<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2286494</hangar_id>
 <dok_id>GG03198</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>198</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:198</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>198</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-03-25 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2021-04-06 16:22:56</systemdatum>
 <publicerad>1993-03-25 00:00:00</publicerad>
 <titel>om indrivning av statliga fordringar m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03198/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03198</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03198</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1992/93:198&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om indrivning av statliga fordringar m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03198/prop_199293__198-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1992/93:198&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 mars 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bo Lundgren&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att reglerna om indrivning bryts ut ur upp-&lt;br&gt;bördslagen och efter vissa ändringar och kompletteringar samlas i en&lt;br&gt;särskild lag kallad lag om indrivning av statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regeln att utmätning skall ske så snart som möjligt efter&lt;br&gt;det att ett allmänt mål kommit in till kronofogdemyndigheten upphävs.&lt;br&gt;I stället får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;förordna att indrivning i vissa fall skall ske med förtur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten får en lagfäst skyldighet att i allmänt mål,&lt;br&gt;utöver tillgångsundersökning enligt utsökningsbalken, göra den utredning&lt;br&gt;om gäldenärens ekonomiska förhållanden som behövs för att bestämma&lt;br&gt;lämplig indrivningsåtgärd. Utredningen skall grundas på uppgifter från&lt;br&gt;den myndighet som begär indrivning och från gäldenären samt på&lt;br&gt;uppgifter som redan finns hos kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskovsinstitutet lagregleras. Kronofogdemyndigheten får medge&lt;br&gt;uppskov om det kan antas vara till fördel för det allmänna eller om det&lt;br&gt;är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållanden. Uppskov&lt;br&gt;får också medges i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen&lt;br&gt;prövas. Uppskov får förenas med villkor att gäldenären betalar enligt en&lt;br&gt;avbetalningsplan. Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som&lt;br&gt;behövs för att gäldenären skall kunna betala sin skuld. Uppskov som inte&lt;br&gt;förenas med avbetalning får endast om det finns synnerliga skäl beviljas&lt;br&gt;för längre tid än ett år. Liksom tidigare får kronofogdemyndigheten ta&lt;br&gt;emot säkerhet i samband med att myndigheten beviljar uppskov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för att anta ackord på skatte- och avgiftsområdet&lt;br&gt;behålls oförändrade. Skattemyndigheten skall fortfarande vara behörig att&lt;br&gt;besluta i frågan om ackordsförslag. Bestämmelserna om ackord samlas&lt;br&gt;i en särskild lag kallad lagen om ackord rörande statliga fordringar m.m.&lt;br&gt;Någon utvidgad möjlighet att efterge skatt eller avgift i annan ordning än&lt;br&gt;genom ackord införs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörigheten att besluta om konkursansökan för statens räkning flyttas&lt;br&gt;från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten. Kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten får också ansöka om likvidation samt ges en utökad behörighet&lt;br&gt;att företräda staten i frågor som uppkommer under en konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avskrivningsinstitutet vid skatteindrivningen avskaffas. I stället får&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten möjlighet att avbryta indrivningen tills vidare om&lt;br&gt;ytterligare indrivningsåtgärder framstår som utsiktslösa eller inte är&lt;br&gt;försvarliga med hänsyn till kostnaderna, och indrivning inte heller krävs&lt;br&gt;från allmän synpunkt. Föreskrifterna om avkortning utmönstras ur&lt;br&gt;lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid återbetalning av mervärdesskatt skall avräkning kunna göras hos&lt;br&gt;skattemyndigheten mot fordringar på skatt enligt uppbördslagen och&lt;br&gt;arbetsgivaravgifter som inte överlämnats för indrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna föreslås bli tillämpliga fr.o.m. den 1 januari&lt;br&gt;1994. De nya bestämmelserna om avräkning vid återbetalning av&lt;br&gt;mervärdesskatt avses dock tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås slutligen en mindre ändring i deklarations-&lt;br&gt;förfarandet vid 1994 års taxering.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om indrivning av statliga fordringar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller vid handläggning hos kronofogdemyndigheterna av&lt;br&gt;allmänna mål om verkställighet enligt utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggning av mål som avses i första stycket kallas i denna lag&lt;br&gt;indrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Under indrivningen får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken ske&lt;br&gt;för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs i den&lt;br&gt;lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1972:435) om överlastavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lagen (1972:339) om saluvagnsskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, om&lt;br&gt;inte annat föreskrivs i den lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. fordonsskattelagen (1988:327),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;br&gt;artister m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att införsel får ske för böter och viten är föreskrivet i 15 kap. 1 § 2&lt;br&gt;utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Bestämmelserna i 15-18 §§ skall, om inte regeringen föreskriver&lt;br&gt;något annat, tillämpas endast i fråga om en fordran som tillkommer&lt;br&gt;staten och inte grundas på studiestödslagen (1973:349).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att indrivning i vissa fåll skall ske med förtur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsanmaning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Indrivning inleds genom att kronofogdemyndigheten anmanar gälde-&lt;br&gt;nären att betala, om det inte finns särskilda skäl att underlåta anmaning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenärsutredning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Kronofogdemyndigheten skall, utöver vad som följer av 4 kap. 9 §&lt;br&gt;utsökningsbalken, göra den utredning om gäldenärens ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden som behövs för att en lämplig indrivningsåtgärd skall kunna&lt;br&gt;bestämmas (gäldenärsutredning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Kronofogdemyndigheten får bevilja uppskov med betalningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det kan antas vara till fordel för det allmänna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållan-&lt;br&gt;den, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen prövats av&lt;br&gt;behörig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskov med betalningen får förenas med villkoret att gäldenären&lt;br&gt;betalar sin skuld i poster vid olika tidpunkter (avbetalning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som behövs för att&lt;br&gt;gäldenären skall kunna betala sin skuld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast om det finns synnerliga skäl får uppskov som inte förenas med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villkor om avbetalning beviljas för längre tid än ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om ett belopp som avses i 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid&lt;br&gt;återbetalning av skatter och avgifter skall återbetalas eller annars betalas&lt;br&gt;ut till gäldenären, får beloppet tas i anspråk för betalning av gäldenärens&lt;br&gt;skuld trots att uppskov har beviljats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskov får återkallas om gäldenären underlåter att betala skatter och&lt;br&gt;avgifter allteftersom de förfaller, inte följer den uppgjorda avbetalnings-&lt;br&gt;planen eller om det i annat fall finns särskild anledning till återkallelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § När uppskov beviljas får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet&lt;br&gt;som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, någon annan&lt;br&gt;erbjuder sig att ställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Säkerhet får bestå av pant, borgen eller företagshypotek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borgen skall ställas såsom för egen skuld. Om borgen ställs av två&lt;br&gt;eller flera personer gemensamt skall den vara solidarisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Kronofogdemyndigheten skall vid mottagandet av säkerhet besluta&lt;br&gt;under vilka förutsättningar säkerheten får tas i anspråk. Beslutet får&lt;br&gt;ändras när det finns anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Sedan kronofogdemyndigheten beslutat att ta säkerhet i anspråk&lt;br&gt;gäller, om säkerheten utgörs av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. pant: att den får tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt&lt;br&gt;egendom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. borgen: att den genast får utsökas och att bestämmelserna om indriv- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;ning i denna lag då gäller samt att införsel får äga rum om det är med-&lt;br&gt;givet för den fordran som säkerheten avser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. företagshypoteksbrev: att utmätning genast får ske i den egendom&lt;br&gt;som omfattas av företagshypoteket, även när detta gäller i annan närings-&lt;br&gt;verksamhet än gäldenärens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ackord&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Bestämmelser om ackord finns i lagen (1993:000) om ackord&lt;br&gt;rörande statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurs m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall för-&lt;br&gt;sättas i konkurs. Kronofogdemyndigheten får också ansöka om likvida-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om det allmänna har en fordran hos en gäldenär som försatts i&lt;br&gt;konkurs skall kronofogdemyndigheten göra gällande denna fordran i&lt;br&gt;konkursen och även i övrigt bevaka den rätt i konkursen som med&lt;br&gt;anledning av fordran tillkommer det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § I ärenden enligt 15 och 16 §§ för Riksskatteverket det allmännas&lt;br&gt;talan i överrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avbrytande av indrivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Kronofogdemyndigheten får avbryta indrivningen tills vidare om&lt;br&gt;ytterligare indrivningsåtgärder framstår som utsiktslösa eller inte är för-&lt;br&gt;svarliga med hänsyn till kostnaderna och indrivning inte heller krävs&lt;br&gt;från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har indrivningen avbrutits enligt första stycket skall den återupptas, om&lt;br&gt;det visar sig att betalning kan fås utan större kostnader än vad som är&lt;br&gt;skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela närmare föreskrifter om tillämpningen av denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Kronofogdemyndighetens beslut att ta säkerhet i anspråk enligt 13 §&lt;br&gt;får överklagas. Vid överklagande skall bestämmelserna om besvär i&lt;br&gt;18 kap. utsökningsbalken tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt får beslut enligt denna lag inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då lagen (1978:882) om&lt;br&gt;säkerhet för skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. Bestämmel-&lt;br&gt;serna om uppskov och om säkerhet i 9 och 19 §§ respektive 10-13 och&lt;br&gt;19 §§ i den nya lagen tillämpas också i fråga om uppskov som beviljats&lt;br&gt;och säkerhet som tagits emot före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller annan staten&lt;br&gt;tillkommande fordran som vid verkställighet enligt utsökningsbalken&lt;br&gt;handläggs i allmänt mål. Lagen gäller dock inte i fråga om fordran som&lt;br&gt;grundas på studiestödslagen (1973:349).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Beslut om att anta förslag om ackord lättas av skattemyndigheten i&lt;br&gt;det län där gäldenärens hemortskommun är belägen. Om gäldenären&lt;br&gt;saknar hemortskommun i landet lättas beslutet av Skattemyndigheten i&lt;br&gt;Stockholms län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt för det&lt;br&gt;allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt ackordslagen&lt;br&gt;(1970:847) får antas endast om övriga boigenärer som ackordet angår&lt;br&gt;godkänner det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I ett ärende om ackord skall kronofogdemyndigheten beredas tillfälle&lt;br&gt;att yttra sig, om det inte kan anses obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då förordningen (1965:852)&lt;br&gt;om ackord och avskrivning rörande vissa skatter skall upphöra att gälla.&lt;br&gt;Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om förslag om ackord som fram-&lt;br&gt;ställts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utsökningsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 kap. 36 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 4 kap. 36 § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 kap. 6 §, 2 kap. 3, 5 och 30 §§, 4 kap. 8, 10 och 27 §§,&lt;br&gt;15 kap. 7 § samt 16 kap. 1 och 10 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsökningsmål handläggs som enskilt mål eller allmänt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt mål är mål om utta-&lt;br&gt;gande av böter, vite, skatt, tull,&lt;br&gt;avgift och liknande medel som&lt;br&gt;tillkommer staten och som får ut-&lt;br&gt;sökas utan föregående dom samt,&lt;br&gt;enligt vad regeringen närmare före-&lt;br&gt;skriver, annan liknande fordran&lt;br&gt;som tillkommer staten eller kom-&lt;br&gt;mun. I annan lag kan föreskrivas&lt;br&gt;att även mål om uttagande av&lt;br&gt;annan fordran är allmänt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annat mål än som avses i andra s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;br&gt;Om behörig kronofogdemyndig-&lt;br&gt;het finns bestämmelser i 4 kap.&lt;br&gt;8 §, 15 kap. 7 § samt 16 kap. 1&lt;br&gt;och 10 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt mal ar mal om utta-&lt;br&gt;gande av böter, vite, skatt, tull,&lt;br&gt;avgift och andra medel som staten&lt;br&gt;har rätt till och som får utsökas&lt;br&gt;utan föregående dom samt, enligt&lt;br&gt;vad regeringen närmare föreskri-&lt;br&gt;ver, annan liknande fordran som&lt;br&gt;staten eller en kommun har rätt&lt;br&gt;till. I annan lag kan föreskrivas att&lt;br&gt;även mål om uttagande av någon&lt;br&gt;annan fordran är allmänt mål.&lt;br&gt;eket är enskilt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan skall göras hos den&lt;br&gt;kronofogdemyndighet som är behö-&lt;br&gt;rig enligt bestämmelserna i 4 kap.&lt;br&gt;8 §, 15 kap. 7 § eller 16 kap. 1&lt;br&gt;eller 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av denna balk skall med svarandens hemvist förstås&lt;br&gt;den ort där han är bosatt samt, beträffande dödsbo, den ort där den döde&lt;br&gt;senast var bosatt och, beträffande annan juridisk person, den ort som&lt;br&gt;enligt 10 kap. rättegångsbalken grundar domstols behörighet i tvistemål&lt;br&gt;i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är en ansökan i de hänseenden&lt;br&gt;som avses i 1 eller 2 § eller annars&lt;br&gt;så bristfällig att den ej kan läggas&lt;br&gt;till grund för prövning i sak och&lt;br&gt;efterkommer sökanden ej föreläg-&lt;br&gt;gande att avhjälpa bristen, skall&lt;br&gt;ansökningen avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan är så bristfällig&lt;br&gt;att den inte kan läggas till grund&lt;br&gt;för prövning i sak och om sökan-&lt;br&gt;den inte följer ett föreläggande att&lt;br&gt;avhjälpa bristen, skall ansökan&lt;br&gt;avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;br&gt;Bestämmelserna i 1 och 2 §§,&lt;br&gt;4 § första stycket, 5 § och 10 §&lt;br&gt;andra stycket gäller ej i allmänt&lt;br&gt;mål. I fråga om sökanden i sådant&lt;br&gt;mål gäller ej 6 § och ej heller 29 §&lt;br&gt;i fall då exekutionstiteln upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden i allmänt mål företräds&lt;br&gt;av kronofogdemyndigheten. I tvist&lt;br&gt;som avses i 4 kap. 20-23 och&lt;br&gt;26 §§, 9 kap. 11 § tredje stycket&lt;br&gt;och 13 kap. 7 § andra stycket samt&lt;br&gt;vid utförande av talan i överklagat&lt;br&gt;utsökningsmål företräds dock&lt;br&gt;sökanden i allmänt mål av Riks-&lt;br&gt;skatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I allmänt mål anses ansökan&lt;br&gt;gjord, när indrivningshandlingarna&lt;br&gt;har kommit in till kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten eller, om myndigheten är&lt;br&gt;ansluten till systemet för automa-&lt;br&gt;tisk databehandling inom exeku-&lt;br&gt;tionsväsendet, när indrivnings-&lt;br&gt;uppdraget har förts in i systemet&lt;br&gt;och uppgifterna är tillgängliga för&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utmätning söks hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten i det län där gälde-&lt;br&gt;nären har sitt hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utmätning av egendom som ej&lt;br&gt;finns i det län där gäldenären har&lt;br&gt;sitt hemvist får även sökas hos&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i det län&lt;br&gt;där egendomen finns eller, i fråga&lt;br&gt;om fartyg eller luftfartyg, dit det&lt;br&gt;väntas. Utmätning av fertyg får&lt;br&gt;även sökas där fartyget har sin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1 och 2 §§,&lt;br&gt;3 § första stycket, 4 § första styck-&lt;br&gt;et och 10 § andra stycket gäller&lt;br&gt;inte i allmänt mål. I fråga om&lt;br&gt;sökanden i ett sådant mål gäller&lt;br&gt;inte 6 § och inte heller 29 § i fäll&lt;br&gt;då exekutionstiteln upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden i allmänt mål företräds&lt;br&gt;av kronofogdemyndigheten. Om&lt;br&gt;fråga uppkommer om avvisning&lt;br&gt;enligt 2 kap. 5 § eller invändning&lt;br&gt;görs mot verkställighet enligt 3&lt;br&gt;kap. 21 § för dock sökanden själv&lt;br&gt;sin talan. I tvister som avses i 4&lt;br&gt;kap. 20-23 och 26 §§, 9 kap. 11 §&lt;br&gt;tredje stycket och 13 kap. 7 §&lt;br&gt;andra stycket samt när talan förs i&lt;br&gt;ett överklagat utsökningsmål före-&lt;br&gt;träds sökanden av Riksskatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I allmänt mål anses ansökan&lt;br&gt;gjord, när indrivningsuppdraget&lt;br&gt;har förts in i exekutionsväsendets&lt;br&gt;system för automatisk databehand-&lt;br&gt;ling och uppgifterna är tillgängliga&lt;br&gt;för kronofogdemyndigheten. När&lt;br&gt;indrivning begärs enligt särskilda&lt;br&gt;bestämmelser hos en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet som enligt 4 kap. 8 § är&lt;br&gt;behörig att pröva frågan om utmät-&lt;br&gt;ning, anses ansökan gjord när&lt;br&gt;ansökningshandlingarna har kom-&lt;br&gt;mit in till myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utmätning prövas av&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i det län&lt;br&gt;där gäldenären har sitt hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utmätning av egen-&lt;br&gt;dom som inte finns i det län där&lt;br&gt;gäldenären har sitt hemvist får&lt;br&gt;prövas även av kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten i det län där egendomen&lt;br&gt;finns eller, i fråga om ett fartyg&lt;br&gt;eller luftfartyg, dit det väntas.&lt;br&gt;Frågor om utmätning av ett fartyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:385.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hemort. Utmätning av fordran eller&lt;br&gt;annan rättighet får också sökas där&lt;br&gt;sekundogäldenären eller annan&lt;br&gt;förpliktad finns, även om ford-&lt;br&gt;ringen eller rättigheten skall anses&lt;br&gt;finnas i annat län. Utmätning av&lt;br&gt;lön eller annan förmån som avses&lt;br&gt;i 7 kap. söks, om gäldenären ej har&lt;br&gt;hemvist här i riket, där arbets-&lt;br&gt;givaren eller annan som utger för-&lt;br&gt;månen finns.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får prövas även av kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten i det län där fartyget har&lt;br&gt;sin hemort. Frågor om utmätning&lt;br&gt;av en fordran eller en annan rättig-&lt;br&gt;het får prövas också av kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten i det län där sekun-&lt;br&gt;dogäldenären eller någon annan&lt;br&gt;förpliktad finns, även om fordran&lt;br&gt;eller rättigheten skall anses finnas&lt;br&gt;i ett annat län. Frågor om utmät-&lt;br&gt;ning av lön eller annan förmån&lt;br&gt;som avses i 7 kap. prövas, om&lt;br&gt;gäldenären inte har hemvist här i&lt;br&gt;landet, av kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;i det län där arbetsgivaren eller&lt;br&gt;någon annan som ger ut förmånen&lt;br&gt;finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har utmätning sökts hos kronofogdemyndighet som ej är behörig enligt&lt;br&gt;första eller andra stycket, får myndigheten likväl i brådskande fall vid-&lt;br&gt;taga åtgärd som avses i 6 kap. 12 § innan målet enligt 2 kap. 4 § första&lt;br&gt;stycket överlämnas till kronofogdemyndighet som är behörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utmätning skall ske så snart som&lt;br&gt;möjligt efter det att behövliga&lt;br&gt;handlingar har kommit in till kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämnar sökanden anstånd med&lt;br&gt;utmätning och varar anståndet över&lt;br&gt;sex månader från dagen för ansök-&lt;br&gt;ningen, är denna förfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sökanden ger anstånd fler än&lt;br&gt;två gånger, är ansökningen också&lt;br&gt;förfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utmätning i enskilt mål skall ske&lt;br&gt;så snart som möjligt efter det att&lt;br&gt;behövliga handlingar har kommit&lt;br&gt;in till kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sökanden i enskilt mål med-&lt;br&gt;ger uppskov med utmätningen och&lt;br&gt;om uppskovet varar över sex måna-&lt;br&gt;der från dagen för ansökan, är&lt;br&gt;ansökan förfallen. Om sökanden&lt;br&gt;medger uppskov fler än två gånger,&lt;br&gt;är ansökan också förfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning i&lt;br&gt;allmänt mål finns i lagen&lt;br&gt;(1993:0000) om indrivning av&lt;br&gt;statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har domstol eller kronofogdemyndighet fastställt att förfallen fordran&lt;br&gt;skall utgå med särskild förmånsrätt i registrerat skepp, registrerat&lt;br&gt;luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfartyg eller fäst egendom anses&lt;br&gt;egendomen omedelbart utmätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:848.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna verkan förfaller, om ej försäljning begärs hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten inom två månader från det att beslutet eller utslaget vann&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om försäljning görs hos&lt;br&gt;en kronofogdemyndighet som en-&lt;br&gt;ligt 8 § är behörig att ta upp ansö-&lt;br&gt;kan om utmätning. Försäljning av&lt;br&gt;fast egendom skall dock begäras&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheten i det&lt;br&gt;län där egendomen finns. Denna&lt;br&gt;myndighet får överlämna målet till&lt;br&gt;annan kronofogdemyndighet, om&lt;br&gt;det behövs för att samordna verk-&lt;br&gt;ställigheten mot en gäldenär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införsel söks hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten i det län där gälde-&lt;br&gt;nären har sitt hemvist. Har gälde-&lt;br&gt;nären ej hemvist här i riket, görs&lt;br&gt;ansökningen där arbetsgivaren&lt;br&gt;finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Xbrkställighet av förpliktelse för&lt;br&gt;tidigare ägare eller nyttjanderätts-&lt;br&gt;havare att flytta från fest egendom,&lt;br&gt;bostadslägenhet eller annat utrym-&lt;br&gt;me i byggnad (avhysning) söks hos&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i det län&lt;br&gt;där svaranden har sitt hemvist.&lt;br&gt;Avhysning får även sökas hos&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i det län&lt;br&gt;där verkställigheten skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om försäljning görs hos&lt;br&gt;en kronofogdemyndighet som en-&lt;br&gt;ligt 8 § är behörig att pröva frågan&lt;br&gt;om utmätning. Försäljning av fast&lt;br&gt;egendom skall dock begäras hos&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i det län&lt;br&gt;där egendomen finns. Denna myn-&lt;br&gt;dighet får överlämna målet till en&lt;br&gt;arman kronofogdemyndighet, om&lt;br&gt;det behövs för att samordna verk-&lt;br&gt;ställigheten mot en gäldenär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om införsel prövas av&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i det län&lt;br&gt;där gäldenären har sitt hemvist.&lt;br&gt;Om gäldenären inte har hemvist&lt;br&gt;här i landet, prövas sådana frågor&lt;br&gt;av kronofogdemyndigheten i det län&lt;br&gt;där gäldenärens arbetsgivare finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om verkställighet av en&lt;br&gt;förpliktelse för tidigare ägare eller&lt;br&gt;nyttjanderättshavare att flytta från&lt;br&gt;fest egendom, en bostadslägenhet&lt;br&gt;eller något annat utrymme i en&lt;br&gt;byggnad (avhysning) prövas av&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i det län&lt;br&gt;där svaranden har sitt hemvist eller&lt;br&gt;där verkställigheten skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:385.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:385.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\krkställighet i annat fall än som&lt;br&gt;avses i 1 § av förpliktelse som ej&lt;br&gt;avser betalningsskyldighet samt&lt;br&gt;verkställighet av beslut om kvar-&lt;br&gt;stad eller annan säkerhetsåtgärd&lt;br&gt;söks hos kronofogdemyndigheten i&lt;br&gt;det län där svaranden har sitt hem-&lt;br&gt;vist eller egendom som är i fråga&lt;br&gt;finns eller där verkställigheten&lt;br&gt;annars med fördel kan äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om verkställighet i andra&lt;br&gt;fall än de som avses i 1 § av för-&lt;br&gt;pliktelser som inte avser betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet samt frågor om&lt;br&gt;verkställighet av beslut om kvar-&lt;br&gt;stad eller andra säkerhetsåtgärder&lt;br&gt;prövas av kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;i det län där svaranden har sitt&lt;br&gt;hemvist eller egendom som är i&lt;br&gt;fråga finns eller där verkställig-&lt;br&gt;heten annars med fördel kan äga&lt;br&gt;rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:385.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 57 a, 60 och 62-67 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 49 § 1 och 2 mom., 57, 59 samt 97 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 57 a § skall sättas närmast före 59 §,&lt;br&gt;dels att det närmast före 58 § skall införas en ny rubrik som skall lyda&lt;br&gt;Dröjsmålsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mom. Skattemyndigheten får&lt;br&gt;medge skattskyldig anstånd med att&lt;br&gt;betala skatt, kvarskatteavgift eller&lt;br&gt;ränta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det kan antas att skatten,&lt;br&gt;kvarskatteavgiften eller räntan&lt;br&gt;kommer att avkortas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den skattskyldige begärt&lt;br&gt;omprövning av ett taxeringsbeslut&lt;br&gt;eller annat beslut om skatt, kvar-&lt;br&gt;skatteavgift eller ränta eller ett&lt;br&gt;sådant beslut överklagats och&lt;br&gt;utgången i ärendet eller målet är&lt;br&gt;oviss eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den skattskyldige begärt&lt;br&gt;omprövning av ett taxeringsbeslut&lt;br&gt;eller annat beslut om skatt, kvar-&lt;br&gt;skatteavgift eller ränta eller ett&lt;br&gt;sådant beslut överklagats och betal-&lt;br&gt;ningen av påfört belopp skulle för&lt;br&gt;den skattskyldige medföra betydan-&lt;br&gt;de skadeverkningar eller annars&lt;br&gt;framstå som obillig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 mom. Anstånd får medges&lt;br&gt;med högst det belopp som kan&lt;br&gt;antas bli avkortat eller som be-&lt;br&gt;tingas av yrkandet i omprövnings-&lt;br&gt;ärendet eller överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1991:97.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av&lt;br&gt;lagens rubrik 1974:771&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 § 1992:624&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 § 1992:680&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66 § 1992:624&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67 § 1992:624.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mom. Skattemyndigheten får&lt;br&gt;medge en skattskyldig anstånd med&lt;br&gt;att betala skatt, kvarskatteavgift&lt;br&gt;eller ränta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det kan antas att den&lt;br&gt;skattskyldige kommer att få ned-&lt;br&gt;sättning av eller befrielse från det&lt;br&gt;belopp som påförts honom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den skattskyldige begärt&lt;br&gt;omprövning av ett taxeringsbeslut&lt;br&gt;eller något annat beslut om skatt,&lt;br&gt;kvarskatteavgift eller ränta eller ett&lt;br&gt;sådant beslut överklagats och&lt;br&gt;utgången i ärendet eller målet är&lt;br&gt;oviss, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den skattskyldige begärt&lt;br&gt;omprövning av ett taxeringsbeslut&lt;br&gt;eller något annat beslut om skatt,&lt;br&gt;kvarskatteavgift eller ränta eller ett&lt;br&gt;sådant beslut överklagats och betal-&lt;br&gt;ningen av det påförda beloppet&lt;br&gt;skulle medföra betydande skade-&lt;br&gt;verkningar för den skattskyldige&lt;br&gt;eller annars framstå som obillig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 mom. Anstånd får medges&lt;br&gt;med högst det belopp som kan&lt;br&gt;antas bli nedsatt eller falla bort&lt;br&gt;enligt 1 mom. 1 eller som betingas&lt;br&gt;av yrkandet i omprövningsärendet&lt;br&gt;eller överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det i fall som avses i&lt;br&gt;1 mom. 2 och 3 med hänsyn till&lt;br&gt;den skattskyldiges förhållanden och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt antas att&lt;br&gt;det belopp som avses med anstån-&lt;br&gt;det inte kommer att betalas i rätt&lt;br&gt;tid, får anstånd medges endast om&lt;br&gt;den skattskyldige ställer säkerhet&lt;br&gt;för beloppet. Anstånd får dock&lt;br&gt;medges utan att säkerhet ställs om&lt;br&gt;anståndsbeloppet är förhållandevis&lt;br&gt;ringa eller det annars finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl. Ställd säkerhet får tas&lt;br&gt;i anspråk när anståndstiden gått ut.&lt;br&gt;I övrigt skall bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen (1978:882) om säkerhet för&lt;br&gt;skattefordringar m.m. tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i fa.ll som avses i&lt;br&gt;1 mom. 2 och 3 med hänsyn till&lt;br&gt;den skattskyldiges förhållanden och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt kan antas&lt;br&gt;att det belopp som avses med&lt;br&gt;anståndet inte kommer att betalas i&lt;br&gt;rätt tid, får anstånd medges endast&lt;br&gt;om den skattskyldige ställer säker-&lt;br&gt;het för beloppet. Anstånd får dock&lt;br&gt;medges utan att säkerhet ställs om&lt;br&gt;anståndsbeloppet är förhållandevis&lt;br&gt;ringa eller det armars finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl. Ställd säkerhet får tas&lt;br&gt;i anspråk när anståndstiden gått ut.&lt;br&gt;I övrigt skall bestämmelserna om&lt;br&gt;säkerhet i lagen (1993:0000) om&lt;br&gt;indrivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Postverket redovisar inbetald skatt och arbetsgivaravgifter som uppbärs&lt;br&gt;enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare&lt;br&gt;till skattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten skall i den&lt;br&gt;ordning som föreskrivs av rege-&lt;br&gt;ringen eller myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer anteckna in-&lt;br&gt;betald skatt för varje skattskyldig&lt;br&gt;samt upprätta restlängd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten att verkställa indrivning av&lt;br&gt;skatt. Därvid får verkställighet&lt;br&gt;enligt utsökningsbalken äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om indrivning&lt;br&gt;av skatt skall också tillämpas på&lt;br&gt;indrivning av kvarskatteavgift,&lt;br&gt;dröjsmålsavgift och ränta enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatt, dröjsmålsavgift, kvar-&lt;br&gt;skatteavgift eller ränta som inte&lt;br&gt;har betalats in i rätt tid skall läm-&lt;br&gt;nas för indrivning. Regeringen får&lt;br&gt;föreskriva att indrivning inte behö-&lt;br&gt;ver begäras för ett ringa belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning&lt;br&gt;finns i lagen (1993:0000) om in-&lt;br&gt;drivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. Vid indrivning får verkställig-&lt;br&gt;het enligt utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:624.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande vid vite och beslut&lt;br&gt;om revision enligt 78 § 1 mom. får&lt;br&gt;inte överklagas. Inte heller beslut&lt;br&gt;enligt 55 § 1 mom. första stycket&lt;br&gt;och 55 § 2 mom. andra stycket&lt;br&gt;eller beslut rörande framställning&lt;br&gt;om försättande i konkurs, ackords-&lt;br&gt;förslag och avskrivning av skatt får&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande vid vite och beslut&lt;br&gt;om revision enligt 78 § 1 mom. får&lt;br&gt;inte överklagas. Inte heller beslut&lt;br&gt;enligt 55 § 1 mom. första stycket&lt;br&gt;eller 55 § 2 mom. andra stycket&lt;br&gt;får överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och&lt;br&gt;gåvoskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om arvsskatt och&lt;br&gt;gåvoskatt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall där underrätt fastställt&lt;br&gt;skatt, skall rätten till den skatte-&lt;br&gt;myndighet, som enligt 52 &amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mom. tredje stycket är uppbörds-&lt;br&gt;myndighet, snarast översända till&lt;br&gt;rätten ingiven bouppteckning eller&lt;br&gt;annan handling, som sägs i 51 §&lt;br&gt;andra stycket, eller bouppteckning,&lt;br&gt;som tillhandahållits rätten jämlikt&lt;br&gt;tredje stycket sistnämnda paragraf.&lt;br&gt;Därjämte åligger det rätten att,&lt;br&gt;enligt vad regeringen närmare&lt;br&gt;bestämmer, tillställa skattemyn-&lt;br&gt;digheten de uppgifter, som fordras&lt;br&gt;för uppbörd av skatten. Vad nu&lt;br&gt;sagts skall äga motsvarande&lt;br&gt;tillämpning, när överrätt fastställt&lt;br&gt;skatt till högre belopp än förut&lt;br&gt;beräknats eller skattskyldig vitsor-&lt;br&gt;dat anmärkning som framställts av&lt;br&gt;den enligt 64 § 1 mom. förordnade&lt;br&gt;granskningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inbetalning enligt 52 § 1 mom.&lt;br&gt;tredje stycket skall ske till post-&lt;br&gt;girokonto hos skattemyndigheten.&lt;br&gt;Inbetalningen sker kostnadsfritt.&lt;br&gt;Skatten skall anses vara erlagd den&lt;br&gt;dag, då inbetalningskort eller för-&lt;br&gt;sändelse innehållande girokort&lt;br&gt;inkommit till postanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skatt icke erlagts inom&lt;br&gt;föreskriven tid, skall skattemyn-&lt;br&gt;digheten, om ej annat följer av vad&lt;br&gt;i 6 § sista stycket stadgas, förord-&lt;br&gt;na om uttagande av felande belopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall där underrätt festställt&lt;br&gt;skatt, skall rätten till den skatte-&lt;br&gt;myndighet som enligt 52 &amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mom. tredje stycket är uppbörds-&lt;br&gt;myndighet snarast översända till&lt;br&gt;rätten en ingiven bouppteckning&lt;br&gt;eller någon annan handling som&lt;br&gt;sägs i 51 § andra stycket eller en&lt;br&gt;bouppteckning som tillhandahållits&lt;br&gt;rätten enligt tredje stycket sist-&lt;br&gt;nämnda paragraf. Dessutom är&lt;br&gt;rätten skyldig att, enligt vad rege-&lt;br&gt;ringen närmare bestämmer, lämna&lt;br&gt;skattemyndigheten de uppgifter&lt;br&gt;som behövs för uppbörd av skat-&lt;br&gt;ten. Vad som nu sagts gäller också&lt;br&gt;i tillämpliga delar, när överrätt&lt;br&gt;festställt skatt till ett högre belopp&lt;br&gt;än som förut beräknats eller när en&lt;br&gt;skattskyldig vitsordat en anmärk-&lt;br&gt;ning som framställts av den enligt&lt;br&gt;64 § 1 mom. förordnade gransk-&lt;br&gt;ningsmyndigheten .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inbetalning enligt 52 § 1 mom.&lt;br&gt;tredje stycket skall ske till post-&lt;br&gt;girokonto hos skattemyndigheten.&lt;br&gt;Inbetalningen sker kostnadsfritt.&lt;br&gt;Skatten skall anses vara betald den&lt;br&gt;dag, då inbetalningskort eller för-&lt;br&gt;sändelse som innehåller girokort&lt;br&gt;kommit till en postanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skatt inte betalas inom före-&lt;br&gt;skriven tid, skall dröjsmålsavgift&lt;br&gt;tas ut enligt 58 § 2-5 mom. upp-&lt;br&gt;bördslagen (1953:272) om inte&lt;br&gt;annat följer av 6 § sista stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:625.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i den ordning, som enligt upp-&lt;br&gt;bördslagen (1953:272) gäller för&lt;br&gt;indrivning av restförd skatt. Därvid&lt;br&gt;tas dröjsmålsavgift ut enligt 58 §&lt;br&gt;2-5 mom. lagen. Skattemyndig-&lt;br&gt;heten får medge befrielse helt eller&lt;br&gt;delvis från skyldigheten att betala&lt;br&gt;dröjsmålsavgift, om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den obetalda skatten och dröjs-&lt;br&gt;målsavgiften skall lämnas för in-&lt;br&gt;drivning. Regeringen får före-&lt;br&gt;skriva att indrivning inte behöver&lt;br&gt;begäras för ett ringa belopp. Skat-&lt;br&gt;temyndigheten får medge befrielse&lt;br&gt;helt eller delvis från skyldigheten&lt;br&gt;att betala dröjsmålsavgift, om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning finns&lt;br&gt;i lagen (1993:0000) om indrivning&lt;br&gt;av statliga fordringar m.m. Vid&lt;br&gt;indrivning får verkställighet enligt&lt;br&gt;utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och&lt;br&gt;som ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne&lt;br&gt;förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet&lt;br&gt;av inbetald skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan&lt;br&gt;skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan&lt;br&gt;handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av&lt;br&gt;inbetald skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt&lt;br&gt;på ackumulerad inkomst&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt&lt;br&gt;på ackumulerad inkomst&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bifalles ansökan varom i 4 §&lt;br&gt;sägs, skall skattemyndigheten med-&lt;br&gt;dela förordnande om avkortning&lt;br&gt;eller, där restitution skall ske,&lt;br&gt;tillställa den skattskyldige honom&lt;br&gt;tillkommande belopp. Därvid&lt;br&gt;tillämpas bestämmelserna i 87 §&lt;br&gt;uppbördslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sådan ansökan som avses&lt;br&gt;i 4 § bifalls, skall skattemyn-&lt;br&gt;digheten besluta om nedsättning av&lt;br&gt;det påförda beloppet eller, där&lt;br&gt;restitution skall ske, tillställa den&lt;br&gt;skattskyldige det belopp som han&lt;br&gt;har rätt till. Därvid tillämpas be-&lt;br&gt;stämmelserna i 103 § uppbördsla-&lt;br&gt;gen (1953:272).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:343.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 b § lagen (1958:295) om sjömansskatt&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 b §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp som Sjömansskattenämn-&lt;br&gt;den fästställt till betalning eller&lt;br&gt;som avses i 17 a § andra stycket&lt;br&gt;må indrivas i den ordning, som&lt;br&gt;gäller i fråga om skatt enligt&lt;br&gt;uppbördslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införsel enligt 15 kap. utsök-&lt;br&gt;ningsbalken må äga rum vid in-&lt;br&gt;drivning av sjömansskatt och därå&lt;br&gt;belöpande dröj småls axgift hos&lt;br&gt;sjömannen och i fall, som avses i&lt;br&gt;17 § 1 mom. andra stycket, hos&lt;br&gt;redaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp som Sjömansskattenämn-&lt;br&gt;den fastställt till betalning eller&lt;br&gt;som avses i 17 a § andra stycket&lt;br&gt;och som inte har betalats in i rätt&lt;br&gt;tid skall lämnas för indrivning.&lt;br&gt;Regeringen får föreskriva att in-&lt;br&gt;drivning inte behöver begäras för&lt;br&gt;ett ringa belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning&lt;br&gt;finns i lagen (1992:0000) om in-&lt;br&gt;drivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. Vid indrivning får verkställig-&lt;br&gt;het enligt utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av beslut inverkar&lt;br&gt;inte på skyldigheten att betala skatt&lt;br&gt;eller dröjsmålsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1970:933.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:626.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 48 och 49 §§ lagen (1968:430) om mervärde-&lt;br&gt;skatt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalas inte skatt i behörig tid&lt;br&gt;och ordning skall skatten och den&lt;br&gt;ränta och dröjsmålsavgift, som&lt;br&gt;belöper på denna, drivas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272) om indrivning, avkort-&lt;br&gt;ning och avskrivning gäller i&lt;br&gt;tillämpliga delar i fråga om mer-&lt;br&gt;värdeskatt. Införsel enligt 15 kap.&lt;br&gt;utsökningsbalken får äga rum vid&lt;br&gt;indrivning av mervärdeskatt, ränta&lt;br&gt;och dröjsmålsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatt, ränta eller dröjsmålsavgift&lt;br&gt;som inte har betalats in i rätt tid&lt;br&gt;skall lämnas för indrivning. Rege-&lt;br&gt;ringen får föreskriva att indrivning&lt;br&gt;inte behöver begäras för ett ringa&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning&lt;br&gt;finns i lagen (1993:0000) om in-&lt;br&gt;drivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. Vid indrivning får verkställig-&lt;br&gt;het enligt utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om omprövning eller&lt;br&gt;överklagande inverkar inte på&lt;br&gt;skyldigheten att betala skatt, ränta&lt;br&gt;eller dröjsmålsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;49&lt;/sup&gt; §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den utgående&lt;br&gt;skatten, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet i den&lt;br&gt;mån kvittning inte skett enligt 17 § nionde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss redovisningsperiod&lt;br&gt;beslutad skatt, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som&lt;br&gt;avkrävts honom, återfår av skattemyndigheten vad han betalat för&lt;br&gt;mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står den skattskyldige i skuld för&lt;br&gt;mervärdeskatt, har han vid åter-&lt;br&gt;betalning enligt första, andra eller&lt;br&gt;tredje stycket rätt att återfå bara&lt;br&gt;vad som överstiger skulden och de&lt;br&gt;räntor och avgifter som belöper på&lt;br&gt;denna. I lagen (1985:146) om av-&lt;br&gt;räkning vid återbetalning av skatter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:576.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:627.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:627.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den skattskyldige står i skuld&lt;br&gt;för mervärdeskatt, har han vid&lt;br&gt;återbetalning enligt första, andra&lt;br&gt;eller tredje stycket rätt att återfå&lt;br&gt;bara vad som överstiger skulden&lt;br&gt;och de räntor och avgifter som&lt;br&gt;belöper på denna. Detsamma gäller&lt;br&gt;om den skattskyldige har en skuld&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och avgifter finns också föreskrif-&lt;br&gt;ter som begränsar rätten till åter-&lt;br&gt;betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordran på överskjutande ingående skatt eller ränta på sådan skatt får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ej särskilt överlåtas eller utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt gäller uppbördslagens&lt;br&gt;(1953:272) bestämmelser om re-&lt;br&gt;stitution av skatt i tillämpliga delar&lt;br&gt;beträffande återbetalning av mer-&lt;br&gt;värdeskatt.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avser till betalning förfallen&lt;br&gt;skatt enligt uppbördslagen (1953:&lt;br&gt;272), skatt enligt lagen (1990:659)&lt;br&gt;om särskild löneskatt på vissa&lt;br&gt;förvärvsinkomster, arbetsgivar-&lt;br&gt;avgift enligt lagen (1981:691) om&lt;br&gt;socialavgifter eller avgift enligt&lt;br&gt;lagen (1982:423) om allmän löne-&lt;br&gt;avgift. I lagen (1985:146) om&lt;br&gt;avräkning vid återbetalning av&lt;br&gt;skatter och avgifter finns också&lt;br&gt;föreskrifter som begränsar rätten&lt;br&gt;till återbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt gäller för återbetalning&lt;br&gt;av mervärdeskatt uppbördslagens&lt;br&gt;bestämmelser om restitution av&lt;br&gt;skatt i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser i 49 §&lt;br&gt;skall dock gälla till utgången av år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 22 och 26 §§ kupongskattelagen (1970:624)'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inbetalar Värdepapperscentralen&lt;br&gt;eller aktiebolag ej kupongskatt i&lt;br&gt;föreskriven tid eller ordning, skall&lt;br&gt;beskattningsmyndigheten förelägga&lt;br&gt;centralen eller bolaget att inom&lt;br&gt;viss tid fullgöra sin betalningsskyl-&lt;br&gt;dighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterkommes ej föreläggandet,&lt;br&gt;skall beskattningsmyndigheten an-&lt;br&gt;mäla förhållandet till skattemyn-&lt;br&gt;digheten i det län där bolagets&lt;br&gt;styrelse har sitt säte. Skattemyn-&lt;br&gt;digheten förordnar om indrivning&lt;br&gt;av obetalt kupongskattebelopp samt&lt;br&gt;dröjsmålsavgift i den ordning som&lt;br&gt;föreskrives i uppbördslagen (1953:&lt;br&gt;272) om indrivning av restförd&lt;br&gt;skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket uppför i särskild&lt;br&gt;längd utdelningsberättigad, som&lt;br&gt;kan antagas vara skattskyldig men&lt;br&gt;för vilken utdelning utbetalats utan&lt;br&gt;att kupongskatt innehållits, samt&lt;br&gt;det skattebelopp som belöper på&lt;br&gt;utdelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Värdepapperscentralen eller&lt;br&gt;ett aktiebolag inte betalar in&lt;br&gt;kupongskatt i föreskriven tid, skall&lt;br&gt;beskattningsmyndigheten förelägga&lt;br&gt;centralen eller bolaget att inom&lt;br&gt;viss tid fullgöra sin betalningsskyl-&lt;br&gt;dighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om föreläggandet inte följs, skall&lt;br&gt;beskattningsmyndigheten anmäla&lt;br&gt;förhållandet till skattemyndigheten&lt;br&gt;i det län där bolagets styrelse har&lt;br&gt;sitt säte. Obetalda kupongskatte-&lt;br&gt;belopp samt dröj småls avgifter skall&lt;br&gt;av skattemyndigheten lämnas för&lt;br&gt;indrivning. Regeringen får före-&lt;br&gt;skriva att indrivning inte behöver&lt;br&gt;begäras för ett ringa belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning finns&lt;br&gt;i lagen (1993:0000) om indrivning&lt;br&gt;av statliga fordringar m.m. Vid&lt;br&gt;indrivning får verkställighet enligt&lt;br&gt;utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av beslut inverkar&lt;br&gt;inte på skyldigheten att betala skatt&lt;br&gt;eller dröjsmålsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket uppför i särskild&lt;br&gt;längd utdelningsberättigade som&lt;br&gt;kan antas vara skattskyldiga men&lt;br&gt;för vilka utdelning betalats ut utan&lt;br&gt;att kupongskatt hållits inne, samt&lt;br&gt;det skattebelopp som belöper på&lt;br&gt;utdelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1992/93:196.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ej annat följer av 11 §, skall&lt;br&gt;Riksskatteverket delge den som&lt;br&gt;uppförts i längden utdrag ur denna&lt;br&gt;och förelägga honom att inom två&lt;br&gt;månader från den dag då han fick&lt;br&gt;del av utdraget erlägga skatte-&lt;br&gt;beloppet. Vill den som uppförts i&lt;br&gt;längden bestrida skattepåföringen,&lt;br&gt;skall han senast inom samma tid&lt;br&gt;göra erinran hos Riksskatteverket,&lt;br&gt;som meddelar beslut med anled-&lt;br&gt;ning härav. Beslutet skall delges&lt;br&gt;den som framställt erinran och&lt;br&gt;antecknas i längden. Finner verket&lt;br&gt;att kupongskatt skall erläggas,&lt;br&gt;skall den skattskyldige föreläggas&lt;br&gt;att inom viss tid erlägga skatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kupongskatt, som ej erlagts&lt;br&gt;inom den utsatta tiden, indrives i&lt;br&gt;den ordning som föreskrives i&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272) om&lt;br&gt;indrivning av restförd skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte något annat följer av&lt;br&gt;11 §, skall Riksskatteverket delge&lt;br&gt;den som uppförts i längden utdrag&lt;br&gt;ur denna och förelägga honom att&lt;br&gt;inom två månader från den dag då&lt;br&gt;han fick del av utdraget betala&lt;br&gt;skattebeloppet. Om den som upp-&lt;br&gt;förts i längden vill bestrida skatte-&lt;br&gt;påföringen, skall han senast inom&lt;br&gt;samma tid göra en invändning mot&lt;br&gt;påföringen hos Riksskatteverket,&lt;br&gt;som sedan meddelar sitt beslut.&lt;br&gt;Beslutet skall delges den som gjort&lt;br&gt;invändningen och antecknas i&lt;br&gt;längden. Om verket finner att&lt;br&gt;kupongskatt skall betalas, skall den&lt;br&gt;skattskyldige föreläggas att inom&lt;br&gt;viss tid betala skatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kupongskatt, som inte betalats&lt;br&gt;inom den utsatta tiden, skall av&lt;br&gt;Riksskatteverket lämnas för in-&lt;br&gt;drivning. Därvid tillämpas 22 §&lt;br&gt;andra-fjärde styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr0&lt;/sup&gt;P- 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ej annat följer av denna lag&lt;br&gt;gäller uppbördslagen (1953:272) i&lt;br&gt;tillämpliga delar i fråga om fel-&lt;br&gt;parkeringsavgift. Reglerna om&lt;br&gt;dröjsmålsavgift skall dock inte&lt;br&gt;tillämpas. Regeringen får före-&lt;br&gt;skriva avvikelser från uppbörds-&lt;br&gt;lagen, när det gäller avkortning,&lt;br&gt;avskrivning och det administrativa&lt;br&gt;förfarandet i fråga om felparke-&lt;br&gt;ringsavgift. Införsel enligt 15 kap.&lt;br&gt;utsökningsbalken får äga rum vid&lt;br&gt;indrivning av felparkeringsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åläggande enligt 6 &amp;nbsp;§ andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket får ej utfärdas senare än ett&lt;br&gt;år efter den dag då överträdelsen&lt;br&gt;skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte något annat följer av&lt;br&gt;denna lag gäller uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272) i tillämpliga delar i&lt;br&gt;fråga om felparkeringsavgifter.&lt;br&gt;Reglerna om dröjsmålsavgift skall&lt;br&gt;dock inte tillämpas. Regeringen får&lt;br&gt;föreskriva avvikelser från upp-&lt;br&gt;bördslagen, när det gäller det ad-&lt;br&gt;ministrativa förfarandet i fråga om&lt;br&gt;felparkeringsavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åläggande enligt 6 &amp;nbsp;§ andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket får inte utfärdas senare än&lt;br&gt;ett år efter den dag då överträdel-&lt;br&gt;sen skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:633.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VW i uppbördslagen (1953:272)&lt;br&gt;stadgas om indrivning, avkortning&lt;br&gt;och avskrivning av skatt skall i&lt;br&gt;tillämpliga delar gälla saluvagns-&lt;br&gt;skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införsel enligt 15 kap. utsök-&lt;br&gt;ningsbalken får äga rum vid in-&lt;br&gt;drivning av saluvagnsskatt och&lt;br&gt;dröjsmålsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som stadgas i 58 och 59 §§&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272) om&lt;br&gt;dröjsmålsavgift och indrivning&lt;br&gt;skall också gälla saluvagnsskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:634.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom förskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen (1979:189)'&lt;br&gt;dels att 7 och 9-11 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 och 15 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall uppbörd ej ske eller har&lt;br&gt;uppbörd ej lett till full betalning,&lt;br&gt;skall böterna drivas in genom&lt;br&gt;kronofogdemyndighetens försorg.&lt;br&gt;Indrivningen sker på grund av&lt;br&gt;dom, godkänt föreläggande eller&lt;br&gt;saköreslängd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om uppbörd inte skall ske eller&lt;br&gt;om uppbörd inte har lett till full&lt;br&gt;betalning, skall böterna lämnas för&lt;br&gt;indrivning. Regeringen får före-&lt;br&gt;skriva att indrivning inte behöver&lt;br&gt;begäras för ett ringa belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning finns&lt;br&gt;i lagen (1993:0000) om indrivning&lt;br&gt;av statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter som inte har kunnat drivas&lt;br&gt;in, skall på talan av åklagare för-&lt;br&gt;vandlas till fängelse, om det är&lt;br&gt;uppenbart att den bötfällde av&lt;br&gt;tredska har underlåtit att betala&lt;br&gt;böterna eller om förvandling an-&lt;br&gt;nars av särskilda skäl är påkallad&lt;br&gt;från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Adömda böter, som inte har&lt;br&gt;kunnat indrivas och som inte har&lt;br&gt;avkortats, skall på talan av åkla-&lt;br&gt;gare förvandlas till fängelse, om&lt;br&gt;det är uppenbart att den bötfällde&lt;br&gt;av tredska har underlåtit att betala&lt;br&gt;böterna eller om förvandling an-&lt;br&gt;nars av särskilda skäl är påkallad&lt;br&gt;från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar den bötfällde, när förvandling skall ske, skyldig att betala även&lt;br&gt;andra böter än sådana som avses i första stycket, skall också dessa böter&lt;br&gt;förvandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvandlingsstraffet skall bestämmas till fängelse i lägst fjorton dagar&lt;br&gt;och högst tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § 1985:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § 1990:375&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § 1990:375.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:352.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § skatteregisterlagen (1980:343)&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av&lt;br&gt;automatisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket&lt;br&gt;och ett regionalt skatteregister för vaije län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registren skall användas vid beskattning för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande&lt;br&gt;fysiska och juridiska personer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan&lt;br&gt;kontrollverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av&lt;br&gt;pensionsgrundande inkomst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bestämmande och uppbörd av skatt enligt uppbördslagen (1953:272),&lt;br&gt;lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1990:659) om särskild löneskatt&lt;br&gt;på vissa förvärvsinkomster, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter&lt;br&gt;samt lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registren skall dessutom använ-&lt;br&gt;das for avräkning enligt lagen&lt;br&gt;(1985:146) om avräkning vid åter-&lt;br&gt;betalning av skatter och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det centrala skatteregistret skall&lt;br&gt;också användas för utredningar i&lt;br&gt;kronofogdemyndigheternas exekuti-&lt;br&gt;va verksamhet och för Riksskatte-&lt;br&gt;verkets tillsyn enligt lagen (1974:&lt;br&gt;174) om identitetsbeteckning för&lt;br&gt;juridiska personer m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registren skall dessutom använ-&lt;br&gt;das för avräkning enligt lagen&lt;br&gt;(1985:146) om avräkning vid åter-&lt;br&gt;betalning av skatter och avgifter&lt;br&gt;och för gäldenärsutredning enligt&lt;br&gt;lagen (1993:0000) om indrivning&lt;br&gt;av statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det centrala skatteregistret skall&lt;br&gt;också användas för andra utred-&lt;br&gt;ningar i kronofogdemyndigheternas&lt;br&gt;exekutiva verksamhet än som avses&lt;br&gt;i tredje stycket och för Riksskatte-&lt;br&gt;verkets tillsyn enligt lagen (1974:&lt;br&gt;174) om identitetsbeteckning för&lt;br&gt;juridiska personer m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1983:143.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1920.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring lagen (1982:188) om preskription av&lt;br&gt;skattefordringar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:188) om preskription av&lt;br&gt;skattefordringar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller i fråga om&lt;br&gt;preskription av fordringar som&lt;br&gt;tillkommer det allmänna och som&lt;br&gt;drivs in enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272), tulla-&lt;br&gt;gen (1973:670) eller tullagen&lt;br&gt;(1987: 1065). Den tillämpas dock&lt;br&gt;inte på fordringar enligt studie-&lt;br&gt;stödslagen (1973:349).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller i fråga om&lt;br&gt;preskription av skatt och andra&lt;br&gt;fordringar som det allmänna har&lt;br&gt;rätt till och som drivs in enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen (1993:&lt;br&gt;0000) om indrivning av statliga&lt;br&gt;fordringar m.m. Den tillämpas&lt;br&gt;dock inte på fordringar enligt&lt;br&gt;vattenlagen (1918:523), vattenla-&lt;br&gt;gen (1983:291), rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429), studiestödslagen&lt;br&gt;(1973:349), bötesverkställighets-&lt;br&gt;lagen (1979:189) eller fordringar&lt;br&gt;för vilka särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om preskription gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller&lt;br&gt;fortfarande i fråga om fordringar som drivs in enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;tullagen (1973:670).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:1195.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter ansökan som&lt;br&gt;skall göras av allmän åklagare inom två år från den tidpunkt då&lt;br&gt;överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan gäller bestämmelserna&lt;br&gt;i rättegångsbalken om åtal för brott, på vilket inte kan följa svårare straff&lt;br&gt;än böter, och bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har&lt;br&gt;förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får övertidsavgift ej&lt;br&gt;tas ut. Övertidsavgifter till faller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut varigenom någon har&lt;br&gt;påförts övertidsavgift skall genast&lt;br&gt;sändas till länsstyrelsen. Avgiften&lt;br&gt;skall betalas till länsstyrelsen inom&lt;br&gt;två månader från det att beslutet&lt;br&gt;vann laga kraft. En upplysning om&lt;br&gt;detta skall tas in i beslutet. Betalas&lt;br&gt;inte avgiften inom denna tid, får&lt;br&gt;avgiften samt dröjsmålsavgift be-&lt;br&gt;räknad enligt 58 § 2-5 mom. upp-&lt;br&gt;bördslagen (1953:272), drivas in i&lt;br&gt;den ordning som enligt den lagen&lt;br&gt;gäller för indrivning av skatt.&lt;br&gt;Indrivningsåtgärder får inte vidtas&lt;br&gt;sedan fem år har förflutit från det&lt;br&gt;att beslutet vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut genom vilket någon&lt;br&gt;har påförts en övertidsavgift skall&lt;br&gt;genast sändas till länsstyrelsen.&lt;br&gt;Avgiften skall betalas till länssty-&lt;br&gt;relsen inom två månader från det&lt;br&gt;att beslutet vann laga kraft. En&lt;br&gt;upplysning om detta skall tas in i&lt;br&gt;beslutet. Om avgiften inte betalas&lt;br&gt;inom denna tid, skall dröjsmålsav-&lt;br&gt;gift tas ut enligt 58 § 2-5 mom.&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272). Den o-&lt;br&gt;betalda övertidsavgiften och dröjs-&lt;br&gt;målsavgift skall lämnas för indriv-&lt;br&gt;ning. Regeringen får föreskriva att&lt;br&gt;indrivning inte behöver begäras för&lt;br&gt;ett ringa belopp. Bestämmelser om&lt;br&gt;indrivning finns i lagen (1993:000)&lt;br&gt;om indrivning av statliga fordring-&lt;br&gt;ar m.m. Indrivningsåtgärder får&lt;br&gt;inte vidtas sedan fem år har för-&lt;br&gt;flutit från det att beslutet vann laga&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:637.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och&lt;br&gt;prisregleringsavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om punktskatter&lt;br&gt;och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalas inte skatten i rätt tid och&lt;br&gt;ordning skall den drivas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272) om indrivning, avkort-&lt;br&gt;ning och avskrivning gäller i till-&lt;br&gt;lämpliga delar för skatt enligt den-&lt;br&gt;na lag. Beskattningsmyndigheten&lt;br&gt;beslutar dock om avkortning och&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten om av-&lt;br&gt;skrivning av skatt. Införsel enligt&lt;br&gt;15 kap. utsökningsbalken får äga&lt;br&gt;rum vid indrivning av skatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skatten inte betalas i rätt tid&lt;br&gt;skall den lämnas för indrivning.&lt;br&gt;Regeringen får föreskriva att in-&lt;br&gt;drivning inte behöver begäras för&lt;br&gt;ett ringa belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning&lt;br&gt;finns i lagen (1993:0000) om in-&lt;br&gt;drivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. Vid indrivning får verkställig-&lt;br&gt;het enligt utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1320.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid&lt;br&gt;in skrivningsmyndigheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 35 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid&lt;br&gt;inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skatten inte betalats inom&lt;br&gt;föreskriven tid, skall skattebe-&lt;br&gt;loppet och i förekommande fall&lt;br&gt;dröjsmålsavgift på framställning av&lt;br&gt;inskrivningsmyndigheten omedel-&lt;br&gt;bart tas ut genom utmätning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skatten inte har betalats&lt;br&gt;inom föreskriven tid, skall skatte-&lt;br&gt;beloppet och i förekommande fäll&lt;br&gt;dröjsmålsavgift på framställning av&lt;br&gt;inskrivningsmyndigheten omedel-&lt;br&gt;bart lämnas för indrivning. Rege-&lt;br&gt;ringen får föreskriva att indrivning&lt;br&gt;inte behöver begäras för ett ringa&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning&lt;br&gt;finns i lagen (1993:0000) om in-&lt;br&gt;drivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. Vid indrivning får verkställig-&lt;br&gt;het enligt utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:640.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 27 a § skall betecknas 28 a §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före nuvarande 27 a § skall sättas närmast&lt;br&gt;före den nya 28 a §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 15, 16, 18, 28 och den nya 28 a §§ samt rubriken närmast före&lt;br&gt;den nya 28 a § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny rubrik närmast före 28 § av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i egenskap av företrädare för en arbetsgivare, som är juridisk&lt;br&gt;person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala&lt;br&gt;arbetsgivaravgifter i den tid och ordning som följer av 4, 7 och 12 §§ är&lt;br&gt;tillsammans med arbetsgivaren betalningsskyldig för beloppet samt den&lt;br&gt;ränta och dröjsmålsavgift som belöper på detta. Betalningsskyldigheten&lt;br&gt;får jämkas eller efterges om det föreligger särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet skall föras vid allmän&lt;br&gt;domstol. Talan får inte väckas&lt;br&gt;sedan arbetsgivarens betalnings-&lt;br&gt;skyldighet för beloppet har bort-&lt;br&gt;fallit enligt lagen (1982:188) om&lt;br&gt;preskription av skattefordringar&lt;br&gt;m.m. Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet får indrivning&lt;br&gt;ske i den ordning som gäller för&lt;br&gt;indrivning av skatt enligt upp-&lt;br&gt;bördslagen (1953:272). Därvid får&lt;br&gt;införsel enligt 15 kap. utsöknings-&lt;br&gt;balken äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fullgjort sin betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet enligt första styck-&lt;br&gt;et får söka beloppet åter av arbets-&lt;br&gt;givaren. Därvid skall bestämmel-&lt;br&gt;serna i 76 § uppbördslagen tilläm-&lt;br&gt;pas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om&lt;br&gt;regressfordran enligt tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet skall föras vid allmän&lt;br&gt;domstol. Talan får inte väckas&lt;br&gt;sedan arbetsgivarens betalnings-&lt;br&gt;skyldighet för beloppet har fallit&lt;br&gt;bort enligt lagen (1982:188) om&lt;br&gt;preskription av skattefordringar&lt;br&gt;m.m. Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet får indrivning&lt;br&gt;ske i den ordning som enligt 28&lt;br&gt;a § gäller för indrivning av ar-&lt;br&gt;betsgivaravgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fullgjort sin betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet enligt första styck-&lt;br&gt;et får söka beloppet åter av arbets-&lt;br&gt;givaren. Därvid skall bestämmel-&lt;br&gt;serna i 76 § uppbördslagen (1953:&lt;br&gt;272) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1991:98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av 27 a § 1992:642.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:684.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den, som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut&lt;br&gt;ersättning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i samband&lt;br&gt;därmed har gjort anmälan enligt 40 a § uppbördslagen (1953:272) trots&lt;br&gt;att han varit skyldig att göra det, får, i fall då arbetet har utförts av en&lt;br&gt;annan person än F-skattesedelsinnehavaren, betalningsskyldighet åläggas&lt;br&gt;utbetalaren för de arbetsgivaravgifter och den dröjsmålsavgift som F-&lt;br&gt;skattesedelsinnehavaren skall betala på ersättningen till den som har utfört&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt första stycket om F-&lt;br&gt;skattesedelsinnehavaren har betalat avgifterna inom föreskriven tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsskyldighet får inte heller åläggas sedan F-skattesedels-&lt;br&gt;innehavarens betalningsskyldighet för avgifterna bortfallit enligt lagen&lt;br&gt;(1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos den som har blivit ålagd be-&lt;br&gt;talningsskyldighet enligt första&lt;br&gt;stycket får indrivning ske i samma&lt;br&gt;ordning som gäller för restförd&lt;br&gt;skatt enligt uppbördslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet enligt första&lt;br&gt;stycket får indrivning ske i samma&lt;br&gt;ordning som enligt 28 a § gäller&lt;br&gt;för arbetsgivaravgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om betalningsskyldighet enligt 16 § första stycket skall fattas av&lt;br&gt;skattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med ett beslut&lt;br&gt;enligt 16 § får söka beloppet åter av F-skattesedelsinnehavaren. Den som&lt;br&gt;vill söka beloppet åter skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto&lt;br&gt;som han fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat&lt;br&gt;avgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten får hos&lt;br&gt;F-skattesedelsinnehavaren driva in&lt;br&gt;beloppet i den ordning som gäller&lt;br&gt;för indrivning av skatt. Införsel får&lt;br&gt;dock inte beviljas. F-skattesedels-&lt;br&gt;innehavaren skall betala dröjsmåls-&lt;br&gt;avgift på beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om&lt;br&gt;regressfordran enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten får hos&lt;br&gt;F-skattesedelsinnehavaren driva in&lt;br&gt;beloppet i den ordning som gäller&lt;br&gt;för indrivning av arbetsgivarav-&lt;br&gt;gifter. Införsel får dock inte bevil-&lt;br&gt;jas. F-skattesedelsinnehavaren skall&lt;br&gt;betala dröjsmålsavgift på beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:684.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:684.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dröjsmålsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avgift (dröjsmålsavgift) skall tas ut på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. arbetsgivaravgifter som tagits upp i en deklaration men inte betalas&lt;br&gt;inom den tid som anges i 12 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. arbetsgivaravgifter som uppskattats med stöd av 10 § tredje stycket&lt;br&gt;i avsaknad av uppbördsdeklaration,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. arbetsgivaravgifter i övrigt, ränta och avgiftstillägg som inte betalas&lt;br&gt;inom den tid som bestämts enligt 12 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter medgetts enligt 13 §,&lt;br&gt;tas dröjsmålsavgift ut endast på det belopp som inte har betalats senast&lt;br&gt;vid anståndstidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen (1953:&lt;br&gt;272). När dröjsmålsavgift tas ut enligt första stycket 2 anses arbetsgivar-&lt;br&gt;avgifterna ha förfallit till betalning inom tid som anges i 12 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten att betala dröjsmålsavgift, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppbördslagens bestämmelser&lt;br&gt;om indrivning, avkortning, avskriv-&lt;br&gt;ning och antagande av ackords-&lt;br&gt;förslag skall också tillämpas i&lt;br&gt;fråga om belopp på vilket denna&lt;br&gt;lag är tillämplig. Införsel enligt 15&lt;br&gt;kap. utsökningsbalken får äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indrivning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(27 a §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaravgifter, ränta och&lt;br&gt;dröjsmålsavgift som inte har beta-&lt;br&gt;lats i rätt tid och ordning får ome-&lt;br&gt;delbart drivas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indrivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaravgifter, ränta och&lt;br&gt;dröjsmålsavgift som inte har beta-&lt;br&gt;lats i rätt tid skall lämnas för in-&lt;br&gt;drivning. Regeringen får föreskriva&lt;br&gt;att indrivning inte behöver begäras&lt;br&gt;för en fordran som avser ett ringa&lt;br&gt;belopp. Bestämmelser om indriv-&lt;br&gt;ningfinns i lagen (1993:0000) om&lt;br&gt;indrivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. Vid indrivning får verkställig-&lt;br&gt;het enligt utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:642.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:642.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;19 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid&lt;br&gt;återbetalning av skatter och avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1985:146) om avräkning vid&lt;br&gt;återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillkommer ett belopp som avses&lt;br&gt;i 1 § någon mot vilken det allmän-&lt;br&gt;na har en fordran, som är för&lt;br&gt;indrivning registrerad i utsöknings-&lt;br&gt;registret och drivs in enligt be-&lt;br&gt;stämmelserna i uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272), tullagen (1973:670),&lt;br&gt;bötesverkställighetslagen (1979:&lt;br&gt;189) eller tullagen (1987:1065),&lt;br&gt;skall från beloppet, om inte annat&lt;br&gt;följer av vad nedan sägs, avräknas&lt;br&gt;så mycket som kan gå till betalning&lt;br&gt;av fordringen. Med det allmännas&lt;br&gt;fordran avses också förrättnings-&lt;br&gt;kostnader i målet enligt 17 kap.&lt;br&gt;1 § utsökningsbalken. Endast vad&lt;br&gt;som överstiger det allmännas ford-&lt;br&gt;ran får utbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon har rätt till ett belopp&lt;br&gt;som avses i 1 § och om det all-&lt;br&gt;männa mot denna person har en&lt;br&gt;fordran, som är registrerad för&lt;br&gt;indrivning i utsökningsregistret och&lt;br&gt;drivs in enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen (1993:000) om indrivning av&lt;br&gt;statliga fordringar m.m. skall från&lt;br&gt;beloppet räknas av så mycket som&lt;br&gt;kan gå till betalning av fordringen,&lt;br&gt;om inte något annat följer av vad&lt;br&gt;som nedan sägs. Med det all-&lt;br&gt;männas fordran avses också for-&lt;br&gt;rättningskostnader i målet enligt 17&lt;br&gt;kap. 1 § utsökningsbalken. Endast&lt;br&gt;vad som överstiger det allmännas&lt;br&gt;fordran får betalas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller&lt;br&gt;dock fortfarande i fråga om fordringar som har registrerats i utsöknings-&lt;br&gt;registret före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1187.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;20 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 och 6 § § utsökningsregisterlagen (1986:617)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de ändamål som anges i&lt;br&gt;denna paragraf skall med hjälp av&lt;br&gt;automatisk databehandling föras ett&lt;br&gt;för hela landet gemensamt utsök-&lt;br&gt;ningsregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de ändamål som anges i&lt;br&gt;denna paragraf skall med hjälp av&lt;br&gt;automatisk databehandling föras ett&lt;br&gt;för hela riket gemensamt utsök-&lt;br&gt;ningsregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registret skall användas inom exekutionsväsendet för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verkställighet enligt utsökningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 a. indrivning enligt lagen&lt;br&gt;(1993:0000) om indrivning av&lt;br&gt;statliga fordringar m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning&lt;br&gt;av skatter och avgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registret får användas av myndigheter utanför exekutionsväsendet for&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ändamål som avses i andra stycket 3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan&lt;br&gt;kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatter, tullar och&lt;br&gt;socialavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i&lt;br&gt;den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer, innehålla uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare&lt;br&gt;av ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken,&lt;br&gt;medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning,&lt;br&gt;influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra&lt;br&gt;förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av&lt;br&gt;exekutionstiteln eller av andra handlingar i målet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för&lt;br&gt;utbetalning av influtna medel och annan redovisning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:707.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betal-&lt;br&gt;ningssäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. kvarstad och återtagande av vara,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. bötesförvandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. betalningsinställelse och likvidation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. konkurs, ackord, näringsförbud och förordnande av god man enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § ackordslagen (1970:847),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tillgångar,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 a. förekomst av och tidpunkt&lt;br&gt;för gäldenärsutredning enligt 6 §&lt;br&gt;lagen (1993:0000) om indrivning&lt;br&gt;av statliga fordringar m.m.,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs for registrets&lt;br&gt;användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;21 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10)'&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalas inte avgiften inom den&lt;br&gt;tid som anges i 28 §, får avgiften&lt;br&gt;tillsammans med en dröjsmålsav-&lt;br&gt;gift, beräknad enligt 58 § 2-5&lt;br&gt;mom. uppbördslagen (1953:272),&lt;br&gt;indrivas i den ordning som enligt&lt;br&gt;nämnda lag gäller för indrivning&lt;br&gt;av skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avgiften inte betalas inom&lt;br&gt;den tid som anges i 28 §, skall&lt;br&gt;dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 §&lt;br&gt;2-5 mom. uppbördslagen (1953:&lt;br&gt;272). Den obetalda avgiften och&lt;br&gt;dröj småls avgiften skall lämnas för&lt;br&gt;indrivning. Regeringen får före-&lt;br&gt;skriva att indrivning inte behöver&lt;br&gt;begäras för ett ringa belopp. Be-&lt;br&gt;stämmelser om indrivning finns i&lt;br&gt;lagen (1993:0000) om indrivning&lt;br&gt;av statliga fordringar m.m. Vid&lt;br&gt;indrivning får verkställighet enligt&lt;br&gt;utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1769.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;22 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring tullagen (1987:1065)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 35 och 36 §§ tullagen (1987:1065) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tull och annan skatt som har&lt;br&gt;förfallit till betalning skall drivas&lt;br&gt;in i den ordning som gäller för in-&lt;br&gt;drivning av skatt enligt uppbörds-&lt;br&gt;lagen (1953:272). Om säkerhet har&lt;br&gt;ställts eller om varan utgör säker-&lt;br&gt;het, får tullmyndigheten ta ut be-&lt;br&gt;loppet ur säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tull och annan skatt som har&lt;br&gt;förfallit till betalning skall lämnas&lt;br&gt;för indrivning. Regeringen får&lt;br&gt;föreskriva att indrivning inte behö-&lt;br&gt;ver begäras för ett ringa belopp.&lt;br&gt;Bestämmelser om indrivning finns&lt;br&gt;i lagen (1993:0000) om indrivning&lt;br&gt;av statliga fordringar m.m. Vid&lt;br&gt;indrivning får verkställighet enligt&lt;br&gt;utsökningsbalken ske. Om säkerhet&lt;br&gt;har ställts eller om varan utgör&lt;br&gt;säkerhet, får tullmyndigheten ta ut&lt;br&gt;beloppet ur säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är juridisk&lt;br&gt;person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in&lt;br&gt;tull eller annan skatt i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den&lt;br&gt;tullskyldige betalningsskyldig för tullen och skatten. Betalningsskyldig-&lt;br&gt;heten får helt eller delvis efterges, om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om åläggande av betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet enligt första styck-&lt;br&gt;et skall föras vid allmän domstol.&lt;br&gt;Talan får inte väckas sedan den&lt;br&gt;tullskyldiges betalningsskyldighet&lt;br&gt;för beloppen har bortfallit enligt&lt;br&gt;lagen (1982:188) om preskription&lt;br&gt;av skattefordringar m.m. Hos den&lt;br&gt;som har blivit ålagd betalningsskyl-&lt;br&gt;dighet får indrivning ske i samma&lt;br&gt;ordning som gäller för skatt enligt&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om åläggande av betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet enligt första styck-&lt;br&gt;et skall föras vid allmän domstol.&lt;br&gt;Talan får inte väckas sedan den&lt;br&gt;tullskyldiges betalningsskyldighet&lt;br&gt;för beloppen har fallit bort enligt&lt;br&gt;lagen (1982:188) om preskription&lt;br&gt;av skattefordringar m.m. Hos den&lt;br&gt;som har blivit ålagd betalningsskyl-&lt;br&gt;dighet får indrivning ske i samma&lt;br&gt;ordning som gäller för tull och&lt;br&gt;annan skatt enligt 35 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fullgjort betalningsskyldighet för tull- och skattebelopp enligt&lt;br&gt;första stycket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om&lt;br&gt;regressfordran enligt tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;23 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 60 och 66 § § samt rubriken närmast före 66 §&lt;br&gt;fordonsskattelagen (1988:327)' skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut om skatt har över-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut om skatt har över-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klagats eller skatten annars kan&lt;br&gt;antas komma att avkortas, kan den&lt;br&gt;skattskyldige av beskattningsmyn-&lt;br&gt;digheten få anstånd med betalning&lt;br&gt;av skatten. Bestämmelserna i 49 §&lt;br&gt;1, 2 och 3 mom. uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272) om anstånd skall då&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ränta skall beräknas på skatt som den skattskyldige fått anstånd med&lt;br&gt;att betala enligt första stycket för den del av anståndsbeloppet som skall&lt;br&gt;betalas senast vid anståndstidens utgång. För sådan ränta tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen och i 5 kap. 14&lt;br&gt;och 15 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indrivning, avkortning och av-&lt;br&gt;skrivning av skatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;br&gt;Betalas inte skatten i rätt tid&lt;br&gt;skall den drivas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272) om indrivning, avkort-&lt;br&gt;ning och avskrivning gäller även&lt;br&gt;skatt enligt denna lag. \tid som&lt;br&gt;sägs i 67 § första stycket uppbörds-&lt;br&gt;lagen om skattemyndighet skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klagats eller skatten annars kan&lt;br&gt;antas komma att sättas ned, kan&lt;br&gt;den skattskyldige av beskattnings-&lt;br&gt;myndigheten få anstånd med betal-&lt;br&gt;ning av skatten. Bestämmelserna i&lt;br&gt;49 § 1,2 och 3 mom. uppbörds-&lt;br&gt;lagen (1953:272) om anstånd skall&lt;br&gt;då tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indrivning och återbetalning av&lt;br&gt;skatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skatten inte betalas i rätt tid&lt;br&gt;skall den lämnas för indrivning.&lt;br&gt;Regeringen får föreskriva att in-&lt;br&gt;drivning inte behöver begäras för&lt;br&gt;ett ringa belopp. Bestämmelser om&lt;br&gt;indrivning finns i lagen (1993:&lt;br&gt;0000) om indrivning av statliga&lt;br&gt;fordringar m.m. Vid indrivning får&lt;br&gt;verkställighet enligt utsökningsbal-&lt;br&gt;ken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordonsskatt som skulle ha beta-&lt;br&gt;lats men inte har betalats far sättas&lt;br&gt;ned genom automatisk databehand-&lt;br&gt;ling på grundval av uppgifter i bil-&lt;br&gt;registret. Vid återbetalning av&lt;br&gt;fordonsskatt skall räknas av endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1440.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:644.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1440.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därvid i stället gälla beskattnings-&lt;br&gt;myndigheten. Fordonsskatt som&lt;br&gt;skulle ha betalats men inte har&lt;br&gt;erlagts får avkortas genom automa-&lt;br&gt;tisk databehandling på grundval av&lt;br&gt;uppgifter i bilregistret. Vid åter-&lt;br&gt;betalning av fordonsskatt skall&lt;br&gt;avräknas endast sådan till betalning&lt;br&gt;förfallen fordonsskatt som inte&lt;br&gt;erlagts, dröjsmålsavgift och skatte-&lt;br&gt;tillägg som belöper på sådan skatt&lt;br&gt;samt sådana avgifter enligt bilre-&lt;br&gt;gisterkungörelsen (1972:599) som&lt;br&gt;uppbärs i samband med uppbörd&lt;br&gt;av fordonsskatt. I fråga om avräk-&lt;br&gt;ningen skall 37, 38, 45 och 84 §§&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införsel enligt 15 kap. utsök-&lt;br&gt;ningsbalken får äga rum vid in-&lt;br&gt;drivning av skatten.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan fordonsskatt som är för-&lt;br&gt;fallen till betalning och som inte&lt;br&gt;har betalats samt dröjsmålsavgift&lt;br&gt;och skattetillägg som belöper på&lt;br&gt;sådan skatt och sådana avgifter&lt;br&gt;enligt bilregisterkungörelsen (1972:&lt;br&gt;599) som uppbärs i samband med&lt;br&gt;uppbörd av fordonsskatt. I fråga&lt;br&gt;om avräkningen skall 37, 38, 45&lt;br&gt;och 84 §§ tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om omprövning eller&lt;br&gt;överklagande inverkar inte på skyl-&lt;br&gt;digheten att betala skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989:529) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om påförande av avgift enligt 7 § prövas av allmän domstol&lt;br&gt;efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år från det&lt;br&gt;att överträdelsen upphörde. I fråga om sådan talan tillämpas be-&lt;br&gt;stämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte kan följa&lt;br&gt;svårare straff än böter och bestämmelserna om kvarstad i brottmål på&lt;br&gt;motsvarande sätt. När fem år har gått efter det att överträdelsen&lt;br&gt;upphörde, får avgift inte påföras. Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall betalas till länssty-&lt;br&gt;relsen inom två månader från det&lt;br&gt;att beslutet vann laga kraft. En&lt;br&gt;upplysning om detta skall tas in i&lt;br&gt;beslutet. Om avgiften inte betalas&lt;br&gt;inom denna tid, får den tillsam-&lt;br&gt;mans med dröjsmålsavgift, som&lt;br&gt;beräknas enligt 58 § 2-5 mom.&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272), drivas&lt;br&gt;in på det sätt som enligt nämnda&lt;br&gt;lag gäller för indrivning av skatt.&lt;br&gt;Indrivningsåtgärder får dock inte&lt;br&gt;vidtas när fem år har gått efter det&lt;br&gt;att beslutet vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall betalas till länssty-&lt;br&gt;relsen inom två månader från det&lt;br&gt;att beslutet vann laga kraft. En&lt;br&gt;upplysning om detta skall tas in i&lt;br&gt;beslutet. Om avgiften inte betalas&lt;br&gt;inom denna tid, skall dröjsmålsav-&lt;br&gt;gift tas ut enligt 58 § 2-5 mom.&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272). Den&lt;br&gt;obetalda avgiften och dröjsmålsav-&lt;br&gt;gift skall lämnas för indrivning.&lt;br&gt;Regeringen får föreskriva att in-&lt;br&gt;drivning inte behöver begäras för&lt;br&gt;ett ringa belopp. Bestämmelser om&lt;br&gt;indrivning finns i lagen (1993:&lt;br&gt;0000) om indrivning av statliga&lt;br&gt;fordringar m.m. Indrivningsåt-&lt;br&gt;gärder får dock inte vidtas när fem&lt;br&gt;år har gått efter det att beslutet&lt;br&gt;vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:646.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;25 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för&lt;br&gt;anställning på fartyg&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd för&lt;br&gt;anställning på fortyg skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6 §&lt;/sup&gt;‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om påförande av avgift enligt 5 § prövas av allmän domstol&lt;br&gt;efter ansökan, som skall göras av allmän åklagare inom två år efter det&lt;br&gt;att överträdelsen upphörde. I frågor om sådan talan gäller i tillämpliga&lt;br&gt;delar bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott på vilket inte&lt;br&gt;kan följa svårare straff än böter och om kvarstad i brottmål. Sedan fem&lt;br&gt;år har förflutit efter det att överträdelsen upphörde, får avgift inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påföras. Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall betalas till länssty-&lt;br&gt;relsen inom två månader från det&lt;br&gt;att beslutet vann laga kraft. En&lt;br&gt;upplysning om detta skall tas in i&lt;br&gt;beslutet. Betalas inte avgiften inom&lt;br&gt;denna tid, får den jämte dröjsmåls-&lt;br&gt;avgift, som beräknas enligt 58 §&lt;br&gt;2-5 mom. uppbördslagen (1953:&lt;br&gt;272), indrivas i den ordning som&lt;br&gt;enligt nämnda lag gäller för in-&lt;br&gt;drivning av skatt. Indrivningsåt-&lt;br&gt;gärder får dock inte vidtas sedan&lt;br&gt;fem år har förflutit från det be-&lt;br&gt;slutet vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall betalas till länssty-&lt;br&gt;relsen inom två månader från det&lt;br&gt;att beslutet vann laga kraft. En&lt;br&gt;upplysning om detta skall tas in i&lt;br&gt;beslutet. Om avgiften inte betalas&lt;br&gt;inom denna tid, skall dröjsmålsav-&lt;br&gt;gift tas ut enligt 58 § 2-5 mom.&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272). Den&lt;br&gt;obetalda avgiften och dröjsmålsav-&lt;br&gt;gift skall lämnas för indrivning.&lt;br&gt;Indrivningsåtgärder får dock inte&lt;br&gt;vidtas sedan fem år har förflutit&lt;br&gt;från det beslutet vann laga kraft.&lt;br&gt;Regeringen får föreskriva att in-&lt;br&gt;drivning inte behöver begäras för&lt;br&gt;ett ringa belopp. Bestämmelser om&lt;br&gt;indrivning finns i lagen (1993:&lt;br&gt;OOOO) om indrivning av statliga&lt;br&gt;fordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:647.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;26 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på&lt;br&gt;skogskonto medel m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på&lt;br&gt;skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalas inte skatten i rätt tid och&lt;br&gt;ordning skall den drivas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272) om indrivning gäller i&lt;br&gt;tillämpliga delar för skatt enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatt eller dröjsmålsavgift som&lt;br&gt;inte har betalats in i rätt tid skall&lt;br&gt;lämnas för indrivning. Regeringen&lt;br&gt;får föreskriva att indrivning inte&lt;br&gt;behöver begäras för ett ringa be-&lt;br&gt;lopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning/zn/w&lt;br&gt;i lagen (1993:000) om indrivning&lt;br&gt;av statliga fordringar m.m. Vid&lt;br&gt;indrivning får verkställighet enligt&lt;br&gt;utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande inverkar inte på&lt;br&gt;skyldigheten att betala skatt eller&lt;br&gt;dröjsmålsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;27 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 22 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 21 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om överflyttning av besluts-&lt;br&gt;behörighet i 2 a §, om anstånd&lt;br&gt;med inbetalning av skatt i 49 och&lt;br&gt;51 §§, om indrivning m.m. i 57 a-&lt;br&gt;59 och 61-64 §§, om avkortning&lt;br&gt;och avskrivning av skatt i 65-67&lt;br&gt;§§, om central tillsyn m.m. i 72 §,&lt;br&gt;om rätt att taga del av preliminär&lt;br&gt;självdeklaration m.m. i 73 §, om&lt;br&gt;arbetsgivares ansvarighet för ar-&lt;br&gt;betstagares skatt, m.m. i 77, 77 a&lt;br&gt;och 78 §§, om straffbestämmelser&lt;br&gt;m.m. i 79-81 och 83 §§, om om-&lt;br&gt;prövning m.m. i 84-94 §§, om be-&lt;br&gt;slut om särskilda debiteringsåtgär-&lt;br&gt;der i 95 § samt om överklagande&lt;br&gt;m.m. i 96-103 §§ uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272). Beslut om anstånd som&lt;br&gt;avses i 49 § nämnda lag meddelas&lt;br&gt;av beskattningsmyndigheten enligt&lt;br&gt;denna lag. Beslut om anstånd skall&lt;br&gt;skyndsamt meddelas den skatt-&lt;br&gt;skyldige utan kostnad för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om överflyttning av besluts-&lt;br&gt;behörighet i 2 a §, om anstånd&lt;br&gt;med med inbetalning av skatt i 49&lt;br&gt;och 51 §§, om dröjsmålsavgift i&lt;br&gt;58 §, om indrivning i 59 §, om an-&lt;br&gt;svar för skatt som påförts en av-&lt;br&gt;liden eller ett dödsbo i 61 §, om&lt;br&gt;central tillsyn m.m. i 72 §, om rätt&lt;br&gt;att ta del av preliminär självdekla-&lt;br&gt;ration m.m. i 73 §, om arbets-&lt;br&gt;givares ansvarighet för arbets-&lt;br&gt;tagares skatt, m.m. i 77, 77 a och&lt;br&gt;78 &amp;nbsp;§§, om straffbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. i 79-81 och 83 §§, om om-&lt;br&gt;prövning m.m. i 84-94 §§, om&lt;br&gt;beslut om särskilda debiterings-&lt;br&gt;åtgärder i 95 § samt om över-&lt;br&gt;klagande m.m. i 96-103 §§ upp-&lt;br&gt;bördslagen (1953:272). Beslut om&lt;br&gt;anstånd som avses i 49 § den lagen&lt;br&gt;meddelas av beskattningsmyndig-&lt;br&gt;heten enligt denna lag. Beslut om&lt;br&gt;anstånd skall skyndsamt meddelas&lt;br&gt;den skattskyldige utan kostnad för&lt;br&gt;denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1918.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;28 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 24 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 23 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om anstånd med inbetalning&lt;br&gt;av skatt i 49 och 51 §§, om upp-&lt;br&gt;börd i 52 §, om indrivning m.m. i&lt;br&gt;57 a-59 och 61-64 §§, om avkort-&lt;br&gt;ning och avskrivning av skatt i 65-&lt;br&gt;67 §§, om rätt att taga del av&lt;br&gt;preliminär självdeklaration m.m. i&lt;br&gt;73 §, om arbetsgivares ansvarighet&lt;br&gt;for arbetstagares skatt m.m. i 77,&lt;br&gt;77 a och 78 §§, om straffbestäm-&lt;br&gt;melser m.m. i 79, 80, 81 och&lt;br&gt;83 §§, om omprövning m.m. i 84-&lt;br&gt;94 §§, om beslut om särskilda&lt;br&gt;debiteringsåtgärder i 95 § samt om&lt;br&gt;överklagande m.m. i 97, 99 och&lt;br&gt;103 §§ uppbördslagen (1953:272).&lt;br&gt;Vad som där sägs om arbetsgivare&lt;br&gt;skall då gälla den som är redovis-&lt;br&gt;ningsskyldig enligt 14 § denna lag&lt;br&gt;och vad som där sägs om skatte-&lt;br&gt;myndighet skall gälla skattemyn-&lt;br&gt;digheten i Kopparbergs län. Med&lt;br&gt;uppbördsdeklaration avses enligt&lt;br&gt;denna lag redovisning enligt 14 §.&lt;br&gt;Beslut om anstånd skall skyndsamt&lt;br&gt;meddelas den skattskyldige utan&lt;br&gt;kostnad för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om anstånd med inbetalning&lt;br&gt;av skatt i 49 och 51 §§, om upp-&lt;br&gt;börd i 52 §, om dröjsmålsavgift i&lt;br&gt;58 §, om indrivning i 59 §, om&lt;br&gt;ansvar för skatt som påförts av-&lt;br&gt;liden eller dödsbo i 61 §, om rätt&lt;br&gt;att taga del av preliminär självdek-&lt;br&gt;laration m.m. i 73 §, om arbets-&lt;br&gt;givares ansvarighet för arbets-&lt;br&gt;tagares skatt, m.m. i 77, 77 a och&lt;br&gt;78 &amp;nbsp;§§, om straffbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. i 79, 80, 81 och 83 §§, om&lt;br&gt;omprövning m.m. i 84-94 §§, om&lt;br&gt;beslut om särskilda debite-&lt;br&gt;ringsåtgärder i 95 § samt om över-&lt;br&gt;klagande m.m. i 97, 99 och 103&lt;br&gt;§§ uppbördslagen (1953:272). Vad&lt;br&gt;som där sägs om arbetsgivare skall&lt;br&gt;då gälla den som är redovisnings-&lt;br&gt;skyldig enligt 14 § denna lag och&lt;br&gt;vad som där sägs om skattemyn-&lt;br&gt;dighet skall gälla skattemyndighe-&lt;br&gt;ten i Kopparbergs län. Med upp-&lt;br&gt;bördsdeklaration avses enligt denna&lt;br&gt;lag redovisning enligt 14 §. Beslut&lt;br&gt;om anstånd skall skyndsamt med-&lt;br&gt;delas den skattskyldige utan kost-&lt;br&gt;nad för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1992/93:196.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;29 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och&lt;br&gt;kontrolluppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:325) om självdeklaration&lt;br&gt;och kontrolluppgifter att övergångsbestämmelserna till lagen (1992:1659)&lt;br&gt;om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1993 och tillämpas första&lt;br&gt;gången vid 1994 års taxering såvitt&lt;br&gt;avser 3 kap. 4, 9 och 53 §§ och i&lt;br&gt;övrigt vid 1995 års taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1993 och tillämpas första&lt;br&gt;gången vid 1994 års taxering såvitt&lt;br&gt;avser 3 kap. 4, 9 och 53 §§ och i&lt;br&gt;övrigt vid 1995 års taxering. Vid&lt;br&gt;tillämpningen av förutvarande 2&lt;br&gt;kap. 10 § vid 1994 års taxering&lt;br&gt;gäller att fysisk person får lämna&lt;br&gt;förenklad självdeklaration även&lt;br&gt;om, vid redovisningen av inkomst&lt;br&gt;av tjänst, avdrag för kostnader för&lt;br&gt;fullgörande av tjänsten yrkas för&lt;br&gt;resor till och från arbetsplatsen&lt;br&gt;med allmänna kommunikations-&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Hörnlund, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble,&lt;br&gt;Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Lundgren&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om indrivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Inom regeringskansliet har sedan en tid pågått ett arbete som syftar till&lt;br&gt;att göra systemet för uppbörd av inkomstskatt och socialavgifter enklare&lt;br&gt;och smidigare och samtidigt mer effektivt. Bland de förslag i den rikt-&lt;br&gt;ningen som riksdagen nyligen har haft att ta ställning till kan nämnas&lt;br&gt;förslagen om ett nytt avgiftssystem vid försenade skattebetalningar m.m.&lt;br&gt;(prop. 1991/92:93, bet. 1991/92:SkU19, rskr. 1991/92:269, SFS 1992:&lt;br&gt;624 m.fl.) och om F-skattebevis m.m. (prop. 1991/92:112, bet. 1991/92:&lt;br&gt;SkU29, rskr. 1991/92:292, SFS 1992:680 m.fl.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer nu att ta upp vissa frågor om indrivningsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det var mot bakgrund av en snabb ökning av det restförda skatte- och&lt;br&gt;avgiftsbeloppet, men också av brister i författningsregleringen, som en&lt;br&gt;särskild utredare tillkallades i början av 1980-talet med uppdrag att göra&lt;br&gt;en översyn av indrivningslagstiftningen. Utredningen (B 1981:02) antog&lt;br&gt;namnet Skatteindrivningsutredningen (SIU).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIU har avgett sex betänkanden. Fyra av dessa har lett till lagstiftning,&lt;br&gt;nämligen betänkandena Restavgift på skatt m.m. (Ds B 1981:12), Utsök-&lt;br&gt;ningsregisterlag (Ds Fi 1983:4), Indrivningsuppdrag till och från utlandet&lt;br&gt;(Ds Fi 1984:14) och Tänk ekonomiskt - betala skatten i tid (SOU 1988:&lt;br&gt;60). Det sistnämnda betänkandet innehöll förslag till ett nytt avgifts-&lt;br&gt;system vid försenade skattebetalningar. Det nya avgiftssystem som trädde&lt;br&gt;i kraft den 1 januari 1993 skiljer sig dock på många punkter från vad&lt;br&gt;SIU föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i SIU:s återstående betänkanden, Indrivning av skatt m.m.&lt;br&gt;(Ds Fi 1984:4) och Indrivningslag m.m. (SOU 1987:10) har nära sam-&lt;br&gt;band med varandra. I det förra behandlas i huvudsak frågor om admini-&lt;br&gt;strativa rutiner i de allmänna målen och i det senare frågor om statens&lt;br&gt;borgenärsfunktion vid indrivning. SIU:s överväganden i dessa två be-&lt;br&gt;tänkanden utmynnar bl.a. i förslag till en särskild indrivningslag&lt;br&gt;kompletterad med en indrivningsförordning. I sak innebär förslagen&lt;br&gt;främst en enklare och mera enhetlig kontorsmässig hantering av de&lt;br&gt;allmänna målen samt förtydligande och en viss utvidgning av krono-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fogdemyndighetens borgenärsuppgifter. En tydlig gräns dras genom Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;förslagen mellan uppbörd och indrivning, samtidigt som bestämmelser&lt;br&gt;föreslås som skall garantera att en effektiv samverkan sker mellan&lt;br&gt;skattemyndigheten och kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandena har remissbehandlats. Sammanställningar av remissvaren&lt;br&gt;har upprättats inom Finansdepartementet och finns tillgängliga i resp,&lt;br&gt;lagstiftningsärende (dnr 969/84 samt 889 och 1128/87).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa frågor som behandlats i betänkandena har fått en lösning i&lt;br&gt;samband med att en ny organisation for exekutionsväsendet genomfördes&lt;br&gt;den 1 juli 1988. Den dåvarande länsskattemyndighetens tillsynsroll vad&lt;br&gt;gäller indrivningen upphörde. Samtidigt fick Riksskatteverket (RSV)&lt;br&gt;genom den nya instruktionen för exekutionsväsendet utökade befogen-&lt;br&gt;heter att leda och styra verksamheten. Även behörigheten att företräda&lt;br&gt;staten vid domstol reglerades i instruktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu avser jag att ta upp de förslag som läggs fram i betänkandet om en&lt;br&gt;indrivningslag m.m. till behandling. En sammanfattning av förslagen bör&lt;br&gt;fogas som bilaga 1 till protokollet i detta ärende. En förteckning över&lt;br&gt;de remissinstanser som har yttrat sig över betänkandet bör fogas som&lt;br&gt;bilaga 2 till protokollet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 11 februari 1993 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som utarbetats inom Finansdepartementet mot den bak-&lt;br&gt;grund som jag nu har redogjort för. De granskade förslagen bör fogas till&lt;br&gt;protokollet i detta ärende som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till proto-&lt;br&gt;kollet som bilaga 4. Jag återkommer till yttrandet i författningskommen-&lt;br&gt;tarerna till de lagrum vilkas utformning Lagrådet lämnat synpunkter på.&lt;br&gt;Jag godtar, som kommer att framgå, Lagrådets förslag till ändringar.&lt;br&gt;Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i&lt;br&gt;lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de lagförslag som remitterades till Lagrådet tar jag här också&lt;br&gt;upp ett förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration&lt;br&gt;och kontrolluppgifter. Förslaget rör vissa justeringar i deklarationsfor-&lt;br&gt;farandet vid 1994 års taxering.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Nuvarande ordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Skatter, avgifter och liknande offentligrättsliga fordringar som tillkommer&lt;br&gt;staten fastställs och betalas enligt noga reglerade förfaranden. När det&lt;br&gt;gäller skatter, som utgör den beloppsmässigt helt övervägande delen av&lt;br&gt;de statliga fordringarna, kan förfarandet delas in i taxering, debitering,&lt;br&gt;uppbörd och indrivning. De olika åtgärderna följer på varandra som länk-&lt;br&gt;arna i en kedja. Taxeringen, som främst berör vissa vanligt förekom-&lt;br&gt;mande skatteslag, är ett förfarande varigenom skattemyndigheten be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmer underlaget för att ta ut skatt. Debiteringen innebär att skatte- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;anspråket fastställs och påförs den betalningsskyldige. Med uppbörd av-&lt;br&gt;ses att skattemyndigheten, efter debiteringen eller samtidigt med denna,&lt;br&gt;tar emot betalning som sker inom ramen för de ordinarie betalnings-&lt;br&gt;rutinerna. Om betalning inte sker under uppbördsskedet överlämnas ford-&lt;br&gt;ringen till kronofogdemyndigheten för indrivning. Överlämnandet föregås&lt;br&gt;inte av domstolsprövning eller något liknande förfärande eftersom ford-&lt;br&gt;ringen får utsökas utan föregående dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens huvudsakliga arbetsuppgift är verkställighet&lt;br&gt;enligt utsökningsbalken (UB) och andra författningar (3 kap. 1 § för-&lt;br&gt;ordningen [1988:784] med instruktion för exekutionsväsendet). Mål om&lt;br&gt;verkställighet enligt UB kan vara av två slag - allmänna mål eller&lt;br&gt;enskilda mål. Allmänna mål är mål om uttagande av böter, vite, skatt,&lt;br&gt;tull, avgift och liknande medel som tillkommmer staten och som får&lt;br&gt;utsökas utan föregående dom samt, enligt vad regeringen närmare före-&lt;br&gt;skriver, annan liknande fordran som tillkommer staten eller kommun. I&lt;br&gt;annan lag kan föreskrivas att även mål om uttagande av annan fordran&lt;br&gt;är allmänt mål. Andra utsökningsmål än som nu har sagts är enskilda mål&lt;br&gt;(1 kap. 6 § UB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till största delen är de enskilda målen sådana som rör verkställighet av&lt;br&gt;olika slag av privaträttsliga fordringar, men de kan även gälla t.ex.&lt;br&gt;avhysning, verkställighet av kvarstadsbeslut eller återställande av be-&lt;br&gt;sittning till viss egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av utsökningsmål handlägger kronofogdemyndigheten även&lt;br&gt;vissa andra mål om verkställighet, främst sådana som gäller återtagning&lt;br&gt;av varor som köpts på avbetalning. Kronofogdemyndigheten handlägger&lt;br&gt;också mål enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och hand-&lt;br&gt;räckning (summarisk process). Vidare är 21 av landets 24 kronofogde-&lt;br&gt;myndigheter tillsynsmyndighet i konkurs (TSM).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den främsta skillnaden i kronofogdemyndighetens handläggning mellan&lt;br&gt;allmänna och enskilda mål är att kronofogdemyndigheten i den förra&lt;br&gt;typen av mål, utöver sin funktion som exekutiv (verkställande) myndig-&lt;br&gt;het, också har till uppgift att i viktiga avseenden ta till vara statens&lt;br&gt;intresse som borgenär (borgenärsfunktionen). Detta avspeglar sig bl.a. i&lt;br&gt;de administrativa rutinerna i de allmänna målen, som skiljer sig avsevärt&lt;br&gt;från vad som gäller i enskilda mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna utsökningsmålen kan sägas vara indelade i två grupper.&lt;br&gt;Hos kronofogdemyndigheten skiljer man nämligen på månadsräknings-&lt;br&gt;medel och handräckningsmedel. Skillnaderna mellan målen visar sig i&lt;br&gt;första hand om en fordran inte kan drivas in i ett tidigt skede. Mål som&lt;br&gt;hör till gruppen månadsräkningsmedel ligger därefter kvar hos kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten för bevakning till dess fordringen preskriberas, medan&lt;br&gt;mål som hör till gruppen handräckningsmedel återredovisas till den&lt;br&gt;uppdragsgivande myndigheten. Det betyder att handräckningsmedel i&lt;br&gt;detta avseende hanteras på samma sätt som enskilda utsökningsmål. Det&lt;br&gt;ankommer i dessa mål på den uppdragsgivande myndigheten att ta ställ-&lt;br&gt;ning till om nya indrivningsåtgärder skall prövas vid ett senare tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdelningen av fordringarna i dessa grupper är inte författningsreg- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;lerad. När nya medelsslag tillkommer bestämmer RSV vilkendera av&lt;br&gt;grupperna dessa skall hänföras till. Till gruppen månadsräkningsmedel&lt;br&gt;hör det stora flertalet av alla direkta och indirekta skatter samt&lt;br&gt;arbetsgivaravgifter och böter. Som handräckningsmedel handläggs tull,&lt;br&gt;studiemedelsavgifter och vissa andra statliga fordringar. Till denna grupp&lt;br&gt;hänförs också vissa fordringar som inte tillkommer staten, exempelvis&lt;br&gt;utländska skatter som får drivas in här på grund av handräckningsavtal&lt;br&gt;och vissa regressfordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kronofogdemyndighetens handläggning av utsökningsmål finns i&lt;br&gt;dag ett förhållandevis väl utbyggt datorstöd. Det gäller framför allt de&lt;br&gt;allmänna målen, där det datorbaserade redovisningssystemet för exeku-&lt;br&gt;tionsväsendet (REX) varit i drift i hela landet sedan 1984. Därefter har&lt;br&gt;emellertid datorstödet byggts ut avsevärt även vad gäller de enskilda&lt;br&gt;målen. Det personregister som förs med hjälp av REX, utsökningsre-&lt;br&gt;gistret, regleras i utsökningsregisterlagen (1986:617) och utsöknings-&lt;br&gt;registerförordningen (1986:678). I registret förekommer uppgifter om alla&lt;br&gt;gäldenärer och mål som finns hos kronofogdemyndigheten. I allmänna&lt;br&gt;mål överlämnas så gott som alla indrivningsuppdrag till kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten på ADB-medium. Det förfarandet regleras i förordningen&lt;br&gt;(1983:167) om användning av automatisk databehandling inom exeku-&lt;br&gt;tionsväsendet. Kronofogdemyndigheten har för utredningsändamål i stor&lt;br&gt;utsträckning åtkomst via terminal till uppgifter i de register som&lt;br&gt;skattemyndigheten för med stöd av skatteregisterlagen (1980:343)&lt;br&gt;kompletterad med skatteregisterförordningen (1980:556). De har också&lt;br&gt;terminalåtkomst till vissa andra register.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Reformbehov&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1877 års utsökningslag, som gällde fram till UB:s ikraftträdande den 1&lt;br&gt;januari 1982, var direkt tillämplig endast i enskilda mål. UB och ut-&lt;br&gt;sökningsförordningen (1981:981) gäller visserligen i såväl allmänna som&lt;br&gt;enskilda mål, men åtskilliga av bestämmelserna är undantagna från till-&lt;br&gt;lämpning i de allmänna målen. De ersätts endast delvis av bestämmelser&lt;br&gt;som finns i andra författningar, främst uppbördslagen (1953:272), UBL,&lt;br&gt;och uppbördsförordningen (1967:626), UBF. Förfarandet i de allmänna&lt;br&gt;målen är till följd härav delvis oreglerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I särskilt hög grad gäller att författningsregleringen är ofullständig i&lt;br&gt;fråga om de arbetsuppgifter vid indrivningen som ligger utanför utsök-&lt;br&gt;ningsrättens område, dvs. borgenärsfunktionen. Vissa viktiga uppgifter&lt;br&gt;är helt oreglerade. På detta område är regleringen också splittrad på ett&lt;br&gt;sätt som försvårar tillämpningen. Gränsen mellan den uppdragsgivande&lt;br&gt;myndighetens och kronofogdemyndighetens ansvarsområden är oklar.&lt;br&gt;Vad gäller de administrativa rutinerna skiljer sig olika medelsslag åt på&lt;br&gt;ett sätt som onödigtvis tynger hanteringen hos kronofogdemyndigheten.&lt;br&gt;Lagstiftningen är vidare i viktiga avseenden föråldrad. Såvitt gäller de&lt;br&gt;administrativa rutinerna i de allmänna målen återspeglas t.ex. de&lt;br&gt;förändringar som har skett genom införandet av datorstöd vid kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten bara i begränsad utsträckning i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Allmänna utgångspunkter för en reform&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det av största vikt att skapa så goda förutsättningar&lt;br&gt;som möjligt för en effektiv indrivning av fordringar på skatt m.m. Ge-&lt;br&gt;nom att kronofogdemyndigheten svarar för verkställigheten och därvid&lt;br&gt;också i väsentliga avseenden företräder det allmännas boigenärsintressen&lt;br&gt;kan myndigheten sägas ha ett yttersta ansvar för att skatter och andra&lt;br&gt;statliga fordringar verkligen betalas. Samtidigt förfogar inte kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten över alla de verktyg som lagstiftningen ger for att utverka&lt;br&gt;betalning. Beslut om konkursansökan och antagande av ackordsförslag är&lt;br&gt;t. ex. enligt dagens bestämmelser uppgifter för skattemyndigheten, låt&lt;br&gt;vara att kronofogdemyndigheten getts generellt bemyndigande att ansöka&lt;br&gt;om konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borgenärsfunktionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan nämnt är de arbetsuppgifter som hör till boigenärsfunk-&lt;br&gt;tionen ofullständigt reglerade. Det saknas exempelvis helt bestämmelser&lt;br&gt;om uppskov och avbetalning, trots att det är frågor som aktualiseras i ett&lt;br&gt;mycket stort antal fäll hos kronofogdemyndigheten. Avsaknaden av regle-&lt;br&gt;ring är särskilt allvarlig med tanke på att möjligheten till uppskov kan&lt;br&gt;vara av stor betydelse för den enskilde. I avsaknad av närmare före-&lt;br&gt;skrifter råder det i dag vidare osäkerhet om vilka uppgifter om enskildas&lt;br&gt;förhållanden som vid indrivningen får överföras från skattemyndigheten&lt;br&gt;till kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIU:s förslag vad gäller statens borgenärsfunktion under indrivningen&lt;br&gt;har fått ett övervägande positivt mottagande vid remissbehandlingen. Det&lt;br&gt;finns dock remissinstanser som är kritiska. Några av dessa menar att den&lt;br&gt;utvidgning av kronofogdemyndighetens borgenärsuppgifter som SIU före-&lt;br&gt;slår skulle kunna leda till att dess ställning som opartisk exekutiv&lt;br&gt;myndighet ifrågasätts. Ett par remissinstanser menar att effektiviteten i&lt;br&gt;skatteindrivningen inte främjas av att kronofogdemyndighetens borge-&lt;br&gt;närsuppgifter utökas. Dessa remissinstanser framhåller i stället betydelsen&lt;br&gt;av samordning mellan taxering, debitering uppbörd och indrivning av&lt;br&gt;skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del gör jag följande bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ordning som gäller i Sverige, med en exekutiv myndighet som&lt;br&gt;svarar för verkställigheten i fråga om alla slags fordringar inom såväl&lt;br&gt;det offentligrättsliga som det privaträttsliga området, har stora fördelar.&lt;br&gt;Utredning om gäldenäremas ekonomiska förhållanden sker samordnat för&lt;br&gt;alla mål som är anhängiga samtidigt hos myndigheten och den informa-&lt;br&gt;tion som har samlats in i ett tidigare mål kan utnyttjas om ytterligare mål&lt;br&gt;kommer in kort tid därefter. Kronofogdemyndighetens agerande kan&lt;br&gt;grundas på en samlad bild av gäldenärens skulder i såväl allmänna som&lt;br&gt;enskilda mål. Exekutiva åtgärder vidtas samordnat för båda måltypema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningen med bevakning av skattefordringar m.m. hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten efter ett misslyckat verkställighetsförsök innebär att&lt;br&gt;verkställigheten på ett smidigt sätt kan återupptas om det senare kommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fram uppgifter som tyder på att gäldenären har egendom eller inkomst&lt;br&gt;som kan tas i anspråk genom exekutiva åtgärder. Den information som&lt;br&gt;samlas in i det exekutiva arbetet är i stor utsträckning relevant också när&lt;br&gt;det gäller att agera som borgenärsföreträdare. Det är därför en fördel&lt;br&gt;från resurssynpunkt att det är kronofogdemyndigheten som har att ta&lt;br&gt;ställning till vilka åtgärder av borgenärskaraktär som skall vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan nämnts har en ny organisation för exekutionsväsendet&lt;br&gt;genomförts fr.o.m. den 1 juli 1988 (prop. 1986/87:52, bet. 1986/87:&lt;br&gt;LU12, rskr. 1986/87:103). I propositionen (s. 39) konstaterade före-&lt;br&gt;draganden att den organisation som föreslogs där, med en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet i varje län, gav möjlighet att pröva nya lösningar vad gäller&lt;br&gt;borgenärsfunktionen inom ramen för det arbete som bedrevs i SIU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar den uppfattningen. Möjligheterna att hos varje myndighet&lt;br&gt;upprätthålla en hög kompetens vad gäller borgenärsfunktionen har med&lt;br&gt;den nya organisationen ökat väsentligt. För en effektiv indrivning är det&lt;br&gt;angeläget att kronofogdemyndigheten även formellt kan förfoga över&lt;br&gt;samtliga sådana åtgärder som lagstiftaren tillhandahåller för att utverka&lt;br&gt;betalning av en gäldenär. Det bör enligt min mening också främja indriv-&lt;br&gt;ningsresultatet om kronofogdemyndigheten får ett större inflytande i&lt;br&gt;frågor som inrymmer en bedömning av en skattskyldigs betalningsför-&lt;br&gt;måga både på kort och lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt gäller att det är nödvändigt med en nära samverkan mellan&lt;br&gt;de myndigheter som här påfört fordringarna, främst skattemyndigheten,&lt;br&gt;och kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för skatteförvaltningen gäller fr.o.m. den 1 januari 1991 en ny&lt;br&gt;organisation med en skattemyndighet i vaije län (prop. 1989/90:74, bet.&lt;br&gt;1989/90:SkU32, rskr. 1989/90:217, SFS 1990:324 m.fl.). Med en parall-&lt;br&gt;ell uppbyggnad av de regionala organisationerna, och med RSV som&lt;br&gt;central myndighet inom såväl skatteförvaltningen som exekutions-&lt;br&gt;väsendet, är förutsättningarna goda för samverkan mellan myndigheterna&lt;br&gt;i skatteindrivningen. Jag kan mot den bakgrunden inte se någon risk för&lt;br&gt;att en viss utvidgning av kronofogdemyndighetens borgenärsuppgifter,&lt;br&gt;och en tydlig gränsdragning mellan uppbörd och indrivning, skulle leda&lt;br&gt;till bristande samordning mellan indrivningen och de tidigare leden i&lt;br&gt;förfarandet. I stället ser jag betydande fördelar med att låta de funktioner&lt;br&gt;som aktualiseras i indrivningsskedet vara samlade hos kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten. Det är enligt min mening en förutsättning för att denna skall&lt;br&gt;kunna agera på ett effektivt sätt i alla indrivningssituationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller kronofogdemyndighetens opartiskhet som exekutiv&lt;br&gt;myndighet vill jag framhålla att det inte förekommit någon allvarlig kritik&lt;br&gt;som varit föranledd av att det skulle ha uppstått konflikter mellan de&lt;br&gt;roller som kronofogdemyndigheten har vid indrivningen. Detta visar en-&lt;br&gt;ligt min mening att det inte vållat några större svårigheter att i den&lt;br&gt;praktiska tillämpningen hålla boigenärsrollen skild från rollen som&lt;br&gt;exekutiv myndighet. De fåtaliga anmärkningar mot kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens agerande som skulle kunna förklaras av sådana svårigheter har&lt;br&gt;gällt situationer som kunnat undvikas med en något annorlunda utform-&lt;br&gt;ning av regelverket, t.ex. vad gäller rättsverkningarna av kvarstad. Jag&lt;br&gt;skall strax återkomma till den saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som föreslås i det följande kommer enligt min mening inte Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;heller att på annat sätt inkräkta på kronofogdemyndighetens handläggning&lt;br&gt;av enskilda mål. I stället kan vissa av förslagen leda till att de enskilda&lt;br&gt;borgenärernas rätt blir bättre tillvaratagen än vad som nu är fallet.&lt;br&gt;Exempelvis kan enskilda borgenärer ha användning av de uppgifter om&lt;br&gt;en gäldenärs samlade ekonomiska ställning som vanligtvis kommer att&lt;br&gt;framgå av en gäldenärsutredning, i den mån uppgifterna inte omlättas av&lt;br&gt;sekretess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss antytt kan dock vissa särskilda åtgärder vara påkallade&lt;br&gt;för att stärka de enskilda målens ställning. SIU har förordat att verk-&lt;br&gt;ställighet av kvarstad utrustas med samma rättsverkningar vad gäller&lt;br&gt;förmånsrätt som verkställighet av betalningssäkring och att enskilda mål&lt;br&gt;inte redovisas efter ett misslyckat utmätningsförsök, utan i likhet med&lt;br&gt;allmänna mål får ligga kvar hos kronofogdemyndigheten för bevakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även RSV har, i en delrapport Översyn av utsökningsbalken (RSV&lt;br&gt;Rapport 1991:1), föreslagit att verkställighet av kvarstad skall medföra&lt;br&gt;förmånsrätt. Frågan, som inrymmer vissa komplikationer, bereds för&lt;br&gt;närvarande i Justitiedepartementet. Förslaget att låta enskilda mål ligga&lt;br&gt;kvar för bevakning återkommer i RSV:s slutrapport Översyn av utsök-&lt;br&gt;ningsbalken (RSV Rapport 1992:1). En sådan ordning skulle uppen-&lt;br&gt;barligen vara till gagn for borgenärerna i de enskilda målen och även&lt;br&gt;innebära administrativa fördelar för kronofogdemyndigheterna. Jag är&lt;br&gt;emellertid inte beredd att föregripa den fortsatta beredningen av RSV:s&lt;br&gt;rapport genom att nu lägga fram förslag i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administrativa rutiner m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIU har vidare, i betänkandet Indrivning av skatt m.m., lagt fram förslag&lt;br&gt;som syftar till att skapa gemensamma administrativa rutiner för hand-&lt;br&gt;läggningen av flertalet fordringsslag i allmänna mål och undvika det&lt;br&gt;dubbelarbete som i dag förekommer beträffande vissa slags fordringar.&lt;br&gt;Dessa förslag har fått ett genomgående positivt mottagande av remiss-&lt;br&gt;instanserna. Även jag anser att utredningens förslag i allt väsentligt bör&lt;br&gt;följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsen mellan den uppdragsgivande myndighetens verksamhet och&lt;br&gt;indri vningsverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som SIU påpekat är det angeläget att det klarläggs vid vilken tidpunkt&lt;br&gt;ansvaret för handläggningen av en fordran övergår från skattemyndig-&lt;br&gt;heten, eller annan myndighet som påfört fordringen, till kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten. En sådan gränsdragning behövs för myndigheternas hante-&lt;br&gt;ring så att exempelvis dubbelarbete undviks, men också för att underlätta&lt;br&gt;den betalningsskyldiges kontakter med myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som SIU anfört är det naturligt att bestämma myndigheternas&lt;br&gt;kompetensområde med utgångspunkt från fordringens överlämnande till&lt;br&gt;indrivning. Det är en ordning som till stora delar gäller redan i dag. Med&lt;br&gt;ett sådant synsätt är det kronofogdemyndigheten som företräder boige-&lt;br&gt;nären och förfogar över fordringen sedan den har överlämnats till in-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;drivning. Därav följer att kronofogdemyndigheten förfogar över de Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;indrivningsåtgärder som står till buds. SIU har föreslagit att krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten skall få vidta vissa åtgärder, exempelvis besluta om&lt;br&gt;uppskov, även i fråga om fordringar som inte har överlämnats till myn-&lt;br&gt;digheten. Jag har förståelse för ett sådant synsätt eftersom det kan vara&lt;br&gt;till fördel om åtgärder kan vidtas i fråga om en gäldenärs samtliga obe-&lt;br&gt;talda fordringar, oberoende av om indrivning har hunnit begäras eller&lt;br&gt;inte. Samtidigt föreligger då inte den klara avgränsning som jag nyss&lt;br&gt;efterlyste, vilket jag ser som en avgörande nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En olägenhet med överlämnandet som en skarp gräns mellan berörda&lt;br&gt;myndigheter är att kronofogdemyndigheten inte kan agera samlat i vissa&lt;br&gt;fall när så behövs. När det exempelvis gäller för kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;att pröva frågan om uppskov och möjligheten för gäldenären att betala&lt;br&gt;enligt avbetalningsplan, är det självfallet nödvändigt att även väga in&lt;br&gt;obetalda fordringar som inte har lämnats för indrivning. I vissa fall kan&lt;br&gt;det vara tillräckligt att kronofogdemyndigheten inhämtar upplysningar&lt;br&gt;från skattemyndigheten eller annan uppdragsgivande myndighet. Om&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten behöver vidta åtgärder beträffande en obetald&lt;br&gt;fordran som ännu inte har överlämnats är dock upplysningar inte till-&lt;br&gt;räckliga. I stället förordar jag att fordringen i fråga skyndsamt över-&lt;br&gt;lämnas till kronofogdemyndigheten som därmed blir behörig att agera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser alltså att det bör krävas starka skäl för att bryta igenom den&lt;br&gt;naturliga gräns mellan resp, myndigheters ansvarsområden som går vid&lt;br&gt;överlämnandet för indrivning. Som jag senare skall återkomma till är&lt;br&gt;detta emellertid nödvändigt i fråga om prövning av ackordsförslag och&lt;br&gt;vid konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligatorisk indrivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är kronofogdemyndigheten som förfogar över indrivningsåtgär-&lt;br&gt;dema är det angeläget att obetalda fordringar verkligen överlämnas till&lt;br&gt;myndigheten. Redan i dag gäller en näst intill obligatorisk skyldighet att&lt;br&gt;begära indrivning av skatt m.m. Endast om skattemyndigheten har rätt&lt;br&gt;att meddela anstånd eller eftergift eller på annat sätt formellt förfoga över&lt;br&gt;fordringen får den underlåta att begära indrivning. I den här delen bör&lt;br&gt;endast den förändringen göras att de myndigheter som administrerar&lt;br&gt;fordringar som för närvarande, men inte med mitt förslag, handläggs&lt;br&gt;enligt rutinerna för handräckningsmedel i ökad utsträckning skall lämna&lt;br&gt;fordringar för indrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheten har visat att möjligheten att utverka betalning är störst om&lt;br&gt;indrivningsåtgärder kan sättas in så snart som möjligt efter den ordinarie&lt;br&gt;betalningsdagen. Av detta följer att indrivning bör begäras ganska kort&lt;br&gt;tid därefter. Det finns emellertid också skäl mot en alltför tidig in-&lt;br&gt;drivning. Som jag anförde i samband med att riksdagen nyligen fattade&lt;br&gt;beslut om ett nytt avgiftssystem vid försenade skattebetalningar m.m. bör&lt;br&gt;uppbördsmyndigheten normalt påminna den betalningsskyldige om att en&lt;br&gt;betalning har uteblivit. En påminnelse bör av uppbördsmyndigheten&lt;br&gt;skickas ut så snart som möjligt och vara så utformad att den betal-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsskyldige får en kortare tid på sig att betala. När tiden för betalning Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;enligt påminnelsen löpt ut bör indrivning begäras omgående. För många&lt;br&gt;medelsslag finns det redan föreskrifter om ett påminnelseförferande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande finns en generell föreskrift i 2 § förordningen&lt;br&gt;(1983:167) om användning av automatisk databehandling inom exeku-&lt;br&gt;tionsväsendet av innebörd att indrivning skall begäras senast två månader&lt;br&gt;efter vaije uppbördsmånad. Jag räknar med att en motsvarande föreskrift&lt;br&gt;kommer att behövas med den ordning som jag kommer att föreslå. Jag&lt;br&gt;avser också att lämna förslag till en förordningsreglering av ett allmänt&lt;br&gt;påminnelseförferande så att ett sådant kan böija tillämpas samtidigt som&lt;br&gt;nu aktuella lagförslag träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beloppsgräns för överlämnande till indrivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om huvudregeln alltså bör vara att det är obligatoriskt med in-&lt;br&gt;drivning anser jag att skattemyndigheten och andra myndigheter bör ha&lt;br&gt;rätt att underlåta att lämna mycket små fordringar till indrivning. För de&lt;br&gt;flesta skatteslag finns det regler som innebär att små belopp inte skall&lt;br&gt;avkrävas den skattskyldige. När det exempelvis gäller kvarstående skatt&lt;br&gt;och mervärdesskatt innebär det att belopp under 25 kr inte skall tas ut.&lt;br&gt;Annars följer det av den nuvarande regleringen att skattemyndigheten och&lt;br&gt;andra myndigheter i princip är skyldiga att överlämna vaije obetalt&lt;br&gt;belopp till kronofogdemyndigheten för indrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För några medelsslag, i första hand andra tullmedel än tull och vissa&lt;br&gt;avgifter, exempelvis lantmäteriavgifter, gäller emellertid särskilda regler.&lt;br&gt;Den typen av fordringar styrs nämligen av avskrivningskungörelsen och&lt;br&gt;kan därigenom bli avskrivna redan hos den myndighet som påfört ford-&lt;br&gt;ringen, med påföljd att de inte behöver lämnas för indrivning. Avskriv-&lt;br&gt;ning kan bl.a. ske i fråga om fordringar som är mycket små. Dessa&lt;br&gt;medelsslag bör foras bort från avskrivningskungörelsens tillämpnings-&lt;br&gt;område och i stället bevakas hos kronofogdemyndigheten på samma sätt&lt;br&gt;som nu gäller för skatter. Därmed skulle även mycket små fordrings-&lt;br&gt;belopp behöva lämnas för indrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att motverka en ökning av indrivningen av små belopp anser jag&lt;br&gt;att myndigheten bör få rätt att under vissa omständigheter underlåta att&lt;br&gt;överlämna en fordran för indrivning som endast rör ett litet belopp. En&lt;br&gt;sådan ordning bör omfatta inte endast medel som nu regleras genom av-&lt;br&gt;skrivningskungörelsen utan gälla alla skatter, avgifter och andra&lt;br&gt;fordringar som handläggs som allmänna mål hos kronofogdemyndigheten.&lt;br&gt;Storleken av det fordringsbelopp för vilket indrivning inte skall begäras&lt;br&gt;bör bestämmas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.&lt;br&gt;Jag utgår från att beloppet för den närmaste tiden inte skall överstiga&lt;br&gt;100 kr. Föreligger det flera obetalda fordringar hos en och samma myn-&lt;br&gt;dighet är det fordringarnas sammanlagda belopp som skall vara av-&lt;br&gt;görande. Om en myndighet inte begär indrivning för ett mycket litet&lt;br&gt;fordringsbelopp kvarstår naturligtvis betalningsskyldigheten för ford-&lt;br&gt;ringen, en betalningsskyldighet som alltså kan aktualiseras för indrivning&lt;br&gt;om ytterligare fordringar uppstår hos myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indrivningsåtgärderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare varit inne på har staten som boigenär olika åtgärder att&lt;br&gt;välja på för att utverka betalning för en fordran. När det gäller offent-&lt;br&gt;ligrättsliga statliga fordringar kan dessa åtgärder bestå i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utsändande av betalningsanmaning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppskov, med eller utan avbetalningsplan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tagande av säkerhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avräkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- verkställighet enligt utsökningsbalken (utmätning och oftast också in-&lt;br&gt;försel),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- godtagande av ackordsförslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- eftergift i annan ordning än genom ackord,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ansökan om konkurs och åtgärder i konkurs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utkrävande av betalningsskyldighet för annan än den skattskyldige, t.ex.&lt;br&gt;ställföreträdare för en juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon förändring bör inte göras vad gäller de åtgärder som står till&lt;br&gt;buds för att utverka betalning. Som framgår av det följande föreslår jag&lt;br&gt;dock vissa ändringar när det gäller vilken myndighet som skall få förfoga&lt;br&gt;över de skilda indrivningsåtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIU har bl.a. behandlat uppgiften att föra talan om ställföreträdaransvar&lt;br&gt;och betalningsskyldighet för tredje man i andra fall. I dag gäller att det&lt;br&gt;är RSV som företräder staten i sådana processer, med möjlighet att&lt;br&gt;delegera denna uppgift till en kronofogdemyndighet eller en skattemyn-&lt;br&gt;dighet i ett visst mål eller en viss grupp av mål. SIU förordar att krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten ges självständig behörighet att föra talan i tingsrätt om&lt;br&gt;betalningsskyldighet för tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen beslutat om direktiv för en utredning som skall&lt;br&gt;se över uppbördslagstiftningen (Dir. 1993:22). I utredningens uppdrag&lt;br&gt;ingår att överväga behovet och utformningen av bestämmelser på upp-&lt;br&gt;bördsområdet om bl.a. ställföreträdaransvar. Mot den bakgrunden anser&lt;br&gt;jag att det inte finns skäl att nu ta upp frågan om företrädare för staten&lt;br&gt;i dessa fall. Jag vill dock i det här sammanhanget framhålla att bestäm-&lt;br&gt;melser av det nu aktuella slaget har en viktig funktion bl.a. som påtryck-&lt;br&gt;ningsmedel i indrivningsarbetet. Av det skälet är det nödvändigt med en&lt;br&gt;nära samverkan mellan kronofogdemyndigheten och skattemyndigheten&lt;br&gt;i frågor om betalningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag övergår nu till att behandla de särskilda förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Den författningstekniska lösningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Reglerna om indrivning samlas i en ny lag kallad lag&lt;br&gt;om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid sidan om denna reg-&lt;br&gt;leras frågor om antagande av ackordsförslag i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft några invändningar i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: En av bristerna när det gäller frågor som rör&lt;br&gt;indrivning är avsaknaden av ett enhetligt regelverk. Som jag anfört tidi-&lt;br&gt;gare (avsnitt 2.2) är den reglering som föreligger också ofullständig och&lt;br&gt;föråldrad. Huvuddelen av nuvarande bestämmelser på området återfinns&lt;br&gt;i UBL. Där är de emellertid svåröverskådliga och blandade med före-&lt;br&gt;skrifter av annat slag. Till UBL:s bestämmelser hänvisas i ett stort antal&lt;br&gt;andra lagar. Det finns alltså flera skäl som talar för att föreskrifterna om&lt;br&gt;indrivning bör samlas i en särskild lag. Vad gäller den författnings-&lt;br&gt;tekniska lösningen ansluter jag mig därför till SIU:s förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser således att de viktigaste bestämmelserna på indrivnings-&lt;br&gt;området bör samlas i en lag om indrivning av statliga fordringar m.m.,&lt;br&gt;indrivningslag. Enligt min bedömning är det den lösning som bäst till-&lt;br&gt;godoser intresset av att skapa en klar och lättillgänglig reglering. Det&lt;br&gt;innebär bl.a. att bestämmelserna om indrivning i UBL m.fl. författningar&lt;br&gt;skall upphöra att gälla. Bestämmelserna i lagen (1978:882) om säkerhet&lt;br&gt;för skattefordringar m.m. bör i huvudsak oförändrade föras över till in-&lt;br&gt;drivningslagen, liksom de bestämmelser om användningen av införsel-&lt;br&gt;institutet som i dag finns i ett antal skatte- och avgiftsförfättningar. I&lt;br&gt;likhet med SIU anser jag att bestämmelserna om preskription av skatte-&lt;br&gt;fordringar däremot bör hållas utanför den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att senare föreslå regeringen verkställighetsföreskrifter till&lt;br&gt;indrivningslagen, samlade i en indrivningsförordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande tar jag upp ett antal frågor som jag anser bör regleras i&lt;br&gt;indrivningslagen resp, en särskild lag om ackord rörande statliga ford-&lt;br&gt;ringar m.m. I den mån det är av betydelse för sammanhanget tar jag&lt;br&gt;också upp frågor som jag anser bör regleras i indrivningsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 En huvudgrupp av allmänna mål&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Inom måltypen allmänna mål skall mål om fordringar&lt;br&gt;som tillkommer staten och inte grundas på studiestödslagen bilda en&lt;br&gt;huvudgrupp. För mål som hör till denna grupp skall gälla enhetliga&lt;br&gt;rutiner för bevakning och redovisning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om kronofogdemyndighetens borgenärsuppgifter&lt;br&gt;skall tillämpas fullt ut endast i mål som hör till huvudgruppen.&lt;br&gt;Regeringen skall kunna föreskriva att bestämmelserna skall tillämpas&lt;br&gt;även på andra fordringar i allmänt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bara ett mindre antal remissinstanser har uttalat&lt;br&gt;sig särskilt om den föreslagna utökningen av gruppen månadsräknings-&lt;br&gt;medel och med denna sammanhängande förändringar vad gäller bevak-&lt;br&gt;ning och redovisning. Meningarna är delade. Flertalet av de remiss-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;instanser som direkt berörs av förslagen, såsom Generaltullstyrelsen,&lt;br&gt;Centrala studiestödsnämnden, Kammarkollegiet och Lantmäteriverket är&lt;br&gt;dock positiva till dessa, medan Lantbruksstyrelsen inte såg några fördelar&lt;br&gt;med förslaget när det gäller indrivning av fordringar enligt lantbruks-&lt;br&gt;nämndstaxan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Med indrivning avses som redan nämnts kro-&lt;br&gt;nofogdemyndighetens åtgärder för att utverka betalning av obetalda&lt;br&gt;skatter, avgifter och liknande medel. Indrivningsmålen är således de mål&lt;br&gt;som vid verkställighet handläggs som allmänna utsökningsmål. De ut-&lt;br&gt;märks av att det är kronofogdemyndigheten som företräder sökanden,&lt;br&gt;vilken oftast är staten, och därmed utövar de funktioner som tillkommer&lt;br&gt;borgenären. Mitt förslag innebär inte någon ändring vad gäller de typer&lt;br&gt;av fordringar som kan bli föremål för indrivning. Gruppen av allmänna&lt;br&gt;utsökningsmål ändras således inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande ordning förekommer emellertid vissa skillnader i&lt;br&gt;handläggningsrutiner mellan olika typer av allmänna mål. Skillnaderna&lt;br&gt;beror på målens uppdelning i månadsräkningsmedel och handräcknings-&lt;br&gt;medel. Som jag redan nämnt bevakar kronofogdemyndigheten månadsräk-&lt;br&gt;ningsmedel till dess de preskriberas, medan handräckningsmedel åter-&lt;br&gt;redovisas om kronofogdemyndigheten inte kunnat utverka full betalning&lt;br&gt;för fordringen. Det innebär att den uppdragsgivande myndigheten själv&lt;br&gt;får bevaka fordringen och exempelvis besluta om förnyad indrivning eller&lt;br&gt;andra åtgärder. SIU har föreslagit att rutinerna för gruppen månadsräk-&lt;br&gt;ningsmedel utvidgas till att omlätta i princip alla fordringar som&lt;br&gt;tillkommer staten och som handläggs som allmänna utsökningsmål. En&lt;br&gt;sådan ordning innebär en enhetlig behandling av statens offentligrättsliga&lt;br&gt;fordringar, medan fordringar som handläggs som allmänt mål men som&lt;br&gt;inte tillkommer staten även fortsättningsvis skall handläggas enligt vad&lt;br&gt;som nu gäller för handräckningsmedel. Det betyder att uppdragsgivaren&lt;br&gt;får bevaka dessa fordringar sedan de återredovisats av kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten. Dock förordar SIU att studiemedelsavgifter också framgent&lt;br&gt;skall handläggas på det sätt som nu sker, eftersom studiestödslagen&lt;br&gt;innehåller särskilda regler om bevakning av dessa avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första hand kan frågan om bevakning av offentligrättsliga statliga&lt;br&gt;fordringar, vilka alltså är de fordringar som berörs av SIU:s förslag,&lt;br&gt;sägas vara en fråga för regeringen och reglering på förordningsnivå. Ett&lt;br&gt;genomförande av SIU:s förslag innebär bl.a. att det blir aktuellt att ändra&lt;br&gt;regleringen i avskrivningskungörelsen (1965:921). Frågan hänger emel-&lt;br&gt;lertid också samman med myndigheternas bevakning av privaträttsliga&lt;br&gt;fordringar, vilken fråga för närvarande är föremål för beredning inom&lt;br&gt;Finansdepartementet. Mot bakgrund av vad jag nu har sagt, och då det&lt;br&gt;kan finnas skäl att ta ett samlat grepp när det gäller bevakning av alla&lt;br&gt;typer av fordringar som det allmänna kan ha, avser jag att senare åter-&lt;br&gt;komma till regeringen med förslag till den förordningsreglering som kan&lt;br&gt;behövas beträffande fordringsbevakningen hos myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om kronofogdemyndighetens rutiner för handläggning av offent-&lt;br&gt;ligrättsliga statliga fordringar aktualiseras emellertid redan av det förslag&lt;br&gt;till lagstiftning som jag nu lämnar. Det beror på att den lag om indriv-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning av statliga fordringar m.m. som jag nu föreslår innehåller bestäm- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;melser om indrivningsåtgärder som hanteras på skilda sätt beroende på&lt;br&gt;om målet handläggs som månadsräkningsmedel eller handräckningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagförslaget gör jag åtskillnad på allmänna mål med fordringar som&lt;br&gt;tillkommer staten och andra allmänna mål. Jag följer därvid SIU:s förslag&lt;br&gt;och låter kronofogdemyndigheten förfoga över samtliga indrivningsåt-&lt;br&gt;gärder som lagen erbjuder, bortsett från ackord, när det gäller samtliga&lt;br&gt;allmänna utsökningsmål med fordringar som tillkommer staten, med un-&lt;br&gt;dantag för avgifter enligt studiestödslagen (1973:349). Det innebär att&lt;br&gt;vissa myndigheters bevakning av fordringar övertas av kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten sedan indrivning begärts. Som jag nyss nämnde gäller det bland&lt;br&gt;annat tullar och vissa avgifter. Gruppen av mål som handläggs enligt de&lt;br&gt;nuvarande rutinerna för månadsräkningsmedel utvidgas således.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Förtur i vissa fall vid indrivning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den nuvarande regeln att utmätning skall ske så snart&lt;br&gt;som möjligt efter det att ett allmänt mål kommit in till kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten upphävs. I stället ges regeringen eller myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer rätt att förordna att indrivning i vissa fall&lt;br&gt;skall ske med förtur. Av ett sådant förordnande följer att i förekom-&lt;br&gt;mande fall också verkställighet enligt UB skall äga rum med förtur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i princip med mitt. SIU har&lt;br&gt;dock föreslagit att frågan lämnas oreglerad i UB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några invändningar har inte framförts mot utred-&lt;br&gt;ningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till mitt förslag: Frågan om i vilken ordning allmänna mål&lt;br&gt;skall handläggas hos kronofogdemyndigheten har självfallet stor be-&lt;br&gt;tydelse. Turordningen för målen påverkar exempelvis det totala in-&lt;br&gt;drivningsresultatet i hög grad. Formellt är det i första hand UB:s regler&lt;br&gt;om när utmätning skall ske som styr kronofogdemyndighetens handlägg-&lt;br&gt;ning. För allmänna mål är huvudregeln den att utmätning skall ske så&lt;br&gt;snart som möjligt efter det att ett indrivningsuppdrag har registrerats i&lt;br&gt;ADB-systemet och målet är tillgängligt för kronofogdemyndigheten. Det&lt;br&gt;gäller dock inte om uppskov har beviljats eller annat särskilt skäl&lt;br&gt;föreligger (4 kap. 36 § UB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandlingen av propositionen med förslag till utsökningsbalken&lt;br&gt;(prop. 1980/81:8) gjorde lagutskottet i det av riksdagen godkända be-&lt;br&gt;tänkandet (bet. 1980/81:LU23, rskr. 1980/81:350) vissa uttalanden som&lt;br&gt;är av intresse i detta sammanhang. Jag vill dock påpeka att utskottets&lt;br&gt;utlåtande avser kronofogdemyndighetens exekutiva verksamhet, medan&lt;br&gt;det nu enbart är fråga om hur det allmänna som borgenär väljer att&lt;br&gt;hantera sina fordringar. Emellertid anförde utskottet att utgångspunkten&lt;br&gt;måste vara att kronofogdemyndighetens kännedom om omständigheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i de enskilda fallen får bli utslagsgivande för i vilken ordning mål skall Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;handläggas. Enligt utskottet borde därför vaije myndighet ha frihet att&lt;br&gt;inom ramen för UB själv bedöma i vilken ordning inkomna mål lämpli-&lt;br&gt;gen bör handläggas. Enligt utskottet hindrade detta naturligtvis inte att&lt;br&gt;RSV kunde ge råd och vägledning för hur kronofogdemyndigheten bör&lt;br&gt;agera. Utskottet framhöll vidare att det var naturligt att målen avverkades&lt;br&gt;i den ordning de inkommit till kronofogdemyndigheten men att vissa&lt;br&gt;faktorer typiskt sett kunde leda till en annan turordning. Bland sådana&lt;br&gt;faktorer nämnde utskottet fordringsbeloppets storlek och risken för eko-&lt;br&gt;nomisk brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheternas prioriteringar i indrivningsarbetet kommer&lt;br&gt;till uttryck i mål och riktlinjer som fästställs av vaije myndighet. Som ett&lt;br&gt;hjälpmedel vid urvalet av mål för bearbetning finns prioriteringsrutiner&lt;br&gt;inlagda i exekutionsväsendets ADB-system (REX). Rutinerna ger bl.a.&lt;br&gt;möjlighet att med förtur ta ut mål avseende stora fordringsbelopp och mål&lt;br&gt;där preskription är nära förestående. Prioriteringarna gäller i det här&lt;br&gt;sammanhanget endast turordningen för handläggning av skatter, avgifter&lt;br&gt;och liknande medel. Reglerna hör därmed till borgenärsfunktionen och&lt;br&gt;rör således inte frågan om hur kronofogdemyndigheten som exekutiv&lt;br&gt;myndighet skall fördela sina resurser mellan allmänna och enskilda mål.&lt;br&gt;Mot bakgrund av den turordning som i praktiken tillämpas vid indrivning&lt;br&gt;av fordringar i allmänna mål är det inte korrekt att bygga föreskrifterna&lt;br&gt;om detta på att indrivningen, och därmed verkställigheten enligt UB, sker&lt;br&gt;med utgångspunkt från när målet kom in till kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla allmänna mål som lämnas för indrivning skall naturligtvis hand-&lt;br&gt;läggas av kronofogdemyndigheten. När det gäller förtur för vissa mål bör&lt;br&gt;bl.a. de beloppsmässigt största fordringarna ägnas särskild uppmärksam-&lt;br&gt;het. Andra förhållanden än beloppens storlek måste emellertid också be-&lt;br&gt;aktas. Exempelvis bör uppbyggnaden av stora skulder så långt möjligt&lt;br&gt;förhindras. Förtur bör därför också ges åt mål med sådana kategorier av&lt;br&gt;gäldenärer som typiskt sett riskerar växande skulder. Även personer som&lt;br&gt;inte tidigare registrerats som gäldenärer hos kronofogdemyndigheten bör&lt;br&gt;bevakas särskilt. Vidare är det nödvändigt att fordringar som riskerar att&lt;br&gt;preskriberas liksom mål som har legat obehandlade en längre tid hand-&lt;br&gt;läggs med förtur. Inom ramen för de grupper av mål som jag nu pekat&lt;br&gt;på kan ytterligare prioriteringar behöva göras. Mål som inte skall priori-&lt;br&gt;teras bör i princip handläggas i den ordning de kommit in till krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten. En förändring av förtursreglema bör ha sin grund i&lt;br&gt;vad jag nu anfört. Utformningen av närmare föreskrifter om detta bör&lt;br&gt;emellertid kunna överlämnas till regeringen eller RSV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i det här sammanhanget påpeka att turordningsregler som rör&lt;br&gt;endast de allmänna målen inte får fullt genomslag i praktiken. Enligt 4&lt;br&gt;kap. 11 § UB skall nämligen, om två eller flera sökt utmätning mot&lt;br&gt;samma gäldenär, utmätning som huvudregel ske samtidigt för samtliga&lt;br&gt;fordringar. Beträffande en och samma gäldenär innebär detta att&lt;br&gt;verkställighet kommer att ske i ett sammanhang för alla fordringar&lt;br&gt;oavsett om det rör sig om allmänt eller enskilt mål. Enligt vad jag&lt;br&gt;inhämtat har närmare en tredjedel av gäldenärema i allmänna mål även&lt;br&gt;enskilda mål som handläggs samtidigt av kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Gäldenärsutredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Kronofogdemyndigheten får en lagfäst skyldighet att&lt;br&gt;i allmänt mål, utöver tillgångsundersökning enligt utsökningsbalken,&lt;br&gt;göra den utredning om gäldenärens ekonomiska förhållanden som&lt;br&gt;behövs för att bestämma lämplig indrivningsåtgärd. Utredningen&lt;br&gt;skall grundas på uppgifter från den myndighet som begär indrivning&lt;br&gt;och från gäldenären samt på uppgifter som redan finns hos krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Huvuddragen i SIU:s förslag överensstämmer&lt;br&gt;med mitt. SIU föreslår dock att RSV bemyndigas att meddela närmare&lt;br&gt;föreskrifter om informationsutbytet mellan kronofogdemyndigheten och&lt;br&gt;skattemyndigheten eller annan uppdragsgivande myndighet. SIU föreslår&lt;br&gt;också att skattemyndighetens revisionspromemorior, genom en generös&lt;br&gt;tillämpning av 14 kap. 3 § sekretesslagen (1980:100), skall kunna an-&lt;br&gt;vändas vid gäldenärsutredning. Vidare föreslår SIU att uppgift om att&lt;br&gt;löpande skatter och avgifter inte har betalats skall registreras i&lt;br&gt;utsökningsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En del remissinstanser är kritiska. Datainspek-&lt;br&gt;tionen har anfört att SIU inte visat tillräcklig förståelse för de&lt;br&gt;integritetsrisker som är förknippade med förslaget. Inspektionen har&lt;br&gt;därför förordat att behovet av ett förstärkt sekretesskydd för uppgifter&lt;br&gt;som kronofogdemyndigheten tillförs till följd av sin boigenärsfunktion&lt;br&gt;övervägs ytterligare. Vidare anser inspektionen att det i lag eller&lt;br&gt;förordning bör anges vilka uppgifter som får lämnas ut för en gälde-&lt;br&gt;närsutredning. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industri-&lt;br&gt;förbund har anfört att integritets- och rättssäkerhetsfrågoma inte har&lt;br&gt;belysts tillräckligt. De båda organisationerna har motsatt sig dels att RSV&lt;br&gt;får det föreslagna bemyndigandet beträffande informationsutbytet, dels&lt;br&gt;att generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen får tillämpas så som&lt;br&gt;föreslagits. Riksdagens ombudsmän har, med hänvisning till sekretess-&lt;br&gt;lagen, anfört att det knappast är korrekt att delegera till RSV att meddela&lt;br&gt;närmare föreskrifter om inblandade myndigheters rätt till informations-&lt;br&gt;utbyte i fråga om en gäldenär. RSV avstyrker en författningsreglering av&lt;br&gt;samarbetet inom beskattnings- och indrivningsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden tili mitt förslag: När en borgenär har ansökt om verkstäl-&lt;br&gt;lighet skall kronofogdemyndigheten undersöka om gäldenären har utmät-&lt;br&gt;ningsbar egendom genom en s.k. tillgångsundersökning (4 kap. 9 § UB).&lt;br&gt;En tillgångsundersökning skall göras i både allmänna och enskilda ut-&lt;br&gt;sökningsmål. Omfattningen av undersökningen bestäms av innehållet i&lt;br&gt;borgenärens verkställighetsansökan, gäldenärens förhållanden samt av&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt. Kronofogdemyndigheten fullgör sin under-&lt;br&gt;sökningsplikt i första hand genom att ta del av uppgifter som sökanden&lt;br&gt;lämnat och upplysningar som inhämtats från gäldenären. I ökad omfatt-&lt;br&gt;ning har kronofogdemyndigheten också kommit att efterforska egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i olika register som fors med hjälp av ADB. Tillgångsundersökningen är&lt;br&gt;alltså inriktad på att anträffa utmätningsbar egendom och hör därmed&lt;br&gt;ihop med kronofogdemyndighetens ställning som exekutiv myndighet&lt;br&gt;enligt UB. Det är därför som undersökningen är densamma i allmänna&lt;br&gt;och enskilda mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I allmänna mål ankommer det på kronofogdemyndigheten att, som ett&lt;br&gt;komplement till tillgångsundersökningen, också göra en annan sorts&lt;br&gt;utredning av gäldenärens förhållanden. Det beror på att kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten i de allmänna målen företräder borgenären och i den&lt;br&gt;egenskapen bl.a. måste bestämma vilken indrivningsåtgärd som skall&lt;br&gt;tillgripas för att på bästa sätt leda till att skatten eller avgiften betalas.&lt;br&gt;Detta är en bedömning som i ett enskilt mål görs av sökanden före&lt;br&gt;begäran om verkställighet. I ett allmänt mål kan valet av indrivnings-&lt;br&gt;åtgärd stå mellan exempelvis utmätning och en avbetalningsplan. Valet&lt;br&gt;kan träffås först sedan kronofogdemyndigheten utrett gäldenärens samlade&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden. Frågor som fäller inom ramen för en&lt;br&gt;gäldenärsutredning, men utanför en tillgångsundersökning, rör bl.a.&lt;br&gt;gäldenärens totala skuldsättning och orsakerna till skuldens uppkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att tillgångsundersökningen och gäldenärs-&lt;br&gt;utredningen delvis smälter samman. Exempelvis inhämtar självfallet&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i ett sammanhang uppgifter från gäldenären om&lt;br&gt;tillgångar, skulder och andra ekonomiska förhållanden. Till skillnad från&lt;br&gt;tillgångsundersökningen är verksamheten med gäldenärsutredning för när-&lt;br&gt;varande inte reglerad i lag eller förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I indrivningsverksamheten har kronofogdemyndigheten stor hjälp av&lt;br&gt;utsökningsregistret. Som jag tidigare pekat på har myndigheten också&lt;br&gt;tillgång till uppgifter i skatteregistren. Utsökningsregistret innehåller&lt;br&gt;uppgifter om gäldenärema. Som framgår av 6 § 1 och 11 utsökningsre-&lt;br&gt;gisterlagen får registret bl.a. innehålla uppgifter om förhållanden av&lt;br&gt;betydelse för en gäldenärs betalningsskyldighet och om förhör eller annan&lt;br&gt;åtgärd som har vidtagits för efterforskning av tillgångar. Utsöknings-&lt;br&gt;registerlagen tillkom efter förslag från SIU. SIU anförde i betänkandet&lt;br&gt;Utsökningsregisterlag (Ds Fi 1983:4), som låg till grund för lagstift-&lt;br&gt;ningen, att uppgifter av mer personlig natur beträffande gäldenären inte&lt;br&gt;skulle föras in i utsökningsregistret. Frågan berördes inte vidare under&lt;br&gt;lagstiftningsarbetet. RSV har med stöd av 2 § utsökningsregisterförord-&lt;br&gt;ningen föreskrivit att registret får innehålla samtliga de uppgifter som&lt;br&gt;räknas upp i 6 § utsökningsregisterlagen. Denna uppräkning ger inte stöd&lt;br&gt;för en registrering av känsligare personliga, icke ekonomiska, uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 kap. 19 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess inom&lt;br&gt;exekutionsväsendet i mål eller ärende angående exekutiv verksamhet för&lt;br&gt;uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden om det kan&lt;br&gt;antas att den enskilde eller honom närstående lider avsevärd skada eller&lt;br&gt;betydande men om uppgiften röjs. Sekretesskyddet inom exekutionsvä-&lt;br&gt;sendet är med andra ord utformat med ett s.k. rakt skaderekvisit, vilket&lt;br&gt;medför att uppgifterna presumeras vara offentliga. Det innebär att&lt;br&gt;skyddet är svagare än inom beskattningsverksamheten, där sekretess gäl-&lt;br&gt;ler utan någon skadeprövning, s.k. absolut sekretess. Sekretessen inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;exekutionsväsendet gäller inte uppgift om förpliktelse som avses med den Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;sökta verkställigheten och inte heller beslut i målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande&lt;br&gt;av eller uttag ur utsökningsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många uppgifter som finns i skatteregistren omfattas av skattesekretess.&lt;br&gt;Denna gäller också hos kronofogdemyndigheten när myndigheten tar del&lt;br&gt;av uppgifterna på bildskärmsterminal, men upphör om myndigheten låter&lt;br&gt;skriva ut uppgifter eller på annat sätt föra över dem från skatteregistren&lt;br&gt;till ett utsökningsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svagare sekretesskyddet inom exekutionsväsendet har motiverats&lt;br&gt;med att den exekutiva verksamheten till stor del innefattar myndighets-&lt;br&gt;utövning mot enskilda och att intresset av en allmän insyn i verksamheten&lt;br&gt;därför måste anses vara betydande (prop. 1979/80:2 Del A s. 288). Sek-&lt;br&gt;retessen för uppgift i utsökningsregistret infördes samtidigt som ut-&lt;br&gt;sökningsregisterlagen trädde i kraft den 1 januari 1987. I den proposition&lt;br&gt;som föregick lagstiftningen anförde det föredragande statsrådet att han&lt;br&gt;inte fann skäl att gå in på frågan om en förändrad sekretess på utsök-&lt;br&gt;ningsområdet (prop. 1985/86:155 s. 24 och 25).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För uppgiftslämnande mellan beskattningsverksamheten och kronofog-&lt;br&gt;demyndighetens verksamhet kan den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 §&lt;br&gt;sekretesslagen tillämpas. Enligt den bestämmelsen kan sekretessbelagd&lt;br&gt;uppgift lämnas till myndighet om det är uppenbart att intresset av att&lt;br&gt;uppgiften lämnas ut har företräde framför det intresse som sekretessen&lt;br&gt;skall skydda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Kronofogdemyndighetens utredning om gälde-&lt;br&gt;närens ekonomiska förhållanden i syfte att bestämma lämplig indriv-&lt;br&gt;ningsåtgärd, den s.k. gäldenärsutredningen, är inte lagreglerad. Det har&lt;br&gt;bl.a. lett till att det råder viss osäkerhet om hur en gäldenärsutredning&lt;br&gt;bör bedrivas. Sålunda har dåvarande kronofogdemyndigheten i Malmö&lt;br&gt;distrikt i sitt remissvar anfört att det är oklart vilka uppgifter eller&lt;br&gt;handlingar, i första hand revisionspromemorior och självdeklarationer,&lt;br&gt;som under en utredning av gäldenärens samlade förhållanden får efter-&lt;br&gt;frågas hos skattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillgångsundersökning enligt UB ger ofta ganska god vägledning när&lt;br&gt;det gäller att bedöma gäldenärens ekonomiska situation. Eftersom under-&lt;br&gt;sökningen är inriktad på att finna utmätningsbar egendom ger den emel-&lt;br&gt;lertid inte en samlad bild av gäldenärens ekonomiska förhållanden. Som&lt;br&gt;företrädare för borgenären i allmänt mål behöver kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;få en sådan samlad bild. Om kronofogdemyndigheten inte känner till&lt;br&gt;gäldenärens totala skuldsättning och orsakerna till att betalning uteblivit&lt;br&gt;kan myndigheten inte med säkerhet bestämma vilken indrivningsåtgärd&lt;br&gt;som är mest lämplig. Därmed finns det risk för att indrivningsresultatet&lt;br&gt;inte blir det bästa. Som ett komplement till tillgångsundersökningen be-&lt;br&gt;höver kronofogdemyndigheten således kunna företa en fördjupad utred-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skydda gäldenärens rätt till integritet och för att skapa en&lt;br&gt;enhetlig ordning för utredningsverksamheten är det enligt min mening&lt;br&gt;nödvändigt att grunden för denna verksamhet läggs läst i lag. Jag in-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmer i Datainspektionens bedömning att SIU inte till alla delar beaktat&lt;br&gt;de risker för integritetsintrång som är förknippade med dess förslag. Av&lt;br&gt;bl.a. det skälet avviker mitt förslag från utredningens förslag på några&lt;br&gt;väsentliga punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIU har föreslagit en viss lagreglering av gäldenärsutredningen men&lt;br&gt;samtidigt förordat att RSV skall bemyndigas att i stor utsträckning styra&lt;br&gt;informationsutbytet mellan skattemyndigheten och kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten genom föreskrifter. Som några remissinstanser påpekat kan en&lt;br&gt;sådan ordning komma att strida mot sekretesslagens bestämmelser. För&lt;br&gt;min del föreslår jag en grundläggande lagreglering av frågan. RSV får&lt;br&gt;sedan meddela de allmänna råd som kan behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gäldenärsutredning skall ge en samlad bild av gäldenärens ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden. SIU:s förslag innefattar även utredning om personliga för-&lt;br&gt;hållanden. Vad som avses med det har inte angetts närmare. Gränsen&lt;br&gt;mellan ekonomiska och personliga förhållanden kan visserligen sägas&lt;br&gt;vara flytande. Jag vill dock betona att det är gäldenärens ekonomiska&lt;br&gt;situation som skall ägnas intresse. Även när det gäller s.k. närstående&lt;br&gt;personer till gäldenären vill jag göra ett påpekande. SIU förordar att&lt;br&gt;sådana personer skall kunna föras in i en gäldenärsutredning, utan att&lt;br&gt;närmare definiera närståendekretsen eller ange situationer när detta skulle&lt;br&gt;kunna ske. Det är enligt min mening inte en tillfredsställande lösning.&lt;br&gt;Om gäldenären har direkta ekonomiska kopplingar till en annan fysisk&lt;br&gt;eller juridisk person måste det naturligtvis beaktas. Jag tänker då på&lt;br&gt;omständigheter som påverkar gäldenärens betalningsförmåga eller som&lt;br&gt;kan utgöra grund för solidarisk betalningsskyldighet eller liknande för&lt;br&gt;den andra personen, t.ex. borgen, delägarskap eller transaktioner som&lt;br&gt;kan återvinnas vid en konkurs. I övrigt skall inte andra personer än&lt;br&gt;gäldenären föras in i utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som SIU anfört är den kanske viktigaste bland de uppgifter som krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten har att ta fram i egenskap av borgenärsföreträdare den&lt;br&gt;som rör gäldenärens totala skuldsättning (s.k. skuldavstämning). Jag har&lt;br&gt;också tidigare anfört att det är betydelsefullt att orsakerna till en&lt;br&gt;utebliven betalning klarläggs. Om gäldenären driver någon form av när-&lt;br&gt;ingsverksamhet ligger det också inom gäldenärsutredningens ram att un-&lt;br&gt;dersöka verksamhetens omsättning och resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en effektiv och ändamålsenlig indrivning är det värdefullt om kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten på ett tidigt stadium får en så god uppfattning som&lt;br&gt;möjligt om gäldenärens ekonomiska förhållanden. Därmed kan resurserna&lt;br&gt;koncentreras på den mest verksamma indrivningsåtgärden. Det kan också&lt;br&gt;vara till fördel för gäldenären. Han kan t.ex. slippa de nackdelar som&lt;br&gt;orsakas av en konkursansökan, om betalning i stället kan ske genom en&lt;br&gt;avbetalningsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ser det som angeläget att klarlägga vad som skall vara grundmate-&lt;br&gt;rialet för en gäldenärsutredning. Skattemyndigheterna, som svarar för de&lt;br&gt;flesta och beloppsmässigt största fordringarna, har inte sällan tillgång till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett omfattande material som rör den skattskyldiges ekonomiska förhållan-&lt;br&gt;den och som är av betydelse för en gäldenärsutredning. De har ibland&lt;br&gt;också fått särskild information av den betalningsskyldige med anledning&lt;br&gt;av att de påmint om utebliven betalning och kanske fått förfrågningar om&lt;br&gt;betalningsanstånd. Det är rimligt att information av detta slag används&lt;br&gt;som utgångsmaterial för kronofogdemyndighetens gäldenärsutredning.&lt;br&gt;Därmed upprätthålls också det naturliga sambandet mellan taxeringen,&lt;br&gt;debiteringen, uppbörden och indrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter från uppdragsgivande myndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten bör få tillgång till adekvat information om gäl-&lt;br&gt;denären snabbt och enkelt. Främst med hänsyn till de stora ärende-&lt;br&gt;mängder som förekommer hos kronofogdemyndigheten innebär detta att&lt;br&gt;ADB bör komma till användning för gäldenärsutredningen. En mycket&lt;br&gt;stor del av fordringarna i allmänna mål överlämnas också endast på&lt;br&gt;ADB-medium. Som redan nämnts har kronofogdemyndigheten sedan&lt;br&gt;länge terminalåtkomst till vissa uppgifter i skatteregistren. Den rätt till&lt;br&gt;terminalåtkomst som kronofogdemyndigheten har enligt 10 § skatteregist-&lt;br&gt;erlagen utnyttjas för närvarande inte fullt ut. Sedan SIU lämnade sitt&lt;br&gt;betänkande har dock den faktiska terminalåtkomsten utökats. Sålunda har&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten numera åtkomst till bl.a. kontrolluppgift beträff-&lt;br&gt;ande ränta, banktillgodohavanden och aktieutdelning, vilket SIU föror-&lt;br&gt;dade. Många av uppgifterna i skatteregistren kan således vara till stor&lt;br&gt;hjälp när det gäller att göra en gäldenärsutredning för att bedöma vilken&lt;br&gt;indrivningsåtgärd som är mest lämplig. Jag anser därför att gäldenärs-&lt;br&gt;utredning bör få göras med hjälp av de uppgifter i skatteregistren som&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten har rätt att ta del av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIU har föreslagit att skattemyndigheten, genom en generös tillämpning&lt;br&gt;av 14 kap. 3 § sekretesslagen, skall medverka till att kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten får del av uppgifter från i första hand revisionspromemorior.&lt;br&gt;Onekligen råder det ett starkt samband mellan beskattningsverksamheten&lt;br&gt;och indrivningen av skatter och avgifter. Det förhållandet betonades&lt;br&gt;också i propositionen (prop. 1979/80:147 s. 26 f) med förslag till&lt;br&gt;skatteregisterlag, där det föreslogs att kronofogdemyndigheten skulle få&lt;br&gt;tillgång till uppgifterna i skatteregistren i den mån uppgifterna behövdes&lt;br&gt;för indrivningsverksamheten. I samband med den följ dlagstiftning som&lt;br&gt;infördes på skatteområdet i anslutning till att sekretesslagen trädde i kraft&lt;br&gt;(prop. 1980/81:70 s. 24) anförde det föredragande statsrådet att även&lt;br&gt;uppgifter direkt från taxeringsmaterialet borde kunna lämnas ut till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten inom ramen för generalklausulen i 14 kap. 3 §&lt;br&gt;sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller jag vill utesluta att generalklausulen kan tillämpas i fråga om&lt;br&gt;taxeringsmaterial när kronofogdemyndigheten i sin exekutiva verksamhet&lt;br&gt;söker efter utmätningsbar egendom. Jag kan emellertid inte dela SIU:s&lt;br&gt;uppfattning att kronofogdemyndigheten regelmässigt bör få del av upp-&lt;br&gt;gifter från revisionspromemorior och deklarationsmaterial inom ramen&lt;br&gt;för den nu föreslagna gäldenärsutredningen. Tillgångsundersökningen och&lt;br&gt;gäldenärsutredningen måste hållas i sär i det här avseendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överlämnande av uppgifter från en skattemyndighet till en krono- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;fogdemyndighet medför den för gäldenären påtagliga olägenheten att&lt;br&gt;uppgifter i taxeringsmaterialet som hos skattemyndigheten har ett starkt&lt;br&gt;sekretesskydd får ett svagare skydd hos kronofogdemyndigheten. I den&lt;br&gt;intressekonflikt som här gör sig gällande bör gäldenärens rätt till in-&lt;br&gt;tegritet ha företräde. Man måste också hålla i minnet att en gäldenärs-&lt;br&gt;utredning görs for att bedöma vilken indrivningsåtgärd som är mest&lt;br&gt;lämplig. För det ändamålet behöver kronofogdemyndigheten få en bild&lt;br&gt;av gäldenärens samlade ekonomiska förhållanden men inte kännedom&lt;br&gt;om alla detaljer. Endast i sällsynta undantagsfall torde kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten ha så dålig information om gäldenären att uppgifter från&lt;br&gt;revisionspromemorior och deklarationshandlingar behövs för en gälde-&lt;br&gt;närsutredning. Min inställning är alltså att 14 kap. 3 § sekretesslagen&lt;br&gt;skall tillämpas återhållsamt i fråga om gäldenärsutredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller fordringar som lämnas för indrivning av andra än skatte-&lt;br&gt;myndigheten finns det hos den överlämnande myndigheten vanligen en-&lt;br&gt;dast begränsad information om gäldenärens ekonomiska förhållanden.&lt;br&gt;För vissa fordringsslag, exempelvis TV-avgifter och felparkerings-&lt;br&gt;avgifter, torde sådan information i allmänhet saknas helt. Kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten får då själv avgöra i vad mån det kan vara lönt att efter-&lt;br&gt;fråga information hos den myndighet som lämnat fordringen för indriv-&lt;br&gt;ning. I den mån denna har tillgång till information av värde för en&lt;br&gt;gäldenärsutredning är det givetvis lämpligt att det anges i samband med&lt;br&gt;överlämnandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter från gäldenären&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar SIU:s uppfattning att gäldenären aktivt bör medverka i ut-&lt;br&gt;redningsarbetet. När det gäller att bedöma vilken indrivningsåtgärd som&lt;br&gt;är mest lämplig bör därför uppgifter om relevanta förhållanden också&lt;br&gt;hämtas in från gäldenären själv. Om gäldenären inte medverkar är det&lt;br&gt;svårt att få en uppfattning om hans privaträttsliga åtaganden. Gäldenären&lt;br&gt;har normalt ett intresse av att själv redovisa sina ekonomiska förhåll-&lt;br&gt;anden. Han riskerar annars att inte ges möjlighet till avbetalning och att&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i stället ansöker om konkurs. Som SIU har före-&lt;br&gt;slagit kan uppgifter från gäldenären inhämtas med användande av olika&lt;br&gt;standardiserade blanketter. Information kan också hämtas in från utom-&lt;br&gt;stående, exempelvis gäldenärens bankförbindelser och revisor. Att det&lt;br&gt;kan krävas medgivande av gäldenären för att dessa skall anse sig oför-&lt;br&gt;hindrade att lämna upplysningar till kronofogdemyndigheten är en annan&lt;br&gt;sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter som redan finns hos kronofogdemyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en fordran lämnas för indrivning finns det i många fall hos krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten redan uppgifter om gäldenären. Sådana uppgifter bör&lt;br&gt;självfallet få komma till användning vid en gäldenärsutredning oavsett om&lt;br&gt;de förekommer i utsökningsregistret eller finns i tidigare akter beträff-&lt;br&gt;ande samma gäldenär. Ofta bör redan en kontroll i utsökningsregistret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna ge värdefull information eftersom även avslutade mål finns kvar&lt;br&gt;i registret under några år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har jag anvisat tre källor för gäldenärsutredning, nämligen&lt;br&gt;uppgifter som finns hos den myndighet som påfört fordringen, uppgifter&lt;br&gt;som lämnas av gäldenären samt uppgifter som kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;redan har tillgång till när indrivning begärs. Jag föreslår inte någon&lt;br&gt;reglering som begränsar utredningen till dessa källor. Det finns dock&lt;br&gt;anledning till återhållsamhet när det gäller att samla in information från&lt;br&gt;annat håll. Bl.a. integritetsskäl talar mot att uppgifter om en gäldenärs&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden hämtas in från myndigheter som inte har något&lt;br&gt;att göra med en uppkommen skuld. Viss information från andra än upp-&lt;br&gt;dragsgivaren och gäldenären kommer ändå att kunna användas genom&lt;br&gt;att kronofogdemyndigheten kan använda all information som finns hos&lt;br&gt;myndigheten i tidigare mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenärsutredningen bör vara obligatorisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En gäldenärsutredning bör i princip alltid göras. Det bör vara den in-&lt;br&gt;ledande åtgärden vid indrivningen. Omfattningen av gäldenärsutredningen&lt;br&gt;bör emellertid anpassas till vad som behövs i vaije enskilt fall. Om kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten sedan tidigare har god kännedom om en viss gälde-&lt;br&gt;närs förhållanden är det troligt att indrivningsåtgärden i ett nytt mål kan&lt;br&gt;bestämmas utan att några ytterligare upplysningar om gäldenären behöver&lt;br&gt;hämtas in från exempelvis skattemyndigheten eller gäldenären själv. I ett&lt;br&gt;sådant fäll bör inte någon ny gäldenärsutredning göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIU har föreslagit att även uppgifter om obetalda skatter och avgifter&lt;br&gt;som inte har lämnats för indrivning skall anges i utsökningsregistret för&lt;br&gt;den som är gäldenär hos kronofogdemyndigheten. Eftersom myndigheten&lt;br&gt;vid indrivning av skatter och avgifter kan ta del av dessa uppgifter i&lt;br&gt;skatteregistren anser jag att uppgifterna inte bör registreras i utsök-&lt;br&gt;ningsregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått omfattar sekretesslagens bestämmelser för exekutions-&lt;br&gt;området mål eller ärende angående exekutiv verksamhet. Av lagens&lt;br&gt;förarbeten (prop. 1979/80:2 Del A s. 289) framgår bl.a. att bestämmel-&lt;br&gt;sen i 9 kap. 19 § avses gälla alla slag av exekutiva mål eller ärenden&lt;br&gt;som förekommer hos kronofogdemyndigheten och att t.ex. sådana upp-&lt;br&gt;gifter från deklarationshandlingar samt uppgifter om anstaltsvistelse,&lt;br&gt;arbetslöshet och sjukdom som myndigheten behöver för att bedöma en&lt;br&gt;gäldenärs betalningsförmåga omfattas av sekretessen. Innebörden av det&lt;br&gt;som nu har sagts får anses vara att även uppgifter som kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten hämtar in i egenskap av borgenärsföreträdare varit avsedda&lt;br&gt;att omfattas av bestämmelsens tillämpningsområde. Det är också på det&lt;br&gt;sättet som bestämmelsen har tillämpats. Det kan tilläggas att boigenärs-&lt;br&gt;funktionen alltid fullgörs inom ramen för ett mål om exekutiv verksam-&lt;br&gt;het. Mitt förslag om en reglering av borgenärsfunktionen innebär således&lt;br&gt;inte att bestämmelsen i fråga behöver ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller är det påkallat att allmänt skärpa sekretessen inom&lt;br&gt;exekutionsväsendet. Mitt nu framlagda förslag medför inte att kronofog-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;demyndigheten skall få del av några nya typer av uppgifter ifråga om Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. Tvärtom bedömer&lt;br&gt;jag att regleringen av i första hand verksamheten med gäldenärsutred-&lt;br&gt;ningar kommer att innebära en uppstramning av den uppgiftsinsamling&lt;br&gt;som för närvarande sker. Inte heller bör utsökningsregistret nu utökas&lt;br&gt;med andra uppgifter än uppgift om förekomsten av en gäldenärsutred-&lt;br&gt;ning. I den mån gäldenären lämnar känsliga uppgifter om sig själv bör&lt;br&gt;uppgifterna registreras endast om det får ske med stöd av nuvarande&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Uppskov och säkerhet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Uppskovsinstitutet lagregleras. Kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten får medge uppskov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det kan antas vara till fördel för det allmänna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga&lt;br&gt;förhållanden eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskov får förenas med villkor att gäldenären betalar enligt en&lt;br&gt;avbetalningsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som behövs för att&lt;br&gt;gäldenären skall kunna betala sin skuld. Uppskov som inte förenas&lt;br&gt;med avbetalning får bara om det finns synnerliga skäl beviljas för&lt;br&gt;längre tid än ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom tidigare får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet i&lt;br&gt;samband med att myndigheten beviljar uppskov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt. SIU har&lt;br&gt;dock föreslagit att kronofogdemyndigheten skall kunna bevilja uppskov&lt;br&gt;och ta emot säkerhet i fråga om förfallna fordringar som ännu inte har&lt;br&gt;överlämnats till myndigheten för verkställighet. SIU har inte lämnat&lt;br&gt;förslag till någon lagreglering av uppskovstidens längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som uttalat sig ställer sig&lt;br&gt;bakom tanken på en reglering av uppskovsinstitutet och tillstyrker i hu-&lt;br&gt;vudsak utredningens förslag till sådan reglering. RSV avstyrker att kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten skall få bevilja uppskov i fråga om förfallna ford-&lt;br&gt;ringar som inte har lämnats för indrivning. Några kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heter anser att rätten för kronofogdemyndigheten att ta ut ränta vid&lt;br&gt;uppskov bör regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: I allmänna mål anses kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten ha rätt att medge gäldenären uppskov. Uppskov är vanligt&lt;br&gt;förekommande. Det kombineras ofta med ett åläggande för gäldenären&lt;br&gt;att betala enligt en avbetalningsplan. Uppskovsinstitutet är dock i det&lt;br&gt;närmaste helt oreglerat. I samband med att uppskov beviljas i ett allmänt&lt;br&gt;mål får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet - pant, borgen eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företagshypotek - för fordringen. Förfärandet med säkerhet regleras i Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enskilda utsökningsmål förekommer inte uppskov. I stället kan sök-&lt;br&gt;anden lämna anstånd med utmätning (4 kap. 10 § UB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet anstånd förekommer på flera ställen i UB. Vid exekutiv för-&lt;br&gt;säljning av utmätt egendom får kronofogdemyndigheten bevilja anstånd&lt;br&gt;med försäljningen på begäran av utmätningssökanden eller gäldenären&lt;br&gt;(8 kap. 3 § andra stycket UB). Anstånd kan också medges i mål om av-&lt;br&gt;hysning (16 kap. 4 § UB). I dessa fäll avgörs frågan av kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten i egenskap av exekutiv myndighet. Den nyss nämnda be-&lt;br&gt;stämmelsen om anstånd med exekutiv försäljning gäller inte i allmänt&lt;br&gt;mål. I sådant mål skall försäljning av utmätt egendom ske utan dröjsmål,&lt;br&gt;om inte hinder möter eller anstånd medges av kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;(8 kap. 19 § UB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anstånd förekommer också som ett skatterättsligt institut i fråga om&lt;br&gt;åtskilliga skatter och avgifter. Sådant anstånd meddelas av skatte- eller&lt;br&gt;avgiftsmyndigheten i enlighet med särskilda bestämmelser. Så innehåller&lt;br&gt;exempelvis 48 och 49 §§ UBL detaljerade föreskrifter om bl.a. förut-&lt;br&gt;sättningarna för anstånd. Anstånd enligt UBL kan meddelas bl.a. av&lt;br&gt;sociala skäl eller om den skattskyldige har begärt omprövning av eller&lt;br&gt;överklagat ett taxeringsbeslut. Anstånd kan i vissa fäll meddelas även&lt;br&gt;beträffande en fordran som har lämnats för indrivning. Det anses att&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten normalt inte bör medge uppskov om det finns&lt;br&gt;förutsättningar för anstånd, utan i stället hänvisa gäldenären till skatte-&lt;br&gt;eller avgiftsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skatterättsliga anståndet har likheter med uppskovet. Exempelvis&lt;br&gt;kan även anstånd förenas med säkerhet. Samtidigt föreligger vissa be-&lt;br&gt;tydelsefulla skillnader mellan de båda instituten. Om anstånd har med-&lt;br&gt;delats får fordringen inte drivas in under den tid som anståndet avser.&lt;br&gt;Högsta domstolen har också i ett avgörande slagit fäst att anstånd medför&lt;br&gt;att tidigare utmätning upphävs (NJA 1989 s. 137). Däremot anses upp-&lt;br&gt;skov inte hindra att kronofogdemyndigheten vidtar verkställighetsåt-&lt;br&gt;gärder om det finns skäl till det. En praktisk skillnad mellan de båda&lt;br&gt;instituten är att uppskov i regel avser gäldenärens samtliga skulder medan&lt;br&gt;anstånd beviljas beträffände ett särskilt skatte- eller avgiftsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Uppskovsfrågor aktualiseras i många allmän-&lt;br&gt;na mål under indrivningen. Möjligheten att få uppskov med en skatte-&lt;br&gt;eller avgiftsbetalning är i regel av stor betydelse för den enskilde. Ett&lt;br&gt;uppskov kan även få andra återverkningar. Exempelvis kan fordringens&lt;br&gt;preskriptionstid förlängas i vissa fall. Som SIU påpekat måste man ställa&lt;br&gt;krav på att gäldenärema behandlas lika när olika uppskovsfrågor prövas.&lt;br&gt;Mot denna bakgrund finner jag det angeläget att uppskovsinstitutet lag-&lt;br&gt;regleras. Med en sådan reglering kan en stram och enhetlig tillämpning&lt;br&gt;komma till stånd. Liksom hittills bör det ankomma på kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten att besluta om uppskov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för uppskov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för regleringen av förutsättningar och villkor för upp-&lt;br&gt;skov bör vara att uppskov skall kunna medges om det kan antas vara till&lt;br&gt;fördel för det allmänna. Om en gäldenär erbjuder sig att betala skulden&lt;br&gt;genom avbetalningar har kronofogdemyndigheten således att jämföra&lt;br&gt;detta med vad som kan tänkas flyta in genom exempelvis utmätning. Det&lt;br&gt;kan i vissa fäll vara fördelaktigare att genom uppskov bereda gäldenären&lt;br&gt;möjlighet att själv sälja vissa tillgångar än att utmäta dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip är det alltså det allmännas fiskala intresse som skall vara&lt;br&gt;vägledande vid bedömningen av om uppskov skall meddelas, liksom för&lt;br&gt;övrigt vid prövning av vaije annan indrivningsåtgärd. Det finns&lt;br&gt;emellertid också vissa andra situationer där uppskov kan vara påkallat.&lt;br&gt;Uppskov bör således kunna medges fysiska personer med hänsyn till de-&lt;br&gt;ras personliga förhållanden. I första hand bör det vara fråga om korta&lt;br&gt;uppskov i dessa fäll. I ömmande fäll bör dock även längre uppskov kun-&lt;br&gt;na medges. De svårigheter som gör att gäldenären inte kan betala måste&lt;br&gt;emellertid vara av övergående natur. Uppskov bör således inte beviljas&lt;br&gt;om betalningssvårighetema kan förväntas bli bestående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kortare uppskov kan också vara påkallat i avvaktan på att gälde-&lt;br&gt;nären ansöker om anstånd hos beskattningsmyndigheten och att anstånds-&lt;br&gt;frågan prövas. Sådana ansökningar aktualiseras ofta först genom krono-&lt;br&gt;fogdemyndighetens indrivningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett uppskov bör ses som ett undantag från huvudregeln att betalning&lt;br&gt;skall ske på utsatt tid. Undantaget framstår emellertid som mindre&lt;br&gt;genomgripande om gäldenären betalar av skulden enligt en överens-&lt;br&gt;kommen avbetalningsplan. Ordningen med en avbetalningsplan i samband&lt;br&gt;med uppskov är vanligt förekommande i dagsläget och bör vara ett natur-&lt;br&gt;ligt inslag även i framtiden. Genom den dröjsmålsavgift som nyligen in-&lt;br&gt;förts vid försenade betalningar av skatter m.m. kan staten numera också&lt;br&gt;få fullgod kompensation för den ränteförlust som annars skulle uppstå.&lt;br&gt;Med synsättet att uppskov är ett undantag från huvudregeln om omedel-&lt;br&gt;bar betalning följer också att gäldenären inte har någon obetingad rätt till&lt;br&gt;uppskov. Det är exempelvis självklart att uppskov inte bör beviljas i&lt;br&gt;samband med ansökan om anstånd, om denna enbart har till syfte att&lt;br&gt;fördröja kronofogdemyndighetens verkställighetsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland förekommer det att en skattskyldig begär uppskov med betalning&lt;br&gt;av en fordran som inte har lämnats för indrivning. Begäran görs då van-&lt;br&gt;ligen hos skattemyndigheten och skälet till att fordringen ligger kvar hos&lt;br&gt;myndigheten är oftast att tidpunkten för ordinarie överlämnande för in-&lt;br&gt;drivning ännu inte inträffat. I en sådan situation bör skattemyndigheten&lt;br&gt;omgående överlämna fordringen till kronofogdemyndigheten, som har att&lt;br&gt;pröva uppskovsfrågan, såvida inte den skattskyldiges begäran egentligen&lt;br&gt;gäller anstånd och det även finns förutsättningar för ett sådant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För prövningen av en fråga om uppskov bör kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;ha en samlad bild av gäldenärens ekonomiska situation. En förutsättning&lt;br&gt;för uppskov bör därför vara att kronofogdemyndigheten har gjort en gäl-&lt;br&gt;denärsutredning. Den närmare omfattningen av utredningen får bestäm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fe.Het. Utrednings- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;insatserna bör således ställas i förhållande till sådana faktorer som&lt;br&gt;skuldens storlek och den tid uppskovet skall avse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag påpekat tidigare sammanfaller uppskovsinstitutet delvis med&lt;br&gt;det skatterättsliga anståndet. Det gäller särskilt vid nedsatt betalnings-&lt;br&gt;förmåga (sociala skäl). För att anstånd skall komma i fråga på grund av&lt;br&gt;sociala skäl krävs dock att ansökan görs senast den dag skatten skall be-&lt;br&gt;talas. SIU anför att de båda instituten helst borde vara helt åtskilda i&lt;br&gt;fråga om förutsättningar och villkor m.m. Samtidigt konstaterar SIU att&lt;br&gt;man just när det gäller nedsatt betalningsförmåga måste ha tillgång till&lt;br&gt;uppskovsmöjligheten samtidigt som anståndsmöjligheten knappast heller&lt;br&gt;kan tas bort. För min del ser jag det inte som någon nackdel att instituten&lt;br&gt;delvis sammanfaller. De är framför allt tillämpbara vid olika tidpunkter&lt;br&gt;och fyller delvis olika syften. För gäldenärema är det en fördel om den&lt;br&gt;nuvarande konstruktionen behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått inledningsvis i avsnittet används begreppet anstånd på&lt;br&gt;olika sätt i näraliggande sammanhang. I en strävan att delvis råda bot på&lt;br&gt;detta föreslår jag att borgenären i enskilt mål fortsättningsvis skall kunna&lt;br&gt;lämna uppskov, inte anstånd, med utmätning. Något annat än en termino-&lt;br&gt;logisk förändring är det i denna del inte fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskovets längd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stor betydelse är frågan om hur länge uppskov skall beviljas och om&lt;br&gt;uppskovstiden på något sätt bör lagregleras. Bestämmelser om tidsramar&lt;br&gt;finns exempelvis när det gäller anstånd (bl.a. 48 § 1 mom. UBL). SIU&lt;br&gt;har avvisat tanken på tidsramar och även i övrigt avstått från att lämna&lt;br&gt;förslag till en reglering av uppskovstiden. Som skäl för sin inställning har&lt;br&gt;SIU anfört att uppskov kommer i fråga under mycket skiftande förhåll-&lt;br&gt;anden och att det är mindre lämpligt att i författning skilja på de olika&lt;br&gt;fallen och låta dem följa särskilda regler. Enligt SIU skulle därför en&lt;br&gt;reglering behöva bli så allmänt hållen att den skulle komina att sakna&lt;br&gt;praktisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag håller delvis med SIU. Jag är också övertygad om att kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten kan hantera uppskovsinstitutet på ett bra sätt utan någon&lt;br&gt;detaljreglering av uppskovens längd. Jag vill emellertid peka på att det&lt;br&gt;finns vissa skäl som talar för någon form av lagreglerade uppskovstider.&lt;br&gt;Syftet med en reglering av uppskovsinstitutet är ju att lägga grunden för&lt;br&gt;en stram och enhetlig rättstillämpning. Det ligger då också nära till hands&lt;br&gt;att det införs vissa bestämmelser om den i sammanhanget centrala frågan&lt;br&gt;om uppskovens längd. I annat fall blir den frågan enbart en angelägenhet&lt;br&gt;för de tillämpande myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självklart skall ett uppskov inte löpa under längre tid än vad som är&lt;br&gt;absolut nödvändigt. Utgångspunkten är att betalning skall ske omgående&lt;br&gt;och att uppskov är ett undantag från den huvudregeln. Även för att mar-&lt;br&gt;kera denna inriktning kan det vara värdefullt med någon sorts föreskrifter&lt;br&gt;om hur länge uppskov får beviljas. Det kan också vara av betydelse för&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten att vid kontakter med gäldenärema i frågor som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rör uppskovstider ha stöd i föreskrifter som lagstiftaren ställt upp. Sam- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;mantaget anser jag således att även uppskovstidema bör bli föremål för&lt;br&gt;lagreglering. Några detalj bestämmelser skall det dock inte vara fråga&lt;br&gt;om utan lämpligen sker regleringen genom att vissa utgångspunkter an-&lt;br&gt;ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss var inne på är utgångspunkten att ett uppskov inte skall&lt;br&gt;avse längre tid än vad som behövs för att gäldenären skall kunna betala.&lt;br&gt;Ett uppskov bör i så stor utsträckning som möjligt vara förenat med att&lt;br&gt;gäldenären gör avbetalningar på skulden. Om avbetalning emellertid inte&lt;br&gt;sker bör uppskovstiden inte få överstiga ett år, om det inte finns syn-&lt;br&gt;nerliga skäl för en längre tid. När gäldenären gör sitt bästa for att genom&lt;br&gt;avbetalningar reducera skulden skall uppskov kunna beviljas för längre&lt;br&gt;tid. Särskilt om skulden är stor i förhållande till gäldenärens betalnings-&lt;br&gt;förmåga är det ofta nödvändigt att kunna medge uppskov för betydligt&lt;br&gt;längre tid än ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om uppskov innebär att kronofogdemyndigheten inte avser&lt;br&gt;att vidta åtgärder för att driva in fordringen förrän en viss senare dag.&lt;br&gt;Att uppskov har beviljats bör emellertid inte hindra kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten från att vidta indrivningsåtgärder om det finns skäl till det. Det är&lt;br&gt;exempelvis naturligt att kronofogdemyndigheten kan frångå ett beviljat&lt;br&gt;uppskovsbeslut om gäldenären inte följer överenskommen avbetalnings-&lt;br&gt;plan, om han samlar på sig nya skulder eller om hans betalningsförmåga&lt;br&gt;förbättras avsevärt. Som JO framhållit vid flera tillfällen bör dock inte&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten utan särskild anledning frångå ett uppskov (se&lt;br&gt;t.ex. JO:s ämbetsberättelse 1982/83 s. 354). Förutsättningarna för att&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten skall kunna frångå ett beviljat uppskov bör där-&lt;br&gt;för framgå av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om uppskov och säkerhet har ett nära samband eftersom säker-&lt;br&gt;het endast kan tas emot i samband med att uppskov beviljas. Lagen&lt;br&gt;(1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. bör därför upphävas&lt;br&gt;och bestämmelserna i denna i stället tas in i den föreslagna indriv-&lt;br&gt;ningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ränta vid uppskov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I olika sammanhang har det diskuterats om kronofogdemyndigheten har&lt;br&gt;rätt att betinga det allmänna ränta i samband med att uppskov beviljas.&lt;br&gt;Som jag nyss antydde har den frågan nyligen lösts genom att ett nytt&lt;br&gt;avgiftssystem vid försenade skattebetalningar m.m. införts (prop.&lt;br&gt;1991/92:93, bet. 1991/92:SkU19, rskr. 1991/92:269, SFS 1992:624&lt;br&gt;m.fl.). Dröjsmålsavgift beräknas till dess slutlig betalning sker eller&lt;br&gt;preskription inträder (prop. 1991/92:93 s. 107). Avgiften tas ut även för&lt;br&gt;tid då uppskov beviljats. Därmed blir det inte aktuellt att också ta ut en&lt;br&gt;särskild uppskovsränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Ackord och annan eftergift&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Förutsättningarna för att anta ackord på skatte- och&lt;br&gt;avgiftsområdet behålls oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörigheten att besluta i fråga om ackordsförslag skall liksom&lt;br&gt;hittills tillkomma skattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon utvidgad möjlighet att efterge skatte- eller avgiftsfordringar&lt;br&gt;i annan ordning än genom ackord införs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: SIU föreslår att villkoren för ackord ändras nå-&lt;br&gt;got genom att bedömningen vid antagande av ackordsförslag skall ske&lt;br&gt;med utgångspunkt från vad det allmänna kan erhålla genom ett exekutivt&lt;br&gt;förlärande, och inte som nu om det kan antas vara till fordel för det&lt;br&gt;allmänna. SIU förordar också att ackordsfrågoma även fortsättningsvis&lt;br&gt;skall handläggas av skattemyndigheten. Vidare föreslår SIU att det införs&lt;br&gt;en möjlighet till eftergift av skatte- och avgiftsfordringar vid sidan om&lt;br&gt;ackordsinstitutet. Enligt SIU bör skatter och avgifter kunna efterges av&lt;br&gt;sociala skäl, i första hand som ett led i en ekonomisk rehabilitering av&lt;br&gt;gäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Endast RSV, Sveriges&lt;br&gt;ackordcentral och ett par kronofogdemyndigheter har närmare kommente-&lt;br&gt;rat förslaget rörande ändring av förutsättningarna för antagande av&lt;br&gt;ackordsförslag. RSV avstyrker förslaget eftersom det enligt verkets&lt;br&gt;mening i icke oväsentlig grad skulle förändra den hittillsvarande tillämp-&lt;br&gt;ningen och bl.a. leda till alltför kortsiktiga bedömningar. Även Sveriges&lt;br&gt;ackordcentral är kritisk till de överväganden som ligger bakom SIU:s&lt;br&gt;förslag i denna del. Uppfattningarna är delade i frågan om ackords-&lt;br&gt;ärenden skall prövas av skatte- eller kronofogdemyndigheten. Av myn-&lt;br&gt;digheter utanför skatteförvaltningen och exekutionsväsendet förordar&lt;br&gt;Generaltullstyrelsen skattemyndigheten som ansvarig för ackordsfrågor.&lt;br&gt;Även TCO anser att ackord är en uppgift för skattemyndigheten. Sveriges&lt;br&gt;ackordcentral anser att RSV bör vara ackordsmyndighet eftersom&lt;br&gt;ackordsärendena är så få. Inte heller när det gäller det föreslagna efter-&lt;br&gt;giftsinstitutet är remissvaren entydiga. RSV ställer sig av flera skäl&lt;br&gt;avvisande till förslaget och förordar ytterligare utredning. Verket anser&lt;br&gt;bl.a. att behovet av skuldsanering kan tillgodoses inom ramen för&lt;br&gt;ackordsinstitutet. Kammarkollegiet betonar att eftergift måste tillämpas&lt;br&gt;med återhållsamhet. Flertalet kronofogdemyndigheter som yttrat sig&lt;br&gt;tillstyrker förslaget om eftergift. Kronofogdemyndigheten i Göteborgs&lt;br&gt;distrikt anför dock att det föreligger behov av att i ett vidare samman-&lt;br&gt;hang utreda frågor om sanering av en gäldenärs skulder, särskilt beträf-&lt;br&gt;fande enskilda fordringar. Även kronofogdemyndigheten i Kristianstads&lt;br&gt;distrikt är kritisk och anser att förslaget om eftergift inte är motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ackord&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På skatteområdet finns för närvarande bestämmelser om ackord som nära&lt;br&gt;ansluter till vad som i allmänhet gäller om ackord. Enligt 62 § UBL får&lt;br&gt;ackordsförslag som rör skatt antas om det kan antas vara till fördel för&lt;br&gt;det allmänna. Ackordsförslag som inte framställs i konkurs eller enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847), s.k. underhandsackord, får dock antas endast&lt;br&gt;på villkor att även övriga borgenärer som ackordet angår godkänner&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I allmänhet kan betalningsskyldighet för skatt eller avgift inte efterges&lt;br&gt;i annan form än genom ackord. Beträffande mervärdesskatt, punktskatter&lt;br&gt;och några andra skatter kan dock regeringen eller myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer medge nedsättning eller befrielse om det föreligger&lt;br&gt;synnerliga skäl. Även arbetsgivaravgifter kan efteiges i vissa fäll.&lt;br&gt;Eftergift av fordringar som omfattas av avskrivningskungörelsen får i&lt;br&gt;undantagsfall beslutas av den s.k. bevakningsmyndigheten inom viss be-&lt;br&gt;loppsgräns (50 000 kr).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten är ackordsmyndighet för alla beloppsmässigt betyd-&lt;br&gt;ande medelsslag på skatteområdet utom tull, där motsvarande funktion&lt;br&gt;utövas av Generaltullstyrelsen. Kronofogdemyndigheten torde regel-&lt;br&gt;mässigt anmodas att yttra sig över ett ackordsförslag som rör skatt eller&lt;br&gt;avgift. Antalet formella ackordsärenden hos skattemyndigheten är litet.&lt;br&gt;Årligen inkommer det erbjudanden om ackord i 200-300 ärenden. I&lt;br&gt;ungefär hälften av fellen kommer ackord till stånd. Samtidigt får dock&lt;br&gt;både skatte- och kronofogdemyndigheten ganska ofta underhandsförfråg-&lt;br&gt;ningar om ackord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förutsättningarna för antagande av ackordsförslag har&lt;br&gt;SIU biträtt ett förslag från Företagsobeståndskommittén, framlagt i&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1979:91) Företags obestånd - Samordning av statliga&lt;br&gt;åtgärder. Förslaget innebär att en jämförelse skall göras med utfellet vid&lt;br&gt;ett exekutivt förfärande. Samtidigt har SIU konstaterat att bedömningen&lt;br&gt;inte får grundas enbart på en sådan jämförelse. SIU har vidare anfört att&lt;br&gt;utredningen i huvudsak inte åsyftar någon ändrad tillämpning genom om-&lt;br&gt;formuleringen av villkoren för ackord utan ackordsförslag som rör skatte-&lt;br&gt;området bör antas under i princip samma förutsättningar som nu gäller.&lt;br&gt;De remissinstanser som yttrat sig har av olika skäl haft invändningar mot&lt;br&gt;den föreslagna förändringen av villkoren för ackord. Enligt min mening&lt;br&gt;finns det inte skäl att nu ändra förutsättningarna för antagande av&lt;br&gt;ackordsförslag på skatte- och avgiftsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftergift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I indrivningsarbetet förekommer det att kronofogdemyndigheten träffer&lt;br&gt;till innebörden efteigifitsliknande uppgörelser med gäldenären om att en&lt;br&gt;del av skatte- och avgiftsskulden skall betalas, medan resten föreslås till&lt;br&gt;avskrivning, s.k. bonnackord. Avsikten är därvid att staten skall definitivt&lt;br&gt;avstå från att driva in resterande fordran. Formellt kvarstår dock betal-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsansvaret. Verksamheten med bonnackord har inte något lagstöd. En- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;ligt SIU beror verksamheten på att kronofogdemyndigheten har behov av&lt;br&gt;en möjlighet att avstå från skatte- och avgiftsfordringar i andra typer av&lt;br&gt;fall än de för vilka ackordsinstitutet i första hand är avsett. Det är också&lt;br&gt;detta som är bakgrunden till den diskussion om ekonomisk rehabilite-&lt;br&gt;ring som under senare år har förts inom exekutionsväsendet. Ekonomisk&lt;br&gt;rehabilitering är ett samlingsbegrepp for åtgärder som syftar till att &amp;quot;göra&lt;br&gt;kroniska gäldenärer till normala skattebetalare&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIU har anfört att skatte- och avgiftsfordringar behöver kunna efteiges&lt;br&gt;inom vidare ramar än för närvarande. Behovet gäller enligt SIU främst&lt;br&gt;fall där ett avstående ingår i en ekonomisk rehabilitering av en gäldenär.&lt;br&gt;Här är det i regel fråga om fysiska personer, ofta sådana som tidigare&lt;br&gt;har drivit näringsverksamhet och därefter tagit eller avser att ta anställ-&lt;br&gt;ning, utan möjlighet att klara sina ofta betydande skuldbördor. Betal-&lt;br&gt;ningsoförmågan kan ha samband med sjukdom eller hög ålder. I ett litet&lt;br&gt;antal sådana fäll bedömer SIU att det behövs en eftergiftsmöjlighet som&lt;br&gt;ett incitament för gäldenären att t.ex. ta anställning, böija amortera en&lt;br&gt;del av skulden, undvika framtida restföringar etc. samt för att lätta på&lt;br&gt;det psykiska trycket av en hopplös skuldsituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nu har sagts föreslår SIU att det infors en&lt;br&gt;möjlighet att efterge skatte- och avgiftsfordringar vid sidan av ackordsin-&lt;br&gt;stitutet. Sådana bestämmelser finns redan beträffande ett begränsat antal&lt;br&gt;fordringsslag i avskrivningskungörelsen. Dessa kan enligt SIU:s mening&lt;br&gt;användas som mönster. Eftergift skall enligt SIU kunna medges, helt&lt;br&gt;eller delvis, när det på grund av gäldenärens sjukdom eller därmed jäm-&lt;br&gt;förlig orsak eller av annan anledning är uppenbart obilligt att kräva&lt;br&gt;betalning. Det förutsätts att eftergiftsinstitutet kommer att tillämpas&lt;br&gt;återhållsamt av myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I oktober 1990 avlämnade Insolvensutredningen betänkandet (SOU&lt;br&gt;1990:74) Skuldsaneringslag som också är av intresse i det här samman-&lt;br&gt;hanget. Betänkandet innehåller förslag till en skuldsaneringslag som skall&lt;br&gt;göra det möjligt för vissa överskuldsatta personer att under vissa, restrik-&lt;br&gt;tivt utformade förutsättningar genom beslut av tingsrätt få till stånd en&lt;br&gt;lättnad i sin skuldbörda. Förslaget innebär att gäldenären helt eller delvis&lt;br&gt;kan befrias från ansvar för betalning av de skulder som enligt rättens&lt;br&gt;beslut omfattas av skuldsanering. Både privaträttsliga fordringar och&lt;br&gt;statens fordringar på skatter och avgifter kan fälla bort eller sättas ned&lt;br&gt;genom skuldsanering. Det är för dagen inte aktuellt att införa en skuld-&lt;br&gt;saneringslag i enlighet med Insolvensutredningens förslag. Resultatet av&lt;br&gt;olika frivilliga lösningar på området bl.a. en tvåårig försöksverksamhet&lt;br&gt;i Konsumentverkets regi avvaktas (jfr prop. 1992/93:100 Bil. 3 s. 33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skäl kan anföras för ett eftergiftsinstitut. Samtidigt får naturligtvis inte&lt;br&gt;den allmänna betalningsmoralen försvagas. Det är också angeläget att&lt;br&gt;prövningen av frågor som innebär att betalningsansvar upphör sker under&lt;br&gt;former som garanterar en rättvis och enhetlig tillämpning, inte minst&lt;br&gt;gäldenärer emellan. De behov av vidare ramar för skuldsanering som&lt;br&gt;SIU pekar på bör enligt min mening kunna tillgodoses genom ackords-&lt;br&gt;institutet. Vad som sagts nu gäller också i fråga om den pågående för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;söksverksamheten med frivillig skuldsanering som sker i Konsument- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;verkets regi. Den fortsatta beredningen av Insolvensutredningens förslag&lt;br&gt;bör avvaktas innan ställning tas till införandet av ett eftergiftsinstitut. Jag&lt;br&gt;är därför inte beredd att nu lägga fram förslag i frågan. Jag förutsätter&lt;br&gt;att de problem med en oenhetlig tillämpning av ackordsfrågoma skatte-&lt;br&gt;myndigheterna emellan som utredningen pekat på kan lösas inom ramen&lt;br&gt;för RSV:s övergripande ansvar för att skattemyndigheterna tillämpar&lt;br&gt;gällande regler enhetligt och likformigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ackordsmyndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller frågan om vilken myndighet som skall besluta om&lt;br&gt;ackord har SIU ingående diskuterat om uppgiften skall ligga hos skatte-&lt;br&gt;myndigheten eller kronofogdemyndigheten. Utredningens genomgång av&lt;br&gt;frågan visar att det finns skäl för båda alternativen. Ett beslut om ackord&lt;br&gt;gäller betalning av redan fästställd skatt eller avgift och grundas i första&lt;br&gt;hand på en bedömning av den skatt- eller avgiftsskyldiges betalningsför-&lt;br&gt;måga. Bedömningar av det slaget är ett genomgående inslag i kronofog-&lt;br&gt;demyndighetens indrivningsverksamhet, något som självfallet talar för&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten som beslutsmyndighet. Samtidigt gäller att det,&lt;br&gt;utöver skattefordringar som lämnats för indrivning, inte sällan finns&lt;br&gt;såväl fastställda fordringar som inte lämnats för indrivning som latenta&lt;br&gt;sådana, vilka måste vägas in i bedömningen. Vidare ligger det i sakens&lt;br&gt;natur att ackordsfrågan bör prövas av samma myndighet i fråga om alla&lt;br&gt;fordringar mot en viss gäldenär, oberoende av om de överlämnats för in-&lt;br&gt;drivning eller inte. Oavsett vilken myndighet som beslutar måste därför&lt;br&gt;myndigheterna ha kontakt med varandra när en fråga om ackord upp-&lt;br&gt;kommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyligen avlämnade Insolvensutredningen sitt slutbetänkande (SOU&lt;br&gt;1992:113) Lag om företagsrekonstruktion med förslag till ett nytt rekon-&lt;br&gt;struktionsförfarande for företag i ekonomisk kris. Där förordar utred-&lt;br&gt;ningen bl.a. att borgenärsfunktionen vid ackord på skatte- och avgifts-&lt;br&gt;området flyttas från skattemyndigheten till kronofogdemyndigheten.&lt;br&gt;Förslaget remissbehandlas för närvarande. Jag anser mot den bakgrunden&lt;br&gt;att det inte finns anledning att nu föreslå någon ändring vad gäller&lt;br&gt;ackordsmyndighet i fråga om skatter och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att jag alltså inte är beredd att nu ta ställning till vad som bör&lt;br&gt;gälla i fråga om ackordsmyndighet i ett längre perspektiv anser jag att&lt;br&gt;nuvarande bestämmelser i 62 § UBL och förordningen (1965:852) om&lt;br&gt;ackord och avskrivning rörande vissa skatter bör upphävas och att&lt;br&gt;ackordsfrågoma i stället bör regleras i en särskild lag om ackord rörande&lt;br&gt;statliga fordringar m.m. Skälet till detta är främst önskemålet att helt&lt;br&gt;kunna utmönstra de bestämmelser om indrivning m.m. som i dag finns&lt;br&gt;i UBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Statens företrädare vid konkurs&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Behörigheten att besluta om konkursansökan för stat-&lt;br&gt;ens räkning flyttas från skattemyndigheten till kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten. Kronofogdemyndigheten får även en utökad behörighet att&lt;br&gt;företräda staten i frågor som uppkommer under en konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig tillstyrker&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt huvudbestämmelserna om användning&lt;br&gt;av konkurs i skatteindrivningen skall konkursansökan göras av krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten efter bemyndigande från skattemyndigheten (62 §&lt;br&gt;UBL). Skattemyndigheten kan också uppdra åt kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;att själv avgöra om konkursansökan skall göras. Generella bemyndi-&lt;br&gt;ganden av detta slag är regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om konkurs aktualiseras oftast först sedan fordringen har&lt;br&gt;lämnats för indrivning och kronofogdemyndigheten har inlett sitt indriv-&lt;br&gt;ningsarbete. Alternativet till konkurs är i första hand andra åtgärder som&lt;br&gt;det ankommer på kronofogdemyndigheten att besluta om. Vanligtvis står&lt;br&gt;valet mellan konkursansökan och medgivande av en avbetalningsplan,&lt;br&gt;eventuellt i förening med att säkerhet ställs. Även möjligheterna till&lt;br&gt;utmätning övervägs i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambandet mellan konkursansökan och andra åtgärder i syfte att förmå&lt;br&gt;gäldenären att betala är alltså en viktig förklaring till att det i praktiken&lt;br&gt;är kronofogdemyndigheten som beslutar om konkursansökan. Det är&lt;br&gt;självfallet också av betydelse att det underlag som behövs för att&lt;br&gt;överväga en konkursansökan, exempelvis uppgift om förfallna skulder&lt;br&gt;och om gäldenärens betalningsförmåga, i regel finns hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten. I vart fåll måste kronofogdemyndigheten för det mesta&lt;br&gt;anses ha ett bättre underlag i detta avseende än skattemyndigheten.&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten bör med hänsyn till sina övriga uppgifter i&lt;br&gt;samband med konkurser även ha lättare än skattemyndigheten att bedöma&lt;br&gt;vad ett konkursförfarande kan komma att ge för resultat för det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att kronofogdemyndigheten ges ensam behörighet att besluta om kon-&lt;br&gt;kursansökan behöver inte innebära att skattemyndigheten blir utan&lt;br&gt;möjlighet att påverka kronofogdemyndighetens ställningstagande i fråga&lt;br&gt;om konkurs. Som SIU påpekat är det angeläget att skattemyndigheten och&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten samarbetar också i dessa frågor. Skattemyndig-&lt;br&gt;heten kommer exempelvis att kunna påverka kronofogdemyndighetens&lt;br&gt;ställningstagande genom att lämna information om gäldenärens förhåll-&lt;br&gt;anden, bl.a. om förfallna skatter som ännu inte har överlämnats för&lt;br&gt;indrivning till kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten får med mitt förslag en utökad skyldighet att&lt;br&gt;bevaka statliga fordringar. Det innebär att det bör ankomma på krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten att även ansöka om konkurs i fråga om vissa medels-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slag som ligger utanför skattemyndighetens ansvarsområde, exempelvis Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;tullar och vissa avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens val mellan olika åtgärder för indrivning av&lt;br&gt;förfallna skatter och avgifter bör i princip styras av vad som bedöms vara&lt;br&gt;mest fördelaktigt för det allmänna i det enskilda fallet. Kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten bör således ansöka om konkurs när sådan ansökan framstår som&lt;br&gt;den lämpligaste indrivningsåtgärden. SIU har uttalat att det är viktigt att&lt;br&gt;det dras upp mer enhetliga riktlinjer i frågan om när det allmänna skall&lt;br&gt;tillgripa konkursinstitutet. För mig finns det inte anledning att ifrågasätta&lt;br&gt;den bedömningen. Samtidigt är det ytterst konkurslagens (1987:672) reg-&lt;br&gt;ler som anger förutsättningarna för konkurs. Nuvarande bestämmelser&lt;br&gt;om konkursansökan i UBL innehåller inte heller några villkor för en&lt;br&gt;ansökan om konkurs. Mot den bakgrunden bedömer jag att de riktlinjer&lt;br&gt;som kronofogdemyndigheten kan behöva vid användningen av konkurs-&lt;br&gt;institutet bör ges av RSV som allmänna råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i det här sammanhanget näraliggande frågan om vilken myndighet&lt;br&gt;som skall ta tillvara statens borgenärsintressen sedan en konkurs inträffat&lt;br&gt;regleras i olika förordningar. Den regleringen innebär att det i första&lt;br&gt;hand är kronofogdemyndigheten som i en konkurs skall utöva boigenärs-&lt;br&gt;funktionema för statens räkning. Bestämmelser av innebörd att det är&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten som företräder staten i fråga om skatte- och&lt;br&gt;avgiftsfordringar finns också i konkurslagen. Vissa uppgifter, såsom att&lt;br&gt;för statens räkning föra processer i anslutning till konkursförfärandet,&lt;br&gt;ligger dock hos skatteförvaltningen även om de i praktiken oftast sköts&lt;br&gt;av en kronofogde. I likhet med SIU anser jag att det främjar en effektiv&lt;br&gt;indrivning om kronofogdemyndigheten självständigt får svara för så gott&lt;br&gt;som samtliga statens borgenärsfunktioner under en konkurs. Jag föreslår&lt;br&gt;därför en reglering med den innebörden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett institut som har många beröringspunkter med konkurs och som har&lt;br&gt;fått ökad betydelse i indrivningsarbetet på senare tid är likvidation enligt&lt;br&gt;associationsrättsliga bestämmelser. Fråga om tvångslikvidation kan i vissa&lt;br&gt;fall tas upp av rätten på ansökan av en borgenär. Även i dessa fall anser&lt;br&gt;jag att det allmänna vid indrivning enligt indrivningslagen bör företrädas&lt;br&gt;av kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Avbrytande av indrivningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Avskrivningsinstitutet vid skatteindrivningenavskaffas.&lt;br&gt;I stället får kronofogdemyndigheten möjlighet att avbryta indrivning-&lt;br&gt;en tills vidare om ytterligare indrivningsåtgärder framstår som ut-&lt;br&gt;siktslösa eller inte är försvarliga med hänsyn till kostnaderna, och&lt;br&gt;indrivning inte heller krävs från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt. SIU förordar dock&lt;br&gt;att reglerna om avbrytande av indrivning ges i förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Så gott som alla remissinstanser som yttrat sig i Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;denna del har tillstyrkt eller lämnat utredningsförslaget utan erinran.&lt;br&gt;Statens lantmäteriverk och Domstolsverket har anfört att det bör över-&lt;br&gt;vägas om inte en möjlighet bör öppnas för en myndighet att underlåta att&lt;br&gt;begära indrivning när det gäller småbelopp. Hovrätten för Övre Norrland&lt;br&gt;är tveksam till om det är riktigt att frågan om avbrytande av indrivning&lt;br&gt;regleras endast i förordning. Någon remissinstans har också påpekat att&lt;br&gt;uttrycket avskrivning är vilseledande eftersom det ger intryck av att&lt;br&gt;betalningsskyldigheten upphör, vilket inte är fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Fordran på skatt och liknande medel kan av-&lt;br&gt;skrivas under vissa förutsättningar. Avskrivning innebär att de aktiva&lt;br&gt;indrivningsåtgärderna avbryts men medför inte någon förändring av be-&lt;br&gt;talningsskyldigheten. Om det finns skäl till det, exempelvis om det&lt;br&gt;framkommer att gäldenären kommer att få överskjutande skatt, återupptas&lt;br&gt;den aktiva indrivningen. Avskrivning tillgrips när man av en eller annan&lt;br&gt;anledning bedömer att en fordran inte går att driva in eller att indriv-&lt;br&gt;ningen skulle kosta mer än den inbringar. Exempelvis kan avskrivning&lt;br&gt;ske om den skattskyldige saknar utmätningsbara tillgångar och fordringen&lt;br&gt;inte kan tas ut genom införsel. Avskrivning kan också ske om fordrings-&lt;br&gt;beloppet inte överstiger 300 kr och vissa indrivningsåtgärder vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudbestämmelserna om avskrivning finns i 66 § UBL. Där anges&lt;br&gt;också att det är skattemyndigheten som beslutar om avskrivning. I&lt;br&gt;praktiken går det till så att kronofogdemyndigheten registrerar av-&lt;br&gt;skrivningen i utsökningsregistret och skattemyndigheten godkänner&lt;br&gt;åtgärden i efterhand. I fråga om vissa fordringsslag, exempelvis punkt-&lt;br&gt;skatter och prisregleringsavgifter, är dock kronofogdemyndigheten även&lt;br&gt;behörig att besluta om avskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten är självfallet att alla skatte- och avgiftsbelopp skall&lt;br&gt;betalas. Samtidigt måste staten som borgenär och ansvarig för exeku-&lt;br&gt;tionsväsendet ha vissa möjligheter att göra undantag från denna regel.&lt;br&gt;Exempelvis bör indrivningen av statliga fordringar kunna avpassas så att&lt;br&gt;kostnaderna för indrivningen står i rimligt förhållande till fordrings-&lt;br&gt;beloppets storlek och det resultat som kan uppnås genom indrivningen.&lt;br&gt;Kronofogdemyndighetens resurser får inte i alltför stor omfattning ägnas&lt;br&gt;åt mycket små fordringar eller fordringar som redan på förhand kan be-&lt;br&gt;dömas som förlorade, utan bör koncentreras till bl.a. större fordringar.&lt;br&gt;Som jag anfört är också föreskrifterna om avskrivning ett uttryck för&lt;br&gt;detta synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den ökade användningen av ADB inom exekutionsväsendet har&lt;br&gt;möjligheten att överblicka och bevaka stora målmängder radikalt för-&lt;br&gt;bättrats. ADB-systemet har bl.a. underlättat hanteringen av avskrivna&lt;br&gt;fordringar. Därigenom har de handläggningsmässiga skillnaderna mellan&lt;br&gt;aktuella och avskrivna fordringar utjämnats i flera avseenden. Utveck-&lt;br&gt;lingen har gått mot en mer aktiv bevakning även av avskrivna fordringar.&lt;br&gt;Det är mot den bakgrunden som SIU föreslår att avskrivningsinstitutet&lt;br&gt;avskaffas. Samtidigt betonar utredningen att det inte får innebära att alla&lt;br&gt;fordringar betraktas som lika aktuella. Även fortsättningsvis fordras&lt;br&gt;således rutiner som innebär att indrivningsförfarandet under vissa för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållanden får avbrytas och ersättas med en mer passiv indrivning. Ru- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;tinema för detta måste emellertid enligt SIU utformas så att det formella&lt;br&gt;utrymmet för en differentierad handläggning blir större än i dag. SIU&lt;br&gt;förordar att kronofogdemyndigheten får flera på förhand fastställda be-&lt;br&gt;vakningsrutiner att välja mellan. Vilken rutin som skall väljas kan exem-&lt;br&gt;pelvis bero på fordringens storlek och myndighetens bedömning av den&lt;br&gt;framtida betalningsförmågan hos gäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden instämmer jag i SIU:s förslag att av-&lt;br&gt;skrivningsinstitutet avskaffas och att kronofogdemyndigheten i stället får&lt;br&gt;avbryta indrivningen tills vidare om det är utrett att ingen eller ringa&lt;br&gt;möjlighet finns att få betalt. Indrivningen bör också kunna avbrytas om&lt;br&gt;den skulle vålla mer arbete eller större kostnader än vad som är skäligt&lt;br&gt;och indrivning inte krävs från allmän synpunkt. Med en sådan ordning&lt;br&gt;kan övergången från aktiv till passiv indrivning göras utifrån indriv-&lt;br&gt;ningsmässiga överväganden. Kronofogdemyndigheten får således inom&lt;br&gt;de givna ramarna möjlighet att styra fördelningen av de givna resurserna&lt;br&gt;mellan olika allmänna mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste understrykas att avbrytandet av indrivningen inte påverkar&lt;br&gt;betalningsskyldigheten utan endast innebär att indrivningsaktivitetema&lt;br&gt;avtar. Därav följer att indrivningen kan återupptas med full styrka exem-&lt;br&gt;pelvis om det framkommer att gäldenären har utmätningsbar egendom&lt;br&gt;som tidigare var okänd för kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att övergången från aktiv till passiv indrivning kan bli&lt;br&gt;mer differentierad och att kronofogdemyndigheten ges möjlighet att välja&lt;br&gt;mellan flera bevakningsrutiner efter den aktiva indrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om avbrytande av indrivning hör nära samman med övriga&lt;br&gt;frågor som regleras i mitt förslag till en särskild indrivningslag. Redan&lt;br&gt;av det skälet bör förutsättningarna för avbrytande av indrivning regleras&lt;br&gt;i den föreslagna lagen. Närmare föreskrifter för tillämpningen bör dock&lt;br&gt;meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Bl.a.&lt;br&gt;gäller detta de olika bevakningsrutiner som bör tillämpas hos&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten när indrivningen har avbrutits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om avskrivning kommer att finnas kvar i avskrivnings-&lt;br&gt;kungörelsen. Jag avser att senare lägga fram förslag till de ändringar i&lt;br&gt;kungörelsen som föranleds av vad jag nu har föreslagit. Därmed kommer&lt;br&gt;kungörelsen inte att omfatta de statliga fordringar som drivs in i allmänt&lt;br&gt;mål utan enbart gälla andra fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Avkortning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Föreskrifterna om avkortning utmönstras ur lagstift-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: SIU har inte någon motsvarighet till mitt för-&lt;br&gt;slag. När det gäller avkortning föreslår SIU endast den förändringen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kronofogdemyndigheten, inte som nu skattemyndigheten, skall besluta Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;om avkortning i fråga om belopp som har lämnats for indrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Mitt förslag har inte remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I UBL och några andra lagar finns för när-&lt;br&gt;varande föreskrifter om avkortning. Med avkortning avses att ett skatte-&lt;br&gt;eller avgiftsbelopp avförs ur räkenskaperna därför att det inte längre&lt;br&gt;föreligger någon fordran på beloppet. En vanlig anledning till avkortning&lt;br&gt;är att den bakomliggande taxeringen eller debiteringen ändras. Avkort-&lt;br&gt;ning kan endast komma ifråga när skatten eller avgiften är debiterad men&lt;br&gt;obetald. Om beloppet är betalt skall det återbetalas till gäldenären i stället&lt;br&gt;för att avkortas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gäldenärens betalningsskyldighet bortfallit eller nedsatts underrättas&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten skyndsamt. Sedan kronofogdemyndigheten fått&lt;br&gt;sådan underrättelse registrerar myndigheten beloppet som avkortat. När&lt;br&gt;det gäller majoriteten av skatter underställs sedan registreringen skatte-&lt;br&gt;myndighetens prövning eftersom det är skattemyndigheten som formellt&lt;br&gt;beslutar om avkortning i fråga om de flesta medelsslagen. För exempel-&lt;br&gt;vis punktskatter och prisregleringsavgifter har dock kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten även formellt rätt att besluta om avkortning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avkortning är i första hand en ren bokföringsåtgärd som hos krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten bekräftar att betalningsskyldighet inte längre före-&lt;br&gt;ligger. Kronofogdemyndighetens åtgärd initieras genom en underrättelse&lt;br&gt;från skattemyndigheten eller annan uppdragsgivande myndighet. Förfär-&lt;br&gt;andet liknar därmed mycket det som äger rum vid återkallelse i enskilt&lt;br&gt;utsökningsmål. Bestämmelser om sådana bokföringsrutiner hos kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten som avkortningen innebär bör inte belasta lagstiftningen.&lt;br&gt;Om frågan behöver styras genom särskilda föreskrifter bör det ske på en&lt;br&gt;lägre nivå.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Avräkning vid återbetalning av mervärdesskatt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Vid återbetalning av mervärdesskatt skall avräkning&lt;br&gt;kunna göras hos skattemyndigheten mot fordringar på skatt enligt&lt;br&gt;uppbördslagen, särskild löneskatt, arbetsgivaravgifter och allmän&lt;br&gt;löneavgift som inte överlämnats för indrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Vid återbetalning av skatter och avgifter kan&lt;br&gt;avräkning äga rum med stöd av lagen (1985:146) om avräkning vid åter-&lt;br&gt;betalning av skatter och avgifter, avräkningslagen, i fråga om mot-&lt;br&gt;fordringar som har överlämnats till kronofogdemyndigheten för in-&lt;br&gt;drivning. I dessa fäll är det kronofogdemyndigheten som beslutar om&lt;br&gt;avräkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver kan avräkning i viss utsträckning äga rum hos skattemyn-&lt;br&gt;digheten i fråga om motfordringar som inte har överlämnats för in-&lt;br&gt;drivning. Sålunda får t.ex. vid återbetalning av arbetsgivaravgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 198&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avräkning äga rum mot andra arbetsgivaravgifter samt skatt enligt UBL Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;och mervärdesskatt. Tidigare hade möjligheten till avräkning vid åter-&lt;br&gt;betalning av mervärdesskatt motsvarande omfattning. I samband med&lt;br&gt;avräkningslagens tillkomst inskränktes avräkningsmöjligheten i dessa fall&lt;br&gt;till att endast gälla annan mervärdesskatt. Skälen för detta var av ad-&lt;br&gt;ministrativ natur. Det farms vid den tiden inte någon praktisk möjlighet&lt;br&gt;att bevaka fordringar avseende skatt enligt UBL eller arbetsgivaravgifter&lt;br&gt;mot eventuella återbetalningar av mervärdesskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya organisation för skatteförvaltningen i länen som gäller sedan&lt;br&gt;den 1 januari 1991 är möjligheterna att bevaka olika slags skatteford-&lt;br&gt;ringar och återbetalningar mot varandra goda. Jag anser därför att möj-&lt;br&gt;ligheten för skattemyndigheten att vid återbetalning av mervärdesskatt&lt;br&gt;göra avräkning mot skatt enligt UBL och mot arbetsgivaravgifter och&lt;br&gt;allmän löneavgift enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift bör åter-&lt;br&gt;införas. Detsamma gäller skatt enligt lagen (1990:659) om särskild&lt;br&gt;löneskatt på vissa förvärvsinkomster. De nya reglerna kan dock av&lt;br&gt;administrativa skäl tillämpas först fr.o.m. den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller förslagen i betänkandet Indrivning av skatt m.m. gjorde SIU&lt;br&gt;bedömningen att RSV behövde en viss förstärkning för uppgiften att&lt;br&gt;granska kronofogdemyndigheternas redovisning. Det tillkommande&lt;br&gt;resursbehovet beräknades motsvara två tjänster (årsarbetskrafter). Övriga&lt;br&gt;förslag i betänkandet bedömdes inte medföra ökade kostnader inom&lt;br&gt;någon del av statsförvaltningen. För kronofogdemyndigheterna och läns-&lt;br&gt;styrelserna innebar förslagen vissa förenklingar. Dessa var dock inte av&lt;br&gt;sådan omfattning att personalbesparingar kunde göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i betänkandet Indrivningslag m.m. innebar vissa nya eller&lt;br&gt;utvidgade arbetsuppgifter för kronofogdemyndigheterna. Samtidigt var en&lt;br&gt;del av förslagen arbetsbesparande för dessa myndigheter. Enligt SIU var&lt;br&gt;det emellertid ofrånkomligt att en indrivningsverksamhet i enlighet med&lt;br&gt;förslagen och de intentioner som låg bakom dessa krävde något större&lt;br&gt;resurser totalt sett än nuvarande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen borde emellertid enligt SIU inte ses isolerade från den då&lt;br&gt;förestående omorganisationen av exekutionsväsendet. Det var uppenbart&lt;br&gt;att en organisation med en kronofogdemyndighet i vaije län gav möjlig-&lt;br&gt;het till en avsevärt större specialisering än dittills i fråga om den opera-&lt;br&gt;tiva verksamheten. Härigenom kunde specialistkompetens utvecklas och&lt;br&gt;den kompetens som redan fanns tas till vara bättre. Utredningen utgick&lt;br&gt;från att fördelarna i dessa hänseenden med den nya organisationen var så&lt;br&gt;stora att förslagen i de flesta län kunde genomföras utan att kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten tillfördes nya tjänster. Undantag torde dock enligt SIU få&lt;br&gt;göras för storstadslänen och några få andra, mycket arbetstyngda län.&lt;br&gt;SIU utgick från att man i arbetet med omorganisationen tog itu med den&lt;br&gt;ojämna fördelningen av resurserna totalt inom exekutionsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kom enligt SIU att det torde krävas en tillfällig Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;resursförstärkning hos RSV för att genomföra den föreslagna översynen&lt;br&gt;av formerna för informationsutbytet mellan skatteförvaltningen och&lt;br&gt;exekutionsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del gör jag följande bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att flytta över granskningen av kronofogdemyndigheternas&lt;br&gt;redovisning till RSV genomfördes vid omorganisationen av exekutions-&lt;br&gt;väsendet den 1 juli 1988. RSV fick i det sammanhanget visst resurs-&lt;br&gt;tillskott for bl.a. denna arbetsuppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag jag har fört fram i det föregående innebär, i likhet med&lt;br&gt;SIU:s förslag i betänkandet Indrivningslag m.m., en viss utvidgning av&lt;br&gt;kronofogdemyndigheternas arbetsuppgifter vad gäller bevakningen av&lt;br&gt;statens rätt i konkurs. Förslagen innebär också att kraven på krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheternas informationsinsamling vid indrivningen preciseras&lt;br&gt;och skärps.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt innebär förslagen vissa förenklingar för kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heterna och skattemyndigheterna. Jag tänker då främst på att de tung-&lt;br&gt;rodda rutinerna i samband med avskrivning och avkortning fäller bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrunden anser jag att genomförandet av förslagen skall ske&lt;br&gt;inom ramen för kronofogdemyndigheternas nuvarande resurser. Tillfälligt&lt;br&gt;uppkommer dock vissa merkostnader för anpassning av ADB-stödet till&lt;br&gt;nya rutiner samt omarbetning av blanketter och instruktioner. Dessa&lt;br&gt;kostnader kan uppskattas till ca 800 000 kronor. Regeringen bör enligt&lt;br&gt;min mening kunna medge en merutgift på ramanslaget Kronofogde-&lt;br&gt;myndigheterna under budgetåret 1993/94 för att täcka dessa kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Förutsättningar för förenklad deklaration&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Fysisk person skall kunna lämna förenklad självdekla-&lt;br&gt;ration även om han under inkomst av tjänst yrkar avdrag för kostna-&lt;br&gt;der för resor till och från arbetsplatsen med allmänna kom-&lt;br&gt;munikationsmedel .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Från och med 1994 års taxering gäller att&lt;br&gt;avdrag för resor till och från arbetsplatsen endast får göras för den del&lt;br&gt;av kostnaderna som överstiger 4 000 kr (33 § 2 mom. kommunalskatte-&lt;br&gt;lagen [1928:370]). Vidare gäller som en av förutsättningarna för att få&lt;br&gt;lämna förenklad självdeklaration, att vad som vid 1994 års taxering skall&lt;br&gt;redovisas i fråga om intäkter och avdrag endast avser inkomst av tjänst&lt;br&gt;och avdrag inte yrkas för kostnader för fullgörande av tjänsten (2 kap.&lt;br&gt;10 § lagen [1990:325] om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för resor till och från arbetsplatsen med allmänna kommuni-&lt;br&gt;kationsmedel under år 1992 tangerade eller översteg i vissa fäll gränsen&lt;br&gt;för schablonavdraget, 4 000 kr. Med den höjning av kostnaderna som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skett under 1993 kommer antalet skattskyldiga som vid 1994 års taxering Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;kan lämna förenklad självdeklaration att minska väsentligt om nuvarande&lt;br&gt;bestämmelser inte ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är önskvärt att så många som möjligt av de skattskyldiga bereds&lt;br&gt;möjligheten att använda sig av det förenklade deklarationsförfärandet. En&lt;br&gt;minskning av antalet förenklade deklarationer innebär dessutom att skatte-&lt;br&gt;förvaltningen måste lägga ned ökade resurser på deklarationsgranskning.&lt;br&gt;För att motverka denna utveckling anser jag det nödvändigt att förenklad&lt;br&gt;deklaration skall kunna lämnas även av skattskyldiga som haft högre&lt;br&gt;kostnader än 4 000 kr för resor till och från arbetsplatsen med allmänna&lt;br&gt;kommunikationsmedel. Jag föreslår därför att en bestämmelse härom&lt;br&gt;införs i LSK.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet upprättats&lt;br&gt;förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om indrivning av statliga fordringar m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i utsökningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på acku-&lt;br&gt;mulerad inkomst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skatte-&lt;br&gt;fordringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-&lt;br&gt;ringsavgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-&lt;br&gt;ningsmyndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter&lt;br&gt;från arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning&lt;br&gt;av skatter och avgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. lag om ändring i tullagen (1987:1065),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstand för anställning på Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;fertyg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogs-&lt;br&gt;kontomedel m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för&lt;br&gt;utomlands bosatta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för&lt;br&gt;utomlands bosatta artister m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-&lt;br&gt;trolluppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen 3 och 12 har upprättats i samråd med chefen för Justitie-&lt;br&gt;departementet. Förslagen 10 och 25 har upprättats i samråd med chefen&lt;br&gt;för Kommunikationsdepartementet. Förslagen 15, 18, 21 och 24 har&lt;br&gt;upprättats i samråd med resp, chefen för Arbetsmarknadsdepartementet,&lt;br&gt;statsråden Könbeig och Thurdin samt chefen för Kulturdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen har i avgivet yttrande över förslagen under 13 och 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte haft någon erinran mot de föreslagna ändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har granskat lagförslagen 1-28. Förslaget 29 är enligt min&lt;br&gt;mening av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna bety-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 Författningskommentarer&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;17.1 Lagen om indrivning av statliga fordringar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagen om indrivning av statliga fordringar m.m., indrivningslagen, är&lt;br&gt;avsedd att komplettera UB:s bestämmelser om verkställighet vid hand-&lt;br&gt;läggningen av allmänna utsökningsmål. Utgångspunkten har varit att&lt;br&gt;bestämmelserna om exekutiva åtgärder liksom hittills bör ha sin plats i&lt;br&gt;UB. Dessa bestämmelser är med vissa undantag gemensamma för all-&lt;br&gt;männa och enskilda mål. Bestämmelserna om borgenärsfunktionen vid&lt;br&gt;indrivning rör endast de allmänna målen och bör återfinnas i indriv-&lt;br&gt;ningslagen. Indrivningslagen innehåller sålunda bestämmelser om bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gäldenärsutredning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppskov och säkerhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konkursansökan och åtgärder i konkurs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avbrytande av indrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ackord föreslås införda i en särskild lag om ackord&lt;br&gt;rörande statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anger&lt;br&gt;lagens tillämpningsområde och knyter an till definitionen av allmänt mål&lt;br&gt;i 1 kap. 6 § andra stycket UB. Lagen omlättar alltså alla fordringsslag&lt;br&gt;som hos kronofogdemyndigheten handläggs som allmänna mål. Allmänna&lt;br&gt;mål är i första hand mål om indrivning av skatter och olika offentlig-&lt;br&gt;rättsliga avgifter samt böter och viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att införsel enligt 15 kap. UB får ske i fråga om vissa fordringar har&lt;br&gt;tidigare framgått av de enskilda skatte- och avgiftsförfettningama. Dessa&lt;br&gt;bestämmelser föreslås nu slopade och ersatta med en uttömmande uppräk-&lt;br&gt;ning av de fordringsslag för vilka införsel får ske. Bestämmelsen i första&lt;br&gt;stycket är utformad så att det framgår att inte bara skatten eller avgiften&lt;br&gt;utan även t.ex. skattetillägg, ränta och dröjsmålsavgift omfattas av denna,&lt;br&gt;liksom belopp för vilket betalningsskyldighet har ålagts annan än den&lt;br&gt;skattskyldige. Undantag har uttryckligen gjorts för de fäll där införsel&lt;br&gt;enligt någon av de uppräknade författningarna inte är tillåten. Den nya&lt;br&gt;regleringen innebär således inte någon ändring vad gäller tillämpningsom-&lt;br&gt;rådet för införsel. Bestämmelsen i andra stycket utgör en erinran om att&lt;br&gt;möjligheten till införsel för böter och viten regleras i 15 kap. 1 § 2 UB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av paragrafen är att lagen skall tillämpas fullt ut när det&lt;br&gt;gäller skatter och andra offentligrättsliga fordringar som tillkommer&lt;br&gt;staten och inte grundas på studiestödslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fordringar som inte tillkommer staten, men som ändå handläggs&lt;br&gt;som allmänna utsökningsmål, är kronofogdemyndigheten inte behörig att&lt;br&gt;besluta om konkursfrågor och avbrytande av indrivning. Det är i stället&lt;br&gt;den uppdragsgivande myndigheten som har rätt att besluta om motsvaran-&lt;br&gt;de åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa fordringar av offentligrättslig natur som inte tillkommer staten&lt;br&gt;hanteras för närvarande under indrivningen av kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;på motsvarande sätt som skatter. De fordringar det gäller är i första hand&lt;br&gt;felparkeringsavgift, vissa avgifter enligt plan- och bygglagen, TV-avgift&lt;br&gt;samt medel till jaktvårdsfonden och viltskadefonden. Så länge fordringar-&lt;br&gt;na i fråga handläggs som allmänna mål finns det enligt min mening inte&lt;br&gt;skäl att ändra kronofogdemyndighetens hantering av dem. De bör därför&lt;br&gt;under indrivningen handläggas som fordringar som tillkommer staten med&lt;br&gt;rätt för kronofogdemyndigheten att besluta om alla åtgärder som före-&lt;br&gt;kommer i lagen. Regeringen har därför getts möjlighet att i förordning&lt;br&gt;föreskriva att 15-18 §§ skall tillämpas även i fråga om fordran som inte&lt;br&gt;tillkommer staten om den handläggs som allmänt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om bl.a. regressfordringar som enligt UBL m.fl. uppbördsför-&lt;br&gt;fattningar tillkommer enskild och utländska fordringar, tillämpas inte&lt;br&gt;bestämmelserna i 15-18 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer att meddela föreskrifter om i vilka fall indrivning skall ske med&lt;br&gt;förtur. Detta berörs närmare i avsnitt 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan en fordring lämnas för indrivning skall gäldenären normalt påmin-&lt;br&gt;nas om sin betalningsskyldighet. Påminnelsen skall bl.a. ange följderna&lt;br&gt;av en fortsatt utebliven betalning. Indrivning skall regelmässigt inledas&lt;br&gt;med att kronofogdemyndigheten anmanar gäldenären att betala. Gäldenä-&lt;br&gt;ren uppmärksammas därigenom på att fordringen lämnats för indrivning&lt;br&gt;och får tillfälle att betala innan ytterligare indrivningsåtgärder görs.&lt;br&gt;Betalningsanmaning får underlåtas om det finns särskilda skäl. Ett sådant&lt;br&gt;särskilt skäl kan vara att det finns risk för att gäldenären försvårar&lt;br&gt;indrivningen genom att gömma undan egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en bestämmelse som ålägger kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten att utreda gäldenärens ekonomiska förhållanden mer ingående&lt;br&gt;än vad som följer av 4 kap. 9 § UB. Vid en sådan gäldenärsutredning är&lt;br&gt;det fråga om att få fram delvis andra uppgifter än vilken utmätningsbar&lt;br&gt;egendom som gäldenären kan ha. Gäldenärsutredningen skall ha som&lt;br&gt;enda syfte att bestämma med vilka åtgärder indrivningen skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsuppgiften, som är ett utflöde av den aktiva roll som kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten skall ha i allmänna mål, har motiverats närmare i&lt;br&gt;avsnitt 7. I ett enskilt mål ankommer motsvarande utredningsuppgift på&lt;br&gt;den enskilde borgenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur omfattande utredning som behövs får avgöras utifrån de omstän-&lt;br&gt;digheter som föreligger i det enskilda fallet. Av den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen framgår att skatteregistren och utsökningsregistret skall kunna&lt;br&gt;användas för gäldenärsutredning. Vissa justeringar i skatteregisterlagen&lt;br&gt;och utsökningsregisterlagen föreslås därför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger när uppskov får beviljas. Förutsättningarna för uppskov&lt;br&gt;har behandlats ingående i avsnitt 8. Kronofogdemyndigheten avgör om&lt;br&gt;uppskov skall omfatta samtliga gäldenärens skulder som har lämnats för&lt;br&gt;indrivning eller om uppskov endast skall beviljas för vissa skulder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije uppskovsbeslut skall ha som mål att gäldenären skall betala sin&lt;br&gt;skuld. Bedöms det inte kunna ske saknas förutsättningar för uppskov.&lt;br&gt;Beviljas uppskov innebär det att gäldenären får ytterligare tid på sig att&lt;br&gt;betala. Ett uppskov är alltså alltid ytterst inriktat på att kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten avvaktar med utmätning eller konkursansökan, dvs. olika typer&lt;br&gt;av indrivningsåtgärder, under viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den första punkten skall kronofogdemyndigheten alltid&lt;br&gt;göra en prövning om uppskov ger ett bättre ekonomiskt utfall för sökan-&lt;br&gt;den (staten) än om verkställighetsåtgärd, dvs. utmätning eller införsel,&lt;br&gt;vidtas omedelbart. Självfallet är det en prövning som måste göras utifrån&lt;br&gt;de omständigheter som föreligger i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra punkten tar sikte på s.k. sociala skäl. Den kan tillämpas om&lt;br&gt;gäldenären på grund av exempelvis sjukdom eller arbetslöshet fått be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talningssvårigheter som ändå bedöms vara av övergående natur. Kan Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;gäldenärens betalningsproblem antas bli bestående skall inte uppskov&lt;br&gt;beviljas utan andra indrivningsåtgärder vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje punkten kan uppskov beviljas i avvaktan på att en ansökan&lt;br&gt;om anstånd prövas. Det ankommer inte på kronofogdemyndigheten att&lt;br&gt;göra någon mer ingående prövning av om gäldenären kan antas få bifall&lt;br&gt;till sin ansökan. Utgångspunkten bör således vara att en ansökan om&lt;br&gt;anstånd skall föranleda att uppskov beviljas. Åtgärder som gäldenären&lt;br&gt;vidtar endast för att få förlängd betalningsfrist kan emellertid inte få&lt;br&gt;medföra att kronofogdemyndigheten beviljar uppskov. Myndigheten får&lt;br&gt;i vart fåll översiktligt bedöma den framställan som gäldenären åberopar&lt;br&gt;till stöd för sin begäran om uppskov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att uppskov får förenas med villkor att gäldenären&lt;br&gt;följer en avbetalningsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;*§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger tidsramarna för uppskov. Förutsättningarna för uppskov&lt;br&gt;och uppskovstidens längd har motiverats i avsnitt 8. Som allmän regel&lt;br&gt;gäller att gäldenären inte får beviljas uppskov för längre tid än vad som&lt;br&gt;behövs för att han skall kunna betala sin skuld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskov som inte förenas med krav på avbetalning får normalt beviljas&lt;br&gt;för högst ett år. För uppskov som förenas med avbetalningsplan finns&lt;br&gt;inte någon sådan tidsgräns. Finns synnerliga skäl får uppskov som inte&lt;br&gt;förenats med avbetalningsplan överstiga ett år. Sådana synnerliga skäl&lt;br&gt;kan vara att gäldenären ställer säkerhet för beloppet eller att det framstår&lt;br&gt;som klart att gäldenärens möjligheter att betala kommer att förbättras&lt;br&gt;avsevärt vid en viss senare tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskov innebär att indrivningen avbryts under den tid uppskovet gäller.&lt;br&gt;Av paragrafens första stycke framgår dock att skatt som återbetalas eller&lt;br&gt;annars utbetalas till gäldenären får tas i anspråk för verkställighet av en&lt;br&gt;skuld även om uppskov har beviljats med betalning av skulden. Det inne-&lt;br&gt;bär bl.a. att avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid åter-&lt;br&gt;betalning av skatter och avgifter skall ske utan hinder av uppskov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket kan uppskov återkallas under vissa förutsättningar.&lt;br&gt;Särskild anledning till återkallelse kan vara att gäldenären lämnat vilse-&lt;br&gt;ledande uppgifter eller att uppskov beviljats på ett i annat avseende fel-&lt;br&gt;aktigt underlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10-13 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om säkerhet har hämtats från lagen (1978:882) om&lt;br&gt;säkerhet för skattefordringar m.m. (säkerhetslagen). Föreskrifter som rör&lt;br&gt;säkerhet har sin rätta plats i indrivningslagen eftersom säkerhet endast&lt;br&gt;kan tas emot i samband med att kronofogdemyndigheten beviljar uppskov&lt;br&gt;med betalning eller viss indrivningsåtgärd. Några förändringar föreslås&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte när det gäller möjligheten for kronofogdemyndigheten att ta emot Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;säkerhet eller av andra frågor som rör säkerhet. Överföringen av de&lt;br&gt;aktuella föreskrifterna till indrivningslagen är således endast av redak-&lt;br&gt;tionell art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 1 § säkerhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är identisk med 2 § säkerhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 3 § första stycket säkerhetslagen. I paragrafens&lt;br&gt;andra stycke i säkerhetslagen föreskrivs att kronofogdemyndigheten utan&lt;br&gt;hinder av att säkerhet har mottagits får vidta indrivningsåtgärd när&lt;br&gt;anledning därtill förekommer. En sådan föreskrift behövs inte i indriv-&lt;br&gt;ningslagen eftersom det i 9 § andra stycket finns en bestämmelse om&lt;br&gt;omedelbar återkallelse av uppskov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 4 § säkerhetslagen med viss justering. Sålunda har&lt;br&gt;det nu i lagtexten uttryckligen förutsatts att kronofogdemyndigheten skall&lt;br&gt;besluta om att ta säkerhet i anspråk. Kompletteringen innebär inte någon&lt;br&gt;ändring i sak. Beträffande frågan om överklagande över ett beslut om&lt;br&gt;ianspråktagande hänvisas till 19 § och kommentaren till den paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som rör ackord berörs närmare i avsnitt 9. De föreslås bli reg-&lt;br&gt;lerade i en särskild lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.&lt;br&gt;Villkoren för ackord har inte ändrats. Som en följd av den nya lagen kan&lt;br&gt;den nuvarande regleringen i 62 § tredje stycket UBL och 10 § andra&lt;br&gt;stycket bötesverkställighetslagen (1979:189) upphävas. I förevarande&lt;br&gt;paragraf har tagits in en hänvisning till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vilken myndighet som skall vara behörig att ansöka om kon-&lt;br&gt;kurs har avhandlats i avsnitt 10. Paragrafen har för närvarande sin&lt;br&gt;motsvarighet närmast i 62 § första och andra styckena UBL samt 10 §&lt;br&gt;första stycket bötesverkställighetslagen, vilka bestämmelser alltså nu kan&lt;br&gt;upphävas. I paragrafen anges dessutom i förtydligande syfte att kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten har rätt att ansöka om likvidation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att kronofogdemyndigheten har en allmän behö-&lt;br&gt;righet att företräda det allmänna i fråga om fordringar hos en gäldenär&lt;br&gt;som försatts i konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att det är RSV som skall föra det allmännas talan&lt;br&gt;i överrätt när det gäller frågor om konkurs och likvidation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger under vilka förutsättningar kronofogdemyndigheten kan&lt;br&gt;avbryta indrivningen tills vidare. Förfarandet ersätter det avskriv-&lt;br&gt;ningsinstitut för skatteuppbörden som för närvarande regleras i 66 och&lt;br&gt;67 §§ UBL. Bestämmelsen i UBL kan således upphävas. Närmare före-&lt;br&gt;skrifter i fråga om avbrytande av indrivning kan komma att meddelas&lt;br&gt;av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De myndighetsbeslut som aktualiseras genom lagen rör i första hand&lt;br&gt;uppskov, säkerhet, konkursansökan, åtgärder i konkurs och avbrytande&lt;br&gt;av indrivning. Det rör sig genomgående om frågor som folier inom&lt;br&gt;ramen för det allmännas borgenärsfunktion och inte berör den verkställig-&lt;br&gt;het som regleras i UB. 118 kap. UB finns bestämmelser som anger om&lt;br&gt;talan får föras mot verkställighetsbeslut. Här kan nämnas att enligt 18&lt;br&gt;kap. 6 § UB får talan i princip inte föras mot beslut som endast utgör&lt;br&gt;förberedelse till senare beslut som kan överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid gäldenärsutredning (6 §) vidtar kronofogdemyndigheten många åt-&lt;br&gt;gärder som inte typiskt sett är beslut och inte ens kan beskrivas som&lt;br&gt;förberedelse till beslut. Här är, liksom vid tillgångsundersökning enligt&lt;br&gt;4 kap. 9 § UB, fråga om att göra efterforskning i olika register och att&lt;br&gt;ta del av material som gäldenären själv kan tänkas inneha, t.ex. räken-&lt;br&gt;skapshandlingar. En gäldenärsutredning bygger emellertid på gäldenärens&lt;br&gt;frivilliga medverkan. Det finns därför knappast något behov för gälde-&lt;br&gt;nären att kunna överklaga någon åtgärd som kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;vidtar under denna utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande uppskov kommer främst i fråga kronofogdemyndighetens&lt;br&gt;vägran att bevilja uppskov (7 §) eller myndighetens beslut att återkalla&lt;br&gt;beviljat uppskov (9 § andra stycket). Vad gäller säkerhet knyter sig in-&lt;br&gt;tresset i första hand till kronofogdemyndighetens vägran att ta emot er-&lt;br&gt;bjuden säkerhet (10 §) eller myndighetens beslut rörande frågan under&lt;br&gt;vilka förutsättningar säkerheten får tas i anspråk (12 §). Bestämmelserna&lt;br&gt;om uppskov och säkerhet är emellertid så konstruerade att en gäldenär&lt;br&gt;aldrig med fog kan hävda att han har någon rätt att t.ex. påfordra&lt;br&gt;uppskov även om säkerhet erbjuds. Vad som händer när kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten finner att uppskov inte kan beviljas är därför bara att den&lt;br&gt;betalningsskyldighet som åvilar gäldenären på grund av det bakomlig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gande beskattningsbeslutet aktualiseras. Vad nu sagts gäller också när Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;beviljat uppskov återkallas eller kronofogdemyndigheten vägrar att ta&lt;br&gt;emot erbjuden säkerhet eller beslutar under vilka förutsättningar säker-&lt;br&gt;heten skall få tas i anspråk. Det är rimligt att detta inte är förhållanden&lt;br&gt;som får överklagas. Samma synsätt kommer för övrigt redan till uttryck&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 5 § säkerhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annorlunda förhåller det sig med kronofogdemyndighetens beslut att&lt;br&gt;ta ställd säkerhet i anspråk (13 §). Gällande rätt innebär att ett sådant&lt;br&gt;beslut kan överklagas, se härom beträffande pant som säkerhet NJA 1982&lt;br&gt;s. 727. I fäll där säkerheten utgörs av pant är ianspråktagandet att&lt;br&gt;jämställa med en utmätning och en sådan får givetvis överklagas.&lt;br&gt;Behovet av möjlighet till överklagande kan däremot kanske ifrågasättas&lt;br&gt;om säkerheten utgörs av borgen eller företagshypoteksbrev. I dessa fall&lt;br&gt;följs ianspråktagandet av att kronofogdemyndigheten utmäter egendom&lt;br&gt;hos den som ställt säkerheten eller gör konkursansökan. Vid klagan över&lt;br&gt;utmätningen eller vid prövningen av konkursansökningen kan då&lt;br&gt;ianspråktagandet bli prövat. Genom att man tillåter överklagande även&lt;br&gt;av beslutet om ianspråktagandet kan resultatet alltså bli två parallella&lt;br&gt;processer i vilka åtminstone delvis samma frågor blir prövade. Det för&lt;br&gt;dock för långt att i detta sammanhang pröva denna fråga, särskilt som&lt;br&gt;den är aktuell också när borgen som säkerhet tas i anspråk enligt UB (se&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 26 §). Här föreslås därför att beslut om ianspråktagande skall&lt;br&gt;kunna överklagas oavsett om säkerheten utgörs av pant, borgen eller&lt;br&gt;företagshypoteksbrev. Att RSV för det allmännas talan i överrätt framgår&lt;br&gt;av hänvisningen till bestämmelserna om besvär i 18 kap. UB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut att avbryta, eller inte avbryta, ett&lt;br&gt;indrivningsförfarande bör i det här avseendet behandlas på samma sätt&lt;br&gt;som uppskov. Inte heller frågor som rör avbrytande av ett indrivnings-&lt;br&gt;förfarande skall således få överklagas. En sådan ordning kan också sägas&lt;br&gt;ligga i linje med den nuvarande regleringen som inte tillåter att beslut om&lt;br&gt;avskrivning får överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som gäller ansökan om försättande i konkurs får inte överklagas&lt;br&gt;i dagsläget (97 § UBL). Det finns inte skäl att göra några ändringar på&lt;br&gt;den punkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis föreslås således som huvudregel att myndighetens&lt;br&gt;beslut enligt indrivningslagen inte skall få överklagas. Undantag görs&lt;br&gt;dock för beslut om att ställd säkerhet skall tas i anspråk. För dessa fall&lt;br&gt;är det naturligt att tillämpa bestämmelserna om besvär över motsvarande&lt;br&gt;beslut enligt UB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen avses träda i kraft den 1 januari 1994. Bestämmelserna&lt;br&gt;om säkerhet i 10-13 §§ och 19 § skall tillämpas också i sådana fäll då&lt;br&gt;säkerhet tagits emot före ikraftträdandet. Samtidigt skall lagen om&lt;br&gt;säkerhet för skattefordringar m.m. upphöra att gälla. Bestämmelserna i&lt;br&gt;den lagen ersätts av bestämmelserna i indrivningslagen. Uppskov som har&lt;br&gt;beviljats före ikraftträdandet bör fortsätta att gälla oberoende av om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättningarna för uppskov enligt indrivningslagen är uppfyllda. När Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;fråga uppkommer om att återkalla ett uppskov eller förändra villkoren&lt;br&gt;skall bestämmelserna i indrivningslagen tillämpas även på sådana upp-&lt;br&gt;skov. Särskild föreskrift om indrivningslagens tillämpning på äldre&lt;br&gt;uppskov har ansetts behövlig endast såvitt gäller 9 och och 19 §§.&lt;br&gt;Övergångsbestämmelserna har utformats i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.2 Lagen om ackord rörande statliga fordringar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som utformats i enlighet med Lagrådets förslag, anger lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Den gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller andra&lt;br&gt;fordringar, som tillkommer staten och drivs in i allmänt mål, med&lt;br&gt;undantag for fordringar enligt studiestödslagen (jfr 1 och 3 §§ indriv-&lt;br&gt;ningslagen). Ackordsfrågoma behandlas i en separat lag eftersom&lt;br&gt;skattemyndighet och inte kronofogdemyndighet är beslutsmyndighet. I&lt;br&gt;14 § indrivningslagen finns en hänvisning till förevarande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslagna tillämpningsområdet innebär en viss utvidgning av&lt;br&gt;skattemyndighetens befattning med ackordsfrågor. Utvidgningen torde i&lt;br&gt;praktiken vara betydelselös utom såvitt avser fordringar rörande tull.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ackord finns nu i 62 § tredje stycket UBL. Som en&lt;br&gt;följd av förevarande lag kan stadgandet i UBL liksom förordningen&lt;br&gt;(1965:852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om ackord fattas av skattemyndigheten i det län där gäldenärens&lt;br&gt;hemortskommun är belägen. Skattemyndigheten i det län där gäldenären&lt;br&gt;har sin hemortskommun vid beslutstillfället är behörig även i fråga om&lt;br&gt;fordringar rörande skatter som beslutats av annan skattemyndighet. Om&lt;br&gt;gäldenären saknar hemortskommun skall beslutet lättas av Skattemyn-&lt;br&gt;digheten i Stockholms län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ackord berörs närmare i avsnitt 9. Villkoren för ackord i för-&lt;br&gt;hållande till den nuvarande regleringen i 62 § tredje stycket UBL har&lt;br&gt;inte ändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten skall regelmässigt ges tillfälle att yttra sig i&lt;br&gt;ackordsärenden. Ett yttrande kan anses obehövligt i t.ex. de fäll det&lt;br&gt;framstår som uppenbart att ansökan skall avslås. Skattemyndigheten&lt;br&gt;beslutar om antagande av ackordsförslag även beträffände vissa ford-&lt;br&gt;ringar som debiterats av andra myndigheter, t.ex. i fråga om tull. I dessa&lt;br&gt;fall kan yttrande också behöva inhämtas från den myndighet som debite-&lt;br&gt;rat fordringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut rörande ackordsförslag får inte överklagas. Motsvarande be-&lt;br&gt;stämmelse finns nu 97 § UBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen avses träda i kraft den 1 januari 1994. Samtidigt skall&lt;br&gt;förordningen (1965:852) om ackord och avskrivning rörande vissa skatter&lt;br&gt;i vilken förordning riksdagen beslutat om ändring i 2 § (prop. 1971:30,&lt;br&gt;bet. 1971:KU36, rskr. 1971:222, SFS 1971:654) upphöra att gälla. Be-&lt;br&gt;stämmelserna i den författningen ersätts av bestämmelserna i den nya&lt;br&gt;lagen. Öveigångsbestämmelsema har getts den utformning som Lagrådet&lt;br&gt;förordat.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.3 Utsökningsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av avsnitt 5 framgår att det nu inte skall göras någon ändring vad gäller&lt;br&gt;utsökningsmålens indelning i allmänna och enskilda mål. För närvarande&lt;br&gt;kompletteras UB:s och utsökningsförordningens föreskrifter om allmänna&lt;br&gt;mål av en bestämmelse i 64 § UBL. Genom att den paragrafen nu före-&lt;br&gt;slås upphävd behöver 1 kap. 6 § UB ändras för att fånga upp de utsök-&lt;br&gt;ningsmål som handläggs som allmänna mål genom den nuvarande be-&lt;br&gt;stämmelsen i UBL. Detta sker genom att orden &amp;quot;liknande medel&amp;quot; i andra&lt;br&gt;stycket byts ut mot &amp;quot;andra medel&amp;quot;. Frågan berörs närmare i kommenta-&lt;br&gt;ren till 64 § UBL. Övriga ändringar i stycket är av redaktionell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UB:s bestämmelser om ansökningsförfarandet finns i 2 kap. 1-9 §§.&lt;br&gt;Frågan om hos vilken myndighet en ansökan skall göras regleras emel-&lt;br&gt;lertid i andra paragrafer, nämligen i 4 kap. 8 §, 15 kap. 7 § samt 16&lt;br&gt;kap. 1 och 10 §§. Att dessa paragrafer, som enligt sin ordalydelse bara&lt;br&gt;handlar om var verkställighet söks, också reglerar behörigheten i utsök-&lt;br&gt;ningsmål framgår av första stycket i förevarande paragraf. I den hänvis-&lt;br&gt;ning till paragraferna som finns där sägs nämligen att de innehåller be-&lt;br&gt;stämmelser om behörig kronofogdemyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket innebär att paragrafen i stället för den&lt;br&gt;nuvarande hänvisningen skall innehålla huvudregeln om var verkställighet&lt;br&gt;skall sökas. Den hör naturligen hemma där. Samtidigt föreslås i de nyss&lt;br&gt;nämnda paragraferna en omformulering som innebär att de bara kommer&lt;br&gt;att gälla behörigheten. Härigenom blir regleringen mer lättillgänglig än&lt;br&gt;för närvarande. Dessutom blir det författningstekniskt enkelt att undanta&lt;br&gt;reglerna om var verkställighet söks från tillämpningen i allmänna mål,&lt;br&gt;vilket är vad som föreslås genom ändringen i 2 kap. 30 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om avvisande av bristfälliga ansökningar. För när-&lt;br&gt;varande gäller den endast i enskilda mål. Den nya lydelsen är föranledd&lt;br&gt;av att paragrafen enligt förslaget till ändring i 2 kap. 30 § också skall&lt;br&gt;tillämpas i allmänna mål. Genom att 1 och 2 §§ inte gäller allmänna mål&lt;br&gt;har hänvisningen till dessa paragrafer fått utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighetsfrågorna har skilj ts från frågan hos vilken myndighet ansökan&lt;br&gt;skall göras genom ändringen i 3 § första stycket. När det gäller de en-&lt;br&gt;skilda målen regleras frågan även fortsättningsvis i UB på det sätt som&lt;br&gt;föreslås genom ändringen i 2 kap. 3 §. För de allmänna målen måste en&lt;br&gt;annan ordning tillämpas. Det beror på att fordringar som tillkommer&lt;br&gt;staten i stor omfattning förs över från uppdragsgivande myndighet till&lt;br&gt;exekutionsväsendet med hjälp av ADB och att inregistreringen i exeku-&lt;br&gt;tionsväsendets databehandlingssystem sker hos RSV eller kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten i Stockholms län. Dessa myndigheter vidarebefordrar sedan&lt;br&gt;de allmänna målen till den kronofogdemyndighet som skall handlägga&lt;br&gt;indrivningsuppdraget. Det är en ordning som följer av förordningen&lt;br&gt;(1983:167) om användning av automatisk databehandling inom exeku-&lt;br&gt;tionsväsendet och som avses gälla även i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att klargöra att en särreglering föreligger på den här punkten for&lt;br&gt;de allmänna målen har 30 § ändrats så att 3 § första stycket inte skall&lt;br&gt;gälla allmänna mål. Detta påverkar inte frågan om var verkställighet&lt;br&gt;enligt UB skall äga rum. I fråga om utmätning är det 4 kap. 8 § som&lt;br&gt;skall tillämpas även i allmänt mål. Genom ändringen i första stycket har&lt;br&gt;vidare 5 §, som handlar om avvisande av bristfälliga ansökningar, gjorts&lt;br&gt;tillämplig på allmänna mål. Ett indrivningsuppdrag från en myndighet är&lt;br&gt;visserligen mycket sällan så bristfälligt att fråga uppkommer om avvis-&lt;br&gt;ning i allmänt mål. En formell möjlighet till avvisning har dock ansetts&lt;br&gt;behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges som huvudregel att sökanden i allmänt mål&lt;br&gt;företräds av kronofogdemyndigheten. När möjlighet till avvisning av&lt;br&gt;ansökan i allmänt mål nu föreslås införd genom en ändring i första&lt;br&gt;stycket, bör den uppdragsgivande myndigheten i stället själv föra sin&lt;br&gt;talan i avvisningsfrågan. Motsvarande ordning bör också gälla när gäl-&lt;br&gt;denären enligt 3 kap. 21 § framställer invändning mot verkställighet.&lt;br&gt;Sådana invändningar rör främst grunden för den betalningsskyldighet som&lt;br&gt;den uppdragsgivande myndigheten har fastställt. Det är därför naturligt&lt;br&gt;att den myndigheten själv, och inte kronofogdemyndigheten, för talan&lt;br&gt;när indrivning görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket reglerar frågan när en ansökan skall anses gjord i all-&lt;br&gt;mänt mål. När UB trädde i kraft var exekutionsväsendets system för&lt;br&gt;automatisk databehandling inte fullt utbyggt. Hos vissa kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheter kunde således indrivning endast begäras på traditionellt sätt, dvs.&lt;br&gt;med hjälp av en skriftlig ansökan. Det förhållandet är bakgrunden till den&lt;br&gt;nuvarande regleringen. Sedan flera år är emellertid samtliga kronofog-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;demyndigheter anslutna till ADB-systemet. Alla allmänna mål registreras Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;också i det systemet och förs in i utsökningsregistret. Den ordning som&lt;br&gt;enligt stycket gäller för de kronofogdemyndigheter som är anslutna till&lt;br&gt;systemet kan alltså tillämpas för samtliga myndigheter. En föreskrift med&lt;br&gt;den innebörden har tagits in i första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fäll behöver dock indrivning kunna begäras skyndsamt utan&lt;br&gt;iakttagande av de ordinarie ADB-rutinema för överlämnande och inregi-&lt;br&gt;strering av indrivningsuppdraget. Närmare föreskrifter om när indrivning&lt;br&gt;skall göras skyndsamt avses bli föremål för en förordningsreglering.&lt;br&gt;Andra meningen i stycket är tillämplig på dessa fall då alltså en&lt;br&gt;uppdragsgivande myndighet vänder sig direkt till behörig kronofog-&lt;br&gt;demyndighet med sin indrivningsansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om ansökan i allmänt mål avses meddelas av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sådana&lt;br&gt;föreskrifter av regeringen finns redan i form av den tidigare nämnda&lt;br&gt;förordningen om användning av automatisk databehandling inom exeku-&lt;br&gt;tionsväsendet. Regeringens föreskrifter i fråga om ansökan bör främst&lt;br&gt;avse innehållet i en ansökan och hur ansökningen skall registreras, i&lt;br&gt;första hand med tillämpning av utsökningsregisterlagen, och tilldelas&lt;br&gt;behörig kronofogdemyndighet. Behovet av föreskrifter hänger samman&lt;br&gt;med det nyss nämnda förhållandet att ansökningarna i allmänna mål&lt;br&gt;registreras av RSV med hjälp av ADB och därefter tilldelas kronofog-&lt;br&gt;demyndigheterna .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna hänger samman med ändringen i 2 kap. 3 § och har kom-&lt;br&gt;menterats närmare i anslutning till den paragrafen. Ändringen beror på&lt;br&gt;att föreskrifterna om hos vilken kronofogdemyndighet ansökan skall&lt;br&gt;göras flyttas till 2 kap. 3 § medan behörighetsreglerna i den paragrafen&lt;br&gt;förs samman med bestämmelserna om de olika verkställighetsåtgärdema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande innehåller paragrafen föreskrifter om när utmätning skall&lt;br&gt;ske endast i enskilt mål medan 36 § reglerar när utmätning skall ske i&lt;br&gt;allmänt mål. I förtydligande syfte anges i första och andra styckena att&lt;br&gt;de gäller enskilda mål. Bestämmelserna i 36 § ersätts av det nya tredje&lt;br&gt;stycket. Med förslaget samlas alltså föreskrifterna i denna fråga för båda&lt;br&gt;mål typerna i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de enskilda målen innebär förslaget inte någon ändring i fråga om&lt;br&gt;när utmätning skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket byts dessutom ordet &amp;quot;anstånd&amp;quot; ut mot &amp;quot;uppskov&amp;quot;. Syftet&lt;br&gt;är att skapa en mer enhetlig begreppsapparat. Genom förslaget blir&lt;br&gt;beteckningen anstånd i UB förbehållen åtgärd som en myndighet beslutar&lt;br&gt;om medan uppskov avser en åtgärd som sökanden förfogar över. Därmed&lt;br&gt;får uppskovet enligt paragrafen en liknande innebörd som uppskov enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslaget till indrivningslag. Ett sådant uppskov beslutas av kronofog- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;demyndigheten i egenskap av företrädare för sökanden i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget till indrivningslag finns bestämmelser om att regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att indrivning&lt;br&gt;i vissa fall skall ske med förtur (4 §) och om uppskov (7-9 §§). Bestäm-&lt;br&gt;melserna i dessa frågor tar sikte på hur en viss fordran skall hanteras och&lt;br&gt;skall självfallet vara desamma för alla typer av indrivningsåtgärder.&lt;br&gt;Exempelvis skall samma turordning för handläggningen av en fordran&lt;br&gt;tillämpas oavsett om kronofogdemyndigheten överväger att förordna om&lt;br&gt;utmätning eller vidta någon annan indrivningsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom indrivningslagen innehåller bestämmelser om bl.a. förtur och&lt;br&gt;uppskov har när det gäller allmänna mål i tredje stycket, som är nytt,&lt;br&gt;tagits in en direkt hänvisning till den lagen. Det är dock att märka att&lt;br&gt;bestämmelsen i 4 kap. 11 § UB, som inte ändras, innebär att ett allmänt&lt;br&gt;mål som är anhängigt hos kronofogdemyndigheten skall verkställas senast&lt;br&gt;när utmätning sker i ett enskilt mål mot samma gäldenär. Därmed får&lt;br&gt;turordningsreglema för de allmänna målen endast betydelse när det mot&lt;br&gt;samme gäldenär inte föreligger en begäran om utmätning i ett enskilt&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är av samma slag som ändringen i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar för närvarande turordningen vid utmätning i allmänt&lt;br&gt;mål. När föreskrifter om turordningen nu införs i indrivningslagen (4 §)&lt;br&gt;kan paragrafen upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen hänger, liksom ändringen i 4 kap. 8 §, samman med ändring-&lt;br&gt;en i 2 kap. 3 § och har kommenterats närmare i anslutning till den&lt;br&gt;paragrafen. Ändringen beror alltså på att föreskrifterna om hos vilken&lt;br&gt;kronofogdemyndighet ansökan skall göras föreslås flyttade till 2 kap. 3 §&lt;br&gt;medan behörighetsreglerna i den paragrafen förs över till bl.a. förevaran-&lt;br&gt;de paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 och 10 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna motsvaras av ändringarna i 15 kap. 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.4 Uppbördslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;49 § 1 mom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i punkt 1 är endast en följd av att bestämmelserna om avkort-&lt;br&gt;ning utmönstras. Avkortning är en bokföringsåtgärd som nu äger rum då&lt;br&gt;någon fått nedsättning i eller befrielse från honom påförd debitering av&lt;br&gt;skatt som inte har betalats. Orsaken till avkortningen är alltså att&lt;br&gt;betalningsskyldigheten har ändrats. Anstånd skall också i fortsättningen&lt;br&gt;kunna meddelas om det kan antas att betalningsskyldigheten för skatt,&lt;br&gt;kvarskatteavgift eller ränta kommer att ändras av andra skäl än de som&lt;br&gt;anges i 2 eller 3. Ändringen i denna punkt innebär ingen ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i punkterna 2 och 3 är av redaktionell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 § 2 mom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket har samma bakgrund som ändringen i 1 mom.&lt;br&gt;punkt 1. Förutom en redaktionell ändring är ändringarna i andra stycket&lt;br&gt;en följd av att bestämmelserna i lagen om säkerhet för skattefordringar&lt;br&gt;m.m. föreslås flyttade till indrivningslagen. Inte heller ändringarna i detta&lt;br&gt;moment medför några ändringar i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inbetald skatt registreras för vaije skattskyldig i skatteregistren enligt&lt;br&gt;särskild reglering. Restlängden fyller inte längre någon funktion eftersom&lt;br&gt;restföringen numera alltid sker med hjälp av ADB. Bestämmelsen om&lt;br&gt;restlängd i andra stycket har därför slopats. Eftersom resterande del av&lt;br&gt;stycket innehåller en bestämmelse av sådan beskaffenhet som inte behö-&lt;br&gt;ver ges i form av lag och dessutom inte heller ligger till grund för några&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter har hela stycket slopats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen upphävs. Föreskriften att skatt m.m. som inte har betalats i&lt;br&gt;rätt tid får drivas in behöver dock vara kvar i lagen. Den flyttas till 59 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns för närvarande UBL:s bestämmelser i fråga om indriv-&lt;br&gt;ning. Den första meningen i nuvarande första stycket rör indrivning i&lt;br&gt;allmänhet och har fått sin motsvarighet i 1 § förslaget till indrivningslag.&lt;br&gt;Den har därför utgått här. Det föreslagna första stycket inleds i stället&lt;br&gt;med en föreskrift om att obetald skatt, avgift och ränta skall lämnas för&lt;br&gt;indrivning. En liknande bestämmelse finns för närvarande i 57 a §.&lt;br&gt;Genom att avgifter och ränta också anges behövs det inte någon motsva-&lt;br&gt;righet till den nuvarande paragrafens andra stycke. Föreskriften i andra&lt;br&gt;meningen ger regeringen möjlighet att föreskriva att indrivning inte&lt;br&gt;behöver begäras för ett ringa belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en hänvisning till indrivningslagen. Att obe-&lt;br&gt;talda skatter och avgifter enligt UBL faller under indrivningslagen följer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 198&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av att sådana statliga fordringar drivs in i allmänt mål hos kronofogde- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;myndigheten (1 § förslaget till indrivningslag och 1 kap. 6 § andra&lt;br&gt;stycket första meningen UB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stycket finns också en bestämmelse om att verkställighet enligt UB&lt;br&gt;får ske vid indrivningen. Därmed avses att verkställighet får ske utan&lt;br&gt;föregående dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om när indrivning skall begäras återfinns för närvarande&lt;br&gt;i förordningen (1983:167) om användning av automatisk databehandling&lt;br&gt;inom exekutionsväsendet. Av 2 § i den förordningen följer att indrivning&lt;br&gt;skall begäras senast två månader efter vaije uppbördsmånad. En liknande&lt;br&gt;tidsgräns för skattemyndigheterna och andra uppdragsgivande myndighe-&lt;br&gt;ter avses även i framtiden finnas i förordningsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande första stycket har fått sin motsvarighet i den föreslagna&lt;br&gt;indrivningslagen (2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När allmänna indrivningsbestämmelser samlas i en särskild indriv-&lt;br&gt;ningslag skall andra författningar i fråga om indrivning hänvisa till den&lt;br&gt;lagen och inte som nu till UBL. Med en sådan ordning skall UBL rensas&lt;br&gt;från allmänna indrivningsbestämmelser. Därför har också andra stycket&lt;br&gt;upphävts. Med hänsyn till bestämmelsen i 15 kap. 1 § 2 UB gäller även&lt;br&gt;fortsättningsvis att införsel får äga rum för skatter och allmänna avgifter&lt;br&gt;endast om det är särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om konkursansökan återfinns i förlaget till indrivningslag (15&lt;br&gt;och 16 §§). Därför har nuvarande första och andra styckena upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna om godtagande av ackord i fråga om statliga fordringar&lt;br&gt;har flyttats till den föreslagna lagen om ackord rörande statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. Nuvarande tredje stycket, och därmed paragrafen i dess helhet, har&lt;br&gt;därför upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en bestämmelse om indrivningskvitto. Den bestäm-&lt;br&gt;melse om indrivningskvitto som finns i 13 kap. 2 § utsökningsförord-&lt;br&gt;ningen har ansetts vara tillräcklig. Till detta kommer att bestämmelsen&lt;br&gt;i den nu aktuella paragrafen att kvitto som utfärdas på annat sätt än vad&lt;br&gt;som föreskrivs inte är gällande, måste uppfattas som stötande för den&lt;br&gt;enskilde. Paragrafen har därför upphävts utan att någon motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse införts i någon annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som föreslås upphävd, föreskriver nu bl.a. att staten&lt;br&gt;tillkommande fordran som får tas ut genom utmätning utan föregående&lt;br&gt;dom skall drivas in i samma ordning som skatt enligt UBL. Den före-&lt;br&gt;skriften utgör grunden för att vissa mål hos kronofogdemyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handläggs som allmänna mål. Det gäller bl.a. flygplatsavgifter enligt Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;luftfartslagen (1957:297) och vissa avgifter enligt lantmäteritaxan&lt;br&gt;(1971:1101). Utan föreskriften i paragrafen skulle målen handläggas som&lt;br&gt;enskilda mål hos kronofogdemyndigheten. Som anförs i avsnitt 5 finns&lt;br&gt;det inte nu skäl att ändra gruppen av allmänna mål. När allmänna indriv-&lt;br&gt;ningsbestämmelser nu utmönstras ur UBL och i stället samlas i särskilda&lt;br&gt;indrivningsförfattningar bör även den här paragrafen upphävas. Eftersom&lt;br&gt;de aktuella målgrupperna dock även fortsättningsvis bör handläggas som&lt;br&gt;allmänna mål hos kronofogdemyndigheten görs samtidigt ändringen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 6 § UB som alltså innebär att de fordringsmål som nu bedöms&lt;br&gt;som allmänna på grund av 64 § UBL även fortsättningsvis kommer att&lt;br&gt;handläggas som sådana mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens föreskrift om dröjsmålsavgift för de aktuella fordringarna&lt;br&gt;ersätts inte. Det innebär att sådan avgift inte längre kan tas ut för&lt;br&gt;fordringarna. I den mån det finns en särskild föreskrift om ränta skall&lt;br&gt;sådan ränta, som en följd av förslaget, beräknas även under indrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller för närvarande föreskrifter om avkortning. Med&lt;br&gt;avkortning avses att ett obetalt skatte- eller avgiftsbelopp avförs ur&lt;br&gt;räkenskaperna därför att det inte längre föreligger någon fordran på&lt;br&gt;beloppet. En vanlig anledning till avkortning är att den bakomliggande&lt;br&gt;taxeringen eller debiteringen sätts ned eller röjs undan. Avkortning är&lt;br&gt;således endast en bokföringsåtgärd. Bokföringsrutiner som behövs för att&lt;br&gt;i myndigheternas räkenskaper hantera en redan beslutad ändring i betal-&lt;br&gt;ningsskyldigheten behöver inte vara föremål för lagstiftning. Paragrafen&lt;br&gt;har därför upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns nu bestämmelser om avskrivning av debiterad skatt.&lt;br&gt;Den föreslagna indrivningslagen ger kronofogdemyndigheten möjlighet&lt;br&gt;att tills vidare avbryta indrivningen under vissa förutsättningar (18 §).&lt;br&gt;Som framgår av avsnitt 11 kommer det förfarandet att ersätta avskriv-&lt;br&gt;ningsinstitutet. Paragrafen har därför upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger nu bl.a. att fråga om avkortning och avskrivning skall&lt;br&gt;prövas av skattemyndigheten. Som en följd av att 65 och 66 §§ har upp-&lt;br&gt;hävts har också förevarande paragraf upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att UBL:s bestämmelser om framställning om försättande i kon-&lt;br&gt;kurs, ackordsförslag och avskrivning föreslås upphävda behöver även&lt;br&gt;den nu aktuella paragrafen justeras. Som framgår av 19 § förslaget till&lt;br&gt;indrivningslag och 5 § förslaget till lag om ackord rörande statliga&lt;br&gt;fordringar m.m. kommer inte heller med den nya regleringen beslut be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;träffande framställning om försättande i konkurs och ackordsförslag att Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;få överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.5 Lagen om arvsskatt och gåvoskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i första och andra styckena är av redaktionell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När de allmänna indrivningsbestämmelsema flyttas från UBL till den&lt;br&gt;föreslagna indrivningslagen bör hänvisningen i olika lagar till UBL:s&lt;br&gt;bestämmelser om indrivning utgå. I stället bör det direkt av den aktuella&lt;br&gt;lagen framgå att obetalt belopp skall lämnas för indrivning och att indriv-&lt;br&gt;ning sker enligt indrivningslagens bestämmelser. I den lagen regleras&lt;br&gt;också om införsel får ske (2 §). Däremot bör det i vaije särskild lag tas&lt;br&gt;in en bestämmelse som ger regeringen möjlighet att föreskriva att indriv-&lt;br&gt;ning inte behöver begäras för ett ringa belopp och att vid indrivning&lt;br&gt;verkställighet enligt UB får ske. Det är ändringar av det slaget som nu&lt;br&gt;görs i tredje stycket. Ändringarna är av lagteknisk natur och medför inga&lt;br&gt;sakliga förändringar när det gäller indrivning av arvsskatt, gåvoskatt eller&lt;br&gt;dröjsmålsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i fjärde stycket, som är nytt, motsvarar 59 § andra&lt;br&gt;stycket UBL.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.6 Lagen om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen föranleds av att UBL:s (65 §) bestämmelser om avkortning&lt;br&gt;upphävs. Avkortning är en ren bokföringsåtgärd som för närvarande äger&lt;br&gt;rum när en skattskyldig vunnit nedsättning i eller befrielse från honom&lt;br&gt;påförd debitering. Paragrafen har också justerats i anledning av att&lt;br&gt;bestämmelserna i tidigare 87 § UBL numera återfinns i 103 § UBL.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.7 Lagen om sjömansskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna är av samma slag som föreslås beträffande lagen om&lt;br&gt;arvsskatt och gåvoskatt. En skillnad i förhållande till lagen om arvsskatt&lt;br&gt;och gåvoskatt är dock att i ett nytt tredje stycke föreskrivs att överklagan-&lt;br&gt;de av beslut inte inverkar på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmåls-&lt;br&gt;avgift. Detta innebär inte någon saklig ändring i förhållande till nuva-&lt;br&gt;rande ordning, eftersom föreskriften i första stycket om att indrivning får&lt;br&gt;ske enligt vad som gäller för skatt enligt UBL innefattat motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse i UBL.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.8 Lagen om mervärdeskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det nuvarande första stycket kan indrivning ske om skatt inte har&lt;br&gt;betalats i behörig tid och ordning. Tolkad efter sin ordalydelse innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskriften att indrivning kan ske om betalningen har gjorts i rätt tid Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;men på ett felaktigt sätt. En sådan ordning har inte ansetts vara lämplig&lt;br&gt;och används inte heller i nyare författningar (se exempelvis 65 § fordons-&lt;br&gt;skattelagen [1988:327]). Den överensstämmer inte heller med vad som&lt;br&gt;sägs i 47 § i fråga om förutsättningar för dröjsmålsavgift. Sådan avgift&lt;br&gt;påförs nämligen endast om betalning inte skett i rätt tid. Förevarande&lt;br&gt;paragraf har ändrats så att indrivning får ske endast om skatt, ränta eller&lt;br&gt;dröjsmålsavgift inte betalas i rätt tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 11 och 12 föreslås avskrivningsinstitutet&lt;br&gt;avskaffat och föreskrifterna om avkortning utmönstrade ur lagstiftningen.&lt;br&gt;De båda begreppen skall därför inte längre finnas kvar i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i övrigt i första och andra styckena är av samma slag som&lt;br&gt;ändringarna i lagen om arvsskatt och gåvoskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt tredje stycke har införts en bestämmelse om att begäran om&lt;br&gt;omprövning eller överklagande inte inverkar på skyldigheten att betala&lt;br&gt;skatt, ränta eller avgift. Bestämmelsen är en följd av att den generella&lt;br&gt;hänvisningen i andra stycket till UBL:s regler om indrivning slopats och&lt;br&gt;innebär inte någon saklig förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i fjärde stycket innebär att den möjlighet som före tillkomsten&lt;br&gt;av lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av skatter och avgif-&lt;br&gt;ter fanns att hos skattemyndigheten göra avräkning för vissa andra slags&lt;br&gt;motfordringar än fordran på mervärdesskatt återinförs. Bestämmelsen har&lt;br&gt;utvidgats till att avse också särskild löneskatt. Skälen för detta har angetts&lt;br&gt;i den allmänna motiveringen (avsnitt 13). Ändringen i sjätte stycket är&lt;br&gt;redaktionell.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.9 Kupongskattelagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen [första stycket är av samma slag som ändringen i 48 § första&lt;br&gt;stycket första meningen lagen om mervärdeskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i andra stycket samt tillägget av ett nytt tredje stycke är&lt;br&gt;lagtekniska ändringar som följer av att allmänna bestämmelser om&lt;br&gt;indrivning flyttas från UBL till den nya indrivningslagen. I sak påverkas&lt;br&gt;inte indrivningen av kupongskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt fjärde stycke har införts en bestämmelse om att besvär över&lt;br&gt;beslut inte inverkar på skyldigheten att betala skatt eller dröjsmålsav-&lt;br&gt;gift. Bestämmelsen är en följd av att den generella hänvisningen i andra&lt;br&gt;stycket till UBL:s regler om indrivning slopats och innebär inte någon&lt;br&gt;saklig förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i första och andra styckena är av redaktionell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i tredje stycket är en följd av ändringen i 22 § andra och&lt;br&gt;tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.10 Lagen om felparkeringsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är föranledd av att begreppen avskrivning och avkortning&lt;br&gt;utmönstras inom uppbördssystemet. De skall därför inte heller finnas&lt;br&gt;kvar i förevarande paragraf. Dessutom har bestämmelsen om att införsel&lt;br&gt;får ske flyttats till indrivningslagen (2 §).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.11 Lagen om saluvagnsskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har inte redigerats om som flertalet andra paragrafer vilka&lt;br&gt;innehåller hänvisningar till UBL:s regler om indrivning. Skälet till att&lt;br&gt;hänvisningen behålls är i första hand att den utgör grunden för påförandet&lt;br&gt;av dröjsmålsavgift. Som en följd av de föreslagna ändringarna i UBL,&lt;br&gt;vilka bl.a. innebär att föreskrifterna om dröjsmålsavgift föregås av en&lt;br&gt;särskild rubrik, bör det redan av första stycket i förevarande paragraf&lt;br&gt;uttryckligen framgå att dröjsmålsavgift kan tas ut. Eftersom avskriv-&lt;br&gt;ningsinstitutet upphävs och föreskrifterna om avkortning utmönstras ur&lt;br&gt;uppbördslagstiftningen har begreppen i fråga också tagits bort från före-&lt;br&gt;varande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket om införsel har flyttats till indriv-&lt;br&gt;ningslagen (2 §).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.12 Bötesverkställighetslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Böter och därmed enligt lagen jämställda medel handläggs hos kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten enligt bestämmelserna för allmänna mål (1 kap. 6 § UB)&lt;br&gt;och omfettas därigenom av förslaget till indrivningslag. De materiella&lt;br&gt;bestämmelserna om indrivning i bötesverkställighetslagen har därför&lt;br&gt;upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De redaktionella ändringarna i första stycket första meningen är en&lt;br&gt;konsekvens av tillkomsten av den nya indrivningslagen av vilken det bl.a.&lt;br&gt;framgår att det är kronofogdemyndigheten som ombesörjer indrivning.&lt;br&gt;Föreskriften i nuvarande andra meningen, som anger exekutionstitlarna&lt;br&gt;för indrivningen av böter m.m., kom till före det att UB trädde i kraft&lt;br&gt;och behövs inte längre. Mot bakgrund av vad som numera anges i 3 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket 1 och 3 samt 3 kap. 24 § UB har den aktuella före-&lt;br&gt;skriften i stycket upphävts. Här har i stället tagits in en bestämmelse om&lt;br&gt;ett regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett&lt;br&gt;ringa belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya andra stycket hänvisar till den nya indrivningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innehåller nu en föreskrift om att indrivningen skall inledas&lt;br&gt;med att den bötfällde (av kronofogdemyndigheten) avkrävs betalning om&lt;br&gt;det inte finns särskilda skäl att underlåta krav. Föreskriften har sin&lt;br&gt;motsvarighet när det gäller skatt i 31 § uppbördsförordningen (1967:626).&lt;br&gt;Enligt 4 kap. 12 § och 15 kap 8 § UB föreligger vidare en skyldighet för&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten att - utom i vissa fall - lämna särskild under-&lt;br&gt;rättelse innan utmätning eller införsel får ske. Enligt de rutiner som&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten tillämpar sänds en handling till gäldenären som&lt;br&gt;är så utformad att den anses utgöra både krav och underrättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 3 förutskickas en förordningsreglering av ett allmänt påminnel-&lt;br&gt;seförfarande redan på uppbördsstadiet. Med en sådan reglering, som av-&lt;br&gt;ses träda i kraft samtidigt med de nu aktuella lagarna, kan första stycket&lt;br&gt;upphävas. När det gäller böter innebär en sådan reglering att den bötfäll-&lt;br&gt;de får en betalningsanmaning från uppbördsmyndigheten och att anma-&lt;br&gt;ningen går ut i ett tidigare skede än vad som nu är fallet. Mot bakgrund&lt;br&gt;av vad som nu sagts har föreskriften i första stycket upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns för närvarande föreskrifter om uppskov och&lt;br&gt;avbetalning. Eftersom motsvarande regler återfinns i förslaget till indriv-&lt;br&gt;ningslag (7-9 §§) har stycket, och därmed paragrafen i dess helhet, kun-&lt;br&gt;nat upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger nu att om betalning inte kan erhållas med tillämpning&lt;br&gt;av 7 § eller avräkningslagen, sker indrivning genom utmätning eller in-&lt;br&gt;försel enligt vad som är särskilt föreskrivet. Motsvarande framgår av 2 §&lt;br&gt;förslaget till indrivningslag. Något behov av föreskriften i förevarande&lt;br&gt;paragraf finns därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande föreskrifter i paragrafen om konkursansökan och antagande&lt;br&gt;av ackordsförslag har sin motsvarighet i förslaget till indrivningslag&lt;br&gt;(15-17 §§) och förslaget till lag om ackord rörande statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. Paragrafen har därför kunnat upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen behandlas nu frågor om avkortning och avskrivning. I av-&lt;br&gt;snitt 11 har det föreslagits att avskrivningsinstitutet skall avskaffas och&lt;br&gt;ersättas med en möjlighet att avbryta indrivningen. Det förfarandet regle-&lt;br&gt;ras i indrivningslagen och kommer således att omfatta även böter. Vidare&lt;br&gt;har det i avsnitt 12 förslagits att reglerna om avkortning skall utmönstras&lt;br&gt;ur lagstiftningen. Föreskrifterna om avskrivning och avkortning har&lt;br&gt;därför upphävts i bötesverkställighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har det inte ansetts vara nödvändigt att ange att det är fråga&lt;br&gt;om ådömda böter. Ändringen i övrigt beror på att begreppet avkortning&lt;br&gt;har utmönstrats ur uppbördslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.13 Skatteregisterlagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till indrivningslag innehåller bl.a. regler om sådan gäldenärs-&lt;br&gt;utredning som kronofogdemyndigheten skall verkställa för att få under-&lt;br&gt;lag för valet av indrivningsåtgärd (6 §). Av det förslaget följer också att&lt;br&gt;skatteregistren skall få användas vid gäldenärsutredningar. I paragrafens&lt;br&gt;tredje stycke förslås därför den ändringen att ändamålen för skatteregist-&lt;br&gt;ren utvidgas till att omfatta även gäldenärsutredningar. Det kan påpekas&lt;br&gt;att ändringen ger kronofogdemyndigheten rätt att använda skatteregistren&lt;br&gt;för gäldenärsutredning även i allmänt mål där fordringen inte avser sådan&lt;br&gt;skatt eller avgift beträffande vilken uppgift för beskattningsverksamheten&lt;br&gt;inte registreras i skatteregistren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i jjärde stycket är en direkt följd av ändringen i tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.14 Lagen om preskription av skattefordringar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande hänvisningarna till UBL:s bestämmelser om indrivning har&lt;br&gt;i flertalet andra lagar ersatts av direkta hänvisningar till indrivningslagen.&lt;br&gt;Även UBL hänvisar för övrigt till indrivningslagen. Av det som nu sagts&lt;br&gt;följer att kopplingen till UBL i förevarande paragraf måste ändras. I&lt;br&gt;annat fäll kommer flera skatter och avgifter som nu omlättas av preskrip-&lt;br&gt;tionsbestämmelsema i lagen att fälla utanför dess tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fordringar som tillkommer det allmänna och som nu drivs in enligt&lt;br&gt;UBL kommer samtliga att drivas in enligt indrivningslagen. Indrivnings-&lt;br&gt;lagen kommer emellertid att omfätta vissa slags fordringar som inte drivs&lt;br&gt;in enligt de nuvarande bestämmelserna i UBL. Bl.a. kommer fordringar&lt;br&gt;enligt tullagen (1987:1065) att drivas in med tillämpning av indriv-&lt;br&gt;ningslagen. Den nuvarande kopplingen i paragrafen till UBL och tullagen&lt;br&gt;har därför ersatts med en koppling till indrivningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordringar som drivs in enligt bötesverkställighetslagen skall även&lt;br&gt;fortsättningsvis ligga utanför preskriptionslagens tillämpningsområde.&lt;br&gt;Detsamma gäller fordringar avseende vissa domstolskostnader m.m.&lt;br&gt;Detta har uppnåtts genom de undantag som föreskrivs i sista meningen.&lt;br&gt;Undantagen har kompletterats så som Lagrådet förordat.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.15 Arbetstidslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till UBL:s indrivningsbestämmelser har tagits bort i para-&lt;br&gt;grafen och ersatts med en hänvisning till indrivningslagen. Ändringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär inte någon förändring i sak när det gäller indrivning av övertids- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;avgift. Dessutom har stycket kompletterats med en bestämmelse om att&lt;br&gt;regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.16 Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det nuvarande första stycket kan indrivning ske om skatt inte har&lt;br&gt;betalats i behörig tid och ordning. Tolkad efter sin ordalydelse innebär&lt;br&gt;föreskriften att indrivning kan ske om betalningen har gjorts i rätt tid&lt;br&gt;men på ett felaktigt sätt. En sådan ordning har inte ansetts vara lämplig&lt;br&gt;och stycket har, på samma sätt som 48 § första stycket lagen om mer-&lt;br&gt;värdeskatt och 22 § första stycket kupongskattelagen, ändrats så att&lt;br&gt;indrivning får ske endast om skatt inte betalats i rätt tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 11 och 12 föreslås avskrivningsinstitutet&lt;br&gt;avskaffat och föreskrifterna om avkortning utmönstrade ur lagstiftningen.&lt;br&gt;De båda begreppen skall därför inte längre finnas kvar i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i övrigt i paragrafen är av samma slag som ändringarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i lagen om arvsskatt och gåvoskatt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.17 Lagen om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har tagits in en bestämmelse om indrivning och att rege-&lt;br&gt;ringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även stämpelskatt som festställs av inskrivningsmyndigheten skall&lt;br&gt;drivas in enligt bestämmelserna i indrivningslagen. En upplysning om det&lt;br&gt;har tagits in i ett nytt andra stycke i paragrafen. I stycket finns också&lt;br&gt;en bestämmelse om att verkställighet enligt UB får ske vid indrivningen.&lt;br&gt;Därmed avses att verkställighet får ske utan föregående dom.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.18 Lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till UBL i nuvarande andra stycket innebär i första hand&lt;br&gt;att fordringen i fråga handläggs som ett allmänt utsökningsmål. Genom&lt;br&gt;föreskriften i sista meningen kan införsel äga rum. Som framgått tidigare&lt;br&gt;bör hänvisningar till UBL när det gäller indrivning undvikas i framtiden.&lt;br&gt;Samma effekt som nu uppnås genom hänvisningen till UBL fås i förslaget&lt;br&gt;genom att fordran på betalningsskyldighet enligt paragrafen drivs in på&lt;br&gt;samma sätt som arbetsgivaravgifter. Att införsel får ske framgår av 2 §&lt;br&gt;indrivningslagen. Bestämmelsen om införsel har därför slopats i föreva-&lt;br&gt;rande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i tredje stycket är en direkt följd av ändringen i andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen har samma innebörd som ändringen i 15 §. I enlighet med vad&lt;br&gt;som nu gäller får införsel äga rum. Det förhållandet klargörs genom en&lt;br&gt;särskild föreskrift i 2 § indrivningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7S§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen finns bestämmelser om regressrätt för den som fullgjort&lt;br&gt;betalningsskyldighet enligt 16 §. Nuvarande föreskrift i tredje stycket&lt;br&gt;första meningen innebär bl.a. att regresskravet handläggs som allmänt&lt;br&gt;mål hos kronofogdemyndigheten trots att fordringen inte tillkommer&lt;br&gt;staten utan en enskild. I enlighet med vad som sägs i kommentaren till&lt;br&gt;15 § innebär ändringen i stycket inte någon förändring i det avseendet.&lt;br&gt;Inte heller i övrigt får ändringen några konsekvenser i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande föreskrift i paragrafen har i förslaget flyttats till den nya&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 a §. I likhet med vad som gäller i UBL bör bestämmelserna om dröjs-&lt;br&gt;målsavgift, som nu finns i 28 §, komma före bestämmelsen om indriv-&lt;br&gt;ning. Det uppnås genom ändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indrivningslagens tillkomst innebär att allmänna regler om indrivning&lt;br&gt;flyttas från UBL till den nya lagen. Det medför att förevarande lag bör&lt;br&gt;hänvisa till den nya lagen i fråga om indrivning. Så sker också genom&lt;br&gt;förslaget till 28 a §. Som framgår av avsnitt 11 och 12 skall avskriv-&lt;br&gt;ningsinstitutet avskaffas och föreskrifterna om avkortning utmönstras ur&lt;br&gt;lagstiftningen. De båda begreppen skall därför inte längre finnas kvar i&lt;br&gt;förevarande paragraf. Bestämmelser om ackord, som bl.a. omfattar ar-&lt;br&gt;betsgivaravgifter, återfinns i förslaget till lag om ackord rörande statliga&lt;br&gt;fordringar m.m. och har därför upphävts här. Föreskriften i sista mening-&lt;br&gt;en har förts till 2 § indrivningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ändringsförslaget kommer 28 § att innehålla föreskrifter som en-&lt;br&gt;dast rör dröjsmålsavgift. Det är därför lämpligt att paragrafen föregås&lt;br&gt;av en särskild rubrik som utvisar det förhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna är av samma slag som i lagen om arvsskatt och gåvoskatt.&lt;br&gt;Genom ändringarna återfinns lagens samtliga föreskrifter om indrivning&lt;br&gt;av arbetsgivaravgifter i 28 a §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.19 Lagen om avräkning vid återbetalning av skatter och&lt;br&gt;avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått kommer så gott som samtliga nuvarande hänvisningar till&lt;br&gt;UBL:s föreskrifter om indrivning i olika skatte- och avgiftsförfättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ändras till att avse den nya indrivningslagen. Även bötesverkställig- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;hetslagen och tullagen (1987:1065) föreslås innehålla hänvisningar till&lt;br&gt;indrivningslagen. Mot den bakgrunden bör även förevarande paragraf&lt;br&gt;gälla fordringar som drivs in enligt indrivningslagen. För det fall att en&lt;br&gt;lag även i framtiden hänvisar till UBL:s indrivningsbestämmelser fäller&lt;br&gt;även fordringar enligt den lagen inom paragrafens tillämpningsområde&lt;br&gt;eftersom UBL i sin tur hänvisar till indrivningslagen. Ändringen innebär&lt;br&gt;att avräkningslagens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta även det&lt;br&gt;allmännas fordringar avseende domstolskostnader m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.20 Utsökningsregisterlagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket är av redaktionell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande får utsökningsregistret användas för verkställighet enligt&lt;br&gt;UB och andra författningar. Av förslaget till indrivningslag följer att&lt;br&gt;registret också skall få användas for gäldenärsutredning. En sådan gälde-&lt;br&gt;närsutredning behöver inte mynna ut i någon verkställighetsåtgärd utan&lt;br&gt;kan exempelvis leda till indrivningsåtgärd i form av uppskov och avbetal-&lt;br&gt;ningsplan. Genom ändringen i paragrafen klargörs att utsökningsregistret&lt;br&gt;på det här sättet får ett användningsområde som går utanför den&lt;br&gt;renodlade verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förslaget får uppgift om förekomsten av gäldenärsutredning enligt&lt;br&gt;indrivningslagen registreras i utsökningsregistret. Registreringen skall&lt;br&gt;endast utvisa att en gäldenärsutredning har ägt rum och tidpunkten för&lt;br&gt;utredningen. Uppgifter som ingår i en gäldenärsutredning avses få regist-&lt;br&gt;reras endast om det är tillåtet enligt någon annan bestämmelse i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.21 Plan- och bygglagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna är av samma slag som i lagen om arvsskatt och gåvoskatt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.22 Tullagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;75 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är en konsekvens av ändringen i UBL och indrivningslagens&lt;br&gt;tillkomst. Den förändrade lagstiftningstekniken innebär att de medelsslag&lt;br&gt;som inte direkt regleras i UBL måste ha vissa egna bestämmelser om&lt;br&gt;indrivning. Eftersom 60 § UBL inte längre skall vara tillämplig ifråga om&lt;br&gt;bl.a. tull eller annan skatt enligt tullagen behövs det en särskild bestäm-&lt;br&gt;melse med innebörd att beslut om fästställd tull och annan skatt omedel-&lt;br&gt;bart får verkställas när fordran förfallit till betalning. En sådan be-&lt;br&gt;stämmelse har tagits in i första stycket. Därmed kan fordringen på sam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ma sätt som nu tas ut utan föregående dom (3 kap. 1 § 6 UB). Indriv- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;ningslagen skall omfatta bl.a. tull och annan skatt enligt tullagen som inte&lt;br&gt;betalas i tid. Det följer i första hand av att fordringarna i fråga, som ju&lt;br&gt;tillkommer staten, enligt 1 kap. 6 § UB handläggs i allmänt mål. Föres-&lt;br&gt;kriften i tredje meningen är en upplysning om det. För närvarande får&lt;br&gt;införsel inte äga rum för fordran enligt tullagen. Den ordningen följer&lt;br&gt;av 60 § andra stycket UBL och den nu aktuella paragrafen. Någon änd-&lt;br&gt;ring av det förhållandet skall inte ske. Detta framgår av att införsel inte&lt;br&gt;medges enligt 2 § indrivningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är en direkt följd av bl.a. ändringen i föregående paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma effekt som nu uppnås genom hänvisningen till UBL har upp-&lt;br&gt;nåtts genom att fordran grundad på betalningsskyldighet enligt paragrafen&lt;br&gt;drivs in på samma sätt som tull och annan skatt enligt tullagen. Dessa&lt;br&gt;skatter hanteras ju på samma sätt som skatter enligt UBL när det gäller&lt;br&gt;indrivning. Inte heller när det gäller utkrävande av ställföreträdaransvar&lt;br&gt;enligt första stycket får införsel äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.23 Fordonsskattelagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;60 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är föranledd av förslaget att bestämmelser om avkortning skall&lt;br&gt;utmönstras ur lagstiftningen. Avkortning kan för närvarande ske enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 § UBL då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom&lt;br&gt;påförd debitering. Genom att ordet &amp;quot;avkortas&amp;quot; byts mot &amp;quot;sättas ned&amp;quot; sker&lt;br&gt;ingen saklig förändring av förutsättningarna för anstånd. Innebörden av&lt;br&gt;första stycket är alltså fortfarande att anstånd kan beviljas om det finns&lt;br&gt;skäl att anta att betalningsskyldigheten for skatt kan komma att sättas ned&lt;br&gt;helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att skatt som inte betalas i rätt tid skall lämnas&lt;br&gt;för indrivning. Detsamma gäller skattetillägg, förseningsavgift, ränta och&lt;br&gt;dröjsmålsavgift (jfr 2 § fordonsskattelagen). För att undvika att kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten belastas med ärenden avseende mycket små belopp har&lt;br&gt;tagits in en bestämmelse om att regeringen får föreskriva att fordringar&lt;br&gt;avseende ringa belopp inte behöver lämnas för indrivning. Bestämmel-&lt;br&gt;serna i UBL om indrivning har slopats och i stället samlats i indriv-&lt;br&gt;ningslagen. En upplysning om att bestämmelser om indrivning finns i&lt;br&gt;indrivningslagen har därför tagits in i första stycket. I stycket finns också&lt;br&gt;en bestämmelse om att verkställighet enligt UB får ske vid indrivningen.&lt;br&gt;Därmed avses att verkställighet får ske utan föregående dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket är liksom ändringen i 60 § bl.a. föranledd&lt;br&gt;av att avkortningsinstitutet utmönstras ur uppbördslagstiftningen. Som&lt;br&gt;framgår bl.a. av avsnitt 12 är avkortning en bokföringsåtgärd som vidtas&lt;br&gt;då någon vunnit nedsättning i eller befrielse från honom påförd debitering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av skatt. I sak innebär ordbytet inte någon förändring utan har betal- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;ningsskyldighet för fordonsskatt satts ned, exempelvis efter omprövning,&lt;br&gt;får det ändrade betalningsansvaret även fortsättningsvis bokföras genom&lt;br&gt;automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande bestämmelsen i tredje stycket har slopats eftersom det&lt;br&gt;av 2 § indrivningslagen framgår att införsel får ske vid indrivning av&lt;br&gt;fordonsskatt. I stället har införts en bestämmelse om att begäran om&lt;br&gt;omprövning eller överklagande inte inverkar på skyldigheten att betala&lt;br&gt;skatt. Bestämmelsen är en följd av att hänvisningen i andra stycket till&lt;br&gt;UBL:s bestämmelser om indrivning slopats och innebär inte någon saklig&lt;br&gt;förändring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.24 Utlänningslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till UBL:s indrivningsbestämmelser i paragrafen har tagits&lt;br&gt;bort, eftersom dessa bestämmelser slopats och ersatts av indrivnings-&lt;br&gt;lagen. I stället har stycket kompletterats med en bestämmelse om att&lt;br&gt;regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ford-&lt;br&gt;ringar avseende ringa belopp samt en hänvisning till indrivningslagen. De&lt;br&gt;nya bestämmelserna innebär inte någon saklig förändring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.25 Lagen om tillstånd för anställning på fartyg&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna är av samma slag som ändringarna i 10 kap. 8 § utlännings-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.26 Lagen om skatt på ränta på skogskontomedel m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i första och andra styckena är av samma slag som ändring-&lt;br&gt;arna i 10 kap. 8 § utlänningslagen. I andra stycket har dessutom tagits&lt;br&gt;in en bestämmelse om att verkställighet enligt UB får ske vid indriv-&lt;br&gt;ningen. Därmed avses att verkställighet får ske utan föregående dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt tredje stycke har införts en bestämmelse om att överklagande&lt;br&gt;inte inverkar på skyldigheten att betala skatt eller avgift. Bestämmelsen&lt;br&gt;är en följd av att hänvisningen i andra stycket till UBL:s regler om in-&lt;br&gt;drivning slopats och innebär inte någon saklig ändring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.27 Lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är en direkt följd av de tidigare redovisade ändringarna i UBL&lt;br&gt;som bl.a. innebär att 57 a § upphävs. En hänvisning till 58 § UBL, som&lt;br&gt;innehåller bestämmelser om dröjsmålsavgift, bör därför inleda den nu&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändrade hänvisningen till vissa bestämmelser i UBL. I 59 § UBL finns Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;bestämmelser om när indrivning skall ske. Bestämmelserna om ansvar för&lt;br&gt;avlidens och dödsbos skatt i 61 § UBL ändras inte. Förevarande paragraf&lt;br&gt;skall således även fortsättningsvis hänvisa till 59 och 61 §§ UBL. Efter-&lt;br&gt;som 62-67 §§ UBL har upphävts skall de utgå ur förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dock kommer bestämmelserna i 62 §, om konkursansökan och ackords-&lt;br&gt;förslag, och i 66 §, om avskrivning, att ha sin motsvarighet i den&lt;br&gt;föreslagna indrivningslagen och lagen om ackord rörande statliga ford-&lt;br&gt;ringar m.m. Genom hänvisningen till 59 § UBL kommer skatt som avses&lt;br&gt;i förevarande lag att drivas in enligt bestämmelserna i indrivningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ersatts av 2 § första stycket 11 indrivningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.28 Lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;br&gt;artister m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna är av samma slag som ändringarna i 21 § lagen om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ersatts av 2 § första stycket 12 indrivningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.29 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutvarande 2 kap. 10 § reglerade förutsättningarna för fysisk person&lt;br&gt;att lämna förenklad självdeklaration. Bl.a. får förenklad deklaration inte&lt;br&gt;lämnas om, under intäkt av tjänst, avdrag yrkas för kostnader för full-&lt;br&gt;görande av tjänsten. Paragrafen har numera upphört att gälla, men skall&lt;br&gt;fortfarande tillämpas vid 1994 års taxering. Genom ändringar i över-&lt;br&gt;gångsbestämmelserna har den skattskyldige givits möjlighet att lämna&lt;br&gt;förenklad självdeklaration, även om avdrag yrkas för kostnader för resor&lt;br&gt;till och från arbetsplatsen med allmänna kommunikationsmedel. Avdrag&lt;br&gt;för det belopp som överstiger avdragsbegränsningen 4 000 kr får yrkas&lt;br&gt;genom tilläggsuppgift i deklarationen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;18 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om indrivning av statliga fordringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i utsökningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på acku- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;mulerad inkomst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skatte-&lt;br&gt;fordringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-&lt;br&gt;ringsavgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-&lt;br&gt;ningsmyndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av skatter och avgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. lag om ändring i tullagen (1987:1065),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på&lt;br&gt;fartyg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogskon-&lt;br&gt;tomedel m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för&lt;br&gt;utomlands bosatta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utomlands bosatta artister m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-&lt;br&gt;trolluppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;19 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan-&lt;br&gt;den har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av förslagen i betänkandet (SOU&lt;br&gt;1987:10) Indrivningslag m.m., avgivet av&lt;br&gt;Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I detta betänkande behandlar utredningen det allmännas ställning som&lt;br&gt;borgenär vid indrivning av skatter och avgifter m.m. hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten. Bakgrunden till översynen är den stora balansen av oredo-&lt;br&gt;visade, restförda skatter och avgifter. Borgenärsfrågoma är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för indrivningens effektivitet och reformer på det här området&lt;br&gt;bör kunna medverka till att balansen av obetalda fordringar minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har i december 1986 beslutat om en omorganisation av&lt;br&gt;exekutionsväsendet fr.o.m. den 1 juli 1988. Beslutet innebär bl.a. att det&lt;br&gt;skall finnas en kronofogdemyndighet i vaije län. Härigenom kommer&lt;br&gt;vaije kronofogdemyndighet att få ett större arbetsunderlag än för när-&lt;br&gt;varande och därmed ökad erfarenhet och kompetens för bl.a. kvalificera-&lt;br&gt;de borgenärsuppgifter. I propositionen om exekutionsväsendets organisa-&lt;br&gt;tion m.m. framhöll departementschefen också att den nya organisationen&lt;br&gt;ger möjlighet att pröva nya lösningar beträffande borgenärsfunktionema&lt;br&gt;inom ramen för det arbete som Skatteindrivningsutredningen bedriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har försökt undanröja de ofullständigheter och oklarheter&lt;br&gt;som för närvarande finns i fråga om vissa borgenärsuppgifter. Det har&lt;br&gt;härvid gällt att ta ställning till vilka borgenärsuppgifter som kan handhas&lt;br&gt;av kronofogdemyndigheten utan att det inkräktar på myndighetens&lt;br&gt;ställning som opartisk exekutiv myndighet. Utredningen har vidare sett&lt;br&gt;det som en viktig uppgift att samordna skattemyndigheternas och&lt;br&gt;kronofogdemyndigheternas aktiviteter till det allmännas bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen bör principen vara att borgenärsuppgifter som har&lt;br&gt;nära anknytning till verkställighet enligt utsökningsbalken skall handhas&lt;br&gt;av kronofogdemyndigheten. Ett modernt indrivningssystem med höga&lt;br&gt;krav på att resurserna utnyttjas effektivt förutsätter att det allmännas&lt;br&gt;borgenärsintressen anförtros den myndighet som typiskt sett besitter störst&lt;br&gt;kompetens och erfarenhet på området. Dessutom pågår inom statsförvalt-&lt;br&gt;ningen en utveckling mot enklare och smidigare handläggningsformer där&lt;br&gt;besluten fettas på nivåer som ligger så nära medboigama som möjligt.&lt;br&gt;Utredningsförslaget är utformat i huvudsaklig överensstämmelse med det&lt;br&gt;nu anförda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den reglering av borgenärsfunktionen som utredningen nu föreslår&lt;br&gt;kommer rättssäkerheten att öka. Myndigheternas beslut blir lättare att&lt;br&gt;förutse och kravet på att gäldenärema skall behandlas lika kan uppfyllas&lt;br&gt;bättre än för närvarande. Utredningen förelår visserligen en fördjupning&lt;br&gt;av borgenärsfunktionen i form av ökad insamling av information om&lt;br&gt;gäldenärens personliga och ekonomiska förhållanden. Fördjupningen&lt;br&gt;kommer emellertid inte att gå ut över de enskilda målen hos kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten. Tvärtom kan antas att dessa mål i viss omfattning&lt;br&gt;kommer att dra fördel av fördjupningen och att de enskilda borgenärernas&lt;br&gt;rätt alltså i stort blir bättre tillvaratagen än för närvarande. Till detta&lt;br&gt;kommer att utredningen också föreslår vissa direkta förbättringar vid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställigheten av de enskilda målen. Sådana förslag kan visserligen&lt;br&gt;sägas ligga något utanför utredningsuppdraget men är å andra sidan&lt;br&gt;nödvändiga eftersom kronofogdemyndigheten som exekutiv myndighet&lt;br&gt;skall behandla allmänna och enskilda mål lika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den beslutade omorganisationen av exekutionsväsendet innebär att&lt;br&gt;kronofogdemyndigheterna också i framtiden skall vara fristående i&lt;br&gt;förhållande till skatteförvaltningen. Detta gör det angeläget att förbättra&lt;br&gt;samordningen av de olika verksamhetsgrenarna på skatte- och indriv-&lt;br&gt;ningsområdena. Utredningen har redan tidigare - i betänkandet (Ds Fi&lt;br&gt;1984:4) Indrivning av skatt m.m. - lagt fram förslag som syftar till att&lt;br&gt;indrivningen skall knytas ihop bättre än för närvarande med taxeringen,&lt;br&gt;debiteringen och uppbörden hos skatte- och avgiftsmyndighetema. I&lt;br&gt;förevarande betänkande föreslår utredningen nya åtgärder för att på&lt;br&gt;regional och lokal nivå åstadkomma en förbättrad samverkan mellan&lt;br&gt;skatteförvaltningen och exekutionsväsendet. I övervägandena rörande&lt;br&gt;förhållandet mellan skatteförvaltningen och kronofogdemyndigheterna tar&lt;br&gt;utredningen också upp Riksskatteverkets (RSV:s) roll och ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet redovisar utredningen vidare sin syn på hur en modem,&lt;br&gt;ändamålsenlig indrivning bör bedrivas. Framställningen avser i första&lt;br&gt;hand indrivning mot företag. I anslutning härtill överväger utredningen&lt;br&gt;möjligheten att effektivisera handläggningen av de enskilda målen.&lt;br&gt;Framställningen beträffande indrivningen mot företag tjänar som underlag&lt;br&gt;för de överväganden som utredningen sedan gör i fråga om&lt;br&gt;borgenärsfunktionema uppskov, betalningsskyldighet för tredje man,&lt;br&gt;konkurs samt ackord och annan eftergift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författningstekniskt har huvudparten av utredningens förslag fått&lt;br&gt;komma till uttryck i en ny författning, indrivningslagen, med be-&lt;br&gt;stämmelser om de borgenärsuppgifter som utöver dem som är reglerade&lt;br&gt;i utsökningsbalken aktualiseras vid indrivning av allmänna mål.&lt;br&gt;Indrivningslagen skall ses som ett komplement till utsökningsbalken.&lt;br&gt;Förslaget till indrivningslag innebär bl.a. att bestämmelserna om&lt;br&gt;indrivning i uppbördslagen (1953:272) bryts ut från den lagen och förs&lt;br&gt;till indrivningslagen. Det förslag till indrivningsförordning som utred-&lt;br&gt;ningen lanserade i sitt betänkande Ds Fi 1984:4 har i förevarande&lt;br&gt;sammanhang byggts ut. Vid sidan av indrivningslagen och indriv-&lt;br&gt;ningsförordningen har utredningens arbete föranlett förslag till ändringar&lt;br&gt;i ett stort antal författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen vill här tillägga att det naturligtvis inte är nödvändigt att&lt;br&gt;reglerna om behörig myndighet ges i lagform. Emellertid har den ord-&lt;br&gt;ningen regelmässigt tillämpats i vart fäll på exekutionsväsendets område.&lt;br&gt;Utredningen kan exempelvis hänvisa till utsökningsbalken (2 kap. 30 §&lt;br&gt;andra stycket), säkerhetslagen (1,3 och 5 §§) lagen om preskription av&lt;br&gt;skattefordringar m.m. (13 och 14 §§) och avräkningslagen (3 och 11 §§),&lt;br&gt;alla författningar som tillkommit under det senaste decenniet. Det är&lt;br&gt;också naturligt med en ordning som innebär att ifrågavarande regler&lt;br&gt;meddelas i nära anslutning till de materiella reglerna. För den enskilde&lt;br&gt;är det uppenbarligen till klar fördel att han lätt ser vilken myndighet som&lt;br&gt;är att betrakta som hans motpart. Avvikelsen från den här principen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 198&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 3 § förordningen (1986:1346) med instruktion för skatteförvalt- Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;ningen ser utredningen som en provisorisk lösning. Principen bör enligt Bilaga 1&lt;br&gt;utredningens uppfattning vara att borgenärsfunktioner som ofta utnyttjas&lt;br&gt;och där kompentensen följaktligen genomgående bör kunna vara hög&lt;br&gt;tilldelas en bestämd myndighet på regional nivå redan i författningen på&lt;br&gt;området samt att övriga boigenärsfunktioner - som kräver specialistkom-&lt;br&gt;pentens - samlas hos RSV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan på regional och lokal nivå mellan skatteförvaltningen och&lt;br&gt;exekutionsväsendet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet mellan kronofogdemyndigheten, å ena, och länsskatte-&lt;br&gt;myndigheten och andra uppdragsgivande myndigheter, å andra sidan,&lt;br&gt;byggs ut. Formerna för samarbetet skall i fortsättningen fortlöpande&lt;br&gt;ses över av RSV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ansökan om indrivning görs eller så snart som möjligt därefter&lt;br&gt;skall länsskattemyndigheten och andra uppdragsgivande myndigheter&lt;br&gt;underrätta kronofogdemyndigheten om de förfogar över information&lt;br&gt;som bedöms vara av värde vid indrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om indrivning får göras utan att ordinarie restföring&lt;br&gt;avvaktas och den möjligheten bör myndigheterna utnyttja oftare än&lt;br&gt;för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fasta samrådsgrupper och kontaktpersoner är lämpliga former för&lt;br&gt;samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en fordran är under indrivning tas det allmännas borgenärsintresse&lt;br&gt;till vara av såväl kronofogdemyndigheten som länsskattemyndigheten och&lt;br&gt;andra uppdragsgivande myndigheter. I vissa fäll är de berörda myndig-&lt;br&gt;heternas aktiviteter dessutom näraliggande. Innebörden av anstånd och&lt;br&gt;uppskov t.ex. är från den skattskyldiges synpunkt i stort sett densamma.&lt;br&gt;Anstånd med betalningen på grund av exempelvis taxeringsbesvär bevil-&lt;br&gt;jas av skatte- eller avgiftsmyndigheten medan uppskov med betalningen&lt;br&gt;i form av en avbetalningsplan beslutas av kronofogdemyndigheten. Det&lt;br&gt;är bl. a. detta som gör samordningen av myndigheternas verksamhet till&lt;br&gt;en viktig faktor för effektiviteten i indrivningen. Det gäller att utnyttja&lt;br&gt;resurserna på bästa sätt. I överensstämmelse härmed bör dubbelarbete&lt;br&gt;undvikas och myndigheterna bör ställa den information som man har&lt;br&gt;samlat in om en gäldenär till förfogande för varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kronofogdemyndigheternas del är det - om man bortser från RSV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förhållandet till länsskattemyndigheten som tilldrar sig det största&lt;br&gt;intresset. Länsskattemyndighetens nära anknytning till indrivningsverk-&lt;br&gt;samheten följer redan av att det är denna myndighet som levererar det&lt;br&gt;överlägset största antalet indrivningsuppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från nu angivna utgångspunkter gör utredningen i betänkandet en&lt;br&gt;närmare genomgång av förekommande samverkansformer och diskuterar&lt;br&gt;behovet av förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår bl.a. att ett antal delvis föråldrade detaljbestäm-&lt;br&gt;melser om underrättelser från kronofogdemyndigheten skall upphävas och&lt;br&gt;ersättas med ett bemyndigande för RSV att meddela närmare föreskrifter&lt;br&gt;om informationsutbyte och annan samverkan mellan kronofogdemyndig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten och de uppdragsgivande myndigheterna. Avsikten är att RSV Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;fortlöpande skall se över formerna för informationsutbytet och kunna Bilaga 1&lt;br&gt;besluta om övergång från konventionella till ADB-baserade under-&lt;br&gt;rättelserutiner eller vice versa, avskaffa rutiner som inte längre behövs&lt;br&gt;och införa nya sådana vid behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat förslag är införandet av en bestämmelse som ålägger&lt;br&gt;uppdragsgivande myndighet att underrätta kronofogdemyndigheten när&lt;br&gt;den förfogar över uppgifter om gäldenärens personliga och ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden som kan antas vara av betydelse för indrivningen. Under-&lt;br&gt;rättelse lämnas när ansökan om indrivning görs eller så snart som möjligt&lt;br&gt;därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås en författningsändring som klargör att myndigheterna&lt;br&gt;kan ansöka om indrivning utan att avvakta ordinarie restföring. Denna&lt;br&gt;möjlighet bör enligt utredningen utnyttjas oftare än för närvarande.&lt;br&gt;Bakom förslaget ligger intresset att försöka minska tidsglappet mellan&lt;br&gt;debitering, uppbörd och indrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmare samverkansformema på regional och lokal nivå mellan&lt;br&gt;skatteförvaltningen och exekutionsväsendet måste inom den av RSV&lt;br&gt;uppdragna ramen bestämmas av myndigheterna i vaije län. Utredningen&lt;br&gt;vill dock förorda en viss formalisering av samarbetet. För att fästa&lt;br&gt;myndigheternas uppmärksamhet på denna fråga föreslås att det av&lt;br&gt;instruktionerna för skatteförvaltningen respektive exekutionsväsendet&lt;br&gt;skall framgå att fästa samrådsgrupper och kontaktpersoner är exempel på&lt;br&gt;lämpliga former för samverkan. Av instruktionerna bör vidare framgå att&lt;br&gt;samverkan, när det är lämpligt, skall äga rum genom samordnad&lt;br&gt;handläggning under en bestämd tidsperiod av vissa mål eller ärenden&lt;br&gt;(samordnade aktioner). Erfarenheterna av sådan aktioner är goda och&lt;br&gt;myndigheterna bör därför fortsätta med dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV:s roll och ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV är för närvarande centralmyndighet för administration av&lt;br&gt;exekutionsväsendet. Innebörden härav är något tveksam. Utredningen&lt;br&gt;gör vissa uttalanden rörande RSV:s framtida roll i formellt avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV föreslås få en förstärkning för uppgiften att styra&lt;br&gt;exekutionsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. kronomålsgruppen på RSV bör finnas kvar och liksom&lt;br&gt;hittills ha en samordnande uppgift beträffande det allmännas&lt;br&gt;processföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom RSV skall samma enhet svara för styrningen i en&lt;br&gt;borgenärsfråga gentemot såväl uppdragsgivande myndighet som&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV har till uppgift att på olika sätt granska och utöva tillsyn över den&lt;br&gt;operativa verksamheten hos kronofogdemyndigheten. Tillsynen utövas&lt;br&gt;genom föreskrifter och råd, uppsökande verksamhet och andra former för&lt;br&gt;styrning. Verket har vidare att företräda staten vid processer i s.k.&lt;br&gt;kronomål. Inom RSV finns en särskild avdelning (avdelning E) för de&lt;br&gt;uppgifter som rör exekutionsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I formellt avseende är RSV centralmyndighet för administration av Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;exekutionsväsendet. I fråga om beskattningen däremot är RSV central Bilaga 1&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet. Denna skillnad i RSV:s ställning är mera teoretisk&lt;br&gt;än praktisk. Skillnaden beror på att kronofogdemyndigheten i sin&lt;br&gt;huvuduppgift, dvs. den exekutiva verksamheten, varken är en domstol&lt;br&gt;eller en förvaltningsmyndighet utan, som JO har uttalat, något mitt-&lt;br&gt;emellan, en &amp;quot;verkställande&amp;quot; myndighet. Frågan om RSV:s ställning skall&lt;br&gt;nu behandlas av den kommitté som med anledning av riksdagens beslut&lt;br&gt;i december 1986 skall se över organisationen inom exekutionsväsendet.&lt;br&gt;Utredningen behöver därmed inte överväga frågan ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För RSV:s uppgift att styra kronofogdemyndigheterna behövs, enligt&lt;br&gt;utredningens mening, en förstärkning. Olika möjligheter står härvid till&lt;br&gt;buds. Utredningen föreslår för sin del att det till verksledningen knyts&lt;br&gt;exekutionsrättslig sakkunskap. Förutom kontinuerligt expertstöd bör&lt;br&gt;förstärkningen utgöras av att kronofogdar, förslagsvis några myndig-&lt;br&gt;hetschefer, hörs i fråga om den långsiktiga inriktningen av verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås att RSV genom den s.k. kronomålsgruppen på&lt;br&gt;avdelning E också i fortsättningen skall ha en samordnande uppgift&lt;br&gt;beträffande det allmännas processföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enhet inom RSV som i första hand besitter kompetens i en&lt;br&gt;borgenärsfråga skall svara för styrningen gentemot såväl uppdragsgivande&lt;br&gt;myndigheter som kronofogdemyndigheten. Härigenom undviker man att&lt;br&gt;myndigheterna får dubbla budskap och alltså oklara styrsignaler från&lt;br&gt;RSV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indrivning mot företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens möjligheter att göra ett ändamålsenligt&lt;br&gt;urval av mål för bearbetning skall förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insamlingen av information om gäldenärens förhållanden skall i&lt;br&gt;princip utföras i indrivningens inledningsskede och innefatta bl.a.&lt;br&gt;uppgifter om förfallna skatter och avgifter som ännu inte överlämnats&lt;br&gt;för indrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indrivningen mot gäldenärer mellan vilka det föreligger ett&lt;br&gt;ekonomiskt samband skall samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I komplicerade indrivningsfäll skall en ekonom medverka i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att driva in ett skatte- eller avgiftsbelopp ökar i regel&lt;br&gt;betydligt om de åtgärder som skall vidtas kan sättas in i nära anslutning&lt;br&gt;till förfallodagen. Av den anledningen är det av stor vikt i vilken&lt;br&gt;turordning det allmänna såsom borgenär väljer att hantera sina ford-&lt;br&gt;ringar. Urvalet av mål för bearbetning görs av kronofogdemyndigheten.&lt;br&gt;På grund av brister i planeringsunderlaget är kronofogdemyndighetens&lt;br&gt;möjligheter att göra ett ändamålsenligt urval emellertid begränsade.&lt;br&gt;Utredningen föreslår därför att RSV skall undersöka möjligheterna att&lt;br&gt;vidareutveckla urvalssystemet. Vad som bör utredas är bl.a. om det går&lt;br&gt;att förse planeringsunderlaget med uppgifter om väntade restföringar,&lt;br&gt;skönstaxerade belopp, slaget av restförda skatter och avgifter samt&lt;br&gt;gäldenäremas branschtillhörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att samla in uppgifter om gäldenärens förhållanden bör i Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;princip utföras i indrivningens inledningsskede. Härigenom ökar Bilaga 1&lt;br&gt;förutsättningarna för att indrivningen skall få en riktig inriktning från&lt;br&gt;böljan. Man kan t.ex. undvika att inleda tidsödande förhandlingar om&lt;br&gt;uppskov och avbetalning med gäldenärer som egentligen bör försättas i&lt;br&gt;konkurs. Under informationsinsamlingen bör kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;ställa långt gående krav på medverkan från gäldenärens sida. Den kanske&lt;br&gt;viktigaste uppgiften som måste skaffas fram gäller gäldenärens totala&lt;br&gt;skuld (s.k. skuldavstämning). Här räcket det inte med det restförda&lt;br&gt;beloppet utan kronofogdemyndigheten skall också utreda företagets&lt;br&gt;skatte- och avgiftssituaion i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många gånger föreligger det ett ekonomiskt samband mellan ett&lt;br&gt;gäldenärsföretag och andra restförda personer - fysiska eller juridiska.&lt;br&gt;Här åsyftas i första hand delägare i handelsbolag och andra företrädare&lt;br&gt;för juridiska personer. Men det kan också gälla t.ex. moder- resp,&lt;br&gt;dotterföretag i en koncern. I dessa fall är det viktigt att indriv-&lt;br&gt;ningsåtgärdema mot gäldenärema samordnas. Förhandlingar om hur&lt;br&gt;skulden skall regleras t.ex. får inte enbart röra den gäldenär som för&lt;br&gt;stunden är föremål för handläggning. Här bör kronofogdemyndigheten i&lt;br&gt;stället verka för att en helhetslösning kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har kronofogdemyndigheterna tillförts ett antal&lt;br&gt;ekonomtjänster. Komplicerade indrivningsfall bör aldrig handläggas utan&lt;br&gt;biträde av en ekonom. Den sakkunskap som de besitter behövs vid bl.a.&lt;br&gt;sådana analyser som fordras för att kronofogdemyndigheten skall kunna&lt;br&gt;avgöra frågor om betalningsuppskov, säkerheter och ansökan om&lt;br&gt;konkurs. Ekonomernas arbetsuppgifter har i viktiga delar den karaktären&lt;br&gt;att det fordras ett nära samarbete mellan dem och olika handläggare hos&lt;br&gt;den lokala skattemyndigheten och länsskattemyndigheten. Här gäller det&lt;br&gt;bl.a. att undvika dubbelarbete. De utredningar som kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheternas ekonomer gör kan nämligen avse förhållanden som redan är&lt;br&gt;eller skall bli föremål for utredning av skattemyndigheternas handläggare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen av enskilda mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av verkställighet enligt utsökningsbalken bör preciseras&lt;br&gt;och avgränsas mot borgenärsfunktionen i allmänna mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet av kvarstad bör utrustas med samma förmånsrätt&lt;br&gt;som verkställighet av betalningssäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda mål bör inte återredovisas till sökanden omedelbart efter&lt;br&gt;ett misslyckat verkställighetsförsök utan liksom allmänna mål få ligga&lt;br&gt;kvar hos kronofogdemyndigheten för bevakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att - så långt det nu är möjligt - få till stånd en fullt opartisk och&lt;br&gt;lika behandling av allmänna och enskilda mål fordras först och främst att&lt;br&gt;innebörden av verkställighet enligt utsökningsbalken preciseras och&lt;br&gt;avgränsas mot boigenärsfunktionen i de allmänna målen. Till vissa delar&lt;br&gt;kan det arbetet sägas vara utfört genom detta betänkande. I övrigt får&lt;br&gt;saken tas om hand av RSV. Av vikt i det här sammanhanget är bl.a. att&lt;br&gt;det förs ut information till de enskilda borgenärerna om vad de är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;garanterade under verkställigheten. RSV rekommenderas därför att ge ut&lt;br&gt;en broschyr med information till dem som brukar ge in ansökningar om&lt;br&gt;verkställighet i enskilda mål. Broschyren bör bl.a. innehålla en utförlig&lt;br&gt;beskrivning av de åtgärder som vidtas under verkställigheten och också&lt;br&gt;ta upp sambandet med kronofogdemyndighetens handläggning av&lt;br&gt;allmänna mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande lagstiftning medför kvarstad - till skillnad från&lt;br&gt;betalningssäkring - inte någon förmånsrätt. Om egendom som har belagts&lt;br&gt;med kvarstad för fordran senare utmäts för annan fordran skall egen-&lt;br&gt;domen dock anses samtidigt utmätt för kvarstadsborgenärens räkning. Att&lt;br&gt;kvarstaden i och för sig inte medför förmånsrätt kan i vissa fall få följder&lt;br&gt;som framstår som obilliga för kvarstadsborgenären. I samband med&lt;br&gt;genomförandet av utsökningsbalken uttalades att en utredning av frågan&lt;br&gt;om att utrusta kvarstad med förmånsrätt borde anstå till dess betal-&lt;br&gt;ningssäkringslagen tillämpats under ytterligare någon tid och erfarenhet&lt;br&gt;även vunnits av de nya bestämmelserna i utsökningsbalken om rättsverk-&lt;br&gt;ningarna av kvarstad. Betalningssäkringslagen har nu tillämpats i mer än&lt;br&gt;åtta år och utsökningsbalken i mer än fem år. SIU förordar för sin del&lt;br&gt;att den nyssnämnda utredningen nu kommer till stånd utan ytterligare&lt;br&gt;dröjsmål. Vid utredningen bör man utgå från principen att allmänna och&lt;br&gt;enskilda fordringar skall behandlas lika i förmånsrättshänseende. Verk-&lt;br&gt;ställighet av kvarstad bör därför medföra samma rättsverkningar som&lt;br&gt;verkställighet av betalningssäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIU föreslår vidare att det i ett senare sammanhang utreds om enskilda&lt;br&gt;mål - liksom allmänna - kan få ligga kvar hos kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;för bevakning efter misslyckade verkställighetsförsök. En utjämning av&lt;br&gt;denna skillnad mellan enskilda och allmänna mål skulle innebära ett&lt;br&gt;viktigt steg på vägen mot en lika behandling av de båda målgrupperna.&lt;br&gt;En ordning av det här slaget förutsätter emellertid att kronofogdemyn-&lt;br&gt;dighetens rutiner för bl.a. bevakning och redovisning i enskilda mål är&lt;br&gt;ADB-baserade. Annars blir rutinerna för tunga att administrera. För&lt;br&gt;närvarande saknas sådana ADB-rutiner. RSV bedriver för närvarande&lt;br&gt;utvecklingsarbete på området men utbyggnaden av ADB-systemet ligger&lt;br&gt;i dessa delar ett stycke fram i tiden. SIU tränger därför inte djupare in&lt;br&gt;i den här frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskov m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskovsinstitutet författningsregleras. Genom regleringen skall&lt;br&gt;tillämpningen stramas upp och bli mer enhetlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsfunktionen skall liksom hittills ankomma på kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskov får utvidgas till att avse även en fordran lör vilken&lt;br&gt;indrivning inte har begärts under förutsättning att den har förfallit till&lt;br&gt;betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid indrivning av skatter och avgifter får kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;medge gäldenären uppskov med betalningen. Uppskovet kan avse hela&lt;br&gt;den restförda skulden eller en del av denna. Det vanligaste är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppskovet ges formen av en avbetalningsplan. Uppskovsinstitutet är i det Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;närmaste oreglerat. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår nu att uppskovsfrågoma regleras. Redan&lt;br&gt;uppskovens omfattning och praktiska betydelse i indrivningen utgör skäl&lt;br&gt;för en sådan reglering. Till detta kommer intresset av att strama upp och&lt;br&gt;göra tillämpningen av institutet mer enhetlig. I sammanhanget kan&lt;br&gt;nämnas att det näraliggande institutet anstånd redan är föremål för en&lt;br&gt;omfattande reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall beslutsfunktionen liksom hittills ankomma på&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten. Uppskov skall endast få medges om det kan&lt;br&gt;anses fördelaktigt i jämförelse med vad det allmänna kan erhålla genom&lt;br&gt;ett exekutivt förfärande, om det är påkallat av sociala skäl med hänsyn&lt;br&gt;till gäldenärens personliga förhållanden eller i avvaktan på att en ansökan&lt;br&gt;om anstånd eller begäran om omprövning av skatt inges till eller prövas&lt;br&gt;av skatte- eller avgiftsmyndigheten. Härvid förutsätts att i princip vaije&lt;br&gt;beslut om uppskov skall föregås av en omsoigsfull utredning angående&lt;br&gt;gäldenärens förhållanden. Vidare föreslås regler om bl.a. innebörden av&lt;br&gt;ett beslut om uppskov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m.&lt;br&gt;(säkerhetslagen) får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet i samband&lt;br&gt;med uppskov. Denna rätt är emellertid begränsad till fordringar som har&lt;br&gt;lämnats över för indrivning. Uppskov begränsas i praktiken i överens-&lt;br&gt;stämmelse härmed. Utredningen föreslår nu att kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;får bevilja uppskov - och ta säkerhet - även i fråga om fordringar som&lt;br&gt;inte har överlämnats under förutsättning att de är förfallna till betalning.&lt;br&gt;Bakgrunden till förslaget är att kronofogdemyndigheten - som det är i&lt;br&gt;dag - då och då erbjuds säkerhet också för sådana fordringar men av&lt;br&gt;formella skäl måste tacka nej till erbjudandet i den delen. Detta kan&lt;br&gt;naturligtvis leda till förluster för det allmänna. Eftersom utvidgningen av&lt;br&gt;tillämpningsområdet begränsas till förfallna fordringar bör de nya&lt;br&gt;reglerna inte medföra några negativa konsekvenser för uppbördsför-&lt;br&gt;farandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsskyldighet för tredje man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten ges behörighet att föra processer i tingsrätt&lt;br&gt;om betalningsskyldighet för tredje man beträffande skatter och&lt;br&gt;avgifter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tidigare tillämpade förfärandet i fråga om handelsbolag att&lt;br&gt;beskattningsmyndigheten fästställer en bolagsmans betalningsskyl-&lt;br&gt;dighet för mervärdeskatt bör återupptas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid indrivning av skatter och avgifter kan betalningsanspråk i vissa fäll&lt;br&gt;riktas även mot annan än den som är skatt- eller avgiftsskyldig, dvs. mot&lt;br&gt;tredje man. Utredningens överväganden om hur det allmänna bör göra&lt;br&gt;tredjemansansvaret gällande har främst avsett hur och i vilket skede som&lt;br&gt;ansvaret skall aktualiseras, vilken utredning som behövs för att få&lt;br&gt;ansvaret fästställt, samt processbehörigheten. De bestämmelser som&lt;br&gt;övervägandena gällt är bl.a. 77 a § uppbördslagen (1953:272) och där-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med jämställda lagrum (företrädaransvaret) och 13 kap. 2 § fjärde stycket Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;aktiebolagslagen (1975:1385). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten bakom de här aktuella reglerna är uppenbarligen att betal-&lt;br&gt;ningsansvaret i normalfallet skall göras gällande sekundärt, dvs. först&lt;br&gt;sedan det konstaterats att den skatt- eller avgiftsskyldige underlåtit att&lt;br&gt;betala på förfällodagen. Frivilliga uppgörelser bör eftersträvas. I likhet&lt;br&gt;med andra borgenärer bör staten alltså i första hand försöka få betalt&lt;br&gt;genom utomprocessuella aktiviteter. Bl.a. bör kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;föra förhandlingar om betalning i anslutning till indrivningsarbetet mot&lt;br&gt;den primärt ansvarige. För att stärka kronofogdemyndighetens förhand-&lt;br&gt;lingsposition föreslår utredningen att myndigheten själv skall få väcka&lt;br&gt;talan om betalningsskyldighet inför domstol. Den behörigheten har t.o.m.&lt;br&gt;1986 tillkommit länsstyrelsen - och beträffande vissa fordringar RSV -&lt;br&gt;och finns fr.o.m. 1987 endast hos RSV men med möjlighet att delegera&lt;br&gt;uppgiften till länsskattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga som tagits upp till behandling i detta sammanhang är&lt;br&gt;den om hur betalningsansvaret för en bolagsman i ett handelsbolag skall&lt;br&gt;fastställas beträffande skatter och avgifter. Frågan har stor praktisk&lt;br&gt;betydelse beträffande mervärdeskatt. Att bolagsmannen är betalningsskyl-&lt;br&gt;dig för skatter och avgifter som påförts bolaget följer av 2 kap. 20 §&lt;br&gt;lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag. Fastställelseförfä-&lt;br&gt;randet finns det inte några regler om. Enligt rekommendationer från RSV&lt;br&gt;går man i tillämpningen i fråga om mervärdeskatt till väga på det sättet&lt;br&gt;att länsskattemyndigheten låter väcka talan om betalningsansvar mot&lt;br&gt;bolagsmannen vid allmän domstol. Utredningen har emellertid den&lt;br&gt;uppfattningen att betalningsskyldigheten enligt gällande rätt skall&lt;br&gt;fastställas av länsskattemyndigheten. Ett sådant förfärandet tillämpades&lt;br&gt;tidigare av länsstyrelsen, men frångicks sedan det underkänts av JK.&lt;br&gt;Utredningen föreslår nu att förfärandet återupptas och att RSV utfärdar&lt;br&gt;nya rekommendationer i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörigheten att besluta om konkursansökan flyttas från länsskatte-&lt;br&gt;myndigheten till kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens behörighet som borgenärsföreträdare&lt;br&gt;under konkurs lagfästs och utvidgas till att avse också tvister inför&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall då ett konkursbo vill processa inför domstol skall vissa&lt;br&gt;kostnadsgarantier kunna ställas av kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkursansökan är ett viktigt medel i skatteindrivningen. Den formella&lt;br&gt;behörigheten att besluta om sådan ansökan tillkommer länsskattemyndig-&lt;br&gt;heten beträffände de allra flesta medelsslagen. Reellt utövas emellertid&lt;br&gt;beslutsfunktionen av kronofogdemyndigheten. Med hänsyn till den nära&lt;br&gt;anknytningen mellan åtgärden att begära en gäldenär försatt i konkurs&lt;br&gt;och kronofogdemyndighetens övriga indrivningsåtgärder är detta enligt&lt;br&gt;utredningen det riktiga. Men det är en brist att lagtexten inte speglar den&lt;br&gt;ordning som faktiskt tillämpas. Utredningen föreslår därför att kronofog-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;demyndigheten ges egen behörighet att ansöka om en gäldenärs försättan-&lt;br&gt;de i konkurs. Härigenom uppnås en i formellt avseende mera smidig och&lt;br&gt;mindre byråkratisk ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frånsett regler om upprättande av bevakningsinlaga har det intill&lt;br&gt;utgången av 1986 saknats bestämmelser om vem som i olika hänseenden&lt;br&gt;är behörig att företräda det allmänna under en konkurs. Utvecklingen har&lt;br&gt;emellertid blivit den att borgenärsfunktionen - i fråga om fordringar som&lt;br&gt;bevakas av kronofogdemyndigheten - i allt väsentligt utövas av denna.&lt;br&gt;Detta gäller även klanderprocesser och andra tvister inför domstol.&lt;br&gt;Fr.o.m. 1987 ankommer de här aktuella borgenärsuppgiftema i princip&lt;br&gt;på RSV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att uppgifterna som borgenärsföreträdare under&lt;br&gt;konkurs bör handhas av kronofogdemyndigheten. Den sakliga kompeten-&lt;br&gt;sen på konkursrättens område är visserligen tills vidare ojämnt fördelad&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheterna och finns i första hand representerad hos&lt;br&gt;dem som är tillsynsmyndigheter i konkurs. Som en följd av organisa-&lt;br&gt;tionsförändringen inom exekutionsväsendet bör borgenärsfunktionen&lt;br&gt;under konkurs emellertid kunna utföras fullt effektivt och ändamålsenligt&lt;br&gt;över hela landet. Utredningens förslag innebär att kronofogdemyndig-&lt;br&gt;hetens behörighet skall omfatta också tvister inför domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår vidare att kronofogdemyndigheten, när ett&lt;br&gt;konkursbo vill väcka talan i domstol, skall ha behörighet att dels ställa&lt;br&gt;säkerhet i form av borgen för den skada som kan tillfogas motparten om&lt;br&gt;kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd beviljas, dels gentemot boet åta sig&lt;br&gt;betalningsansvar för de rättegångskostnader som boet kan bli skyldigt att&lt;br&gt;betala i målet. Bakgrunden till förslaget är att en konkursförvaltare ibland&lt;br&gt;kräver att staten - när staten är den borgenär som ekonomiskt kan&lt;br&gt;komma att vinna på processen - ställer sådana garantier. Saken&lt;br&gt;aktualiseras bl.a. om konkursboet saknar tillgångar eller endast har be-&lt;br&gt;gränsade sådana och riskerar att hamna på obestånd om målet skulle&lt;br&gt;förloras och boet blir skyldigt att betala motpartens rättegångskostnader.&lt;br&gt;Enligt nuvarande praxis anses utfärdandet av garantier vara en uppgift&lt;br&gt;som ankommer på länsskattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ackord och annan eftergift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatter och avgifter skall kunna efterges av sociala skäl.&lt;br&gt;Förutsättningarna för antagande av ackordserbjudande preciseras.&lt;br&gt;Fråga om eftergift skall prövas av kronofogdemyndigheten medan&lt;br&gt;fråga om ackord skall prövas av länsskattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På skatteområdet finns för närvarande regler om ackord som nära&lt;br&gt;ansluter till ackordslagen (1970:847) och vad som i allmänhet gäller om&lt;br&gt;ackord. Länsskattemyndigheten är ackordsmyndighet beträffande alla&lt;br&gt;viktiga medelsslag utom tull, där motsvarande funktion utövas av&lt;br&gt;generaltullstyrelsen. Däremot saknas regler om eftergift på skatteområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ackord och annan eftergift har utredningen inte stannat vid&lt;br&gt;en prövning av vilken myndighet som skall utöva borgenärsfunktionen,&lt;br&gt;utan också behandlat de materiella reglerna. Övervägandena inbegriper&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. den under senare år väckta tanken på åtgärder för ekonomisk Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;rehabilitering samt frågan om de s.k. bonnackorden. Ekonomisk Bilaga 1&lt;br&gt;rehabilitering är ett samlingsbegrepp för åtgärder som syftar till att göra&lt;br&gt;&amp;quot;kroniska&amp;quot; gäldenärer till normala skattebetalare. Bonnackord kan vara&lt;br&gt;en sådan åtgärd. Med bonnackord avses en överenskommelse mellan&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten och gäldenären om att viss del av skulden skall&lt;br&gt;betalas medan resterande belopp skall skrivas av. Avsikten är därvid att&lt;br&gt;det avskrivna beloppet inte skall bli föremål för ytterligare indriv-&lt;br&gt;ningsåtgärder och överenskommelsen är på det sättet eftergiftsliknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har funnit att skatte- och avgiftsfordringar behöver kunna&lt;br&gt;efterges inom vidare ramar än för närvarande. Behovet gäller främst fall&lt;br&gt;där ett avstående ingår i en ekonomisk rehabilitering av en gäldenär. Här&lt;br&gt;är det i regel fråga om fysiska personer - ofta sådana som tidigare har&lt;br&gt;drivit rörelse och därefter tagit eller avser att ta anställning - utan&lt;br&gt;möjlighet att klara sina ofta betydande skuldbördor. Betalningsoförmågan&lt;br&gt;kan ha samband med sjukdom eller hög ålder. I ett litet antal sådana fäll&lt;br&gt;behövs eftergiftsmöjligheten som ett incitament för gäldenären att t.ex.&lt;br&gt;ta anställning, börja amortera en del av skulden, undvika framtida&lt;br&gt;restföringar etc. samt för att lätta på det psykiska trycket av en hopplös&lt;br&gt;skuldsituation. Ackord passar inte särskilt väl för detta slag av gäldenä-&lt;br&gt;rer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det som nu har sagts föreslår utredningen att det&lt;br&gt;införs en möjlighet att efterge skatte- och avgiftsfordringar vid sidan av&lt;br&gt;ackordsinstitutet. Sådana bestämmelser finns redan beträffande vissa&lt;br&gt;andra medelsslag (avskrivningskungörelsen). Dessa kan enligt utred-&lt;br&gt;ningens mening användas som mönster. Eftergift skall sålunda kunna&lt;br&gt;medges, helt eller delvis, när det på grund av gäldenärens sjukdom eller&lt;br&gt;därmed jämförlig orsak eller av annan anledning är uppenbart obilligt att&lt;br&gt;kräva betalning. Det förutsätts att eftergiftsinstitutet kommer att tillämpas&lt;br&gt;återhållsamt av myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förutsättningarna för ackord har utredningen utgått från de&lt;br&gt;inom finansdepartementet vilande förslagen till nya bestämmelser om&lt;br&gt;skatteackord som företagsobeståndskommittén lagt fram i betänkandet&lt;br&gt;SOU 1979:91. Utredningen biträder företagsobeståndskommitténs förslag&lt;br&gt;att ett ackordserbjudande skall kunna antas om det anses fördelaktigt i&lt;br&gt;jämförelse med vad det allmänna kan erhålla genom ett exekutivt för-&lt;br&gt;farande. Det är en precisering av nuvarande krav på att ackordsförslaget&lt;br&gt;skall vara till fördel för det allmänna. Däremot har utredningen inte&lt;br&gt;funnit anledning att vidhålla förslaget om att det särskilda villkoret för&lt;br&gt;s.k. underhandsackord skall utgå. Även i fortsättningen bör alltså krävas&lt;br&gt;samtycke från samtliga berörda borgenärer för att ett sådant ackords-&lt;br&gt;erbjudande skall kunna antas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande frågan om beslutsmyndighet har utredningen beaktat att&lt;br&gt;eftergiftsinstitutet i huvudsak är avsett för fysiska personer som inte&lt;br&gt;driver rörelse och att skälen för eftergift främst skall vara av social&lt;br&gt;karaktär. Ett sådant institut torde bäst kunna hanteras av kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten. Ackordsinstitutet åter skall liksom hittills vara i huvudsak&lt;br&gt;tillämpligt på företag vid rekonstruktioner. Eftersom anknytningen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skatteförvaltningen är starkare i fråga om företag än beträffande fysiska Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;personer som inte driver rörelse bör länsskattemyndigheten liksom hittills Bilaga 1&lt;br&gt;vara ackordsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska konsekvenser m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag, som föreslås träda i kraft den 1 juli 1988, innebär&lt;br&gt;totalt sett att det direkta ekonomiska resultatet av indrivningsverksam-&lt;br&gt;heten förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;över betänkandet (SOU 1987:10) Indrivningslag&lt;br&gt;m.m., avgivet av Skatteindrivningsutredningen&lt;br&gt;(B 1981:02)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem, Domstolsverket, Datainspektionen, Kammarkollegiet,&lt;br&gt;Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket (efter hörande av&lt;br&gt;länsskattemyndighetema i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län,&lt;br&gt;Malmöhus län, Östergötlands län, Västemorrlands län, Kristianstads län,&lt;br&gt;Gävleborgs län och Kopparbergs län), Generaltullstyrelsen, Hovrätten för&lt;br&gt;Västra Sverige, Kammarrätten i Sundsvall, kronofogdemyndigheterna i&lt;br&gt;Stockholms distrikt, Göteborgs distrikt, Malmö distrikt, Linköpings&lt;br&gt;distrikt, Sundsvalls distrikt, Kristianstads distrikt, Gävle distrikt och Falu&lt;br&gt;distrikt, Riksdagens ombudsmän, Rikspolisstyrelsen, Försvarets civil-&lt;br&gt;förvaltning, Centrala studiestödsnämnden, Juridiska fäkultetsstyrelsen&lt;br&gt;vid Uppsala universitet, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbets-&lt;br&gt;givareföreningen och Sveriges industriförbund (gemensamt yttrande),&lt;br&gt;Svenska bankföreningen, Svenska inkassoföreningen, Svenska kommun-&lt;br&gt;förbundet, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges ackordscentral,&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund, Sveriges köpmannaförbund, Tjänstemännens&lt;br&gt;centralorganisation och Trafikförsäkringsföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrande har också avgetts av Kronofogdemyndigheten i Växjö distrikt,&lt;br&gt;Förenigen Sveriges kronofogdar och Föreningen Sveriges länsskatte-&lt;br&gt;chefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralorganisationen SACO/SR har, i stället för att avge eget ytt-&lt;br&gt;rande, gett in ett yttrande från sektionen för medlemmar inom exeku-&lt;br&gt;tionsväsendet och ett från sektionen for medlemmar inom skatteförvalt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om indrivning av statliga fordringar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller vid kronofogdemyndighetens indrivning av skatt,&lt;br&gt;avgift, böter eller andra fordringar som vid verkställighet enligt utsök-&lt;br&gt;ningsbalken handläggs som allmänna mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Under indrivningen får införsel enligt 15 kap. utsökningsbalken ske&lt;br&gt;för fordringar som påförts enligt bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppbördslagen (1953:272), om inte annat föreskrivs i den lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lagen (1958:295) om sjömansskatt, om inte annat föreskrivs i den&lt;br&gt;lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1968:430) om mervärdeskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1972:435) om överlastavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lagen (1972:339) om saluvagnsskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, om&lt;br&gt;inte annat föreskrivs i den lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. fordonsskattelagen (1988:327),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;br&gt;artister m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att införsel får ske för böter och viten är föreskrivet i 15 kap. 1 § 2&lt;br&gt;utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Bestämmelserna i 15-18 §§ skall, om inte regeringen föreskriver&lt;br&gt;något annat, tillämpas endast i fråga om en fordran som tillkommer&lt;br&gt;staten och inte grundas på studiestödslagen (1973:349).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att indrivning i vissa fall skall ske med förtur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsanmaning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Indrivning inleds genom att kronofogdemyndigheten anmanar gälde-&lt;br&gt;nären att betala, om det inte finns särskilda skäl att underlåta anmaning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäldenärsutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Kronofogdemyndigheten skall, utöver vad som följer av 4 kap. 9 §&lt;br&gt;utsökningsbalken, göra den utredning om gäldenärens ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden som behövs för att bestämma en lämplig indrivningsåtgärd&lt;br&gt;(gäldenärsutredning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskov &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Kronofogdemyndigheten får bevilja uppskov med betalningen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det kan antas vara till fördel för det allmänna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det är påkallat med hänsyn till gäldenärens personliga förhållan-&lt;br&gt;den, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i avvaktan på att fråga om anstånd med betalningen prövats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskov med betalningen får förenas med villkoret att gäldenären&lt;br&gt;betalar sin skuld i poster vid olika tidpunkter (avbetalning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Uppskov får inte beviljas för längre tid än vad som behövs för att&lt;br&gt;gäldenären skall kunna betala sin skuld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskov som inte förenas med avbetalning får endast om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl beviljas för längre tid än ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om ett belopp som avses i 1 § lagen (1985:146) om avräkning vid&lt;br&gt;återbetalning av skatter och avgifter skall återbetalas eller annars betalas&lt;br&gt;ut till gäldenären, får beloppet tas i anspråk för betalning av gäldenärens&lt;br&gt;skuld trots att uppskov har beviljats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskov får återkallas om gäldenären underlåter att betala skatter och&lt;br&gt;avgifter allteftersom de förfaller, inte följer den uppgjorda avbetalnings-&lt;br&gt;planen eller om det i annat fall finns särskild anledning till återkallelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § När uppskov beviljas får kronofogdemyndigheten ta emot säkerhet&lt;br&gt;som gäldenären eller, där gäldenären kan antas medge det, någon annan&lt;br&gt;erbjuder sig att ställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Säkerhet får bestå av pant, borgen eller företagshypotek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borgen skall ställas såsom för egen skuld. Om borgen ställs av två&lt;br&gt;eller flera personer gemensamt skall den vara solidarisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Kronofogdemyndigheten skall vid mottagandet av säkerhet besluta&lt;br&gt;under vilka förutsättningar säkerheten får tas i anspråk. Beslutet får&lt;br&gt;ändras när det finns anledning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Sedan kronofogdemyndigheten beslutat att ta säkerhet i anspråk&lt;br&gt;gäller, om säkerheten utgörs av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. pant: att den får tillgodogöras i den ordning som gäller för utmätt&lt;br&gt;egendom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. borgen: att den genast får utsökas och att bestämmelserna om indriv-&lt;br&gt;ning i denna lag då gäller samt att införsel får äga rum om det är med-&lt;br&gt;givet för den fordran som säkerheten avser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. företagshypoteksbrev: att utmätning genast får ske i den egendom&lt;br&gt;som omlättas av företagshypoteket, även när detta gäller i annan närings-&lt;br&gt;verksamhet än gäldenärens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ackord&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Bestämmelser om ackord finns i lagen (1993:000) om ackord&lt;br&gt;rörande statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurs m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Kronofogdemyndigheten får ansöka om att en gäldenär skall för-&lt;br&gt;sättas i konkurs. Kronofogdemyndigheten får också ansöka om likvida-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om det allmänna har en fordran hos en gäldenär som försatts i&lt;br&gt;konkurs skall kronofogdemyndigheten också göra gällande denna fordran&lt;br&gt;i konkursen och även i övrigt bevaka den rätt i konkursen som med&lt;br&gt;anledning av fordran tillkommer det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § I ärenden enligt 15 och 16 §§ för Riksskatteverket det allmännas&lt;br&gt;talan i överrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avbrytande av indrivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Kronofogdemyndigheten får avbryta indrivningen tills vidare om&lt;br&gt;ytterligare indrivningsåtgärder framstår som utsiktslösa eller inte är för-&lt;br&gt;svarliga med hänsyn till kostnaderna och indrivning inte heller krävs&lt;br&gt;från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har indrivningen avbrutits enligt första stycket skall den återupptas, om&lt;br&gt;det visar sig att betalning kan fås utan större kostnader än vad som är&lt;br&gt;skäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela närmare föreskrifter om tillämpningen av denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Kronofogdemyndighetens beslut att ta säkerhet i anspråk enligt 13 §&lt;br&gt;får överklagas. Vid överklagande skall bestämmelserna om besvär i&lt;br&gt;18 kap. utsökningsbalken tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt får beslut enligt denna lag inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då lagen (1978:882) om&lt;br&gt;säkerhet för skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. Bestämmel-&lt;br&gt;serna om säkerhet i 10-13 §§ och 19 § i den nya lagen tillämpas också&lt;br&gt;i fråga om säkerhet som tagits emot före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sub&gt;T&lt;/sub&gt; &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;. ..&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller i fråga om skatt, avgift, böter eller annan staten&lt;br&gt;tillkommande fordran som vid verkställighet enligt utsökningsbalken&lt;br&gt;handläggs som allmänt mål. Lagen gäller dock inte i fråga om fordran&lt;br&gt;som grundas på studiestödslagen (1973:349).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Beslut om att anta förslag om ackord fettas av skattemyndigheten i&lt;br&gt;det län där gäldenärens hemortskommun är belägen. Om gäldenären&lt;br&gt;saknar hemortskommun i landet fattas beslutet av Skattemyndigheten i&lt;br&gt;Stockholms län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Förslag om ackord får antas om det kan anses fördelaktigt för det&lt;br&gt;allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ackordsförslag som inte framställts i konkurs eller enligt ackordslagen&lt;br&gt;(1970:847) får antas endast om övriga borgenärer som ackordet angår&lt;br&gt;godkänner det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I ett ärende om ackord skall kronofogdemyndigheten beredas tillfälle&lt;br&gt;att yttra sig, om det inte kan anses obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Beslut enligt denna lag får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då förordningen (1965:852)&lt;br&gt;om ackord och avskrivning rörande vissa skatter skall upphöra att gälla.&lt;br&gt;Lagen tillämpas i fråga om förslag om ackord som framställts efter&lt;br&gt;ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utsökningsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 kap. 36 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 4 kap. 36 § skall utgå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 kap. 6 §, 2 kap. 3, 5 och 30 §§, 4 kap. 8, 10 och 27 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 kap. 7 § samt 16 kap. 1 och 10 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsökningsmål handläggs som enskilt mål eller allmänt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt mål ar mål om utta-&lt;br&gt;gande av böter, vite, skatt, tull,&lt;br&gt;avgift och liknande medel som&lt;br&gt;tillkommer staten och som får ut-&lt;br&gt;sökas utan föregående dom samt,&lt;br&gt;enligt vad regeringen närmare före-&lt;br&gt;skriver, annan liknande fordran&lt;br&gt;som tillkommer staten eller kom-&lt;br&gt;mun. I annan lag kan föreskrivas&lt;br&gt;att även mål om uttagande av&lt;br&gt;annan fordran är allmänt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annat mål än som avses i andra s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt mål är mål om utta-&lt;br&gt;gande av böter, vite, skatt, tull,&lt;br&gt;avgift och andra medel som staten&lt;br&gt;har rätt till och som får utsökas&lt;br&gt;utan föregående dom samt, enligt&lt;br&gt;vad regeringen närmare föreskri-&lt;br&gt;ver, annan liknande fordran som&lt;br&gt;staten eller en kommun har rätt&lt;br&gt;till. I annan lag kan föreskrivas att&lt;br&gt;även mål om uttagande av någon&lt;br&gt;annan fordran är allmänt mål.&lt;br&gt;eket är enskilt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om behörig kronofogdemyndig-&lt;br&gt;het finns bestämmelser i 4 kap.&lt;br&gt;8 §, 15 kap. 7 § samt 16 kap. 1&lt;br&gt;och 10 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av denna balk&lt;br&gt;skall med svarandens hemvist&lt;br&gt;förstås den ort där han är bosatt&lt;br&gt;samt, beträffande dödsbo, den ort&lt;br&gt;där den döde senast var bosatt och,&lt;br&gt;beträffande annan juridisk person,&lt;br&gt;den ort som enligt 10 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken grundar domstols&lt;br&gt;behörighet i tvistemål i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År en ansökan i de hänseenden&lt;br&gt;som avses i 1 eller 2 § eller annars&lt;br&gt;så bristfällig att den ej kan läggas&lt;br&gt;till grund för prövning i sak och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan skall göras hos den&lt;br&gt;kronofogdemyndighet som är behö-&lt;br&gt;rig enligt bestämmelserna i 4 kap.&lt;br&gt;8 §, 15 kap. 7 § eller 16 kap. 1&lt;br&gt;eller 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av denna balk&lt;br&gt;skall med svarandens hemvist&lt;br&gt;förstås den ort där han är bosatt&lt;br&gt;samt, för dödsbo, den ort där den&lt;br&gt;döde senast var bosatt och, för&lt;br&gt;andra juridiska personer, den ort&lt;br&gt;som enligt 10 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken grundar domstolens behö-&lt;br&gt;righet i tvistemål i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan är så bristfällig&lt;br&gt;att den inte kan läggas till grund&lt;br&gt;för prövning i sak och efterkom-&lt;br&gt;mer sökanden inte föreläggandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efterkommer sökanden ej förelag- att avhjälpa bristen, skall ansökan&lt;br&gt;gande att avhjälpa bristen, skall avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansökningen avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;br&gt;Bestämmelserna i 1 och 2 §§,&lt;br&gt;4 § första stycket, 5 § och 10 §&lt;br&gt;andra stycket gäller ej i allmänt&lt;br&gt;mål. I fråga om sökanden i sådant&lt;br&gt;mål gäller ej 6 § och ej heller 29 §&lt;br&gt;i fall då exekutionstiteln upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden i allmänt mål företräds&lt;br&gt;av kronofogdemyndigheten. I tvist&lt;br&gt;som avses i 4 kap. 20-23 och&lt;br&gt;26 §§, 9 kap. 11 § tredje stycket&lt;br&gt;och 13 kap. 7 § andra stycket samt&lt;br&gt;vid utförande av talan i överklagat&lt;br&gt;utsökningsmål företräds dock&lt;br&gt;sökanden i allmänt mål av Riks-&lt;br&gt;skatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I allmänt mål anses ansökan&lt;br&gt;gjord, när indrivningshandlingarna&lt;br&gt;har kommit in till kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten eller, om myndigheten är&lt;br&gt;ansluten till systemet för automa-&lt;br&gt;tisk databehandling inom exeku-&lt;br&gt;tionsväsendet, när indrivnings-&lt;br&gt;uppdraget har förts in i systemet&lt;br&gt;och uppgifterna är tillgängliga för&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1 och 2 §§,&lt;br&gt;3 § första stycket, 4 § första styck-&lt;br&gt;et och 10 § andra stycket gäller&lt;br&gt;inte i allmänt mål. I fråga om&lt;br&gt;sökanden i ett sådant mål gäller&lt;br&gt;inte 6 § och inte heller 29 § i fall&lt;br&gt;då exekutionstiteln upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden i allmänt mål företräds&lt;br&gt;av kronofogdemyndigheten. Om&lt;br&gt;frågan uppkommer om avvisning&lt;br&gt;enligt 2 kap. 5 § eller görs invänd-&lt;br&gt;ning mot verkställighet enligt 3&lt;br&gt;kap. 21 § får dock sökanden själv&lt;br&gt;föra sin talan. I tvister som avses&lt;br&gt;i 4 kap. 20-23 och 26 §§, 9 kap.&lt;br&gt;11 § tredje stycket och 13 kap. 7 §&lt;br&gt;andra stycket samt när talan förs i&lt;br&gt;ett överklagat utsökningsmål före-&lt;br&gt;träds sökanden av Riksskatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I allmänt mål anses ansökan&lt;br&gt;gjord, när indrivningsuppdraget&lt;br&gt;har förts in i exekutionsväsendets&lt;br&gt;system för automatisk databehand-&lt;br&gt;ling och uppgifterna är tillgängliga&lt;br&gt;för kronofogdemyndigheten. När&lt;br&gt;indrivning begärs skyndsamt och&lt;br&gt;ansökan därför görs enligt sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser hos en krono-&lt;br&gt;fogdemyndighet som enligt 4 kap.&lt;br&gt;8 § är behörig att pröva frågan om&lt;br&gt;utmätning, anses ansökan gjord&lt;br&gt;när ansökningshandlingarna har&lt;br&gt;kommit in till myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utmätning söks hos kronofogde- Frågan om utmätning prövas av&lt;br&gt;myndigheten i det län där gälde- kronofogdemyndigheten i det län&lt;br&gt;nären har sitt hemvist. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;där gäldenären har sitt hemvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:385.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utmätning av egendom som ej&lt;br&gt;finns i det län där gäldenären har&lt;br&gt;sitt hemvist får även sökas hos&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i det län&lt;br&gt;där egendomen finns eller, i fråga&lt;br&gt;om fartyg eller luftfartyg, dit det&lt;br&gt;väntas. Utmätning av fartyg får&lt;br&gt;även sökas där fartyget har sin&lt;br&gt;hemort. Utmätning av fordran eller&lt;br&gt;annan rättighet/år också sökas där&lt;br&gt;sekundogäldenären eller annan&lt;br&gt;förpliktad finns, även om ford-&lt;br&gt;ringen eller rättigheten skall anses&lt;br&gt;finnas i annat län. Utmätning av&lt;br&gt;lön eller annan förmån som avses&lt;br&gt;i 7 kap. söks, om gäldenären ej har&lt;br&gt;hemvist här i riket, där arbets-&lt;br&gt;givaren eller annan som utger för-&lt;br&gt;månen finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har utmätning sökts hos krono-&lt;br&gt;fogdemyndighet som ej är behörig&lt;br&gt;enligt första eller andra stycket, får&lt;br&gt;myndigheten likväl i brådskande&lt;br&gt;fäll vidtaga åtgärd som avses i 6&lt;br&gt;kap. 12 § innan målet enligt 2 kap.&lt;br&gt;4 § första stycket överlämnas till&lt;br&gt;kronofogdemyndighet som är behö-&lt;br&gt;rig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utmätning skall ske så snart som&lt;br&gt;möjligt efter det att behövliga&lt;br&gt;handlingar har kommit in till kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämnar sökanden anstånd med&lt;br&gt;utmätning och varar anståndet över&lt;br&gt;sex månader från dagen för ansök-&lt;br&gt;ningen, är denna förfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sökanden ger anstånd fler än&lt;br&gt;två gånger, är ansökningen också&lt;br&gt;förfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om utmätning av egen-&lt;br&gt;dom som inte finns i det län där&lt;br&gt;gäldenären har sitt hemvist får&lt;br&gt;prövas även av kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten i det län där egendomen&lt;br&gt;finns eller, i fråga om ett fartyg&lt;br&gt;eller luftfartyg, dit det väntas.&lt;br&gt;Frågan om utmätning av ett fartyg&lt;br&gt;får prövas även av kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten där fartyget har sin hem-&lt;br&gt;ort. Frågan om utmätning av en&lt;br&gt;fordran eller en annan rättighet får&lt;br&gt;prövas också av kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten där sekundogäldenären&lt;br&gt;eller någon annan förpliktad finns,&lt;br&gt;även om fordran eller rättigheten&lt;br&gt;skall anses finnas i ett annat län.&lt;br&gt;Frågan om utmätning av lön eller&lt;br&gt;annan förmån som avses i 7 kap.&lt;br&gt;får prövas, om gäldenären inte har&lt;br&gt;hemvist här i landet, av kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten i det län där ar-&lt;br&gt;betsgivaren eller någon annan som&lt;br&gt;ger ut förmånen finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om utmätning har sökts hos en&lt;br&gt;kronofogdemyndighet som inte är&lt;br&gt;behörig enligt första eller andra&lt;br&gt;stycket, får myndigheten likväl i&lt;br&gt;brådskande fall vidta åtgärd som&lt;br&gt;avses i 6 kap. 12 § innan målet&lt;br&gt;enligt 2 kap. 4 § första stycket&lt;br&gt;överlämnas till den kronofogde-&lt;br&gt;myndighet som är behörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utmätning i enskilt mål skall ske&lt;br&gt;så snart som möjligt efter det att&lt;br&gt;behövliga handlingar har kommit&lt;br&gt;in till kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sökanden i enskilt mål läm-&lt;br&gt;nar uppskov med utmätningen och&lt;br&gt;varar uppskovet över sex månader&lt;br&gt;från dagen för ansökan, är ansökan&lt;br&gt;förfallen. Om sökanden ger upp-&lt;br&gt;skov fler än två gånger, är ansökan&lt;br&gt;också förfållen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning i&lt;br&gt;allmänt mål finns i lagen&lt;br&gt;(1993:0000) om indrivning av&lt;br&gt;statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har domstol eller kronofogde-&lt;br&gt;myndighet fastställt att förfallen&lt;br&gt;fordran skall utgå med särskild&lt;br&gt;förmånsrätt i registrerat skepp,&lt;br&gt;registrerat luftfartyg, intecknade&lt;br&gt;reservdelar till luftfartyg eller fest&lt;br&gt;egendom anses egendomen omedel-&lt;br&gt;bart utmätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna verkan förfaller, om ej&lt;br&gt;försäljning begärs hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten inom två månader&lt;br&gt;från det att beslutet eller utslaget&lt;br&gt;vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om försäljning görs hos&lt;br&gt;en kronofogdemyndighet som&lt;br&gt;enligt 8 § är behörig att ta upp&lt;br&gt;ansökan om utmätning. Försäljning&lt;br&gt;av fest egendom skall dock begäras&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheten i det&lt;br&gt;län där egendomen finns. Denna&lt;br&gt;myndighet får överlämna målet till&lt;br&gt;annan kronofogdemyndighet, om&lt;br&gt;det behövs för att samordna verk-&lt;br&gt;ställigheten mot en gäldenär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införsel söks hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten i det län där gälde-&lt;br&gt;nären har sitt hemvist. Har gälde-&lt;br&gt;nären ej hemvist här i riket, görs&lt;br&gt;ansökningen där arbetsgivaren&lt;br&gt;finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendom anses omedelbart ut-&lt;br&gt;mätt, om en domstol eller krono-&lt;br&gt;fogdemyndighet har festställt att en&lt;br&gt;förfallen fordran skall utgå med&lt;br&gt;särskild förmånsrätt i ett registrerat&lt;br&gt;skepp, ett registrerat luftfertyg,&lt;br&gt;intecknade reservdelar till luftfer-&lt;br&gt;tyg eller fest egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna verkan förfeller, om inte&lt;br&gt;försäljning begärs hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten inom två månader&lt;br&gt;från det att beslutet eller utslaget&lt;br&gt;vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om försäljning görs hos&lt;br&gt;en den kronofogdemyndighet som&lt;br&gt;enligt 8 § är behörig att pröva&lt;br&gt;frågan om utmätning. Försäljning&lt;br&gt;av fest egendom skall dock begäras&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheten i det&lt;br&gt;län där egendomen finns. Denna&lt;br&gt;myndighet får överlämna målet till&lt;br&gt;en annan kronofogdemyndighet,&lt;br&gt;om det behövs för att samordna&lt;br&gt;verkställigheten mot en gäldenär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om införsel prövas av&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i det län&lt;br&gt;där gäldenären har sitt hemvist.&lt;br&gt;Om gäldenären inte har hemvist&lt;br&gt;här i landet, är kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten i det län där gäldenärens&lt;br&gt;arbetsgivare finns behörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\brkställighet av förpliktelse för&lt;br&gt;tidigare ägare eller nyttjanderätts-&lt;br&gt;havare att flytta från fest egendom,&lt;br&gt;bostadslägenhet eller annat utrym-&lt;br&gt;me i byggnad (avhysning) söks hos&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i det län&lt;br&gt;där svaranden har sitt hemvist.&lt;br&gt;Avhysning får även sökas hos&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i det län&lt;br&gt;där verkställigheten skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om verkställighet av&lt;br&gt;förpliktelsen för tidigare ägare eller&lt;br&gt;nyttjanderättshavare att flytta från&lt;br&gt;fest egendom, en bostadslägenhet&lt;br&gt;eller något annat utrymme i en&lt;br&gt;byggnad (avhysning) prövas av&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i det län&lt;br&gt;där svaranden har sitt hemvist.&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten i det län&lt;br&gt;där verkställigheten skall ske är&lt;br&gt;också behörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:848.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:385.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:385.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Xkrkställighet i annat fåll än som&lt;br&gt;avses i 1 § av förpliktelse som ej&lt;br&gt;avser betalningsskyldighet samt&lt;br&gt;verkställighet av beslut om kvar-&lt;br&gt;stad eller annan säkerhetsåtgärd&lt;br&gt;söks hos kronofogdemyndigheten i&lt;br&gt;det län där svaranden har sitt hem-&lt;br&gt;vist eller egendom som är i fråga&lt;br&gt;finns eller där verkställigheten&lt;br&gt;armars med fördel kan äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om verkställighet i andra&lt;br&gt;fäll än de som avses i 1 § av för-&lt;br&gt;pliktelser som inte avser betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet samt verkställighet&lt;br&gt;av beslut om kvarstad eller andra&lt;br&gt;säkerhetsåtgärder prövas av krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten i det län där&lt;br&gt;svaranden har sitt hemvist eller&lt;br&gt;egendom som är i fråga finns eller&lt;br&gt;där verkställigheten annars med&lt;br&gt;fördel kan äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:385.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om uppbördslagen (1953:272)'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 57 a, 60 och 62-67 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 57 a § skall sättas närmast före 59 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det närmast före 58 § skall införas en ny rubrik som skall lyda&lt;br&gt;Dröj smålsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 49 § 1 och 2 mom., 57, 59 samt 97 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mom. Skattemyndigheten får&lt;br&gt;medge skattskyldig anstånd med att&lt;br&gt;betala skatt, kvarskatteavgift eller&lt;br&gt;ränta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det kan antas att skatten,&lt;br&gt;kvarskatteavgiften eller räntan&lt;br&gt;kommer att avkortas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den skattskyldige begärt&lt;br&gt;omprövning av ett taxeringsbeslut&lt;br&gt;eller annat beslut om skatt, kvar-&lt;br&gt;skatteavgift eller ränta eller ett&lt;br&gt;sådant beslut överklagats och&lt;br&gt;utgången i ärendet eller målet är&lt;br&gt;oviss eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den skattskyldige begärt&lt;br&gt;omprövning av ett taxeringsbeslut&lt;br&gt;eller annat beslut om skatt, kvar-&lt;br&gt;skatteavgift eller ränta eller ett&lt;br&gt;sådant beslut överklagats och betal-&lt;br&gt;ningen av påfört belopp skulle för&lt;br&gt;den skattskyldige medföra betydan-&lt;br&gt;de skadeverkningar eller annars&lt;br&gt;framstå som obillig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 mom. Anstånd får medges&lt;br&gt;med högst det belopp som kan&lt;br&gt;antas bli avkortat eller som be-&lt;br&gt;tingas av yrkandet i omprövnings-&lt;br&gt;ärendet eller överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1991:97.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av&lt;br&gt;lagens rubrik 1974:771&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 § 1992:624&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 § 1992:680&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66 § 1992:624&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67 § 1992:624.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mom. Skattemyndigheten får&lt;br&gt;medge en skattskyldig anstånd med&lt;br&gt;att betala skatt, kvarskatteavgift&lt;br&gt;eller ränta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det kan antas att den&lt;br&gt;skattskyldige kommer att få ned-&lt;br&gt;sättning av eller befrielse från det&lt;br&gt;belopp som påförts honom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den skattskyldige begärt&lt;br&gt;omprövning av ett taxeringsbeslut&lt;br&gt;eller något annat beslut om skatt,&lt;br&gt;kvarskatteavgift eller ränta eller ett&lt;br&gt;sådant beslut överklagats och&lt;br&gt;utgången i ärendet eller målet är&lt;br&gt;oviss, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den skattskyldige begärt&lt;br&gt;omprövning av ett taxeringsbeslut&lt;br&gt;eller något annat beslut om skatt,&lt;br&gt;kvarskatteavgift eller ränta eller ett&lt;br&gt;sådant beslut överklagats och betal-&lt;br&gt;ningen av det påförda beloppet&lt;br&gt;skulle medföra betydande skade-&lt;br&gt;verkningar för den skattskyldige&lt;br&gt;eller annars framstå som obillig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 mom. Anstånd får medges&lt;br&gt;med högst det belopp som kan&lt;br&gt;antas bli nedsatt eller falla bort&lt;br&gt;enligt 1 mom. 1 eller som betingas&lt;br&gt;av yrkandet i omprövningsärendet&lt;br&gt;eller överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det i fall som avses i&lt;br&gt;1 mom. 2 och 3 med hänsyn till&lt;br&gt;den skattskyldiges förhållanden och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt antas att&lt;br&gt;det belopp som avses med anstån-&lt;br&gt;det inte kommer att betalas i rätt&lt;br&gt;tid, får anstånd medges endast om&lt;br&gt;den skattskyldige ställer säkerhet&lt;br&gt;för beloppet. Anstånd får dock&lt;br&gt;medges utan att säkerhet ställs om&lt;br&gt;anståndsbeloppet är förhållandevis&lt;br&gt;ringa eller det annars finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl. Ställd säkerhet får tas&lt;br&gt;i anspråk när anståndstiden gått ut.&lt;br&gt;I övrigt skall bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen (1978:882) om säkerhet för&lt;br&gt;skattefordringar m.m. tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i fäll som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mom. 2 och 3 med hänsyn till&lt;br&gt;den skattskyldiges förhållanden och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt kan antas&lt;br&gt;att det belopp som avses med&lt;br&gt;anståndet inte kommer att betalas i&lt;br&gt;rätt tid, får anstånd medges endast&lt;br&gt;om den skattskyldige ställer säker-&lt;br&gt;het för beloppet. Anstånd får dock&lt;br&gt;medges utan att säkerhet ställs om&lt;br&gt;anståndsbeloppet är förhållandevis&lt;br&gt;ringa eller det annars finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl. Ställd säkerhet får tas&lt;br&gt;i anspråk när anståndstiden gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt skall bestämmelserna om&lt;br&gt;säkerhet i lagen (1993:0000) om&lt;br&gt;indrivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Postverket redovisar inbetald skatt och arbetsgivaravgifter som uppbärs&lt;br&gt;enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare&lt;br&gt;till skattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten skall i den&lt;br&gt;ordning som föreskrivs av rege-&lt;br&gt;ringen eller myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer anteckna in-&lt;br&gt;betald skatt för varje skattskyldig&lt;br&gt;samt upprätta restlängd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten att verkställa indrivning av&lt;br&gt;skatt. Därvid får verkställighet&lt;br&gt;enligt utsökningsbalken äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om indrivning&lt;br&gt;av skatt skall också tillämpas på&lt;br&gt;indrivning av kvarskatteavgift,&lt;br&gt;dröjsmålsavgift och ränta enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatt, dröjsmålsavgift, kvar-&lt;br&gt;skatteavgift eller ränta som inte&lt;br&gt;har betalats in i rätt tid skall läm-&lt;br&gt;nas för indrivning. Regeringen får&lt;br&gt;föreskriva att indrivning inte behö-&lt;br&gt;ver begäras för ett ringa belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning&lt;br&gt;finns i lagen (1993:0000) om in-&lt;br&gt;drivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. Vid indrivning får verkställig-&lt;br&gt;het enligt utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:624.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande vid vite och beslut&lt;br&gt;om revision enligt 78 § 1 mom. får&lt;br&gt;inte överklagas. Inte heller beslut&lt;br&gt;enligt 55 § 1 mom. första stycket&lt;br&gt;och 55 § 2 mom. andra stycket&lt;br&gt;eller beslut rörande framställning&lt;br&gt;om försättande i konkurs, ackords-&lt;br&gt;förslag och avskrivning av skatt får&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande vid vite och beslut&lt;br&gt;om revision enligt 78 § 1 mom. får&lt;br&gt;inte överklagas. Inte heller beslut&lt;br&gt;enligt 55 § 1 mom. första stycket&lt;br&gt;eller 55 § 2 mom. andra stycket&lt;br&gt;får överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och&lt;br&gt;gåvoskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 53 § lagen (1941:416) om arvsskatt och&lt;br&gt;gåvoskatt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall där underrätt festställt&lt;br&gt;skatt, skall rätten till den skatte-&lt;br&gt;myndighet, som enligt 52 &amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mom. tredje stycket är uppbörds-&lt;br&gt;myndighet, snarast översända till&lt;br&gt;rätten ingiven bouppteckning eller&lt;br&gt;arman handling, som sägs i 51 §&lt;br&gt;andra stycket, eller bouppteckning,&lt;br&gt;som tillhandahållits rätten jämlikt&lt;br&gt;tredje stycket sistnämnda paragraf.&lt;br&gt;Därjämte åligger det rätten att,&lt;br&gt;enligt vad regeringen närmare&lt;br&gt;bestämmer, tillställa skattemyn-&lt;br&gt;digheten de uppgifter, som fordras&lt;br&gt;för uppbörd av skatten. Vad nu&lt;br&gt;sagts skall äga motsvarande&lt;br&gt;tillämpning, när överrätt festställt&lt;br&gt;skatt till högre belopp än förut&lt;br&gt;beräknats eller skattskyldig vitsor-&lt;br&gt;dat anmärkning som framställts av&lt;br&gt;den enligt 64 § 1 mom. förordnade&lt;br&gt;granskningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inbetalning enligt 52 § 1 mom.&lt;br&gt;tredje stycket skall ske till post-&lt;br&gt;girokonto hos skattemyndigheten.&lt;br&gt;Inbetalningen sker kostnadsfritt.&lt;br&gt;Skatten skall anses vara erlagd den&lt;br&gt;dag, då inbetalningskort eller för-&lt;br&gt;sändelse innehållande girokort&lt;br&gt;inkommit till postanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fell där underrätt festställt&lt;br&gt;skatt, skall rätten till den skatte-&lt;br&gt;myndighet som enligt 52 &amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 mom. tredje stycket är uppbörds-&lt;br&gt;myndighet snarast sända till rätten&lt;br&gt;en ingiven bouppteckning eller&lt;br&gt;någon annan handling som sägs i&lt;br&gt;51 § andra stycket eller en bo-&lt;br&gt;uppteckning som tillhandahållits&lt;br&gt;rätten enligt tredje stycket sist-&lt;br&gt;nämnda paragraf. Dessutom är&lt;br&gt;rätten skyldig att, enligt vad rege-&lt;br&gt;ringen närmare bestämmer, sända&lt;br&gt;skattemyndigheten de uppgifter&lt;br&gt;som behövs för uppbörd av skat-&lt;br&gt;ten. Detta gäller också, när över-&lt;br&gt;rätt festställt skatt till ett högre&lt;br&gt;belopp än förut beräknats eller när&lt;br&gt;en skattskyldig vitsordat en an-&lt;br&gt;märkning som framställts av den&lt;br&gt;enligt 64 § 1 mom. förordnade&lt;br&gt;granskningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inbetalning enligt 52 § 1 mom.&lt;br&gt;tredje stycket skall ske till post-&lt;br&gt;girokonto hos skattemyndigheten.&lt;br&gt;Inbetalningen sker kostnadsfritt.&lt;br&gt;Skatten skall anses vara betald den&lt;br&gt;dag, då inbetalningskortet eller&lt;br&gt;försändelsen som innehåller giro-&lt;br&gt;kort kommit till en postansfelt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1992:625.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skatt icke erlagts inom&lt;br&gt;föreskriven tid, skall skattemyn-&lt;br&gt;digheten, om ej annat följer av vad&lt;br&gt;i 6 § sista stycket stadgas, förord-&lt;br&gt;na om uttagande av felande belopp&lt;br&gt;i den ordning, som enligt upp-&lt;br&gt;bördslagen (1953:272) gäller för&lt;br&gt;indrivning av restförd skatt. Därvid&lt;br&gt;tas dröjsmålsavgift ut enligt 58 §&lt;br&gt;2-5 mom. lagen. Skattemyndig-&lt;br&gt;heten får medge befrielse helt eller&lt;br&gt;delvis från skyldigheten att betala&lt;br&gt;dröjsmålsavgift, om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skatt inte betalas inom före-&lt;br&gt;skriven tid, skall, om inte annat&lt;br&gt;följer av 6 § sista stycket, dröjs-&lt;br&gt;målsavgift tas ut enligt 58 §&lt;br&gt;2-5 mom. uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272). Obetald skatt och&lt;br&gt;dröjsmålsavgift skall lämnas för&lt;br&gt;indrivning. Regeringen får&lt;br&gt;föreskriva att indrivning inte&lt;br&gt;behöver begäras för ett ringa&lt;br&gt;belopp. Skattemyndigheten får&lt;br&gt;medge befrielse helt eller delvis&lt;br&gt;från skyldigheten att betala dröjs-&lt;br&gt;målsavgift, om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning finns&lt;br&gt;i lagen (1993:0000) om indrivning&lt;br&gt;av statliga fordringar m.m. Vid&lt;br&gt;indrivning får verkställighet enligt&lt;br&gt;utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handling, som enligt första stycket tillställts skattemyndigheten och&lt;br&gt;som ingivaren äger återfå må skattemyndigheten icke utlämna till denne&lt;br&gt;förrän skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd.&lt;br&gt;Innan handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet&lt;br&gt;av inbetald skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handling som avses i 49 a § överlämnas till den skattskyldige sedan&lt;br&gt;skatt, med vars erläggande anstånd ej medgivits, blivit erlagd. Innan&lt;br&gt;handlingen utlämnas, skall den förses med anteckning om beloppet av&lt;br&gt;inbetald skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt&lt;br&gt;på ackumulerad inkomst&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt&lt;br&gt;på ackumulerad inkomst&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bifalles ansökan varom i 4 §&lt;br&gt;sägs, skall skattemyndigheten med-&lt;br&gt;dela förordnande om avkortning&lt;br&gt;eller, där restitution skall ske,&lt;br&gt;tillställa den skattskyldige honom&lt;br&gt;tillkommande belopp. Därvid&lt;br&gt;tillämpas bestämmelserna i 87 §&lt;br&gt;uppbördslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sådan ansökan som avses&lt;br&gt;i 4 § bifalls, skall skattemyn-&lt;br&gt;digheten besluta om nedsättning av&lt;br&gt;det påförda beloppet eller, där&lt;br&gt;restitution skall ske, tillställa den&lt;br&gt;skattskyldige det belopp som han&lt;br&gt;har rätt till. Därvid tillämpas be-&lt;br&gt;stämmelserna i 103 § uppbördsla-&lt;br&gt;gen (1953:272).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:1431.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:343.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 b § lagen (1958:295) om sjömansskatt&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp som Sjömansskattenämn-&lt;br&gt;den fastställt till betalning eller&lt;br&gt;som avses i 17 a § andra stycket&lt;br&gt;må indrivas i den ordning, som&lt;br&gt;gäller i fråga om skatt enligt&lt;br&gt;uppbördslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införsel enligt 15 kap. utsök-&lt;br&gt;ningsbalken må äga rum vid in-&lt;br&gt;drivning av sjömansskatt och därå&lt;br&gt;belöpande dröjsmålsavgift hos&lt;br&gt;sjömannen och i fall, som avses i&lt;br&gt;17 § 1 mom. andra stycket, hos&lt;br&gt;redaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 j&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Belopp som Sjömansskattenämn-&lt;br&gt;den fastställt till betalning eller&lt;br&gt;som avses i 17 a § andra stycket&lt;br&gt;och som inte har betalats in i rätt&lt;br&gt;tid skall lämnas för indrivning.&lt;br&gt;Regeringen får föreskriva att in-&lt;br&gt;drivning inte behöver begäras för&lt;br&gt;ett ringa belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning&lt;br&gt;finns i lagen (1992:0000) om in-&lt;br&gt;drivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. Vid indrivning får verkställig-&lt;br&gt;het enligt utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av beslut inverkar&lt;br&gt;inte på skyldigheten att betala skatt&lt;br&gt;eller dröjsmålsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1970:933.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:626.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 48 och 49 §§ lagen (1968:430) om mervärde-&lt;br&gt;skatt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalas inte skatt i behörig tid&lt;br&gt;och ordning skall skatten och den&lt;br&gt;ränta och dröjsmålsavgift, som&lt;br&gt;belöper på denna, drivas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272) om indrivning, avkort-&lt;br&gt;ning och avskrivning gäller i&lt;br&gt;tillämpliga delar i fråga om mer-&lt;br&gt;värdesskatt. Införsel enligt 15 kap.&lt;br&gt;utsökningsbalken får äga rum vid&lt;br&gt;indrivning av mervärdeskatt, ränta&lt;br&gt;och dröjsmålsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatt, ränta eller dröjsmålsavgift&lt;br&gt;som inte har betalats in i rätt tid&lt;br&gt;skall lämnas för indrivning. Rege-&lt;br&gt;ringen får föreskriva att indrivning&lt;br&gt;inte behöver begäras för ett ringa&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning&lt;br&gt;finns i lagen (1993:0000) om in-&lt;br&gt;drivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. Vid indrivning får verkställig-&lt;br&gt;het enligt utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om omprövning eller&lt;br&gt;överklagande inverkar inte på&lt;br&gt;skyldigheten att betala skatt, ränta&lt;br&gt;eller dröjsmålsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överstiger ingående avdragsgill skatt enligt deklaration den utgående&lt;br&gt;skatten, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet i den&lt;br&gt;mån kvittning inte skett enligt 17 § nionde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överstiger skatt som skattskyldig betalat för viss redovisningsperiod&lt;br&gt;beslutad skatt, återbetalar skattemyndigheten det överskjutande beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i annat fall får nedsättning i eller befrielse från skatt som&lt;br&gt;avkrävts honom, återfår av skattemyndigheten vad han betalat för&lt;br&gt;mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:576.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:627.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:627.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Står den skattskyldige i skuld för&lt;br&gt;mervärdeskatt, har han vid åter-&lt;br&gt;betalning enligt första, andra eller&lt;br&gt;tredje stycket rätt att återfå bara&lt;br&gt;vad som överstiger skulden och de&lt;br&gt;räntor och avgifter som belöper på&lt;br&gt;denna. I lagen (1985:146) om av-&lt;br&gt;räkning vid återbetalning av skatter&lt;br&gt;och avgifter finns också föreskrif-&lt;br&gt;ter som begränsar rätten till åter-&lt;br&gt;betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordran på överskjutande ingående skatt eller ränta på sådan skatt får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ej särskilt överlåtas eller utmätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt gäller uppbördslagens&lt;br&gt;(1953:272) bestämmelser om re-&lt;br&gt;stitution av skatt i tillämpliga delar&lt;br&gt;beträffande återbetalning av mer-&lt;br&gt;värdeskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den skattskyldige står i skuld&lt;br&gt;för mervärdeskatt eller till betal-&lt;br&gt;ning förfallen skatt enligt upp-&lt;br&gt;bördslagen (1953:272), arbets-&lt;br&gt;givaravgift enligt lagen (1981:691)&lt;br&gt;om socialavgifter eller avgift enligt&lt;br&gt;lagen (1982:423) om allmän löne-&lt;br&gt;avgift, har han vid återbetalning&lt;br&gt;enligt första, andra eller tredje&lt;br&gt;stycket rätt att återfå bara vad som&lt;br&gt;överstiger skulden och de räntor&lt;br&gt;och avgifter som belöper på denna.&lt;br&gt;I lagen (1985:146) om avräkning&lt;br&gt;vid återbetalning av skatter och av-&lt;br&gt;gifter finns också föreskrifter som&lt;br&gt;begränsar rätten till återbetalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt gäller för återbetalning&lt;br&gt;av mervärdeskatt uppbördslagens&lt;br&gt;bestämmelser om restitution av&lt;br&gt;skatt i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser i 49 §&lt;br&gt;skall dock gälla till utgången av år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 22 och 26 §§ kupongskattelagen (1970:624)’&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inbetalar Värdepapperscentralen&lt;br&gt;eller aktiebolag ej kupongskatt i&lt;br&gt;föreskriven tid eller ordning, skall&lt;br&gt;Riksskatteverket förelägga centra-&lt;br&gt;len eller bolaget att inom viss tid&lt;br&gt;fullgöra sin betalningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterkommes ej föreläggandet,&lt;br&gt;skall Riksskatteverket anmäla för-&lt;br&gt;hållandet till skattemyndigheten i&lt;br&gt;det län där bolagets styrelse har&lt;br&gt;sitt säte. Skattemyndigheten för-&lt;br&gt;ordnar om indrivning av obetalt&lt;br&gt;kupongskattebelopp samt dröjs-&lt;br&gt;målsavgift i den ordning som före-&lt;br&gt;skrives i uppbördslagen (1953:272)&lt;br&gt;om indrivning av restförd skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Värdepapperscentralen eller&lt;br&gt;ett aktiebolag inte betalar in&lt;br&gt;kupongskatt i föreskriven tid, skall&lt;br&gt;Riksskatteverket förelägga centra-&lt;br&gt;len eller bolaget att inom viss tid&lt;br&gt;fullgöra sin betalningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om föreläggandet inte följs, skall&lt;br&gt;Riksskatteverket anmäla förhållan-&lt;br&gt;det till skattemyndigheten i det län&lt;br&gt;där bolagets styrelse har sitt säte.&lt;br&gt;Obetalda kupongskattebelopp samt&lt;br&gt;dröjsmålsavgifter skall av skat-&lt;br&gt;temyndigheten lämnas för indriv-&lt;br&gt;ning. Regeringen får föreskriva att&lt;br&gt;indrivning inte behöver begäras för&lt;br&gt;ett ringa belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning finns&lt;br&gt;i lagen (1993:0000) om indrivning&lt;br&gt;av statliga fordringar m.m. Vid&lt;br&gt;indrivning får verkställighet enligt&lt;br&gt;utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av beslut inverkar&lt;br&gt;inte på skyldigheten att betala skatt&lt;br&gt;eller dröjsmålsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket uppför i särskild&lt;br&gt;längd utdelningsberättigad, som&lt;br&gt;kan antagas vara skattskyldig men&lt;br&gt;för vilken utdelning utbetalats utan&lt;br&gt;att kupongskatt innehållits, samt&lt;br&gt;det skattebelopp som belöper på&lt;br&gt;utdelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket uppför i särskild&lt;br&gt;längd utdelningsberättigade som&lt;br&gt;kan antas vara skattskyldiga men&lt;br&gt;för vilka utdelning betalats ut utan&lt;br&gt;att kupongskatt hållits inne, samt&lt;br&gt;det skattebelopp som belöper på&lt;br&gt;utdelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:628.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ej annat följer av 11 §, skall&lt;br&gt;Riksskatteverket delge den som&lt;br&gt;uppförts i längden utdrag ur denna&lt;br&gt;och förelägga honom att inom två&lt;br&gt;månader från den dag då han fick&lt;br&gt;del av utdraget erlägga skatte-&lt;br&gt;beloppet. Vill den som uppförts i&lt;br&gt;längden bestrida skattepåföringen,&lt;br&gt;skall han senast inom samma tid&lt;br&gt;göra erinran hos Riksskatteverket,&lt;br&gt;som meddelar beslut med anled-&lt;br&gt;ning härav. Beslutet skall delges&lt;br&gt;den som framställt erinran och&lt;br&gt;antecknas i längden. Finner verket&lt;br&gt;att kupongskatt skall erläggas,&lt;br&gt;skall den skattskyldige föreläggas&lt;br&gt;att inom viss tid erlägga skatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kupongskatt, som ej erlagts&lt;br&gt;inom den utsatta tiden, indrives i&lt;br&gt;den ordning som föreskrives i&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272) om&lt;br&gt;indrivning av restförd skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte något annat följer av&lt;br&gt;11 §, skall Riksskatteverket delge&lt;br&gt;den som uppförts i längden utdrag&lt;br&gt;ur denna och förelägga honom att&lt;br&gt;inom två månader från den dag då&lt;br&gt;han fick del av utdraget betala&lt;br&gt;skattebeloppet. Om den som upp-&lt;br&gt;förts i längden vill bestrida skatte-&lt;br&gt;påföringen, skall han senast inom&lt;br&gt;samma tid göra en invändning mot&lt;br&gt;påföringen hos Riksskatteverket,&lt;br&gt;som sedan meddelar sitt beslut.&lt;br&gt;Beslutet skall delges den som gjort&lt;br&gt;invändningen och antecknas i&lt;br&gt;längden. Om verket finner att&lt;br&gt;kupongskatt skall betalas, skall den&lt;br&gt;skattskyldige föreläggas att inom&lt;br&gt;viss tid betala skatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kupongskatt, som inte betalats&lt;br&gt;inom den utsatta tiden, skall av&lt;br&gt;Riksskatteverket lämnas för in-&lt;br&gt;drivning. Därvid tillämpas 22 §&lt;br&gt;andra-fjärde styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ej annat följer av denna lag&lt;br&gt;gäller uppbördslagen (1953:272) i&lt;br&gt;tillämpliga delar i fråga om fel-&lt;br&gt;parkeringsavgift. Reglerna om&lt;br&gt;dröjsmålsavgift skall dock inte&lt;br&gt;tillämpas. Regeringen får före-&lt;br&gt;skriva avvikelser från uppbörds-&lt;br&gt;lagen, när det gäller avkortning,&lt;br&gt;avskrivning och det administrativa&lt;br&gt;förfarandet i fråga om felparke-&lt;br&gt;ringsavgift. Införsel enligt 15 kap.&lt;br&gt;utsökningsbalken får äga rum vid&lt;br&gt;indrivning av felparkeringsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åläggande enligt 6 § andra&lt;br&gt;stycket får ej utfärdas senare än ett&lt;br&gt;år efter den dag då överträdelsen&lt;br&gt;skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte något annat följer av&lt;br&gt;denna lag gäller uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272) också i fråga om fel-&lt;br&gt;parkeringsavgifter. Reglerna om&lt;br&gt;dröjsmålsavgift skall dock inte&lt;br&gt;tillämpas. Regeringen får före-&lt;br&gt;skriva avvikelser från uppbörds-&lt;br&gt;lagen, när det gäller det admi-&lt;br&gt;nistrativa förfärandet i fråga om&lt;br&gt;felparkeringsavgi ft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åläggande enligt 6 &amp;nbsp;§ andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket får inte utfärdas senare än&lt;br&gt;ett år efter den dag då överträdel-&lt;br&gt;sen skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:633.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:339) om saluvagnsskatt skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i uppbördslagen (1953:272) Vad i 58 och 59 §§ uppbörds-&lt;br&gt;stadgas om indrivning, avkortning lagen (1953:272) stadgas om dröjs-&lt;br&gt;och avskrivning av skatt skall i målsavgift och indrivning skall&lt;br&gt;tillämpliga delar gälla saluvagns- också gälla saluvagnsskatt.&lt;br&gt;skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införsel enligt 15 kap. utsök-&lt;br&gt;ningsbalken får äga rum vid in-&lt;br&gt;drivning av saluvagnsskatt och&lt;br&gt;dröjsmålsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:634.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom forskrivs i fråga om bötesverkställighetslagen (1979:189)&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 7 och 9-11 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 och 15 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall uppbörd ej ske eller har&lt;br&gt;uppbörd ej lett till full betalning,&lt;br&gt;skall böterna drivas in genom&lt;br&gt;kronofogdemyndighetens försorg.&lt;br&gt;Indrivningen sker på grund av&lt;br&gt;dom, godkänt föreläggande eller&lt;br&gt;saköreslängd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Adömda böter, som inte har&lt;br&gt;kunnat indrivas och som inte har&lt;br&gt;avkortats, skall på talan av åkla-&lt;br&gt;gare förvandlas till fängelse, om&lt;br&gt;det är uppenbart att den bötfällde&lt;br&gt;av tredska har underlåtit att betala&lt;br&gt;böterna eller om förvandling an-&lt;br&gt;nars av särskilda skäl är påkallad&lt;br&gt;från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är den bötfällde, när förvandling&lt;br&gt;skall ske, skyldig att betala även&lt;br&gt;andra böter än sådana som avses i&lt;br&gt;första stycket, skall också dessa&lt;br&gt;böter förvandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvandlingsstraffet skall&lt;br&gt;och högst tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om uppbörd inte skall ske eller&lt;br&gt;om uppbörd inte har lett till full&lt;br&gt;betalning, skall böterna lämnas för&lt;br&gt;indrivning. Regeringen får före-&lt;br&gt;skriva att indrivning inte behöver&lt;br&gt;begäras för ett ringa belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserom indrivning finns&lt;br&gt;i lagen (1993:0000) om indrivning&lt;br&gt;av statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter som har dömts ut och som&lt;br&gt;inte har kunnat drivas in, skall på&lt;br&gt;talan av åklagare förvandlas till&lt;br&gt;fängelse, om det är uppenbart att&lt;br&gt;den bötfällde av tredska har under-&lt;br&gt;låtit att betala böterna eller om&lt;br&gt;förvandling annars av särskilda&lt;br&gt;skäl är påkallad från allmän syn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den bötfällde, när förvand-&lt;br&gt;ling skall ske, är skyldig att betala&lt;br&gt;även andra böter än sådana som&lt;br&gt;avses i första stycket, skall också&lt;br&gt;dessa böter förvandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;las till fängelse i lägst fjorton dagar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § 1985:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § 1990:375&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § 1990:375.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:352.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § skatteregisterlagen (1980:343)‘ skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av&lt;br&gt;automatisk databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket&lt;br&gt;och ett regionalt skatteregister för vaije län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registren skall användas vid beskattning för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande&lt;br&gt;fysiska och juridiska personer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan&lt;br&gt;kontrollverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. taxering enligt taxeringslagen (1990:324) samt bestämmande av&lt;br&gt;pensionsgrundande inkomst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bestämmande och uppbörd av skatt enligt uppbördslagen (1953:272),&lt;br&gt;lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare, lagen (1990:659) om särskild löneskatt&lt;br&gt;på vissa förvärvsinkomster, lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter&lt;br&gt;samt lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registren skall dessutom använ-&lt;br&gt;das för avräkning enligt lagen&lt;br&gt;(1985:146) om avräkning vid åter-&lt;br&gt;betalning av skatter och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registren skall dessutom använ-&lt;br&gt;das för avräkning enligt lagen&lt;br&gt;(1985:146) om avräkning vid åter-&lt;br&gt;betalning av skatter och avgifter&lt;br&gt;och för gäldenärsutredning enligt&lt;br&gt;lagen (1993:0000) om indrivning&lt;br&gt;av statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också användas för utredningar i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det centrala skatteregistret skall&lt;br&gt;kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet och för Riksskatte-&lt;br&gt;verkets tillsyn enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för&lt;br&gt;juridiska personer m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1983:143.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1920.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring lagen (1982:188) om preskription av&lt;br&gt;skattefordringar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1982:188) om preskription av&lt;br&gt;skattefordringar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller i fråga om&lt;br&gt;preskription av fordringar som&lt;br&gt;tillkommer det allmänna och som&lt;br&gt;drivs in enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272), tullagen&lt;br&gt;(1973:670) eller tullagen (1987:&lt;br&gt;1065). Den tillämpas dock inte på&lt;br&gt;fordringar enligt studiestödslagen&lt;br&gt;(1973:349).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller i fråga om&lt;br&gt;preskription av skatt och andra&lt;br&gt;fordringar som det allmänna har&lt;br&gt;rätt till och som drivs in enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen (1993:&lt;br&gt;0000) om indrivning av statliga&lt;br&gt;fordringar m.m. Den tillämpas&lt;br&gt;dock inte på fordringar enligt&lt;br&gt;vattenlagen (1918:523) .rättshjälps-&lt;br&gt;lagen (1972:429), studiestödslagen&lt;br&gt;(1973:349), bötesverkställighetsla-&lt;br&gt;gen (1979:189) eller fordringar för&lt;br&gt;vilka särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;preskription gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller&lt;br&gt;fortfarande i fråga om fordringar som drivs in enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;tullagen (1973:670).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:1195.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 27 § arbetstidslagen (1982:673) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om övertidsavgift prövas&lt;br&gt;av allmän domstol efter ansökan&lt;br&gt;som skall göras av allmän åklagare&lt;br&gt;inom två år från den tidpunkt då&lt;br&gt;överträdelsen begicks. I fråga om&lt;br&gt;sådan ansökan gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i rättegångsbalken om åtal&lt;br&gt;för brott, på vilket inte kan följa&lt;br&gt;svårare straff än böter, och be-&lt;br&gt;stämmelserna om kvarstad i&lt;br&gt;brottmål. Sedan fem år har förflutit&lt;br&gt;från den tidpunkt då överträdelsen&lt;br&gt;begicks, får övertidsavgift ej tas&lt;br&gt;ut. Overtidsavgifter tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut varigenom någon har&lt;br&gt;påförts övertidsavgift skall genast&lt;br&gt;sändas till länsstyrelsen. Avgiften&lt;br&gt;skall betalas till länsstyrelsen inom&lt;br&gt;två månader från det att beslutet&lt;br&gt;vann laga kraft. En upplysning om&lt;br&gt;detta skall tas in i beslutet. Betalas&lt;br&gt;inte avgiften inom denna tid, får&lt;br&gt;avgiften samt dröjsmålsavgift be-&lt;br&gt;räknad enligt 58 § 2-5 mom. upp-&lt;br&gt;bördslagen (1953:272), drivas in i&lt;br&gt;den ordning som enligt den lagen&lt;br&gt;gäller för indrivning av skatt.&lt;br&gt;Indrivningsåtgärder får inte vidtas&lt;br&gt;sedan fem år har förflutit från det&lt;br&gt;att beslutet vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om övertidsavgift prövas&lt;br&gt;av allmän domstol efter ansökan&lt;br&gt;som skall göras av allmän åklagare&lt;br&gt;inom två år från den tidpunkt då&lt;br&gt;överträdelsen begicks. I fråga om&lt;br&gt;en sådan ansökan gäller bestäm-&lt;br&gt;melserna i rättegångsbalken om&lt;br&gt;åtal för ett brott på vilket inte kan&lt;br&gt;följa svårare straff än böter och&lt;br&gt;bestämmelserna om kvarstad i&lt;br&gt;brottmål. Sedan fem år har förflutit&lt;br&gt;från den tidpunkt då överträdelsen&lt;br&gt;begicks, får övertidsavgift inte tas&lt;br&gt;ut. Overtidsavgifter tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut genom vilket någon&lt;br&gt;har påförts en övertidsavgift skall&lt;br&gt;genast sändas till länsstyrelsen.&lt;br&gt;Avgiften skall betalas till länssty-&lt;br&gt;relsen inom två månader från det&lt;br&gt;att beslutet vann laga kraft. En&lt;br&gt;upplysning om detta skall tas in i&lt;br&gt;beslutet. Om avgiften inte betalas&lt;br&gt;inom denna tid, skall dröjsmålsav-&lt;br&gt;gift tas ut enligt 58 § 2-5 mom.&lt;br&gt;uppbördslagen(1953:272). Obetald&lt;br&gt;övertidsavgift och dröjsmålsavgift&lt;br&gt;skall lämnas för indrivning. Rege-&lt;br&gt;ringen får föreskriva att indrivning&lt;br&gt;inte behöver begäras för ett ringa&lt;br&gt;belopp. Bestämmelser om indriv-&lt;br&gt;ningfinns i lagen (1993:0000) om&lt;br&gt;indrivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. Indrivningsåtgärder får inte&lt;br&gt;vidtas sedan fem år har förflutit&lt;br&gt;från det att beslutet vann laga&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:637.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och&lt;br&gt;prisregleringsavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 16 § lagen (1984:151) om punktskatter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalas inte skatten i rätt tid och&lt;br&gt;ordning skall den drivas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272) om indrivning, avkort-&lt;br&gt;ning och avskrivning gäller i till-&lt;br&gt;lämpliga delar för skatt enligt den-&lt;br&gt;na lag. Beskattningsmyndigheten&lt;br&gt;beslutar dock om avkortning och&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten om av-&lt;br&gt;skrivning av skatt. Införsel enligt&lt;br&gt;15 kap. utsökningsbalken får äga&lt;br&gt;rum vid indrivning av skatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skatten inte betalas i rätt tid&lt;br&gt;skall den lämnas för indrivning.&lt;br&gt;Regeringen får föreskriva att in-&lt;br&gt;drivning inte behöver begäras för&lt;br&gt;ett ringa belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning&lt;br&gt;finns i lagen (1993:0000) om in-&lt;br&gt;drivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. Vid indrivning får verkställig-&lt;br&gt;het enligt utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1320.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid&lt;br&gt;inskrivningsmyndigheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 35 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid&lt;br&gt;inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skatten inte betalats inom&lt;br&gt;föreskriven tid, skall skattebe-&lt;br&gt;loppet och i förekommande fall&lt;br&gt;dröjsmålsavgift på framställning av&lt;br&gt;inskrivningsmyndigheten omedel-&lt;br&gt;bart tas ut genom utmätning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte skatten har betalats&lt;br&gt;inom föreskriven tid, skall skatte-&lt;br&gt;beloppet och i förekommande fäll&lt;br&gt;dröjsmålsavgift på framställning av&lt;br&gt;inskrivningsmyndigheten omedel-&lt;br&gt;bart lämnas för indrivning. Rege-&lt;br&gt;ringen får föreskriva att indrivning&lt;br&gt;inte behöver begäras för ett ringa&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om indrivning&lt;br&gt;finns i lagen (1993:0000) om in-&lt;br&gt;drivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. Vid indrivning får verkställig-&lt;br&gt;het enligt utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:640.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 27 a § skall betecknas 28 a §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före nuvarande 27 a § skall sättas närmast&lt;br&gt;före den nya 28 a §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 15, 16, 18, 28 och den nya 28 a §§ samt rubriken närmast före&lt;br&gt;den nya 28 a § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny rubrik närmast före 28 § av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i egenskap av företrä-&lt;br&gt;dare för en arbetsgivare, som är&lt;br&gt;juridisk person, uppsåtligen eller&lt;br&gt;av grov oaktsamhet har underlåtit&lt;br&gt;att betala arbetsgivaravgifter i den&lt;br&gt;tid och ordning som följer av 4, 7&lt;br&gt;och 12 §§ är tillsammans med&lt;br&gt;arbetsgivaren betalningsskyldig för&lt;br&gt;beloppet samt den ränta och dröjs-&lt;br&gt;målsavgift som belöper på detta.&lt;br&gt;Betalningsskyldigheten får jämkas&lt;br&gt;eller efterges om det föreligger&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet skall föras vid allmän&lt;br&gt;domstol. Talan får inte väckas&lt;br&gt;sedan arbetsgivarens betalnings-&lt;br&gt;skyldighet för beloppet har bort-&lt;br&gt;fallit enligt lagen (1982:188) om&lt;br&gt;preskription av skattefordringar&lt;br&gt;m.m. Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet får indrivning&lt;br&gt;ske i den ordning som gäller för&lt;br&gt;indrivning av skatt enligt upp-&lt;br&gt;bördslagen (1953:272). Därvid får&lt;br&gt;införsel enligt 15 kap. utsöknings-&lt;br&gt;balken äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i egenskap av företrä-&lt;br&gt;dare för en arbetsgivare som är&lt;br&gt;juridisk person uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet har underlåtit att&lt;br&gt;betala arbetsgivaravgifter i den tid&lt;br&gt;och ordning som följer av 4, 7 och&lt;br&gt;12 §§ är tillsammans med arbets-&lt;br&gt;givaren betalningsskyldig för be-&lt;br&gt;loppet samt den ränta och dröjs-&lt;br&gt;målsavgift som belöper på detta.&lt;br&gt;Betalningsskyldigheten får jämkas&lt;br&gt;eller efterges om det föreligger&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om att ålägga betalnings-&lt;br&gt;skyldighet skall föras vid allmän&lt;br&gt;domstol. Talan får inte väckas&lt;br&gt;sedan arbetsgivarens betalnings-&lt;br&gt;skyldighet för beloppet har fallit&lt;br&gt;bort enligt lagen (1982:188) om&lt;br&gt;preskription av skattefordringar&lt;br&gt;m.m. Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet får indrivning&lt;br&gt;ske i den ordning som enligt&lt;br&gt;28 a § gäller för indrivning av ar-&lt;br&gt;betsgivaravgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1991:98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av 27 a § 1992:642.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:684.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fullgjort sin betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet enligt första styck-&lt;br&gt;et får söka beloppet åter av arbets-&lt;br&gt;givaren. Därvid skall bestämmel-&lt;br&gt;serna i 76 § uppbördslagen till-&lt;br&gt;lämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fullgjort sin betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet enligt första styck-&lt;br&gt;et får söka beloppet åter av arbets-&lt;br&gt;givaren. Därvid skall bestämmel-&lt;br&gt;serna i 76 § uppbördslagen (1953:&lt;br&gt;272) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om&lt;br&gt;regressfordran enligt tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den, som i en av honom bedriven näringsverksamhet betalar ut&lt;br&gt;ersättning för arbete till någon som har en F-skattesedel, inte i samband&lt;br&gt;därmed har gjort anmälan enligt 40 a § uppbördslagen (1953:272) trots&lt;br&gt;att han varit skyldig att göra det, får, i fall då arbetet har utförts av en&lt;br&gt;annan person än F-skattesedelsinnehavaren, betalningsskyldighet åläggas&lt;br&gt;utbetalaren för de arbetsgivaravgifter och den dröjsmålsavgift som F-&lt;br&gt;skattesedelsinnehavaren skall betala på ersättningen till den som har utfört&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsskyldighet får inte åläggas enligt första stycket om F-&lt;br&gt;skattesedelsinnehavaren har betalat avgifterna inom föreskriven tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalningsskyldighet får inte heller åläggas sedan F-skattesedels-&lt;br&gt;innehavarens betalningsskyldighet för avgifterna bortfallit enligt lagen&lt;br&gt;(1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos den som har blivit ålagd be-&lt;br&gt;talningsskyldighet enligt första&lt;br&gt;stycket får indrivning ske i samma&lt;br&gt;ordning som gäller för restförd&lt;br&gt;skatt enligt uppbördslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos den som har blivit ålagd&lt;br&gt;betalningsskyldighet enligt första&lt;br&gt;stycket får indrivning ske i samma&lt;br&gt;ordning som enligt 28 a § gäller&lt;br&gt;för arbetsgivaravgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om betalningsskyldighet enligt 16 § första stycket skall lättas av&lt;br&gt;skattemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fullgjort betalningsskyldighet i enlighet med ett beslut&lt;br&gt;enligt 16 § får söka beloppet åter av F-skattesedelsinnehavaren. Den som&lt;br&gt;vill söka beloppet åter skall till kronofogdemyndigheten ge in det kvitto&lt;br&gt;som han fått vid betalningen eller på annat sätt styrka, att han har betalat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten får hos&lt;br&gt;F-skattesedelsinnehavaren driva in&lt;br&gt;beloppet i den ordning som gäller&lt;br&gt;för indrivning av skatt. Införsel får&lt;br&gt;dock inte beviljas. F-skattesedels-&lt;br&gt;innehavaren skall betala dröjsmåls-&lt;br&gt;avgift på beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten får hos&lt;br&gt;F-skattesedelsinnehavaren driva in&lt;br&gt;beloppet i den ordning som gäller&lt;br&gt;för indrivning av arbetsgivarav-&lt;br&gt;gifter. Införsel får dock inte bevil-&lt;br&gt;jas. F-skattesedelsinnehavaren skall&lt;br&gt;betala dröjsmålsavgift på beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:684.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:684.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 4 § presknptionslagen (1981:130) gäller i fråga om&lt;br&gt;regressfordran enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dröjsmålsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avgift (dröjsmålsavgift) skall tas ut på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. arbetsgivaravgifter som tagits upp i en deklaration men inte betalas&lt;br&gt;inom den tid som anges i 12 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. arbetsgivaravgifter som uppskattats med stöd av 10 § tredje stycket&lt;br&gt;i avsaknad av uppbördsdeklaration,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. arbetsgivaravgifter i övrigt, ränta och avgiftstillägg som inte betalas&lt;br&gt;inom den tid som bestämts enligt 12 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har anstånd med betalning av arbetsgivaravgifter medgetts enligt 13 §,&lt;br&gt;tas dröjsmålsavgift ut endast på det belopp som inte har betalats senast&lt;br&gt;vid anståndstidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dröjsmålsavgiften tas ut enligt 58 § 2-5 mom. uppbördslagen (1953:&lt;br&gt;272). När dröjsmålsavgift tas ut enligt första stycket 2 anses arbetsgivar-&lt;br&gt;avgifterna ha förfallit till betalning inom tid som anges i 12 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skattemyndigheten får medge befrielse helt eller delvis från skyldig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten att betala dröjsmålsavgift, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppbördslagens bestämmelser&lt;br&gt;om indrivning, avkortning, avskriv-&lt;br&gt;ning och antagande av ackords-&lt;br&gt;förslag skall också tillämpas i&lt;br&gt;fråga om belopp på vilket denna&lt;br&gt;lag är tillämplig. Införsel enligt 15&lt;br&gt;kap. utsökningsbalken får äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indrivning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(27 a §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaravgifter, ränta och&lt;br&gt;dröjsmålsavgift som inte har beta-&lt;br&gt;lats i rätt tid och ordning får ome-&lt;br&gt;delbart drivas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:642.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:642.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indrivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivaravgifter, ränta och&lt;br&gt;dröjsmålsavgift som inte har beta-&lt;br&gt;lats i rätt tid skall lämnas för in-&lt;br&gt;drivning. Regeringen får föreskri va&lt;br&gt;att indrivning inte behöver begäras&lt;br&gt;för en fordran som avser ett ringa&lt;br&gt;belopp. Bestämmelser om indriv-&lt;br&gt;ning finns i lagen (1993:0000) om&lt;br&gt;indrivning av statliga fordringar&lt;br&gt;m.m. Vid indrivning får verkställig-&lt;br&gt;het enligt utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;19 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid&lt;br&gt;återbetalning av skatter och avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1985:146) om avräkning vid&lt;br&gt;återbetalning av skatter och avgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillkommer ett belopp som avses&lt;br&gt;i 1 § någon mot vilken det allmän-&lt;br&gt;na har en fordran, som är för&lt;br&gt;indrivning registrerad i utsöknings-&lt;br&gt;registret och drivs in enligt be-&lt;br&gt;stämmelserna i uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272), tullagen (1973:670),&lt;br&gt;bötesverkställighetslagen (1979:&lt;br&gt;189) eller tullagen (1987:1065),&lt;br&gt;skall från beloppet, om inte annat&lt;br&gt;följer av vad nedan sägs, avräknas&lt;br&gt;så mycket som kan gå till betalning&lt;br&gt;av fordringen. Med det allmännas&lt;br&gt;fordran avses också förrättnings-&lt;br&gt;kostnader i målet enligt 17 kap.&lt;br&gt;1 § utsökningsbalken. Endast vad&lt;br&gt;som överstiger det allmännas ford-&lt;br&gt;ran får utbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon har rätt till ett belopp&lt;br&gt;som avses i 1 § och om det all-&lt;br&gt;männa mot denna person har en&lt;br&gt;fordran, som är registrerad för&lt;br&gt;indrivning i utsökningsregistret och&lt;br&gt;drivs in enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen (1993:000) om indrivning av&lt;br&gt;statliga fordringar m.m. skall från&lt;br&gt;beloppet räknas av så mycket som&lt;br&gt;kan gå till betalning av fordringen,&lt;br&gt;om inte något annat följer av vad&lt;br&gt;nedan sägs. Med det allmännas&lt;br&gt;fordran avses också förrättnings-&lt;br&gt;kostnader i målet enligt 17 kap.&lt;br&gt;1 § utsökningsbalken. Endast vad&lt;br&gt;som överstiger det allmännas ford-&lt;br&gt;ran får betalas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre bestämmelser gäller&lt;br&gt;dock fortfarande i fråga om fordringar som har registrerats i utsöknings-&lt;br&gt;registret före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1187.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;20 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 och 6 §§ utsökningsregisterlagen (1986:617)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de ändamål som anges i&lt;br&gt;denna paragraf skall med hjälp av&lt;br&gt;automatisk databehandling föras ett&lt;br&gt;för hela landet gemensamt utsök-&lt;br&gt;ningsregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de ändamål som anges i&lt;br&gt;denna paragraf skall med hjälp av&lt;br&gt;automatisk databehandling föras ett&lt;br&gt;för hela riket gemensamt utsök-&lt;br&gt;ningsregister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registret skall användas inom exekutionsväsendet för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verkställighet enligt utsökningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verkställighet eller tillsyn enligt annan författning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 a. indrivning enligt lagen&lt;br&gt;(1993:0000) om indrivning av&lt;br&gt;statliga fordringar m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. avräkning enligt lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning&lt;br&gt;av skatter och avgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. planering och tillsyn av verksamhet som avses under 1-3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registret får användas av myndigheter utanför exekutionsväsendet för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ändamål som avses i andra stycket 3,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan&lt;br&gt;kontrollverksamhet vid beskattning och tulltaxering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utredningar vid bestämmande och uppbörd av skatter, tullar och&lt;br&gt;socialavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i&lt;br&gt;den utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer, innehålla uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. exekutionstitel, skuldens storlek, arbetsgivare eller annan utbetalare&lt;br&gt;av ersättning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken,&lt;br&gt;medelsslag, dag när skulden fastställdes och när den förföll till betalning,&lt;br&gt;influtna medel, den tidpunkt vid vilken skulden preskriberas samt andra&lt;br&gt;förhållanden av betydelse för betalningsskyldigheten som framgår av&lt;br&gt;exekutionstiteln eller av andra handlingar i målet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för&lt;br&gt;utbetalning av influtna medel och annan redovisning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:707.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betal-&lt;br&gt;ningssäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. kvarstad och återtagande av vara,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. bötesförvandling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. betalningsinställelse och likvidation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. konkurs, ackord, näringsförbud och förordnande av god man enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § ackordslagen (1970:847),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tillgångar,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 a. förekomst av och tidpunkt&lt;br&gt;för gäldenärsutredning enligt 6 §&lt;br&gt;lagen (1993:0000) om indrivning&lt;br&gt;av statliga fordringar m. m.,&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets&lt;br&gt;användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;21 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10 kap. 29 § plan- och bygglagen (1987:10)'&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalas inte avgiften inom den&lt;br&gt;tid som anges i 28 §, får avgiften&lt;br&gt;tillsammans med en dröjsmålsav-&lt;br&gt;gift, beräknad enligt 58 § 2-5&lt;br&gt;mom. uppbördslagen (1953:272),&lt;br&gt;indrivas i den ordning som enligt&lt;br&gt;nämnda lag gäller för indrivning&lt;br&gt;av skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fördelning mellan staten och kommunen av medel som har influtit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avgiften inte betalas inom&lt;br&gt;den tid som anges i 28 §, skall&lt;br&gt;dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 §&lt;br&gt;2-5 mom. uppbördslagen (1953:&lt;br&gt;272). Den obetalda avgiften och&lt;br&gt;dröjsmålsavgift skall lämnas för&lt;br&gt;indrivning. Regeringen får före-&lt;br&gt;skriva att indrivning inte behöver&lt;br&gt;begäras för ett ringa belopp. Be-&lt;br&gt;stämmelser om indrivning finns i&lt;br&gt;lagen (1993:0000) om indrivning&lt;br&gt;av statliga fordringar m.m. Vid&lt;br&gt;indrivning får verkställighet enligt&lt;br&gt;utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall medel i första hand avsättas för kommunens fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1769.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22 Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring tullagen (1987:1065)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 35 och 36 §§ tullagen (1987:1065) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tull och annan skatt som har&lt;br&gt;förfallit till betalning skall drivas&lt;br&gt;in i den ordning som gäller for in-&lt;br&gt;drivning av skatt enligt uppbörds-&lt;br&gt;lagen (1953:272). Om säkerhet har&lt;br&gt;ställts eller om varan utgör säker-&lt;br&gt;het, får tullmyndigheten ta ut be-&lt;br&gt;loppet ur säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tull och annan skatt som har&lt;br&gt;förfallit till betalning skall lämnas&lt;br&gt;för indrivning. Regeringen får&lt;br&gt;föreskriva att indrivning inte behö-&lt;br&gt;ver begäras för ett ringa belopp.&lt;br&gt;Bestämmelser om indrivning finns&lt;br&gt;i lagen (1993:0000) om indrivning&lt;br&gt;av statliga fordringar m.m. Vid&lt;br&gt;indrivning får verkställighet enligt&lt;br&gt;utsökningsbalken ske. Om säkerhet&lt;br&gt;har ställts eller om varan utgör&lt;br&gt;säkerhet, får tullmyndigheten ta ut&lt;br&gt;beloppet ur säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är juridisk&lt;br&gt;person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in&lt;br&gt;tull eller annan skatt i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den&lt;br&gt;tullskyldige betalningsskyldig för tullen och skatten. Betalningsskyldig-&lt;br&gt;heten får helt eller delvis efterges, om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om åläggande av betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet enligt första styck-&lt;br&gt;et skall föras vid allmän domstol.&lt;br&gt;Talan får inte väckas sedan den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om åläggande av betal-&lt;br&gt;ningsskyldighet enligt första styck-&lt;br&gt;et skall föras vid allmän domstol.&lt;br&gt;Talan får inte väckas sedan den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tullskyldiges betalningsskyldighet&lt;br&gt;för beloppen har bortfallit enligt&lt;br&gt;lagen (1982:188) om preskription&lt;br&gt;av skattefordringar m.m. Hos den&lt;br&gt;som har blivit ålagd betalningsskyl-&lt;br&gt;dighet får indrivning ske i samma&lt;br&gt;ordning som gäller för skatt enligt&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272).&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fullgjort betalningsskyldighet för tull- och skattebelopp enligt&lt;br&gt;första stycket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tullskyldiges betalningsskyldighet&lt;br&gt;för beloppen har fallit bort enligt&lt;br&gt;lagen (1982:188) om preskription&lt;br&gt;av skattefordringar m.m. Hos den&lt;br&gt;som har blivit ålagd betalningsskyl-&lt;br&gt;dighet får indrivning ske i samma&lt;br&gt;ordning som gäller för tull och&lt;br&gt;annan skatt enligt 35 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regressfordran enligt tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;23 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 60 och 66 §§ samt rubriken närmast före 66 §&lt;br&gt;fordonsskattelagen (1988:327)' skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut om skatt har över-&lt;br&gt;klagats eller skatten armars kan&lt;br&gt;antas komma att sättas ned, kan&lt;br&gt;den skattskyldige av beskattnings-&lt;br&gt;myndigheten få anstånd med betal-&lt;br&gt;ning av skatten. Bestämmelserna i&lt;br&gt;49 § 1,2 och 3 mom. uppbörds-&lt;br&gt;lagen (1953:272) om anstånd skall&lt;br&gt;då tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut om skatt har över-&lt;br&gt;klagats eller skatten annars kan&lt;br&gt;antas komma att avkortas, kan den&lt;br&gt;skattskyldige av beskattningsmyn-&lt;br&gt;digheten få anstånd med betalning&lt;br&gt;av skatten. Bestämmelserna i 49 §&lt;br&gt;1, 2 och 3 mom. uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272) om anstånd skall då&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ränta skall beräknas på skatt som den skattskyldige fått anstånd med&lt;br&gt;att betala enligt första stycket för den del av anståndsbeloppet som skall&lt;br&gt;betalas senast vid anståndstidens utgång. För sådan ränta tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna om ränta i 49 § 4 mom. uppbördslagen och i 5 kap. 14&lt;br&gt;och 15 §§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indrivning, avkortning och av- Indrivning och återbetalning av&lt;br&gt;skrivning av skatt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalas inte skatten i rätt tid Om skatten inte betalas i rätt tid&lt;br&gt;skall den drivas in. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skall den lämnas för indrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att in-&lt;br&gt;drivning inte behöver begäras för&lt;br&gt;ett ringa belopp. Bestämmelser om&lt;br&gt;indrivning finns i lagen (1993:&lt;br&gt;0000) om indrivning av statliga&lt;br&gt;fordringar m.m. Vid indrivning får&lt;br&gt;verkställighet enligt utsökningsbal-&lt;br&gt;ken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av lagens rubrik 1992:1440.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:644.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1440.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272) om indrivning, avkort-&lt;br&gt;ning och avskrivning gäller även&lt;br&gt;skatt enligt denna lag. Vad som&lt;br&gt;sägs i 67 § första stycket uppbörds-&lt;br&gt;lagen om skattemyndighet skall&lt;br&gt;därvid i stället gälla beskattnings-&lt;br&gt;myndigheten. Fordonsskatt som&lt;br&gt;skulle ha betalats men inte har&lt;br&gt;erlagts får avkortas genom automa-&lt;br&gt;tisk databehandling på grundval av&lt;br&gt;uppgifter i bilregistret. Vid åter-&lt;br&gt;betalning av fordonsskatt skall&lt;br&gt;avräknas endast sådan till betalning&lt;br&gt;förfallen fordonsskatt som inte&lt;br&gt;erlagts, dröjsmålsavgift och skatte-&lt;br&gt;tillägg som belöper på sådan skatt&lt;br&gt;samt sådana avgifter enligt bilre-&lt;br&gt;gisterkungörelsen (1972:599) som&lt;br&gt;uppbärs i samband med uppbörd&lt;br&gt;av fordonsskatt. I fråga om avräk-&lt;br&gt;ningen skall 37, 38, 45 och 84 §§&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införsel enligt 15 kap. utsök-&lt;br&gt;ningsbalken får äga rum vid in-&lt;br&gt;drivning av skatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordonsskatt som skulle ha beta-&lt;br&gt;lats men inte har betalats får sättas&lt;br&gt;ned genom automatisk databehand-&lt;br&gt;ling på grundval av uppgifter i bil-&lt;br&gt;registret. Vid återbetalning av&lt;br&gt;fordonsskatt skall räknas av endast&lt;br&gt;sådan fordonsskatt som är förfallen&lt;br&gt;till betalning och som inte har&lt;br&gt;betalats samt dröjsmålsavgift och&lt;br&gt;skattetillägg som belöper på sådan&lt;br&gt;skatt och sådana avgifter enligt bil-&lt;br&gt;registerkungörelsen (1972:599)&lt;br&gt;som uppbärs i samband med upp-&lt;br&gt;börd av fordonsskatt. I fråga om&lt;br&gt;avräkningen skall 37, 38, 45 och&lt;br&gt;84 §§ tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran om omprövning eller&lt;br&gt;överklagande inverkar inte på skyl-&lt;br&gt;digheten att betala skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10 kap. 8 § utlänningslagen (1989:529) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om påförande av avgift&lt;br&gt;enligt 7 § prövas av allmän dom-&lt;br&gt;stol efter ansökan, som skall göras&lt;br&gt;av allmän åklagare inom två år&lt;br&gt;från det att överträdelsen upphör-&lt;br&gt;de. I fråga om sådan talan tilläm-&lt;br&gt;pas bestämmelserna i rättegångs-&lt;br&gt;balken om åtal för brott på vilket&lt;br&gt;inte kan följa svårare straff än&lt;br&gt;böter och bestämmelserna om&lt;br&gt;kvarstad i brottmål på motsvarande&lt;br&gt;sätt. När fem år har gått efter det&lt;br&gt;att överträdelsen upphörde, får&lt;br&gt;avgift inte påföras. Avgiften till-&lt;br&gt;faller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall betalas till länssty-&lt;br&gt;relsen inom två månader från det&lt;br&gt;att beslutet vann laga kraft. En&lt;br&gt;upplysning om detta skall tas in i&lt;br&gt;beslutet. Om avgiften inte betalas&lt;br&gt;inom denna tid, får den tillsam-&lt;br&gt;mans med dröjsmålsavgift, som&lt;br&gt;beräknas enligt 58 § 2-5 mom.&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272), drivas&lt;br&gt;in på det sätt som enligt nämnda&lt;br&gt;lag gäller för indrivning av skatt.&lt;br&gt;Indrivningsåtgärder får dock inte&lt;br&gt;vidtas när fem år har gått efter det&lt;br&gt;att beslutet vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om att påföra avgifter&lt;br&gt;enligt 7 § prövas av allmän dom-&lt;br&gt;stol efter ansökan, som skall göras&lt;br&gt;av allmän åklagare inom två år&lt;br&gt;från det att överträdelsen upphör-&lt;br&gt;de. I fråga om en sådan talan&lt;br&gt;tillämpas bestämmelserna i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om åtal för brott på&lt;br&gt;vilket inte kan följa svårare straff&lt;br&gt;än böter och bestämmelserna om&lt;br&gt;kvarstad i brottmål på motsvarande&lt;br&gt;sätt. När fem år har gått efter det&lt;br&gt;att överträdelsen upphörde, får&lt;br&gt;avgift inte påföras. Avgiften till-&lt;br&gt;faller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall betalas till länssty-&lt;br&gt;relsen inom två månader från det&lt;br&gt;att beslutet vann laga kraft. En&lt;br&gt;upplysning om detta skall tas in i&lt;br&gt;beslutet. Om avgiften inte betalas&lt;br&gt;inom denna tid, skall dröjsmålsav-&lt;br&gt;gift tas ut enligt 58 § 2-5 mom.&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272). Den&lt;br&gt;obetalda avgiften och dröjsmålsav-&lt;br&gt;gift skall lämnas för indrivning.&lt;br&gt;Regeringen får föreskriva att in-&lt;br&gt;drivning inte behöver begäras för&lt;br&gt;ett ringa belopp. Bestämmelser om&lt;br&gt;indrivning finns i lagen (1993:&lt;br&gt;0000) om indrivning av statliga&lt;br&gt;fordringar m.m. Indrivningsåt-&lt;br&gt;gärder får dock inte vidtas när fem&lt;br&gt;år har gått efter det att beslutet&lt;br&gt;vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:646.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;25 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för&lt;br&gt;anställning på fartyg&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1989:532) om tillstånd för&lt;br&gt;anställning på fartyg skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om påförande av avgift&lt;br&gt;enligt 5 § prövas av allmän dom-&lt;br&gt;stol efter ansökan, som skall göras&lt;br&gt;av allmän åklagare inom två år&lt;br&gt;efter det att överträdelsen upphör-&lt;br&gt;de. I frågor om sådan talan gäller&lt;br&gt;i tillämpliga delar bestämmelserna&lt;br&gt;i rättegångsbalken om åtal för brott&lt;br&gt;på vilket inte kan följa svårare&lt;br&gt;straff än böter och om kvarstad i&lt;br&gt;brottmål. Sedan fem år har för-&lt;br&gt;flutit efter det att överträdelsen&lt;br&gt;upphörde, får avgift inte påföras.&lt;br&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall betalas till länssty-&lt;br&gt;relsen inom två månader från det&lt;br&gt;att beslutet vann laga kraft. En&lt;br&gt;upplysning om detta skall tas in i&lt;br&gt;beslutet. Betalas inte avgiften inom&lt;br&gt;denna tid, får den jämte dröjsmåls-&lt;br&gt;avgift, som beräknas enligt 58 §&lt;br&gt;2-5 mom. uppbördslagen (1953:&lt;br&gt;272), indrivas i den ordning som&lt;br&gt;enligt nämnda lag gäller för in-&lt;br&gt;drivning av skatt. Indrivningsåt-&lt;br&gt;gärder får dock inte vidtas sedan&lt;br&gt;fem år har förflutit från det be-&lt;br&gt;slutet vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om att påföra avgifter&lt;br&gt;enligt 5 § prövas av allmän dom-&lt;br&gt;stol efter ansökan, som skall göras&lt;br&gt;av allmän åklagare inom två år&lt;br&gt;efter det att överträdelsen upphör-&lt;br&gt;de. I frågor om en sådan talan&lt;br&gt;gäller bestämmelserna i rättegångs-&lt;br&gt;balken om åtal för brott på vilket&lt;br&gt;inte kan följa svårare straff än&lt;br&gt;böter och om kvarstad i brottmål.&lt;br&gt;Sedan fem år har förflutit efter det&lt;br&gt;att överträdelsen upphörde, får&lt;br&gt;avgift inte påföras. Avgiften till-&lt;br&gt;faller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall betalas till länssty-&lt;br&gt;relsen inom två månader från det&lt;br&gt;att beslutet vann laga kraft. En&lt;br&gt;upplysning om detta skall tas in i&lt;br&gt;beslutet. Om avgiften inte betalas&lt;br&gt;inom denna tid, skall dröjsmålsav-&lt;br&gt;gift tas ut enligt 58 § 2-5 mom.&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272). Den&lt;br&gt;obetalda avgiften och dröjsmålsav-&lt;br&gt;gift skall lämnas för indrivning.&lt;br&gt;Indrivningsåtgärder får dock inte&lt;br&gt;vidtas sedan fem år har förflutit&lt;br&gt;från det beslutet vann laga kraft.&lt;br&gt;Regeringen får föreskriva att in-&lt;br&gt;drivning inte behöver begäras för&lt;br&gt;ett ringa belopp. Bestämmelser om&lt;br&gt;indrivning finns i lagen (1993:&lt;br&gt;OOOO) om indrivning av statliga&lt;br&gt;fordringar m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:647.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på&lt;br&gt;skogskontomedel m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1990:676) om skatt på ränta på&lt;br&gt;skogskontomedel m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalas inte skatten i rätt tid och Skatt eller dröjsmålsavgift som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordning skall den drivas in. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;inte har betalats in i rätt tid skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämnas för indrivning. Regeringen&lt;br&gt;får föreskriva att indrivning inte&lt;br&gt;behöver begäras för ett ringa be-&lt;br&gt;lopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i uppbördslagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelser om indriv ning finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1953:272) om indrivning gäller i i lagen (1993:000) om indrivning&lt;br&gt;tillämpliga delar för skatt enligt av statliga fordringar m.m. Vid&lt;br&gt;denna lag. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;indrivning får verkställighet enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utsökningsbalken ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande inverkar inte på&lt;br&gt;skyldigheten att betala skatt eller&lt;br&gt;dröjsmålsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;27 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:586) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 22 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 21 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om överflyttning av besluts-&lt;br&gt;behörighet i 2 a §, om anstånd&lt;br&gt;med inbetalning av skatt i 49 och&lt;br&gt;51 §§, om indrivning m.m. i 57 a-&lt;br&gt;59 och 61-64 §§, om avkortning&lt;br&gt;och avskrivning av skatt i 65-67&lt;br&gt;§§, om central tillsyn m.m. i 72 §,&lt;br&gt;om rätt att taga del av preliminär&lt;br&gt;självdeklaration m.m. i 73 §, om&lt;br&gt;arbetsgivares ansvarighet för ar-&lt;br&gt;betstagares skatt, m.m. i 77, 77 a&lt;br&gt;och 78 §§, om straffbestämmelser&lt;br&gt;m.m. i 79-81 och 83 §§, om om-&lt;br&gt;prövning m.m. i 84-94 §§, om be-&lt;br&gt;slut om särskilda debiteringsåtgär-&lt;br&gt;der i 95 § samt om överklagande&lt;br&gt;m.m. i 96-103 §§ uppbördslagen&lt;br&gt;(1953:272). Beslut om anstånd som&lt;br&gt;avses i 49 § nämnda lag meddelas&lt;br&gt;av beskattningsmyndigheten enligt&lt;br&gt;denna lag. Beslut om anstånd skall&lt;br&gt;skyndsamt meddelas den skatt-&lt;br&gt;skyldige utan kostnad för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller vad som sägs om överflytt-&lt;br&gt;ning av beslutsbehörighet i 2 a §,&lt;br&gt;om anstånd med inbetalning av&lt;br&gt;skatt i 49 och 51 §§, om dröjs-&lt;br&gt;målsavgift i 58 §, om indrivning i&lt;br&gt;59 §, om ansvar för skatt som&lt;br&gt;påförts en avliden eller ett dödsbo&lt;br&gt;i 61 §, om central tillsyn m.m. i&lt;br&gt;72 §, om rätt att ta del av prelimi-&lt;br&gt;när självdeklaration m.m. i 73 §,&lt;br&gt;om arbetsgivares ansvarighet för&lt;br&gt;arbetstagares skatt, m.m. i 77,&lt;br&gt;77 a och 78 §§, om straffbestäm-&lt;br&gt;melser m.m. i 79-81 och 83 §§,&lt;br&gt;om omprövning m.m. i 84-94 §§,&lt;br&gt;om beslut om särskilda debiterings-&lt;br&gt;åtgärder i 95 § samt om över-&lt;br&gt;klagande m.m. i 96-103 §§ upp-&lt;br&gt;bördslagen (1953:272). Beslut om&lt;br&gt;anstånd som avses i 49 § den lagen&lt;br&gt;meddelas av beskattningsmyndig-&lt;br&gt;heten enligt denna lag. Beslut om&lt;br&gt;anstånd skall skyndsamt meddelas&lt;br&gt;den skattskyldige utan kostnad for&lt;br&gt;denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1918.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;28 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:591) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 24 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 23 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar vad som&lt;br&gt;sägs om anstånd med inbetalning&lt;br&gt;av skatt i 49 och 51 §§, om upp-&lt;br&gt;börd i 52 §, om indrivning m.m. i&lt;br&gt;57 a-59 och 61-64 §§, om avkort-&lt;br&gt;ning och avskrivning av skatt i 65-&lt;br&gt;67 §§, om rätt att taga del av&lt;br&gt;preliminär självdeklaration m.m. i&lt;br&gt;73 §, om arbetsgivares ansvarighet&lt;br&gt;för arbetstagares skatt m.m. i 77,&lt;br&gt;77 a och 78 §§, om straffbestäm-&lt;br&gt;melser m.m. i 79, 80, 81 och&lt;br&gt;83 §§, om omprövning m.m. i 84-&lt;br&gt;94 §§, om beslut om särskilda&lt;br&gt;debiteringsåtgärder i 95 § samt om&lt;br&gt;överklagande m.m. i 97, 99 och&lt;br&gt;103 §§ uppbördslagen (1953:272).&lt;br&gt;Vad som där sägs om arbetsgivare&lt;br&gt;skall då gälla den som är redovis-&lt;br&gt;ningsskyldig enligt 14 § denna lag&lt;br&gt;och vad som där sägs om skatte-&lt;br&gt;myndighet skall gälla Riksskatte-&lt;br&gt;verket. Med uppbördsdeklaration&lt;br&gt;avses enligt denna lag redovisning&lt;br&gt;enligt 14 §. Beslut om anstånd&lt;br&gt;skall skyndsamt meddelas den&lt;br&gt;skattskyldige utan kostnad för&lt;br&gt;denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskild inkomstskatt&lt;br&gt;gäller vad som sägs om anstånd&lt;br&gt;med inbetalning av skatt i 49 och&lt;br&gt;51 §§, om uppbörd i 52 §, om&lt;br&gt;dröjsmålsavgift i 58 §, om indriv-&lt;br&gt;ning i 59 §, om ansvar för skatt&lt;br&gt;som påförts avliden eller dödsbo i&lt;br&gt;61 §, om rätt att taga del av preli-&lt;br&gt;minär självdeklaration m.m. i&lt;br&gt;73 §, om arbetsgivares ansvarighet&lt;br&gt;för arbetstagares skatt, m.m. i 77,&lt;br&gt;77 a och 78 §§, om straffbestäm-&lt;br&gt;melser m.m. i 79, 80, 81 och&lt;br&gt;83 §§, om omprövning m.m. i 84-&lt;br&gt;94 §§, om beslut om särskilda&lt;br&gt;debiteringsåtgärder i 95 § samt om&lt;br&gt;överklagande m.m. i 97, 99 och&lt;br&gt;103 §§ uppbördslagen (1953:272).&lt;br&gt;Vad som där sägs om arbetsgivare&lt;br&gt;skall då gälla den som är redovis-&lt;br&gt;ningsskyldig enligt 14 § denna lag&lt;br&gt;och vad som där sägs om skatte-&lt;br&gt;myndighet skall gälla Riksskatte-&lt;br&gt;verket. Med uppbördsdeklaration&lt;br&gt;avses enligt denna lag redovisning&lt;br&gt;enligt 14 §. Beslut om anstånd&lt;br&gt;skall skyndsamt meddelas den&lt;br&gt;skattskyldige utan kostnad för&lt;br&gt;denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:650.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAGRÅDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-03-16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard&lt;br&gt;Holstad, f.d. kanslichefen i Riksdagens justitieutskott Björn Edqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1993 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämta lag-&lt;br&gt;rådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om indrivning av statliga fordringar m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i utsökningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig inkomstskatt på acku-&lt;br&gt;mulerad inkomst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skatte-&lt;br&gt;fordringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-&lt;br&gt;ringsavgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskriv-&lt;br&gt;ningsmyndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter&lt;br&gt;från arbetsgivare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning&lt;br&gt;av skatter och avgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. lag om ändring i plan- och bygglagen(1987:10),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. lag om ändring i tullagen (1987:1065),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för anställning på&lt;br&gt;fartyg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta på skogs-&lt;br&gt;kontomedel m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för&lt;br&gt;utomlands bosatta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för&lt;br&gt;utomlands bosatta artister m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Kjell Olsson och&lt;br&gt;departementssekreteraren Frank Walterson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regleringen av indrivning av skatter och liknande är&lt;br&gt;splittrad på ett flertal författningar på ett sätt som försvårar tillämpning-&lt;br&gt;en. Författningsregleringen är också ofullständig; särskilt gäller detta&lt;br&gt;regleringen av kronofogdemyndigheternas borgenärsfunktion. Vissa&lt;br&gt;viktiga uppgifter på det området är helt oreglerade. Gränsen mellan den&lt;br&gt;uppdragsgivande myndighetens och kronofogdemyndighetens ansvars-&lt;br&gt;områden är också oklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en effektiv indrivning skall kunna komma till stånd bör de be-&lt;br&gt;skrivna bristerna åtgärdas. I det syftet föreslås i lagrådsremissen bl.a.&lt;br&gt;att en skarp gräns dras mellan uppbörden av skatt m.m. och den tvångs-&lt;br&gt;mässiga indrivningen av skattefordringar. De viktigaste bestämmelserna&lt;br&gt;på indrivningsområdet samlas i den föreslagna lagen om indrivning av&lt;br&gt;statliga fordringar m.m. (indrivningslagen) samtidigt som bestämmelserna&lt;br&gt;om indrivning i uppbördslagen m.fl. lagar föreslås upphöra att gälla.&lt;br&gt;Vidare föreslås att i indrivningslagen närmare regleras kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheternas funktion som företrädare för det allmännas boigenärsintresse&lt;br&gt;vid verkställighet enligt utsökningsbalken. De föreslagna bestämmelserna&lt;br&gt;i indrivningslagen är avsedda att komplettera utsökningsbalkens bestäm-&lt;br&gt;melser om verkställighet vid handläggning av allmänna utsökningsmål.&lt;br&gt;Utgångspunkten för regleringen anges ha varit att bestämmelser som är&lt;br&gt;gemensamma för allmänna och enskilda mål bör ha sin plats i utsöknings-&lt;br&gt;balken medan regler som rör de allmänna målen bör återfinnas i indriv-&lt;br&gt;ningslagen. Med det sistnämnda uttalandet torde inte avses reglerna om&lt;br&gt;exekutiv verkställighet i allmänna mål eftersom de, även om de uteslu-&lt;br&gt;tande avser allmänna mål, lämnats kvar i utsökningsbalken. Till grund&lt;br&gt;för förslagen i lagrådsremissen ligger två förslag av skatteindrivnings-&lt;br&gt;utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de betydande brister som vidlåder den gällande regle-&lt;br&gt;ringen på indrivningsområdet är det enligt lagrådets mening ett avgjort&lt;br&gt;framsteg att bestämmelserna om indrivning i allmänna mål nu föreslås&lt;br&gt;utbyggda och samlade i en lag. Lagrådet anser att den föreslagna regle-&lt;br&gt;ringen är sådan att den kan antas tillgodose det angivna syftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammmanhang vill lagrådet något beröra det problem som det&lt;br&gt;innebär att kronofogdemyndigheterna i de allmänna utsökningsmålen intar&lt;br&gt;en dubbelställning genom att samtidigt vara både företrädare för det&lt;br&gt;allmännas borgenärsintresse och exekutiv myndighet. Som lagrådet&lt;br&gt;anförde i sitt yttrande över det remitterade förslaget till utsökningsbalk&lt;br&gt;(se prop. 1980/81:8 s. 1058) utgör denna dubbelställning en i systemet&lt;br&gt;inbyggd svaghet som är ägnad att väcka betänkligheter. Samtidigt kan&lt;br&gt;man inte bortse från att själva det förhållandet, att kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten har dubbla uppgifter, leder till att indrivningen blir smidig, effektiv&lt;br&gt;och mindre kostsam. Som framgår av förevarande lagrådsremiss har det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte under de drygt tio år som förflutit sedan utsökningsbalken trädde i&lt;br&gt;kraft framkommit någon allvarligare kritik med utgångspunkt i de båda&lt;br&gt;roller som kronofogdemyndigheterna har vid indrivningen. Någon anled-&lt;br&gt;ning att nu överväga organisatoriska förändringar finns därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är, såsom framhållits i olika sammanhang, emellertid angeläget att&lt;br&gt;det inom den aktuella organisatoriska ramen vidtas åtgärder för att så&lt;br&gt;långt möjligt undvika intressekonflikter. Så har också skett i detta lag-&lt;br&gt;stiftningsärende. Lagrådet vill här endast peka på förslaget till ändringar&lt;br&gt;i 2 kap. 30 § andra stycket utsökningsbalken, som innebär att krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten i vissa situationer inte skall företräda det allmännas&lt;br&gt;borgenärs intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda kan det nu föreliggande förslaget om&lt;br&gt;ändrade bestämmelser om indrivning enligt lagrådets mening inte antas&lt;br&gt;medföra att kronofogdemyndigheternas opartiskhet kommer att i ökad&lt;br&gt;utsträckning ifrågasättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om indrivning av statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Det beskrivs så att lagen&lt;br&gt;gäller vid kronofogdemyndighetens indrivning av skatt, avgift, böter eller&lt;br&gt;andra fordringar som vid verkställighet enligt utsökningsbalken handläggs&lt;br&gt;som allmänna mål. Den föreslagna utformningen är enligt lagrådets&lt;br&gt;mening inte språkligt nöjaktig; en fordran kan inte handläggas som ett&lt;br&gt;mål. Bestämmelsen bör därför omformuleras. Härvid bör följande be-&lt;br&gt;aktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indrivning hos kronofogdemyndigheten av skatt och liknande fordringar&lt;br&gt;har två beståndsdelar, dels den exekutiva verkställigheten enligt utsök-&lt;br&gt;ningsbalken, dels åtgärder för att ta till vara det allmännas borgenärs-&lt;br&gt;intresse. Som lagrådet anfört i det föregående är förslaget till indriv-&lt;br&gt;ningslag avsett att utgöra ett komplement till bestämmelserna i utsök-&lt;br&gt;ningsbalken. I lagförslaget regleras med ett undantag endast frågor som&lt;br&gt;rör kronofogdemyndigheternas borgenärsfunktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde bör med hänsyn till det anförda anges så&lt;br&gt;att lagen gäller vid handläggning hos kronofogdemyndigheterna av all-&lt;br&gt;männa mål om verkställighet enligt utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indrivning är inget entydigt begrepp utan innebörden kan skifta i olika&lt;br&gt;lagar. I enlighet med skatteindrivningsutredningens förslag bör därför i&lt;br&gt;indrivningslagen anges vad som enligt lagen avses med indrivning.&lt;br&gt;Genom att en definition tas in i lagen markeras också klart att med&lt;br&gt;indrivning enligt indrivningslagen avses något annat än den indrivning&lt;br&gt;som regleras i 9 kap. 11-13 §§ utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som avses med allmänt mål regleras i 1 kap. 6 § utsöknings-&lt;br&gt;balken. Någon definition av det begreppet behöver därför inte tas in i&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att 1 § får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Denna lag gäller vid handläggning hos kronofogdemyndigheterna av&lt;br&gt;allmänna mål om verkställighet enligt utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggning av mål som avses i första stycket kallas i denna lag&lt;br&gt;indrivning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger vilka skatter och avgifter som far tas ut genom införsel.&lt;br&gt;Den ersätter särskilda bestämmelser i enskilda skatte- eller avgifts-&lt;br&gt;författningar. Enligt lagrådets mening är det en avsevärd fördel att nu på&lt;br&gt;ett ställe uttömmande anges de fordringsslag för vilka införsel får ske.&lt;br&gt;Paragrafen är emellertid den enda paragrafen i indrivningslagen som inte&lt;br&gt;rör kronofogdemyndigheternas boigenärsfunktion. Det kan därför ifråga-&lt;br&gt;sättas om inte bestämmelsen borde ha placerats i en annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet hade varit att införa uppräkningen av skatteförfättningama&lt;br&gt;direkt i 15 kap. 1 § utsökningsbalken. En sådan uppräkning skulle&lt;br&gt;emellertid kunna på ett olämpligt sätt tynga bestämmelserna om införsel.&lt;br&gt;Lagrådet har därför stannat för att godta remissförslaget. Därvid har&lt;br&gt;lagrådet också beaktat att utsökningsbalken är föremål för översyn och&lt;br&gt;att enligt vad som upplysts vid lagrådsföredragningen översynen kan&lt;br&gt;komma att leda till att reglerna om införsel ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt remissen skall indrivningslagen träda i kraft den 1 januari 1994 då&lt;br&gt;också lagen (1978:882) om säkerhet för skattefordringar m.m. skall&lt;br&gt;upphöra att gälla. Bestämmelserna i den lagen ersätts av föreskrifter i&lt;br&gt;indrivningslagen. Enligt övergångsbestämmelserna till indrivningslagen&lt;br&gt;skall bestämmelserna om säkerhet i 10-13 och 19 §§ i den nya lagen&lt;br&gt;tillämpas också i fråga om säkerhet som har tagits emot före ikraft-&lt;br&gt;trädandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om säkerhet har ett nära samband med frågor om uppskov&lt;br&gt;eftersom säkerhet kan tas emot endast i samband med att uppskov bevil-&lt;br&gt;jas (10 §). Uppskov är i de sammanhang det här gäller vanligt förekom-&lt;br&gt;mande, även om uppskovsinstitutet är i det närmaste helt oreglerat. En&lt;br&gt;reglering föreslås nu, och i indrivningslagen tas i 7-9 §§ upp bestäm-&lt;br&gt;melser om uppskov. T.ex. anges i 9 § andra stycket förutsättningar för&lt;br&gt;återkallelse av uppskov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under föredragningen inför lagrådet har upplysts att avsikten är att&lt;br&gt;uppskov som har beviljats före ikraftträdandet skall fortsätta att gälla&lt;br&gt;oberoende av om förutsättningarna för uppskov enligt indrivningslagen&lt;br&gt;är uppfyllda. När fråga då uppkommer om att återkalla ett före ikraft-&lt;br&gt;trädandet beviljat uppskov eller förändra villkor för ett sådant uppskov&lt;br&gt;får naturligtvis bestämmelserna i indrivningslagen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund påkallas enligt lagrådets mening en särskild före-&lt;br&gt;skrift om indrivningslagens tillämpning på äldre uppskov såvitt gäller&lt;br&gt;9 och 19 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna kan förslagsvis ges följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 då lagen (1978:882) om&lt;br&gt;säkerhet för skattefordringar m.m. skall upphöra att gälla. Bestämmel-&lt;br&gt;serna om uppskov och om säkerhet i 9 och 19 §§ respektive 10-13 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §§ i den nya lagen tillämpas också i fråga om uppskov som beviljats Prop. 1992/93:198&lt;br&gt;och säkerhet som tagits emot före ikraftträdandet.&amp;quot; &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har fått samma språkligt onöjaktiga utformning som 1 §&lt;br&gt;förslaget till indrivningslag. I förevarande fall kan bestämmelsen justeras&lt;br&gt;på så sätt att ordet &amp;quot;som&amp;quot; efter ordet &amp;quot;handläggs&amp;quot; och före orden &amp;quot;all-&lt;br&gt;mänt mål” byts ut mot &amp;quot;i&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som denna lag träder i kraft skall förordningen (1965:852) om&lt;br&gt;ackord och avskrivning rörande vissa skatter samt bestämmelserna om&lt;br&gt;ackord i 62 § tredje stycket och 97 § uppbördslagen (1953:272) upphöra&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna till den förevarande lagen innehåller -&lt;br&gt;förutom uppgifter om tidpunkten för ikraftträdandet och om upphävandet&lt;br&gt;av 1965 års förordning - en föreskrift om att lagen skall tillämpas i fråga&lt;br&gt;om förslag om ackord som framställts efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under lagrådsföredragningen har upplysts att syftet med föreskriften är&lt;br&gt;att äldre bestämmelser (t.ex. de i 1965 års förordning och i 62 § tredje&lt;br&gt;stycket uppbördslagen) fortfarande skall gälla i fråga om ackordsförslag&lt;br&gt;som framställts före ikraftträdandet. För att detta syfte skall framgå&lt;br&gt;tydligare bör sista meningen i övergångsbestämmelserna omformuleras.&lt;br&gt;Lagrådet förordar att den ges följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Äldre bestämmelser gäller dock i fråga om förslag om ackord som&lt;br&gt;framställts före ikraftträdandet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription av&lt;br&gt;skattefordringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den föreslagna nya lydelsen av 1 § andra meningen skall lagen inte&lt;br&gt;tillämpas på fordringar enligt någon av de lagar som räknas upp i be-&lt;br&gt;stämmelsen. I samband med remissföredragningen har lagrådet uppmärk-&lt;br&gt;sammat att uppräkningen bör kompletteras med vattenlagen (1983:291).&lt;br&gt;Lagrådet förordar att en sådan komplettering görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;Lag om indrivning av statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Lag om ackord rörande statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Lag om ändring i utsökningsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och&lt;br&gt;gåvoskatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Lag om ändring i lagen (1951:763) om statlig&lt;br&gt;inkomstskatt på ackumulerad inkomst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Lag om ändring i lagen (1976:339) om saluvagnsskatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av skattefordringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter&lt;br&gt;och prisregleringsavgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt&lt;br&gt;vid inskrivningsmyndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av&lt;br&gt;socialavgifter från arbetsgivare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Lag om ändring i lagen (1985:146) om avräkning&lt;br&gt;vid återbetalning av skatter och avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 Lag om ändring i tullagen (1987:1065)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 Lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 Lag om ändring i lagen (1989:532) om tillstånd för&lt;br&gt;anställning på fartyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 Lag om ändring i lagen (1990:676) om skatt på ränta&lt;br&gt;på skogskontomedel m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 Lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt for utomlands bosatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 Lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild&lt;br&gt;inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration&lt;br&gt;och kontrolluppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 mars 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;47 Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reformbehov&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Allmänna utgångspunkter for en reform&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Den författningstekniska lösningen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;En huvudgrupp av allmänna mål&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Förtur i vissa fäll vid indrivning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Gäldenärsutredning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Uppskov och säkerhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Ackord och annan eftergift&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Statens företrädare vid konkurs&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Avbrytande av indrivningen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Avkortning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Avräkning vid återbetalning av mervärdesskatt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för förenklad självdeklaration&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Upprättade lagförslag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;F örfättningskommentarer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen om indrivning av statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen om ackord rörande statliga fordringar m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;U tsökningsbalken&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Uppbördslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen om arvsskatt och gåvoskatt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen om statlig inkomstskatt på ackumulerad&lt;br&gt;inkomst&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen om sjömansskatt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen om mervärdeskatt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kupongskattelagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen om felparkeringsavgift&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen om saluvagnsskatt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bötesverkställighetslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skatteregisterlagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen om preskription av skattefordringar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen om punktskatter och&lt;br&gt;prisregleringsavgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen om stämpelskatt vid&lt;br&gt;inskrivningsmyndigheter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen om uppbörd av socialavgifter från&lt;br&gt;arbetsgivare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen om avräkning vid återbetalning av&lt;br&gt;skatter och avgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;U tsökningsregisterlagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Plan- och bygglagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.22&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tullagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fordonsskattelagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17.24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utlänningslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109 Prop. 1992/93:198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.25 &amp;nbsp;Lagen om tillstånd för anställning på fartyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.26 Lagen om skatt på ränta på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skogskontomedel m.m. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.27 Lagen om särskild inkomstskatt för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utomlands bosatta &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.28 Lagen om särskild inkomstskatt för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utomlandsbosattaartisterm.fi. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.29 Lagen om självdeklaration och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontrolluppgifter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Hemställan&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Beslut&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av förslagen i betänkandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1987:10) Indrivningslag m.m., avgivet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;över betänkandet (SOU 1987:10) Indrivningslag m.m.,&lt;br&gt;avgivet av Skatteindrivningsutredningen (B 1981:02)&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådets yttrande&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab Stockholm 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SkU27</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-03-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-03-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-04-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-04-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 10:47:41</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG03198</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:45</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Skatteutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 10:47:41</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG03198</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__198.pdf</filnamn>
<filstorlek>7204110</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om indrivning av statliga fordringar m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/14FEEFA0-6804-4560-8D41-ED745A0B5FFE</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:SkU27</uppgift>
<ref_dok_id>GG01SkU27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SkU27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Indrivningslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>