<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2290757</hangar_id>
 <dok_id>GG03245</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>245</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:245</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>245</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-05-06 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:46:20</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:05:00</publicerad>
 <titel>om lagreglering av det statliga stödet till banker och andra kreditinstitut, m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03245/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03245</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03245</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1992/93:245&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om lagreglering av det statliga stödet till banker och&lt;br&gt;andra kreditinstitut, m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03245/prop_199293__245-1.png" style="width:43pt;height:56pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1992/93:245&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag&lt;br&gt;ur regeringsprotokollet den 6 maj 1993 för de åtgärder och det ändamål&lt;br&gt;som framgår av föredragandens hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bo Lundgren&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har beslutat om statligt stöd till banker och vissa andra&lt;br&gt;kreditinstitut. I propositionen föreslås att villkoren för statligt stöd skall&lt;br&gt;kunna prövas av en för ändamålet inrättad prövningsnämnd, Prövnings-&lt;br&gt;nämnden för bankstödsfrågor, samt att staten under vissa förhållanden&lt;br&gt;skall ha rätt att lösa in aktierna i ett kreditinstitut eller ställa det under&lt;br&gt;tvångsförvaltning. Vidare föreslås ändrade regler för avyttring av&lt;br&gt;egendom som en bank eller ett kreditmarknadsbolag förvärvat för att&lt;br&gt;skydda fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993 utom såvitt avser&lt;br&gt;ändringen av reglerna som berör kreditmarknadsbolag vilka avses träda&lt;br&gt;i kraft samtidigt med lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § För att garantera stabiliteten i betalningssystemet och trygga&lt;br&gt;kreditförsörjningen lämnas statligt stöd enligt denna lag till banker och&lt;br&gt;vissa andra kreditinstitut. Syftet med statens åtagande är att garantera att&lt;br&gt;instituten kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. Frågor om det statliga&lt;br&gt;stödet handläggs i första hand av Bankstödsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För uppgifter enligt denna lag finns Prövningsnämnden för bankstöds-&lt;br&gt;frågor. Bestämmelser om nämndens sammansättning och om förfarandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 nämnden finns i 18-26 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Det statliga åtagandet om stöd omfattar inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. aktiekapital, om inte detta följer av att stöd har getts i form av&lt;br&gt;garanti vid en nyemission,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. kapitaltillskott som får ingå i ett instituts kapitalbas som supp-&lt;br&gt;lementärt kapital och som inte är begränsat särskilt i förhållande till det&lt;br&gt;primära kapitalet, om inte detta följer av ett åtagande om stöd som&lt;br&gt;Bankstödsnämnden gjort,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förpliktelser som uppenbarligen är oförenliga med en sund bank-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Stöd kan lämnas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. banker med svensk oktroj och deras dotterföretag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. följande kreditinstitut med statlig anknytning: Konungariket Sveriges&lt;br&gt;stadshypotekskassa, Stadshypotek Aktiebolag, Sveriges allmänna&lt;br&gt;hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan, Aktiebolaget Svensk&lt;br&gt;Exportkredit, Aktiebolaget Industrikredit, Lantbrukskredit Aktiebolag och&lt;br&gt;Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. företag som har inrättats av ett stödberättigat institut som ett led i&lt;br&gt;en rekonstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Stöd lämnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. till fortsatt verksamhet i institut som är livskraftiga, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för rekonstruktion eller avveckling i ordnade former av institut som&lt;br&gt;inte kan förväntas uppnå lönsamhet på lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Stöd får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet skall utformas på ett affärsmässigt sätt. Stödet skall vidare så&lt;br&gt;långt som möjligt ges en konkurrensneutral utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens långsiktiga kostnader för stödet skall hållas så låga som möjligt.&lt;br&gt;Stödet skall utformas så att statens insatser så långt som möjligt kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinnas. Om inte särskilda skäl talar för annat skall en avgift tas ut för Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;lämnade garantier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten bör tillförsäkras del i den värdestegring som uppkommer om ett&lt;br&gt;institut som fått stöd återfår sin lönsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av villkor för statligt stöd i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om ett kreditinstitut utan statligt stöd skulle vara på obestånd,&lt;br&gt;skyldigt att upprätta särskild balansräkning eller ur stånd att uppfylla för&lt;br&gt;institutet föreskrivet krav på kapitaltäckning, kan Bankstödsnämnden&lt;br&gt;begära att Prövningsnämnden för bankstödsfrågor prövar ett förslag till&lt;br&gt;avtal om statligt stöd till kreditinstitutet och om villkoren för att institutet&lt;br&gt;skall få sådant stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Prövningsnämnden för bankstödsfrågor skall pröva om de av&lt;br&gt;Bankstödsnämnden föreslagna villkoren, mot bakgrund av det stöd som&lt;br&gt;Bankstödsnämnden på statens vägnar har erbjudit sig att lämna, är&lt;br&gt;oskäliga mot nämndens motpart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsnämnden får jämka förslag till villkor som är oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Prövningsnämndens avgörande skall anges vid vilken tidpunkt&lt;br&gt;Bankstödsnämnden tidigast får begära inlösen enligt 10 § första stycket&lt;br&gt;1 eller begära förordnande av god man enligt 13 § första stycket 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Villkor som skall prövas enligt 7 § får inte gälla personlig betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet gentemot staten för ägare av aktier i ett aktiebolag eller&lt;br&gt;bankaktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Tvister om tolkning eller tillämpning av ett avtal mellan Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden och ett kreditinstitut eller dess aktieägare om statligt stöd till&lt;br&gt;institutet prövas av Prövningsnämnden för bankstödsfrågor, om inte&lt;br&gt;parterna har enats om något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlösen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Staten har gentemot en aktieägare i ett kreditinstitut som är&lt;br&gt;aktiebolag eller bankaktiebolag rätt att lösa in aktierna, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bolaget eller aktieägaren inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsnämnden för bankstödsfrågor funnit inte vara oskäliga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bolaget eller aktieägaren inte har fullgjort en förpliktelse som följer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av avtal med Bankstödsnämnden och som är av väsentlig betydelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bolaget inte har en kapitalbas som uppgår till två procent av värdet&lt;br&gt;av bolagets placeringar, allt beräknat enligt de för bolaget gällande&lt;br&gt;reglerna om kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till inlösen enligt första stycket 1 föreligger inte om det efter&lt;br&gt;Prövningsnämndens tidigare prövning har inträffat någon omständighet&lt;br&gt;som medför att de av Bankstödsnämnden föreslagna avtalsvillkoren är&lt;br&gt;oskäliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tvist huruvida rätt till inlösen föreligger eller om lösenbeloppet&lt;br&gt;prövas av Prövningsnämnden på begäran av Bankstödsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Lösenbeloppet skall bestämmas så att det motsvarar aktiens&lt;br&gt;verkliga värde vid den tidpunkt när Bankstödsnämnden begärde inlösen&lt;br&gt;eller prövning av lösenbeloppets storlek hos Prövningsnämnden för&lt;br&gt;bankstödsfrågor. Vid bestämmande av aktiens värde skall 17 § beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Aktiebolagets eller bankaktiebolagets aktieägare är skyldiga att till&lt;br&gt;staten överlämna sina aktiebrev med påskrift om överlåtelse eller, när det&lt;br&gt;är fråga om aktier i ett avstämningsbolag, att låta staten registreras som&lt;br&gt;ägare av aktierna enligt bestämmelserna i aktiekontolagen (1989:827), om&lt;br&gt;det är ostridigt mellan parterna att det föreligger lösningsrätt eller&lt;br&gt;Prövningsnämnden för bankstödsfrågor har förklarat att sådan rätt&lt;br&gt;föreligger utan att samtidigt fastställa lösenbeloppet. Aktieägare har rätt&lt;br&gt;till skälig ränta på lösenbeloppet för tiden från det aktie överlåtits till&lt;br&gt;dess lösenbeloppet förfaller till betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt tillämpas 14 kap. 12 och 13 §§ aktiebolagslagen (1975:1385)&lt;br&gt;och 11 kap. 13 och 14 §§ bankaktiebolagslagen (1987:618). Därvid skall&lt;br&gt;för staten gälla vad som föreskrivs om moderbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsförvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Prövningsnämnden för bankstödsfrågor skall på begäran av&lt;br&gt;Bankstödsnämnden förordna god man att under viss tid, högst ett år,&lt;br&gt;överta förvaltningen av en sparbank, en föreningsbank eller ett hypo-&lt;br&gt;teksinstitut, om kreditinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor Prövningsnämnden&lt;br&gt;funnit inte vara oskäliga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte har fullgjort en förpliktelse som följer av avtal med Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden och som är av väsentlig betydelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte har en kapitalbas som uppgår till två procent av värdet av&lt;br&gt;institutets placeringar, allt beräknat enligt de för institutet gällande&lt;br&gt;reglerna om kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att få god man förordnad enligt första stycket 1 föreligger inte om&lt;br&gt;det efter Prövningsnämndens tidigare prövning har inträffat någon&lt;br&gt;omständighet som medför att de av Bankstödsnämnden föreslagna&lt;br&gt;avtalsvillkoren är oskäliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Den gode mannen övertar de befogenheter som tillkommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i en sparbank huvudmännen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i en föreningsbank föreningsmedlemmarna, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i ett hypoteksinstitut styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Den gode mannen skall i lämplig omfattning samråda med före-&lt;br&gt;trädare för dem vilkas befogenheter han enligt 14 § har övertagit samt&lt;br&gt;med kreditinstitutets borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § En god man skall ha den insikt och erfarenhet som uppdraget&lt;br&gt;kräver. Till god man får inte förordnas någon som står kreditinstitutet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nära eller är beroende av detta. Den som är anställd hos Bankstöds- Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;nämnden eller ledamot av dess styrelse får inte förordnas till god man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera gode män skall förordnas om det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;uppdragets omfattning och beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs, skall även ersättare förordnas för god man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om god man gäller även för ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gode mannen har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan&lt;br&gt;och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen bestäms av Prövnings-&lt;br&gt;nämnden för bankstödsfrågor och skall betalas av det institut som den&lt;br&gt;gode mannen förvaltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gode mannen skall entledigas, om han bedöms inte vara lämplig&lt;br&gt;eller av annan orsak bör skiljas från uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdering av tillgångar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om i en tvist enligt denna lag fråga uppkommer om värdet av&lt;br&gt;aktierna i ett bolag skall värdet bestämmas som om bolaget inte hade&lt;br&gt;omfattats av statens åtagande om stöd till kreditinstituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsnämndens sammansättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Prövningsnämnden för bankstödsfrågor består av tre ledamöter som&lt;br&gt;utses av regeringen. En av ledamöterna skall förordnas till ordförande&lt;br&gt;och en till vice ordförande. Dessa skall vara jurister och ha erfarenhet&lt;br&gt;som domare. Regeringen får utse högst två ersättare för ledamöterna i&lt;br&gt;nämnden. Förordnandena skall meddelas för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamot och ersättare i Prövningsnämnden skall vara svensk med-&lt;br&gt;borgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha&lt;br&gt;förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärd som endast avser beredande av mål eller avskrivning av mål får&lt;br&gt;utföras av en ledamot. Närmare bestämmelser om detta meddelas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet i Prövningsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Mål som avses i 6, 9, 10 och 13 §§ anhängiggörs skriftligen&lt;br&gt;genom ansökan. I övrigt gäller om förfarandet 3-5, 8, 11, 12, 14, 16-&lt;br&gt;26, 30-32, 38, 39 och 41-52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) om&lt;br&gt;inte annat föreskrivs i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Prövningsnämnden för bankstödsfrågor skall delge ansökningen&lt;br&gt;med motparten och förelägga denne att inkomma med yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Om en motpart, som inte delgetts ansökningen på annat sätt än&lt;br&gt;genom kungörelse enligt 16 § första stycket delgivningslagen (1970:428),&lt;br&gt;inte inkommer med yttrande skall Prövningsnämnden för bankstödsfrågor&lt;br&gt;förordna god man att bevaka dennes rätt i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förordnats till god man enligt första stycket har rätt till skälig Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som&lt;br&gt;uppdraget har krävt. Kostnaden skall stanna på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § I handläggningen skall ingå muntlig förhandling om Prövnings-&lt;br&gt;nämnden för bankstödsfrågor finner att det behövs eller part begär det&lt;br&gt;och muntlig förhandling inte är uppenbart obehövlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Prövningsnämnden för bankstödsfrågor får avgöra målet även om&lt;br&gt;part uteblir från muntlig förhandling eller inte inkommer med yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § I fråga om omröstning gäller 16 kap. rättegångsbalken i tillämpliga&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångskostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § I mål om prövning av villkor skall vardera parten svara för sina&lt;br&gt;rättegångskostnader om inte annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.&lt;br&gt;Om Prövningsnämnden för bankstödsfrågor jämkar föreslagna villkor&lt;br&gt;eller finner att villkoren är oskäliga får Prövningsnämnden förplikta&lt;br&gt;staten att helt eller delvis ersätta motparts rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om inlösen och i mål om tvångsförvaltning skall vardera parten&lt;br&gt;svara för sina rättegångskostnader om inte annat följer av 18 kap. 6 §&lt;br&gt;rättegångsbalken. Prövningsnämnden får dock förplikta staten att helt&lt;br&gt;eller delvis ersätta motparts rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om tolkning eller tillämpning av ett avtal gäller rättegångsbalkens&lt;br&gt;bestämmelser om rättegångskostnader i mål vari förlikning är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Avgöranden av Prövningsnämnden för bankstödsfrågor får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 6-26 §§ upphör att gälla vid utgången av år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8 § bankrörelselagen (1987:617) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skydda fordran får en bank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på offentlig auktion, en svensk eller utländsk börs eller en&lt;br&gt;auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller vid&lt;br&gt;exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller utgör säkerhet för&lt;br&gt;fordringen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det finns anledning att anta att banken annars skulle lida&lt;br&gt;avsevärd förlust, som betalning för fordran överta egendom som utgör&lt;br&gt;säkerhet för fordringen eller annan egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte egen aktie eller bevis om andel i eller tillskott&lt;br&gt;till föreningsbank. I fråga om sparbanks förvärv av bevis om tillskott till&lt;br&gt;garantifond eller grundfond i sparbanken gäller bestämmelserna i 5 kap.&lt;br&gt;7 § första stycket sparbankslagen (1987:619).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utbyte mot egendom som har köpts eller övertagits enligt första&lt;br&gt;stycket får en bank förvärva aktier i ett bolag, som bildats för förvaltning&lt;br&gt;av egendomen eller för fortsättande av en med denna driven verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har aktier förvärvats enligt första eller tredje stycket får banken, om&lt;br&gt;uppenbar fara föreligger för att banken annars lider förlust, förvärva&lt;br&gt;ytterligare aktier i samma bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har aktier förvärvats enligt första, tredje eller fjärde stycket får&lt;br&gt;banken, om aktiebolaget överlåter sina tillgångar på ett annat aktiebolag,&lt;br&gt;byta ut dessa aktier mot aktier i det andra aktiebolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den egendom som banken för-&lt;br&gt;värvat enligt denna paragraf skall&lt;br&gt;avyttras så snart det lämpligen kan&lt;br&gt;ske och senast när det kan äga rum&lt;br&gt;utan förlust för banken. Har egen-&lt;br&gt;domen inte avyttrats inom tre år&lt;br&gt;från förvärvet, krävs Finansinspek-&lt;br&gt;tionens tillstånd för fortsatt inne-&lt;br&gt;hav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den egendom som banken för-&lt;br&gt;värvat enligt denna paragraf skall&lt;br&gt;avyttras när det med hänsyn till&lt;br&gt;marknadsförhållandena lämpligen&lt;br&gt;kan ske. Egendomen skall dock&lt;br&gt;avyttras senast när det kan äga rum&lt;br&gt;utan förlust för banken. Banken&lt;br&gt;skall årligen till Finansinspektionen&lt;br&gt;avge en särskild redovisning av&lt;br&gt;egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1992:553.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § lagen (1992:1610) om kredit-&lt;br&gt;marknadsbolag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots bestämmelserna i 6 § får ett kreditmarknadsbolag för att skydda en&lt;br&gt;fordran dels på offentlig auktion eller på en svensk eller utländsk börs,&lt;br&gt;en auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller&lt;br&gt;vid exekutiv försäljning köpa aktier eller andelar som är utmätta eller&lt;br&gt;utgör säkerhet för fordringen, dels överta aktier eller andelar som&lt;br&gt;betalning för fordran, om det finns anledning att anta att bolaget annars&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle göra en avsevärd förlust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktier eller andelar som förvär-&lt;br&gt;vats enligt första stycket och som&lt;br&gt;medfört att någon gräns som anges&lt;br&gt;i 6 § överskridits, skall avyttras så&lt;br&gt;snart det är lämpligt och senast&lt;br&gt;när det kan ske utan förlust för&lt;br&gt;kreditmarknadsbolaget. Om egen-&lt;br&gt;domen inte har avyttrats inom tre&lt;br&gt;år från förvärvet, krävs Finans-&lt;br&gt;inspektionens tillstånd för fortsatt&lt;br&gt;innehav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett förvärv enligt första&lt;br&gt;stycket medfört att någon gräns&lt;br&gt;som anges i 6 § har överskridits,&lt;br&gt;skall överskjutande aktier eller&lt;br&gt;andelar avyttras när det med hän-&lt;br&gt;syn till marknadsförhållandena&lt;br&gt;lämpligen kan ske. Egendomen&lt;br&gt;skall dock avyttras senast när det&lt;br&gt;kan äga rum utan förlust för bola-&lt;br&gt;get. Kreditmarknadsbolaget skall&lt;br&gt;årligen till Finansinspektionen avge&lt;br&gt;en särskild redovisning av egen-&lt;br&gt;domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:245&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 maj 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, statsråden B. Westerberg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Lundgren&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om lagreglering av det statliga stödet till&lt;br&gt;banker och andra kreditinstitut, m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade den 18 december 1992 att staten skall garantera att&lt;br&gt;banker och vissa andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt&lt;br&gt;tid (prop. 1992/93:135, bet. 1992/93:NU16, rskr. 1992/93:155).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Finansdepartementets uppdrag utarbetade justitierådet Johan Munck&lt;br&gt;i början av år 1993 en promemoria med förslag till lagstiftning för att&lt;br&gt;möta vissa problem som kan uppstå med anledning av riksdagens beslut.&lt;br&gt;Promemorian, som har remissbehandlats, finns tillgänglig i lagstift-&lt;br&gt;ningsärendet (dnr 1708/93).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har också fått tillfälle att framföra synpunkter på&lt;br&gt;promemorian vid en hearing den 1 april 1993. Närvarande vid hearingen&lt;br&gt;var representanter för Finansinspektionen, Allmänna pensionsfonden,&lt;br&gt;första - tredje fondstyrelserna, Svenska Bankföreningen, Aktiebolaget&lt;br&gt;Svensk Exportkredit, Svenska Fondhandlareföreningen och Sveriges&lt;br&gt;Aktiesparares riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en skrivelse den 2 februari 1993 till Finansdepartementet har&lt;br&gt;Finansinspektionen begärt en översyn av reglerna i 2 kap. 8 § bank-&lt;br&gt;rörelselagen (1987:617) om bankers rätt att förvärva egendom för att&lt;br&gt;skydda fordran. En promemoria med utkast till proposition om ändrade&lt;br&gt;regler för innehav av egendom som en bank förvärvat för att skydda&lt;br&gt;fordran har utarbetats inom Finansdepartementet. Promemorian, som har&lt;br&gt;remissbehandlats, finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 698/93).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer i detta lagstiftningsärende att behandla de förslag som&lt;br&gt;lämnats i justitierådet Johan Muncks promemoria och i den av Finans-&lt;br&gt;departementet utarbetade promemorian med utkast till proposition om&lt;br&gt;ändrade regler för innehav av egendom som bank förvärvat för att skydda&lt;br&gt;fordran. Till protokollet i ärendet bör fogas dels en sammanfattning av&lt;br&gt;justitierådet Johan Muncks promemoria som bilaga 1, dels promemorians&lt;br&gt;lagförslag som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna som&lt;br&gt;bilaga 3, dels en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 4, dels&lt;br&gt;vid hearingen den 1 april 1993 förda minnesanteckningar som bilaga 5,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels Finansinspektionens skrivelse som bilaga 6, dels en sammanfattning Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;av Finansdepartementets promemoria som bilaga 7, dels promemorians&lt;br&gt;lagförslag som bilaga 8, dels en förteckning över remissinstanserna som&lt;br&gt;bilaga 9 och dels en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 15 april 1993 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över ett förslag till lag om prövning av villkor för statligt stöd till&lt;br&gt;kreditinstitut, m.m. Det till Lagrådet remitterade lagförslaget bör fogas&lt;br&gt;till protokollet i detta ärende som bilaga 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har den 28 april 1993 yttrat sig över lagförslaget. Lagrådets&lt;br&gt;yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter att i detta yttrande ha diskuterat bl.a. alternativ till den föreslagna&lt;br&gt;regleringen har Lagrådet sammanfattningsvis uttalat att Lagrådet inte vill&lt;br&gt;motsätta sig att förslaget läggs till grund för lagstiftning. En förutsättning&lt;br&gt;är dock att Lagrådets förslag och påpekanden rörande enskildheter i&lt;br&gt;lagförslaget beaktas. Jag återkommer i allmän- och specialmotiveringen&lt;br&gt;till dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter ytterligare överväganden ändrades det av Lagrådet granskade&lt;br&gt;förslaget såvitt avsåg prövningen av tvister som kan uppkomma i&lt;br&gt;anslutning till statens stöd till kreditinstituten. Enligt det nya förslaget&lt;br&gt;skall denna prövning ske av en särskilt inrättad prövningsinstans benämnd&lt;br&gt;Prövningsnämnden för bankstödsfrågor. Regeringen beslutade den 29&lt;br&gt;april 1993 att inhämta Lagrådets yttrande såvitt avsåg 18 - 26 §§ samt&lt;br&gt;ikraftträdandebestämmelsen i det nya lagförslaget. Detta till Lagrådet&lt;br&gt;remitterade lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga&lt;br&gt;13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har den 5 maj 1993 yttrat sig över de till Lagrådet remit-&lt;br&gt;terade delarna av lagförslaget. Lagrådets yttrande bör fogas till proto-&lt;br&gt;kollet som bilaga 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har uttalat att övervägande skäl talar för att den föreslagna&lt;br&gt;Prövningsnämnden motsvarar vad som avses med begreppet &amp;quot;oavhängig&lt;br&gt;och opartisk domstol”. I övrigt har Lagrådet tagit upp en fråga om&lt;br&gt;muntlig procedur till vilken jag återkommer i allmän- och special-&lt;br&gt;motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver har det gjorts vissa redaktionella ändringar i de remitterade&lt;br&gt;lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Vissa frågor med anledning av det statliga åtagandet&lt;br&gt;gentemot banker och andra kreditinstitut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom riksdagens beslut om åtgärder för att stärka det finansiella&lt;br&gt;systemet har slagits fast att staten skall garantera att banker och vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. I princip är Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;avsikten att samtliga förbindelser skall omfattas av detta åtagande.&lt;br&gt;Riskkapital i form av aktier och s.k. eviga förlagslån omfattas dock inte,&lt;br&gt;och inte heller förpliktelser som uppenbarligen inte är förenliga med sund&lt;br&gt;bankverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kreditinstitut som skall kunna erhålla statligt stöd är i första hand&lt;br&gt;banker med svensk oktroj och dessas dotterbolag. Vissa kreditinstitut med&lt;br&gt;statlig anknytning skall också omfattas av stödet. När det i det följande&lt;br&gt;talas om kreditinstitut avses, om inte annat framgår av sammanhanget,&lt;br&gt;endast sådana kreditinstitut som avses kunna erhålla statligt stöd enligt de&lt;br&gt;av riksdagen beslutade riktlinjerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens åtagande kan ta sig uttryck i bl.a. garantier som täcker framtida&lt;br&gt;kreditförluster och utebliven avkastning på vissa tillgångar, olika typer&lt;br&gt;av lån, garantier som skyddar värdet av nyemitterat kapital samt&lt;br&gt;aktiekapitaltillskott. Stödåtgärderna skall utformas på ett affärsmässigt&lt;br&gt;sätt och så att statens långsiktiga kostnader minimeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet härmed skall de institut som söker stöd underkastas en&lt;br&gt;noggrann granskning som skall ligga till grund för bedömningen av hur&lt;br&gt;ett eventuellt stöd skall utformas. Staten skall kunna ställa villkor för&lt;br&gt;stödet; exempelvis kan staten kräva att vissa tillgångar förs över till en&lt;br&gt;särskild enhet inom institutet eller till ett särskilt bolag. Den nya statliga&lt;br&gt;myndigheten Bankstödsnämnden skall ha insyn i sådana enheter eller&lt;br&gt;bolag och fortlöpande få rapporter om verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten kan också kräva att institutet förbinder sig att planera och&lt;br&gt;genomföra rationaliseringar och att rapportera detta arbete till staten.&lt;br&gt;Krav kan komma att ställas på nedsättning av aktiekapitalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att statens långsiktiga kostnader för stödet skall kunna minimeras&lt;br&gt;skall, i varje fall när det gäller livskraftiga institut som bara behöver&lt;br&gt;temporärt stöd, också olika slags återbetalningsvillkor kunna ställas upp.&lt;br&gt;För att inte återbetalningsvillkoren skall medföra att en skuld måste&lt;br&gt;redovisas för bolaget avses sådana villkor i allmänhet komma att riktas&lt;br&gt;inte mot bolaget som sådant utan mot dess aktieägare och göras be-&lt;br&gt;roende av att det finns disponibla vinstmedel. Som villkor för stöd kan&lt;br&gt;i enlighet härmed krav ställas på att det i kreditinstitutets bolagsordning&lt;br&gt;tas in ett förbehåll om återbetalning samt en regel om att bolagsord-&lt;br&gt;ningen i denna del inte får ändras utan medgivande av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När staten har skjutit till aktiekapital kan naturligtvis staten få tillbaka&lt;br&gt;sin insats helt eller delvis genom att sälja aktierna. Det är emellertid&lt;br&gt;avsett att staten också skall kunna gottgöra sig genom att kreditinstitutet&lt;br&gt;löser in statens aktier i samband med nedsättning av aktiekapitalet. Även&lt;br&gt;i sistnämnda fall behövs föreskrifter i bolagsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens åtagande har utomordentligt stor räckvidd. Som framgår av&lt;br&gt;promemorian kan åtskilliga problem komma att uppstå när den allmänna&lt;br&gt;utfästelse om garanti som staten har lämnat skall ta sig uttryck i&lt;br&gt;praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan nämligen inte bortses från att det beroende på omständig-&lt;br&gt;heterna kan tänkas uppstå fall då ett kreditinstitut eller dess ägare, med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänsyn till de principer om återbetalningsskyldighet och andra villkor för&lt;br&gt;stöd som har lagts fast genom statsmakternas beslut, kan tänkas finna det&lt;br&gt;med sina affärsintressen bäst förenligt att avstå från att ta emot statligt&lt;br&gt;stöd. Det skulle också kunna tänkas att en vägran att ta emot stöd på de&lt;br&gt;villkor som staten erbjuder används som påtryckningsmedel. Staten - som&lt;br&gt;garanterat inte bara att kreditinstituten skall kunna fullgöra sina förpliktel-&lt;br&gt;ser utan också att detta skall kunna ske i rätt tid - kan knappast låta ett&lt;br&gt;kreditinstitut som omfattas av det statliga åtagandet gå i konkurs. Det är&lt;br&gt;inte säkert att de sanktioner som i övrigt kan komma i fråga för fall då&lt;br&gt;kreditinstitutet t.ex. inte kan klara kapitalkraven - i sista hand åter-&lt;br&gt;kallelse av verksamhetstillståndet och i vissa fall likvidation - i prakti-&lt;br&gt;ken visar sig vara tillräckligt effektiva. Även om det naturligtvis är&lt;br&gt;osannolikt att saken kommer att ställas på sin spets, bör frågan om hur&lt;br&gt;dessa frågor skall hanteras diskuteras innan de eventuellt uppstår i ett&lt;br&gt;konkret fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändamålet med utfästelsen om statlig garanti till kreditinstituten är att&lt;br&gt;säkerställa stabiliteten i och förtroendet för betalningssystemet samt att&lt;br&gt;trygga kreditförsörjningen. När sådana intressen står på spel - och frågan&lt;br&gt;således inte gäller endast kreditinstitutens eller deras ägares affärsin-&lt;br&gt;tressen - är det enligt min mening uppenbart att kreditinstituten bör vara&lt;br&gt;skyldiga att ta emot erbjudet stöd från staten, och detta gäller också om&lt;br&gt;stödet är förenat med sådana villkor av olika slag som förutsatts i&lt;br&gt;riksdagsbeslutet. Det behövs då någon ordning som möjliggör prövning&lt;br&gt;av sådana villkor. I det följande föreslår jag därför lagbestämmelser som&lt;br&gt;innebär att en särskilt inrättad prövningsnämnd skall pröva om de&lt;br&gt;erbjudna villkoren är oskäliga. Vidare förordar jag att staten i vissa fall&lt;br&gt;skall ha möjlighet att lösa in aktierna i ett institut som är aktiebolag eller&lt;br&gt;bankaktiebolag och att tvångsförvalta andra typer av kreditinstitut. Också&lt;br&gt;i denna situation behövs en ordning för prövning av frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 Prövning av villkor för statligt stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Om ett kreditinstitut utan statligt stöd skulle vara på&lt;br&gt;obestånd, skyldigt att upprätta särskild balansräkning eller ur&lt;br&gt;stånd att uppfylla lagstadgat krav på kapitaltäckning, skall en&lt;br&gt;särskilt inrättad prövningsnämnd, Prövningsnämnden för bank-&lt;br&gt;stödsfrågor, på begäran av Bankstödsnämnden pröva ett förslag&lt;br&gt;till avtal om stöd mellan Bankstödsnämnden och kreditinstitutet.&lt;br&gt;Prövningsnämnden skall pröva om de av Bankstödsnämnden&lt;br&gt;föreslagna villkoren för stödet är oskäliga. Om Prövningsnämnden&lt;br&gt;finner att ett villkor är oskäligt, skall nämnden kunna jämka&lt;br&gt;villkoret. De i riksdagsbeslutet angivna principerna för stödet tas&lt;br&gt;in i lagens inledande paragrafer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I promemorian föreslås att en permanent&lt;br&gt;skiljenämnd inrättas för att tillgodose de behov av prövning som kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppkomma med anledning av statens stöd till banker och andra kredit- Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;institut. Skiljenämndens prövning skall kunna påkallas under förutsättning&lt;br&gt;att tre rekvisit är uppfyllda. För det första att Bankstödsnämnden finner&lt;br&gt;att statligt stöd bör utgå till ett kreditinstitut av hänsyn till intresset av&lt;br&gt;stabilitet i och förtroendet för betalningssystemet. För det andra att&lt;br&gt;kreditinstitutet utan statligt stöd skulle vara på obestånd eller skyldigt att&lt;br&gt;upprätta särskild balansräkning eller inte kunna uppfylla det lagstadgade&lt;br&gt;krav på kapitaltäckning som gäller för institutet. Slutligen att överens-&lt;br&gt;kommelse inte har kunnat träffas mellan Bankstödsnämnden och&lt;br&gt;kreditinstitutet eller, i förekommande fall, dess aktieägare om villkoren&lt;br&gt;för stödet. Skiljenämndens uppgift bör enligt promemorians förslag vara&lt;br&gt;att pröva om de av Bankstödsnämnden föreslagna villkoren är förenliga&lt;br&gt;med god affärssed och skäliga med hänsyn till omfattningen av det stöd&lt;br&gt;som nämnden på statens vägnar har erbjudit att lämna. Nämnden bör&lt;br&gt;däremot inte ha befogenhet att föreskriva andra villkor än de som&lt;br&gt;Bankstödsnämnden har erbjudit. I promemorian diskuteras också en&lt;br&gt;alternativ lösning som innebär att frågan om villkorens skälighet skall&lt;br&gt;prövas av en rådgivande opartisk nämnd. Promemorians förslag&lt;br&gt;innehåller inte några grundläggande bestämmelser om principerna för det&lt;br&gt;statliga stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har framfört synpunkten att&lt;br&gt;det strikta kassationsförfarande som föreslås i promemorian bör lättas&lt;br&gt;upp. Skiljenämnden borde tillåtas att försöka finna alternativa lösningar&lt;br&gt;på problemen. Ett antal remissinstanser har också kritiserat lokutionen&lt;br&gt;&amp;quot;god affärssed&amp;quot; eftersom man menar att någon affärssed inte kan ha&lt;br&gt;utvecklats på bankstödsområdet. Svenska Bankföreningen anser att den&lt;br&gt;föreslagna skiljenämnden även bör kunna pröva om ett kreditinstitut&lt;br&gt;verkligen har behov av stöd. Svenska Fondhandlareföreningen och&lt;br&gt;Konkurrensverket anser att skiljenämnden även skall väga in konkur-&lt;br&gt;rensaspekten vid bedömningen av villkorens skälighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: En förutsättning för att ett institut skall vara&lt;br&gt;skyldigt att ta emot statligt stöd bör vara att institutet är på obestånd eller&lt;br&gt;är skyldigt att upprätta s.k. kontrollbalansräkning eller inte uppfyller&lt;br&gt;gällande kapitaltäckningskrav. Villkoren för det statliga stödet bör enligt&lt;br&gt;min mening prövas av en för ändamålet särskilt inrättad prövningsnämnd,&lt;br&gt;Prövningsnämnden för bankstödsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som anförts i promemorian anser jag att en prövning&lt;br&gt;av ett avtalsförslag om statligt stöd bör kunna påkallas endast av&lt;br&gt;Bankstödsnämnden. Det är uppenbart att Bankstödsnämnden inte kommer&lt;br&gt;att inleda ett förfarande inför Prövningsnämnden om kreditinstitutet inte&lt;br&gt;är i behov av stöd. Det är också uppenbart att Bankstödsnämnden&lt;br&gt;kommer att avbryta förfarandet inför Prövningsnämnden om institutet&lt;br&gt;under prövningens gång finner en lösning som gör att det inte längre&lt;br&gt;föreligger ett behov av statligt stöd. Slutligen får det tas för givet att ett&lt;br&gt;förfarande inför Prövningsnämnden inte kommer att inledas om&lt;br&gt;Bankstödsnämnden och kreditinstitutet eller dess ägare är överens om&lt;br&gt;utformningen av stödavtalet. Med hänsyn härtill bör kriterierna för när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsnämnden skall ta upp och pröva villkoren för statligt stöd Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;kunna begränsas till att kreditinstitutet utan statligt stöd skulle vara på&lt;br&gt;obestånd, skyldigt att upprätta särskild balansräkning eller ur stånd att&lt;br&gt;uppfylla för institutet föreskrivet krav på kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden om stöd som är av principiell betydelse eller i övrigt är av&lt;br&gt;större vikt eller som avser garantier som skall utfärdas av Riksgälds-&lt;br&gt;kontoret skall regeringen godkänna avtalet eller principerna för detta (jfr&lt;br&gt;9 § förordningen (1993:215) om statligt stöd till banker och andra&lt;br&gt;kreditinstitut). Det är emellertid alltid Bankstödsnämnden som slutligen&lt;br&gt;ingår avtalet med kreditinstitutet och därmed alltid kommer att uppträda&lt;br&gt;som kreditinstitutets motpart vid en eventuell prövning av villkoren inför&lt;br&gt;Prövningsnämnden. I vissa fall - om villkoren riktas mot aktieägare (jfr&lt;br&gt;avsnitt 2.1.1) -kan enskilda aktieägare vara part vid sidan av eller i stället&lt;br&gt;för kreditinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan instämma i den av vissa remissinstanser framförda synpunkten&lt;br&gt;att något som kan betecknas god affärssed inte har kunnat utvecklas på&lt;br&gt;bankstödsområdet. Den fråga som skall prövas av Prövningsnämnden bör&lt;br&gt;vara huruvida det aktuella villkoret är oskäligt eller inte. Ledning för vad&lt;br&gt;som avses med detta utryck bör kunna sökas i annan lagstiftning där&lt;br&gt;denna lokution förekommer, t.ex. 36 § avtalslagen. Det måste dock&lt;br&gt;naturligtvis beaktas att några avtal som är direkt jämförliga med dem som&lt;br&gt;kan förväntas träffas mellan Bankstödsnämnden och stödbehövande&lt;br&gt;kreditinstitut inte har förekommit tidigare. Som anförts tidigare kan ingen&lt;br&gt;affärssed anses ha utbildats just på bankstödsområdet. Å andra sidan bör&lt;br&gt;viss ledning för vad som kan anses vara godtagbara avtalsvillkor kunna&lt;br&gt;finnas på angränsande områden, exempelvis avtal om företagsrekonstruk-&lt;br&gt;tioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiften att avväga konkurrensneutraliteten vid utformningen av&lt;br&gt;stödet bör endast ligga på Bankstödsnämnden. Prövningsnämnden skall&lt;br&gt;enbart pröva om uppställda villkor är oskäliga mot det aktuella institutet&lt;br&gt;eller dess ägare, inte om de är oskäliga mot andra institut på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot skall Prövningsnämnden vid sin prövning även beakta att det&lt;br&gt;i avtalet inte finns villkor som strider mot den associationsrättsliga s.k.&lt;br&gt;likhetsprincipen, t.ex. ett villkor som innebär en otillbörlig fördel för&lt;br&gt;aktieägare till nackdel för bolaget och annan aktieägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan förstå de remissinstanser som anser att det i promemorian&lt;br&gt;föreslagna kassationssystemet är för stelt. Därför föreslår jag att en&lt;br&gt;jämkningsmöjlighet för Prövningsnämnden införs. Eftersom förfarandet&lt;br&gt;i Prövningsnämnden är begränsat till att gälla frågan om villkorens&lt;br&gt;eventuella oskälighet innebär en sådan möjlighet inte att Prövningsnämn-&lt;br&gt;den kan förplikta staten att lämna stöd på de av Prövningsnämnden&lt;br&gt;jämkade villkoren. Bankstödsnämnden eller regeringen kan således välja&lt;br&gt;att inte ingå avtal på dessa villkor. Om så sker får nya förhandlingar tas&lt;br&gt;upp mellan Bankstödsnämnden och kreditinstitutet och eventuellt en&lt;br&gt;prövning av ett nytt avtalsförslag ske i Prövningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Prövningsnämnden finner att villkoren i ett avtalsförslag från&lt;br&gt;Bankstödsnämnden inte är oskäliga blir kreditinstitutet och/eller dess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktieägare i praktiken skyldiga att anta förslaget. Sker inte det skall Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;Bankstödsnämnden nämligen enligt mitt förslag kunna begära inlösen av&lt;br&gt;aktier i institutet resp, begära tvångsförvaltning av institutet. Jag&lt;br&gt;återkommer i det följande närmare till detta (avsnitt 2.1.3). I ett beslut&lt;br&gt;att villkoren i ett avtalsförslag inte är oskäliga skall Prövningsnämnden&lt;br&gt;därför även ange när Bankstödsnämnden tidigast får begära inlösen eller&lt;br&gt;tvångsförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande den 28 april 1993 anfört att lagen bör&lt;br&gt;innehålla de grundläggande bestämmelserna angående ändamålet med och&lt;br&gt;förutsättningarna för stödåtgärder samt vad dessa kan innebära. Skälet är&lt;br&gt;att bestämmelserna har betydelse för den prövning som skall göras i&lt;br&gt;enskilda fall. Jag delar denna uppfattning och föreslår därför att&lt;br&gt;huvuddragen av de statliga stödåtgärderna enligt riksdagens beslut anges&lt;br&gt;i lagens inledande bestämmelser. I huvudsak motsvarande bestämmelser&lt;br&gt;finns för närvarande i förordningen (1993:215) om statligt stöd till banker&lt;br&gt;och andra kreditinstitut. Jag kommer emellertid i samband med att lagen&lt;br&gt;träder i kraft föreslå regeringen att denna förordning skall ersättas av en&lt;br&gt;ny förordning om Bankstödsnämnden som inte innehåller några sådana&lt;br&gt;bestämmelser. Den nya förordningen skall träda i kraft samtidigt med den&lt;br&gt;nu föreslagna lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att de nu nämnda bestämmelserna införs i lagen föreslår jag&lt;br&gt;att den får beteckningen lag om statligt stöd till banker och andra&lt;br&gt;kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.3 Inlösen och tvångsförvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Staten skall ha rätt att lösa in aktierna i ett kredit-&lt;br&gt;institut som är aktiebolag eller bankaktiebolag, om institutet eller&lt;br&gt;dess ägare inte antagit ett avtalsförslag som har prövats av Pröv-&lt;br&gt;ningsnämnden för bankstödsfrågor. Förutsättningen är att Pröv-&lt;br&gt;ningsnämnden vid sin prövning har funnit att villkoren i av-&lt;br&gt;talsförslaget inte är oskäliga och att inte nya omständigheter leder&lt;br&gt;till en annan bedömning. Rätt till inlösen skall också föreligga om&lt;br&gt;institutet eller dess ägare underlåter att följa ett ingånget avtal&lt;br&gt;med Bankstödsnämnden och om institutets kapitaltäckningsgrad&lt;br&gt;understiger två procent. Om institutet är en sparbank, förenings-&lt;br&gt;bank eller ett hypoteksinstitut skall under samma förutsättningar&lt;br&gt;efter begäran av Bankstödsnämnden god man förordnas att under&lt;br&gt;högst ett år överta förvaltningen av institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag&lt;br&gt;(se promemorian s. 13 f). I promemorian har föreslagits att sedan en&lt;br&gt;prövning av villkoren skett och dessa befunnits inte vara oskäliga skall&lt;br&gt;ett institut eller dess ägare kunna föreläggas att anta avtalsförslaget.&lt;br&gt;Promemorians förslag innehåller inte något om att det i ett mål om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 199H92. 1 saml. Nr 245&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inlösen eller tvångsförvaltning skall kunna prövas om nya omständigheter Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;har medfört att avtalsförslaget har blivit oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund har ställt sig bakom att det finns ett behov för staten att kunna&lt;br&gt;tillgripa inlösen eller tvångsförvaltning i de situationer som angetts i&lt;br&gt;promemorian. Några remissinstanser har föreslagit att tvångsförvaltning&lt;br&gt;skall kunna tillämpas även för institut som är aktiebolag eller bank-&lt;br&gt;aktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Även om Prövningsnämnden funnit att&lt;br&gt;villkoren i ett avtalsförslag av Bankstödsnämnden inte är oskäliga kan det&lt;br&gt;förekomma att ett institut eller dess ägare inte accepterar avtalet. När det&lt;br&gt;inte går att nå en lösning i samförstånd måste det finnas en ändamålsenlig&lt;br&gt;påföljd. I promemorian har föreslagits att i det fall avtalet inte accepteras&lt;br&gt;skall inlösen eller tvångsförvaltning kunna komma i fråga. Detta är&lt;br&gt;naturligtvis åtgärder som så långt som möjligt bör undvikas, men som i&lt;br&gt;vissa fall kan bli nödvändiga därför att det inte finns någon arman utväg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande den 28 april 1993 tagit upp den situationen&lt;br&gt;att nya omständigheter inträffar sedan villkoren prövats. Lagrådet&lt;br&gt;konstaterar därvid att frågan om villkorens bristande skälighet inte kan&lt;br&gt;prövas på nytt vid ansökan om inlösen eller tvångsförvaltning trots att&lt;br&gt;nya omständigheter har tillkommit. Med anledning härav föreslår&lt;br&gt;Lagrådet att det införs en mer vidsträckt prövningsrätt. Jag delar denna&lt;br&gt;uppfattning och föreslår därför att Prövningsnämnden skall kunna beakta&lt;br&gt;nya omständigheter som tillkommit efter den tidigare prövningen av&lt;br&gt;villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns även andra situationer där inlösen eller tvångsförvaltning kan&lt;br&gt;vara nödvändig för att kunna hantera situationen. En sådan situation är&lt;br&gt;att ett kreditinstitut eller dess ägare underlåter att fullgöra villkor som&lt;br&gt;gäller för statligt stöd i ett avtal med Bankstödsnämnden. Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden kan i och för sig i denna situation på statens vägnar i vanlig&lt;br&gt;ordning väcka en fullgörelsetalan vid allmän domstol. Detta kan&lt;br&gt;emellertid i vissa fall vara föga ändamålsenligt, t.ex. om det gäller&lt;br&gt;förpliktelser för aktieägarna att rösta på visst sätt vid bolagsstämman&lt;br&gt;eller om ett institut åtagit sig vissa organisationsåtgärder för rationalise-&lt;br&gt;ring men bolagsstämman underlåter att fatta de nödvändiga besluten. En&lt;br&gt;fullgörelsedom blir i dessa situationer ett föga meningsfullt medel att få&lt;br&gt;åtgärden genomförd. Även i denna situation är det nödvändigt att staten&lt;br&gt;har en möjlighet till inlösen eller tvångsförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan situation när inlösen eller tvångsförvaltning är motiverad är&lt;br&gt;när ett institut hamnat i en verklig katastrofsituation som kräver ett&lt;br&gt;mycket snabbt ingripande. I den amerikanska lagstiftningen, som något&lt;br&gt;berörts i prop. 1992/93:135 (s. 13), betraktas en bank som en &amp;quot;critically&lt;br&gt;undercapitalized institution&amp;quot; om dess kapitalbas inte överstiger två&lt;br&gt;procent av kapitalkravet. Den ansvariga myndigheten - Federal Deposit&lt;br&gt;Insurance Corporation (FDIC) - har då en principiell skyldighet att inom&lt;br&gt;90 dagar överta banken. Med hänsyn till att principerna om kapitalkrav&lt;br&gt;för banker är internationellt vedertagna bör även i Sverige införas en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjlighet till inlösen eller tvångsförvaltning om kapitaltäckningsgraden Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;i ett institut går ned under två procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang något beröra frågan, om en reglering som&lt;br&gt;tillåter inlösen eller tvångsförvaltning efter de kriterier jag nu angett står&lt;br&gt;i överensstämmelse med de internationella förpliktelser som Sverige&lt;br&gt;åtagit sig. Det finns därvid anledning att uppmärksamma 1952 års&lt;br&gt;tilläggsprotokoll till Europakonventionen. I detta protokoll, artikel 1,&lt;br&gt;föreskrivs att envar fysisk eller juridisk persons egendom skall lämnas&lt;br&gt;okränkt och att ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas&lt;br&gt;intresse och under förutsättningar som anges i lag och av folkrättens&lt;br&gt;allmänna grundsatser. Dessa bestämmelser inskränker inte en stats rätt&lt;br&gt;att genomföra sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för att&lt;br&gt;reglera nyttjandet av viss egendom i överensstämmelse med det&lt;br&gt;allmännas intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin praxis har Europadomstolen ställt upp ett krav på balans mellan&lt;br&gt;allmänna och enskilda intressen. För att ett ingrepp i den enskilda&lt;br&gt;äganderätten skall vara godtagbart räcker det inte med att det är&lt;br&gt;betydelsefulla allmänna intressen som tillgodoses, utan det måste göras&lt;br&gt;en avvägning av vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar. Detta&lt;br&gt;proportionalitetsresonemang är tillämpligt inte bara när den enskilde&lt;br&gt;berövas sin egendom utan också vid inskränkningar i egendomens&lt;br&gt;användning, såsom vid tvångsförvaltning (jfr Danelius, Mänskliga&lt;br&gt;rättigheter, 4:e uppl. s. 249 och 253).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningssystemets stabilitet och en sund utveckling av bankverksam-&lt;br&gt;heten är så framträdande intressen att de motiverar långtgående ingrepp&lt;br&gt;i äganderätten. Man kan därför utgå från att en lagstiftning som&lt;br&gt;möjliggör inlösen eller tvångsförvaltning under de förutsättningar som jag&lt;br&gt;föreslagit här, skulle vara förenlig med Europakonventionens tilläggs-&lt;br&gt;protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, däribland Svenska Bankföreningen, har ansett&lt;br&gt;att det bör övervägas om inte tvångsförvaltning, som en mindre&lt;br&gt;ingripande åtgärd, bör kunna komma i fråga även för institut som är&lt;br&gt;aktiebolag eller bankaktiebolag. Bankföreningen menar att genom en&lt;br&gt;tvångsförvaltning skulle ett rekonstruktionsförfarande av ett institut kunna&lt;br&gt;underlättas. Bankföreningen har även ifrågasatt om staten måste överta&lt;br&gt;ett institut för att detta skall kunna avvecklas i ordnade former utan en&lt;br&gt;konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar den uppfattning som framförts i promemorian, att inlösen är&lt;br&gt;den mest ändamålsenliga vägen när det är fråga om ett institut som är&lt;br&gt;aktiebolag eller bankaktiebolag. Jag kan inte dela Bankföreningens&lt;br&gt;uppfattning att en tvångsförvaltning kan underlätta en rekonstruktion. I&lt;br&gt;de fall där förutsättningarna är uppfyllda för ett inlösenförfarande kan&lt;br&gt;man med stor säkerhet sluta sig till att det inte föreligger något intresse&lt;br&gt;från ägarna att delta i en rekonstruktion av institutet. Jag är således av&lt;br&gt;den uppfattningen att det i fråga om institut som är aktiebolag eller&lt;br&gt;bankaktiebolag saknas skäl för att även tvångsförvaltning skall kunna&lt;br&gt;komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.4 Reglerna vid inlösen och tvångsförvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Reglerna vid inlösen bör i huvudsak utformas på&lt;br&gt;samma sätt som vid inlösen av minoritetsaktier i aktiebolag och&lt;br&gt;bankaktiebolag. Lösenbeloppet skall bestämmas så att det motsva-&lt;br&gt;rar aktiens verkliga värde vid tidpunkten för statens begäran hos&lt;br&gt;Prövningsnämnden om inlösen eller prövning av lösenbeloppets&lt;br&gt;storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag&lt;br&gt;(promemorian s. 17 f). Promemorian innehåller inget förslag till&lt;br&gt;bestämmelse om efter vilka grunder ersättningen vid inlösen skall&lt;br&gt;bestämmas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig över reglerna&lt;br&gt;vid inlösen har inte haft något att erinra mot att dessa utformas i överens-&lt;br&gt;stämmelse med reglerna om inlösen av minoritetsaktier i aktiebolag och&lt;br&gt;bankaktiebolag. Justitiekanslem, Svea hovrätt och Juridiska fakul-&lt;br&gt;tetsstyrelsen vid Uppsala Universitet har framfört att, mot bakgrund av&lt;br&gt;innehållet i 2 kap. 18 § regeringsformen, grunderna för beräkningen av&lt;br&gt;ersättningen vid inlösen bör anges i lagen. Ett par remissinstanser har&lt;br&gt;efterlyst regler som motsvarar aktiebolagslagens bestämmelser om&lt;br&gt;räntekompensation för det fall överlåtelse av aktie sker innan ersättnings-&lt;br&gt;beloppet utgår och om förordnande av god man att bevaka frånvarande&lt;br&gt;aktieägares rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I regeringsformen 2 kap. 18 § föreskrivs att&lt;br&gt;varje medborgare vilkens egendom tas i anspråk genom expropriation&lt;br&gt;eller annat sådant förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning enligt&lt;br&gt;grunder som bestäms i lag. Denna regel i regeringsformen är en av de&lt;br&gt;bestämmelser som avser att garantera den enskildes rättsställning i&lt;br&gt;förhållande till det allmänna. En rätt för staten att inlösa aktierna i ett&lt;br&gt;institut innebär otvetydigt en föreskrift om egendomsavhändelse från&lt;br&gt;enskilda till det allmänna som är ett sådant förfogande att bestämmelsen&lt;br&gt;i 2 kap. 18 § regeringsformen är tillämplig. Jag delar därför den&lt;br&gt;synpunkt som framförts av några av remissinstanserna att grunderna för&lt;br&gt;beräkningen av lösenbeloppet vid inlösen måste anges i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att i lagen exakt ange hur en aktie i materiellt hänseende&lt;br&gt;skall värderas. Regeln måste ge tillämparen ett visst spelrum. Grunder&lt;br&gt;för värderingen bör emellertid kunna anges i lagen. Detta är också enligt&lt;br&gt;min mening tillfyllest för att uppfylla de krav som ställs i regerings-&lt;br&gt;formen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande regler i aktiebolagslagen om inlösen av minoritetsaktier&lt;br&gt;saknar regler för beräkning av lösenbeloppet. Emellertid angavs i den&lt;br&gt;tidigare aktiebolagslagen från 1944 att lösenbeloppet skulle bestämmas&lt;br&gt;så att det motsvarade aktiens verkliga värde. Att denna bestämmelse inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behölls i den nuvarande aktiebolagslagen motiverades med att regeln var Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;självklar och skulle komma att gälla under alla förhållanden. I nuvarande&lt;br&gt;praxis torde också aktiens verkliga värde utgöra grund för beräkningen&lt;br&gt;av lösenbeloppet. Med hänsyn till att de regler och den praxis som&lt;br&gt;utvecklats i fråga om inlösen av minoritetsaktier bör vara vägledande&lt;br&gt;även vid ett inlösenförfarande av ett kreditinstitut bör aktiens verkliga&lt;br&gt;värde anges som grund för bestämmandet av lösenbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen bör även anges värderingstidpunkten. Aktiebolagslagen&lt;br&gt;innehåller inte heller i detta avseendet någon bestämmelse. I praxis synes&lt;br&gt;emellertid vanligtvis tidpunkten för begäran om inlösen tillämpas. Visst&lt;br&gt;stöd för denna praxis återfinns även i förarbetena till aktiebolagslagen.&lt;br&gt;Den praxis som utvecklats för inlösen av minoritetsaktier bör även här&lt;br&gt;vara vägledande. Värderingstidpunkten bör därför i lagregeln anges till&lt;br&gt;tiden för Bankstödsnämndens begäran hos Prövningsnämnden om inlösen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande den 28 april 1993 påpekat att den värde-&lt;br&gt;ringstidpunkt som angetts tar sikte på fall då frågan om huruvida rätt till&lt;br&gt;inlösen föreligger är tvistig, medan det saknas bestämmelse om vilken&lt;br&gt;eller vilka värderingstidpunkter som skall gälla för det fall att parterna&lt;br&gt;är ense om att förutsättningarna för inlösen är för handen. Enligt&lt;br&gt;Lagrådets mening bör en komplettering komma till stånd i detta hänseen-&lt;br&gt;de. Jag godtar Lagrådets uppfattning och återkommer i specialmotive-&lt;br&gt;ringen till hur bestämmelsen bör utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett par remissinstanser påpekat innehåller promemorians lagförslag&lt;br&gt;ingen regel om räntekompensation för det fall överlåtelse av aktie skett&lt;br&gt;innan lösenbeloppet förfallit till betalning eller bestämmelse om förordna-&lt;br&gt;de av god man att bevaka frånvarande aktieägares rätt. Jag delar&lt;br&gt;remissinstansernas synpunkt att förslaget bör kompletteras i dessa&lt;br&gt;avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För institut som inte är aktiebolag eller bankaktiebolag kan i stället för&lt;br&gt;inlösen tvångsförvaltning komma i fråga. Om förutsättningarna för&lt;br&gt;tvångsförvaltning är uppfyllda, skall en person med den särskilda insikt&lt;br&gt;och erfarenhet som uppdraget kräver utses att som god man handha&lt;br&gt;förvaltningen av institutet. Den gode mannen behöver emellertid enligt&lt;br&gt;min uppfattning inte alltid - som föreslagits i promemorian - vara&lt;br&gt;lagfaren. Flera gode män bör kunna utses om det med hänsyn till&lt;br&gt;uppdragets omfattning och beskaffenhet är behövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande den 28 april 1993 påpekat att lagråds-&lt;br&gt;remissens lagförslag saknar bestämmelser om ersättning till den gode&lt;br&gt;mannen och om vem eller vilka som skall svara för ersättningen. Dessa&lt;br&gt;frågor bör enligt Lagrådets mening övervägas. Jag delar Lagrådets&lt;br&gt;uppfattning, och jag kommer i specialmotiveringen att återkomma till hur&lt;br&gt;bestämmelserna bör kompletteras i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.5 Prövningen av tvister som kan uppkomma på grund av statens Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;stöd till kreditinstitut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Prövningen av att villkoren i ett förslag till avtal om&lt;br&gt;statligt stöd inte är oskäliga skall göras av en särskilt inrättad&lt;br&gt;nämnd, Prövningsnämnden för bankstödsfrågor. Tvist om inlösen&lt;br&gt;och inlösenbeloppets storlek eller om tvångsförvaltning skall också&lt;br&gt;prövas av Prövningsnämnden. Vid prövningen i nämnden skall i&lt;br&gt;huvudsak förfarandereglema i förvaltningsprocesslagen tillämpas.&lt;br&gt;Nämnden skall bestå av tre ledamöter och dess avgöranden skall&lt;br&gt;inte kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I promemorian har föreslagits att en permanent&lt;br&gt;skiljenämnd inrättas för att tillgodose de behov av prövning som kan&lt;br&gt;uppkomma med anledning av statens stöd till banker och andra kredit-&lt;br&gt;institut. I promemorian diskuteras en alternativ lösning enligt vilken&lt;br&gt;prövningen av villkoren skall ske i en rådgivande opartisk nämnd och&lt;br&gt;frågor om inlösen och tvångsförvaltning prövas av Svea hovrätt i särskild&lt;br&gt;sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Riksbanken, Svenska Bankföreningen och de&lt;br&gt;remissinstanser som företräder näringslivet har förordat att en permanent&lt;br&gt;skiljenämnd inrättas. Domstolarna, Justitiekanslem och Finansinspek-&lt;br&gt;tionen har förordat den i promemorian diskuterade domstolslösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det är angeläget att villkoren för det statliga&lt;br&gt;stödet skall kunna bli föremål för en opartisk prövning. Enligt min&lt;br&gt;mening är det inte tillräckligt med en ordning som innebär att parterna&lt;br&gt;skall kunna hänskjuta frågan till en sådan rådgivande nämnd som&lt;br&gt;diskuteras i promemorians avsnitt 6. Jag anser att villkoren för det&lt;br&gt;statliga stödet bör kunna prövas av ett organ som uppfyller de krav på&lt;br&gt;opartiskhet och oberoende som ställs på en domstol. När det gäller frågor&lt;br&gt;om inlösen och tvångsförvaltning råder det ingen tvekan om att denna&lt;br&gt;prövning måste ske i en sådan ordning. Enligt min mening är det en stor&lt;br&gt;fördel om de aktuella frågorna kan prövas av ett och samma organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av en tvist som kan uppkomma med anledning av&lt;br&gt;statligt stöd till ett kreditinstitut är det främst två krav som måste ställas&lt;br&gt;på förfarandet. Prövningsförfarandet måste vara snabbt och flexibelt, och&lt;br&gt;den instans som prövar tvisten måste besitta en hög kompetens med&lt;br&gt;särskild sakkunskap på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslogs att en permanent skiljenämnd skulle inrättas&lt;br&gt;för att tillgodose de behov av prövning som kan uppkomma. Denna&lt;br&gt;nämnd skulle bestå av en ordförande och två andra ledamöter samt&lt;br&gt;ersättare för ledamöterna. Regeringen skulle förordna ledamöter och&lt;br&gt;ersättare i skiljenämnden. Ordföranden och ersättare för ordföranden&lt;br&gt;skulle vara eller ha varit ordinarie domare. Av övriga ledamöter skulle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en jämte ersättare för denne utses efter förslag av Justitiekanslem och Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;den andre jämte ersättare utses efter förslag av Svenska Bankföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens avgörande skulle inte få överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har anfört att det är viktigt att den föreslagna&lt;br&gt;nämnden inte förväxlas med en vanlig skiljenämnd. Det kan, särskilt i&lt;br&gt;internationella sammanhang, skapa begreppsförvirring om benämningen&lt;br&gt;skiljenämnd används. Riksbanken har förslagit beteckningen Prövnings-&lt;br&gt;nämnden för bankstödsfrågor. Ett antal remissinstanser, bl.a. Riksbanken&lt;br&gt;och Svenska Bankföreningen, har även framfört den synpunkten att det&lt;br&gt;klart skall markeras att det inte är fråga om något partssammansatt organ&lt;br&gt;och att nomineringsrätten för Justitiekanslem och Svenska Bankföre-&lt;br&gt;ningen därför bör tas bort. Svea hovrätt och Svenska Bankföreningen har&lt;br&gt;föreslagit att nämnden skall bestå av fem ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag håller med om att det organ som skall pröva frågor enligt den&lt;br&gt;föreslagna lagen bör utformas så att det klart framgår att det uppfyller&lt;br&gt;kraven för en opartisk och oberoende domstolsprövning och de krav som&lt;br&gt;Europakonventionen ställer. I artikel 6 i konventionen föreskrivs att den&lt;br&gt;enskilde skall vara berättigad till domstolsprövning när det gäller&lt;br&gt;prövning av hans civila rättigheter och skyldigheter och det synes enligt&lt;br&gt;Europadomstolens praxis inte råda någon tvekan om att de förpliktelser&lt;br&gt;som det kan bli fråga om här faller under denna bestämmelse. I den först&lt;br&gt;avlämnade lagrådsremissen föreslogs att Svea hovrätt i särskild sam-&lt;br&gt;mansättning skulle pröva dessa frågor. Hovrätten skulle bestå av tre&lt;br&gt;lagfarna domare och två särskilda ledamöter. Efter ytterligare övervägan-&lt;br&gt;den har jag emellertid funnit att den typ av mål som skall prövas enligt&lt;br&gt;förslaget kräver att alla ledamöter har särskild sakkunskap. Därmed&lt;br&gt;skulle en prövning i hovrätten bli onaturlig eftersom man helt skulle&lt;br&gt;avvika från sammansättningsreglema i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser därför att den bästa lösningen är att inrätta en särskild&lt;br&gt;prövningsinstans som skall uppfylla de krav som ställs på en domstol.&lt;br&gt;Jag ansluter mig till Riksbankens förslag att denna instans bör kallas&lt;br&gt;Prövningsnämnden för bankstödsfrågor. Den bör bestå av tre ledamöter&lt;br&gt;och dess avgöranden bör inte kunna överklagas. Regeringen bör enligt&lt;br&gt;min mening utse samtliga ledamöter och ersättare utan att någon&lt;br&gt;sammanslutning eller något organ ges rätt att nominera kandidater.&lt;br&gt;Ledamöterna skall besitta en hög kompetens med särskild sakkunskap på&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förfarandereglema för Prövningsnämnden utformas med utgångs-&lt;br&gt;punkt i förvaltningsprocesslagen (1971:291) kan kraven på snabbhet och&lt;br&gt;flexibilitet tillgodoses. Det innebär att Prövningsnämnden kan anpassa&lt;br&gt;handläggningen efter vad det enskilda målet kräver. Det är enligt min&lt;br&gt;mening också en stor fördel om man i fråga om förfarandet kan knyta an&lt;br&gt;till ett befintligt regelsystem. Ett fåtal särregler krävs dock. Eftersom&lt;br&gt;Prövningsnämnden blir första och enda instans bör, inte minst med&lt;br&gt;hänsyn till Europakonventionens krav, muntlig förhandling ingå i&lt;br&gt;handläggningen. En uttrycklig regel om detta bör tas in i lagen.&lt;br&gt;Lagrådet har i sitt yttrande den 5 maj 1993 anfört att det är tveksamt om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den valda formuleringen i tillräcklig grad sätter dens intressen i Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;förgrunden som önskar ett muntligt förfarande. Jag återkommer till detta&lt;br&gt;i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fråga om rättegångskostnader krävs särskilda regler. Jag&lt;br&gt;kommenterar dessa närmare i specialmotiveringen. I övrigt kan i fråga&lt;br&gt;om förfarandet i Prövningsnämnden hänvisas till förvaltningsprocess-&lt;br&gt;lagens regler om måls anhängiggörande, handläggning, bevisning och&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Ändringar i bankrörelselagen och lagen om&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 Nuvarande regler om förvärv av egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankernas verksamhet är i gällande lagstiftning förenad med restriktioner&lt;br&gt;i fråga om hur bankrörelsen skall bedrivas. Den egendom som en bank&lt;br&gt;får förvärva och driva handel med räknas upp i lagen. En bank är i&lt;br&gt;princip förbjuden att förvärva fast egendom som placeringstillgång och&lt;br&gt;får endast i begränsad utsträckning förvärva aktier och andelar i företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvärv av fast egendom, tomträtt och bostadsrätt får i huvudsak&lt;br&gt;endast ske för att erhålla lokaler för bankens verksamhet eller bostad åt&lt;br&gt;någon som är anställd i banken, 2 kap. 4 § bankrörelselagen (1987:617,&lt;br&gt;BRL). Aktier och andelar i företag får efter regeringens eller Finans-&lt;br&gt;inpektionens tillstånd förvärvas i försäkringsbolag eller i företag vars&lt;br&gt;ändamål kan antas vara till nytta för banken eller det allmänna, s.k.&lt;br&gt;organisationsförvärv, 2 kap. 6 och 6 a §§ BRL. Därutöver får en bank&lt;br&gt;förvärva aktier till ett värde inte överstigande 30 procent av kapital-&lt;br&gt;basen, 2 kap. 15 a § BRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skäl för denna restriktiva inställning har beträffande fastigheter&lt;br&gt;bl.a. angetts att sådana förvärv till sin karaktär är mindre likvida&lt;br&gt;placeringar och därför ligger tämligen långt ifrån en banks i huvudsak&lt;br&gt;kortfristiga verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från de nu redovisade reglerna finns i 2 kap. 8 § BRL undan-&lt;br&gt;tagsbestämmelser som medger en bank att under vissa förutsättningar&lt;br&gt;överta egendom som banken enligt huvudreglerna annars är förbjuden att&lt;br&gt;förvärva. Enligt denna paragraf får en bank för att skydda sin fordran&lt;br&gt;dels köpa egendom som är utmätt eller utgör säkerhet för fordringen,&lt;br&gt;dels, om det föreligger risk för avsevärd förlust, överta viss egendom&lt;br&gt;som betalning för fordran. För att göra det möjligt att överlåta förvalt-&lt;br&gt;ningen av den egendom som banken övertagit eller att i ett bolag fortsätta&lt;br&gt;driften med egendomen, får banken enligt tredje stycket förvärva aktier&lt;br&gt;i ett bolag som bildats för detta ändamål. En bank får vidare enligt&lt;br&gt;bestämmelsen i utbyte mot aktie i ett sådant bolag som överlåter sina&lt;br&gt;tillgångar till ett annat aktiebolag förvärva aktier i det bolag som&lt;br&gt;övertagit egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendom som en bank förvärvat för att skydda fordran skall enligt&lt;br&gt;paragrafens sjätte stycke avyttras, så snart det lämpligen kan ske och&lt;br&gt;senast när det kan äga rum utan förlust för banken. En avyttring av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendomen skall ske inom tre år, om inte Finansinspektionen medger att Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;egendomen innehas under längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande huvudregeln om att egendomen skall avyttras &amp;quot;så snart&lt;br&gt;det lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum utan förlust för&lt;br&gt;banken&amp;quot; infördes genom 1933 års banklagstiftning. Denna reglering&lt;br&gt;innebar en skärpning av tidigare bestämmelse som endast hade föreskrivit&lt;br&gt;att egendomen skulle avyttras så snart det kunde ske till belopp som&lt;br&gt;täckte bankens fordring. Den ändrade lydelsen motiverades med att&lt;br&gt;förvärvsbestämmelsen var en undantagsregel som förutsatte att egen-&lt;br&gt;domen inte omedelbart kunde försäljas till normalt pris, beroende på&lt;br&gt;tillfällig frånvaro av köpare. Ett uppskov med realisationen av egen-&lt;br&gt;domen borde därför inte göras längre än att man kunde erhålla ett rimligt&lt;br&gt;försäljningspris. Den tidigare formuleringen menade man kunde ge stöd&lt;br&gt;för ett alltför långt innehav för det fall att exempelvis säkerhetens värde&lt;br&gt;under en högkonjuktur överskattats och egendomen aldrig eller endast i&lt;br&gt;händelse av extremt gynsamma förhållande kunde stiga i värde till ett&lt;br&gt;belopp motsvarande bankens fordring (prop. 1933:167 s.37 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att den nuvarande bankrörelselagen infördes komplet-&lt;br&gt;terades huvudregeln med att egendomen skulle avyttras inom tre år.&lt;br&gt;Denna bestämmelse motiverades med att de överväganden som låg&lt;br&gt;bakom 1933 års banklagstiftning alltjämt var giltiga och att även den be-&lt;br&gt;stämmelsen kunde kritiseras för att den kunde åberopas för ett alltför&lt;br&gt;långt uppskov med avyttrandet av egendomen. Bestämmelsen borde&lt;br&gt;därför kompletteras med en maximal tidsgräns för innehavet. Om ett&lt;br&gt;engagemang som föranlett banken att överta viss egendom fick dra ut på&lt;br&gt;tiden fanns det risk för att engagemanget förstorades, bl.a. genom&lt;br&gt;kreditgivning eller större kapitalinvesteringar, som kunde medföra att det&lt;br&gt;blev svårare för banken att avveckla sitt engagemang (se prop.&lt;br&gt;1986/87:12, Band 1, s. 226 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I finansbolagslagen (1988:606) och i kreditaktiebolagslagen (1963:76)&lt;br&gt;finns inte några regler som begränsar sådana bolags förvärv av fas-&lt;br&gt;tigheter och s.k. placeringsaktier. I kreditaktiebolagen förekommer det&lt;br&gt;emellertid regelmässigt att det i bolagsordning intagits en bestämmelse&lt;br&gt;som begränsar bolagets möjlighet att förvärva aktier, dock med undantag&lt;br&gt;för fall motsvarande vad som anges i 2 kap. 8 § BRL. Vidare gäller&lt;br&gt;BRL:s regler för sådana finansbolag och kreditaktiebolag som ingår i en&lt;br&gt;bankkoncem (1 kap. 11 § BRL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag (KMBL) ges enhetliga&lt;br&gt;regler för sådana kreditinstitut som idag regleras i kreditaktiebolagslagen&lt;br&gt;och finansbolagslagen. Lagen träder i kraft den dag regeringen be-&lt;br&gt;stämmer. Avsikten är att lagen skall träda i kraft samtidigt som EES-&lt;br&gt;avtalet. För kreditmarknadsbolag får organisationsförvärv av aktier och&lt;br&gt;andelar i företag endast ske efter tillstånd av Finansinspektionen, 3 kap.&lt;br&gt;5 § KMBL. Därutöver får ett kreditmarknadsbolag förvärva aktier till ett&lt;br&gt;värde inte överstigande 60 procent av kapitalbasen, 3 kap. 6 § KMBL.&lt;br&gt;En undantagsbestämmelse beträffande aktier och andelar, motsvarande&lt;br&gt;den i 2 kap. 8 § BRL, finns i 3 kap. 7 § KMBL. Aktier och andelar som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvärvats för att skydda fordran skall således enligt sistnämnda paragrafs Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;andra stycke avyttras, så snart det är lämpligt och senast när det kan ske&lt;br&gt;utan förlust för kreditmarknadsbolaget. Om egendomeir inte har avyttrats&lt;br&gt;inom tre år från förvärvet, krävs Finansinspektionens tillstånd för fortsatt&lt;br&gt;innehav. Några restriktioner i fråga om förvärv av fast egendom finns&lt;br&gt;inte i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Ändrade regler för innehav av egendom som en bank eller ett&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag har övertagit för att skydda fordran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Reglerna om bankers rätt att förvärva och inneha&lt;br&gt;egendom som placeringstillgång kvarstår oförändrade. Egendom&lt;br&gt;som en bank övertagit för att skydda fordran skall avyttras när det&lt;br&gt;med hänsyn till marknadsförhållandena lämpligen kan ske och&lt;br&gt;senast när det kan äga rum utan förlust för banken. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla aktier och andelar som ett kreditmarknadsbolag förvär-&lt;br&gt;vat för att skydda fordran. De nuvarande regelema i bankrörelse-&lt;br&gt;lagen och lagen om kreditmarknadsbolag om att sådan egendom&lt;br&gt;skall avyttras inom tre år, om inte Finansinspektionen ger tillstånd&lt;br&gt;till fortsatt innehav, avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag, vad avser&lt;br&gt;ändringarna i bankrörelselagen. Promemorian innehåller inget förslag till&lt;br&gt;ändring av kreditmarknadsbolagslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar&lt;br&gt;det utan erinran. Svenska Bankföreningen har dock i första hand förordat&lt;br&gt;att banker ges en generell rätt att förvärva och inneha fast egendom som&lt;br&gt;placeringstillgång. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har ansett&lt;br&gt;att banker och hypoteksinstitut skall ha rätt att äga de fastigheter, som de&lt;br&gt;övertagit för att skydda fordran, så länge kreditinstitutet finner det&lt;br&gt;lönsamt samt i vart fall förordat ett modifierat fordringstäckningsbegrepp.&lt;br&gt;Finansinspektionen och Svenska Bankföreningen har efterlyst en&lt;br&gt;precisering av förlustbegreppet. Inspektionen anser att en rimlig tolkning&lt;br&gt;av begreppet utan förlust bör var att banken kan avyttra egendomen till&lt;br&gt;ett belopp som motsvarar vad banken haft att fordra av låntagaren&lt;br&gt;avseende kapital och ej erlagd ränta enligt lånevillkoren vid över-&lt;br&gt;tagandetidpunkten. Bankföreningen har förordat ett mer omfattande&lt;br&gt;förlustbegrepp vilket bl.a. omfattar även kostnader som banken haft för&lt;br&gt;fastigheten och som inte täcks av inkomna hyror etc. Svenska Bankföre-&lt;br&gt;ningen och Svenska revisorsamfundet har föreslagit att rekvisitet om&lt;br&gt;marknadsförhållandena ges en något annan avfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det finansiella systemet har under senare år&lt;br&gt;kännetecknats av ökade ekonomiska problem och kraftigt stigande&lt;br&gt;kreditförluster för bankkoncemema. Under mitten och slutet av 1980-&lt;br&gt;talet kom kredit- och fastighetsmarknaden ur balans. Priserna på&lt;br&gt;fastigheter steg kraftigt och belåningsgraden ökade. Bankernas utlånings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet var expansiv och innefattade ett stort risktagande; En Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;betydande del av bankernas utlåning hänförde sig till fastighetssektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När fastighetspriserna omkring år 1990 vände kraftigt nedåt tvingades&lt;br&gt;bankerna överta ett stort antal fastigheter för att skydda fordran.&lt;br&gt;Bankerna har i allmänhet bildat särskilda bolag för förvaltningen av dessa&lt;br&gt;fastigheter. Enligt Finansinspektionens uppskattning har bankerna under&lt;br&gt;åren 1991 och 1992 övertagit fastigheter till ett värde av ca 18 miljarder&lt;br&gt;kronor. I detta belopp har ändå inte värdet av de fastigheter som&lt;br&gt;överförts från Nordbanken till Securum inräknats. Det kan förväntas att&lt;br&gt;bankerna även framöver under i vart fall det närmaste året kommer att&lt;br&gt;fortsätta att överta fastigheter i betydande omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått är en bank i princip förbjuden att förvärva fast egendom&lt;br&gt;som placeringstillgång och får endast i begränsad utsträckning förvärva&lt;br&gt;aktier och andelar i företag. Jag är inte beredd att inta någon principiellt&lt;br&gt;ny ståndpunkt beträffande bankernas rätt att förvärva och inneha&lt;br&gt;egendom. Den nu beskrivna utvecklingen aktualiserar dock en ändring av&lt;br&gt;reglerna för innehav av egendom som en bank förvärvat för att skydda&lt;br&gt;fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande bestämmelser har bankerna att antingen i stor&lt;br&gt;utsträckning avyttra sådan egendom - i första hand fastigheter - senast&lt;br&gt;under åren 1994 och 1995 eller hos Finansinspektionen begära tillstånd&lt;br&gt;för fortsatt innehav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är sannolikt att den nuvarande situationen på fastighetsmarknaden,&lt;br&gt;med nedpressade priser och få potentiella köpare, i stor utsträckning blir&lt;br&gt;rådande även under de närmaste åren. Det är därför angeläget att&lt;br&gt;bankerna inte tvingas sälja de fastigheter de förvärvat alltför snabbt. En&lt;br&gt;sådan försäljning skulle innebära att bankerna åsamkades onödigt stora&lt;br&gt;förluster. Om en sådan utförsäljning undviks uppkommer en gynnsam&lt;br&gt;effekt för fastighetsmarknaden i dess helhet genom att marknaden undgår&lt;br&gt;den destabiliserande faktor som en forcerad utförsäljning utgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regleringen i 2 kap. 8 § BRL innehåller moment som&lt;br&gt;i den rådande instabila situationen på fastighetsmarknaden kan skapa en&lt;br&gt;ökad osäkerhet. Ändringar i reglerna bör därför övervägas i syfte att&lt;br&gt;inte tvinga bankerna till en forcerad försäljning som medför onödiga&lt;br&gt;förluster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisbilden på fastigheter är för närvarande oklar. Köpintresset är lågt&lt;br&gt;och affärerna få. Det kan med fog hävdas att risken är stor för att snabba&lt;br&gt;försäljningar skulle leda till att priser måste accepteras som är lägre än&lt;br&gt;den långsiktiga prisnivån. Fastighetsmarknaden kommer emellertid&lt;br&gt;framöver att stabiliseras. När omsättningen av fastigheter återgår till vad&lt;br&gt;som kan sägas vara normala förhållanden, kommer prisbilden att klarna&lt;br&gt;och en hållbar prisnivå att etableras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en ny hållbar prisnivå har etablerats bör det krävas att bankerna&lt;br&gt;agerar för att minska sina fastighetsinnehav. Det finns då inte skäl att&lt;br&gt;anta att ett fortsatt innehav leder till ett bättre ekonomiskt utfall för&lt;br&gt;banken än om fastigheten säljs. Ett sådant antagande skulle förutsätta att&lt;br&gt;fastigheter hade en (riskjusterad) avkastning som var systematiskt högre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;än avkastningen på andra tillgångar. Detta är inte ett realistiskt an- Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;tagande. Det följer då av huvudregeln, om att banker inte har rätt att äga&lt;br&gt;placeringsfastigheter, att fastighetsinnehavet skall avvecklas. Detta bör&lt;br&gt;dock få ske successivt och, om det är nödvändigt för att skydda bankerna&lt;br&gt;från onödiga förluster, tillåtas ta den tid som krävs för en fortsatt stabil&lt;br&gt;utveckling av marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna om avyttring av egendom som övertagits till&lt;br&gt;skyddande av fordran bör av de skäl jag nu har anfört ändras, så att&lt;br&gt;hänsyn kan tas till marknadsförhållandena när det bedöms om en&lt;br&gt;avyttring måste ske. En sådan regel åstadkoms genom att den nuvarande&lt;br&gt;treårsfristen avskaffas och regeln i övrigt justeras så att egendomen skall&lt;br&gt;avyttras när det lämpligen kan ske med hänsyn till marknadsförhållandena&lt;br&gt;och senast när det kan äga rum utan förlust för banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har föreslagit en annorlunda utformning av&lt;br&gt;bestämmelsen än den som jag nu har föreslagit. Svenska revisorsamfundet&lt;br&gt;har föreslagit att det i lagtexten tas in ett krav på avyttring av egendomen&lt;br&gt;när en hållbar prisnivå etablerats. Stadshypotekskassan har föreslagit ett&lt;br&gt;modifierat fordringstäckningsbegrepp som bl.a. skulle innebära att det&lt;br&gt;ankommer på en banks ledning att avgöra när individuella objekt nått en&lt;br&gt;sådan prisnivå, att det i fastigheten låsta kapitalet bättre kan förräntas&lt;br&gt;genom utlåning. Bankföreningen har föreslagit att lämplighetsprövningen&lt;br&gt;skall ske med hänsyn även till andra omständigheter än marknadsför-&lt;br&gt;hållandena. Enligt min mening skulle en utformning i enlighet med&lt;br&gt;Stadshypotekskassans eller Bankföreningens förslag innebära att bankerna&lt;br&gt;tillåts inneha fastigheterna under en mycket lång tid. En sådan be-&lt;br&gt;stämmelse är av skäl som jag tidigare redovisat inte lämplig. Jag anser&lt;br&gt;vidare att det inte uttryckligen behöver anges i bestämmelsen att avyttring&lt;br&gt;skall ske när en hållbar prisnivå etablerats. Detta ligger i formuleringen&lt;br&gt;att avyttringen skall ske med hänsyn till marknadsförhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen och Bankföreningen har föreslagit att innebörden&lt;br&gt;av begreppet förlust i bestämmelsen en gång för alla preciseras. Förlust&lt;br&gt;är ett föränderligt begrepp. Det är redan av det skälet inte lämpligt att&lt;br&gt;precisera begreppet. Av förarbetena till den nuvarande regeln framgår&lt;br&gt;också att lagstiftaren valt att inte närmare ange innebörden av begreppet.&lt;br&gt;Det finns inte skäl att nu inta någon annan ståndpunkt. Det torde istället&lt;br&gt;få ankomma på Finansinspektionen att i sin tillsynsverksamhet tolka&lt;br&gt;begreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 2 kap. 8 § BRL tar inte endast sikte på en banks&lt;br&gt;förvärv av fastigheter till skyddande av fordran. Bestämmelserna är även&lt;br&gt;tillämpliga i fråga om förvärv av annan egendom, såsom exempelvis&lt;br&gt;aktier. Det saknas skäl att inte låta de nu föreslagna ändringarna vara&lt;br&gt;tillämpliga även i fråga om skyldigheten att avyttra sådan egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare redovisat (avsnitt 2.2.1) innehåller lagen om kredit-&lt;br&gt;marknadsbolag bestämmelser som begränsar rätten för ett kredit-&lt;br&gt;marknadsbolag att förvärva aktier och andelar som placeringstillgång. I&lt;br&gt;3 kap. 7 § KMBL finns en undantagsbestämmelse motsvarande 2 kap.&lt;br&gt;8 § BRL. Denna bestämmelse medger förvärv för skyddande av fordran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av egendom som ett bolag enligt huvudbestämmelsen inte får förvärva. Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;Bestämmelsen om när sådan egendom skall avyttras bör ändras på&lt;br&gt;motsvarande sätt som 2 kap. 8 § BRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningar i möjligheten att äga och inneha fast egendom och aktier&lt;br&gt;gäller som en följd av bestämmelserna i 1 kap. 11 § BRL även bankägda&lt;br&gt;kreditaktiebolag och finansbolag. De nu föreslagna ändringarna i 2 kap.&lt;br&gt;8 § BRL kommer således även att vara tillämpliga för dessa bolag. Som&lt;br&gt;tidigare angetts torde vidare bestämmelser av motsvarande innebörd&lt;br&gt;finnas åtminstone i flertalet kreditaktiebolags bolagsordningar. Det kan&lt;br&gt;enligt min mening inte finnas skäl att vid en ansökan om tillstånd till&lt;br&gt;ändring av en bolagsordning i enlighet med den nu föreslagna lydelsen&lt;br&gt;av 2 kap. 8 § BRL, inta en annan ståndpunkt i fråga om sådana bolag än&lt;br&gt;den beträffande bolag som omfattas av 2 kap. 8 § BRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang även ta upp frågan om redovisningen av&lt;br&gt;bankernas fastighetsinnehav. Fastigheter som är att anse som omsätt-&lt;br&gt;ningstillgångar skall enligt 14 § bokföringslagen (1976:125, BFL)&lt;br&gt;värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkliga värdet. Enligt&lt;br&gt;Finansinspektionens föreskrifter, FFFS 1992:25, skall fastighet som&lt;br&gt;övertagits för att skydda fordran som huvudregel upptas till högst&lt;br&gt;nettoförsäljningsvärdet på balansdagen. Enligt 15 § BFL skall anlägg-&lt;br&gt;ningstillgång tas upp till högst anskaffningsvärdet, med avdrag för årliga&lt;br&gt;avskrivningar. Om värdet av anläggningstillgång varaktigt gått ned, skall&lt;br&gt;dock nedskrivning ske med det engångsbelopp som kan anses erforderligt&lt;br&gt;enligt god redovisningssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Auktoriserade revisorer (FAR) har i redovisningsrekom-&lt;br&gt;mendation nr 3 uttalat att tillfälliga svängningar av en anläggningstill-&lt;br&gt;gångs marknadsvärde eller lönsamhet inte behöver leda till nedskrivning&lt;br&gt;och att en konjunkturförsämring av övergående natur således inte behöver&lt;br&gt;föranleda en sådan engångsnedskrivning. I rekommendationen uttalas&lt;br&gt;vidare att en nedgångs varaktighet måste bedömas mot bakgrund av den&lt;br&gt;aktuella anläggningens återstående livslängd och att nedgången är att&lt;br&gt;betrakta som varaktig om lönsamhetsförsämringen avser en väsentlig del&lt;br&gt;av den återstående livslängden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är sannolikt att de sjunkande fastighetspriserna delvis är en följd&lt;br&gt;av en konjunkturnedgång. Det är dock mycket som tyder på att den lägre&lt;br&gt;prisnivån för fastigheter kan bli mer långvarig än den allmänna kon-&lt;br&gt;junkturnedgången. Eftersom fastigheter i normalfallet har en betydande&lt;br&gt;återstående livslängd kan den prisnedgång som är föranledd av kon-&lt;br&gt;junkturnedgången ändå knappast anses vara varaktig. Däremot kan det&lt;br&gt;ifrågasättas om fastighetspriserna i reala termer åter kommer att nå de&lt;br&gt;toppvärden som gällde i slutet av 1980-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en fastighet skall anses som anläggningstillgång krävs enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § BFL att den är avsedd att stadigvarande brukas eller innehas i&lt;br&gt;rörelsen. Annan fastighet skall redovisas som omsättningstillgång. Det är&lt;br&gt;syftet med innehavet som avgör hur fastigheten skall klassificeras och&lt;br&gt;därmed värderas. Med hänsyn till att banker inte tillåts att inneha&lt;br&gt;placeringsfastigheter och till nuvarande lydelse av undantagsbestämmelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 2 kap. 8 § BRL, torde god redovisningssed innebära att alla fastigheter Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;som tagits in till skyddande av fordran skall redovisas som omsättnings-&lt;br&gt;tillgångar. De ändringar jag nu föreslår i BRL medför inte någon ändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i detta hänseende. Som framgått ovan skulle för övrigt en redovisning&lt;br&gt;som anläggningstillgång av en fastighet som övertas till skyddande av&lt;br&gt;fordran i nuvarande marknadsläge och på kort sikt inte medföra någon&lt;br&gt;ändrad värdering av fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.3 Finansinspektionens tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Banker och kreditmarknadsbolag skall varje år avge&lt;br&gt;en särskild redovisning till Finansinspektionen av sitt innehav av&lt;br&gt;sådan egendom som har övertagits till skyddande av fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Enligt promemorieförslaget skall en anmäl-&lt;br&gt;nings- och redovisningsskyldighet inträda först när egendomen har&lt;br&gt;innehafts i mer än tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Finansinspektionen&lt;br&gt;har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Finansinspektionen&lt;br&gt;föreslår att bankerna årligen till inspektionen skall avge en särskild&lt;br&gt;redovisning av all sådan egendom - oavsett innehavstid - som övertagits&lt;br&gt;för att skydda fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det skall även fortsättningsvis ankomma på&lt;br&gt;Finansinspektionen att verka för att banker och kreditmarknadsbolag&lt;br&gt;förvaltar övertagen egendom på ett tillfredsställande sätt och att&lt;br&gt;egendomen realiseras i enlighet med vad som föreskrivs. När en hållbar&lt;br&gt;prisnivå har etablerats, bör inspektionen se till att bankernas fastighets-&lt;br&gt;innehav avvecklas. Avvecklingen bör dock tillåtas ske successivt så att&lt;br&gt;inte fastighetsmarknaden destabiliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att Finansinspektionen skall ha förutsättningar att utöva sin tillsyn&lt;br&gt;på avsett sätt måste inspektionen tillförsäkras löpande information om den&lt;br&gt;egendom som en bank har övertagit till skyddande av fordran. Som&lt;br&gt;inspektionen framhållit är sådan information viktig för tillsynen redan&lt;br&gt;från första året av innehavet. Det ger inspektionen möjlighet att följa&lt;br&gt;utvecklingen av innehavet från ett tidigt skede och att ingripa tidigare än&lt;br&gt;om rapporteringen bara avser egendom som innehafts mer än tre år. Jag&lt;br&gt;delar alltså Finansinspektionens åsikt att bankerna bör vara skyldiga att&lt;br&gt;årligen till inspektionen avge en särskild redovisning av sitt innehav av&lt;br&gt;egendom som har övertagits till skyddande av fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande redovisningsskyldighet bör införas i lagen om kredit-&lt;br&gt;marknadsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ekonomiska effekter av mina förslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt här framlagda förslag innebär att Prövningsnämnden för bankstöds-&lt;br&gt;frågor imättas. Detta kommer att medföra utgifter för arvoden till&lt;br&gt;ledamöter m.m. Staten skall som regel stå för sina egna kostnader vid&lt;br&gt;förfarandet inför Prövningsnämnden och kan också åläggas skyldighet att&lt;br&gt;ersätta motparts kostnader. Som jag tidigare anfört blir det förmodligen&lt;br&gt;endast i undantagsfall aktuellt att föra ett ärende till den föreslagna&lt;br&gt;Prövningsnämnden. Lagen föreslås dessutom i dessa delar tidsbegränsad&lt;br&gt;till utgången av år 1995. Det är således på detta stadium svårt att&lt;br&gt;uppskatta behovet av medel för Prövningsnämndens verksamhet.&lt;br&gt;Regeringen bör återkomma till riksdagen angående resursfrågorna på&lt;br&gt;tilläggsbudget för 1993/94. I avvaktan på detta bör eventuella utgifter för&lt;br&gt;Prövningsnämndens verksamhet kunna belasta anslaget 19 Åtgärder för&lt;br&gt;att stärka det finansiella systemet under sjunde huvudtiteln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag vad avser ändring i bankrörelselagen och lagen om&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag kommer inte att medföra någon ökad kostnad för&lt;br&gt;det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Finansdepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617), och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har granskat lagförslaget 1. Ändringarna i övriga lagförslag&lt;br&gt;är av så enkel beskaffenhet att Lagrådets yttrande skulle sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Förslaget till lag om statligt stöd till banker och andra&lt;br&gt;kreditinstitut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1-5 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna har - med anledning av ett förslag i Lagrådets yttrande&lt;br&gt;den 28 april 1993 - i huvudsakligen oförändrad form förts över från&lt;br&gt;förordningen (1993:215) om statligt stöd till banker och andra kreditin-&lt;br&gt;stitut, som i sin tur helt bygger på riksdagens beslut den 18 december&lt;br&gt;1992 (prop. 1992/93:135, bet. 1992/93:NU 16, rskr. 1992/93:155).&lt;br&gt;Någon ändring av principerna för det statliga stödet är inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har efterlyst ett klarläggande av i vilken mån förvaltnings-&lt;br&gt;lagen (1986:223) är tillämplig på Bankstödsnämndens verksamhet. Vad&lt;br&gt;som är avtal resp, beslut kommer att framgå av de handlingar varigenom&lt;br&gt;avtalet resp, beslutet dokumenteras. Rent allmänt kan sägas att förvalt-&lt;br&gt;ningslagen är tillämplig på nämndens handläggning av ärenden och att&lt;br&gt;förvaltningslagen är tillämplig i den mån dess handläggning innebär&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighetsutövning. Bestämmelserna i 4 - 6 §§ förvaltningslagen gäller Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;också annan verksamhet hos Bankstödsnämnden än sådan som avser&lt;br&gt;handläggning av ärenden. Förvaltningslagens bestämmelser gäller dock&lt;br&gt;inte om det i annan lag eller i förordning har meddelats avvikande&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges förutsättningen för att Prövningsnämnden för&lt;br&gt;bankstödsfrågor skall vara behörig att pröva villkoren för statligt stöd åt&lt;br&gt;ett kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamt för de alternativ som anges är att kreditinstitutet utan&lt;br&gt;statligt stöd skulle vara i trångmål. Så är givetvis fallet om kreditinstitutet&lt;br&gt;är på obestånd. Vad som avses härmed framgår av konkursrätten. De&lt;br&gt;båda andra alternativ som anges är när institutet inte uppfyller gällande&lt;br&gt;kapitaltäckningskrav och när institutet är skyldigt enligt lag att upprätta&lt;br&gt;särskild balansräkning s.k. kontrollbalansräkning. Detta skall ske i fråga&lt;br&gt;om ett vanligt aktiebolag när det finns skäl att anta att aktiebolagets egna&lt;br&gt;kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet eller om&lt;br&gt;bolaget vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken befunnits sakna&lt;br&gt;utmätningsbara tillgångar (se 13 kap. 2 § aktiebolagslagen) och i fråga&lt;br&gt;om bankaktiebolag om det finns anledning att anta att banken gjort&lt;br&gt;sådana förluster att det egna kapitalet understiger nio tiondelar av det&lt;br&gt;registrerade aktiekapitalet (se 7 kap. 7 § bankrörelselagen). Skulle det&lt;br&gt;visa sig, när en kontrollbalansräkning väl upprättats, att antagandet om&lt;br&gt;att institutet förlorat en så stor del av det egna kapitalet som angetts&lt;br&gt;tidigare var felaktigt kan det knappast hävdas att bolaget är i trångmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget i promemorian skulle som ytterligare förutsättningar för&lt;br&gt;prövningen gälla att Bankstödsnämnden finner att statligt stöd bör utgå&lt;br&gt;till kreditinstitutet och att överenskommelse inte har gått att träffa på&lt;br&gt;frivillig väg. Någon motsvarighet till dessa bestämmelser har inte tagits&lt;br&gt;med i mitt förslag. Även om Bankstödsnämnden naturligtvis kan väntas&lt;br&gt;göra sitt yttersta för att nå en uppgörelse med berörda institut, är det&lt;br&gt;alltså inte avsikten att Prövningsnämnden skall överpröva Bankstöds-&lt;br&gt;nämndens bedömning att någon uppgörelse inte är möjlig. Prövnings-&lt;br&gt;nämnden skall således inte kunna visa ifrån sig ett ärende med motivering&lt;br&gt;att det bör vara möjligt för Bankstödsnämnden att nå en överens-&lt;br&gt;kommelse med sin motpart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet inleds med att Bankstödsnämnden begär Prövningsnämn-&lt;br&gt;dens prövning av ett avtalsförslag som omfattar både det stöd som&lt;br&gt;erbjuds och de villkor som skall fullgöras på motpartens sida för att&lt;br&gt;institutet skall komma i åtnjutande av stödet. Beroende på omständig-&lt;br&gt;heterna kan villkoren vara långtgående och förutsätta ett mer eller mindre&lt;br&gt;omfattande inflytande över kreditinstitutets förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 § andra stycket förordningen (1993:215) om statligt stöd till&lt;br&gt;banker och andra kreditinstitut skall Bankstödsnämnden till regeringen&lt;br&gt;överlämna ärenden som är av principiell betydelse eller i övrigt är av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;större vikt eller som avser garantier som utfärdas av Riksgäldskontoret. Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;Det är emellertid alltid Bankstödsnämnden som för statens räkning till&lt;br&gt;sist, efter klartecken från regeringen, sluter avtal med kreditinstitutet.&lt;br&gt;Bankstödsnämnden kommer därmed alltid att företräda staten inför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i paragrafen - och därmed också bestämmelserna i 7 §&lt;br&gt;- omfattar även den situationen att det redan har träffats ett avtal mellan&lt;br&gt;Bankstödsnämnden och ett kreditinstitut men Bankstödsnämnden vill, med&lt;br&gt;stöd av en i avtalet intagen klausul, få till stånd ett nytt avtal som ändrar&lt;br&gt;eller helt ersätter det tidigare avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av första stycket skall Prövningsnämnden pröva om de av&lt;br&gt;Bankstödsnämnden föreslagna villkoren är oskäliga i betraktande av det&lt;br&gt;statliga stöd som det är fråga om. Prövningsnämnden kan inte besluta&lt;br&gt;andra villkor än dem som Bankstödsnämnden har föreslagit. Av andra&lt;br&gt;stycket följer emellertid att Prövningsnämnden kan jämka villkoren.&lt;br&gt;Prövningsnämndens prövning mynnar ut i ett beslut i vilket den förklarar&lt;br&gt;att villkoren - eventuellt jämkade - inte är oskäliga. Om de föreslagna&lt;br&gt;villkoren är oskäliga och inte kan jämkas skall Prövningsnämnden lämna&lt;br&gt;besked om detta i sitt avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit att uttrycket &amp;quot;nämndens motpart&amp;quot; i första&lt;br&gt;stycket byts ut mot &amp;quot;institutet eller dess ägare&amp;quot;. Enligt min mening skulle&lt;br&gt;emellertid en sådan ändring innebära att Prövningsnämnden i exempelvis&lt;br&gt;en situation där själva institutet är motpart till Bankstödsnämnden&lt;br&gt;beträffande ett villkor skulle pröva inte bara om villkoret är oskäligt&lt;br&gt;gentemot institutet som sådant utan också mot dess ägare. Jag har i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.2) anfört att Prövningsnämnden skall&lt;br&gt;beakta att villkor inte strider mot den s.k. likhetsprincipen. Någon&lt;br&gt;prövning därutöver om ett villkor är oskäligt mot någon arman än just&lt;br&gt;den som är Bankstödsnämndens motpart bör dock inte äga rum. Jag&lt;br&gt;finner därför inte skäl att ändra lydelsen av paragrafens första stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ingenting som hindrar att Bankstödsnämnden framställer alter-&lt;br&gt;nativa yrkanden inför Prövningsnämnden. Prövningsnämnden är då&lt;br&gt;oförhindrad att t.ex. lägga ett av Bankstödsnämnden i andra hand&lt;br&gt;framlagt förslag till grund för sitt avgörande, om Prövningsnämnden&lt;br&gt;finner att de av Bankstödsnämnden i första hand föreslagna villkoren är&lt;br&gt;oskäliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsnämnden kan enligt andra stycket jämka villkor som är&lt;br&gt;oskäliga. Bankstödsnämnden blir dock aldrig skyldigt att godta ett avtal&lt;br&gt;med ett jämkat villkor. I en sådan situation kan Bankstödsnämnden&lt;br&gt;antingen välja att ingå ett avtal med kreditinstitutet på de villkor som&lt;br&gt;Prövningsnämnden funnit godtagbara eller också avstå från att ingå detta&lt;br&gt;avtal. Om Bankstödsnämnden väljer det senare alternativet får ett nytt&lt;br&gt;avtalsförslag arbetas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner Prövningsnämnden att villkoren i avtalsförslaget inte är oskäliga&lt;br&gt;blir Bankstödsnämndens motpart i praktiken skyldig att anta förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1991192. 1 samt. Nr 245&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om motparten inte gör det har staten rätt att begära inlösen av aktierna Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;i kreditinstitutet eller, när detta är en sparbank, en föreningsbank eller ett&lt;br&gt;hypoteksinstitut, att tvångsförvaltning skall beslutas. I tredje stycket anges&lt;br&gt;att Prövningsnämnden i sitt beslut skall ange när en sådan begäran om&lt;br&gt;inlösen eller tvångsförvaltning tidigast får ske. Härigenom anges den tid&lt;br&gt;Bankstödsnämndens motpart har på sig att anta det prövade av-&lt;br&gt;talsförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av ett villkors skälighet kan det även finnas skäl att&lt;br&gt;beakta bestämmelsen i 17 § om värdering av bolagets aktier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är att aktieägarna i ett kreditinstitut med de tvångsmedel som&lt;br&gt;lagen innefattar inte skall kunna åläggas någon återbetalningsskyldighet&lt;br&gt;gentemot staten annat än med institutets fria egna kapital. Till förebyg-&lt;br&gt;gande av missförstånd har detta uttryckligen angetts i denna paragraf.&lt;br&gt;Däremot är det naturligtvis inget som hindrar att parterna frivilligt tar in&lt;br&gt;en bestämmelse om längre gående betalningsvillkor i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i paragrafen innebär att Prövningsnämnden för bankstöds-&lt;br&gt;frågor skall vara forum för tvister om tolkning eller tillämpning av avtal&lt;br&gt;om statligt stöd som Bankstödsnämnden träffar med ett kreditinstitut eller&lt;br&gt;dess aktieägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges tre fall då staten har en i förhållande till aktieägare&lt;br&gt;i ett kreditinstitut gällande rätt att inlösa aktierna i institutet. De&lt;br&gt;förutsättningar som ställs upp är alternativa, dvs. det är tillräckligt om&lt;br&gt;en av dem är för handen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första fallet föreligger enligt punkt 1, om bolaget eller aktieägaren&lt;br&gt;inte har antagit ett avtalsförslag trots att Prövningsnämnden har funnit att&lt;br&gt;erbjudna avtalsvillkor inte är oskäliga. Förslaget har då varit föremål för&lt;br&gt;en objektiv prövning. I paragrafens tredje stycke anges att om nya&lt;br&gt;omständigheter inträffat sedan Prövningsnämnden gjorde denna prövning&lt;br&gt;skall Prövningsnämnden vid den nu aktuella prövningen av huruvida rätt&lt;br&gt;till inlösen föreligger, bedöma om de nya omständigheterna gör att något&lt;br&gt;villkor numera måste anses vara oskäligt. När rätten till inlösen grundar&lt;br&gt;sig på att förslaget inte har antagits av aktieägare, gäller rätten till inlösen&lt;br&gt;samtliga aktier. Detta gäller således även i förhållande till aktieägare som&lt;br&gt;för sin del har godtagit förslaget. En sådan ordning är påkallad av&lt;br&gt;praktiska skäl. Detta hindrar naturligtvis inte att staten endast påkallar&lt;br&gt;inlösen av aktier som innehas av de aktieägare som inte har antagit&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 2 kan inlösen ske även i det fallet att bolaget eller&lt;br&gt;aktieägare inte har fullgjort en förpliktelse som följer av avtal med&lt;br&gt;Bankstödsnämnden och förpliktelsen är av väsentlig betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen kan alltså tillämpas exempelvis i det fallet att ett beslut av Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;bolagsstämma som har förutsatts i ett avtal med kreditinstitutets&lt;br&gt;aktieägare inte kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle förpliktelsen vid tidpunkten för Prövningsnämndens prövning ha&lt;br&gt;fullgjorts, låt vara för sent, bortfaller därmed inte utan vidare förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för inlösen. Den omständigheten att förpliktelsen uppfylldes för&lt;br&gt;sent kan ju t.ex. ha medfört att den inte fick avsedd effekt. Att förpliktel-&lt;br&gt;sen faktiskt har fullgjorts måste dock givetvis beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 3 gäller vidare att staten har rätt till inlösen av aktierna i&lt;br&gt;ett kreditinstitut som är aktiebolag eller bankaktiebolag, om kapitalbasen&lt;br&gt;understiger två procent av kapitalkravet enligt reglerna om kapitaltäck-&lt;br&gt;ning. Bolagets ställning är i detta fall katastrofal, och ett statligt&lt;br&gt;övertagande, som naturligtvis bör undvikas om andra åtgärder står till&lt;br&gt;buds, kan vara den enda praktiska utvägen att uppnå en tillräckligt snabb&lt;br&gt;och förtroendeskapande lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket ankommer det på Prövningsnämnden att pröva&lt;br&gt;både frågan om rätten till inlösen, för det fall denna skulle vara tvistig,&lt;br&gt;och lösenbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges efter vilka grunder lösenbeloppet skall bestämmas.&lt;br&gt;Detta skall bestämmas till aktiens verkliga värde vid tiden för Bankstöds-&lt;br&gt;nämndens begäran hos Prövningsnämnden om inlösen. I enlighet med&lt;br&gt;vad Lagrådet har påpekat har bestämmelsen kompletterats med en regel&lt;br&gt;i fråga om värderingstidpunkten för det fall att endast tvist föreligger om&lt;br&gt;lösenbeloppets storlek. Värderingstidpunkten har för detta fall angetts till&lt;br&gt;tidpunkten för Bankstödsnämndens begäran hos Prövningsnämnden om&lt;br&gt;prövning av lösenbeloppets storlek. Med hänsyn till att det torde&lt;br&gt;föreligga ett starkt intresse för Bankstödsnämnden att så snart som&lt;br&gt;möjligt få en sådan tvist avgjord kan man utgå från att Bankstödsnämn-&lt;br&gt;den omedelbart, när det står klart att det föreligger en tvist om lösen-&lt;br&gt;beloppet, kommer begära prövning av Prövningsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det verkliga värdet avses inte eventuell börskurs eftersom den kan&lt;br&gt;påverkas av det statliga åtagandet (jfr 17 §). Den praxis som utvecklats&lt;br&gt;vid inlösen av minoritetsaktier bör kunna vara vägledande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmare procedurfrågoma vid inlösen har ansetts kunna regleras på&lt;br&gt;i huvudsak samma sätt som det som gäller för tvångsinlösen av minori-&lt;br&gt;tetsaktier. Av första stycket följer alltså bl.a. att Prövningsnämnden kan&lt;br&gt;meddela beslut angående rätten till inlösen. Om Prövningsnämnden har&lt;br&gt;meddelat ett sådant beslut, eller om frågan om inlösen är ostridig, kan&lt;br&gt;staten förvärva aktierna innan lösenbeloppets storlek fastställts av&lt;br&gt;Prövningsnämnden. Denna ordning överensstämmer med vad som gäller&lt;br&gt;enligt aktiebolagslagen och bankaktiebolagslagen vid inlösen av minori-&lt;br&gt;tetsaktier. För det fall att staten förvärvar äganderätten till aktierna innan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lösenbeloppet bestämts föreskrivs att aktieägarna skall ha rätt till skälig Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;ränta på lösenbeloppet för tiden från det att äganderätten har övergått till&lt;br&gt;staten till dess lösenbeloppet förfaller till betalning. Räntans storlek&lt;br&gt;bestäms av Prövningsnämnden. Från den dag lösenbeloppet förfallit till&lt;br&gt;betalning har aktieägare rätt till ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som behandlar förutsättningar för tvångsförvaltning, är&lt;br&gt;tillämplig bara på ett kreditinstitut som är sparbank, föreningsbank eller&lt;br&gt;hypoteksinstitut. Föreligger i fråga om ett sådant institut något av de&lt;br&gt;förhållanden som anges i paragrafen skall Prövningsnämnden på begäran&lt;br&gt;av Bankstödsnämnden förordna god man att under högst ett år överta&lt;br&gt;förvaltningen. Ettårstiden kan inte förlängas; det förutsätts att de&lt;br&gt;förhållanden som har gett anledning till tvångsförvaltningen skall kunna&lt;br&gt;undanröjas under den angivna tiden. Skulle emellertid någon förutsättning&lt;br&gt;för tvångsförvaltning på nytt inträda efter tidens utgång, kan nytt&lt;br&gt;förordnande meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den tid gode mannens förvaltning pågår företräder han i en&lt;br&gt;sparbank huvudmännen, i en föreningsbank föreningsmedlemmarna och&lt;br&gt;i ett hypoteksinstitut styrelsen. Gode mannen kan alltså, om det skulle&lt;br&gt;vara nödvändigt, tillsätta en ny styrelse för en sparbank eller förenings-&lt;br&gt;bank. Han kan också fatta beslut i olika organisationsfrågor som kräver&lt;br&gt;huvudmännens eller föreningsmedlemmarnas medverkan för att åstad-&lt;br&gt;komma en rationalisering eller en överföring av vissa av institutets&lt;br&gt;tillgångar till ett särskilt bolag (jfr prop. 1992/93:135 s. 30).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 och 16 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa paragrafer har upptagis vissa allmänna bestämmelser rörande&lt;br&gt;gode mannens kvalifikationer och åligganden som motsvarar dem som&lt;br&gt;finns på annat håll i lagstiftningen, exempelvis i ackordslagen. Den som&lt;br&gt;är anställd hos Bankstödsnämnden bör inte kunna förordnas till god man.&lt;br&gt;Inte heller någon som ingår i Bankstödsnämndens styrelse bör kunna vara&lt;br&gt;god man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall flera gode män utses torde Prövningsnämnden vid behov&lt;br&gt;analogvis kunna tillämpa reglerna i 7 kap. konkurslagen om fördelning&lt;br&gt;av förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På förslag av Lagrådet har bestämmelser om ersättning till den gode&lt;br&gt;mannen införts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en allmän princip vid expropriation skall själva ex-&lt;br&gt;propriationsföretagets inverkan på en fastighets marknadsvärde inte&lt;br&gt;räknas in när löseskillingen bestäms (4 kap. 2 § expropriationslagen). På&lt;br&gt;motsvarande sätt bör gälla att Prövningsnämnden i ett mål om prövning&lt;br&gt;av värdet av ett kreditinstituts aktier skall bortse från effekterna av det&lt;br&gt;statliga stödet. Det gäller både den effekt som redan riksdagens beslut om&lt;br&gt;statens åtagande med anledning av prop. 1992/93:135 medför och&lt;br&gt;effekterna av de konkreta stödåtgärder som avses sättas in i fråga om det&lt;br&gt;enskilda institutet. En fråga av förevarande slag kan uppkomma inte bara&lt;br&gt;när det är fråga om att bestämma värdet på aktierna vid ett inlösen-&lt;br&gt;förfarande utan också när det gäller att bedöma ett avtalsförslag enligt&lt;br&gt;7 §•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf finns bestämmelser om Prövningsnämndens sam-&lt;br&gt;mansättning och domförhet samt om utnämning av dess ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket följer att Prövningsnämnden skall bestå av tre&lt;br&gt;ledamöter som utses av regeringen. Två av ledamöterna skall vara&lt;br&gt;jurister och ha erfarenhet som domare. Dessa skall av regeringen&lt;br&gt;förordnas till ordförande respektive vice ordförande i nämnden.&lt;br&gt;Regeringen har möjlighet att utse högst två ersättare. Vid förfall för&lt;br&gt;ordföranden inträder vice ordföranden som ordförande för nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket reglerar inte bara Prövningsnämndens sammansättning&lt;br&gt;utan också domförheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att regeringen får förordna att en ledamot&lt;br&gt;ensam får vidta åtgärder som avser endast beredandet av mål och&lt;br&gt;avskrivning av mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen inleds med en bestämmelse om hur målet anhängiggörs i&lt;br&gt;Prövningsnämnden. Förfarandet i övrigt vid nämnden regleras huvudsak-&lt;br&gt;ligen genom en hänvisning till förvaltningsprocesslagens regler. Således&lt;br&gt;ges genom hänvisningen regler bl.a. om bevisning, om vad nämndens&lt;br&gt;avgörande skall grunda sig på och vad detta skall innehålla och om vad&lt;br&gt;som gäller beträffande ombud och jäv. För handläggningen krävs med&lt;br&gt;hänsyn främst till att Prövningsnämnden är första och enda instans vissa&lt;br&gt;särregler, bl.a. i fråga om muntlig förhandling. Dessa ges i de följande&lt;br&gt;paragraferna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av denna paragraf framgår att Prövningsnämnden i samtliga mål skall&lt;br&gt;delge ansökningen med motparten och förelägga denne att yttra sig över&lt;br&gt;denna. Antalet motparter kan bli mycket stort och det kan därför bli&lt;br&gt;aktuellt att tillämpa reglerna om kungörelsedelgivning i 16 § första&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket delgivningslagen. Det krävs ingen särskild regel om detta. Av 11 Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;och 12 §§ förvaltningsprocesslagen framgår vad motpartens yttrande skall&lt;br&gt;innehålla och att Prövningsnämnden skall ge sökanden tillfälle att yttra&lt;br&gt;sig över vad motparten anfört. De aktuella bestämmelserna hindrar inte&lt;br&gt;att Prövningsnämnden förordnar om ytterligare skriftväxling. Detta följer&lt;br&gt;av 18 § förvaltningsprocesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket av denna paragraf föreskrivs att Prövningsnämnden om&lt;br&gt;aktieägare inte inkommer med yttrande i målet skall förordna god man&lt;br&gt;att bevaka dennes rätt. Detta gäller dock bara i de fall aktieägaren&lt;br&gt;delgivits ansökningen genom kungörelse enligt 16 § första stycket&lt;br&gt;delgivningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket regleras den gode mannens rätt till ersättning för&lt;br&gt;uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf finns bestämmelser om muntlig förhandling i Pröv-&lt;br&gt;ningsnämnden. Muntlig förhandling skall hållas om Prövningsnämnden&lt;br&gt;finner att det behövs eller om part begär det. Nämnden får underlåta att&lt;br&gt;hålla muntlig förhandling om en sådan är uppenbart obehövlig. Det bör&lt;br&gt;i anledning av Lagrådets synpunkter framhållas att undantagsregeln med&lt;br&gt;hänsyn till Europadomstolens praxis på området skall tolkas restriktivt&lt;br&gt;eftersom Prövningsnämnden är första och sista instans. Partens intresse&lt;br&gt;av ett muntligt förfarande måste därför sättas i förgrunden. Parts begäran&lt;br&gt;om muntlig förhandling bör sålunda kunna avslås endast då det är&lt;br&gt;uppenbart att ett muntligt förfarande inte skulle tillföra målet något.&lt;br&gt;Exempel på sådana situationer är att målet inte skall prövas i sak eller att&lt;br&gt;avgörandet inte går parten emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom hänvisningarna i 19 § regleras inte uttömmande Prövningsnämnd-&lt;br&gt;ens möjligheter att avgöra målet i de fall en part inte inkommer med&lt;br&gt;yttrande eller uteblir från en muntlig förhandling. I denna paragraf&lt;br&gt;föreskrivs att nämnden i sådana fall ändå får avgöra målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsprocesslagen innehåller inte någon regel om omröstning. I&lt;br&gt;denna paragraf föreskrivs att Prövningsnämnden vid omröstning skall&lt;br&gt;tillämpa rättegångsbalkens regler om omröstning i tvistemål. Av 16 kap.&lt;br&gt;6 § rättegångsbalken följer att reglerna om omröstning i brottmål blir&lt;br&gt;tillämpliga i vissa situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innnehåller regler om rättegångskostnader. Som huvudregel&lt;br&gt;gäller att staten i princip alltid skall svara för sina egna rättegångskostna-&lt;br&gt;der och att kreditinstitut och aktieägare således inte skall ersätta staten för&lt;br&gt;kostnader i andra fall än då det är fråga om försumlig processföring.&lt;br&gt;Vidare gäller att staten bör ersätta motparts rättegångskostnad i de fall&lt;br&gt;staten är tappande part. Mål som avses i 9 § - tvister om tolkning och&lt;br&gt;tillämpning av ett avtal mellan Bankstödsnämnden och ett kreditinstitut&lt;br&gt;eller dess aktieägare - är dispositiva till sin natur och reglerna för dessa&lt;br&gt;mål följer därför de regler som gäller för dispositiva tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innehåller regler om rättegångskostnader i mål om&lt;br&gt;prövning av villkor. Vardera parten - vilket på svarandesidan kan vara&lt;br&gt;såväl kreditinstitutet som dess aktieägare - skall stå för sina egna&lt;br&gt;kostnader om Prövningsnämnden förklarar att villkoren inte är oskäliga,&lt;br&gt;dvs. om Bankstödsnämnden är vinnande part. Om däremot Prövningsnä-&lt;br&gt;mnden har jämkat förslaget - vilket enbart får ske i fråga om villkor som&lt;br&gt;är oskäliga - kan Prövningsnämnden förplikta staten att ersätta motparts&lt;br&gt;rättegångskostnader. Detsamma gäller om Prövningsnämnden i sitt beslut&lt;br&gt;konstaterar att villkoren är oskäliga. Bestämmelsen är utformad som en&lt;br&gt;fakultativ regel för att Prövningsnämnden skall kunna ta hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av hänvisningen till 18 kap. 6 § RB följer att Bankstödsnämndens&lt;br&gt;motpart kan förpliktas att ersätta statens kostnader om denne åsamkat&lt;br&gt;staten kostnader genom försumlig processföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller regler om ansvar för rättegångskostnader i mål&lt;br&gt;om inlösen och om tvångsförvaltning. Huvudregeln är också här att&lt;br&gt;vardera parten skall stå för sina kostnader. Detta blir normalt fallet om&lt;br&gt;Bankstödsnämnden helt vinner bifall till sin talan. Prövningsnämnden får&lt;br&gt;dock förplikta staten att ersätta motparts kostnader. Bestämmelsen är&lt;br&gt;utformad så att den lämnar utrymme för Prövningsnämnden att ta hänsyn&lt;br&gt;till omständigheterna i det enskilda fallet. Det är nödvändigt bl.a. med&lt;br&gt;hänsyn till att målen kan innehålla flera yrkanden och att parterna kan&lt;br&gt;vinna ömsom. Det kan t.ex. bli aktuellt att förplikta staten att ersätta&lt;br&gt;kostnader om Prövningsnämnden lämnar Bankstödsnämndens yrkande om&lt;br&gt;inlösen utan bifall. Bestämmelsen kan också bli tillämplig om Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden förlorar målet i den del det rör lösenbeloppet och Prövnings-&lt;br&gt;nämnden bestämmer lösenbeloppet i enlighet med vad en aktieägare&lt;br&gt;yrkat. Också denna bestämmelse innehåller en hänvisning till 18 kap. 6 §&lt;br&gt;RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om tolkning eller tillämpning av avtal enligt 9 § skall enligt&lt;br&gt;tredje stycket rättegångsbalkens regler om rättegångskostnader i dis-&lt;br&gt;positiva tvistemål tillämpas. Lagrådet har i sitt yttrande den 28 april 1993&lt;br&gt;ifrågasatt om inte vardera parten borde svara för sina rättegångskostnader&lt;br&gt;även i dessa mål. Av det skäl jag nyss nämnt, nämligen målens&lt;br&gt;dispositiva karaktär, anser jag dock att kreditinstitutet eller dess&lt;br&gt;aktieägare respektive staten skall kunna förpliktas att utge ersättning för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motpartens rättegångskostnader beroende på vem som vunnit och förlorat Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf föreskrivs att Prövningsnämndens avgöranden i aktuella&lt;br&gt;mål inte får överklagas. Bestämmelsen omfattar såväl nämndens slutliga&lt;br&gt;avgörande som olika beslut under målet handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdandebestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen bör träda i kraft snarast möjligt. Bestämmelserna om prövning av&lt;br&gt;avtalsvillkor och om inlösen eller tvångsförvaltning bör lämpligen vara&lt;br&gt;tidsbegränsade. För detta talar främst intresset av att bestämmelserna -&lt;br&gt;om de fortfarande behövs efter utgången av tidsbegränsningen - anpassas&lt;br&gt;till de erfarenheter av tillämpningen som efter hand kan komma att&lt;br&gt;vinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon motsvarande begränsning bör däremot inte gälla för lagens fem&lt;br&gt;inledande paragrafer, där principerna för det statliga stödet anges. En&lt;br&gt;tidsbegränsning av dessa bestämmelser skulle kunna uppfattas stå i strid&lt;br&gt;med de uttalanden som gjordes i samband med riksdagens beslut om&lt;br&gt;stödet, nämligen att stödsystemet skall kvarstå så länge det behövs och&lt;br&gt;inte avvecklas förrän det kan ske utan att fordringsägarnas intressen&lt;br&gt;riskeras samt att en avveckling skall kunna genomföras först efter ett nytt&lt;br&gt;beslut av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen i 2 kap. 8 § sjätte stycket BRL innebär att&lt;br&gt;egendom som en bank övertagit för att skydda fordran skall avyttras när&lt;br&gt;det med hänsyn till marknadsförhållandena lämpligen kan ske och senast&lt;br&gt;när det kan äga rum utan förlust för banken. Den s.k treårsregeln tas&lt;br&gt;bort och ersätts med en redovisningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen av kriterierna för när en försäljning skall äga rum innebär&lt;br&gt;att den egendom som tagits in för att skydda fordran skall säljas när&lt;br&gt;marknaden stabiliserats och prisbilden klarnat. På samma sätt som enligt&lt;br&gt;nuvarande regler skall en bank inte obetingat kunna vänta med en&lt;br&gt;försäljning tills den kan ske utan förlust. När priser i linje med den&lt;br&gt;långsiktigt hållbara nivån har etablerats skall banken avyttra egendomen,&lt;br&gt;även om detta leder till att engagemanget i sin helhet efter försäljningen&lt;br&gt;har åsamkat banken en förlust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändrade reglerna innebär vidare att en bank skall årligen till&lt;br&gt;Finansinspektionen avge en särskild redovisning av sitt innehav av&lt;br&gt;egendom som övertagits till skyddande av fordran. Närmare föreskrifter&lt;br&gt;om denna redovisningsskyldighet kan enligt 56 § 3 bankrörelseförord-&lt;br&gt;ningen (1987:647) meddelas av inspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen bör träda i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om&lt;br&gt;kreditmarknadsbolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen i 3 kap. 7 § andra stycket KMBL innebär att&lt;br&gt;aktier och andelar som ett kreditmarknadsbolag förvärvat för att skydda&lt;br&gt;fordran skall avyttras när det med hänsyn till marknadsförhållandena&lt;br&gt;lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum utan förlust för&lt;br&gt;bolaget. Den s.k. treårsregeln tas bort och ersätts med en redovis-&lt;br&gt;ningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen av kriterierna för när en försäljning skall äga rum har&lt;br&gt;kommenterats i specialmotiveringen till förslaget till lag om ändring i&lt;br&gt;bankrörelselagen (avsnitt 5.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KMBL har ännu inte trätt i kraft. Före ikraftträdandet kommer en&lt;br&gt;förordning att utfärdas som motsvarar 56 § 3 bankrörelseförordningen&lt;br&gt;och som innehåller bl.a. en bestämmelse om Finansinspektionens rätt att&lt;br&gt;utfärda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna nya reglerna bör träda i kraft samtidigt med kredit-&lt;br&gt;marknadsbolagslagen i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;dels föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617), och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag,&lt;br&gt;dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finansieringen av Prövningsnämnden för bankstödsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att besluta att&lt;br&gt;motionstiden skall förkortas till sex dagar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för&lt;br&gt;de åtgärder och det ändamål som han har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av promemorian - Vissa frågor &lt;sup&gt;Pr0&lt;/sup&gt;P- 1992/93:245&lt;br&gt;rörande villkor för den statliga garantin till banker &lt;sup&gt;Bllaga 1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;och andra kreditinstitut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I denna promemoria, som på Finansdepartementets uppdrag har utarbetats&lt;br&gt;av justitierådet Johan Munck, föreslås viss lagstiftning med syfte att möta&lt;br&gt;en del problem som kan tänkas uppstå med anledning av det beslut om&lt;br&gt;stöd till banker och andra kreditinstitut som nyligen har fattats av&lt;br&gt;riksdagen. Problemen sammanhänger med att det kan finnas risk för att&lt;br&gt;de vanliga marknadskrafterna sätts ur spel, när det gäller att uppnå&lt;br&gt;överenskommelser om sådana villkor för det statliga stödet som har&lt;br&gt;förutsatts i riksdagsbeslutet. Även om sannolikheten talar för att det i&lt;br&gt;praktiken inte kommer att möta några avgörande svårigheter att nå fram&lt;br&gt;till överenskommelser av detta slag, kan det finnas anledning att ha en&lt;br&gt;lagstiftningsmässig beredskap för oväntade situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta syfte förordas till en början att villkoren för statligt stöd i sista&lt;br&gt;hand skall kunna prövas av en permanent skiljenämnd — Skiljenämnden&lt;br&gt;för bankstödsfrågor — som föreslås bli inrättad samtidigt som Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden eller snarast därefter. Skiljenämnden bör bestå av ordförande&lt;br&gt;och två andra ledamöter samt ersättare för ledamöterna. Ordförande och&lt;br&gt;ersättare för ordförande bör vara eller ha varit ordinarie domare. Av&lt;br&gt;övriga ledamöter bör en jämte ersättare för denne utses efter förslag av&lt;br&gt;Svenska Bankföreningen. Den andre jämte ersättare bör utses efter&lt;br&gt;förslag av Justitiekanslem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skiljenämndens prövning skall kunna påkallas bör tre förutsätt-&lt;br&gt;ningar vara uppfyllda. För det första bör situationen vara den att&lt;br&gt;Bankstödsnämnden finner att statligt stöd bör utgå till ett kreditinstitut&lt;br&gt;av hänsyn till intresset av stabilitet i och förtroende för betalnings-&lt;br&gt;systemet. Ytterligare en förutsättning bör vara att kreditinstitutet utan&lt;br&gt;statligt stöd skulle vara på obestånd eller skyldigt att upprätta kontroll-&lt;br&gt;balansräkning eller inte skulle uppfylla för institutet gällande kapitaltäck-&lt;br&gt;ningsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör en förutsättning för skiljenämndens prövning vara att&lt;br&gt;överenskommelse inte har kunnat träffas mellan Bankstödsnämnden och&lt;br&gt;kreditinstitutet eller, när detta är ett aktiebolag eller bankaktiebolag, dess&lt;br&gt;aktieägare i fråga om villkoren för det statliga stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skiljenämndens uppgift är enligt förslaget att pröva om de av Bank-&lt;br&gt;stödsnämnden föreslagna villkoren är förenliga med god affärssed och&lt;br&gt;skäliga med hänsyn till omfattningen av det stöd som nämnden på statens&lt;br&gt;vägnar har erbjudit sig att lämna. Finner skiljenämnden att detta är fallet,&lt;br&gt;skall den förelägga kreditinstitutet eller aktieägarna att anta villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om villkoren inte antas har staten rätt till inlösen av aktierna i kredit-&lt;br&gt;institut som är aktiebolag. Inlösen kan också ske om ett sådant kredit-&lt;br&gt;institut eller institutets aktieägare har underlåtit att fullgöra någon&lt;br&gt;förpliktelse som följer av avtal med Bankstödsnämnden och under-&lt;br&gt;låtenheten är av väsentlig betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom föreslås att staten skall ha rätt att lösa aktierna i ett bank-&lt;br&gt;aktiebolag eller ett annat kreditinstitut, vars kapitalbas understiger två&lt;br&gt;procent av värdet av institutets placeringar. I ett sådant läge är institu-&lt;br&gt;tets tillstånd ytterligt kritiskt, och ett statligt övertagande kan framstå&lt;br&gt;som det enda realistiska alternativet för att återställa förtroendet och&lt;br&gt;klara upp situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon sådan omständighet som nu har nämnts föreligger beträff-&lt;br&gt;ande en sparbank, en föreningsbank eller ett hypoteksinstitut skall&lt;br&gt;institutet kunna ställas under tvångsförvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i frågor om inlösen eller tvångsförvaltning avses den förut&lt;br&gt;nämnda skiljenämnden kunna fatta beslut på begäran av Bankstödsnämn-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En alternativ lösning presenteras i avsnitt 6. Enligt den lösningen skall&lt;br&gt;man anlägga ett mer utpräglat förvaltningsrättsligt synsätt på frågorna&lt;br&gt;kring bankstödet. Det skall inte ses som om Bankstödsnämnden och det&lt;br&gt;stödbehövande kreditinstitutet ingår ett avtal om stöd utan att Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden, eller i viktigare fall regeringen, fattar ett ensidigt förvaltnings-&lt;br&gt;beslut om att utge det statliga stödet. Med detta synsätt är det varken&lt;br&gt;nödvändigt eller lämpligt att ha en domstolsprövning av de villkor som&lt;br&gt;Bankstödsnämnden uppställer. Snarare finns det behov av en rådgivande&lt;br&gt;opartisk nämnd som omfattas av båda parters förtroende, vilken skall&lt;br&gt;kunna bidra till att hitta en lösning som kan vara acceptabel för båda&lt;br&gt;parter. I sista hand skall det emellertid alltid vara Bankstödsnämnden&lt;br&gt;eller regeringen som fattar beslut om stödet och villkoren för detta. Om&lt;br&gt;kreditinstitutet inte godtar de uppställda villkoren skall staten ha&lt;br&gt;möjlighet att få till stånd inlösen eller tvångsförvaltning. Grunden för&lt;br&gt;statens talan begränsas i denna modell till att kreditinstitutets kapitalbas&lt;br&gt;understiger en viss procentsats av värdet av kreditinstitutets placeringar.&lt;br&gt;Denna prövning, jämte prövningen av t.ex. värderingsfrågor i samband&lt;br&gt;med inlösen- resp, tvångsförvaltningsförfarandet, skall ske i ett eninstans-&lt;br&gt;förfarande i Svea hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag med vissa bestämmelser om villkor för statligt stöd till&lt;br&gt;kreditinstitut m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Bestämmelserna i 4 och 5 §§ äger tillämpning, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Bankstödsnämnden finner att statligt stöd bör utgå till ett kredit-&lt;br&gt;institut av hänsyn till intresset av stabilitet i och förtroende för betal-&lt;br&gt;ningssystemet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. kreditinstitutet utan statligt stöd skulle vara på obestånd, skyldigt&lt;br&gt;att upprätta särskild balansräkning eller ur stånd att uppfylla för institutet&lt;br&gt;föreskrivet krav på kapitaltäckning, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. överenskommelse inte kan träffas mellan Bankstödsnämnden och&lt;br&gt;kreditinstitutet eller, när detta är ett aktiebolag eller bankaktiebolag, dess&lt;br&gt;aktieägare i fråga om utformningen och omfattningen av stödet eller de&lt;br&gt;åtaganden som kreditinstitutet eller aktieägarna har att fullgöra för att&lt;br&gt;institutet skall komma i åtnjutande av stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § För uppgifter enligt denna lag finns Skiljenämnden för bank-&lt;br&gt;stödsfrågor. Skiljenämnden för bankstödsfrågor består av ordförande och&lt;br&gt;två andra ledamöter. För ledamöterna skall finnas ersättare. Regeringen&lt;br&gt;förordnar ledamöter och ersättare i skiljenämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden och ersättare för ordföranden skall vara eller ha varit&lt;br&gt;ordinarie domare. Av övriga ledamöter utses en jämte ersättare för denne&lt;br&gt;efter förslag av Svenska Bankföreningen och en efter förslag av&lt;br&gt;Justitiekanslem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till ledamöter och ersättare skall uppta minst dubbelt så många&lt;br&gt;personer som dem som skall utses med ledning av förslaget. Har sådant&lt;br&gt;förslag inte avgetts, förordnar regeringen ändå ledamöter och ersättare&lt;br&gt;till föreskrivet antal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Skiljenämnden för bankstödsfrågor är domför med tre ledamöter.&lt;br&gt;Är ledamot hindrad att tjänstgöra inträder ersättare för ledamoten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i rättegångsbalken om jäv mot domare tilllämpas på&lt;br&gt;ledamot och ersättare i skiljenämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av villkor för statligt stöd i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I fall som avses i 1 § kan Bankstödsnämnden för prövning enligt 5&lt;br&gt;§ underställa Skiljenämnden för bankstödsfrågor ett förslag till avtal om&lt;br&gt;statligt stöd till kreditinstitutet och om villkoren för sådant stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skiljenämnden skall delge motparten förslaget och förelägga denne att&lt;br&gt;inkomma med yttrande. Är kreditinstitutets aktie-ägare motparter, får&lt;br&gt;bestämmelserna om kungörelsedelgivning i 16 § första stycket delgiv-&lt;br&gt;ningslagen (1970:428) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om förfarandet inför skiljenämnden gäller i övrigt 12 - 17 §§&lt;br&gt;lagen (1929:145) om skiljemän i tillämpliga delar, om inte något annat&lt;br&gt;följer av bestämmelserna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Skiljenämnden för bankstödsfrågor skall pröva om de av Bank-&lt;br&gt;stödsnämnden föreslagna villkoren är förenliga med god affärssed och&lt;br&gt;skäliga med hänsyn till omfattningen av det stöd som nämnden på statens&lt;br&gt;vägnar har erbjudit sig att lämna. Finner skiljenämnden att detta är fallet,&lt;br&gt;skall den förelägga Bankstödsnämndens motpart att inom viss tid anta&lt;br&gt;förslaget vid påföljd att aktierna i kreditinstitutet annars kan komma att&lt;br&gt;inlösas av staten eller, när motparten är en sparbank, en föreningsbank&lt;br&gt;eller ett hypoteksinstitut, tvångsförvaltning kan komma att beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor som skall prövas enligt första stycket får inte avse betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet gentemot staten för ägare av aktier i ett aktiebolag eller&lt;br&gt;bankaktiebolag i vidare mån än såvitt avser medel som får tas ut ur&lt;br&gt;bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Tvister om tolkning eller tillämpning av ett avtal mellan Banks-&lt;br&gt;tödsnämnden och ett kreditinstitut eller dess aktieägare om statligt stöd&lt;br&gt;till institutet prövas av Skiljenämnden för bankstödsfrågor, om inte&lt;br&gt;parterna har enats om något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skiljenämnden får också i andra fall ta emot uppdrag att vara&lt;br&gt;skiljenämnd i tvister mellan Bankstödsnämnden och ett kreditinstitut eller&lt;br&gt;dess aktieägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlösen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Staten har gentemot aktieägare i ett kreditinstitut som är aktiebolag&lt;br&gt;eller bankaktiebolag rätt att lösa in aktierna, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bolaget eller aktieägaren inte har antagit ett avtalsförslag efter&lt;br&gt;föreläggande enligt 5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bolaget eller aktieägaren har underlåtit att fullgöra någon för-&lt;br&gt;pliktelse som följer av avtal med Bankstödsnämnden och underlåtenheten&lt;br&gt;är av väsentlig betydelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bolaget inte har en kapitalbas som uppgår till lägst två procent av&lt;br&gt;värdet av bolagets placeringar, allt beräknat enligt de för bolaget gällande&lt;br&gt;reglerna om kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tvist huruvida rätt till inlösen föreligger eller om lösenbeloppet&lt;br&gt;prövas av Skiljenämnden för bankstödsfrågor. Härvid tillämpas 4 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Bankaktiebolagets aktieägare är skyldiga att till staten överlämna&lt;br&gt;sina aktiebrev med påskrift om överlåtelse eller, när fråga är om aktier&lt;br&gt;i ett avstämningsbolag, att låta staten registreras som ägare av aktierna&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i aktiekontolagen (1989:827), om en tvist om&lt;br&gt;inlösen prövas av Skiljenämnden för bankstödsfrågor och det är ostridigt&lt;br&gt;mellan parterna att det föreligger lösningsrätt eller skiljenämnden har&lt;br&gt;förklarat att sådan rätt föreligger utan att samtidigt fastställa lösenbe-&lt;br&gt;loppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om förfarandet vid inlösen och övergången av äganderätten till Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;aktierna tillämpas i övrigt 11 kap. 13 och 14 §§ bankaktiebolagslagen Bilaga 2&lt;br&gt;(1987:618), om institutet är ett bankaktiebolag, och annars 14 kap. 12&lt;br&gt;och 13 §§ aktiebolagslagen (1975:1385). Därvid skall vad som i nämnda&lt;br&gt;bestämmelser föreskrivs om moderbolag gälla staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsförvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om en sparbank, en föreningsbank eller ett hypoteksinstitut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte har antagit ett avtalsförslag efter föreläggande enligt 5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. har underlåtit att fullgöra någon förpliktelse som följer av avtal med&lt;br&gt;Bankstödsnämnden och underlåtenheten är av väsentlig betydelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte har en kapitalbas som uppgår till lägst två procent av värdet av&lt;br&gt;institutets placeringar, allt beräknat enligt de för institutet gällande&lt;br&gt;reglerna om kapitaltäckning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall Skiljenämnden för bankstödsfrågor på begäran av Bankstöd-&lt;br&gt;snämnden förordna god man att under viss tid, högst ett år, överta&lt;br&gt;förvaltningen av kreditinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skiljenämndens handläggning av ett ärende som avses i&lt;br&gt;första stycket tillämpas 4 § andra och tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Under den tid den gode mannens förvaltning pågår övertar denne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i en sparbank huvudmännens övervakning av sparbankens för-&lt;br&gt;valtning och uppgifter i övrigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i en föreningsbank föreningsmedlemmarnas rätt att besluta i före-&lt;br&gt;ningens angelägenheter, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i ett hypoteksinstitut styrelsens uppgifter vid förvaltningen av&lt;br&gt;institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II § God man bör vara lagfaren och skall i övrigt ha den insikt och&lt;br&gt;erfarenhet som uppdraget kräver. Till god man får inte förordnas någon&lt;br&gt;som står kreditinstitutet nära eller är beroende av detta. Den som är&lt;br&gt;anställd hos Bankstödsnämnden eller ledamot i dess styrelse får inte&lt;br&gt;förordnas till god man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs, skall även ersättare förordnas för gode mannen.&lt;br&gt;Bestämmelserna om god man gäller även för ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;God man skall entledigas, om han bedöms inte vara lämplig eller av&lt;br&gt;annan orsak bör skiljas från uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Gode mannen skall i lämplig omfattning samråda med företräda-&lt;br&gt;re för dem vilkas befogenheter han enligt 10 § har övertagit samt med&lt;br&gt;kreditinstitutets borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdering av tillgångar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Uppkommer vid prövning av Skiljenämnden för bankstödsfrågor&lt;br&gt;en fråga om värdet av tillgångar hos kreditinstitutet eller någon annan&lt;br&gt;liknande fråga om värde av viss tillgång och kan det antas att statligt&lt;br&gt;stöd som lämnats eller utfästs inverkar på värdet, skall detta bedömas&lt;br&gt;som om sådan inverkan inte hade förekommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Avgörande av Skiljenämnden för bankstödsfrågor enligt denna lag&lt;br&gt;får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 och gäller till utgången av år&lt;br&gt;1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Promemorian om vissa frågor rörande villkor för den statliga garantin till&lt;br&gt;banker och andra kreditinstitut har sänts på remiss till Justitie-&lt;br&gt;ombudsmännen, Sveriges riksbank, Justitiekanslem, Kommerskollegium,&lt;br&gt;Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksgäldskontoret, Allmänna&lt;br&gt;pensionsfonden, första - tredje fondstyrelserna, Allmänna pensionsfon-&lt;br&gt;den, ^ärde fondstyrelsen, Konkurrensverket, Svea hovrätt, Hovrätten för&lt;br&gt;Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall,&lt;br&gt;Stockholms Fondbörs AB, Uppsala universitet, juridiska fakulteten,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län, Svenska kommunförbundet, Sveriges&lt;br&gt;Advokatsamfund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Försäkringsförbund,&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation, TCO, Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation, SACO, Landsorganisationen i Sverige, LO, Svenska&lt;br&gt;Arbetsgivareföreningen, SAF, Svenska Bankföreningen, AB Svensk&lt;br&gt;Exportkredit, Sveriges Allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges&lt;br&gt;stadshypotekskassa, Svenska Skeppshypotekskassan, Finansbolagens&lt;br&gt;Förening, Svenska Fondhandlareföreningen, Statens Bostadsfinan-&lt;br&gt;sieringsaktiebolag, SBAB, Lantbrukskredit AB, Svenska Bank-&lt;br&gt;mannaförbundet, Sveriges Bankkunders Riksförbund, Fondbolagens&lt;br&gt;förening, Obligationsfrämjandet, Varbergs Sparbank och Sveriges&lt;br&gt;Aktiesparares riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissammanställning över promemoria om vissa &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1992/93:245&lt;br&gt;frågor rörande villkor för den statliga garantin till &lt;sup&gt;Bllaga 4&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;banker och andra kreditinstitut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 Sveriges riksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige tillstyrker i stort lagstiftning enligt framlagt lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige föreslår dock att den föreslagna nämnden bör kallas&lt;br&gt;Prövningsnämnden för bankstödsfrågor i stället för Skiljenämnden för&lt;br&gt;bankstödsfrågor för att markera dess ställning som specialdomstol och&lt;br&gt;förhindra den begreppsförvirring som skulle kunna uppkomma vid&lt;br&gt;användningen av uttrycket såväl i Sverige som i internationella samman-&lt;br&gt;hang. Vidare anser fullmäktige att Svenska bankföreningen och&lt;br&gt;Justitiekanslem inte skall ha någon direkt förslagsrätt när regeringen skall&lt;br&gt;förordna ledamöter till nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att garantera stabiliteten i betalningssystemet och för att trygga&lt;br&gt;kreditförsörjningen har riksdagen beslutat att statligt stöd kan lämnas till&lt;br&gt;banker och vissa andra kreditinstitut. Stödet kan ges i olika former,&lt;br&gt;exempelvis som garantier som täcker framtida kreditförluster, kapital-&lt;br&gt;tillskott och garantier för aktieemissioner samt olika typer av lån. Staten&lt;br&gt;avses kunna ställa villkor för stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anges att det i konkreta fall kan uppstå problem att&lt;br&gt;komma fram till en överenskommelse om villkoren för det statliga stödet.&lt;br&gt;Ett kreditinstitut eller dess ägare skulle kunna tänkas begära stöd på&lt;br&gt;sådana villkor som staten finner oacceptabla eller vägra att godta de&lt;br&gt;villkor som man från statens sida vill ställa upp som förutsättning för att&lt;br&gt;stöd skall utgå. Enligt promemorieförfattaren skall emellertid farhågorna&lt;br&gt;för att sådana problem kommer att uppstå inte överdrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige delar dock bedömningen att man inte kan bortse från&lt;br&gt;risken för att det i något fall kan bli svårt att nå fram till överenskom-&lt;br&gt;melser mellan Bankstödsnämnden och ett kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det fall ett kreditinstitut inte godtar villkoren för stödet kan det i&lt;br&gt;förhandlingar bli förenat med svårigheter från statens sida att hålla fast&lt;br&gt;vid att något stöd inte skall lämnas med tanke på att stabiliteten i&lt;br&gt;betalningssystemet då skulle kunna hotas. Om det inte fanns möjligheter&lt;br&gt;för staten att ingripa när ett kreditinstitut eller dess ägare vägrar att&lt;br&gt;acceptera stöd på de villkor som staten erbjuder, skulle en sådan vägran&lt;br&gt;kunna missbrukas som påtryckningsmedel gentemot staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den vikt som måste fastas vid behovet av att snabbt&lt;br&gt;kunna genomföra stödåtgärder i syfte att upprätthålla stabiliteten i det&lt;br&gt;finansiella systemet tillstyrker fullmäktige promemorians förslag.&lt;br&gt;Fullmäktige vill dock understryka att sådana ingrepp i den enskildes&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden som det här är fråga om är allvarliga. Svåra&lt;br&gt;avvägningar måste göras mellan det allmännas och den enskildes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intressen. De situationer som lagen tar sikte på är emellertid av sådan&lt;br&gt;extraordinär karaktär att det får anses befogat att i sista hand tillgripa de&lt;br&gt;föreslagna åtgärderna. Det är viktigt att det finns en lagstiftning som&lt;br&gt;medger tvingande åtgärder i situationen där positionerna är låsta och där&lt;br&gt;man inte på frivillighetens väg kan komma vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige vill i sammanhanget peka på att det i vissa andra länder&lt;br&gt;förekommer att de organ som motsvarar Bankstödsnämnden i Sverige har&lt;br&gt;långtgående befogenheter av det slag som nu aktualiseras för vår del. Det&lt;br&gt;gäller särskilt USA där Federal Deposit Insurance Corporation (FDIC)&lt;br&gt;har mycket vidsträckta befogenheter att ingripa i enskilda banker. Om det&lt;br&gt;t.ex. konstateras att en bank har en kapitalbas som inte överstiger två&lt;br&gt;procent av placeringarnas värde har FDIC en principiell skyldighet att&lt;br&gt;överta banken. Det är betydelsefullt att det också i Sverige finns&lt;br&gt;erforderliga möjligheter att kunna upprätthålla stabiliteten i det finansiella&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behövs enligt fullmäktige ett organ hos vilket Bankstödsnämnden&lt;br&gt;kan underställa avtalsförslag om bankstöd och om villkoren härför. Full-&lt;br&gt;mäktige delar promemorians uppfattning att en behandling i allmän&lt;br&gt;domstol knappast är något adekvat sätt att åstadkomma prövning av&lt;br&gt;villkor vid bankstöd eftersom det inte är fråga om någon rättstvist i&lt;br&gt;egentlig mening. Dessutom skulle en sådan prövning enligt fullmäktige&lt;br&gt;ta alltför lång tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag om att inrätta en specialdomstol, vars avgöranden inte bör&lt;br&gt;kunna överklagas, finner därför fullmäktige vara en bättre lösning. Enligt&lt;br&gt;fullmäktiges mening kan det emellertid skapa begreppsförvirring om den&lt;br&gt;benämns Skiljenämnden för bankstödsfrågor, vilket föreslagits i&lt;br&gt;promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige anser att prövningen skall göras av en specialdomstol och&lt;br&gt;att det är viktigt att domstolen inte förväxlas med en vanlig skiljenämnd.&lt;br&gt;Mot denna bakgrund är det olämpligt med den föreslagna benämningen,&lt;br&gt;som vid en översättning dessutom kan innebära en begreppsförvirring i&lt;br&gt;internationella sammanhang. Det är viktigt att finna en annan ter-&lt;br&gt;minologi. Fullmäktige föreslår att det nyinrättade organet benämns&lt;br&gt;Prövningsnämnden för bankstödsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller sammansättningen av denna nämnd delar fullmäktige&lt;br&gt;promemorians uppfattning att regeringen skall förordna ledamöterna och&lt;br&gt;att ordföranden skall vara ordinarie domare. Det markerar att det är fråga&lt;br&gt;om en specialdomstol med full opartiskhet. För att ytterligare markera att&lt;br&gt;det inte är fråga om något partssammansatt organ anser fullmäktige att&lt;br&gt;Svenska bankföreningen och Justitiekanslem inte såsom föreslagits i&lt;br&gt;promemorian skall ha en uttrycklig förslagsrätt beträffande de två övriga&lt;br&gt;ledamöterna. Någon direkt nomineringsrätt bör inte förekomma. Erfarna&lt;br&gt;ledamöter återfinns bl.a. bland de skiljemän som avgjort ärenden rörande&lt;br&gt;inlösen av minoritetsaktier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i promemorian angivna alternativa lösningen med en rådgivande&lt;br&gt;opartisk nämnd och med beslut om inlösen och tvångsförvaltning av&lt;br&gt;allmän domstol vill fullmäktige resa flera invändningar emot. Denna&lt;br&gt;alternativa lösning utgår från synsättet att Bankstödsnämnden fattar ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ensidigt förvaltningsbeslut om bankstöd och om villkoren. Fullmäktige&lt;br&gt;delar inte detta synsätt utan det naturliga får anses vara att nämnden och&lt;br&gt;det aktuella kreditinstitutet ingår ett avtal om såväl bankstöd som&lt;br&gt;villkoren härför. Det kan vidare ifrågasättas vad en rådgivande nämnd,&lt;br&gt;som inte kan fatta några bindande beslut, snabbt kan åstadkomma när det&lt;br&gt;föreligger låsta positioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är det här fråga om en mycket speciell prövning som kräver&lt;br&gt;både sakkunskap och snabbhet i hanteringen. Att ordna en särskild&lt;br&gt;hantering för dessa frågor inom Svea hovrätt ser fullmäktige inte som&lt;br&gt;något fullvärdigt alternativ till att inrätta en permanent specialdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige instämmer i den bedömning som görs i promemorian att&lt;br&gt;inlösen eller tvångsförvaltning framstår som de mest ändamålsenliga&lt;br&gt;utvägarna för sådana situationer när ett kreditinstitut trots prövning i&lt;br&gt;nämnden vägrar att acceptera stöd på de villkor som staten erbjuder. Att&lt;br&gt;väcka fullgörelsetalan vid allmän domstol ser inte fullmäktige som något&lt;br&gt;lämpligt alternativ med tanke på den tidsutdräkt som det kan innebära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom promemorian innehåller ett uttryckligt lagförslag om inlösen&lt;br&gt;och tvångsförvaltning tillgodoses grundlagens krav att förhållanden&lt;br&gt;mellan enskilda och det allmänna som avser ingrepp i enskildas&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden skall meddelas genom lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige ansluter sig vidare till promemorians uppfattning att&lt;br&gt;lagförslaget torde vara förenligt med Europakonventionens bestämmelser&lt;br&gt;om att ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse&lt;br&gt;och under de förutsättningar som anges i lag. För att ett ingrepp i den&lt;br&gt;enskilda äganderätten skall vara godtagbart räcker det inte med att det är&lt;br&gt;betydelsefulla allmänna intressen som tillgodoses utan det måste göras en&lt;br&gt;rimlig avvägning av vad det allmänna vinner och den enskilde förlorar.&lt;br&gt;Det krav på balans mellan allmänna och enskilda intressen som den&lt;br&gt;europeiska domstolen ställer får dock i detta speciella fall anses vara&lt;br&gt;tillgodosett. Fullmäktige delar således promemorians bedömning att&lt;br&gt;betalningssystemets stabilitet och en sund utveckling av bankverksam-&lt;br&gt;heten är så framträdande intressen att de får anses motivera långtgående&lt;br&gt;ingrepp i äganderätt om så erfordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör dock betonas att inlösen och tvångsförvaltning är&lt;br&gt;sistahandsutvägar som i princip bör undvikas även om man måste räkna&lt;br&gt;med att situationer kan uppkomma då någon annan lösning inte är&lt;br&gt;praktiskt möjlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige har i övrigt inte något att invända mot den tekniska&lt;br&gt;utformningen av förslaget och tillstyrker således förslaget med de&lt;br&gt;påpekanden som gjorts ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Justitiekanslem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem anser att det finns ett behov av lagstiftning på det aktuella&lt;br&gt;området och förordar att det fortsatta lagstiftningsarbetet inriktas på den&lt;br&gt;alternativa lösning för prövning av bankstöd som skisseras i promemorian&lt;br&gt;(avsnitt 6) och som bl.a. rör inrättandet av en rådgivande opartisk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnd. Enligt den lösningen fattar Banskstödsnämnden, och i vissa fall&lt;br&gt;regeringen, slutligen ett ensidigt förvaltningsbeslut om att utge det&lt;br&gt;statliga stödet till ett kreditinstitut som har behov av sådant stöd.&lt;br&gt;Justitiekanslem anser att den tänkta hanteringen av bankstödet är att anse&lt;br&gt;som myndighetsutövning med de viktiga rättsliga konsekvenser som följer&lt;br&gt;därav. De i promemorian föreslagna reglerna om inlösen uppfyller enligt&lt;br&gt;Justitiekanslems uppfattning i sin nuvarande utformning inte regerings-&lt;br&gt;formens krav i 2 kap. 18 § om att grunderna för ersättning vid sådant&lt;br&gt;förfogande skall anges i lag. Dessa regler behöver därför kompletteras&lt;br&gt;med bestämmelser om grunderna för hur ersättningen vid inlösen skall&lt;br&gt;bestämmas samt om domstolsprövning. I det följande pekas också på att&lt;br&gt;vissa mindre justeringar bl.a. vad gäller reglerna om tvångsförvaltning&lt;br&gt;kan behöva övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem kan till en början konstatera att förslagen i promemorian&lt;br&gt;kan ses som en vidareutveckling av de tankar som kommer till uttryck&lt;br&gt;i regeringens proposition 1992/93:135 och Näringsutskottets betänkande&lt;br&gt;1992/93:NU 16. Riksdagens beslut i fråga om bankstöd vilar på förutsätt-&lt;br&gt;ningen att stödet skall vara frivilligt och efter ansökan antingen utgå till&lt;br&gt;livskraftiga kreditinstitut eller till institut som behöver rekonstrueras eller&lt;br&gt;avvecklas på ett sådant sätt att institutets förpliktelser skall kunna infrias&lt;br&gt;i tid (se prop. s. 18). Promemorian går i dessa hänseenden längre och&lt;br&gt;förutsätter en ordning där staten genom Bankstödsnämnden kan behöva&lt;br&gt;ge stöd också till kreditinstitut som motsätter sig stöd på de villkor som&lt;br&gt;Bankstödsnämnden erbjuder. Skälet till denna inriktning av förslagen&lt;br&gt;anges vara att staten har ett ansvar för stabiliteten i och förtroendet för&lt;br&gt;betalningssystemet samt kreditförsörjningen, och att staten därför&lt;br&gt;knappast kan låta ett kreditinstitut gå i konkurs (promemorian s. 8). Det&lt;br&gt;kan därmed, anförs det i promemorian, finnas en risk att ett kreditinstitut&lt;br&gt;skulle kunna vilja spekulera i att staten av stabiliseringspolitiska skäl&lt;br&gt;inte vågar dra tillbaka utfästelsen om garanti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem inser att problem av nu angivet slag kan uppstå vid&lt;br&gt;hanteringen av bankstödet och delar därför uppfattningen att det finns ett&lt;br&gt;behov av lagstiftning på området. Justitiekanslem utgår emellertid från&lt;br&gt;att Bankstödsnämnden och kreditinstituten i de allra flesta fall kan komma&lt;br&gt;överens om villkoren för bankstödet och att den aktuella lagstiftningen&lt;br&gt;kommer att tillämpas endast i de undantagsfall där partema efter&lt;br&gt;förhandlingar inom ramen för stödärendet alltjämt har skilda uppfatt-&lt;br&gt;ningar i frågan och institutet därjämte är på obestånd eller liknande. I ett&lt;br&gt;sådant läge bör det enligt Justitiekanslems uppfattning finnas lagstiftning&lt;br&gt;som reglerar under vilka förutsättningar statens stöd skall kunna ges och&lt;br&gt;när tvångsåtgärder skall kunna sättas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formerna för prövning av bankstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian diskuteras olika alternativ för hur bankstödet och&lt;br&gt;villkoren för detta stöd skall prövas om överenskommelse inte kan&lt;br&gt;träffas. Justitiekanslem delar i och för sig uppfattningen att det från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konstitutionell synpunkt inte synes föreligga något hinder mot att ett&lt;br&gt;statligt organ ges möjlighet att tvångsvis förelägga ett kreditinstitut att&lt;br&gt;anta bankstöd med därtill knutna villkor, under förutsättning att det sker&lt;br&gt;utifrån vad som anges i tydlig lag. Frågan om kontraheringsplikt i svensk&lt;br&gt;rätt har belysts bl.a. av A. Victorin, Svensk Juristtidning 1976 s. 436.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i promemorian föreslagna lösningen med en permanent&lt;br&gt;skiljenämnd, vars prövning avses vara av s.k. kassationskaraktär och som&lt;br&gt;skall kunna förelägga ett institut att anta ett av Bankstödsnämnden&lt;br&gt;framlagt avtalsförslag, ger emellertid anledning till tvekan. Enligt&lt;br&gt;Justitiekanslems uppfattning är det framför allt i följande hänseenden som&lt;br&gt;invändningar kan riktas mot förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rådande situationen på kreditmarknaden med betydande kreditför-&lt;br&gt;luster för kreditinstituten och en vilja från statsmakternas sida att med&lt;br&gt;statliga medel garantera att kreditinstitutens förpliktelser fullgörs i tid är&lt;br&gt;ny i Sverige. De inblandade partema har ingen tidigare erfarenhet av hur&lt;br&gt;frågor av detta slag skall lösas samtidigt som mycket stora värden som&lt;br&gt;står på spel. I en sådan situation är det angeläget att de regler som skall&lt;br&gt;ge partema utrymme att finna lämpliga lösningar är - inom ramen för vad&lt;br&gt;svensk grundlag och internationella åtaganden kräver - så flexibla som är&lt;br&gt;möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om en permanent skiljenämnd som bara kan anta eller&lt;br&gt;förkasta det avtal om bankstöd som föreslås och som inte själv kan ta&lt;br&gt;initiativ till justeringar i det framlagda avtalet framstår mot denna&lt;br&gt;bakgrund som påfallande stelt till sin konstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall att diskussionerna mellan Bankstödsnämnden och ett&lt;br&gt;kreditinstitut har låst sig kan det vara klokt att ett utanförstående organ,&lt;br&gt;t.ex. den rådgivande nämnd som i promemorian föreslås som ett&lt;br&gt;alternativ till Skiljenämnden för bankstödsfrågor, ges möjlighet att genom&lt;br&gt;justeringar i utformningen av bankstödet söka bereda väg för en för både&lt;br&gt;Bankstödsnämnden och det stödsökande institutet acceptabel lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem vill i det sammanhanget också framhålla betydelsen av&lt;br&gt;att de formliga beslut som gäller bankstöd till kreditinstituten fattas av&lt;br&gt;Bankstödsnämnden. Frågan om att med omfattande skattemedel stödja&lt;br&gt;banker och andra kreditinstitut är kontroversiell. Det är därför viktigt&lt;br&gt;att de statliga organ som beslutar i fråga om bankstöd har allmänhetens&lt;br&gt;förtroende. I samband med Bankstödsnämndens inrättande gjordes i linje&lt;br&gt;härmed uttalanden, bl.a. av nämndens ordförande, av innebörd att&lt;br&gt;nämndens granskning av kreditinstituten skulle vara mycket ingående och&lt;br&gt;att ett eventuellt stöd endast skulle utgå där det verkligen var befogat. En&lt;br&gt;ordning som innebär att den föreslagna Skiljenämnden för bankstöds-&lt;br&gt;frågor, med ledamöter som bl.a. utsetts efter förslag av Svenska&lt;br&gt;bankföreningen, kan förkasta Bankstödsnämndens förslag eller förelägga&lt;br&gt;kreditinstituten att anta villkoren för bankstödet ter sig från denna&lt;br&gt;synpunkt mindre tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om resultatet av Bankstödsnämndens arbete skall betecknas som&lt;br&gt;ett avtal eller ett beslut om stöd på vissa villkor kan i förstone te sig&lt;br&gt;ganska formell. I praktiken fordras givetvis en del diskussioner under&lt;br&gt;ärendets beredning mellan nämnden och det institut som söker stöd och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det kunde därför te sig naturligt att här tala om ett avtal. Ytterst handlar&lt;br&gt;det dock här om myndighetsutövning, dvs. att bestämma om förmåner&lt;br&gt;och skyldigheter för enskild, med vad därtill hör i fråga om myn-&lt;br&gt;dighetens uppgifter, arbetsformer och ansvar. Detta bör då också komma&lt;br&gt;till uttryck genom att stödåtgärden betecknas som ett beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med det nu anförda förordar Justitiekanslem att det fortsatta&lt;br&gt;lagstiftningsarbetet inom regeringskansliet inriktas på den alternativa&lt;br&gt;lösning som skisseras i avsnitt 6 i promemorian. En sådan lösning skulle&lt;br&gt;alltså innebära att Bankstödsnämnden, och i viktigare fall regeringen,&lt;br&gt;fattar ett s.k. ensidigt förvaltningsbeslut om att utge det statliga stödet till&lt;br&gt;kreditinstitut som har behov av sådant stöd. Bankstödsnämnden och&lt;br&gt;kreditinstitutet skall tillsammans eller var och en kunna hänskjuta ett&lt;br&gt;förslag till utformning av bankstödet till en rådgivande opartisk nämnd&lt;br&gt;för granskning. Den rådgivande nämnden skall ha till uppgift att pröva&lt;br&gt;om förslaget står i överensstämmelse med god affärssed och om det i&lt;br&gt;övrigt är skäligt. Om nämnden har invändningar mot förslaget, skall&lt;br&gt;nämnden kunna föreslå justeringar i förslaget för att därigenom söka&lt;br&gt;finna en lösning som är acceptabel för båda parter. Bankstödsnämnden&lt;br&gt;eller regeringen bör därefter fatta det slutliga beslutet i fråga om&lt;br&gt;bankstödets utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts skulle en uppgift för den rådgivande nämnden vara att -&lt;br&gt;i enlighet med vad som anges i promemorian - pröva om villkoren för&lt;br&gt;stödet är förenliga med &amp;quot;god affärssed och skäliga med hänsyn till&lt;br&gt;omfattningen av det stöd som nämnden på statens vägnar har erbjudit sig&lt;br&gt;att lämna&amp;quot;. Justitiekanslem har ingen erinran mot att gränserna för&lt;br&gt;nämndens prövning anges på det sätt som föreslås i promemorian. I det&lt;br&gt;fortsatta lagstiftningsarbetet bör man dock överväga om det inte vore&lt;br&gt;värdefullt att i motiven till lagtexten närmare söka utveckla vad som&lt;br&gt;ligger i begreppet god affärssed i bankförhållanden och vad som skall&lt;br&gt;vägas in i den angivna skälighetsbedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvinning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som bör övervägas i det sammanhanget är om inte&lt;br&gt;särskilda lagregler behövs för att säkerställa återvinning av statens stöd.&lt;br&gt;Frågan om återvinning behandlas i propositionen (s. 30 f.) men&lt;br&gt;regeringen synes ha utgått från att några lagregler inte är erforderliga.&lt;br&gt;Det kan enligt Justitiekanslems uppfattning dock inte uteslutas, även för&lt;br&gt;det fall att den nu föreslagna lagstiftningen genomförs, att banker eller&lt;br&gt;andra kreditinstitut som är på obestånd kommer att avvecklas. Om staten&lt;br&gt;beträffande ett sådant institut har lämnat stöd under någon period före&lt;br&gt;avvecklingen, bör det övervägas om inte den statliga garantin skall ges&lt;br&gt;ett skydd i förmånsrättshänseende genom ändringar i förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlösen och tvångsförvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 18 § regeringsformen skall varje medborgare vilkens&lt;br&gt;egendom tas i anspråk genom expropriation eller annat sådant förfogande&lt;br&gt;vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder som bestäms i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag. Den möjlighet till inlösen som föreslås i promemorian får anses&lt;br&gt;innebära ett sådant förfogande över egendom som medför att be-&lt;br&gt;stämmelsen i regeringsformen är tillämplig. Några lagregler i promemo-&lt;br&gt;rieförslaget som anger enligt vilka grunder ersättningen i samband med&lt;br&gt;inlösen skall bestämmas finns dock inte. Förslaget måste kompletteras&lt;br&gt;med sådana regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den av Justitiekanslem förordade alternativa lösningen följer att&lt;br&gt;förfarandet med inlösen och tvångsförvaltning inte kan hanteras i den&lt;br&gt;föreslagna Skiljenämnden för bankstödsfrågor. I stället fordras en&lt;br&gt;möjlighet till prövning av dessa frågor i allmän domstol. Räckvidden och&lt;br&gt;utformningen av en sådan domstolsprövning måste övervägas vidare,&lt;br&gt;bl.a. mot bakgrund av att den skall kunna inrymma uppgiften att göra&lt;br&gt;värderingar i ett förfarande med tvångsavträdande av egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot de föreslagna reglerna om tvångsförvaltning har Justitiekanslem&lt;br&gt;ingen erinran i sak. Man bör dock överväga att i lagtexten (9 §) ange vad&lt;br&gt;tvångsförvaltningen av en sparbank, en föreningsbank eller ett hypo-&lt;br&gt;teksinstitut skall syfta till. Vidare kan diskuteras om den gode mannen&lt;br&gt;vid tvångsförvaltning nödvändigtvis måste vara lagfaren och om det inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 vissa situationer borde kunna förordnas fler gode män för att handha&lt;br&gt;förvaltningen (jfr 7 kap. 1 - 2 §§ konkurslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Finansinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen tillstyrker att bestämmelser om inlösen och tvångsför-&lt;br&gt;valtning samt möjlighet att pröva villkor i efterhand införs. Inspektionen&lt;br&gt;vill inte avstyrka att en permanent skiljenämnd inrättas men är benägen&lt;br&gt;att förorda en ordning för att pröva dessa frågor som närmare ansluter&lt;br&gt;till nuvarande rättssystem. Beträffande innehållet i villkorsprövningen&lt;br&gt;anser inspektionen att den fråga som skall prövas bör vara huruvida det&lt;br&gt;aktuella villkoret är oskäligt eller inte. Slutligen bör Finansinspektionens&lt;br&gt;yttrande regelmässigt inhämtas i ärenden där värdering av kapitaltäck-&lt;br&gt;ningsgraden skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionens synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter riksdagens antagande av prop. 1992/93:135 om åtgärder för att&lt;br&gt;stärka det finansiella systemet garanterar staten att banker och vissa andra&lt;br&gt;kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. För att hantera&lt;br&gt;åtgärderna i stödsystemet skall en särskild myndighet, Bankstödsnämn-&lt;br&gt;den, inrättas. I ett särskilt betänkande av utredningen (Fi 1993:04) om&lt;br&gt;organisation av Bankstödsnämnden föreslås en förordning med be-&lt;br&gt;stämmelser om bl.a. vad nämnden skall iaktta i sin handläggning av&lt;br&gt;stödfrågor. Detta utgör extraordinära åtgärder från statsmakternas sida av&lt;br&gt;hänsyn till intresset av stabilitet i och förtroende för betalningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen delar uppfattningen att det är angeläget att skapa en&lt;br&gt;beredskap för att kunna lösa svårigheter av den art som anges i avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 i promemorian. Med hänsyn till att det rör sig om ingrepp i enskildas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiska förhållanden måste skyldigheten att ta emot statligt stöd samt&lt;br&gt;de föreslagna möjligheterna att genomdriva stödåtgärderna mot t.ex.&lt;br&gt;aktieägares önskan slås fast i form av lag. När det gäller utformningen&lt;br&gt;av bestämmelserna är inspektionen benägen att förorda ett enklare&lt;br&gt;förfarande som närmare anknyter till nuvarande rättssystem. För detta&lt;br&gt;talar rättssäkerhetsskäl och att ärendena inte torde bli mer omfattande och&lt;br&gt;komplexa än många andra ärenden som hanteras inom det befintliga&lt;br&gt;domstolsväsendet. Vidare förväntar man sig endast ett fåtal avgöranden&lt;br&gt;och att bankstödsfrågoma är aktuella under en begränsad tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsinstans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 § förslaget till förordning om statligt stöd till banker och andra&lt;br&gt;kreditinstitut beslutar Bankstödsnämnden eller regeringen om stöd. Beslut&lt;br&gt;får enligt paragrafen förenas med villkor. Detta utgör en normal&lt;br&gt;förvaltningsrättslig handläggning. Finansinspektionen menar att man bör&lt;br&gt;hålla fast vid detta förfarande och inte, som i promemorian om villkor&lt;br&gt;för stödet, beteckna processen som en överenskommelse om stöd med&lt;br&gt;möjlighet för institutet att anta eller förkasta villkor kopplade till stödet.&lt;br&gt;Om man utgår från förvaltningsbeslutsmodellen enligt stödförordningen&lt;br&gt;blir förslaget om föreläggande att anta villkor överflödigt. Möjlighet att&lt;br&gt;tillgripa inlösen av aktier eller tvångsförvaltning för att genomdriva&lt;br&gt;beslutet om stöd kan fortfarande behövas. Därvid bör innehållet i&lt;br&gt;villkoren kunna prövas. En särskild möjlighet att i efterhand tolka villkor&lt;br&gt;som beslutats bör också stå tillbuds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller på vilket sätt villkoren för stödåtgärder samt frågor om&lt;br&gt;inlösen och tvångsförvaltning skall prövas diskuteras i promemorian flera&lt;br&gt;alternativa lösningar. Att låta Bankstödsnämnden eller en skiljenämnd&lt;br&gt;enligt lagen (1929:145) om skiljemän avgöra frågorna vore på anförda&lt;br&gt;skäl olämpligt. Inspektionen vill inte avstyrka att det imättas en&lt;br&gt;permanent skiljenämnd för att avgöra dessa frågor men anser att starka&lt;br&gt;skäl talar för en annan lösning. Att inrätta en specialdomstol i form av&lt;br&gt;en permanent skiljenämnd i detta fall kan kanske sägas tangera förbudet&lt;br&gt;i 2 kap. 11 § regeringsformen att inrätta domstol för viss tvist eller i&lt;br&gt;övrigt för visst mål. Av rättssäkerhetsskäl överger man nu för tiden&lt;br&gt;alltmer ordningen att inrätta särskilda domstolar med partsutsedda&lt;br&gt;ledamöter för speciella rättsområden. Ett exempel på detta är regeringens&lt;br&gt;proposition 1992/93:56 Ny konkurrenslagstiftning, där det som rege-&lt;br&gt;ringens mening anförs att det i princip inte är lämpligt att ledamöter i&lt;br&gt;en domstol kan uppfattas som representanter för olika intressen (s. 58).&lt;br&gt;Som en följd av detta skall intresseledamöter inte längre finnas i&lt;br&gt;marknadsdomstolen. Domstolen skall i alla mål som den handlägger ha&lt;br&gt;en sammansättning av lagförda domare och ekonomiska experter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt inspektionens mening rymmer det vanliga domstolsförfarandet&lt;br&gt;också möjligheter att behandla de aktuella spörsmålen på ett adekvat sätt.&lt;br&gt;Det finns t.ex. möjligheter att behandla vissa mål med förtur för att få&lt;br&gt;ett snabbt avgörande. Det finns också möjlighet enligt 2 kap. 4 a §&lt;br&gt;rättegångsbalken att låta en ekonomisk expert och en lagfaren domare&lt;br&gt;med särskild kunskap om skatterättsliga förhållanden som särskilda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ledamöter ingå i hovrätten. Inspektionen är därför benägen att förorda&lt;br&gt;lösningen som föreslås i avsnitt 6 att prövningen av frågor om inlösen av&lt;br&gt;aktier och tvångsförvaltning av ett kreditinstitut sker i allmän domstol. Ett&lt;br&gt;eninstansförfarande i Svea hovrätt kan därvid vara en lämplig lösning. En&lt;br&gt;förutsättning är dock att regler om kvalificerad förtur införs i rättegångs-&lt;br&gt;balken eller i arman lag. Det anförda gäller även frågan om tolkningen&lt;br&gt;av villkor för stödet. Här kan nämnas att yttrande i mål om stödfrågor&lt;br&gt;kan inhämtas från myndigheter och institutioner med särskild sakkunskap&lt;br&gt;i det aktuella ämnet, t.ex. Finansinspektionen, Riksbanken och Svenska&lt;br&gt;Bankföreningen. Enligt inspektionens förslag skall alltså prövning i&lt;br&gt;domstol kunna ske i två fall, dels på talan av Bankstödsnämnden&lt;br&gt;angående inlösen eller tvångsförvaltning, dels på talan av institutet eller&lt;br&gt;dess aktieägare angående tolkningen av villkor som förenats med en&lt;br&gt;stödåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorens skälighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget i promemorian skall den permanenta skiljenämnden (Svea&lt;br&gt;hovrätt enligt Finansinspektionens mening) pröva om de av Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden föreslagna villkoren är förenliga med god affärssed och skäliga&lt;br&gt;med hänsyn till omfattningen av det stöd som staten erbjuder. Vad dessa&lt;br&gt;krav innebär berörs inte alls. Promemorian ger alltså ingen vägledning&lt;br&gt;för prövningen vilket är betänkligt särskilt med hänsyn till frågornas&lt;br&gt;speciella karaktär och de ingripande sanktioner som föreslås. Här vill&lt;br&gt;inspektionen peka på förhållandet att det inte är fråga om en affärsuppgö-&lt;br&gt;relse i vanlig mening. Kan enighet inte uppnås blir det Bankstödsnämn-&lt;br&gt;den eller regeringens beslut med eventuella villkor som gäller. Stödet är&lt;br&gt;inte en enskild angelägenhet utan lämnas i det allmännas intresse. Viss&lt;br&gt;ledning kanske kan sökas i den praxis som kan finnas på närliggande&lt;br&gt;rättsområden vad gäller god affärssed, men här måste också beaktas&lt;br&gt;konkurrensförhållanden mellan de olika berörda instituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödsnämnden kan förväntas ha god insikt i den finansiella situa-&lt;br&gt;tionen i de olika institut som är föremål för stödåtgärder och därför&lt;br&gt;utforma villkoren för stödet på ett skäligt och så långt möjligt konkur-&lt;br&gt;rensneutralt sätt. Den fråga som skall prövas av skiljenämnd eller&lt;br&gt;domstol bör därför vara huruvida det aktuella villkoret är oskäligt eller&lt;br&gt;inte. Det bör för ett villkors giltighet räcka att konstatera att villkoret&lt;br&gt;inte är oskäligt. Detta gäller både i mål om inlösen/tvångsförvaltning och&lt;br&gt;i tolkningstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdering av kapitaltäckningsgraden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det blir fråga om inlösen av aktier i ett institut vars kapitalbas&lt;br&gt;understiger två procent av värdet av institutets riskvägda placeringar&lt;br&gt;uppkommer vissa värderingsfrågor. I dessa fall bör alltid Finansinspek-&lt;br&gt;tionens yttrande inhämtas med tanke på att det är inspektionen som&lt;br&gt;utfärdar de närmare regler som ligger till grund för denna värdering&lt;br&gt;liksom reglerna om vad som får räknas in i kapitalbasen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Allmänna pensionsfonden, Första - tredje fondstyrelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna Pensionsfonden, Första, Andra och Tredje fondstyrelserna,&lt;br&gt;har beretts tillfälle att yttra sig över promemorian om vissa frågor&lt;br&gt;rörande villkor för den statliga garantin till banker och andra kredit-&lt;br&gt;institut. Med anledning härav vill styrelserna anföra följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondstyrelserna har i tidigare remissyttrande bl.a. framhållit vikten av&lt;br&gt;en tydlighet i principerna för det statliga stödet till banker och andra&lt;br&gt;kreditinstitut samt att de institut som initialt skall bli stödberättigade är&lt;br&gt;klart definierade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nu föreliggande promemorian föreslås en lagstiftning i syfte att&lt;br&gt;undanröja vissa problem som kan tänkas uppstå vid långt utdragna&lt;br&gt;förhandlingar mellan bankstödsnämnden och kreditinstitut. Fondstyrel-&lt;br&gt;serna ställer sig bakom huvudförslaget i promemorian om att inrätta en&lt;br&gt;permanent skiljenämnd som slutlig instans för prövning av villkoren för&lt;br&gt;det statliga stödet. Ett sådant förfarande minskar risken för alltför&lt;br&gt;utdragna förhandlingar vilka eljest kan leda till att betalningssystemet i&lt;br&gt;aktuell del kommer i fara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preciseringarna av de förutsättningar som skall vara uppfyllda för att&lt;br&gt;skiljenämnden skall träda in kan naturligtvis alltid diskuteras. Fondstyrel-&lt;br&gt;serna har dock funnit förslagen väl avvägda mot bakgrund av de syften&lt;br&gt;som riksdagen beslutat för bankstödet. Det kan även diskuteras i vilken&lt;br&gt;situation staten skall ha rätt att lösa aktierna i ett kreditinstitut alternativt&lt;br&gt;i det fall institutet inte är aktiebolag föranstalta om tvångsförvaltning.&lt;br&gt;Den föreslagna gränsen på 2 % i kapitalbas kan förefalla väl låg eftersom&lt;br&gt;kreditinstitutet då för länge sedan passerat gränsen för marknadernas&lt;br&gt;förtroende. Men samtidigt rör detta en känslig fråga om aktieägarnas&lt;br&gt;rättigheter så fondstyrelserna vill inte föreslå en ändrad utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondstyrelserna utgår ifrån att lagförslaget står i överensstämmelse med&lt;br&gt;Sveriges internationella förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondstyrelserna har i övrigt inget att anföra till förslagen i promemo-&lt;br&gt;rian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Konkurrensverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att skiljenämnden skall ha till uppgift att pröva&lt;br&gt;om de av Bankstödsnämnden föreslagna villkoren är förenliga med god&lt;br&gt;affärssed och skäliga med hänsyn till omfattningen av det stöd som&lt;br&gt;nämnden på statens vägnar har erbjudit sig att lämna (5 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget till förordning om statligt stöd till banker och andra&lt;br&gt;kreditinstitut (SOU 1993:28) skall stödet utformas på ett affärsmässigt&lt;br&gt;och konkurrensneutralt sätt (7 §). I förslaget framhålls betydelsen av en&lt;br&gt;konkurrensneutral utformning av stödåtgärderna för den långsiktiga&lt;br&gt;effektiviteten på marknaden. Det är enligt Konkurrensverket viktigt att&lt;br&gt;skiljenämnden prövar även denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket föreslår därför att i 5 § första stycket görs ett tillägg&lt;br&gt;med innebörd att villkoren i fråga skall vara konkurrensneutralt&lt;br&gt;utformade. 5 § första stycket första meningen skulle sålunda lyda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Skiljenämnden för bankstödsfrågor skall pröva om de av Bankstöds-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnden föreslagna villkoren är konkurrensneutralt utformade och&lt;br&gt;förenliga med god affärssed och skäliga med hänsyn till omfattningen av&lt;br&gt;det stöd som nämnden på statens vägnar har erbjudit sig att lämna.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna utformningen bör även komma till uttryck i motive-&lt;br&gt;ringen till 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt finner Konkurrensverket inte anledning att ytterligare kom-&lt;br&gt;mentera promemorians förslag från konkurrenssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Svea hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten konstaterar inledningsvis att den mycket korta remisstiden inte&lt;br&gt;har medgett någon mer ingående analys av de frågor och problem som&lt;br&gt;behandlas i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten vill också inledningsvis understryka den i promemorian&lt;br&gt;framförda synpunkten att dessa frågor och problem vore förtjänta av en&lt;br&gt;mer långsiktig lösning än den som föreslås och att denna borde arbetas&lt;br&gt;in i den permanenta lagstiftningen på området. I avvaktan på en sådan&lt;br&gt;lösning vill hovrätten ändå lämna följande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt hovrättens mening kan det ifrågasättas om inte ett åläggande för&lt;br&gt;ett kreditinstitut att ta emot statligt stöd på vissa angivna villkor bör ges&lt;br&gt;i form av ett ensidigt förvaltningsbeslut. Det är därvid värdefullt att ett&lt;br&gt;rådgivande organ medverkar i beslutsprocessen för att säkerställa att&lt;br&gt;erforderligt branschkunnande tas till vara. Mot bakgrund av ett sådant&lt;br&gt;synsätt finner hovrätten att den i promemorian (avsnitt 6) föreslagna&lt;br&gt;alternativa lösningen framstår som mest ändamålsenlig. Hovrätten&lt;br&gt;ifrågasätter dock om inte ett sådant åläggande, med hänsyn till frågornas&lt;br&gt;karaktär och betydelse, bör beslutas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare väsentligt att det ges en möjlighet till domstolsprövning&lt;br&gt;av frågan om inlösen och tvångsförvaltning. Hovrätten har inte någon&lt;br&gt;erinran mot förslaget om ett eninstansförfarande i hovrätten, eller mot att&lt;br&gt;hovrätten genom föreskrifter om särskild sammansättning förstärks med&lt;br&gt;personer med specialkunskap. Behovet av en sådan förstärkning kan dock&lt;br&gt;ifrågasättas eftersom hovrättens prövning enligt förslaget endast skulle&lt;br&gt;gälla frågan om kreditinstitutets kapitalbas understiger en viss gräns och&lt;br&gt;således inte frågan om villkoren är skäliga. Anledningen till denna&lt;br&gt;begränsning av hovrättens prövning framstår dock som oklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall att promemorians huvudförslag ändå skulle läggas till&lt;br&gt;grund för det fortsatta beredningsarbetet, vill hovrätten framföra följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till dels omfattningen av de frågor som nämnden skall&lt;br&gt;pröva, dels behovet av en bred representation från bankvärlden, föreslår&lt;br&gt;hovrätten att den permanenta skiljenämnden skall bestå av fem ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill hovrätten påpeka att omröstningsregeln i 16&lt;br&gt;§ lagen (1929:145) om skiljemän föreskriver att skiljeavtalet förfaller om&lt;br&gt;något majoritetsbeslut inte kan fattas. Det synes lämpligare att, för sådant&lt;br&gt;fall, den mening får gälla som omfattas av ordförandens röst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten ifrågasätter om inte de i promemorian aktuella frågorna -&lt;br&gt;åläggandet att ta emot stöd resp, inlösen av aktier (tvångsförvaltning) -&lt;br&gt;bör ses som två separata förfaranden; ett inledande som gäller förhand-&lt;br&gt;lingar om och prövning av villkoren för stöd och ett senare om inlösen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller tvångsförvaltning. I det inledande förfarandet bör inte minst av&lt;br&gt;praktiska skäl det enskilda kreditinstitutet och inte dess aktieägare vara&lt;br&gt;Bankstödsnämndens motpart. Däremot skulle i det senare förfarandet,&lt;br&gt;som är av expropriativ karaktär, de enskilda aktieägarna vara att anse&lt;br&gt;som motparter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av innehållet i 2 kap. 18 § regeringsformen torde krävas&lt;br&gt;en mer utförlig reglering av grunderna för beräkning av ersättning vid&lt;br&gt;inlösen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i förslagets 1 § 3 p ger intryck av att såväl utformningen&lt;br&gt;som omfattningen av det statliga stödet skulle kunna bli föremål för&lt;br&gt;skiljenämndens prövning. Detta emotsågs emellertid av förslagets 5 §&lt;br&gt;som endast talar om prövning av &amp;quot;villkoren&amp;quot;. Ett klargörande av avsikten&lt;br&gt;med denna skillnad är önskvärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom innehållet i förslagets 5 § utesluts att skiljenämnden prövar&lt;br&gt;andra villkor än de som Bankstödsnämnden har föreslagit. I promemorian&lt;br&gt;berörs inte på vad sätt förfarandet inför Bankstödsnämnden och skil-&lt;br&gt;jenämnden skall fortgå om den senare finner att de föreslagna villkoren&lt;br&gt;inte är lämpliga. Ändamålsenligt vore kanske att tillåta nämnden att&lt;br&gt;försöka finna alternativa lösningar på problemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis konstaterar hovrätten att tidsbegränsningen av den&lt;br&gt;föreslagna lagen har motiverats med att lagen bör anpassas till de&lt;br&gt;erfarenheter av dess tillämpning som efter hand kan vinnas. Enligt&lt;br&gt;hovrättens mening är dock den föreslagna giltighetstiden så kort att det&lt;br&gt;finns risk för att pågående ärenden inte hinner slutbehandlas innan lagen&lt;br&gt;upphör att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Hovrätten för Västra Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det i promemorian framlagda lagförslaget skall ytterst ge möjligheter att&lt;br&gt;tvångsinlösa eller tvångsförvalta ett kreditinstitut som bedöms behöva&lt;br&gt;statligt bankstöd. I promemorian får anses ha lämnats godtagbara skäl för&lt;br&gt;att det statliga bankstödet måste förenas med en temporär beredskapslag-&lt;br&gt;stiftning av dylikt slag. Remissinstanserna har emellertid medgetts endast&lt;br&gt;en utomordentligt kort tid för sin granskning av ett lagförslag som&lt;br&gt;innefattar så långtgående befogenheter. Det kan därför inte uteslutas att&lt;br&gt;vissa överväganden och förslag i promemorian vid en djupare analys kan&lt;br&gt;visa sig inte vara invändningsfria. Hovrätten vill därför inledningsvis&lt;br&gt;framhålla att den omständigheten att hovrätten i vissa hänseenden inte&lt;br&gt;yttrat sig över förslaget inte berättigar till slutsatsen att hovrätten lämnat&lt;br&gt;okommenterade delar utan erinran. Promemorieförfattaren har pekat på&lt;br&gt;möjligheten att anpassa lagen till de erfarenheter av tillämpningen som&lt;br&gt;efter hand kan komma att vinnas. Detta ger emellertid hovrätten&lt;br&gt;anledning att ytterligare understryka angelägenheten av att de, inte minst&lt;br&gt;från rättssäkerhetssynpunkt viktiga frågor som här aktualiseras prövas på&lt;br&gt;grundval av en väl genomarbetad lagstiftning. Vad nu anförts innebär att&lt;br&gt;hovrätten inte anser sig kunna ta slutlig ställning till frågan om lagförsla-&lt;br&gt;get i dess nuvarande form bör avstyrkas eller tillstyrkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian ger, främst såvitt avser den föreslagna skiljenämnden och&lt;br&gt;förutsättningarna för nämndens prövning, anledning till överväganden av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer allmän natur. Med hänsyn till den korta tid som stått till förfogande&lt;br&gt;har hovrätten valt att i anslutning till de enskilda paragraferna i det&lt;br&gt;upprättade lagförslaget peka på olika frågor som kan böra beaktas eller&lt;br&gt;ytterligare övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagets rubrik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagets rubrik är knappast adekvat. Rubrikens formulering ger&lt;br&gt;närmast vid handen att den föreslagna lagen skulle innehålla be-&lt;br&gt;stämmelser om de villkor som skall vara uppfyllda för att kreditinstitut&lt;br&gt;skall kunna erhålla statligt stöd. Så är dock inte fallet. Inte heller är det&lt;br&gt;väsentliga skälet till och ämnet för lagen att dessa villkor kan behöva&lt;br&gt;objektivt granskas och jämkas. Som framgår av det i avsnittet 6 angivna&lt;br&gt;alternativet skulle en sådan bearbetning och kontroll likaväl kunna ske&lt;br&gt;inför en rådgivande nämnd. Lagregleringens egentliga grund är i stället&lt;br&gt;att tvångsinlösen och tvångsförvaltning av kreditinstitut kräver judiciell&lt;br&gt;prövning och att en permanent skiljenämnd inrättas för detta ändamål.&lt;br&gt;Hovrätten ifrågasätter om inte rubriken bör avfattas så att den närmare&lt;br&gt;anger vad den föreslagna lagen verkligen avser att reglera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagets disposition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget består i stor utsträckning av en sammanställning av&lt;br&gt;bestämmelser som hämtats från gällande rätt på en rad skilda områden.&lt;br&gt;Detta förfaringssätt synes ha lett till att den föreslagna lagen fått en&lt;br&gt;mindre lyckad disposition. Hovrätten utgår från att förslaget i det&lt;br&gt;fortsatta lagstiftningsarbetet kommer att överarbetas i nu berört hänseen-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget inleds inte med bestämmelser om den tilltänkta&lt;br&gt;skiljenämnden och dess uppgifter utan med en paragraf som anger under&lt;br&gt;vilka förutsättningar vissa, längre fram i förslaget upptagna bestämmelser&lt;br&gt;rörande villkorskontrollen är tillämpliga. Frånsett det redaktionellt&lt;br&gt;överraskande med en sådan disposition ger paragrafen anledning till&lt;br&gt;tvekan i vissa hänseenden om dess avsedda funktion och dess rättsliga&lt;br&gt;betydelse över huvud taget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första fråga är om inte bestämmelsen trots sin ordalydelse kan vara&lt;br&gt;tänkt som en bestämning av förutsättningarna för nämndens behörighet.&lt;br&gt;Härför talar att det i specialmotiveringen i anslutning till paragrafens&lt;br&gt;punkt 3 uttalas att skiljenämnden inte skall kunna visa ifrån sig ett ärende&lt;br&gt;med motivering att det bör vara möjligt för Bankstödsnämnden att nå en&lt;br&gt;överenskommelse med sin motpart. Inget synes emellertid hindra att&lt;br&gt;skiljenämnden förklarar sig obehörig att pröva ett ärende därför att den&lt;br&gt;inte finner kreditinstitutet i fråga vara i sådant trångmål som avses i&lt;br&gt;paragrafens punkt 2. Att denna inledningsparagraf är avsedd att reglera&lt;br&gt;behörighetsgrunder kan dock betvivlas då regleringen i så fall skulle vara&lt;br&gt;begränsad endast till en av skiljenämndens tilltänkta ärendetyper,&lt;br&gt;nämligen villkorskontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om paragrafen avses ge behörighetsgrunder för skiljenämnden&lt;br&gt;eller ge förutsättningar för möjligheten att ge kreditinstitutet ett sådant&lt;br&gt;ultimativt föreläggande som avses i 5 §, kan relevansen av förutsätt-&lt;br&gt;ningarna i punkterna 1 och 3 för den tilltänkta lagens tillämplighet&lt;br&gt;diskuteras. Av promemorian framgår nämligen att skiljenämnden inte&lt;br&gt;skall kunna pröva om dessa förutsättningar föreligger (promemorian s.&lt;br&gt;13x och s. 23x). Eftersom Bankstödsnämndens bedömning i dessa&lt;br&gt;avseenden sålunda, oavsett om den är riktig eller oriktig, skall tas för&lt;br&gt;god, kan frågan ställas om dessa kriterier fyller någon funktion, att den&lt;br&gt;enda möjliga sökanden, Bankstödsnämnden, i oträngt mål skulle&lt;br&gt;hänvända sig till skiljenämnden synes långsökt och skulle så vara fallet&lt;br&gt;erbjuder den föreslagna lagen ju inga remedier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör anmärkas att förståelsen av vad skiljenämnden&lt;br&gt;får eller inte får göra med avseende på punkten 3 försvåras av en&lt;br&gt;diskrepans mellan lagtexten och motiven. I specialmotiveringen anges att&lt;br&gt;det för att ärendet skall kunna gå till skiljenämnden &amp;quot;förutsätts att det inte&lt;br&gt;har gått att uppnå en överenskommelse&amp;quot; (promemorian s. 23x).&lt;br&gt;Ordalydelsen i lagförslaget är emellertid det prognostiskt inriktade&lt;br&gt;villkoret att &amp;quot;överenskommelse inte kan träffas&amp;quot;. Oklart är därmed om&lt;br&gt;promemorieförfattaren med sitt uttalande om begränsningen av&lt;br&gt;skiljenämndens kompetens velat förhindra inte endast att nämnden återför&lt;br&gt;ärendet till Bankstödsnämnden för förnyade överläggningar när&lt;br&gt;skiljenämnden finner att sådana numera skulle kunna ge ett positivt&lt;br&gt;resultat utan även att nämnden prövar riktigheten av ett påstående om&lt;br&gt;att uppgörelse hade kunnat träffas eller till äventyrs att en uppgörelse&lt;br&gt;faktiskt träffats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avfattningen av punkten 3 ger vidare anledning att efterlysa en&lt;br&gt;beskrivning av hur partsförhållandena vid skiljenämnden skall gestalta&lt;br&gt;sig. Att Bankstödsnämnden är en part är uppenbart men vilken eller vilka&lt;br&gt;är dess motparter. Språkligt sett kan punkten 3 knappast tolkas på annat&lt;br&gt;sätt än att det finns endast två möjliga partskonstellationer antingen&lt;br&gt;nämnden mot ett kreditinstitut, som inte är aktiebolag eller bank-&lt;br&gt;aktiebolag, eller nämnden mot ägarna av aktier i ett aktiebolag eller ett&lt;br&gt;bankaktiebolag, något som alltså utesluter att ett trepartshållande kan&lt;br&gt;föreligga. Den här berörda frågan är emellertid inte bara en språklig&lt;br&gt;fråga. Från rent sakliga utgångspunkter bör belysas vilka som skall vara&lt;br&gt;villkorsadressater och andra frågor om partsförhållandena samt i&lt;br&gt;förekommande fall hur de uppställda villkoren praktiskt och rättsligt skall&lt;br&gt;kunna uppfyllas om nämnden som motparter i samma ärende har inte&lt;br&gt;bara kreditinstitutet utan också dess ägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1992/93:195 s. 21 finns en uppräkning av vilka kreditinstitut&lt;br&gt;som skall kunna erhålla bankstöd. Inte desto mindre anser hovrätten att&lt;br&gt;förevarande paragraf bör uppta en bestämning av vilka kreditinstitut&lt;br&gt;lagförslaget åsyftar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att för uppgifter enligt lagen skall finnas&lt;br&gt;Skiljenämnden för bankstödsfrågor. Enligt hovrättens uppfattning skulle&lt;br&gt;förståelsen av gränserna för skiljenämndens verksamhetsområde&lt;br&gt;underlättas om dessa antydda uppgifter eller bankstödsfrågor definieras&lt;br&gt;i lagen t.ex. genom en enumeration av det slag som återfinns i&lt;br&gt;jordabalkens reglering av hyresnämnds uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bankstödsfrågor, som kan komma under den föreslagna&lt;br&gt;skiljenämndens prövning, rör ett fåtal, till namnet kända kreditinstitut,&lt;br&gt;härflyter ur en tillfällig kris och har sin grund i redan etablerade och till&lt;br&gt;sina huvuddrag väl bekanta omständigheter. Enligt hovrättens mening&lt;br&gt;hade det därför varit av värde om promemorieförfattaren något berört&lt;br&gt;frågan om inrättandet av en skiljenämnd med domstolsfunktion kan&lt;br&gt;tänkas komma i strid med förbudet i 2 kap. 11 § regeringsformen mot att&lt;br&gt;inrätta domstol för viss tvist eller för visst mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket i paragrafen skall av ledamöter vid sidan av&lt;br&gt;ordföranden en utses efter förslag av Svenska Bankföreningen och en&lt;br&gt;efter förslag av Justitiekanslem. Någon motivering av skiljenämndens&lt;br&gt;sammansättning lämnas inte i promemorian men rekryteringssättet har&lt;br&gt;uppenbarligen sin grund inte endast i behov av sakkunskap utan också i&lt;br&gt;hänsyn till generella partsintressen, nämligen statens och kreditinstitutens.&lt;br&gt;Detta framkallar till en början den principiellt viktiga och i promemorian&lt;br&gt;obesvarade frågan om det i ett läge, där på det mellanstatliga planet&lt;br&gt;förekommer överväganden om det är förenligt med våra internationella&lt;br&gt;förpliktelser att låta partsintressen företrädas bland ledamöterna i&lt;br&gt;rättstillämpande domstolar och andra myndigheter, är tillrådligt att inrätta&lt;br&gt;ännu en myndighet med intresserepresentation. Denna fråga kompliceras&lt;br&gt;i förevarande fall ytterligare av det förhållandet att det kan diskuteras om&lt;br&gt;intresserepresentationen är tillräckligt allsidig. Skiljenämnden kommer att&lt;br&gt;vara behörig att pröva tvister mellan Bankstödsnämnden och kredit-&lt;br&gt;instituts aktieägare, se 6 §. Vidare kommer skiljenämnden att pröva&lt;br&gt;tvister om rätt till inlösen av aktier och lösenbelopp, se 7 §. Motpart i&lt;br&gt;dessa fall är aktieägare. Trots detta utses ingen av ledamöterna i&lt;br&gt;skiljenämnden av någon som kan sägas företräda aktieägare i kredit-&lt;br&gt;institut, Svenska Bankföreningen kan knappast anses företräda alla ägare&lt;br&gt;till bland allmänheten spridda bankaktier. För att skiljenämnden skall&lt;br&gt;uppfylla kravet på att vara en opartisk och oberoende domstol även i&lt;br&gt;frågor och tvister med aktieägare som statens motpart kan det sätt på&lt;br&gt;vilket ledamöterna utses böra närmare övervägas. Promemorieförfattaren&lt;br&gt;tar själv (2.12) ur en något annorlunda synvinkel upp frågan om&lt;br&gt;situationen för aktieägarna i ett skiljeförfarande. Han konstaterar där att&lt;br&gt;medan Bankstödsnämnden som part i ett ordinärt skiljeförfarande själv&lt;br&gt;skulle komma att utse en skiljeman, aktieägarna skulle i praktiken inte ha&lt;br&gt;samma möjligheter, i varje fall inte om aktierna är spridda mellan olika&lt;br&gt;ägare samt att en ad hoc-skiljenämnd inte synes uppfylla Europakonven-&lt;br&gt;tionens krav på oberoende och opartiskhet. Lösningen på detta problem&lt;br&gt;liksom på problemet med vad som kallas olägenheterna med en domstols-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning anser promemorieförfattaren emellertid stå att finna i inrättandet&lt;br&gt;av en permanent skiljenämnd. Detta resonemang, som bygger på det&lt;br&gt;redan i sig motsägelsefulla i att inrätta ett permanent organ för konflikt-&lt;br&gt;lösning inom ramen för en tillfällig beredskapslagstiftning, kan emellertid&lt;br&gt;inte hovrätten finna helt övertygande i något av de förut berörda&lt;br&gt;hänseendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som promemorieförfattaren framhållit torde de frågor skiljenämnden har&lt;br&gt;att pröva i allmänhet inte vara att betrakta som rättstvister i egentlig&lt;br&gt;mening. Eftersom gällande rätt och allmänna rättsgrundsatser därmed&lt;br&gt;kommer att träda i bakgrunden, kan frågan ställas på vilket normsystem&lt;br&gt;skiljenämnden skall repliera vid villkorskontrollen och annan prövning av&lt;br&gt;underställda frågor. Enligt första meningen i paragrafens första stycke&lt;br&gt;anvisas nämnden att pröva om de av Bankstödsnämnden föreslagna&lt;br&gt;villkoren är förenliga med &amp;quot;god affärssed och skäliga med hänsyn till&lt;br&gt;omfattningen av det stöd som nämnden på statens vägnar har erbjudit&lt;br&gt;sig att lämna&amp;quot;. Den påbjudna skälighetsbedömningen är ett tämligen&lt;br&gt;lättförståeligt uttryck för en från tvångsmedelssammanhang välkänd&lt;br&gt;proportionalitetsprincip och kan därför nu lämnas därhän. Större intresse&lt;br&gt;tilldrar sig däremot innebörden av begreppet &amp;quot;god affärssed&amp;quot; och&lt;br&gt;lämpligheten av att i förevarande lagstiftning använda detta begrepp som&lt;br&gt;norm. I promemorian finns uttalanden som tyder på att begreppet &amp;quot;god&lt;br&gt;affärssed&amp;quot; innebär att villkor som inte strider mot god affärssed är&lt;br&gt;affärsmässigt godtagbara (s. 9n) eller att villkor som är förenliga med&lt;br&gt;god affärssed är i objektiv mening affärsmässigt motiverade (s. lOö).&lt;br&gt;Uttalandena indikerar att villkor som är förenliga med god affärssed är&lt;br&gt;sådana villkor som skulle accepteras i en affärsuppgörelse under normala&lt;br&gt;förhållanden. Men i bankstödssammanhang kommer det enligt hovrättens&lt;br&gt;mening ofast att bli frågan om extrema undantagssituationer. Mycket&lt;br&gt;talar för att det verkliga prövningstemat för skiljenämnden bör vara ett&lt;br&gt;annat än god affärssed. Redan i promemorian finns uttalanden av&lt;br&gt;innebörd att även villkor som inte är affärsmässigt motiverade kan&lt;br&gt;innefattas i god affärssed (s. 5y och 8my). In i bilden träder snarare&lt;br&gt;sådana villkor som minimerar risken för att statens åtaganden skall&lt;br&gt;realiseras i en slutlig förlust, villkor som säkerställer konkur-&lt;br&gt;rensneutralitet i förhållande till kreditinstitut som står utanför bankstödet&lt;br&gt;och villkor som motverkar fortsatt destabiliserande eller förtroendeskad-&lt;br&gt;liga åtgärder från kreditinstitutets sida eller som rentav positivt främjar&lt;br&gt;lagstiftningens övergripande syfte att garantera stabilitet i och förtroende&lt;br&gt;för betalningssystemet. Med hänsyn till det anförda förordar hovrätten att&lt;br&gt;skiljenämndens prövning ges ett annat tema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om villkoren i det framlagda avtalsförslaget är förenliga med god&lt;br&gt;affärssed och skäliga skall skiljenämnden enligt paragrafens första stycke&lt;br&gt;förelägga Bankstödsnämndens motpart att inom viss tid anta förslaget vid&lt;br&gt;påföljd av tvångsinlösen eller tvångsförvaltning. I förbigående kan&lt;br&gt;anmärkas det egenartade i att skiljenämnden inte själv disponerar över&lt;br&gt;påföljdens utdömande. Mer betänkligt är emellertid att skiljenämndens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning är avsedd att vara av kassationskaraktär, något som för övrigt Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;enligt hovrättens mening borde framgå tydligare av själva lagtexten. Bilaga 4&lt;br&gt;Hovrätten har i och för sig förståelse för att staten, som har att värna om&lt;br&gt;ett oftast avsevärt ekonomiskt engagemang, inte vill avhända sig någon&lt;br&gt;bestämmanderätt över de villkor som skall binda staten. Det kan&lt;br&gt;emellertid i vissa ärenden framstå som orimligt att skiljenämnden inte&lt;br&gt;skall kunna jämka ett villkor utan vara hänvisad till att förkasta hela&lt;br&gt;avtalsförslaget. Det framstår också som anmärkningsvärt att Bankstöds-&lt;br&gt;nämndens motpart skall ha möjlighet att under förfarandet i&lt;br&gt;skiljenämnden presentera ett eget förslag till lösning medan&lt;br&gt;skiljenämnden inte skall kunna göra det (s. 13n). Hovrätten vill rent&lt;br&gt;allmänt påpeka att en kassationsprövning också torde medföra olägenheter&lt;br&gt;i form av tidsutdräkt och omgång och någon gång påverka skiljenämnden&lt;br&gt;att av hänsyn till samhällsintresset godta diskutabla villkor. De antyd-&lt;br&gt;ningar som promemorian innehåller om åtgärder i syfte att motverka&lt;br&gt;kassationsmetodens rigiditet ger knappast några lösningar på problemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att skiljenämnden i sitt kassationsbeslut förväntas uttala&lt;br&gt;sig om vilka förändringar som behöver göras för att förslaget skall godtas&lt;br&gt;(s. 24n) kan lätt få karaktären av ett för nämnden bindande förhands-&lt;br&gt;besked. Eftersom det kan antas att en bankstödsfråga, innan den&lt;br&gt;hänskjuts till skiljenämnden, är förhandlad i botten synes det vidare föga&lt;br&gt;realistiskt att Bankstödsnämnden skulle annat än i rena undantagsfall&lt;br&gt;vara beredd att lägga fram ett alterantivt förslag till villkorsutformning&lt;br&gt;(s. 24n). Med skiljenämndens oberoende ställning synes det slutligen inte&lt;br&gt;heller väl förenligt att nämnden skulle överlägga under hand med&lt;br&gt;Bankstödsnämnden om vilka villkorsmodifieringar som staten kan tänka&lt;br&gt;sig gå med på. Hovrätten förordar sålunda en viss uppmjukning av&lt;br&gt;kassationsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten har redan tidigare påpekat den oklara partsställningen inför&lt;br&gt;skiljenämnden. För den händelse ett avtal kan träffas enbart mellan&lt;br&gt;Bankstödsnämnden och ett bankaktiebolag vill hovrätten erinra om att det&lt;br&gt;måste vara nödvändigt att klargöra i lagstiftningen om påföljden för ett&lt;br&gt;bolags underlåtenhet att efterkomma ett föreläggande enligt förevarande&lt;br&gt;paragraf skall kunna vara inlösen från ägarna till aktier i detta bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian (s. 14y) anges att Bankstödsnämnden har möjlighet att&lt;br&gt;väcka fullgörelsetalan mot motpart vid allmän domstol. Skall detta vara&lt;br&gt;möjligt jämsides med en prövning i skiljenämnden om tvångsinlösen eller&lt;br&gt;tvångsförvaltning eller föreligger rättegångshinder? Enligt hovrättens&lt;br&gt;mening är det påkallat att närmare redovisa konsekvenserna av förelig-&lt;br&gt;gande möjligheter till kompetenskonflikter mellan allmän domstol och&lt;br&gt;skiljenämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det i paragrafens första stycke punkten 2 upptagna rekvisitet&lt;br&gt;&amp;quot;underlåtenheten är av väsentlig betydelse&amp;quot; är oklart. Det är knappast&lt;br&gt;försummelsens svårhet som är av intresse utan snarare att inlösen skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 199U92. 1 saml. Nr 245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna ske endast om underlåtenheten avser en förpliktelse av väsentlig&lt;br&gt;betydelse. Bestämmelsen synes därför böra formuleras om. Motsvarande&lt;br&gt;anmärkning har avseende också på 9 § 1 st 2 p. En principiellt viktigare&lt;br&gt;fråga med anknytning till den nämnda inlösengrunden gäller emellertid&lt;br&gt;om en inlösenrätt för staten verkligen skall kunna hävdas i de fall där&lt;br&gt;bolaget eller aktieägare i tvisten med fog invänder att en uppfyllelse av&lt;br&gt;förpliktelsen enligt träffat avtal skulle stå i strid mot banklag eller arman&lt;br&gt;förordning. Denna fråga behandlas inte i promemorian och än mindre&lt;br&gt;frågan vilken betydelse det kan ha att det berörda villkoret tidigare&lt;br&gt;godtagits av skiljenämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens andra stycke framgår inte klart vem som har rätt att&lt;br&gt;påkalla skiljenämndens prövning i tvister om rätt till inlösen och om&lt;br&gt;lösenbelopp. Hovrätten ifrågasätter om inte aktieägare bör ha möjlighet&lt;br&gt;att påkalla skiljenämndens prövning av frågan om rätt till inlösen inte&lt;br&gt;föreligger (negativ fastställelsetalan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 och 10 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9 § anges att den gode mannen skall överta förvaltningen av kreditinsti-&lt;br&gt;tutet och i 10 § anges att vissa uppgifter som den gode mannen övertar&lt;br&gt;under tvångsförvaltningen. I promemorian (s. 20) nämns vissa beslut som&lt;br&gt;synes kunna ingå i förvaltningen. Detta uttalande jämte ordalydelsen i 9&lt;br&gt;§ ger intryck av att förvaltningen omfattar fler uppgifter än de som&lt;br&gt;räknas upp i 10 §. Hovrätten efterlyser en närmare beskrivning av vilka&lt;br&gt;befogenheter den gode mannen skall ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsförvaltningen skall enligt 9 § första stycket pågå högst ett år och&lt;br&gt;får inte förlängas. Enligt specialmotiveringen (s. 26n) skall emellertid ett&lt;br&gt;nytt förordnande om tvångsförvaltning kunna meddelas, om någon&lt;br&gt;förutsättning för sådan förvaltning på nytt därefter inträder. Vad som&lt;br&gt;avses med detta uttalande synes oklart. Hovrätten utgår från att härmed&lt;br&gt;avses att det skall vara fråga om nya omständigheter som motiverar en&lt;br&gt;tvångsförvaltning, dvs. en annan förutsättning än den som det föregående&lt;br&gt;förordnandet grundade sig på. Annars skulle det ju i praktiken bli fråga&lt;br&gt;om en tidsobestämd förlängning av det ursprungliga förordnandet i en&lt;br&gt;eller flera etapper. Motiveringen bör därför justeras i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i reella hänseenden synes i promemorian obehandlade problem&lt;br&gt;kunna uppkomma i samband med att tvångsförvaltningstiden går till ända.&lt;br&gt;I promemorian (s. 20ö) anges som skäl för ett ingrepp i form av&lt;br&gt;tvångsförvaltning att den gode mannen bör ha möjlighet att vidta åtgärder&lt;br&gt;för att underlätta ombildning av sparbank till bankaktiebolag eller fusion&lt;br&gt;av sparbanker. I och med att den gode mannen skall ha sådana befogen-&lt;br&gt;heter inställer sig frågan vad som skall hända med det tvångsförvaltade&lt;br&gt;kreditinstitutet när den gode mannens förvaltning upphör. Av prome-&lt;br&gt;morian framgår inte annat än att förvaltningen upphör och att kreditinsti-&lt;br&gt;tutet återlämnas till ägare, huvudmän eller motsvarande (s. 19m).&lt;br&gt;Resonemang saknas helt om vem som skall tilldelas aktierna i det&lt;br&gt;bankaktiebolag som kan ha bildats eller till vilka av två fusionerade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sparbankers huvudmän förvaltningen skall återgå. Enligt hovrättens&lt;br&gt;mening bör dessa frågor beaktas redan innan bestämmelser om tvångsför-&lt;br&gt;valtning meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 och 12 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian redovisas inte vilket ansvar den förordnade gode mannen&lt;br&gt;skall ha för de åtgärder han vidtar under tvångsförvaltningen. Är avsikten&lt;br&gt;att allmänna regler om god mans skyldigheter skall gälla? Med tanke på&lt;br&gt;att det här är fråga om stora ingrepp i enskildas förhållanden, vilka enligt&lt;br&gt;förslaget ytterst kommer till stånd på grund av att Bankstödsnämnden&lt;br&gt;bedömer att statligt stöd bör utgå borde kanske även övervägas om inte&lt;br&gt;också Bankstödsnämnden eller staten skulle ha någon form av ansvar för&lt;br&gt;den gode mannens förvaltning eller om den gode mannens verksamhet&lt;br&gt;rent av är att betrakta som sådan myndighetsutövning som kan föranleda&lt;br&gt;skadeståndsansvar för det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandena i de fall, där god man enligt ackordslagen förordnas, är&lt;br&gt;inte fullt jämförbara med förhållandena i de fall där tvångsförvaltning&lt;br&gt;skulle kunna bli aktuell. God man enligt ackordslagen har sålunda att&lt;br&gt;utreda om förutsättningar för ackord föreligger och förhandla med&lt;br&gt;borgenärerna om ackord (2 § ackordslagen). I det nu framlagda förslaget&lt;br&gt;finns över huvud taget ingen närmare bestämning av målet för förvalt-&lt;br&gt;ningen. God man enligt ackordslagen övertar vidare inte förvaltningen av&lt;br&gt;gäldenärens egendom, vilket den gode mannen vid den tilltänkta&lt;br&gt;tvångsförvaltningen tydligen skall göra. Gäldenär, som har fått god man&lt;br&gt;enligt ackordslagen förordnad för sig, skall vid förvaltningen av sin&lt;br&gt;egendom samråda med den gode mannen som härvid har att övervaka&lt;br&gt;att borgenärernas bästa iakttas (4 § ackordslagen). Hovrätten noterar att&lt;br&gt;den samrådsskyldighet som åläggs den gode mannen i 12 § är omvänd&lt;br&gt;i förhållande till den som gäller enligt ackordslagen. I detta sammanhang&lt;br&gt;kan slutligen anmärkas att promemorian inte ger någon upplysning om&lt;br&gt;vilken inverkan den gode mannens befogenheter skall få på befogenheten&lt;br&gt;och ansvaret för de andra aktörer inom kreditinstitutet som har att svara&lt;br&gt;för institutets löpande förvaltning och att i övrigt handla i dess intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten kan oreserverat ansluta sig till tanken att aktieägarna inte vid&lt;br&gt;inlösen skall få tillgodoräkna sig sådan värdestegring som uppkommit till&lt;br&gt;följd av statliga stödåtgärder. I motiveringen hänvisas till vad som gäller&lt;br&gt;vid värdering i samband med expropriation. Hovrätten vill emellertid&lt;br&gt;påpeka att analogin med expropriation och därvid förekommande&lt;br&gt;värderingsmetoder inte kan fullföljas särskilt långt. Vid en expropriation&lt;br&gt;förutsätts att värde- och presumtionstidpunkter kan bestämmas med&lt;br&gt;tillämpning av expropriationslagens bestämmelser. Frågan kan ställas&lt;br&gt;vilken den relevanta värdetidpunkten är enligt den föreslagna lagen. Skall&lt;br&gt;värderingen baseras på värdet före statens principbeslut om bankstöd eller&lt;br&gt;värdet före ytterligare åtaganden från staten? Vid en värdering enligt&lt;br&gt;expropriationslagen brukar det också vara möjligt att genom en ortspris-&lt;br&gt;undersökning avseende jämförbara fastigheter och samtidiga fas-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tighetsförvärv fastställa ett marknadsvärde för den exproprierade&lt;br&gt;egendomen som gör det möjligt att kvantifiera expropriationsföretagets&lt;br&gt;inverkan på fastighetens värde vid inlösentidpunkten. Det torde inte vara&lt;br&gt;möjligt att göra en liknande undersökning vid värdering av de aktier som&lt;br&gt;avses skola tvångsinlösas. Vad som sägs i promemorian antyder att&lt;br&gt;värderingen kommer att ske efter betydligt lösligare grunder, ofta med&lt;br&gt;utgångspunkt i ett nollbud från statens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Stockholms tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den korta tid som står till buds begränsar tingsrätten sitt&lt;br&gt;yttrande i huvudsak till frågan om vilken modell av de i promemorian&lt;br&gt;presenterade som är att föredra, nämligen om en parmanent skiljenämnd&lt;br&gt;bör inrättas för prövning av dels villkoren för statligt stöd, dels tvångsin-&lt;br&gt;lösen och tvångsförvaltning eller om en rådgivande nämnd bör tillskapas&lt;br&gt;för att biträda avtalsparterna vid bestämmandet av villkoren för stödet&lt;br&gt;samtidigt som frågor om tvångsinlösen och tvångsförvaltning överlämnas&lt;br&gt;till allmän domstol för prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om villkoren för det statliga stödet kan konsta-&lt;br&gt;teras att den permanenta skiljenämnden eller den rådgivande nämnden&lt;br&gt;skulle komma in i ett skede när parterna ännu inte träffat avtal om dessa.&lt;br&gt;En skiljenämnds typiska uppgift är lösa tvister i anledning av t.ex. ett&lt;br&gt;redan ingånget avtal. Före avtalsslut förefaller det naturligare att parterna&lt;br&gt;erhåller råd av någon som har dessas förtroende. Vidare måste också&lt;br&gt;framhållas att vissa villkor som ställs upp för bankstödet inte kan&lt;br&gt;genomdrivas mot ett kreditinstituts vilja. En skiljedom blir i detta&lt;br&gt;avseende inte exigibel, vilket från principiella utgångspunkter är mindre&lt;br&gt;tillfredsställande. Vad som nu sagts talar för att en rådgivande opartisk&lt;br&gt;nämnd inrättas, vars syfte är att hjälpa parterna att hitta en för båda sidor&lt;br&gt;acceptabel lösning vad gäller villkoren för stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle i något eller några enstaka fall parterna inte - ens efter&lt;br&gt;rådgivning - lyckas träffa en överenskommelse om villkoren, återstår att&lt;br&gt;ta ställning till vilken instans som skall pröva frågan om tvångsinlösen&lt;br&gt;eller tvångsförvaltning. Tingsrätten anser att detta är frågor som väl&lt;br&gt;lämpar sig för prövning i allmän domstol. Härtill kommer att det&lt;br&gt;förefaller tveksamt att inrätta en permanent skiljenämnd för de få fall det&lt;br&gt;kan bli fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget förordar tingsrätten således att den i promemorians&lt;br&gt;avsnitt 6 föreslagna modellen med en rådgivande opartisk nämnd och&lt;br&gt;med prövning i Svea hovrätt av frågor om tvångsinlösen och tvångsför-&lt;br&gt;valtning skall genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den andra modellen med en permanent skiljenämnd genomförs, har&lt;br&gt;tingsrätten ingen erinran mot den i promemorian presenterade lösningen&lt;br&gt;vad gäller nämndens sammansättning och förfarandet i nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Kammarrätten i Sundsvall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten får inledningsvis anföra att anledning från kammarrättens&lt;br&gt;sida inte föreligger till erinran mot de överväganden som görs i&lt;br&gt;promemorian vad avser behovet för staten att trygga genomförandet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de långtgående åtaganden staten påtagit sig för att trygga landets&lt;br&gt;betalningssystem. Liksom utredningsmannen finner också kammarrätten&lt;br&gt;att förslaget om möjligheter till inlösen av aktier och tvångsförvaltning&lt;br&gt;av kreditinstitut framstår som en nödvändig yttersta konsekvens av det&lt;br&gt;ansvar som staten ålägger sig för kreditväsendet och att sådana åtgärder&lt;br&gt;knappast skall behöva tillgripas i praktiken utom möjligen i något sällsynt&lt;br&gt;undantagsfall. Förslaget framstår i sina huvudsakliga delar som ändamåls-&lt;br&gt;enligt. Kammarrätten anser sig dock böra lämna vissa synpunkter på&lt;br&gt;valet av lösning från närmast processuell synvinkel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsmannen har övervägt två olika system. Lagförslaget bygger&lt;br&gt;på att en skiljenämnd inrättas som skall kunna besluta över villkorens&lt;br&gt;skälighet vid ett statligt stödingripande och också avgöra förutsättningarna&lt;br&gt;för tvångsåtgärder. Alternativt skisseras en lösning där nämnden har&lt;br&gt;rådgivande funktion medan förutsättningarna för och villkoren vid&lt;br&gt;tvångsingripande handläggs vid domstol i en instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om utredningsdirektiv saknas och en av de båda lösningarna inte&lt;br&gt;utarbetats i detalj vill kammarrätten peka på ett par väsentliga fördelar&lt;br&gt;med det alternativa förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att det statliga ingripandet i eller övertagandet av ett&lt;br&gt;kreditinstituts verksamhet initialt är kopplat till ett omfattande statligt stöd&lt;br&gt;kan inte undanskymma det faktum att staten genom den föreslagna&lt;br&gt;lagstiftningen ges rätt till tvångsinlösen eller tvångsförvaltning av privat&lt;br&gt;egendom. Det kan med visst fog hävdas att en lagstiftning med sådana&lt;br&gt;inslag inte bör genomföras om den inte utrustas med rättssäkerhetsgaran-&lt;br&gt;tier i vedertagen omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den alternativa lösningen med rådgivande nämnd jämte domstolspröv-&lt;br&gt;ning erbjuder här fördelar, särskilt om förslaget kompletteras med&lt;br&gt;möjligheten till överprövning av domstolens avgörande. En sådan ordning&lt;br&gt;medför naturligtvis risk för en mer långdragen procedur. Med ett&lt;br&gt;särskiljande vid den rättsliga behandlingen av å ena sidan frågorna om&lt;br&gt;förutsättningarna för tvångsinlösen respektive tvångsförvaltning och&lt;br&gt;&amp;quot;tillträdestidpunkt&amp;quot; och å andra sidan ersättningsfrågor efter viss förebild&lt;br&gt;från annan lagstiftning om tvångsinlösen, skulle dock kravet på snabbhet&lt;br&gt;och effektivitet ändå kunna upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det alternativa förslaget medger också en tydligare uppdelning mellan&lt;br&gt;å ena sidan vad som kan hänföras till den rena förhandlingssituationen&lt;br&gt;mellan två avtalskontrahenter och å andra sidan förutsättningarna för&lt;br&gt;statligt ingripande med tvång mot den enskilde när väsentliga samhälls-&lt;br&gt;intressen står på spel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse för vilken modell som skall väljas är även våra inter-&lt;br&gt;nationella konventionsåtaganden. Den föreslagna skiljenämnden har, som&lt;br&gt;utredaren också konstaterar, rättslig karaktär av förvaltningsmyndighet.&lt;br&gt;Utredaren antar att den kan uppfylla Europakonventionens artikel 6&lt;br&gt;punkten 1 krav på en opartisk och oberoende domstol. Kammarrätten&lt;br&gt;delar utredarens uppfattning att de förpliktelser den enskilde kan åläggas&lt;br&gt;utan tvekan faller under denna bestämmelse. Däremot råder större tvekan&lt;br&gt;när det gäller att avgöra om den föreslagna nämnden kan antas komma&lt;br&gt;att uppfylla konventionens domstolskrav. Några egentliga motivuttalanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till konventionstexten finns inte. Därtill kommer att Europadomstolen Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;synes ha utvecklat en alltmer extensiv praxis. Med hänsyn till den Bilaga 4&lt;br&gt;ingripande karaktären på föreslagen lagstfitning kan ifrågasättas om det&lt;br&gt;inte föreligger en risk för att den föreslagna skiljenämndsmodellen kan&lt;br&gt;komma att underkännas i det aktuella hänseendet. Även ur denna&lt;br&gt;synpunkt är sålunda det i promemorian skisserade alternativet att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad härefter avser den föreslagna författningstexten kan noteras att 8&lt;br&gt;§ förslaget har sin förebild i 11 kap. 12 § bankaktiebolagslagen. På&lt;br&gt;samma sätt som vid inlösen av aktie enligt det sistnämnda lagrummet&lt;br&gt;torde vid inlösen av aktie enligt lagförslaget aktualiseras räntekompensa-&lt;br&gt;tion när överlåtelse sker före det ersättningsbeloppet utgår. En uttrycklig&lt;br&gt;föreskrift om räntekompensation finns intagen i 11 kap. 12 § bank-&lt;br&gt;aktiebolagslagen men inte i 8 § förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen noterar kammarrätten att lagförslaget synes böra föranleda&lt;br&gt;vissa kompletteringar av eller åtminstone förtydliganden i sekretesslagen&lt;br&gt;med avseende på vad som gäller i fråga om sekretess med hänsyn till&lt;br&gt;såväl det allmännas som enskildas ekonomiska intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Uppsala universitet, juridiska fakulteten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen anser att lagförslaget - när beslut berör&lt;br&gt;enskilda aktieägares rätt - bygger på principen att tvångsinlösen av&lt;br&gt;aktierna kan ske. Det kan hävdas att förslaget strider mot 2 kap. 18 §&lt;br&gt;regeringsformen. Lagförslaget kan därför inte godtas utan ytterligare&lt;br&gt;utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen tar vidare upp ett par av de föreslagna bestämmelserna.&lt;br&gt;Skiljenämnden skall enligt 5 § vid sin bedömning av villkoren i ett&lt;br&gt;förelagt avtal utgå från principer som är alltför obestämda. Det strider&lt;br&gt;vidare enligt fakultetsstyrelsens mening mot svensk rättstradition att inte&lt;br&gt;tillåta att ett beslut, som påtvingas ena parten, får överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De direkta kapitaltillskott och de garantier som från statens sida har&lt;br&gt;lämnats och i framtiden kommer att lämnas till svenska banker och andra&lt;br&gt;kreditinstitut är och kommer att bli, minst sagt, av betydande omfattning.&lt;br&gt;Det är därför i högsta grad angeläget att den hjälp som staten lämnar inte&lt;br&gt;sker utan stora uppoffringar från kreditinstitutens - och i förekommande&lt;br&gt;fall - från deras ägares sida. Det är också för stabiliteten och för&lt;br&gt;förtroendet för betalningssystemet och allmänt för kreditmarknaden av&lt;br&gt;största betydelse att de svåra beslut som härvid måste fattas avgörs&lt;br&gt;snabbt. Under senare tid har det med önskvärd tydlighet framgått hur&lt;br&gt;viktigt detta är för den svenska ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag till lagreglering som lämnats i promemorian måste ses&lt;br&gt;utifrån sådana utgångspunkter. Juridiska fakultetsstyrelsen har stor&lt;br&gt;förståelse för dem. Den extremt korta remisstiden har emellertid inte&lt;br&gt;medgivit de ingående överväganden som skulle vara motiverade mot&lt;br&gt;bakgrund av frågornas principiella svårighetsgrad och stora praktiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydelse. Vad som anförs i det följande får därför till viss del snarare&lt;br&gt;ses som ifrågasättanden än definitiva påståenden om innebörden av&lt;br&gt;gällande rätt. Det är dock styrelsens bestämda uppfattning att åtminstone&lt;br&gt;grundlagsfrågorna måste analyseras närmare än som skett i den remit-&lt;br&gt;terade promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall en skiljenämnd för bankstödsfrågor främst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) &amp;nbsp;pröva villkor för statligt stöd under vissa&lt;br&gt;omständigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) &amp;nbsp;pröva om staten har rätt att inlösa aktierna samt&lt;br&gt;eventuellt bestämma lösenbeloppet i ett&lt;br&gt;kreditinstitut, som är aktiebolag eller&lt;br&gt;bankaktiebolag, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) &amp;nbsp;förordna om god man att överta förvaltningen av&lt;br&gt;sparbank, föreningsbank eller hypoteksinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att beteckna förfarandet som ett skilj enämndsförfarande ger&lt;br&gt;emellertid förslaget intryck av en rättslig prövning mellan två jämbördiga&lt;br&gt;parter. Så är emellertid långt ifrån fallet. Flera av de avgöranden som&lt;br&gt;nämnden kan komma att fatta innebär bl.a. betydande inskränkningar i&lt;br&gt;den äganderätt, som tillkommer aktieägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsliga åtgärder skall betecknas vid sitt rätta namn och inte ge ett&lt;br&gt;falskt intryck av att vara en rättslig prövning av annat slag än vad det&lt;br&gt;faktiskt är fråga om. Enligt fakultetsstyrelsen är flera av de tänkbara&lt;br&gt;beslut som skiljenämnden kan komma att fatta delvis att betrakta som&lt;br&gt;jämförbara med expropriation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsmannen framhåller upprepade gånger att de regler han&lt;br&gt;föreslår är att betrakta som nödfallsåtgärder, som förhoppningsvis aldrig&lt;br&gt;skall behöva tillämpas och i vilket fall som helst aldrig komma till&lt;br&gt;användning annat än i de fall då parterna misslyckats att komma fram till&lt;br&gt;enighet genom en frivillig uppgörelse. Detta innebär dock självfallet inte&lt;br&gt;att lägre krav kan ställas på här aktuella lagförslag än på andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet tillgår, kort uttryckt, på följande sätt. Bankstödsnämnden&lt;br&gt;har exklusiv rätt - om förutsättningarna i 1 § är uppfyllda - att begära&lt;br&gt;prövning av de villkor för statligt stöd som nämnden lämnat.&lt;br&gt;Skiljenämnden prövar då om de av Bankstödsnämnden föreslagna&lt;br&gt;villkoren är förenliga med god affärssed och skäliga med hänsyn till&lt;br&gt;omfattningen av det stöd som Bankstödsnämnden erbjudit. Skiljenämnden&lt;br&gt;har endast att ta ställning till förslaget och bestämma om villkoren&lt;br&gt;uppfyller de nämnda kraven eller inte. Någon möjlighet att själv föreslå&lt;br&gt;några villkor har nämnden inte tillagts enligt förslaget. Om skiljenämnden&lt;br&gt;anser sig kunna godta villkoren, skall de antas av kreditinstituten och i&lt;br&gt;förekommande fall av deras ägare vid påföljd att aktierna armars kan&lt;br&gt;komma att inlösas av staten eller att kreditinstitutet - när enskilda ägare&lt;br&gt;inte finns - kan komma att ställas under tvångsförvaltning. Fråga om&lt;br&gt;inlösen och tvångsförvaltning kan prövas också under vissa andra&lt;br&gt;omständigheter. Även beslutet om inlösen och om lösenbeloppets storlek&lt;br&gt;samt om tvångsförvaltning ligger det på skiljenämnden att avgöra.&lt;br&gt;Skiljenämndens beslut kan inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 18 § regeringsformen stadgar följande: &amp;quot;Varje medborgare&lt;br&gt;vilkens egendom tages i anspråk genom expropriation eller annat sådant&lt;br&gt;förfogande skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten enligt grunder&lt;br&gt;som bestämmes i lag&amp;quot;. Enligt styrelsens mening är ett förfarande som det&lt;br&gt;ovan skisserade ett med expropriation likartat förfogande. Vägrar&lt;br&gt;aktieägare att anta det av Bankstödsnämnden föreskrivna och av&lt;br&gt;skiljenämnden accepterade avtalet kan inlösen komma att ske. Några&lt;br&gt;grunder för hur ersättningen skall bestämmas finns inte i det framlagda&lt;br&gt;lagförslaget. Fakultetsstyrelsen anser det därför i hög grad tveksamt om&lt;br&gt;själva utgångspunkten i förslaget, som bygger på att staten genom&lt;br&gt;bankstödsnämnd och skiljenämnd skall mot aktieägarnas vilja kunna&lt;br&gt;tvinga fram ett avtal med påföljd att aktierna annars inlöses, är förenlig&lt;br&gt;med den ovan citerade regeln i regeringsformen. Förslaget kan därför&lt;br&gt;inte godtas utan ytterligare utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Speciella frågor i lagförslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om styrelsen således inte kan acceptera lagförslaget på nuvarande&lt;br&gt;utredningsstadium föreligger skäl att diskutera några av de konkreta&lt;br&gt;bestämmelserna i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skiljenämndens prövning av avtalsförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 § i förslaget skall skiljenämnden pröva huruvida villkoren i det&lt;br&gt;av Bankstödsnämnden utarbetade förslaget är &amp;quot;förenliga med god&lt;br&gt;affärssed och skäliga med hänsyn till omfattningen av det stöd som&lt;br&gt;nämnden på statens vägnar har erbjudit sig att lämna&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad detta innebär är inte lätt att förstå. God affärssed är i sig ett&lt;br&gt;mycket obestämt uttryck. Men inte nog därmed - vad som skall anses&lt;br&gt;vara god affärssed i avtal av det slag det här kan bli fråga om kan inte&lt;br&gt;vara möjligt att fastställa. Det finns styrelsen veterligt ingen affärssed på&lt;br&gt;detta område. Situationen är definitivt extraordinär. Uttrycket god&lt;br&gt;affärssed kan därför inte lämna skiljenämndens ledamöter någon&lt;br&gt;vägledning vid den prövning som skall göras. Inte heller är det lätt att&lt;br&gt;fastställa vad som är skäligt, när villkoren skall bedömas. Skäligt är även&lt;br&gt;det ett mycket vagt begrepp, även om det förekommer i lagtext i olika&lt;br&gt;sammanhang. Vad som här gör frågan speciell är den omständigheten att&lt;br&gt;det endast är ena parten, Bankstödsnämnden, som kan föra fram avtalet&lt;br&gt;till prövning. Skiljenämnden kan visserligen komma till slutsatsen att&lt;br&gt;villkoren är skäliga, men samtidigt ha uppfattningen att andra villkor är&lt;br&gt;skäligare utan att ha möjlighet att ändra på villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den föreslagna konstruktionen har inte andra parten möjlighet&lt;br&gt;att komma till tals annat än i prövningen av ett av Bankstödsnämnden&lt;br&gt;förelagt förslag. En objektiv bedömning av hur det från båda parter sett&lt;br&gt;mest lämpade avtalet skulle se ut kan skiljenämnden inte göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till inlösen och storleken på inlösenbeloppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsstyrelsen vill peka på 7 § sista stycket i det framlagda lagför-&lt;br&gt;slaget. En tvist huruvida rätt till inlösen föreligger och en tvist om&lt;br&gt;lösenbeloppets storlek skall prövas av skiljenämnden. Någon bestämning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter vilka principer dessa bedömningar skall göras finns inte ens antydd&lt;br&gt;i förslag. Detta bidrar i hög grad till styrelsens uppfattning att man kan&lt;br&gt;ifrågasätta lagförslagets förenlighet med regeringsformens krav att&lt;br&gt;expropriation och dylika tvångsförfoganden inte får äga rum utan att det&lt;br&gt;samtidigt anges i lag efter vilka grunder som ersättning skall lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristen på möjlighet att överklaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det må vara att snabba beslut är nödvändiga. I lagförslaget, 14 §, betas&lt;br&gt;båda parterna möjligheten att överklaga. Bankstödsnämnden kan&lt;br&gt;emellertid genast efter att ett avgörande gått den emot återkomma med&lt;br&gt;ettt modifierat förslag. Kreditinstitutet eller aktieägarna har inte någonn&lt;br&gt;sådan rätt trots att de tvångsvis underkastas skiljenämndens prövning. Att&lt;br&gt;då frånta dem möjligheten att överklaga skiljenämndens beslut strider&lt;br&gt;enligt styrelsens mening mot svensk rättstradition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Länsstyrelsen i Stockholms län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län delar utredningsmannens uppfattning att&lt;br&gt;en permanent skiljenämnd bör inrättas för att tillgodose de behov av&lt;br&gt;prövning av Bankstödsnämndens beslut som kan uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller de olika enskildheterna i förslaget finner länsstyrelsen ej&lt;br&gt;anledning kommentera annat än frågan om tvångsinlösen av aktier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av länsstyrelsens erfarenhet av tillämpningen av tvångs-&lt;br&gt;inlösen av aktier gör länsstyrelsen den bedömningen att ett likartat&lt;br&gt;förfarande bör kunna tillämpas även i detta sammanhang. Några särskilda&lt;br&gt;hinder av teknisk natur bör inte uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Sveriges Advokatsamfund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet avstyrker inrättande av Skiljenämnden för bankstödsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt samfundets mening är benämningen skiljenämnd i detta samman-&lt;br&gt;hang missvisande. Det föreslagna organet är inte en skiljenämnd i vanlig&lt;br&gt;bemärkelse eftersom samtliga ledamöter förordnas av den ena parten,&lt;br&gt;nämligen staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i förslaget benämns skiljenämnd är i själva verket en statlig&lt;br&gt;specialdomstol. Att en av de tre ledamöterna skall förordnas på förslag&lt;br&gt;av någon som inte representerar staten leder inte till annan bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna specialdomstol skall enligt förslaget avgöra frågor som avser&lt;br&gt;expropriation och dess avgörande kan inte överklagas. Samfundet anser&lt;br&gt;en sådan ordning olämplig och ifrågasätter dess förenlighet med grundlag&lt;br&gt;och ingångna konventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare i väsentliga delar oklart vilka processuella regler som&lt;br&gt;skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Svenska Arbetsgivareföreningen, SAF och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Industriförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krisen i finanssektom bidrar till den osäkerhet om Sveriges ekonomiska&lt;br&gt;framtid som återspeglas bl a i räntemarginalen mot utlandet och kronans&lt;br&gt;kraftiga nedgång. Trots den generella statsgarantin för banksektorn är&lt;br&gt;ovissheten fortfarande betydande hur garantin i praktiken kommer att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utformas. En snabb handläggning av ärenden i Bankstödsnämnden vore&lt;br&gt;därför även av denna anledning mycket önskvärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån dessa utgångspunkter förefaller huvuddragen kunna accepteras&lt;br&gt;i det förslag om inrättandet av en opartisk skiljenämnd som presenteras&lt;br&gt;i promemorian av justitierådet Johan Munck. Samtidigt handlar det här&lt;br&gt;om en lagstiftning vars tillämpning kan resultera i genomgripande&lt;br&gt;effekter för organisation och ägarformer i det finansiella systemet. Med&lt;br&gt;tanke på den korta tid som stått till buds har det inte varit möjligt för&lt;br&gt;organisationerna att analysera hur förslaget står i förhållande till Sveriges&lt;br&gt;olika internationella åtaganden. Denna fråga bör bli föremål för&lt;br&gt;ytterligare överväganden i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Det finns&lt;br&gt;vidare anledning att pröva om inte alternativet tvångsförvaltning också&lt;br&gt;bör kunna användas för kreditinstitut som är bankaktiebolag eller&lt;br&gt;aktiebolag. SAF och Industriförbundet kan inte se någon bärande&lt;br&gt;invändning mot detta. Organisationerna får i övrigt vad gäller lagråds-&lt;br&gt;prövning respektive möjligheten till överklagande av skiljenämndens&lt;br&gt;beslut hänvisa till remissvaret från Svenska Bankföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Sveriges Försäkringsförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vikten av att det finansiella systemets stabilitet inte får&lt;br&gt;rubbas, har förbundet förståelse för att det behövs särskild lagstiftning för&lt;br&gt;ait motverka uppkomsten av låsta positioner mellan parterna när villkoren&lt;br&gt;för ett stöd skall bestämmas. Förbundet har i och för sig inga erinringar&lt;br&gt;mot att en permanent skiljenämnd inrättas för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär emellertid ingrepp av extraordinär natur på sådana&lt;br&gt;centrala områden som enskildas äganderätt. Det är utomordentligt viktigt&lt;br&gt;att verkningarna av en lag som innebär sådana ingrepp analyseras&lt;br&gt;noggrant och med beaktande särskilt av de internationella konventioner&lt;br&gt;vi har anslutit oss till, såsom Europakonventionen. Med hänsyn till dess&lt;br&gt;proportionalitetsprincip är det bl.a. viktigt att vid så övergripande&lt;br&gt;påföljder som tvångsinlösen lösenbeloppet till aktieägarna enligt gängse&lt;br&gt;praxis bestäms till verkliga värdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Tjänstemännens centralorganisation, TCO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO tillstyrker inrättandet av en skiljenämnd för bankstödsfrågor. TCO&lt;br&gt;vill dock med hänsyn till skiljenämndens uppgifter peka på nödvändig-&lt;br&gt;heten att nämnden dels tillförsäkras kompetens på området för att avgöra&lt;br&gt;affärsmässigheten i förslagna lösningar vid konflikter och dessutom att&lt;br&gt;kunna avgöra olika kreditmarknadsinstituts betydelse för stabiliteten i&lt;br&gt;betalningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO vill också understryka behovet av att undvika jäv i dessa frågor.&lt;br&gt;Denna fråga kommer ständigt att ställas på sin spets då förslaget är att&lt;br&gt;Svenska Bankföreningen ska utse en av nämndens tre ledamöter,&lt;br&gt;samtidigt som man på goda grunder får anta att de kreditinstitut som kan&lt;br&gt;komma att bli part i tvister inför nämnden i stor utsträckning är&lt;br&gt;medlemmar i Svenska Bankföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då resultatet efter förhandling mellan berörd bank och Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden sannolikt kommer att påverka bankens organisation och därmed&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personalen, är det viktigt att de anställdas organisation, Svenska&lt;br&gt;Bankmannaförbundet, antingen genom i skiljenämnden eller på annat sätt&lt;br&gt;har rätt och möjlighet att göra sin mening hörd i gällande ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Svenska Bankföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen har ingen erinran mot huvudlinjerna i rubricerade&lt;br&gt;promemoria. Vi delar således synsättet att Bankstödsnämnden och&lt;br&gt;kreditinstitutet skall ingå ett avtal om bankstöd och om villkoren härför.&lt;br&gt;Detta innebär också att vi avstyrker den alternativa lösningen, som skulle&lt;br&gt;innebära att Bankstödsnämnden eller regeringen fattar ett ensidigt&lt;br&gt;förvaltningsbeslut om det statliga stödet. Vi delar också uppfattningen att&lt;br&gt;ett organ för tvistelösning bör inrättas. Vi återkommer till frågan om&lt;br&gt;vilken status m.m. detta organ bör ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagstiftningen innehåller en för svenska förhållanden ny&lt;br&gt;typ av långtgående tvångslagstiftning med expropriativa inslag. Det kan&lt;br&gt;föreligga en betydande risk för att en lagstiftning av detta slag ytterligare&lt;br&gt;försämrar svenska bankers och därmed också andra svenska företags&lt;br&gt;förmåga att attrahera utländskt ägarkapital. Den politiska risken vid&lt;br&gt;investeringar i Sverige kan komma att uppfattas som alltför stor. Mot&lt;br&gt;denna bakgrund bör förslaget underkastas en ingående analys. Lagråds-&lt;br&gt;prövning är givetvis nödvändig, inte minst för att förvissa sig om att&lt;br&gt;Sveriges internationella åtaganden fullgörs. Det är vidare av utom-&lt;br&gt;ordentlig vikt att innehållet i den kommande propositionen inte ges&lt;br&gt;sådana &amp;quot;förtecken&amp;quot; att allmänheten får intrycket av att lagstiftningens&lt;br&gt;huvudsakliga innehåll är att tvångsåtgärder skall vidtas gentemot&lt;br&gt;bankerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsförutsättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankstödsnämndens beslut om att stöd skall utgå till ett institut utgör en&lt;br&gt;första förutsättning för att en prövning skall äga rum hos den föreslagna&lt;br&gt;skiljenämnden. Förslaget innebär således att Bankstödsnämnden även ex&lt;br&gt;officio, dvs. utan ansökan, kan fastställa att ett bankinstitut har behov&lt;br&gt;av statligt stöd. Nämndens ställningstagande i denna fråga skall inte&lt;br&gt;kunna överprövas. Bankföreningen anser dock att en sådan möjlighet&lt;br&gt;måste föreligga, eftersom ett ex officiobeslut om stöd kan innebära ett&lt;br&gt;kännbart ingripande för ett institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver ett behov av stöd befunnits föreligga förutsätts att kredit-&lt;br&gt;institutet skall vara i trångmål utan stöd. Enligt 1 § p 2 föreligger denna&lt;br&gt;förutsättning, bl.a. om institutet är skyldigt att upprätta kontrollbalansräk-&lt;br&gt;ning. Sådan skyldighet uppkommer så snart det finns anledning att anta&lt;br&gt;att viss del av det egna kapitalet gått förlorat genom förluster. Enligt&lt;br&gt;Bankföreningen synes detta vara en alltför bräcklig grund att bygga på&lt;br&gt;för så ingripande åtgärder, som det kan bli fråga om här. Prövningen bör&lt;br&gt;i stället bygga på att en kontrollbalansräkning faktiskt utvisar att det egna&lt;br&gt;kapitalet gått förlorat i sådan omfattning att likvidationsplikt föreligger.&lt;br&gt;Skulle det före den bolagsstämma som skall sammankallas visa sig att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kapaitalet återställts, bör eventuellt påbörjad prövning hos skiljeorganet Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;avbrytas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 § anges att skiljenämnden bl.a. skall pröva om de av Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden föreslagna villkoren är förenliga med &amp;quot;god affärssed&amp;quot;. Enligt&lt;br&gt;föreningen är denna grund för prövningen alltför oklar och vag.&lt;br&gt;Lokutionen &amp;quot;god affärssed&amp;quot; passar inte in i det sammanhang det här är&lt;br&gt;fråga om. Bestämmelsen härom bör därför utgå. I stället bör en&lt;br&gt;skälighetsbedömning göras utifrån bl.a. vad som i 1 § anges utgöra&lt;br&gt;grunden för prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen har för övrigt den synpunkten att 1 § 1 p bör komplet-&lt;br&gt;teras med det fall att nämnden funnnit att statligt stöd bör utgå också av&lt;br&gt;hänsyn till intresset av att trygga kreditförsörjningen. På så vis skulle&lt;br&gt;portalbestämmelsen i den föreslagna lagen komma att stå i överensstäm-&lt;br&gt;melse med portalbestämmelsen i den i annat sammanhang föreslagna&lt;br&gt;förordningen om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsinlösen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med möjligheten till tvångsinlösen uppges vara att undanröja det&lt;br&gt;förhandlingsmässiga övertag som bankinstituten anses kunna få över&lt;br&gt;staten i förhandlingar om statligt stöd. Övertaget uppges vara grundat på&lt;br&gt;att staten, som ytterst ansvarig för betalningssystemets stabilitet, inte kan&lt;br&gt;låta en bank gå i konkurs. Resonemanget kan dock ifrågasättas på&lt;br&gt;följande grunder. Även om den statliga garantin innebär att bankinstitut&lt;br&gt;inte kan gå i konkurs så följer inte därav att institut som saknar&lt;br&gt;överlevnadsförmåga inte skulle kunna avvecklas under ordnade former&lt;br&gt;om uppgörelse om stöd inte kan träffas. Det är således inte nödvändigt&lt;br&gt;att staten övertar ägandet av det aktuella bankinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen drar slutsatsen att tvångsinlösen av aktier i bankaktiebolag&lt;br&gt;är att föredra framför tvångsförvaltning bl.a. därför att staten, om den&lt;br&gt;övertar förvaltningen, skulle kunna kritiseras för att den inte samtidigt&lt;br&gt;övertar ägaransvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktigheten i antagandet kan ifrågasättas. Bankföreningen anser att&lt;br&gt;förutsättningar bör givas för att tvångsförvaltning, såsom en principiellt&lt;br&gt;mindre ingripande åtgärd, skall kunna tillämpas också beträffande&lt;br&gt;bankaktiebolag. Härigenom skulle ett rekonstruktionsförfarande kunna&lt;br&gt;underlättas. En förvaltning skulle kunna förenas med en rätt för&lt;br&gt;aktieägare, som inte är nöjd med förvaltningen, att påkalla inlösen av&lt;br&gt;sina aktier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget diskuteras olika inlösenfall bl.a. utifrån antagandet att&lt;br&gt;Bankstödsnämnden kan komma att förhandla om avtal direkt med&lt;br&gt;aktieägarna i ett bankinstitut. I dessa fall skall endast aktier ägda av&lt;br&gt;aktieägare, som motsätter sig ett föreslaget avtal kunna bli föremål för&lt;br&gt;tvångsinlösen. Det förefaller dock inte realistiskt att anta att sådana&lt;br&gt;förhandlingar kan föras med varje sådan aktieägare i en svensk bank med&lt;br&gt;spritt ägande, eftersom antalet kan vara betydande. Det förhållandet att&lt;br&gt;tvångsinlösen i banker med spritt ägande i praktiken kommer att avse&lt;br&gt;samtliga aktier i berörda institut utgör ett ytterligare argument för vad&lt;br&gt;ovan anförts om tvångsförvaltning som alternativ till tvångsinlösen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill Bankföreningen påpeka att lagtexten kan&lt;br&gt;medföra en missuppfattning såtillvida att stödavtal, som avser ett&lt;br&gt;bankaktiebolag eller ett aktiebolag alltid skall träffas med aktieägaren, se&lt;br&gt;1 §. Av lagtexten bör framgå att avtal träffas med ett kreditinstitut eller,&lt;br&gt;i förekommande fall, dess aktieägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Permanent specialdomstol&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget omfattar inrättande av en skiljenämnd, benämnd&lt;br&gt;skiljenämnden för bankstödsfrågor. Denna nämnd skall bestå av&lt;br&gt;ordförande och två andra ledamöter jämte ersättare som förordnas av&lt;br&gt;regeringen. En ledamot skall utses efter förslag av Svenska Bankföre-&lt;br&gt;ningen och en efter förslag av Justitiekanslem. Skiljenämndens avgörande&lt;br&gt;får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom skiljenämnden är beskriven i promemorian framgår att den&lt;br&gt;snarast har karaktären av en domstol. För att någon tvekan inte skall&lt;br&gt;uppstå beträffande huruvida nämnden uppfyller Europakonventionens&lt;br&gt;krav på oberoende och opartiskhet bör enligt föreningen uttryckligen&lt;br&gt;fastslås att nämnden i själva verket har status av specialdomstol. Att&lt;br&gt;organet får denna status är viktigt med hänsyn till förtroendet för dess&lt;br&gt;verksamhet hos allmänheten såväl i Sverige som i utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen tillstyrker vidare att regeringen utser ledamöterna i dom-&lt;br&gt;stolen. Med hänsyn till vikten av de ärenden som domstolen har att&lt;br&gt;handlägga bör denna bestå av ordförande samt minst fyra ledamöter&lt;br&gt;jämte ersättare. Domstolen bör vara domför med fem ledamöter. För att&lt;br&gt;organets status av domstol skall framstå som tydligare bör domstolen inte&lt;br&gt;vara partsammansatt. Av denna anledning avstår Bankföreningen från den&lt;br&gt;i promemorian föreslagna nomineringsrätten. Föreningen utgår dock från&lt;br&gt;att ledamöterna skall ha största möjliga sakkunskap och kompetens för&lt;br&gt;att avgöra de tvister som kan underställas domstolen samt att utomstående&lt;br&gt;experter skall kunna utses; jämför vad som i detta avseende gäller för&lt;br&gt;Fastighetsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga som måste belysas bättre i det fortsatta lagstiftnings-&lt;br&gt;arbetet är vilka processuella regler som skall gälla hos skiljeorganet; dvs.&lt;br&gt;skiljemannalagens regler eller rättegångsbalkens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;God man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget synes inte innehålla regler om hur aktieägarna skall&lt;br&gt;företrädas inför skiljeorganet, t.ex. om alla är parter i ett och samma&lt;br&gt;förfarande. I likhet med vad som gäller beträffande tvångsinlösen enligt&lt;br&gt;bankaktiebolagslagen och aktiebolagslagen bör föreskrivas att aktieägare&lt;br&gt;skall företrädas av god man, om en aktieägare inte själv vill föra sin&lt;br&gt;talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning på initiativ av kreditinstitut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt föreningens mening bör kreditinstitut på eget initiativ kunna&lt;br&gt;påkalla skiljeorganets prövning av skäligheten av ett av Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden lämnat stödförslag. Genom en sådan rätt får institutet uppnås&lt;br&gt;en mer balanserad förhandlingsposition mellan staten och institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skiljeorganets föregående godkännande torde öka möjligheterna att uppnå&lt;br&gt;majoritet för förslaget på bolagsstämman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Sveriges allmänna hypoteksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hypoteksbanken har genom remiss från Finansdepartementet beretts&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig över ovanstående promemoria. Hypoteksbanken får&lt;br&gt;i anledning därav anföra följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hypoteksbanken delar uppfattningen i promemorian att det sannolikt&lt;br&gt;inte kommer att möta några avgörande svårigheter att komma fram till&lt;br&gt;överenskommelser mellan Bankstödsnämnden och en bank eller annat&lt;br&gt;kreditinstitut med finansiella problem, men att det ändå kan finnas&lt;br&gt;anledning att ha en beredskap för oväntade situationer. Eftersom statens&lt;br&gt;åtagande för att stärka det finansiella systemet är mycket långtgående,&lt;br&gt;måste staten rimligen ha erforderlig handlingskraft för att kunna&lt;br&gt;upprätthålla stabiliteten och snabbt få till stånd ett fungerande finansiellt&lt;br&gt;system samtidigt som skattebetalarnas kostnader för bankstödet mini-&lt;br&gt;meras. Hypoteksbanken ställer sig därför bakom tanken att villkoren för&lt;br&gt;statligt stöd i sista hand skall kunna prövas av en permanent skiljenämnd&lt;br&gt;benämnd Skiljenämnden för bankstödsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hypoteksbanken instämmer i uppfattningen i promeorian att de kredit-&lt;br&gt;institut som är i behov av den statliga garantin respektive deras ägare i&lt;br&gt;eget affärsintresse normalt har anledning att acceptera de villkor som&lt;br&gt;staten erbjuder även om dessa naturligtvis från fall till fall kan tänkas&lt;br&gt;bli modifierade efter förhandlingar mellan parterna. Vid förhandlingar&lt;br&gt;mellan kreditinstitut och Bankstödsnämnden bör staten rimligen ha ett&lt;br&gt;överläge genom att berörda kreditinstitut har stort behov av det stöd&lt;br&gt;staten erbjuder. Det är svårt att se att staten kan hamna i ett från&lt;br&gt;affärsmässiga utgångspunkter omotiverat underläge vid förhandlingarna&lt;br&gt;på grund av spekulation att staten av stabiliseringspolitiska skäl inte vågar&lt;br&gt;dra tillbaka utfästelsen om garanti. Genom tillskapandet av skiljenämnden&lt;br&gt;får man en beredskap för oväntade situationer som beror på parternas&lt;br&gt;mer eller mindre starka positioner vid förhandlingarna eller av andra skäl&lt;br&gt;och som kan visa sig omöjliga att lösa på tillfredsställande sätt i avsaknad&lt;br&gt;av lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hypoteksbanken tillstyrker med dessa synpunkter det föreliggande&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Finansbolagens Förening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansbolagens Förening har genom remiss den 23 mars 1993 beretts&lt;br&gt;tillfälle att avge yttrande över rubr promemoria. Med anledning därav får&lt;br&gt;föreningen anföra följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av rättssäkerhetskäl förordar Finansbolagens Förening den alternativa&lt;br&gt;lösningen i avsnitt 6 i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betr alternativ 1 anser föreningen att det är olämpligt att en skiljeman&lt;br&gt;utses av Svenska Bankföreningen vilken föreningen ej företräder&lt;br&gt;bankernas ägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Svenska Fondhandlareföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondhandlareföreningen företräder dels banker, vilka kan omfattas av&lt;br&gt;bankstöder, dels värdepappersbolag, som, om de inte är bankägda, inte&lt;br&gt;omfattas av stödet. För föreningen står det klart att bankstädet skapat en&lt;br&gt;olycklig konkurrenssnedvridning. Denna snedvridning gäller också i&lt;br&gt;värdepappersrörelsen trots att den del av bankernas verksamhet som&lt;br&gt;består i värdepappersrörelsen i sig inte är i behov av något stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett ur varje samhälleligt perspektiv måste det vara av yttersta vikt att&lt;br&gt;dylika snedvridande effekter så långt möjligt undanröjs. Ett sätt att göra&lt;br&gt;det vore att låta också andra verksamheter som drivs i konkurrens med&lt;br&gt;bankerna också omfattas av samma stöd. Om detta inte är en möjlig väg,&lt;br&gt;vilket entydiga politiska uttalanden i sen tid f.n. ger vid handen, måste&lt;br&gt;i stället tillämpningen av stödet göras restriktivt med hänsyn till&lt;br&gt;konkurrensaspekten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge frågan om stödets faktiska omfattning är oklar, dvs. till dess&lt;br&gt;stödbeslut fattats, leder dock osäkerheten under alla förhållanden till en&lt;br&gt;olycklig konkurrenssituation. En åtgärd - dock inte den enda - för att i&lt;br&gt;någon mån tillgodose konkurrensaspekterna bör därför enligt föreningens&lt;br&gt;uppfattning vara att stödbesluten fattas så snabbt som möjligt. Härigenom&lt;br&gt;skulle osäkerheten undanröjas och de delar i bankernas verksamhet som&lt;br&gt;inte behöver stöd kunna drivas vidare i lämplig form utan stöd som&lt;br&gt;snedvrider konkurrensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondhandlareföreningen uppfattar det i promemorian framlagda&lt;br&gt;förslaget som ett sätt att underlätta ett snabbt beslutsfattande rörande det&lt;br&gt;faktiska stödet, samtidigt som det finns skäl för att i samband med att&lt;br&gt;stöd meddelas planera för hur detta skall kunna avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den föreslagna skiljenämnden utnyttjas för att åstadkomma ett&lt;br&gt;snabbt beslutsfattande rörande stödet har fondhandlareföreningen inget att&lt;br&gt;erinra mot förslaget om en ordning med avtal om stöd med möjlighet till&lt;br&gt;överprövning i skiljenämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Svenska Bankmannaförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingarna mellan Bankstödsnämnden och berörd bank kommer&lt;br&gt;sannolikt att påverka bankens organisation och personal. Förbundet anser&lt;br&gt;det därför nödvändigt att de anställda genom Svenska Bank-&lt;br&gt;mannaförbundet bereds möjlighet att framföra synpunkter på organisa-&lt;br&gt;tions- och personalfrågor innan definitiva beslut fattas i nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 Sveriges Bankkunders Riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar promemorieförfattarens synpunkter att problem kan uppstå vid&lt;br&gt;förhandlingarna mellan Bankstödsnämnden och de banker m.fl. som&lt;br&gt;påyrkar stöd. Vår bestämda uppfattning är emellertid att föreslagen&lt;br&gt;skiljenämnd inte är den modell som är bäst lämpad att komma till rätt&lt;br&gt;med angivna problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något hållbart skäl att inrätta särskild skiljenämnd för att enbart pröva&lt;br&gt;de villkor Bankstödsnämnden uppställer för stöd föreligger enligt vår&lt;br&gt;bedömning inte. Däremot kan skäl föreligga att inrätta särskild&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skiljenämnd för att avgöra och pröva tvister angående tolkning och&lt;br&gt;tillämpning av de avtal som träffas mellan staten och bankerna inom&lt;br&gt;ramen för bankstödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten inför de tänkta förhandlingarna bör vara att staten&lt;br&gt;genom Bankstödsnämnden givetvis hanterar uppkomna frågor på ett&lt;br&gt;ansvarsfullt sätt. För det andra är Bankstödsnämndens verksamhet&lt;br&gt;tillkommen mot bakgrund av det starka allmänna intresset av ett&lt;br&gt;fungerande bank- och finansväsen, den &amp;quot;livräddningsaktion&amp;quot; som&lt;br&gt;erfordras sker således inte i utgångspunkt från kreditinstitutens eller&lt;br&gt;aktieägarnas affärsintressen. Stödsökandenas affärsmässiga överväganden&lt;br&gt;bör tilläggas en mycket begränsad betydelse. En principiell utgångspunkt&lt;br&gt;bör vara att stödsökanden, lika lite som den som håller på att drunkna,&lt;br&gt;skall kunna föreskriva hur livräddningen skall tillgå eller uppställa villkor&lt;br&gt;för sin räddning. Det kan inte anses föreligga en vanlig affärstransaktion&lt;br&gt;mellan två parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med nuvarande bankstödslagstiftning har stödsökandena emellertid&lt;br&gt;givits en förhandlingsposition som inte kan anses rimlig. Vi delar&lt;br&gt;uppfattningen att staten kan komma i underläge vid förhandlingarna bl.a.&lt;br&gt;genom att stödsökandena spekulerar i att staten av stabiliseringspolitiska&lt;br&gt;skäl inte vågar dra tillbaka utfästelsen om garantin. För att komma till&lt;br&gt;rätta härmed föreslår vi en särskild lagstiftning varigenom staten direkt&lt;br&gt;gentemot insättama och andra bankernas fordringsägare lämnar garantier.&lt;br&gt;Någon sådan garanti föreligger inte med nuvarande lagstiftning.&lt;br&gt;Insättamas medel garanteras för närvarande endast direkt och under&lt;br&gt;förutsättning att avtal kommer till stånd mellan bankerna och staten. Den&lt;br&gt;av oss föreslagna lagstiftningen skulle av allt att döma dessutom ha en&lt;br&gt;gynnsam stabiliseringspolitisk effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bör en skyldighet föreligga för kreditinstituten att ta emot statligt stöd?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rubrikens frågeställning kan te sig en smula förvånande mot bakgrund&lt;br&gt;av att flera banker redan ställt sig i kö hos Bankstödsnämnden, och detta&lt;br&gt;innan nämnden formellt ännu påbörjat sin verksamhet. Problemet är&lt;br&gt;förmodligen inte att förmå bankerna att ansöka om stöd utan att tillse&lt;br&gt;att stödet lämnas på villkor som i vart fall på sikt skall innebära så liten&lt;br&gt;ekonomisk belastning för samhället/skattebetalama som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I all den stund garantier genom lagstiftning riktad direkt till insättama&lt;br&gt;inte föreligger måste i vart fall bankerna vara förpliktade att mottaga&lt;br&gt;erbjudet stöd från staten. I annat fall föreligger uppenbar risk för att&lt;br&gt;förtroendet för betalningssystemet kollapsar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av villkor för det statliga stödet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian uttrycket farhågor för att de vanliga marknadskrafterna&lt;br&gt;sätts ur spel när det gäller att uppnå överenskommelser om villkor för&lt;br&gt;statligt stöd. Återigen önskar vi härvid betona att utgångspunkten inte&lt;br&gt;rimligen kan vara den att fråga är om ett förhandlingsspel i ett vanligt&lt;br&gt;affärsförhållande mellan två parter; fråga är om en mycket allvarlig&lt;br&gt;situation med allmänna intressen på spel av sådan art som tidigare ej&lt;br&gt;förelegat. Vid eventuellt &amp;quot;låsta positioner&amp;quot; bör staten därför lagstiftnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vägen beredas möjlighet att tvångsvis överta/förvalta verksamheten.&lt;br&gt;Sådan lagstiftning torde även innebära ett starkt incitament för kredit-&lt;br&gt;instituten att icke obstruera förhandlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan antagas att frågor om tvångsinlösen aldrig eller endast i ett&lt;br&gt;mycket litet antal fall kommer att aktualiseras. Inrättandet av särskild&lt;br&gt;skiljenämnd för avgörandet av sådana frågor kan inte anses nödvändig&lt;br&gt;utan kan ersättningsfrågorna avgöras av domstol inom ramen för&lt;br&gt;nuvarande expropriationsförfarande. Erfordras särskild sakkunkap kan&lt;br&gt;sådan knytas till expropriationsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 Sparbanken i Sverige AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av det yttrande som avgivits av Sveriges Bankförening har&lt;br&gt;vi deltagit i utarbetandet av dess yttrande och instämmer helt med vad&lt;br&gt;däri framförs. Härutöver vill vi meddela följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanken Sverige AB skiljer sig från övriga bankaktiebolag bl.a. vad&lt;br&gt;avser ägandet. Banken ägs till betydande del av andra banker som&lt;br&gt;omfattas av bankstödsreglema, nämligen av de för närvarande 90&lt;br&gt;sparbankerna, med vilka Sparbanken Sverige AB har ett nära samarbete.&lt;br&gt;(I fortsättningen kallade samverkande sparbanker.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indirekt vid Sparbanksgruppen AB och direkt genom innehav av&lt;br&gt;preferensaktier har de samverkande sparbankerna en betydande del av&lt;br&gt;aktiekapitalet och en än större del av röstetalet i Sparbanken Sverige AB.&lt;br&gt;Genom en förestående fusion mellan Sparbanksgruppen AB och&lt;br&gt;Sparbanken Sverige AB kommer aktieägandet att omvandlas till direkt&lt;br&gt;ägande fullt ut. Sammantaget kommer de samverkande sparbankerna att&lt;br&gt;efter fusion inneha 26 % av aktiekapitalet och 38 % av röstetalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet mellan Sparbanken Sverige AB och samverkande spar-&lt;br&gt;banker sker enligt ett prolongerat samarbetsavtal, som fanns mellan&lt;br&gt;samverkande sparbanker och Sparbanksgruppen AB. En omarbetning av&lt;br&gt;detta avtal pågår för närvarande. I avtalet förutsätts en fortsatt mycket&lt;br&gt;nära samverkan parterna emellan och Sparbanken Sverige AB förbundet&lt;br&gt;sig att tillhandahålla samverkande sparbanker i princip samma tjänster&lt;br&gt;som tillhandahåls lokala sparbanker inom Sparbanken Sverige AB. Även&lt;br&gt;om avtalet inte explicit regerar förhållandet har Sparbanken Sverige AB&lt;br&gt;påtagit sig ett ansvar för de samverkande sparbankernas verksamhet.&lt;br&gt;Skulle ett fallissemang inträffa i någon av de samverkande sparbankerna,&lt;br&gt;kommer Sparbanken Sverie att påta sig ansvar för att situationen på ett&lt;br&gt;tillfredsställande sätt regleras. Detta är också i överensstämmelse med&lt;br&gt;vad föredragande statsrådet förutsatte i propositionen 1990/91:136 om&lt;br&gt;ändringar i sparbankslagen m.m. Den situation med tvångsförvaltning&lt;br&gt;som diskuteras i den nu aktuella promemorian torde sålunda knappast bli&lt;br&gt;aktuell vad avser sparbank. Skulle en sparbank hamna i en så allvarlig&lt;br&gt;ekonomisk situation att tvångsförvaltning enligt förslaget skulle kunna&lt;br&gt;komma ifråga, skulle ett nrämare tillhands varande alternativ vara att&lt;br&gt;sparbanken ombildas till bankaktiebolag och därefter fusioneras med&lt;br&gt;Sparbanken Sverige AB. Som en beredskapsåtgärd har rutiner för ett&lt;br&gt;sådant förfarande utarbetats och vid bolagssatämman 1993 kommer ett&lt;br&gt;förslag att framläggas, varigenom bolagsstämman till bankens styrelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 245&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delegerar möjligheten att företa nyemission av aktier som en ersättning&lt;br&gt;för apporterad substans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsmannen har i sin promemoria bedömt det som föga sannolikt&lt;br&gt;att en tvångsförvaltning över huvud taget skulle komma att behöva&lt;br&gt;tillgripas i praktiken. Från Sparbanken Sverige ABs sida har vi med ovan&lt;br&gt;redovisade omständigheter önskat ge ytterligare stöd för detta antagande&lt;br&gt;såvitt avser sparbanker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minnesanteckningar förda vid hearing den 1 april&lt;br&gt;1993 angående promemoria om vissa frågor rörande&lt;br&gt;villkor för den statliga garantin till banker och andra&lt;br&gt;kreditinstitut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen: Inspektionen tillstyrker i princip förslaget även om&lt;br&gt;synpunkter finns på flera enskildheter. Samordnig bör i vissa delar ske&lt;br&gt;med förslaget i SOU 1993:28 Betänkande av utredningen om organisation&lt;br&gt;av Bankstödsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Bankföreningen: Lagstiftningen innebär långtgående tvångs-&lt;br&gt;åtgärder. Det finns risk för att införandet av en möjlighet till tvångs-&lt;br&gt;inlösen kan skada förtroendet, särskilt utomlands, för det svenska&lt;br&gt;ekonomiska livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Fondhandlareföreningen: Med tanke på den olyckliga&lt;br&gt;konkurrenssituation som bankstödet medför är det viktigt att de stödåtgär-&lt;br&gt;der som behövs klaras av snabbt. Promemorians förslag om en&lt;br&gt;skiljenämnd kan vara till hjälp i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Skall ett kreditinstitut vara tvunget att ta emot statligt stöd?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen: Skiljenämnden bör även kunna överpröva Bankstöds-&lt;br&gt;nämndens beslut att stöd skall utgå, dvs. den förutsättning som anges i&lt;br&gt;1 § 1 punkten i promemorians lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Förutsättningar för inlösen och tvångsförvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen: Det måste finnas en möjlighet till tvångsåtgärder&lt;br&gt;och då är inlösen/tvångsförvaltning enda möjligheten. De kriterier som&lt;br&gt;anges i promemorian för inlösen resp, tvångsförvaltning är inget att säga&lt;br&gt;om. Enligt 5 § skall skiljenämnden pröva om de föreslagna villkoren är&lt;br&gt;förenliga med bl.a. god affärssed. Det går emellertid inte att söka någon&lt;br&gt;ledning i god affärssed eftersom några situationer motsvarande de som&lt;br&gt;det här är fråga om aldrig tidigare har förelegat. Prövningen bör&lt;br&gt;inskränka sig till att konstatera att villkoren inte är oskäliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondhandlareföreningen: Föreningen instämmer i vad inspektionen&lt;br&gt;anfört angående svårigheten att bestämma innebörden av begreppet god&lt;br&gt;affärssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banlföreningen: Det bör övervägas om inte också aktiebolag och&lt;br&gt;bankaktiebolag skall kunna ställas under tvångsförvaltning i stället för att&lt;br&gt;att aktierna löses in. Tvångsförvaltning har en mer temporär karaktär&lt;br&gt;jämfört med den definitiva åtgärd som inlösen innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen: Tvångsförvaltning för aktiebolag har inspektionen&lt;br&gt;inte övervägt. Det bör dock beaktas att vid inlösen kan staten erhålla&lt;br&gt;ersättning för sitt stöd vid en framtida försäljning av aktierna i bolaget.&lt;br&gt;Införs möjlighet till tvångsförvaltning måste andra krav på återbetalning&lt;br&gt;ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Aktiesparares riksförbund: En skiljenämnd är den bästa&lt;br&gt;lösningen. Förbundet avråder från förfarande i allmän domstol. Det finns&lt;br&gt;en god praxis för inlösenärenden. Det är emellertid viktigt att&lt;br&gt;skiljenämnden får en sådan dignitet att dess beslut erhåller legitimitet.&lt;br&gt;När det gäller tidsaspekten så kan det noteras att kravet på att skiljedom&lt;br&gt;skall meddelas inom sex månader införts i lagförslaget medan den regeln&lt;br&gt;frångåtts i aktiebolagslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Vilket av de två alternativen i promemorian bör väljas?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen: Inspektionen ser förfarandet som en förvaltnings-&lt;br&gt;rättslig procedur. Att skiljenämnden skall kunna meddela ett föreläggande&lt;br&gt;att anta vissa villkor är onödigt. Bankstödsnämnden eller regeringen bör&lt;br&gt;fatta ett beslut om stöd under vissa angivna villkor. Villkoren, men inte&lt;br&gt;själva stödet, bör kunna prövas av domstol. Om domstolen finner&lt;br&gt;villkoren oskäliga får omförhandling av dessa ske mellan institutet och&lt;br&gt;Bankstödsnämnden. Förfarandet i domstolen måste gå snabbt varför en&lt;br&gt;regel om att dessa ärenden skall tas med förtur kan införas. Domstolens&lt;br&gt;sammansättning kan utformas så att några ledamöter med sakkunskap på&lt;br&gt;området ingår. Den skiljenämnd som föreslås i promemorian ligger nära&lt;br&gt;en sådan specialdomstol som är förbjuden enligt 2 kap. 11 § regerings-&lt;br&gt;formen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen: Föreningen förordar huvudalternativet i promemo-&lt;br&gt;rian. I möjligaste mån bör ett avtal om stöd ingås på frivillighetens&lt;br&gt;grund. Detta ger också bättre incitament att i framtiden återbetala erhållet&lt;br&gt;stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Lagtexten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter utöver de som redovisats ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bankföreningen: Av 1 § punkten 3 bör klarare framgå att avtal träffas&lt;br&gt;med ett kreditinstitut eller, i förekommande fall, dess aktieägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller 2 och 3 §§ bör det anges om rättegångsbalken eller 1929&lt;br&gt;års lag om skiljemän skall gälla. Det bör vidare bättre klargöras att&lt;br&gt;skiljenämnden har status av domstol. Antalet ledamöter bör vara fem i&lt;br&gt;stället för tre och samtliga bör utses av regeringen utan att någon annan&lt;br&gt;myndighet eller sammanslutning nominerar kandidater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eventuellt bör en möjlighet finnas för båda parter att vända sig till&lt;br&gt;skiljenämnden för att få skäligheten av villkor prövad. Vid inlösen bör&lt;br&gt;en god man som företräder de aktieägare som inte för egen talan utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialmotiveringen till 7 § punkten 1 bör förtydligas att om en&lt;br&gt;bolagsstämma vägrar gå med på villkor som Bankstödsnämnden förelagt&lt;br&gt;bolaget att anta så skall samtliga aktier lösas in. Däremot kan man&lt;br&gt;möjligen tänka sig att begränsa inlösen till just den eller de aktieägare&lt;br&gt;som vägrar om avtal skall slutas med vissa enskilda aktieägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen: Det måste utvecklas i förarbetena vad som avses&lt;br&gt;med utrycken god affärssed och skäliga i 5 §. Finansinspektionen bör&lt;br&gt;höras när det gäller frågor om värdering av kapital täckningsgraden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fondhandlareföreningen: I motiveringen till 5 § bör även betydelsen&lt;br&gt;av konkurrensaspekten för prövningen utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktiespararna: I anslutning till 6 § bör beröras den enskilde&lt;br&gt;aktieägarens talerätt såvitt gäller tolkning av avtal mellan ett institut och&lt;br&gt;Bankstödsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellandomsmöjligheten i 8 § innebär att tvångsinlösen måste avse&lt;br&gt;samtliga aktier i bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FINANSINSPEKTIONEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993-02-01&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103 33 STOCKHOLM&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Begäran om översyn av bankrörelselagens regler om bankers&lt;br&gt;rätt till förvärv av egendom för att skydda fordran&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen hemställer om en översyn av reglerna i 2 kap. 8 §&lt;br&gt;bankrörelselagen (1987:617) om bankers rätt att förvärva egendom för&lt;br&gt;att skydda fordran. Till stöd för denna begäran får inspektionen anföra&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skydda fordran får en bank, bl.a. vid exekutiv försäljning, köpa&lt;br&gt;sådan egendom som är utmätt eller utgör säkerhet för fordringen. Om det&lt;br&gt;finns anledning anta att banken annars skulle lida avsevärd förlust, får&lt;br&gt;banken för att skydda fordran som betalning överta egendom som utgör&lt;br&gt;säkerhet för fordringar eller annan egendom. Dessa regler utgör undantag&lt;br&gt;från de begränsningar som annars gäller för banker att förvärva bl.a.&lt;br&gt;fastigheter i placeringssyfte. Som en konsekvens av förvärvsförbudet har&lt;br&gt;vidare i 2 kap. 8 § BRL föreskrivits att banken skall avyttra den&lt;br&gt;egendom som förvärvats så snart det lämpligen kan ske och senast när&lt;br&gt;det kan äga rum utan förlust för banken. Om egendomen inte avyttrats&lt;br&gt;inom tre år från förvärvet, krävs Finansinspektionens tillstånd för fortsatt&lt;br&gt;innehav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av finanskrisen i Sverige har de beskrivna reglerna fått en&lt;br&gt;helt annan aktualitet och tillämpning i praktiken än tidigare. Affärs-,&lt;br&gt;kontors- och andra kommersiella fastigheter har sjunkit mycket kraftigt&lt;br&gt;i värde och fastighetsmarknaden fungerar inte normalt. Många fas-&lt;br&gt;tighetsbolag med stora fastighetsbestånd har drabbats av ekonomiska&lt;br&gt;svårigheter och gått i konkurs. Bankerna liksom en del andra kredit-&lt;br&gt;institut har i detta läge tvingats överta ett allt större antal fastigheter för&lt;br&gt;att skydda sina fordringar på fastighetsbolag m.fl. Det gäller också annan&lt;br&gt;egendom än fastigheter, främst aktier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdet av fastigheter övertagna av svenska banker under år 1991 och&lt;br&gt;1992 kan uppskattas till ca 12 miljarder kr per 1992-08-31. Situationen&lt;br&gt;på fastighetsmarknaden i Sverige är nu sådan att bankerna inte kan sälja&lt;br&gt;övertagna fastigheter inom överskådlig tid utan förluster. Det innebär att&lt;br&gt;bankerna i ett mycket stort antal fall kommer att tvingas begära tillstånd&lt;br&gt;av Finansinspektionen för att få behålla fastigheterna och annan övertagen&lt;br&gt;egendom längre tid än tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom den stora ökningen av antalet övertagna fastigheter och annan&lt;br&gt;egendom började år 1991 förutses bankerna begära dispenser hos&lt;br&gt;Finansinspektionen under år 1994 för ett stort antal fastigheter m.m.&lt;br&gt;Dispenser för längre innehav kommer att bli mer regel än undantag och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett sådant dispensförfarande är knappast meningsfullt med den utveckling Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;som nu kan förutses. Om inte någon radikal förändring på Bilaga 6&lt;br&gt;fastighetsmarkanden sker, kan bankerna tvingas behålla fastigheter&lt;br&gt;avsevärd tid, 5-10 år och kanske längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen i fråga om bankernas fastighetsinnehav och förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för tillstånd till förlängda innehav är alltså helt andra än när&lt;br&gt;reglerna tillkom och senast sågs över (jfr prop. 1986/87:12 sid. 224 ff,&lt;br&gt;SOU 1988:29 sid. 239 ff och prop. 1990/91:154 sid. 59). De radikalt&lt;br&gt;ändrade förhållandena motiverar enligt Finansinspektionens mening en&lt;br&gt;översyn av reglerna i 2 kap. 8 § BRL, såvitt avser innehavstiden och&lt;br&gt;kravet på tillstånd för innehav över tre år. Motsvarande bör gälla även&lt;br&gt;i fråga om andra kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen hemställer alltså om en översyn av reglerna i 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § BRL och andra motsvarande regler i enlighet med vad ovan anförts.&lt;br&gt;Inspektionen vill inte nu ange tänkbara lösningar på annat sätt än att&lt;br&gt;syftet med översynen bör vara att anpassa reglerna till de ändrade&lt;br&gt;förhållandena. Vid översynen bör givetvis beaktas de skäl som åberopats&lt;br&gt;för nu gällande regler, bl.a. skyddsintressena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översynen bör kunna göras skyndsamt och i sådan tid att lagändringar&lt;br&gt;kan träda i kraft i samband med årsskiftet 1993/94.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anders Sahlén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lars Hedberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av promemoria med utkast till&lt;br&gt;proposition om ändrade regler för innehav av&lt;br&gt;egendom som en bank förvärvat för att skydda&lt;br&gt;fordran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att egendom som en bank förvärvat för att&lt;br&gt;skydda fordran skall avyttras när det med hänsyn till marknadsförhållan-&lt;br&gt;dena lämpligen kan ske och senast när det kan äga rum utan förlust för&lt;br&gt;banken. Nuvarande skyldighet att inom tre år avyttra egendomen&lt;br&gt;avskaffas. Denna bestämmelse ersätts med en skyldighet att till&lt;br&gt;Finansinspektionen anmäla egendom som innehafts längre än tre år.&lt;br&gt;Banken skall årligen till inspektionen avge en särskild redovisning över&lt;br&gt;all den egendom som innehafts i mer än tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 8 § bankrörelselagen (1987:617) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skydda fordran får en bank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på offentlig auktion, en svensk eller utländsk börs eller en&lt;br&gt;auktoriserad marknadsplats eller någon annan reglerad marknad eller vid&lt;br&gt;exekutiv försäljning köpa egendom som är utmätt eller utgör säkerhet för&lt;br&gt;fordringen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det finns anledning att anta att banken annars skulle lida&lt;br&gt;avsevärd förlust, som betalning för fordran överta egendom som utgör&lt;br&gt;säkerhet för fordringen eller annan egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte egen aktie eller bevis om andel i eller tillskott&lt;br&gt;till föreningsbank. I fråga om sparbanks förvärv av bevis om tillskott till&lt;br&gt;garantifond eller grundfond i sparbanken gäller bestämmelserna i 5 kap.&lt;br&gt;7 § första stycket sparbankslagen (1987:619).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utbyte mot egendom som har köpts eller övertagits enligt första&lt;br&gt;stycket får en bank förvärva aktier i ett bolag, som bildats för förvaltning&lt;br&gt;av egendomen eller för fortsättande av en med denna driven verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har aktier förvärvats enligt första eller tredje stycket får banken, om&lt;br&gt;uppenbar fara föreligger för&lt;br&gt;att banken annars lider förlust, förvärva ytterligare aktier i samma bolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har aktier förvärvats enligt första, tredje eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fjärde stycket får banken, om aktiebolaget överlåter sina tillgångar på ett&lt;br&gt;annat aktiebolag, byta ut dessa aktier mot aktier i det andra aktiebolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den egendom som banken för-&lt;br&gt;värvat enligt denna paragraf skall&lt;br&gt;avyttras så snart det lämpligen kan&lt;br&gt;ske och senast när det kan äga rum&lt;br&gt;utan förlust för banken. Har egen-&lt;br&gt;domen inte avyttrats inom tre år&lt;br&gt;från förvärvet, krävs Finansinspek-&lt;br&gt;tionens tillstånd för fortsatt in-&lt;br&gt;nehav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den egendom som banken för-&lt;br&gt;värvat enligt denna paragraf skall&lt;br&gt;avyttras när det med hänsyn till&lt;br&gt;marknadsförhållandena lämpligen&lt;br&gt;kan ske. Egendomen skall dock&lt;br&gt;avyttras senast när det kan äga rum&lt;br&gt;utan förlust för banken. Banken&lt;br&gt;skall anmäla hos Finansinspek-&lt;br&gt;tionen om egendomen inte har&lt;br&gt;avyttrats inom tre år från förvär-&lt;br&gt;vet. Vidare skall banken årligen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1992:553.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;br&gt;inspektionen avge en särskild redo-&lt;br&gt;visning av sådan egendom som har&lt;br&gt;innehafts i mer än tre år.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande avgetts över en promemoria med utkast till&lt;br&gt;proposition om ändrade regler för innehav av egendom som en bank&lt;br&gt;förvärvat för att skydda fordran av Sveriges riksbank, Bokföringsnämn-&lt;br&gt;den, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksgäldskontoret,&lt;br&gt;Riksskatteverket, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Uppsala univer-&lt;br&gt;sitet, Juridiska fakulteten, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund, Svenska Bankföreningen, Sparbanken Sverige AB,&lt;br&gt;Sveriges Allmänna hypoteksbank, Finansbolagens förening, Konungariket&lt;br&gt;Sveriges Stadshypotekskassa, Finansbolagens Förening, Redovis-&lt;br&gt;ningsrådet, Svenska revisorssamfundet, Föreningen Auktoriserade&lt;br&gt;revisorer (FAR), Sveriges Fastighetsägares Förbund, Roslagens&lt;br&gt;Sparbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställning av remissyttranden över en prome-&lt;br&gt;moria med utkast till proposition om ändrade regler&lt;br&gt;för innehav av egendom som en bank förvärvat för&lt;br&gt;att skydda fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstansernas synpunkter har sammanförts under de olika avsnitten&lt;br&gt;i propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken tillstyrker förslaget att treårsregeln för bankernas innehav&lt;br&gt;av egendom för skyddande av fordran slopas och har ej heller något att&lt;br&gt;erinra mot övriga föreslagna ändringar i 2 kap. 8 § bankrörelselagen.&lt;br&gt;Riksbanken delar vidare uppfattningen i promemorian att slopandet av&lt;br&gt;tidsgränsen inte bör innebära att fastigheter som tagits in till skyddande&lt;br&gt;av fordran skall kunna redovisas som anläggningstillgång. Fullmäktige&lt;br&gt;har i tidigare yttranden, senast i remissvar 1992-02-20 angående&lt;br&gt;betänkandet Fastighetsleasing, gett uttryck för uppfattningen att bank med&lt;br&gt;i huvudsak kortfristig finansiering inte generellt lämpar sig som ägare&lt;br&gt;och förvaltare av fastigheter. Nu föreliggande förhållanden ändrar inget&lt;br&gt;i detta avseende. Som grundläggande regel bör alltjämt gälla att bank inte&lt;br&gt;tillåts förvärva fastighet i placeringssyfte. Därmed bör denna enligt god&lt;br&gt;redovisningssed redovisas som omsättningstillgång. Riksbanken vill i&lt;br&gt;detta sammanhang peka på att ett avskaffande av treårsregeln för&lt;br&gt;fastighetsinnehav bör återspeglas i en viss ökad frihet i bankernas&lt;br&gt;värdering av sådana fastigheter. Om förslaget i föreliggande promemoria&lt;br&gt;genomförs bör även den värderingsregel i inspektionens föreskrifter som&lt;br&gt;baseras på ett treårigt innehav slopas. Ifrågavarande fastigheter bör i&lt;br&gt;stället värderas individuellt och utifrån förväntad innehavstid. En sådan&lt;br&gt;ändring bör också göra värderingen av fastigheter som övertagits av&lt;br&gt;bankerna och sådana som ägs av fristående fastighetsbolag mer likartad,&lt;br&gt;vilket kan förväntas få en stabiliserande effekt på fastighetsmarknaden&lt;br&gt;som helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själva organisationen av förvaltningen och utformningen av regler&lt;br&gt;härför faller i och för sig utanför ramen för lagförslagen i den remit-&lt;br&gt;terade promemorian. I promemorian framhålls dock att enligt gällande&lt;br&gt;lagstiftning (2 kap. 8 § 3 st.) får bank bilda bolag för att överta&lt;br&gt;förvaltningen eller sköta driften av egendom som banken övertagit för att&lt;br&gt;skydda fordran. Enligt fullmäktiges mening har en organisatorisk&lt;br&gt;åtskillnad, genom bolagisering eller i annan form, fördelar. Det bör göra&lt;br&gt;det lättare att bedriva den reguljära bankverksamheten på ett effektivt sätt&lt;br&gt;om denna speciella verksamhet kan hållas avskild härifrån. Tillsynen bör&lt;br&gt;också underlättas härav samtidigt som redovisningen kan bli klarare.&lt;br&gt;Berörda banker synes också i allmänhet ha insett fördelarna och redan&lt;br&gt;bildat särskilda bolag för detta ändamål och fastigheter till mycket&lt;br&gt;betydande belopp har överförts till dessa bolag. Enligt riksbankens&lt;br&gt;mening vore det ändå värdefullt om statsmakternas syn beträffande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämplig organisationsform för bankernas fastighetsförvaltning kom till&lt;br&gt;uttryck i propositionstexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen framhåller i sin skrivelse som bilagts promemorian&lt;br&gt;att en översyn av treårsregeln för fastighetsinnehav inte bör inskränkas&lt;br&gt;till banker utan även omfatta andra kreditinstitut. Riksbanken förutsätter&lt;br&gt;att i promemorian föreslagna förändringar görs i tillämpliga fall även för&lt;br&gt;andra kreditinstitut. Bl.a. bör förslaget om lag om kreditmarknadsbolag&lt;br&gt;i prop. 1992/93:89 ändras. Den innehåller en treårsregel motsvarande&lt;br&gt;den nuvarande treårsregeln i bankrörelselagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bokföringsnämnden (BFN) uttalar att de överväganden och förslag&lt;br&gt;som framförs i promemorian i allt väsentligt gäller frågor utanför&lt;br&gt;nämndens kompetensområde och att nämnden därför avstår från att lämna&lt;br&gt;några synpunkter på den föreslagna ändringen i 2 kap. 8 § bankrörelse-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av vad som i promemorian anförts om redovisning av&lt;br&gt;bankers fastighetsinnehav vill BFN emellertid fästa uppmärksamheten på&lt;br&gt;de särskilda problem som kan vara förenade med värdering enligt lägsta&lt;br&gt;värdets princip av omsättningstillgångar som den bokföringsskyldige i&lt;br&gt;praktiken innehar under en följd av år. Det är inte självklart ändamåls-&lt;br&gt;enligt att alla tillgångar som ryms inom begreppet omsättningstillgångar&lt;br&gt;värderas enligt identiskt samma regler. BFN vill i detta sammanhang&lt;br&gt;erinra om att Finansinspektionen i sina basföreskrifter om kreditinstituts&lt;br&gt;årsredovisning och delårsrapportering (FFFS 1992:25) i vissa fall tillåter&lt;br&gt;att omsättningsfastigheter alternativt värderas på grundval av en&lt;br&gt;avkastningskalkyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen tillstyrker förslagen i promemorian såvitt avser&lt;br&gt;kraven när en bank är skyldig att avyttra egendom som förvärvats för att&lt;br&gt;skydda fordran. Inspektionen tillstyrker också att den s.k. treårsregeln&lt;br&gt;avskaffas. Enligt inspektionens mening bör den bestämmelse om anmälan&lt;br&gt;och redovisning som föreslås ersätta treårsregeln utformas så att all&lt;br&gt;egendom som övertagits för att skydda fordran redovisas redan från och&lt;br&gt;med första året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen instämmer i uppfattningen att någon principiellt ny&lt;br&gt;ståndpunkt i fråga om de svenska bankernas begränsade rätt att förvärva&lt;br&gt;och inneha fastigheter och annan egendom inte bör aktualiseras under&lt;br&gt;nuvarande förhållanden. Inspektionen delar också synpunkterna i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen om behovet av att ändra reglerna för innehav av&lt;br&gt;egendom som en bank förvärvat för att skydda fordran. Dessa synpunkter&lt;br&gt;ligger i linje med vad inspektionen anförde i sin skrivelse 1993-02-01 om&lt;br&gt;ändringar i reglerna såvitt avser innehavstiden och kravet på tillstånd för&lt;br&gt;innehav över tre år. Upplysningsvis kan nämnas att bankerna per 1992-&lt;br&gt;12-31 beräknas ha övertagit egendom för att skydda fordran till ett värde&lt;br&gt;av ca 18 miljarder kr. I detta belopp ingår inte värdet av de fastigheter&lt;br&gt;som överförts från Nordbanken till Securum. De föreslagna ändringarna,&lt;br&gt;bl.a. om hänsyn till marknadsförhållandena när det bedöms om en&lt;br&gt;avyttring måste ske, bör bidra till att klargöra att bankerna inte skall&lt;br&gt;tvingas till en forcerad försäljning som kan medföra onödiga förluster.&lt;br&gt;Det är därför också motiverat att avskaffa den s.k. treårsregeln. När&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidpunkten inträffar, då en avyttring bör krävas, kan emellertid bli svårt&lt;br&gt;att avgöra i praktiken. I promemorian (sid. 9) nämns att krav på&lt;br&gt;avyttring bör ställas när &amp;quot;en ny hållbar prisnivå&amp;quot; på fastighetsmarknaden&lt;br&gt;har etablerats. Inspektionen delar uppfattningen att en avveckling av ett&lt;br&gt;stort fastighetsinnehav bör få ske successivt och tillåtas ta den tid som&lt;br&gt;krävs för en balanserad utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver sådana svåra bedömningsfrågor som Finansinspektionen&lt;br&gt;kommer att få ta ställning till i den praktiska tillämpningen noterar&lt;br&gt;inspektionen att begreppet utan förlust (för banken) inte är närmare&lt;br&gt;preciserat i promemorian eller i tidigare förarbeten. Enligt inspektionens&lt;br&gt;mening vore det värdefullt med en sådan precisering eftersom olika&lt;br&gt;tolkningar av begreppet leder till vitt skilda resultat. Inspektionen anser&lt;br&gt;att en rimlig tolkning av begreppet utan förlust bör vara att banken kan&lt;br&gt;avyttra egendomen till ett belopp som motsvarar vad banken haft att&lt;br&gt;fordra av låntagaren avseende kapital och ej erlagd ränta enligt lånevill-&lt;br&gt;koren vid övertagandetillfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller Finansinspektionens tillsyn vill inspektionen understryka att&lt;br&gt;det är nödvändigt att tillsynsmyndigheten har en tillförlitlig information&lt;br&gt;om de fastigheter och annan egendom, t.ex. aktier, som en bank&lt;br&gt;övertagit för att skydda fordran. Sådan information i form av en särskild&lt;br&gt;redovisning - och inte bara som en anmälan - är viktig för tillsynen redan&lt;br&gt;från första året av innehavet. Det ger inspektionen möjlighet att följa&lt;br&gt;utvecklingen av innehavet från ett tidigt skede och att ingripa tidigare&lt;br&gt;än om rapporteringen avser egendom som innehafts mer än tre år.&lt;br&gt;Finansinspektionen föreslår därför att bankerna skall vara skyldiga att&lt;br&gt;årligen till inspektionen avge en särskild redovisning av sådan egendom&lt;br&gt;som övertagits för att skydda fordran oavsett innehavstiden. Skyldigheten&lt;br&gt;att göra anmälan om sådant övertagande kan i så fall utgå ur förslaget.&lt;br&gt;Lagtexten i 8 § sista stycket kan i stället för de två sista meningarna få&lt;br&gt;följande lydelse: Banken skall årligen till Finansinspektionen avge en&lt;br&gt;särskild redovisning av egendomen. En liknande bestämmelse avseende&lt;br&gt;aktier och andelar finns i 7 § i den nya lagen (1992:1610) om kredit-&lt;br&gt;marknadsbolag, som dock ännu inte trätt i kraft. En ändring av motsva-&lt;br&gt;rande innebörd som nu föreslås bör därför övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket (RRV) har inga erinringar mot de i rubricerade&lt;br&gt;promemoria framlagda förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksgäldskontoret har inte något att erinra mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket har ingen erinran mot förslaget i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge har från sina utgångspunkter inte&lt;br&gt;någon erinran mot att lagstiftningen genomförs. Hovrätten vill dock&lt;br&gt;framhålla följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av promemorian framgår att de huvudsakliga skälen till ändringen av&lt;br&gt;rekvisiten för när egendom skall avyttras är att bankerna inte skall&lt;br&gt;tvingas att sälja fastigheter för snabbt eftersom detta kan leda till onödigt&lt;br&gt;stora förluster för bankerna och destabiliserande effekter på&lt;br&gt;fastighetsmarknaden. Å andra sidan skall en bank inte obetingat kunna&lt;br&gt;vänta med en försäljning av egendom tills den kan ske utan förlust. Som&lt;br&gt;kriterium för när en försäljning skall äga rum anges i specialmotiveringen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att egendomen skall säljas när marknaden stabiliserats och prisbilden&lt;br&gt;klarnat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen avser även annan egendom än fastigheter. Argumentet om&lt;br&gt;undvikande av destabiliserande effekter torde inte ha samma bärighet i&lt;br&gt;förhållande till exempelvis värdepappersmarknader. Hovrätten efterlyser&lt;br&gt;också en närmare redovisning för de överväganden som lett till att&lt;br&gt;angivet kriterium, som ökar bankernas möjligheter att avvakta med en&lt;br&gt;avyttring, görs tillämpligt på och anses rationellt i förhållande till sådana&lt;br&gt;marknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala universitet, Juridiska fakulteten tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund har inga erinringar mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Industriförbund tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Bankföreningen har under senare år i olika sammanhang talat&lt;br&gt;för att banker bör ges en generell rätt att förvärva fast egendom i&lt;br&gt;placeringssyfte, men regeringen har hittills ställt sig avvisande till detta.&lt;br&gt;Bankföreningen vidhåller sin uppfattning att det finns starka skäl att vidga&lt;br&gt;möjligheterna för bank att förvärva placeringstillgångar i enlighet med&lt;br&gt;vad föreningen tidigare har föreslagit. Bankföreningen vill till detta lägga&lt;br&gt;att en sådan reform ter sig särskilt angelägen när det gäller möjligheten&lt;br&gt;för banker att förvärva aktier i företag som bedriver fastighetsleasing,&lt;br&gt;s.k. rentingbolag. Om en sådan möjlighet finns skulle de problem som&lt;br&gt;nu föreligger när det gäller t.ex. kapitalförsörjning eller avveckling av&lt;br&gt;rentingverksamhet kunna lösas på ett smidigare sätt än vad som nu är&lt;br&gt;fallet. Det finns t.ex. ingen anledning att i detta avseende sätta svenska&lt;br&gt;banker i strykklass jämfört med vad som i allmänhet gäller för banker i&lt;br&gt;Europa. Bankföreningen avser att inom kort återkomma med ett mer&lt;br&gt;utarbetat förslag i frågan. Det förslag som regeringen nu lägger fram är&lt;br&gt;emellertid ett steg i rätt riktning och från den synpunkten välkommet.&lt;br&gt;Genom ändringarna förbättras förutsättningarna för en långsiktig och&lt;br&gt;effektiv fastighetsförvaltning. Avvecklingen av fastighetsbeståndet kan&lt;br&gt;ske i ett lugnare tempo än vad som hittills förutsatts vilket är ägnat att&lt;br&gt;nedbringa kreditförlusterna. Bankföreningen accepterar därför förslaget&lt;br&gt;i allt väsentligt. Föreningen vill dock i sammanhanget ta upp ett par&lt;br&gt;frågor om lagens tillämpning och om dess räckvidd utanför bankerna&lt;br&gt;samt föreslå att en redaktionell ändring görs i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtexten tar liksom hittills upp en bestämmelse om att övertagen&lt;br&gt;egendom skall avyttras när det kan äga rum utan förlust för banken. I&lt;br&gt;promemorian (s. 13) framhålls att om pris har etablerats i linje med en&lt;br&gt;långsiktigt hållbar nivå, &amp;quot;skall banken avyttra egendomen, även om detta&lt;br&gt;leder till att engagemanget i sin helhet efter försäljningen åsamkar banken&lt;br&gt;en förlust&amp;quot;. Banken bör emellertid, enligt föreningens uppfattning, få&lt;br&gt;betrakta samtliga övertagna panter i ett engagemang som en enda&lt;br&gt;egendom och således inte ha att bedöma varje enskild fastighet för sig.&lt;br&gt;Som förlust bör därför få räknas skillnaden mellan det ursprungliga&lt;br&gt;lånebeloppet och det sammanlagda värdet av all övertagen egendom inom&lt;br&gt;ett och samma engagemang. En annan tolkning av bestämmelsen kan&lt;br&gt;enligt föreningens mening leda till icke önskvärda effekter. Eftersom bara&lt;br&gt;nedskrivningar och inga uppskrivningar tillåts i fråga om övertagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendom kommer värdeförbättringar på en fastighet att så småningen leda&lt;br&gt;till krav på avyttring, medan resterande fastigheter kan behöva nedskrivas&lt;br&gt;ytterligare. Detta kan, för att optimera utfallet för banken, leda till att ett&lt;br&gt;engagemang måste omstruktureras i olika hänseenden, innan övertagandet&lt;br&gt;av panterna sker. En förändring av lånebilden med åtföljande problem&lt;br&gt;avseende giltig pantsättning m.m. kan därvid behöva övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en egendom skall kunna säljas utan förlust måste säljarens,&lt;br&gt;alltså i regel bankens, kostnader för krediten täckas. En i motiven till&lt;br&gt;stadgandet inte närmare berörd fråga är hur dessa kostnader skall&lt;br&gt;beräknas. Möjligen har det för lagstiftaren varit självklart att vad som&lt;br&gt;avses är summan av dels det ursprungliga lånebeloppet minus amorte-&lt;br&gt;ringar, dels värdet av icke erlagd, ackumulerad ränta samt dels ersättning&lt;br&gt;för kostnader som banken haft för fastigheten och som icke täckts av&lt;br&gt;inkomna hyror etc. Däremot förhåller det sig givetvis inte så att&lt;br&gt;kostnadstäckning uppnås redan om köpeskillingen motsvarar fastighetens&lt;br&gt;bokförda värde, vilket värde ju inte behöver stå i något förhållande till&lt;br&gt;lånets storlek. Det är angeläget att detta klargörs i motiven till propo-&lt;br&gt;sitionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande begränsningen i möjligheten för banker att äga fast&lt;br&gt;egendom gäller även de bankägda hypoteksbolagen och finansbolagen&lt;br&gt;som en följd av &amp;quot;banksmittan&amp;quot;. Varken kreditaktiebolagslagen eller&lt;br&gt;finansbolagslagen har någon motsvarighet till 2 kap. 8 § bankrörelse-&lt;br&gt;lagen. Däremot torde bestämmelser av denna innebörd ha införts i&lt;br&gt;bolagsordningarna. De föreslagna lättnaderna när det gäller bankers&lt;br&gt;innehav av egendom som övertagits till skyddande av fordran bör givetvis&lt;br&gt;omfatta även de bankägda hypoteks- och finansbolagen. Detta torde bli&lt;br&gt;fallet automatiskt genom banksmittan, men bör ändå förtydligas i motiven&lt;br&gt;till propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En direkt motsvarighet till 2 kap. 8 § bankrörelselagen återfinns&lt;br&gt;emellertid - såvitt avser aktier och andelar i företag - i 3 kap. 7 § andra&lt;br&gt;stycket kreditmarknadsbolagslagen. Detta stadgande bör följaktligen&lt;br&gt;ändras och anpassas till förslaget i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 8 § sista stycket i dess nuvarande lydelse skall egen-&lt;br&gt;domen avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast när det kan äga&lt;br&gt;rum utan förlust för banken. Lagförslaget är att egendomen skall avyttras&lt;br&gt;när det med hänsyn till marknadsförhållandena lämpligen kan ske.&lt;br&gt;Tillägget är tänkt som en uppmjukning av den nuvarande regeln och&lt;br&gt;medger en successiv utförsäljning av objekten. Mot syftet kan ingen&lt;br&gt;invändning riktas. Problemet är att lagtexten motsatsvis eventuellt kan&lt;br&gt;läsas så att banken vid lämplighetsbedömningen enbart skall ta hänsyn till&lt;br&gt;marknadsförhållandena men inte till andra omständigheter, vilket inte kan&lt;br&gt;vara riktigt. För att undanröja risken för missförstånd föreslår föreningen&lt;br&gt;därför att första stycket utformas som följer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Den egendom som banken förvärvat enligt denna paragraf skall&lt;br&gt;avyttras när det lämpligen kan ske med hänsyn till bl.a. marknadsför-&lt;br&gt;hållandena. Egendomen skall dock etc.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparbanken Sverige instämmer i de synpunkter som Svenska&lt;br&gt;Bankföreningen framför på förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Allmänna hypoteksbank har ej någon erinran mot de i&lt;br&gt;promemorian lämnade förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadshypotekskassan välkomnar förslaget i promemorian, som innebär&lt;br&gt;att fastigheter som förvärvats till skyddande av fordran inte behöver&lt;br&gt;avyttras förrän det lämpligen kan ske med hänsyn till marknadsförhållan-&lt;br&gt;dena (om inte bud dessförinnan erhållits innebärande att avyttring kan ske&lt;br&gt;utan förlust). Genom den nu föreslagna lagändringen kan bankerna skapa&lt;br&gt;en mer långsiktig fastighetsförvaltning än vad som eljest varit möjligt.&lt;br&gt;Förvaltningen kan inriktas på att fastigheterna får behållas tills fas-&lt;br&gt;tighetsmarknaden stabiliserats, och därefter får avvecklingen ta den tid&lt;br&gt;som krävs för att den nyvunna balansen på fastighetsmarknaden ej ånyo&lt;br&gt;skall rubbas. Även om den föreslagna lagändringen kommer att skydda&lt;br&gt;bankerna mot onödiga förluster betingade av en forcerad utförsäljning av&lt;br&gt;fastigheter, kommer ändock utförsäljningar vara nödvändiga att verk-&lt;br&gt;ställa, som innebär att kreditförluster slutligt realiseras. Fastigheterna får&lt;br&gt;inte utan vidare behållas så lång tid att försäljning kan ske utan förlust&lt;br&gt;eller så att t.o.m. vinst görs på ett engagemang. Ett djärvare grepp hade&lt;br&gt;varit att återgå till de regler som gällde före 1933 års banklagstiftning,&lt;br&gt;genom att tillåta att egendomen får behållas tills avyttring kan ske för&lt;br&gt;belopp som täckte bankens fordran. Det skulle då ankomma på respektive&lt;br&gt;bankledning att avgöra när individuella objekt nått en sådan prisnivå, att&lt;br&gt;det i fastigheten låsta kapitalet bättre kan förräntas genom utlåning. För&lt;br&gt;en ytterligare liberalisering av avyttringsreglema talar även det förhållan-&lt;br&gt;det, att det visat sig svårt för bankerna att öka uthymingsgraden i sina&lt;br&gt;fastigheter. Ett skäl härför som ofta nämns är att de potentiella hyresgäs-&lt;br&gt;terna inte uppskattar den otrygghet, som ett nära förestående ägarbyte&lt;br&gt;innebär. Om i stället förvaltningshorisonten kan inriktas mot de 5-10 år,&lt;br&gt;som framskymtar i Finansinspektionens skrivelse, skulle mycket vara&lt;br&gt;vunnet jämfört med om utförsäljningarna skall ta sin början vid en stabil&lt;br&gt;prisnivå som etablerats om måhända 2-3 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadshypotek föreslår därför att avyttring inte skall behöva ske förrän&lt;br&gt;pris erhålles som täcker bankens fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill Stadshypotek påpeka att de föreslagna lättnaderna&lt;br&gt;naturligtvis av konkurrensneutralitetsskäl även måste omfatta hypoteks-&lt;br&gt;bolagen, däribland Stadshypotek AB. Härvid är att notera att kreditak-&lt;br&gt;tiebolagslagen ej innehåller någon regel motsvarande 2 kap. 8 §&lt;br&gt;bankrörelselagen. Vad gäller den kommande kreditmarknadsbolagslagen&lt;br&gt;finns en bestämmelse i 3 kap. 7 §, som dock endast tar sikte på aktier.&lt;br&gt;För Stadshypotek ABs del har därför en bestämmelse motsvarande 2 kap.&lt;br&gt;8 § bankrörelselagen införts i den bolagsordning som godkänts av&lt;br&gt;regeringen. Såvitt vi har oss bekant gäller detta även de andra hypoteks-&lt;br&gt;bolagen. I propositionen bör därför uttalas att ändringar i hypoteks-&lt;br&gt;bolagens bolagsordningar, för att anpassa dessa till den nya lydelsen av&lt;br&gt;bankrörelselagen i nu ifrågavarande avseende, kommer att godkännas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadshypotek vill i detta sammanhang även kommentera frågan mer&lt;br&gt;principiellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadshypotek anser att banker och hypoteksinstitut skall ha rätt att äga&lt;br&gt;fastigheter, som de övertagit för att säkra en fordran, så länge kreditinsti-&lt;br&gt;tutet finner det lönsamt. Vanligen torde därvid fastigheterna läggas in i&lt;br&gt;ett fastighetsbolag. I ett fastighetsbolag förvaltas fastigheter långsiktigt.&lt;br&gt;Fastigheter med begränsad värdestegringspotential säljs undan, medan&lt;br&gt;sådana med god värdestegringspotential behålls. Fastighetsbolaget&lt;br&gt;tillämpar ett portföljtänkande med chanser och risker. Om en portfölj för-&lt;br&gt;valtare tvingas sälja av fastigheter med god potential, men får behålla&lt;br&gt;svårsålda fastigheter, kommer en sådan portfölj få lägre värde än en&lt;br&gt;portfölj med full handlingsfrihet. De restriktioner som läggs på kreditin-&lt;br&gt;stituten minskar dessa fastighetsbolags värden, vilket betyder ökade&lt;br&gt;förluster. Frågan är vilka risker som skulle vara förenade med att&lt;br&gt;kreditinstituten ägde fastighetsbolag. Med den branschblandning som nu&lt;br&gt;tillåts - där banker får äga försäkringsbolag som i sin tur äger fas-&lt;br&gt;tighetsbolag och där fastighetsbolagen i sin tur får äga banker - är det&lt;br&gt;nästan omöjligt att förstå varför inte kreditinstituten själva skall få avgöra&lt;br&gt;när och hur de säljer sina fastigheter. Om konkurrens med kunderna&lt;br&gt;skulle skada kreditinstitutet får institutets styrelse anses kunna avgöra det&lt;br&gt;själv. Vi tror inte det ligger något allmänt samhällsfarligt i att kredit-&lt;br&gt;institut får direkt inblick i fastighetsförvaltning som fastighetsägare.&lt;br&gt;Något hinder enligt gällande EG-lagstiftning för kreditinstitut att äga&lt;br&gt;fastighetsbolag finns inte. I t.ex. Frankrike är några av de stora&lt;br&gt;hypoteksinstituten också ägare av fastighetsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansbolagens Förening vill ej rikta invändning mot förslaget. Före-&lt;br&gt;ningen får däremot framhålla att i lag (1922:1610) om kredit-&lt;br&gt;marknadsbolag, vilken antagits av riksdagen och avses träda i kraft den&lt;br&gt;dag regeringen bestämmer (när EES-avtalet träder i kraft), innehåller en&lt;br&gt;bestämmelse av motsvarande slag gällande övertagande av pant. Denna&lt;br&gt;bestämmelse är ej lika omfattande som motsvarande bestämmelse i&lt;br&gt;bankrörelselagen, men innehåller jämväl krav på försäljning av aktier och&lt;br&gt;andelar som övertagits för skyddande av fordran inom tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bankrörelselagen ändras enligt förslaget kommer treårsregeln att&lt;br&gt;borttagas för banker även avseende aktier och andelar. Finansbolagens&lt;br&gt;Förening föreslår därför att motsvarande lagändring görs även i&lt;br&gt;kreditmarknadsbolagslagen. Detta gäller särskilt då övertagande av pant&lt;br&gt;som utgöres av fast egendom ofta i praktiken innebär övertagande av&lt;br&gt;aktier eller andelar, då fastigheten &amp;quot;satts på bolag&amp;quot;. Lika regler bör i&lt;br&gt;dessa avseenden gälla för bank och kreditmarknadsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningsrådet anför att uttalandet i promemorian, att det torde&lt;br&gt;vara god redovisningssed att redovisa alla fastigheter som tagits in till&lt;br&gt;skyddande av fordran som omsättningstillgångar, överensstämmer med&lt;br&gt;Redovisningsrådets grundsyn i fråga om klassificering, som baseras på&lt;br&gt;att det är syftet med innehavet av en tillgång som skall ligga till grund&lt;br&gt;för dess klassificering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Revisorsamfundet delar uppfattningen i promemorian att&lt;br&gt;åtgärder bör vidtas, inom ramen för de nu gällande principerna, för att&lt;br&gt;banker inte skall tvingas sälja fastigheter som de övertagit för att skydda&lt;br&gt;sin fordran om innehavstiden kommer att överstiga tre år. Så som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samfundet uppfattar förslaget är avsikten alltjämt att bankerna skall&lt;br&gt;minska sitt fastighetsinnehav så snart en ny hållbar prisnivå etablerats&lt;br&gt;även om detta innebär att avyttring måste ske med förlust. Lagtexten bör&lt;br&gt;ändras så att kravet att påbörja avyttring så snart det kan ske framgår.&lt;br&gt;Fastigheterna bör enligt promemorian redovisas som omsättningstill-&lt;br&gt;gångar med hänsyn till syftet med innehavet. Revisorsamfundet delar&lt;br&gt;denna uppfattning och har inte heller något att erinra mot beskrivningen&lt;br&gt;av redovisningskonsekvenser i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Auktoriserade Revisorer delar uppfattningen att god&lt;br&gt;redovisningssed innebär att &amp;quot;alla fastigheter som tagits in till skyddande&lt;br&gt;av fordran skall redovisas som omsättningstillgångar&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Fastighetsägareförbund instämmer i att en forcerad&lt;br&gt;avveckling av bankernas fastighetsbestånd kan medföra allvarliga&lt;br&gt;konsekvenser för fastighetsmarknaden och innebära stora risker för&lt;br&gt;förluster. Förbundet har därför inget att invända mot förslaget till&lt;br&gt;ändrade regler i detta avseende. Av motiveringen framgår att avyttring&lt;br&gt;av egendomen skall ske så snart en ny hållbar prisnivå etablerats och att&lt;br&gt;denna avveckling får ske successivt. Finansinspektionen skall utöva&lt;br&gt;tillsynen över bankernas förvaltning av övertagen egendom och även&lt;br&gt;tillse att egendomen realiseras när marknaden stabiliserats. I utkastet till&lt;br&gt;proposition anges dock inget tidsperspektiv för avvecklingen av banker-&lt;br&gt;nas fastighetsbestånd. I Finansinspektionens skrivelse i ärendet anges att&lt;br&gt;bankerna kan tvingas behålla fastigheterna avsevärd tid - 5 till 10 år och&lt;br&gt;kanske längre - om inte fastighetsmarknaden radikalt förbättras. Syftet&lt;br&gt;med de nuvarande reglerna om avyttring av bankernas innehav av&lt;br&gt;egendom inom tre år är att förhindra bankerna att bedriva affärsmässig&lt;br&gt;fastighetsrörelse. För att inte bankernas innehavstid skall kunna&lt;br&gt;utsträckas obegränsat föreslår förbundet att en kontrollstation inrättas, då&lt;br&gt;frågan om återinförande av nuvarande begränsningsregler skall prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Roslagens sparbank har ej funnit anledning till erinran mot föreslagna&lt;br&gt;ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om prövning av villkor för statligt stöd till kreditinstitut,&lt;br&gt;m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av villkor för statligt stöd i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Om ett kreditinstitut utan statligt stöd skulle vara på obestånd,&lt;br&gt;skyldigt att upprätta särskild balansräkning eller ur stånd att uppfylla för&lt;br&gt;institutet föreskrivet krav på kapitaltäckning, kan Bankstödsnämnden för&lt;br&gt;prövning underställa Svea hovrätt ett förslag till avtal om statligt stöd till&lt;br&gt;kreditinstitutet och om villkoren för att institutet skall få sådant stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Svea hovrätt skall pröva om de av Bankstödsnämnden föreslagna&lt;br&gt;villkoren, mot bakgrund av det stöd som nämnden på statens vägnar har&lt;br&gt;erbjudit sig att lämna, är oskäliga mot nämndens motpart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får jämka förslag till villkor som är oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I hovrättens avgörande skall anges vid vilken tidpunkt Bankstödsnämn-&lt;br&gt;den tidigast får begära inlösen enligt 5 § första stycket 1 eller begära&lt;br&gt;förordnande av god man enligt 8 § 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Villkor som skall prövas enligt 2 § får inte gälla betalningsskyl-&lt;br&gt;dighet gentemot staten för ägare av aktier i ett aktiebolag eller bankak-&lt;br&gt;tiebolag i vidare mån än såvitt avser medel som får tas ut ur bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Tvister om tolkning eller tillämpning av ett avtal mellan Bank-&lt;br&gt;stödsnämnden och ett kreditinstitut eller dess aktieägare om statligt stöd&lt;br&gt;till institutet prövas av Svea hovrätt, om inte parterna har enats om något&lt;br&gt;annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlösen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Staten har gentemot en aktieägare i ett kreditinstitut som är&lt;br&gt;aktiebolag eller bankaktiebolag rätt att lösa in aktierna, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bolaget eller aktieägaren inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor&lt;br&gt;Svea hovrätt funnit inte vara oskäliga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bolaget eller aktieägaren inte har fullgjort en förpliktelse som följer&lt;br&gt;av avtal med Bankstödsnämnden och som är av väsentlig betydelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bolaget inte har en kapitalbas som uppgår till lägst två procent av&lt;br&gt;värdet av bolagets placeringar, beräknat enligt de för bolaget gällande&lt;br&gt;reglerna om kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tvist huruvida rätt till inlösen föreligger eller om lösenbeloppet&lt;br&gt;prövas på begäran av Bankstödsnämnden av Svea hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§ Lösenbeloppet skall bestämmas så att det motsvarar aktiens verkliga Prop. 1992/93:245&lt;br&gt;värde vid tiden för Bankstödsnämndens begäran hos Svea hovrätt om Bilaga 11&lt;br&gt;inlösen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Aktiebolagets eller bankaktiebolagets aktieägare är skyldiga att till&lt;br&gt;staten överlämna sina aktiebrev med påskrift om överlåtelse eller, när det&lt;br&gt;är fråga om aktier i ett avstämningsbolag, att låta staten registreras som&lt;br&gt;ägare av aktierna enligt bestämmelserna i aktiekontolagen (1989:827), om&lt;br&gt;en tvist om inlösen prövas av Svea hovrätt och det är ostridigt mellan&lt;br&gt;parterna att det föreligger lösningsrätt eller hovrätten har förklarat att&lt;br&gt;sådan rätt föreligger utan att samtidigt fastställa lösenbeloppet. Aktieägare&lt;br&gt;har rätt till skälig ränta på lösenbeloppet för tiden från det aktie överlåtits&lt;br&gt;till dess lösenbeloppet förfaller till betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt tillämpas 14 kap. 12 och 13 §§ aktiebolagslagen (1975:1385)&lt;br&gt;och 11 kap. 13 och 14 §§ bankaktiebolagslagen (1987:618). Därvid skall&lt;br&gt;för staten gälla vad som föreskrivs om moderbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsförvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Svea hovrätt skall på begäran av Bankstödsnämnden förordna god&lt;br&gt;man att under viss tid, högst ett år, överta förvaltningen av en sparbank,&lt;br&gt;en föreningsbank eller ett hypoteksinstitut, om kreditinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor hovrätten funnit inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara oskäliga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte har fullgjort en förpliktelse som följer av avtal med Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden och som är av väsentlig betydelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte har en kapitalbas som uppgår till lägst två procent av värdet av&lt;br&gt;institutets placeringar, beräknat enligt de för institutet gällande reglerna&lt;br&gt;om kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den gode mannen övertar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i en sparbank huvudmännens övervakning av sparbankens förvalt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning och uppgifter i övrigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;i en föreningsbank föreningsmedlemmarnas rätt att besluta i&lt;br&gt;föreningens angelägenheter, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i ett hypoteksinstitut styrelsens uppgifter vid förvaltningen av&lt;br&gt;institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En god man skall ha den insikt och erfarenhet som uppdraget&lt;br&gt;kräver. Till god man får inte förordnas någon som står kreditinstitutet&lt;br&gt;nära eller är beroende av detta. Den som är anställd hos Bankstödsnämn-&lt;br&gt;den eller ledamot av dess styrelse får inte förordnas till god man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera gode män skall förordnas om det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;uppdragets omfattning och beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs, skall även ersättare förordnas för god man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om god man gäller även för ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gode mannen skall entledigas, om han bedöms inte vara lämplig&lt;br&gt;eller av annan orsak bör skiljas från uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1991192. 1 saml. Nr 245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Den gode mannen skall i lämplig omfattning samråda med före-&lt;br&gt;trädare för dem vilkas befogenheter han enligt 9 § har övertagit samt&lt;br&gt;med kreditinstitutets borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdering av tillgångar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om det i ett mål enligt denna lag mellan Bankstödsnämnden och&lt;br&gt;ett aktiebolag eller bankaktiebolag uppkommer en fråga om värdet av&lt;br&gt;aktierna i bolaget skall värdet bestämmas som om bolaget inte hade&lt;br&gt;omfattats av statens åtagande om stöd till kreditinstituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet i Svea hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Mål som avses i 1, 4, 5 och 8 §§ anhängiggörs skriftligen genom&lt;br&gt;ansökan. Ansökan skall innehålla ett bestämt yrkande, en utförlig&lt;br&gt;redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet&lt;br&gt;samt uppgift om de bevis som åberopas och vad som skall styrkas med&lt;br&gt;varje bevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skriftliga bevis som åberopas skall ges in tillsammans med&lt;br&gt;ansökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Hovrätten skall delge ansökningen med motparten och förelägga&lt;br&gt;denne att inkomma med yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om en motpart, som inte delgivits ansökningen på annat sätt än&lt;br&gt;genom kungörelse, inte inkommer med yttrande skall hovrätten förordna&lt;br&gt;god man att bevaka dennes rätt i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förordnats till god man enligt första stycket har rätt till skälig&lt;br&gt;ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som&lt;br&gt;uppdraget har krävt. Kostnaden skall stanna på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Hovrätten får avgöra målet även om part inte inkommer med&lt;br&gt;yttrande eller uteblir från förhör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § I fråga om förfarandet gäller i övrigt rättegångsbalkens regler om&lt;br&gt;besvär i hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångskostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § I mål om prövning av villkor skall vardera parten svara för sina&lt;br&gt;rättegångskostnader om inte annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.&lt;br&gt;Om hovrätten jämkar föreslagna villkor eller finner att villkoren är&lt;br&gt;oskäliga får hovrätten förplikta staten att helt eller delvis ersätta motparts&lt;br&gt;rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om inlösen och i mål om tvångsförvaltning skall vardera parten&lt;br&gt;svara för sina rättegångskostnader om inte annat följer av 18 kap. 6 §&lt;br&gt;rättegångsbalken. Hovrätten får dock förplikta staten att helt eller delvis&lt;br&gt;ersätta motparts rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om tolkning eller tillämpning av ett avtal enligt 4 § gäller&lt;br&gt;rättegångsbalkens bestämmelser om rättegångskostnader i mål vari&lt;br&gt;förlikning är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Hovrättens dom eller beslut får inte överklagas. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte slutliga beslut varigenom målet avvisas eller avskrivs från vidare&lt;br&gt;handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens sammansättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § När hovrätten avgör mål som avses i denna lag skall hovrätten&lt;br&gt;bestå av tre lagfarna domare och två särskilda ledamöter. Detsamma&lt;br&gt;gäller när part eller någon annan hörs muntligen. I övrigt gäller i fråga&lt;br&gt;om hovrättens sammansättning bestämmelserna i 2 kap. 4 § fjärde och&lt;br&gt;femte styckena rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordnar de särskilda ledamöterna. Förordnandet skall&lt;br&gt;meddelas för viss tid. De särskilda ledamöterna skall vara svenska&lt;br&gt;medborgare och får inte vara underåriga eller i konkurstillstånd eller ha&lt;br&gt;förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 och gäller till utgången av år&lt;br&gt;1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-04-28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stig von Bahr, justitierådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 15 april 1993 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämta lagrådets&lt;br&gt;yttrande över förslag till lag om prövning av villkor för statligt stöd till&lt;br&gt;kreditinstitut, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Annika&lt;br&gt;Lundius och hovrättsassessorn Mats Walberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet-.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det till lagrådet remitterade förslaget har sin grund i det principbeslut om&lt;br&gt;åtgärder för att stärka det finansiella systemet som riksdagen på förslag&lt;br&gt;av regeringen fattade den 18 december 1992 (prop. 1992/93:135, bet.&lt;br&gt;1992/93:NU 16, rskr 1992/93:155). Detta principbeslut innefattade bl.a.&lt;br&gt;ett bemyndigande för regeringen att inrätta en särskild myndighet -&lt;br&gt;Bankstödsnämnden - med uppgift att hantera det i propositionen&lt;br&gt;förordade stödsystemet. Riksdagen biföll också regeringens förslag&lt;br&gt;beträffande villkor för lämnande av stöd och lämpliga stödformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad riksdagen beslutat angående omfattningen av och villkoren för&lt;br&gt;statligt stöd till kreditinstitut togs inte in i lag. Riksdagen torde dock ha&lt;br&gt;utgått från att huvuddragen angående de beslutade stödåtgärderna skulle&lt;br&gt;skrivas in i en regeringsförordning (jfr avsnitt 4.1 i prop. 1992/93:135).&lt;br&gt;En sådan författning - förordningen (1993:215) om statligt stöd till&lt;br&gt;banker och andra kreditinstitut - har också nyligen utfärdats. I denna&lt;br&gt;finns, i nära anslutning till riksdagens principbeslut, bestämmelser om&lt;br&gt;bl.a. stödets syfte, vilka institut som kan få stöd, omfattning och in-&lt;br&gt;riktning av det statliga åtagandet samt förfarandet i stödärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu aktuella remissen anges gälla &amp;quot;vissa frågor rörande villkor för&lt;br&gt;den statliga garantin till banker och andra kreditinstitut”. Lagförslaget har&lt;br&gt;i konsekvens härmed getts rubriken &amp;quot;Lag om prövning av villkor för&lt;br&gt;statligt stöd till kreditinstitut, m.m.”. De valda beteckningarna kan anses&lt;br&gt;ge en rättvisande bild såtillvida att det remitterade förslaget innehåller&lt;br&gt;bestämmelser bl.a. om domstolsprövning av stödvillkor och om&lt;br&gt;handläggningen av uppkomna tvister om tolkning eller tillämpning av ett&lt;br&gt;avtal om stöd. Det är emellertid uppenbart att lagförslaget har ett mer&lt;br&gt;långtgående syfte än att tillgodose behovet av prövning av stödvillkor.&lt;br&gt;Vad som framstår som förslagets centrala innehåll - och också gjort&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagformen nödvändig - är att lagen ger det allmänna rätt att tillgripa&lt;br&gt;tvångsåtgärder mot kreditinstitut. Ett genomförande av den föreslagna&lt;br&gt;lagstiftningen innebär sålunda att staten i vissa fall genom tvångsinlösen&lt;br&gt;eller tvångsförvaltning kan överta ägarfunktionen i ett kreditinstitut som&lt;br&gt;inte tar emot ett stöd på de villkor som Bankstödsnämnden erbjudit.&lt;br&gt;Detsamma gäller om ett kreditinstitut åsidosatt en väsentlig förpliktelse&lt;br&gt;i ett stödavtal eller om institutets kapitalbas understiger viss nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det anförda framgår att det remitterade förslaget syftar till att ge det&lt;br&gt;allmänna betydande befogenheter av expropriationsrättslig karaktär.&lt;br&gt;Lagrådet återkommer senare till spörsmålet om hur dessa befogenheter&lt;br&gt;förhåller sig till det egendomsskydd som är föreskrivet i 2 kap. rege-&lt;br&gt;ringsformen och i den Europeiska konventionen angående skydd för de&lt;br&gt;mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakon-&lt;br&gt;ventionen). Innan dess synes det emellertid motiverat att behandla två&lt;br&gt;andra frågor, nämligen dels om den i remissen angivna målsättningen -&lt;br&gt;ytterst att garantera stabiliteten i betalningssystemet - kan uppnås på&lt;br&gt;annat sätt än genom ett tvångsvis övertagande av institutens ägarfunk-&lt;br&gt;tioner, dels om den författningsmässiga regleringen av stödsystemet&lt;br&gt;inklusive tvångsåtgärderna är lämplig. I sistnämnda hänseende åsyftar&lt;br&gt;lagrådet främst den tilltänkta uppdelningen mellan en av regeringen&lt;br&gt;utfärdad förordning och en av riksdagen beslutad lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativ till föreslagna tvångsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som antytts i det föregående avses tvångsinlösen av aktier i ett aktiebolag&lt;br&gt;eller bankaktiebolag kunna förekomma i tre olika fall. Det första tar sikte&lt;br&gt;på den situationen att Bankstödsnämnden erbjuder stöd åt ett bolag som&lt;br&gt;utan sådant stöd skulle vara på obestånd, skyldigt att upprätta särskild&lt;br&gt;balansräkning (kontrollbalansräkning) eller ur stånd att uppfylla före-&lt;br&gt;skrivet krav på kapitaltäckning. Vägrar bolaget att anta det erbjudna&lt;br&gt;avtalsförslaget och de till detta kopplade villkoren kan aktierna lösas in.&lt;br&gt;Som förutsättning gäller dock att Svea hovrätt efter underställning funnit&lt;br&gt;att avtalsvillkoren inte är oskäliga. Tvångsinlösen kan för det andra&lt;br&gt;komma i fråga om bolaget eller aktieägarna inte fullgjort en förpliktelse&lt;br&gt;som följer av ett avtal med Bankstödsnämnden och som är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse. Den tredje grunden för tvångsinlösen är att bolagets kapitalbas&lt;br&gt;understiger två procent av värdet av bolagets placeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som kännetecknar det första inlösenfallet är att ett kreditinstitut&lt;br&gt;trots utsatt ekonomiskt läge avstår från att ta emot ett erbjudet stödpaket.&lt;br&gt;Institutet spekulerar måhända i att det allmänna hellre förbättrar&lt;br&gt;stödvillkoren än riskerar att institutet går i konkurs med därav följande&lt;br&gt;påfrestningar på betalningssystemet och kreditförsörjningen. I remissens&lt;br&gt;allmänna motivering sägs i detta sammanhang att det inte är säkert att de&lt;br&gt;sanktioner som i övrigt kan komma i fråga - i sista hand återkallelse av&lt;br&gt;verksamhetstillstånd (oktroj) och i vissa fall likvidation - i praktiken visar&lt;br&gt;sig vara tillräckligt effektiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sanktioner som åsyftas i den allmänna motiveringen torde främst&lt;br&gt;vara sådana som kan meddelas med stöd av reglerna om tillsyn i 7 kap.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bankrörelselagen (1987:617, BRL). Av 7 kap. 8 § BRL framgår att&lt;br&gt;Finansinspektionen, om en bank har fattat ett beslut som på ett allvarligt&lt;br&gt;sätt avviker från gällande föreskrifter, kan anmäla detta till regeringen&lt;br&gt;som kan förklara oktrojen förverkad. Enligt 7 kap. 9 § andra stycket&lt;br&gt;BRL gäller vidare att Finansinspektionen kan, om verksamheten i en&lt;br&gt;bank till följd av allvarliga missförhållanden i bankens ledning kan&lt;br&gt;befaras komma att bli till skada för det allmänna, förelägga bankens&lt;br&gt;styrelse att vidta erforderliga åtgärder. Om styrelsen inte rättar sig efter&lt;br&gt;ett sådant föreläggande kan regeringen efter anmälan förverka oktrojen.&lt;br&gt;Ett bankaktiebolag skall enligt 10 kap. 4 § bankaktiebolagslagen&lt;br&gt;(1987:618) träda i likvidation om regeringen har förklarat oktrojen&lt;br&gt;förverkad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett med stöd av 7 kap. 9 § andra stycket BRL utfärdat föreläggande&lt;br&gt;kan förenas med vite. Utdömande av sådant vite prövas i första instans&lt;br&gt;av länsrätten (se 9 kap. 3 § BRL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl att utgå från att en bank som befinner sig i en sådan&lt;br&gt;situation som avses i det första tvångsinlösenfallet sedan en tid varit&lt;br&gt;föremål för särskild uppmärksamhet från Finansinspektionens sida. De&lt;br&gt;problem som banken kan ha i fråga om likviditet, soliditet och kapital-&lt;br&gt;täckning får med andra ord förutsättas vara väl kända för inspektionen.&lt;br&gt;Denna torde därmed ha goda möjligheter att bedöma behovet av och&lt;br&gt;rimliga villkor för ett av Bankstödsnämnden erbjudet stöd. Det framstår&lt;br&gt;mot denna bakgrund som en tänkbar lösning att Finansinspektionen med&lt;br&gt;stöd av 7 kap. 9 § andra stycket BRL vid vite förelägger en bank att anta&lt;br&gt;ett erbjudet stöd jämte därtill knutna villkor. I samband därmed har&lt;br&gt;inspektionen rätt att sammankalla bankens styrelse eller utfärda kallelse&lt;br&gt;till extra bolagsstämma (se 7 kap. 4 § BRL). Uppkommer fråga om&lt;br&gt;utdömande av förelagt vite kan villkoren i det erbjudna stödpaketet bli&lt;br&gt;föremål för prövning i domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu skisserade alternativet till det i remissen föreslagna inlösenför-&lt;br&gt;farandet synes också kunna övervägas i den andra inlösensituationen,&lt;br&gt;dvs. då banken eller dess ägare inte fullgjort en i ett stödavtal angiven&lt;br&gt;förpliktelse. Avser förpliktelsen en ekonomisk prestation, exempelvis&lt;br&gt;återbetalning av ett kapitaltillskott, kan ett mot banken riktat vites-&lt;br&gt;föreläggande framstå som en mer naturlig sanktion än ett tvångsmässigt&lt;br&gt;förvärv av aktierna i banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tredje fall då tvångsinlösen enligt remissen kan komma till stånd&lt;br&gt;är då bankens kapitaltäckningsgrad är lägre än två procent. Bankens&lt;br&gt;kapitalbas befinner sig alltså på en extremt låg nivå. Huruvida en sådan&lt;br&gt;katastrofal situation bäst angrips med stöd av BRL:s regelsystem eller det&lt;br&gt;föreslagna inlösenförfarandet är det svårt att ha någon bestämd mening&lt;br&gt;om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den redovisade genomgången leder lagrådet till uppfattningen att det&lt;br&gt;inte är alldeles givet att tvångsinlösen av aktier är det mest ända-&lt;br&gt;målsenliga sättet att komma till rätta med banker som vägrar att ingå&lt;br&gt;eller fullgöra stödavtal eller som förlorat det mesta av sin kapitalbas.&lt;br&gt;Lagrådet ser det därför som en brist att remissen inte innehåller någon&lt;br&gt;redogörelse för och analys av BRL:s tillsynsregler och hur dessa - even-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tuellt med vissa jämkningar - skulle kunna utnyttjas i sammanhanget. I&lt;br&gt;avsaknad av sådan utredning finner sig lagrådet vid sin granskning böra&lt;br&gt;utgå från att de i remissen angivna syftena bäst tillgodoses genom en&lt;br&gt;ordning som ger det allmänna en rätt att tvångsinlösa aktier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad lagrådet anfört om inlösen av aktier i aktiebolag eller bankak-&lt;br&gt;tiebolag äger också tillämpning i fråga om tvångsförvaltning av spar-&lt;br&gt;banker, föreningsbanker eller hypoteksinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambandet mellan förordningen och den föreslagna lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 § i den tidigare nämnda förordningen sägs att ansökan om stöd görs&lt;br&gt;hos Bankstödsnämnden. Enligt 9 § fattas beslut om stöd av Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden eller - i vissa fall - av regeringen. Av nämnda paragraf framgår&lt;br&gt;vidare att beslut om stöd får förenas med villkor. Dessa regler ger&lt;br&gt;därmed den föreställningen att det här är fråga om ett vanligt förvalt-&lt;br&gt;ningsrättsligt förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av motiven till lagrådsremissen och vad som upplysts under föredrag-&lt;br&gt;ningen framgår emellertid att avsikten är, att en ansökan enligt förord-&lt;br&gt;ningen alltid skall leda till förhandlingar mellan parterna och att ett beslut&lt;br&gt;enligt 9 § skall ha föregåtts av ett avtal mellan parterna angående&lt;br&gt;villkoren för stödet. Själva beslutet avses alltså endast innehålla ett&lt;br&gt;besked om en utbetalning eller annan stödåtgärd. I förordningen finns&lt;br&gt;inte några bestämmelser för det fall att någon överenskommelse inte&lt;br&gt;kunnat träffas angående villkoren för stöd eller några föreskrifter om&lt;br&gt;sanktioner för den händelse institutet väljer att inte ta emot stödet i den&lt;br&gt;form det beslutats eller att inte vidta de åtgärder som uppställts i&lt;br&gt;villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det inte anges i lagen måste en grundläggande förutsättning&lt;br&gt;för en tillämpning av den antas vara, att det statliga stödet i det enskilda&lt;br&gt;fallet bedöms vara nödvändigt för att garantera stabiliteten i betalnings-&lt;br&gt;systemet och trygga kreditförsörjningen, dvs. att samma krav som&lt;br&gt;angivits i förordningen är uppfyllda. En påtaglig skillnad mellan lagen&lt;br&gt;och förordningen är däremot att lagen utgår från att ett ärende om&lt;br&gt;stödåtgärder kan tas upp utan att ansökan därom inkommit, t.ex. i fall då&lt;br&gt;Bankstödsnämnden genom Finansinspektionen eller på annat sätt blir&lt;br&gt;uppmärksam på det ekonomiska läget hos ett stödberättigat kreditinstitut,&lt;br&gt;liksom i fall då någon uppgörelse med ett ansökande institut inte har&lt;br&gt;kunnat träffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad nu sagts framgår att det föreligger ett klart samband mellan&lt;br&gt;förordningen och den föreslagna lagen. Detta samband har emellertid inte&lt;br&gt;alls kommit till uttryck i dessa författningar. Det är således bl.a. en brist&lt;br&gt;i lagen att den inte innehåller de grundläggande bestämmelserna angående&lt;br&gt;ändamålet med och förutsättningarna för stödåtgärder samt vad dessa kan&lt;br&gt;innebära. Dessa bestämmelser har utan tvivel betydelse för de prövningar&lt;br&gt;som det i lagen ålagts Svea hovrätt att göra i skilda enskilda fall och&lt;br&gt;situationer. Mot bakgrund härav kan skäl anföras för att dessa&lt;br&gt;bestämmelser bör hänföras till det slags föreskrifter som avses i 8 kap.&lt;br&gt;3 § regeringsformen. Till detta kommer att den valda splittringen av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normgivning på två olika författningar är ägnad att medföra oklarhet och&lt;br&gt;andra nackdelar för tillämpningen. Om lagförslaget genomförs bör&lt;br&gt;ifrågavarande bestämmelser därför flyttas till lagen där de lämpligen kan&lt;br&gt;få sin plats som en grupp inledande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen av tvångsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som utmärker den föreslagna lagen är, som tidigare konstaterats,&lt;br&gt;dess bestämmelser om inlösen och tvångsförvaltning. Särskilt möjligheten&lt;br&gt;till inlösen innebär att det är fråga om en reglering med ett starkt&lt;br&gt;expropriationsrättsligt inslag. Av motiven framgår att lagen främst avses&lt;br&gt;bli tillämpad i fall då ett kreditinstitut ansökt om stöd men inledda&lt;br&gt;förhandlingar mellan institutet och Bankstödsnämnden inte har lett till ett&lt;br&gt;från nämndens synpunkt tillfredsställande resultat. Men lagen avses också&lt;br&gt;kunna tillämpas i fall då Bankstödsnämnden på eget initiativ finner att ett&lt;br&gt;kreditinstitut kan vara i behov av statliga stödåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlösen enligt lagförslaget måste utan tvivel räknas som ett sådant med&lt;br&gt;expropriation jämställt förfogande som avses i 2 kap. 18 § regeringsfor-&lt;br&gt;men. Det får vidare anses klarlagt att såväl inlösen som tvångsförvaltning&lt;br&gt;gäller sådana civila rättigheter och skyldigheter som avses i artikel 6.1&lt;br&gt;i Europakonventionen samt att dessa åtgärder också faller under artikel&lt;br&gt;1 i 1952 års tilläggsprotokoll till nämnda konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna 5 § i lagen medger, som tidigare nämnts, rätt för staten&lt;br&gt;att inlösa vederbörande kreditinstituts aktier av tre angivna skäl. I&lt;br&gt;huvudsak motsvarande förutsättningar anges också i 8 § om tvångsför-&lt;br&gt;valtning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första skälet är att institutet, eller en aktieägare i detta, inte har&lt;br&gt;accepterat ett förslag till en uppgörelse om stöd med villkor som Svea&lt;br&gt;hovrätt, vid en prövning enligt 1 och 2 §§, inte funnit vara &amp;quot;oskäliga&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra situationen då inlösen respektive tvångsförvaltning kan&lt;br&gt;förekomma är när bolaget eller aktieägare, efter en överenskommelse&lt;br&gt;med Bankstödsnämnden, inte fullgör vad som utlovats och bristen finnes&lt;br&gt;vara av &amp;quot;väsentlig betydelse&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje grunden för inlösen är att bolagets kapitalbas understiger två&lt;br&gt;procent av värdet av bolagets placeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 § andra stycket finns rätt för Bankstödsnämnden att i fall då&lt;br&gt;tvist föreligger huruvida rätt till inlösen finns eller angående lösenbe-&lt;br&gt;loppets storlek få den tvistiga frågan prövad av Svea hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i det föregående konstaterat att det vid tillämpningen av&lt;br&gt;såväl förordningen som den föreslagna lagen kan bli fråga om civilrätts-&lt;br&gt;ligt bindande avtal mellan parterna. Sådana avtal avses bl.a. falla under&lt;br&gt;de i 4 § i lagförslaget intagna bestämmelserna om tvister angående&lt;br&gt;tolkning eller tillämpning av vissa avtal. Därmed har också klargjorts att&lt;br&gt;även ett avtal som aldrig blivit föremål för en oskälighetsprövning enligt&lt;br&gt;1 och 2 §§ avses kunna utlösa en tillämpning av inlösenbestämmelsema&lt;br&gt;i 5 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innehåller, till skillnad från promemorieförslaget,&lt;br&gt;bestämmelser (6 och 12 §§, varom mer i det följande) som får anses&lt;br&gt;tillgodose det krav som 2 kap. 18 § regeringsformen stadgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt från Europakonventionens regler om rätt till&lt;br&gt;domstolsprövning av frågor rörande civila rättigheter och skyldigheter&lt;br&gt;(artikel 6.1) finns också skäl att närmare skärskåda några tänkbara fall&lt;br&gt;då en tillämpning av de föreslagna inlösenbestämmelsema kan&lt;br&gt;aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om förhandlingarna angående stöd och villkor inletts på&lt;br&gt;initiativ av kreditinstitutet eller nämnden kan dessa, som förut nämnts,&lt;br&gt;resultera i antingen en frivillig uppgörelse eller en prövning av Svea&lt;br&gt;hovrätt enligt 1 och 2 §§ lagförslaget. Utgången kan i sistnämnda fall&lt;br&gt;bl.a. bli att hovrätten finner att villkoren inte är &amp;quot;oskäliga&amp;quot; eller jämkar&lt;br&gt;förslaget i denna del så att villkoren inte längre förtjänar denna beteck-&lt;br&gt;ning. I båda fallen föreligger sedan möjlighet för Bankstödsnämnden att&lt;br&gt;påkalla inlösen enligt 5 § första stycket 1, så snart kreditinstitutet eller&lt;br&gt;berörda aktieägare inte senast vid en av hovrätten bestämd tidpunkt har&lt;br&gt;antagit &amp;quot;avtalsförslaget&amp;quot;. Föreligger i sådant fall tvist beträffande rätten&lt;br&gt;till inlösen skall denna fråga enligt 5 § andra stycket prövas av Svea&lt;br&gt;hovrätt. Vad det då blir fråga om att bedöma är dock bara att en tidigare&lt;br&gt;prövning från hovrättens sida lett till visst resultat samt att något avtal&lt;br&gt;därefter inte har ingåtts. Även om nya omständigheter har inträffat sedan&lt;br&gt;den föregående prövningen enligt 1 och 2 §§ ägde rum, kan således&lt;br&gt;frågan om de föreslagna villkorens bristande skälighet inte prövas i detta&lt;br&gt;sammanhang. Därtill kommer sedan det grundläggande förhållandet att&lt;br&gt;det onekligen är en betydande spännvidd mellan en prövning som&lt;br&gt;innefattar en allmän skälighetsbedömning och en prövning som går ut på&lt;br&gt;att enbart konstatera att vissa villkor inte är oskäliga. Nu nämnda&lt;br&gt;omständigheter gör det enligt lagrådets mening tveksamt om den&lt;br&gt;föreslagna ordningen fullt ut tillgodoser de krav beträffande rätt till dom-&lt;br&gt;stolsprövning som enligt praxis anses innefattade i artikel 6.1 i Europa-&lt;br&gt;konventionen. Ifrågavarande tveksamhet torde undanröjas om hovrätten&lt;br&gt;ges en mer vidsträckt prövningsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad sedan gäller inlösen enligt 5 § första stycket 2 och 3 kan, som&lt;br&gt;förut konstaterats, en tillämpning av där angivna regler bli aktuell även&lt;br&gt;i fall då någon föregående domstolsprövning av de i 1 § i lagen samt i&lt;br&gt;förordningen intagna bestämmelserna om förutsättningarna för och&lt;br&gt;ändamålen med stödet inte har skett. Även i sådana fall kommer en&lt;br&gt;prövning enligt andra stycket i paragrafen att formellt gälla bara de&lt;br&gt;förutsättningar som anges i respektive punkt i första stycket. Vad först&lt;br&gt;gäller punkt 2 synes kravet på att den bristande fullgörelsen skall ha&lt;br&gt;avsett en förpliktelse av &amp;quot;väsentlig betydelse&amp;quot; ändå ge domstolen en så&lt;br&gt;pass vittgående möjlighet att göra en mer total bedömning av den&lt;br&gt;föreliggande situationen att konventionens föreskrifter om rätt till&lt;br&gt;domstolsprövning i sådant fall bör kunna anses vara infriade. Beträf-&lt;br&gt;fande punkten 3 torde detsamma kunna sägas av det skälet att den där&lt;br&gt;angivna förutsättningen, som anförts i specialmotiveringen, måste anses&lt;br&gt;innebära att det berörda bolagets ställning är &amp;quot;katastrofal&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen av stödärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan övergripande fråga som uppkommer vid ett närmare studium&lt;br&gt;av det nu föreslagna systemet är den rättsliga konstruktionen av de&lt;br&gt;avgöranden som skall träffas i ett ärende om stöd. Enligt 9 § i förord-&lt;br&gt;ningen förutsätts förfarandet utmynna i ett beslut av Bankstödsnämnden&lt;br&gt;eller regeringen. I motiven till förordningen anges i denna del att&lt;br&gt;avsikten inte är att sådana beslut &amp;quot;normalt skall innebära myndig-&lt;br&gt;hetsutövning mot det berörda institutet&amp;quot;. Lagrådet har svårt att acceptera&lt;br&gt;denna uppfattning, som såvitt kan bedömas synes vara baserad på det&lt;br&gt;förhållandet att det även i ansökningsfallen förutsätts ha förts ingående&lt;br&gt;förhandlingar mellan parterna som utmynnat i ett särskilt &amp;quot;avtal&amp;quot;&lt;br&gt;angående villkoren för vissa stödåtgärder. Med utgångspunkt från vanliga&lt;br&gt;principer för myndighetsutövning kan väl tänkas att ett förvaltningsbeslut&lt;br&gt;ibland kan ha föregåtts av förhandlingar och överenskommelser i vissa&lt;br&gt;delfrågor, men det normala förfaringssättet torde i så fall vara att resultat&lt;br&gt;av sådana överläggningar integreras i myndighetens beslut genom ett citat&lt;br&gt;av eller en särskild hänvisning till ifrågavarande uppgörelse. Enligt&lt;br&gt;lagrådets mening har nu berörda frågor betydelse bl.a. för i vilken&lt;br&gt;utsträckning förvaltningslagens (1986:223) bestämmelser liksom ansvars-&lt;br&gt;reglema i fråga om myndighetsutövning blir tillämpliga i förhållande till&lt;br&gt;Bankstödsnämnden och dess verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad nu sagts framgår att lagrådet för sin del finner att den i 1 och&lt;br&gt;2 §§ i lagförslaget föreskrivna prövningen närmast får betecknas som en&lt;br&gt;möjlighet att få ett förhandsbesked beträffande vissa element i ett tänkbart&lt;br&gt;kommande förvaltningsbeslut. Med det synsättet skulle den naturliga&lt;br&gt;ordningen vara, att den rättsliga prövning som behövs skulle ske sedan&lt;br&gt;Bankstödsnämnden eller regeringen tagit slutlig ställning i ärendet.&lt;br&gt;Lagrådet har emellertid förståelse för att en sådan ordning kan leda till&lt;br&gt;att en fråga om inlösen eller tvångsförvaltning blir betydligt senare&lt;br&gt;avgjord än enligt det föreslagna systemet. Det ligger i sakens natur att&lt;br&gt;behovet av skyndsamhet är av stor vikt för att den nu aktuella lagstift-&lt;br&gt;ningen skall tjäna sitt syfte. Mot bl.a. denna bakgrund vill lagrådet inte&lt;br&gt;ställa sig avvisande till den tveksamma rättsliga konstruktion som&lt;br&gt;förslaget bygger på. Lagrådet förutsätter då att frågan om den närmare&lt;br&gt;gränsdragningen mellan vad som i detta fall utgör myndighetens beslut&lt;br&gt;å ena sidan och &amp;quot;avtalet&amp;quot; å andra sidan, samt denna gränsdragnings&lt;br&gt;betydelse i bl.a. tidigare berörda hänseenden, klargörs under det fortsatta&lt;br&gt;lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att överklaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga av mer principiell natur som bör uppmärksammas i detta&lt;br&gt;sammanhang är förslaget att Svea hovrätts avgöranden enligt lagen i&lt;br&gt;princip inte får överklagas. Som bl.a. anmärkts under remissbehandlingen&lt;br&gt;utgör en sådan ordning en avvikelse från svensk rättstradition. Med ut-&lt;br&gt;gångspunkt från avgörandenas räckvidd och konsekvenser framstår&lt;br&gt;förslaget som särskilt betänkligt när det är fråga om inlösen eller&lt;br&gt;tvångsförvaltning. Där finns dock nyss nämnda krav på stor skyndsam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het. Så torde emellertid i regel inte vara fallet när det gäller en tvist&lt;br&gt;enligt 4 § om tolkning eller tillämpning av ett avtal. En sådan tvist kan&lt;br&gt;uppkomma långt efter avtalets tillkomst och är till sin karaktär egentligen&lt;br&gt;ett vanligt dispositivt tvistemål. Detsamma kan sägas beträffande tvister&lt;br&gt;om inlösenbeloppets storlek. Enligt lagrådets mening bör det därför ytter-&lt;br&gt;ligare övervägas om inte det föreslagna fullföljdsförbudet lämpligen kan&lt;br&gt;göras mer begränsat än enligt 19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det redan anförda framgår att lagrådet funnit att det framlagda&lt;br&gt;förslaget ger anledning till en rad svårbedömda frågor av såväl principiell&lt;br&gt;som praktisk natur. Till bilden hör också att remissbehandlingen i ärendet&lt;br&gt;- mot bakgrund särskilt av de behandlade frågornas komplicitet och vikt -&lt;br&gt;varit mycket kort. Dessa förhållanden liksom den under föredragningen&lt;br&gt;redovisade tidsplanen för lagstiftningsärendet har även återverkat på&lt;br&gt;lagrådets granskning och dess möjligheter att penetrera förslaget i&lt;br&gt;sedvanlig utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i det föregående bl.a. föreslagit att en komplettering sker&lt;br&gt;av lagförslaget på så sätt att de allmänna bestämmelser om det statliga&lt;br&gt;stödet, som nu finns intagna i den första delen av den nyligen utfärdade&lt;br&gt;förordningen, förs över till lagen så att denna därmed kommer att&lt;br&gt;innehålla alla bestämmelser som skall vara utgångspunkten för de&lt;br&gt;rättsliga avgöranden som Svea hovrätt föreslås få befogenhet att göra.&lt;br&gt;Under förutsättning att detta förslag genomförs och att vad lagrådet i&lt;br&gt;övrigt anfört blir beaktat under det fortsatta arbetet vill lagrådet samman-&lt;br&gt;fattningsvis inte motsätta sig att det remitterade förslaget läggs till grund&lt;br&gt;för lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att, om ett kreditinstitut på grund av angivna&lt;br&gt;omständigheter är i behov av statligt stöd, Bankstödsnämnden kan för&lt;br&gt;prövning &amp;quot;underställa&amp;quot; Svea hovrätt ett förslag till avtal om statligt stöd&lt;br&gt;och om villkoren för sådant stöd. Fråga torde emellertid inte vara om en&lt;br&gt;underställning i egentlig mening utan i stället om anhängiggörande av ett&lt;br&gt;mål om prövning av de i avtalet föreslagna villkoren. Att detta är&lt;br&gt;avsikten med den föreslagna bestämmelsen framgår också av följande&lt;br&gt;paragrafer. I 2 § andra stycket anges sålunda att hovrätten får jämka&lt;br&gt;förslag till villkor som är oskäligt vilket förutsätter en materiell prövning&lt;br&gt;och i 13 § sägs att bl.a. mål som avses i 1 § skall anhängiggöras&lt;br&gt;skriftligen genom ansökan. Enligt 14 § skall hovrätten delge ansökningen&lt;br&gt;med motparten och förelägga denne att inkomma med yttrande. Även&lt;br&gt;övriga bestämmelser om domstolsförfarandet liksom om rättegångskostna-&lt;br&gt;derna anger att fråga är om en process. En lämpligare skrivning i 1 § är&lt;br&gt;enligt lagrådets mening därför &amp;quot;.... kan Bankstödsnämnden begära Svea&lt;br&gt;hovrätts prövning av ett förslag till avtal om statligt stöd ...&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt skall enligt första stycket pröva om de föreslagna villkoren&lt;br&gt;är oskäliga mot nämndens motpart. Av bl.a. 5 § kan utläsas att motpart&lt;br&gt;kan vara såväl kreditinstitut som dess ägare. Hur begreppet motpart skall&lt;br&gt;tolkas i skilda sammanhang framgår inte alltid av motiven och bör därför&lt;br&gt;klargöras. I förevarande stycke förefaller dock &amp;quot;nämndens motpart&amp;quot;&lt;br&gt;kunna bytas ut mot &amp;quot;institutet eller dess ägare&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av specialmotiveringen till denna bestämmelse framgår, att aktieägarna&lt;br&gt;i ett kreditinstitut inte med de tvångsmedel som lagen innefattar skall&lt;br&gt;kunna åläggas någon betalningsskyldighet mot staten med annat än&lt;br&gt;eventuellt uppkommande disponibla vinstmedel i institutet. Denna avsikt&lt;br&gt;kan emellertid inte anses ha kommit till klart uttryck i den föreslagna&lt;br&gt;lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att lösenbeloppet skall beräknas så att det&lt;br&gt;motsvarar aktiens verkliga värde vid tiden för Bankstödsnämndens&lt;br&gt;begäran hos Svea hovrätt om inlösen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket &amp;quot;aktiens verkliga värde&amp;quot; kan enligt lagrådets mening inte ges&lt;br&gt;arman innebörd än att värderingen skall grundas på marknadspriset om&lt;br&gt;aktien är noterad på börs eller föremål för liknande notering och i annat&lt;br&gt;fall på bolagets förmögenhetsställning och avkastningsförmåga. Av 12 §&lt;br&gt;framgår dock att avsikten inte varit att inlösenbeloppet skall beräknas på&lt;br&gt;detta sätt. Enligt 12 § skall nämligen vid värdering av aktier bortses från&lt;br&gt;effekterna av statligt stöd till kreditinstituten. Med statligt stöd avses i&lt;br&gt;detta sammanhang enligt specialmotiveringen inte bara individuellt&lt;br&gt;beslutade stödåtgärder utan också det generella garantiåtagande som&lt;br&gt;riksdagens principbeslut i december 1992 innefattar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det anförda följer att värderingsreglerna i den nu förevarande&lt;br&gt;paragrafen behöver samordnas med vad som sägs i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §. En sådan samordning synes kunna åstadkommas genom införande&lt;br&gt;av en andra mening i paragrafen av följande lydelse: &amp;quot;Vid bestämmande&lt;br&gt;av aktiens värde skall 12 § beaktas.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nyss nämnts skall lösenbeloppet avse aktiens värde vid tiden för&lt;br&gt;Bankstödsnämndens begäran hos Svea hovrätt om inlösen. Såvitt lagrådet&lt;br&gt;kan förstå tar denna bestämmelse sikte på de fall då frågan om huruvida&lt;br&gt;rätt till inlösen föreligger är tvistig (jfr 5 § andra stycket). Det kan&lt;br&gt;emellertid inträffa att olika meningar gör sig gällande beträffande&lt;br&gt;aktiernas värde trots att parterna är ense om att förutsättningar för&lt;br&gt;inlösen är för handen. Vilken eller vilka värderingstidpunkter som skall&lt;br&gt;gälla i en sådan situation ger lagtexten inte något besked om. Enligt&lt;br&gt;lagrådet bör en komplettering komma till stånd i angivna hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller vissa allmänna bestämmelser om en god mans&lt;br&gt;kvalifikationer. Några regler om ersättning till den gode mannen eller om&lt;br&gt;vem eller vilka som skall svara för ersättningen finns dock inte (jfr 15 §&lt;br&gt;andra stycket). Några uttalanden i dessa frågor synes inte heller ha gjorts&lt;br&gt;i motiven. Frågorna bör enligt lagrådets uppfattning övervägas under det&lt;br&gt;fortsatta lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förevarande paragraf skall, då fråga uppkommer att beräkna värdet&lt;br&gt;på aktier i ett aktiebolag eller bankaktiebolag, aktierna värderas som om&lt;br&gt;bolaget inte hade omfattats av statens åtagande om stöd till kreditinstitu-&lt;br&gt;ten. Som lagrådet tidigare påpekat (se kommentaren till 6 §) är avsikten&lt;br&gt;att effekterna av såväl riksdagens generella garantiåtagande som&lt;br&gt;eventuellt individuellt stöd skall beaktas. Att uttrycket &amp;quot;statens åtagande&lt;br&gt;om stöd till kreditinstituten&amp;quot; sålunda avses omfatta en vidare krets av&lt;br&gt;stöd än vad som faller under den förevarande lagen och förordningen om&lt;br&gt;statligt stöd till banker och andra kreditinstitut kan dock knappast utläsas&lt;br&gt;av lagtexten. Enligt lagrådets mening kan det också ifrågasättas om det&lt;br&gt;är meningsfullt och möjligt att vid fastställande av aktiers värde&lt;br&gt;identifiera den påverkan som kan hänga samman med riksdagens&lt;br&gt;generella garantiåtagande. En sådan beräkning måste under alla förhållan-&lt;br&gt;den bli mycket osäker. Tydligt är dock att lagtexten bör preciseras&lt;br&gt;oavsett vilken ståndpunkt som tas till frågan om vilka stödåtgärder som&lt;br&gt;bör beaktas vid bestämmande av aktiernas värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13-18 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om förfarandet i Svea hovrätt (13-17 §§) innebär i stort&lt;br&gt;sett att det blir bestämmelserna i 52 kap. rättegångsbalken som skall&lt;br&gt;tillämpas vid handläggning av mål enligt den föreslagna lagen. Dessa mål&lt;br&gt;är emellertid sinsemellan rätt olika. Lagrådet tänker här å ena sidan på&lt;br&gt;den prövning som skall företas enligt 1 och 2 §§ samt å andra sidan på&lt;br&gt;en tolkningstvist enligt 4 §. Det har i annat sammanhang redan påpekats&lt;br&gt;att en tvist enligt sistnämnda lagrum företer stora likheter med en vanlig&lt;br&gt;tolkningstvist. Det kan därför ifrågasättas om det inte för en sådan tvists&lt;br&gt;del kunde vara en mer ändamålsenlig lösning att knyta an till vad som&lt;br&gt;enligt rättegångsbalken gäller om handläggningen av dispositiva&lt;br&gt;tvistemål. I sista stycket i bestämmelserna om rättegångskostnaderna (18&lt;br&gt;§) föreslås också att rättegångsbalkens allmänna bestämmelser om&lt;br&gt;kostnader skall tillämpas i sådant mål. Mot sistnämnda förslag kan åter&lt;br&gt;göras den invändningen att det med utgångspunkt från hela regleringens&lt;br&gt;karaktär av tvångslagstiftning kan framstå som sakligt omotiverat att, av&lt;br&gt;angivet skäl, här frångå den i första och andra stycket angivna huvud-&lt;br&gt;principen, nämligen att vardera parten skall svara för sina rättegångskost-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § För att garantera stabiliteten i betalningssystemet och trygga&lt;br&gt;kreditförsörjningen lämnas statligt stöd enligt denna lag till banker och&lt;br&gt;vissa andra kreditinstitut. Syftet med statens åtagande är att garantera att&lt;br&gt;instituten kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. Frågor om det statliga&lt;br&gt;stödet handläggs i första hand av Bankstödsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För uppgift enligt denna lag finns Prövningsnämnden för bankstöds-&lt;br&gt;frågor. Bestämmelser om nämndens sammansättning och om förfarandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 nämnden finns i 18-26 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Det statliga åtagandet om stöd omfattar inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. aktiekapital, om inte detta följer av att stöd har getts i form av&lt;br&gt;garanti vid en nyemission,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. kapitaltillskott som får ingå i ett instituts kapitalbas som supp-&lt;br&gt;lementärt kapital och som inte är begränsat särskilt i förhållande till det&lt;br&gt;primära kapitalet, om inte detta följer av ett åtagande om stöd som&lt;br&gt;Bankstödsnämnden gjort,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förpliktelser som uppenbarligen är oförenliga med en sund bank-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Stöd kan lämnas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. banker med svensk oktroj och deras dotterföretag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. följande kreditinstitut med statlig anknytning: Konungariket Sveriges&lt;br&gt;stadshypotekskassa, Stadshypotek Aktiebolag, Sveriges allmänna&lt;br&gt;hypoteksbank, Svenska skeppshypotekskassan, Aktiebolaget Svensk&lt;br&gt;Exportkredit, Aktiebolaget Industrikredit, Lantbrukskredit Aktiebolag och&lt;br&gt;Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. företag som har inrättats av ett stödberättigat institut som ett led i&lt;br&gt;en rekonstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Stöd lämnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. till fortsatt verksamhet i institut som är livskraftiga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för rekonstruktion eller avveckling i ordnade former av institut som&lt;br&gt;inte kan förväntas uppnå lönsamhet på lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Stöd får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet skall utformas på ett affärsmässigt sätt. Stödet skall vidare så&lt;br&gt;långt som möjligt ges en konkurrensneutral utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens långsiktiga kostnader för stödet skall hållas så låga som möjligt.&lt;br&gt;Stödet skall utformas så att statens insatser så långt som möjligt kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinnas. Om inte särskilda skäl talar för annat skall en avgift tas ut för&lt;br&gt;lämnade garantier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten bör tillförsäkras del i den värdestegring som uppkommer om ett&lt;br&gt;institut som fått stöd återfår sin lönsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av villkor för statligt stöd i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om ett kreditinstitut utan statligt stöd skulle vara på obestånd,&lt;br&gt;skyldigt att upprätta särskild balansräkning eller ur stånd att uppfylla för&lt;br&gt;institutet föreskrivet krav på kapitaltäckning, kan Bankstödsnämnden&lt;br&gt;begära att Prövningsnämnden för bankstödsfrågor prövar ett förslag till&lt;br&gt;avtal om statligt stöd till kreditinstitutet och om villkoren för att institutet&lt;br&gt;skall få sådant stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Prövningsnämnden för bankstödsfrågor skall pröva om de av&lt;br&gt;Bankstödsnämnden föreslagna villkoren, mot bakgrund av det stöd som&lt;br&gt;Bankstödsnämnden på statens vägnar har erbjudit sig att lämna, är&lt;br&gt;oskäliga mot nämndens motpart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsnämnden får jämka förslag till villkor som är oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Prövningsnämndens avgörande skall anges vid vilken tidpunkt&lt;br&gt;Bankstödsnämnden tidigast får begära inlösen enligt 10 § första stycket&lt;br&gt;1 eller begära förordnande av god man enligt 13 § första stycket 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Villkor som skall prövas enligt 7 § får inte gälla personlig betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet gentemot staten för ägare av aktier i ett aktiebolag eller&lt;br&gt;bankaktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Tvister om tolkning eller tillämpning av ett avtal mellan Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden och ett kreditinstitut eller dess aktieägare om statligt stöd till&lt;br&gt;institutet prövas av Prövningsnämnden för bankstödsfrågor, om inte&lt;br&gt;parterna har enats om något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlösen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Staten har gentemot en aktieägare i ett kreditinstitut som är&lt;br&gt;aktiebolag eller bankaktiebolag rätt att lösa in aktierna, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bolaget eller aktieägaren inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor&lt;br&gt;Prövningsnämnden för bankstödsfrågor funnit inte vara oskäliga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bolaget eller aktieägaren inte har fullgjort en förpliktelse som följer&lt;br&gt;av avtal med Bankstödsnämnden och som är av väsentlig betydelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bolaget inte har en kapitalbas som uppgår till lägst två procent av&lt;br&gt;värdet av bolagets placeringar, allt beräknat enligt de för bolaget gällande&lt;br&gt;reglerna om kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till inlösen enligt första stycket 1 föreligger inte om det efter&lt;br&gt;Prövningsnämndens tidigare prövning har inträffat någon omständighet&lt;br&gt;som medför att de av Bankstödsnämnden föreslagna avtalsvillkoren är&lt;br&gt;oskäliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tvist huruvida rätt till inlösen föreligger eller om lösenbeloppet&lt;br&gt;prövas av Prövningsnämnden på begäran av Bankstödsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Lösenbeloppet skall bestämmas så att det motsvarar aktiens&lt;br&gt;verkliga värde vid den tidpunkt när Bankstödsnämnden begärde inlösen&lt;br&gt;eller prövning av lösenbeloppets storlek hos Prövningsnämnden för&lt;br&gt;bankstödsfrågor. Vid bestämmande av aktiens värde skall 17 § beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Aktiebolagets eller bankaktiebolagets aktieägare är skyldiga att till&lt;br&gt;staten överlämna sina aktiebrev med påskrift om överlåtelse eller, när det&lt;br&gt;är fråga om aktier i ett avstämningsbolag, att låta staten registreras som&lt;br&gt;ägare av aktierna enligt bestämmelserna i aktiekontolagen (1989:827), om&lt;br&gt;det är ostridigt mellan parterna att det föreligger lösningsrätt eller&lt;br&gt;Prövningsnämnden för bankstödsfrågor har förklarat att sådan rätt&lt;br&gt;föreligger utan att samtidigt fastställa lösenbeloppet. Aktieägare har rätt&lt;br&gt;till skälig ränta på lösenbeloppet för tiden från det aktie överlåtits till&lt;br&gt;dess lösenbeloppet förfaller till betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt tillämpas 14 kap. 12 och 13 §§ aktiebolagslagen (1975:1385)&lt;br&gt;och 11 kap. 13 och 14 §§ bankaktiebolagslagen (1987:618). Därvid skall&lt;br&gt;för staten gälla vad som föreskrivs om moderbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsförvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Prövningsnämnden för bankstödsfrågor skall på begäran av&lt;br&gt;Bankstödsnämnden förordna god man att under viss tid, högst ett år,&lt;br&gt;överta förvaltningen av en sparbank, en föreningsbank eller ett hypo-&lt;br&gt;teksinstitut, om kreditinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte har antagit ett avtalsförslag vars villkor Prövningsnämnden&lt;br&gt;funnit inte vara oskäliga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte har fullgjort en förpliktelse som följer av avtal med Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden och som är av väsentlig betydelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte har en kapitalbas som uppgår till lägst två procent av värdet av&lt;br&gt;institutets placeringar, allt beräknat enligt de för institutet gällande&lt;br&gt;reglerna om kapitaltäckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att få god man förordnad enligt första stycket 1 föreligger inte om&lt;br&gt;det efter Prövningsnämndens tidigare prövning har inträffat någon&lt;br&gt;omständighet som medför att de av Bankstödsnämnden föreslagna&lt;br&gt;avtalsvillkoren är oskäliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Den gode mannen övertar de befogenheter som tillkommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i en sparbank huvudmännen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i en föreningsbank föreningsmedlemmarna, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i ett hypoteksinstitut styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Den gode mannen skall i lämplig omfattning samråda med före-&lt;br&gt;trädare för dem vilkas befogenheter han enligt 14 § har övertagit samt&lt;br&gt;med kreditinstitutets borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § En god man skall ha den insikt och erfarenhet som uppdraget&lt;br&gt;kräver. Till god man får inte förordnas någon som står kreditinstitutet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nära eller är beroende av detta. Den som är anställd hos Bankstöds-&lt;br&gt;nämnden eller ledamot av dess styrelse får inte förordnas till god man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera gode män skall förordnas om det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;uppdragets omfattning och beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs, skall även ersättare förordnas för god man.&lt;br&gt;Bestämmelserna om god man gäller även för ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gode mannen har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan&lt;br&gt;och utlägg som uppdraget har krävt. Ersättningen bestäms av Prövnings-&lt;br&gt;nämnden för bankstödsfrågor och skall betalas av det institut som den&lt;br&gt;gode mannen förvaltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gode mannen skall entledigas, om han bedöms inte vara lämplig&lt;br&gt;eller av annan orsak bör skiljas från uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdering av tillgångar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om i en tvist enligt denna lag fråga uppkommer om värdet av&lt;br&gt;aktierna i ett bolag skall värdet bestämmas som om bolaget inte hade&lt;br&gt;omfattats av statens åtagande om stöd till kreditinstituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsnämndens sammansättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Prövningsnämnden för bankstödsfrågor består av tre ledamöter som&lt;br&gt;utses av regeringen. En av ledamöterna skall förordnas till ordförande&lt;br&gt;och en till vice ordförande. Dessa skall vara jurister och ha erfarenhet&lt;br&gt;som domare. Regeringen får utse högst två ersättare för ledamot.&lt;br&gt;Förordnandena skall meddelas för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamot i Prövningsnämnden skall vara svensk medborgare och får&lt;br&gt;inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11&lt;br&gt;kap. 7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast beredandet av mål och avskrivning av mål&lt;br&gt;får utföras av en ledamot. Närmare bestämmelser om detta meddelas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet i Prövningsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Mål som avses i 6, 9, 10 och 13 §§ anhängiggörs skriftligen&lt;br&gt;genom ansökan. I övrigt gäller om förfarandet 3-5, 8, 11, 12, 14, 16 -&lt;br&gt;26, 30 - 32, 38, 39 och 41 - 52 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291)&lt;br&gt;om inte annat föreskrivs i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Prövningsnämnden för bankstödsfrågor skall delge ansökningen&lt;br&gt;med motparten och förelägga denne att inkomma med yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Om en motpart, som inte delgetts ansökningen på annat sätt än&lt;br&gt;genom kungörelse enligt 16 § första stycket delgivningslagen (1970:428),&lt;br&gt;inte inkommer med yttrande skall Prövningsnämnden för bankstödsfrågor&lt;br&gt;förordna god man att bevaka dennes rätt i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förordnats till god man enligt första stycket har rätt till skälig&lt;br&gt;ersättning av allmänna medel för arbete, tidsspillan och utlägg som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppdraget har krävt. Kostnaden skall stanna på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § I handläggningen skall ingå muntlig förhandling om Prövnings-&lt;br&gt;nämnden för bankstödsfrågor finner att det behövs eller part begär det&lt;br&gt;och muntlig förhandling inte är uppenbart obehövlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Prövningsnämnden för bankstödsfrågor får avgöra målet även om&lt;br&gt;part uteblir från muntlig förhandling eller inte inkommer med yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § I fråga om omröstning gäller 16 kap. rättegångsbalken i tillämpliga&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångskostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § I mål om prövning av villkor skall vardera parten svara för sina&lt;br&gt;rättegångskostnader om inte annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.&lt;br&gt;Om Prövningsnämnden för bankstödsfrågor jämkar föreslagna villkor&lt;br&gt;eller finner att villkoren är oskäliga får Prövningsnämnden förplikta&lt;br&gt;staten att helt eller delvis ersätta motparts rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om inlösen och i mål om tvångsförvaltning skall vardera parten&lt;br&gt;svara för sina rättegångskostnader om inte annat följer av 18 kap. 6 §&lt;br&gt;rättegångsbalken. Prövningsnämnden får dock förplikta staten att helt&lt;br&gt;eller delvis ersätta motparts rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om tolkning eller tillämpning av ett avtal gäller rättegångsbalkens&lt;br&gt;bestämmelser om rättegångskostnader i mål vari förlikning är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Avgöranden av Prövningsnämnden för bankstödsfrågor får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 6-26 §§ upphör att gälla vid utgången av år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ut protokoll vid sammanträde 1993-05-05&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justititerådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,&lt;br&gt;justititerådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 29 april 1993 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämta&lt;br&gt;lagrådets yttrande över 18-26 §§ samt ikraftträdandebestämmelsema i&lt;br&gt;förslag till lag om statligt stöd till banker och andra kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Annika&lt;br&gt;Lundius och hovrättassessom Mats Walberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nu överlämnade remissen föreslås att tvister som kan uppkomma&lt;br&gt;vid statens stöd till kreditinstitut skall prövas av en särskilt inrättad&lt;br&gt;nämnd, Prövningsnämnden för bankstödsfrågor. Enligt det förslag som&lt;br&gt;remitterades till lagrådet den 15 april 1993 skulle sådana tvister prövas&lt;br&gt;av Svea hovrätt i en särskild sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. 11 § regeringsformen föreskrivs att domstol inte får inrättas&lt;br&gt;för redan begången gärning och inte heller för viss tvist eller i övrigt för&lt;br&gt;visst mål. Utifrån bl.a. de överväganden som ligger till grund för nämnda&lt;br&gt;lagrum anser lagrådet att den i den tidigare lagrådsremissen valda&lt;br&gt;lösningen - innebärande att tvister rörande bankstödet prövas av Svea&lt;br&gt;hovrätt - varit att föredra. Enligt lagrådets mening utgör dock inte vad&lt;br&gt;som sägs i 2 kap. 11 § regeringsformen något hinder mot att upp-&lt;br&gt;kommande tvister med anledning av bankstödet på sätt föreslagits prövas&lt;br&gt;av en särskilt inrättad domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare innebörden och omfattningen av de regler och begrepp&lt;br&gt;som ingår i artikel 6.1 i Europakonventionen, angående rätten till&lt;br&gt;domstolsprövning, är inte till alla delar entydiga eller slutligt fastlagda.&lt;br&gt;Vad nu sagts gäller bl.a. begreppet &amp;quot;oavhängig och opartisk domstol&amp;quot;.&lt;br&gt;Enligt lagrådets mening talar dock övervägande skäl för att den nu&lt;br&gt;föreslagna prövningsnämnden motsvarar vad som avses med nämnda&lt;br&gt;begrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma konventionsartikels krav beträffande en &amp;quot;opartisk rättegång&amp;quot;&lt;br&gt;ingår bl.a. att en part som begär det skall ha rätt till en muntlig&lt;br&gt;procedur. Det är enligt lagrådets mening tveksamt om det föreslagna&lt;br&gt;undantaget i 22 §, nämligen &amp;quot;och muntlig förhandling inte är uppenbart&lt;br&gt;obehövlig&amp;quot; är förenligt med detta krav. Det använda uttryckssättet - som&lt;br&gt;har sin motsvarighet i bl.a. 50 kap. 21 § tredje stycket och 51 kap. 21&lt;br&gt;§ tredje stycket rättegångsbalken, vilka bestämmelser båda rör rätte-&lt;br&gt;gången i hovrätt i dit fullföljda mål - torde sålunda inte i tillräcklig grad&lt;br&gt;sätta dens intressen i förgrunden som önskar ett muntligt förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller förslaget i övrigt vill lagrådet hänvisa till vad som i motsva-&lt;br&gt;rande delar anfördes i yttrandet den 28 april 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition................................ 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll................ 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag....................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 6 maj 1993 ............................ 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning............................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Allmän motivering......................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Vissa frågor med anledning av det statliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtagandet gentemot banker och andra kreditinstitut...... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 Bakgrund......................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 Prövning av villkor för statligt&amp;nbsp;stöd.......... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.3 Inlösen och tvångsförvaltning............. 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.4 Reglerna vid inlösen och tvångsförvaltning..... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.5 Prövningen av tvister som kan uppkomma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på grund av statens stöd till kreditinstitut.......... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Ändringar i bankrörelselagen och lagen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kreditmarknadsbolag........................ 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 Nuvarande regler om förvärv av egendom...... 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Ändrade regler för innehav av egendom&lt;br&gt;som en bank eller ett kreditmarknadsbolag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har övertagit för att skydda fordran.............. 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.3 Finansinspektionens tillsyn............... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Ekonomiska effekter av mina förslag.............. 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Upprättade lagförslag....................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Specialmotivering......................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Förslaget till lag om statligt stöd till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;banker och andra kreditinstitut.................. 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen..... 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kreditmarknadsbolag........................ 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Hemställan............................. 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Beslut................................. 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian - Vissa&lt;br&gt;frågor rörande villkor för den statliga garantin&lt;br&gt;till banker och andra kreditinstitut................. 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Promemorians lagförslag................. 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser............ 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Remissammanställning över promemoria om&lt;br&gt;vissa frågor rörande villkor för den statliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;garantin till banker och andra kreditinstitut........... 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Minnesanteckningar förda vid hearing&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 1 april 1993 ........................... 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Skrivelse den 1 februari 1993 från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen.......................... 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 Sammanfattning av promemoria med utkast&lt;br&gt;till proposition om ändrade regler för innehav av&lt;br&gt;egendom som en bank förvärvat för att skydda fordran .... 88&lt;br&gt;Bilaga 8 Promemorians lagförslag................. 89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9 Förteckning över remissinstanser............ 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10 Sammanställning av remissyttranden över en&lt;br&gt;promemoria med utkast till proposition om ändrade&lt;br&gt;regler för innehav av egendom som en bank förvärvat&lt;br&gt;för att skydda fordran........................ 92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11 Lagrådsremissens lagförslag..............100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12 Utdrag ur Lagrådets protokoll den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 april 1993 ............................. 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13 Lagrådsremissens lagförslag..............114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 14 Utdrag ur Lagrådets protokoll den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 maj 1993............................... 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 43709, Stockholm 1993&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:NU35</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:NU35</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:NU35</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet anfört om finansieringen av Prövningsnämnden för bankstödsfrågor.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet anfört om finansieringen av Prövningsnämnden för bankstödsfrågor.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:NU35</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-05-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-05-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-05-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-05-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:36:57</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG03245</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:50</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Näringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:36:57</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG03245</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__245.pdf</filnamn>
<filstorlek>5726615</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om lagreglering av det statliga stödet till banker och andra kreditinstitut, m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/EB39AEAE-23C0-4E33-9414-319FC382FA66</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:NU35</uppgift>
<ref_dok_id>GG01NU35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>NU35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Prövningsnämnd för bankstödsfrågor</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:245&lt;br/&gt;
Lagreglering av det statliga stödet till banker och andra  kreditinstitut, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02N62</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N62</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:245 Lagreglering av det statliga stödet till banker och andra kreditinstitut, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:245&lt;br/&gt;
Lagreglering av det statliga stödet till banker och andra  kreditinstitut, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02N63</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N63</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:245 Lagreglering av det statliga stödet till banker och andra kreditinstitut, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Göran Magnusson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:245&lt;br/&gt;
Lagreglering av det statliga stödet till banker och andra  kreditinstitut, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02N62</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N62</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:245 Lagreglering av det statliga stödet till banker och andra kreditinstitut, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Göran Magnusson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ian Wachtmeister  och Bengt Dalström  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:245&lt;br/&gt;
Lagreglering av det statliga stödet till banker och andra  kreditinstitut, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02N63</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N63</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:245 Lagreglering av det statliga stödet till banker och andra kreditinstitut, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ian Wachtmeister  och Bengt Dalström  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>