<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284467</hangar_id>
 <dok_id>GG03218</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>218</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:218</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Arbetsmarknadsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>218</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-03-25 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2021-04-06 16:22:58</systemdatum>
 <publicerad>1993-03-25 00:00:00</publicerad>
 <titel>om avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03218/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03218</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03218</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1992/93:218&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03218/prop_199293__218-1.png" style="width:38pt;height:47pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifo-&lt;br&gt;gade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 mars 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Börje Hörnlund&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ny lag om privat arbetsförmedling och ut-&lt;br&gt;hyrning av arbetskraft. Lagen ersätter 1991 års lag i samma ämne.&lt;br&gt;Syftet med den föreslagna lagstiftningen är att åstadkomma en bättre&lt;br&gt;fungerande arbetsmarknad genom att det s.k. arbetsförmedlingsmono-&lt;br&gt;polet avregleras. Samtidigt skall den offentliga arbetsförmedlingens&lt;br&gt;uppgift även i framtiden vara att tillhandahålla en god och avgiftsfri&lt;br&gt;förmedling av arbete på hela arbetsmarknaden. Den offentliga arbetsför-&lt;br&gt;medlingen skall också disponera över de arbetsmarknadspolitiska&lt;br&gt;åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen föreslås att det nuvarande förbudet mot att bedriva privat&lt;br&gt;arbetsförmedling mot ersättning avskaffas utom såvitt gäller arbetsför-&lt;br&gt;medling för sjömän. Kravet på tillstånd av Arbetsmarknadsstyrelsen&lt;br&gt;(AMS) för att få bedriva viss privat arbetsförmedling avskaffas också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS nuvarande tillsynsfunktion enligt lagen slopas, såväl när det&lt;br&gt;gäller privat arbetsförmedling som uthyrning av arbetskraft. Som en&lt;br&gt;följd av detta upphävs AMS möjligheter att ingripa med vitesföreläg-&lt;br&gt;gande eller vitesförbud mot verksamhet som strider mot lagen. De&lt;br&gt;privata arbetsförmedlingarna skall få bedriva sin verksamhet utan att&lt;br&gt;styras av några i lag eller annan författning angivna riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att förhindra oseriös verksamhet och skapa konkurrens på lika&lt;br&gt;villkor föreslås emellertid ett straffsanktionerat förbud att ta betalt av&lt;br&gt;arbetssökande eller arbetstagare. Det betyder att den som förmedlar&lt;br&gt;eller hyr ut arbetskraft enbart får ta betalt av arbetsgivaren eller be-&lt;br&gt;ställaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller uthyrning av arbetskraft föreslås dessutom vissa lättna-&lt;br&gt;der i uthyrningsföretagens verksamhet. Den nuvarande begränsningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omtryckt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att en enskild arbetstagare får hyras ut eller hyras in for en samman- Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;hängande tid av högst fyra månader avskaffas, liksom begränsningarna&lt;br&gt;i förhållande till anställningsskyddslagen när det gäller möjligheten att&lt;br&gt;träffa tidsbegränsade anställningar. Vidare försvinner alla krav som den&lt;br&gt;nuvarande lagen ställer upp i förhållande till beställaren, bl.a. kravet att&lt;br&gt;en beställare får anlita uthyrd arbetskraft endast om det föranleds av ett&lt;br&gt;tillfälligt behov av extra arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1. Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;arbetskraft&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreskriver följande&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens innehåll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller arbetsförmedling som bedrivs av någon annan än&lt;br&gt;den offentliga arbetsförmedlingen. Lagen gäller dock inte arbetsförmed-&lt;br&gt;ling som sker genom skrifter, överföringar eller upptagningar på vilka&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med arbetsförmedling avses i denna lag verksamhet som har till ända-&lt;br&gt;mål att skaffa arbete till arbetssökande eller arbetskraft åt arbetsgivare&lt;br&gt;och som inte innebär uthyrning av arbetskraft enligt 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I lagen ges också bestämmelser om uthyrning av arbetskraft. Med&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft avses ett rättsförhållande mellan en beställare&lt;br&gt;och en arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer&lt;br&gt;arbetstagare till beställarens förfogande för att utföra arbete som hör till&lt;br&gt;beställarens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetsförmedling för sjömän&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Arbetsförmedling för sjömän får inte bedrivas mot ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Uthyrning av arbetskraft&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § Arbetsgivare som bedriver uthyrning av arbetskraft skall iaktta&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Mellan arbetsgivaren och arbetstagaren skall det finnas ett skriftligt&lt;br&gt;anställningsavtal som reglerar anställningsformen samt lön och allmänna&lt;br&gt;anställningsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Arbetstagare får inte genom villkor i avtal eller på något annat sätt&lt;br&gt;hindras att ta anställning hos beställare för vilka de utfor eller utfört&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. En arbetstagare som har sagt upp sig från en anställning och tar&lt;br&gt;anställning hos en arbetsgivare som hyr ut arbetskraft får inte hyras ut&lt;br&gt;till sin förra arbetsgivare tidigare än sex månader efter det att anställ-&lt;br&gt;ningen hos denne upphörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Avvikelser får göras från 4 § 1 genom kollektivavtal som har slutits Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;eller godkänts av en central arbetstagarorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbud att ta betalt av arbetssökande eller arbetstagare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som bedriver arbetsförmedling eller uthyrning av arbetskraft&lt;br&gt;får inte begära, avtala om eller ta emot ersättning av arbetssökande eller&lt;br&gt;arbetstagare för att erbjuda eller anvisa dem arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet handlar i strid&lt;br&gt;med 4 §, utan att detta är tillåtet enligt avtal som avses i 5 §, döms till&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 eller 6 § döms&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993, då lagen (1991:746) om privat&lt;br&gt;arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbets-&lt;br&gt;livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 38 § lagen (1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Facklig vetorätt i visst fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan arbetsgivare beslutar att låta någon utföra visst arbete för hans&lt;br&gt;räkning eller i hans verksamhet utan att denne därvid skall vara arbets-&lt;br&gt;tagare hos honom, skall han på eget initiativ förhandla med arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektiv-&lt;br&gt;avtal för sådant arbete. Arbetsgivaren är vid förhandlingen skyldig att&lt;br&gt;lämna den information om det tilltänkta arbetet som arbetstagarorga-&lt;br&gt;nisationen behöver för att kunna ta ställning i förhandlingsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller ej, om&lt;br&gt;arbetet är av kortvarig och till-&lt;br&gt;fällig natur eller kräver särskild&lt;br&gt;sakkunskap och det inte är fråga&lt;br&gt;om anlitande av uthyrd arbetskraft&lt;br&gt;enligt lagen (1991:746) om privat&lt;br&gt;arbetsförmedling och uthyrning av&lt;br&gt;arbetskraft. Första stycket gäller&lt;br&gt;ej heller om den tilltänkta åt-&lt;br&gt;gärden i allt väsentligt motsvarar&lt;br&gt;åtgärd som har godtagits av&lt;br&gt;arbetstagarorganisationen. Om&lt;br&gt;organisationen i särskilt fall på-&lt;br&gt;kallar det, är arbetsgivaren dock&lt;br&gt;skyldig att förhandla innan han&lt;br&gt;fattar eller verkställer beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller ej, om&lt;br&gt;arbetet är av kortvarig och till-&lt;br&gt;fällig natur eller kräver särskild&lt;br&gt;sakkunskap och det inte är fråga&lt;br&gt;om anlitande av uthyrd arbetskraft&lt;br&gt;enligt lagen (1993:000) om privat&lt;br&gt;arbetsförmedling och uthyrning av&lt;br&gt;arbetskraft. Första stycket gäller&lt;br&gt;ej heller om den tilltänkta åt-&lt;br&gt;gärden i allt väsentligt motsvarar&lt;br&gt;åtgärd som har godtagits av&lt;br&gt;arbetstagarorganisationen. Om&lt;br&gt;organisationen i särskilt fäll på-&lt;br&gt;kallar det, är arbetsgivaren dock&lt;br&gt;skyldig att förhandla innan han&lt;br&gt;fattar eller verkställer beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1991:747.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om synnerliga skäl föranleder det, får arbetsgivaren lätta och verkställa&lt;br&gt;beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första&lt;br&gt;stycket. Påkallas förhandling enligt andra stycket, är arbetsgivaren icke&lt;br&gt;skyldig att uppskjuta beslutet eller verkställigheten till dess förhand-&lt;br&gt;lingsskyldigheten har fullgjorts, om särskilda skäl föreligger mot upp-&lt;br&gt;skov. I fråga om förhandling enligt första och andra styckena äger 14 §&lt;br&gt;motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har förhandling påkallats enligt första eller andra stycket är arbets-&lt;br&gt;givaren skyldig att på begäran av arbetstagarorganisationen lämna sådan&lt;br&gt;information om det tilltänkta arbetet som organisationen behöver för att&lt;br&gt;kunna ta ställning i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § allmänna tjänstepliktslagen (1959:83) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsförmedlingstvång m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konungen äger i den omfattning&lt;br&gt;som prövas erforderlig förordna&lt;br&gt;om förbud mot annan arbetsför-&lt;br&gt;medling än den offentliga samt om&lt;br&gt;inskränkning i rätten att utöva&lt;br&gt;sådan arbetsförmedling vartill&lt;br&gt;tillstånd meddelats med stöd av&lt;br&gt;lagen den 18 april 1935 med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om arbetsförmed-&lt;br&gt;ling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av förordnande som&lt;br&gt;nu sagts må Arbetsmarknads-&lt;br&gt;styrelsen medgiva, att annan&lt;br&gt;arbetsförmedling än den offentliga&lt;br&gt;må tills vidare utövas i samverkan&lt;br&gt;med denna på villkor som styrel-&lt;br&gt;sen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får i den omfattning&lt;br&gt;som behövs föreskriva om förbud&lt;br&gt;mot annan arbetsförmedling än&lt;br&gt;den offentliga samt om inskränk-&lt;br&gt;ning i rätten att bedriva sådan&lt;br&gt;annan arbetsförmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen får trots&lt;br&gt;föreskrift som avses i första stycket&lt;br&gt;besluta att en annan arbetsförmed-&lt;br&gt;ling än den offentliga tills vidare&lt;br&gt;får bedrivas i samverkan med den&lt;br&gt;offentliga arbetsförmedlingen på&lt;br&gt;de villkor som styrelsen bestäm-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Hörnlund, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble,&lt;br&gt;Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Ask.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hörnlund&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om avreglering av&lt;br&gt;arbetsförmedlingsmonopolet&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1. Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En ny lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft&lt;br&gt;(1991:746) trädde i kraft den 1 januari 1992. Lagen innebär vissa upp-&lt;br&gt;mjukningar i förhållande till 1935 års arbetsförmedlingslag främst när&lt;br&gt;det gäller möjligheten att bedriva uthyrning av arbetskraft och förmed-&lt;br&gt;ling av arbetskraft i företags- eller verksledande ställning. Samtidigt kan&lt;br&gt;konstateras att reglerna fortfarande är omgärdade av ett stort antal&lt;br&gt;begränsningar vilket innebär svårigheter för de aktuella företagen att&lt;br&gt;fungera tillfredsställande. Det s.k. arbetsförmedlingsmonopolet påverka-&lt;br&gt;des inte heller, vilket innebär att privat arbetsförmedling mot ersättning&lt;br&gt;även med den nya lagen är en i princip förbjuden verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om en ny småföretagarpolitik (prop. 1991/92:51) an-&lt;br&gt;mälde regeringen att tiden nu är kommen att avskaffa arbetsförmed-&lt;br&gt;lingsmonopolet och att säga upp ILO-konventionen (nr 96) om av-&lt;br&gt;giftskrävande arbetsförmedlingsbyrårer. Denna konvention ligger till&lt;br&gt;grund för den svenska lagstiftningen och innebär att privat arbetsför-&lt;br&gt;medling inte får bedrivas i vinstsyfte. Vidare uttalades att en utredning&lt;br&gt;bör tillsättas med uppgift att lämna förslag till en avreglering av arbets-&lt;br&gt;förmedlingsmonopolet och behandla frågan om uthyrning av arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslog därefter i prop. 1991/92:89 att Sverige skulle&lt;br&gt;säga upp ILO-konventionen nr 96. Riksdagen beslöt våren 1992 i enlig-&lt;br&gt;het härmed (bet. 1991/92:AU 10, rskr. 1991/92:174) Regeringen sade&lt;br&gt;därefter upp konventionen. Registreringen hos ILO av den svenska upp-&lt;br&gt;sägningen skedde den 4 juni 1992 vilket betyder att Sverige är bundet&lt;br&gt;av konventionen till den 4 juni 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 30 januari 1992 bemyndigade regeringen chefen för&lt;br&gt;Arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med&lt;br&gt;uppgift att lämna förslag till en avreglering av arbetsförmedlingsmono-&lt;br&gt;polet. Till utredare utsågs landshövdingen Birger Bäckström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen som antog namnet &amp;quot;Utredningen om avreglering av Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;arbetsförmedlingsmonopolet&amp;quot; avlämnade i början av november 1992 be-&lt;br&gt;tänkandet Privat förmedling och uthyrning av arbetskraft (SOU&lt;br&gt;1992:116).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens sammanfattning&lt;br&gt;av betänkandet som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss-&lt;br&gt;instanserna bör fogas till protokollet som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttrandena finns att tillgå i Arbetsmarknadsdepartementet (dnr&lt;br&gt;92/2434).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 25 februari 1993 att inhämta Lagrådets yttran-&lt;br&gt;de över förslag till lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av&lt;br&gt;arbetskraft, lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet och lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83).&lt;br&gt;Förslagen hade upprättats inom Arbetsmarknadsdepartementet på grund-&lt;br&gt;val av betänkandet Privat förmedling och uthyrning av arbetskraft (SOU&lt;br&gt;1992:116) av utredningen om avreglering av arbetsförmedlingsmono-&lt;br&gt;polet. De förslag som remitterades till Lagrådet bör fogas till proto-&lt;br&gt;kollet som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 4. Lagrådets&lt;br&gt;granskning har lett till vissa redaktionella ändringar i lagförslagen. Jag&lt;br&gt;behandlar Lagrådets synpunkter i samband med de olika sakfrågorna (se&lt;br&gt;avsnitt 3.2, 3.5 samt 5.1 och 5.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag redovisar i det följande bakgrunden till det nuvarande regelsyste-&lt;br&gt;met. I övrigt hänvisas till betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Gällande bestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Arbetsförmedlingsmonopolet innebär i princip att arbetsförmedlingen i&lt;br&gt;Sverige är en offentlig angelägenhet. Även privat arbetsförmedling får&lt;br&gt;dock förekomma i viss begränsad omfattning och i noga reglerade&lt;br&gt;former. Sådan arbetsförmedling regleras fr.o.m. den 1 januari 1992 i&lt;br&gt;lagen (1991:746) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbets-&lt;br&gt;kraft (arbetsförmedlingslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innebär vissa uppmjukningar i förhållande till vad som tidigare&lt;br&gt;gällde enligt 1935 års arbetsförmedlingslag, men fortfarande gäller som&lt;br&gt;huvudregel att arbetsförmedling inte får bedrivas i förvärvssyfte. De&lt;br&gt;enda undantagen härifrån avser arbetsförmedling till och från utlandet&lt;br&gt;av musiker och sceniska artister samt förmedling av arbetstagare som&lt;br&gt;skall ha företags- eller verksledande ställning (s.k. head-hunting).&lt;br&gt;Tillstånd till sådan verksamhet kan beviljas av Arbetsmarknadsstyrelsen&lt;br&gt;(AMS) för högst ett år i sänder. Den som bedriver arbetsförmedling&lt;br&gt;utan förvärvssyfte men mot ersättning måste också ha tillstånd av AMS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana tillstånd får dock inte beviljas enskilda personer eller avse Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;arbetsförmedling for sjömän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att få tillstånd är att det finns ett behov av verk-&lt;br&gt;samheten från arbetsmarknadspolitisk synpunkt. När tillstånd meddelas&lt;br&gt;skall AMS fastställa den högsta ersättning som får tas ut och även&lt;br&gt;fastställa de villkor i övrigt för verksamheten som bedöms nödvändiga.&lt;br&gt;Under vissa förutsättningar kan villkor återkallas eller ändrade villkor&lt;br&gt;meddelas för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller uthyrning av arbetskraft innebär 1991 års lagstiftning&lt;br&gt;att denna verksamhet legaliserades, samtidigt som den som hyr ut eller&lt;br&gt;hyr in arbetskraft måste iaktta vissa regler som syftar till att arbets-&lt;br&gt;tagare som fått arbete via uthymingsföretag inte skall hamna i svårig-&lt;br&gt;heter av olika slag. Bl.a. får uthyrd arbetskraft endast anlitas om detta&lt;br&gt;föranleds av ett tillfälligt behov av extra arbetskraft. Vissa begräns-&lt;br&gt;ningar gäller i förhållande till anställningsskyddslagens möjligheter att&lt;br&gt;träffa tidsbegränsade anställningsavtal. En enskild arbetstagare får, inom&lt;br&gt;ramen för uthymingsuppdraget, ställas till en beställares förfogande för&lt;br&gt;en sammanhängande tid av högst fyra månader. Genom kollektivavtal&lt;br&gt;får avvikelser träffas från bl.a. den angivna tidsfristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS är tillsynsmyndighet och kan gentemot den som bryter mot&lt;br&gt;lagens bestämmelser i vissa avseenden meddela de förelägganden eller&lt;br&gt;förbud som behövs för lagens efterlevnad. Ett sådant beslut kan förenas&lt;br&gt;med vite. AMS får även från den som omfattas av tillsyn enligt lagen&lt;br&gt;på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.&lt;br&gt;Den som bedriver olaglig arbetsförmedling kan även dömas till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att förstärka de fackliga organisationernas möjligheter att utöva&lt;br&gt;inflytande i samband med att en arbetsgivare avser att anlita icke an-&lt;br&gt;ställd arbetskraft har också fr.o.m den 1 januari 1992 vissa ändringar&lt;br&gt;skett i medbestämmandelagen (SFS 1991:747). Ändringarna innebär en&lt;br&gt;förstärkt förhandlings- och informationsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Vissa internationella förhållanden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den svenska lagstiftningen om privat arbetsförmedling hämtar sitt&lt;br&gt;innehåll från ILO-konventioner om avgiftskrävande arbetsförmedlings-&lt;br&gt;byråer. Även om konventionerna numera är uppsagda finns ändå an-&lt;br&gt;ledning att kortfattat redovisa innehållet i dem samt i ett par andra&lt;br&gt;konventioner som har betydelse för den privata och offentliga arbetsför-&lt;br&gt;medlingen i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konvention (nr 34) om av gift skräv ande arbetsförmedlingsbyråer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1930-talet kom de privata arbetsförmedlingarnas ställning att&lt;br&gt;omprövas. ILO antog år 1933 en konvention om avgiftskrävande arbets-&lt;br&gt;förmedlingsbyråer (nr 34). Konventionen behandlade såväl privat&lt;br&gt;arbetsförmedling som bedrevs i vinstsyfte som förmedling som bedrevs&lt;br&gt;utan vinstsyfte eller utan ersättning. Bestämmelserna i konventionen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syftade till att inskränka och reglera arbetsförmedling som bedrevs i Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;privat regi. Enligt konventionen förband sig ratificerande stater att inom&lt;br&gt;tre år från konventionens ikraftträdande avskaffa avgiftskrävande arbets-&lt;br&gt;förmedlingsbyråer som bedrevs i vinstsyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftskrävande byråer som drevs utan vinstsyfte skulle ha tillstånd av&lt;br&gt;myndighet att driva sin verksamhet. De fick inte ta ut mer ersättning än&lt;br&gt;enligt en av myndigheten fastställd taxa, beräknad efter självkostnads-&lt;br&gt;principen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konventionen fanns också en bestämmelse om att den som - mot&lt;br&gt;avgift eller kostnadsfritt - bedrev arbetsförmedling skulle göra anmälan&lt;br&gt;om detta till vederbörande myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen ratificerades av Sverige år 1936 och trädde i kraft för&lt;br&gt;Sveriges del den 1 januari 1937. Konventionen ratificerades - förutom&lt;br&gt;av Sverige - endast av nio stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen sades upp i samband med att Sverige ratificerade kon-&lt;br&gt;ventionen nr 96 (se nedan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reviderad konvention (nr 96) om avgiftskrävande arbetsförmedlings-&lt;br&gt;byråer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1949 antog ILO en reviderad konvention (nr 96) angående av-&lt;br&gt;giftskrävande arbetsförmedlingsbyråer. Frågan om en revision hade&lt;br&gt;väckts av Sverige, närmast för att underlätta möjligheterna till interna-&lt;br&gt;tionell arbetsförmedling inom musiker- och artistbranschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reviderade konventionen gav medlemmarna möjlighet att ratifi-&lt;br&gt;cera ettdera av två olika alternativ. Enligt det alternativ som Sverige&lt;br&gt;valde (del II) skall, liksom enligt 1933 års konvention, avgiftskrävande&lt;br&gt;arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte avskaffas. Del III föreskriver&lt;br&gt;vissa villkor för och kontroll av sådana byråer, men de behöver inte av-&lt;br&gt;skaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reviderade konventionen ratificerades av Sverige den 18 juli 1950&lt;br&gt;och trädde i kraft ett år senare. Närmare fyrtio länder är bundna av&lt;br&gt;konventionen (nr 96), varav flertalet har ratificerat del II. Konventionen&lt;br&gt;kan sägas upp av ett medlemsland under en tolvmånadersperiod vart&lt;br&gt;tionde år. Den senaste perioden löpte ut den 17 juli 1992. Som tidigare&lt;br&gt;nämnts sade Sverige upp konventionen under våren 1992. Uppsägningen&lt;br&gt;registrerades hos ILO den 4 juni 1992, varför uppsägningen med ett års&lt;br&gt;uppsägningstid, träder i kraft den 4 juni 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen (nr 88) angående den offentliga arbetsförmedlingens&lt;br&gt;organisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fråga om offentlig arbetsförmedling har ILO antagit en konven-&lt;br&gt;tion, nämligen konvention (nr 88) angående den offentliga arbetsför-&lt;br&gt;medlingens organisation. Konventionen som antogs år 1948, innebär att&lt;br&gt;offentlig arbetsförmedling skall finnas och vara avgiftsfri, att sådan&lt;br&gt;förmedling skall verka for bästa möjliga organisation av arbetsmark-&lt;br&gt;naden och att syftet skall vara full sysselsättning samt utveckling och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;[ j&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillvaratagande av produktionsresurserna. Samverkan med representanter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för arbetsgivare och arbetstagare skall tryggas genom rådgivande Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;nämnder för verksamheten. Sverige ratificerade konventionen år 1949.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationell tendens att mjuka upp monopolet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ILO har konstaterat en alltmer bristande efterlevnad av konvention nr&lt;br&gt;96, del II i samband med en översyn av tillämpningen av konventionen&lt;br&gt;som Internationella arbetsbyrån gjorde åren 1988-1990. I ett dokument&lt;br&gt;till ILO:s styrelse i november 1991 redovisades att flera länder under&lt;br&gt;1970-talet t.ex. tillåtit uthymingsföretag, även om de reglerat deras&lt;br&gt;verksamhet. Eftersom uthymingsföretags och privata arbetsförmed-&lt;br&gt;lingars verksamhet uppvisar likheter innebär ländernas lagstiftning om&lt;br&gt;uthymingsföretag ett avsteg från principen om offentligt monopol.&lt;br&gt;Rapporten slår också fäst att privata förmedlingsbyråer har expanderat i&lt;br&gt;medlemsländerna helt enkelt för att de förmått möta de behov som&lt;br&gt;företagen har av tillfällig extra arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ILO:s styrelse beslöt i november 1992 att på dagordningen för 1994&lt;br&gt;års arbetskonferens sätta upp ämnet Privata arbetsförmedlingars roll för&lt;br&gt;arbetsmarknadens funktion. I detta sammanhang bör enligt arbetsbyrån&lt;br&gt;övervägas om det är lämpligt att revidera konvention nr 96, anta ett helt&lt;br&gt;nytt instrument eller bibehålla status quo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandena i vissa andra länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet finns redovisat förhållandena i ett antal länder när det&lt;br&gt;gäller privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Det gäller&lt;br&gt;Storbritannien, Danmark, Norge, Finland och Tyskland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Storbritannien finns ett system med licensgivning och tillsyn. I mars&lt;br&gt;1992 fanns 15 600 licenserade privata förmedlingar och uthymingsföre-&lt;br&gt;tag. Lagen innehåller ett förbud att ta betalt av arbetssökande. I Dan-&lt;br&gt;mark skedde den 1 juli 1990 en i princip fullständig avreglering av&lt;br&gt;arbetsförmedlingsmonopolet. I Norge och Finland är det i princip för-&lt;br&gt;bjudet att bedriva privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft.&lt;br&gt;Vissa undantag finns dock och diskussioner pågår om att mjuka upp&lt;br&gt;reglerna ytterligare. I Tyskland är såväl privat arbetsförmedling som&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft förbjudet och noga reglerat i den inhemska&lt;br&gt;lagstiftningen. För en närmare beskrivning av förhållandena i de nu&lt;br&gt;angivna länderna hänvisas till betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I böijan av maj 1992 undertecknade EFTA-ländema och EG avtalet om&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet). Avtalet, som&lt;br&gt;ännu inte har trätt i kraft, innebär ett åtagande för Sverige att i svensk&lt;br&gt;rätt införliva vissa EG-förordningar (EEG) bl.a. nr 1612/68 om arbets-&lt;br&gt;kraftens fria rörlighet inom gemenskapen. I regeringens proposition&lt;br&gt;1991/92:170 bil. 10 föreslogs bl.a. att förordningens artikel 5, som&lt;br&gt;innehåller regler om arbetsförmedling, skulle gälla som svensk lag.&lt;br&gt;Skälet till lagform uppgavs i propositionen vara att kraven i artikel 5&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riktar sig även mot privata arbetsförmedlingar. Riksdagen beslöt i enlig- Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;het med förslaget i propositionen (bet.l992/93:EUl,rskr.l992/93:18).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5 skall en medborgare som söker anställning inom en&lt;br&gt;annan medlemsstats territorium få samma hjälp där som den som ges av&lt;br&gt;arbetsförmedlingarna i denna stat till dess egna medborgare som söker&lt;br&gt;anställning. Det nu sagda innebär alltså att privata arbetsförmedlare i&lt;br&gt;Sverige inte får ge sämre arbetsförmedlingsservice åt en &amp;quot;EES-med-&lt;br&gt;borgare&amp;quot; än den som ges till svenska medborgare när lagen träder i&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt inslag i EES-avtalet är den fria rörligheten för personer.&lt;br&gt;Härigenom skapas en gemensam arbetsmarknad till vilken alla personer&lt;br&gt;som omfattas av avtalet skall äga tillträde. Personer har rätt att förflytta&lt;br&gt;sig fritt och söka anställningar inom de länder som slutit avtal. Hinder&lt;br&gt;som begränsar möjligheten att ta arbete i annat land undanröjs inom&lt;br&gt;områden som rör uppehållstillstånd, socialförsäkringsskydd, ömsesidigt&lt;br&gt;erkännande av examina m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EES kommer det att råda fri etableringsrätt och i princip kom-&lt;br&gt;mer ingen särbehandling, som grundar sig på nationalitet, att tillåtas.&lt;br&gt;Genom en ny lag, lagen (1992:160) om utländska filialer m.m., som&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 juli 1992, krävs inte längre näringstillstånd för en&lt;br&gt;utländsk medborgare eller ett utländskt företag som vill bedriva närings-&lt;br&gt;verksamhet i Sverige. Även den särskilda prövningen av rätten att&lt;br&gt;bedriva verksamhet i Sverige genom filial har upphävts. Lagen ställer&lt;br&gt;dock upp vissa villkor för hur verksamheten skall bedrivas, bl.a. att&lt;br&gt;verksamheten skall bedrivas genom filial. EES-avtalets etableringsfrihet&lt;br&gt;gäller även självständiga näringsidkare. Det nu sagda har tillämpning på&lt;br&gt;utländska arbetsförmedlings- och uthymingsföretag som vill bedriva&lt;br&gt;näringsverksamhet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EG-rätten finns inte valet av privat eller offentlig arbetsförmedling&lt;br&gt;eller balansen mellan dem reglerat. Det är en fråga för varje land att&lt;br&gt;själv besluta om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-rättens konsekvenser för den offentliga arbetsförmedlingen har&lt;br&gt;dock aktualiserats genom en dom i EG-domstolen våren 1991 (målet C-&lt;br&gt;41/90 Höfner och Elser / Macrotron GmbH). Domen rörde den tyska&lt;br&gt;lagstiftningen om offentlig arbetsförmedling. Frågan om Rom-fördragets&lt;br&gt;regler om konkurrens var tillämpliga på en offentlig arbetsförmedling&lt;br&gt;behandlades i domstolen. Domstolen kom fram till att så var fallet. Det&lt;br&gt;nationella arbetsförmedlingsmonopolet i Tyskland var - såvitt gäller&lt;br&gt;chefsrekrytering - inte förenligt med konkurrensreglerna. Reglerna i&lt;br&gt;EG-rätten förbjuder visserligen inte monopol eller en dominerande&lt;br&gt;ställning på marknaden. De syftar till att hindra att monopol eller domi-&lt;br&gt;nerande ställning används för att försvåra uppkomsten av eller före-&lt;br&gt;komsten av konkurrerande företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de slutsatser som kan dras av domen är att missbruk av mark-&lt;br&gt;nadsdominerande ställning föreligger om utbudet av tjänster på det &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ifrågavarande området begränsas. Begränsningen kan ske dels genom att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;monopolföretaget saknar möjlighet att tillgodose efterfrågan, dels genom Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;att privata företags verksamhet omöjliggörs på grund av att monopolet&lt;br&gt;upprätthålls och avtal inom ramen för verksamheten ogiltigförklaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domen har inte anförts som skäl till att Tyskland sagt upp ILO-kon-&lt;br&gt;ventionen nr 96. Enligt vad utredningen inhämtat avser man för när-&lt;br&gt;varande inte att göra några ändringar i den tyska arbetsförmedlings-&lt;br&gt;lagen. Enligt utredningens uppfattning får domen inte heller några&lt;br&gt;konsekvenser för den svenska lagstiftningen på området - inte minst mot&lt;br&gt;bakgrund av den legalisering av arbetsförmedling av företagsledande&lt;br&gt;personer, som genomfördes med verkan från den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktiv och förslag till direktiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktiv (91/383/EEG), antaget den 25 juni 1991, gäller förbättring&lt;br&gt;av säkerhet och hälsa för arbetstagare med tidsbegränsade eller tillfäl-&lt;br&gt;liga arbetsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Där understryks att tillfälligt anställda och inhyrd arbetskraft bör ha&lt;br&gt;tillgång till samma säkerhet i arbetsmiljön som andra anställda. Enligt&lt;br&gt;direktivet skall arbetstagare som omfattas av direktivet informeras om&lt;br&gt;de risker de utsätts för innan arbetet påbötjas. Informationen skall&lt;br&gt;lämnas av det företag som arbetet utförs åt, dvs., vid uthyrning av&lt;br&gt;arbetskraft, av inhyraren. Även i andra avseenden har inhyraren ansvar&lt;br&gt;för den inhyrda personalens säkerhet på arbetsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) har arbetsgivaren huvudansvaret&lt;br&gt;för de anställdas arbetsmiljö. Hur svensk lagstiftning på arbetsmiljö-&lt;br&gt;området skall anpassas till nämnda direktiv utreds för närvarande av&lt;br&gt;Arbetsmiljölagsutredningen (dir. 1991:75).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två förslag till direktiv (COM 90/228) finns som avser deltidsanställd&lt;br&gt;och visstidsanställd arbetskraft samt uthyrd arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ena förslaget till direktiv uttrycker att arbetskraft som omfattas av&lt;br&gt;direktivet bör ha samma arbetsvillkor som fäst anställda. De bör få&lt;br&gt;samma möjligheter till vidareutbildning och åtnjuta samma sociala&lt;br&gt;förmåner. För anställda i dessa tillfälliga arbeten skall finnas ett&lt;br&gt;kontrakt som anger grunden för anställningsförhållandet. Lämnliga&lt;br&gt;åtgärder skall vidtas av medlemsländerna för att uthymingsföretagets&lt;br&gt;förpliktelser mot sina anställda uppfylls, i synnerhet vad gäller ut-&lt;br&gt;betalning av lön och sociala avgifter, även om uthymingsföretaget inte&lt;br&gt;är i stånd till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra förslaget till direktiv innebär att deltidsanställda, visstids-&lt;br&gt;anställda och uthyrd arbetskraft bör ha samma sociala skydd som tillls-&lt;br&gt;vidareanställda på full tid och alltså få samma möjligheter till betald&lt;br&gt;semester m.m. Förslaget tar också upp att det i nationell lagstiftning bör&lt;br&gt;finnas en gräns på tolv månader för vilken tid en arbetstagare samman-&lt;br&gt;hängande kan hyras ut för ett och samma arbete. Med möjlighet till&lt;br&gt;förlängning av uppdragslängden får den totala uthymingstiden inte&lt;br&gt;överstiga 36 månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Båda förslagen är endast tillämpliga för anställda som arbetar minst&lt;br&gt;åtta timmar per vecka. De skall gälla såväl anställda i privat som i&lt;br&gt;offentlig tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det senare förslaget till direktiv lämnades till rådet i juni 1990 som Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;diskuterade förslaget i november 1990. Därefter tycks behandlingen av&lt;br&gt;förslaget ha stannat upp. Det är högst osäkert om dessa direktiv är en&lt;br&gt;framkomlig väg att reglera uthyrningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett förslag till direktiv berör uthyrning. Det är förslag av-&lt;br&gt;seende arbetsvillkor för tillfälliga arbeten i främmande medlemsstat&lt;br&gt;(COM 91/230 final).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går ut på att arbetstagare som arbetar i annat land än där före-&lt;br&gt;taget har säte måste ha ett visst socialt skydd i landet där arbetet utförs.&lt;br&gt;Är arbetstagaren engagerad mer än tre månader, inom en period av ett&lt;br&gt;år från första tillfället, så skall arbetstagaren ha samma villkor som&lt;br&gt;värdlandets arbetstagare (minimivillkor) vad gäller t.ex. maximal arbets-&lt;br&gt;tid, betald semester och lön. De villkor som uthyrning av arbetskraft är&lt;br&gt;reglerade med i värdlandet skall också gälla för den arbetskraft som&lt;br&gt;avses i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i dagsläget svårt att bedöma vad som kommer att hända med de&lt;br&gt;nämnda direktivförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Den offentliga förmedlingens roll och ställning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Den offentliga arbetsförmedlingen bör även i fram-&lt;br&gt;tiden vara anslagsfinansierad, heltäckande och avgiftsfri. Den bör&lt;br&gt;bedriva en sammanhållen och effektiv arbetsmarknadspolitik samt&lt;br&gt;förfoga över de arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedlen. Kontant stöd&lt;br&gt;vid arbetslöshet bör även i fortsättningen förutsätta kontakt med den&lt;br&gt;offentliga arbetsförmedlingen. Arbetsgivarnas skyldighet att anmäla&lt;br&gt;lediga platser till den offentliga arbetsförmedlingen bör kvarstå. Den&lt;br&gt;föreslagna avregleringen begränsas till den rent platsförmedlande&lt;br&gt;funktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har ställt sig bakom utred-&lt;br&gt;ningens bedömning att den offentliga arbetsförmedlingen även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis skall vara anslagsfinansierad, heltäckande och avgiftsfri samt&lt;br&gt;förfoga över de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Handikappförbundens&lt;br&gt;Centralkommitté (HCK) anser att den offentliga arbetsförmedlingen skall&lt;br&gt;ha skyldighet att fortlöpande informera de privata arbetsförmedlingarna om&lt;br&gt;aktuella arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder. Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation (SACO) har föreslagit att den offentliga arbetsförmed-&lt;br&gt;lingen skall kunna ta betalt av arbetsgivarna för mer krävande förmed-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingstjänster. Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) och Företagarnas Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;Riksorganisation har föreslagit att arbetsgivarnas skyldighet att anmäla&lt;br&gt;lediga platser till den offentliga arbetsförmedlingen bör upphöra. Lands-&lt;br&gt;organisationen i Sverige (LO) har pekat på risken för uppkomsten av&lt;br&gt;segregerade arbetsmarknader där den offentliga arbetsförmedlingen får ta&lt;br&gt;hand om de svagare grupperna. Även Samhall AB och HCK har fört fram&lt;br&gt;liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Den offentliga arbetsförmedlingen är det&lt;br&gt;centrala instrumentet i en aktiv arbetsmarknadspolitik. Förmedlingen har&lt;br&gt;befogenheter att ge ekonomiskt stöd av olika slag för att påverka utbud och&lt;br&gt;efterfrågan på arbetskraft. Förmedlingen har också en kontrollfunktion mot&lt;br&gt;de arbetslösa medlemmarna i arbetslöshetskassorna när det gäller att be-&lt;br&gt;döma om medlemmarna står till arbetsmarknadens förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetssökande kan kostnadsfritt orientera sig på arbetsmarknaden om&lt;br&gt;utbudet av lediga platser samt vid behov få tillgång till vägledning eller&lt;br&gt;annan service. Arbetsgivaren skall också kostnadsfritt kunna få tillgång till&lt;br&gt;den samlade kunskapen om var det finns ledig arbetskraft och få hjälp med&lt;br&gt;att tillsätta lediga platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den offentliga arbetsförmedlingen får arbetssökande och arbets-&lt;br&gt;givare kontakt med det samhällsorgan som har hand om de arbetsmark-&lt;br&gt;nadspolitiska medlen. Att den offentliga arbetsförmedlingen har såväl&lt;br&gt;platsförmedling som de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i sin hand ger&lt;br&gt;den dess centrala roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening måste den offentliga arbetsförmedlingen också fort-&lt;br&gt;sättningsvis förfoga över de arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedlen. Den&lt;br&gt;offentliga förmedlingen måste kunna bedriva sin verksamhet enligt de&lt;br&gt;arbetsmarknadspolitiska riktlinjer som statsmakterna lägger fast. Det an-&lt;br&gt;kommer på statsmakterna att ge den offentliga förmedlingen förutsättningar&lt;br&gt;för det. En uppsplittring av åtgärderna eller medlen på flera olika aktörer&lt;br&gt;skulle försvåra statsmakternas möjligheter att bedriva en sammanhållen och&lt;br&gt;effektiv arbetmarknadspolitik. Avregleringen av monopolet skall begränsas&lt;br&gt;till den rent platsförmedlande funktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väl fungerande offentlig förmedling motverkar också den risk för&lt;br&gt;segregering av rekryteringsmarknaden som bl.a. LO och HCK pekat på. På&lt;br&gt;en segregerad marknad får den offentliga förmedlingen enbart ta hand om&lt;br&gt;den mest svårplacerade och minst attraktiva arbetskraften. Det kan gälla&lt;br&gt;långtidsarbetslösa eller arbetshandikappade eller personer som av andra&lt;br&gt;skäl har en svag ställning på arbetsmarknaden. Detta försämrar i sin tur&lt;br&gt;möjligheterna för andra sökande som behöver utnyttja arbetsförmedlingens&lt;br&gt;tjänster för att kunna hävda sig på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontant stöd vid arbetslöshet skall även i fortsättningen förutsätta kontakt&lt;br&gt;med den offentliga arbetsförmedlingen. Genom förmedlings- eller vägled-&lt;br&gt;ningsinsatser skall den arbetslöse få erbjudande om arbete, utbildning eller&lt;br&gt;annan åtgärd så att arbetslösheten bryts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den enskilde arbetslöse är det viktigt att ha en fortlöpande och nära&lt;br&gt;kontakt med den offentliga arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen skall&lt;br&gt;ha tillgång till i princip samtliga lediga platser och kan därtill diskutera&lt;br&gt;olika individinriktade åtgärder med den arbetslöse. Även ur arbetsmark- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;[g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadspolitisk synvinkel är det nödvändigt att arbetsförmedlingen har ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortlöpande informationsutbyte med alla arbetslösa för att kunna ge en rätt Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;inriktad service till olika grupper på arbetsmarknaden. Givetvis är det&lt;br&gt;ingenting som hindrar att olika former av samverkan etableras mellan&lt;br&gt;offentlig och privat förmedling så att även privata arbetsförmedlingar kan&lt;br&gt;få tillgång till information om lediga platser och aktuella åtgärdsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta informationsutbyte bör emellertid inte regleras genom lagstiftning&lt;br&gt;som ett par remissinstanser varit inne på, utan bör växa fram på frivillig&lt;br&gt;väg inom ramen för offentlighetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett aktivt engagemang från arbetsmarknadens parter i frågor rörande&lt;br&gt;verksamhetens inriktning och dess genomförande är viktigt. Att parterna&lt;br&gt;bidrar med sitt engagemang och kunnande på olika nivåer i Arbetsmark-&lt;br&gt;nadsverket har utomordentligt stor betydelse för att arbetsmarknadspoli-&lt;br&gt;tiken kan genomföras på ett effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av platsanmälningslagen (1976:157) framgår att arbetsgivare har en&lt;br&gt;skyldighet att anmäla lediga platser till den offentliga förmedlingen.&lt;br&gt;Frågan om den skyldigheten skall finnas kvar eller inte har stor betydelse&lt;br&gt;för bedömningen av vilka effekter ett avskaffande av arbetsförmedlings-&lt;br&gt;monopolet får på arbetsmarknadens sätt att fungera och på möjligheterna&lt;br&gt;att driva arbetsmarknadspolitik. Platsanmälan har också stor betydelse för&lt;br&gt;den offentliga arbetsförmedlingens möjligheter att vara heltäckande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), SACO och HCK instämmer&lt;br&gt;i utredningens bedömning att inga ändringar bör göras i lagen om allmän&lt;br&gt;platsanmälan. Såväl SAF som Företagarnas Riksförbund har föreslagit att&lt;br&gt;den nuvarande anmälningsskyldigheten bör upphöra. Enligt SAFs mening&lt;br&gt;är den allmänna platsanmälan behäftad med så många felkällor att värdet&lt;br&gt;av de insamlade uppgifterna inte motiverar en straffsanktionerad skyldighet&lt;br&gt;att lämna dessa. Enligt SAF anmäler i vissa fall arbetsgivare, med arbets-&lt;br&gt;förmedlingens goda minne, platser som i praktiken redan tillsatts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det viktigt att den allmänna platsanmälan bibehålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen är bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En effektiv arbetsmarknad måste ha en effektiv spridning av information&lt;br&gt;om lediga platser. Platserna skall tillsättas så fort som möjligt och med rätt&lt;br&gt;person. Möjligheten att snabbt och utan kostnad erhålla information om&lt;br&gt;lediga arbeten underlättar sökprocessen för de arbetssökande. Arbetsgivare&lt;br&gt;å sin sida får ett större antal sökande att välja mellan och därmed bättre&lt;br&gt;möjligheter att kunna anställa &amp;quot;rätt person på rätt plats&amp;quot;, eventuellt efter att&lt;br&gt;en förmedlande länk medverkat vid urvalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsekonomiskt är ett system med allmän platsanmälan effektivt. En&lt;br&gt;effektiv lösning är i princip att den offentliga förmedlingen tar emot plats-&lt;br&gt;informationen, bearbetar den och snabbt gör den tillgänglig för alla sökan-&lt;br&gt;de, liksom för de övriga förmedlingar som önskar ta del av informationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna platsanmälan ger möjlighet att ge översiktlig information&lt;br&gt;till arbetsgivare, arbetssökande och statsmakterna om hur delarbetsmark-&lt;br&gt;nadema ser ut och utvecklas. Den utgör ett underlag för t.ex. beslut om&lt;br&gt;hur yrkesutbildningar skall dimensioneras. För vägledare, SYO-funktio-&lt;br&gt;närer m.fl. är detta viktig information vid diskussionen om utbildnings-&lt;br&gt;och yrkesval. För bedömning av den allmänna konjunkturutvecklingen är&lt;br&gt;t.ex. flödena av nyanmälda platser en tidig indikator. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;[7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 218&lt;br&gt;Omtryckt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna platsanmälan har bidragit till att fler grupper av sökande - Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;inte minst många tjänstemannagrupper - sökt sig till förmedlingen för att ta&lt;br&gt;del av platsutbudet som exponerats alltmer lättillgängligt. Att platser med&lt;br&gt;skilda utbildnings- och kvalifikationskrav finns hos den offentliga förmed-&lt;br&gt;lingen är en förutsättning för att den på ett effektivt sätt skall kunna arbeta&lt;br&gt;med alla slags sökande som ställer krav på service vid arbetslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om uppdragsintäkter för den offentliga arbetsför-&lt;br&gt;medlingen föreslår utredningen att det inte skall öppnas några möjligheter&lt;br&gt;att ta betalt för offentlig arbetsförmedlingsservice. SACO har här framhållit&lt;br&gt;att det finns flera fördelar att vinna om den offentliga förmedlingen skulle&lt;br&gt;tillåtas att ta betalt för mer krävande förmedlingstjänster av arbetsgivarna.&lt;br&gt;Förutom att ge förmedlingen ett resurstillskott kommer möjligheten att ta&lt;br&gt;betalt för vissa rekryteringstjänster att öka konkurrensen och förstärka&lt;br&gt;kostnadsmedvetandet hos arbetsförmedlingspersonalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening finns åtminstone två skäl att inte öppna några möjlig-&lt;br&gt;heter att ta betalt för offentlig arbetsförmedlingsservice. Till en början&lt;br&gt;föreskrivs i ILO-konventionen (nr 88) angående den offentliga arbetsför-&lt;br&gt;medlingens organisation, vilken Sverige ratificerade år 1949, att offentlig&lt;br&gt;arbetsförmedling skall vara avgiftsfri. Ett annat skäl är att den offentliga&lt;br&gt;förmedlingens neutrala ställning mellan arbetsgivare och arbetssökande är&lt;br&gt;viktig för att upprätthålla förtroendet för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att den offentliga arbetsförmedlingen inte skall ta betalt för arbetsför-&lt;br&gt;medlingsservice får dock inte innebära att den avstår från att arbeta med&lt;br&gt;enskilda resurskrävande förmedlingsuppdrag. Det kan vara väl förenligt&lt;br&gt;med det arbetsmarknadspolitiska uppdraget att ägna kraft och tid åt enstaka&lt;br&gt;uppdrag. I vissa lägen kan det vara motiverat av t.ex. regionalpolitiska&lt;br&gt;skal att lägga ner mycket resurser på att rekrytera nyckelpersoner eller&lt;br&gt;annan arbetskraft. På motsvarande sätt kan särskilda resurser läggas ned på&lt;br&gt;arbetskraft som har särskilt svårt att göra sig gällande på arbetsmarknaden.&lt;br&gt;Det kan t.ex. röra sig om långtidsarbetslösa eller arbetssökande som på&lt;br&gt;grund av handikapp, ålder eller av andra skäl har en svag ställning på&lt;br&gt;arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Arbetsförmedlingsmonopolets avskaffande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Det nuvarande förbudet mot att bedriva privat arbets-&lt;br&gt;förmedling mot ersättning avskaffas utom såvitt avser arbetsförmed-&lt;br&gt;ling för sjömän. Det innebär att kravet på tillstånd av AMS för att&lt;br&gt;under vissa förutsättningar få bedriva arbetsförmedlingsverksamhet&lt;br&gt;slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har tillstyrkt en av-&lt;br&gt;reglering av arbetsförmedlingsmonopolet i huvudsak i enlighet med utred-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningens förslag. Konkurrensverket och SAF har föreslagit att ILO- kon- Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;ventionen (nr 9) angående arbetsförmedling för sjömän bör sägas upp för&lt;br&gt;att möjliggöra även privat sjömansförmedling. LO har avvisat utredningens&lt;br&gt;förslag om en avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet. Enligt TCO&lt;br&gt;behövs en fortsatt särreglering för scenartister. HCK har förklarat att man&lt;br&gt;vill avstyrka utredningens förslag om resultatet av avregleringen blir att&lt;br&gt;funktionshindrade inte kan ges samma stöd och service som andra. HCK&lt;br&gt;har även pekat på att frågan om den enskildes integritet och frågan om&lt;br&gt;sekretess måste beaktas i ett kommande regeringsförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som tidigare redovisats godkände riksdagen&lt;br&gt;våren 1992 att Sverige sade upp ILO- konventionen (nr 96) angående&lt;br&gt;avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen som låg till grund för uppsägningen (prop. 1991/92:89)&lt;br&gt;framhölls att enligt ILO:s arbetsbyrå visade tillämpningen av konventionen&lt;br&gt;på en alltmer bristande efterlevnad. Medan regeringar som antagit kon-&lt;br&gt;ventionens del II åtagit sig att inom viss tid avskaffa avgiftskrävande&lt;br&gt;arbetsförmedlingsbyråer har den faktiska utvecklingen de senaste tio åren&lt;br&gt;gått i motsatt riktning, dvs. en avtagande dominans för den offentliga&lt;br&gt;förmedlingen och en gradvis utveckling av privata förmedlingar. Förutom&lt;br&gt;Sverige har under perioden den 18 juli 1991-den 17 juli 1992 även Tysk-&lt;br&gt;land, Finland, Nederländerna och Elfenbenskusten sagt upp den aktuella&lt;br&gt;konventionen (Nederländerna och Elfenbenskusten har dock ratificerat&lt;br&gt;konventionen på nytt med accepterande av del III).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det uppenbart, vilket också tillämpningen av kon-&lt;br&gt;ventionen utvisar, att statligt monopol på arbetsförmedlingsområdet har&lt;br&gt;spelat ut sin roll. De skäl som en gång i tiden låg bakom förbudet att&lt;br&gt;bedriva privat arbetsförmedling har idag, med en väl utbyggd offentlig&lt;br&gt;arbetsförmedling, starka fackliga organisationer och en omfattande arbets-&lt;br&gt;rättslig och social skyddslagstiftning inte någon större relevans. Några&lt;br&gt;missförhållanden av det slag som förelåg vid tiden för förbudets införande&lt;br&gt;skall inte behöva uppkomma vid en avreglering. På sätt jag senare kommer&lt;br&gt;att föreslå kommer det inte heller att bli tillåtet för de privata förmed-&lt;br&gt;lingarna att ta betalt av de arbetssökande utan endast av arbetsgivare som&lt;br&gt;söker arbetskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte desto mindre är det viktigt att Sverige har en heltäckande och av-&lt;br&gt;giftsfri offentlig arbetsförmedling. Det finns emellertid inget som talar för&lt;br&gt;att arbetsförmedling bedrivs bäst och mest rationellt enbart i form av ett&lt;br&gt;offentligt monopol. Privata och andra fristående arbetsförmedlingar, som&lt;br&gt;ett komplement till den offentliga arbetsförmedlingen, innebär flera för-&lt;br&gt;delar. Argumenten för ökad valfrihet är relevanta även på detta område.&lt;br&gt;Servicen till arbetssökande och arbetsgivare förbättras och torde även&lt;br&gt;innebära en stimulans för den offentliga arbetsförmedlingen. Samtidigt&lt;br&gt;delar jag utredningens uppfattning att de privata arbetsförmedlingarna inte&lt;br&gt;kommer att bli några stora konkurrenter, annat än på vissa delarbetsmark-&lt;br&gt;nader, till den offentliga arbetsförmedlingen när det gäller de lediga&lt;br&gt;platserna. Privata förmedlingar kommer att uppträda där det finns en&lt;br&gt;betalningsvilja från arbetsgivarnas sida. Det kommer framför allt att gälla&lt;br&gt;områden där arbetsgivarna redan idag lägger ned stora kostnader för sin &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rekrytering, t.ex. till högre arbetsledande befattningar och specialistfunk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tioner. Utredningen har här pekat på risken att vissa negativa effekter kan Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;uppstå om branschvisa arbetsförmedlingar skulle etableras och få en så&lt;br&gt;dominerande ställning inom sina områden att det i praktiken blir monopol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör faran för uppkomsten av sådana monopol inte&lt;br&gt;överdrivas. Som Statens Arbetsgivarverk (SAV) har påpekat har arbets-&lt;br&gt;tagarna full frihet att på en öppen marknad kostnadsfritt anlita så många&lt;br&gt;arbetsförmedlingar de önskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns några skäl mot en fullständig avreglering ?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De privata förmedlingarnas roll blir att komplettera den offentliga arbets-&lt;br&gt;förmedlingen i själva platsförmedlingsarbetet. Utgångspunkten måste här&lt;br&gt;vara att så långt det är möjligt avskaffa de regleringar som försvårar för&lt;br&gt;kompletterande förmedlingsservice att etableras. Den dynamik och mång-&lt;br&gt;fald i förmedlingsverksamheten som en ny lagstiftning skall skapa förut-&lt;br&gt;sättningar för kräver att etableringshinder sätts upp i så liten utsträckning&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu sagda innebär till en böijan att den nuvarande tillståndspröv-&lt;br&gt;ningen inte kan upprätthållas. I de fall där AMS har lagliga möjligheter att&lt;br&gt;bevilja tillstånd sker exempelvis en arbetsmarknadspolitisk prövning av&lt;br&gt;behovet av verksamheten. På sätt som utredningen konstaterar får det&lt;br&gt;anses vara principiellt felaktigt att den dominerande aktören på marknaden&lt;br&gt;skall kunna kontrollera etableringen av förmedlingar som kan uppfattas&lt;br&gt;som konkurrenter. Den omständigheten att AMS har att fastställa vilken&lt;br&gt;högsta ersättning som får tas ut innebär vidare i praktiken en prisreglering.&lt;br&gt;Som Konkurrensverket framhåller i sitt remissyttrande motverkar en&lt;br&gt;centralt bestämd prissättning strukturförändringar på marknaden, vilket i&lt;br&gt;sin tur bidrar till ett mindre effektivt utnyttjande av de samlade resurserna&lt;br&gt;på arbetsförmedlingsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund föreslår jag, i likhet med utredningen, att det nu-&lt;br&gt;varande tillståndskravet för privata arbetsförmedlingar helt tas bort. Över-&lt;br&gt;vägande flertalet av remissinstanserna har också tillstyrkt förslaget på&lt;br&gt;denna punkt. Utredningen har heller inte funnit några bärande skäl att&lt;br&gt;föreslå någon särskild prövning av vandeln eller den personliga lämplig-&lt;br&gt;heten för den som vill bedriva arbetsförmedling. Jag delar denna uppfatt-&lt;br&gt;ning och anser i likhet med utredningen att den prövning och registrering&lt;br&gt;som sker hos länsstyrelse eller hos Patent- och registreringsverket vid&lt;br&gt;etablering av företag är tillräcklig. Det betyder att jag inte delar TCO.s&lt;br&gt;uppfattning om behovet av en fortsatt särreglering och tillståndsprövning&lt;br&gt;för scenartister för att möjliggöra etablering av s.k. artistagenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det därefter gäller frågan om det finns några hinder för en fullstän-&lt;br&gt;dig avreglering med hänsyn till internationella åtaganden har utredningen&lt;br&gt;pekat på ILO-konventionen (nr 9) angående arbetsförmedling för sjömän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande arbetsförmedlingslagen innebär ett förbud att mot ersätt-&lt;br&gt;ning bedriva arbetsförmedling för sjömän. Detta framgår av lagens 3 och&lt;br&gt;4 §§. Förbudet att bedriva arbetsförmedling för sjömän regleras emellertid&lt;br&gt;inte i den av Sverige uppsagda ILO-konventionen nr 96 angående avgifts-&lt;br&gt;krävande arbetsförmedlingsbyråer. Istället regleras detta förbud i en annan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ILO-konvention, nämligen konventionen nr (9/1920) angående arbetsför-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medling av sjömän. Denna konvention ratificerades av Sverige år 1921. Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;Totalt har 32 länder ratificerat konventionen, bl.a. ett stort antal västeuro-&lt;br&gt;peiska länder. Konventionen kan sägas upp utan några särskilda bindnings-&lt;br&gt;tider. En uppsägning träder i kraft ett år efter det att den registrerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom förbudet att bedriva avgiftskrävande arbetsförmedling för sjö-&lt;br&gt;män innehåller konventionen bestämmelser om hur den offentliga sjömans-&lt;br&gt;förmedlingen skall vara organiserad. Bl.a. skall varje medlemsland tillse&lt;br&gt;att ett effektivt system av avgiftsfria arbetsförmedlingsanstalter inrättas och&lt;br&gt;upprätthålls. Rådgivande kommittéer skall upprättas med lika antal repre-&lt;br&gt;sentanter för redare och sjömän. Enligt konventionen skall vid arbetsför-&lt;br&gt;medlingen sjömännen fritt få välja fartyg och redarna fritt få välja besätt-&lt;br&gt;ning. I konventionen regleras också vad sjömännens anställningsavtal skall&lt;br&gt;innehålla. Sammanfattningsvis kan sägas att konventionen huvudsakligen&lt;br&gt;syftar till att reglera den offentliga sjömansförmedlingen. Mot denna bak-&lt;br&gt;grund och med hänsyn till att det enligt utredningen inte framkommit att&lt;br&gt;det skulle föreligga något egentligt behov av privat sjömansförmedling har&lt;br&gt;utredningen bedömt att det vore förenat med betydande nackdelar att säga&lt;br&gt;upp den aktuella konventionen enbart för att kunna möjliggöra privat&lt;br&gt;arbetsförmedling för sjömän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Konkurrensverket och SAF finns det inga sakskäl till varför det&lt;br&gt;inte skulle finnas ett behov av konkurrens även på detta område. Verket&lt;br&gt;och SAF förordar därför att Sveriges anslutning till ILO-konventionen nr 9&lt;br&gt;sägs upp. Jag är emellertid inte beredd att nu föreslå att ILO-konventionen&lt;br&gt;nr 9 sägs upp. Frågan om en eventuell uppsägning bör dock analyseras&lt;br&gt;närmare, inte minst mot bakgrund av själva syftet med en avreglering av&lt;br&gt;arbetsförmedlingsmonopolet. Jag avser därför att om så visar sig erforder-&lt;br&gt;ligt senare återkomma i denna fråga. Den föreslagna lagen bör därför tills&lt;br&gt;vidare bibehålla ett uttryckligt förbud att mot ersättning bedriva arbetsför-&lt;br&gt;medling för sjömän. Förbudet föreslås bli straffsanktionerat. I övrigt torde&lt;br&gt;det på sätt utredningen konstaterat inte finnas några internationella åtagan-&lt;br&gt;den eller hinder av annat slag mot en fullständig avreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som bör tas upp i detta sammanhang och som rör lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde gäller undantaget i 1 § första stycket arbetsförmed-&lt;br&gt;lingslagen (SFS 1991:746 ändrat genom SFS 1991:1568) för arbetsförmed-&lt;br&gt;ling som sker på det sätt som avses i tryckfrihetsförordningen eller&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen. Jag delar utredningens uppfattning att även den&lt;br&gt;nu föreslagna lagen bör innehålla ett motsvarande undantag. Liksom ut-&lt;br&gt;redningen vill jag emellertid understryka att exempelvis annonsering i&lt;br&gt;tryckt skrift eller sändningar i radioprogram kan vara ett led i en mer&lt;br&gt;omfattande arbetsförmedlingsverksamhet. Andra slag av åtgärder som&lt;br&gt;vidtas i en sådan förmedlingsverksamhet, t.ex. direkta kontakter med&lt;br&gt;enskilda arbetssökande och arbetsgivare samt förmedling av kontakt dem&lt;br&gt;emellan kan därför komma att omfattas av lagens bestämmelser (jfr&lt;br&gt;bet. 1990/9l:AU20 s.22-23 samt Högsta domstolens dom nr DB 141 den 5&lt;br&gt;mars 1992 i mål B 479/91).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett par remissinstanser kan den i betänkandet föreslagna 1 § första&lt;br&gt;stycket vara svår att förstå. Jag delar uppfattningen att bestämmelsen kan&lt;br&gt;få en bättre utformning och föreslår därför att bestämmelsen ändras så att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;21&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syftet med bestämmelsen framgår tydligare. Jag ansluter mig här till vad Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;Lagrådet har föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det slutligen gäller den av HCK berörda sekretessfrågan kommer de&lt;br&gt;privata arbetsförmedlingarnas möjligheter till framgång att vila på om man&lt;br&gt;lyckas att etablera ett förtroendefullt samarbete i förhållande till dem som&lt;br&gt;anlitar förmedlingarna. Givetvis är det viktigt att man i detta sammanhang&lt;br&gt;gör klart vilka uppgifter som bör hanteras med särskild försiktighet. När&lt;br&gt;det gäller personregister som förs med hjälp av automatisk databehandling&lt;br&gt;och personuppgifter i sådant register finns bestämmelser i datalagen&lt;br&gt;(1973:289).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Myndighetstillsynen avskaffas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: AMS myndighetstillsyn avskaffas, såväl när det gäller&lt;br&gt;privat arbetsförmedling som uthyrning av arbetskraft, liksom AMS&lt;br&gt;nuvarande möjligheter att ingripa med vitesföreläggande och vitesför-&lt;br&gt;bud. Den tillsyn som kan behövas för att förhindra oseriös verksam-&lt;br&gt;het bör marknaden själv kunna klara av genom egen tillsyn i form av&lt;br&gt;branschorganisationer, etiknämnder m.m. Någon särskild anmälnings-&lt;br&gt;plikt eller något registreringsförfarande föreslås heller inte. De pri-&lt;br&gt;vata förmedlingarna skall få verka utan styrning i form av arbets-&lt;br&gt;marknadspolitiska riktlinjer och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser instämmer i utredningens&lt;br&gt;förslag att AMS tillsynsverksamhet bör upphöra. LO och TCO har före-&lt;br&gt;språkat fortsatt tillsyn och kontroll. Samhall AB och HCK har framhållit&lt;br&gt;vikten av att privata arbetsförmedlingar inte får diskriminera arbetssökande&lt;br&gt;med funktionshinder. Samhall AB har även förordat att särskilda löne-&lt;br&gt;bidragsmedel avsätts för att underlätta Samhall-anställdas övergångar till&lt;br&gt;anställningar hos andra arbetsgivare. Svenska Personaluthyrnings- och&lt;br&gt;Rekryteringsförbundet (SPUR) har ställt sig positivt till tanken på en skyl-&lt;br&gt;dighet för rekryteringsföretagen att lämna information till AMS som kunde&lt;br&gt;komma branschen till godo som en slags marknadsinformation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 12 § arbetsförmedlingslagen utövar AMS&lt;br&gt;tillsyn över efterlevnaden av lagen och enligt 13 § har AMS rätt att på&lt;br&gt;begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Som&lt;br&gt;en nyhet i 1991 års lagstiftningsärende infördes en möjlighet för AMS att&lt;br&gt;gentemot den som bryter mot lagens bestämmelser meddela de föreläggan-&lt;br&gt;den och förbud som behövs för lagens efterlevnad. Sådana beslut kan&lt;br&gt;förenas med vite. Möjligheten för AMS att ingripa med förelägganden och&lt;br&gt;förbud har dock inte utnyttjats under den tid lagen har varit i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då om det på en avreglerad arbetsmarknad behövs någon form&lt;br&gt;av myndighetstillsyn för att kontrollera att de privata förmedlingarna be-&lt;br&gt;driver en verksamhet som uppfyller vissa kvalitetskrav? En annan fråga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller om de privata arbetsförmedlingarna borde styras med arbetsmark- Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;nadspolitiska riktlinjer av liknande slag som gäller för den offentliga för-&lt;br&gt;medlingen?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening behövs det varken någon myndighetstillsyn med&lt;br&gt;vitessanktioner eller några särskilda riktlinjer för förmedlingarnas verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De privata arbetsförmedlingarna kommer att arbeta på en fri marknad&lt;br&gt;och det är arbetsgivaren som kommer att betala för förmedlingstjänsten.&lt;br&gt;Det bör därför, som Konkurrensverket också påpekat, vara aktörerna på&lt;br&gt;marknaden, dvs arbetsgivarna samt de arbetssökande, som i första hand&lt;br&gt;skall avgöra om förmedlingen håller tillräcklig kvalitet i sin verksamhet.&lt;br&gt;Endast de som förmår skapa goda relationer med sina uppdragsgivare och&lt;br&gt;får uppdragsinkomster har förutsättningar att etablera sig och bli kvar på&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av den nuvarande arbetsförmedlingslagstiftningen visar&lt;br&gt;med önskvärd tydlighet på svårigheten att med en tillsyns- och kontrollag-&lt;br&gt;stiftning upprätthålla ett system som många anser försvårar och förhindrar&lt;br&gt;ett effektivt utnyttjande av de samlade arbetsförmedlingsresursema. Även&lt;br&gt;de av utredningen redovisade erfarenheterna från Storbritannien går i&lt;br&gt;samma riktning. Det kan konstateras att AMS traditionella tillsynsverksam-&lt;br&gt;het helt enkelt inte fungerat och heller inte kan fungera på det sätt som det&lt;br&gt;en gång i tiden var tänkt. En av orsakerna till detta är naturligtvis att AMS&lt;br&gt;roll som servicemyndighet gentemot arbetsmarknadens aktörer inte är&lt;br&gt;förenlig med rollen som tillsynsmyndighet gentemot samma aktörer och&lt;br&gt;som dessutom i vissa avseenden kan uppfattas som konkurrenter på rekry-&lt;br&gt;teringsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser jag, liksom utredningen och övervägande&lt;br&gt;flertalet av remissinstanserna, det inte motiverat att föreskriva någon sär-&lt;br&gt;skild myndighetstillsyn av de privata förmedlingarnas verksamhet. Samma&lt;br&gt;resonemang kan för övrigt föras när det gäller uthymingsföretagens verk-&lt;br&gt;samhet. Jag kommer senare att närmare redovisa mina förslag när det&lt;br&gt;gäller förenklingar och avregleringar för uthyrningsverksamhetens del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i detta sammanhang pekat på att erfarenheterna från&lt;br&gt;såväl Sverige som Storbritannien och Danmark visar att de frivilliga&lt;br&gt;branschorganisationer som växer fram vill ta ett ansvar för att medlems-&lt;br&gt;företagen uppträder korrekt och etiskt. De kontakter utredningen haft med&lt;br&gt;olika förmedlingsföretag visar att det finns ett intresse av starka bransch-&lt;br&gt;förbund som verkar för goda normer. Det ger medlemsföretagen en &amp;quot;kvali-&lt;br&gt;tetsstämpel&amp;quot;. Jag delar således utredningens uppfattning att man vid en&lt;br&gt;avreglering bör ge branschen möjligheten att genom egen tillsyn av med-&lt;br&gt;lemsföretagen se till att olika avarter förhindras. Utvecklingen inom detta&lt;br&gt;område bör dock följas noga och vara en viktig aspekt i den uppföljning&lt;br&gt;och utvärdering av avregleringen som jag senare kommer att föreslå.&lt;br&gt;Skulle det visa sig att branschen inte förmår att ta till vara detta förtroende&lt;br&gt;kan det finnas skäl att överväga lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har även varit inne på frågan om privata förmedlingar som&lt;br&gt;startar verksamhet skulle vara skyldiga att anmäla sig eller registrera sig&lt;br&gt;hos AMS på samma sätt som avgiftsfria förmedlingar är skyldiga att göra&lt;br&gt;idag. Någon prövning eller tillsyn skulle inte ske, men AMS skulle få&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kännedom om de företag som arbetar på marknaden och den vägen kunna Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;få information från företagen om förhållanden av intresse för att följa&lt;br&gt;utvecklingen på arbetsmarknaden. Även företagen skulle, på sätt SPUR&lt;br&gt;framhållit kunna ha nytta av en sådan information. Jag delar emellertid här&lt;br&gt;utredningens uppfattning att behovet av information om arbetsmarknads-&lt;br&gt;utvecklingen ändå är väl tillgodosett genom bl.a. den allmänna platsan-&lt;br&gt;mälan och de särskilda undersökningar om rekryteringsmönster (AKU)&lt;br&gt;som årligen görs. Jag är därför inte beredd att föreslå någon anmälnings-&lt;br&gt;plikt eller något registreringsförfarande för de privata arbetsförmedlingar-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har också övervägt frågan om de privata förmedlingarnas&lt;br&gt;verksamhet borde styras med arbetsmarknadspolitiska riktlinjer av liknande&lt;br&gt;slag som gäller för de offentliga förmedlingarna. Dit hör t.ex. att verka för&lt;br&gt;jämställdhet på arbetsmarknaden, att motverka långtidsarbetslöshet, att&lt;br&gt;anstränga sig för att flyktingar och andra invandrare skall få arbete, att&lt;br&gt;arbetshandikappade skall få ökad del i arbetsmarknadspolitiska åtgärder&lt;br&gt;m.m. HCK har i detta sammanhang uttalat att utan riktlinjer blir det svåra-&lt;br&gt;re för funktionshindrade att få del av den service som privata arbetsför-&lt;br&gt;medlingar kan komma att ge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens mening bör de privata förmedlingarna få verka på&lt;br&gt;arbetsmarknaden utan några särskilda riktlinjer av angivet slag. Jag in-&lt;br&gt;stämmer i denna bedömning. I enlighet med vad jag tidigare redovisat&lt;br&gt;skall även i fortsättningen ansvaret för individinriktade arbetsmarknads-&lt;br&gt;politiska åtgärder vila på den offentliga arbetsförmedlingen. Det är då inte&lt;br&gt;lämpligt att splittra upp arbetsmarknadspolitiken genom att lägga något&lt;br&gt;delansvar för denna på privata förmedlingar, exempelvis på det sätt som&lt;br&gt;Samhall föreslagit, nämligen att lönebidragsmedel avsätts för Samhall-&lt;br&gt;anställdas övergångar. En sådan åtgärd skulle dessutom strida mot syftet&lt;br&gt;med en avreglering eftersom detta skulle förutsätta någon form av regle-&lt;br&gt;ring och kontroll. Ett syfte med avregleringen är att privata förmedlingar&lt;br&gt;skall kunna upptäcka områden där förutsättningar finns för att finansiera en&lt;br&gt;kompletterande förmedlingsservice med uppdragsinkomster från den som&lt;br&gt;söker arbetskraft. Uppställs krav på att privata förmedlingar skall ta sär-&lt;br&gt;skild hänsyn till eller uppnå vissa resultat för olika grupper av sökande&lt;br&gt;skulle detta förutsätta styrmedel i form av statsbidrag eller åtgärdsmedel&lt;br&gt;eller en lagreglering. Detta är något som man enligt min mening bör und-&lt;br&gt;vika. Den roll som de privata arbetsförmedlingarna skall ha i syfte att&lt;br&gt;effektivisera arbetsmarknaden skulle bli oklar om de arbetade med två&lt;br&gt;olika uppdragsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu sagda hindrar naturligtvis inte att, på sätt utredningen framhållit,&lt;br&gt;olika former av samverkan bör kunna växa fram mellan offentliga och&lt;br&gt;privata arbetsförmedlingar. En samverkan sform kunde t. ex. vara att pri-&lt;br&gt;vata förmedlingar får i uppdrag av den offentliga att arbeta med någon&lt;br&gt;eller några svårplacerade sökandegrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i detta sammanhang särskilt uppmärksammat möjlig-&lt;br&gt;heterna för människor med funktionshinder att utnyttja de privata förmed-&lt;br&gt;lingarnas service. 1989 års Handikapputredning har i sitt slutbetänkande&lt;br&gt;&amp;quot;Ett samhälle för alla&amp;quot; (SOU 1992:52) betonat att de funktionshindrades &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behov av särskilda stöd- och vägledningsinsatser måste beaktas vid ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eventuellt upphävande av arbetsförmedlingsmonopolet. Handikapputred- Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;ningen förutsätter att eventuellt tillkommande arbetsförmedlingar vid sidan&lt;br&gt;av den offentliga också måste ha en lagfäst skyldighet att biträda arbets-&lt;br&gt;sökande med funktionshinder. En sådan lagfäst skyldighet har även Sam-&lt;br&gt;hall AB föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På de skäl som jag nu har redovisats delar jag emellertid utredningens&lt;br&gt;bedömning att någon lagfäst skyldighet att biträda arbetssökande med&lt;br&gt;funktionshinder inte bör införas. Liksom utredningen utgår jag dock från&lt;br&gt;att även utan en lagreglering de privata arbetsförmedlingarnas tjänster och&lt;br&gt;service skall vara tillgängliga för arbetssökande med olika funktionshinder.&lt;br&gt;I detta sammanhang vill jag också peka på det förslag till lag om arbets-&lt;br&gt;livets tillgänglighet för personer med funktionshinder som Handikapputred-&lt;br&gt;ningen föreslagit i det nämnda betänkandet. Betänkandet är för närvarande&lt;br&gt;ute på remiss och kommer därefter att beredas inom regeringskansliet. Jag&lt;br&gt;avser att även på detta område följa utvecklingen noga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Förbud att ta betalt av arbetssökande och arbetstagare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ett straffsanktionerat förbud för privata arbetsförmed-&lt;br&gt;lings- och uthymingsföretag att begära, avtala om eller ta emot ersätt-&lt;br&gt;ning av arbetssökande eller arbetstagare för att erbjuda eller anvisa&lt;br&gt;arbete införs i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Övervägande flertalet remissinstanser har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget eller lämnat det utan erinran. Riksåklagaren (RÅ) har inget att&lt;br&gt;erinra mot ett förbud men förordar inte någon straffsanktion. Företagarnas&lt;br&gt;Riksorganisation och SAF anser att något förbud inte bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: 13-5 §§ i 1991 års arbetsförmedlingslag regle-&lt;br&gt;ras när arbetsförmedling får bedrivas mot ersättning. I de tillstånd som&lt;br&gt;AMS meddelar med stöd av lagen anger AMS regelmässigt som villkor&lt;br&gt;bl.a. att ersättning inte på något sätt får tas ut av de arbetssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i sina kontakter på den svenska, den brittiska och den&lt;br&gt;danska förmedlingsmarknaden inte funnit någon som anser att privata&lt;br&gt;arbetsförmedlingar skall kunna få ta betalt av arbetssökande för själva&lt;br&gt;förmedlingsuppdraget. Tvärtom är exempelvis företrädare för brittiska&lt;br&gt;privata förmedlare mycket angelägna om att ett förbud finns klart uttryckt&lt;br&gt;i lagen. Det förhindrar oseriösa förmedlare och medverkar till att privata&lt;br&gt;förmedlare och uthyrare uppfattas som seriösa bland allmänhet, arbetsgiva-&lt;br&gt;re och sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De hittillsvarande danska erfarenheterna talar möjligen för att det inte&lt;br&gt;uppstår så stora problem ens om man avstår från ett uttryckligt förbud.&lt;br&gt;Etiska regler har framarbetats inom vikariebyråbranschen som anger att&lt;br&gt;medlemmarna inte får ta betalt av sökande. Det förekommer att vissa&lt;br&gt;andra förmedlingar kräver betalning av sökande, exempelvis för att komma&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i ett sökanderegister. Sådana förmedlingar har snabbt fått negativ publici-&lt;br&gt;tet. Erfarenheterna är dock grundade under en relativt kort tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har således kommit fram till att det är en utbredd uppfatt-&lt;br&gt;ning att arbetsförmedlingar inte skall ta betalt av arbetssökande. Utred-&lt;br&gt;ningen har för sin del funnit att ett uttryckligt lagförbud är motiverat för&lt;br&gt;att förhindra att någon otillbörligt utnyttjar en individs arbetslöshet. Enligt&lt;br&gt;utredningen bör förbudet, mot bakgrund av att arbetsförmedling och ut-&lt;br&gt;hyrning tenderar att växa samman, också omfatta ett förbud att ta betalt av&lt;br&gt;arbetskraft som hyrs ut. Den som bryter mot förbudet skall kunna dömas&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft någon erinran mot ett&lt;br&gt;lagfäst förbud att ta betalt av arbetssökande eller arbetstagare. Ett par&lt;br&gt;remissinstanser har emellertid anmält en avvikande eller åtminstone delvis&lt;br&gt;avvikande mening. RÅ har inget att erinra mot ett förbud som sådant men&lt;br&gt;förordar inte någon straffsanktion av förbudet. Med en sådan ordning&lt;br&gt;skulle avtal om betalning i strid mot förbudet bli ogiltiga och den arbets-&lt;br&gt;tagare som har lämnat betalning till en arbetsförmedling skulle i sista hand&lt;br&gt;kunna kräva återbetalning i allmän domstol. Företagarnas Riksorganisation&lt;br&gt;delar i princip slutsatsen att de privata förmedlingarna skall ta betalt av de&lt;br&gt;arbetsgivare som anlitar dem och inte av de arbetsssökande. Enligt organi-&lt;br&gt;sationen bör det dock inte i lagen införas ett förbud om detta utan det är&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tillräckligt att frivilliga överenskommelser i frågan träffas. Ett skäl till&lt;br&gt;detta är att arbetstagaren inte får beskäras möjligheten att själv kunna&lt;br&gt;upphandla en kvalificerad tjänst. Enligt SAF talar erfarenheterna från&lt;br&gt;Danmark för att det inte uppstår några nämnvärda problem om man avstår&lt;br&gt;från ett uttryckligt förbud mot att ta betalt av arbetssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis råder det i stort sett samstämmighet om att det är&lt;br&gt;arbetsgivarna och inte de arbetssökande som skall betala för förmedlings-&lt;br&gt;företagens service. Ett skäl till denna ordning är bl.a. de allvarliga sociala&lt;br&gt;konsekvenser av privat arbetsförmedlingsverksamhet som förelåg vid ILO-&lt;br&gt;konventionens tillkomst en gång i tiden och som var en bidragande orsak&lt;br&gt;till det förbud mot privat arbetsförmedling som fortfarande gäller för det&lt;br&gt;stora flertalet av EG:s medlemsländer. I regel fick de arbetslösa själva&lt;br&gt;betala de privata förmedlingarnas inskrivnings- och förmedlingsavgifter&lt;br&gt;utan att för den sakens skull vara garanterade att få ett arbete. Förmed-&lt;br&gt;lingsavgifterna kunde uppgå till en eller ett par månadslöner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om förhållandena idag på den svenska arbetsmarknaden är avsevärt&lt;br&gt;annorlunda, ligger det ett värde i att, på sätt utredningen förordat, slå fast&lt;br&gt;denna princip genom ett uttryckligt lagförbud. Det betyder att jag inte kan&lt;br&gt;dela Företagarnas Riksorganisations uppfattning att det skulle räcka med&lt;br&gt;att frivilliga överenskommelser träffas. Sådana överenskommelser skulle&lt;br&gt;med all säkerhet komma att omfatta endast en del av marknaden och risken&lt;br&gt;för uppkomsten av oseriösa förmedlare och en snedvriden konkurrens är&lt;br&gt;uppenbar. Jag kan heller inte instämma i RÅ:s förslag om ett icke straff-&lt;br&gt;sanktionerat förbud. Ur principiell synpunkt bör nämligen inte en föreskrift&lt;br&gt;av detta slag i lag eller annan författning lämnas osanktionerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet skall vara så utformat att det blir lätt att förstå och lätt att se&lt;br&gt;när överträdelser sker. Den som förmedlar arbete eller hyr ut arbetskraft&lt;br&gt;får inte begära, avtala om eller ta emot ersättning av en arbetssökande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;eller arbetstagare för att erbjuda eller anvisa arbete. Förbudet innebär bl.a. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att en arbetssökande inte skall behöva betala för förmedlingsservice,&lt;br&gt;varken direkt i samband med tjänsten, eller indirekt genom att betala för&lt;br&gt;&amp;quot;kringservice&amp;quot; som ett villkor för att komma i åtnjutande av tjänsten.&lt;br&gt;Något undantag från förbudet bör därför inte finnas. Förbudet gäller dock&lt;br&gt;endast sådan arbetsförmedling som omfattas av lagen (jfr avsnitt 3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även arbetsgivare som hyr ut arbetskraft omfattas av förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu sagda innebär att t.ex. registreringsavgifter för att finnas med i&lt;br&gt;ett arbetssökanderegister omfattas av förbudet. Utredningen har erfarit att&lt;br&gt;det redan i dag förekommer i viss utsträckning att förmedlingsbyråer&lt;br&gt;försöker ta ut en registeravgift av arbetssökande. Ofta är det då fråga om&lt;br&gt;arbetssökande inom speciella yrkes- eller utbildningsgrupper. För förmed-&lt;br&gt;lingar som är nystartade uppträder kostnader för register, datautrustning&lt;br&gt;etc. tidigt i verksamheten men uppdragsinkomster från arbetsgivare saknas.&lt;br&gt;Det är därför sannolikt att vissa förmedlingsföretag skulle överväga möj-&lt;br&gt;ligheten att finansiera sin verksamhet i starten genom olika former av s.k.&lt;br&gt;registeravgifter från de sökande. Det är inte otänkbart att en arbetssökande&lt;br&gt;skulle avkrävas återkommande registeravgifter för att behålla sin plats i&lt;br&gt;arbetssökanderegistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot att ta betalt av arbetssökande eller arbetstagare innebär&lt;br&gt;sammanfattningsvis att privata arbetsförmedlingar och uthymingsföretag&lt;br&gt;inte får sätta upp några som helst ekonomiska krav för att de skall komma&lt;br&gt;i åtnjutande av förmedlingsservicen eller bli anvisade arbete. Det kan&lt;br&gt;exempelvis gälla avläggande av depositions- eller deponeringsavgifter eller&lt;br&gt;att de måste utnyttja någon slags service som kan debiteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet syftar bl.a. till att utestänga oseriösa förmedlare och skapa&lt;br&gt;förutsättningar för konkurrens på lika villkor. Förmedlingarna blir beroen-&lt;br&gt;de av uppdragsintäkter från företagen. Flertalet företag har erfarenhet av&lt;br&gt;tidigare rekryteringar och kan bedöma seriositeten i den privata förmed-&lt;br&gt;lingens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot att ta betalt för förmedlingstjänster av arbetssökande gäller&lt;br&gt;naturligvis också intresseorganisationer, fackliga organisationer och lik-&lt;br&gt;nande som avser att bedriva privat arbetsförmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare framhållits bör förbudet vara straffsanktionerat. Den som&lt;br&gt;uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet skall kunna dömas till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Uthyrning av arbetskraft&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Regelverket kring uthyrning av arbetskraft förenklas.&lt;br&gt;AMS nuvarande tillsynsfunktion upphör, liksom möjligheten för AMS&lt;br&gt;att ingripa med vitesföreläggande och vitesförbud. Den nuvarande&lt;br&gt;begränsningen att en arbetstagare får hyras ut eller hyras in för en&lt;br&gt;sammanhängande tid av högst fyra månader avskaffas, liksom in-&lt;br&gt;skränkningarna i förhållande till anställningsskyddslagen när det&lt;br&gt;gäller möjligheten att träffa avtal om tidsbegränsade anställningar.&lt;br&gt;Vidare försvinner alla krav som riktas mot en beställare, bl.a. kravet&lt;br&gt;att en beställare får anlita uthyrd arbetsskraft endast om detta föran-&lt;br&gt;leds av ett tillfälligt behov av extra arbetskraft. Vissa kvarstående&lt;br&gt;regler som bl.a. har till syfte att skydda den uthyrda arbetskraften&lt;br&gt;föreslås bli straffsanktionerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller inte haft&lt;br&gt;något att erinra mot förslagen. SAF menar dock att samtliga regler för&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft kan tas bort. LO och TCO har ställt sig avvisande&lt;br&gt;till en avreglering av regelverket och pekat på risken för en urholkning av&lt;br&gt;anställningsskyddet och en ökad ekonomisk brottslighet. TCO har särskilt&lt;br&gt;pekat på att någon form av kontroll och tillsyn är nödvändig för att komma&lt;br&gt;tillrätta med avarterna. Enligt SACO bör övervägas om inte möjligheten till&lt;br&gt;långtidsuthyming skall begränsas till högst 12 månader och att längre&lt;br&gt;inhyming än ett år borde medföra anställning hos inhyraren. RÅ har före-&lt;br&gt;språkat ett bibehållande av möjligheten till vitesföreläggande istället för att&lt;br&gt;införa straffbestämmelser. Ett par remissinstanser har haft smärre syn-&lt;br&gt;punkter på lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I prop. 1990/91:124 Privat arbetsförmedling och&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft m.m. beskrivs såväl fördelar som nackdelar med&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft. Till fördelarna hör att anlitande av arbetskraft&lt;br&gt;från ett uthymingsföretag uppfattas som ett bekvämt och smidigt sätt att&lt;br&gt;lösa tillfälliga eller snabbt uppkomna behov av extra arbetskraft. Behoven&lt;br&gt;kan bero på sjukdom, semester eller annan ledighet, oväntade arbetstoppar&lt;br&gt;eller omorganisation, vakanser, specialprojekt med begränsad varaktighet&lt;br&gt;m.m. Uthymingsföretaget debiterar kundföretaget (inhyraren) ersättning&lt;br&gt;som täcker den anställdes lön, skatt, sociala avgifter samt de egna admini-&lt;br&gt;strativa kostnaderna inkl, eventuell vinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de problem som nämndes hörde otillfredsställande anställningstrygg-&lt;br&gt;het i uthymingsföretagen, där s.k. uppdragsanställningar var vanliga, dvs.&lt;br&gt;arbetstagarna anställs uppdrag för uppdrag. Det bäddade för oseriösa&lt;br&gt;uthymingsföretag som vältrar över arbetsgivaransvaret på de anställda.&lt;br&gt;Uthymingsföretag visade ibland bristande vilja att fullgöra sina skyldig-&lt;br&gt;heter mot det allmänna och försökte kringgå arbetsrättslig lagstiftning och&lt;br&gt;gällande kollektivavtal samt undandra sig skatter och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna överväganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen har det inte funnits möjlighet att avgöra om legalise-&lt;br&gt;ringen den 1 januari 1992 av uthymingsföretagens verksamhet har påverkat&lt;br&gt;antalet uthymingsuppdrag. Legaliseringen har sammanfallit med en för-&lt;br&gt;svagning av arbetsmarknadsläget vilket givit en allmänt lägre efterfrågan&lt;br&gt;på tjänster. Företag kan i större utsträckning under en lågkonjunktur kom-&lt;br&gt;pensera tillfälliga personalbehov med omdisponeringar av egen personal&lt;br&gt;som kanske inte har full sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uthymingstjänster kommer emellertid att vara ett efterfrågat alternativ&lt;br&gt;även i fortsättningen. Det finns alltid ett behov av att smidigt och utan&lt;br&gt;onödigt besvär få en ersättare på plats vid oförutsedd frånvaro, såsom&lt;br&gt;sjukdom etc. Att kostnader faktureras för inhyrd personal är ofta att före-&lt;br&gt;dra även om utgiften skulle vara högre än lönekostnaden för en anställd&lt;br&gt;vikarie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inhyming som ett alternativ tillgrips också för att klara säsongsvaria-&lt;br&gt;tioner eller andra arbetstoppar. Företag finner det lönsamt att som ett&lt;br&gt;alternativ till sin fasta bemanning överväga om variationer i sysselsätt-&lt;br&gt;ningen i stället skall mötas med inhyming. Kostnader för att ha anställd&lt;br&gt;personal som tidvis inte har full sysselsättning kan vara betydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uthyrning av arbetskraft förekommer över stora delar av arbetsmark-&lt;br&gt;naden. Seriösa uthymingsföretag medverkar till en effektiv arbetsmarknad.&lt;br&gt;Deras verksamhet och möjligheterna att utnyttja deras service bör inte&lt;br&gt;onödigtvis inskränkas. Ett problem som utredningen pekat på är att ut-&lt;br&gt;hyrningsverksamheten som sådan tycks ge större möjligheter än annan&lt;br&gt;näringsverksamhet för oseriösa företag att undandra sig skyldigheter mot&lt;br&gt;anställda och det allmänna. Detta är emellertid något som enligt min upp-&lt;br&gt;fattning får lösas inom ramen för annan lagstiftning än den nu aktuella.&lt;br&gt;Jag delar heller inte de farhågor som bl.a. LO och TCO har fört fram att&lt;br&gt;det nu föreslagna förenklingarna skulle påverka risken för framväxandet av&lt;br&gt;oseriös verksamhet av olika slag. Den stora förändringen när det gäller&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft genomfördes nämligen redan med 1991 års lag-&lt;br&gt;stiftning då verksamheten legaliserades utan något krav på tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i det föregående (avsnitt 3.3) redovisat mina skäl till varfö&lt;sup&gt;r&lt;/sup&gt; jag&lt;br&gt;anser att AMS nuvarande tillsynsfunktion skall upphöra såväl när det gäller&lt;br&gt;de privata arbetsförmedlingarnas verksamhet som när det gäller uthyr-&lt;br&gt;ningsföretagens verksamhet. Något krav på anmälningsplikt eller registre-&lt;br&gt;ringsförfarande föreslås inte heller. Något sådant krav på uthymingsföretag&lt;br&gt;finns för övrigt inte heller enligt gällande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. fyramånadersregeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 § 1 arbetsförmedlingslagen får en arbetstagare, inom ramen för&lt;br&gt;det enskilda uthymingsuppdraget, ställas till en beställares förfogande för&lt;br&gt;en sammanhängande tid av högst fyra månader. Bestämmelsen är dispositiv&lt;br&gt;vilket innebär att avvikande regler kan träffas i form av kollektivavtal.&lt;br&gt;Exempelvis har ett sådant kollektivavtal träffats mellan Handelns och&lt;br&gt;Tjänsteföretagens Arbetsgivarorganisation (HAO) Centrala Gruppen och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelstjänstemannaförbundet (HTF), det s.k. ambulerandeavtalet. I av- Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;talet har den aktuella tidsbegränsningsregeln förhandlats bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningen av längden på det enskilda uthymingsuppdraget riktar sig&lt;br&gt;mot både uthyrare och inhyrare och har kritiserats från olika utgångs-&lt;br&gt;punkter. I takt med en allt hårdare internationell konkurrens och minskad&lt;br&gt;tillväxt blir det allt viktigare för företagen att inte ha mer personal än&lt;br&gt;nödvändigt. Företagen blir sårbara för frånvaro och därmed ökar behovet&lt;br&gt;av inhyrd arbetskraft. Gränsen om fyra månader innebär t.ex. att ett in-&lt;br&gt;hymingsuppdrag inte kan sträcka sig över en normal föräldraledighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen har företrädare för kontorsservicebranschen uppgett&lt;br&gt;att det ofta är svårt att från böljan avgöra hur lång den totala hyrestiden&lt;br&gt;blir i vaije enskilt uppdrag. Beställare vill inte sällan förlänga hyrestiden i&lt;br&gt;perioder. Även om det i efterhand skulle visat sig att det vid längre upp-&lt;br&gt;drag hade varit att föredra att anställa en vikarie eller annan visstidsan-&lt;br&gt;ställd, så bestäms företagets beslut vaije gång av den bedömning som då&lt;br&gt;görs av hyrestidens längd. Detta vägs vid vaije nytt tillfälle mot arbetet&lt;br&gt;och kostnaderna att få en visstidsanställd på plats och i funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anses opraktiskt och ineffektivt att tvingas ersätta en inhyrd person&lt;br&gt;som lärt sig arbetsuppgifterna med en annan. Det ligger därmed varken i&lt;br&gt;inhyrarens eller samhällets intresse att sådana personalbyten tvingas fram&lt;br&gt;av fyramånadersregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är relativt dyrt för en beställare att hyra in arbetskraft. Enligt ut-&lt;br&gt;redningen är därför uthymingstidema normalt kortare än fyra månader.&lt;br&gt;För telefonister, receptionister och annan personal som alltid måste finnas&lt;br&gt;på plats är hyrtidema oftast endast ett par dagar. För redovisningspersonal&lt;br&gt;som hyrs i samband med bokslut etc. är hyrestiden längre. De längsta&lt;br&gt;hyrtidema inom kontorsområdet förekommer normalt för dataspecialister.&lt;br&gt;Tiden kan där överstiga sex månader. Längre uthymingstider kan också&lt;br&gt;förekomma i andra branscher t.ex. byggnads- och verkstadsindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar utredningens uppfattning att den s.k. fyramånadersregeln kan&lt;br&gt;tas bort och att något behov av en ny tidsbegränsningsregel inte föreligger.&lt;br&gt;Det stora flertalet av remissinstanserna tillstyrker också den föreslagna&lt;br&gt;ordningen. SACO har emellertid föreslagit en tidsbegränsning om högst 12&lt;br&gt;månader i enlighet med det tidigare redovisade förslaget till EG-direktiv. I&lt;br&gt;dagsläget är det dock högst osäkert om och i så fall när detta direktivför-&lt;br&gt;slag kan tänkas bli antaget. Frågan om en tidsbegränsningsregel blir&lt;br&gt;aktuellt först den dag Sverige åtager sig att införliva direktivet i den&lt;br&gt;svenska rättsordningen. Liksom utredningen anser jag vidare, närmast som&lt;br&gt;en konsekvens av tidsgränsens borttagande, att det nuvarande kravet på&lt;br&gt;beställaren att en inhyming måste vara föranledd av ett tillfälligt behov av&lt;br&gt;extra arbetskraft kan avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här skall inte bortses från de negativa effekter som skulle kunna uppstå&lt;br&gt;om den framtida utvecklingen för med sig att uthymingsperiodema tende-&lt;br&gt;rar att bli mycket långa, t.ex. över flera år. Det finns då anledning att&lt;br&gt;överväga vilka konsekvenser detta kan få för den uthyrda arbetskraftens&lt;br&gt;möjligheter att kunna arbeta på samma arbetsrättsliga villkor som andra&lt;br&gt;arbetstagare. Detta bör särskilt uppmärksammas i den uppföljning av&lt;br&gt;avregleringen som utredningen föreslår. Som SAV framhållit bör emellertid &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riskerna för långa uthymingstider inte vara speciellt stora. Eftersom kost-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naderna för hyrd arbetskraft är betydligt större än för anställd personal Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;kommer arbetsgivarna att undvika längre hyresperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler för uthyrning av arbetskraft&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 § 2 första meningen arbetsförmedlingslagen föreskrivs att det&lt;br&gt;mellan arbetsgivaren och arbetstagaren skall finnas ett skriftligt anställ-&lt;br&gt;ningsavtal som reglerar anställningsformen samt lön och allmänna anställ-&lt;br&gt;ningsvillkor. Enligt 11 § får avvikelser göras från denna bestämmelse&lt;br&gt;genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG har den 14 oktober 1991 utfärdat ett direktiv om arbetsgivarens&lt;br&gt;skyldighet att skriftligen informera en arbetstagare om de förutsättningar&lt;br&gt;och villkor som gäller för anställningen (91/533/EEG). I detta direktiv&lt;br&gt;finns föreskrifter som delvis motsvarar innehållet i nuvarande 9 § 2 första&lt;br&gt;meningen. Avsikten är att det svenska regelsystemet skall anpassas till EG-&lt;br&gt;direktivet genom en för hela arbetsmarknaden gemensam reglering av&lt;br&gt;frågan. Detta arbete bedrivs för närvarande inom ramen för 1992 års&lt;br&gt;Arbetsrättskommitté (dir. 1991:118). Mot denna bakgrund har utredningen&lt;br&gt;inte behandlat frågan om skriftliga anställningsbevis närmare. Utredningen&lt;br&gt;föreslår att bestämmelsen om skriftlighetskrav, liksom möjligheten att&lt;br&gt;träffa kollektivavtal i frågan, förs över oförändrad till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SAF finns det i detta sammanhang inte något behov av särregle-&lt;br&gt;ring eftersom en för hela arbetsmarknaden gemensam reglering av frågan&lt;br&gt;övervägs av Arbetsrättskommittén. Enligt min mening finns det, i av-&lt;br&gt;vaktan på kommitténs slutliga förslag i frågan, inte skäl att frångå den nu&lt;br&gt;gällande ordningen för uthymingsföretagens del. Kravet på skriftlighet&lt;br&gt;ligger rent allmänt i linje med det aktuella EG-direktivet, liksom även&lt;br&gt;kravet att det av anställningsavtalet skall framgå vilken anställningsform&lt;br&gt;som gäller för den aktuella anställningen. Detta senare är viktigt inte minst&lt;br&gt;mot bakgrund av att jag i det följande kommer att föreslå en utökad möj-&lt;br&gt;lighet för uthymingsföretagen att träffa tidsbegränsade anställningsavtal.&lt;br&gt;Jag föreslår därför att kravet på skriftliga anställningsavtal liksom möjlig-&lt;br&gt;heten att träffa avvikande regler i kollektivavtal förs över oförändrade till&lt;br&gt;den nya lagen (lagförslagets 4 § 1 och 5 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 § 3 arbetsförmedlingslagen får en arbetstagare inte genom vill-&lt;br&gt;kor i avtal eller på annat sätt hindras att ta anställning hos en beställare för&lt;br&gt;vilken arbete utförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 § 4 får en arbetstagare som har sagt upp sig från en anställning&lt;br&gt;och tar anställning hos en annan arbetsgivare inte hyras ut till sin tidigare&lt;br&gt;arbetsgivare tidigare än sex månader efter det att anställningen hos denne&lt;br&gt;upphörde. Regeln syftar bl.a. till att motverka en oönskad rekryterings-&lt;br&gt;verksamhet från uthymingsföretagets sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Båda dessa regler bör enligt utredningen finnas kvar i en ny lag, dock&lt;br&gt;med den skillnaden att bestämmelserna, som idag riktar sig mot både&lt;br&gt;uthyraren och beställaren, endast bör ta sikte på uthyrarens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF har ifrågasatt om det i dessa fall verkligen finns ett behov av särreg-&lt;br&gt;ler och att i vart fall dessa inte är av den digniteten att det motiverar en&lt;br&gt;reglering i lag. SPUR har pekat på att förbudet att inom sex månader hyra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ut till den tidigare arbetsgivaren kan leda till gränsdragningsproblem bl.a. Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;i den situationen då ett företag tar över en hel funktion på entreprenad från&lt;br&gt;en kund. Landstingsförbundet har särskilt pekat på vikten av att förhindra&lt;br&gt;osund rekryteringsverksamhet, som kan bli fallet, vid bristsituationer inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens nyckelgrupper. Den övervägande majoriteten av&lt;br&gt;övriga remissinstanser har utan några närmare kommentarer tillstyrkt&lt;br&gt;utredningens förslag. Även jag är av uppfattningen att bestämmelserna i&lt;br&gt;stort sett oförändrade kan föras över till den nya lagen (lagförslagets 4 § 2&lt;br&gt;och 3). På sätt utredningen föreslagit bör bestämmelserna enbart rikta sig&lt;br&gt;till den som hyr ut arbetskraft och inte till beställaren. I motsats till SAF&lt;br&gt;anser jag således att reglerna är av ett sådant skyddsintresse att en lagreg-&lt;br&gt;lering är önskvärd. Det av SPUR angivna gränsdragningsproblemet när ett&lt;br&gt;företag tar över en hel funktion på entreprenad torde aldrig behöva aktuali-&lt;br&gt;seras med hänsyn till kravet att det aktuella arbetet måste utföras i den&lt;br&gt;tidigare arbetsgivarens dvs. beställarens verksamhet för att lagens bestäm-&lt;br&gt;melser skall bli tillämpliga. Bestämmelsen i 9 § 3, vilket i den föreslagna&lt;br&gt;lagen motsvaras av 4 § 2, bör emellertid få en något annorlunda utform-&lt;br&gt;ning. Eftersom bestämmelsen, som Stockholms tingsrätt påpekat, även&lt;br&gt;syftar till att förhindra att arbetsgivaren försvårar för arbetstagaren att ta&lt;br&gt;anställning hos beställaren efter uppdragets slut bör detta uttryckligen&lt;br&gt;framgå av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idag finns en möjlighet för AMS att ingripa med vitesföreläggande mot&lt;br&gt;den som bryter mot de nu redovisade bestämmelserna. Mot bakgrund av&lt;br&gt;utredningens förslag att AMS tillsynsfunktion skall upphöra föreslår ut-&lt;br&gt;redningen att den arbetsgivare som inte iakttar skriftlighetskravet, utan att&lt;br&gt;kollektivavtal träffats, liksom den arbetsgivare som i övrigt bryter mot&lt;br&gt;lagförslagets 4 §, skall kunna dömas till böter. Någon möjlighet att före-&lt;br&gt;lägga vite föreslås inte. Förslaget om straff istället för vite har inte närma-&lt;br&gt;re kommenterats av remissinstanserna. RA har emellertid ifrågasatt om det&lt;br&gt;inte skulle bli både effektivare och samtidigt innebära en bättre hushållning&lt;br&gt;med rättsväsendets resurser att behålla möjligheten till vitesföreläggande i&lt;br&gt;stället för att införa straffbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening förutsätter möjligheten för AMS eller någon annan&lt;br&gt;myndighet att använda sig av vitespåföljd att denna myndighet också har&lt;br&gt;ett tillsynsansvar. Eftersom ett sådant ansvar inte föreslås och reglerna inte&lt;br&gt;bör lämnas osanktionerade delar jag utredningens förslag om införande av&lt;br&gt;en straffbestämmelse. I lagförslagets 7 § föreslås därför att arbetsgivare&lt;br&gt;som uppsåtligen eller av oaktsamhet handlar i strid med 4 §, utan att detta&lt;br&gt;är tillåtet enligt avtal som avses i 5 §, döms till böter. Bestämmelsen har i&lt;br&gt;förhållande till lagrådsremissens lagförslag genomgått en språklig justering&lt;br&gt;efter förslag av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökade möjligheter till tidsbegränsade anställningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För uthymingsföretag kan det vara av intresse att ha möjlighet att anställa &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetskraft endast för den tid ett enskilt uthymingsuppdrag erhållits. Där-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;igenom undviker företaget kostnader för den personal som inte har upp- Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;drag. I stället kan det vara det allmänna som genom t.ex. arbetslöshetsför-&lt;br&gt;säkringen eller på annat sätt får bära kostnaden för att arbetskraften inte&lt;br&gt;är fullt sysselsatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund har det i 9 § 2 sista meningen arbetsförmedlings-&lt;br&gt;lagen föreskrivits att avtal om tidsbegränsad anställning inte får träffas i de&lt;br&gt;fall som avses i 5 § 1 och 3 samt 6 § lagen (1982:80) om anställnings-&lt;br&gt;skydd (LAS). Föreskriften som riktar sig till arbetsgivare som avser att&lt;br&gt;hyra ut arbetskraft innebär alltså vissa inskränkningar i förhållande till&lt;br&gt;LAS möjligheter att träffa tidsbegränsade anställningsavtal. De fall som&lt;br&gt;avses och där det alltså inte är möjligt att träffa tidsbegränsade avtal gäller&lt;br&gt;tidsbegränsningar med hänsyn till arbetets särskilda beskaffenhet (5 § 1),&lt;br&gt;tillfällig arbetsanhopning (5 § 3) samt provanställningar (6 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 11 § arbetsförmedlingslagen följer vidare att avvikelser från bl.a. 9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 får göras genom kollektivavtal som slutits eller godkänts av en central&lt;br&gt;arbetstagarorganisation. Av 14 § framgår slutligen att AMS får meddela&lt;br&gt;föreläggande eller förbud (ev. förenat med vite) bl.a. gentemot den som i&lt;br&gt;strid mot 9 § hyr ut arbetskraft utan att avtal om avvikelse har träffats&lt;br&gt;enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt föredragande departementschef (prop. 1990/91:124 s. 39) var&lt;br&gt;syftet med de angivna undantagen att hindra att de mer långtgående regler-&lt;br&gt;na om anställningsskydd vid tillsvidareanställning skulle kunna kringgås&lt;br&gt;genom utnyttjande av andra anställningsformer. I sammanhanget uttalade&lt;br&gt;också departementschefen en förhoppning att frågan om vilka villkor som&lt;br&gt;bör gälla inom olika branscher när det gäller uthyrd arbetskraft snarast&lt;br&gt;skulle bli föremål för branschöverenskommelser mellan parterna på arbets-&lt;br&gt;marknaden. Ett exempel på en sådan branschöverenskommelse är det&lt;br&gt;tidigare nämnda s.k. ambulerandeavtalet mellan HAO och HTF för vissa&lt;br&gt;tjänstemän vid kontorsserviceföretag och skrivbyråer. I avtalet har bl.a.&lt;br&gt;förhandlats bort de ovan nämnda förbuden för vissa tidsbegränsade an-&lt;br&gt;ställningar. Anställningen skall dock gälla tills vidare om inte arbetsgiva-&lt;br&gt;ren och tjänstemannen överenskommit om annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens uppfattning är det principiellt olyckligt att för vissa&lt;br&gt;grupper av arbetstagare upprätthålla en särreglering i förhållande till reg-&lt;br&gt;lerna i övrigt på arbetsmarknaden. En särreglering innebär ofta gränsdrag-&lt;br&gt;ningsproblem och svårigheter att överblicka och tillämpa regelsystemet på&lt;br&gt;ett enkelt sätt. Detta gör sig gällande inte minst på ett område som uthyr-&lt;br&gt;ning av arbetskraft, där exempelvis gränsdragningen mot entreprenadverk-&lt;br&gt;samhet alltid har vållat problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen bör en särreglering på detta område upprätthållas&lt;br&gt;endast om starka skäl talar för det och det är nödvändigt för att ifråga-&lt;br&gt;varande arbetstagarkategori inte skall hamna utanför det anställningsskydd&lt;br&gt;som LAS avser att tillförsäkra alla arbetstagare. Vidare är det svårt att&lt;br&gt;motivera varför eventuella inskränkningar i rätten att träffa avtal om tids-&lt;br&gt;begränsningar bara skall gälla för uthymingsarbetsgivare. Även inom&lt;br&gt;andra områden förekommer att arbetsgivare mer eller mindre i syfte att&lt;br&gt;kringgå lagens regler använder sig av tvivelaktiga anställningsformer.&lt;br&gt;Detta har i så fall fått lösas inom ramen för LAS regelsystem. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omtryckt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar utredningens uppfattning att LAS regelssystem bör gälla fullt ut Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;även för anställda i uthymingsföretag. Övervägande majoriteten av remiss-&lt;br&gt;instanserna har också ställt sig bakom förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAS innebär att anställning normalt skall gälla tills vidare och att tids-&lt;br&gt;begränsade anställningar bara får träffas i vissa angivna situationer. Med&lt;br&gt;förslaget följer att även uthymingsföretagen skulle få rätt att träffa tids-&lt;br&gt;begränsade anställningar under i denna lag angivna kriterier och att lovlig-&lt;br&gt;heten inte blir beroende av var arbetsinsatsen utförs. Det kan tilläggas att&lt;br&gt;Arbetsdomstolen när det gäller lovligheten av tidsbegränsade anställningar&lt;br&gt;p.g.a. arbetets särskilda beskaffenhet eller när det gäller fall av upprepade&lt;br&gt;anställningar för viss tid, har anlagt ett restriktivt synsätt, speciellt när det&lt;br&gt;varit fråga om försök att kringgå lagens regler om tillsvidareanställning.&lt;br&gt;Domstolen nöjer sig i regel inte med en noggrann prövning av om arbetet&lt;br&gt;är av särskild beskaffenhet, utan prövar även om arbetsgivarens verksam-&lt;br&gt;het i det enskilda fallet motiverat tidsbegränsad anställning eller om verk-&lt;br&gt;samheten möjligen varit organiserad så att arbetstagaren bort tillsvidare-&lt;br&gt;anställas trots att anställningen i första hand avsett vissa tidsbegränsade&lt;br&gt;arbetsuppgifter (jfr ex.vis AD 1977 nr 17, 1984 nr 77; beträffande s.k.&lt;br&gt;äkta vikariat se dock 1984 nr 66).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund torde det stå klart att vissa former av upprepade&lt;br&gt;tidsbegränsade anställningar som i dag förekommer i samband med ut-&lt;br&gt;hymingsuppdrag och som innebär att arbetstagare anställs uppdrag för&lt;br&gt;uppdrag (utan att något anställningsförhållande föreligger mellan upp-&lt;br&gt;dragen) vid en rättslig prövning skulle komma att betraktas som otillåtna&lt;br&gt;visstidsanställningar. När det gäller lovligheten av andra tidsbegränsade&lt;br&gt;anställningar som är en följd av ett uthymingsuppdrag är detta en fråga&lt;br&gt;som från fall till fall får lösas i rättstillämpningen och inom ramen för det&lt;br&gt;grundläggande syfte som bär upp bestämmelserna om tidsbegränsade an-&lt;br&gt;ställningar enligt LAS.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.6 Medbestämmandelagen (MBL)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Inga ändringar i sak görs i 38 § MBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer med min bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser har kommenterat&lt;br&gt;förslaget i denna del. SAF, Företagarnas Riksorganisation och SPUR delar&lt;br&gt;inte utredningens uppfattning att det kan vara av värde att behålla den&lt;br&gt;förstärkta förhandlings- och informationsskyldigheten enligt 38 § MBL i&lt;br&gt;samband med inhyming av arbetskraft. SACO stöder utredningens uppfatt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: I samband med arbetsförmedlingslagens till-&lt;br&gt;komst vidtogs även vissa ändringar i 38 § MBL. Ändringarna hade rent&lt;br&gt;allmänt till syfte att stärka löntagarorganisationernas inflytande enligt 38 §.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. infördes en uttrycklig lagbestämmelse som innebar att undantagen i Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;arbetsgivarens förhandlingsskyldighet i 38 § andra stycket avseende kort-&lt;br&gt;varigt och tillfälligt arbete resp, arbete som kräver särskild sakkunskap&lt;br&gt;slopades i det fall att den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden avsåg an-&lt;br&gt;litande av uthyrd arbetskraft. I dessa fåll blir arbetsgivaren alltid förhand-&lt;br&gt;lingsskyldig innan han fattar beslut. Denna regel kan frångås endast genom&lt;br&gt;att parterna träffar kollektivavtal om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma lagstiftningsärende infördes också en förstärkt informations-&lt;br&gt;skyldighet för arbetsgivaren i samband med förhandlingar enligt 38 §. Dels&lt;br&gt;preciserades arbetsgivarens skyldighet att självmant lämna den information&lt;br&gt;som arbetstagarorganisationen behöver för att kunna ta ställning i förhand-&lt;br&gt;lingsfrågan, dels infördes en rätt för arbetstagarorganisationen att på be-&lt;br&gt;gäran få del av sådant som den anser angeläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i sina överväganden inte funnit skäl att föreslå några&lt;br&gt;ändringar i sak i 38 § MBL. Jag har ingen annan uppfattning i denna&lt;br&gt;fråga. Förhandlings- och vetorättsreglema i 38-40 §§ MBL är för när-&lt;br&gt;varande föremål för en allmän översyn inom ramen för 1992 års&lt;br&gt;Arbetsrättskommitté. Enligt direktiven (dir. 1991:118) skall kommittén&lt;br&gt;utreda förutsättningarna för ett avskaffande av den fackliga vetorätten.&lt;br&gt;Frågan skall behandlas med förtur. Det finns därför ingen anledning att i&lt;br&gt;detta sammanhang föregripa kommitténs arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.7 Kostnader&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Förslagets direkta effekter på statsfinanserna torde&lt;br&gt;bli obetydliga. En avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet innebär&lt;br&gt;till en böijan att polis- och åklagarmyndigheter samt allmänna dom-&lt;br&gt;stolar avlastas ett antal ärendegrupper rörande brott mot arbetsför-&lt;br&gt;medlingslagen. Den omständigheten att AMS tillstånds- och tillsyns-&lt;br&gt;funktion upphör, liksom AMS möjligheter att ingripa med föreläggan-&lt;br&gt;de och förbud innebär kostnadsbesparande effekter hos AMS, all-&lt;br&gt;männa förvaltningsdomstolar och regeringen. Genom avreglering°n&lt;br&gt;skapas en effektivare arbetsmarknad vilket är positivt för samhälls-&lt;br&gt;ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Utredningen bedömer att de omedelbara&lt;br&gt;effekterna av förslaget troligtvis blir små men att kostnadsbesparande&lt;br&gt;effekter kan uppstå på sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har rent allmänt pekat på de&lt;br&gt;fördelar som en avreglering innebär från konkurrenssynpunkt och i form&lt;br&gt;av ett effektivare utnyttjande av de samlade arbetsförmedlingsresursema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Den offentliga arbetsförmedlingen skall&lt;br&gt;även i fortsättningen finansieras över statsbudgeten. Såvitt kan bedömas&lt;br&gt;kommer AMS utgifter inte att påverkas vid en avreglering. Anslagen kom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer heller inte att påverkas nämnvärt genom att AMS tillstånds- och till- Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;synsfunktion upphör. Ett bättre utnyttjande av AMS resurser torde emeller-&lt;br&gt;tid bli följden av en avreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål rörande olaga arbetsförmedling har ofta varit komplicerade och gått&lt;br&gt;till högsta instans. Detta har varit resurskrävande och åsamkat staten kost-&lt;br&gt;nader. Införandet av vitessanktion genom 1991 års lagstiftning innebär&lt;br&gt;också en risk för uppkomsten av vissa merkostnader för förvaltningsdom-&lt;br&gt;stolarna. Med förslaget till avreglering försvinner dessa målgrupper, lik-&lt;br&gt;som regeringens befattning med från AMS överklagade tillståndsärenden.&lt;br&gt;Härigenom uppstår vissa kostnadsbesparingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förslaget kan ett par nya målgrupper komma upp vid de allmänna&lt;br&gt;domstolarna. Vad som i praktiken kan bli aktuellt är fall där förbudet att ta&lt;br&gt;betalt av arbetstagare eller arbetssökande prövas. Sammantaget är det&lt;br&gt;emellertid min bedömning att kostnaderna för rättsväsendet till följd av&lt;br&gt;förslaget kommer att minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med avregleringen är att den skall bidra till en effektivare och&lt;br&gt;flexiblare arbetsmarknad. Kompletterande förmedlingar kan medverka till&lt;br&gt;snabbare och mer träffsäkra rekryteringar. Därmed minskar &amp;quot;väntekost-&lt;br&gt;naden&amp;quot; som för den sökande yttrar sig i utebliven inkomst och för arbets-&lt;br&gt;givaren i produktionsbortfall. Snabbare tillsättningar av nyckelbefattningar&lt;br&gt;med vissa sökande kan i sin tur också leda till att andra arbetssökande får&lt;br&gt;kortare väntetider och därmed sänks väntekostnaden ytterligare. Mer träff-&lt;br&gt;säkra rekryteringar påverkar produktiviteten gynnsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om privata förmedlingar medverkar till att arbetskraft &amp;quot;låses in&amp;quot; i vissa&lt;br&gt;yrkes- och branschområden finns det visserligen en risk att man härigenom&lt;br&gt;motverkar en rörlighet som vore önskvärd ut arbetsmarknadspolitisk och&lt;br&gt;samhällsekonomisk synvinkel. Som bl.a. SAV har framhållit bör emellertid&lt;br&gt;inte risken för inlåsningseffekter överdrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lättnaderna för uthyrningsverksamheten torde medföra att konkurrens-&lt;br&gt;kraften och produktiviteten i näringslivet ökar genom att inhyming i vissa&lt;br&gt;situationer kan bli en effektivare lösning än att anställa &amp;quot;egen&amp;quot; arbetskraft.&lt;br&gt;En förutsättning för detta är naturligtvis, som ett par remissinstanser också&lt;br&gt;har påpekat, att oseriös verksamhet inte tillåts breda ut sig på de seriösa&lt;br&gt;företagens bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.8 Uppföljning och utvärdering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En utvärdering och analys av effekter och konse-&lt;br&gt;kvenser av avregleringen bör göras efter en treårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår en utvärdering efter två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kommunförbundet, Landstingsförbundet, TCO,&lt;br&gt;SACO och HCK har alla ställt sig bakom förslaget att en uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering av verksamheten görs inom en tvåårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: I det föregående har jag gjort vissa all- Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;männa bedömningar av vad som kan hända efter en avreglering. Till en&lt;br&gt;del är dessa bedömningar grundade på erfarenheter i Storbritannien och&lt;br&gt;Danmark, som inte utan vidare kan överföras till svenska förhållanden.&lt;br&gt;Det är med andra ord svårt att mer i detalj förutse vad som kommer att&lt;br&gt;hända inom olika områden. Den allmänna ekonomiska utvecklingen kom-&lt;br&gt;mer att ha stor betydelse för avregleringens effekter. Det finns därför goda&lt;br&gt;skäl att följa utvecklingen efter avregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att reformen följs upp, förslagsvis efter två år.&lt;br&gt;Eftersom mycket talar för att de närmaste två åren kommer att känne-&lt;br&gt;tecknas av en svag efterfrågan på arbetskraft är det enligt min mening&lt;br&gt;lämpligt att senarelägga uppföljningen ytterligare ett år, dvs. efter tre år.&lt;br&gt;Av de frågor som särskilt bör beaktas vid en uppföljning kan nämnas&lt;br&gt;avregleringens effekter på den offentliga arbetsförmedlingen och informa-&lt;br&gt;tionen om lediga platser (platsanmälningslagen). Vidare bör effekterna för&lt;br&gt;särskilt utsatta grupper samt uthyrning av arbetskraft analyseras.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med det anförda har inom Arbetsmarknadsdepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har granskats av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Förslaget till lag om privat arbetsförmedling och&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Lagens innehåll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under denna rubrik har samlats vissa regler om lagens tillämpningsområde&lt;br&gt;samt definitioner av allmän betydelse för de följande bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i sak nuvarande 1 §. I paragrafen har endast gjorts&lt;br&gt;vissa språkliga förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 218&lt;br&gt;Omtryckt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke ges en definition på begreppet arbetsförmed- Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;ling (se prop. 1990/91:124 s. 24-27 och 51-52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges en definition på vad som avses med uthyrning av arbets-&lt;br&gt;kraft. Definitionen har direkt motsvarighet i nuvarande 2 § (se ovan&lt;br&gt;nämndaprop, s. 18-21 samt 52).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetsförmedling för sjömän&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf anges det enda undantaget när privat arbetsförmedling&lt;br&gt;inte får bedrivas. Undantaget gäller arbetsförmedling mot ersättning för&lt;br&gt;sjömän. Bestämmelsen har sin motsvarighet i nuvarande 3 § första stycket&lt;br&gt;och 4 § andra meningen. Paragrafen som hämtar sitt innehåll från en ILO-&lt;br&gt;konvention har närmare kommenterats under avsnitt 3.2. Av 7 § andra&lt;br&gt;stycket framgår att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot&lt;br&gt;förbudet kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Uthyrning av arbetskraft&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 och 5 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 § har från nuvarande 9 § förts över några av de bestämmelser som en&lt;br&gt;arbetsgivare som hyr ut arbetskraft har att iaktta i sin verksamhet. Det&lt;br&gt;gäller kravet på skriftliga anställningsavtal, att en arbetstagare inte får&lt;br&gt;hindras att ta anställning hos beställaren samt att en arbetstagare inte får&lt;br&gt;hyras ut till sin tidigare arbetsgivare tidigare än sex månader efter det att&lt;br&gt;anställningen hos denne upphörde. När det gäller de närmare övervägan-&lt;br&gt;dena till bestämmelsen hänvisas till avsnitt 3.5. Bestämmelsen har justerats&lt;br&gt;enligt Lagrådets förslag. Av 7 § första stycket framgår att bestämmelsen&lt;br&gt;är straffsanktionerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 5 § framgår att genom kollektivavtal som slutits eller godkänts av en&lt;br&gt;central arbetstagarorganisation får avvikelser göras från kravet på skriftliga&lt;br&gt;anställningsavtal. Bestämmelsen har delvis sin motsvarighet i nuvarande&lt;br&gt;H §•&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbud att ta betalt av arbetssökande eller arbetstagare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande lag, stadgas ett förbud&lt;br&gt;för privata arbetsförmedlings- och uthymingföretag att begära, avtala om&lt;br&gt;eller att ta emot ersättning av arbetssökande eller arbetstagare för att er-&lt;br&gt;bjuda eller anvisa dem arbete. Paragrafen, som justerats enligt Lagrådets&lt;br&gt;förslag, har närmare behandlats under avsnitt 3.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet innebär att privata arbetsförmedlings- och uthymingsföretag Prop. 1992/93:218&lt;br&gt;inte får ställa upp några som helst ekonomiska krav, varken direkt eller&lt;br&gt;indirekt, från arbetssökande eller arbetstagare för att dessa skall komma i&lt;br&gt;åtnjutande av förmedlingsservicen eller bli anvisade arbete. Det kan gälla&lt;br&gt;exempelvis registrerings- eller deponeringsavgifter av skilda slag eller att&lt;br&gt;de som ett villkor måste utnyttja någon slags service som debiteras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens första stycke framgår att arbetsgivare som uppsåtligen eller&lt;br&gt;av oaktsamhet handlar i strid med 4 §, utan att detta är tillåtet enligt avtal&lt;br&gt;som avses i 5 §, döms till böter. Detta är en nyhet i förhållande till gällan-&lt;br&gt;de rätt där AMS har en möjlighet att för överträdelser mot de aktuella&lt;br&gt;bestämmelserna ingripa med föreläggande och förbud. Stycket har justerats&lt;br&gt;enligt Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke föreskriver att den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot förbudet i 3 § mot sjömansförmedling eller förbudet&lt;br&gt;i 6 § mot att begära, avtala om eller ta emot ersättning av en arbets-&lt;br&gt;sökande eller en arbetstagare kan dömas till böter eller fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen träder i kraft den 1 juli 1993. Samtidigt upphör lagen (1991:746)&lt;br&gt;om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;medbestämmande i arbetslivet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 38 § andra stycket MBL finns en hänvisning till den nu gällande aibets-&lt;br&gt;förmedlingslagen. Som en konsekvens av den nya lagen om arbetsförmed-&lt;br&gt;ling och uthyrning av arbetskraft har en följdändring vidtagits i 38 § MBL.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Förslag till lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1959:83)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som en konsekvens av att arbetsförmedlingsverksamheten legaliseras har&lt;br&gt;en följdändring vidtagits i 4 § tjänstepliktslagen. Bestämmelsen har formu-&lt;br&gt;lerats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Utredningens sammanfattning av betänkandet SOU 1992:116&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En ny lag om privata arbetsförmedlingar och uthyrning av arbetskraft&lt;br&gt;trädde i kraft år 1992. Lagen, som ersatte 1935 års arbetsförmedlings-&lt;br&gt;lag, innebär vissa uppmjukningar främst när det gäller möjligheten att&lt;br&gt;hyra ut arbetskraft och att förmedla personer i företagsledande eller&lt;br&gt;jämförbar ställning. Till grund för den svenska lagstiftningen ligger en&lt;br&gt;ILO-konvention (nr 96) enligt vilken Sverige förbundit sig att förbjuda&lt;br&gt;inrättandet av privata vinstsyftande arbetsförmedlingar och att avskaffa&lt;br&gt;de som fanns. Konventionen har numera sagts upp av Sverige med&lt;br&gt;verkan från och med den 4 juni 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens uppgift har varit att föreslå hur en avreglering av den&lt;br&gt;offentliga arbetsförmedlingens monopol bör genomföras när Sverige inte&lt;br&gt;längre är bundet av konventionen. Därvid har utredningen särskilt&lt;br&gt;beaktat den offentliga arbetsförmedlingens roll och funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag till ny lag om privata arbetsförmedlingar som utredningen&lt;br&gt;lägger fram innebär att regleringar, som försvårar för privata förmed-&lt;br&gt;lingar och uthymingsföretag att etableras, avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste förändringarna i förhållande till gällande lag kan sam-&lt;br&gt;manfattas enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Privat arbetsförmedling får bedrivas i vinstsyfte och får etableras utan&lt;br&gt;krav på licens eller annat tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) tillsyn av de privata arbetsförmed-&lt;br&gt;lingarnas och uthymingsföretagens verksamhet avskaffas. AMS möj-&lt;br&gt;ligheter att ingripa med vitesföreläggande eller vitesförbud avskaffas&lt;br&gt;också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ett uttryckligt och straffsanktionerat förbud mot att ta betalt av arbets-&lt;br&gt;sökande eller arbetstagare som hyrs ut införs i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den nuvarande begränsningen att en enskild arbetstagare får hyras ut&lt;br&gt;för en sammanhängande tid av högst fyra månader avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Anställningsskyddslagens regler om anställningsform skall gälla vid&lt;br&gt;uthyrning, dvs. tillsvidareanställning skall vara huvudregeln. Särregle-&lt;br&gt;ringar för uthymingsföretag avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När utredningen har bedömt vilka effekterna kan bli har en utgångs-&lt;br&gt;punkt varit att den offentliga förmedlingen även i fortsättningen skall&lt;br&gt;vara anslagsfinansierad, heltäckande och avgiftsfri. Den skall också&lt;br&gt;disponera över de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Skyldigheten att&lt;br&gt;anmäla lediga platser till den offentliga arbetsförmedlingen skall kvar-&lt;br&gt;stå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De privata arbetsförmedlingarnas uppgift blir att upptäcka var det&lt;br&gt;finns affärsmässiga förutsättningar för en kompletterande förmedlings-&lt;br&gt;service, som arbetsgivare är beredda att betala för. Utredningen anser&lt;br&gt;inte att de privata förmedlingarna skall styras av några i lag eller annan&lt;br&gt;författning angivna riktlinjer, ej heller att taxorna skall regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen räknar inte med att de privata arbetsförmedlingarna skall&lt;br&gt;få någon stor omfattning. Deras verksamhet kommer bl.a. att bli&lt;br&gt;mycket konjunkturkänslig. Inom vissa delar av arbetsmarknaden kan de&lt;br&gt;dock få större betydelse. Det gäller - liksom i dag - for rekrytering av&lt;br&gt;personer i företagsledande befattningar, men de kan också väntas få&lt;br&gt;betydelse för vissa specialister samt för vissa yrkes- och bransch-&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsförmedlingar drivna av fackförbund kan få större betydelse -&lt;br&gt;inte minst om förmedlingen är avgiftsfri. Om ett ökat engagemang hos&lt;br&gt;parterna i egna förmedlingar medför ett minskat engagemang för den&lt;br&gt;offentliga arbetsförmedlingen eller om det uppstår monopolliknande&lt;br&gt;tendenser på olika delarbetsmarknader, kan utredningen se risker med&lt;br&gt;en sådan utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att en uppföljning av avregleringens effekter&lt;br&gt;lämpligen sker efter två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissinstanser som avgivit yttrande över&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1992:116) Privat förmedling och uthyrning&lt;br&gt;av arbetskraft.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksåklagaren&lt;br&gt;(RÅ), Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kommerskollegium, Statens&lt;br&gt;Arbetsgivarverk (SAV), Konkurrensverket, Arbetsmarknadsstyrelsen&lt;br&gt;(AMS), ILO-kommittén, Svenska Kommunförbundet, Landstingsför-&lt;br&gt;bundet, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Företagarnas Riksorga-&lt;br&gt;nisation, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Central-&lt;br&gt;organisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;br&gt;(SACO), Föreningen Sveriges Executive Search Konsulter (ESK),&lt;br&gt;Svenska Personaluthyrnings- och Rekryteringsförbundet (SPUR), Sam-&lt;br&gt;hall AB och Handikappförbundens Centralkommitté (HCK). LO har&lt;br&gt;bifogat yttranden från Svenska Byggnads- arbetareförbundet, Svenska&lt;br&gt;Metallindustriarbetareförbundet, Statsanställdas Förbund och LO-&lt;br&gt;Rättsskydd AB. Slutligen har Senior Service inkommit med yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1. Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;arbetskraft&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Lagens innehåll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller arbetsförmedling som bedrivs av någon annan än&lt;br&gt;den offentliga arbetsförmedlingen. Lagen gäller dock inte arbetsförmed-&lt;br&gt;ling som sker genom skrift som omfattas av tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;eller genom media som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med arbetsförmedling avses i denna lag verksamhet som har till ända-&lt;br&gt;mål att skaffa arbete till arbetssökande eller arbetskraft åt arbetsgivare&lt;br&gt;och som inte innebär uthyrning av arbetskraft enligt 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I lagen ges också bestämmelser om uthyrning av arbetskraft. Med&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft avses ett rättsförhållande mellan en beställare&lt;br&gt;och en arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer&lt;br&gt;arbetstagare Ull beställarens förfogande för att utföra arbete som hör till&lt;br&gt;beställarens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetsförmedling för sjömän&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Arbetsförmedling för sjömän får inte bedrivas mot ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Uthyrning av arbetskraft&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § Arbetsgivare som hyr ut arbetskraft skall iaktta följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Mellan arbetsgivaren och arbetstagaren skall det finnas ett skriftligt&lt;br&gt;anställningsavtal som reglerar anställningsformen samt lön och allmänna&lt;br&gt;anställningsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Arbetstagare får inte genom villkor i avtal eller på något annat sätt&lt;br&gt;hindras att ta anställning hos beställare for vilka de utför eller utfört&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. En arbetstagare som har sagt upp sig från en anställning och tar&lt;br&gt;anställning hos en arbetsgivare som hyr ut arbetskraft får inte hyras ut&lt;br&gt;till sin förra arbetsgivare tidigare än sex månader efter det att anställ-&lt;br&gt;ningen hos denne upphörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Avvikelser får göras från 4 § 1 genom kollektivavtal som har slutits&lt;br&gt;eller godkänts av en central arbetstagarorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbud att ta betalt av arbetssökande eller arbetstagare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som förmedlar arbete eller hyr ut arbetskraft får inte begära,&lt;br&gt;avtala om eller ta emot ersättning av arbetssökande eller arbetstagare&lt;br&gt;för att erbjuda eller anvisa dem arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 4 §,&lt;br&gt;utan att avtal om avvikelse träffats enligt 5 §, döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 3 eller 6 §§&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993, då lagen (1991:746) om privat&lt;br&gt;arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbets-&lt;br&gt;livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 38 § lagen (1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Facklig vetorätt i visst fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan arbetsgivare beslutar att låta någon utföra visst arbete för hans&lt;br&gt;räkning eller i hans verksamhet utan att denne därvid skall vara arbets-&lt;br&gt;tagare hos honom, skall han på eget initiativ förhandla med arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektiv-&lt;br&gt;avtal för sådant arbete. Arbetsgivaren är vid förhandlingen skyldig att&lt;br&gt;lämna den information om det tilltänkta arbetet som arbetstagarorga-&lt;br&gt;nisationen behöver för att kunna ta ställning i förhandlingsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller ej, om&lt;br&gt;arbetet är av kortvarig och till-&lt;br&gt;fällig natur eller kräver särskild&lt;br&gt;sakkunskap och det inte är fråga&lt;br&gt;om anlitande av uthyrd arbetskraft&lt;br&gt;enligt lagen (1991:746) om privat&lt;br&gt;arbetsförmedling och uthyrning av&lt;br&gt;arbetskraft. Första stycket gäller&lt;br&gt;ej heller om den tilltänkta åt-&lt;br&gt;gärden i allt väsentligt motsvarar&lt;br&gt;åtgärd som har godtagits av&lt;br&gt;arbetstagarorganisationen. Om&lt;br&gt;organisationen i särskilt fall på-&lt;br&gt;kallar det, är arbetsgivaren dock&lt;br&gt;skyldig att förhandla innan han&lt;br&gt;fattar eller verkställer beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller ej, om&lt;br&gt;arbetet är av kortvarig och till-&lt;br&gt;fällig natur eller kräver särskild&lt;br&gt;sakkunskap och det inte är fråga&lt;br&gt;om anlitande av uthyrd arbetskraft&lt;br&gt;enligt lagen (1993:000) om privat&lt;br&gt;arbetsförmedling och uthyrning av&lt;br&gt;arbetskraft. Första stycket gäller&lt;br&gt;ej heller om den tilltänkta åt-&lt;br&gt;gärden i allt väsentligt motsvarar&lt;br&gt;åtgärd som har godtagits av&lt;br&gt;arbetstagarorganisationen. Om&lt;br&gt;organisationen i särskilt fall på-&lt;br&gt;kallar det, är arbetsgivaren dock&lt;br&gt;skyldig att förhandla innan han&lt;br&gt;lättar eller verkställer beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:747.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om synnerliga skäl föranleder det, får arbetsgivaren fatta och verkställa&lt;br&gt;beslut innan han har fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt första&lt;br&gt;stycket. Påkallas förhandling enligt andra stycket, är arbetsgivaren icke&lt;br&gt;skyldig att uppskjuta beslutet eller verkställigheten till dess förhand-&lt;br&gt;lingsskyldigheten har fullgjorts, om särskilda skäl föreligger mot upp-&lt;br&gt;skov. I fråga om förhandling enligt första och andra styckena äger 14 §&lt;br&gt;motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har förhandling påkallats enligt första eller andra stycket är arbets-&lt;br&gt;givaren skyldig att på begäran av arbetstagarorganisationen lämna sådan&lt;br&gt;information om det tilltänkta arbetet som organisationen behöver för att&lt;br&gt;kunna ta ställning i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § allmänna tjänstepliktslagen (1959:83) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsförmedlingstvång m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konungen äger i den omfattning&lt;br&gt;som prövas erforderlig förordna&lt;br&gt;om förbud mot annan arbetsför-&lt;br&gt;medling än den offentliga samt om&lt;br&gt;inskränkning i rätten att utöva&lt;br&gt;sådan arbetsförmedling vartill&lt;br&gt;tillstånd meddelats med stöd av&lt;br&gt;lagen den 18 april 1935 med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om arbetsförmed-&lt;br&gt;ling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av förordnande som&lt;br&gt;nu sagts må Arbetsmarknads-&lt;br&gt;styrelsen medgiva, att annan&lt;br&gt;arbetsförmedling än den offentliga&lt;br&gt;må Ulls vidare utövas i samverkan&lt;br&gt;med denna på villkor som styrel-&lt;br&gt;sen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får i den omfattning&lt;br&gt;som behövs föreskriva om förbud&lt;br&gt;mot annan arbetsförmedling än&lt;br&gt;den offentliga samt om inskränk-&lt;br&gt;ning i rätten att utöva sådan annan&lt;br&gt;arbetsförmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen får trots&lt;br&gt;detta förordnande bestämma att en&lt;br&gt;annan arbetsförmedling än den&lt;br&gt;offentliga på styrelsens villkor tills&lt;br&gt;vidare får utövas i samverkan med&lt;br&gt;den offentliga arbetsförmedlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-&lt;br&gt;Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 25 februari 1993 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Hörnlund beslutat inhämta lag-&lt;br&gt;rådets yttrande över förslag till lag om privat arbetsförmedling och&lt;br&gt;uthyrning av arbetskraft, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Hans&lt;br&gt;Blyme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbets-&lt;br&gt;kraft&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 § bör undantaget för arbetsförmedling som sker genom media som&lt;br&gt;skyddas av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen få&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Lagen gäller dock inte arbetsförmedling som sker genom skrifter,&lt;br&gt;överföringar eller upptagningar på vilka tryckfrihetsförordningen eller&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen är tillämplig.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket i 1 § innehåller en definition av begreppet arbetsför-&lt;br&gt;medling. Begreppet uthyrning av arbetskraft definieras i 2 §. Dessa&lt;br&gt;definitioner används sedan endast i 3 § och i rubriken närmast före 4 §.&lt;br&gt;Lagrådet förordar att begreppen i fråga kommer till användning så att&lt;br&gt;första stycket i 4 § får lyda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Arbetsgivare som bedriver uthyrning av arbetskraft skall iaktta&lt;br&gt;följande&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt att 6 § formuleras på detta sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Den som bedriver arbetsförmedling eller uthyrning av arbetskraft får&lt;br&gt;inte begära, avtala om eller ta emot ersättning av arbetssökande eller&lt;br&gt;arbetstagare för att erbjuda eller anvisa dem arbete.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelsen i 7 § första stycket bör förtydligas och lyda som&lt;br&gt;följer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Arbetsgivare som uppsåtligen eller av oaktsamhet handlar i strid med&lt;br&gt;4 §, utan att detta är tillåtet enligt avtal som avses i 5 §, döms till&lt;br&gt;böter.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i allmänna tjänstepliktslagen (1959:83)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår följande formulering av 4 §:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Regeringen får i den omfattning som behövs föreskriva om förbud&lt;br&gt;mot annan arbetsförmedling än den offentliga samt om inskränkning i&lt;br&gt;rätten att bedriva sådan annan arbetsförmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen får trots föreskrift som avses i första stycket&lt;br&gt;besluta att en annan arbetsförmedling än den offentliga tills vidare får&lt;br&gt;bedrivas i samverkan med den offentliga arbetsförmedlingen på de&lt;br&gt;villkor som styrelsen bestämmer. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/h4&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Propositionen................................ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag ........................ 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringssammanträde den 25 mars .................. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning................................ 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Arbetsförmedling och uthyrning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetskraft............................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Gällande bestämmelser..................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Vissa internationella åtaganden................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Allmän motivering.......................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;Den offentliga förmedlingens roll och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställning............................. 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;Arbetsförmedlingsmonopolets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avskaffande ........................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;Myndighetstillsynen avskaffas................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;Förbud att ta betalt av arbetssökande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och arbetstagande .......................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 &amp;nbsp;Uthyrning av arbetskraft ...................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 Medbestämmandelagen (MBL)...............34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7 &amp;nbsp;Kostnader............................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.8 &amp;nbsp;Uppföljning och utvärdering.................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Upprättade lagförslag ........................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Specialmotivering ..........................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag om privat arbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förmedling och uthyrning av&lt;br&gt;arbetskraft............................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet............................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i allmänna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänstepliktslagen........................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Hemställan...............................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Beslut..................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Prop. 1992/93:218&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Utredningens sammanfattning av&lt;br&gt;betänkandet SOU 1992:116 .................. 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Sammanställning av inkommna remiss-&lt;br&gt;yttranden .............................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag.................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådets yttrande...................... 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 43469, Stockholm 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:AU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-03-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-03-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-04-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-04-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>(-)</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 20:10:58</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG03218</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:47</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Arbetsmarknadsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 20:10:58</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG03218</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__218.pdf</filnamn>
<filstorlek>2066748</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/6FCCC377-B3D1-4F19-BB12-62CDBAAEB803</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:AU16</uppgift>
<ref_dok_id>GG01AU16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>AU16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:218&lt;br/&gt;
Avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet</uppgift>
<ref_dok_id>GG02A8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:218 Avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:218&lt;br/&gt;
Avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet</uppgift>
<ref_dok_id>GG02A9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:218 Avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:218&lt;br/&gt;
Avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet</uppgift>
<ref_dok_id>GG02A10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:218 Avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:218&lt;br/&gt;
Avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet</uppgift>
<ref_dok_id>GG02A11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:218 Avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:218&lt;br/&gt;
Avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet</uppgift>
<ref_dok_id>GG02A10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:218 Avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingela Thalén  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:218&lt;br/&gt;
Avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet</uppgift>
<ref_dok_id>GG02A9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:218 Avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingela Thalén  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Svensson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:218&lt;br/&gt;
Avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet</uppgift>
<ref_dok_id>GG02A11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:218 Avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Svensson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Söderberg  (-)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:218&lt;br/&gt;
Avregleringen av arbetsförmedlingsmonopolet</uppgift>
<ref_dok_id>GG02A8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:218 Avreglering av arbetsförmedlingsmonopolet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Söderberg  (-)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>