underbetyg för&lt;br&gt;skolan och samhället än för eleverna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 &amp;nbsp;Användningen av betygsnivåerna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen föreslår att endast de nivåer/steg används som&lt;br&gt;motsvarar sådana kvaliteter som eleverna faktiskt visar upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser tolkar förslaget så att följden blir att endast&lt;br&gt;ett fåtal steg på betygsskalan kommer att utnyttjas i grundskolan. Detta&lt;br&gt;är majoriteten negativt inställd till. Man anser att betygsskalan skall&lt;br&gt;kunna användas fullt ut på varje kurs och i varje ämne i både grund-&lt;br&gt;skolan och i gymnasieskolan, men då med olika kriterier. Den syn-&lt;br&gt;punkten företräds av Österåkers, Enköpings, Gullspångs kommuner samt&lt;br&gt;Högskolan för lärarutbildning i Stockholm m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En genomgående synpunkt är att det inte är självklart att ett och sam-&lt;br&gt;ma betygssystem bör användas i alla skolformerna, utan att betygen bör&lt;br&gt;vara relaterade till den skolform i vilken de skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket påpekar att det noga bör övervägas om det räcker med ett&lt;br&gt;mindre antal steg i vissa ämnen, t.ex. i yrkesämnen i gymnasieskolan&lt;br&gt;och i ämnen med litet antal undervisningstimmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser pekar på den bristande samstämmigheten mel-&lt;br&gt;lan å ena sidan riksdagens och Läroplanskommitténs krav på en allt&lt;br&gt;tydligare kursutformad gymnasieskola och å andra sidan Betygsbered-&lt;br&gt;ningens krav på betygssystemets utformning. Betyg i kursindelade äm-&lt;br&gt;nen bör sättas i relation till de kurser som studerats i stället för till äm-&lt;br&gt;net.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 &amp;nbsp;Betygskriterierna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5.1 Generella kriterier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen har formulerat generella kriterier för sex be-&lt;br&gt;tygsnivåer, som skall avse samtliga ämnen. Till dessa skall fogas&lt;br&gt;ämnesspecifika kriterier som ansluter till kursplanen i respektive&lt;br&gt;ämne. I förhållande till de undervisningsmål och det stoffurval&lt;br&gt;som görs på lokal nivå skall kriterier för de olika betygsnivåerna&lt;br&gt;arbetas fram lokalt på skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal remissinstanser, däribland Skolverket, Läroplanskommit-&lt;br&gt;tén, Uppsala universitet, TCO, Malmö kommun och RHS, avvisar tanken&lt;br&gt;att det skulle finnas sex generella kvalitativa nivåer i kunskapsutveck-&lt;br&gt;lingen, som gäller alla elever och i samtliga ämnen. Göteborgs universi-&lt;br&gt;tets uppfattning är att det inte finns en naturlig och icke-godtycklig ge-&lt;br&gt;mensam kunskapsstruktur för alla ämnen - från matematik till t.ex.&lt;br&gt;slöjd eller musik. Även Läroplanskommitténs ämnesexperter ställer sig&lt;br&gt;tveksamma till om de kvalitativa steg som beredningen anser sig kunna&lt;br&gt;identifiera i den generella kunskapsutvecklingen är tillämpliga i ämne-&lt;br&gt;na matematik, musik eller svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Placeringen på ett visst betygssteg är resultatet av en sammanvägning&lt;br&gt;av flera möjliga dimensioner i kunskapsutvecklingen. Kunskapsutveck-&lt;br&gt;ling har också en kvantitativ dimension. En ytterligare faktor som kom-&lt;br&gt;plicerar bilden är undervisningstiden. Därför föreslår Läroplanskommit-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tén att ämnesexperter får utveckla en ordnande princip för den kvalita-&lt;br&gt;tiva kunskapsutvecklingen i ämnet inom ramen för de mål som under-&lt;br&gt;visningen i ämnet skall sträva mot. Denna princip bör sedan komplette-&lt;br&gt;ras med en kvantitativ dimension och relateras till den garanterade ti-&lt;br&gt;den i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av remissinstanserna anser att de föreslagna kriterierna är&lt;br&gt;alltför abstrakt formulerade och medför en intellektualisering av under-&lt;br&gt;visningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så påpekar t.ex. Borås kommun att kraven på Godkänd är för höga för&lt;br&gt;många grundskoleelever, och Lunds universitet, anser att kriterierna för&lt;br&gt;de högre betygsstegen snarare leder tanken till universitetet än till barn-&lt;br&gt;och ungdomsskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare påpekar Göteborgs universitet att det rimligen måste vara sko-&lt;br&gt;lans krav som skall uppfyllas, och inte de krav som skulle kunna upp-&lt;br&gt;fyllas om man utgår från den kunskap om och i ett ämne som faktiskt&lt;br&gt;finns tillgänglig i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen för en demokratiserande och aktiverande skola (DAKS) på-&lt;br&gt;pekar att förslaget är ensidigt inriktat mot det verbala/abstrakta, medan&lt;br&gt;Lunds universitet saknar den motoriska liksom den emotionella utveck-&lt;br&gt;lingen i definitionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera kommuner, däribland Halmstads kommun, anser att skillnader-&lt;br&gt;na mellan olika betygssteg är hårfina och svåra att tyda. Ett mål- och&lt;br&gt;kursrelaterat betygssystem måste bygga på betygsnivåer som kvalitativt&lt;br&gt;skiljer sig tydligt från varandra och som är jämförbara när det gäller&lt;br&gt;kunskapsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Formulerade och för berörda parter kända kriterier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen föreslår att betygskriterierna skall vara formu-&lt;br&gt;lerade och från början kända av elever, föräldrar och avnämare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av de remissinstanser som tagit upp frågan instämmer i&lt;br&gt;förslaget. Däremot påpekar många, att det är väsentligt att i så fall for-&lt;br&gt;mulera kriterierna så att de är möjliga att förstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser, t.ex. Skolledarförbundet och RHS, påpekar att&lt;br&gt;detta kräver tid för information och samtal som kommer att ta under-&lt;br&gt;visningstiden i anspråk. Enligt RHS bör ansvaret för denna information&lt;br&gt;ingå i rektors uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevorganisationen är den enda remissinstans som vänder sig emot för-&lt;br&gt;slaget. Elevorganisationen accepterar inte att någon ämnesexpert i sam-&lt;br&gt;arbete med någon byråkrat på Skolverket bestämmer och formulerar&lt;br&gt;det man skall lära sig. I stället för att meddela eleverna ett i förväg be-&lt;br&gt;stämt och formulerat ämnesinnehåll handlar mycket av skolans verk-&lt;br&gt;samhet om att göra eleverna delaktiga i en gemensam kunskapsprocess,&lt;br&gt;så att de själva kan ta över processen och styra sin egen utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 &amp;nbsp;Jämförbarhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen föreslår att jämförbarheten i betygssättningen i&lt;br&gt;första hand skall upprätthållas genom de ämnesspecifika krite-&lt;br&gt;rierna för betygsnivåerna. När systemet har förankrats inom lä-&lt;br&gt;rarkåren kan man förvänta sig att bedömaröverensstämmelsen&lt;br&gt;blir så god att betygen kan räcka för att upprätthålla jämförbarhe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet av de ca 20 remissinstanser som yttrat sig i frågan ställer sig&lt;br&gt;tveksamma inför möjligheten att uppnå jämförbarhet på det sätt som&lt;br&gt;Betygsberedningen föreslår. Skolverket framhåller att nationella prov är&lt;br&gt;en viktig del i utvärderingen av utbildningen, vilket i sin tur är en för-&lt;br&gt;utsättning för att behålla en likvärdig utbildningsstandard över riket.&lt;br&gt;Liknande synpunkter framförs av flera andra remissinstanser, bl.a.&lt;br&gt;Stockholms kommun, Umeå universitet och Skolledarförbundet, som dess-&lt;br&gt;utom gärna ser att gymnasieinspektörer återinförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF menar att en central provbank kan ge exempel på godkändgrän-&lt;br&gt;sen och högre betygssteg både i grundskolan och gymnasieskolan. För&lt;br&gt;yrkesinriktade kurser är SAFs förbund beredda att ta fram prov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av remissinstanserna påpekar dessutom att det med tanke på&lt;br&gt;den ökade internationaliseringen är synnerligen viktigt att det svenska&lt;br&gt;betygssystemet är jämförbart med andra länders system, och att betyg&lt;br&gt;från Sverige kan översättas till andra språk.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 &amp;nbsp;Ordning och uppförande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen föreslår att betyg i ordning och uppförande&lt;br&gt;inte skall ges, men rekommenderar samtalsinstitutionen för att&lt;br&gt;lösa problem i skolvardagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av de remissinstanser som kommenterat frågan stöder be-&lt;br&gt;redningens förslag att betyg inte skall ges i ordning och uppförande.&lt;br&gt;Däremot avvisar de flesta förslaget till formaliserade omdömen efter en&lt;br&gt;färdig mall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LR anser att elevsamtal skall vara så lite formaliserade och schabloni-&lt;br&gt;serade som möjligt. De skall hållas när de behövs, dvs. även i akuta si-&lt;br&gt;tuationer. Samma synpunkter framförs av t.ex. RHS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket anser att samtal med elever bör utgå från behovet av ett&lt;br&gt;kontinuerligt gensvar på elevens skolarbete i sin helhet där elevens för-&lt;br&gt;måga till självständigt arbete, kreativitet, samarbete, ordning, passa tider&lt;br&gt;etc. är olika aspekter på elevens samlade prestationer som alla bidrar&lt;br&gt;till resultatet i skolan och till en bra arbetsmiljö i skolan. Skolverket&lt;br&gt;anser vidare att det är synnerligen angeläget att bevara traditionen med&lt;br&gt;de så kallade föräldrakvartarna. Skriftlig information till föräldrar bör&lt;br&gt;ses som ett komplement till det personliga samtalet. De samtal som be-&lt;br&gt;skrivs av Betygsberedningen är snarare exempel på konfliktlösning, vil-&lt;br&gt;ket naturligtvis är nödvändigt av och till i kontakterna med elever.&lt;br&gt;Principen om erkännande, förlåtelse, upprättelse och gottgörelse som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgångspunkt för samtal kräver god utbildning och träning i samtalsme-&lt;br&gt;todik för att kunna hanteras på ett icke dömande sätt. Enligt Högskolan&lt;br&gt;för lärarutbildning i Stockholm ger principen om erkännande-förlåtelse-&lt;br&gt;upprättelse-gottgörelse uttryck för en negativ människosyn som leder&lt;br&gt;till en fostran till medmänsklighet grundad på tvång och skuld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av remissinstanserna tar upp problemet med tystnadsplikt för&lt;br&gt;skolan. Nacka kommun föreslår att föräldrar skall kunna avsäga sig rät-&lt;br&gt;tigheten att få skriftliga omdömen om sina barns studieresultat, uppfö-&lt;br&gt;rande och ordning - dock inte betygen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fåtal remissinstanser anser att betyg skall ges i ordning och uppfö-&lt;br&gt;rande. Täby kommun anser att krav skall ställas i skolan och att betygen&lt;br&gt;är ett besked om hur dessa krav har uppfyllts. Därför bör betyg i ord-&lt;br&gt;ning och uppförande ges från och med årskurs 1, men kompletteras&lt;br&gt;med skriftlig information samt föräldrasamtal. SAF understryker vikten&lt;br&gt;av att eleverna får förståelse för och lär sig respektera de regler som gäl-&lt;br&gt;ler för ett fungerande arbetsliv och tror att sänkt betyg i uppförande&lt;br&gt;och ordning kan vara ett sätt att säga ifrån på allvar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Betyg som urvalsgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av remissinstanserna delar inte Betygsberedningens uppfatt-&lt;br&gt;ning att betygens uppgift att ge ett rättvist underlag för urval håller på&lt;br&gt;att bli inaktuell. Tvärtom hävdar många att betygen även fortsättningsvis&lt;br&gt;kommer att utgöra en viktig del i ett första urval till både gymnasiesko-&lt;br&gt;lan och högskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 Behörighet för gymnasieskolans nationella program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen föreslår att eleven skall vara godkänd i alla&lt;br&gt;ämnen i grundskolan för generell behörighet till gymnasieskolans&lt;br&gt;nationella program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget tillstyrks i allmänhet, med vissa reservationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket delar principiellt Betygsberedningens uppfattning men vill&lt;br&gt;betona vikten av att de elever, som av olika skäl inte blir godkända i nå-&lt;br&gt;got eller några ämnen, erbjuds individuell studieplanering i nära sam-&lt;br&gt;verkan med föräldrar, avlämnande grundskola och mottagande gymna-&lt;br&gt;sieskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Halmstads kommun tillstyrker att begreppet generell behörighet infö-&lt;br&gt;res. Om gymnasieorganisationen inte medger att alla behöriga elever in-&lt;br&gt;tas på sitt förstahandsval skall särskilt urvalsförfarande, som bestämmes&lt;br&gt;lokalt, genomföras och detta skall utgå från de särskilda krav som bör&lt;br&gt;ställas för aktuellt program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet påpekar att förslaget kommer att få direkta ekono-&lt;br&gt;miska konsekvenser för kommunerna, och föreslår därför en närmare&lt;br&gt;granskning av konsekvenserna av förslaget att eleverna i sitt avgångsbe-&lt;br&gt;tyg från grundskolan skall ha betyget Godkänd i alla ämnen för generell&lt;br&gt;behörighet till gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun anser att ansvarsfördelningen mellan grundskolan, åt-&lt;br&gt;gärdsansvaret och gymnasieskolan ytterligare bör utredas, inte minst&lt;br&gt;med tanke på att de olika förslagen är förenade med kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevorganisationen vill inte att de som av skolan bedöms som Icke&lt;br&gt;godkända skall nekas tillträde till gymnasieskolan. Organisationen krä-&lt;br&gt;ver att betyg överhuvudtaget inte används till urval. Om urval till den&lt;br&gt;nya gymnasieskolan måste ske, vilket endast skall ske i undantagsfall,&lt;br&gt;bör antagningsprov i olika former användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Alternativa urvalsgrunder till gymnasieskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen föreslår arbetsprover och provperioder i kom-&lt;br&gt;bination med intervjuer som urvalsgrund, att hänsyn tas till verk-&lt;br&gt;samhet utöver grundskolan och upprepad ansökan, samt viktning&lt;br&gt;av betyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser ställer sig bakom tankarna i Betygsberedningens&lt;br&gt;förslag, men understryker också att de alternativa urvalsgrunderna inte&lt;br&gt;kan ersätta betygen utan bör fungera som komplement till dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolledarförbundet hävdar starkare än vad som gjorts i betänkandet att&lt;br&gt;betyg skall kunna viktas för intagning till gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet anser det värdefullt att andra urvalsgrunder än&lt;br&gt;betyg prövas vid urval till gymnasieskolan. Om det blir aktuellt med&lt;br&gt;provperioder för t.ex. sökande till omvårdnadsprogrammet, måste upp-&lt;br&gt;läggningen ske i nära samarbete med vård- och omsorgsverksamheten.&lt;br&gt;Även Landstinget i Östergötlands län anser att arbetsprover och liknande&lt;br&gt;kan vara av värde när det gäller vissa utbildningar. Modeller härför bör&lt;br&gt;utarbetas, som kan bli nationella rekommendationer, och försök bör&lt;br&gt;komma igång för att utveckla metoder med syfte att undersöka fallenhet&lt;br&gt;för vissa yrkesområden. Socialstyrelsen är positiv till att t.ex. provperio-&lt;br&gt;der i kombination med intervjuer införs som urvalsgrund till vårdut-&lt;br&gt;bildning - utöver betygen - men framhåller vikten av att noga överväga&lt;br&gt;och testa ett sådant urvalsinstrument innan det ingår bland ordinarie&lt;br&gt;urvalsmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karlstads kommun tillstyrker arbetsprover inom det Estetiska pro-&lt;br&gt;grammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket har inga principiella invändningar men vill betona att före-&lt;br&gt;slagna alternativa urvalsgrunder under många år tillämpats för vissa ut-&lt;br&gt;bildningar, och att erfarenheterna inte är entydigt positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet, Linköpings kommun m.fl. påpekar att även om det&lt;br&gt;i grunden är positivt att betygens roll som urvalsinstrument reduceras,&lt;br&gt;så kan alternativa urvalsgrunder innebära ökat arbete och ökade kostna-&lt;br&gt;der för kommunerna. Linköpings kommun påpekar dessutom att de sö-&lt;br&gt;kande måste garanteras rättssäkerhet och objektivitet i urvalssituatio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser ställer sig tvekande till förslaget om alternativa&lt;br&gt;urvalsgrunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägledarföreningen delar inte beredningens uppfattning att eleverna i&lt;br&gt;dag i så stor utsträckning tas in på sitt förstahandsval. De nya betygen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste därför utformas så att de är användbara och jämförbara vid urva-&lt;br&gt;let till gymnasieskolan. De alternativa urvalsgrunderna som Betygsbe-&lt;br&gt;redningen föreslår är bra med avseende på t.ex. det Estetiska program-&lt;br&gt;met och Hantverksprogrammet. Däremot skulle de bli alltför omfattan-&lt;br&gt;de och kostbara för att vara användbara vid urvalet till övriga nationella&lt;br&gt;program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget i Stockholms län uttrycker tveksamhet till den provperiod&lt;br&gt;som förslås ligga till grund för urval till t.ex. vårdlinjen, eftersom det är&lt;br&gt;mycket svårt att finna några få provområden för ett program som leder&lt;br&gt;till en mycket komplex arbetsmarknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl Stockholms kommun som Malmö kommun påpekar det orealistis-&lt;br&gt;ka i att generellt tillämpa intervjuer och provperioder i de fall man har&lt;br&gt;ett stort antal sökande. Ansökningarna skall behandlas under stark tids-&lt;br&gt;press, vilket förutsätter att intagningen kan skötas genom ett datoriserat&lt;br&gt;förfarande på ett centralt kansli och att betyg kan användas som urvals-&lt;br&gt;instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jönköpings kommun anser att i första hand betygen skall utgöra grund&lt;br&gt;för urval men kan acceptera de föreslagna alternativen som komple-&lt;br&gt;ment. Kommunen önskar att anvisningarna för intagning kompletteras&lt;br&gt;med skrivningar, som motsvarar dagens fri kvot-intagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIH påpekar att utredningar visat att viktning endast marginellt för-&lt;br&gt;ändrar intagning. För att viktning skall få en realistisk effekt fordras det&lt;br&gt;att de ämnen som viktas, minst viktas med faktor fem för att en större&lt;br&gt;förändring av intagningen skall ske. Det gör att övriga betyg blir bety-&lt;br&gt;delselösa och den allsidiga utveckling som grundskolan skall ge av ele-&lt;br&gt;ven kan bli snedvriden om eleven enbart koncentrerar sig på de fåtal&lt;br&gt;ämnen som viktas. Enligt Betygsberedningens förslag är det inte heller&lt;br&gt;möjligt att poängsätta de olika betygsnivåerna, varför en matematisk&lt;br&gt;viktning knappast blir aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Halmstads och Oskarshamns kommuner understryker att kommu-&lt;br&gt;nen själv bör få avgöra vilka urvalskriterier som skall användas vid in-&lt;br&gt;tagning till gymnasieskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 Antagning till högskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Betygsberedningens uppdrag ingick att uppmärksamma vilken&lt;br&gt;betydelse en vidgad användning av högskoleprovet skulle få för&lt;br&gt;arbetet i gymnasieskolan. På grund av tidsbrist har inte bered-&lt;br&gt;ningen kunnat fullgöra det uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av remissinstanserna betonar att det är svårt att finna ur-&lt;br&gt;valsinstrument som helt kan ersätta betygen vid antagning till högsko-&lt;br&gt;lan. Särskilt högskolorna ställer sig negativa till den tanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VHS framhåller att internationella erfarenheter visar att det är svårt&lt;br&gt;att finna urvalsinstrument som helt kan ersätta betygen. Högskoleprovet&lt;br&gt;i sin nuvarande form är inte lämpligt som enda urvalsinstrument, efter-&lt;br&gt;som det visat sig att flera grupper missgynnats i testsituationen, bl.a.&lt;br&gt;kvinnor, personer med annat modersmål än svenska och sådana med&lt;br&gt;handikapp av olika slag. För att högskoleprovet skall kunna ersätta be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tygen krävs ett omfattande utvecklingsarbete. Andra urvalsinstrument&lt;br&gt;har använts vid antagningen till högskoleutbildning i begränsad ut-&lt;br&gt;sträckning. Gemensamt för dessa är att de är mycket kostnadskrävande&lt;br&gt;att använda. Manuella inslag i rättning och värderingar är så tids- och&lt;br&gt;kostnadskrävande att de knappast kan tillämpas i större skala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala universitet framhåller att avgångsbetygen från skolan ger den&lt;br&gt;bästa och i förhållande till urvalskostnaderna billigaste prognosen för&lt;br&gt;studieframgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SFS anser att högskolorna lokalt skall få välja enligt vilka kriterier de&lt;br&gt;skall anta studenter, och att det måste vara möjligt för högskolorna att&lt;br&gt;använda betygen för detta syfte, om de så väljer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Sundsvall!Härnösand uttrycker farhågor för att gymnasie-&lt;br&gt;reformens intentioner om en ökad möjlighet till högskolestudier för&lt;br&gt;elever med 3-åriga yrkesgymnasieprogram inte kommer att förverkligas&lt;br&gt;om högskoleprovet blir den dominerande antagningsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitetet i Linköping frågar sig vilka reaktioner som kan förutses&lt;br&gt;från högskolorna som nu förfogar över rätten att själva formulera behö-&lt;br&gt;righetskraven. En möjlighet vore att högskolorna anordnade egna behö-&lt;br&gt;righetsprov i de ämnen där man vill kunna förutsätta vissa förkunska-&lt;br&gt;per. Nästa fråga blir då hur sådana reaktioner kan förväntas återverka&lt;br&gt;på gymnasieskolan. Sådana behörighetsprov kommer kanske att styra&lt;br&gt;gymnasisternas och därmed lärarnas arbete på ett långt ifrån obetydligt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Övrigt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;9.1 Elevers skilda förutsättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen föreslår att för elever som har betyget Icke&lt;br&gt;godkänd i flera ämnen i avgångsbetyget från grundskolan skall&lt;br&gt;skolan avge omdömen i de icke godkända ämnena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser anser att det föreslagna betygssystemet inte tar&lt;br&gt;tillräcklig hänsyn till elever som har särskilda svårigheter och uttrycker&lt;br&gt;tveksamhet inför förslaget om omdömen. RHS framhåller att risken är&lt;br&gt;att eleverna blir utpekade, och att ett omdöme som det är utformat i&lt;br&gt;förslaget kommer att lägga ytterligare börda på barn som redan tidigare&lt;br&gt;har det svårt och som har behov av särskilt stöd och uppmuntran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK understryker att det är skolans ansvar att skapa en sådan under-&lt;br&gt;visningssituation att alla kan vara delaktiga. Ett omdöme i stället för be-&lt;br&gt;tyg får inte ges därför att skolan inte fullgjort sitt ansvar. HCK ser heller&lt;br&gt;inga skäl till att det skall anges i betyget vilka resurser skolan har satt&lt;br&gt;in. SIH framhåller att en sådan beskrivning hör hemma i en utvärde-&lt;br&gt;ring av den enskilda skolan och inte av individen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umeå kommun framhåller att det är uttryck för en negativ elevsyn att&lt;br&gt;skriva omdömen om varför eleven inte är godkänd. Det riktiga borde&lt;br&gt;vara att skriva intyg som visar att eleven är godkänd i de moment ele-&lt;br&gt;ven kunnat göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synskadades riksförbund anser att i den mån omdömen ges skall det&lt;br&gt;ske i samråd med eleven och föräldrarna, och att det måste finnas en&lt;br&gt;möjlighet för eleven själv och för föräldrarna att lämna en kommentar&lt;br&gt;till betyget Icke godkänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera organisationer, t.ex. Dyslexistiftelsen, pekar på att den kommuni-&lt;br&gt;kativa förmågan både i tal och skrift betonas i de flesta ämnen, vilket&lt;br&gt;gör att många elever missgynnas. Ingenstans nämns det heller att det&lt;br&gt;existerar olika metoder för utvärdering/bedömning, t.ex. muntlig redo-&lt;br&gt;visning i stället för skriftlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Betygssättning av specialarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen föreslår att specialarbetet skall betygssättas en-&lt;br&gt;ligt samma skala som övriga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av de remissinstanser som kommenterat frågan tillstyrker&lt;br&gt;att specialarbetet betygsätts, men de flesta anser att det bör ske med fär-&lt;br&gt;re betygssteg än de sex föreslagna. Tre betygssteg är det vanligaste försla-&lt;br&gt;get med motiveringen att specialarbetet är en förberedelse för högskole-&lt;br&gt;studier och därför bör bedömas enligt den betygsskala som troligtvis blir&lt;br&gt;generell för högskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västerås kommun avstyrker förslaget med hänvisning till svårigheten&lt;br&gt;att ange kriterier för betygsstegen som går att tillämpa för de vitt skilda&lt;br&gt;slag av specialarbeten som förekommer i gymnasieskolan. Man förordar&lt;br&gt;i stället någon form av omdömen som tas in i elevens slutbetyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Komplettering av betyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen föreslår att komplettering får göras av av-&lt;br&gt;gångsbetyg från såväl komvux som gymnasieskolan och grundsko-&lt;br&gt;lan, dock tidigast den 1 oktober samma år som avgångsbetyget er-&lt;br&gt;hållits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget tillstyrks, men de flesta instanserna anser att det inte bör&lt;br&gt;finnas någon datumgräns för komplettering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Täby kommun påpekar vikten av att komplettering av betyg av rättssä-&lt;br&gt;kerhetsskäl innebär samma grundliga prövning av kunskaperna som det&lt;br&gt;ursprungliga betyget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK understryker att kompletteringen inte får ersätta skolan, så att&lt;br&gt;man hänvisar elev till att göra dessa kompletteringar i stället för att del-&lt;br&gt;ta i undervisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som enda instans avstyrker däremot Högskolan för lärarutbildning i&lt;br&gt;Stockholm att komplettering skall kunna ske för att nå ett högre betyg&lt;br&gt;även om godkända kunskaper redan finns, s.k. konkurrenskomplette-&lt;br&gt;ring. Främsta skälen mot konkurrenskomplettering är att prognosvärdet&lt;br&gt;av ett givet avgångsbetyg försämras, och att det gynnar den som har god&lt;br&gt;ekonomi och stöd från hemmet och därmed ökar den sociala selektio-&lt;br&gt;nen i högre studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både HLS och Skolverket pekar på att kompletteringen medför ökade&lt;br&gt;kostnader för såväl den enskilde som för samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 Införande/genomforande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betygsberedningen föreslår att det nya betygssystemet införs suc-&lt;br&gt;cessivt med början i årskurs 7 i grundskolan och i årskurs 1 i&lt;br&gt;gymnasieskolan och samordnas med införandet av nya läropla-&lt;br&gt;ner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna stöder Betygsberedningens förslag att införa betygs-&lt;br&gt;systemet samtidigt med introduktionen av nya läroplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom man i likhet med de flesta remissinstanserna uppfattar en&lt;br&gt;vidare bearbetning av betygsförslaget som nödvändig, påpekar Norrkö-&lt;br&gt;pings kommun att ett samtidigt införande bara får ske under förutsätt-&lt;br&gt;ning att man då hinner med den nödvändiga vidareutvecklingen och&lt;br&gt;kan ligga i fas med implementation och fortbildning för båda föränd-&lt;br&gt;ringarna samtidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då det krävs förankring i lärarkåren anser Skolverket att en försöks-&lt;br&gt;verksamhet bör bedrivas under två år innan ett nytt betygssystem tilläm-&lt;br&gt;pas fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala universitet föreslår att betänkandet får utgöra ett fortbildnings-&lt;br&gt;material för landets lärare under t.ex. en treårsperiod. Det skulle kunna&lt;br&gt;utmynna i en livlig försöksverksamhet i landets skolor. Dessutom ser&lt;br&gt;man det positivt att en fortsatt utveckling i betygsfrågan kan ske genom&lt;br&gt;att skolans lärare och lärarutbildningarnas personal och studerande till-&lt;br&gt;sammans bedriver ett utvecklingsarbete kring frågor som gäller betyg,&lt;br&gt;prov, provkonstruktion, mål, kunskapssyn, utvärdering m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolledarförbundet poängterar särskilt att förtrogenhet med t.ex. den&lt;br&gt;förändrade kunskapssynen och de kriterier för bedömning av eleverna&lt;br&gt;denna ger upphov till inte är självgenererande bland lärarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på att det är bra med en längre genomförandeperiod&lt;br&gt;framförs bl.a. av Haninge kommun och Landstinget i Östergötlands län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, bl.a. Malmö kommun, framhåller vikten av att&lt;br&gt;utvecklingsarbetet sker på skolorna, dvs. att genomförandet sker inifrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enighet råder om att omfattande fortbildningsinsatser kommer att&lt;br&gt;krävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förslaget genomförs kommer detta att kräva en mycket starkare&lt;br&gt;betoning av momentet bedömning, betygssättning och utvärdering i lä-&lt;br&gt;rarutbildningen framhåller Högskolan i Kristianstad. Sådant utrymme är&lt;br&gt;obetydligt i dagens lärarutbildning. Även SFS påpekar att det kommer&lt;br&gt;att bli svårt att finna utrymme för dessa moment i lärarutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs kommun påpekar att utredningen inte berör att det nya be-&lt;br&gt;tygssystemet kräver en omfattande och kostnadskrävande information.&lt;br&gt;Även RHS betonar informationens betydelse för att elever, föräldrar,&lt;br&gt;skolans personal och många andra opinionsbildare skall få den insikt&lt;br&gt;som ger acceptans för det nya systemet. Ett nytt och bättre betygssystem&lt;br&gt;blir verklighet först när det förstås och omfattas av alla berörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet saknar en analys av de kostnader som införandet&lt;br&gt;av ett nytt betygssystem kommer att medföra. Inte heller om ansvarsför-&lt;br&gt;delning mellan stat och kommun har Betygsberedningen lagt några för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1 saml. Nr 220, 250 bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan i Sundsvall!Härnösand anser att kostnaderna för utbild-&lt;br&gt;nings- och fortbildningsinsatser bör belasta de nya resurser som förut-&lt;br&gt;sätts avdelas av statsmakterna inför en så omfattande reform som denna.&lt;br&gt;Högskolan i Falun!Borlänge och Halmstads kommun, t.ex., förutsätter att&lt;br&gt;särskilda medel ställs till förfogande. Motala kommun påpekar dessutom&lt;br&gt;att det måste klargöras varifrån tiden till fortbildningen skall tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av departementspromemorian&lt;br&gt;(Ds 1992:129) Ny läroplan för specialskolan och&lt;br&gt;den obligatoriska särskolan.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 &amp;nbsp;Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i Läroplanskommitténs förslag till ny läroplan för&lt;br&gt;grundskolan betänkandet (SOU 1992:94) Skola för bildning har en ar-&lt;br&gt;betsgrupp inom Utbildningsdepartementet utarbetat rubricerade prome-&lt;br&gt;moria med förslag till en gemensam läroplan för grundskolan, special-&lt;br&gt;skolan och den obligatoriska särskolan. Ett diskussionsmaterial för rege-&lt;br&gt;ringskansliets fortsatta arbete med timplaner och kursplaner för special-&lt;br&gt;skolan och den obligatoriska särskolan har också utarbetats.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 &amp;nbsp;Arbetsgruppens förslag till läroplan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skolans värdegrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen framhåller att de värden, såsom aktning för varje männi-&lt;br&gt;skas egenvärde, likvärdig utbildning, rätten att utvecklas i skolan etc.,&lt;br&gt;vilka framhålls som grundskolans värdegrund, även gäller specialskolan&lt;br&gt;och särskolan. Samma värdegrund föreslås därför gälla för samtliga tre&lt;br&gt;skolformer. Enligt arbetsgruppens mening bör dock separata timplaner&lt;br&gt;och kursplaner utformas för specialskolan och särskolan. Dessa tim-&lt;br&gt;och kursplaner skall tydligt markera skillnaderna i skolformerna, deras&lt;br&gt;uppdrag, målgrupper m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att avsnittet om skolans värdegrund skall kunna omfatta såväl&lt;br&gt;grundskolan som specialskolan och särskolan har arbetsgruppen före-&lt;br&gt;slagit vissa smärre ändringar i Läroplanskommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;”Strävansmål”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att de mål skolan skall arbeta för, sträva mot, ut-&lt;br&gt;trycks på samma sätt för såväl grundskolan som specialskolan och sär-&lt;br&gt;skolan. För att Läroplanskommitténs förslag till strävansmål skall kun-&lt;br&gt;na tillämpas på specialskolan och särskolan, föreslår gruppen att strä-&lt;br&gt;vansmål nummer två ”utvecklar ett rikt och nyanserat språk i tal och&lt;br&gt;skrift samt förstår betydelsen av att vårda sitt språk,” och nummer fem&lt;br&gt;”får insikt om sitt eget sätt att lära” omformuleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot föreslås ingen ändring av det mål som anger att skolan bör&lt;br&gt;sträva efter att eleven kan kommunicera på fler än ett främmande&lt;br&gt;språk, trots att ytterst få av särskolans elever kan lära sig mer än ett&lt;br&gt;främmande språk. Som strävansmål bör det dock kvarstå för det fåtal&lt;br&gt;elever som skulle vilja studera ytterligare ett främmande språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 ”Uppnåendemål”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt arbetsgruppens mening bör varje skolform ha egna s.k. uppnåen-&lt;br&gt;demål. Motiveringen härtill är bl.a. att särskolan och specialskolan vän-&lt;br&gt;der sig till elevgrupper med funktionsnedsättningar. Dessa elever - med&lt;br&gt;olika former av funktionsnedsättningar - bör inte ha uppnåendemål av&lt;br&gt;samma lydelse och innebörd som grundskolans elever. För varje skol-&lt;br&gt;form tydliga uppnåendemål spelar dock en stor roll både för arbetet i&lt;br&gt;skolan och som informationskanal till föräldrar om vad barn inom de&lt;br&gt;olika skolformerna normalt förväntas uppnå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet elever i specialskolan skall så småningom ut på samma arbets-&lt;br&gt;marknad som grundskolans elever och behöver därför få samma kun-&lt;br&gt;skaper och färdigheter från sin skoltid som grundskoleeleverna. Därtill&lt;br&gt;behöver de undervisning inom sådana områden som motiveras av deras&lt;br&gt;funktionsnedsättningar. Arbetsgruppen föreslår skilda uppnåendemål&lt;br&gt;för döva och hörselskadade respektive synskadade elever i specialskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För döva och hörselskadade bör sådana mål som innehåller formule-&lt;br&gt;ringar med tal ändras och uttryckas på annat sätt, vilket skett i arbets-&lt;br&gt;gruppens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För synskadade har tillförts ett mål för den individuella träningen,&lt;br&gt;som i nuvarande läroplan omfattar bl.a. förflyttningsteknik, läsning&lt;br&gt;med tekniska hjälpmedel och synträning. Mot bakgrund av dessa äm-&lt;br&gt;nens innehåll och den variation som finns när det gäller elevernas&lt;br&gt;funktionsnedsättningar framhåller målet utveckling mer än en lägsta ni-&lt;br&gt;vå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av särskolans viktigaste uppgifter är att ge eleverna goda förutsätt-&lt;br&gt;ningar att vara aktiva i det dagliga livet samt att förbereda dem för vux-&lt;br&gt;enlivet. Uppnåendemålen för särskolans elever behöver därför i hög&lt;br&gt;grad vara personrelaterade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har upprättat förslag till särskilda uppnåendemål för&lt;br&gt;såväl grundsärskolan som träningsskolan. Enligt gruppen är det viktigt&lt;br&gt;att det klart framgår vilka mål utbildningen har samt vilka krav de båda&lt;br&gt;skolformerna ställer på eleverna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att uppnåendemålen för träningskolan skall be-&lt;br&gt;skriva eftersträvad utveckling av varje elevs förmåga inom ett antal om-&lt;br&gt;råden. Härigenom kan målen inte sägas ge uttryck för en viss lägsta ni-&lt;br&gt;vå som alla elever i träningskolan skall uppnå. Däremot ger de en bild&lt;br&gt;av vad verksamheten står för och vad lärare och elever skall arbeta med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén anger för varje område riktlinjer som beskriver&lt;br&gt;ansvarsfördelningen i skolan. Enligt arbetsgruppen är riktlinjerna tydli-&lt;br&gt;ga och täcker specialskolans och särskolans verksamheter. Riktlinjerna&lt;br&gt;bör därför kunna vara gemensamma för alla tre skolformerna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Kursplaner och timplaner - ett&lt;br&gt;diskussionsmaterial&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I kapitel tre presenterar arbetsgruppen ett antal frågeställningar inför&lt;br&gt;regeringskansliets fortsatta arbete med utformningen av kursplaner och&lt;br&gt;timplaner för specialskolan och den obligatoriska särskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Timplaner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen presenterar två alternativ när det gäller stadieindelning-&lt;br&gt;en:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt alternativ 1 skulle timplanerna för specialskolan och den&lt;br&gt;obligatoriska särskolan kunna anges på samma sätt som för&lt;br&gt;grundskolan, dvs. ett skede för årskurserna 1-5 och ett skede för&lt;br&gt;årskurserna 6-10 i specialskolan respektive 6-9 i den obligatoris-&lt;br&gt;ka särskolan. Enligt alternativ 2 skulle timplanetiden kunna an-&lt;br&gt;ges för hela utbildningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår vidare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att undervisningen i specialskolan och den obligatoriska särsko-&lt;br&gt;lan anges i klocktimmar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den garanterade undervisningstiden endast avser skolformens&lt;br&gt;totala timtal eftersom styrelsen för respektive skolform måste&lt;br&gt;kunna jämka timplanen och anpassa utbildningen efter varje&lt;br&gt;elevs förutsättningar och behov. Därför kan inte alla elever ga-&lt;br&gt;ranteras samma timtal i de olika ämnena,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det även inom ramen för specialskolans och den obligatoriska&lt;br&gt;särskolans timplaner bör finnas utrymme för eleverna att välja&lt;br&gt;ämne/ämnen samt för skolan att profilera sig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att minst 120 timmar avsätts för orientering om utbildning och&lt;br&gt;arbetsliv även för specialskolan och den obligatoriska särskolans&lt;br&gt;elever. Enligt gruppen kan emellertid detta utrymme behöva utö-&lt;br&gt;kas framför allt för särskolans del. Styrelsen i respektive skola bör&lt;br&gt;därför i viss omfattning ha möjlighet att dels ta i anspråk tid från&lt;br&gt;andra ämnen, dels disponera tid som avsatts för skolans lokala&lt;br&gt;profilering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att specialskolans extra tionde skolår tydligare skall användas för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att förstärka utbildningen i teckenspråk/svenska samt i handi-&lt;br&gt;kappkompenserande ämnen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det föreslagna ämnet lek, idrott och hälsa bör behålla en rela-&lt;br&gt;tivt stor omfattning i såväl specialskolan som i den obligatoriska&lt;br&gt;särskolan. Motivet för detta är att eleverna inte har samma möj-&lt;br&gt;ligheter som eleverna i grundskolan att på sin fritid delta i olika&lt;br&gt;aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser beträffande timplanen för den obligatoriska sär-&lt;br&gt;skolan:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att förutom ämnet lek, idrott och hälsa bör ämnen som hemkun-&lt;br&gt;skap och slöjd behålla ett relativt stort utrymme i timplanen för&lt;br&gt;särskolan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ämnena naturlära och samhällslära inte bör delas upp i olika&lt;br&gt;ämnen i årskurs 6-9,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det bör övervägas om ämnet barn- och ungdomskunskap, som&lt;br&gt;har stor betydelse för särskolans elever, skall ha samma tidsmässi-&lt;br&gt;ga uppräkning som i grundskolan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att B-språk inte bör vara ett ämne i grundsärskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser beträffande timplanen för träningsskolan:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att samma konstruktion som den nuvarande bör kunna behållas i&lt;br&gt;framtiden, dvs. en timplanekonstruktion som anger en minsta&lt;br&gt;procent för varje undervisninsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser beträffande timplanen för specialskolan för döva&lt;br&gt;och hörselskadade:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att nuvarande språkblocket teckenspråk, svenska och engelska&lt;br&gt;kan ersättas av en uppdelning i dels engelska, dels teckenspråk/&lt;br&gt;svenska,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att engelska bör införas först i årskurs 3 eller 4 med hänsyn till&lt;br&gt;att eleverna i årskurs 1 startar med teckenspråk och svenska,&lt;br&gt;att ämnesgruppen teckenspråk och svenska liksom i nuvarande&lt;br&gt;läroplan bör syfta till en tvåspråkighet, vilket skall framgå av&lt;br&gt;kursplan och timplan. Det bör prövas om ämnena bör skiljas åt i&lt;br&gt;de sista årskurserna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att timförstärkningen i årskurs 1-4 kan användas bättre om den&lt;br&gt;flyttades över till ämnet lek, idrott och hälsa och fördelades över&lt;br&gt;alla årskurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser beträffande timplanen för specialskolan för syn-&lt;br&gt;skadade:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ämnet maskinskrivning skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Kursplaner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser beträffande kursplaner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det finns goda skäl för att ha en avstämning på nationell nivå&lt;br&gt;efter ett första skede i utbildningen. Lämplig tidpunkt för en så-&lt;br&gt;dan kan vara efter årskurs 5 när utbildningen kommit halvvägs.&lt;br&gt;Utvärderingen skall ge underlag för vilka åtgärder som är nöd-&lt;br&gt;vändiga för skolan att vidta för att eleven skall kunna nå de mål&lt;br&gt;som satts upp för utbildningen i dess helhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kursplanerna i princip kan ha samma uppbyggnad och struk-&lt;br&gt;tur som för grundskolan, dvs. varje ämne bör i enlighet med Lä-&lt;br&gt;roplanskommitténs förslag ha s.k. uppnåendemål för årskurserna&lt;br&gt;5 och 9 eller 10,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det är viktigt att såväl grundsärskolan som träningskolan har&lt;br&gt;egna kursplaner eftersom de utgör underlag för elevers och lära-&lt;br&gt;res beslut om val av stoff och arbetsmetoder. Dessa bör ges en så-&lt;br&gt;dan utformning att det särskilt framgår att särskolan är en sär-&lt;br&gt;skild skolform,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att specialskolan bör ha egna kursplaner endast i de ämnen som&lt;br&gt;inte finns eller skiljer sig från de ämnen som finns i grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;departementspromemorian (Ds 1992:129) Ny&lt;br&gt;Läroplan för specialskolan och den&lt;br&gt;obligatoriska särskolan&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanserna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har kommit in från Statens skolverk, Statens institut&lt;br&gt;för handikappfrågor i skolan (SIH), Statens handikappråd (SHR), Bir-&lt;br&gt;gittaskolan i Örebro, Kristinaskolan i Härnösand, Manillaskolan i&lt;br&gt;Stockholm, Vänerskolan i Vänersborg, Östervångsskolan i Lund, Eke-&lt;br&gt;skolan i Örebro, Åsbackaskolan i Gnesta, Hällsboskolan i Sigtuna,&lt;br&gt;Tomtebodaskolans resurscenter (TRC), Haninge, Stockholms, Södertäl-&lt;br&gt;je, Katrineholms, Norrköpings, Gotlands, Lunds, Malmö, Falkenbergs,&lt;br&gt;Varbergs, Göteborgs, Lidköpings, Örebro, Sala, Avesta, Bollnäs, Kram-&lt;br&gt;fors, Sundsvalls, Östersunds och Piteå kommuner, Stockholms, Uppsa-&lt;br&gt;la, Kalmar, Blekinge, Örebro, Västmanlands och Gävleborgs läns lands-&lt;br&gt;tingskommuner, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisa-&lt;br&gt;tion (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Riks-&lt;br&gt;förbundet Hem och Skola (RHS), Sveriges Dövas Riksförbud (SDR),&lt;br&gt;Hörselskadades Riksförbund (HRF), Riksförbundet för döva, hörselska-&lt;br&gt;dade och språkstörda barn (DHB), Synskadades Riksförbund (SRF),&lt;br&gt;Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar (RBU), För-&lt;br&gt;eningen Sveriges Dövblinda, Riksföreningen Autism (RFA), Riksför-&lt;br&gt;bundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna (FUB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har yttranden kommit in från Särskolans och specialsko-&lt;br&gt;lans yrkesvalslärares intresseförening (Syvi) samt från ytterligare ett&lt;br&gt;mindre antal representanter för föreningar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Allmänt om arbetsgruppens förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den övervägande majoriteten av remissinstanserna ställer sig i huvud-&lt;br&gt;sak positiva till arbetsgruppens förslag men har synpunkter på framför&lt;br&gt;allt de föreslagna uppnåendemålen, både vad gäller innehåll och formu-&lt;br&gt;leringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. SHR och DHB anser att arbetsgruppen alltför mycket har foku-&lt;br&gt;serat sig på elevernas begränsningar och funktionshinder och inte lyft&lt;br&gt;fram möjligheterna. Även RBU anser att flertalet förslag präglas av ett&lt;br&gt;synsätt på elever med funktionshinder som om de snarare utgör pro-&lt;br&gt;blem och belastning för skolan än av att människors särart berikar den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun, däremot, anser att läroplanen som den presenteras i&lt;br&gt;promemorian verkar i rätt riktning för att förbereda de funktionshind-&lt;br&gt;rade barnen och ungdomarna på ett realistiskt sätt för vuxenlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FUB anser att man bör ta bort grundskola och särskola som särskilda&lt;br&gt;skolformer och i stället skapa en gemensam skolform för alla barn i den&lt;br&gt;obligatoriska skolan som ett led mot en skola för alla. Skolverket före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1 saml. Nr 220, 250 bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slår att man avskaffar uppdelningen i grundsärskola/träningsskola och i&lt;br&gt;stället ersätter den obligatoriska särskolan med särskild grundskola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del remissinstanser, t.ex. SDR och DHB, anser att specialskolan för&lt;br&gt;döva och hörselskadade bör benämnas teckenspråkig grundskola för att&lt;br&gt;markera att eleverna valt en skolform där undervisningen sker på teck-&lt;br&gt;enspråk och där de dövas kultur betonas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från flera håll påpekas att remisstiden varit för kort. Några remissin-&lt;br&gt;stanser beklagar dessutom att inte samtliga skolformer behandlades i ett&lt;br&gt;sammanhang av Läroplanskommittén. Vidare anser några det också&lt;br&gt;otillfredsställande att förslaget om gemensam läroplan för gymnasiesko-&lt;br&gt;lan och övriga frivilliga skolformer inte går ut på remiss.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Gemensam läroplan för grundskolan,&lt;br&gt;specialskolan och den obligatoriska särskolan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i Läroplanskommitténs förslag till ny läroplan&lt;br&gt;för grundskolan föreslår arbetsgruppen en gemensam läroplan&lt;br&gt;för grundskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan&lt;br&gt;med gemensam värdegrund, gemensamma strävansmål men sepa-&lt;br&gt;rata uppnåendemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de 34 remissinstanser som berört frågan är samtliga positiva till&lt;br&gt;förslaget om en gemensam läroplan för de aktuella skolformerna. En&lt;br&gt;gemensam läroplan skapar bättre möjligheter till samverkan mellan&lt;br&gt;skolformerna och bidrar till att jämställa dem. De ändringar och tillägg&lt;br&gt;till den föreslagna läroplanen för grundskolan som arbetsgruppen före-&lt;br&gt;slår uppfattas av bl.a. Malmö kommun som välformulerade och som ett&lt;br&gt;naturligt komplement till Läroplanskommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs kommun anser att arbetsgruppens förslag har en realistisk&lt;br&gt;utformning med samma grundläggande värderingar och långsiktiga mål&lt;br&gt;för skolformerna, medan den praktiska utformningen av undervisning-&lt;br&gt;en och kraven på eleverna kan anpassas till de faktiska förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget i Stockholms län påpekar att det bör vara självklart att sär-&lt;br&gt;skolans och specialskolans mål skall relateras till samma värden som är&lt;br&gt;grunden för grundskolan. Det är också ett värde i sig att målen som&lt;br&gt;skolan skall arbeta för, uttrycks på samma sätt för alla tre skolformerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIH föreslår som tillägg till femte stycket avsnittet Skolans värdegrund&lt;br&gt;och uppgifter: ”Skolan skall verka för delaktighet, gemenskap och jäm-&lt;br&gt;likhet för alla.” Detta överensstämmer med de nationella handikappoli-&lt;br&gt;tiska målen. Även RHS menar att ett handikappolitiskt ställningstagan-&lt;br&gt;de bör föras in och förtydligas under skolans värdegrund, eftersom det&lt;br&gt;finns elever med funktionshinder i hela det offentliga skolväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För särskolans del påpekar flera remissinstanser att det är naturligt&lt;br&gt;och logiskt med en gemensam läroplan när kommunerna tar över an-&lt;br&gt;svaret för särskolan, och att detta kommer att underlätta överföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget i Kalmar län och Norrköpings kommun hoppas att en ge-&lt;br&gt;mensam läroplan kommer att innebära att man på sikt avvecklar sär-&lt;br&gt;skolan som egen skolform, medan Haninge kommun i stället uppfattar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det som att förslaget om en gemensam läroplan, där man samtidigt mar-&lt;br&gt;kerar skillnaderna i skolformerna genom egna kurs- och timplaner, bi-&lt;br&gt;drar till att särskolan tillåts utvecklas som en egen skolform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Strävansmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att ha gemensamma strävansmål uppfattas positivt av en majo-&lt;br&gt;ritet av remissinstanserna, med en viss tveksamhet för särskolan. Det&lt;br&gt;finns även en del synpunkter på formuleringar och förslag till tillägg.&lt;br&gt;Flera instanser föreslår t.ex. tillägget ”utifrån sina förutsättningar” eller&lt;br&gt;liknande för att göra strävansmålen mer realistiska och därmed verkli-&lt;br&gt;gen ange färdriktningen i utbildningen för alla elevgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SDR:s uppfattning, som överensstämmer med bl.a. flertalet specialsko-&lt;br&gt;lors, är att så få avvikelser som möjligt gentemot vad som gäller för&lt;br&gt;grundskolan i övrigt skall göras för elever i specialskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland dem som ser problem i gemensamma strävansmål är t.ex. Kom-&lt;br&gt;munförbundet och Landstinget i Blekinge län, som påpekar att för högt&lt;br&gt;satta mål bidrar till att diskussioner med föräldrar och andra blir orea-&lt;br&gt;listiska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO (Lärarförbundet) anser att strävansmålen inte kan vara helt iden-&lt;br&gt;tiska med grundskolans. Den framtida läroplanen bör även innehålla&lt;br&gt;skrivningar om värdet av att eleverna också utvecklar sina ostörda funk-&lt;br&gt;tioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersunds kommun anser att arbetsgruppens bearbetningar av strä-&lt;br&gt;vansmålen i Läroplanskommitténs betänkande är bearbetningar i rätt&lt;br&gt;riktning men inte tillräckliga. Så är t.ex. samtliga strävansmål utom ett i&lt;br&gt;Läroplanskommitténs betänkande inom det teoretiska lärandeområdet,&lt;br&gt;vilket är naturligt för grundskolan. Därför har kommunen formulerat&lt;br&gt;egna delvis alternativa strävansmål. Även Landstinget i Blekinge län upp-&lt;br&gt;fattar strävansmålen som för abstrakta och anser att de bör omformule-&lt;br&gt;ras till en konkret nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun understryker vikten av att vara vaksam på att strä-&lt;br&gt;vansmålen formuleras så tydligt att de verkligen har möjlighet att gälla&lt;br&gt;för samtliga skolformer. Genom att ha särskilt avpassade strävansmål&lt;br&gt;för särskolan visar man respekt och tolerans för de svårigheter som sär-&lt;br&gt;skolans elever har, och därigenom förstärks också särskolans ställning&lt;br&gt;som egen skolform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO anser genom LR att särskolan skall ges egna strävansmål efter-&lt;br&gt;som förbundet uppfattar det som angeläget att målen omfattar alla ele-&lt;br&gt;ver inom skolformen. Vidare påpekar SACO genom Sveriges psykolog-&lt;br&gt;förbund att man visserligen uppnår likformighet genom gemensamma&lt;br&gt;strävansmål men riskerar att ställa vissa elevgrupper utanför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Uppnåendemål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av remissinstanserna stöder förslaget om egna uppnående-&lt;br&gt;mål för de olika skolformerna. Flera instanser saknar emellertid förslag&lt;br&gt;till uppnåendemål för gruppen språkstörda barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ofta återkommande synpunkt är att ”skall” bör bytas ut mot&lt;br&gt;”bör”, och det är många som föreslår, liksom för strävansmålen, tillägg&lt;br&gt;som ”efter sin förmåga” eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande grundsärskolan betonar flertalet remissinstanser att upp-&lt;br&gt;nåendemålen bör vara individrelaterade och formuleras i samma termer&lt;br&gt;som de föreslagna målen för träningsskolan. Gotlands kommun anser&lt;br&gt;dessutom att vissa av träningsskolans mål också bör finnas med för&lt;br&gt;grundsärskolans elever: utveckling i socialt samspel, hantera tid, rum,&lt;br&gt;kvalitet, kvantitet och orsakssammanhang i sin omvärld m.m. Även SA-&lt;br&gt;CO, RHS m.fl. betonar att uppnåendemål bör formuleras också för var-&lt;br&gt;dagsfärdigheter och sociala färdigheter, dvs. förmåga att samarbeta, ta&lt;br&gt;ansvar och i övrigt fungera i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Skolverket föreslår att individuella utvecklingsprogram anges&lt;br&gt;som planeringsgrund för varje elev. I individuella utvecklingsprogram&lt;br&gt;vidgas ansvaret till att ta hänsyn till elevens totala situation samtidigt&lt;br&gt;som uppnåendemålen inkluderas. Även Norrköpings kommun anser att&lt;br&gt;man i den nya läroplanen borde kräva att varje elev i särskolan får ett&lt;br&gt;eget undervisningsprogram där målen ställs med hänsyn till elevens för-&lt;br&gt;utsättningar. Målen för eleven i träningsskolan uppfattar kommunen&lt;br&gt;däremot som realistiska och användbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Södertälje kommun hävdar att för elever som har särskild skol-&lt;br&gt;plikt bör uppnåendemålen vara mycket individuellt utformade utifrån&lt;br&gt;det enskilda barnet och dessutom färre och mindre specificerade än i&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget i Uppsala län hävdar att läroplanen skall ställa strävansmå-&lt;br&gt;len men lämna uppnåendemålen öppna vad avser måluppfyllelsen. Om&lt;br&gt;uppnåendemålen för grundsärskolan skall tolkas absolut, uppfattar&lt;br&gt;Landstinget att det innebär att vissa elever inte blir godkända och und-&lt;br&gt;rar vad som händer då.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för specialskolan har flera förslag till ändringar och tillägg läm-&lt;br&gt;nats, men i stort stöder remissinstanserna grundtankarna i arbetsgrup-&lt;br&gt;pens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärarens uppgifter och rektors ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet om mål och riktlinjer räknas upp dels ett antal punk-&lt;br&gt;ter som läraren skall sörja för i sitt arbete, dels ett antal punkter&lt;br&gt;som rektor skall ha särskilt ansvar för. Arbetsgruppen har inte&lt;br&gt;gjort några ändringar gentemot Läroplanskommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En majoritet av dem som yttrat sig över riktlinjerna är positiva till&lt;br&gt;den klara ansvarsfördelning som förslaget lämnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några instanser lämnar förslag till kompletteringar och tillägg. Exem-&lt;br&gt;pelvis framförs under avsnittet Kunskaper och färdigheter önskemål om&lt;br&gt;att lärarens ansvar för att ge eleven stöd i sin språkutveckling skall&lt;br&gt;kompletteras med tal- och språkutveckling. Vidare föreslås under av-&lt;br&gt;snittet Samverkan med gymnasieskolan m.m. att lärarens och syoperso-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nålens samarbete med föräldrarna poängteras, eftersom föräldrarna spe-&lt;br&gt;lar en så stor roll för särskolans elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget i Stockholms län och Piteå kommun stöder arbetsgruppens&lt;br&gt;förslag vad gäller rektors ansvar och anser det vara heltäckande. Lands-&lt;br&gt;tinget i Uppsala län tycker också att riktlinjerna för rektors ansvar är ut-&lt;br&gt;märkt skrivna, likaså gör Östervångsskolan som dock finner det märkligt&lt;br&gt;att trafikfrågorna lyfts fram som ett eget ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även beträffande rektors ansvarsområde lämnar flera instanser förslag&lt;br&gt;till kompletteringar. Man vill t.ex. förtydliga rektors ansvar för arbets-&lt;br&gt;miljön med att föra in ett ansvar även för personella hjälpmedel och då&lt;br&gt;särskilt för elever med funktionshinder. Vidare vill man att rektors an-&lt;br&gt;svar för att anpassa resursfördelning och stödåtgärder betonas särskilt&lt;br&gt;för elever med funktionshinder samt att det skall ske fortlöpande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO vill komplettera rektors ansvar med en punkt om att i samver-&lt;br&gt;kan med föräldrar skapa förutsättningar för en god skolsituation för ele-&lt;br&gt;ver med funktionsnedsättningar. Landstinget i Stockholms län har ett&lt;br&gt;liknande önskemål men vill då att samverkan skall ske även med handi-&lt;br&gt;kapporganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FUB påpekar att hela rektors ansvarsområde förutsätter att det bland&lt;br&gt;skolledarna finns specialpedagogisk kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom Läroplanskommittén anser arbetsgruppen att rektor skall&lt;br&gt;ha ett särskilt ansvar för att undervisning och elewårdsverksam-&lt;br&gt;het utformas så att elever som behöver särskilt stöd får detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO beklagar att elevvården inte, som man uttrycker det, fått plats i&lt;br&gt;promemorian utan endast nämns översiktligt som ett rektors ansvar.&lt;br&gt;Organisationen påpekar att elevvården inom specialskolan och särsko-&lt;br&gt;lan har en unik kompetens och att den i nära samarbete med läraren&lt;br&gt;kan diagnosticera och behandla elevens svårigheter så att både skolarbe-&lt;br&gt;tet och elevens utveckling främjas. Man anser att elevvården måste beto-&lt;br&gt;nas på ett helt annat sätt i läroplanen och lyftas fram under en egen hu-&lt;br&gt;vudrubrik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget i Blekinge län och Skolverket anser att elevassistenterna är&lt;br&gt;en så viktig personalgrupp att den särskilt bör omnämnas beträffande&lt;br&gt;arbete, medverkan och ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesvalsläraren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har påpekat yrkesvalslärarens betydelse för särsko-&lt;br&gt;lans elever. Yrkesvalsläraren har en vidare funktion än motsvarigheten i&lt;br&gt;grundskolan, vilket bör framgå av riktlinjerna anser t.ex. Landstinget i&lt;br&gt;Blekinge län. Man anser att den funktionen inte kan ersättas med någon&lt;br&gt;annan syofunktionär. Yrkesvalsläraren har genom sina kunskaper om&lt;br&gt;särskolan och den tidiga kännedomen om varje elev en möjlighet att&lt;br&gt;hjälpa eleverna inför valet och övergången till den frivilliga särskolan&lt;br&gt;och därefter ut i arbetslivet. Landstinget i Kalmar län har ett liknande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synsätt och menar att yrkesvalslärarfunktionen bör nämnas särskilt och&lt;br&gt;inte ingå bland övrig syopersonal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärdering efter årskurs 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser liksom Läroplanskommittén att läraren vid&lt;br&gt;slutet av det femte skolåret allsidigt skall värdera varje elevs kun-&lt;br&gt;skaps- och färdighetsutveckling utifrån kursplanernas krav, samt&lt;br&gt;muntligt och skriftligt redovisa detta för elev och föräldrar och&lt;br&gt;informera rektor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En majoritet av de instanser som lämnat synpunkter på förslaget tar&lt;br&gt;avstånd från en sådan utvärdering efter årskurs 5, framför allt när det&lt;br&gt;gäller särskolan. En kontinuerlig utvärdering av eleverna anses mycket&lt;br&gt;viktigare, och många uttrycker farhågor för att avstämningen kommer&lt;br&gt;att ske på bekostnad av en mera fortlöpande utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nationella avstämningen behandlas också i samband med kurs-&lt;br&gt;planerna (punkt 4).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Timplaner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har i promemorians tredje och fjärde kapitel presenterat&lt;br&gt;ett diskussionsmaterial för arbetet med timplaner och kursplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Skedesindelning, garanterad undervisningstid, klocktimmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skedesindelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen presenterar två alternativ för timplanens kon-&lt;br&gt;struktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt alternativ 1 föreslås timplanerna för specialskolan och sär-&lt;br&gt;skolan få samma utformning som grundskolans timplan, dvs. ett&lt;br&gt;skede för årskurserna 1-5 och ett skede för årskurserna 6-9 i sär-&lt;br&gt;skolan, respektive 6-10 i specialskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt alternativ 2 föreslås att timplanetiden skall anges för hela&lt;br&gt;utbildningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klar majoritet av de instanser som uttalat sig om timplanen före-&lt;br&gt;drar den sammanhängande. Som skäl för detta framförs att det är viktigt&lt;br&gt;att undervisningen får organiseras och utformas med så stor flexibilitet&lt;br&gt;som möjligt eftersom det måste finnas möjligheter att göra avsteg från&lt;br&gt;timplanerna för att kunna tillgodose den enskilde elevens möjligheter.&lt;br&gt;Östervångsskolan påpekar dessutom att en skedeslös timplan underlättar&lt;br&gt;åldersintegrerad undervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De instanser som ställer sig positiva till en skedesindelning gör det&lt;br&gt;främst med motiveringen att man för specialskolans och särskolans del&lt;br&gt;vill ha samma timplaneindelning som i grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För särskolans del påpekar både Varbergs kommun och FUB att en&lt;br&gt;sammanhängande timplan kan innebära onödiga hinder i samverkan&lt;br&gt;med grundskolan. Haninge kommun menar att eleverna själva också ofta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är angelägna om att de yttre ramarna skall vara så lika grundskolan som&lt;br&gt;möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garanterad undervisningstid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att den garanterade undervisningstiden&lt;br&gt;för specialskolan och särskolan skall avse skolformens totala tim-&lt;br&gt;tal. Skolans styrelse måste kunna jämka timplanen och anpassa&lt;br&gt;utbildningen efter varje elevs förutsättningar. Därför kan inte alla&lt;br&gt;elever ges rätt till en minsta garanterad undervisningstid i samtli-&lt;br&gt;ga obligatoriska ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klar majoritet av dem som yttrat sig i frågan stöder arbetsgruppens&lt;br&gt;resonemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SDR däremot vänder sig mot förslaget och anför att döva elever lik-&lt;br&gt;som hörande skall ges rätt till en minsta garanterad undervisningtid i&lt;br&gt;samtliga obligatoriska ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO påpekar för särskolans del att individualiseringen av undervis-&lt;br&gt;ningen i första hand bör ske genom att anpassa innehåll och metoder&lt;br&gt;till elevens förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget är oklart menar Landstinget i Stockholms län samtidigt som&lt;br&gt;man anser att individanpassningen inte behöver utesluta att varje elev&lt;br&gt;garanteras en minimiundervisning i varje ämne. Styrelsen bör i stället&lt;br&gt;ha rätt att befria en elev från undervisning om särskilda skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klocktimmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att undervisningstiden för specialskolan och&lt;br&gt;särskolan liksom för grundskolan skall anges i klocktimmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägande delen av de remissinstanser som berört frågan tycker det&lt;br&gt;är bra att man anger undervisningstiden i klocktimmar och därmed&lt;br&gt;frångår den tidigare 40-minutersindelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast SACO har genom LR invänt mot ett införande av klocktim-&lt;br&gt;mar och anser att liksom för grundskolans timplaner bör dessa bygga&lt;br&gt;på tidsenheter om 40 minuter för att motsvara nuvarande lektionstider&lt;br&gt;och uppbyggnaden av lärarnas arbetstider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Elevens personliga val och lokalt timplaneutrymme&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att det även inom ramen för specialskolans&lt;br&gt;och särskolans verksamhet bör finnas utrymme för eleverna att&lt;br&gt;göra egna val av ämnen samt för skolorna att profilera sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En knapp majoritet av dem som lämnat synpunkter på elevernas&lt;br&gt;valfrihet och skolans profilering instämmer i förslaget. Främst anser&lt;br&gt;man att specialskolans och särskolans elever och föräldrar måste ges&lt;br&gt;samma möjligheter som eleverna i grundskolan och deras föräldrar att&lt;br&gt;göra egna val av ämnen, samt att skolorna måste ges samma möjligheter&lt;br&gt;att profilera sig. Synpunkter finns också på omfattningen av både ele-&lt;br&gt;vens val och på skolans profilering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser påpekar dock att det i verkligheten inte före-&lt;br&gt;ligger någon valfrihet för specialskolans och särskolans elever eftersom&lt;br&gt;det endast finns åtta specialskolor i hela landet och ungefär en särskola&lt;br&gt;per kommun. Det är också den begränsade reella valfriheten som är hu-&lt;br&gt;vudargument för de remissinstanser som är negativa till förslaget. Flera&lt;br&gt;vänder sig starkt mot att man inleder texten med att erbjuda eleverna&lt;br&gt;valfrihet och sedan fortsätter med att påpeka att de har begränsad möj-&lt;br&gt;lighet att välja mellan skolor med olika profilering och att skälen härför&lt;br&gt;är praktiska och ekonomiska. Detta upplevs som motsägelsefullt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RBU reagerar mot, som förbundet uttrycker det, denna uppenbara di-&lt;br&gt;skriminering och inkonsekvens som elever och föräldrar inom special-&lt;br&gt;skola och särskola utsätts för. RFA konstaterar att den valfrihet som är&lt;br&gt;så viktig för ”den vanliga eleven” inte gäller för elever och föräldrar in-&lt;br&gt;om specialskolan och särskolan. Norrköpings kommun påpekar att läro-&lt;br&gt;planstexten bör utformas på ett sådant sätt att den för alla skolformer&lt;br&gt;gemensamma texten stämmer med de faktiska förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En synpunkt som SACO för fram genom LR är att särskolor inte bör&lt;br&gt;sträva efter en egen profil eftersom kravet på den individuella anpass-&lt;br&gt;ningen av ämnesinnehåll och särskolans metodik ger varje skola en&lt;br&gt;egen profil. Östervångsskolan är på liknande sätt tveksam till om skolan&lt;br&gt;skall ha en egen profil jämfört med de andra specialskolorna. En unik&lt;br&gt;kompetens ligger i att de erbjuder undervisning på teckenspråk för döva&lt;br&gt;och hörselskadade samt att de har en tvåspråkig målsättning. Skolan fö-&lt;br&gt;reslår i stället att de timmar som avsatts till profilering reduceras till&lt;br&gt;förmån för de praktiskt estetiska ämnena. Flera instanser har även på-&lt;br&gt;pekat att man måste ta hänsyn till dessa ämnen när man bestämmer&lt;br&gt;omfånget på elevernas valfrihet och på den lokala profileringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Orientering om utbildning och arbetsliv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att minst 120 timmar avsätts för oriente-&lt;br&gt;ring om utbildning och arbetsliv samt att styrelsen för respektive&lt;br&gt;skola därutöver skall ha möjlighet att dels ta i anspråk tid från&lt;br&gt;andra ämnen, dels disponera tid som avsatts för skolans profile-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För särskolan föreslår arbetsgruppen dessutom att delar av det fri-&lt;br&gt;villiga tionde skolåret skall kunna användas till orientering om&lt;br&gt;utbildning och arbetsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägande delen av dem som yttrat sig i frågan ser det som en nöd-&lt;br&gt;vändighet att styrelsen för respektive skola ges möjlighet att utöka tiden&lt;br&gt;för orientering om utbildning och arbetsliv så att den anpassas efter var-&lt;br&gt;je elevs behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO föreslår att tid dessutom skall kunna tas även från elevens per-&lt;br&gt;sonliga val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet anser för särskolans del att de 120 timmarna är otillräckliga&lt;br&gt;för både praktisk arbetslivsorientering (PRAO) och orientering om ut-&lt;br&gt;bildning och arbetsliv, eftersom eleverna, som RBU och Skolverket på-&lt;br&gt;pekar, behöver lång tid på sig för att kunna närma sig arbetslivet på ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;positivt sätt. Man föreslår att ämnet får minst 240 timmar. Syvi anser&lt;br&gt;på liknande sätt att de 120 timmarna får ses som den tid eleverna behö-&lt;br&gt;ver för teoretisk syo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser påpekar den praktiska arbetslivsorienteringens&lt;br&gt;betydelse för eleverna i specialskolan och särskolan och menar att&lt;br&gt;tyngdpunkten i ämnet måste ligga just på den praktiska delen. Man me-&lt;br&gt;nar att den i särskolan måste ges minst samma omfattning som den har&lt;br&gt;i dag, dvs. 36 veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Praktiskt estetiska ämnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att det föreslagna ämnet lek, idrott och hälsa&lt;br&gt;bör behålla en relativt stor omfattning i såväl specialskolan som&lt;br&gt;särskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För särskolans del är det också viktigt att ämnena hemkunskap&lt;br&gt;och slöjd får behålla ett relativt stort utrymme i timplanen. Det&lt;br&gt;bör även prövas om ämnet bild skall öka sitt utrymme i förhål-&lt;br&gt;lande till Lsä 90.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga 23 remissinstanser som har lämnat sina synpunkter instäm-&lt;br&gt;mer i förslaget att ämnet lek, idrott och hälsa även i fortsättningen skall&lt;br&gt;ges en relativt stor omfattning. Som främsta skäl härför anger man ele-&lt;br&gt;vernas begränsade möjligheter att utanför skolan delta i olika fritidsakti-&lt;br&gt;viteter och motorikens stora betydelse för elevernas utveckling och in-&lt;br&gt;lär ningskapacitet. Många betonar också vikten av att ämnet ges minst&lt;br&gt;samma tid som det har i den nuvarande timplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna ser gärna att de övriga praktiskt estetiska ämnena&lt;br&gt;får ett större utrymme i timplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Timplanefrågor för specialskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teckenspråk och svenska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att det nuvarande språkblocket teckenspråk,&lt;br&gt;svenska och engelska skulle kunna ersättas av en uppdelning i&lt;br&gt;dels engelska, dels i teckenspråk och svenska för eleverna i speci-&lt;br&gt;alskolan för hörselskadade och döva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan stöder arbetsgruppens&lt;br&gt;förslag om att språkblocket skall delas upp. Flertalet betonar också att&lt;br&gt;ämnena teckenspråk och svenska för döva och hörselskadade är två skil-&lt;br&gt;da språk och att de måste vara skilda åt under hela utbildningstiden.&lt;br&gt;Kristinaskolan t.ex. menar att det som är specifikt för specialskolan för&lt;br&gt;döva och hörselskadade är dövas tvåspråkighet - att de döva eleverna&lt;br&gt;har teckenspråk som sitt första språk och svenska som sitt andra språk&lt;br&gt;genom undervisning i första hand i läst och skriven form. Skolan påpe-&lt;br&gt;kar också att de båda språken skall vara skilda åt under hela skoltiden.&lt;br&gt;Liknande synpunkter förs fram av Birgittaskolan, Manillaskolan, Väner-&lt;br&gt;skolan, SDR och DHB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SHR påpekar att det är viktigt att den nya läroplanen, i likhet med&lt;br&gt;Lgr 80, ger ett konkret och entydigt stöd för dövas tvåspråkighet. Man&lt;br&gt;anser inte att förslaget ger tillräckligt uttryck för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast Asbackaskolan anser helt i överensstämmelse med förslaget att&lt;br&gt;teckenspråk och svenska bör vara skilda åt under skoltidens sista år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Engelska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att eleverna i specialskolan för döva och hörsel-&lt;br&gt;skadade startar med teckenspråk och svenska i årskurs 1 föreslår&lt;br&gt;arbetsgruppen att engelska införs först i årskurs 3 eller 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tre remissinstanser som har lämnat synpunkter på förslaget ställer&lt;br&gt;sig positiva, men det finns önskemål om ett mer flexibelt synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialskolans tionde år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att det tionde skolåret i specialskolan tyd-&lt;br&gt;ligare skall användas till att förstärka undervisningen i tecken-&lt;br&gt;språk och svenska samt i handikappkompenserande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fyra instanser som berört frågan anser att det extra året i huvudsak&lt;br&gt;skall användas till att förstärka teckenspråk och svenska. Man ser emel-&lt;br&gt;lertid gärna att tiden utnyttjas även på annat sätt såsom till undervisning&lt;br&gt;av de dövas kulturarv och historia samt övriga ämnen, däribland de&lt;br&gt;handikappkompenserande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuell träning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att det finns skäl att överväga om den indi-&lt;br&gt;viduella träningen i ämnen som exempelvis läsning med tekniska&lt;br&gt;hjälpmedel även i fortsättningen skall ha samma speciella karak-&lt;br&gt;tär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som lämnat synpunkter på förslaget instämmer&lt;br&gt;samtliga utan att lämna några särskilda skäl härför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SRF påpekar dessutom att även synskadade elever i grundskolan och&lt;br&gt;särskolan kan ha behov av och måste ges möjlighet till individuell trä-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Extratimmar i idrott i specialskolan för döva och hörselskadade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att de tolv extra stadieveckotimmarna i spe-&lt;br&gt;cialskolan för döva och hörselskadade skulle kunna användas&lt;br&gt;bättre om de flyttades över till ämnet lek, idrott och hälsa och&lt;br&gt;fördelades över alla årskurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan har något att&lt;br&gt;invända mot omfördelningen av de tolv timmarna. Däremot har man&lt;br&gt;olika uppfattning om vad timmarna skall användas till. Flera instanser&lt;br&gt;anser att resursen bör fördelas på de ämnen som bygger upp elevernas&lt;br&gt;dövidentitet såsom exempelvis teckenspråk, dövas historia, drama och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällskunskap. Någon anser att timmarna bör användas som en för-&lt;br&gt;stärkning av alla ämnen medan en annan instämmer i arbetsgruppens&lt;br&gt;förslag och menar att resursen mycket väl kan användas till lek, idrott&lt;br&gt;och hälsa men även till språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Timplanefrågor för särskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B-språk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser inte att B-språk skall vara ett ämne i grund-&lt;br&gt;särskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga remissinstanser som yttrat sig angående B-språk instämmer&lt;br&gt;utan några särskilda motiveringar i arbetsgruppens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturlära och Samhällslära&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att undervisningen i ämnena naturlära och&lt;br&gt;samhällslära för särskolans del inte skall delas upp på olika äm-&lt;br&gt;nen i årskurserna 6-9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fem instanser som har uttalat sig om ämnena vill liksom arbets-&lt;br&gt;gruppen inte att man genomför någon uppdelning i respektive ämne&lt;br&gt;under de sista årskurserna. Man har inte heller något att invända mot&lt;br&gt;de motiveringar arbetsgruppen anför vilka är förutsättningar för elever-&lt;br&gt;na att tillgodogöra sig undervisningen och deras behov av anpassad un-&lt;br&gt;dervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn- och ungdomskunskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att det bör övervägas om ämnet barn- och&lt;br&gt;ungdomskunskap skall ha samma tidsmässiga uppräkning i sär-&lt;br&gt;skolan som i grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bollnäs, Falkenbergs och Gotlands kommuner ser en uppräkning i äm-&lt;br&gt;net som något positivt. FUB betonar vikten av att ämnet ges samma tids-&lt;br&gt;omfattning som i grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknik och miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att moment av ämnet teknik och miljö för&lt;br&gt;särskolans del skulle kunna föras till naturlära och hemkunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotlands kommun och Landstinget i Kalmar län instämmer i arbets-&lt;br&gt;gruppens förslag. Katrineholms kommun föreslår att man i stället skapar&lt;br&gt;ett nytt ämne, miljölära, av ämnena naturlära, samhällslära, teknik och&lt;br&gt;miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Timplanefrågor för träningsskolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att träningsskolan behåller sin nuvarande&lt;br&gt;timplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägande delen av de instanser som lämnat synpunkter på försla-&lt;br&gt;get anser att den nuvarande timplanen för träningsskolan bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Kursplaner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser att kursplanerna för specialskolan och sär-&lt;br&gt;skolan bör ha samma uppbyggnad som grundskolans med en na-&lt;br&gt;tionell avstämning efter årskurs 5 och med uppnåendemål för&lt;br&gt;årskurs 5 och 9 alternativt 10 i varje ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen anser vidare att såväl grundsärskolan som trä-&lt;br&gt;ningsskolan bör ha egna kursplaner, medan specialskolan så långt&lt;br&gt;möjligt bör ha samma kursplaner som grundskolan men egna&lt;br&gt;kursplaner i de ämnen som skiljer sig från grundskolans ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser anser det viktigt att läroplanerna för grundsko-&lt;br&gt;lan, specialskolan och särskolan får så stor samstämmighet som möjligt&lt;br&gt;till innehåll och struktur. Flera pekar också på att en överströmning av&lt;br&gt;elever sker mellan skolformerna, eftersom spännvidden i elevernas ut-&lt;br&gt;vecklingsnivå är stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande en avstämning på nationell nivå efter årskurs 5 uttrycker&lt;br&gt;ett flertal remissinstanser emellertid tveksamhet, framför allt vad avser&lt;br&gt;särskolans elever. Många av de synpunkter som refereras här beträffan-&lt;br&gt;de den nationella avstämningen gäller även för den utvärdering läraren&lt;br&gt;skall göra vid slutet av årskurs 5 (se avsnittet Riktlinjer).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket avstyrker en sådan avstämning, eftersom undervisningen i&lt;br&gt;dag bygger på individuell planering med kontinuerlig avstämning och&lt;br&gt;målkorrigering på individnivå. Skolverket kan inte heller uppleva tids-&lt;br&gt;relaterade uppnåendemål på nationell grund som meningsfulla på&lt;br&gt;grund av den varierande graden av utvecklingsstörning inom skolfor-&lt;br&gt;men, vilket ofta kan göra att även fastställda uppnåendemål kan bli strä-&lt;br&gt;vansmål för vissa elever. Även Landstinget i Stockholms län avstyrker&lt;br&gt;förslaget som orealistiskt med motiveringen att en utvärdering av sär-&lt;br&gt;skoleeleverna måste ske fortlöpande, eftersom eleverna uppvisar ytterst&lt;br&gt;stora interindividuella skillnader. Ytterligare ett stort antal remissinstan-&lt;br&gt;ser, däribland SIH, Landstinget i Blekinge län samt Gotlands och Sunds-&lt;br&gt;valls kommuner pekar på behovet av en kontinuerlig och individrelate-&lt;br&gt;rad utvärdering inom särskolan och ser inte skälen och motiven till en&lt;br&gt;utvärdering efter just årskurs 5 på nationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ett fåtal remissinstanser, t.ex. LR och Landstinget i Gävleborgs&lt;br&gt;län, är direkt positiva till den nationella avstämningen. Haninge kom-&lt;br&gt;mun påpekar att det är av stor vikt att den nationella utvärderingen ut-&lt;br&gt;formas så att eleverna endast jämförs med sig själva, eftersom uppnåen-&lt;br&gt;demålen är personrelaterade. Östervångsskolan och TRC anser att av-&lt;br&gt;stämningen i en tioårig specialskola bör ske efter årskurs 6. Man kan&lt;br&gt;då enklare jämföra elevernas kunskaper i grundskolan och specialsko-&lt;br&gt;lan eftersom de i princip arbetar efter samma kursplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aven beträffande kursplanernas uppnåendemål för årskurs 5 och 9 al-&lt;br&gt;ternativt 10 råder tveksamhet bland remissinstanserna när det gäller sär-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skolan. Piteå kommun anser att det vore en omöjlighet att ha uppnåen-&lt;br&gt;demål i kursplanerna för särskolan med tanke på elevernas skiftande&lt;br&gt;förutsättningar och den helt individanpassade undervisningen, medan&lt;br&gt;FUB hävdar att uppnåendemålen för vissa elever bör anpassas till ele-&lt;br&gt;vens individuella förutsättningar och vara realistiska och möjliga att&lt;br&gt;uppnå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget i Uppsala län anser att resonemangen kring uppnående-&lt;br&gt;målen - och det gäller för alla skolformer - känns svåra att acceptera,&lt;br&gt;eftersom det inte ges utrymme för individuella skillnader och det kan&lt;br&gt;underförstås att det med tillräcklig träning skall gå att nå uppnående-&lt;br&gt;målen. Läroplanen kan därmed ge falska förhoppningar om vad skolan&lt;br&gt;kan åstadkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RBU anser att förslaget om uppnåendemål för varje ämne är direkt&lt;br&gt;oförenligt med förslaget angående timplaner för grundsärskolan med te-&lt;br&gt;maundervisning i vissa ämnen. Förbundet hävdar att de uppnåendemål&lt;br&gt;som formuleras bör relateras till förslaget om temaläsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekeskolan framhåller att styrelsen för specialskolan för synskadade&lt;br&gt;bör ges möjlighet att efter elevens förmåga avgöra när bedömningen av&lt;br&gt;uppnåendemålen skall ske och avvisar därmed arbetsgruppens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun ser det däremot som positivt med uppnåendemålen i&lt;br&gt;årskurs 5 och 9 alternativt 10 och anser att det bör ge garantier för att&lt;br&gt;eleverna får erforderliga undervisningsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det här sammanhanget har flera remissinstanser noterat att det ing-&lt;br&gt;enstans i promemorian nämns något om betyg. Den genomgående syn-&lt;br&gt;punkten är att betyg i traditionell mening inte skall ges i den obligatori-&lt;br&gt;ska särskolan, vilket framhålls av t.ex. Landstinget i Uppsala län och&lt;br&gt;Varbergs kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att grundsärskolan och träningsskolan skall ha egna kurspla-&lt;br&gt;ner stöds av en majoritet av de remissinstanser som kommenterat försla-&lt;br&gt;get. Däribland finns t.ex. Landstingen i Blekinge och Kalmar län, SACO&lt;br&gt;samt ett antal kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Haninge kommun välkomnar ett tydliggörande av särskolan som egen&lt;br&gt;skolform, men understryker att man bör ta speciell hänsyn till de inte-&lt;br&gt;grerade elevernas situation, och att speciella anvisningar kommer att be-&lt;br&gt;hövas. För dessa elever var det en fördel att grundsärskolans kursplaner&lt;br&gt;i Lsä 90 gjordes liktydiga med grundskolans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, däribland FUB, Falkenbergs och Lidköpings&lt;br&gt;kommuner samt Landstingen i Örebro och Blekinge län, anser att grund-&lt;br&gt;särskolan skall använda grundskolans kursplaner i tillämpliga delar,&lt;br&gt;medan träningsskolan bör ha egna kursplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvisande till förslaget ställer sig däremot bl.a. Landstinget i Stock-&lt;br&gt;holm, som uppfattar arbetsgruppens förslag som mycket utmanande.&lt;br&gt;Landstinget vill inte att kursplanerna för grundsärskolan skall markera&lt;br&gt;gruppen som avvikande, eftersom gränsen mellan grundsärskolan och&lt;br&gt;grundskolans svagpresterande elever är synnerligen flytande. Det som&lt;br&gt;föreslås för specialskolan, nämligen egna kursplaner endast i ämnen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som inte finns eller skiljer sig från de ämnen som finns i grundskolan,&lt;br&gt;borde kunna gälla även för särskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket anser att de förslag till kursplaner för grundskolan som Lä-&lt;br&gt;roplanskommittén presenterat (SOU 1993:2) ger goda möjligheter att&lt;br&gt;formulera undervisningsmål för elever med lindrig psykisk utvecklings-&lt;br&gt;störning inom ramen för individuella utvecklingsprogram. Därför fin-&lt;br&gt;ner inte Skolverket skäl för att särskilda kursplaner skall utformas ut-&lt;br&gt;över den anpassning av träningsskolans kursplaner som anges i prome-&lt;br&gt;morian. Skolverket föreslår att en bearbetning av Läroplanskommitténs&lt;br&gt;förslag med kompletterande kursplaner för träningsskolan får tjäna som&lt;br&gt;kursplaneunderlag för särskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att specialskolan så långt möjligt skall ha samma kursplaner&lt;br&gt;som grundskolan stöds av samtliga specialskolor som berört frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östervångsskolan påpekar att det är mycket viktigt att kursplaner så&lt;br&gt;fort som möjligt tas fram i teckenspråk, svenska som andraspråk för dö-&lt;br&gt;va och vissa andra ämnen speciellt för specialskolan för döva och hör-&lt;br&gt;selskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TRC hävdar att särskild vikt bör läggas vid kursplanearbetet kring de&lt;br&gt;handikappkompenserande ämnena. Kursplaner i dessa ämnen kommer&lt;br&gt;också att ge vägledning till lärare i grundskolan som undervisar handi-&lt;br&gt;kappade elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av Läroplanskommitténs betänkande&lt;br&gt;(SOU 1992:94) Skola för bildning .............. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över Läroplans-&lt;br&gt;kommitténs betänkande (SOU 1992:94)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skola för bildning ......................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Sammanfattning av Betygsberedningens betänkande&lt;br&gt;(SOU 1992:86) Ett nytt betygssystem ........... 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Sammanställning av remissyttranden över Betygs-&lt;br&gt;beredningens betänkande (SOU 1992:86) Ett nytt&lt;br&gt;betygssystem ............................. 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Sammanfattning av departementspromemorian&lt;br&gt;(Ds 1992:129) Ny läroplan för specialskolan och den&lt;br&gt;obligatoriska särskolan ..................... 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Sammanställning av remissyttranden över departe-&lt;br&gt;mentspromemorian (Ds 1992:129) Ny Läroplan för&lt;br&gt;specialskolan och den obligatoriska särskolan .... &amp;nbsp;&amp;nbsp;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 43817, Stockholm 1993&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:UbU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för en ny gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna (avsnitt 3.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för en ny gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna (avsnitt 3.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:UbU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för den principiella utbyggnaden av läroplanen (avsnitt 3.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:UbU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för regleringen av friluftsdagarna (avnitt 5.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:UbU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för regleringen av friluftsdagarna (avnitt 5.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för betygssystemet för gymnasial utbildning (avsnitt 6.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för betygssystemet för gymnasial utbildning (avsnitt 6.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:UbU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för betygssystemet för gymnasiesärskolan (avsnitt 7.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:UbU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för betygssystemet för gymnasiesärskolan (avsnitt 7.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för betygssystemet i grundläggande vuxenutbildning, särvux och påbyggnadsutbildning i komvux (avsnitt 8.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för betygssystemet i grundläggande vuxenutbildning, särvux och påbyggnadsutbildning i komvux (avsnitt 8.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:UbU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för ikraftträdande såvitt gäller läroplanerna och det nya betygssystemet för den reformerade  utbildningen (avsnitt 10).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:UbU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för ikraftträdande såvitt gäller läroplanerna och det nya betygssystemet för den reformerade  utbildningen (avsnitt 10).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>30002</nummer>
<beteckning>30002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för den principiella uppbyggnaden av läroplanen (avsnitt 3.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>30002</nummer>
<beteckning>30002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för den principiella uppbyggnaden av läroplanen (avsnitt 3.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:UbU2</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-06-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-06-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-06-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-10-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Centerpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 01:05:58</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG03250</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:51</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Utbildningsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 01:05:58</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG03250</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__250.pdf</filnamn>
<filstorlek>10862482</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnaslesärskolan och särvux</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/6684BBB3-3C78-4E34-806F-BC6073AF5053</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:UbU20</uppgift>
<ref_dok_id>GG01UbU20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>UbU20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Uppskov med behandlingen av vissa ärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:UbU2</uppgift>
<ref_dok_id>GH01UbU2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>UbU2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ny läroplan för gymnasieskolan, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt  betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och  särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Håkan Holmberg  m.fl. (FP, S, M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt  betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och  särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Håkan Holmberg  m.fl. (FP, S, M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ian Wachtmeister  m.fl. ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ian Wachtmeister  m.fl. ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inga Berggren  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inga Berggren  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inger René  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inger René  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingvar Carlsson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingvar Carlsson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karin Starrin  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karin Starrin  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kent Olsson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kent Olsson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margareta Viklund  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margareta Viklund  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rose-Marie Frebran  och Harry Staaf  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rose-Marie Frebran  och Harry Staaf  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Stina Gustavsson  och Marianne Andersson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:250&lt;br/&gt;
Ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ub37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ub37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:250 En ny läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och särvux</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Stina Gustavsson  och Marianne Andersson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>