<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2232868</hangar_id>
 <dok_id>GG03216</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>216</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:216</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartement</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>216</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-03-25 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2021-04-06 16:22:58</systemdatum>
 <publicerad>1993-03-25 00:00:00</publicerad>
 <titel>om prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål </titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03216/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03216</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03216</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1992/93:216&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om prövningstillstånd i hovrätt och instansord-&lt;br&gt;ningen i utsökningsmål&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03216/prop_199293__216-1.png" style="width:39pt;height:32pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03216/prop_199293__216-2.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp&lt;br&gt;i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 mars 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att förfarandet med prövningstillstånd utvidgas&lt;br&gt;till att omfatta alla tvistemål där värdet av tvisteföremålet uppenbart&lt;br&gt;inte överstiger ett basbelopp (34 400 kr för år 1993). I dag är mot-&lt;br&gt;svarande gräns ett halvt basbelopp (17 200 kr för år 1993).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vidare att regler om prövningstillstånd&lt;br&gt;införs i ledet tingsrätt-hovrätt i brottmål, där tingsrätten endast har&lt;br&gt;dömt den tilltalade till böter eller frikänt den tilltalade från ansvar.&lt;br&gt;Prövningstillstånd skall krävas oavsett vem - den tilltalade, åklagaren&lt;br&gt;eller målsäganden - som överklagar. Undantag föreslås dock för det&lt;br&gt;fåtal fall där Riksåklagaren, Justitiekanslem eller Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän för talan i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillståndsförfarandet i hovrätten föreslås utformat i huvud-&lt;br&gt;sak på samma sätt för brottmål och tvistemål. Förslaget innebär att&lt;br&gt;prövningstillstånd skall kunna beviljas om det finns anledning att&lt;br&gt;ändra tingsrättens avgörande (ändringsdispens), om det är av vikt för&lt;br&gt;ledningen av rättstillämpningen att överprövning sker (prejudikatdis-&lt;br&gt;pens) eller om det annars föreligger synnerliga skäl till överprövning&lt;br&gt;(extraordinär dispens).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att hovrätten vid dispensprövningen skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 216&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara domför med tre lagfarna domare. I dag gäller att hovrätten skall Prop. 1992/93:216&lt;br&gt;bestå av två domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vidare att beslut som har meddelats av kro-&lt;br&gt;nofogdemyndighet skall överklagas först till tingsrätt i stället för som&lt;br&gt;nu direkt till hovrätt. För prövning i hovrätt krävs prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller också ett förslag om att reglerna om s.k.&lt;br&gt;hovrättsting skall avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1993 såvitt gäller&lt;br&gt;reglerna om prövningstillstånd i hovrätt och om avskaffande av&lt;br&gt;hovrättsting och i övrigt den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 4 och 5 §§, 16 kap. 3 §, 49 kap. 12 § och 51 kap.&lt;br&gt;4 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas två nya paragrafer, 49 kap. 12 a §&lt;br&gt;och 51 kap. 10 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten är domför med tre lagfarna domare. I mål som överkla-&lt;br&gt;gats från tingsrätt skall dock minst fyra lagfarna domare delta när&lt;br&gt;hovrätten avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare.&lt;br&gt;Flera än fem lagfarna domare får inte delta i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att&lt;br&gt;hovrätten är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän.&lt;br&gt;Flera än fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta.&lt;br&gt;Förekommer ej anledning att döma till svårare straff än böter och är&lt;br&gt;det i målet inte fråga om företagsbot, är hovrätten dock domför även&lt;br&gt;med den sammansättning som anges i första stycket. Detsamma gäller&lt;br&gt;vid handläggning som ej sker vid huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandling av frågor om&lt;br&gt;prövningstillstånd skall hov-&lt;br&gt;rätten bestå av två lagfarna do-&lt;br&gt;mare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om avskrivning av&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer i vilken omfattning åtgärd, som avser endast&lt;br&gt;beredandet av ett mål, får vidtas av en lagfaren domare i hovrätten&lt;br&gt;eller av en annan tjänsteman vid denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandling av frågor om&lt;br&gt;prövningstillstånd&lt;br&gt;rätten bestå av tre&lt;br&gt;mare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål efter återkallelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall hov-&lt;br&gt;lagfarna do-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är hovrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätt skall sammanträda å Hovrätt skall sammanträda på&lt;br&gt;ort, där den har sitt säte. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;den ort där den har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1989:656.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1974:573.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträde må ock, om sär-&lt;br&gt;skilda skäl äro därtill, hållas å&lt;br&gt;annan ort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträde skall hållas så&lt;br&gt;ofta det för arbetet kräves.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätt, beträffande vilken&lt;br&gt;regeringen meddelatförordnande&lt;br&gt;därom, skall årligen å bestämda&lt;br&gt;tider hålla hovrättsting utom&lt;br&gt;förläggningsorten å viss eller&lt;br&gt;vissa orter inom domkretsen för&lt;br&gt;huvudförhandling i mål från den&lt;br&gt;delen av domkretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omröstning skall den me-&lt;br&gt;ning gälla, som omfattats av mer&lt;br&gt;än hälften av rättens ledamöter.&lt;br&gt;Om någon mening har erhållit&lt;br&gt;hälften av rösterna och ord-&lt;br&gt;förandens röst är bland dem,&lt;br&gt;skall dock den meningen gälla.&lt;br&gt;Vid avgörande av frågor om&lt;br&gt;prövningstillstånd enligt 49 kap.&lt;br&gt;12 § skall dock, om en av leda-&lt;br&gt;möterna vill bevilja prövnings-&lt;br&gt;tillstånd, hans mening gälla som&lt;br&gt;hovrättens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträde får också hållas på&lt;br&gt;någon annan ort om det finns&lt;br&gt;skäl n7Z det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträde skall hållas så&lt;br&gt;det krävs för arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omröstning skall den me-&lt;br&gt;ning gälla, som omfattats av mer&lt;br&gt;än hälften av rättens ledamöter.&lt;br&gt;Om någon mening har erhållit&lt;br&gt;hälften av rösterna och ordfö-&lt;br&gt;randens röst är bland dem, skall&lt;br&gt;dock den meningen gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot tingsrättens dom&lt;br&gt;eller beslut i mål som handlagts&lt;br&gt;av en lagfaren domare enligt&lt;br&gt;1 kap. 3 d § första stycket får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tvistemål där förlikning om&lt;br&gt;saken är tillåten krävs prövnings-&lt;br&gt;tillstånd för att hovrätten skall&lt;br&gt;pröva tingsrättens dom eller be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1987:747.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;“Senaste lydelse 1990:443.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte prövas av hovrätten i vidare&lt;br&gt;mån än som framgår av 13 §, om&lt;br&gt;inte hovrätten meddelat parten&lt;br&gt;prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstilllstånd behövs inte&lt;br&gt;vid talan mot beslut som rör&lt;br&gt;någon annan än en part eller en&lt;br&gt;intervenient, beslut varigenom&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare, beslut angående utdö-&lt;br&gt;mande av förelagt vite eller om&lt;br&gt;ansvar för en rättegångsförseelse&lt;br&gt;eller beslut varigenom en miss-&lt;br&gt;nöjesanmälan eller en vade- eller&lt;br&gt;besvärstalan avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slut i mål som handlagts av en&lt;br&gt;lagfaren domare enligt 1 kap.&lt;br&gt;3 d § första stycket och i annat&lt;br&gt;mål där det värde som sägs i&lt;br&gt;1 kap. 3 d § tredje stycket uppen-&lt;br&gt;bart inte överstiger basbeloppet&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om all-&lt;br&gt;män försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;om överklagandet avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ett avgörande i mål som&lt;br&gt;skall handläggas av tingsrätt i&lt;br&gt;särskild sammansättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ett beslut som rör någon an-&lt;br&gt;nan än en part eller en interve-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nient,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ett beslut genom vilket tings-&lt;br&gt;rätten ogillat jäv mot en domare,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ett beslut genom vilket en&lt;br&gt;missnöjesanmälan eller en ansö-&lt;br&gt;kan om återvinning eller ett över-&lt;br&gt;klagande avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje&lt;br&gt;stycket och 13 § gälla i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ brottmål krävs prövningstill-&lt;br&gt;stånd för att hovrätten skall&lt;br&gt;pröva en tingsrätts dom genom&lt;br&gt;vilken den tilltalade inte dömts&lt;br&gt;till annan påföljd än böter eller&lt;br&gt;helt frikänts från ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tingsrätten i sin dom även&lt;br&gt;prövat enskilt anspråk mot den&lt;br&gt;tilltalade, gäller i den delen&lt;br&gt;bestämmelserna i 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om&lt;br&gt;domen överklagas av Riksåkla-&lt;br&gt;garen, Justitiekanslern eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på prövningstillstånd en-&lt;br&gt;ligt första eller andra stycket&lt;br&gt;omfattar även beslut som får&lt;br&gt;överklagas endast i samband med&lt;br&gt;överklagande av dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om meddelade pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall 54 kap. 11 §&lt;br&gt;tredje stycket och 13 § gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vadeinlagan skall vadekäranden uppgiva:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den dom, mot vilken talan föres;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. grunderna för vadetalan med angivande, i vilket avseende un-&lt;br&gt;derrättens domskäl enligt kärandens mening äro oriktiga; samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i vilken del domen överklagas och den ändring i domen, som&lt;br&gt;käranden yrkar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om prövningstillstånd behövs,&lt;br&gt;skall käranden i vadeinlagan an-&lt;br&gt;ge de omständigheter som han&lt;br&gt;åberopar till stöd för att sådant&lt;br&gt;tillstånd skall meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Käranden skall i vadeinlagan uppgiva de bevis han vill åberopa och&lt;br&gt;vad han vill styrka med varje särskilt bevis. Skriftligt bevis, som ej&lt;br&gt;tidigare förebragts, skall i huvudskrift eller styrkt avskrift fogas vid&lt;br&gt;vadeinlagan. Vill käranden, att förnyat förhör med vittne eller sakkun-&lt;br&gt;nig skall äga rum eller förnyad syn å stället skall hållas, skall han&lt;br&gt;angiva det i vadeinlagan jämte skälen därtill. I vadeinlagan skall kä-&lt;br&gt;randen ock angiva, om han vill, att målsägande eller den tilltalade&lt;br&gt;skall infinna sig personligen vid huvudförhandling i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den tilltalade anhållen eller häktad, skall det angivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vadeinlagan skall vara egenhändigt undertecknad av käranden eller&lt;br&gt;hans ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behövs prövningstillstånd, be-&lt;br&gt;slutar hovrätten sedan skrift-&lt;br&gt;växlingen avslutats, om sådant&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1963:149.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd skall meddelas. När det&lt;br&gt;finns skäl för det, fårfrågan upp-&lt;br&gt;tas utan att skriftväxling skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Om en dom eller ett beslut&lt;br&gt;har meddelats före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i fråga&lt;br&gt;om överklagande och krav på prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utsökningsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 18 kap. 3 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 19 §, 18 kap. 1 och 2, 4-16 och 17-19 §§ samt&lt;br&gt;rubrikerna närmast före 18 kap. 2, 12 och 16 a §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 18 kap. 16 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;br&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;länder till efterrättelse omedel-&lt;br&gt;bart. Vite får dock ej utsökas&lt;br&gt;innan det beslut, varigenom kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten har dömt ut&lt;br&gt;vitet, har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten fortgår även&lt;br&gt;om talan förs mot kronofogde-&lt;br&gt;myndighetens beslut, såvida ej&lt;br&gt;annat föreskrivs i denna balk&lt;br&gt;eller förordnas av hovrätten eller&lt;br&gt;högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;gäller omedelbart. Vite får dock&lt;br&gt;inte utsökas innan det beslut,&lt;br&gt;genom vilket kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten har dömt ut vitet, har&lt;br&gt;vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten fortgår även&lt;br&gt;om kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut överklagas, om inte något&lt;br&gt;annat föreskrivs i denna balk&lt;br&gt;eller förordnas av en domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens beslut förs i hovrätten&lt;br&gt;genom besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån ej annat föreskrivs i&lt;br&gt;detta kapitel skall bestämmelser-&lt;br&gt;na i rättegångsbalken om fullföljd&lt;br&gt;av talan i hovrätten och högsta&lt;br&gt;domstolen och om rättegången&lt;br&gt;där tillämpas i utsökningsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;överklagas skriftligen hos den&lt;br&gt;tingsrätt inom vars domkrets&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten har sitt&lt;br&gt;säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det inte föreskrivs&lt;br&gt;något annat i detta kapitel skall&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden tillämpas be-&lt;br&gt;träffande överklaganden i utsök-&lt;br&gt;ningsmål. Tingsrätten skall dock&lt;br&gt;alltid bestå av en lagfaren do-&lt;br&gt;mare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens beslut får föras av den&lt;br&gt;som beslutet angår, om det har&lt;br&gt;gått honom emot. Sökanden eller&lt;br&gt;svaranden får klaga även över att&lt;br&gt;beslut gör intrång i tredje mans&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot beslut, varigenom&lt;br&gt;rättighet har förbehållits enligt&lt;br&gt;12 kap. 33 § andra stycket, får&lt;br&gt;föras endast av den som har be-&lt;br&gt;stritt att sådant förbehåll görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagan får ej föras över att&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten har fun-&lt;br&gt;nit sig behörig att upptaga en&lt;br&gt;ansökan om verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;funnit sig obehörig att upptaga&lt;br&gt;en ansökan, kan hovrätten efter&lt;br&gt;klagan bestämma vilken krono-&lt;br&gt;fogdemyndighet som skall hand-&lt;br&gt;lägga målet och hänvisa det till&lt;br&gt;den myndigheten. Härvid tilläm-&lt;br&gt;pas 2 kap. 4 § första stycket&lt;br&gt;andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan får ej föras mot beslut,&lt;br&gt;varigenom begäran om rättelse&lt;br&gt;av utmätning enligt 4 kap. 33&lt;br&gt;eller 34 § eller av kvarstad för&lt;br&gt;fordran enligt 16 kap. 13 § har&lt;br&gt;lämnats utan bifall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av kronofogde-&lt;br&gt;myndighetens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;får överklagas av den som be-&lt;br&gt;slutet angår, om det har gått&lt;br&gt;honom emot. Sökanden eller sva-&lt;br&gt;randen får klaga även över att&lt;br&gt;beslut gör intrång i tredje mans&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut, genom vilket en&lt;br&gt;rättighet har förbehållits enligt&lt;br&gt;12 kap. 33 § andra stycket, får&lt;br&gt;överklagas endast av den som&lt;br&gt;har bestritt att sådant förbehåll&lt;br&gt;görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut, genom vilket&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten har fun-&lt;br&gt;nit sig behörig att ta upp en&lt;br&gt;ansökan om verkställighet, får&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;har funnit sig obehörig att ta upp&lt;br&gt;en ansökan, kan tingsrätten efter&lt;br&gt;överklagande bestämma vilken&lt;br&gt;kronofogdemyndighet som skall&lt;br&gt;handlägga målet och hänvisa det&lt;br&gt;till den myndigheten. Härvid&lt;br&gt;tillämpas 2 kap. 4 § första styc-&lt;br&gt;ket andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande beslut får inte över-&lt;br&gt;klagas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ett beslut genom vilket&lt;br&gt;begäran om rättelse av utmätning&lt;br&gt;enligt 4 kap. 33 eller 34 § eller&lt;br&gt;av kvarstad för fordran enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot beslut, varigenom rättighet&lt;br&gt;ej har förbehållits enligt 12 kap.&lt;br&gt;33 § andra stycket, får talan ej&lt;br&gt;föras. Talan för ej heller föras&lt;br&gt;mot beslut, varigenom en förrätt-&lt;br&gt;ningsman har förklarats jävig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan för ej föras mot beslut i&lt;br&gt;fråga som avses i 2 kap. 10 eller&lt;br&gt;11 §. I samband med talan mot&lt;br&gt;beslut, varigenom föreläggande&lt;br&gt;av vite eller annan påföljd har&lt;br&gt;tillämpats, får dock prövning av&lt;br&gt;föreläggandets giltighet påkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot beslut som innefattar en-&lt;br&gt;dast förberedelse till senare&lt;br&gt;beslut och ej rör tredje man får&lt;br&gt;talan föras endast i samband med&lt;br&gt;talan mot det senare beslutet.&lt;br&gt;Talan får dock föras särskilt på&lt;br&gt;den grund att målet onödigt&lt;br&gt;uppehålls genom beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagan över sakägarförteckning&lt;br&gt;får föras endast i samband med&lt;br&gt;talan mot auktion eller talan mot&lt;br&gt;beslut om fördelning av influtna&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot beslut om utmätning&lt;br&gt;som avses i 7 kap. eller mot be-&lt;br&gt;slut om införsel får föras utan&lt;br&gt;inskränkning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap. 13 § har lämnats utan&lt;br&gt;bifall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ett beslut genom vilket en&lt;br&gt;rättighet inte har förbehållits&lt;br&gt;enligt 12 kap. 33 § andra&lt;br&gt;stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ett beslut genom vilket en&lt;br&gt;förrättningsman har förklarats&lt;br&gt;jävig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut i en fråga som avses&lt;br&gt;i 2 kap. 10 eller 11 § för inte&lt;br&gt;överklagas. I samband med att&lt;br&gt;ett beslut överklagas, genom vil-&lt;br&gt;ket föreläggande av vite eller&lt;br&gt;annan påföljd har tillämpats, får&lt;br&gt;dock prövning av föreläggandets&lt;br&gt;giltighet påkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut som innefattar endast&lt;br&gt;förberedelse till senare beslut och&lt;br&gt;inte rör tredje man får överkla-&lt;br&gt;gas endast i samband med över-&lt;br&gt;klagande av det senare beslutet.&lt;br&gt;Beslutet får dock överklagas sär-&lt;br&gt;skilt på den grund att målet&lt;br&gt;onödigt uppehålls genom be-&lt;br&gt;slutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sakägarförteckning får över-&lt;br&gt;klagas endast i samband med att&lt;br&gt;en auktion eller ett beslut om&lt;br&gt;fördelning av influtna medel&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om utmätning som&lt;br&gt;avses i 7 kap. eller ett beslut om&lt;br&gt;införsel får överklagas utan&lt;br&gt;inskränkning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om annan utmätning&lt;br&gt;skall talan av sökanden eller&lt;br&gt;svaranden föras inom tre veckor&lt;br&gt;från det att beslutet delgavs&lt;br&gt;honom. Tredje man får föra ta-&lt;br&gt;lan mot sådan utmätning utan in-&lt;br&gt;skränkning till viss tid. Talan&lt;br&gt;mot beslut som avses i 8 kap.&lt;br&gt;9 § första stycket eller 12 kap.&lt;br&gt;49 § tredje stycket skall dock&lt;br&gt;föras inom tre veckor från det att&lt;br&gt;beslutet delgavs klaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagan över exekutiv försälj-&lt;br&gt;ning skall föras inom tre veckor&lt;br&gt;från försäljningen. Mot beslut om&lt;br&gt;fördelning eller utbetalning av&lt;br&gt;medel skall talan föras inom tre&lt;br&gt;veckor från beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan som avses i 6 § andra&lt;br&gt;stycket andra meningen får föras&lt;br&gt;utan inskränkning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens beslut i andra fall skall&lt;br&gt;föras inom tre veckor från det att&lt;br&gt;beslutet delgavs klaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I besvärsinlagan skall klagan-&lt;br&gt;den ange det överklagade beslu-&lt;br&gt;tet, den ändring som yrkas däri&lt;br&gt;och grunderna för besvärstalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klaganden skall i inlagan läm-&lt;br&gt;na uppgift om de bevis som han&lt;br&gt;vill åberopa och vad han vill&lt;br&gt;styrka med varje särskilt bevis.&lt;br&gt;Skriftligt bevis som ej har ingi-&lt;br&gt;vits tidigare skall fogas vid&lt;br&gt;inlagan i huvudskrift eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om annan utmätning&lt;br&gt;skall överklagas av sökanden&lt;br&gt;eller svaranden inom tre veckor&lt;br&gt;från det att beslutet delgavs&lt;br&gt;honom. Tredje man får överkla-&lt;br&gt;ga sådan utmätning utan in-&lt;br&gt;skränkning till viss tid. Ett beslut&lt;br&gt;som avses i 8 kap. 9 § första&lt;br&gt;stycket eller 12 kap. 49 § tredje&lt;br&gt;stycket skall dock överklagas&lt;br&gt;inom tre veckor från det att&lt;br&gt;beslutet delgavs klaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En exekutiv försäljning skall&lt;br&gt;överklagas inom tre veckor från&lt;br&gt;försäljningen. Ett beslut om&lt;br&gt;fördelning eller utbetalning av&lt;br&gt;medel skall överklagas inom tre&lt;br&gt;veckor från beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant överklagande som&lt;br&gt;avses i 6 § andra stycket andra&lt;br&gt;meningen får göras utan in-&lt;br&gt;skränkning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;i andra fall skall överklagas inom&lt;br&gt;tre veckor från det att beslutet&lt;br&gt;delgavs klaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överklagandet skall klaganden&lt;br&gt;ange det överklagade beslutet,&lt;br&gt;den ändring som yrkas i beslutet&lt;br&gt;och grunderna för överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klaganden skall lämna uppgift&lt;br&gt;om de bevis som han vill åbero-&lt;br&gt;pa och om vad han vill styrka&lt;br&gt;med varje särskilt bevis. Skrift-&lt;br&gt;ligt bevis som inte har givits in&lt;br&gt;tidigare skall bifogas i original&lt;br&gt;eller styrkt kopia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestyrkt avskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besvärsinlagan skall vara egen-&lt;br&gt;händigt undertecknad av klagan-&lt;br&gt;den eller hans ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besvärsinlagan skall inges till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besvär som ej har anförts i rätt&lt;br&gt;tid skall avvisas av kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten. Har besvärsinlagan&lt;br&gt;kommit in till hovrätten före be-&lt;br&gt;svärstidens utgång, skall den om-&lt;br&gt;ständigheten att inlagan har kom-&lt;br&gt;mit in till kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ten först därefter ej föranleda att&lt;br&gt;besvären avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som vill anföra besvär&lt;br&gt;visar laga förfall före besvärs-&lt;br&gt;tidens utgång, skall kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten sätta ut ny tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvisas ej besvärstalan, skall&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten så snart&lt;br&gt;som möjligt sända besvärsin-&lt;br&gt;lagan och övriga handlingar i&lt;br&gt;målet till hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida besvär har&lt;br&gt;anförts i rätt tid får komma&lt;br&gt;under hovrättens bedömande en-&lt;br&gt;dast i samband med prövning av&lt;br&gt;besvär över beslut, varigenom&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten har av-&lt;br&gt;visat besvären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagandet skall vara under-&lt;br&gt;tecknat av klaganden eller hans&lt;br&gt;ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande skall ges in&lt;br&gt;till kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande som inte har&lt;br&gt;kommit in i rätt tid skall avvisas&lt;br&gt;av kronofogdemyndigheten. Om&lt;br&gt;överklagandet har kommit in till&lt;br&gt;tingsrätten inom tiden för över-&lt;br&gt;klagande, skall den omständig-&lt;br&gt;heten att överklagandet har kom-&lt;br&gt;mit in till kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ten först därefter inte föranleda&lt;br&gt;att det avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som vill överklaga ett&lt;br&gt;beslut visar laga förfall innan&lt;br&gt;tiden för överklagande gått ut,&lt;br&gt;skall kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;sätta ut ny tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om överklagandet inte avvisas,&lt;br&gt;skall kronofogdemyndigheten så&lt;br&gt;snart som möjligt sända detta&lt;br&gt;och övriga handlingar i målet till&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida ett beslut har&lt;br&gt;överklagats i rätt tid får komma&lt;br&gt;under tingsrättens bedömande en-&lt;br&gt;dast i samband med prövning av&lt;br&gt;ett överklagande av ett beslut&lt;br&gt;genom vilket kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten har avvisat överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa bestämmelser om för-&lt;br&gt;farandet i hovrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får, utan att motpar-&lt;br&gt;ten dessförinnan har beretts till-&lt;br&gt;fälle att inkomma med förkla-&lt;br&gt;ring, förordna att åtgärd för&lt;br&gt;verkställighet ej skall vidtagas&lt;br&gt;tills vidare eller, om synnerliga&lt;br&gt;skäl föreligger, att redan vid-&lt;br&gt;tagen åtgärd skall hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får också omedelbart&lt;br&gt;förordna att åtgärd för verk-&lt;br&gt;ställighet skall genomföras och&lt;br&gt;bestå till dess annat förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att beslut&lt;br&gt;har meddelats av en jävig förrätt-&lt;br&gt;ningsman skall ej föranleda att&lt;br&gt;beslutet hävs, om jävet uppenbar-&lt;br&gt;ligen ej har inverkat på beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bifall till talan mot visst&lt;br&gt;beslut får även senare beslut i&lt;br&gt;målet, som har samband med det&lt;br&gt;förra beslutet och som ej hade&lt;br&gt;vunnit laga kraft mot klaganden&lt;br&gt;när besvär anfördes, hävas när&lt;br&gt;det kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bifalls talan mot beslut om för-&lt;br&gt;delning av medel, gäller det till&lt;br&gt;förmån även för den som ej själv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa bestämmelser om för-&lt;br&gt;farandet i tingsrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten får, utan att mot-&lt;br&gt;parten dessförinnan har beretts&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig över&lt;br&gt;överklagandet, förordna att&lt;br&gt;någon åtgärd för verkställighet&lt;br&gt;tills vidare inte skall vidtas eller,&lt;br&gt;om det finns synnerliga skäl, att&lt;br&gt;en redan vidtagen åtgärd skall&lt;br&gt;hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten får också omedel-&lt;br&gt;bart förordna att en åtgärd för&lt;br&gt;verkställighet skall genomföras&lt;br&gt;och bestå till dess annat för-&lt;br&gt;ordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att ett&lt;br&gt;beslut har meddelats av en jävig&lt;br&gt;förrättningsman skall inte för-&lt;br&gt;anleda att beslutet hävs, om jävet&lt;br&gt;uppenbarligen inte har inverkat&lt;br&gt;på beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bifall till ett överklagande&lt;br&gt;av ett visst beslut får även ett&lt;br&gt;senare beslut i målet hävas när&lt;br&gt;det kan ske, om detta beslut har&lt;br&gt;samband med det förra beslutet&lt;br&gt;och inte hade vunnit laga kraft&lt;br&gt;mot klaganden när han överkla-&lt;br&gt;gade det första beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett överklagande av ett&lt;br&gt;beslut om fördelning av medel&lt;br&gt;bifalls, gäller det till förmån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har fört talan mot beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut i dit fullföljd&lt;br&gt;fråga länder till efterrättelse en-&lt;br&gt;ligt vad som sägs i 2 kap. 19 §&lt;br&gt;om kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om utmätning eller inför-&lt;br&gt;sel skall dock vidtagen åtgärd ej&lt;br&gt;utan särskilt förordnande återgå&lt;br&gt;innan hovrättens beslut har vun-&lt;br&gt;nit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot hovrättens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även för den som inte själv har&lt;br&gt;överklagat beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut i en fråga&lt;br&gt;som överklagats dit gäller på det&lt;br&gt;sätt som i 2 kap. 19 § sägs om&lt;br&gt;kronofogdemyndighetens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om utmätning eller in-&lt;br&gt;försel skall dock en vidtagen&lt;br&gt;åtgärd inte utan särskilt förord-&lt;br&gt;nande återgå innan tingsrättens&lt;br&gt;beslut har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av tingsrättens be-&lt;br&gt;slut, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut överklagas&lt;br&gt;hos hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte pröva ett&lt;br&gt;överklagande av ett beslut av en&lt;br&gt;tingsrätt, om inte hovrätten med-&lt;br&gt;delat parten prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;om överklagandet avser ett beslut&lt;br&gt;som rör någon annan än en part,&lt;br&gt;ett beslut genom vilket tingsrätten&lt;br&gt;ogillat jäv mot en domare eller&lt;br&gt;ett beslut genom vilket en miss-&lt;br&gt;nöjesanmälan eller ett överkla-&lt;br&gt;gande har avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall 54 kap. 11 §&lt;br&gt;tredje stycket rättegångsbalken&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får meddelas&lt;br&gt;endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot beslut, varigenom hov-&lt;br&gt;rätten har funnit kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten behörig att upptaga en&lt;br&gt;ansökan om verkställighet eller&lt;br&gt;har hänvisat mål till viss krono-&lt;br&gt;fogdemyndighet, får talan ej fö-&lt;br&gt;ras. Detsamma gäller hovrättens&lt;br&gt;beslut med anledning av talan&lt;br&gt;som avses i 6 § andra stycket&lt;br&gt;andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot beslut, varigenom&lt;br&gt;hovrätten innan ändringsyrkandet&lt;br&gt;prövas slutligt har meddelat för-&lt;br&gt;ordnande som avses i 12 § eller&lt;br&gt;har utlåtit sig angående före-&lt;br&gt;läggande som avses i 2 kap.&lt;br&gt;15 §, skall föras särskilt.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättstillämpningen att överklagan-&lt;br&gt;det prövas av högre rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det finns anledning till änd-&lt;br&gt;ring i i tingsrättens beslut, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga&lt;br&gt;skäl att pröva överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ett överklagande av tings-&lt;br&gt;rättens beslut prövas av hov-&lt;br&gt;rätten endast om denna meddelat&lt;br&gt;prövningstillstånd, skall tings-&lt;br&gt;rätten i samband med under-&lt;br&gt;rättelse om vad som gäller i&lt;br&gt;fråga om överklagande upplysa&lt;br&gt;parterna om detta och därvid&lt;br&gt;också ange innehållet i närmast&lt;br&gt;föregående stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut, genom vilket en&lt;br&gt;domstol har funnit kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten behörig att ta upp&lt;br&gt;en ansökan om verkställighet&lt;br&gt;eller har hänvisat ett mål till en&lt;br&gt;viss kronofogdemyndighet, får&lt;br&gt;inte överklagas. Detsamma gäller&lt;br&gt;ett beslut av en domstol med&lt;br&gt;anledning av ett sådant över-&lt;br&gt;klagande som avses i 6 § andra&lt;br&gt;stycket andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut, genom vilket en&lt;br&gt;domstol innan ändringsyrkandet&lt;br&gt;prövas slutligt har meddelat ett&lt;br&gt;förordnande som avses i 12 §&lt;br&gt;eller har uttalat sig i fråga om ett&lt;br&gt;föreläggande som avses i 2 kap.&lt;br&gt;15 får överklagas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 4 § andra Vad som sägs i 4 § andra styc-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket och 12, 14 och 15 §§&lt;br&gt;tillämpas även i högsta domsto-&lt;br&gt;len.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ket och 12, 14 och 15 §§ tilläm-&lt;br&gt;pas även i hovrätten och Högsta&lt;br&gt;domstolen. Vad som sägs i 16 §&lt;br&gt;tillämpas även i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. I fråga om beslut som&lt;br&gt;meddelats av kronofogdemyndighet före ikraftträdandet gäller äldre&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs att 10 a och 11 §§ lagen (1976:206) om&lt;br&gt;felparkeringsavgift skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 a §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot tingsrättens beslut&lt;br&gt;förs genom besvär i hovrätten.&lt;br&gt;Talan får inte prövas av hov-&lt;br&gt;rätten om inte hovrätten meddelat&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;parten prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;vid talan mot beslut som rör nå-&lt;br&gt;gon annan än en part, beslut va-&lt;br&gt;rigenom tingsrätten ogillat jäv&lt;br&gt;mot en domare, beslut angående&lt;br&gt;utdömande av förelagt vite eller&lt;br&gt;om ansvar för en rättegångsför-&lt;br&gt;seelse eller beslut varigenom an-&lt;br&gt;mälan av bestridande avvisats. I&lt;br&gt;fråga om meddelade prövnings-&lt;br&gt;tillstånd skall 54 kap. 11 § tredje&lt;br&gt;stycket rättegångsbalken gälla i&lt;br&gt;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får meddelas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut får över-&lt;br&gt;klagas hos hovrätten. Överkla-&lt;br&gt;gandet får inte prövas av hov-&lt;br&gt;rätten om inte hovrätten meddelat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;parten prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;om överklagandet avser beslut&lt;br&gt;som rör någon annan än en part,&lt;br&gt;beslut t vilket tingsrätten ogillat&lt;br&gt;jäv mot en domare eller beslut&lt;br&gt;genom vilket en missnöjesan-&lt;br&gt;mälan eller en anmälan av be-&lt;br&gt;stridande avvisats. I fråga om&lt;br&gt;meddelade prövningstillstånd&lt;br&gt;skall 54 kap. 11 § tredje stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;endast om&lt;br&gt;rättstillämpningen att talan prövas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av högre rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det finns anledning till ändring i det slut vartill tingsrätten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommit eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga skäl att pröva talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan talan mot tingsrättens be-&lt;br&gt;slut prövas av hovrätten endast&lt;br&gt;om denna meddelat prövnings-&lt;br&gt;tillstånd, skall tingsrätten i&lt;br&gt;samband med underrättelse om&lt;br&gt;vad som gäller i fråga om full-&lt;br&gt;följd av talan upplysa parterna&lt;br&gt;om detta och därvid också ange&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan talan mot tingsrättens be-&lt;br&gt;slut prövas av hovrätten endast&lt;br&gt;om denna meddelat prövnings-&lt;br&gt;tillstånd skall tingsrätten i&lt;br&gt;samband med underrättelse om&lt;br&gt;vad som gäller i fråga om över-&lt;br&gt;klagande upplysa parterna om&lt;br&gt;detta och därvid också ange&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1989:358.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innehållet i närmast föregående&lt;br&gt;stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut får inte över-&lt;br&gt;klagas. Hovrätten får dock tillåta&lt;br&gt;att beslutet överklagas, om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl för en pröv-&lt;br&gt;ning om tillstånd skall ges enligt&lt;br&gt;54 kap. 10 § första stycket 1&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tingsrätt och hovrätt för&lt;br&gt;allmän åklagare det allmännas&lt;br&gt;talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innehållet i närmast föregående&lt;br&gt;stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut får inte över-&lt;br&gt;klagas av en enskild part. Hov-&lt;br&gt;rätten får dock tillåta att beslutet&lt;br&gt;överklagas, om det finns särskil-&lt;br&gt;da skäl för en prövning om till-&lt;br&gt;stånd skall ges enligt 54 kap.&lt;br&gt;10 § första stycket 1 rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tingsrätt, hovrätt och Högsta&lt;br&gt;domstolen för allmän åklagare&lt;br&gt;det allmännas talan. Bestämmel-&lt;br&gt;serna i 54 kap. 9 § första stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken gäller inte talan&lt;br&gt;som förs av Riksåklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs att 23 § bötesverkställighetslagen (1979:189)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av hovrätten i ett mål&lt;br&gt;om bötesförvandling får inte&lt;br&gt;överklagas. Hovrätten får dock&lt;br&gt;tillåta att beslutet överklagas, om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl för en&lt;br&gt;prövning om tillstånd skall ges&lt;br&gt;enligt 54 kap. 10 § 1 rättegångs-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av hovrätten i ett mål&lt;br&gt;om bötesförvandling får inte&lt;br&gt;överklagas av enskild part.&lt;br&gt;Hovrätten får dock tillåta att&lt;br&gt;beslutet överklagas, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för en prövning&lt;br&gt;om tillstånd skall ges enligt&lt;br&gt;54 kap. 10 § 1 rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1989:359.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid åter-&lt;br&gt;betalning av skatter och avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 - 14 §§ lagen (1985:146) om avräkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut får inte överklagas i den mån&lt;br&gt;det innebär att avräkning inte&lt;br&gt;skall ske. I övrigt tillämpas i&lt;br&gt;fråga om kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;tens beslut enligt denna lag&lt;br&gt;bestämmelserna om besvär över&lt;br&gt;utmätning i allmänhet, i den mån&lt;br&gt;inte annat följer av 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål som avses i första styc&lt;br&gt;Riksskatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;enligt denna lag gäller utan hin-&lt;br&gt;der av att det inte har vunnit laga&lt;br&gt;kraft. Hovrättens beslut gäller&lt;br&gt;först sedan det har vunnit laga&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 10 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena skall tilläm-&lt;br&gt;pas på belopp, som överförts till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten men på&lt;br&gt;grund av beslut av kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten i andra fall än som&lt;br&gt;avses i 10 § första stycket eller&lt;br&gt;av hovrätten eller högsta dom-&lt;br&gt;stolen inte skall tas i anspråk&lt;br&gt;genom avräkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut får inte överklagas i den del&lt;br&gt;det innebär att avräkning inte&lt;br&gt;skall ske. I övrigt tillämpas i&lt;br&gt;fråga om kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;tens beslut enligt denna lag&lt;br&gt;bestämmelserna om överkla-&lt;br&gt;gande av utmätning i allmänhet,&lt;br&gt;om inte annat följer av 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;lt;et förs det allmännas talan av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;enligt denna lag gäller utan hin-&lt;br&gt;der av att det inte har vunnit laga&lt;br&gt;kraft. Tingsrättens och hovrättens&lt;br&gt;beslut gäller först sedan det har&lt;br&gt;vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 10 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena skall tilläm-&lt;br&gt;pas på belopp, som överförts till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten men på&lt;br&gt;grund av beslut av kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten i andra fall än som&lt;br&gt;avses i 10 § första stycket eller&lt;br&gt;av en domstol inte skall tas i an-&lt;br&gt;språk genom avräkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall ett avräknat belopp enligt&lt;br&gt;beslut av kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ten, hovrätten eller högsta dom-&lt;br&gt;stolen inte tas i anspråk genom&lt;br&gt;avräkning, skall den som fått sin&lt;br&gt;fordran helt eller delvis betald&lt;br&gt;genom avräkningen överföra be-&lt;br&gt;loppet till kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall ett avräknat belopp enligt&lt;br&gt;beslut av kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;eller en domstol inte tas i an-&lt;br&gt;språk genom avräkning, skall&lt;br&gt;den som fått sin fordran helt&lt;br&gt;eller delvis betald genom avräk-&lt;br&gt;ningen överföra beloppet till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. I fråga om beslut som&lt;br&gt;meddelats av kronofogdemyndighet före ikraftträdandet gäller äldre&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföre-&lt;br&gt;läggande och handräckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 och 55 - 58 §§ lagen (1990:746) om&lt;br&gt;betalningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;20&lt;/sup&gt; §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ansökningen så bristfällig att den inte kan läggas till grund för&lt;br&gt;handläggning av målet, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen.&lt;br&gt;Sådant föreläggande får sändas till sökanden med posten under hans&lt;br&gt;i målet uppgivna adress eller förmedlas på annat lämpligt sätt. Följer&lt;br&gt;sökanden inte föreläggandet, skall ansökningen avvisas. Sökanden&lt;br&gt;skall upplysas om detta i föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket skall också tillämpas, om kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;begär att sökanden skall betala ansökningsavgiften i förskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sökanden inte har betalat&lt;br&gt;ansökningsavgiften i förskott men&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten ändå har&lt;br&gt;tagit upp ansökningen, får ansök-&lt;br&gt;ningsavgiften genast utsökas hos&lt;br&gt;sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är missnöjd med ett&lt;br&gt;utslag i ett mål om särskild&lt;br&gt;handräckning, får överklaga ut-&lt;br&gt;slaget genom besvär till hov-&lt;br&gt;rätten inom tre veckor från&lt;br&gt;dagen för utslaget. Detsamma&lt;br&gt;gäller om sökanden i ett mål om&lt;br&gt;betalningsföreläggande eller van-&lt;br&gt;lig handräckning är missnöjd&lt;br&gt;med ett utslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är missnöjd med ett&lt;br&gt;utslag i ett mål om särskild&lt;br&gt;handräckning, får överklaga ut-&lt;br&gt;slaget hos tingsrätten inom tre&lt;br&gt;veckor från dagen för utslaget.&lt;br&gt;Detsamma gäller om sökanden i&lt;br&gt;ett mål om betalningsföreläggan-&lt;br&gt;de eller vanlig handräckning är&lt;br&gt;missnöjd med ett utslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut varigenom ett mål&lt;br&gt;har avgjorts på annat sätt än ge-&lt;br&gt;nom utslag får överklagas genom&lt;br&gt;besvär till hovrätten inom tre&lt;br&gt;veckor från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut, genom vilket ett mål&lt;br&gt;har avgjorts på annat sätt än&lt;br&gt;genom utslag, får överklagas hos&lt;br&gt;tingsrätten inom tre veckor från&lt;br&gt;dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut att överlämna mål till tingsrätt och avskrivningsbeslut enligt&lt;br&gt;37 § får dock inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;under handläggningen av ett mål&lt;br&gt;får inte överklagas särskilt. Be-&lt;br&gt;slut som avses i 63 § får dock&lt;br&gt;överklagas särskilt genom besvär&lt;br&gt;till hovrätten inom tre veckor&lt;br&gt;från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande av kronofog-&lt;br&gt;demyndighetens utslag och beslut&lt;br&gt;tillämpas 18 kap. 8 - 11 §§ ut-&lt;br&gt;sökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;under handläggningen av ett mål&lt;br&gt;får inte överklagas särskilt. Be-&lt;br&gt;slut som avses i 63 § får dock&lt;br&gt;överklagas särskilt hos tings-&lt;br&gt;rätten inom tre veckor från&lt;br&gt;dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande av kronofog-&lt;br&gt;demyndighetens utslag och beslut&lt;br&gt;samt vid handläggningen i dom-&lt;br&gt;stol tillämpas 18 kap. 1, 8 - 11&lt;br&gt;och 16 a §§ utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Föreskrifterna i 20 § träder i kraft den 1 juli 1993. Om ansökan&lt;br&gt;har gjorts före ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Föreskrifterna i 55-58 §§ träder i kraft den 1 januari 1994. I&lt;br&gt;fråga om beslut som meddelats av kronofogdemyndighet före ikraft-&lt;br&gt;trädandet gäller äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Westerberg, Hörnlund, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,&lt;br&gt;Wibble, Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om prövningstillstånd i hovrätt och in-&lt;br&gt;stansordningen i utsökningsmål&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;År 1989 tillkallades en parlamentariskt sammansatt kommitté för att&lt;br&gt;se över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation. Kom-&lt;br&gt;mittén antog namnet Domstolsutredningen. Utredningens uppdrag be-&lt;br&gt;gränsades 1991 genom tilläggsdirektiv till att inte längre omfatta&lt;br&gt;domstolarnas organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1991 avgav utredningen (Ledamöter: presidenten i För-&lt;br&gt;säkringsöverdomstolen Leif Ekberg, ordförande, samt ledamöterna&lt;br&gt;av riksdagen Lars Andersson, Britta Bjelle, Holger Gustavsson och&lt;br&gt;Birgit Henriksson, lagmannen Arnold Joelsson, ledamöterna av riks-&lt;br&gt;dagen Göran Magnusson och Martin Olsson, jur.lic. Lotti Ryberg,&lt;br&gt;riksdagsledamoten Gunnar Thollander, lagmannen Carl-Anton Spak,&lt;br&gt;riksdagsledamoten Birthe Sörestedt samt hovrättspresidenten Håkan&lt;br&gt;Winberg.) betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-ta-&lt;br&gt;let Arbetsuppgifter och förfaranderegler. Förslagen i betänkandet tar&lt;br&gt;sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltning och&lt;br&gt;mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdom-&lt;br&gt;stolarna. Utredningen tar också upp omprövning, överklagande och&lt;br&gt;instansordningen och vissa processrättsliga frågor. Jag tar i detta&lt;br&gt;ärende upp två av de frågor utredningen har behandlat. Det gäller dels&lt;br&gt;utredningens förslag om att reglerna om prövningstillstånd i hovrätt&lt;br&gt;skall utvidgas, dels förslaget att kronofogdemyndighetens avgöranden&lt;br&gt;i mål om utsökning, avräkning samt betalningsföreläggande och hand-&lt;br&gt;räckning skall överklagas först till tingsrätt i stället för som nu direkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. Utredningens lagförslag i här&lt;br&gt;aktuella delar bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.&lt;br&gt;En förteckning över remissinstanserna finns intagen i Ds 1993:5 (i&lt;br&gt;bilaga 1), liksom en sammanställning av remissvaren (i avsnitt&lt;br&gt;IV:21.4 och IV:22.9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare diskuterar jag i detta sammanhang ett förslag som Riks-&lt;br&gt;skatteverket (RSV) har fört fram i en delrapport om översyn av ut-&lt;br&gt;sökningsbalken (RSV Rapport 1990:5 Översyn av utsökningsbalken)&lt;br&gt;och som gäller kronofogdemyndighetens omprövning av sina egna&lt;br&gt;beslut. Jag för dock inte fram några förslag till regler om om-&lt;br&gt;prövning. En sammanfattning av RSV:s förslag bör fogas till proto-&lt;br&gt;kollet som bilaga 2. Rapporten har remissbehandlats. En förteckning&lt;br&gt;över de remissinstanser som har yttrat sig över rapporten bör fogas&lt;br&gt;till protokollet som bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i Justi-&lt;br&gt;tiedepartementet (dnr 90-1697).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen tar jag i detta sammanhang upp ett förslag från hovrätterna&lt;br&gt;om att avskaffa särreglerna om hovrättsting. Förslaget har remissbe-&lt;br&gt;handlats. Yttranden har avgetts av Domstolsverket, Riksåklagaren,&lt;br&gt;Göta hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för&lt;br&gt;Västra Sverige, Hovrätten för Nedre Norrland, Hovrätten för Övre&lt;br&gt;Norrland samt Linköpings, Kalmar, Karlshamns, Karlskrona, Karl-&lt;br&gt;stads, Örebro, Falu och Östersunds kommuner. Remissyttrandena&lt;br&gt;finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr 93-677).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 4 mars 1993 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de förslag som utarbetats i ärendet. Remissen till Lagrådet om-&lt;br&gt;fattade dock inte förslaget till ändring i 2 kap. 5 §, 51 kap. 4 och 10&lt;br&gt;a §§ rättegångsbalken. De till Lagrådet remitterade lagförslagen bör&lt;br&gt;fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat vissa allmänna synpunkter på förslagen som&lt;br&gt;gäller prövningstillstånd i hovrätten och har i ett avseende förordat en&lt;br&gt;annan lagteknisk utformning av reglerna. Jag återkommer till Lagrå-&lt;br&gt;dets synpunkter i min följande framställning (avsnitt 2.6.1,2.6.3 och&lt;br&gt;2.6.4). Lagrådet har i övrigt lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets&lt;br&gt;yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 5. Jag har gjort vissa&lt;br&gt;redaktionella ändringar i lagtexten. Dessutom har jag gjort en smärre&lt;br&gt;saklig ändring i förhållande till det remitterade förslaget vilket jag&lt;br&gt;återkommer till i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Prövningstillstånd i hovrätt&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vid tillkomsten av rättegångsbalken (RB) och under lång tid därefter&lt;br&gt;fanns det i princip inga begränsningar när det gällde en parts möj-&lt;br&gt;ligheter att få ett tingsrättsavgörande fullständigt överprövat av&lt;br&gt;hovrätten. Rättsmedlen vad och besvär stod i huvudsak öppna i alla&lt;br&gt;de fall en tingsrätt meddelat en dom respektive ett beslut. Ett undan-&lt;br&gt;tag utgjordes och utgörs alltjämt av tredskodomar meddelade av tings-&lt;br&gt;rätt. Sådana kan inte överklagas till högre instans utan får i stället&lt;br&gt;angripas genom återvinning vid tingsrätten. Ett annat fall då ett&lt;br&gt;tingsrättsavgörande inte kan överklagas är då parterna har avtalat att&lt;br&gt;tingsrättens avgörande skall vara slutgiltigt (se 49 kap. 1 § tredje&lt;br&gt;stycket RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar 1974 infördes för första gången en regel som innebär ett undan-&lt;br&gt;tag från den angivna ordningen. I samband med den s.k. småmålsla-&lt;br&gt;gens tillkomst infördes nämligen också de regler om prövningstillstånd&lt;br&gt;för tvistemål om mindre värden, s.k. småmål (eller FT-mål), som&lt;br&gt;numera - efter vissa ändringar - återfinns i rättegångsbalken. Dessa&lt;br&gt;regler innebär att den som vill överklaga ett tingsrättsavgörande i ett&lt;br&gt;tvistemål där tvisteföremålets värde uppenbart inte överstiger hälften&lt;br&gt;av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, måste&lt;br&gt;beviljas prövningstillstånd av hovrätten för att få en fullständig&lt;br&gt;överprövning till stånd (49 kap. 12 § RB). Enligt 49 kap. 13 § RB&lt;br&gt;får sådant prövningstillstånd meddelas i tre fall, nämligen om det är&lt;br&gt;av vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av högre rätt&lt;br&gt;(prejudikatdispens), om det finns anledning till ändring i det slut&lt;br&gt;vartill tingsrätten kommit (ändringsdispens) eller om det annars finns&lt;br&gt;synnerliga skäl att pröva talan (extraordinär dispens).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att småmålslagen upphävdes den 1 januari 1988 och reg-&lt;br&gt;lerna inarbetades i rättegångsbalken kom reglerna om prövningstill-&lt;br&gt;stånd att bli tillämpliga på ytterligare några kategorier av mål,&lt;br&gt;nämligen vissa mål vid fastighetsdomstolarna. Ännu ett liknande un-&lt;br&gt;dantag infördes den 1 juli 1989 då regler infördes om prövnings-&lt;br&gt;tillstånd i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de gångna åren har vissa andra reformer tagit sikte på för-&lt;br&gt;hållandena i hovrätterna, bl.a beträffande domförhetsreglerna i olika&lt;br&gt;typer av mål. Den 1 september 1989 reformerades hovrättsförfarandet&lt;br&gt;på flera punkter (prop. 1988/89:95). Till grund för reformen låg Rät-&lt;br&gt;tegångsutredningens arbete, framför allt dess slutbetänkande (SOU&lt;br&gt;1987:46) Översyn av rättegångsbalken 4. Hovrättsfrågor, sammansätt-&lt;br&gt;ningsfrågor m.m. Syftet var främst att förenkla och effektivisera&lt;br&gt;förfarandet så att hovrättsarbetet kan koncentreras till de viktigaste&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågorna. Hovrättens skyldighet att pröva skuldfrågan inskränktes i&lt;br&gt;sådana brottmål där endast påföljdsfrågan hade överklagats. Parternas&lt;br&gt;möjlighet att i tvistemål införa nytt processmaterial (nya omständig-&lt;br&gt;heter och nya bevis) inskränktes också. Flera andra ändringar om&lt;br&gt;förfarandet vid hovrätterna genomfördes. Bl.a. blev hovrätterna&lt;br&gt;domföra med tre i stället för fyra juristdomare i ännu flera fall än&lt;br&gt;dittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsutredningens slutbetänkande innehöll inte några regler om&lt;br&gt;prövningstillstånd i ledet tingsrätt-hovrätt. Tvärtom föreslog man att&lt;br&gt;dispensprövningen i småmålen skulle avskaffas. Utredningen var&lt;br&gt;emellertid inte enig på denna punkt. I en reservation föreslogs att&lt;br&gt;kravet på prövningstillstånd skulle utvidgas för tvistemålens del och&lt;br&gt;införas vad gäller vissa brottmål. I propositionen (prop. 1988/89:95)&lt;br&gt;förutskickades att frågan om en utvidgning av systemet med pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skulle tas upp i en departementspromemoria. Frågan&lt;br&gt;behandlades i departementspromemorian (Ds 1989:2) Domstolarna i&lt;br&gt;framtiden - en idéskiss och togs därefter upp i direktiven till&lt;br&gt;Domstolsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen föreslår att prövningstillstånd införs i vissa&lt;br&gt;brottmål och att systemet utvidgas för tvistemålens del. Bakgrunden&lt;br&gt;till utredningens förslag är att arbetsläget vid de allmänna domstolarna&lt;br&gt;sedan flera år är ansträngt och att några lättnader i arbetsbördan inte&lt;br&gt;kan skönjas under en överblickbar framtid. Särskilt ansträngda är&lt;br&gt;hovrätterna. Under de senaste åren har det varje år kommit in fler&lt;br&gt;mål till hovrätterna än det närmast föregående året. Trots en ökande&lt;br&gt;målavverkning bedöms nu balanserna på flera hålla vara så stora att&lt;br&gt;läget är svårbemästrat. Domstolsutredningen redovisar att flera hov-&lt;br&gt;rätter påpekat att det krävs snabba åtgärder för att hovrätterna skall&lt;br&gt;kunna fungera godtagbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Gällande rätt och allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De allmänna domstolarna tillhandahåller sedan lång tid tre instanser,&lt;br&gt;tingsrätt (tidigare rådhusrätt och häradsrätt), hovrätt och Högsta dom-&lt;br&gt;stolen. Möjligheterna att få såväl tvistemål som brottmål prövade&lt;br&gt;fullständigt i de två lägre instanserna var i princip obegränsade innan&lt;br&gt;de nyss redovisade reglerna om prövningstillstånd i de s.k. småmålen&lt;br&gt;infördes år 1974 (avsnitt 2.1). Möjligheten till prövning i den högsta&lt;br&gt;instansen har däremot alltid varit förbunden med vissa restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vissa hovrättsavgöranden får överklagande till Högsta&lt;br&gt;domstolen överhuvudtaget inte ske (fullföljdsförbud). Så är exempel-&lt;br&gt;vis fallet när hovrätten har överprövat interimistiska beslut av tingsrätt&lt;br&gt;i familjemål (18 kap. 4 § äktenskapsbalken, ÄktB, och 20 kap. 12 §&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föräldrabalken, FB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har det också i vissa fall införts regler om full-&lt;br&gt;följdsförbud med s.k. ventil. Med detta avses att det i princip råder&lt;br&gt;fullföljdsförbud, men att hovrätten i ett enskilt fall kan tillåta ett&lt;br&gt;överklagande om saken har prejudikatintresse. Ett exempel på detta&lt;br&gt;är när hovrätten har överprövat ett tingsrättsbeslut angående ersättning&lt;br&gt;till offentlig försvarare (54 kap. 2 a § RB). I övrigt finns normalt inga&lt;br&gt;begränsningar i rätten att överklaga hovrätternas avgöranden till Hög-&lt;br&gt;sta domstolen. Rätten att få målet fullständigt prövat är dock kraftigt&lt;br&gt;inskränkt genom reglerna om prövningstillstånd. Högsta domstolen&lt;br&gt;kan inte bevilja ändringsdispens utan endast prejudikatdispens och&lt;br&gt;extraordinär dispens. Ett prövningstillstånd kan vidare begränsas till&lt;br&gt;viss del av domen eller beslutet (partiell dispens) eller till en viss&lt;br&gt;prejudikatfråga i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instansordningen bygger på en viss funktionsfördelning mellan de&lt;br&gt;olika domstolsnivåema. Man skiljer mellan underrätter och överrätter.&lt;br&gt;Tingsrätt är allmän underrätt, om inte annat är föreskrivet (1 kap. 1 §&lt;br&gt;RB). Tingsrättens funktion är att som första instans döma i alla mål&lt;br&gt;som har väckts i behörig ordning. Hovrätt är sedan överinstans i alla&lt;br&gt;mål som överklagas från tingsrätt (2 kap. 1 § RB) och Högsta dom-&lt;br&gt;stolen är överinstans i alla mål som överklagas från hovrätt (3 kap.&lt;br&gt;1 § RB). Från dessa huvudregler finns vissa undantag. Ett exempel&lt;br&gt;är att åtal mot underrättsdomare för brott begångna i tjänsten skall&lt;br&gt;väckas vid hovrätt respektive Högsta domstolen som första instans&lt;br&gt;(2 kap. 2 § och 3 kap. 3 § RB). Högsta domstolen är även första in-&lt;br&gt;stans i mål om ansvar på grund av brott som begåtts i tjänsten av&lt;br&gt;vissa andra högre befattningshavare (3 kap. 3 § RB). Dessa undantag&lt;br&gt;är emellertid inte av intresse i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätterna handlägger alltså såväl brottmål som tvistemål som&lt;br&gt;första instans. Detta innebär i praktiken att de allra flesta målen inte&lt;br&gt;kommer att prövas av någon ytterligare instans. Tingsrätternas avgö-&lt;br&gt;randen blir därför i hög utsträckning det slutliga avgörandet. Av bl.a.&lt;br&gt;det skälet är det givetvis väsentligt att processen vid tingsrätterna är&lt;br&gt;utformad så att avgörandena håller en hög kvalitet; att den är snabb,&lt;br&gt;billig och säker. I många sammanhang har det också framhållits att&lt;br&gt;tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans. Samtidigt är&lt;br&gt;det angeläget att mål som är av särskild vikt för parterna eller som&lt;br&gt;från allmän synpunkt är viktiga inte fördröjs, därför att resurser binds&lt;br&gt;till mer bagatellartade mål eller ärenden. En ledstjärna för tingsrätts-&lt;br&gt;processen är att förfarandet skall präglas av muntlighet, omedelbarhet&lt;br&gt;och koncentration. Av olika skäl, bl.a effektivitetsskäl finns det ibland&lt;br&gt;anledning att göra avsteg från dessa principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senare års reformer har inneburit att tingsrättsförfarandet har blivit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer flexibelt. Möjligheterna för den enskilde domaren att ta hänsyn&lt;br&gt;till det enskilda målets beskaffenhet har blivit större. Sålunda kan&lt;br&gt;tingsrättsdomaren exempelvis under förberedelsen i tvistemål växla&lt;br&gt;förhållandevis fritt mellan muntlig och skriftlig handläggning. Denna&lt;br&gt;ökade flexibilitet och smidighet - som till stora delar är en frukt av&lt;br&gt;Rättegångsutredningens mångåriga arbete - har till syfte att befästa&lt;br&gt;tingsrätternas grundläggande funktion, som alltjämt är att tillhanda-&lt;br&gt;hålla en process som så snabbt och enkelt som möjligt leder fram till&lt;br&gt;ett avgörande av hög kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätterna befinner sig i den speciella situationen att de är såväl&lt;br&gt;över- som underinstans. De skall överpröva tingsrätternas avgöranden&lt;br&gt;och deras avgöranden kan i sin tur bli överprövade av Högsta dom-&lt;br&gt;stolen. En väsentlig skillnad jämfört med tingsrätterna är att hov-&lt;br&gt;rätternas avgöranden, på grund av de kraftiga begränsningarna i&lt;br&gt;möjligheterna att få till stånd en fullständig prövning i Högsta&lt;br&gt;domstolen, i de flesta fall inte går att få överprövade. Tingsrätternas&lt;br&gt;avgöranden kan däremot med ytterst få undantag bli fullständigt&lt;br&gt;överprövade av hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad är då utmärkande för hovrättsprövningen och vilka funktioner&lt;br&gt;har närmare bestämt hovrätten? I fråga om de till hovrätten över-&lt;br&gt;klagade målen lämnar rättegångsbalken ett ganska stort utrymme för&lt;br&gt;de grundläggande processprincipema om muntlighet, omedelbarhet&lt;br&gt;och koncentration. Det finns emellertid viktiga undantag från dessa&lt;br&gt;principer. Vid en jämförelse med vad som gäller för tingsrätts-&lt;br&gt;processen går dessa undantag längre. För det första gäller de nämnda&lt;br&gt;principerna inte alls för besvärsprocessen. Den processen är i princip&lt;br&gt;alltid skriftlig, även om det finns möjlighet att hålla muntliga förhör&lt;br&gt;(52 kap. 10 § RB). Denna möjlighet utnyttjas emellertid sällan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tvistemål och brottmål gäller i och för sig de grundläggande pro-&lt;br&gt;cessprincipema. Det finns dock möjligheter att avgöra även sådana&lt;br&gt;mål efter enbart skriftlig handläggning. Reglerna innebär dock - med&lt;br&gt;undantag för dispensprövningen för småmål - att hela processmate-&lt;br&gt;rialet kan komma att prövas på nytt i hovrätten. I hovrätten kan det&lt;br&gt;dessutom tillkomma ytterligare processmaterial, även om det finns&lt;br&gt;vissa restriktioner. I dispositiva tvistemål får sålunda en part åberopa&lt;br&gt;nya omständigheter eller bevis endast under vissa stränga förut-&lt;br&gt;sättningar (50 kap. 25 § RB). I brottmål är part oförhindrad att&lt;br&gt;åberopa nya omständigheter, så länge det är fråga om samma gärning&lt;br&gt;(45 kap. 5 § tredje stycket RB). Ny bevisning i brottmål får åberopas&lt;br&gt;utan inskränkning, så länge den är relevant (35 kap. 7 § RB). Hov-&lt;br&gt;rättens prövning i brottmål kan dock inskränkas, om den tilltalade&lt;br&gt;dömts för den åtalade gärningen av tingsrätten och han överklagar&lt;br&gt;domen bara beträffande annat än skuldfrågan (51 kap. 23 a § RB). I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana fall kan huvudförhandlingen i hovrätten förenklas och Prop. 1992/93:216&lt;br&gt;förkortas avsevärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan inte oviktig skillnad mellan tingsrätt och hovrätt är rättens&lt;br&gt;sammansättning. Sammansättningen i hovrätt är mer kvalificerad än&lt;br&gt;i tingsrätt. I brottmål deltar normalt tre juristdomare i hovrätt mot&lt;br&gt;normalt en domare i tingsrätt. I dispositiva tvistemål deltar i hovrätt&lt;br&gt;tre juristdomare om tingsrätten har bestått av en domare och fyra&lt;br&gt;domare om tingsrätten har bestått av tre domare. I brottmål och vissa&lt;br&gt;familjemål deltar dessutom i allmänhet nämndemän i såväl tingsrätt&lt;br&gt;som hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan konstateras att hovrätternas prövning i viss&lt;br&gt;mån kan begränsas jämfört med vad som har prövats vid tingsrätten.&lt;br&gt;I det stora flertalet fall skall dock enligt den gällande ordningen en&lt;br&gt;fullständig prövning ske. Hovrättens huvudsakliga funktion kan därvid&lt;br&gt;sägas vara korrigerande i det att hovrätten skall rätta till eventuella&lt;br&gt;felaktigheter i tingsrätternas avgöranden. I viss mån har dock hov-&lt;br&gt;rätterna en rättsskapande funktion bl.a. i det att vissa frågor inte kan&lt;br&gt;föras vidare till Högsta domstolen. För att tillgodose den huvudsak-&lt;br&gt;liga, korrigerande funktionen har hovrätten en starkare sammansätt-&lt;br&gt;ning än tingsrätten. Det har inte på allvar ifrågasatts att ändra på&lt;br&gt;detta. Frågan är om den korrigerande funktionen kan bibehållas, eller&lt;br&gt;kanske till och med stärkas, om man inför ytterligare begränsningar&lt;br&gt;beträffande hovrätternas prövning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Internationella åtaganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För utformningen av reglerna om prövning av mål i domstol har det&lt;br&gt;betydelse vilka åtaganden Sverige har gjort i förhållande till andra&lt;br&gt;stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan folkrättslig förpliktelse finns i artikel 14 i Förenta&lt;br&gt;nationernas Internationella konvention om medborgerliga och politiska&lt;br&gt;rättigheter från 1966. Denna konvention ställer bl.a. krav på att den&lt;br&gt;som har dömts för ett brott skall ha rätt att få skuldfrågan och det&lt;br&gt;ådömda straffet prövade av högre instans i enlighet med lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det i praktiken viktigaste internationella åtagandet finns i den&lt;br&gt;europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig-&lt;br&gt;heterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) från&lt;br&gt;år 1950 som reglerar i vilken omfattning den enskilde har rätt till&lt;br&gt;domstolsprövning och hur domstolsförfarandet skall vara organiserat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Europakonventionens artikel 6 framgår att den enskilde har rätt&lt;br&gt;till domstolsprövning beträffande såväl tvister om civila rättigheter&lt;br&gt;och skyldigheter som anklagelser om brott. Den enskilde ges med&lt;br&gt;andra ord genom artikel 6 tillträde till domstol. Vidare ställs vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav på förfarandet vid domstol i dessa fall, bl.a. att rättegången skall Prop. 1992/93:216&lt;br&gt;vara opartisk och offentlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6 i Europakonventionen garanterar inte den enskilde rätt till&lt;br&gt;domstolsprövning i mer än en instans. I artikel 2.1 i Protokoll nr 7&lt;br&gt;till Europakonventionen (tilläggsprotokoll nr 7) garanteras dock var&lt;br&gt;och en som av domstol har dömts för brottslig gärning rätten att få&lt;br&gt;skuldfrågan eller straffet omprövat av högre domstol. Artikeln har&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Var och en som dömts av domstol för brottslig gärning skall ha&lt;br&gt;rätt att få skuldfrågan eller straffet omprövat av högre domstol. Ut-&lt;br&gt;övandet av denna rätt, inbegripet grunderna för dess utövande, skall&lt;br&gt;regleras i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Undantag från denna rätt får göras vad avser mindre grova gär-&lt;br&gt;ningar, enligt föreskrift i lag, eller i de fall då vederbörande har&lt;br&gt;dömts i första instans av den högsta domstolen eller har dömts efter&lt;br&gt;det att en frikännande dom har överklagats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från rätten till omprövning får alltså göras i fråga om&lt;br&gt;mindre grova gärningar eller i fall då den enskilde har dömts i första&lt;br&gt;instans av den högsta domstolen eller har dömts av en överinstans&lt;br&gt;efter det att lägre rätts frikännande dom har överklagats (artikel 2,&lt;br&gt;punkt 2). För svenskt vidkommande kan det förekomma att vissa be-&lt;br&gt;fattningshavare döms av Högsta domstolen som första och samtidigt&lt;br&gt;sista instans (3 kap. 3 § RB). Ett sådant förfarande är alltså ut-&lt;br&gt;tryckligen konventionsenligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till omprövning enligt artikel 2 i tilläggsprotokoll nr 7&lt;br&gt;omfattar inte tvistemål. Det är således inte konventionsstridigt att&lt;br&gt;tillhandahålla endast ett eninstansförfarande i tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Europadomstolens praxis följer att artikel 6 i Europakonven-&lt;br&gt;tionen i princip blir tillämplig även på överrättsprocessen, om en&lt;br&gt;sådan tillhandahålls i det nationella systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan hur ett system med prövningstillstånd stämmer&lt;br&gt;överens med konventionsregleringen kan följande sägas. Först kan&lt;br&gt;sammanfattningsvis konstateras att det inte finns några åtaganden som&lt;br&gt;hindrar ett förbud att överklaga avgöranden i tvistemål. Däremot inne-&lt;br&gt;bär nämnda konventioner att det inte får finnas fullföljdsförbud i&lt;br&gt;brottmål. I brottmål gäller att staten - med vissa undantag - skall&lt;br&gt;tillhandahålla ett system med möjlighet till prövning i åtminstone två&lt;br&gt;instanser. Om en stat tillhandahåller ett överrättsförfarande, måste&lt;br&gt;staten också garantera att det förfarandet inte strider mot vad som&lt;br&gt;gäller enligt artikel 6 i Europakonventionen och artikel 14:5 i 1966&lt;br&gt;års FN-konvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den praxis som har utbildats kring artikel 6 i Europakonven-&lt;br&gt;tionen framgår att innebörden av denna artikel bl.a. är att det i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänhet krävs muntliga inslag i förfarandet. Ett rent skriftligt&lt;br&gt;förfarande anses emellertid i vissa fall uppfylla konventionens krav.&lt;br&gt;Bl.a. gäller detta om det är utformat som ett prövningstillstånds-&lt;br&gt;förfarande. I förarbetena till 1966 års FN-konvention sägs att en&lt;br&gt;dispensprövning i sig är att anse som en omprövning i den mening&lt;br&gt;som anges i artikel 14:5 i konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan alltså sammanfattningsvis konstateras att ett system med&lt;br&gt;prövningstillstånd för omprövning i en andra instans, som enbart&lt;br&gt;innehåller skriftliga moment, är förenligt med våra konventions-&lt;br&gt;åtaganden, såväl vad gäller tvistemål som brottmål. Inte heller våra&lt;br&gt;övriga internationella förpliktelser innebär några hinder mot en&lt;br&gt;ordning som innefattar ett system med dispensprövning. I själva ver-&lt;br&gt;ket är det internationellt sett inget ovanligt med en sådan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förhållandena i vissa andra länder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Redovisningen i det följande tar i första hand sikte på förhållandena&lt;br&gt;i brottmål och beskriver endast i begränsad utsträckning förhållandena&lt;br&gt;i tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Finland är första instans häradsrätt eller rådstuvurätt. Häradsrätt&lt;br&gt;dömer med en lagfaren domare och nämndemän medan rådstuvurätt&lt;br&gt;dömer med tre lagfarna domare. Det finns inga regler om prövnings-&lt;br&gt;tillstånd eller fullföljdsbegränsningar utan i princip kan alla&lt;br&gt;avgöranden från underrätt överprövas av hovrätt, som består av fyra&lt;br&gt;lagfarna domare. Det skall påpekas att det i Finland pågår ett re-&lt;br&gt;formarbete på det här området och att en ny organisation, delvis efter&lt;br&gt;svensk förebild, trädde i kraft den 1 januari 1993. Inte heller då är&lt;br&gt;avsikten att det skall införas några begränsningar i rätten till över-&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norge gäller att den som vill anhängiggöra ett tvistemål i många&lt;br&gt;fall först måste vända sig till forliksrådet, som har till uppgift att&lt;br&gt;medla mellan parterna. Det finns ett eller flera forliksråd i varje&lt;br&gt;kommun. Forliksråden består av tre lekmän och har vid sidan av sin&lt;br&gt;medlande uppgift begränsad domsmyndighet i vissa saker. Den första&lt;br&gt;domstolsinstansen i tvistemål är i regel herredsrett eller byrett, som&lt;br&gt;i tvistemål i princip bara består av en juristdomare. Om någon av&lt;br&gt;parterna begär det, eller rätten finner det lämpligt, skall två lekmän&lt;br&gt;ingå i rätten. I vissa fall skall dessa lekmän vara sakkunniga. Det går&lt;br&gt;att överklaga alla tvistemålsdomar till lagmannsretten som är andra&lt;br&gt;instans. Om överklagandet gäller ett förmögenhets värde under 20 000&lt;br&gt;norska kronor, krävs det samtycke av lagmannen (lagmannsrettens&lt;br&gt;chef) för att lagmannsretten skall pröva överklagandet. Samtycke kan&lt;br&gt;i regel bara ges om avgörandet har betydelse för andra mål eller när&lt;br&gt;saken har särskilt stor betydelse för klaganden och lär i praktiken ges&lt;br&gt;mycket sällan. Lagmannens beslut i dessa frågor kan inte överklagas.&lt;br&gt;När ett överklagat tvistemål prövas, är lagmannsretten sammansatt av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tre juristdomare och - om parterna ber om det - två eller fyra lekmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta brottmål anhängiggörs i byrett eller herredsrett som första&lt;br&gt;instans i en sammansättning med en juristdomare och två nämndemän.&lt;br&gt;Reglerna om överklagande av en byretts eller en herredsrett dom i ett&lt;br&gt;brottmål är ganska invecklade. Den som är missnöjd med bedöm-&lt;br&gt;ningen av bevisfrågan kan inte överklaga domen. Däremot kan han&lt;br&gt;begära att bevisfrågan prövas på nytt av lagmannsretten. För att få en&lt;br&gt;sådan ny behandling av bevisfrågan krävs det samtycke av Höyeste-&lt;br&gt;retts kjaeremålsutvalg, som består av tre domare. Enligt lagen skall&lt;br&gt;samtycke ges om det kan finnas skäl att vara tveksam om bevisbe-&lt;br&gt;dömningen i underinstansen är riktig eller om det finns andra&lt;br&gt;särskilda skäl för prövning. Vid den förnyade behandlingen består&lt;br&gt;lagmannsretten av två juristdomare och tre lekmän, som tillsammans&lt;br&gt;avgör både skuld- och påföljdsfrågan. Praxis sägs vara restriktiv när&lt;br&gt;det gäller att ge samtycke till ny prövning. Kjaeremålsutvalget kan i&lt;br&gt;vissa situationer i stället för att bevilja ny rättegång upphäva domen&lt;br&gt;eller frikänna den dömde. Det lär förekomma mycket sällan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i ett norskt brottmål som har anhänggiggjorts i byrett eller&lt;br&gt;herredsrett i stället är missnöjd med underinstansens dom beträffande&lt;br&gt;något annat än bevisprövningen (i allmänhet påföljdsval eller straff-&lt;br&gt;mätning) kan överklaga domen till Höyesterett. Även här krävs det&lt;br&gt;tillstånd av kjaeremålsutvalget för att prövning skall äga rum. Enligt&lt;br&gt;lagen skall tillstånd inte beviljas om kjaeremålsutvalget finner det klart&lt;br&gt;att klagomålen inte kommer att leda till framgång. När det gäller&lt;br&gt;klagomål från åklagare kan härutöver tillstånd nekas om frågan är av&lt;br&gt;mindre betydelse eller om det annars inte finns skäl att saken prövas&lt;br&gt;av Höyesterätt. Om Höyesterätt tar upp en fråga till prövning, består&lt;br&gt;rätten av fem juristdomare. Kjaeremålsutvalget kan avgöra ett mål i&lt;br&gt;sak under vissa förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allra grövsta brottmålen anhängiggörs i Norge direkt i lag-&lt;br&gt;mannsretten. Lagmannsretten består av tre juristdomare och en jury&lt;br&gt;som kallas för lagretten. Huvudprincipen är att lagretten avgör om&lt;br&gt;den tilltalade är skyldig eller inte och lagrettens avgörande kan inte&lt;br&gt;överklagas. Härutöver gäller i dessa mål som huvudregel att åklagar-&lt;br&gt;sidan inte kan överklaga rättsfrågan i ansvarsdelen till nackdel för den&lt;br&gt;dömde. I övrigt kan rättsfrågor och påföljdsfrågor överklagas till&lt;br&gt;Höyesterett enligt samma regler som gäller för avgöranden av byrett&lt;br&gt;och herredsrett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark anhängiggörs de flesta tvistemål och brottmål i byret,&lt;br&gt;som i tvistemål i allmänhet består av en enda lagfaren domare. För&lt;br&gt;att en tvistemålsdom skall få överklagas till landsret (motsvarigheten&lt;br&gt;till våra hovrätter) krävs tillstånd av justitieministern, om målet rör&lt;br&gt;mindre än 10 000 danska kronor. Tillstånd ges om saken är av ingri-&lt;br&gt;pande betydelse för klaganden eller om den rymmer väsentliga rätts-&lt;br&gt;liga eller bevismässiga tveksamheter. Vid behandlingen av överkla-&lt;br&gt;ganden i tvistemål består landsretten av minst tre lagfarna domare. I&lt;br&gt;brottmål består byretten av en juristdomare och två nämndemän eller&lt;br&gt;av ensam juristdomare. Huvudregel är att byrettens dom i ett brottmål&lt;br&gt;kan överklagas till landsret både när det gäller skuldfrågan och&lt;br&gt;påföljdsfrågan. Det finns dock undantag när det gäller smärre för-&lt;br&gt;seelser. Åklagaren kan i politisaker (de flesta bötesbrott samt vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 216&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra brott) överklaga byrettens dom endast om andra påföljder än&lt;br&gt;böter eller konfiskation kan följa på brottet. Den dömde kan i&lt;br&gt;politisaker överklaga endast om högre straff än 30 dagsböter eller&lt;br&gt;3 000 danska kronor i böter eller konfiskation av egendom till mot-&lt;br&gt;svarande värde har ådömts. Justitieministern kan tillåta överklagande&lt;br&gt;som annars skulle vara förbjudet om saken är av principiell karaktär&lt;br&gt;eller om det finns särskilda skäl i övrigt för det. Vid överprövningen&lt;br&gt;av byrets eller herredsrets brottmålsdom består landsret av tre jurist-&lt;br&gt;domare, i vissa fall dessutom tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grövsta brottmålen anhänggigörs i Danmark i landsret som första&lt;br&gt;instans. Därvid medverkar förutom tre juristdomare en jury som&lt;br&gt;kallas för naevninger. I princip avgör juryn skuldfrågan. Påföljds-&lt;br&gt;frågan avgörs sedan av juristdomarna och juryn gemensamt varvid&lt;br&gt;varje juristdomare har fyra röster. Juryns beslut i skuldfrågan kan i&lt;br&gt;princip inte överklagas. Däremot kan påföljdsfrågan överklagas; dock&lt;br&gt;bara på den grund att straffet ligger utanför de gränser som har&lt;br&gt;bestämts i lagen eller står i uppenbart missförhållande till brotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Island finns det i princip bara två domstolsinstanser. Inga lekmän&lt;br&gt;deltar i dömandet. Domar från underrätterna kan överklagas till över-&lt;br&gt;rätten som normalt består av fem domare. Domstolens president kan&lt;br&gt;dock efter invecklade regler besluta att rätten skall vara domför med&lt;br&gt;tre domare. Det gäller framför allt tvistemål om mindre värden och&lt;br&gt;straffsaker som inte är så komplicerade. I tvistemål får överklagande&lt;br&gt;från den lägsta instansen inte ske rörande saker vars värde understiger&lt;br&gt;7 000 isländska kronor (motsvarar ungefär 650 svenska kronor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Frankrike är domstolarna organiserade efter ett tvåinstanssystem&lt;br&gt;vartill kommer en kassationsdomstol. Tribunal dTnstance dömer i&lt;br&gt;tvistemål om högst 30 000 francs. Tribunal de police dömer i brott-&lt;br&gt;mål där maximistraffet inte överstiger två månaders fängelse eller&lt;br&gt;12 000 francs i böter. Dessa domstolar är domföra med en lagfaren&lt;br&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tribunal de grande Instance dömer i tvistemål som rör högre värden&lt;br&gt;än 30 000 francs. Tribunal correctionel dömer i grövre brottmål än&lt;br&gt;dem som ankommer på tribunal de police, dock inte de grövsta.&lt;br&gt;Domstolarna är domföra med tre lagfarna domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cour d'Assises dömer i de allra grövsta brottmålen. Domstolen är&lt;br&gt;sammansatt av tre lagfarna domare och nio jurymedlemmar. Domare&lt;br&gt;och jurymedlemmar avgör gemensamt både skuldfrågan och påföljds-&lt;br&gt;frågan, varvid åtta röster av de tolv är nödvändiga för en fällande&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domar meddelade av en tribunal d' instance,en tribunal de police,&lt;br&gt;en tribunal de grande instance eller en tribunal correctionel kan&lt;br&gt;överklagas till cour d'appel. Mot domar av en cour d'assises finns&lt;br&gt;däremot inte motsvarande rättsmedel. Dessutom saknas möjligheten&lt;br&gt;att överklaga till cour d'appel i fråga om sådana domar av en tribunal&lt;br&gt;de police där den utdömda påföljden inte överstiger fem dagars&lt;br&gt;fängelse eller 1 300 francs i böter. Den prövning som görs av cour&lt;br&gt;d'appel kan gälla såväl bevisfrågor som rättsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla domar som har meddelats i sista instans inom ramen för det&lt;br&gt;ovan nämnda förfarandet - dvs. av cour d'appel efter överklagande&lt;br&gt;dit, av cour d'assises eller av tribunal de police i de fall då rätten till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagande till cour d'appel är avskuren - kan, men enbart under&lt;br&gt;påstående om felaktig rättstillämpning, angripas genom begäran om&lt;br&gt;kassation hos cour de cassation. Om cour de cassation finner den&lt;br&gt;tidigare meddelade domen vara rättsligt felaktig, upphävs domen och&lt;br&gt;målet återförvisas för ny prövning av en annan domstol av samma&lt;br&gt;slag som den som sist har dömt i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Förbundsrepubliken Tyskland anhängiggörs de mindre grova brott-&lt;br&gt;målen i Amtsgericht medan de grövre brottmålen anhängiggörs i&lt;br&gt;Landgericht som första instans. Amtsgericht är sammansatt antingen&lt;br&gt;av ensamdomare - så är fallet då det på brottet inte kan följa strängare&lt;br&gt;straff än sex månaders frihetsstraff - eller av en juristdomare och två&lt;br&gt;lekmän, som benämns Schöffen. I det senare fallet kallas domstolen&lt;br&gt;Schöffengericht. En dom av Amtsgericht i den ena eller den andra&lt;br&gt;sammansättningen kan överklagas - både beträffande bevisfrågor och&lt;br&gt;påföljdsfrågor - till Landgericht. Landgericht är sammansatt av tre&lt;br&gt;juristdomare och två Schöffen eller, vid behandling av överklagande&lt;br&gt;av avgörande av ensamdomare i Amtsgericht, av en juristdomare och&lt;br&gt;två Schöffen. De domar som meddelas av Landgericht kan angripas,&lt;br&gt;men enbart på rent rättsliga grunder, genom rättsmedlet Revision.&lt;br&gt;Vid mål som Landgericht har handlagt i andra instans, dvs. efter&lt;br&gt;överklagande från Amtsgericht, sker överklagande genom Revision till&lt;br&gt;Oberlandesgericht som därvid består av tre domare. Vid mål som&lt;br&gt;Landgericht har handlagt i första instans sker överklagande genom&lt;br&gt;Revision till Bundesgerichthof, som består av fem domare. Det finns&lt;br&gt;ingen form av prövningstillstånd i den tyska straffprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I England avgörs mindre grova brottmål i första instans av&lt;br&gt;Magistrates'Court som inte får döma ut strängare straff än sex&lt;br&gt;månaders fängelse eller 2 000 pund. Magistrates' Court är samman-&lt;br&gt;satt av två eller flera lekmannadomare eller, i de större städerna, av&lt;br&gt;en yrkesdomare. Brottmålsdomar som har meddelats av Magistrates'&lt;br&gt;Court kan överklagas till Crown Court utan krav på prövningstill-&lt;br&gt;stånd. Crown Court består därvid av en yrkesdomare och två - fyra&lt;br&gt;lekmannadomare. De grövre brottmålen prövas i första instans av&lt;br&gt;Crown Court som därvid består av en yrkesdomare och jury (utom&lt;br&gt;när den tilltalade erkänner brottet eftersom jury då inte behövs). Juryn&lt;br&gt;har till uppgift att besluta i skuldfrågan medan domaren i före-&lt;br&gt;kommande fall utmäter straffet. Domen i Crown Court kan överklagas&lt;br&gt;till Court of Appeal (Criminal Division), som består av tre eller flera&lt;br&gt;domare. Överklagandet kan gälla skuldfrågan eller påföljden eller&lt;br&gt;bådadera. Om ett överklagande gäller skuldfrågan och grundar sig&lt;br&gt;enbart på påstående om felaktig rättstillämpning, behövs inte något&lt;br&gt;prövningstillstånd. Däremot krävs det prövningstillstånd om grunden&lt;br&gt;för överklagandet avser bevisningen i målet eller utgörs av en&lt;br&gt;blandning av argument rörande både bevisning och rättstillämpning.&lt;br&gt;Ett undantag från kravet på prövningstillstånd gäller när domaren i&lt;br&gt;Crown Court har intygat att överklagandet är försvarbart. Om över-&lt;br&gt;klagandet avser påföljden, krävs emellertid alltid prövningstillstånd.&lt;br&gt;Prövningstillstånd lämnas av Court of Appeal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Nederländerna handläggs de minsta tvisterna och de lindrigaste&lt;br&gt;brottmålen inför s.k. underdistriktsdomstolar. De är i regel samman-&lt;br&gt;satta med en ensam juristdomare. Vissa avgöranden av underdistrikts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstolarna går inte att överklaga; det gäller brottmål där böter om&lt;br&gt;mindre än 50 gulden (omkring 150 kronor) ådömts och tvistemål som&lt;br&gt;rör lägre belopp än 2 500 gulden (omkring 7 500 kronor). Andra av-&lt;br&gt;göranden av underdistriktsdomstolama kan överklagas till distrikts-&lt;br&gt;domstolarna som vid prövning av överklaganden består av tre jurist-&lt;br&gt;domare. Distriktsdomstolarnas avgöranden i andra instans går inte att&lt;br&gt;överklaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Distriktsdomstolarna fungerar också som första instans i de fall som&lt;br&gt;inte faller inom underdistriktsdomtolamas kompetens. Härvid är di-&lt;br&gt;striktsdomstolarna sammansatta med en eller tre juristdomare. Av-&lt;br&gt;göranden av distriktsdomstolarna i brottmål där ett lägre bötesbelopp&lt;br&gt;än 250 gulden (omkring 750 kronor) har ådömts går inte att över-&lt;br&gt;klaga. Andra avgöranden kan överklagas till en av de fem överpröv-&lt;br&gt;ningsdomstolarna som i regel består av tre juristdomare (utom i vissa&lt;br&gt;mål som rör skatter där rätten består av en domare). Den högsta&lt;br&gt;domstolen i Nederländerna är en kassationsdomstol. Den kan inte&lt;br&gt;pröva sakfrågor utan bara rättsfrågor och den kan inte själv sätta ett&lt;br&gt;nytt avgörande i det överklagade avgörandets ställe utan den får i&lt;br&gt;stället återförvisa felaktigt avgjorda mål till ny prövning i under-&lt;br&gt;instansen. Också i de fall där det enligt vad som utvecklats inte går&lt;br&gt;att överklaga kan man vända sig till kassationsdomstolen och påstå&lt;br&gt;att avgörandet är behäftat med någon rättslig felaktighet. Kassa-&lt;br&gt;tionsdomstolen är i regel sammansatt av fem domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Reformbehovet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Det krävs snabba åtgärder för att komma till&lt;br&gt;rätta med hovrätternas alltmer ökande målbalanser. Det finns&lt;br&gt;många sådana åtgärder som är tänkbara. Det saknas dock tillräck-&lt;br&gt;ligt underlag för att nu genomföra flertalet av dessa. Den utväg&lt;br&gt;som står till buds är att bygga vidare på det system med pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd i hovrätt som gäller i begränsad utsträckning i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.1 Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag inledningsvis framhöll är arbetsläget vid hovrätterna mycket&lt;br&gt;ansträngt. Domstolsverket har på uppdrag av regeringen undersökt&lt;br&gt;hovrätternas målutveckling och målstruktur. Undersökningen har re-&lt;br&gt;dovisats i en rapport (Dv rapport 1990:4). Av rapporten framgår&lt;br&gt;bl.a. att den totala målökningen i hovrätterna under tioårsperioden&lt;br&gt;1980 - 1989 uppgått till 29 procent samtidigt som målen genomsnitt-&lt;br&gt;ligt har blivit mer komplicerade. Även om hovrätterna har förmått att&lt;br&gt;successivt öka målavverkningen, har de inte kunnat hålla jämna steg&lt;br&gt;med den ökande tillströmningen. Också under de senaste åren har&lt;br&gt;måltillströmningen ökat kraftigt. År 1991 kom det in drygt 22 000&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål till hovrätterna vilket var en ökning med nästan 1500 mål eller&lt;br&gt;drygt 7 procent jämfört med år 1990. År 1992 kom det in drygt&lt;br&gt;26 000 mål vilket innebär en ökning med omkring 4 000 mål eller&lt;br&gt;nästan 18 procent jämfört med år 1991. Trots att antalet avgjorda mål&lt;br&gt;under 1980-talet har ökat med 24 procent har målbalanserna samtidigt&lt;br&gt;ökat kraftigt. Trots en ökande målavverkning ökade målbalansema&lt;br&gt;med 31 procent under 1992 jämfört med 1991. Läget har således&lt;br&gt;förvärrats avsevärt sedan Domstolsutredningen lämnade sitt betänkan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen har i sitt betänkande diskuterat olika sätt att&lt;br&gt;åstadkomma begränsningar och förenklingar av hovrättens överpröv-&lt;br&gt;ning. Skälen för att begränsa möjligheterna till omprövning av dom-&lt;br&gt;stolsavgöranden är framför allt två. För det första innebär det - både&lt;br&gt;för parterna och för domstolsväsendet - mindre kostnader och besvär&lt;br&gt;om instanskedjan förkortas så att ett slutligt avgörande kommer&lt;br&gt;snabbare. För det andra finns det ett starkt intresse av att över-&lt;br&gt;rätternas resurser koncentreras på de mer svårbedömda och kvalifi-&lt;br&gt;cerade målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instansordningen inom domstolsväsendet bygger - vilket tidigare har&lt;br&gt;berörts - på att de olika instanserna har delvis skilda funktioner. För&lt;br&gt;de allmänna domstolarnas del innebär det bl.a. att processen i hov-&lt;br&gt;rätten skall kunna begränsas till de frågor som parterna vill ha prö-&lt;br&gt;vade. Det är alltså inte fråga om att målen i hovrätten skall under-&lt;br&gt;kastas en fullständig omprövning. Idealet är i stället en ordning där&lt;br&gt;processen i hovrätten innebär en till varje mål anpassad överprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen beskriver olika sätt att begränsa och förenkla&lt;br&gt;processen i hovrätten. Det kan ske genom åtgärder som syftar till att&lt;br&gt;minska flödet av mål till hovrätterna och genom att se till att de mål&lt;br&gt;som väl når hovrätterna överprövas på ett ändamålsenligt sätt. Åt-&lt;br&gt;gärder som kan sägas begränsa flödet av mål till hovrätterna är t.ex.&lt;br&gt;fullföljdsförbud med eller utan s.k. ventil, omprövning av tingsrätten,&lt;br&gt;s.k. språngrevision, dvs. att tillåta att tingsrätts avgörande överklagas&lt;br&gt;direkt till Högsta domstolen, slopande av rätten till avräkning av&lt;br&gt;häktestid för dem som dömts till fängelse samt inskränkningar av&lt;br&gt;möjligheterna till rättshjälp m.m. vid överklagande. En åtgärd som&lt;br&gt;syftar till att förenkla processen i hovrätten och göra den mer&lt;br&gt;ändamålsenlig i vissa fall är ett ökat inslag av skriftlighet. Även&lt;br&gt;reglerna om hovrättens sammansättning kan utformas så att hovrätts-&lt;br&gt;arbetet förenklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med prövningstillstånd kan - beroende på hur det utfor-&lt;br&gt;mas - sägas innebära en åtgärd som såväl begränsar som förenklar&lt;br&gt;hovrättens överprövning. Det fyller därmed samma dubbla syfte som&lt;br&gt;regler som på olika sätt inskränker omfattningen av hovrättens pröv-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning (t.ex. den relativt nya 51 kap. 23 a § RB, vilken inskränker&lt;br&gt;hovrättens skyldighet att pröva skuldfrågan i brottmål i vissa fall). Ett&lt;br&gt;system med prövningstillstånd kan också antas leda till att flödet av&lt;br&gt;mål till hovrätterna minskas. Ett sådant system berör i och för sig inte&lt;br&gt;alls möjligheterna att överklaga mål till hovrätterna. Systemet som&lt;br&gt;sådant innebär inte annat än att vissa mål kan handläggas på ett mer&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt i hovrätterna. Man kan visserligen förmoda att&lt;br&gt;vissa parter gör den bedömningen att prövningstillstånd inte kommer&lt;br&gt;att beviljas och därför avstår från att överklaga tingsrättens dom.&lt;br&gt;Denna effekt av ett system med prövningstillstånd torde dock endast&lt;br&gt;bli marginell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.2 Olika sätt att begränsa och förenkla hovrättsprocessen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande skall jag översiktligt redogöra för de olika sätt att&lt;br&gt;minska måltillförseln samt begränsa och förenkla hovrättsprocessen&lt;br&gt;som Domstolsutredningen behandlar i sitt betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud att överklaga tingsrättens avgörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det mest radikala sättet att inskränka hovrättsprövningen är naturligt-&lt;br&gt;vis att helt ta bort möjligheten att överklaga tingsrättens dom eller&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan enligt gällande ordning finns för ett fåtal fall sådana regler&lt;br&gt;om fullföljdsförbud. Det gäller främst vissa beslut som en tingsrätt&lt;br&gt;kan fatta under handläggningen av ett mål. Om en tingsrätt har för-&lt;br&gt;klarat en domare jävig, får tingsrättens beslut inte överklagas. Det-&lt;br&gt;samma gäller om tingsrätten har bifallit en begäran om rättshjälp åt&lt;br&gt;misstänkt i brottmål eller har förordnat målsägandebiträde (49 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § RB). Vidare gäller att, om en tingsrätt har funnit att en dom eller&lt;br&gt;ett beslut av tingsrätten har överklagats i rätt tid, detta ställnings-&lt;br&gt;tagande av tingsrätten inte kan överklagas. Vissa avgöranden, varige-&lt;br&gt;nom tingsrätt i egenskap av fastighetsdomstol överprövat arrende-&lt;br&gt;nämndens beslut, kan inte heller överklagas till hovrätt (se t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 33 § jordabalken, JB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om fullföljdsförbud i tvistemål och brottmål torde vara&lt;br&gt;ovanliga internationellt. Som framgår av redogörelsen om förhållan-&lt;br&gt;dena i vissa andra länder finns dock ett totalt fullföljdsförbud för vissa&lt;br&gt;tvistemål i Island. Även i Frankrike och Nederländerna finns regler&lt;br&gt;om fullföljdsförbud, men i dessa länder genombryts förbuden av den&lt;br&gt;allmänna möjligheten att hos kassationsdomstolen påstå att det över-&lt;br&gt;klagade avgörandet är behäftat med rättsliga felaktigheter. Det hindrar&lt;br&gt;inte att det i dessa länder är så att den som har fällts för ett lindrigt&lt;br&gt;brott och menar att han är oskyldig i princip inte har några möjlig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter att få skuldfrågan omprövad av högre rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av de förut angivna bestämmelserna finns det inte i&lt;br&gt;Sverige några regler om förbud att överklaga ett tingsrättsavgörande&lt;br&gt;till hovrätt. Däremot finns det, som nämnts, regler av innebörd att det&lt;br&gt;är förbjudet att överklaga ett hovrättsavgörande till Högsta domstolen&lt;br&gt;(se t.ex. 18 kap. 4 § ÄktB och 20 kap. 12 § FB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen föreslår i betänkandet inte några nya regler om&lt;br&gt;fullföljdsförbud i ledet tingsrätt - hovrätt. Det främsta skälet till detta&lt;br&gt;är att ett oinskränkt fullföljdsförbud leder till nackdelar för rätts-&lt;br&gt;tillämpningen genom att det inte går att få fram vägledande avgöran-&lt;br&gt;den av högre rätt. Vid sidan av detta anförs ytterligare två skäl. Dels&lt;br&gt;skulle ett fullföljdsförbud inte kunna avse annat än de allra mest baga-&lt;br&gt;tellartade frågorna och skulle därför inte nämnvärt avlasta hovrätterna&lt;br&gt;arbete. Dels skulle man med ett sådant system trots allt göra rejäla&lt;br&gt;ingrepp i den hävdvunna rätten att få överklaga domstolsavgöranden.&lt;br&gt;Om ett sådant ingrepp inte medför några avsevärda fördelar, bör man&lt;br&gt;avstå ifrån det är utredningens slutsats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullföljdsförbud med s.k. ventil&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall har regler om fullföljdsförbud i ledet hovrätt - Högsta&lt;br&gt;domstolen försetts med undantag, en s.k. ventil. Tanken är att pre-&lt;br&gt;judikatbildningen blir lidande i de fall det inte går att överklaga&lt;br&gt;avgöranden ända upp till Högsta domstolen. Man har därför konstru-&lt;br&gt;erat ett system som innebär att hovrätten kan medge rätt att över-&lt;br&gt;klaga, om det föreligger särskilda skäl för att låta Högsta domstolen&lt;br&gt;ta ställning till frågan om prejudikatdispensprövning. Då vinner man&lt;br&gt;den stora fördelen att Högsta domstolen inte behöver befatta sig med&lt;br&gt;en mängd frågor som inte är av prejudikatintresse medan man ändå&lt;br&gt;skapar garantier för att de mål som är av intresse från prejudi-&lt;br&gt;katsynpunkt kan föras upp till prövning. Sådana regler finns i mål om&lt;br&gt;underhållsbidrag till make och barn (18 kap. 4 § ÄktB och 20 kap.&lt;br&gt;12 § FB), mål om ersättning till offentlig försvarare och ersättning&lt;br&gt;enligt rättshjälpslagen enligt 54 kap. 2 a § RB samt 49 § rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429, omtryckt 1993:9), felparkeringsavgift enligt&lt;br&gt;10 a § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, samt mål om för-&lt;br&gt;vandling av böter enligt 23 § bötesverkställighetslagen (1979:189).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen har utvärderat reglerna om fullsföljdsförbud&lt;br&gt;med ventil. Utredningen kommer fram till att sådana regler är ett&lt;br&gt;användbart instrument för att minska Högsta domstolens arbetsbörda&lt;br&gt;utan att intresset av prejudikatbildning eftersätts. Domstolsutredningen&lt;br&gt;föreslår också vad gäller överklagande till högsta instans att full-&lt;br&gt;följdsförbud med ventil införs för vissa ytterligare måltyper, bl.a.&lt;br&gt;mål enligt 21 kap. FB. Utredningen ser det också som angeläget att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3$&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man även vid framtida lagöversyner överväger denna möjlighet att&lt;br&gt;begränsa Högsta domstolens arbetsbörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några regler om fullföljdsförbud med ventil i ledet tingsrätt -&lt;br&gt;hovrätt finns inte. Domstolsutredningen föreslår inte heller att sådana&lt;br&gt;regler införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S.k. språngrevision&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan metod att begränsa överklaganden till hovrätt utan att även-&lt;br&gt;tyra prejudikatbildningen skulle vara att i prejudikatfall tillåta att&lt;br&gt;tingsrättens avgörande överklagas direkt till Högsta domstolen. En&lt;br&gt;sådan metod, s.k. språngrevision, övervägdes i samband med de se-&lt;br&gt;naste ändringarna i reglerna om fullföljd till Högsta domstolen (prop.&lt;br&gt;1988/89:78). Departementschefen anförde att hon inte i sakens då-&lt;br&gt;varande läge var övertygad om att en sådan metod var en framkomlig&lt;br&gt;väg för att förbättra prejudikatbildningen. Domstolsutredningen går&lt;br&gt;av detta skäl inte närmare in på denna fråga, men konstaterar att det&lt;br&gt;även i ett sådant system - liksom vad gäller fullföljdsförbud med&lt;br&gt;ventil - krävs en överblick över hela det juridiska fältet för att rätt&lt;br&gt;kunna bedöma om det aktuella fallet lämpar sig som prejudikat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förslag som har framförts för att begränsa hovrätternas arbets-&lt;br&gt;börda och som Domstolsutredningen tar upp är att öka möjligheterna&lt;br&gt;för tingsrätterna att själva ompröva sina avgöranden. Domstolsut-&lt;br&gt;redningen konstaterar dock att den frågan nyligen har utretts och att&lt;br&gt;den utredningen har resulterat i att det nu finns regler om omprövning&lt;br&gt;i s.k. domstolsärenden medan tanken att i övrigt införa omprövnings-&lt;br&gt;regler i allmän domstol har avvisats (jfr Ds 1988:66 och prop.&lt;br&gt;1989/90:71).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot avräkning av häktestid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat uppslag som säkert skulle innebära att hovrätternas arbete&lt;br&gt;med grova brottmål skulle minska högst avsevärt, är att ta bort den&lt;br&gt;ovillkorliga rätten för personer, som är häktade och dömts till&lt;br&gt;fängelse av tingsrätt och som överklagar, att tillgodoräkna sig tiden&lt;br&gt;mellan tingsrättens dom och hovrättens dom som verkställighet av&lt;br&gt;fängelsestraffet. En sådan förändring genomfördes i England år 1969&lt;br&gt;då det bedömdes att anhopningen av grundlösa överklaganden hind-&lt;br&gt;rade domstolarna att syssla med de överklaganden som var befogade.&lt;br&gt;Inom fjorton dagar efter förändringen hade antalet överklaganden i&lt;br&gt;brottmål halverats. Domstolsutredningen konstaterar emellertid att det&lt;br&gt;ligger utanför dess uppdrag att vidare överväga denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska styrmedel &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan också tänka sig ekonomiska styrmedel för att minska måltill-&lt;br&gt;strömningen till hovrätterna. Ett exempel på detta är att begränsa&lt;br&gt;förmånerna enligt rättshjälpslagstiftningen eller reglerna om offentlig&lt;br&gt;försvarare i brottmål. Ett annat exempel är att införa någon form av&lt;br&gt;avgifter för överklagande till hovrätt, möjligen i kombination med en&lt;br&gt;rätt att få tillbaka erlagd avgift för den som vinner målet i hovrätten.&lt;br&gt;Domstolsutredningen lägger dock inte fram några förslag i dessa hän-&lt;br&gt;seenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inskränkningar i omfattningen av hovrättens prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsutredningen övervägde olika möjligheter att inskränka&lt;br&gt;omfattningen av hovrättens prövning. Som ett resultat av de över-&lt;br&gt;vägandena är sedan den 1 september 1989 hovrättens skyldighet att&lt;br&gt;pröva skuldfrågan i brottmål där endast påföljdsfrågan har överklagats&lt;br&gt;kraftigt inskränkt (51 kap. 23 a § RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsutredningen behandlade i sitt slutbetänkande (SOU&lt;br&gt;1987:46) också den ofta diskuterade tanken att i största möjliga&lt;br&gt;utsträckning inskränka hovrättens prövningsskyldighet till rättsfrågor&lt;br&gt;men avfärdade den. I korthet är tanken att tingsrättens prövning av&lt;br&gt;sakfrågan (bevisfrågan) i de allra flesta fall inte skulle kunna över-&lt;br&gt;klagas. Om tingsrätten i ett brottmål funnit att den tilltalade har begått&lt;br&gt;den åtalade gärningen, skulle domen alltså i den delen inte kunna&lt;br&gt;överklagas. Däremot skulle tingsrättens val av påföljd och straffmät-&lt;br&gt;ning kunna överklagas. Och motsvarande begränsning skulle naturligt-&lt;br&gt;vis gälla i tvistemål. System av detta slag finns på flera håll utom-&lt;br&gt;lands. Tanken har dock hittills inte omsatts i lagstiftning i Sverige.&lt;br&gt;Framför allt har mot en begränsning av överprövningen till rättsfrågor&lt;br&gt;åberopats att just frågan om vad som är sakfråga och vad som är&lt;br&gt;rättsfråga är så problematisk i de länder där denna uppdelning före-&lt;br&gt;kommer. Man har befarat att man genom en sådan uppdelning skulle&lt;br&gt;skapa ett nytt processrättsligt problemområde som i sig skulle ge&lt;br&gt;upphov till ett antal praktiska svårigheter. I tre lagstiftningsärenden&lt;br&gt;på senare tid har man tagit avstånd från tanken att föra in en sådan&lt;br&gt;distinktion mellan sakfråga och rättsfråga i den processrättsliga&lt;br&gt;lagstiftningen (prop. 1988/89:78, prop. 1988/89:95 och prop.&lt;br&gt;1989/90:71). Domstolsutredningen föreslår därför inte att överpröv-&lt;br&gt;ningen i hovrätten begränsas till rättsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökat inslag av skriftlighet i hovrättsprocessen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I olika sammanhang sägs det ibland att ett bra sätt att förenkla för-&lt;br&gt;farandet i hovrätterna skulle vara att i ökad utsträckning gå över till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skriftligt förfarande i brottmål och tvistemål. Huvudregeln för hov-&lt;br&gt;rättsförfarandet är att målen skall avgöras efter huvudförhandling.&lt;br&gt;Det finns dock undantag från denna huvudregel. Det gäller i huvudsak&lt;br&gt;mål där utredningen inte kräver huvudförhandling och där parterna är&lt;br&gt;ense om att målet kan avgöras efter ett skriftligt förfarande. Möj-&lt;br&gt;ligheterna att avgöra mål utan huvudförhandling utvidgades som&lt;br&gt;nämnts genom en reform år 1984. Genom reformen stärktes också&lt;br&gt;parternas inflytande över frågan om muntlig eller skriftlig hand-&lt;br&gt;läggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motsatt riktning talar Sveriges konventionsåtaganden. I flera fall&lt;br&gt;har de svenska reglerna om möjligheterna till enbart skriftlig hand-&lt;br&gt;läggning i brottmål i hovrätt varit föremål för prövning i Europadom-&lt;br&gt;stolen med hänsyn till artikel 6 i Europakonventionen. Den praxis&lt;br&gt;som har utbildats innebär - som redan har berörts - att den enskilde&lt;br&gt;i mycket stor utsträckning anses ha rätt att få sin sak prövad i ett&lt;br&gt;muntligt förfarande även i högre rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen anser det därför vara uteslutet att öka möjlig-&lt;br&gt;heterna till skriftlig handläggning i hovrätt på ett sätt som nämnvärt&lt;br&gt;kan påverka hovrätternas arbetsbörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens sammansättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om hovrätts sammansättning finns i 2 kap. 4 § RB. Enligt&lt;br&gt;huvudregeln är hovrätt domför med tre lagfarna domare. I tvistemål&lt;br&gt;som av tingsrätt har avgjorts med tre lagfarna domare skall dock&lt;br&gt;hovrätten bestå av minst fyra lagfarna domare när den avgör målet.&lt;br&gt;Fler än fem lagfarna domare får inte delta i hovrätten. I brottmål är&lt;br&gt;hovrätten domför med tre lagfarna domare och två nämndemän. Fler&lt;br&gt;än fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. Dessa&lt;br&gt;regler gäller också för vissa familjemål. I brottmål där det inte är&lt;br&gt;fråga om att döma till strängare straff än böter och inte heller är fråga&lt;br&gt;om företagsbot är hovrätten domför även med tre lagfarna domare.&lt;br&gt;När hovrätten behandlar frågor om prövningstillstånd är hovrätten&lt;br&gt;domför med två lagfarna domare. Vid beslut om avskrivning av mål&lt;br&gt;efter återkallelse är hovrätten domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om hovrätts sammansättning har varit föremål för över-&lt;br&gt;väganden i ett flertal lagstiftningsärenden under senare år. Vissa&lt;br&gt;smärre förändringar har också skett. Riksdagen har dock vid flera&lt;br&gt;tillfällen framhållit vikten av att hovrätten har en stark samman-&lt;br&gt;sättning. Domstolsutredningen har - utan att göra någon totalöversyn -&lt;br&gt;gått igenom vad som förevarit i frågan och utredningens slutsats blir&lt;br&gt;att man inte ser ändringar i domförhetsreglerna som en realistisk möj-&lt;br&gt;lighet att underlätta hovrätternas arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsutredningen behandlade frågor om ändringsdispens i de&lt;br&gt;allmänna domstolarna i 1987 års slutbetänkande. Utredningens majo-&lt;br&gt;ritet föreslog därvid att dispenssystemet för de s.k. småmålen skulle&lt;br&gt;avskaffas och att dispensregler för andra mål inte skulle införas. I en&lt;br&gt;reservation föreslogs en viss utvidgning av systemet med prövnings-&lt;br&gt;tillstånd i tvistemål samt nya regler om prövningstillstånd för mål om&lt;br&gt;ansvar för brott med endast böter i straffskalan. Under remissbehand-&lt;br&gt;lingen tillstyrkte knappt hälften av remissinstanserna utredningens&lt;br&gt;förslag att avskaffa reglerna om prövningstillstånd i tvistemål. Åter-&lt;br&gt;stoden tillstyrkte regler om prövningstillstånd i någon form men flera&lt;br&gt;av dessa var negativa till ett krav på prövningstillstånd för brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag togs upp i prop. 1988/89:95. I propositionen&lt;br&gt;anfördes att förslaget i reservationen låg väl i linje med önskemålet&lt;br&gt;om att i högre grad än nu kunna anpassa förfarandet till vad det en-&lt;br&gt;skilda målet kräver och med strävandena att koncentrera hovrättens&lt;br&gt;resurser till de mer komplicerade fallen. I propositionen konstaterades&lt;br&gt;emellertid att frågan om dispensprövning borde belysas ytterligare&lt;br&gt;såväl från rättssäkerhetssynpunkt som från rent lagteknisk utgångs-&lt;br&gt;punkt. Frågan togs upp i idéskissen (Ds 1989:2) Domstolarna i fram-&lt;br&gt;tiden och sedermera av Domstolsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen har utrett olika sätt att utforma ett system med&lt;br&gt;prövningstillstånd och föreslår att en ordning med prövningstillstånd&lt;br&gt;i ledet tingsrätt - hovrätt införs för vissa brottmål och att nuvarande&lt;br&gt;system utvidgas för tvistemålens del. Utredningens förslag innebär att&lt;br&gt;prövningstillstånd skulle krävas i alla brottmål där tingsrätten inte&lt;br&gt;dömt till svårare påföljd än böter samt dessutom i vissa fall av fri-&lt;br&gt;kännande dom. För tvistemålen innebär förslaget att alla tvistemål&lt;br&gt;där tvisteföremålets värde inte överstiger ett basbelopp (34 400 kr år&lt;br&gt;1993) skulle kräva prövningstillstånd. Dispensförfarandet föreslås&lt;br&gt;utformat på i huvudsak samma sätt för brottmål som för tvistemål.&lt;br&gt;Det innebär att hovrätterna skall ha möjlighet att förutom prejudikat-&lt;br&gt;dispens och extraordinär dispens också bevilja ändringsdispens. Enligt&lt;br&gt;utredningen skulle ett sådant system på ett effektivt sätt bidra till att&lt;br&gt;lätta på hovrätternas arbetsbörda utan att rättssäkerheten försämrades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen är inte enig i frågan om prövningstillstånd.&lt;br&gt;Enligt en reservation bör prövningstillstånd i brottmål av rättssäker-&lt;br&gt;hetsskäl inte införas och frågor om bl.a. överrättsprocessens framtida&lt;br&gt;utformning ses över i det vidare perspektiv som följer med Sveriges&lt;br&gt;europaintegration. I en annan reservation anförs bl.a. att frågan är&lt;br&gt;otillräckligt utredd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.3 Mina slutsatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För min del anser jag att situationen för hovrätternas del är så be-&lt;br&gt;kymmersam på grund av det alltmer ökande målantalet att det krävs&lt;br&gt;snabba åtgärder. Situationen har, som jag nyss redovisade, förvärrats&lt;br&gt;ytterligare under den tid som gått sedan Domstolsutredningen lämnade&lt;br&gt;sina förslag. Görs ingenting nu, riskerar man att hovrätterna kommer&lt;br&gt;att få så stora balanser att ett stort antal mål förblir oavgjorda under&lt;br&gt;en oacceptabelt lång tid. En sådan situation måste undvikas, allra&lt;br&gt;helst som Europakonventionen ställer krav på att rättegång skall hållas&lt;br&gt;inom skälig tid (artikel 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt står det klart att problemet inte kan lösas genom resurs-&lt;br&gt;ökningar. Lösningen måste därför vara att göra överrättsprocessen&lt;br&gt;mer effektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min genomgång visar att det finns flera tänkbara sätt att minska&lt;br&gt;flödet av mål och ärenden till hovrätterna och att i övrigt göra&lt;br&gt;hovrättsprocessen mer ändamålsenlig. Fördelarna från effektivitets-&lt;br&gt;synpunkt med de skilda sätten måste dock vägas mot nackdelar av&lt;br&gt;olika slag. Vissa lösningar framstår som oförenliga med principiella&lt;br&gt;grundvalar för rättssystemet eller med Sveriges internationella&lt;br&gt;åtaganden. Andra förefaller vara tämligen ineffektiva. Vissa andra&lt;br&gt;tänkbara lösningar har Domstolsutredningen ansett falla utanför ramen&lt;br&gt;för dess utredningsuppdrag och utredningen har därför inte gått till&lt;br&gt;botten med dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så mycket kan dock sägas att det finns olika sätt att gå vidare. Det&lt;br&gt;är emellertid en besvärlig och grannlaga uppgift att ta definitiv&lt;br&gt;ställning till olika metoder för att komma till rätta med problemen.&lt;br&gt;Dessa svårigheter kan vara av såväl principiell som lagteknisk natur.&lt;br&gt;Jag avser därför att senare i dag återkomma till regeringen med ett&lt;br&gt;förslag om att en utredning skall få i uppdrag att undersöka och&lt;br&gt;analysera olika möjligheter samt lägga fram förslag som syftar till att&lt;br&gt;med bibehållen rättssäkerhet och med iakttagande av våra internatio-&lt;br&gt;nella förpliktelser effektivisera hovrättsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som för dagen är möjligt att göra är att ta fasta på Domstols-&lt;br&gt;utredningens förslag om ett utökat system med prövningstillstånd i&lt;br&gt;hovrätt. Detta förslag har också vunnit relativt bred anslutning bland&lt;br&gt;remissinstanserna. Jag skall därför i det följande föreslå lagstiftning&lt;br&gt;av denna innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till det sagda kan följande läggas. Också i de allmänna förvaltnings-&lt;br&gt;domstolarna finns liknande problem. Domstolsutredningen har uttalat&lt;br&gt;sig för ett system med prövningstillstånd i ledet länsrätt-kammarrätt,&lt;br&gt;en tanke som har vunnit anslutning under remissbehandlingen. Några&lt;br&gt;konkreta förslag lägger utredningen dock inte fram. Jag avser därför&lt;br&gt;att gå vidare i saken och låta utarbeta förslag om krav på prövnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd för vissa måltyper inom förvaltningsrättskipningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Överväganden och förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.6.1 Allmänna synpunkter på prövningstillstånd i hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har framhållit bygger instansordningen inom dom-&lt;br&gt;stolsväsendet på att parterna inför den högre instansen begränsar&lt;br&gt;processen till de frågor som de vill ha överprövade. Det är alltså i&lt;br&gt;princip inte fråga om att de mål som förs vidare till högre rätt skall&lt;br&gt;underkastas en fullständig omprövning i den andra instansen. Idealet&lt;br&gt;är i stället en ordning där processen i andra instans innebär en till&lt;br&gt;varje mål anpassad överprövning. Som Domstolsutredningen har fun-&lt;br&gt;nit är systemet med prövningstillstånd utan tvekan ett intressant&lt;br&gt;alternativ när det gäller att komma till rätta med hovrätternas&lt;br&gt;problem. Därvid är enligt utredningen en naturlig utgångspunkt den&lt;br&gt;ordning som hovrätterna nu tillämpar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de mål där det i dag krävs prövningstillstånd är handläggningen i&lt;br&gt;hovrätten i allmänhet snabb och enkel när det gäller att avgöra om&lt;br&gt;anledning finns att meddela prejudikatdispens eller extraordinär&lt;br&gt;dispens. Mer tidskrävande överväganden krävs regelmässigt beträffan-&lt;br&gt;de frågan om ändringsdispens skall beviljas. När hovrätten överväger&lt;br&gt;denna fråga, har hovrätten att ta ställning till både bevisfrågor och&lt;br&gt;rättsfrågor i målet. När det gäller bevisfrågoma har hovrätten att gå&lt;br&gt;igenom den bevisning som har förebragts vid tingsrätten och studera&lt;br&gt;hur tingsrätten har värderat den. Om bevisning som inte har före-&lt;br&gt;bragts vid tingsrätten åberopas i hovrätten, har hovrätten att ta ställ-&lt;br&gt;ning till om det finns skäl att tillåta denna bevisning och, i så fall,&lt;br&gt;om den kan påverka utgången i målet. Om det vid denna genomgång&lt;br&gt;av bevisfrågorna uppkommer någon tvekan om riktigheten av ut-&lt;br&gt;gången i tingsrätten, är rekvisiten för ändringsdispens uppfyllda; det&lt;br&gt;finns i så fall, som det uttrycks i lagen, anledning till ändring i det&lt;br&gt;slut vartill tingsrätten kommit. Hovrätten skall då ge tillstånd till&lt;br&gt;fullständig prövning av målet i hovrätten. Och motsvarande bedöm-&lt;br&gt;ningar gör hovrätten när det gäller rättsfrågorna. Om det vid den&lt;br&gt;granskning som hovrätten gör vid dispensprövningen förefaller som&lt;br&gt;om tingsrättens bedömning i en rättsfråga är tveksam, har hovrätten&lt;br&gt;att bevilja dispens för att rättsfrågan skall kunna prövas av en&lt;br&gt;fullsutten hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en av de två domarna som utför denna dispensprövning vill&lt;br&gt;bevilja prövningstillstånd, gäller hans mening. Hovrätten beviljar då&lt;br&gt;prövningstillstånd och det beslutet går inte att överklaga. Sedan&lt;br&gt;prövningstillstånd har beviljats handläggs målet som vanligt, vilket&lt;br&gt;ofta innebär att det sätts ut till huvudförhandling inför tre lagfarna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domare som avgör det genom motiverad dom. Om hovrätten inte be-&lt;br&gt;viljar prövningstillstånd, står tingsrättens avgörande fast. Hovrättens&lt;br&gt;beslut att inte meddela prövningstillstånd motiveras inte närmare. Ett&lt;br&gt;sådant beslut kan överklagas till Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som gör ett system med prövningstillstånd arbetsbesparande för&lt;br&gt;hovrätterna är enligt utredningen att de mål där hovrätten inte beviljar&lt;br&gt;prövningstillstånd kan avgöras på ett förenklat sätt: med två ledamöter&lt;br&gt;i stället för tre, med möjligheter att avstå från skriftväxling, inga&lt;br&gt;muntliga förhandlingar med eventuella problem med kallelser och&lt;br&gt;delgivningar behövs och slutligen finns inget krav på att ett avgörande&lt;br&gt;förses med en motivering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nyss sagda gör att också jag tycker att det finns goda skäl att&lt;br&gt;utvidga systemet med ändringsdispens till fler av hovrätternas mål.&lt;br&gt;Det grundläggande motivet för ett system med prövningstillstånd med&lt;br&gt;ändringsdispens är att ett sådant system medför att överrättemas&lt;br&gt;resurser kan användas på ett mer effektivt sätt. I ett system med&lt;br&gt;ändringsdispens tas ett mål upp till fullständig prövning i den andra&lt;br&gt;domstolsinstansen bara om det vid en granskning visar sig finnas&lt;br&gt;något som tyder på att det överklagade avgörandet kan behöva ändras.&lt;br&gt;Härigenom uppnår man att de enklaste fallen - de fall där det framstår&lt;br&gt;som helt klart att någon ändring inte är aktuell - kan hanteras snabbt,&lt;br&gt;enkelt och billigt. En förutsättning för att systemet skall fungera&lt;br&gt;effektivt är naturligtvis att tingsrätten utformat de egentliga domskälen&lt;br&gt;i sin dom tillräckligt utförligt; risken finns annars att hovrätten hyser&lt;br&gt;tvivel om att tingsrättens dom är riktig och därför beviljar prövnings-&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att domstolen inte behöver lägga ned onödig tid på de enkla&lt;br&gt;fallen kan dess resurser koncentreras till de mer komplicerade målen,&lt;br&gt;alltså de mål där en närmare granskning är sakligt motiverad. Detta&lt;br&gt;måste generellt sett antas vara till fördel för avgörandenas kvalitet i&lt;br&gt;de målen och - inte minst - påverka handläggningstiden i positiv&lt;br&gt;riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med ändringsdispens ger således ökade möjligheter för&lt;br&gt;domstolen att ägna de mer kvalificerade målen den tid och den be-&lt;br&gt;handling som dessa mål kräver. Självfallet är detta till fördel för&lt;br&gt;domstolarnas egen arbetssituation. Men minst lika viktigt är att&lt;br&gt;parterna i de mål där någon ändring inte är aktuell kan få ett snabbare&lt;br&gt;avgörande av målet utan onödiga kostnader och onödigt besvär; sär-&lt;br&gt;skilt gäller detta naturligtvis den part som har den materiella rätten&lt;br&gt;på sin sida. Och även parterna i de mål som tas upp till fullständig&lt;br&gt;prövning kan få fördelar av ett dispenssystem genom att mer resurser&lt;br&gt;kan frigöras för dessa mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drastiskt uttryckt kan det sägas att ett system med prövningstillstånd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motverkar meningslös omprövning i en del mål och medverkar till att&lt;br&gt;hovrätterna kan koncentrera sig på de andra mål där en rejäl prövning&lt;br&gt;annars riskerar att försvåras på grund av arbetsbördan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En - ibland bortglömd - aspekt av rättssäkerheten är det krav på&lt;br&gt;snabbhet i förfarandet som bör ställas. Om en reform som innebär ett&lt;br&gt;utvidgat förfarande med prövningstillstånd införs, kommer ett större&lt;br&gt;antal mål att bli slutligt avgjorda på ett snabbare sätt. Detta är enligt&lt;br&gt;min mening inte oväsentligt i sammanhanget. En sådan reform kan&lt;br&gt;även på andra sätt bidra till att rättssäkerheten stärks. Hovrätternas&lt;br&gt;resurser kan därigenom i större utsträckning koncentreras på att ta itu&lt;br&gt;med de mål som av olika skäl verkligen förtjänar en kvalificerad,&lt;br&gt;fullständig överprövning. Genom den sållning ett utvidgat dispens-&lt;br&gt;system innebär kan också de mål som prövas fullständigt av hovrätter-&lt;br&gt;na komma att bli snabbare avgjorda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En god sak med prövningstillstånd kan också vara att parterna verk-&lt;br&gt;ligen ser till att tingsrättsprövningen blir så fullständig som möjligt&lt;br&gt;och inte väntar med att föra in material senare i processen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer att tingsrätten av naturliga skäl alltid har ett&lt;br&gt;förhållandevis färskt processmaterial att bedöma. Utredningen i sak&lt;br&gt;är typiskt sett som bäst vid tingsrättens handläggning. Vid överin-&lt;br&gt;stansernas prövning har processmaterialet nötts av tidens tand. Vitt-&lt;br&gt;nens minnesbilder har i varierande grad förbleknat, liksom parternas&lt;br&gt;hågkomster. Det finns alltså på intet sätt någon garanti för att en&lt;br&gt;ytterligare fullständig prövning, utöver tingsrättens, leder till ett&lt;br&gt;avgörande av högre kvalitet. Detta gäller framför allt om hovrätternas&lt;br&gt;arbetssituation är så ansträngd att man där har svårt att koncentrera&lt;br&gt;sina resurser till en verkligt meningsfull fullständig prövning av&lt;br&gt;tingsrättsavgöranden, i de fall en fullständig sådan verkligen är&lt;br&gt;befogad. Att utgången blir en annan i hovrätten än i tingsrätten kan&lt;br&gt;bero på att processmaterialet blivit sämre i stället för bättre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nackdelar som är förknippade med systemet har främst att göra&lt;br&gt;med risken för att dispens avslås utan saklig grund, dvs. trots att det&lt;br&gt;har funnits skäl att ändra den överklagade domen. Man kan naturligt-&lt;br&gt;vis inte totalt utesluta att dispens avslås i något fall där det, om målet&lt;br&gt;hade tagits upp till fullständig prövning, skulle ha visat sig att det&lt;br&gt;funnits skäl att ändra det överklagade avgörandet. Dessa farhågor bör&lt;br&gt;varken underskattas eller överdrivas. De manar dock till försiktighet&lt;br&gt;och innebär att det inte kan komma ifråga att införa prövningstillstånd&lt;br&gt;för alla måltyper i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också andra aspekter som bör vägas in vid bedömningen&lt;br&gt;av frågan om prövningstillstånd skall införas på nya områden. Ett&lt;br&gt;system med prövningstillstånd för ett helt rättsområde kan tänkas&lt;br&gt;försvåra möjligheterna till prejudikatavgöranden inom det aktuella&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;målområdet. Systemet innebär nämligen att det i första hand är hov-&lt;br&gt;rätterna som prövar om ett mål har prejudikatvärde. Det ligger i&lt;br&gt;sakens natur att Högsta domstolen har bättre förutsättningar än&lt;br&gt;hovrätterna att bedöma ett måls prejudikatvärde. Man kan alltså inte&lt;br&gt;blunda för att det kan finnas risk för att hovrätterna vid sina&lt;br&gt;dispensprövningar inte uppmärksammar att ett mål kan ha ett allmänt&lt;br&gt;intresse för rättstillämpningen. Bland de remissinstanser som har&lt;br&gt;yttrat sig över Domstolsutredningens förslag i dessa delar redovisas&lt;br&gt;ingen större oro för dessa risker. Enligt min uppfattning skall inte&lt;br&gt;heller dessa överdrivas. Hovrätterna torde ha så pass god överblick&lt;br&gt;över de rättsområden som kan bli aktuella för ett system med pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd, att man beviljar prejudikatdispens i de allra flesta fall&lt;br&gt;då det är befogat. I övrigt torde ändringsdispens komma att beviljas&lt;br&gt;i sådan utsträckning att rättsbildningen även därigenom tillgodoses på&lt;br&gt;ett acceptabelt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan jag går närmare in på frågan om en eventuell utvidgning av&lt;br&gt;systemet med prövningstillstånd vill jag något beröra frågan om&lt;br&gt;vinsterna från effektivitetssynpunkt blir tillräckligt stora för att det&lt;br&gt;skall vara meningsfullt att överväga det närmare. Det är uppenbart att&lt;br&gt;dispensprövningen ger de största vinsterna i de mål som, om de före-&lt;br&gt;togs till fullständig handläggning, skulle avgöras efter muntlig för-&lt;br&gt;handling. I tvistemål och brottmål vid hovrätterna är muntlig förhand-&lt;br&gt;ling huvudregel. Endast ett mindre antal mål avgörs efter enbart&lt;br&gt;skriftlig handläggning. En faktor som har betydelse i detta samman-&lt;br&gt;hang är givetvis i vilken utsträckning som hovrätterna kan förväntas&lt;br&gt;medge prövningstillstånd. Om krav på prövningstillstånd skall införas&lt;br&gt;i fler fall än i dag, måste de effektivitetsvinster som kan uppnås med&lt;br&gt;ett sådant system relateras till de merkostnader som uppstår på grund&lt;br&gt;av att mål i vilka prövningstillstånd meddelas skall handläggas två&lt;br&gt;gånger. Av förklarliga skäl är dessa mål mer resurskrävande än så-&lt;br&gt;dana mål där prövningstillstånd inte meddelas. Vilka effektivitets-&lt;br&gt;vinster man kan förvänta sig är nära förknippat med frågan om vilka&lt;br&gt;kategorier av mål som skall omfattas av ett krav på prövningstillstånd.&lt;br&gt;Jag återkommer till dessa frågor i det följande. Som kommer att&lt;br&gt;framgå uppstår vinster som inte kan negligeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett hur man drar gränserna lör vilka mål som skall omfattas av&lt;br&gt;en eventuell reform med prövningstillstånd i hovrätt är utgångspunk-&lt;br&gt;ten för min del att en sådan reform huvudsakligen måste inriktas på&lt;br&gt;typiskt sett enklare mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som bör beröras i sammanhanget är notariebehörigheten&lt;br&gt;och att enkla mål vid tingsrätterna i stor utsträckning handläggs av&lt;br&gt;tingsnotarier, alltså av nyexaminerade jurister som under två år&lt;br&gt;tjänstgör vid domstol närmast som en introduktion till praktiskt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;juridiskt arbete. Frågan om hur ett system med prövningstillstånd går&lt;br&gt;att förena med de regler som ger möjlighet att delegera vissa&lt;br&gt;domargöromål till tingsnotarier har diskuterats tidigare. I idéskissen&lt;br&gt;(Ds 1989:2) påpekades att det, om rätten till överprövning begränsa-&lt;br&gt;des, var särskilt viktigt att rättegången i första instans var av så hög&lt;br&gt;kvalitet som möjligt. Därför ansågs det finnas anledning att se över&lt;br&gt;behörigheten för tingsnotarier att handlägga vissa mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslöt under våren 1990 att notarietjänstgöringen skulle&lt;br&gt;kortas ned från två och ett halvt år till två år. I propositionen (prop.&lt;br&gt;1989/90:100 bil. 4) gjordes en del uttalanden om tjänstgöringens inne-&lt;br&gt;håll. Bl.a. uttalades att tyngdpunkten i notarietjänstgöringen borde&lt;br&gt;ligga på arbete på en domarrotel och att på eget ansvar utföra domar-&lt;br&gt;göromål. Vidare underströks att domstolen, för att förordna en notarie&lt;br&gt;att självständigt utföra domargöromål, alltid måste bedöma såväl den&lt;br&gt;enskilde notariens lämplighet för uppgiften som svårighetsgraden på&lt;br&gt;de mål och ärenden som notarien skall handlägga. I många fall måste&lt;br&gt;detta enligt vad som sades i propositionen tillämpas så att den or-&lt;br&gt;dinarie rotelinnehavaren eller den annars ansvarige domaren bedömer&lt;br&gt;lämpligheten av varje enskilt mål eller ärende för sig. För att all-&lt;br&gt;mänhetens förtroende för rättskipningen skall kunna upprätthållas är&lt;br&gt;det av största vikt att de notarier som anförtros domargöromål är&lt;br&gt;tillräckligt erfarna och mogna för den ålagda uppgiften. Riksdagen&lt;br&gt;lämnade dessa uttalanden utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen redovisar en del statistik vad gäller brottmål&lt;br&gt;respektive tvistemål som har handlagts av notarier. Av denna redo-&lt;br&gt;görelse framgår att notarier - alltid tillsammans med nämndemän -&lt;br&gt;handlägger omkring 10 000 bötesbrottmål om året. Dessa mål över-&lt;br&gt;klagas inte i större utsträckning än andra mål. Statistiken visar&lt;br&gt;dessutom att de notariemål som överklagas ändras av hovrätterna i&lt;br&gt;mindre utsträckning än andra brottmål. Domstolsutredningen drar den&lt;br&gt;slutsatsen att domsluten i de brottmål som handläggs av notarier är&lt;br&gt;lika riktiga som de som handläggs av andra domare. Man skulle där-&lt;br&gt;för inte kunna åberopa avgörandenas kvalitet som skäl för att ta bort&lt;br&gt;notariernas behörighet om man vill införa prövningstillstånd i vissa&lt;br&gt;brottmål. Bland remissinstanserna reses ingen kritik mot denna slut-&lt;br&gt;sats. Jag har ingen avvikande uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen tar emellertid upp en annan aspekt, som också&lt;br&gt;berörs av flera remissinstanser, nämligen frågan om allmänhetens&lt;br&gt;förtroende för den dömande verksamheten. Inte som den speglar sig&lt;br&gt;i domar och beslut, utan som den framstår i förhandlingssalen.&lt;br&gt;Notarier är av naturliga skäl i allmänhet helt unga och de saknar vana&lt;br&gt;att leda förhandlingar. Det är givet att de någon gång kan göra ett&lt;br&gt;osäkert intryck på parter och andra som uppträder inför rätta. Även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om avgörandena till slut blir riktiga, kan en valhänt handläggning&lt;br&gt;göra att de inblandade får en känsla av att allt inte har gått riktigt till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är detta en viktig aspekt. Domstolsutredningen&lt;br&gt;framhåller dock att det för närvarande inte synes finnas någon kritik&lt;br&gt;mot notariernas sätt att handlägga bötesbrottmål. Utredningens slutsats&lt;br&gt;blir att notariebehörigheten inte bör utgöra hinder för att införa krav&lt;br&gt;på prövningstillstånd i dessa mål. Ett viktigt skäl för denna ståndpunkt&lt;br&gt;- som också jag ansluter mig till - är att det skulle negativt påverka&lt;br&gt;hela domarutbildningen, om notarierna inte fick handlägga bötesbrott-&lt;br&gt;mål. De skulle inte få någon erfarenhet av att leda förhandlingar och&lt;br&gt;deras träning i att självständigt fatta beslut skulle bli avsevärt&lt;br&gt;försämrad. Det innebär i sin tur att de notarier som sedan väljer att&lt;br&gt;fortsätta på domarbanan och något år senare kommer ut på tingsrätter-&lt;br&gt;na för att handlägga även svårare brottmål kommer att vara sämre&lt;br&gt;rustade än nu för sina viktiga arbetsuppgifter. Enligt min mening&lt;br&gt;skulle innebörden bli att man bara sköt fram eventuella problem till&lt;br&gt;en senare tidpunkt, en tidpunkt då handläggningen dessutom avser&lt;br&gt;mer kvalificerade mål. Jag anser det inte vara rimligt att försämra&lt;br&gt;domarutbildningen i sådan grad genom att inskränka notariernas be-&lt;br&gt;hörighet att handlägga bötesbrottmål. Om regler om prövningstillstånd&lt;br&gt;införs för vissa brottmål, bör notarierna enligt min mening ändå kun-&lt;br&gt;na behålla sin behörighet att döma i bötesbrottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tvistemål förhåller det sig något annorlunda. Reglerna om notariers&lt;br&gt;behörighet att handlägga tvistemål om penningfordringar kan samman-&lt;br&gt;fattas på följande sätt. Om tvisten handläggs som ett småmål och allt-&lt;br&gt;så rör låga värden - upp till ett halvt basbelopp - kan en notarie inte&lt;br&gt;utan särskild prövning av lagmannen enligt 20 § tingsrättsinstruk-&lt;br&gt;tionen (TI, 1979:572, omtryckt 1990:463) förordnas att handlägga&lt;br&gt;målet. Men om tvisteföremålets värde är över ett halvt basbelopp,&lt;br&gt;finns inga begränsningar utöver den allmänna regeln att en notarie&lt;br&gt;inte får utföra uppgifter som är av vidlyftig eller svår beskaffenhet&lt;br&gt;eller som av annan orsak kräver särskild erfarenhet (19 § TI). Det&lt;br&gt;finns ingen statistik över hur många tvistemål som notarier handlägger&lt;br&gt;per år eller om hur deras avgöranden står sig i högre rätt. Uppen-&lt;br&gt;barligen är det dock fråga om ganska få avgöranden i jämförelse med&lt;br&gt;brottmålsavgörandena. Påpekas kan också att reglerna i rättegångs-&lt;br&gt;balken är så konstruerade att det i princip krävs samtycke av båda&lt;br&gt;parter för att ett tvistemål slutligt skall få avgöras av en ensam-&lt;br&gt;domare. Mot den nu angivna bakgrunden är det svårt att se varför&lt;br&gt;tingsnotarier inte skall få handlägga tvistemål utan hinder av att det&lt;br&gt;finns regler om prövningstillstånd i ledet tingsrätt - hovrätt. Domstols-&lt;br&gt;utredningen går ett steg vidare och föreslår att notarier skall ges&lt;br&gt;behörighet att, utan särskilt förordnande enligt 20 § TI, även hand-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lägga tvistemål som handläggs som småmål. Jag är för dagen inte&lt;br&gt;beredd att ta ställning till en sådan ändring i tingsrättsinstruktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är emellertid beredd att dra den slutsatsen att frågan om notarie-&lt;br&gt;behörighetens närmare innehåll inte bör påverka frågan om reglerna&lt;br&gt;om prövningstillstånd i hovrätt skall utvidgas eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill jag här framhålla följande. En ordning med pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd innebär ett undantag från huvudregeln att den som över-&lt;br&gt;klagar tingsrättens dom har en oinskränkt rätt att få en fullständig&lt;br&gt;omprövning av målet i hovrätten. Den nuvarande ordningen i de s.k.&lt;br&gt;småmålen innebär enligt bestämmelsen i 49 kap. 13 § RB, som jag&lt;br&gt;tidigare har redovisat, att prövningstillstånd kan beviljas i form av&lt;br&gt;prejudikatdispens, ändringsdispens eller extraordinär dispens. Den i&lt;br&gt;praktiken viktigaste dispensgrunden enligt denna bestämmelse är&lt;br&gt;ändringsdispensen. Ett system med ändringsdispens är något annat än&lt;br&gt;den dispensprövning som förekommer i Högsta domstolen. Där är det&lt;br&gt;i princip bara mål med prejudikatintresse som skall tas upp till&lt;br&gt;prövning. Ett system med ändringsdispens innebär inte att det blir&lt;br&gt;förbjudet att klaga till högre rätt. Den part som vill överklaga kan&lt;br&gt;göra det vare sig det finns regler om prövningstillstånd eller inte. Vad&lt;br&gt;som skiljer ett system med prövningstillstånd från ett system med&lt;br&gt;obegränsad rätt till prövning i högre rätt är inte rätten att överklaga&lt;br&gt;utan överrättens handläggning av de mål som överklagas. Det kan&lt;br&gt;alltså konstateras att det inte är fråga om att själva fullföljdssystemet&lt;br&gt;principiellt förändras utan bara att man skapar utrymme för ett mera&lt;br&gt;flexibelt sätt att handlägga de fullföljda målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När jag förordar en utvidgning av systemet med prövningstillstånd&lt;br&gt;i hovrätt vill jag framhålla att en sådan reform måste vara förbunden&lt;br&gt;med garantier för att rättssäkerheten inte försämras och att stora krav&lt;br&gt;måste ställas på utformningen av ett system med prövningstillstånd.&lt;br&gt;Ett sätt att gå fram är att förstärka hovrättens sammansättning vid&lt;br&gt;dispensprövningen. Jag vill redan här nämna att jag - som jag senare&lt;br&gt;(avsnitt 2.6.4) skall redovisa närmare - anser att frågor om pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall avgöras av tre i stället för två ledamöter. En sådan&lt;br&gt;ordning är ägnad att bidra till att rättssäkerheten upprätthålls. Jag vill&lt;br&gt;också framhålla att jag är angelägen om att en reform på detta område&lt;br&gt;utvärderas relativt omgående och att det bör kunna bli en viktig&lt;br&gt;uppgift för den utredning som jag nyss nämnde (avsnitt 2.5.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har beträffande förslaget att utvidga systemet med pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd i hovrätt anfört följande: Remissen innehåller i denna&lt;br&gt;del förslag till reformer som innebär betydande förändringar i gällan-&lt;br&gt;de rättsordning i och med att möjligheterna att få en fullständig om-&lt;br&gt;prövning i hovrätt av vissa avgöranden av tingsrätt minskas. Vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller dispositiva tvistemål utgör förslaget närmast en vidareutveckling Prop. 1992/93:216&lt;br&gt;av ett system som redan tillämpats under en förhållandevis lång tid&lt;br&gt;och utan att några mer påtagliga nackdelar därav har framkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att införa krav på prövningstillstånd för att hovrätt skall ta&lt;br&gt;upp vissa avgöranden i brottmål till ny behandling är däremot en&lt;br&gt;nyhet som aktualiserar åtskilliga svårbedömda och känsliga frågor av&lt;br&gt;både principiell och praktisk natur. Inte minst remissbehandlingen av&lt;br&gt;domstolsutredningens förslag i denna del ger här en god överblick&lt;br&gt;över såväl de invändningar av skilda slag som kan riktas mot den&lt;br&gt;tänkta ordningens som behovet av en reform för att bättre än i dag&lt;br&gt;tillvarata hovrätternas starkt ansträngda resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.2 Prövningstillstånd i tvistemål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den nu gällande värdegränsen för vilka tvistemål&lt;br&gt;som kräver prövningstillstånd i hovrätt höjs från ett halvt&lt;br&gt;basbelopp till ett basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer med&lt;br&gt;mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna till-&lt;br&gt;styrker i huvudsak utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.&lt;br&gt;Några få remissinstanser avstyrker utredningens förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För de dispositiva tvistemålens del gäller&lt;br&gt;redan i dag regler om prövningstillstånd för s.k. småmål. Av de&lt;br&gt;omkring 3 200 tvistemål som år 1989 kom in till hovrätterna var 506&lt;br&gt;småmål. Under nämnda år överklagades 6,8 procent av tingsrätternas&lt;br&gt;avgöranden i ordinära tvistemål till hovrätterna medan 4,8 procent av&lt;br&gt;avgörandena i småmål överklagades. Under samma år ändrade&lt;br&gt;hovrätterna drygt 30 procent av de överklagade avgörandena i&lt;br&gt;ordinära tvistemål och omkring 10 procent av avgörandena i småmål.&lt;br&gt;Den officiella statistiken innehåller inga uppgifter om hur många av&lt;br&gt;småmålen som avgörs av hovrätterna genom beslut att inte meddela&lt;br&gt;prövningstillstånd. Av en undersökning som Domstolsverket har gjort&lt;br&gt;framgår emellertid att ungefär 80 procent av de överklagade&lt;br&gt;småmålen avgjordes av hovrätterna genom sådana beslut år 1985 (Dv&lt;br&gt;rapport 1987:8). Det finns inte anledning att tro att det skett några&lt;br&gt;större förändringar i detta hänseende under de år som har gått sedan&lt;br&gt;år 1985. Även om man givetvis får vara mycket försiktig att dra&lt;br&gt;längre gående slutsatser av dessa siffror kan konstateras att en&lt;br&gt;utvidgning av reglerna om prövningstillstånd med all säkerhet&lt;br&gt;kommer att innebära att arbetet vid hovrätterna kan effektiviseras. En&lt;br&gt;sådan reform skulle alltså kunna bidra till att hovrätternas arbets-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;situation förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen föreslår att det nuvarande systemet med pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd för att få tvistemål fullständigt överprövade av hov-&lt;br&gt;rätten, utvidgas från att gälla mål där värdet - dvs. värdet av vad&lt;br&gt;parterna tvistade om i tingsrätten - inte uppenbart överstiger ett halvt&lt;br&gt;basbelopp till ett basbelopp. Förslaget har i denna del allmänt vunnit&lt;br&gt;remissinstansernas gillande. Några remissinstanser är dock kritiska.&lt;br&gt;De påpekar att redan ett halvt basbelopp för många personer är en&lt;br&gt;betydande summa pengar och att 34 400 kr (som är basbeloppet för&lt;br&gt;år 1993) är mer än vad de flesta människor har omedelbart tillgäng-&lt;br&gt;ligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta vill jag först framhålla följande. Alla tvistemål - oavsett&lt;br&gt;tvisteföremålets värde - kommer att prövas fullständigt vid tingsrätten.&lt;br&gt;Där skall tyngdpunkten i rättskipningen ligga och där ligger den&lt;br&gt;också. Flera faktorer bidrar till att tingsrätternas avgöranden har en&lt;br&gt;hög kvalitet. Den utformning förberedelsen har bidrar - tillsammans&lt;br&gt;med de taleändringsregler m.m. som finns - till att parterna har ett&lt;br&gt;starkt incitament till att ett tvistemål blir fullständigt behandlat redan&lt;br&gt;i första instans. Under förberedelsen åligger det dessutom domaren att&lt;br&gt;genom materiell processledning aktivt verka för att otydligheter och&lt;br&gt;ofullständigheter avhjälps. Allt detta syftar till att tingsrätten inför sitt&lt;br&gt;avgörande skall ha ett komplett processmaterial och en klar och av-&lt;br&gt;gränsad processram. Förutsättningarna för att tingsrättens avgörande&lt;br&gt;skall kunna hålla en mycket hög kvalitet måste sägas vara utomordent-&lt;br&gt;ligt goda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening kan hovrättens funktion att korrigera felaktiga&lt;br&gt;tingsrättsavgöranden underlättas och förstärkas om hovrätterna får en&lt;br&gt;utvidgad möjlighet att sålla bort de mål som enligt hovrättens mening&lt;br&gt;är korrekt avgjorda redan av tingsrätten. Jag vill återigen betona att&lt;br&gt;ett system med prövningstillstånd inte innebär att själva fullföljds-&lt;br&gt;systemet förändras utan endast att det skapas utrymme för att hand-&lt;br&gt;lägga de fullföljda målen i hovrätt på olika sätt, vilket medför att&lt;br&gt;rättssäkerheten totalt sett stärks. Alla överklagade mål kommer -&lt;br&gt;liksom i dag - även i ett system med utvidgat prövningstillstånd att&lt;br&gt;prövas. Denna prövning behöver emellertid inte alltid vara fullstän-&lt;br&gt;dig. Så snart en ändring i tingsrättens domslut kan tänkas, skall dock&lt;br&gt;hovrätten göra en fullständig omprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att använda sig av en fast beloppsgräns för att skilja de tvistemål&lt;br&gt;som bör kräva prövningstillstånd från andra mål har visat sig fungera&lt;br&gt;utan problem vid den hittillsvarande tillämpningen av reglerna om&lt;br&gt;prövningstillstånd i hovrätten. Om en utvidgning av systemet skall&lt;br&gt;göras förefaller det mig lämpligt att även fortsättningsvis använda sig&lt;br&gt;av en fast beloppsgräns. På vilken nivå denna beloppsgräns skall ligga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är givetvis en avvägningsfråga. För att effektivitetsvinster skall&lt;br&gt;uppnås måste gränsen ligga inte endast obetydligt högre än i dag.&lt;br&gt;Utredningen föreslår en beloppsgräns på ett basbelopp. Enligt min&lt;br&gt;mening kan det ifrågasättas om inte gränsen borde ligga på en högre&lt;br&gt;nivå. Jag anser dock att det, om en utvidgning nu skall göras, finns&lt;br&gt;anledning att här begränsa sig till en mer försiktig utvidgning. Efter&lt;br&gt;någon tid när erfarenheter vunnits av ett utvidgat system, och re-&lt;br&gt;formen har utvärderats, kan man ta ställning till om det finns anled-&lt;br&gt;ning att justera värdegränsen, uppåt eller nedåt. Jag ansluter mig där-&lt;br&gt;för till utredningens förslag att värdegränsen bör bestämmas till ett&lt;br&gt;basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser föreslår att man bör knyta regeln om pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd till det värde som har fullföljts till hovrätten i stället för&lt;br&gt;till tvisteföremålets värde vid tingsrätten. Med en sådan regel skulle&lt;br&gt;det krävas prövningstillstånd om värdet av vad som fullföljs uppenbart&lt;br&gt;inte överstiger ett basbelopp. Det skulle innebära att om käranden vid&lt;br&gt;tingsrätten exempelvis har yrkat att utfå 100 000 kr av svaranden och&lt;br&gt;tingsrätten bifaller käromålet på så vis att svaranden förpliktas att&lt;br&gt;betala 80 000 kr, så skulle det krävas prövningstillstånd om käranden&lt;br&gt;överklagar och vidhåller sitt yrkande om 100 000 kr eftersom det&lt;br&gt;fullföljda värdet i sådant fall endast är 20 000 kr. Jag kan hålla med&lt;br&gt;om att en sådan regel kan ha goda skäl för sig. Jag är också förvissad&lt;br&gt;om att den lagtekniska frågan går att lösa. Jag är emellertid inte be-&lt;br&gt;redd att på det befintliga beredningsunderlaget föreslå en sådan&lt;br&gt;reglering. Det är en fråga som bör kunna övervägas i samband med&lt;br&gt;den utredning jag tidigare aviserade (avsnitt 2.5.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från något håll uttrycks också oro över att prejudikatbildningen kan&lt;br&gt;bli lidande av ett utvidgat system med prövningstillstånd. Som jag&lt;br&gt;tidigare har sagt kan man inte bortse från detta men jag anser att&lt;br&gt;denna oro inte skall överdrivas. Särskilt när det gäller tvistemålen kan&lt;br&gt;jag lägga till att ett utvidgat system med prövningstillstånd där man&lt;br&gt;använder en beloppsgräns inte innebär att hela grupper av mål inom&lt;br&gt;ett visst rättsområde alltid kommer att omfattas av kravet på pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd. Enligt min uppfattning finns det alltså inte av detta&lt;br&gt;skäl anledning att avstå från ett utvidgat system med prövningstill-&lt;br&gt;stånd för tvistemålens del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som har uppkommit under remissbehandlingen av utred-&lt;br&gt;ningens betänkande är huruvida man, om man höjer beloppsgränsen&lt;br&gt;för krav på prövningstillstånd, också skall ta ytterligare ett steg och&lt;br&gt;samtidigt i samma mån höja även värdegränsen för mål som skall&lt;br&gt;handläggas som s.k. småmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tycker i och för sig att flera skäl talar för att ta det steget. Om&lt;br&gt;man inte gör det kommer det att tillskapas en ny variant av tvistemål.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa tvistemål skulle utgöras av sådana där tvisteföremålets värde&lt;br&gt;ligger i intervallet ett halvt till ett basbelopp. Dessa mål skulle&lt;br&gt;kännetecknas av att de vid tingsrätten skulle handläggas som s.k.&lt;br&gt;ordinära tvistemål, men ändå kräva prövningstillstånd. Det kan ses&lt;br&gt;som ett sätt att onödigtvis komplicera det civilprocessuella systemet.&lt;br&gt;Uppdelning i s.k. ordinära tvistemål och s.k. småmål har nu hunnit&lt;br&gt;bli etablerad och gränsdragningen mellan de två handläggningsfor-&lt;br&gt;mema har kommit att vinna fasthet i den praktiska tillämpningen.&lt;br&gt;Om man nu också höjde värdegränsen för småmålen skulle det bidra&lt;br&gt;till enhetlighet och överskådlighet i systematiskt hänseende. Enligt&lt;br&gt;min uppfattning bidrar också en reform i denna riktning till att&lt;br&gt;effektivisera förfarandet vid tingsrätterna. Tingsrätterna kan&lt;br&gt;härigenom avgöra flera tvistemål med ensamdomare, eftersom sådan&lt;br&gt;sammansättning är obligatorisk i dessa mål. Även om reformen med&lt;br&gt;prövningstillstånd i första hand siktar på att avlasta hovrätterna från&lt;br&gt;visst arbete och effektivisera förfarandet där, ligger det väl i linje med&lt;br&gt;mina strävanden på domstolsområdet över huvud taget att uppnå&lt;br&gt;effektivitetsvinster även för tingsrätterna, som också är kraftigt&lt;br&gt;arbetstyngda. Jag kan också i detta sammanhang tillägga att den fa-&lt;br&gt;kultativa och dispositiva regel som finns i rättegångsbalken om&lt;br&gt;ensamdomarsammansättning vid tingsrätten även i ordinära tvistemål&lt;br&gt;utnyttjas i en inte obetydlig omfattning. Detta sammantaget med&lt;br&gt;tingsrätternas möjligheter att avgöra tvistemål vid s.k. förenklad&lt;br&gt;huvudförhandling gör att ett stort antal tvistemål, oavsett tviste-&lt;br&gt;föremålets värde redan i dag avgörs av ensamdomare. Någon bärande&lt;br&gt;kritik har mig veterligen inte framförts mot denna ordning. En utökad&lt;br&gt;möjlighet för tingsrätterna att avgöra tvistemål med ensamdomare in-&lt;br&gt;nebär givetvis att förfarandet vid tingsrätten kan bli snabbare, vilket&lt;br&gt;- som jag tidigare har framhållit - i sig är ägnat att stärka rätts-&lt;br&gt;säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att det onekligen skulle vara förbundet med ett flertal fördelar&lt;br&gt;är jag emellertid inte beredd att nu föreslå en höjning av värdegränsen&lt;br&gt;för småmål. En sådan höjning aktualiserar nämligen ett antal andra&lt;br&gt;frågor, exempelvis reglerna om rättegångskostnader, som kräver&lt;br&gt;ytterligare beredning. Även reglerna om notariebehörigheten hör hit,&lt;br&gt;som jag har utvecklat tidigare. Det finns anledning för mig att&lt;br&gt;återkomma till detta i ett annat sammanhang. I det sammanhanget bör&lt;br&gt;också frågan om sammansättningen i tingsrätt i tvistemål i allmänhet&lt;br&gt;kunna tas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.3 Prövningstillstånd i brottmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Prövningstillstånd skall krävas i brottmål i ledet&lt;br&gt;tingsrätt-hovrätt i de fall tingsrätten inte dömt den tilltalade till&lt;br&gt;annan påföljd än böter eller helt frikänt den tilltalade från ansvar.&lt;br&gt;För Riksåklagaren, Justitiekanslem och Justitieombudsman skall&lt;br&gt;inte kravet på prövningstillstånd gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningens förslag överensstämmer i hu-&lt;br&gt;vudsak med mitt förslag. Utredningens förslag rörande frikännande&lt;br&gt;domar är dock annorlunda utformad. Det föreslås att prövningstill-&lt;br&gt;stånd skall krävas då den tilltalade har frikänts från ansvar för ett&lt;br&gt;brott för vilket det inte stadgats svårare straff än fängelse i sex måna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser motsätter sig&lt;br&gt;utredningens förslag om att införa prövningstillstånd i brottmål. Vissa&lt;br&gt;instanser förespråkar en ordning med prövningstillstånd i ledet tings-&lt;br&gt;rätt-hovrätt som är mer begränsad än vad utredningen föreslår. Ett&lt;br&gt;inte obetydligt antal remissinstanser, däribland de flesta hovrätterna,&lt;br&gt;tillstyrker dock utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.&lt;br&gt;Några få instanser föreslår att man går längre och inför ett krav på&lt;br&gt;prövningstillstånd även i de fall tingsrätten har dömt till villkorlig&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt gällande ordning kan ett tingsrätts-&lt;br&gt;avgörande i ett brottmål överklagas till hovrätt och där prövas full-&lt;br&gt;ständigt utan några begränsningar. Utredningen föreslår att det i&lt;br&gt;stället för en fullständig prövning i vissa mål endast skall ske en&lt;br&gt;prövning i begränsad omfattning och att dessa mål tas upp till full-&lt;br&gt;ständig prövning endast om hovrätten först har meddelat prövningstill-&lt;br&gt;stånd. Sådant tillstånd skall hovrätten enligt utredningens förslag&lt;br&gt;meddela när det finns anledning att ändra tingsrättens domslut&lt;br&gt;(ändringsdispens) eller om målet har prejudikatintresse (prejudikat-&lt;br&gt;dispens). Dessutom skall möjlighet finnas till extraordinär dispens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som motsätter sig utredningens förslag anför&lt;br&gt;som skäl huvudsakligen att rättssäkerheten kräver en fullständig&lt;br&gt;prövning i åtminstone två instanser. Detta skulle gälla särskilt i&lt;br&gt;brottmål där det är samhället som initierar en rättegång mot den&lt;br&gt;enskilde. Enligt en lång rättstradition har det i Sverige varit möjligt&lt;br&gt;för den enskilde att oavsett ett brottmåls art och allvar få det prövat&lt;br&gt;fullt ut i åtminstone två instanser. Många remissinstanser anser att det&lt;br&gt;krävs starka skäl för att bryta denna tradition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan med fog hävdas - vilket också vissa remissinstanser gör -&lt;br&gt;att den som är föremål för brottsmisstankar har särskild anledning att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställa anspråk på att prövningen sker under betryggande och kvalifi-&lt;br&gt;cerade former. Från något håll sägs att det närmast är att betrakta&lt;br&gt;som en oförytterlig rättighet för den som i en instans har dömts för&lt;br&gt;ett brott att fä saken överprövad av ytterligare en instans. Man&lt;br&gt;påpekar bl.a. att det även i vissa bötesmål kan förhålla sig så att den&lt;br&gt;enskildes ära och vandel står på spel. Det nu sagda skulle alltså&lt;br&gt;hindra att man införde ett system med prövningstillstånd överhuvud&lt;br&gt;taget i ledet tingsrätt-hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag håller med om att det är viktigt att även den som har dömts&lt;br&gt;enbart till böter har en möjlighet att få domen prövad i högre instans.&lt;br&gt;Denna rättighet kan jag inte tänka mig att rucka på. För övrigt följer&lt;br&gt;det av våra internationella åtaganden att en sådan möjlighet måste&lt;br&gt;finnas i vår rättsordning. Det är också viktigt att denna prövning sker&lt;br&gt;under betryggande och kvalificerade former och att rättssäkerhets-&lt;br&gt;kraven upprätthålls. Utredningens förslag om ett system med pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd i vissa brottmål innebär emellertid inte att några avsteg&lt;br&gt;görs från de nämnda kraven. Rätten för den enskilde att överklaga en&lt;br&gt;tingsrättsdom och att få den överprövad behålls i princip ograverad&lt;br&gt;i Domstolsutredningens förslag. Däremot innebär förslaget att former-&lt;br&gt;na för prövningen i hovrätten förändras. Jag har i det föregående ut-&lt;br&gt;talat att jag principiellt ställer mig positiv till utredningens förslag&lt;br&gt;om prövningstillstånd under den förutsättningen att systemet utformas&lt;br&gt;på ett sätt som tillgodoser de ovan nämnda kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med prövningstillstånd enligt utredningens förslag inne-&lt;br&gt;bär för det första att hovrätten skall göra en bedömning av om det&lt;br&gt;kan tänkas finnas anledning att ändra tingsrättens dom. Är detta fallet&lt;br&gt;skall målet prövas fullständigt. I motsatt fall avgör hovrätten målet&lt;br&gt;genom ett beslut som går ut på att någon fullständig prövning i hov-&lt;br&gt;rätten inte tillåts. Underlaget för denna prövning är tingsrättens dom&lt;br&gt;och det processmaterial i övrigt som har presenterats vid tingsrätten&lt;br&gt;samt vad klaganden har anfört i sitt överklagande. Detta underlag&lt;br&gt;granskas av hovrätten i syfte att utröna om det finns något som tyder&lt;br&gt;på att tingsrätten har bedömt bevis- eller rättsfrågorna felaktigt. För&lt;br&gt;den enskilde innebär det att han - om han har dömts av tingsrätten -&lt;br&gt;redan i sitt överklagande bör ha pekat på de omständigheter som kan&lt;br&gt;få hovrätten att känna tvivel på riktigheten av tingsrättens avgörande.&lt;br&gt;Hovrättens prövning är dock inte begränsad till vad den enskilde har&lt;br&gt;anfört. Så snart det finns något som ger anledning att ändra tings-&lt;br&gt;rättens dom skall prövningstillstånd ges och en fullständig prövning&lt;br&gt;komma till stånd. Ett skäl att bevilja prövningstillstånd kan vara att&lt;br&gt;de egentliga domskälen i tingsrättens dom är så kortfattade eller otyd-&lt;br&gt;liga att de inte tillräckligt belyser hur tingsrätten har kommit fram&lt;br&gt;till domslutet. Ändringsdispensen innebär att det är tillräckligt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hovrätten hyser tvivel om tingsrättsavgörandets riktighet. Det krävs&lt;br&gt;inte att hovrätten är övertygad om att avgörandet är felaktigt. Enligt&lt;br&gt;min mening är denna ordning en mycket viktig beståndsdel som är&lt;br&gt;ägnad att bevara rättssäkerheten i ett system med prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra innebär utredningens förslag att hovrätten också skall&lt;br&gt;kunna bevilja prövningstillstånd då ett mål har prejudikatintresse, dvs.&lt;br&gt;är av vikt för ledningen av rättstillämpningen. Denna dispensgrund är&lt;br&gt;ofta inte lika intressant för den enskilde som möjligheten till ändrings-&lt;br&gt;dispens. Den är emellertid betydelsefull för rättssystemet som sådant&lt;br&gt;eftersom det är viktigt att sörja för rättsbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det tredje, slutligen, skall hovrätten kunna bevilja prövningstill-&lt;br&gt;stånd i form av extraordinär dispens. Denna dispensgrund avser de&lt;br&gt;fall då det vid tingsrättens handläggning har förekommit vissa grövre&lt;br&gt;felaktigheter. Denna dispensgrund är inte betydelselös för den&lt;br&gt;enskilde. Den utgör en särskild garanti för att grövre felaktigheter i&lt;br&gt;förfarandet kan korrigeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med prövningstillstånd som innehåller de beskrivna&lt;br&gt;dispensgrundema är inte någon ovanlig företeelse i ett internationellt&lt;br&gt;perspektiv. Den tidigare gjorda genomgången av förhållandena i vissa&lt;br&gt;andra länder visar att det är relativt vanligt med krav på prövnings-&lt;br&gt;tillstånd för överklaganden till andra instans. Det synes svårt att hävda&lt;br&gt;att dessa andra länder erbjuder en otillräcklig rättssäkerhet. Ett system&lt;br&gt;med prövningstillstånd utformat som ett skriftligt förfarande är också&lt;br&gt;förenligt med Europakonventionen och våra internationella åtaganden&lt;br&gt;i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avgörande fråga är då vilka målkategorier som skall omfattas av&lt;br&gt;en regel om prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enda avgränsning som är praktisk möjlig är att på något sätt&lt;br&gt;knyta regler om prövningstillstånd till vilken påföljd som är aktuell i&lt;br&gt;målet. De påföljder som förekommer i svensk strafflagstiftning är&lt;br&gt;straffen böter och fängelse samt de övriga påföljderna villkorlig dom,&lt;br&gt;skyddstillsyn och överlämnande till särskild vård. Principen i lagstift-&lt;br&gt;ningen är den att de enskilda straffbuden anger en straffskala i böter&lt;br&gt;eller fängelse eller bådadera och att straffet enligt särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser kan bytas ut mot en av de andra påföljderna. Fängelse är alltid&lt;br&gt;att anse som svårare straff än böter. Det innebär att det för de lind-&lt;br&gt;rigaste brotten bara föreskrivs böter i straffskalan. Även på bötes-&lt;br&gt;nivån finns en indelning. Huvudregeln är att böter ådöms i ett visst&lt;br&gt;antal dagsböter där storleken av varje dagsbot bestäms av den dömdes&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden. Från och med den 1 januari 1992 gäller att&lt;br&gt;dagsböter skall bestämmas till ett antal av minst 30 och högst 150&lt;br&gt;(200 som gemensamt straff för flera brott) samt att varje dagsbot skall&lt;br&gt;bestämmas till lägst 30 och högst 1 000 kr. Det innebär att det maxi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mala dagsbotsstraffet är 150 000 kr för ett brott och 200 000 kr för&lt;br&gt;flera brott. Vid sidan härav finns för de allra lindrigaste brotten,&lt;br&gt;ibland kallade ordningsförseelser, ett enklare system med penning-&lt;br&gt;böter. De brott som straffas med penningböter är till alldeles över-&lt;br&gt;vägande delen trafikförseelser. Systemet går ut på att bötesbeloppet&lt;br&gt;fastställs enbart på grund av brottets beskaffenhet utan hänsyn till den&lt;br&gt;dömdes ekonomi. Förutom dagsböter och penningböter förekommer&lt;br&gt;i två fall s.k. normerade böter. Det ena är olaga trålfiske enligt 35 c §&lt;br&gt;lagen (1950:596) om rätt till fiske där böterna högst kan bestämmas&lt;br&gt;till etthundra gånger antalet hästkrafter (DIN) på det fiskefartyg som&lt;br&gt;använts för bogsering av trålen. Det andra fallet är brott mot vissa&lt;br&gt;bestämmelser i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled. Enligt&lt;br&gt;lagens 77 § bestäms straffet till ett belopp från och med fem till och&lt;br&gt;med femtio öre för varje stycke flottgods, dock lägst tio kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tidigare sammanhang (SOU 1987:46) har föreslagits att en reform&lt;br&gt;bör ta sikte på mål där någon annan påföljd än böter inte är aktuell.&lt;br&gt;Domstolsutredningen ansluter sig till den uppfattningen. Det är också&lt;br&gt;min uppfattning. Att införa regler om prövningstillstånd för den som&lt;br&gt;dömts till ett fängelsestraff skulle innebära ett för stort ingrepp i&lt;br&gt;rätten till prövning i andra instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser föreslår att ett system med prövningstillstånd&lt;br&gt;också skall omfatta de fall där någon av tingsrätten har ådömts vill-&lt;br&gt;korlig dom. Jag är inte beredd att nu föreslå något sådant. Om ett&lt;br&gt;system med prövningstillstånd i brottmål skall införas bör det enligt&lt;br&gt;min mening i första hand användas för bötesmål. Men även med en&lt;br&gt;sådan begränsning kan ytterligare avgränsningar göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen föreslår att kravet på prövningstillstånd skall&lt;br&gt;omfatta alla mål där tingsrätten har dömt till böter. Med en sådan&lt;br&gt;avgränsning spelar det i praktiken ingen roll hur straffskalan för&lt;br&gt;brottet är utformad. Flera remissinstanser förordar dock en snävare&lt;br&gt;avgränsning. Ett sådant förslag är att man knyter an till just straff-&lt;br&gt;skalan och kräver prövningstillstånd i de fall där enbart böter - och&lt;br&gt;inte fängelse - ingår i straffskalan. Ett annat förslag är att man skulle&lt;br&gt;begränsa förfarandet med prövningstillstånd på det viset att förfaran-&lt;br&gt;det skall omfatta endast de fall där tingsrätten har dömt ut ett visst&lt;br&gt;lägre bötesstraff, exempelvis endast i de fall tingsrätten har dömt ut&lt;br&gt;mindre än 50 dagsböter. Ett tredje sätt vore att knyta an till den&lt;br&gt;faktiska bötessumma som tingsrätten har dömt ut. Ytterligare ett sätt&lt;br&gt;att göra gränsdragningen är att i stället knyta an till den ändring som&lt;br&gt;begärs i hovrätten. Några remissinstanser för fram detta senare sätt&lt;br&gt;att avgränsa vilka mål som skall kräva prövningstillstånd, men påtalar&lt;br&gt;samtidigt att en sådan avgränsning skulle medföra att fullföljdshän-&lt;br&gt;visningama skulle bli komplicerade. Det problemet skulle i och för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig kunna lösas lagtekniskt. Jag är emellertid inte beredd att på det&lt;br&gt;befintliga beredningsunderlaget överväga förslag i den riktningen. Det&lt;br&gt;kan finnas anledning att arbeta vidare med denna fråga inom ramen&lt;br&gt;för den utredning jag avser att ta initiativ till (avsnitt 2.5.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmast till hands ligger i stället att knyta frågan om prövnings-&lt;br&gt;tillstånd till den påföljd som faktiskt har ådömts i målet. Systemet kan&lt;br&gt;då utformas så att prövningstillstånd skall krävas i mål där tingsrätten&lt;br&gt;i påföljdsdelen endast har dömt till böter. Ett sådant system skulle för&lt;br&gt;det första omfatta alla mål som bara rört de ordningsförseelser som&lt;br&gt;straffas med penningböter. Dessutom skulle man i systemet få med&lt;br&gt;mål som i tingsrätten rört brott som straffas med dagsböter som&lt;br&gt;högsta straff. Hit hör bl.a. brottsbalksbrotten vållande till annans död&lt;br&gt;(ringa brott), hem fridsbrott, olaga intrång, förtal, förolämpning, till-&lt;br&gt;grepp av fortskaffningsmedel (ringa brott), fyndförseelse, åverkan,&lt;br&gt;tagande av olovlig väg, olaga spridande av efterbildning, missbruk av&lt;br&gt;larmanordning, hindrande av förrättning och föregivande av ställning&lt;br&gt;som advokat. Dessutom tillkommer en del brott inom specialstraff-&lt;br&gt;rätten, exempelvis vårdslöshet i trafik, bristande uppbördsredovisning&lt;br&gt;samt vissa brott mot jakt- och fiskelagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle med en sådan ordning också krävas prövningstillstånd i&lt;br&gt;mål om brott där det ingår både böter och fängelse i straffskalan och&lt;br&gt;där tingsrätten har bestämt straffet till böter. Exempel på brott med&lt;br&gt;sådan straffskala är ofredande, olaga hot, sexuellt ofredande, för-&lt;br&gt;förelse av ungdom, snatteri, egenmäktigt förfarande, bedrägligt be-&lt;br&gt;teende, undandräkt och rattfylleri. Tingsrätten kan också bestämma&lt;br&gt;straffet till böter i fall av försök, förberedelse och stämpling till brott&lt;br&gt;där det endast ingår fängelse i straffskalan och då skulle det krävas&lt;br&gt;prövningstillstånd vid överklagande till hovrätt. Slutligen kan tings-&lt;br&gt;rätten i vissa fall där det endast ingår fängelse i straffskalan sätta ned&lt;br&gt;straffet till böter. De fallen är exempelvis nödvärnsliknande situatio-&lt;br&gt;ner (24 kap. 5 § BrB) och om den tilltalade är under 21 år (29 kap.&lt;br&gt;7 § BrB). Även i sådana fall skulle det krävas prövningstillstånd vid&lt;br&gt;överklagande till hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med prövningstillstånd där avgränsningen görs på det&lt;br&gt;nyss beskrivna sättet innebär i och för sig att det blir en i viss mån&lt;br&gt;flytande gräns mellan mål som kan komma att överprövas utan krav&lt;br&gt;på prövningstillstånd och mål där sådant tillstånd krävs. Systemet&lt;br&gt;innebär också att en del mål om förhållandevis allvarliga brott där&lt;br&gt;straffet på grund av särskilda omständigheter satts under straffmini-&lt;br&gt;mum kommer att omfattas av kravet på prövningstillstånd. Detsamma&lt;br&gt;gäller om tingsrätten dömer för ett lindrigare brott än det åklagaren&lt;br&gt;har yrkat ansvar för. Det ligger emellertid i sakens natur att det&lt;br&gt;relativt ofta kommer att finnas skäl att bevilja prövningstillstånd i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana mål. Den gränsdragning utredningen gör är dock enligt min&lt;br&gt;mening förhållandevis klar och lättfattlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med prövningstillstånd måste omfatta ett stort antal mål för&lt;br&gt;att det skall ge önskade effektivitetsvinster. En undersökning som&lt;br&gt;Domstolsutredningen har genomfört visar att cirka 2 000 mål eller&lt;br&gt;ungefär 26 procent av alla brottmål som hovrätterna handlägger&lt;br&gt;årligen skulle komma att omfattas av ett system med prövningstill-&lt;br&gt;stånd som utformas enligt utredningens förslag. Enligt min mening&lt;br&gt;innebär den modell utredningen föreslår en lämplig avvägning av de&lt;br&gt;intressen som gör sig gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför att prövningstillstånd skall krävas i ledet tingsrätt&lt;br&gt;- hovrätt i alla de brottmål där tingsrätten inte har dömt till annan&lt;br&gt;påföljd än böter. Jag återkommer strax till frågan om vad som bör&lt;br&gt;gälla i de fall tingsrätten frikänt den tilltalade från ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är om det skall finnas några undantag från kravet&lt;br&gt;på prövningstillstånd i hovrätt vid bötesdomar. Från åklagarhåll har&lt;br&gt;under remissbehandlingen med viss kraft framhållits att åklagaren inte&lt;br&gt;skall behöva vara underkastad kravet på prövningstillstånd. Det häv-&lt;br&gt;das att åklagaren har att iaktta objektivitetsprincipen och det regel-&lt;br&gt;mässigt görs mycket noggranna överväganden innan ett mål förs vida-&lt;br&gt;re till hovrätten. Risken för onödiga överklaganden skulle vara i det&lt;br&gt;närmaste obefintlig. Dessutom hävdas att det inte är arbetsekonomiskt&lt;br&gt;försvarbart att en sådan noggrann prövning först görs av en åklagare&lt;br&gt;och sedan dessutom av hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sak anser jag att vad som sålunda framhålls väger tungt. Det finns&lt;br&gt;emellertid enligt min mening en annan sida av saken. Om man ser det&lt;br&gt;från den enskildes synpunkt kan det framstå som orättvist att han eller&lt;br&gt;hon måste beviljas prövningstillstånd för att saken skall överprövas&lt;br&gt;fullständigt, medan detta inte gäller för motparten. Denna aspekt skall&lt;br&gt;enligt min uppfattning inte underskattas. Det är väsentligt att rätts-&lt;br&gt;systemet för den enskilde ter sig rättvist, särskilt i dessa fall, där den&lt;br&gt;enskilde står mot en part som är, eller i vart fall kan upplevas som,&lt;br&gt;starkare. I konventionssammanhang talas om &amp;quot;equality of arms&amp;quot;, ett&lt;br&gt;intresse som gör sig gällande också i detta sammanhang. Jag anser&lt;br&gt;alltså att något generellt undantag för åklagaren inte skall gälla och&lt;br&gt;jag föreslår därför ingen sådan regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På en punkt finns det dock enligt min mening anledning att modi-&lt;br&gt;fiera det nyss gjorda ställningstagandet. Det gäller de ytterst sällsynta&lt;br&gt;fall åklagarens talan förs av Riksåklagaren, Justitiekanslem eller Riks-&lt;br&gt;dagens ombudsmän. Dessa är inte underkastade dispenskrav vid över-&lt;br&gt;klagande till Högsta domstolen. I likhet med utredningen anser jag att&lt;br&gt;det vore inkonsekvent om de då skulle skulle vara underkastade ett&lt;br&gt;sådant krav vid överklagande till hovrätten. I betänkandet (SOU&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992:138) Några frågor angående Regeringsrätten föreslås dock att de&lt;br&gt;skall vara underkastade kravet på prövningstillstånd för att få talan&lt;br&gt;prövad i Regeringsrätten. Promemorian remissbehandlas för närva-&lt;br&gt;rande. Om detta förslag genomförs kan det tänkas finnas anledning att&lt;br&gt;ompröva frågan också för de allmänna domstolarnas del. För närva-&lt;br&gt;rande saknas emellertid skäl att inte undanta dem från kravet på&lt;br&gt;prövningstillstånd för att få talan fullständigt prövad av hovrätten. Ett&lt;br&gt;undantag bör alltså göras för dessa fall, innebärande att Riksåkla-&lt;br&gt;garen, Justitiekanslern och Riksdagens ombudsmän har en ovillkorlig&lt;br&gt;rätt att få en bötesdom fullständigt överprövad av hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga är om kravet på prövningstillstånd skall gälla även&lt;br&gt;i de fall tingsrätten har ogillat åtalet. Om denna fråga inte regleras&lt;br&gt;särskilt, skulle resultatet bli att det inte kommer att krävas pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd i de fall tingsrätten helt har frikänt den tilltalade (oavsett&lt;br&gt;brottets svårhet). Inte heller skulle det krävas prövningstillstånd om&lt;br&gt;tingsrätten samtidigt dömt den tilltalade till fängelse för ett annat&lt;br&gt;brott. Däremot skulle det krävas prövningstillstånd om tingsrätten&lt;br&gt;samtidigt dömt den tilltalade för ett bötesbrott och detta således även&lt;br&gt;om frikännandet avser ett åtal för ett mycket allvarligt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen skulle en sådan ordning ibland leda till mindre&lt;br&gt;lämpliga resultat. Som exempel nämns det fallet att tingsrätten i ett&lt;br&gt;mål om ansvar för mord och hastighetsöverträdelse frikänner den till-&lt;br&gt;talade för åtalet för mord och dömer till böter för fortköming. Då&lt;br&gt;skulle det krävas prövningstillstånd för att hovrätten skulle pröva ett&lt;br&gt;överklagande från åklagaren beträffande mordet. En sådan konsekvens&lt;br&gt;skulle enligt utredningen kunna undvikas om lagen utformas så att det&lt;br&gt;inte krävs prövningstillstånd vid frikännande dom i mål av viss svår-&lt;br&gt;het. Utredningen drar här gränsen så att prövningstillstånd skall krä-&lt;br&gt;vas då någon av tingsrätten frikänts från ansvar för brott för vilket&lt;br&gt;det inte är föreskrivet svårare straff än fängelse i sex månader.&lt;br&gt;Utredningens förslag i denna del röner ingen större uppmärksamhet&lt;br&gt;från remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av utredningen föreslagna regeln har i och för sig sina fördelar.&lt;br&gt;I praktiken torde det nämligen sällan vara aktuellt att döma till annan&lt;br&gt;påföljd än böter för brott med en sådan straffskala. Man når alltså&lt;br&gt;ganska väl en kongruens med gränsdragningen för mål med fällande&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan regel innebär emellertid - helt i enlighet med vad Dom-&lt;br&gt;stolsutredningen åsyftat - att det å andra sidan inte kommer att krävas&lt;br&gt;prövningstillstånd i de fall tingsrätten frikänt den tilltalade för ett&lt;br&gt;allvarligare brott samtidigt som tingsrätten dömt den tilltalade för&lt;br&gt;annat brott till böter. Denna situation regleras alltså annorlunda än&lt;br&gt;den jag nyss redovisade, nämligen den att tingsrätten hänför den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtalade gärningen till ett - kanske betydligt - lindrigare brott än&lt;br&gt;åklagaren yrkat ansvar för och dömer den tilltalade till böter i stället&lt;br&gt;för fängelse. För sådana situationer kommer det ju att ställas krav på&lt;br&gt;prövningstillstånd om avgränsningen görs som jag nyss har redovisat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för att begränsa kravet på prövningstillstånd till de fall då&lt;br&gt;den tilltalade frikänts från ett lindrigt brott ifrågasattes i lagråds-&lt;br&gt;remissen om det inte generellt skall ställas krav på prövningstillstånd&lt;br&gt;vid frikännande domar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel om prövningstillstånd i brottmål måste emellertid enligt&lt;br&gt;lagrådsremissen utformas så att svaret på frågan om det krävs pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd eller inte blir detsamma oavsett vem av parterna som&lt;br&gt;överklagar domen och i vilken del domen överklagas. Även utred-&lt;br&gt;ningens förslag bygger på denna förutsättning. Härav följer bl.a. att&lt;br&gt;krav på prövningstillstånd inte kan gälla om tingsrätten har frikänt&lt;br&gt;den tilltalade för ett brott och samtidigt har dömt honom till fängelse&lt;br&gt;för ett annat brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild regel med krav på prövningstillstånd vid frikännande&lt;br&gt;domar måste enligt lagrådsremissen därför utformas så att det bara&lt;br&gt;skall gälla om tingsrätten helt har frikänt den tilltalade från ansvar.&lt;br&gt;Om tingsrätten samtidigt har dömt den tilltalade för annan brottslighet&lt;br&gt;skulle däremot huvudregeln bli tillämplig, dvs. det ställs krav på&lt;br&gt;prövningstillstånd om påföljden är böter men inget sådant krav om&lt;br&gt;påföljden är fängelse. Det innebär bl.a. att frågan om det krävs pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd eller inte i vissa fall blir beroende av om åtal samtidigt&lt;br&gt;har väckts för andra gärningar och av om dessa andra gärningar är&lt;br&gt;allvarliga brott eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslogs mot angiven bakgrund en ordning som&lt;br&gt;innebär att det skall krävas prövningstillstånd i hovrätten vid över-&lt;br&gt;klagande av en dom varigenom tingsrätten helt har frikänt den till-&lt;br&gt;talade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat följande allmänna synpunkter på utformningen&lt;br&gt;av det remitterade förslaget i denna del: Genom bestämningen att till-&lt;br&gt;ståndskravet skall omfatta dom - eller del därav - i vilken den till-&lt;br&gt;talade inte dömts till svårare påföljd än böter eller blivit frikänd&lt;br&gt;kommer regleringen att gälla avgöranden av mycket skiftande slag.&lt;br&gt;Som exempel kan nämnas, å ena sidan, domar genom vilka den till-&lt;br&gt;talade ådömts mycket höga bötesstraff, t.ex. för trafikonykterhets-&lt;br&gt;brott eller förmögenhetsbrott, och å andra sidan, frikännande domar&lt;br&gt;där åtalet avsett mycket grova brott, t.ex. mord eller våldtäkt. Det&lt;br&gt;framstår mot bakgrund härav som troligt att den valda avgränsningen&lt;br&gt;kommer att leda till att prövningstillstånd beviljas i betydligt större&lt;br&gt;utsträckning än som kan antas ha blivit fallet om utredningens förslag&lt;br&gt;- att det skulle vara fråga om brott som straffas med böter eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fängelse i högst sex månader - genomförts samt en begränsning even-&lt;br&gt;tuellt även gjorts avseende det ådömda bötesstraffets storlek. Vid&lt;br&gt;sidan av de principiella synpunkter som kan anföras mot en sådan&lt;br&gt;ordning där det formella kravet på prövningstillstånd går längre än&lt;br&gt;som i praktiken kan antas vara motiverat tillkommer den negativa&lt;br&gt;effekt från resurssynpunkt som varje &amp;quot;onödig&amp;quot; behandling av en till-&lt;br&gt;ståndsfråga innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag framhöll i lagrådsremissen är ingen av de lösningar som&lt;br&gt;jag har redovisat när det gäller frikännande domar helt invändningsfri.&lt;br&gt;Invändningar kan också riktas mot det resultat som skulle uppstå om&lt;br&gt;de frikännande domarna över huvud taget inte reglerades särskilt.&lt;br&gt;Frågan om vilka preciseringar som krävs för att uppnå en mer nyan-&lt;br&gt;serad reglering kräver ytterligare överväganden som lämpligen bör&lt;br&gt;kunna göras inom ramen för den utredning jag i dag avser att ta ini-&lt;br&gt;tiativ till (jfr avsnitt 2.5.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I valet mellan de tre alternativen föredrar jag därför på sakens&lt;br&gt;nuvarande ståndpunkt den ordning som förordades i lagrådsremissen&lt;br&gt;och som alltså innebär att det skall krävas prövningstillstånd i hov-&lt;br&gt;rätten vid överklagande av en dom varigenom tingsrätten helt har fri-&lt;br&gt;känt den tilltalade. En sådan regel är förhållandevis klar och enkel&lt;br&gt;och är dessutom ägnad att stärka rättssäkerheten för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också ta upp frågan om tingsrättens sammansättning i de&lt;br&gt;mål där prövningstillstånd föreslås för en fullständig överprövning i&lt;br&gt;hovrätt. Som jag redan har nämnt handläggs många av dessa mål i&lt;br&gt;dag av tingsnotarier. En ordning med prövningstillstånd enligt mitt&lt;br&gt;förslag skulle innebära att vissa brottmål blir fullständigt prövade i&lt;br&gt;endast en instans och att juristdomaren i denna instans är en notarie,&lt;br&gt;som har begränsad domarerfarenhet. I enlighet med vad jag redan ti-&lt;br&gt;digare har sagt (avsnitt 2.6.1) anser jag inte att detta äventyrar&lt;br&gt;rättssäkerheten. Tillgänglig statistik visar att brottmål som vid&lt;br&gt;tingsrätterna har avgjorts av notarier inte överklagas i större ut-&lt;br&gt;sträckning än andra mål och att ändringsfrekvensen i dessa mål t.o.m.&lt;br&gt;är lägre än i andra mål (jfr utredningens betänkande s. 321). Dess-&lt;br&gt;utom dömer en tingsnotarie aldrig ensam i dessa mål. Notarien har&lt;br&gt;alltid tre nämndemän vid sin sida. De skäl jag har framfört i denna&lt;br&gt;fråga beträffande tvistemålen tidigare, har samma bärkraft vad gäller&lt;br&gt;brottmålen. Jag anser alltså att det inte finns någon anledning att&lt;br&gt;ändra på de behörighetsregler som i dag gäller härvidlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.4 Hovrättens sammansättning vid dispensprövningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Reglerna om hovrättens sammansättning ändras så&lt;br&gt;att hovrätten vid dispensprövningen skall vara domför med tre, i&lt;br&gt;stället för med två ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att de nuvarande sammansättnings- och om-&lt;br&gt;röstningsreglema behålls även i ett utvidgat system med prövnings-&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Från ett par remissinstanser framförs att&lt;br&gt;dispensprövningen borde göras av tre ledamöter och att det skall vara&lt;br&gt;tillräckligt att en av de tre ledamöterna vill bevilja prövningstillstånd&lt;br&gt;för att detta också skall bli hovrättens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I de mål där det för närvarande förekom-&lt;br&gt;mer dispensprövning i hovrätt, dvs. småmålen, görs dispenspröv-&lt;br&gt;ningen av två ledamöter. Om en av ledamöterna vill bevilja pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd blir det också hovrättens mening. Domstolsutredningen&lt;br&gt;föreslår att denna sammansättnings- och omröstningsregel behålls även&lt;br&gt;i ett utvidgat system med prövningstillstånd. Som skäl anger utred-&lt;br&gt;ningen att det bidrar till effektivitetsvinsten att ett större antal mål kan&lt;br&gt;avgöras slutligt av två i stället för tre ledamöter. Dessutom nämner&lt;br&gt;utredningen att det kan vara praktiskt på de hovrättsavdelningar som&lt;br&gt;består av totalt fem ledamöter att dispensprövningen görs av två leda-&lt;br&gt;möter. De tre övriga kan då handlägga andra mål eller ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från några remissinstanser framförs att dispensprövningen i stället&lt;br&gt;borde göras av tre ledamöter och att det skall vara tillräckligt att en&lt;br&gt;av dessa tre vill bevilja prövningstillstånd för att detta också skall bli&lt;br&gt;hovrättens mening. Den enskilde far då tre ledamöter som granskar&lt;br&gt;hans överklagande och det är tillräckligt att han lyckas övertyga en av&lt;br&gt;dessa tre, för att han skall få till stånd en fullständig överprövning av&lt;br&gt;sin sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslogs att dispensprövningen skall göras av tre&lt;br&gt;ledamöter. Lagrådet har i denna del anfört: Med utgångspunkt från&lt;br&gt;att domstolsutredningen föreslog att hovrätten vid dispensprövningen&lt;br&gt;skulle bestå av två ledamöter framstår det enligt lagrådets mening som&lt;br&gt;något osäkert vad effekten från resurssynpunkt kommer att bli av re-&lt;br&gt;missens förslag, att tre ledamöter skall tas i anspråk för sådan pröv-&lt;br&gt;ning. Det är också svårt att bedöma hur förslaget att vanliga omröst-&lt;br&gt;ningsregler skall tillämpas vid frågornas avgörande - i stället för nu&lt;br&gt;gällande regler i 16 kap. 3 § rättegångsbalken, enligt vilken den av&lt;br&gt;två ledamöter som vill bevilja prövningstillstånd har utslagsröst -&lt;br&gt;kommer att inverka på frekvensen beviljade tillstånd. Det antagande&lt;br&gt;som ligger närmast till hands är dock att det från rent statistisk&lt;br&gt;synpunkt kommer att bli något svårare att få prövningstillstånd med&lt;br&gt;den i remissen föreslagna ordningen angående sammansättning och&lt;br&gt;omröstning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag anföra följande. En ordning som innebär att&lt;br&gt;dispensprövningen skall göras av tre ledamöter är enligt min uppfatt-&lt;br&gt;ning ägnad att skapa starka garantier för att prövningen görs under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket kvalificerade och rättssäkra former. En sådan ordning är ock- Prop. 1992/93:216&lt;br&gt;så naturlig inte minst som huvudregeln när det gäller hovrättens sam-&lt;br&gt;mansättning är just tre lagfarna domare; det är den sammansättning&lt;br&gt;som gäller i tvistemål när tingsrätten bestått av en lagfaren domare,&lt;br&gt;i bötesmål och vid all skriftlig handläggning. Om tre ledamöter deltar&lt;br&gt;vid dispensprövningen minskar också risken för felbedömningar. En&lt;br&gt;sådan sammansättning torde inte heller märkbart försvåra eller för-&lt;br&gt;dröja dispensprövningama vid hovrätterna. Många hovrättsavdel-&lt;br&gt;ningar består av sex ledamöter och tredomarsammansättningen är en&lt;br&gt;naturlig och invand arbetsform för hovrätternas ledamöter och passar&lt;br&gt;många hovrättsavdelningars rutiner väl. Prövningstillståndsfrågoma&lt;br&gt;kan då blandas med andra frågor som avgörs efter föredragning inför&lt;br&gt;tre domare. Det finns inte heller någon anledning att anta att de&lt;br&gt;effektivitetsvinster ett system med prövningstillstånd förväntas&lt;br&gt;medföra skulle rubbas på något avgörande sätt med en sådan ord-&lt;br&gt;ning. Jag kan i detta sammanhang inte se något skäl till att skilja på&lt;br&gt;brottmål och tvistemål. Som Domstolsutredningen också framhåller&lt;br&gt;har det ett egenvärde att eftersträva att ha så få sammansättningsregler&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför att dispensprövningen skall göras av tre leda-&lt;br&gt;möter och är inte beredd att ansluta mig till det under remissbehand-&lt;br&gt;lingen framförda förslaget om att omröstningsreglema skall utformas&lt;br&gt;så att det skall räcka att en av de tre ledamöterna vill bevilja pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.5 Tvistemål som handläggs tillsammans med brottmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Någon särregel för de fall ett skadeståndsanspråk&lt;br&gt;handläggs tillsammans med ett brottmål föreslås inte. Detta innebär&lt;br&gt;att man vid dispensprövningen får behandla ansvarsfrågorna i den&lt;br&gt;för brottmål stadgade ordningen och de enskilda anspråken enligt&lt;br&gt;den för tvistemål stadgade ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det införs en sär-&lt;br&gt;skild regel för dessa fall. Denna regel innebär att det skall krävas&lt;br&gt;prövningstillstånd i ledet tingsrätt-hovrätt i de fall tingsrätten har&lt;br&gt;handlagt ett enskilt anspråk tillsammans med ett brottmål och tings-&lt;br&gt;rätten därvid har dömt den tilltalade/svaranden att utge ett belopp&lt;br&gt;som inte uppenbart överstiger ett basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig&lt;br&gt;över utredningens förslag om prövningstillstånd i ledet tingsrätt-&lt;br&gt;hovrätt berör inte närmare förslaget i den nu aktuella delen. Flera&lt;br&gt;remissinstanser tillstyrker dock utredningens förslag i denna del eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämnar det utan erinran. Några remissinstanser anser emellertid att&lt;br&gt;den föreslagna ordningen inte är genomtänkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Rättegångsbalken känner två huvud-&lt;br&gt;typer av mål: brottmål och tvistemål. En mycket vanlig typ av tviste-&lt;br&gt;mål är de dispositiva tvistemålen. En inte helt sällsynt situation är att&lt;br&gt;brottmål och dispositiva tvistemål handläggs i en och samma rätte-&lt;br&gt;gång. Målen sägs då ha lagts samman eller med ett annat ord kumule-&lt;br&gt;rats. Rättegångsbalken förutsätter att så kan ske och innehåller därför&lt;br&gt;ett antal särskilda regler för sådana fall. Exempelvis kan ett dispositivt&lt;br&gt;tvistemål i anledning av ett brott inledas på ett förenklat sätt, jämfört&lt;br&gt;med vad som annars gäller för tvistemål. Målsäganden kan utan att&lt;br&gt;ge in en skriftlig ansökan om stämning anhängiggöra ett tvistemål i&lt;br&gt;en pågående brottmålsrättegång om anspråket på visst bestämt sätt har&lt;br&gt;samband med den ansvarstalan som förs i brottmålet (jfr 45 kap. 5 §&lt;br&gt;RB). Så kan ske på ett så sent stadium av brottmålsrättegången som&lt;br&gt;vid huvudförhandlingen (jfr 45 kap. 6 § RB). Det finns också regler&lt;br&gt;om att åklagaren i vissa fall är skyldig att föra målsägandens talan om&lt;br&gt;den grundar sig på brottet och det kan ske utan väsentlig olägenhet&lt;br&gt;och anspråket inte är uppenbart obefogat (jfr 22 kap. 2 § första&lt;br&gt;stycket RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Domstolsutredningen är det angeläget att brottmål där det&lt;br&gt;också prövats skadeståndsanspråk inte faller utanför prövningstill-&lt;br&gt;ståndssystemet på grund av det enskilda anspråket. Vidare bör enligt&lt;br&gt;utredningen enskilda anspråk som rör stora belopp kunna prövas utan&lt;br&gt;krav på prövningstillstånd. Utredningen konstaterar därför att det&lt;br&gt;krävs en begränsning när det gäller krav på prövningstillstånd för&lt;br&gt;sådana enskilda anspråk som liknar den som gäller för tvistemål.&lt;br&gt;Utredningen föreslår här en lösning som avviker från den som gäller&lt;br&gt;för tvistemålens del - som ju utgår från det belopp som yrkats i&lt;br&gt;tingsrätten - och knyter i stället an till den som föreslås gälla för&lt;br&gt;brottmålen. Enligt utredningens förslag skall således hovrätten såväl&lt;br&gt;när det gäller påföljden som när det gäller det enskilda anspråket utgå&lt;br&gt;från vad tingsrätten har bestämt i sin dom; krav på prövningstillstånd&lt;br&gt;skall gälla om det utdömda skadeståndet uppenbart inte överstiger ett&lt;br&gt;basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är av flera skäl kritisk till den lösning utredningen valt. Det&lt;br&gt;vore t.ex. otillfredsställande om ett tvistemål skulle kräva prövnings-&lt;br&gt;tillstånd bara för att det har handlagts tillsammans med ett brottmål,&lt;br&gt;när så inte skulle bli fallet om det handlagts för sig. Låt säga att en&lt;br&gt;målsägande begär 50 000 kr i ersättning för förstörd egendom i sam-&lt;br&gt;band med en ansvarstalan för skadegörelse. Antag att tingsrätten fäller&lt;br&gt;den tilltalade till ansvar för skadegörelse och dömer till böter samt&lt;br&gt;bifaller målsägandens talan om enskilt anspråk, men med ett lägre&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;belopp, exempelvis 20 000 kr. Enligt utredningens förslag skulle Prop. 1992/93:216&lt;br&gt;målsäganden/käranden då vara beroende av att prövningstillstånd&lt;br&gt;meddelas av hovrätten för att han skall få sin skadeståndstalan full-&lt;br&gt;ständigt överprövad av hovrätten. Hade målsäganden/käranden i stället&lt;br&gt;valt - eller av tingsrätten genom ett beslut om avskiljande (jfr 22 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § RB) tvingats till - att föra talan om enskilt anspråk för sig, skulle&lt;br&gt;han vid motsvarande domslut inte vara beroende av att först erhålla&lt;br&gt;prövningstillstånd för att hovrätten skulle tillhandahålla en fullständig&lt;br&gt;prövning. Denna inkonsekvens talar mot den av utredningen föreslag-&lt;br&gt;na lösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del ser jag inget hinder mot att hovrätten i dessa situa-&lt;br&gt;tioner tillämpar tvistemålsreglema (jfr också rättsfallet NJA 1987&lt;br&gt;s. 193 där Högsta domstolen, sedan prövningstillstånd vägrats i&lt;br&gt;ansvarsfrågan, beslöt att frågan om prövningstillstånd i skadestånds-&lt;br&gt;delen skulle tas upp senare som tvistemål). I de fall ett enskilt anspråk&lt;br&gt;handlagts tillsammans med ett brottmål bör därför de av mig föreslag-&lt;br&gt;na reglerna för tvistemål som jag tidigare har redogjort för vara&lt;br&gt;tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden härav är att hovrätten får göra två bedömningar vid sin&lt;br&gt;dispensprövning, om tingsrättens dom överklagas även i skadestånds-&lt;br&gt;delen (om det yrkade skadeståndet inte överstiger ett basbelopp).&lt;br&gt;Detta kan leda till att prövningstillstånd beviljas i den ena delen men&lt;br&gt;inte i den andra. Om hovrätten vid sin dispensprövning anser att&lt;br&gt;tingsrättens domslut i ansvarsdelen är riktigt men anser att tingsrätten&lt;br&gt;har bedömt en skadeståndsfråga felaktigt, skall prövningstillstånd&lt;br&gt;meddelas, men endast beträffande tvistemålet. Detta innebär bl.a.&lt;br&gt;också att åklagaren inte är skyldig att föra målsägandens talan i&lt;br&gt;hovrätten i ett sådant fall eftersom skyldigheten enligt 22 kap. 2 § RB&lt;br&gt;är knuten till att åklagaren också för talan om ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.6 Fullföljdsförbud med ventil till Högsta domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Regeln om fullföljdsförbud med s.k. ventil i lagen&lt;br&gt;(1976:206) om felparkeringsavgift och i bötesverkställighetslagen&lt;br&gt;(1979:189) ändras så att fullföljdsförbudet inte omfattar talan som&lt;br&gt;förs av Riksåklagaren. Lagen om felparkeringsavgift ändras så att&lt;br&gt;det framgår att det inte skall krävas prövningstillstånd för talan&lt;br&gt;som förs av Riksåklagaren i Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår en ändring som klargör&lt;br&gt;att hovrätten kan tillåta överklagande också i de fall hovrätten bifaller&lt;br&gt;den enskildes talan och att ventilen alltså skall omfatta också talan&lt;br&gt;som förs av allmän åklagare. Prövningstillstånd skall enligt utred-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningens förslag krävas i Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget i denna del förbigås av de flesta&lt;br&gt;remissinstanser med tystnad eller lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I lagen (1976:206) om felparkeringsavgift&lt;br&gt;och bötesverkställighetslagen (1979:189) är reglerna om fullföljd från&lt;br&gt;hovrätt till Högsta domstolen så konstruerade att det råder ett prin-&lt;br&gt;cipiellt fullföljdsförbud, men att hovrätten kan tillåta att dess av-&lt;br&gt;görande överklagas om det finns särskilda skäl för en prövning om&lt;br&gt;tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I felparkerings- och bötesverkställighetsmålen är det allmän åklagare&lt;br&gt;som för det allmännas talan. Riksåklagaren för det allmännas talan i&lt;br&gt;Högsta domstolen utan krav på föregående dispensprövning. Enligt&lt;br&gt;lagtextens ordalydelse skall hovrättens prövning av om ett överklagan-&lt;br&gt;de skall tillåtas vara beroende av om det finns särskilda skäl för en&lt;br&gt;dispensprövning. Eftersom en sådan prövning således aldrig skulle bli&lt;br&gt;aktuell när Riksåklagaren för talan skulle det kunna innebära att, om&lt;br&gt;hovrätten i ett felparkeringsmål eller i ett bötesverkställighetsmål helt&lt;br&gt;bifaller den enskildes talan, det inte finns någon laglig möjlighet att&lt;br&gt;öppna ventilen. Domstolsutredningen redovisar en utvärdering av vil-&lt;br&gt;ken framgår att lagen på vissa håll tolkas på detta sätt medan man&lt;br&gt;på andra håll anser att det inte finns något som hindrar hovrätten från&lt;br&gt;att öppna ventilen i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns bl.a. mot denna bakgrund anledning att förtydliga lag-&lt;br&gt;texten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen föreslår att de aktuella bestämmelserna skall&lt;br&gt;formuleras så att hovrätten kan tillåta ett överklagande om det är av&lt;br&gt;vikt för ledning av rättstillämpningen att talan prövas av Högsta&lt;br&gt;domstolen. Utredningen konstaterar samtidigt att nackdelen med en&lt;br&gt;sådan formulering är att det inte lika tydligt framgår att dispensfrågan&lt;br&gt;inte är avgjord genom att hovrätten har tillåtit ett överklagande;&lt;br&gt;huruvida en fullständig överprövning skall komma till stånd är ju en&lt;br&gt;fråga som enbart Högsta domstolen kan avgöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag förordar en annan lösning. Enligt min mening bör Riksåklagaren&lt;br&gt;inte vara beroende av att hovrätten ger tillstånd för att han skall kunna&lt;br&gt;överklaga de aktuella avgörandena till Högsta domstolen. Lagtekniskt&lt;br&gt;kan detta klargöras genom att fullföljdsförbudet i 10 a § lagen om&lt;br&gt;felparkeringsavgift och 23 § bötesverkställighetslagen begränsas till&lt;br&gt;att gälla överklaganden av enskild part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är vidare om prövningstillstånd skall krävas för Riksåklaga-&lt;br&gt;ren i Högsta domstolen. Bestämmelsen i 54 kap. 9 § andra stycket&lt;br&gt;RB, enligt vilken Riksåklagaren inte behöver prövningstillstånd i&lt;br&gt;Högsta domstolen, tar enbart sikte på mål om allmänt åtal och gäller&lt;br&gt;numera - sedan 20 § lagen om införande av RB (RP) avskaffats - inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i ärenden om felparkering. Däremot gäller detta undantag i fråga om&lt;br&gt;ärenden om bötesförvandling (se 17 § sista stycket lagen om bötes-&lt;br&gt;förvandling som hänvisar till vad som är föreskrivet i fråga om&lt;br&gt;allmänt åtal). Den naturligaste ordningen synes här vara att ändra&lt;br&gt;lagen om felparkeringsavgift så att det framgår att prövningstillstånd&lt;br&gt;inte krävs för Riksåklagaren i ärenden om felparkeringsavgift i Högsta&lt;br&gt;domstolen. En ändring bör också göras i 11 § lagen om felparkerings-&lt;br&gt;avgift för att klargöra att allmän åklagare för det allmännas talan inte&lt;br&gt;bara i tingsrätt och hovrätt utan även i Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Överklagande av kronofogdemyndighetens beslut&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Utsökningsmål&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.1.1 Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens huvudsakliga uppgift är att verkställa domar&lt;br&gt;och andra beslut. Mål om sådan verkställighet kallas utsökningsmål.&lt;br&gt;Målen kan avse betalningsskyldighet men även annat, t.ex. avhysning.&lt;br&gt;Det finns 24 kronofogdemyndigheter, en i varje län. Kronofogdemyn-&lt;br&gt;dighetens verksamhet bedrivs både på den ort (vanligen residens-&lt;br&gt;staden) där myndigheten har sitt huvudkontor och på kronokontor&lt;br&gt;belägna på andra orter i länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regler i utsökningsbalken (UB) överklagas kronofogdemyn-&lt;br&gt;dighetens beslut till hovrätten genom besvär. Överklagandena till&lt;br&gt;hovrätten kan gälla t.ex. utmätning av lös egendom, fastighet eller&lt;br&gt;lön, försäljning av egendom, fördelning av köpeskilling samt kvarstad&lt;br&gt;och annan handräckning. Klaganden kan vara gäldenären själv men&lt;br&gt;även en borgenär eller tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fram till den 1 januari 1982, då UB trädde i kraft, var det till&lt;br&gt;överexekutor och inte till hovrätt, som man skulle överklaga beslut i&lt;br&gt;utsökningsmål. Det var länsstyrelserna som fungerade som överexe-&lt;br&gt;kutorer. Mot överexekutors beslut kunde man sedan anföra besvär i&lt;br&gt;hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin anmälan till propositionen med förslag till utsökningsbalk&lt;br&gt;(prop. 1980/81:8 s. 146- 151) diskuterade departementschefen vilken&lt;br&gt;myndighet som borde överpröva kronofogdemyndigheternas beslut i&lt;br&gt;utsökningsmål. Han ansåg att övervägande skäl talade för att avskaffa&lt;br&gt;länsstyrelsen som besvärsinstans. Vidare konstaterade han att det&lt;br&gt;fanns skäl som talade för att tingsrätten skulle väljas som över-&lt;br&gt;prövningsinstans. Ett skäl var att utsökningsmålen hade nära anknyt-&lt;br&gt;ning till de allmänna domstolarnas rättskipning och ett annat att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tingsrättsorganisationen medgav att målen handlades i lämpliga for-&lt;br&gt;mer. Även mot bakgrund av att hovrätterna är överinstanser i för-&lt;br&gt;hållande till tingsrätterna kunde det enligt departementschefen synas&lt;br&gt;naturligt att det blev tingsrätterna som fick uppgiften att överpröva&lt;br&gt;kronofogdemyndigheternas beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men departementschefen fann också en del nackdelar med en ord-&lt;br&gt;ning med tingsrätterna som överinstanser till kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heterna. Antalet domkretsar var större än antalet kronofogdedistrikt&lt;br&gt;(som då var 81 stycken) och man skulle därför enligt departements-&lt;br&gt;chefen bli tvungen att låta endast vissa tingsrätter fungera som be-&lt;br&gt;svärsinstans, t.ex. en i varje län. Även med en sådan ordning skulle&lt;br&gt;emellertid flera tingsrätter utgöra besvärsinstans till endast en eller två&lt;br&gt;kronofogdemyndigheter. Som ytterligare ett skäl mot en tingsrättslös-&lt;br&gt;ning anfördes att instanskedjan blev lång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter diskussion om andra tänkbara överinstanser till kronofogde-&lt;br&gt;myndigheterna stannade departementschefen slutligen för att föreslå&lt;br&gt;hovrätterna. Genom en sådan ordning uppnådde man enligt honom&lt;br&gt;flera fördelar. Saken blev då redan i den första besvärsinstansen&lt;br&gt;prövad av domstol, samtidigt som antalet instanser inskränktes till tre.&lt;br&gt;Parterna kunde snabbare erhålla ett slutligt avgörande av saken och&lt;br&gt;en mera likformig praxis främjades. Det skapades möjligheter till&lt;br&gt;muntlig förhandling redan i andra instans. Dessutom var sex hovrät-&lt;br&gt;ter, påpekades det, ett lämpligt antal besvärsmyndigheter i förhållande&lt;br&gt;till antalet kronofogdemyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya ordningen infördes som nämnts den 1 januari 1982.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ingen officiell statistik över hur många mål om året som&lt;br&gt;överklagas från kronofogdemyndigheterna till hovrätterna. Domstols-&lt;br&gt;verket har emellertid gjort en undersökning av de s.k. O-målen i&lt;br&gt;hovrätterna och därvid beräknat att under år 1989 ungefär 17 procent&lt;br&gt;av Ö-målen utgjordes av besvärsmål från kronofogdemyndighet, alltså&lt;br&gt;utsökningsmål, mål om avräkning och lönegarantimål. Det innebär att&lt;br&gt;det då kom in omkring 1 500 mål från kronofogdemyndigheterna till&lt;br&gt;hovrätterna. De flesta av dessa mål var utsökningsmål. Sedan dess har&lt;br&gt;vissa ändringar skett såvitt gäller lönegarantimålen. Besluten fattas&lt;br&gt;numera av konkursförvaltaren och överprövning begärs genom att&lt;br&gt;någon part väcker talan vid tingsrätten. Detta innebär att hovrätterna&lt;br&gt;har avlastats lönegarantimålen, bortsett från de fall då tingsrättens&lt;br&gt;avgörande överklagas. I gengäld har det tillkommit en grupp mål,&lt;br&gt;nämligen målen i den summariska processen, alltså mål om betal-&lt;br&gt;ningsföreläggande och handräckning, som sedan den 1 januari 1992&lt;br&gt;handläggs hos kronofogdemyndigheterna och där en mindre grupp&lt;br&gt;avgöranden överklagas till hovrätten. Med 1992 års totalsiffra (12 799&lt;br&gt;Ö-mål) utgör 17 procent av dessa 2 175 stycken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.2 Instansordningen i utsökningsmålen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Målen skall överklagas till den tingsrätt inom vars&lt;br&gt;domkrets den kronofogdemyndighet som har avgjort målet finns.&lt;br&gt;Tingsrättens avgörande skall överklagas till hovrätt, men där bör&lt;br&gt;krävas prövningstillstånd efter samma mönster som gäller för&lt;br&gt;tvistemål om mindre värden. Hovrättens avgörande får överklagas&lt;br&gt;till Högsta domstolen. Därvid skall gälla krav på prövningstillstånd&lt;br&gt;enligt vanliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Målen skall överklagas till tingsrätt. Klagan-&lt;br&gt;den skall själv få välja vilken av tingsrätterna i länet han vill över-&lt;br&gt;klaga till. Det skall krävas prövningstillstånd i hovrätten. Hovrättens&lt;br&gt;avgörande skall få överklagas bara om hovrätten tillåter det, dvs. s.k.&lt;br&gt;fullföljdsförbud med ventil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Från exekutionsväsendets sida avstyrks försla-&lt;br&gt;get om att målen skall överklagas till tingsrätt. Domstolarna och öv-&lt;br&gt;riga remissinstanser är i allmänhet positiva till denna del av förslaget.&lt;br&gt;Remissinstanserna har från olika utgångspunkter nästan genomgående&lt;br&gt;kritiserat Domstolsutredningens förslag om att klaganden skall få välja&lt;br&gt;tingsrätt. Förslaget om prövningstillstånd i hovrätten har godtagits&lt;br&gt;överlag. I viss utsträckning har man ställt sig tveksam till förslaget&lt;br&gt;om fullföljdsförbud med ventil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till vilken instans skall utsökningsmålen överklagas ?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt sina direktiv skulle Domstolsutredningen överväga instansord-&lt;br&gt;ningen beträffande kronofogdemålen. Bakom uppdraget låg önskemå-&lt;br&gt;let att fullt ut kunna upprätthålla den princip för organisationen av&lt;br&gt;domstolsväsendet som sedan gammalt har gällt, nämligen att tyngd-&lt;br&gt;punkten i rättskipningen skall ligga i den första domstolsinstansen.&lt;br&gt;Utredningen föreslår att överprövningen av kronofogdebesluten skall&lt;br&gt;flyttas från hovrätt till tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från hovrättshåll har under remissbehandlingen - och även under&lt;br&gt;Domstolsutredningens arbete - framförts önskemål om att hovrätterna&lt;br&gt;skall avlastas uppgiften att vara första domstolsinstans i de över-&lt;br&gt;klagade utsökningsmålen. Man har menat att målen kommer till hov-&lt;br&gt;rätten i ett sämre skick utredningsmässigt sett än vad som är vanligt&lt;br&gt;beträffande flertalet andra mål. Man har härutöver påpekat att en&lt;br&gt;ordning enligt vilken den första domstolsprövningen i stället sker i&lt;br&gt;tingsrätt borde ge en ekonomisk vinst bl.a. med hänsyn till de stora&lt;br&gt;kostnader som är förenade med att i hovrätterna förbereda och kom-&lt;br&gt;plettera ofullständiga mål samt avgöra dem i första överinstans med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fler domare än som skulle vara nödvändigt vid prövning i tingsrätt.&lt;br&gt;Även hänsynen till hovrätternas arbetsbelastning har åberopats som&lt;br&gt;skäl för en ändrad ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt från exekutionsväsendet har man uttryckt tveksamhet till en&lt;br&gt;förändring av instansordningen och menat bl.a. att instanskedjan&lt;br&gt;skulle bli alltför lång och att det skulle bli för många besvärs-&lt;br&gt;myndigheter om målen överklagas till alla tingsrätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltså när det gäller utsökningsmålen skäl både för och&lt;br&gt;emot en nedflyttning av den första domstolsprövningen från hovrätt&lt;br&gt;till tingsrätt. Enligt Domstolsutredningen är ett viktigt skäl för&lt;br&gt;förslaget att målen helt enkelt passar bättre för handläggning i&lt;br&gt;tingsrätt än i hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den nuvarande ordningen infördes antogs att kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheternas beslut och åtgärder skulle bli föremål för en tillräckligt&lt;br&gt;kvalificerad bedömning för att kunna utgöra ett omedelbart underlag&lt;br&gt;för överprövning i hovrätt (prop. 1980/81:8 s. 151). Utvecklingen har&lt;br&gt;nog inte helt motsvarat dessa förhoppningar. Det är också naturligt att&lt;br&gt;utredningen och beslutsmotiveringen ofta är knapphändiga i dessa&lt;br&gt;mål, som ju i stor utsträckning utmärks av masshantering. Målen är&lt;br&gt;alltså sådana att det ofta finns anledning för rätten att komplettera&lt;br&gt;dem på något sätt innan de är klara för avgörande. Sådan komplette-&lt;br&gt;ring utförs enklare i tingsrätt, där reglerna om rättens sammansättning&lt;br&gt;och arbetsformer gör att förberedande åtgärder normalt sett utförs&lt;br&gt;smidigare än i hovrätt. Framför allt kan själva avgörandet i målet&lt;br&gt;klaras av med färre domare i tingsrätt än i hovrätt. Även tingsrätter-&lt;br&gt;nas bättre lokala förankring är ägnad att förenkla handläggningen av&lt;br&gt;målen. Härav följer också att tingsrätten är den mest ändamålsenliga&lt;br&gt;domstolen när det gäller att hålla muntlig förhandling. Detta har stor&lt;br&gt;betydelse särskilt mot bakgrund av krav som ställs enligt Europakon-&lt;br&gt;ventionen på muntlig förhandling i utsökningsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat skäl för en nedflyttning är hovrätternas arbetsbelastning.&lt;br&gt;Det är självklart värdefullt att ta till vara möjligheten att avlasta&lt;br&gt;hovrätterna den relativt arbetskrävande målgrupp som utsökningsmå-&lt;br&gt;len utgör. Det gäller i synnerhet som allt tyder på att målen sett för&lt;br&gt;domstolsväsendet totalt inte blir lika betungande om de handläggs i&lt;br&gt;tingsrätterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag nu sagt talar för att utsökningsmålen först skall överklagas&lt;br&gt;till tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forumfrågan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skäl som år 1981 ansågs tala mot att utsökningsmålen skulle över-&lt;br&gt;prövas av tingsrätterna var att antalet tingsrätter var större än antalet&lt;br&gt;kronofogdemyndigheter. Det förhållandet är ännu mera påtagligt i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dag. Det finns nu 24 kronofogdemyndigheter - mot tidigare 81 - och Prop. 1992/93:216&lt;br&gt;97 tingsrätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Domstolsutredningens förslag skall kronofogdemyndighetens&lt;br&gt;beslut överklagas hos en tingsrätt i det län där myndigheten finns. Det&lt;br&gt;innebär alltså att klaganden får välja mellan alla tingsrätterna i länet.&lt;br&gt;Om ett beslut redan har överklagats, skall dock även senare överkla-&lt;br&gt;ganden kanaliseras till samma tingsrätt som det första.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har under remissbehandlingen framförts i huvudsak följande&lt;br&gt;argument mot utredningens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Med 97 besvärsinstanser riskerar kvaliteten på avgörandena att bli&lt;br&gt;låg och praxis ge dålig vägledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Om klaganden får välja tingsrätt finns risk för missbruk. Dessutom&lt;br&gt;krävs reservregler för de fall klaganden inte uttrycker något val eller&lt;br&gt;försöker välja en tingsrätt utanför länet. Vidare krävs, såsom utred-&lt;br&gt;ningen också observerat och lagt förslag om, regler för att säkerställa&lt;br&gt;att överklaganden av samma beslut inte hamnar i olika tingsrätter, och&lt;br&gt;sådana regler kan vara svåra att upprätthålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utredningens forumregel ger dålig förutsebarhet för parterna och för&lt;br&gt;tingsrätterna; det sistnämnda är också en resurstilldelningsfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tror inte det lönar sig att försöka i detalj analysera vilken tyngd&lt;br&gt;de olika argumenten har. Det är dock helt klart att det finns problem&lt;br&gt;med Domstolsutredningens lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att komma till rätta med de nackdelar som följer med ut-&lt;br&gt;redningens förslag är att utse en av tingsrätterna i varje län att pröva&lt;br&gt;överklagandena. En sådan forumregel är klar och enkel att tillämpa.&lt;br&gt;De utsedda tingsrätterna får också bättre förutsättningar att bygga upp&lt;br&gt;sin kompetens på utsökningsrättens område. Parterna kan visserligen&lt;br&gt;riskera att få en något längre resväg till tingsrättsförhandlingen än&lt;br&gt;med utredningens förslag. Jämfört med den ordning som gäller i dag&lt;br&gt;blir emellertid den lokala förankringen avsevärt bättre. Jag anser alltså&lt;br&gt;att en sådan forumregel har klara fördelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom förvaltningen är grundregeln att myndighetsbeslut överklagas&lt;br&gt;till den domstol inom vars domkrets myndigheten ligger. Om man&lt;br&gt;överför denna ordning på utsökningsmålen, blir resultatet just att&lt;br&gt;målen skulle överklagas till tingsrätten på den ort där kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag förordar av dessa skäl en ordning där målen överprövas av den&lt;br&gt;tingsrätt inom vars domkrets kronofogdemyndigheten finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill nämna ett par andra grupper av mål som med stöd av regler&lt;br&gt;i UB handläggs vid tingsrätt redan i dag. Det gäller utdömande av&lt;br&gt;viten som kronofogdemyndigheten har förelagt, framställningar från&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten om häktning av gäldenär eller tredje man&lt;br&gt;samt talan om bättre rätt till utmätt egendom som någon väcker efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ha fått föreläggande om det av kronofogdemyndigheten eller en&lt;br&gt;domstol. I dessa fall är huvudregeln att saken skall prövas av någon&lt;br&gt;tingsrätt i det län där kronofogdemyndigheten finns, alltså den lösning&lt;br&gt;som Domstolsutredningen föreslagit för överklagandena i utsöknings-&lt;br&gt;målen. Eftersom jag har föreslagit att utsökningsmålen skall över-&lt;br&gt;klagas till endast en tingsrätt i varje län, har jag övervägt om man&lt;br&gt;borde koncentrera även de nu nämnda målgrupperna till samma tings-&lt;br&gt;rätt i länet. De skäl som motiverar mitt förslag såvitt gäller utsök-&lt;br&gt;ningsmålen har emellertid knappast någon bäring på de andra mål-&lt;br&gt;grupperna. Jag ser alltså åtminstone för närvarande inget behov av&lt;br&gt;koncentrera handläggningen av dessa mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av tingsrättens och hovrättens avgörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av de skäl mot en tingsrättslösning som åberopades år 1981 väger&lt;br&gt;alltjämt tungt, nämligen att instanskedjan blir lång. Det kan alltså&lt;br&gt;anföras skäl mot att man - utan att vidta några andra åtgärder - bara&lt;br&gt;skjuter in tingsrätten som ny överprövningsinstans mellan kronofogde-&lt;br&gt;myndighet och hovrätt. Visserligen skulle den ordningen på grund av&lt;br&gt;domförhetsreglerna medföra besparingar för staten. Men för parterna&lt;br&gt;skulle förlängningen av instanskedjan ofta medföra att också vänte-&lt;br&gt;tiden på ett slutligt avgörande kom att förlängas. När det gäller utsök-&lt;br&gt;ningsmål är det ju särskilt angeläget att ett slutligt avgörande kommer&lt;br&gt;snabbt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen har föreslagit att utsökningsmålen skall kunna&lt;br&gt;komma under hovrättens prövning endast om hovrätten meddelar&lt;br&gt;prövningstillstånd. Knappast någon remissinstans har motsatt sig detta&lt;br&gt;förslag. Enligt min mening är det ofrånkomligt med ett krav på pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd i hovrätten. Annars skulle intresset av snabba avgöran-&lt;br&gt;den i ärendena bli alltför mycket lidande. Reglerna bör, såsom utred-&lt;br&gt;ningen föreslagit, utformas på samma sätt som när det gäller tvistemål&lt;br&gt;om mindre värden. Detta innebär bl.a. att s.k. ändringsdispens kan&lt;br&gt;meddelas. Därmed avses att prövningstillstånd kan meddelas om det&lt;br&gt;finns anledning att ändra tingsrättens avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Domstolsutredningens förslag skall hovrättens avgöranden i&lt;br&gt;utsökningsmålen i princip inte få överklagas. Dock skall hovrätten få&lt;br&gt;tillåta att ett mål överklagas om det finns särskilda skäl för att Högsta&lt;br&gt;domstolen skall ta ställning till om den skall meddela prövningstill-&lt;br&gt;stånd. Denna modell brukar kallas fullföljdsförbud med ventil och&lt;br&gt;gäller sedan några år i bl.a. mål om felparkeringsavgift och bötesför-&lt;br&gt;vandling (jfr avsnitt 2.5.2). Utredningens förslag i denna del har&lt;br&gt;kritiserats av några remissinstanser, bl.a. Högsta domstolen. Kritiken&lt;br&gt;går ut på att prejudikatbildningen på detta område riskerar att bli för&lt;br&gt;tunn om förslaget genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag betona att materian i utsökningsmålen inte Prop. 1992/93:216&lt;br&gt;sällan tillhör den centrala juridiken. Högsta domstolens prejudikat-&lt;br&gt;bildande uppgift på detta område är enligt min mening för stor för att&lt;br&gt;kunna tillgodoses inom ramen för en ventil. Vanliga regler för över-&lt;br&gt;klagande till Högsta domstolen bör därför gälla i utsökningsmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt med de nu angivna lösningarna av forum- och överklagan-&lt;br&gt;defrågorna ser jag avsevärda fördelar med en nedflyttning av över-&lt;br&gt;prövningen från hovrätt till tingsrätt och förordar att förslagen&lt;br&gt;genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.3 Förfarandet i tingsrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Lagen (1946:807) om handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den (ärendelagen) skall gälla i tillämpliga delar för handläggningen&lt;br&gt;vid tingsrätten. Tingsrätten skall dock alltid bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare. För handläggningen i hovrätten och Högsta domstolen&lt;br&gt;skall RB:s regler om överklagande gälla. För alla domstolsinstan-&lt;br&gt;sema föreslås kompletterande regler i 18 kap. UB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Målen handläggs, tillsammans med ett flertal&lt;br&gt;andra måltyper, enligt en ny föreslagen domstolsförfarandelag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i stor utsträckning kritiserat den föreslagna&lt;br&gt;domstolsförfarandelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Utsökningsmålen bör handläggas i ett&lt;br&gt;flexibelt processystem som ger utrymme för både muntlig och skrift-&lt;br&gt;lig handläggning. RB:s regler om rättegången i tingsrätt framstår&lt;br&gt;emellertid som en onödigt omfattande rättslig reglering för dessa mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen föreslår i sitt betänkande en ny lag om för-&lt;br&gt;farandet i mål i förvaltningsdomstol och i vissa mål i allmän domstol&lt;br&gt;samt att överklagandena i utsökningsmålen skall handläggas enligt&lt;br&gt;denna domstolsförfarandelag. Förslaget bygger på att förvaltnings-&lt;br&gt;processlagen (1971:291) och lagen (1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden (ärendelagen) upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har nästan genomgående avstyrkt att det införs&lt;br&gt;en gemensam förfarandelag för de allmänna domstolarna och de all-&lt;br&gt;männa förvaltningsdomstolarna. Enskildheterna i förslaget har där-&lt;br&gt;emot fått ett mer positivt gensvar och det tillstyrks i allmänhet att&lt;br&gt;förvaltningsprocesslagen och ärendelagen revideras i enlighet med vad&lt;br&gt;Domstolsutredningen föreslagit. Jag har nu siktet inställt i första hand&lt;br&gt;på att reglerna i ärendelagen bör kunna revideras med utgångspunkt&lt;br&gt;i utredningens förslag. En reform av ärendelagen bör kunna genom-&lt;br&gt;föras inom en inte alltför avlägsen framtid. I avvaktan på detta bör&lt;br&gt;handläggningen vid tingsrätterna kunna äga rum enligt ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att överklaganden handläggs enligt denna lag är ingen principiell&lt;br&gt;nyhet med tanke på att så har skett alltsedan 1970-talet i överklagade&lt;br&gt;ärenden enligt lagen (1976:603) om felparkeringsavgift. Vissa kom-&lt;br&gt;pletterande regler om domstolsförfarandet bör tas in i UB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendena bör i tingsrätten handläggas av en lagfaren domare, precis&lt;br&gt;som tvistemålen om mindre värden och felparkeringsärendena. Det är&lt;br&gt;också den sammansättning som är den i praktiken vanligaste i alla&lt;br&gt;tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är om systemet måste kompletteras med några&lt;br&gt;nya regler om muntlig förhandling vid tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europakonventionen innebär vissa krav på muntlig förhandling vid&lt;br&gt;domstol i mål som gäller civila rättigheter och skyldigheter. Svensk&lt;br&gt;lag skall tolkas och tillämpas i ljuset av de förpliktelser som följer av&lt;br&gt;konventionen (se NJA 1988 s. 572 och 1991 s. 188). Genom avgö-&lt;br&gt;randen av Högsta domstolen (bl.a. NJA 1992 s. 363 och 513) har&lt;br&gt;också klargjorts att klaganden i utsökningsmål i stor utsträckning är&lt;br&gt;berättigad till muntlig förhandling i åtminstone en domstolsinstans,&lt;br&gt;om han begär det. En av fördelarna med mitt förslag i instansord-&lt;br&gt;ningsfrågan är just att sådan förhandling kan äga rum vid tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om muntlig förhandling föreskrivs i ärendelagen att rätten&lt;br&gt;skall hålla sådan om rätten finner att sökanden eller annan som&lt;br&gt;ärendet angår bör höras muntligen för ärendets prövning. Frågan är&lt;br&gt;närmast om denna regel behöver skärpas i belysning av de krav&lt;br&gt;Europakonventionen ställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man låter en sådan skärpt regel omfatta endast mål som över-&lt;br&gt;klagats från kronofogdemyndighet, riskerar man omotiverade motsats-&lt;br&gt;slut om att muntlig förhandling inte är påkallad i samma utsträckning&lt;br&gt;i övriga sorters ärenden som handläggs enligt ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man å andra sidan skärper regeln mera generellt riskerar man&lt;br&gt;att träffa ärendegrupper som inte omfattas av rätten enligt konven-&lt;br&gt;tionen till muntlig förhandling vid domstolsprövningen. Jag har inte&lt;br&gt;beredningsunderlag nu för att i författning precisera vilka ärenden&lt;br&gt;som bör omfattas. Dessutom vill jag ogärna föregripa den kommande&lt;br&gt;översyn av ärendelagen som jag nyss aviserade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendelagens regel om muntlig förhandling är mycket öppet formu-&lt;br&gt;lerad; rätten skall hålla förhandling om den finner att någon bör höras&lt;br&gt;muntligen. Ett skäl att hålla muntlig förhandling kan alltså vara just&lt;br&gt;detta att saken faller inom ramen för Europakonventionens definition&lt;br&gt;av civila rättigheter och skyldigheter och att någon part begär att det&lt;br&gt;hålls förhandling. Att konventionen i stor utsträckning ställer krav på&lt;br&gt;muntlig förhandling i utsökningsmål, och att de svenska reglerna skall&lt;br&gt;tolkas och tillämpas i ljuset av dessa krav, har klargjorts genom&lt;br&gt;Högsta domstolens ovannämnda praxis. Med tanke på de möjligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till en flexibel tillämpning som ärendelagens regel sålunda ger, finner Prop. 1992/93:216&lt;br&gt;jag tills vidare inte behov av att skärpa regeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.4 Omprövning av kronofogdemyndighetens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Inga förslag till regler om omprövning läggs&lt;br&gt;fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverkets förslag: Talan mot kronofogdemyndighetens&lt;br&gt;beslut skall föras genom begäran om omprövning och endast om-&lt;br&gt;prövade beslut får överklagas till högre instans. Myndigheten kan&lt;br&gt;ändra sitt beslut även till nackdel för en enskild part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i stor utsträckning avstyrkt förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Som jag nämnde i inledningen har&lt;br&gt;Riksskatteverket (RSV) på regeringens uppdrag utfört en översyn av&lt;br&gt;UB. RSV har därvid föreslagit bl.a. att det införs ett omprövnings-&lt;br&gt;institut hos kronofogdemyndigheterna. Förslaget innebär att ett&lt;br&gt;överklagande av ett beslut av kronofogdemyndighet alltid måste&lt;br&gt;föregås av en begäran om omprövning hos myndigheten. Huvudsyftet&lt;br&gt;med förslaget är att avlasta hovrätterna arbete. Regeringen har&lt;br&gt;tidigare förklarat sig vilja vänta med att ta ställning till RSV:s förslag&lt;br&gt;till dess Domstolsutredningens förslag rörande instansordningen&lt;br&gt;avlämnats (prop. 1990/91:126 s. 44).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV:s förslag remissbehandlades under år 1990 och utsattes då för&lt;br&gt;kritik i flera avseenden. Främst gällde kritiken att omprövningsför-&lt;br&gt;farandet hos kronofogdemyndigheten skulle bli omständligt och att&lt;br&gt;domstolsprövningen skulle fördröjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan i stor utsträckning ansluta mig till den kritik som riktats mot&lt;br&gt;RSV:s förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att alla beslut av kronofogdemyndigheten skall&lt;br&gt;kunna omprövas men att myndigheten inte skall kunna ändra ett beslut&lt;br&gt;till nackdel för en enskild part utan att denne beretts tillfälle att yttra&lt;br&gt;sig över begäran om omprövning. Detta skulle medföra betydande&lt;br&gt;merarbete och tidsutdräkt hos kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först sedan ett beslut omprövats skulle det få överklagas till högre&lt;br&gt;instans. Därigenom skulle i praktiken skapas ett system med fem in-&lt;br&gt;stanser, om tingsrätten såsom jag föreslår blir första domstolsinstans.&lt;br&gt;Instanskedjan skulle då bli för lång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsmakterna har nyligen i ett annat närliggande sammanhang,&lt;br&gt;nämligen när det gällde den nya taxeringslagen (prop. 1986/87:47 och&lt;br&gt;1989/90:74, SFS 1990:324), tagit avstånd från tanken att endast&lt;br&gt;omprövade beslut skulle få överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Främst av dessa skäl vill jag inte föra vidare RSV:s förslag. Jag har&lt;br&gt;då övervägt om förslaget kunde tas till vara i modifierad form, när-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mast efter förebild i förvaltningslagen (1986:223), för att ändå i&lt;br&gt;någon mån försöka avlasta domstolarna onödigt arbete med överkla-&lt;br&gt;ganden. Omprövning borde i så fall begränsas just till mål som över-&lt;br&gt;klagats. För att kunna avvara skriftväxling, delgivning m.m. måste&lt;br&gt;vidare tillämpningsområdet begränsas till s.k. allmänna mål, dvs. mål&lt;br&gt;där kronofogdemyndigheten företräder sökanden, oftast staten eller en&lt;br&gt;kommun, och ändring skulle inte kunna göras till nackdel för någon&lt;br&gt;annan än det allmänna. I sådana fall har kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;emellertid redan enligt vad som gäller i dag möjlighet att ändra sina&lt;br&gt;beslut. Detta följer dels av uttryckliga regler i bl.a. UB om rättelse&lt;br&gt;och ändring av beslut, dels just av det förhållandet att myndigheten&lt;br&gt;företräder borgenären i de allmänna målen (se bl.a. prop. 1980/81:8&lt;br&gt;s. 168 och 488). Ett modifierat system för omprövning skulle alltså&lt;br&gt;inte skapa något nytt utrymme för att ändra besluten. Därför för jag&lt;br&gt;inte fram några sådana förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Överklagande i mål om avräkning vid återbetalning av&lt;br&gt;skatter och avgifter samt i den summariska processen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Samma ordning för överklagande som föreslås för&lt;br&gt;utsökningsmålen skall gälla i avräkningsmålen och i den sum-&lt;br&gt;mariska processen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningens förslag överensstämmer med mitt.&lt;br&gt;Remissinstanserna godtar i princip förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt lagen (1985:146) om avräkning vid&lt;br&gt;återbetalning av skatter och avgifter (avräkningslagen) skall i vissa&lt;br&gt;fall avräkning för skulder gentemot det allmänna göras från belopp&lt;br&gt;som det allmänna annars skulle ha betalat till den enskilde, exempel-&lt;br&gt;vis överskjutande skatt. Frågor om avräkning prövas av kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten inom ramen för allmänna mål. Kronofogdemyndighetens&lt;br&gt;beslut om avräkning kan överklagas på samma sätt som dess beslut&lt;br&gt;i utsökningsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen har föreslagit att kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut om avräkning skall överklagas till tingsrätt och även i övrigt&lt;br&gt;behandlas som utsökningsmålen. Remissinstanserna har inte haft något&lt;br&gt;att erinra mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det naturligt att reglerna för överklagande av&lt;br&gt;avräkningsbeslut även i fortsättningen överensstämmer med motsva-&lt;br&gt;rande regler för utsökningsmål. Vad jag föreslagit för dessa mål bör&lt;br&gt;således genomföras även för beslut om avräkning vid återbetalning av&lt;br&gt;skatter och avgifter. Detta innebär alltså bl.a. att dessa skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagas till tingsrätt och att prövningstillstånd i hovrätten är en&lt;br&gt;förutsättning för prövning där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Summarisk process var till nyligen den gemensamma benämningen&lt;br&gt;för handläggning av mål om lagsökning, betalningsföreläggande och&lt;br&gt;handräckning vid tingsrätterna. Processen gick ut på att den som har&lt;br&gt;ett krav mot någon annan skulle kunna få detta fastställt av tingsrätten&lt;br&gt;på ett enklare sätt än genom vanlig rättegång. Med tingsrättens av-&lt;br&gt;görande som grund kunde sedan verkställighet begäras hos kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1992 skedde genomgripande förändringar av den&lt;br&gt;summariska processen (se bl.a. prop. 1989/90:85). Handläggningen&lt;br&gt;flyttades från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna och gjordes&lt;br&gt;enklare och mer enhetlig. I övrigt innebär de nya reglerna i huvudsak&lt;br&gt;följande. Lagsökning och betalningsföreläggande har förts samman till&lt;br&gt;en enda processform som kallas betalningsföreläggande. En del hand-&lt;br&gt;räckningsmål följer samma regler som målen om betalningsföre-&lt;br&gt;läggande. Dessutom har införts en särskild handräckningsform för att&lt;br&gt;man i vissa fall utan omgång skall kunna återställa olovligen rubbad&lt;br&gt;besittning eller vidta annan rättelse. Den nya summariska processen&lt;br&gt;regleras i en enda lag, lagen (1990:746) om betalningsföreläggande&lt;br&gt;och handräckning (BfL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig handräckning&lt;br&gt;avgörs till sökandens fördel, sker detta genom ett utslag. Om svaran-&lt;br&gt;den är missnöjd med ett utslag, har han rätt att söka återvinning vid&lt;br&gt;tingsrätten. Återvinning innebär att tingsrätten tar upp hela målet till&lt;br&gt;ny prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men vissa avgöranden av kronofogdemyndighet enligt BfL över-&lt;br&gt;klagas till hovrätt. Ett mål om betalningsföreläggande eller vanlig&lt;br&gt;handräckning som inte avgörs till sökandens förmån kan avgöras&lt;br&gt;genom beslut om avvisning eller avskrivning. Om sökanden är miss-&lt;br&gt;nöjd med ett sådant beslut, kan han överklaga det till hovrätt. Om&lt;br&gt;sökanden är missnöjd med ett utslag enligt BfL såvitt gäller hans rätt&lt;br&gt;till ersättning för kostnader, får han överklaga utslaget i den delen till&lt;br&gt;hovrätt. Även kronofogdemyndighetens utslag i mål om särskild hand-&lt;br&gt;räckning överklagas till hovrätten. Slutligen kan kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens interimistiska beslut i mål om särskild handräckning överklagas&lt;br&gt;till hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen anfördes (s. 89) att den då förordade lösningen be-&lt;br&gt;träffande överklagande kunde behöva omprövas i ljuset av vad som&lt;br&gt;kommer ut av Domstolsutredningens arbete. Utredningen har nu före-&lt;br&gt;slagit att överklagandena i den summariska processen skall göras till&lt;br&gt;tingsrätt, vilket remissinstanserna har godtagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl som i det föregående har anförts i fråga om utsöknings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;målen talar för att kronofogdemyndigheternas avgöranden också i&lt;br&gt;målen enligt BfL skall överklagas till tingsrätterna i stället för till&lt;br&gt;hovrätterna. En sådan ordning har också den fördelen att instansord-&lt;br&gt;ningen enligt BfL blir enhetlig genom att såväl överklaganden som&lt;br&gt;ansökningar om återvinning skall handläggas vid tingsrätt. Jag föreslår&lt;br&gt;därför att BfL ändras i enlighet med detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband härmed föreslår jag också en ändring i 20 § BfL, så att&lt;br&gt;ansökningsavgiften i ett mål om betalningsföreläggande eller hand-&lt;br&gt;räckning genast skall få utsökas hos sökanden. Regleringen blir där-&lt;br&gt;med, som RSV påtalat under hand, i överensstämmelse med vad som&lt;br&gt;gäller avgifter i utsökningsmål enligt 17 kap. UB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Reglerna om hovrättsting&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelserna om hovrättsting i 2 kap. 5 § tredje&lt;br&gt;stycket RB upphävs och bestämmelsen i 2 kap. 5 § första stycket&lt;br&gt;RB ändras så att det inte längre skall krävas särskilda skäl för att&lt;br&gt;hålla sammanträde utanför hovrättens kansliort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätternas förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har, med undantag för en kommun som av-&lt;br&gt;styrkt, tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: I 2 kap. 5 § första stycket RB före-&lt;br&gt;skrivs att en hovrätt skall hålla sammanträden på den ort där den har&lt;br&gt;sitt säte och att den om särskilda skäl finns får hålla sammanträde&lt;br&gt;även på annan ort. Hovrätterna använder sig i ganska stor utsträck-&lt;br&gt;ning av denna möjlighet att hålla sammanträden på annan ort än&lt;br&gt;kansliorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens tredje stycke föreskrivs en skyldighet för de hovrätter&lt;br&gt;för vilka regeringen så bestämt, att årligen på bestämda tider hålla&lt;br&gt;hovrättsting för huvudförhandling i vissa orter utanför förläggnings-&lt;br&gt;orten för att där behandla mål från den delen av domkretsen. Rege-&lt;br&gt;ringen har med detta stöd föreskrivit i kungörelsen (1949:501) om&lt;br&gt;hovrättsting närmare i vilka orter och för vilka tingsområden hov-&lt;br&gt;rätterna skall hålla hovrättsting. I kungörelsen är vidare föreskrivet&lt;br&gt;bl.a. att hovrätterna är skyldiga att inom varje uppräknat tingsområde&lt;br&gt;hålla minst fyra hovrättsting varje år. Det föreskrivs också att hov-&lt;br&gt;rätten på bestämt sätt och vid vissa bestämda tider skall kungöra vilka&lt;br&gt;dagar och på vilken ort hovrättsting skall hållas inom respektive tings-&lt;br&gt;område. I kungörelsen lämnas vidare föreskrifter om hur en part skall&lt;br&gt;förfara för att få sitt mål handlagt på ett hovrättsting och hur hov-&lt;br&gt;rätten skall förfara i de fall ett utlyst ting bör avlysas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av följande tabell framgår på vilka tingsorter och för vilka tings- Prop. 1992/93:216&lt;br&gt;områden hovrätterna enligt kungörelsen är skyldiga att hålla hovrätts-&lt;br&gt;ting:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tingsort&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Tingsområde&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Falun&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kopparbergs län&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Linköping&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norrköping&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Linköpings domsaga,&lt;br&gt;Norrköpings domsa-&lt;br&gt;ga och Västerviks&lt;br&gt;domsaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kalmar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kalmar län utom&lt;br&gt;Västerviks domsaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Örebro&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Örebro län&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skå-&lt;br&gt;ne och Blekinge&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Karlskrona&lt;br&gt;Karlshamn&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Blekinge län&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Västra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Karlstad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Värmlands län&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Nedre&lt;br&gt;Norrland&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gävle&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gävle domsaga och&lt;br&gt;Sandvikens domsaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Östersund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Jämtlands län&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Övre&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Luleå&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Norrbottens län&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Norrland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Hovrätternas domkretsar är geografiskt&lt;br&gt;vidsträckta. Detta gäller särskilt norrlandshovrättemas områden men&lt;br&gt;också Svea hovrätts. En hovrätt håller därför i relativt stor ut-&lt;br&gt;sträckning av hänsyn till bl.a. parter, ombud och vittnen samman-&lt;br&gt;träden utanför sin kansliort. En hovrätt måste ibland också, i likhet&lt;br&gt;med andra domstolar, av rent processuella skäl hålla huvudförhand-&lt;br&gt;ling eller annat sammanträde utanför kansliorten exempelvis i de fall&lt;br&gt;syn måste företas. Som framgått av min tidigare lämnade redogörelse&lt;br&gt;är hovrätterna härutöver ålagda att i föreskriven omfattning regel-&lt;br&gt;bundet hålla sammanträden för huvudförhandling på vissa orter utan-&lt;br&gt;för kansliorten. Detta gäller oavsett om processekonomiska eller andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rent sakliga skäl för detta föreligger i målen. Det torde dock vara&lt;br&gt;endast i undantagsfall som hovrätterna i enlighet med de uttryckliga&lt;br&gt;bestämmelserna om hovrättsting vid ett sådant handlägger andra än&lt;br&gt;sådana mål som ändå hade föranlett hovrätten att resa utanför sin&lt;br&gt;kansliort. Vidare gäller allmänt att hovrätterna redan av bl.a.&lt;br&gt;processekonomiska skäl i praktiken håller fler sammanträden på de&lt;br&gt;orter som är uppräknade i kungörelsen än vad som är formellt före-&lt;br&gt;skrivet i denna. Härutöver reser hovrätterna ofta också till andra orter&lt;br&gt;än dem som är föreskrivna för regelrätta hovrättsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätterna har föreslagit att reglerna om hovrättsting skall upp-&lt;br&gt;hävas. Remissinstanserna har, med ett undantag, tillstyrkt förslaget&lt;br&gt;eller lämnat det utan erinran. Mot bakgrund av vad jag tidigare har&lt;br&gt;anfört skulle ett genomförande av hovrätternas förslag inte komma att&lt;br&gt;inverka på den omfattning i vilken de håller förhandlingar utanför&lt;br&gt;kansliorten. Det skulle med all sannolikhet inte heller innebära ett&lt;br&gt;minskat antal sammanträden för huvudförhandling inför hovrätten i de&lt;br&gt;orter som i dag är obligatoriska för hovrättsting. Detta talar för att&lt;br&gt;regeln inte behövs och bör upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare måste man enligt min mening också ta fasta på de invänd-&lt;br&gt;ningar av rent praktisk natur som hovrätterna rest mot systemet med&lt;br&gt;obligatoriska, långt i förväg kungjorda, tingsdagar. Som hovrätterna&lt;br&gt;anfört kan detta innebära en negativ inverkan på deras planering av&lt;br&gt;sin verksamhet. Även om en sammanträdesdag är bokad och kungjord&lt;br&gt;långt i förväg kan det hända att den visar sig passa dåligt då de&lt;br&gt;enskilda målen skall sättas ut. Om ett eller fler på en sådan tingsdag&lt;br&gt;utsatta mål skulle komma att få ställas in, måste ett omständligt&lt;br&gt;förfarande för avlysande av hovrättstinget äga rum. I praktiken visar&lt;br&gt;det sig nog också att varken åklagare, försvarare eller andra parts-&lt;br&gt;företrädare och ombud på de olika orterna i någon större utsträckning&lt;br&gt;inrättar sin verksamhet efter de kungjorda hovrättstingen. Kungörelse&lt;br&gt;i förväg medför alltså förmodligen inte att det i allmänhet blir lättare&lt;br&gt;att boka in företrädare för någon av dessa yrkeskategorier för huvud-&lt;br&gt;förhandling inför hovrätten på den utlysta tingsdagen. Allmänheten&lt;br&gt;torde inte heller ha något stort intresse av att i förväg få reda på att&lt;br&gt;hovrätten en viss dag avser att hålla ting i orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda leder mig till slutsatsen att det inte längre finns anledning&lt;br&gt;att bibehålla reglerna om hovrättsting utan att dessa numera mest&lt;br&gt;medför nackdelar. Därför föreslår jag att regeln i 2 kap. 5 § tredje&lt;br&gt;stycket RB upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det tidigare anförda följer också att det knappast finns anledning&lt;br&gt;att längre behålla kravet på särskilda skäl för att hovrätten skall få&lt;br&gt;handlägga mål vid sammanträde utanför kansliorten. En regel som&lt;br&gt;medger hovrätten att sammanträda på annan ort behövs dock. Den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring som bör göras är då att ordet &amp;quot;särskilda&amp;quot; i lagtexten utgår. Prop. 1992/93:216&lt;br&gt;Avsikten med ändringen är inte att hovrätterna nu skall utöka sin&lt;br&gt;verksamhet utanför kansliorten. Jag utgår ifrån att hovrätterna även&lt;br&gt;fortsättningsvis kommer att handlägga mål utanför sin kansliort bara&lt;br&gt;i de fall det föreligger tillräckliga processekonomiska eller andra skäl&lt;br&gt;för detta.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna är inte förenade med några beaktansvärda&lt;br&gt;kostnader för staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen om prövningstillstånd medför som jag tidigare beskrivit&lt;br&gt;att målen kan handläggas enklare i hovrätten. Målen som överklagas&lt;br&gt;från kronofogdemyndigheten kan handläggas smidigare och med färre&lt;br&gt;domare vid tingsrätten än vid hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformen kan alltså frigöra resurser att användas där förstärkningar&lt;br&gt;bäst behövs inom domstolsväsendet. Med stöd av bl.a. beräkningar&lt;br&gt;som Domstolsverket gjort bedömer jag att omkring tolv årsarbets-&lt;br&gt;krafter för domare kan frigöras, varav större delen hänför sig till&lt;br&gt;förslagen om prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna som gäller prövningstillstånd i hovrätt bör&lt;br&gt;kunna träda i kraft den 1 juli 1993. Avgöranden som en tingsrätt har&lt;br&gt;träffat före detta datum bör inte omfattas av de nya reglerna om över-&lt;br&gt;klagande och prövningstillstånd. I övrigt behövs inga övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna nya reglerna om instansordningen i utsökningsmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. bör träda i kraft snarast möjligt. Eftersom de för med sig vissa&lt;br&gt;organisationsförändringar bedömer jag att den 1 januari 1994 är&lt;br&gt;tidigaste möjliga datum. Undantag kan göras för förslaget om ändring&lt;br&gt;av 20 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning, som bör&lt;br&gt;kunna träda i kraft redan den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om avskaffande av hovrättsting bör träda i kraft den 1 juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 enlighet med vad jag nu har anfört har inom Justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i utsökningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid åter-&lt;br&gt;betalning av skatter och avgifter samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och&lt;br&gt;handräckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget 3 har upprättats i samråd med chefen för&lt;br&gt;Kommunikationsdepartementet och förslaget 5 i samråd med chefen&lt;br&gt;för Finansdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har granskats av Lagrådet, utom såvitt gäller förslaget till&lt;br&gt;ändring i 2 kap. 5 §, 51 kap. 4 och 10 a §§. Förslaget i denna del&lt;br&gt;är av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I min anmälan till proposition om delegering av arbetsuppgifter till&lt;br&gt;kanslipersonal vid domstol (prop. 1992/93:213) kommer jag att före-&lt;br&gt;slå en ändring i 2 kap. 4 § femte stycket rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller i de två första styckena de huvudsakliga sam-&lt;br&gt;mansättningsreglerna i hovrätt för både tvistemål och brottmål. Be-&lt;br&gt;stämmelserna är oförändrade, liksom paragrafens fjärde och femte&lt;br&gt;stycken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket stadgas för närvarande att hovrätten skall vara&lt;br&gt;domför med två lagfarna domare vid behandling av frågor som pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd. Detta berör de s.k. småmålen. Detta stycke har&lt;br&gt;ändrats, så att sammansättningen i stället skall vara tre lagfarna&lt;br&gt;ledamöter i samtliga fall av dispensprövning. Detta innebär att hov-&lt;br&gt;rätten vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd alltid skall&lt;br&gt;vara domför enligt regeln i detta stycke. Regeln är alltså utformad&lt;br&gt;som en obligatorisk regel, vilket innebär att någon annan samman-&lt;br&gt;sättning i dessa fall inte kan komma i fråga. Detta gäller dispens-&lt;br&gt;prövningar i såväl tvistemål som brottmål. Sålunda skall exempelvis&lt;br&gt;hovrätten alltid bestå av tre - och inte fyra - ledamöter vid sin&lt;br&gt;dispensprövning, också i de fall tingsrätten har bestått av tre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har ändrats så att kravet på att särskilda skäl skall&lt;br&gt;föreligga för att hovrätterna skall få handlägga mål utanför kansliorten&lt;br&gt;har tagits bort. Som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 4)&lt;br&gt;är ingen ändring åsyftad i förhållande till vad som nu tillämpas i&lt;br&gt;praktiken. En viss språklig justering har skett i första och andra&lt;br&gt;styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens tredje stycke är upphävt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om omröstning i tvistemål. Den särskilda&lt;br&gt;omröstningsregeln vid dispensprövning i hovrätt har utgått till följd&lt;br&gt;av att domförhetsreglerna vid dispensprövningen har ändrats från två&lt;br&gt;till tre ledamöter (se 2 kap. 4 § ovan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap. 12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller i första stycket regler om att det krävs pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd för att hovrätten fullständigt skall pröva ett avgörande&lt;br&gt;som tingsrätten har meddelat i mål som har handlagts enligt 1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 d § RB, s.k. småmål. Kravet på prövningstillstånd har utvidgats till&lt;br&gt;att även gälla tvistemål i skiktet mellan ett halvt och ett helt bas-&lt;br&gt;belopp. Prövningstillstånd skall alltså krävas i de fall tvisteföremålets&lt;br&gt;värde uppenbart inte överstiger ett basbelopp (34 400 kr år 1993).&lt;br&gt;Det värde som är avgörande knyter an till regeln i 1 kap. 3 d § RB&lt;br&gt;och regleringen i den förevarande paragrafen har därför kunnat för-&lt;br&gt;enklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågor kring denna värdegräns kan viss vägledning&lt;br&gt;hämtas från den praxis som har utvecklats kring småmålsgränsen i&lt;br&gt;nuvarande 1 kap. 3 d § RB. Det bör dock påpekas att gränsen mellan&lt;br&gt;småmål och ordinära tvistemål inte uteslutande är en beloppsgräns.&lt;br&gt;Av 1 kap. 3 d § RB följer nämligen att ett tvistemål, som rör ett&lt;br&gt;belopp lägre än ett halvt basbelopp, ändå i vissa fall kan komma att&lt;br&gt;handläggas i ordinär ordning, nämligen om det är sannolikt att den&lt;br&gt;bakomliggande tvisten rör ett högre värde eller att utgången annars är&lt;br&gt;av synnerlig betydelse för bedömningen av andra föreliggande rätts-&lt;br&gt;förhållanden. Gränsen för vilka ordinära tvistemål som skall kräva&lt;br&gt;prövningstillstånd i ledet tingsrätt-hovrätt är däremot en ren be-&lt;br&gt;loppsgräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför småmålsområdet är det alltså tvisteföremålets värde, och&lt;br&gt;inget annat, som avgör om prövningstillstånd krävs. Detta betyder&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. att en fastställelsetalan (jfr 13 kap. 2 § RB) utanför&lt;br&gt;småmålsområdet aldrig kommer att kräva prövningstillstånd för att&lt;br&gt;överprövas fullständigt i hovrätten. Med tvisteföremålets värde avses -&lt;br&gt;i likhet med vad som gäller vid bestämmandet av småmålsgränsen -&lt;br&gt;vad som har yrkats i målet, dvs. i tingsrätten. Det är alltså käranden&lt;br&gt;som, när han bestämmer sitt yrkande, avgör om ett eventuellt&lt;br&gt;överklagande kommer att vara beroende av en dispensprövning. Den&lt;br&gt;avgörande tidpunkten för bestämmandet av värdet är när talan väckts&lt;br&gt;vid tingsrätten, dvs. normalt när ansökan om stämning kom in till&lt;br&gt;tingsrätten (jfr 13 kap. 4 § tredje stycket RB). Det som då skall&lt;br&gt;beaktas är yrkat kapitalbelopp jämte upplupen ränta, däremot inte&lt;br&gt;rättegångskostnaderna. I de fall käranden sätter ned sitt yrkande under&lt;br&gt;rättegången vid tingsrätten är det det lägre beloppet som skall beaktas&lt;br&gt;vid avgörandet om prövningstillstånd krävs. Framställs alternativa&lt;br&gt;yrkanden får man bedöma om prövningstillstånd krävs utifrån det&lt;br&gt;högsta beloppet som har yrkats. Allt detta överensstämmer med vad&lt;br&gt;som gäller vid bestämmandet av gränsen för småmål (jfr. 1 kap.&lt;br&gt;3 d § tredje stycket RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan anmärkas att tingsrättens fullföljdshänvisning inte är av-&lt;br&gt;görande för om prövningstillstånd skall krävas eller inte. Det är en&lt;br&gt;fråga som uteslutande ankommer på hovrätten att avgöra. Tingsrätter-&lt;br&gt;nas fullföljdshänvisningar bör utan några större svårigheter kunna&lt;br&gt;utformas så att detta framgår tydligt (jfr 49 kap. 10 § RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke innehåller undantag från kravet på pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd. Första punkten, som är ny, har tillfogats på grund av&lt;br&gt;att det nu blir även andra mål än sådana som omfattas av småmåls-&lt;br&gt;reglerna som är underkastade reglerna om prövningstillstånd. Enligt&lt;br&gt;denna gäller inte reglerna om prövningstillstånd i mål som skall&lt;br&gt;handläggas av tingsrätt i särskild sammansättning. Exempel på sådana&lt;br&gt;mål är tryckfrihetsmål enligt 12 kap. tryckfrihetsförordningen,&lt;br&gt;yttrandefrihetsmål enligt 9 kap. yttrandefrihetsgrundlagen, patentmål&lt;br&gt;enligt 66 § patentlagen (1967:837), och familjemål enligt 14 kap. 17 §&lt;br&gt;äktenskapsbalken och 20 kap. 1 § föräldrabalken. Det krävs inte att&lt;br&gt;det aktuella målet faktiskt har prövats av tingsrätten i den föreskrivna&lt;br&gt;särskilda sammansättningen. Även om en tingsrätt exempelvis har&lt;br&gt;handlagt ett familjemål vid huvudförhandling i förenklad form med en&lt;br&gt;lagfaren domare, krävs enligt den nu aktuella undantagsbestämmelsen&lt;br&gt;inte något prövningstillstånd. Det kan i frågasättas om det i framtiden&lt;br&gt;finns behov av undantaget i första punkten. Frågan kan bli föremål&lt;br&gt;för förnyade överväganden i den utredning som aviserats (avsnitt&lt;br&gt;2.5.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkterna 2 - 4 ät nya men oförändrade i sak. Däremot har den nu-&lt;br&gt;varande bestämmelsen om att det inte behövs prövningstillstånd när&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tingsrätten har fattat beslut angående utdömande av vite eller om&lt;br&gt;ansvar för en rättegångsförseelse, utgått. Rättegångsförseelse kan bara&lt;br&gt;föranleda böter och frågor om viten behandlas som bötesmål (jfr&lt;br&gt;9 kap. RB och 8 § lagen 1985:206 om viten). Eftersom det nu före-&lt;br&gt;slås regler om prövningstillstånd för bötesmål som omfattar också&lt;br&gt;dessa mål finns det inga skäl att ha kvar denna regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens tredje stycke är oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap. 12 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen som är ny innehåller regler om prövningstillstånd i brott-&lt;br&gt;mål i ledet tingsrätt-hovrätt. De har kommenterats utförligt i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (avsnitt 2.6.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen i första stycket, som har utformats i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag, innebär att prövningstillstånd krävs i de fall&lt;br&gt;tingsrätten inte dömt den tilltalade till annan påföljd än till böter eller&lt;br&gt;frikänt honom från ansvar. Till skillnad från vad som gäller för pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd i tvistemål har kravet på prövningstillstånd inte knutits&lt;br&gt;till yrkandena i tingsrätten, utan till den faktiska utgången i målet.&lt;br&gt;Det innebär bl.a. att det inte enligt denna paragraf föreligger något&lt;br&gt;krav på prövningstillstånd för beslut som har fattats innan tingsrätten&lt;br&gt;har avgjort målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på prövningstillstånd gäller oavsett vem av den tilltalade,&lt;br&gt;åklagaren eller målsäganden som överklagar domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på prövningstillstånd gäller också om tingsrätten ogillat åtalet&lt;br&gt;och helt frikänt den tilltalade från ansvar. Det saknar därvid betydelse&lt;br&gt;hur allvarligt det åtalade brottet var.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna är utformade så att svaret på frågan om prövningstillstånd&lt;br&gt;krävs eller inte blir detsamma oavsett vem av parterna som överklagar&lt;br&gt;domen och i vilken del domen överklagas. Av regleringen följer att&lt;br&gt;det krävs prövningstillstånd om tingsrätten har dömt den tilltalade till&lt;br&gt;böter för vissa brott och samtidigt frikänt för andra brott och det&lt;br&gt;oavsett om den dömde överklagar och vill bli helt frikänd eller åkla-&lt;br&gt;garen överklagar domen i den del åtalet ogillats. Vidare följer att&lt;br&gt;prövningstillstånd inte krävs om åklagaren överklagar ett frikännande&lt;br&gt;om tingsrätten i samma dom har dömt den tilltalade till fängelse för&lt;br&gt;ett annat brott; den dömde är i detta fall inte underkastad krav på&lt;br&gt;prövningstillstånd och då kan domen också överklagas av åklagaren&lt;br&gt;utan dispensprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall tingsrätten har dömt ut ett bötesstraff saknar det betydelse&lt;br&gt;om det också finns fängelse i straffskalan för brottet. Det saknar&lt;br&gt;också betydelse av vilken anledning straffet har kommit att stanna vid&lt;br&gt;böter, i de fall fängelse hade varit ett alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall den tilltalade fälls till ansvar för flera brott skall en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemensam påföljd bestämmas, om inte annat är föreskrivet (30 kap.&lt;br&gt;3 § första stycket BrB). Böter kan användas som gemensamt straff för&lt;br&gt;flera brott (25 kap. 5 § BrB). Om böter valts som gemensamt straff&lt;br&gt;för flera brott krävs prövningtillstånd vare sig domen överklagas i sin&lt;br&gt;helhet eller endast beträffande något eller några av brotten. Det kan&lt;br&gt;också vara så att tingsrätten i en och samma dom har dömt till böter&lt;br&gt;för viss brottslighet och till annan påföljd för annan brottslighet&lt;br&gt;(30 kap. 3 § andra stycket BrB). Överklagas domen endast beträffan-&lt;br&gt;de det eller de brott där påföljden har bestämts till annan påföljd än&lt;br&gt;böter krävs givetvis inte prövningstillstånd för en fullständig över-&lt;br&gt;prövning. Överklagas domen endast beträffande de brott där påföljden&lt;br&gt;har bestämts till böter krävs inte heller prövningstillstånd. Detta&lt;br&gt;framgår av ordalydelsen eftersom kravet på prövningstillstånd bara&lt;br&gt;gäller i de fall tingsrätten inte har dömt till annan påföljd än till böter&lt;br&gt;(eller helt frikänt från ansvar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en dom omfattar flera tilltalade får hovrätten göra en bedöm-&lt;br&gt;ning för varje tilltalad för sig när det gäller frågan om prövnings-&lt;br&gt;tillstånd krävs eller inte. Har t.ex. den ene av två tilltalade dömts till&lt;br&gt;böter och den andre till fängelse krävs det alltså prövningstillstånd för&lt;br&gt;att domen såvitt avser den förstnämnde skall kunna prövas fullständigt&lt;br&gt;av hovrätten medan prövningstillstånd inte krävs för den av de tilltala-&lt;br&gt;de som dömts till fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens formulering, att tingsrätten inte dömt den tilltalade&lt;br&gt;till annat än böter, följer att det krävs prövningstillstånd även om&lt;br&gt;tingsrätten samtidigt som den bestämt påföljden till böter beslutat om&lt;br&gt;t.ex. förverkande. Förverkande utgör nämligen inte en påföljd, vare&lt;br&gt;sig enligt brottsbalkens eller rättegångsbalkens terminologi.&lt;br&gt;Brottsbalken skiljer uttryckligen mellan påföljd och förverkande eller&lt;br&gt;annan särskild rättsverkan (1 kap. 8 § BrB) och rättegångsbalken har&lt;br&gt;ingen avvikande terminologi (jfr t.ex. 29 kap. 2 § andra stycket 2 och&lt;br&gt;4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det krävs prövningstillstånd, omfattas - med ett undantag (se&lt;br&gt;nedan) - alla frågor som har avgjorts i domen, t.ex. förverkande, av&lt;br&gt;kravet på prövningstillstånd, och detta oavsett om domen överklagas&lt;br&gt;i påföljdsdelen eller inte. Om den tilltalade överklagar en dom endast&lt;br&gt;i den del som avser förverkande krävs det alltså prövningstillstånd&lt;br&gt;om påföljden i domen har bestämts till böter medan det däremot inte&lt;br&gt;krävs prövningstillstånd för att få förverkandefrågan prövad i de fall&lt;br&gt;påföljden har bestämts till fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det enda undantaget från denna regel är avgöranden om enskilda&lt;br&gt;anspråk som tagits in i domen. Frågan om det krävs prövningstill-&lt;br&gt;stånd eller inte för enskilda anspråk skall i stället avgöras med&lt;br&gt;tillämpning av tvistemålsreglerna. Detta framgår av paragrafens andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycke. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt&lt;br&gt;2.6.5)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket framgår att Riksåklagaren, Justitiekanslern och&lt;br&gt;Justitieombudsman är befriade från kravet på prövningstillstånd i de&lt;br&gt;ytterst ovanliga fall någon av dem för talan i hovrätten (jfr avsnitt&lt;br&gt;2.6.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att kravet på prövningstillstånd även gäller vissa beslut som får&lt;br&gt;överklagas endast i samband med överklagande av domen, exempelvis&lt;br&gt;beträffande återbetalningsskyldighet för rättegångskostnader, framgår&lt;br&gt;av paragrafens jjärde stycke. Beslut som skall överklagas särskilt&lt;br&gt;omfattas inte av kravet på prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i femte stycket överensstämmer med vad som gäller&lt;br&gt;för tvistemålen (jfr 49 kap. 12 § sista stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispensgrundema är desamma för tvistemål och brottmål. De fram-&lt;br&gt;går av 49 kap. 13 §. Vissa omständigheter som kan vara av betydelse&lt;br&gt;för frågan om prövningstillstånd skall beviljas eller inte i ett mål har&lt;br&gt;berörts i avsnitt 2.6.3. Den omständigheten att tingsrätten avgjort ett&lt;br&gt;brottmål i den tilltalades utevaro har ingen självständig betydelse utan&lt;br&gt;får vägas in bland andra omständigheter i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har - i överensstämmelse med vad som enligt 50 kap. 4&lt;br&gt;§ RB gäller för tvistemålens del - ett nytt andra stycke tagits in. Av&lt;br&gt;detta stycke framgår att vadekäranden i sin vadeinlaga skall ange de&lt;br&gt;omständigheter som han åberopar till stöd för att prövningstillstånd&lt;br&gt;skall meddelas i de fall sådant tillstånd erfordras. Paragrafen är i&lt;br&gt;övrigt oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 kap. 10 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och har sin motsvarighet i 50 kap. 10 a § RB.Där&lt;br&gt;anges att hovrätten efter det att skriftväxlingen har avslutats skall&lt;br&gt;besluta i frågan om prövningstillstånd. När det finns skäl för det kan&lt;br&gt;hovrätten fatta sådant beslut utan att skriftväxling har skett.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har anpassats till att kronofogdemyndighetens beslut skall&lt;br&gt;överklagas till tingsrätt. Även några andra redaktionella ändringar har&lt;br&gt;gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke föreskrivs att beslut av kronofogdemyndig-&lt;br&gt;het överklagas till den tingsrätt inom vars domkrets kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten har sitt säte. Av förordningen (1987:1314) om lokaliseringen&lt;br&gt;av kronofogdemyndigheterna framgår att det finns en kronofogdemyn-&lt;br&gt;dighet i varje län, alltså 24 stycken, och i vilka orter myndigheterna&lt;br&gt;har säte. Verksamheten bedrivs inte bara från huvudkontoret i länet,&lt;br&gt;utan också från kronokontor på andra orter i länet, men forumregeln&lt;br&gt;utpekar alltså tingsrätten på den orten där kronofogdemyndigheten har&lt;br&gt;sitt säte. Överklaganden kommer således att prövas av sammanlagt 24&lt;br&gt;tingsrätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överklagade utsöknings- och avräkningsmål är det RSV som för&lt;br&gt;det allmännas talan (se 2 kap. 30 § UB och 11 § avräkningslagen).&lt;br&gt;Enligt 2 kap. 3 § förordningen (1988:784) med instruktion för&lt;br&gt;exekutionsväsendet får RSV bestämma att en kronofogdemyndighet&lt;br&gt;skall företräda staten i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden.&lt;br&gt;I utsöknings- och avräkningsmål där staten är part får alltså RSV&lt;br&gt;företräda staten i domstolarna eller bestämma att kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten skall göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges vidare att överklagandet skall göras skrift-&lt;br&gt;ligen. Detta innebär förstås ingen nyordning, men det behövs en ut-&lt;br&gt;trycklig regel därom som komplettering till reglerna i ärendelagen. I&lt;br&gt;andra stycket anges nämligen att ärendelagen skall gälla för över-&lt;br&gt;klaganden i utsökningsmål i den mån inget annat föreskrivs i 18 kap.&lt;br&gt;UB. En del regler i ärendelagen blir emellertid naturligen inte aktuella&lt;br&gt;att tillämpa på överklagandena av kronofogdemyndighetens beslut,&lt;br&gt;eftersom ärendelagen inte från början är skriven för handläggning av&lt;br&gt;överklaganden. Någon principiell nyhet innebär detta inte för&lt;br&gt;tingsrätterna, eftersom överklagade felparkeringsärenden sedan länge&lt;br&gt;handläggs enligt ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendelagens 11 § ger en generell hänvisning till vad som är före-&lt;br&gt;skrivet om tvistemål. RB:s regler om rättegång och överklagande blir&lt;br&gt;alltså tillämpliga på utsökningsmålen, dock bara i den mån det inte&lt;br&gt;finns särskilda regler i 18 kap. UB eller i ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kort genomgång av ärendelagens tillämpning på överklagandena&lt;br&gt;är här på sin plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § handlar om tillämpningsområdet. Paragrafen saknar intresse i&lt;br&gt;detta sammanhang, eftersom ärendelagen pekas ut särskilt i UB som&lt;br&gt;tillämplig processlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § anger vilka krav som ställs på ansökan. Denna motsvaras i detta&lt;br&gt;sammanhang av överklagandeskriften. Enligt vad som sagts i anslut-&lt;br&gt;ning till 18 kap. 1 § första stycket UB skall överklagande ske skrift-&lt;br&gt;ligen. Av 2 § ärendelagen följer att klaganden skall ange den åtgärd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som han påkallar och grunderna för yrkandet. De preciserade kraven&lt;br&gt;på överklagandet finns i 18 kap. 8 och 9 §§ UB. Bl.a. skall klaganden&lt;br&gt;ange det överklagade beslutet, den ändring han yrkar och grunderna&lt;br&gt;för den samt bevisuppgift. 2 § ärendelagen i övrigt behandlar huvud-&lt;br&gt;sakligen skyldigheten att lämna uppgifter om parter och vittnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § säger att rätten skall förelägga sökanden, dvs. klaganden, att&lt;br&gt;komplettera en ofullständig ansökan och att ansökan får avvisas om&lt;br&gt;föreläggandet inte följs. Här bör tingsrätterna kunna finna ledning för&lt;br&gt;sina ställningstaganden i motsvarande regler för överklagande till&lt;br&gt;hovrätt, t.ex. 52 kap. 6 § RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § behandlar bl.a. förberedande åtgärder och kallelse till för-&lt;br&gt;handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket skall rätten utan dröjsmål bestämma om något&lt;br&gt;yttrande skall inhämtas eller om någon annan förberedande åtgärd&lt;br&gt;skall vidtas. Rätten får alltså bestämma med hänsyn till omständig-&lt;br&gt;heterna om klagandens motpart eller någon annan som saken angår&lt;br&gt;skall beredas tillfälle att svara på överklagandet. Givetvis kan rätten&lt;br&gt;inte ändra det överklagade beslutet utan att motsidan har fått möjlighet&lt;br&gt;att yttra sig. Dock följer av 18 kap. 12 § UB att rätten kan meddela&lt;br&gt;inhibition och andra interimistiska förordnanden utan att motparten&lt;br&gt;beretts tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall rätten hålla förhandling om någon som&lt;br&gt;ärendet angår bör höras muntligen. I den allmänna motiveringen (av-&lt;br&gt;snitt 2.1.3) har tillämpningen av denna regel diskuterats, bl.a. mot&lt;br&gt;bakgrund av de krav som Europakonventionen ställer. Tingsrätten&lt;br&gt;får kalla parter och andra vid vite. Sökanden får kallas att inställa sig&lt;br&gt;vid påföljd att ansökan annars förfaller. Detta gäller dock bara i&lt;br&gt;ärenden som får upptas av rätten &amp;quot;endast efter ansökan&amp;quot; och således&lt;br&gt;inte i ärenden som rätten tagit upp på eget initiativ. Denna regel blir&lt;br&gt;alltså tillämplig på ärenden som har anhängiggjorts vid tingsrätten&lt;br&gt;genom överklagande. Att ett överklagande förfaller vid bristande&lt;br&gt;inställelse till förhandling är inte någon principiell nyhet, utan gäller&lt;br&gt;t.ex. enligt 50 kap. 19 § RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens tredje stycke saknar intresse i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § anger att RB:s regler om huvudförhandling i tvistemål gäller i&lt;br&gt;tillämpliga delar för förhandling enligt ärendelagen. Vidare ges regler&lt;br&gt;för utevaro vid förhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § innehåller domförhetsregler. Dessa blir inte tillämpliga här. I&lt;br&gt;18 kap. 1 § andra stycket andra meningen UB föreslås nämligen att&lt;br&gt;tingsrätten alltid skall bestå av en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 a och b §§ behandlar omprövning. Dessa regler gäller endast be-&lt;br&gt;slut som tingsrätten har meddelat som första instans och gäller alltså&lt;br&gt;inte överklagandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § innehåller en generell hänvisning till RB:s tvistemålsregler, Prop. 1992/93:216&lt;br&gt;vilka därigenom utpekas som komplement till ärendelagen. RB:s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler om rättegång och överklagande skall alltså tillämpas på&lt;br&gt;utsökningsmålen i den mån det inte finns några särskilda regler i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. UB eller i ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § anger att andra författningar som avser ärenden enligt ärende-&lt;br&gt;lagen skall gälla, även om de strider mot vad ärendelagen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga paragrafer, 9 och 10 §§, fordrar inga särskilda kommen-&lt;br&gt;tarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket fastläggs också att tingsrätten alltid skall bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare i utsökningsärendena. Det blir alltså samma domför-&lt;br&gt;hetsregel som gäller i felparkeringsärenden och i tvistemål om mindre&lt;br&gt;värden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och 4-9 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna innehåller bl.a. regler om i vilken utsträckning krono-&lt;br&gt;fogdemyndighetens beslut får överklagas och när och hur det skall&lt;br&gt;ske. Paragraferna har ändrats i terminologiskt hänseende och har an-&lt;br&gt;passats till att överklagande skall ske till tingsrätt i stället för till&lt;br&gt;hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen säger för närvarande att reglerna i 4-6 §§ skall tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i stället för 49 kap. RB. Detta följer redan av 1 §, varför paragrafen&lt;br&gt;föreslås upphävd såsom onödig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger att kronofogdemyndigheten så snart som möjligt&lt;br&gt;skall sända överklagandet och övriga handlingar i målet till tingsrätten&lt;br&gt;men att detta dock inte gäller om överklagandet avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har anpassats till att överklagande skall ske till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt har endast redaktionella ändringar vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12-16 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna ger vissa bestämmelser om förfarandet i tingsrätten. De&lt;br&gt;motsvarar i sak nuvarande bestämmelser om förfarandet i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den anger inledningsvis - för tydlighets skull - att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tingsrättens beslut överklagas till hovrätten. Vidare innebär paragrafen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att prövningstillstånd krävs vid överklagandet till hovrätten, utom i&lt;br&gt;vissa fall, jfr specialmotiveringen till 49 kap. 12 § RB vid punkt 2-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. I förhållande till lagrådsremissens förslag har gjorts den kom-&lt;br&gt;pletteringen att överklagande av ett beslut om avvisning av en miss-&lt;br&gt;nöjesanmälan har undantagits från kravet på prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen har sin förebild i 49 kap. 12 § andra stycket punkt 4 RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispensgrundema är desamma som i 49 kap. 13 § RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17-19 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa paragrafer har endast gjorts de ändringar som beror på den&lt;br&gt;nya instansordningen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994. Beslut som&lt;br&gt;meddelats av kronofogdemyndigheten före ikraftträdandet skall över-&lt;br&gt;klagas och handläggas enligt de äldre reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206) om&lt;br&gt;felparkeringsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen som innehåller regler om överklagande i felparkerings-&lt;br&gt;ärenden har endast ändrats i andra och femte stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket om att det inte krävs prövningstill-&lt;br&gt;stånd vid överklagande av beslut angående utdömande av förelagt vite&lt;br&gt;eller om ansvar för en rättegångsförseelse har, liksom motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse i 49 kap. 12 § andra stycket RB, utgått (jfr vid&lt;br&gt;specialmotiveringen till 49 kap. 12 § RB vid punkterna 2-4).&lt;br&gt;Uppräkningen av överklaganden som inte kräver prövningstillstånd&lt;br&gt;har kompletterats med avvisning av missnöjesanmälan (jfr special-&lt;br&gt;motiveringen till 18 kap. 16 a § UB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i femte stycket har ändrats så att fullföljdsförbudet&lt;br&gt;inte längre omfattar Riksåklagarens överklagande till Högsta dom-&lt;br&gt;stolen. Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt&lt;br&gt;2.6.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har ändrats för att klargöra dels att allmän åklagare för&lt;br&gt;det allmännas talan vid Högsta domstolen dels att prövningstillstånd&lt;br&gt;inte krävs i Högsta domstolen när Riksåklagaren överklagar hov-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättens avgörande (jfr den allmänna motiveringen, avsnitt 2.6.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Förslaget till ändring i bötesverkställighetslagen&lt;br&gt;(1979:189)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har ändrats så att fullföljdsförbudet inte längre omfattar&lt;br&gt;Riksåklagarens överklagande till Högsta domstolen. Att prövningstill-&lt;br&gt;stånd inte krävs vid sådant överklagande framgår av 54 kap. 9 §&lt;br&gt;andra stycket jämfört med 17 § lagen om bötesförvandling (jfr den&lt;br&gt;allmänna motiveringen, avsnitt 2.6.6, och specialmotiveringen, avsnitt&lt;br&gt;8.3).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:146) om&lt;br&gt;avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;11-14 §§ har ändrats i redaktionellt hänseende och har anpassats till&lt;br&gt;att kronofogdemyndighetens beslut om avräkning skall överklagas till&lt;br&gt;tingsrätt (jfr den allmänna motiveringen, avsnitt 3.2). Ändringarna&lt;br&gt;föreslås träda i kraft den 1 januari 1994, med det undantaget att beslut&lt;br&gt;som meddelats av kronofogdemyndigheten dessförinnan skall överkla-&lt;br&gt;gas och handläggas enligt äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:746) om&lt;br&gt;betalningsföreläggande och handräckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt tredje stycke föreslås att ansökningsavgiften i ett mål enligt&lt;br&gt;denna lag genast skall få utsökas hos sökanden. Därmed blir regle-&lt;br&gt;ringen i överensstämmelse med vad som gäller avgifter i utsöknings-&lt;br&gt;mål enligt 17 kap. UB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55-58 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna har ändrats redaktionellt och har anpassats till att&lt;br&gt;överklagande av de aktuella utslagen och besluten skall ske till&lt;br&gt;tingsrätten. Hänvisningarna i 58 § har ändrats med hänsyn till de&lt;br&gt;föreslagna ändringarna i 18 kap. UB. Genom hänvisningen till&lt;br&gt;18 kap. 1 § UB utpekas tingsrätten inom vars domkrets kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten har sitt säte som rätt klagoinstans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i 55-58 §§ innebär organisationsändringar och föreslås träda&lt;br&gt;ikraft den 1 januari 1994. I fråga om beslut som en kronofogdemyn-&lt;br&gt;dighet meddelat dessförinnan gäller äldre bestämmelser. Ändringen&lt;br&gt;i 20 § som är fristående föreslås träda i kraft redan den 1 juli 1993.&lt;br&gt;För ansökningar som gjorts dessförinnan gäller äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i utsökningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetal-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning av skatter och avgifter samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och&lt;br&gt;handräckning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som&lt;br&gt;föredraganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utredningens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;br&gt;dels att 49 kap. 12 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i 49 kap. skall införas en ny paragraf, 13 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot tingsrättens dom&lt;br&gt;eller beslut i mål som handlagts&lt;br&gt;av en lagfaren domare enligt&lt;br&gt;1 kap. 3 d § första stycket får&lt;br&gt;inte prövas av hovrätten i vidare&lt;br&gt;mån än som framgår av 13 §, om&lt;br&gt;inte hovrätten meddelat parten&lt;br&gt;prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;vid talan mot beslut som rör nå-&lt;br&gt;gon annan än en part eller en&lt;br&gt;intervenient, beslut varigenom&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare, beslut angående utdö-&lt;br&gt;mande av förelagt vite eller om&lt;br&gt;ansvar för en rättegångsförseelse&lt;br&gt;eller beslut varigenom en miss-&lt;br&gt;nöjesanmälan eller en vade- eller&lt;br&gt;besvärstalan avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tvistemål krävs prövningstill-&lt;br&gt;stånd för att hovrätten skall&lt;br&gt;pröva tingsrättens avgörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vid överklagande av tings-&lt;br&gt;rättens dom eller beslut i mål&lt;br&gt;som handlagts av en lagfaren&lt;br&gt;domare enligt 1 kap. 3 d § första&lt;br&gt;stycket, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vid överklagande av tings-&lt;br&gt;rättens dom eller beslut i andra&lt;br&gt;tvistemål där förlikning om saken&lt;br&gt;är tillåten, där det värde som&lt;br&gt;sägs i 1 kap. 3 d § uppenbart&lt;br&gt;inte överstiger basbeloppet enligt&lt;br&gt;lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;vid överklagande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ett avgörande i mål som&lt;br&gt;skall handläggas av tingsrätt i&lt;br&gt;särskild sammansättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut som rör någon annan&lt;br&gt;än en part eller en intervenient,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beslut genom vilket tings-&lt;br&gt;rätten ogillat jäv mot en domare,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1990:443.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall 54 kap. 11 §&lt;br&gt;tredje stycket och 13 § gälla i&lt;br&gt;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. beslut genom vilket en miss-&lt;br&gt;nöjesanmälan eller en ansökan&lt;br&gt;om återvinning eller ett över-&lt;br&gt;klagande avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall 54 kap. 12 §&lt;br&gt;tredje stycket och 15 § gälla i&lt;br&gt;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs, om&lt;br&gt;åklagaren, målsäganden eller&lt;br&gt;den tilltalade överklagat en dom&lt;br&gt;i brottmål genom vilken tings-&lt;br&gt;rätten i påföljdsdelen endast&lt;br&gt;dömt den tilltalade till böter eller&lt;br&gt;frikänt honom från ansvar för&lt;br&gt;brott för vilket det inte stadgats&lt;br&gt;svårare straff än fängelse i sex&lt;br&gt;månader. Om tingsrätten i sin&lt;br&gt;dom även prövat enskilda an-&lt;br&gt;språk gentemot den tilltalade,&lt;br&gt;krävs prövningstillstånd, om det&lt;br&gt;sammanlagda värdet av vad den&lt;br&gt;tilltalade ålagts i fråga om&lt;br&gt;enskilda anspråk uppenbart inte&lt;br&gt;överstiger ett basbelopp enligt&lt;br&gt;lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte riks-&lt;br&gt;åklagarens, justitiekanslerns och&lt;br&gt;justitieombudsmannens överkla-&lt;br&gt;ganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall 54 kap. 72 §&lt;br&gt;tredje stycket och 15 § gälla i&lt;br&gt;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det krävs prövningstillstånd&lt;br&gt;vid överklagande av en dom,&lt;br&gt;gäller kravet på prövningstill-&lt;br&gt;stånd även vid överklagande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett beslut som får överklagas i&lt;br&gt;samband med överklagande av&lt;br&gt;domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utsökningsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 18 kap. 3 §, 8, 10 och 18 §§ skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att nuvarande 18 kap. 17 § skall benämnas 18 kap. 18 §,&lt;br&gt;dels att 18 kap. 1-12, samt 14-16 §§, den nya 18 §, 19 § samt&lt;br&gt;rubrikerna närmast före 18 kap. 2, 12 och 17 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas en ny bestämmelse, 18 kap. 17 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens beslut förs i hovrätten&lt;br&gt;genom besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån ej annat föreskrivs i&lt;br&gt;detta kapitel skall bestämmel-&lt;br&gt;serna i rättegångsbalken om&lt;br&gt;fullföljd av talan i hovrätten och&lt;br&gt;högsta domstolen och om rätte-&lt;br&gt;gången där tillämpas i utsök-&lt;br&gt;ningsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;överklagas hos en tingsrätt i det&lt;br&gt;län där kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;finns. Om ett beslut har över-&lt;br&gt;klagats, skall senare överklagan-&lt;br&gt;den av beslutet prövas av den&lt;br&gt;tingsrätt som har att pröva det&lt;br&gt;första överklagandet. Om klagan-&lt;br&gt;den i ett sådant fall har över-&lt;br&gt;klagat beslutet hos en annan&lt;br&gt;tingsrätt i länet, skall krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten skicka skrivel-&lt;br&gt;sen med överklagandet till rätt&lt;br&gt;tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det inte föreskrivs&lt;br&gt;något annat i detta kapitel skall&lt;br&gt;lagen (1993:000) om förfarandet&lt;br&gt;i mål i förvaltningsdomstol och i&lt;br&gt;vissa mål i allmän domstol (dom-&lt;br&gt;stolsförfarandelagen) tillämpas&lt;br&gt;beträffande överklaganden i ut-&lt;br&gt;sökningsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av kronofogde-&lt;br&gt;myndighetens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens beslut får föras av den&lt;br&gt;som beslutet angår, om det har&lt;br&gt;gått honom emot. Sökanden eller&lt;br&gt;svaranden får klaga även över att&lt;br&gt;beslut gör intrång i tredje mans&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot beslut, varigenom&lt;br&gt;rättighet har förbehållits enligt&lt;br&gt;12 kap. 33 § andra stycket, får&lt;br&gt;föras endast av den som har be-&lt;br&gt;stritt att sådant förbehåll görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;får överklagas av den som be-&lt;br&gt;slutet angår, om det har gått&lt;br&gt;honom emot. Sökanden eller&lt;br&gt;svaranden får klaga även över att&lt;br&gt;beslut gör intrång i tredje mans&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut, varigenom rättighet har&lt;br&gt;förbehållits enligt 12 kap. 33 §&lt;br&gt;andra stycket, får överklagas en-&lt;br&gt;dast av den som har bestritt att&lt;br&gt;sådant förbehåll görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagan får ej föras över att&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten har fun-&lt;br&gt;nit sig behörig att upptaga en&lt;br&gt;ansökan om verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;funnit sig obehörig att upptaga en&lt;br&gt;ansökan, kan hovrätten efter kla-&lt;br&gt;gan bestämma vilken kronofog-&lt;br&gt;demyndighet som skall handlägga&lt;br&gt;målet och hänvisa det till den&lt;br&gt;myndigheten. Härvid tillämpas&lt;br&gt;2 kap. 4 § första stycket andra&lt;br&gt;meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut varigenom kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten har funnit sig be-&lt;br&gt;hörig att upptaga en ansökan om&lt;br&gt;verkställighet får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;funnit sig obehörig att upptaga en&lt;br&gt;ansökan, kan tingsrätten efter&lt;br&gt;överklagande bestämma vilken&lt;br&gt;kronofogdemyndighet som skall&lt;br&gt;handlägga målet och hänvisa det&lt;br&gt;till den myndigheten. Härvid&lt;br&gt;tillämpas 2 kap. 4 § första styc-&lt;br&gt;ket andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan får ej föras mot beslut,&lt;br&gt;varigenom begäran om rättelse&lt;br&gt;av utmätning enligt 4 kap. 33&lt;br&gt;eller 34 § eller av kvarstad för&lt;br&gt;fordran enligt 16 kap. 13 § har&lt;br&gt;lämnats utan bifall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut, varigenom begäran&lt;br&gt;om rättelse av utmätning enligt&lt;br&gt;4 kap. 33 eller 34 § eller av&lt;br&gt;kvarstad för fordran enligt 16&lt;br&gt;kap. 13 § har lämnats utan bifall,&lt;br&gt;får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Afor beslut, varigenom rättighet&lt;br&gt;ej har förbehållits enligt 12 kap.&lt;br&gt;33 § andra stycket, får talan ej&lt;br&gt;föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan får ej heller föras mot be-&lt;br&gt;slut, varigenom en förrättnings-&lt;br&gt;man har förklarats jävig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;br&gt;Talan får ej föras mot beslut i&lt;br&gt;fråga som avses i 2 kap. 10 eller&lt;br&gt;11 §. I samband med talan mot&lt;br&gt;beslut, varigenom föreläggande&lt;br&gt;av vite eller annan påföljd har&lt;br&gt;tillämpats, får dock prövning av&lt;br&gt;föreläggandets giltighet påkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot beslut som innefattar endast&lt;br&gt;förberedelse till senare beslut och&lt;br&gt;ej rör tredje man får talan föras&lt;br&gt;endast i samband med talan mot&lt;br&gt;det senare beslutet. Talan får&lt;br&gt;dock föras särskilt på den grund&lt;br&gt;att målet onödigt uppehålls ge-&lt;br&gt;nom beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagan över sakägarförteckning&lt;br&gt;får föras endast i samband med&lt;br&gt;talan mot auktion eller talan mot&lt;br&gt;beslut om fördelning av influtna&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot beslut om utmätning&lt;br&gt;som avses i 7 kap. eller mot be-&lt;br&gt;slut om införsel får föras utan&lt;br&gt;inskränkning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ fråga om annan utmätning&lt;br&gt;skall talan av sökanden eller&lt;br&gt;svaranden föras inom tre veckor&lt;br&gt;från det att beslutet delgavs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut, varigenom rättighet&lt;br&gt;ej har förbehållits enligt 12 kap.&lt;br&gt;33 § andra stycket, får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut, varigenom en&lt;br&gt;förrättningsman har förklarats&lt;br&gt;jävig, får inte heller överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut i en fråga som avses&lt;br&gt;i 2 kap. 10 eller 11 § får inte&lt;br&gt;överklagas. I samband med att&lt;br&gt;ett beslut varigenom föreläggan-&lt;br&gt;de av vite eller annan påföljd har&lt;br&gt;tillämpats överklagas får dock&lt;br&gt;prövning av föreläggandets gil-&lt;br&gt;tighet påkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut som innefattar endast&lt;br&gt;förberedelse till senare beslut och&lt;br&gt;ej rör tredje man får överklagas&lt;br&gt;endast i samband med talan mot&lt;br&gt;det senare beslutet. Beslutet får&lt;br&gt;dock överklagas särskilt på den&lt;br&gt;grund att målet onödigt uppehålls&lt;br&gt;genom beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om en sakägarför-&lt;br&gt;teckning får överklagas endast i&lt;br&gt;samband med att ett beslut som&lt;br&gt;fattats vid en auktion eller ett&lt;br&gt;beslut om fördelning av influtna&lt;br&gt;medel överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om utmätning som&lt;br&gt;avses i 7 kap. eller ett beslut om&lt;br&gt;införsel får överklagas utan in-&lt;br&gt;skränkning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje man får överklaga även&lt;br&gt;ett beslut om annan utmätning&lt;br&gt;utan inskränkning till viss tid. Ett&lt;br&gt;beslut som avses i 8 kap. 9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;honom. Tredje man får föra&lt;br&gt;talan mot sådan utmätning utan&lt;br&gt;inskränkning till viss tid. Talan&lt;br&gt;mot beslut som avses i 8 kap.&lt;br&gt;9 § första stycket eller 12 kap.&lt;br&gt;49 § tredje stycket skall dock&lt;br&gt;föras inom tre veckor från det att&lt;br&gt;beslutet delgavs klaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagan över exekutiv försälj-&lt;br&gt;ning skall föras inom tre veckor&lt;br&gt;från försäljningen. Mot beslut om&lt;br&gt;fördelning eller utbetalning av&lt;br&gt;medel skall talan föras inom tre&lt;br&gt;veckor från beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan som avses i 6 § andra&lt;br&gt;stycket andra meningen får föras&lt;br&gt;utan inskränkning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens beslut i andra fall skall&lt;br&gt;föras inom tre veckor från det att&lt;br&gt;beslutet delgavs klaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första stycket eller 12 kap. 49 §&lt;br&gt;tredje stycket skall dock alltid&lt;br&gt;överklagas inom tre veckor från&lt;br&gt;det att beslutet delgavs klagan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om en exekutiv för-&lt;br&gt;säljning skall överklagas inom tre&lt;br&gt;veckor från försäljningen. Ett&lt;br&gt;beslut om fördelning eller ut-&lt;br&gt;betalning av medel skall överkla-&lt;br&gt;gas inom tre veckor från be-&lt;br&gt;slutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant överklagande som&lt;br&gt;avses i 6 § andra stycket andra&lt;br&gt;meningen får göras utan in-&lt;br&gt;skränkning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besvärsinlagan skall inges till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besvär som ej har anförts i rätt&lt;br&gt;tid skall avvisas av kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten. Har besvärsinlagan&lt;br&gt;kommit in till hovrätten före&lt;br&gt;besvärstidens utgång, skall den&lt;br&gt;omständigheten att inlagan har&lt;br&gt;kommit in till kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten först därefter ej för-&lt;br&gt;anleda att besvären avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som vill anföra besvär&lt;br&gt;visar laga förfall före besvärs-&lt;br&gt;tidens utgång, skall kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten sätta ut ny tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som vill överklaga ett&lt;br&gt;beslut visar laga förfall innan&lt;br&gt;tiden för överklagande gått ut,&lt;br&gt;skall kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;sätta ut ny tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida besvär har&lt;br&gt;anförts i rätt tid får komma&lt;br&gt;under hovrättens bedömande en-&lt;br&gt;dast i samband med prövning av&lt;br&gt;besvär över beslut, varigenom&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten har av-&lt;br&gt;visat besvären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida ett beslut har&lt;br&gt;överklagats i rätt tid får komma&lt;br&gt;under tingsrättens bedömande en-&lt;br&gt;dast i samband med prövning av&lt;br&gt;överklagande av beslut, vari-&lt;br&gt;genom vilket kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten har avvisat över-&lt;br&gt;klagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa bestämmelser om förfaran-&lt;br&gt;det i hovrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får, utan att motpar-&lt;br&gt;ten dessförinnan har beretts till-&lt;br&gt;fälle att inkomma med förkla-&lt;br&gt;ring, förordna att åtgärd för&lt;br&gt;verkställighet ej skall vidtagas&lt;br&gt;tills vidare eller, om synnerliga&lt;br&gt;skäl föreligger, att redan vid-&lt;br&gt;tagen åtgärd skall hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får också omedelbart&lt;br&gt;förordna att åtgärd för verk-&lt;br&gt;ställighet skall genomföras och&lt;br&gt;bestå till dess annat förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bifall till talan mot visst&lt;br&gt;beslut får även senare beslut i&lt;br&gt;målet, som har samband med det&lt;br&gt;förra beslutet och som ej hade&lt;br&gt;vunnit laga kraft mot klaganden&lt;br&gt;när besvär anfördes, hävas när&lt;br&gt;det kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet i domstol m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten får, utan att&lt;br&gt;motparten dessförinnan har&lt;br&gt;beretts tillfälle att svara på&lt;br&gt;överklagandet, förordna att&lt;br&gt;åtgärd för verkställighet ej skall&lt;br&gt;vidtagas tills vidare eller, om&lt;br&gt;synnerliga skäl föreligger, att&lt;br&gt;redan vidtagen åtgärd skall&lt;br&gt;hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten får också omedel-&lt;br&gt;bart förordna att åtgärd för&lt;br&gt;verkställighet skall genomföras&lt;br&gt;och bestå till dess annat för-&lt;br&gt;ordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bifall till ett överklagande&lt;br&gt;av ett visst beslut får även senare&lt;br&gt;beslut i målet, som har samband&lt;br&gt;med det förra beslutet och som&lt;br&gt;ej hade vunnit laga kraft mot&lt;br&gt;klaganden när han överklagade&lt;br&gt;det första beslutet, hävas när det&lt;br&gt;kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;Bifalls talan mot beslut om för-&lt;br&gt;delning av medel, gäller det till&lt;br&gt;förmån även för den som ej själv&lt;br&gt;har fört talan mot beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;br&gt;Hovrättens beslut i dit fullföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga länder till efterrättelse&lt;br&gt;enligt vad som sägs i 2 kap. 19 §&lt;br&gt;om kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om utmätning eller inför-&lt;br&gt;sel skall dock vidtagen åtgärd ej&lt;br&gt;utan särskilt förordnande återgå&lt;br&gt;innan hovrättens beslut har&lt;br&gt;vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot hovrättens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett överklagande av ett&lt;br&gt;beslut om fördelning av medel&lt;br&gt;bifalls, gäller det till förmån&lt;br&gt;även för den som ej själv har&lt;br&gt;överklagat beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut i en fråga&lt;br&gt;som överklagats dit länder till&lt;br&gt;efterrättelse enligt vad som sägs&lt;br&gt;i 2 kap. 19 § om kronofogde-&lt;br&gt;myndighetens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om utmätning eller inför-&lt;br&gt;sel skall dock vidtagen åtgärd ej&lt;br&gt;utan särskilt förordnande återgå&lt;br&gt;innan tingsrättens beslut har&lt;br&gt;vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av tingsrättens be-&lt;br&gt;slut, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte pröva ett&lt;br&gt;överklagande av ett beslut av en&lt;br&gt;tingsrätt, om inte hovrätten med-&lt;br&gt;delat parten prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;vid överklagande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut som rör någon annan&lt;br&gt;än en part,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut varigenom tingsrätten&lt;br&gt;ogillat jäv mot en domare, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beslut varigenom ett överkla-&lt;br&gt;gande har avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall 54 kap. 77 §&lt;br&gt;tredje stycket rättegångsbalken&lt;br&gt;gälla i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får meddelas&lt;br&gt;endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledning av&lt;br&gt;rättstillämpningen att överklagan-&lt;br&gt;det prövas av högre rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det finns anledning till änd-&lt;br&gt;ring i det slut vartill tingsrätten&lt;br&gt;kommit, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga&lt;br&gt;skäl att pröva överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ett överklagande av tings-&lt;br&gt;rättens beslut prövas av hov-&lt;br&gt;rätten endast om denna meddelat&lt;br&gt;prövningstillstånd, skall tings-&lt;br&gt;rätten i samband med under-&lt;br&gt;rättelse om vad som gäller i&lt;br&gt;fråga om överklagande upplysa&lt;br&gt;parterna om detta och därvid&lt;br&gt;också ange innehållet i närmast&lt;br&gt;föregående stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut får inte&lt;br&gt;överklagas. Hovrätten får dock&lt;br&gt;tillåta att beslutet överklagas, om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl för en&lt;br&gt;prövning om tillstånd skall ges&lt;br&gt;enligt 54 kap. 10 § första stycket&lt;br&gt;1 rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot beslut, varigenom hov-&lt;br&gt;rätten har funnit kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten behörig att upptaga en&lt;br&gt;ansökan om verkställighet eller&lt;br&gt;har hänvisat mål till viss krono-&lt;br&gt;fogdemyndighet, får talan ej&lt;br&gt;föras. Detsamma gäller hovrät-&lt;br&gt;tens beslut med anledning av&lt;br&gt;talan som avses i 6 § andra&lt;br&gt;stycket andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut, varigenom en domstol&lt;br&gt;har funnit kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten behörig att upptaga en&lt;br&gt;ansökan om verkställighet eller&lt;br&gt;har hänvisat mål till viss krono-&lt;br&gt;fogdemyndighet, får inte över-&lt;br&gt;klagas. Detsamma gäller ett be-&lt;br&gt;slut av en domstol med anled-&lt;br&gt;ning av ett sådant överklagande&lt;br&gt;som avses i 6 § andra stycket&lt;br&gt;andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydele&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 4 § andra&lt;br&gt;stycket och 12, 14 och 15 §§&lt;br&gt;tillämpas även i högsta domsto-&lt;br&gt;len.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 4 § andra styc-&lt;br&gt;ket och 12, 14 och 15 §§ tilläm-&lt;br&gt;pas även i hovrätten och Högsta&lt;br&gt;domstolen. Vad som sägs i 16 §&lt;br&gt;tillämpas även i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beslut som fattats av&lt;br&gt;kronofogdemyndighet före ikraftträdandet överklagas enligt äldre fö-&lt;br&gt;reskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10 a § lagen (1976:206) om felparkerings-&lt;br&gt;avgift skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 a §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot tingsrättens beslut förs genom besvär i hovrätten. Talan&lt;br&gt;får inte prövas av hovrätten om inte hovrätten meddelat parten pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte vid talan mot beslut som rör någon&lt;br&gt;annan än en part, beslut varigenom tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare, beslut angående utdömande av förelagt vite eller om ansvar&lt;br&gt;för en rättegångsförseelse eller beslut varigenom anmälan av bestri-&lt;br&gt;dande avvisats. I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap.&lt;br&gt;11 § tredje stycket rättegångsbalken gälla i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får meddelas endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att talan prövas&lt;br&gt;av högre rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att det finns anledning till ändring i det slut vartill tingsrätten&lt;br&gt;kommit eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars rinns synnerliga skäl att pröva talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan tingsrättens beslut prövas av hovrätten endast om denna med-&lt;br&gt;delat prövningstillstånd, skall tingsrätten i samband med underrättelse&lt;br&gt;om vad som gäller i fråga om fullföljd av talan upplysa parterna om&lt;br&gt;detta och därvid också ange innehållet i närmast föregående stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut får inte över-&lt;br&gt;klagas. Hovrätten får dock tillåta&lt;br&gt;att beslutet överklagas, om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl för en pröv-&lt;br&gt;ning om tillstånd skall ges enligt&lt;br&gt;54 kap. 10 § första stycket 1&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut får inte över-&lt;br&gt;klagas. Hovrätten får dock tillåta&lt;br&gt;att beslutet överklagas, om det är&lt;br&gt;av vikt för ledning av rätts-&lt;br&gt;tillämpningen att talan prövas av&lt;br&gt;högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1989:358.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 23 § bötesverkställighetslagen (1979:189)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av hovrätten i ett mål&lt;br&gt;om bötesförvandling får inte&lt;br&gt;överklagas. Hovrätten får dock&lt;br&gt;tillåta att beslutet överklagas, om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl för en&lt;br&gt;prövning om tillstånd skall ges&lt;br&gt;enligt 54 kap. 10 § 1 rättegångs-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av hovrätten i ett mål&lt;br&gt;om bötesförvandling får inte&lt;br&gt;överklagas. Hovrätten får dock&lt;br&gt;tillåta att beslutet överklagas, om&lt;br&gt;det är av vikt för ledning av&lt;br&gt;rättstillämpningen att talan prö-&lt;br&gt;vas av högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1989:359.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbe-&lt;br&gt;talning av skatter och avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 - 14 §§ lagen (1985:146) om avräkning&lt;br&gt;vid återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut får inte överklagas i den mån&lt;br&gt;det innebär att avräkning inte&lt;br&gt;skall ske. I övrigt tillämpas i&lt;br&gt;fråga om kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;tens beslut enligt denna lag&lt;br&gt;bestämmelserna om besvär över&lt;br&gt;utmätning i allmänhet, i den mån&lt;br&gt;inte annat följer av 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål som avses i första stycket&lt;br&gt;skatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;enligt denna lag gäller utan hin-&lt;br&gt;der av att det inte har vunnit laga&lt;br&gt;kraft. Hovrättens beslut gäller&lt;br&gt;först sedan det har vunnit laga&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 10 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena skall tilläm-&lt;br&gt;pas på belopp, som överförts till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten men på&lt;br&gt;grund av beslut av kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten i andra fall än som&lt;br&gt;avses i 10 § första stycket eller&lt;br&gt;av hovrätten eller högsta dom-&lt;br&gt;stolen inte skall tas i anspråk&lt;br&gt;genom avräkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut får inte överklagas i den mån&lt;br&gt;det innebär att avräkning inte&lt;br&gt;skall ske. I övrigt tillämpas i&lt;br&gt;fråga om kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;tens beslut enligt denna lag&lt;br&gt;bestämmelserna om överklagande&lt;br&gt;av utmätning i allmänhet, i den&lt;br&gt;mån inte annat följer av 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förs det allmännas talan av Riks-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;enligt denna lag gäller utan hin-&lt;br&gt;der av att det inte har vunnit laga&lt;br&gt;kraft. Tingsrättens och hovrättens&lt;br&gt;beslut gäller först sedan det har&lt;br&gt;vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 10 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena skall tilläm-&lt;br&gt;pas på belopp, som överförts till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten men på&lt;br&gt;grund av beslut av kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten i andra fall än&lt;br&gt;som avses i 10 § första stycket&lt;br&gt;eller av en domstol inte skall tas&lt;br&gt;i anspråk genom avräkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall ett avräknat belopp enligt&lt;br&gt;beslut av kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ten, hovrätten eller högsta&lt;br&gt;domstolen inte tas i anspråk&lt;br&gt;genom avräkning, skall den som&lt;br&gt;fått sin fordran helt eller delvis&lt;br&gt;betald genom avräkningen över-&lt;br&gt;föra beloppet till kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall ett avräknat belopp enligt&lt;br&gt;beslut av kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;eller en domstol inte tas i an-&lt;br&gt;språk genom avräkning, skall&lt;br&gt;den som fått sin fordran helt&lt;br&gt;eller delvis betald genom avräk-&lt;br&gt;ningen överföra beloppet till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beslut som meddelats&lt;br&gt;av kronofogdemyndighet före ikraftträdandet överklagas enligt äldre&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföre-&lt;br&gt;läggande och handräckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 55 - 58 §§ lagen (1990:746) om betal-&lt;br&gt;ningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är missnöjd med ett&lt;br&gt;utslag i ett mål om särskild&lt;br&gt;handräckning, får överklaga ut-&lt;br&gt;slaget genom besvär till hov-&lt;br&gt;rätten inom tre veckor från da-&lt;br&gt;gen för utslaget. Detsamma&lt;br&gt;gäller om sökanden i ett mål om&lt;br&gt;betalningsföreläggande eller van-&lt;br&gt;lig handräckning är missnöjd&lt;br&gt;med ett utslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut varigenom ett mål&lt;br&gt;har avgjorts på annat sätt än&lt;br&gt;genom utslag får överklagas ge-&lt;br&gt;nom besvär till hovrätten inom&lt;br&gt;tre veckor från dagen för be-&lt;br&gt;slutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut att överlämna mål till tir&lt;br&gt;37 § får dock inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är missnöjd med ett&lt;br&gt;utslag i ett mål om särskild&lt;br&gt;handräckning, får överklaga ut-&lt;br&gt;slaget till en tingsrätt i det län&lt;br&gt;där kronofogdemyndigheten finns&lt;br&gt;inom tre veckor från dagen för&lt;br&gt;utslaget. Detsamma gäller om&lt;br&gt;sökanden i ett mål om betal-&lt;br&gt;ningsföreläggande eller vanlig&lt;br&gt;handräckning är missnöjd med&lt;br&gt;ett utslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut varigenom ett mål&lt;br&gt;har avgjorts på annat sätt än&lt;br&gt;genom utslag får överklagas till&lt;br&gt;en tingsrätt i det län där kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten finns inom&lt;br&gt;tre veckor från dagen för be-&lt;br&gt;slutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;»rätt och avskrivningsbeslut enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;under handläggningen av ett mål&lt;br&gt;får inte överklagas särskilt. Be-&lt;br&gt;slut som avses i 63 § får dock&lt;br&gt;överklagas särskilt genom besvär&lt;br&gt;till hovrätten inom tre veckor&lt;br&gt;från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;under handläggningen av ett mål&lt;br&gt;får inte överklagas särskilt. Be-&lt;br&gt;slut som avses i 63 § får dock&lt;br&gt;överklagas särskilt till en tings-&lt;br&gt;rätt i det län där kronofogde-&lt;br&gt;myndighetens finns inom tre&lt;br&gt;veckor från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande av krono-&lt;br&gt;fogdemyndighetens utslag och&lt;br&gt;beslut tillämpas 18 kap. 8 -&lt;br&gt;11 §§ utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande överklagande av&lt;br&gt;kronofogdemyndighetens utslag&lt;br&gt;och beslut samt handläggningen&lt;br&gt;i domstol tillämpas 18 kap. 1, 9,&lt;br&gt;11 och 17 §§ utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Beslut av kronofog-&lt;br&gt;demyndighet som meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt&lt;br&gt;äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 216&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Riksskatteverkets förslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Enligt den tidigare gällande utsökningslagen skulle talan mot exe-&lt;br&gt;kutiva beslut föras hos överexekutor. Andra besvärsinstans var hovrätt&lt;br&gt;och tredje Högsta domstolen. Vid utsökningsbalkens (UB:s) ikraft-&lt;br&gt;trädande den 1 januari 1982 avskaffades överexekutor och hovrätterna&lt;br&gt;blev första besvärsinstans. Detta har lett till att dessa belastats med ett&lt;br&gt;stort antal exekutiva mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att minska antalet besvär och samtidigt höja kvaliteten på krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheternas (KFM:s) beslut föreslås i rapporten bl.a. att ett&lt;br&gt;omprövningsinstitut införs. Överklagande av KFM:s beslut måste all-&lt;br&gt;tid föregås av en begäran om omprövning hos myndigheten. Beslutet&lt;br&gt;redovisas till den som begärt omprövning, oavsett om begärd ompröv-&lt;br&gt;ning bifallits eller inte. Förutsättningen för att få ett mål prövat av&lt;br&gt;hovrätt är att det finns ett omprövningsbeslut som kan överklagas.&lt;br&gt;Talan skall föras inom tre veckor från det att beslutet delgavs den&lt;br&gt;som begärt omprövning. Avsikten är att omprövningen skall ske på&lt;br&gt;hög nivå vid den KFM där beslutet meddelats. Förfarandet regleras&lt;br&gt;av bestämmelser som har placerats huvudsakligen i 18 kap. UB. KFM&lt;br&gt;föreslås kunna meddela inhibition. Vissa kompletterande bestämmelser&lt;br&gt;föreslås som inte direkt berör omprövningsinstitutet. Omprövning av&lt;br&gt;beslut om utmätning av lön resp, införselbeslut regleras genom&lt;br&gt;särkilda bestämmelser i 7 resp. 15 kap. UB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;Riksskatteverkets översyn av utsökningsbalken (RSV&lt;br&gt;Rapport 1990:5)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Yttranden över rapporten har till Justitiedepartementet avgetts av&lt;br&gt;Justitiekanslern, Domstolsverket, Datainspektion, Riksförsäkrings-&lt;br&gt;verket, Konsumentverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Svea&lt;br&gt;hovrätt, hovrätten för Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, Riks-&lt;br&gt;dagens ombudsmän, Televerket, Kronofogdemyndigheterna i Stock-&lt;br&gt;holms län, Uppsala län, Östergötlands län, Jönköpings län, Krono-&lt;br&gt;bergs län, Blekinge län, Kristianstads län, Malmöhus län, Hallands&lt;br&gt;län, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län, Skaraborgs län, Värm-&lt;br&gt;lands län, Västemorrlands län, Jämtlands län och Västerbottens län,&lt;br&gt;Domstolsutredningen, Sveriges advokatsamfund, Sveriges förenings-&lt;br&gt;bankers förbund, Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska&lt;br&gt;Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges domareför-&lt;br&gt;bund, Föreningen Sveriges kronofogdar, Finansbolagens förening,&lt;br&gt;Sveriges allmännyttiga bostadsföretag, Sveriges fastighetsägare-&lt;br&gt;förbund, Trafikförsäkringsföreningen, Svenska Inkassoföreningen och&lt;br&gt;Sveriges inkassoorganisation SIO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 4 §, 16 kap. 3 § och 49 kap. 12 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i 49 kap. skall införas en ny paragraf, 12 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten är domför med tre lagfarna domare. I mål som överkla-&lt;br&gt;gats från tingsrätt skall dock minst fyra lagfarna domare delta när&lt;br&gt;hovrätten avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare.&lt;br&gt;Flera än fem lagfarna domare får inte delta i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att&lt;br&gt;hovrätten är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän.&lt;br&gt;Flera än fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta.&lt;br&gt;Förekommer ej anledning att döma till svårare straff än böter och är&lt;br&gt;det i målet inte fråga om företagsbot, är hovrätten dock domför även&lt;br&gt;med den sammansättning som anges i första stycket. Detsamma gäller&lt;br&gt;vid handläggning som ej sker vid huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandling av frågor om&lt;br&gt;prövningstillstånd skall hov-&lt;br&gt;rätten bestå av två lagfarna do-&lt;br&gt;mare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om avskrivning av&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer i vilken omfattning åtgärd, som avser endast&lt;br&gt;beredandet av ett mål, får vidtas av en lagfaren domare i hovrätten&lt;br&gt;eller av en annan tjänsteman vid denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandling av frågor om&lt;br&gt;prövningstillstånd&lt;br&gt;rätten bestå av tre&lt;br&gt;mare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål efter återkallelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall hov-&lt;br&gt;lagfarna do-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är hovrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omröstning skall den me- Vid omröstning skall den me-&lt;br&gt;ning gälla, som omfattats av ning gälla, som omfattats av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1989:656.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1987:747.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer än hälften av rättens le-&lt;br&gt;damöter. Om någon mening har&lt;br&gt;har erhållit hälften av rösterna&lt;br&gt;och ordförandens röst är bland&lt;br&gt;dem, skall dock den meningen&lt;br&gt;gälla. Vid avgörande av frågor&lt;br&gt;om prövningstillstånd enligt&lt;br&gt;49 kap. 12 § skall dock, om en&lt;br&gt;av ledamöterna vill bevilja&lt;br&gt;prövningstillstånd, hans mening&lt;br&gt;gälla som hovrättens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer än hälften av rättens&lt;br&gt;ledamöter. Om någon mening&lt;br&gt;har erhållit hälften av rösterna&lt;br&gt;och ordförandens röst är bland&lt;br&gt;dem, skall dock den meningen&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot tingsrättens dom&lt;br&gt;eller beslut i mål som handlagts&lt;br&gt;av en lagfaren domare enligt&lt;br&gt;1 kap. 3 d § första stycket får&lt;br&gt;inte prövas av hovrätten i vidare&lt;br&gt;mån än som framgår av 13 §, om&lt;br&gt;inte hovrätten meddelat parten&lt;br&gt;prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstilllstånd behövs inte&lt;br&gt;vid talan mot beslut som rör&lt;br&gt;någon annan än en part eller en&lt;br&gt;intervenient, beslut varigenom&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare,beslut angående utdö-&lt;br&gt;mande av förelagt vite eller om&lt;br&gt;ansvar för en rättegångsförseelse&lt;br&gt;eller beslut varigenom en miss-&lt;br&gt;nöjesanmälan en ansökan om&lt;br&gt;återvinning eller en vade- eller&lt;br&gt;besvärstalan avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tvistemål krävs prövningstill-&lt;br&gt;stånd för att hovrätten skall&lt;br&gt;pröva tingsrättens dom eller be-&lt;br&gt;slut i mål som handlagts av en&lt;br&gt;lagfaren domare enligt 1 kap.&lt;br&gt;3 d § första stycket, och i andra&lt;br&gt;tvistemål där förlikning om saken&lt;br&gt;är tillåten, om det värde som&lt;br&gt;sägs i 1 kap. 3 d § tredje stycket&lt;br&gt;uppenbart inte överstiger basbe-&lt;br&gt;loppet enligt lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;vid överklagande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ett avgörande i mål som&lt;br&gt;skall handläggas av tingsrätt i&lt;br&gt;särskild sammansättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ett beslut som rör någon&lt;br&gt;annan än en part eller en&lt;br&gt;intervenient,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;ett beslut genom vilket&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ett beslut genom vilket en&lt;br&gt;missnöjesanmälan eller en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1990:443.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansökan om återvinning eller ett&lt;br&gt;överklagande avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje&lt;br&gt;stycket och 13 § gälla i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmål krävs prövningstill-&lt;br&gt;stånd, om åklagaren, målsägan-&lt;br&gt;den eller den tilltalade överklagat&lt;br&gt;en dom genom vilken tingsrätten&lt;br&gt;inte dömt till svårare påföljd än&lt;br&gt;böter eller helt frikänt från&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tingsrätten i sin dom även&lt;br&gt;prövat enskilt anspråk mot den&lt;br&gt;tilltalade, gäller i den delen&lt;br&gt;bestämmelserna i 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte Riks-&lt;br&gt;åklagarens, Justitiekanslerns och&lt;br&gt;Justitieombudsmannens överkla-&lt;br&gt;ganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det krävs prövningstillstånd&lt;br&gt;vid överklagande av en dom,&lt;br&gt;gäller kravet på prövningstill-&lt;br&gt;stånd även vid överklagande av&lt;br&gt;ett beslut som får överklagas i&lt;br&gt;samband med överklagande av&lt;br&gt;domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall 54 kap. 11 §&lt;br&gt;tredje stycket och 13 § gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993. Om en dom eller ett beslut&lt;br&gt;har meddelats före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser i fråga&lt;br&gt;om överklagande och krav på prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utsökningsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 18 kap. 3 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 19 §, 18 kap. 1 och 2, 4-16 och 17-19 §§ samt&lt;br&gt;rubrikerna närmast före 18 kap. 2, 12 och 16 a §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 18 kap. 16 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;länder till efterrättelse omedel-&lt;br&gt;bart. Vite får dock ej utsökas&lt;br&gt;innan det beslut, varigenom kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten har dömt ut&lt;br&gt;vitet, har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten fortgår även&lt;br&gt;om talan förs tnot kronofogde-&lt;br&gt;myndighetens beslut, såvida ej&lt;br&gt;annat föreskrivs i denna balk&lt;br&gt;eller förordnas av hovrätten eller&lt;br&gt;högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens beslut förs i hovrätten&lt;br&gt;genom besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån ej annat föreskrivs i&lt;br&gt;detta kapitel skall bestämmelser-&lt;br&gt;na i rättegångsbalken om fullföljd&lt;br&gt;av talan i hovrätten och högsta&lt;br&gt;domstolen och om rättegången&lt;br&gt;där tillämpas i utsökningsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;gäller omedelbart. Vite får dock&lt;br&gt;inte utsökas innan det beslut,&lt;br&gt;genom vilket kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten har dömt ut vitet, har&lt;br&gt;vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställigheten fortgår även&lt;br&gt;om kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut överklagas, om inte något&lt;br&gt;annat föreskrivs i denna balk&lt;br&gt;eller förordnas av en domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;överklagas skriftligen hos den&lt;br&gt;tingsrätt inom vars domkrets&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten har sitt&lt;br&gt;säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det inte föreskrivs&lt;br&gt;något annat i detta kapitel skall&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden tillämpas be-&lt;br&gt;träffande överklaganden i utsök-&lt;br&gt;ningsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall dock alltid&lt;br&gt;bestå av en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens beslut får föras av den&lt;br&gt;som beslutet angår, om det har&lt;br&gt;gått honom emot. Sökanden eller&lt;br&gt;svaranden får klaga även över att&lt;br&gt;beslut gör intrång i tredje mans&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot beslut, varigenom&lt;br&gt;rättighet har förbehållits enligt&lt;br&gt;12 kap. 33 § andra stycket, får&lt;br&gt;föras endast av den som har be-&lt;br&gt;stritt att sådant förbehåll görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagan får ej föras över att&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten har fun-&lt;br&gt;nit sig behörig att upptaga en&lt;br&gt;ansökan om verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;funnit sig obehörig att upptaga&lt;br&gt;en ansökan, kan hovrätten efter&lt;br&gt;klagan bestämma vilken krono-&lt;br&gt;fogdemyndighet som skall hand-&lt;br&gt;lägga målet och hänvisa det till&lt;br&gt;den myndigheten. Härvid tilläm-&lt;br&gt;pas 2 kap. 4 § första stycket&lt;br&gt;andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan får ej föras mot beslut,&lt;br&gt;varigenom begäran om rättelse&lt;br&gt;av utmätning enligt 4 kap. 33&lt;br&gt;eller 34 § eller av kvarstad för&lt;br&gt;fordran enligt 16 kap. 13 § har&lt;br&gt;lämnats utan bifall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagande av kronofogde-&lt;br&gt;myndighetens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;får överklagas av den som be-&lt;br&gt;slutet angår, om det har gått&lt;br&gt;honom emot. Sökanden eller sva-&lt;br&gt;randen får klaga även över att&lt;br&gt;beslut gör intrång i tredje mans&lt;br&gt;rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut, genom vilket en&lt;br&gt;rättighet har förbehållits enligt&lt;br&gt;12 kap. 33 § andra stycket, får&lt;br&gt;överklagas endast av den som&lt;br&gt;har bestritt att sådant förbehåll&lt;br&gt;görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut, genom vilket&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten har fun-&lt;br&gt;nit sig behörig att ta upp en&lt;br&gt;ansökan om verkställighet, får&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;har funnit sig obehörig att ta upp&lt;br&gt;en ansökan, kan tingsrätten efter&lt;br&gt;överklagande bestämma vilken&lt;br&gt;kronofogdemyndighet som skall&lt;br&gt;handlägga målet och hänvisa det&lt;br&gt;till den myndigheten. Härvid&lt;br&gt;tillämpas 2 kap. 4 § första styc-&lt;br&gt;ket andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande beslut får inte över-&lt;br&gt;klagas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ett beslut genom vilket&lt;br&gt;begäran om rättelse av utmätning&lt;br&gt;enligt 4 kap. 33 eller 34 § eller&lt;br&gt;av kvarstad för fordran enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot beslut, varigenom rättighet&lt;br&gt;ej har förbehållits enligt 12 kap.&lt;br&gt;33 § andra stycket, får talan ej&lt;br&gt;föras. Talan får ej heller föras&lt;br&gt;mot beslut, varigenom en förrätt-&lt;br&gt;ningsman har förklarats jävig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan får ej föras mot beslut i&lt;br&gt;fråga som avses i 2 kap. 10 eller&lt;br&gt;11 §. I samband med talan mot&lt;br&gt;beslut, varigenom föreläggande&lt;br&gt;av vite eller annan påföljd har&lt;br&gt;tillämpats, får dock prövning av&lt;br&gt;föreläggandets giltighet påkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot beslut som innefattar en-&lt;br&gt;dast förberedelse till senare&lt;br&gt;beslut och ej rör tredje man får&lt;br&gt;talan föras endast i samband med&lt;br&gt;talan mot det senare beslutet.&lt;br&gt;Talan får dock föras särskilt på&lt;br&gt;den grund att målet onödigt&lt;br&gt;uppehålls genom beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagan över sakägarförteckning&lt;br&gt;får föras endast i samband med&lt;br&gt;talan mot auktion eller talan mot&lt;br&gt;beslut om fördelning av influtna&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot beslut om utmätning&lt;br&gt;som avses i 7 kap. eller mot be-&lt;br&gt;slut om införsel får föras utan&lt;br&gt;inskränkning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap. 13 § har lämnats utan&lt;br&gt;bifall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ett beslut genom vilket en&lt;br&gt;rättighet inte har förbehållits&lt;br&gt;enligt 12 kap. 33 § andra&lt;br&gt;stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ett beslut genom vilket en&lt;br&gt;förrättningsman har förklarats&lt;br&gt;jävig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut i en fråga som avses&lt;br&gt;i 2 kap. 10 eller 11 § får inte&lt;br&gt;överklagas. I samband med att&lt;br&gt;ett beslut överklagas, genom vil-&lt;br&gt;ket föreläggande av vite eller&lt;br&gt;annan påföljd har tillämpats, får&lt;br&gt;dock prövning av föreläggandets&lt;br&gt;giltighet påkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut som innefattar endast&lt;br&gt;förberedelse till senare beslut och&lt;br&gt;inte rör tredje man får överkla-&lt;br&gt;gas endast i samband med över-&lt;br&gt;klagande av det senare beslutet.&lt;br&gt;Beslutet får dock överklagas sär-&lt;br&gt;skilt på den grund att målet&lt;br&gt;onödigt uppehålls genom be-&lt;br&gt;slutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om en sakägarför-&lt;br&gt;teckning får överklagas endast i&lt;br&gt;samband med att en auktion eller&lt;br&gt;ett beslut om fördelning av in-&lt;br&gt;flutna medel överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om utmätning som&lt;br&gt;avses i 7 kap. eller ett beslut om&lt;br&gt;införsel får överklagas utan&lt;br&gt;inskränkning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om annan utmätning&lt;br&gt;skall talan av sökanden eller&lt;br&gt;svaranden föras inom tre veckor&lt;br&gt;från det att beslutet delgavs&lt;br&gt;honom. Tredje man får föra ta-&lt;br&gt;lan mot sådan utmätning utan in-&lt;br&gt;skränkning till viss tid. Talan&lt;br&gt;mot beslut som avses i 8 kap.&lt;br&gt;9 § första stycket eller 12 kap.&lt;br&gt;49 § tredje stycket skall dock&lt;br&gt;föras inom tre veckor från det att&lt;br&gt;beslutet delgavs klaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klagan över exekutiv försälj-&lt;br&gt;ning skall föras inom tre veckor&lt;br&gt;från försäljningen. Mot beslut om&lt;br&gt;fördelning eller utbetalning av&lt;br&gt;medel skall talan föras inom tre&lt;br&gt;veckor från beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan som avses i 6 § andra&lt;br&gt;stycket andra meningen får föras&lt;br&gt;utan inskränkning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens beslut i andra fall skall&lt;br&gt;föras inom tre veckor från det att&lt;br&gt;beslutet delgavs klaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I besvärsinlagan skall klagan-&lt;br&gt;den ange det överklagade beslu-&lt;br&gt;tet, den ändring som yrkas däri&lt;br&gt;och grunderna för besvärstalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klaganden skall i inlagan läm-&lt;br&gt;na uppgift om de bevis som han&lt;br&gt;vill åberopa och vad han vill&lt;br&gt;styrka med varje särskilt bevis.&lt;br&gt;Skriftligt bevis som ej har ingi-&lt;br&gt;vits tidigare skall fogas vid&lt;br&gt;inlagan i huvudskrift eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om annan utmätning&lt;br&gt;skall överklagas av sökanden&lt;br&gt;eller svaranden inom tre veckor&lt;br&gt;från det att beslutet delgavs&lt;br&gt;honom. Tredje man får överkla-&lt;br&gt;ga sådan utmätning utan in-&lt;br&gt;skränkning till viss tid. Ett beslut&lt;br&gt;som avses i 8 kap. 9 § första&lt;br&gt;stycket eller 12 kap. 49 § tredje&lt;br&gt;stycket skall dock alltid överkla-&lt;br&gt;gas inom tre veckor från det att&lt;br&gt;beslutet delgavs klaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om en exekutiv för-&lt;br&gt;säljning skall överklagas inom tre&lt;br&gt;veckor från försäljningen. Ett&lt;br&gt;beslut om fördelning eller ut-&lt;br&gt;betalning av medel skall överkla-&lt;br&gt;gas inom tre veckor från be-&lt;br&gt;slutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant överklagande som&lt;br&gt;avses i 6 § andra stycket andra&lt;br&gt;meningen får göras utan in-&lt;br&gt;skränkning till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av kronofogde-&lt;br&gt;myndighetens beslut i andra fall&lt;br&gt;skall göras inom tre veckor från&lt;br&gt;det att beslutet delgavs klagan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överklagandet skall klaganden&lt;br&gt;ange det överklagade beslutet,&lt;br&gt;den ändring som yrkas i beslutet&lt;br&gt;och grunderna för överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klaganden skall lämna uppgift&lt;br&gt;om de bevis som han vill åbero-&lt;br&gt;pa och om vad han vill styrka&lt;br&gt;med varje särskilt bevis. Skrift-&lt;br&gt;ligt bevis som inte har givits in&lt;br&gt;tidigare skall bifogas i original&lt;br&gt;eller styrkt kopia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestyrkt avskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besvärsinlagan skall vara egen-&lt;br&gt;händigt undertecknad av klagan-&lt;br&gt;den eller hans ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besvärsinlagan skall inges till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besvär som ej har anförts i rätt&lt;br&gt;tid skall avvisas av kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten. Har besvärsinlagan&lt;br&gt;kommit in till hovrätten före be-&lt;br&gt;svärstidens utgång, skall den om-&lt;br&gt;ständigheten att inlagan har kom-&lt;br&gt;mit in till kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ten först därefter ej föranleda att&lt;br&gt;besvären avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som vill anföra besvär&lt;br&gt;visar laga förfall före besvärs-&lt;br&gt;tidens utgång, skall kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten sätta ut ny tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvisas ej besvärstalan, skall&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten så snart&lt;br&gt;som möjligt sända besvärsin-&lt;br&gt;lagan och övriga handlingar i&lt;br&gt;målet till hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida besvär har&lt;br&gt;anförts i rätt tid får komma&lt;br&gt;under hovrättens bedömande en-&lt;br&gt;dast i samband med prövning av&lt;br&gt;besvär över beslut, varigenom&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten har av-&lt;br&gt;visat besvären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagandet skM vara under-&lt;br&gt;tecknat av klaganden eller hans&lt;br&gt;ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande skall ges in&lt;br&gt;till kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande som inte har&lt;br&gt;kommit in i rätt tid skall avvisas&lt;br&gt;av kronofogdemyndigheten. Om&lt;br&gt;överklagandet har kommit in till&lt;br&gt;tingsrätten inom tiden för över-&lt;br&gt;klagande, skall den omständig-&lt;br&gt;heten att överklagandet har kom-&lt;br&gt;mit in till kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ten först därefter inte föranleda&lt;br&gt;att det avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som vill överklaga ett&lt;br&gt;beslut visar laga förfall innan&lt;br&gt;tiden för överklagande gått ut,&lt;br&gt;skall kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;sätta ut ny tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om överklagandet inte avvisas,&lt;br&gt;skall kronofogdemyndigheten så&lt;br&gt;snart som möjligt sända detta&lt;br&gt;och övriga handlingar i målet till&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida ett beslut har&lt;br&gt;överklagats i rätt tid får komma&lt;br&gt;under tingsrättens bedömande en-&lt;br&gt;dast i samband med prövning av&lt;br&gt;ett överklagande av ett beslut&lt;br&gt;genom vilket kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten har avvisat överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa bestämmelser om för-&lt;br&gt;farandet i hovrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får, utan att motpar-&lt;br&gt;ten dessförinnan har beretts till-&lt;br&gt;fälle att inkomma med förkla-&lt;br&gt;ring, förordna att åtgärd för&lt;br&gt;verkställighet ej skall vidtagas&lt;br&gt;tills vidare eller, om synnerliga&lt;br&gt;skäl föreligger, att redan vid-&lt;br&gt;tagen åtgärd skall hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får också omedelbart&lt;br&gt;förordna att åtgärd för verk-&lt;br&gt;ställighet skall genomföras och&lt;br&gt;bestå till dess annat förordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att beslut&lt;br&gt;har meddelats av en jävig förrätt-&lt;br&gt;ningsman skall ej föranleda att&lt;br&gt;beslutet hävs, om jävet uppenbar-&lt;br&gt;ligen ej har inverkat på beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bifall till talan mot visst&lt;br&gt;beslut får även senare beslut i&lt;br&gt;målet, som har samband med det&lt;br&gt;förra beslutet och som ej hade&lt;br&gt;vunnit laga kraft mot klaganden&lt;br&gt;när besvär anfördes, hävas när&lt;br&gt;det kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bifalls talan mot beslut om för-&lt;br&gt;delning av medel, gäller det till&lt;br&gt;förmån även för den som ej själv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa bestämmelser om för-&lt;br&gt;farandet i tingsrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten får, utan att mot-&lt;br&gt;parten dessförinnan har beretts&lt;br&gt;tillfälle att svara på överklagan-&lt;br&gt;det, förordna att någon åtgärd&lt;br&gt;för verkställighet tills vidare inte&lt;br&gt;skall vidtas eller, om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl, att en redan&lt;br&gt;vidtagen åtgärd skall hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten får också omedel-&lt;br&gt;bart förordna att en åtgärd för&lt;br&gt;verkställighet skall genomföras&lt;br&gt;och bestå till dess annat för-&lt;br&gt;ordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att ett&lt;br&gt;beslut har meddelats av en jävig&lt;br&gt;förrättningsman skall inte för-&lt;br&gt;anleda att beslutet hävs, om jävet&lt;br&gt;uppenbarligen inte har inverkat&lt;br&gt;på beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bifall till ett överklagande&lt;br&gt;av ett visst beslut får även ett&lt;br&gt;senare beslut i målet hävas när&lt;br&gt;det kan ske, om detta beslut har&lt;br&gt;samband med det förra beslutet&lt;br&gt;och inte hade vunnit laga kraft&lt;br&gt;mot klaganden när han överkla-&lt;br&gt;gade det första beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett överklagande av ett&lt;br&gt;beslut om fördelning av medel&lt;br&gt;bifalls, gäller det till förmån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har fört talan mot beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut i dit fullföljd&lt;br&gt;fråga länder till efterrättelse en-&lt;br&gt;ligt vad som sägs i 2 kap. 19 §&lt;br&gt;om kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om utmätning eller inför-&lt;br&gt;sel skall dock vidtagen åtgärd ej&lt;br&gt;utan särskilt förordnande återgå&lt;br&gt;innan hovrättens beslut har vun-&lt;br&gt;nit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot hovrättens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även för den som inte själv har&lt;br&gt;överklagat beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut i en fråga&lt;br&gt;som överklagats dit gäller enligt&lt;br&gt;vad som sägs i 2 kap. 19 § om&lt;br&gt;kronofogdemyndighetens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om utmätning eller in-&lt;br&gt;försel skall dock en vidtagen&lt;br&gt;åtgärd inte utan särskilt förord-&lt;br&gt;nande återgå innan tingsrättens&lt;br&gt;beslut har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av tingsrättens be-&lt;br&gt;slut, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut överklagas&lt;br&gt;hos hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte pröva ett&lt;br&gt;överklagande av ett beslut av en&lt;br&gt;tingsrätt, om inte hovrätten med-&lt;br&gt;delat parten prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;vid överklagande av ett beslut&lt;br&gt;som rör någon annan än en part,&lt;br&gt;ett beslut genom vilket tingsrätten&lt;br&gt;ogillat jäv mot en domare eller&lt;br&gt;ett beslut genom vilket ett över-&lt;br&gt;klagande har avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall 54 kap. 11 §&lt;br&gt;tredje stycket rättegångsbalken&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får meddelas&lt;br&gt;endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot beslut, varigenom hov-&lt;br&gt;rätten har funnit kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten behörig att upptaga en&lt;br&gt;ansökan om verkställighet eller&lt;br&gt;har hänvisat mål till viss krono-&lt;br&gt;fogdemyndighet, får talan ej fö-&lt;br&gt;ras. Detsamma gäller hovrättens&lt;br&gt;beslut med anledning av talan&lt;br&gt;som avses i 6 § andra stycket&lt;br&gt;andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot beslut, varigenom&lt;br&gt;hovrätten innan ändringsyrkandet&lt;br&gt;prövas slutligt har meddelat för-&lt;br&gt;ordnande som avses i 12 § eller&lt;br&gt;har utlåtit sig angående före-&lt;br&gt;läggande som avses i 2 kap.&lt;br&gt;15 §, skall föras särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättstillämpningenattöverklagan-&lt;br&gt;det prövas av högre rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det finns anledning till änd-&lt;br&gt;ring i i tingsrättens beslut, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga&lt;br&gt;skäl att pröva överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ett överklagande av tings-&lt;br&gt;rättens beslut prövas av hov-&lt;br&gt;rätten endast om denna meddelat&lt;br&gt;prövningstillstånd, skall tings-&lt;br&gt;rätten i samband med under-&lt;br&gt;rättelse om vad som gäller i&lt;br&gt;fråga om överklagande upplysa&lt;br&gt;parterna om detta och därvid&lt;br&gt;också ange innehållet i närmast&lt;br&gt;föregående stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut, genom vilket en&lt;br&gt;domstol har funnit kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten behörig att ta upp&lt;br&gt;en ansökan om verkställighet&lt;br&gt;eller har hänvisat ett mål till en&lt;br&gt;viss kronofogdemyndighet, får&lt;br&gt;inte överklagas. Detsamma gäller&lt;br&gt;ett beslut av en domstol med&lt;br&gt;anledning av ett sådant över-&lt;br&gt;klagande som avses i 6 § andra&lt;br&gt;stycket andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut, genom vilket en&lt;br&gt;domstol innan ändringsyrkandet&lt;br&gt;prövas slutligt har meddelat ett&lt;br&gt;förordnande som avses i 12 §&lt;br&gt;eller har uttalat sig i fråga om ett&lt;br&gt;föreläggande som avses i 2 kap.&lt;br&gt;15 §,får överklagas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 4 § andra Vad som sägs i 4 § andra styc-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;stycket och 12, 14 och 15 §§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ket och 12, 14 och 15 §§ tilläm-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tillämpas även i högsta domsto-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;pas även i hovrätten och Högsta&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;len.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;domstolen. Vad som sägs i 16 §&lt;br&gt;tillämpas även i hovrätten.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Beslut som meddelats&lt;br&gt;av kronofogdemyndighet före ikraftträdandet överklagas enligt äldre&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12'&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs att 10 a och 11 §§ lagen (1976:206) om&lt;br&gt;felparkeringsavgift skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut får över-&lt;br&gt;klagas hos hovrätten. Överkla-&lt;br&gt;gandet får inte prövas av hov-&lt;br&gt;rätten om inte hovrätten meddelat&lt;br&gt;parten prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;vid överklagande av beslut som&lt;br&gt;rör någon annan än en part, be-&lt;br&gt;slut i vilket tingsrätten ogillat jäv&lt;br&gt;mot en domare eller beslut ge-&lt;br&gt;nom vilket anmälan av bestridan-&lt;br&gt;de avvisats. I fråga om meddela-&lt;br&gt;de prövningstillstånd skall&lt;br&gt;54 kap. 11 § tredje stycket rätte-&lt;br&gt;gångsbalken gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot tingsrättens beslut&lt;br&gt;förs genom besvär i hovrätten.&lt;br&gt;Talan får inte prövas av hov-&lt;br&gt;rätten om inte hovrätten meddelat&lt;br&gt;parten prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;vid talan mot beslut som rör nå-&lt;br&gt;gon annan än en part, beslut va-&lt;br&gt;rigenom tingsrätten ogillat jäv&lt;br&gt;mot en domare, beslut angående&lt;br&gt;utdömande av förelagt vite eller&lt;br&gt;om ansvar för en rättegångsför-&lt;br&gt;seelse eller beslut varigenom an-&lt;br&gt;mälan av bestridande avvisats. I&lt;br&gt;fråga om meddelade prövnings-&lt;br&gt;tillstånd skall 54 kap. 11 § tredje&lt;br&gt;stycket rättegångsbalken gälla i&lt;br&gt;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får meddelas endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att talan prövas&lt;br&gt;av högre rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att det finns anledning till ändring i det slut vartill tingsrätten&lt;br&gt;kommit eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga skäl att pröva talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan talan mot tingsrättens be-&lt;br&gt;slut prövas av hovrätten endast&lt;br&gt;om denna meddelat prövnings-&lt;br&gt;tillstånd, skall tingsrätten i&lt;br&gt;samband med underrättelse om&lt;br&gt;vad som gäller i fråga om&lt;br&gt;fullföljd av talan&lt;br&gt;upplysa parterna om detta och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan talan mot tingsrättens be-&lt;br&gt;slut prövas av hovrätten endast&lt;br&gt;om denna meddelat prövnings-&lt;br&gt;tillstånd, skall tingsrätten i&lt;br&gt;samband med underrättelse om&lt;br&gt;vad som gäller i fråga om över-&lt;br&gt;klagande av talan upplysa&lt;br&gt;parterna om detta och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1989:358.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därvid också ange innehållet i&lt;br&gt;närmast föregående stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut får inte över-&lt;br&gt;klagas. Hovrätten får dock tillåta&lt;br&gt;att beslutet överklagas, om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl för en pröv-&lt;br&gt;ning om tillstånd skall ges enligt&lt;br&gt;54 kap. 10 § första stycket 1&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tingsrätt och hovrätt för&lt;br&gt;allmän åklagare det allmännas&lt;br&gt;talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därvid också ange innehållet i&lt;br&gt;närmast föregående stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut får inte över-&lt;br&gt;klagas av en enskild part. Hov-&lt;br&gt;rätten får dock tillåta att beslutet&lt;br&gt;överklagas, om det finns särskil-&lt;br&gt;da skäl för en prövning om till-&lt;br&gt;stånd skall ges enligt 54 kap.&lt;br&gt;10 § första stycket 1 rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tingsrätt, hovrätt och Högsta&lt;br&gt;domstolen för allmän åklagare&lt;br&gt;det allmännas talan. Bestämmel-&lt;br&gt;serna i 54 kap. 9 § första stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken gäller inte talan&lt;br&gt;somförs av Riksåklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 216&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 23 § bötesverkställighetslagen (1979:189)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av hovrätten i ett mål&lt;br&gt;om bötesförvandling får inte&lt;br&gt;överklagas. Hovrätten får dock&lt;br&gt;tillåta att beslutet överklagas, om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl för en&lt;br&gt;prövning om tillstånd skall ges&lt;br&gt;enligt 54 kap. 10 § 1 rättegångs-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av hovrätten i ett mål&lt;br&gt;om bötesförvandling får inte&lt;br&gt;överklagas av enskild part.&lt;br&gt;Hovrätten får dock tillåta att&lt;br&gt;beslutet överklagas, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för en prövning&lt;br&gt;om tillstånd skall ges enligt&lt;br&gt;54 kap. 10 § 1 rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1989:359.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid åter-&lt;br&gt;betalning av skatter och avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 - 14 §§ lagen (1985:146) om avräkning&lt;br&gt;vid återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut får inte överklagas i den mån&lt;br&gt;det innebär att avräkning inte&lt;br&gt;skall ske. I övrigt tillämpas i&lt;br&gt;fråga om kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;tens beslut enligt denna lag&lt;br&gt;bestämmelserna om besvär över&lt;br&gt;utmätning i allmänhet, i den mån&lt;br&gt;inte annat följer av 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål som avses i första styc&lt;br&gt;Riksskatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;enligt denna lag gäller utan hin-&lt;br&gt;der av att det inte har vunnit laga&lt;br&gt;kraft. Hovrättens beslut gäller&lt;br&gt;först sedan det har vunnit laga&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 10 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena skall tilläm-&lt;br&gt;pas på belopp, som överförts till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten men på&lt;br&gt;grund av beslut av kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten i andra fall än som&lt;br&gt;avses i 10 § första stycket eller&lt;br&gt;av hovrätten eller högsta dom-&lt;br&gt;stolen inte skall tas i anspråk&lt;br&gt;genom avräkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut får inte överklagas i den mån&lt;br&gt;det innebär att avräkning inte&lt;br&gt;skall ske. I övrigt tillämpas i&lt;br&gt;fråga om kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;tens beslut enligt denna lag&lt;br&gt;bestämmelserna om överkla-&lt;br&gt;gande av utmätning i allmänhet,&lt;br&gt;i den mån inte annat följer av&lt;br&gt;12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;cet förs det allmännas talan av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;enligt denna lag gäller utan hin-&lt;br&gt;der av att det inte har vunnit laga&lt;br&gt;kraft. Tingsrättens och hovrättens&lt;br&gt;beslut gäller först sedan det har&lt;br&gt;vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 10 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena skall tilläm-&lt;br&gt;pas på belopp, som överförts till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten men på&lt;br&gt;grund av beslut av kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten i andra fall än som&lt;br&gt;avses i 10 § första stycket eller&lt;br&gt;av en domstol inte skall tas i an-&lt;br&gt;språk genom avräkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall ett avräknat belopp enligt&lt;br&gt;beslut av kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ten, hovrätten eller högsta dom-&lt;br&gt;stolen inte tas i anspråk genom&lt;br&gt;avräkning, skall den som fått sin&lt;br&gt;fordran helt eller delvis betald&lt;br&gt;genom avräkningen överföra be-&lt;br&gt;loppet till kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall ett avräknat belopp enligt&lt;br&gt;beslut av kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;eller en domstol inte tas i an-&lt;br&gt;språk genom avräkning, skall&lt;br&gt;den som fått sin fordran helt&lt;br&gt;eller delvis betald genom avräk-&lt;br&gt;ningen överföra beloppet till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Beslut som meddelats&lt;br&gt;av kronofogdemyndighet före ikraftträdandet överklagas enligt äldre&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföre-&lt;br&gt;läggande och handräckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 och 55 - 58 §§ lagen (1990:746) om&lt;br&gt;betalningsföreläggande och handräckning skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;20&lt;/sup&gt; §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ansökningen så bristfällig att den inte kan läggas till grund för&lt;br&gt;handläggning av målet, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen.&lt;br&gt;Sådant föreläggande får sändas till sökanden med posten under hans&lt;br&gt;i målet uppgivna adress eller förmedlas på annat lämpligt sätt. Följer&lt;br&gt;sökanden inte föreläggandet, skall ansökningen avvisas. Sökanden&lt;br&gt;skall upplysas om detta i föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket skall också tillämpas, om kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;begär att sökanden skall betala ansökningsavgiften i förskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är missnöjd med ett&lt;br&gt;utslag i ett mål om särskild&lt;br&gt;handräckning, får överklaga ut-&lt;br&gt;slaget genom besvär till hov-&lt;br&gt;rätten inom tre veckor från&lt;br&gt;dagen för utslaget. Detsamma&lt;br&gt;gäller om sökanden i ett mål om&lt;br&gt;betalningsföreläggande eller&lt;br&gt;vanlig handräckning är missnöjd&lt;br&gt;med ett utslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut varigenom ett mål&lt;br&gt;har avgjorts på annat sätt än ge-&lt;br&gt;nom utslag får överklagas genom&lt;br&gt;besvär till hovrätten inom tre&lt;br&gt;veckor från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sökanden inte har betalat&lt;br&gt;ansökningsavgiften i förskott men&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten ändå har&lt;br&gt;tagit upp ansökningen, får ansök-&lt;br&gt;ningsavgiften genast utsökas hos&lt;br&gt;sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är missnöjd med ett&lt;br&gt;utslag i ett mål om särskild&lt;br&gt;handräckning, får överklaga ut-&lt;br&gt;slaget hos tingsrätten inom tre&lt;br&gt;veckor från dagen för utslaget.&lt;br&gt;Detsamma gäller om sökanden i&lt;br&gt;ett mål om betalningsföreläggan-&lt;br&gt;de eller vanlig handräckning är&lt;br&gt;missnöjd med ett utslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut, genom vilket ett mål&lt;br&gt;har avgjorts på annat sätt än&lt;br&gt;genom utslag, får överklagas hos&lt;br&gt;tingsrätten inom tre veckor från&lt;br&gt;dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut att överlämna mål till tingsrätt och avskrivningsbeslut enligt&lt;br&gt;37 § lär dock inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;under handläggningen av ett mål&lt;br&gt;får inte överklagas särskilt. Be-&lt;br&gt;slut som avses i 63 § får dock&lt;br&gt;överklagas särskilt genom besvär&lt;br&gt;till hovrätten inom tre veckor&lt;br&gt;från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut&lt;br&gt;under handläggningen av ett mål&lt;br&gt;lår inte överklagas särskilt. Be-&lt;br&gt;slut som avses i 63 § får dock&lt;br&gt;överklagas särskilt hos tings-&lt;br&gt;rätten inom tre veckor från&lt;br&gt;dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande av kronofog-&lt;br&gt;demyndighetens utslag och beslut&lt;br&gt;tillämpas 18 kap. 8 - 11 §§ ut-&lt;br&gt;sökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande av kronofog-&lt;br&gt;demyndighetens utslag och beslut&lt;br&gt;samt vid handläggningen i dom-&lt;br&gt;stol tillämpas 18 kap. 1, 8 - 11&lt;br&gt;och 16 a §§ utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Föreskrifterna i 20 § träder i kraft den 1 juli 1993. Om ansökan&lt;br&gt;har gjorts före ikraftträdandet gäller dock äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Föreskrifterna i 55-58 §§ träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;br&gt;Beslut som meddelats av kronofogdemyndighet före ikraftträdandet&lt;br&gt;överklagas enligt äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,&lt;br&gt;justitierådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1993 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Hellsvik beslutat inhämta lag-&lt;br&gt;rådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i utsökningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetal-&lt;br&gt;ning av skatter och avgifter samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och&lt;br&gt;handräckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna&lt;br&gt;Mikael Mellqvist och Göran Anér.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet-.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till ändring i rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissen innehåller i denna del förslag till reformer som innebär&lt;br&gt;betydande förändringar i gällande rättsordning i och med att möj-&lt;br&gt;ligheterna att få en fullständig omprövning i hovrätt av vissa av-&lt;br&gt;göranden av tingsrätt minskas. Vad gäller dispositiva tvistemål utgör&lt;br&gt;förslaget närmast en vidareutveckling av ett system som redan tilläm-&lt;br&gt;pats under en förhållandevis lång tid och utan att några mer påtagliga&lt;br&gt;nackdelar därav har framkommit. Förslaget att införa krav på pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd för att hovrätt skall ta upp vissa avgöranden i brottmål&lt;br&gt;till ny behandling är däremot en nyhet som aktualiserar åtskilliga&lt;br&gt;svårbedömda och känsliga frågor av både principiell och praktisk&lt;br&gt;natur. Inte minst remissbehandlingen av domstolsutredningens förslag&lt;br&gt;i denna del ger här en god överblick över såväl de invändningar av&lt;br&gt;skilda slag som kan riktas mot den tänkta ordningen som behovet av&lt;br&gt;en reform för att bättre än i dag tillvarata hovrätternas starkt&lt;br&gt;ansträngda resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller den utformning förslaget fått i remissen vill lagrådet&lt;br&gt;vidare anföra följande allmänna synpunkter. Genom bestämningen att&lt;br&gt;tillståndskravet skall omfatta dom - eller del därav - i vilken den&lt;br&gt;tilltalade inte dömts till svårare påföljd än böter eller blivit frikänd&lt;br&gt;kommer regleringen att gälla avgöranden av mycket skiftande slag.&lt;br&gt;Som exempel kan nämnas, å ena sidan, domar genom vilka den till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talade ådömts mycket höga bötesstraff, t.ex. för trafikonykter-&lt;br&gt;hetsbrott eller förmögenhetsbrott, och å andra sidan, frikännande&lt;br&gt;domar där åtalet avsett mycket grova brott, t.ex. mord eller våldtäkt.&lt;br&gt;Det framstår mot bakgrund härav som troligt att den valda avgräns-&lt;br&gt;ningen kommer att leda till att prövningstillstånd beviljas i betydligt&lt;br&gt;större utsträckning än som kan antas ha blivit fallet om utredningens&lt;br&gt;förslag - att det skulle vara fråga om brott som straffas med böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst sex månader - genomförts samt en begränsning&lt;br&gt;eventuellt även gjorts avseende det ådömda bötesstraffets storlek. Vid&lt;br&gt;sidan av de principiella synpunkter som kan anföras mot en ordning&lt;br&gt;där det formella kravet på prövningstillstånd går längre än som i&lt;br&gt;praktiken kan antas vara motiverat tillkommer den negativa effekt från&lt;br&gt;resurssynpunkt som varje &amp;quot;onödig&amp;quot; behandling av en tillståndsfråga&lt;br&gt;innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt från att domstolsutredningen föreslog att hov-&lt;br&gt;rätten vid dispensprövningen skulle bestå av två ledamöter framstår&lt;br&gt;det enligt lagrådets mening som något osäkert vad effekten från re-&lt;br&gt;surssynpunkt kommer att bli av remissens förslag, att tre ledamöter&lt;br&gt;skall tas i anspråk för sådan prövning. Det är också svårt att bedöma&lt;br&gt;hur förslaget att vanliga omröstningsregler skall tillämpas vid frå-&lt;br&gt;gornas avgörande - i stället för nu gällande regel i 16 kap. 3 §&lt;br&gt;rättegångsbalken, enligt vilken den av två ledamöter som vill bevilja&lt;br&gt;prövningstillstånd har utslagsröst - kommer att inverka på frekvensen&lt;br&gt;beviljade tillstånd. Det antagande som ligger närmast till hands är&lt;br&gt;dock att det från rent statistisk synpunkt kommer att bli något svårare&lt;br&gt;att få prövningstillstånd med den i remissen föreslagna ordningen an-&lt;br&gt;gående sammansättning och omröstning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap. 12 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avfattningen av första stycket i paragrafen har enligt lagrådets mening&lt;br&gt;den bristen att lagtexten inte tar fasta på att det ibland kan vara fråga&lt;br&gt;om en eller flera delar av en tingsrätts dom, nämligen där det i målet&lt;br&gt;funnits mer än en tilltalad. Därtill kommer att uppräkningen av tänk-&lt;br&gt;bara klagande inte torde omfatta sådana efterlevande som enligt&lt;br&gt;21 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken också har möjlighet att&lt;br&gt;fora talan mot en tingsrätts fällande dom. Lagrådet förordar därför att&lt;br&gt;ifrågavarande stycke ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;I brottmål krävs prövningstillstånd för att hovrätten skall pröva en&lt;br&gt;tingsrätts dom genom vilken den tilltalade inte dömts till annan påföljd&lt;br&gt;än böter eller helt frikänts från ansvar.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Proposition ............................. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll.............. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag..................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 mars 1993 ............................ 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning ............................. 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Prövningstillstånd i hovrätt................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Inledning........................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Gällande rätt och allmänna utgångspunkter....... 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Internationella åtaganden ................. 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Förhållandena i vissa andra länder............ 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Reformbehovet ....................... 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.1 Allmänt ....................... 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.2 Olika sätt att begränsa och förenkla hovrätts-&lt;br&gt;processen .......................... 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5.3 Mina slutsatser................... 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Överväganden och förslag................. 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.1 Allmänna synpunkter på prövningstillstånd i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hovrätt............................ 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.2 Prövningstillstånd i tvistemål........... 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.3 Prövningstillstånd i brottmål........... 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.4 Hovrättens sammansättning vid dispenspröv-&lt;br&gt;ningen ............................ 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.5 Tvistemål som handläggs tillsammans med brott-&lt;br&gt;mål .............................. 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6.6 Fullföljdsförbud med ventil till Högsta dom-&lt;br&gt;stolen ............................ 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Överklagande av kronofogdemyndigheternas beslut ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Utsökningsmål........................ 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.1 Bakgrund ...................... 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.2 Instansordningen i utsökningsmålen....... 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.3 Förfarandet i tingsrätten ............. 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.4 Omprövning av kronofogdemyndighetens beslut 78&lt;br&gt;3.2 Överklagande i mål om avräkning vid återbetalning av&lt;br&gt;skatter och avgifter samt i den summariska processen ... &amp;nbsp;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Reglerna om hovrättsting.................... 81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Ekonomiska konsekvenser................... 84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Ikraftträdande .......................... 84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Upprättade lagförslag...................... 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Specialmotivering........................ 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 Förslaget till ändring&amp;nbsp;rättegångsbalken ......... 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Förslaget till ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;utsökningsbalken........ 90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 Förslaget till ändring i lagen (1976:206) om felpar-&lt;br&gt;keringsavgift ........................... 94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 Förslaget till ändring i bötesverkställighetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1979:189) ............................ 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 Förslaget till ändring i (1985:146) om avräkning vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återbetalning av&amp;nbsp;skatter och&amp;nbsp;avgifter ............. 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.6 Förslaget om ändring i lagen (1990:746) om betal-&lt;br&gt;ningsföreläggande och handräckning............. 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Hemställan&amp;nbsp;............................ 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Beslut .............................. 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Utredningens lagförslag..................... 97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Sammanfattning av Riksskatteverkets förslag........114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över Riksskatteverkets förslag..................115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Lagrådsremissens lagförslag..................116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Lagrådets yttrande........................135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 43455, Stockholm 1993&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JuU34</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-03-30 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-03-30 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-03-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-04-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>(-)</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:43:44</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG03216</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:47</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:43:44</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG03216</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__216.pdf</filnamn>
<filstorlek>5489344</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål </titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/5BFB6E71-DB16-40DD-8760-C3E9BBAB0C33</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:JuU34</uppgift>
<ref_dok_id>GG01JuU34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:216&lt;br/&gt;
Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:216&lt;br/&gt;
Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:216&lt;br/&gt;
Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:216&lt;br/&gt;
Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:216&lt;br/&gt;
Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:216&lt;br/&gt;
Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Christel Anderberg  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:216&lt;br/&gt;
Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Christel Anderberg  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:216&lt;br/&gt;
Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Hans Göran Franck  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:216&lt;br/&gt;
Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Hans Göran Franck  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karl Gustaf Sjödin  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:216&lt;br/&gt;
Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karl Gustaf Sjödin  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars-Erik Lövdén  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:216&lt;br/&gt;
Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars-Erik Lövdén  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Söderberg  (-)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:216&lt;br/&gt;
Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:216 Prövningstillstånd i hovrätt och instansordningen i utsökningsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Söderberg  (-)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>