<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2230059</hangar_id>
 <dok_id>GG03213</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>213</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:213</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartement</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>213</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-03-25 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2021-04-06 16:22:58</systemdatum>
 <publicerad>1993-03-25 00:00:00</publicerad>
 <titel>om delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol Prop. 1992/93:213</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03213/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03213</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03213</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1992/93:213&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om delegering av arbetsuppgifter till kansliperso-&lt;br&gt;nal vid domstol&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03213/prop_199293__213-1.png" style="width:40pt;height:35pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03213/prop_199293__213-2.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1992/93:213&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp&lt;br&gt;i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 mars 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås ändringar i rättegångsbalken och i lagen&lt;br&gt;(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar för att klargöra i vil-&lt;br&gt;ken omfattning olika uppgifter som avser beredning av mål i tingsrätt,&lt;br&gt;hovrätt, länsrätt och kammarrätt får utföras av kanslipersonal vid&lt;br&gt;domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 213&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 4 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i 1 kap. skall införas en ny paragraf, 3 e §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 e § .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast be-&lt;br&gt;redandet av ett mål och som inte&lt;br&gt;är av sådant slag att de bör för-&lt;br&gt;behållas lagfarna domare får ut-&lt;br&gt;föras av en annan tjänsteman vid&lt;br&gt;tingsrätten som har tillräcklig&lt;br&gt;kunskap och erfarenhet. Närmare&lt;br&gt;bestämmelser om detta meddelas&lt;br&gt;av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 4 kap. 13 §&lt;br&gt;gäller även för andra tjänstemän&lt;br&gt;än domare när de utför åtgärder&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §'&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten är domför med tre lagfarna domare. I mål som överkla-&lt;br&gt;gats från tingsrätt skall dock minst fyra lagfarna domare delta när&lt;br&gt;hovrätten avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare.&lt;br&gt;Flera än fem lagfarna domare får inte delta i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att&lt;br&gt;hovrätten är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän.&lt;br&gt;Flera än fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta.&lt;br&gt;Förekommer ej anledning att döma till svårare straff än böter och är&lt;br&gt;det i målet inte fråga om företagsbot, är hovrätten dock domför även&lt;br&gt;med den sammansättning som anges i första stycket. Detsamma gäller&lt;br&gt;vid handläggning som ej sker vid huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1989:656.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå&lt;br&gt;av två lagfarna domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är hovrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer i vilken&lt;br&gt;omfattning åtgärd, som avser en-&lt;br&gt;dast beredandet av ett mål, får&lt;br&gt;vidtas av en lagfaren domare i&lt;br&gt;hovrätten eller av en annan&lt;br&gt;tjänsteman vid denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast be-&lt;br&gt;redandet av ett mål får utföras av&lt;br&gt;en lagfaren domare i hovrätten&lt;br&gt;eller, om de inte är av sådant&lt;br&gt;slag att de bör förbehållas lag-&lt;br&gt;farna domare, av en annan&lt;br&gt;tjänsteman i hovrätten som har&lt;br&gt;tillräcklig kunskap och erfaren-&lt;br&gt;het. Närmare bestämmelser om&lt;br&gt;detta meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 4 kap. 13 §&lt;br&gt;gäller även för andra tjänstemän&lt;br&gt;än domare när de utför åtgärder&lt;br&gt;enligt femte stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 213&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 och 18 §§ lagen (1971:289) om&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra&lt;br&gt;lagfarna ledamöter får ej sitta i rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är särskilt föreskrivet att nämndemän skall ingå i rätten, är&lt;br&gt;kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän.&lt;br&gt;Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får i sådant fall&lt;br&gt;ej sitta i rätten. Kammarrätt är dock domför utan nämndemän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vid prövning av besvär över beslut som ej innebär att målet&lt;br&gt;avgöres,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vid förordnande rörande saken i avvaktan på målets avgörande&lt;br&gt;samt vid annan åtgärd som avser endast måls beredande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid beslut varigenom domstolen skiljer sig från målet utan att&lt;br&gt;detta prövats i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlägges mål som avses i andra stycket gemensamt med annat&lt;br&gt;mål, får nämndemän deltaga vid handläggningen även av det senare&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domförhet vid behandling av vissa mål finns bestämmelser i&lt;br&gt;fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och lagen (1990:886) om&lt;br&gt;granskning och kontroll av filmer och videogram. Bestämmelser om&lt;br&gt;domförhet vid behandling av kommunalbesvärsmål finns i 13 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om avskrivning av mål&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer i vilken&lt;br&gt;omfattning åtgärd som avser en-&lt;br&gt;dast beredandet av ett mål får&lt;br&gt;vidtas av en lagfaren ledamot i&lt;br&gt;kammarrätten eller av en annan&lt;br&gt;tjänsteman vid denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter återkallelse är kammarrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast be-&lt;br&gt;redandet av ett mål får utföras av&lt;br&gt;en lagfaren ledamot i kammar-&lt;br&gt;rätten eller, om de inte är av&lt;br&gt;sådant slag att de bör förbe-&lt;br&gt;hållas lagfarna ledamöter, av en&lt;br&gt;annan tjänsteman i kammar-&lt;br&gt;rätten som har tillräcklig kunskap&lt;br&gt;och erfarenhet. Närmare bestäm-&lt;br&gt;melser om detta meddelas av re-&lt;br&gt;geringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1990:897.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av&lt;br&gt;annan länsrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning&lt;br&gt;eller annat uppenbart förbiseende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkorts-&lt;br&gt;tillstånd eller traktorkort eller om vägran att tills vidare godkänna ett&lt;br&gt;utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör med-&lt;br&gt;delas eller när omhändertagande beslutas enligt 23 § körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft&lt;br&gt;av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppen-&lt;br&gt;bart att ett sådant beslut bör meddelas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av&lt;br&gt;fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid&lt;br&gt;beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast be-&lt;br&gt;redandet av ett mål och som inte&lt;br&gt;är av sådant slag att de bör för-&lt;br&gt;behållas lagfarna domare får ut-&lt;br&gt;föras av en annan tjänsteman vid&lt;br&gt;länsrätten som har tillräcklig&lt;br&gt;kunskap och erfarenhet. Närmare&lt;br&gt;bestämmelser om detta meddelas&lt;br&gt;av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål om utdömande av vite,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgifts-&lt;br&gt;processen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter,&lt;br&gt;tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen&lt;br&gt;(1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision,&lt;br&gt;skatterevision, eller annan granskning och om befrielse från skyl-&lt;br&gt;dighet att lämna upplysningar eller visa upp handling enligt&lt;br&gt;taxeringslagen (1990:324), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen&lt;br&gt;(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller lagen&lt;br&gt;(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter samt om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1991:1132.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt lagen&lt;br&gt;(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om tillfälligt flytt-&lt;br&gt;ningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa&lt;br&gt;fall, mål om tillfälligt omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen&lt;br&gt;(1988:1472), mål enligt 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård samt mål enligt 18 § första stycket 2-4 såvitt avser de fall&lt;br&gt;då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller&lt;br&gt;5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål om anstånd med att betala skatt eller socialavgifter enligt&lt;br&gt;uppbörds- eller skatteförfattningama och annat mål enligt uppbörds-&lt;br&gt;och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbets-&lt;br&gt;givares ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen&lt;br&gt;(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 § fastig-&lt;br&gt;hetstaxeringslagen (1979:1152),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 5 000 kr.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningama i vilket beslutet&lt;br&gt;överensstämmer med parternas samstämmiga mening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. mål om rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en&lt;br&gt;annan myndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. mål enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att nå-&lt;br&gt;got körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller&lt;br&gt;om det är uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort&lt;br&gt;skall återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. mål enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning med-&lt;br&gt;delas eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller&lt;br&gt;behörighetsbevis skall återkallas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. mål i vilket saken är uppenbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.&lt;br&gt;Westerberg, Hörnlund, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik,&lt;br&gt;Wibble, Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om delegering av arbetsuppgifter till&lt;br&gt;kanslipersonal vid domstol&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I en promemoria som har upprättats inom Justitiedepartementet&lt;br&gt;föreslås vissa ändringar i rättegångsbalken (RB) och lagen (1971:289)&lt;br&gt;om allmänna förvaltningsdomstolar för att klargöra i vilken utsträck-&lt;br&gt;ning olika arbetsuppgifter får delegeras till kanslipersonal i de all-&lt;br&gt;männa domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Jag&lt;br&gt;avser nu att ta upp de frågor som behandlas i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. Remissyttranden har avgetts av&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän (JO), Domstolsverket, Hovrätten över Skåne&lt;br&gt;och Blekinge, Hovrätten för Västra Sverige, Hovrätten för Nedre&lt;br&gt;Norrland, Göteborgs tingsrätt, Norrköpings tingsrätt, Bodens tings-&lt;br&gt;rätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Stockholms län, Stats-&lt;br&gt;tjänstemannaförbundet och Sveriges advokatsamfund. Remissyttrande-&lt;br&gt;na finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 93-63). Till protokollet&lt;br&gt;i detta ärende bör som bilaga 1 fogas de lagförslag som läggs fram&lt;br&gt;i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 11 mars 1993 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till Lagrådet&lt;br&gt;remitterade förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har gjort en redaktionell ändring i förhållande till de remitterade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vid domstolarna förekommer många arbetsuppgifter som utförs av&lt;br&gt;andra än domare. Möjligheterna att delegera arbetsuppgifter till&lt;br&gt;kanslipersonal har utvidgats väsentligt jämfört med vad som t.ex.&lt;br&gt;gällde vid rättegångsbalkens tillkomst för snart femtio år sedan. I&lt;br&gt;första hand har detta gällt vid allmän domstol och avsett de s.k.&lt;br&gt;sidofunktionerna, dvs. olika typer av ärenden bl.a. inom inskriv-&lt;br&gt;ningsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket överlämnade 1986 till Justitiedepartementet en&lt;br&gt;rapport om beslutsdelegering i mål och ärenden vid tingsrätt (DV&lt;br&gt;Rapport 1986:3). I rapporten redovisades en omfattande inventering&lt;br&gt;av sådana arbetsuppgifter som ansågs kunna komma i fråga för de-&lt;br&gt;legering från domare till kanslipersonal. Regeringen ansåg att endast&lt;br&gt;vissa av dessa uppgifter var lämpliga för delegering. Hit hörde beslut&lt;br&gt;om dödande av förkomna pantbrev och förordnande av boutrednings-&lt;br&gt;man. Beslut som inte ansågs lämpliga att delegera var bl.a. beslut i&lt;br&gt;mål om gemensam ansökan om äktenskapsskillnad och beslut om er-&lt;br&gt;sättning till vittnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I två skrivelser till Justitiedepartementet 1990 aktualiserade Dom-&lt;br&gt;stolsverket på nytt frågor om delegering när det gällde bl.a. mål om&lt;br&gt;äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan och mål om vårdnad efter&lt;br&gt;gemensam ansökan samt registrering av enklare bouppteckningar.&lt;br&gt;Regeringen tog ställning till skrivelserna i 1992 års budgetproposition&lt;br&gt;(prop. 1991/92:100 bil 3, s.12 f.). Jag anförde där att förslaget när&lt;br&gt;det gällde äktenskapsskillnad och vårdnad hade fått ett övervägande&lt;br&gt;negativt remissmottagande och att jag för min del ansåg att de aktuella&lt;br&gt;måltypema ställde sådana krav på juridisk kompetens hos besluts-&lt;br&gt;fattaren att det inte var lämpligt att genomföra förslaget. När det&lt;br&gt;gällde bl.a. bouppteckningsärenden anförde jag att man borde avvakta&lt;br&gt;Domstolsutredningens förslag (jfr SOU 1991:106).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan några år pågår försöksverksamhet vid en tingsrätt och en&lt;br&gt;hovrätt som medger utvidgad delegering av arbetsuppgifter i det&lt;br&gt;egentliga målarbetet. Ytterligare en hovrätt har under 1992 anslutits&lt;br&gt;till försöksverksamheten. Domstolsverket har också satt igång ett pro-&lt;br&gt;jekt för att utreda om ytterligare uppgifter kan delegeras. Detta&lt;br&gt;projekt omfattar såväl de allmänna domstolarna som de allmänna för-&lt;br&gt;valtningsdomstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utveckling som äger rum mot en utvidgad delegering av arbetet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i domstolarna aktualiserar frågan i vilken utsträckning den gällande Prop. 1992/93:213&lt;br&gt;lagstiftningen lämnar utrymme för delegering.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Den nuvarande ordningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I rättegångsbalken sägs i allmänhet att olika åtgärder skall vidtas av&lt;br&gt;rätten. Vad som avses med rätten följer av domförhetsreglema i 1-&lt;br&gt;3 kap. RB. För exempelvis tingsrätt gäller enligt huvudregeln (1 kap.&lt;br&gt;3 § RB) att tingsrätten, om inte annat är föreskrivet, skall bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare. Ursprungligen förutsattes i domförhetsreglema att&lt;br&gt;en lagfaren domare skulle vara ordinarie. I 1 kap. 4 § RB föreskrevs&lt;br&gt;sålunda att häradsrätt skulle bestå av häradshövding jämte nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 kap. 4 § RB finns en regel enligt vilken regeringen meddelar be-&lt;br&gt;stämmelser om beviljande av ledighet och förordnande av vikarie för&lt;br&gt;lagfaren domare i hovrätt eller underrätt. Av paragrafen framgår allt-&lt;br&gt;så att även icke ordinarie domare kan tjänstgöra i hovrätt och tingsrätt&lt;br&gt;i den utsträckning regeringen bestämmer. I hovrätten tjänstgör med&lt;br&gt;stöd av denna bestämmelse bl.a. hovrättsassessorer och i tingsrätt&lt;br&gt;bl.a. tingsfiskaler. Närmare bestämmelser har meddelats i förord-&lt;br&gt;ningen (1979:569) med hovrättsinstruktion och förordningen&lt;br&gt;(1979:572) med tingsrättsinstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härav torde också den slutsatsen kunna dras att begreppet lagfaren&lt;br&gt;domare även omfattar t.ex notarier och hovrättsfiskaler när dessa&lt;br&gt;utför domargöromål. Det kan här nämnas att det enligt tingsrätts-&lt;br&gt;instruktionen bara är en tingsnotarie som &amp;quot;har tillräcklig erfarenhet&lt;br&gt;och i övrigt bedöms vara lämplig&amp;quot; som får utföra vissa särskilt upp-&lt;br&gt;räknade domargöromål (19 §). Eftersom det har viss betydelse för&lt;br&gt;mina resonemang i det följande (avsnitt 4.2) vill jag framhålla att&lt;br&gt;notarier - lagtekniskt sett - inte utför domargöromål med stöd av en&lt;br&gt;delegationsbestämmelse utan med stöd av den nyss redovisade be-&lt;br&gt;stämmelsen om vikarie för ordinarie domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till rättegångsbalken förutsattes att frågan om hur&lt;br&gt;arbetet skulle fördelas mellan ordinarie och icke ordinarie domare&lt;br&gt;borde tillkomma regeringen att avgöra (NJA 11:1943 s. 14). Även&lt;br&gt;beträffande de andra befattningshavare som krävdes för en domsagas&lt;br&gt;skötsel förutsattes att bestämmelser meddelades av regeringen. Några&lt;br&gt;uttalanden om vilka uppgifter som fick tilldelas kanslipersonal gjordes&lt;br&gt;dock inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsbalken innehåller således inga regler om i vilken utsträck-&lt;br&gt;ning olika uppgifter får utföras av kanslipersonal vid en domstol.&lt;br&gt;Däremot finns en bestämmelse i 2 kap. 4 § femte stycket RB som&lt;br&gt;anses medge delegering till kanslipersonal. Enligt denna bestämmelse&lt;br&gt;får regeringen bestämma i vilken utsträckning åtgärd, som endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avser beredandet av ett mål, får vidtas av en lagfaren domare i hov-&lt;br&gt;rätten eller av en annan tjänsteman vid denna. Någon motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse för tjänstemän vid tingsrätt finns inte. Av 3 kap. 8 § RB&lt;br&gt;framgår att det finns särskilda tjänstemän för beredning och före-&lt;br&gt;dragning av mål i Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen är i princip densamma för de allmänna förvaltnings-&lt;br&gt;domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ursprungligen torde tanken ha varit att sådana uppgifter som an-&lt;br&gt;kommer på rätten skulle få utföras endast av lagfaren personal. En&lt;br&gt;domsagostadga från 1943 kan tolkas på detta sätt. Ett domsagobiträde&lt;br&gt;fick enligt denna endast sköta stämpelbeläggning och liknande göro-&lt;br&gt;mål. Frågan om den icke rättsbildade personalens arbetsuppgifter be-&lt;br&gt;handlades därefter i ett betänkande angående vissa organisations- och&lt;br&gt;tjänstgöringsfrågor vid domstolarna (SOU 1946:57). I detta uttalades&lt;br&gt;att det ur synpunkten av en rationell arbetsfördelning vore önskvärt&lt;br&gt;att juridiskt utbildade personer i första hand anlitades för uppgifter&lt;br&gt;där deras utbildning var av verklig betydelse och att arbetet i övrigt&lt;br&gt;i största möjliga utsträckning överläts på domsagobiträden (s. 66 f).&lt;br&gt;Utredningens förslag innebar att bl.a. kallelser och delgivning skulle&lt;br&gt;ombesörjas av biträden. Regeringen gick dock längre och införde i&lt;br&gt;domsagostadgan även en möjlighet för domstolsbiträden att expediera&lt;br&gt;domar och beslut (SFS 1947:911). De uppgifter som därmed kunde&lt;br&gt;delegeras var sådana som ankom på rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegeringen till kanslipersonal vid tingsrätt har hittills varit relativt&lt;br&gt;begränsad när det gäller olika uppgifter på rättegångsbalkens område.&lt;br&gt;I den nuvarande tingsrättsinstruktionen har sedan 1947 tillkommit&lt;br&gt;möjligheten att delegera uppgiften att utfärda stämning sedan en lag-&lt;br&gt;faren domare beslutat om stämning, att vidta de åtgärder som an-&lt;br&gt;kommer på rätten sedan det avgjorts att talan mot en dom fullföljts&lt;br&gt;inom rätt tid samt att ta emot häktningsframställningar och liknande&lt;br&gt;handlingar. Det finns dock även en generell bestämmelse enligt vilken&lt;br&gt;arbetsuppgifter, som inte enligt lag eller annan författning måste ut-&lt;br&gt;föras av den som är lagfaren, får delegeras till kanslipersonal. Det&lt;br&gt;är lagmannen som avgör vilka uppgifter som kan delegeras enligt&lt;br&gt;denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under slutet av 1970-talet och under 1980-talet har delegering till&lt;br&gt;kanslipersonal i stället främst avsett beslutanderätt i olika typer av&lt;br&gt;ärenden och mål utanför rättegångsbalkens område. Ar 1978 genom-&lt;br&gt;fördes delegering av beslutanderätten till biträdespersonal inom&lt;br&gt;inskrivningväsendet, först som försöksverksamhet och sedan 1980&lt;br&gt;permanent. År 1980 infördes också en möjlighet att delegera beslut&lt;br&gt;om registrering av dödsboanmälan. År 1984 startade en försöksverk-&lt;br&gt;samhet med delegering av beslutanderätten i mål om betalningsföre-&lt;br&gt;läggandeoch 1985 av beslutanderätten i förmynderskapsärenden. För-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;söks verksamheten har sedermera permanentats. Möjligheten att till&lt;br&gt;kanslipersonal delegera rätten att avgöra ärenden genomfördes i&lt;br&gt;allmänhet genom lagändringar. Som exempel kan nämnas 6 § fjärde&lt;br&gt;stycket lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden. Av&lt;br&gt;bestämmelsen framgår att tjänstemän som inte är lagfarna får hand-&lt;br&gt;lägga vissa uppräknade ärenden om de är av enkel beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang nämna att mål om betalningsföre-&lt;br&gt;läggande inte längre handläggs vid domstol eftersom den summariska&lt;br&gt;processen numera handläggs vid kronofogdemyndighet. I Domstolsut-&lt;br&gt;redningens betänkande Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106)&lt;br&gt;föreslås att handläggningen av ett antal ärenden, bl.a. vissa beslut i&lt;br&gt;förmynderskapsärenden, skall flyttas bort från tingsrätterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan 1989 pågår en försöksverksamhet vid Göteborgs tingsrätt med&lt;br&gt;utvidgad delegering till kanslipersonal. Regeringen har utfärdat en sär-&lt;br&gt;skild förordning för verksamheten (SFS 1989:851). Enligt denna får&lt;br&gt;kanslipersonal bl.a. pröva om överklagande skett i rätt tid samt&lt;br&gt;bestämma grundavgift m.m. för rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande hovrätt finns det som redan nämnts en uttrycklig be-&lt;br&gt;stämmelse som anses medge delegering till kanslipersonal, nämligen&lt;br&gt;2 kap. 4 § femte stycket RB. Enligt denna bestämmelse får regeringen&lt;br&gt;bestämma i vilken omfattning åtgärd, som avser endast beredandet av&lt;br&gt;ett mål, får vidtas av en lagfaren domare i hovrätten eller av en annan&lt;br&gt;tjänsteman vid denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen var föremål för diskussion under förarbetena till&lt;br&gt;rättegångsbalken (NJA II 1943 s. 35 ff.) men diskussionen rörde över&lt;br&gt;huvud taget inte frågan om delegering till kanslipersonal. Den rörde&lt;br&gt;i stället huvudsakligen vilka frågor som skulle avgöras kollegialt av&lt;br&gt;hovrätten och vilka frågor som skulle få avgöras av en ledamot av&lt;br&gt;hovrätten ensam. Departementschefen fann slutligen att en regel borde&lt;br&gt;anknyta till de olika förberedelseåtgärdernas beskaffenhet. Han ansåg&lt;br&gt;därför övervägande skäl tala för att överlämna till regeringen att&lt;br&gt;förordna i ämnet. Han uttalade även att det utan uttryckligt stadgande&lt;br&gt;var tydligt att frågor om häktning och reseförbud inte omfattades av&lt;br&gt;begreppet beredning. Vid tiden för rättegångsbalkens tillkomst an-&lt;br&gt;vändes begreppet tjänsteman på olika sätt. Det är således inte själv-&lt;br&gt;klart att man vid denna tid avsåg att innefatta kanslipersonal i&lt;br&gt;begreppet tjänsteman. Redan enligt 1947 års hovrättsinstruktion fick&lt;br&gt;dock en icke rättsbildad tjänsteman bl.a. föranstalta om skriftväxling&lt;br&gt;som enligt lag skall äga rum och ej beror av hovrättens förordnande&lt;br&gt;samt ombesörja kallelser och delgivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nu gällande hovrättsinstruktionen har det sedan 1947 tillkom-&lt;br&gt;mit en rad uppgifter. De kan dock inte sägas i någon större utsträck-&lt;br&gt;ning gälla det egentliga målarbetet. Exempel på vad som har till-&lt;br&gt;kommit är rätt för kanslipersonal att expediera domar, föra anteck-&lt;br&gt;ningar om rättshjälpskostnader, utfärda lagakraftbevis samt granska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ett överklagande skett inom rätt tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse i sammanhanget är även den försöksverksamhet som&lt;br&gt;bedrivs i Hovrätten över Skåne och Blekinge och Hovrätten för&lt;br&gt;Västra Sverige. Regeringen uppdrog 1989 åt Hovrätten över Skåne&lt;br&gt;och Blekinge att i samarbete med Domstolsverket se över hovrättens&lt;br&gt;arbetsformer och arbetsorganisation. En arbetsgrupp inom hovrätten&lt;br&gt;föreslog i en promemoria till regeringen att beredningen av mål i&lt;br&gt;större utsträckning skulle delegeras till bl.a. kanslipersonal. Efter&lt;br&gt;remissbehandling utfärdade regeringen förordning (1991:135) om för-&lt;br&gt;söksverksamhet i Hovrätten över Skåne och Blekinge med delegering&lt;br&gt;av vissa arbetsuppgifter. Förordningen har sedermera ersatts av en&lt;br&gt;försöksförordning som även omfattar Hovrätten för Västra Sverige&lt;br&gt;(SFS 1992:995). Enligt denna får hovrätterna förordna domstolsbi-&lt;br&gt;träden att bl.a. vidta beredning av mål i den utsträckning som rotel-&lt;br&gt;innehavaren bestämmer. En rotelinnehavare får därvid besluta att så-&lt;br&gt;dana åtgärder för beredning av ett mål som rotelinnehavaren ensam&lt;br&gt;får vidta istället skall vidtas av ett domstolsbiträde. Detta får dock inte&lt;br&gt;gälla mål där någon är berövad friheten. Det får inte heller omfatta&lt;br&gt;mål vars beredning är av svår beskaffenhet eller som av någon annan&lt;br&gt;orsak kräver särskild kunskap och erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 3 kap. 8 § RB följer att för beredning och föredragning av mål&lt;br&gt;hos Högsta domstolen finns hos domstolen särskilda tjänstemän. Av&lt;br&gt;9 § i förordning (1979:567) med instruktion för Högsta domstolen&lt;br&gt;följer att revisionssekreterare svarar för beredningen och före-&lt;br&gt;dragningen av målen. Av 10 § i förordningen framgår dock att i de&lt;br&gt;fall Högsta domstolen så bestämmer skall beredningen ledas av en&lt;br&gt;ledamot av domstolen. Av 12 § i förordningen följer även att revi-&lt;br&gt;sionssekreterare inte får fatta alla beslut som hör till beredningen.&lt;br&gt;Av 16 § förordningen framgår vidare att Högsta domstolen får förord-&lt;br&gt;na andra anställda - dvs. kanslipersonal - som vunnit tillräcklig&lt;br&gt;erfarenhet att på eget ansvar vidta åtgärder som hör till beredningen&lt;br&gt;av ett mål. I stort sett får en sådan anställd vidta samma åtgärder som&lt;br&gt;kanslipersonal i hovrätterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 17 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar är&lt;br&gt;länsrätt som huvdregel domför med en lagfaren domare och tre nämn-&lt;br&gt;demän. Enligt lagens 18 § är dock länsrätten i en rad fall domför med&lt;br&gt;en lagfaren domare ensam. Det gäller t.ex. åtgärder som endast avser&lt;br&gt;ett måls beredande. I lagen finns inte någon uttrycklig bestämmelse&lt;br&gt;om delegering av beredningsuppgifter till kanslipersonal. Av 16 §&lt;br&gt;förordningen (1979:573) med länsrättsinstruktion följer emellertid att&lt;br&gt;mål bereds till avgörande av personal som är indelad på rotel eller&lt;br&gt;annan personal som utsetts därtill. Rotelinnehavaren deltar i praktiken&lt;br&gt;normalt i beredningen endast i den mån det behövs. Av 20 § följer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidare att lagmannen får förordna kanslipersonal som har tillräckliga&lt;br&gt;kunskaper och erfarenheter att utföra olika beredningsgöromål. Dessa&lt;br&gt;uppgifter är i stort sett desamma som kanslipersonal vid tingsrätter får&lt;br&gt;utföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kammarrätterna finns en bestämmelse i 12 § sjätte&lt;br&gt;stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar som i princip är li-&lt;br&gt;kalydande med 2 kap. 4 § femte stycket RB. I förordningen&lt;br&gt;(1979:571) med kammarrättsinstruktion finns i 20 § bestämmelser&lt;br&gt;som ger en möjlighet till delegering till kanslipersonal som i allt&lt;br&gt;väsentligt är densamma som gäller för hovrätterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar finns för Regerings-&lt;br&gt;rätten en bestämmelse som motsvarar den som gäller för Högsta dom-&lt;br&gt;stolen. Möjligheterna till delegering till kanslipersonal i förordningen&lt;br&gt;(1979:568) med instruktion för Regeringsrätten är också desamma&lt;br&gt;som gäller för Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också en rad specialprocessrättsliga bestämmelser som&lt;br&gt;reglerar domförheten vid allmän domstol. Här kan nämnas bestäm-&lt;br&gt;melser i äktenskapsbalken, konkurslagen (1987:672) och ackordslagen&lt;br&gt;(1970:847). Några särskilda bestämmelser om delegering till kansli-&lt;br&gt;personal finns det inte i dessa författningar med undantag för 14 kap.&lt;br&gt;18 § äktenskapsbalken som beträffande hovrätterna hänvisar till 2 kap.&lt;br&gt;4 § femte stycket RB. I övrigt torde de bestämmelser som finns om&lt;br&gt;delegering i de flesta fall vara tillämpliga antingen genom att det finns&lt;br&gt;en generell hänvisning till rättegångsbalken eller genom att en sådan&lt;br&gt;hänvisning är underförstådd. Exempel på det förstnämnda finns i&lt;br&gt;vattenlagen (1983:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan nämnas att Arbetsdomstolen, Marknadsdomstolen, Bostads-&lt;br&gt;domstolen, hyresnämnderna och Patentbesvärsrätten har instruktioner&lt;br&gt;som medger delegering till kanslipersonal. Det är dock endast be-&lt;br&gt;träffande Patentbesvärsrätten som det finns en uttrycklig bestämmelse&lt;br&gt;i lag som anses medge delegering till kanslipersonal. Denna bestäm-&lt;br&gt;melse överensstämmer med den som gäller för hovrätterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är i vilken utsträckning reglerna i 4 kap. RB om&lt;br&gt;bl.a. domared och jäv blir tillämpliga på kanslipersonal. Frågan ställs&lt;br&gt;på sin spets när uppgifter som traditionellt uppfattats som domargöro-&lt;br&gt;mål delegeras till icke rättsbildad personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rättegångsbalken har man inte gått närmare in på&lt;br&gt;denna fråga i tidigare lagstiftningsärenden. I doktrinen har uttalats att&lt;br&gt;dessa regler i praktiken blir tillämpliga endast i fråga om sådan hand-&lt;br&gt;läggning som innebär att ett mål eller ärende avgörs. I en sådan situa-&lt;br&gt;tion skulle alltså exempelvis jävsreglema bli tillämpliga. Detsamma&lt;br&gt;skulle gälla för domared ( se Gullnäs m.fl., Rättegångsbalken, s. 4:7,&lt;br&gt;4:18 b och 4:22). Nyligen har uttalats att det inte är nödvändigt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koppla frågan om jävsreglema gäller för kanslipersonal till frågan om&lt;br&gt;dessa har avlagt domared (se Fitger, Om eder, Festskrift till Per Olof&lt;br&gt;Bolding, s. 148). I förvaltningsprocesslagen föreskrivs däremot i 41 §&lt;br&gt;att i fråga om jäv mot den som handlägger mål enligt förvaltnings-&lt;br&gt;processlagen gäller bestämmelserna i 4 kap. RB om jäv för domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ansvaret för de delegerade uppgifterna aktualiserades år&lt;br&gt;1990 av JO i en skrivelse till regeringen. Domstolsverket fick med&lt;br&gt;anledning av det regeringens uppdrag att utreda frågan. Domstols-&lt;br&gt;verket fann i första hand att att det inte var motiverat med en författ-&lt;br&gt;ningsändring för att reglera ansvarsfördelningen mellan domare och&lt;br&gt;annan personal beträffande delegerade arbetsuppgifter. Domstols-&lt;br&gt;verkets utredning remissbehandlades. Flertalet remissinstanser delade&lt;br&gt;Domstolsverkets bedömning. Ingen av remissinstanserna hade uppfatt-&lt;br&gt;ningen att domares ansvar för delegerade arbetsuppgifter skulle ut-&lt;br&gt;vidgas i förhållande till vad som gäller redan i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan behandlades i 1992 års budgetproposition (prop.&lt;br&gt;1991/92:100 bil 3 s. 12 f.). Jag anförde följande i min anmälan av&lt;br&gt;ärendet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegering av arbetsuppgifter i domstol sker genom förordnanden&lt;br&gt;till enskilda personer i enlighet med domstolsinstruktionemas be-&lt;br&gt;stämmelser. Den enskilde blir härigenom behörig att på eget ansvar&lt;br&gt;utföra vissa göromål. Men detta innebär inte att det ansvar som kan&lt;br&gt;åvila andra för att göromålen fullgörs på rätt sätt upphör helt. Den&lt;br&gt;som förordnar, normalt domstolschefen, måste förvissa sig om att&lt;br&gt;personen i fråga har tillräcklig kunskap och erfarenhet för att klara&lt;br&gt;arbetsuppgiften. Rotelinnehavaren har att ge underställd personal&lt;br&gt;tydliga instruktioner, att i lämplig omfattning följa upp givna&lt;br&gt;förordnanden och att ingripa om någon inte fullgör sina uppgifter&lt;br&gt;tillfredsställande. Vad som kan krävas av rotelinnehavare för att&lt;br&gt;denna skall undgå ansvar för felaktigheter som begåtts av annan&lt;br&gt;personal varierar avsevärt mellan olika situationer. Att heltäckande&lt;br&gt;reglera rotelinnehavarens övergripande ansvar får därför mycket vaga&lt;br&gt;bestämmelser till resultat. En författningsreglering skulle alltså inte&lt;br&gt;komma att klargöra var gränsen mellan domarens ansvar och annan&lt;br&gt;personals ansvar går. Som flertalet remissinstanser delar jag därför&lt;br&gt;domstolsverkets bedömning. Liksom remissinstanserna är jag inte&lt;br&gt;heller beredd att utvidga rotelinnehavarens ansvar för delegerade&lt;br&gt;arbetsuppgifter. Enligt min mening ligger det i sakens natur att ansvar&lt;br&gt;i första hand måste utkrävas av den som utför göromålen och däri-&lt;br&gt;genom ibland också står för myndighetsutövningen. I annat fall för-&lt;br&gt;felas tanken bakom renodlingen av domarrollen. Om göromål och&lt;br&gt;ansvar inte följs åt är det snarast ett tecken på att göromålen inte är&lt;br&gt;lämpliga att delegera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ansvaret för utförda åtgärder aktualiserar även frågan om&lt;br&gt;rätt forum för talan om ansvar eller enskilt anspråk på grund av brott&lt;br&gt;i utövningen av tjänsten. Av 2 kap. 2 § RB följer att det tillkommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hovrätt att som första domstol uppta sådana mål när det bl.a. gäller Prop. 1992/93:213&lt;br&gt;brott som i utövningen av tjänsten eller uppdraget har begåtts av&lt;br&gt;domare i allmän underrätt. En motsvarande bestämmelse finns i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 3 § RB för hovrättsdomare.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Överväganden och förslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Behovet av en lagreglering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Regeringens möjligheter att i förordning besluta att&lt;br&gt;vissa typer av uppgifter skall kunna delegeras till bl.a kansli-&lt;br&gt;personal regleras i större utsträckning i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian: Samma ställningstagande görs i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna ansluter sig genomgående till promemorians&lt;br&gt;uppfattning eller lämnar den utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Vid rättegångsbalkens tillkomst var det&lt;br&gt;över huvud taget inte aktuellt att överlämna uppgifter som tillhör det&lt;br&gt;egentliga målarbetet till kanslipersonal. Lagstiftningen kan därför inte&lt;br&gt;anses ge svar på frågan var den yttersta gränsen för det delegerings-&lt;br&gt;bara området går. Hittills har gränserna för vad som kan och bör de-&lt;br&gt;legeras till kanslipersonal i stället satts av regeringen med stöd direkt&lt;br&gt;eller analogt av 2 kap. 4 § femte stycket RB och den nästan likalydan-&lt;br&gt;de regeln i 12 § sjätte stycket lagen om allmänna förvaltningsdom-&lt;br&gt;stolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nämnde inledningsvis har det på senare tid framförts olika&lt;br&gt;önskemål om att utvidga möjligheterna att delegera arbetsuppgifter till&lt;br&gt;domstolarnas kanslipersonal. Flera sådana önskemål har tillgodosetts&lt;br&gt;genom skilda författningsändringar. Vissa förslag har däremot av-&lt;br&gt;visats, bl.a. beträffande mål om äktenskapsskillnad och mål om vård-&lt;br&gt;nad. Ett skäl som har anförts mot en sådan delegering har varit att de&lt;br&gt;aktuella måltyperna ställer sådana krav på juridisk kompetens hos be-&lt;br&gt;slutsfattaren att delegering inte har ansetts lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det angeläget att nu ta upp frågan under vilka&lt;br&gt;förutsättningar regeringen får meddela föreskrifter som möjliggör de-&lt;br&gt;legering till kanslipersonal. Frågan har särskild aktualitet med tanke&lt;br&gt;på överväganden om de båda försöksförordningama - som innehåller&lt;br&gt;relativt långtgående delegeringsmöjligheter - skall permanentas eller&lt;br&gt;inte, liksom med tanke på det delegeringsprojekt som bedrivs av&lt;br&gt;Domstolsverket. Till saken hör också att rättegångsbalken tillkom på&lt;br&gt;den gamla regeringsformens tid och att frågan om lagreglering har&lt;br&gt;kommit i ett nytt läge genom den nya regeringsformen (RF). Frågan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om delegering i domstolsärenden får däremot tas upp i samband med&lt;br&gt;beredningen av Domstolsutredningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tar i detta ärende inte ställning till frågan om, och i så fall&lt;br&gt;vilka, ytterligare uppgifter som skall delegeras till kanslipersonal. Den&lt;br&gt;frågan bör, som jag senare skall utveckla närmare, ankomma på rege-&lt;br&gt;ringen att pröva. Den fråga jag nu tar upp är inom vilka ramar rege-&lt;br&gt;ringen kan - och bör kunna - meddela föreskrifter om delegering till&lt;br&gt;kanslipersonal. Jag vill dock framhålla att det enligt min mening är&lt;br&gt;angeläget att domarna i största möjliga utsträckning får ägna sig åt&lt;br&gt;den dömande verksamheten. En rationell arbetsfördelning kräver där-&lt;br&gt;för att olika förberedande arbetsuppgifter i största möjliga omfattning&lt;br&gt;utförs av annan personal. Detta innebär inte att jag - som jag strax&lt;br&gt;skall utveckla närmare - är beredd att frångå de bedömningar som jag&lt;br&gt;tidigare gjort, bl.a. i 1992 års budgetproposition, om att uppgifter&lt;br&gt;som ställer krav på juridisk kompetens inte skall delegeras till kansli-&lt;br&gt;personal. I detta sammanhang måste även notariernas arbetsuppgifter&lt;br&gt;uppmärksammas. Notariernas arbetsuppgifter berörs endast indirekt&lt;br&gt;i detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 kap. 4 § RF skall regler om domstolarnas rättskipnings-&lt;br&gt;uppgifter, om huvuddragen av deras organisation och om rättegången&lt;br&gt;ges i form av lag. Av lag skall således följa vilka uppgifter dom-&lt;br&gt;stolarna skall ha inom rättskipningens område. Regler som gäller för-&lt;br&gt;farandet skall också framgå av lag. Däremot är det tillräckligt att&lt;br&gt;huvuddragen av organisationen följer av lag. I förarbetena uttalades&lt;br&gt;beträffande organisationen att mindre betydelsefulla bestämmelser i&lt;br&gt;ämnet bör kunna meddelas av regeringen (prop. 1973:90 s. 388).&lt;br&gt;Beträffande gränsdragningen uttalades i samma proposition att ut-&lt;br&gt;gångspunkten borde vara att inte belasta lagar som handlar om dom-&lt;br&gt;stolarnas organisation med bestämmelser som är mindre väsentliga&lt;br&gt;från rättssäkerhetssynpunkt. Någon närmare definition av och gräns-&lt;br&gt;dragning mellan begreppen &amp;quot;organisation&amp;quot; och &amp;quot;rättegång&amp;quot; görs inte&lt;br&gt;i förarbetena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När bestämmelser om domstolarna enligt regeringsformen skall ges&lt;br&gt;i lag tillhör det riksdagens obligatoriska lagområde. Delegering till&lt;br&gt;regeringen är således inte möjlig. Däremot kan regeringen meddela&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter (8 kap. 13 § RF). När det gäller orga-&lt;br&gt;nisationen måste endast huvuddragen följa av lag. Vad som inte faller&lt;br&gt;inom &amp;quot;huvuddragen&amp;quot; av domstolarnas organisation tillhör enligt ett&lt;br&gt;uttalande i förarbetena regeringens restkompetens (prop. 1973:90&lt;br&gt;s. 388). Under denna restkompetens faller enligt uttalanden i dok-&lt;br&gt;trinen detaljregleringen av domstolsorganisationen. Även sådana före-&lt;br&gt;skrifter om domstolarnas inre arbete som inte har någon direkt be-&lt;br&gt;tydelse för själva rättegången torde falla under restkompetensen (se&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strömberg, Normgivningsmakten, andra upplagan, s. 139 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till regeringens restkompetens hör främst förvaltningsrättsliga före-&lt;br&gt;skrifter som inte rör förhållandet mellan den enskilde och det all-&lt;br&gt;männa, exempelvis regler om myndigheternas organisation. Men även&lt;br&gt;föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna kan&lt;br&gt;höra hit om det inte gäller åligganden för den enskilde (jfr 8 kap.&lt;br&gt;3 § RF). Med verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 § RF avses&lt;br&gt;i första hand tillämpningsförskrifter av rent administrativ karaktär. I&lt;br&gt;viss mån kan regeringen dock även fylla ut lagens egentliga innehåll&lt;br&gt;i den mån utfyllnaden inte innebär något väsentligt nytt. Även här får&lt;br&gt;avgränsningen ske mot bakgrund av 8 kap. 3 § RF. Verkställighets-&lt;br&gt;föreskrifter kan meddelas även i fråga om lagar som faller inom det&lt;br&gt;obligatoriska lagområdet, dvs. där delegering till regeringen inte är&lt;br&gt;möjlig. Utrymmet för detta kan dock variera mellan olika rättsom-&lt;br&gt;råden. Inom t.ex. civilrätten är utrymmet för verkställighetsregler av&lt;br&gt;regeringen litet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De processrättsliga lagarna kompletteras i relativt stor utsträckning&lt;br&gt;av regeringsförordningar. Eftersom regeringsformen inte medger de-&lt;br&gt;legation av normgivningsmakten inom det processrättsliga området&lt;br&gt;måste dessa förordningar således grundas antingen på regeringens&lt;br&gt;restkompetens eller regeringens rätt att meddela verkställighets-&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformen lämnar inget besked i frågan om domförhets-&lt;br&gt;reglerna är att hänföra till rättegången eller till domstolsorga-&lt;br&gt;nisationen. En utgångspunkt för bedömningen av frågan bör vara att&lt;br&gt;regeringsformen inte varit avsedd att rubba rådande ordning för&lt;br&gt;uppdelningen av normgivning på olika konstitutionella nivåer. I&lt;br&gt;förstone skulle det kunna synas naturligt att hänföra frågor om&lt;br&gt;domförheten till rättegången, allra helst om det gäller uppgifter som&lt;br&gt;tillhör det egentliga målarbetet. Frågan om vem som exempelvis skall&lt;br&gt;få fatta beslut om personutredning i brottmål borde sålunda sorteras&lt;br&gt;in under reglerna om rättegången och inte tillhöra de domstolsorga-&lt;br&gt;nisatoriska frågorna. Samtidigt förefaller det som om alla frågor om&lt;br&gt;domförhet hittills ansetts vara att hänföra just till domstolsorga-&lt;br&gt;nisationen. Ett tydligt exempel är den uppdelning mellan organisation&lt;br&gt;och förfarande som finns i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar&lt;br&gt;respektive förvaltningsprocesslagen, som båda tillkom strax före den&lt;br&gt;nya regeringsformen; domförhetsreglema finns i den förstnämnda&lt;br&gt;lagen. Även rättegångsbalken kan sägas bygga på en sådan uppdel-&lt;br&gt;ning. De organisatoriska frågorna behandlas i första avdelningen (kap.&lt;br&gt;1-9) och domförhetsreglema finns i just denna avdelning. En sådan&lt;br&gt;tolkning är också bäst förenlig med 2 kap. 4 § femte stycket RB.&lt;br&gt;Föreskriften att regeringen bestämmer i vilken omfattning åtgärder&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avser beredandet av mål får vidtas av en lagfaren domare i hov-&lt;br&gt;rätten eller av någon annan tjänsteman vid denna kan i så fall ses&lt;br&gt;som en erinran om regeringens restkompetens när det gäller detalj-&lt;br&gt;regleringen av de domstolsorganisatoriska frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde knappast råda något tvivel om att de frågor som hittills&lt;br&gt;har delegerats till kanslipersonal i bl.a. hovrätts- och tingsrättsin-&lt;br&gt;struktionema är sådana att de inte kräver lagform. Föreskrifter om&lt;br&gt;vem som skall sköta delgivning och expediering osv. är sådana detalj-&lt;br&gt;regler om domstolarnas inre arbete som tveklöst faller utanför det&lt;br&gt;obligatoriska lagområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man däremot överväger att till kanslipersonal lämna över också&lt;br&gt;uppgifter som har betydelse för parterna eller som är väsentliga från&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt är man otvivelaktigt inne på frågor som man&lt;br&gt;kan tycka bör tillhöra det obligatoriska lagområdet. Enligt min me-&lt;br&gt;ning talar starka skäl för att en sådan lagreglering kommer till stånd.&lt;br&gt;Huruvida regeringsformen strängt taget kräver en reglering eller inte&lt;br&gt;kan lämnas därhän, inget hindrar ju att föreskrifter meddelas i lag&lt;br&gt;utöver lagområdet där så anses befogat (8 kap. 14 § RF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser således att förutsättningarna för att delegera olika upp-&lt;br&gt;gifter till kanslipersonal vid de allmänna domstolarna och de allmänna&lt;br&gt;förvaltningsdomstolarna bör regleras i lag och att rättegångsbalken&lt;br&gt;och lagen om allmänna förvaltningsdomstolar därför bör ändras. I&lt;br&gt;promemorian gjordes samma ställningstagande. Remissinstanserna har&lt;br&gt;inte anmält någon avvikande uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Bestämmelsernas utformning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De grundläggande förutsättningarna för delegering&lt;br&gt;till kanslipersonal av uppgifter som gäller det egentliga målarbetet&lt;br&gt;bör meddelas i lag. Mer detaljerade föreskrifter bör meddelas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag men be-&lt;br&gt;stämmelserna har formulerats annorlunda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet den i promemorian valda&lt;br&gt;lagstiftningstekniken. Från flera håll framförs synpunkter på den&lt;br&gt;språkliga utformningen. Sveriges Advokatsamfund anser att den före-&lt;br&gt;slagna lagändringen inte bör genomföras eftersom promemorian inte&lt;br&gt;närmare preciserar vilka uppgifter som enligt departementets mening&lt;br&gt;bör kunna delegeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I promemorian föreslås en reglering som&lt;br&gt;innebär att de grundläggande förutsättningarna för delegering regleras&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i lag och att regeringen därefter tär ge närmare bestämmelser i för-&lt;br&gt;ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna, som i allmänhet har tillstyrkt den valda lagstift-&lt;br&gt;ningstekniken, har kommenterat frågan från skilda utgångspunkter. Ä&lt;br&gt;ena sidan framhålls att detaljregleringen bör överlåtas åt regeringen&lt;br&gt;men att denna reglering inte bör vara alltför precis, utan att det bör&lt;br&gt;kunna lämnas åt domstolschefen att i viss utsträckning avgöra vilka&lt;br&gt;uppgifter som det är lämpligt att kanslipersonal utför. Sveriges Advo-&lt;br&gt;katsamfund intar närmast den motsatta ståndpunkten och framhåller&lt;br&gt;att den föreslagna regleringen är av generell natur och därför lämnar&lt;br&gt;ett visst utrymme för varierande bedömningar och att alla beslut i&lt;br&gt;domstol som har betydelse för parterna i princip endast bör fattas av&lt;br&gt;lagfarna domare. I avsaknad av närmare preciseringar när det gäller&lt;br&gt;vilka arbetsuppgifter som kommer att delegeras med stöd av den före-&lt;br&gt;slagna regleringen bör lagändringen enligt samfundet inte genom-&lt;br&gt;föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar den uppfattning som framförts i promemorian att rätte-&lt;br&gt;gångsbalken och lagen om allmänna förvaltningsdomstolar inte be-&lt;br&gt;höver innehålla en utförlig reglering av frågan. Det bör räcka att de&lt;br&gt;grundläggande förutsättningarna för att delegering skall få ske tas in&lt;br&gt;i lag och att regeringen ger närmare bestämmelser i förordning. Jag&lt;br&gt;skall strax utveckla denna fråga närmare. En sådan ordning är enligt&lt;br&gt;min mening förenlig med regeringsformen eftersom regeringen kan&lt;br&gt;meddela detaljföreskrifter i förordningsform, antingen med stöd av&lt;br&gt;restkompetensen eller genom verkställighetsföreskrifter. Lagarna bör&lt;br&gt;emellertid, så som också föreslås i promemorian, för tydlighets skull&lt;br&gt;innehålla en erinran om att regeringen är behörig att meddela sådana&lt;br&gt;detaljföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den närmare utformningen av en lagreglering om&lt;br&gt;delegering finns det ett antal olika frågor att beakta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en remissinstans bör en lagregel som tillåter delegering&lt;br&gt;omfatta även rätten att fatta beslut om måls avgörande. Jag anser att&lt;br&gt;det åtminstone för närvarande inte är lämpligt med en så långtgående&lt;br&gt;delegering. En bestämmelse om delegering bör i stället - i överens-&lt;br&gt;stämmelse med vad som redan gäller för hovrätt och kammarrätt -&lt;br&gt;begränsas till att avse beredande uppgifter. Det överensstämmer också&lt;br&gt;med vad som föreslås i promemorian. Härigenom utesluts alla upp-&lt;br&gt;gifter som innebär att mål avgörs, också avskrivande av mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa uppgifter som i dag får utföras av kanslipersonal kan inte&lt;br&gt;anses ingå i begreppet beredning. Hit hör exempelvis rätten för&lt;br&gt;kanslipersonal att expediera domar och rätten att pröva om talan mot&lt;br&gt;en dom eller ett beslut fullföljts inom rätt tid. Det är från grund-&lt;br&gt;lagssynpunkt inte nödvändigt att lagreglera regeringens rätt att för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordna härom. Det finns enligt min mening heller inga andra skäl för&lt;br&gt;en lagreglering. Det innebär alltså att det även i fortsättningen kom-&lt;br&gt;mer att finnas regeringsföreskrifter om delegering som inte uttryck-&lt;br&gt;ligen stödjer sig på en lagregel. En sådan ordning är enligt min me-&lt;br&gt;ning naturlig eftersom det här handlar om en detaljreglering av dom-&lt;br&gt;stolarnas inre arbete (jfr avsnitt 4.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt min mening inte något som hindrar att uppgifter som&lt;br&gt;ställer krav på vissa juridiska kunskaper delegeras till kanslipersonal.&lt;br&gt;Beredande åtgärder i det egentliga målarbetet har normalt rättsliga&lt;br&gt;inslag som erfaren kanslipersonal kan hantera. Däremot bör det inte&lt;br&gt;komma i fråga att delegera uppgifter som kräver större juridiska&lt;br&gt;kunskaper. Jag syftar här inte bara på juridiskt komplicerade frågor&lt;br&gt;utan också på frågor som i och för sig inte nödvändigtvis är rättsligt&lt;br&gt;komplicerade men där frågornas art är sådan att de bör förbehållas en&lt;br&gt;lagfaren domare. Jag skall strax närmare utveckla innebörden av be-&lt;br&gt;greppet lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det knappast möjligt att i lagtext närmare&lt;br&gt;precisera vilka uppgifter som kräver sådan kompetens som i princip&lt;br&gt;kan anses förbehållen en lagfaren domare. Det torde kräva att alla de&lt;br&gt;uppgifter som får delegeras till kanslipersonal uttryckligen skulle få&lt;br&gt;räknas upp i lagen. En sådan reglering är otymplig och är heller inte&lt;br&gt;nödvändig. Det är närmast ofrånkomligt att det måste ankomma på&lt;br&gt;regeringen att, uppgiftstyp för uppgiftstyp, pröva om uppgiften bör&lt;br&gt;förbehållas en lagfaren domare eller om uppgiften i fråga är lämplig&lt;br&gt;att delegera. Det sagda bör i lagen kunna formuleras så att delegering&lt;br&gt;inte får ske i fråga om åtgärder som bör förbehållas en lagfaren do-&lt;br&gt;mare. Det överensstämmer med vad som föreslogs i promemorian.&lt;br&gt;Jag delar alltså inte den uppfattning som uttryckts av några remiss-&lt;br&gt;instanser att det inte skulle vara nödvändigt att i lagtexten uttrycka en&lt;br&gt;sådan gräns för det delegeringsbara området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet lagfaren domare omfattar som jag redan har påpekat (av-&lt;br&gt;snitt 3) även notarier. De uppgifter som en notarie får utföra är&lt;br&gt;kraftigt begränsade. Den av mig föreslagna lagtexten - att uppgifter&lt;br&gt;som bör förbehållas lagfarna domare inte får delegeras - innebär med&lt;br&gt;andra ord att regeringen inte kan öppna möjligheten till delegering till&lt;br&gt;kanslipersonal när det gäller uppgifter som är av den art att de bör&lt;br&gt;förbehållas exempelvis notarie. Detta hindrar inte att notariernas och&lt;br&gt;kanslipersonalens arbetsuppgifter i vissa delar kan sammanfalla också&lt;br&gt;i framtiden (jfr t.ex. 18 § tingsrättsinstruktionen). Begreppet lagfaren&lt;br&gt;domare omfattar inte all lagfaren - juridiskt utbildad - personal vid&lt;br&gt;domstol. Det omfattar exempelvis inte lagfaren personal som har&lt;br&gt;tjänster som handläggare vid länsrätt. Det kan finnas ett intresse av&lt;br&gt;att i delegeringshänseende göra en skillnad mellan sådan lagfaren per-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sonal och övrig personal. Den nu föreslagna regleringen innebär att&lt;br&gt;det även i fortsättningen får ankomma på regeringen att lägga fast&lt;br&gt;var denna gränslinje skall gå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tydliga exempel på vad som klart bör förbehållas lagfarna domare&lt;br&gt;och alltså klart faller utanför det delegeringsbara området är interi-&lt;br&gt;mistiska beslut och beslut om avvisning av bevisning. Ett annat exem-&lt;br&gt;pel är beslut om tvångsmedel. Sådana beslut faller för övrigt redan&lt;br&gt;utanför begreppet beredning (jfr NJA II 1943 s. 38 f.). Lika tydliga&lt;br&gt;exempel på vad som enligt min mening faller inom området för dele-&lt;br&gt;geringsbara uppgifter är beslut om förskott på ersättning till vittnen&lt;br&gt;och beslut om förordnande av tolk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En remissinstans anser att beredande åtgärder som har betydelse för&lt;br&gt;parterna i princip inte bör delegeras. Enligt min mening är detta för&lt;br&gt;långtgående. I någon mening har nästan alla beredande uppgifter be-&lt;br&gt;tydelse för parterna. Vilken betydelse en beredande åtgärd har för&lt;br&gt;parterna är en faktor som regeringen får väga in vid sin bedömning&lt;br&gt;av om en åtgärd bör förbehållas en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det handlar emellertid inte bara om att avgränsa vilka arbetsupp-&lt;br&gt;gifter som skall kunna delegeras till kanslipersonal. En annan, minst&lt;br&gt;lika viktig fråga, är »7/ vem sådana uppgifter skall få överlåtas. All&lt;br&gt;personal kan naturligtvis inte komma i fråga. Det finns här anledning&lt;br&gt;att erinra om de uttalanden som jag gjorde i 1992 års budgetpropo-&lt;br&gt;sition och som jag nämnde tidigare (avsnitt 3). Jag uttalade där bl.a.&lt;br&gt;att ansvaret för att delegerade uppgifter utförs på ett riktigt sätt i&lt;br&gt;första hand måste utkrävas av den som utför göromålen. Detta inne-&lt;br&gt;bär emellertid inte att det ansvar som kan åvila andra för att göro-&lt;br&gt;målen fullgörs på rätt sätt helt upphör. Den som förordnar, normalt&lt;br&gt;domstolschefen, måste förvissa sig om att personen i fråga har till-&lt;br&gt;räckliga kunskaper och erfarenheter för att klara arbetsuppgiften.&lt;br&gt;Rotelinnehavaren måste ge underställd personal tydliga instruktioner,&lt;br&gt;följa upp givna förordnanden i lämplig omfattning och ingripa om&lt;br&gt;någon inte fullgör sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. En&lt;br&gt;utvidgning av möjligheten att delegera olika uppgifter till kansli-&lt;br&gt;personal innebär alltså att den som i det konkreta fallet skall besluta&lt;br&gt;om delegering med än större noggrannhet måste pröva om den person&lt;br&gt;som skall ta hand om uppgifterna har de kunskaper och erfarenheter&lt;br&gt;som krävs för uppgiften. I likhet med vad som föreslogs i promemo-&lt;br&gt;rian anser jag att det uttryckligen bör framgå av en lagregel att den&lt;br&gt;till vilken delegering sker skall ha tillräcklig kunskap och erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att de nya bestämmelserna skall formuleras&lt;br&gt;på ett sätt som nära anknyter till de bestämmelser som i dag finns för&lt;br&gt;hovrätt och kammarrätt. Som JO har påpekat kan dock en sådan for-&lt;br&gt;mulering ge intryck av att riksdagen delegerar lagstiftningskompetens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vilket regeringsformen hindrar - till regeringen. För att ett sådant&lt;br&gt;intryck skall undvikas bör reglerna formuleras på ett annat sätt än&lt;br&gt;som föreslås i promemorian. Jag anser att den formulering som JO&lt;br&gt;har föreslagit är lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel om delegering av det slag jag nu har redogjort för bör in-&lt;br&gt;föras för tingsrätt, länsrätt, hovrätt och kammarrätt. För Högsta dom-&lt;br&gt;stolen och Regeringsrätten finns det inte något behov av lagändring.&lt;br&gt;I de fall en allmän domstol har att tillämpa specialprocessrättsliga&lt;br&gt;bestämmelser blir, som jag redan varit inne på, rättegångsbalkens&lt;br&gt;regler antingen direkt eller analogt tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om domared är inte tillämpliga på kanslipersonal i de fall&lt;br&gt;som nu är aktuella, dvs. vid beredning av mål. Det finns heller ingen&lt;br&gt;anledning att införa sådana regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rättegångsbalkens regler om jäv torde dessa visser-&lt;br&gt;ligen i praktiken aktualiseras främst om ett mål eller ärende avgörs.&lt;br&gt;Detta utesluter emellertid inte att de redan i dag bör tillämpas analogt&lt;br&gt;när det gäller beslut som fattas under beredningen av ett mål. I pro-&lt;br&gt;memorian görs bedömningen att det inte är nödvändigt att uttryckligen&lt;br&gt;lagreglera detta. Ett par remissinstanser ansluter sig till denna be-&lt;br&gt;dömning. I övrigt förbigås frågan med tystnad. För egen del anser jag&lt;br&gt;att en uttrycklig regel skulle fylla en viktig funktion och föreslår&lt;br&gt;därför att en sådan införs i rättegångsbalken. I regeln bör föreskrivas&lt;br&gt;att bestämmelserna om jäv i 4 kap. 13 § RB skall gälla även andra&lt;br&gt;tjänstemän än domare när dessa utför beredande åtgärder i ett mål. En&lt;br&gt;motsvarande uttrycklig lagbestämmelse bör övervägas också för ären-&lt;br&gt;delagens del. Den frågan bör lämpligen tas upp i anslutning till den&lt;br&gt;fortsatta beredningen av Domstolsutredningens förslag till nya för-&lt;br&gt;faranderegler för domstolsärenden. I fråga om förvaltningsprocess-&lt;br&gt;lagen finns redan en tillämplig bestämmelse (jfr 41 §), som dock kan&lt;br&gt;behöva formuleras om. Den frågan får också övervägas i anslutning&lt;br&gt;till beredningen av Domstolsutredningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rätt forum för mål om ansvar eller enskilt anspråk på&lt;br&gt;grund av brott som begåtts i tjänsten finns det, som jag nämnt tidigare&lt;br&gt;(avsnitt 3), särskilda bestämmelser när det gäller bl.a. domare. Dessa&lt;br&gt;specialbestämmelser gäller inte kanslipersonal som utför åtgärder un-&lt;br&gt;der beredningen av ett mål. Det kan finnas skäl att se över bestäm-&lt;br&gt;melserna om rätt forum för brott som domstolspersonal begår i&lt;br&gt;tjänsten, bl.a. med tanke på regleringen i ärendelagen. En sådan&lt;br&gt;översyn bör kunna ske i samband med beredningen av Domstolsutred-&lt;br&gt;ningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Ikraftträdande m.m. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:213&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna lagändringarna bör kunna träda i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några övergångsbestämmelser behövs inte. Förslagen är kostnadsneu-&lt;br&gt;trala.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i rättegångsbalken och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-&lt;br&gt;stolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har granskats av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen 1992/93:216 angående prövningstillstånd i hovrätt&lt;br&gt;och instansordningen i utsökningsmål föreslås en ändring i 2 kap. 4 §&lt;br&gt;tredje stycket rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i rättegångsbalken och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-&lt;br&gt;stolar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som före-&lt;br&gt;draganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i 1 kap. skall införas en ny paragraf, 3 e §, av följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 4 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3e§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer i vilken&lt;br&gt;omfattning åtgärd, som avser en-&lt;br&gt;dast beredandet av ett mål och&lt;br&gt;som inte bör förbehållas lag-&lt;br&gt;faren domare, får vidtas av en&lt;br&gt;annan tjänsteman vid tingsrätten&lt;br&gt;som har erforderlig kunskap och&lt;br&gt;erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §'&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten är domför med tre lagfarna domare. I mål som överkla-&lt;br&gt;gats från tingsrätt skall dock minst fyra lagfarna domare delta när&lt;br&gt;hovrätten avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare.&lt;br&gt;Flera än fem lagfarna domare får inte delta i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att&lt;br&gt;hovrätten är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän.&lt;br&gt;Fler än fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta. Före-&lt;br&gt;kommer ej anledning att döma till svårare straff än böter och är det&lt;br&gt;i målet inte fråga om företagsbot, är hovrätten dock domför även med&lt;br&gt;den sammansättning som anges i första stycket. Detsamma gäller vid&lt;br&gt;handläggning som ej sker vid huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå&lt;br&gt;av två lagfarna domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är hovrätten&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1989:656.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer i vilken&lt;br&gt;omfattning åtgärd, som avser en-&lt;br&gt;dast beredandet av ett mål, får&lt;br&gt;vidtas av en lagfaren domare i&lt;br&gt;hovrätten eller av en annan&lt;br&gt;tjänsteman vid denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer i vilken&lt;br&gt;omfattning åtgärd, som avser en-&lt;br&gt;dast beredandet av ett mål, får&lt;br&gt;vidtas av en lagfaren domare i&lt;br&gt;hovrätten. Regeringen bestämmer&lt;br&gt;också i vilken omfattning åtgärd,&lt;br&gt;som avser endast beredandet av&lt;br&gt;ett mål och som inte bör förbe-&lt;br&gt;hållas lagfaren domare, får vid-&lt;br&gt;tas av en annan tjänsteman i&lt;br&gt;hovrätten som har erforderlig&lt;br&gt;kunskap och erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 och 18 §§ lagen (1971:289) om&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra&lt;br&gt;lagfarna ledamöter får ej sitta i rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är särskilt föreskrivet att nämndemän skall ingå i rätten, är&lt;br&gt;kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän.&lt;br&gt;Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får i sådant fall&lt;br&gt;ej sitta i rätten. Kammarrätt är dock domför utan nämndemän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vid prövning av besvär över beslut som ej innebär att målet&lt;br&gt;avgöres,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vid förordnande rörande saken i avvaktan på målets avgörande&lt;br&gt;samt vid annan åtgärd som avser endast måls beredande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid beslut varigenom domstolen skiljer sig från målet utan att&lt;br&gt;detta prövats i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlägges mål som avses i andra stycket gemensamt med annat&lt;br&gt;mål, får nämndemän deltaga vid handläggningen även av det senare&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domförhet vid behandling av vissa mål finns bestämmelser i&lt;br&gt;fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och lagen (1990:886) om&lt;br&gt;granskning och kontroll av filmer och videogram. Bestämmelser om&lt;br&gt;domförhet vid behandling av kommunalbesvärsmål finns i 13 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är kammarrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer i vilken&lt;br&gt;omfattning åtgärd som avser&lt;br&gt;endast beredandet av ett mål får&lt;br&gt;vidtas av en lagfaren ledamot i&lt;br&gt;kammarrätten eller av en annan&lt;br&gt;tjänsteman vid denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer i vilken&lt;br&gt;omfattning åtgärd som avser&lt;br&gt;endast beredandet av ett mål får&lt;br&gt;vidtas av en lagfaren ledamot i&lt;br&gt;kammarrätten. Regeringen be-&lt;br&gt;stämmer också i vilken om-&lt;br&gt;fattning åtgärd, som avser endast&lt;br&gt;beredandet av ett mål och som&lt;br&gt;inte bör förbehållas lagfaren do-&lt;br&gt;mare, får vidtas av en annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lenaste lydelse 1990:897.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänsteman i kammarrätten som&lt;br&gt;har erforderlig kunskap och er-&lt;br&gt;farenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig, som begärts av&lt;br&gt;annan länsrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning&lt;br&gt;eller annat uppenbart förbiseelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkorts-&lt;br&gt;tillstånd eller traktorkort eller om vägran tills vidare att godkänna ett&lt;br&gt;utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör med-&lt;br&gt;delas eller när omhändertagande beslutas enligt 23 § körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft&lt;br&gt;av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppen-&lt;br&gt;bart att ett sådant beslut bör meddelas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av&lt;br&gt;fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid&lt;br&gt;beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer i vilken&lt;br&gt;omfattning åtgärd, som avser en-&lt;br&gt;dast beredandet av ett mål och&lt;br&gt;som inte börförbehållas lagfaren&lt;br&gt;domare, får vidtas av en annan&lt;br&gt;tjänsteman vid länsrätten som&lt;br&gt;har erforderlig kunskap och er-&lt;br&gt;farenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål om utdömande av vite,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgifts-&lt;br&gt;processen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter,&lt;br&gt;tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen&lt;br&gt;(1979:1152), om handlingsundantagande från taxeringsrevision,&lt;br&gt;skatterevision, eller annan granskning och om befrielse från skyl-&lt;br&gt;dighet att lämna upplysningar eller visa upp handling enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1992:1132.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;taxeringslagen (1990:324), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen&lt;br&gt;(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller lagen&lt;br&gt;(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter samt om be-&lt;br&gt;frielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt lagen&lt;br&gt;(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter, om befrielse&lt;br&gt;från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt lagen (1990:325) om&lt;br&gt;självdeklaration och kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om tillfälligt flytt-&lt;br&gt;ningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhänderta-&lt;br&gt;gande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa&lt;br&gt;fall, mål om tillfälligt omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen&lt;br&gt;(1988:1472), mål enligt 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård samt mål enligt 18 § första stycket 2-4 såvitt avser de fall&lt;br&gt;då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller&lt;br&gt;5 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål om anstånd med att betala skatt eller socialavgifter enligt&lt;br&gt;uppbörds- eller skatteförfattningarna och annat mål enligt uppbörds-&lt;br&gt;och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbets-&lt;br&gt;givares ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen&lt;br&gt;(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 § fast-&lt;br&gt;ighetstaxeringslagen (1979:1152),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 5 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningama i vilket beslutet&lt;br&gt;överensstämmer med parternas samstämmiga mening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. mål om rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en&lt;br&gt;annan myndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. mål enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att nå-&lt;br&gt;got körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller&lt;br&gt;om det är uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort&lt;br&gt;skall återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. mål enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning med-&lt;br&gt;delas eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller&lt;br&gt;behörighetsbevis skall återkallas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. mål i vilket saken är uppenbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 4 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i 1 kap. skall införas en ny paragraf, 3 e §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;br&gt;3e§ .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast be-&lt;br&gt;redandet av ett mål och som inte&lt;br&gt;är av sådant slag att de bör för-&lt;br&gt;behållas lagfarna domare får ut-&lt;br&gt;föras av en annan tjänsteman vid&lt;br&gt;tingsrätten som har tillräcklig&lt;br&gt;kunskap och erfarenhet. Närmare&lt;br&gt;bestämmelser om detta meddelas&lt;br&gt;av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 4 kap. 13 §&lt;br&gt;gäller även annan tjänsteman än&lt;br&gt;domare när denne utför åtgärder&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §‘&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten är domför med tre lagfarna domare. I mål som överkla-&lt;br&gt;gats från tingsrätt skall dock minst fyra lagfarna domare delta när&lt;br&gt;hovrätten avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare.&lt;br&gt;Flera än fem lagfarna domare får inte delta i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmål gäller, i stället för bestämmelserna i första stycket, att&lt;br&gt;hovrätten är domför med tre lagfarna domare och två nämndemän.&lt;br&gt;Flera än fyra lagfarna domare och tre nämndemän får inte delta.&lt;br&gt;Förekommer ej anledning att döma till svårare straff än böter och är&lt;br&gt;det i målet inte fråga om företagsbot, är hovrätten dock domför även&lt;br&gt;med den sammansättning som anges i första stycket. Detsamma gäller&lt;br&gt;vid handläggning som ej sker vid huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1989:656.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandling av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå&lt;br&gt;av två lagfarna domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är hovrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer i vilken&lt;br&gt;omfattning åtgärd, som avser en-&lt;br&gt;dast beredandet av ett mål, får&lt;br&gt;vidtas av en lagfaren domare i&lt;br&gt;hovrätten eller av en annan&lt;br&gt;tjänsteman vid denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast be-&lt;br&gt;redandet av ett mål får utföras av&lt;br&gt;en lagfaren domare i hovrätten&lt;br&gt;eller, om de inte är av sådant&lt;br&gt;slag att de bör förbehållas lag-&lt;br&gt;farna domare, av en annan&lt;br&gt;tjänsteman i hovrätten som har&lt;br&gt;tillräcklig kunskap och erfaren-&lt;br&gt;het. Närmare bestämmelser om&lt;br&gt;detta meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 4 kap. 13 §&lt;br&gt;gäller även annan tjänsteman än&lt;br&gt;domare när denne utför åtgärder&lt;br&gt;enligt femte stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 och 18 §§ lagen (1971:289) om&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätt är domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra&lt;br&gt;lagfarna ledamöter får ej sitta i rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är särskilt föreskrivet att nämndemän skall ingå i rätten, är&lt;br&gt;kammarrätt domför med tre lagfarna ledamöter och två nämndemän.&lt;br&gt;Fler än fyra lagfarna ledamöter och tre nämndemän får i sådant fall&lt;br&gt;ej sitta i rätten. Kammarrätt är dock domför utan nämndemän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vid prövning av besvär över beslut som ej innebär att målet&lt;br&gt;avgöres,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vid förordnande rörande saken i avvaktan på målets avgörande&lt;br&gt;samt vid annan åtgärd som avser endast måls beredande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid beslut varigenom domstolen skiljer sig från målet utan att&lt;br&gt;detta prövats i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlägges mål som avses i andra stycket gemensamt med annat&lt;br&gt;mål, får nämndemän deltaga vid handläggningen även av det senare&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domförhet vid behandling av vissa mål finns bestämmelser i&lt;br&gt;fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och lagen (1990:886) om&lt;br&gt;granskning och kontroll av filmer och videogram. Bestämmelser om&lt;br&gt;domförhet vid behandling av kommunalbesvärsmål finns i 13 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är kammarrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer i vilken&lt;br&gt;omfattning åtgärd som avser en-&lt;br&gt;dast beredandet av ett mål får&lt;br&gt;vidtas av en lagfaren ledamot i&lt;br&gt;kammarrätten eller av en annan&lt;br&gt;tjänsteman vid denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast be-&lt;br&gt;redandet av ett mål får utföras&lt;br&gt;av en lagfaren ledamot i kam-&lt;br&gt;marrätten eller, om de inte är av&lt;br&gt;sådant slag att de bör förbe-&lt;br&gt;hållas lagfarna ledamöter, av en&lt;br&gt;annan tjänsteman i kammar-&lt;br&gt;rätten som har tillräcklig kunskap&lt;br&gt;och erfarenhet. Närmare bestäm-&lt;br&gt;melser om detta meddelas av re-&lt;br&gt;geringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1990:897.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av&lt;br&gt;annan länsrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning&lt;br&gt;eller annat uppenbart förbiseende,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkorts-&lt;br&gt;tillstånd eller traktorkort eller om vägran att tills vidare godkänna ett&lt;br&gt;utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör med-&lt;br&gt;delas eller när omhändertagande beslutas enligt 23 § körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft&lt;br&gt;av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppen-&lt;br&gt;bart att ett sådant beslut bör meddelas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av&lt;br&gt;fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid&lt;br&gt;beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som avser endast be-&lt;br&gt;redandet av ett mål och som inte&lt;br&gt;är av sådant slag att de bör för-&lt;br&gt;behållas lagfarna domare får ut-&lt;br&gt;föras av en annan tjänsteman vid&lt;br&gt;länsrätten som har tillräcklig&lt;br&gt;kunskap och erfarenhet. Närmare&lt;br&gt;bestämmelser om detta meddelas&lt;br&gt;av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål om utdömande av vite,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgifts-&lt;br&gt;processen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter,&lt;br&gt;tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen&lt;br&gt;(1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision,&lt;br&gt;skatterevision, eller annan granskning och om befrielse från skyl-&lt;br&gt;dighet att lämna upplysningar eller visa upp handling enligt&lt;br&gt;taxeringslagen (1990:324), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen&lt;br&gt;(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare eller lagen&lt;br&gt;(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter samt om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1991:1132.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt lagen&lt;br&gt;(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om tillfälligt flytt-&lt;br&gt;ningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa&lt;br&gt;fall, mål om tillfälligt omhändertagande enligt 37 § smittskyddslagen&lt;br&gt;(1988:1472), mål enligt 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård samt mål enligt 18 § första stycket 2-4 såvitt avser de fall&lt;br&gt;då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller&lt;br&gt;5 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål om anstånd med att betala skatt eller socialavgifter enligt&lt;br&gt;uppbörds- eller skatteförfattningarna och annat mål enligt uppbörds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och folkbokforingsförfattningarna med undantag av mål om arbets-&lt;br&gt;givares ansvarighet for arbetstagares skatt och mål enligt lagen&lt;br&gt;(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 § fastig-&lt;br&gt;hetstaxeringslagen (1979:1152),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 5 000 kr.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet&lt;br&gt;överensstämmer med parternas samstämmiga mening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. mål om rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en&lt;br&gt;annan myndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. mål enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att nå-&lt;br&gt;got körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller&lt;br&gt;om det är uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort&lt;br&gt;skall återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. mål enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning med-&lt;br&gt;delas eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller&lt;br&gt;behörighetsbevis skall återkallas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. mål i vilket saken är uppenbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard&lt;br&gt;Holstad, f.d. kanslichefen i Riksdagens justitieutskott Björn Edqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 1993 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Hellsvik beslutat inhämta&lt;br&gt;lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-&lt;br&gt;stolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Jan&lt;br&gt;Petersson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition ............................. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll.............. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag..................... 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars&lt;br&gt;1993 ................................. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning ............................. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Bakgrund............................. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Den nuvarande ordningen ................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Överväganden och förslag................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Behovet av en lagreglering ................ 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Bestämmelsernas utformning ............... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Ikraftträdande m.m........................ 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Upprättade lagförslag...................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Hemställan ............................ 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Beslut&amp;nbsp;&amp;nbsp;............................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Promemorians lagförslag................ 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Lagrådsremissens lagförslag.............. 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådets yttrande.................... 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 43454, Stockholm 1993&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JuU32</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-03-30 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-03-30 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-03-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-04-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>(-)</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 14:38:00</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG03213</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:47</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 14:38:00</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG03213</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__213.pdf</filnamn>
<filstorlek>1355776</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol Prop. 1992/93:213</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/11624A5F-2599-40DE-998C-FD43DEE11D32</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:JuU32</uppgift>
<ref_dok_id>GG01JuU32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:213&lt;br/&gt;
Delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:213 Delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:213&lt;br/&gt;
Delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:213 Delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars-Erik Lövdén  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:213&lt;br/&gt;
Delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:213 Delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars-Erik Lövdén  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Söderberg  (-)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:213&lt;br/&gt;
Delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:213 Delegering av arbetsuppgifter till kanslipersonal vid domstol</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Söderberg  (-)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>