<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2224280</hangar_id>
 <dok_id>GG03185</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>185</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:185</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>185</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-03-11 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2021-04-06 16:22:54</systemdatum>
 <publicerad>1993-03-11 00:00:00</publicerad>
 <titel>om tobakslag</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03185/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03185</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03185</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1992/93:185&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om tobakslag&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03185/prop_199293__185-1.png" style="width:39pt;height:31pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03185/prop_199293__185-2.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 11 mars 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bo Könberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att en tobakslag införs. Den föreslagna lagen&lt;br&gt;innehåller regler om vissa miljöer där rökning inte skall få äga rum eller&lt;br&gt;där vissa utrymmen skall hållas fria från tobaksrök. Bland de miljöer&lt;br&gt;som behandlas finns lokaler för barnomsorg, skolverksamhet och annan&lt;br&gt;verksamhet för barn och ungdom, färdmedel i inrikes kollektivtrafik,&lt;br&gt;lokaler för hälso- och sjukvård, lokaler avsedda för gemensamt bruk i&lt;br&gt;bostäder och inrättningar med särskild service eller vård. Huvudregeln&lt;br&gt;för dessa miljöer är att rökning inte skall vara tillåten. I lokaler där&lt;br&gt;offentliga tillställningar eller allmänna sammankomster anordnas och i&lt;br&gt;andra lokaler dit allmänheten har tillträde skall det, om miljön inte är&lt;br&gt;rökfri, finnas områden där rökning är förbjuden. Även för hotell och&lt;br&gt;restauranger ges särskilda regler. Möjlighet finns i viss utsträckning att&lt;br&gt;göra avsteg från de nämnda reglerna. Bl.a. får särskilda rökrum anord-&lt;br&gt;nas i eljest rökfria miljöer. Den som äger eller disponerar över lokalen,&lt;br&gt;utrymmet eller platsen som berörs, svarar för att reglerna följs. Arbets-&lt;br&gt;givare och arbetstagare skall samverka för att arbetsplatser i allt väsent-&lt;br&gt;ligt blir rökfria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller inte några regler beträffande handel med tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande bestämmelser om varningstexter och om innehållsdeklara-&lt;br&gt;tion på förpackningar till tobaksvaror flyttas i huvudsak oförändrade&lt;br&gt;över till den nya lagen. Detsamma gäller reglerna om marknadsföring i&lt;br&gt;lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaks-&lt;br&gt;varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ges också rätt att föreskriva att tillverkare och importörer&lt;br&gt;skall utreda om de kemiska och toxikologiska egenskaperna hos tobaks-&lt;br&gt;varor som tillverkas i Sverige eller införs hit har hälsovådliga effekter&lt;br&gt;och att redovisa resultaten av undersökningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får vidare, om särskilda hälsoskäl föreligger, förbjuda till-&lt;br&gt;verkning och import av vissa tobaksvaror samt föreskriva gränsvärden&lt;br&gt;för skadliga beståndsdelar i tobaksvaror. Det senare innebär en anpass-&lt;br&gt;ning till EG:s direktiv på området. Rätten att föreskriva gränsvärden&lt;br&gt;skall kunna delegeras till myndighet som regeringen utser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berörda tillsynsmyndigheter får enligt lagen meddela de förelägganden&lt;br&gt;och förbud som behövs för att lagen skall följas. Dessa får förenas med&lt;br&gt;vite. Tillsynsmyndigheterna får också omhänderta en vara som saluhålls&lt;br&gt;eller uppenbart är avsedd att saluhållas i strid med lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen avses träda i kraft den 1 juli 1993 då nuvarande lagstiftning om&lt;br&gt;varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror samt om marknads-&lt;br&gt;föring av sådana varor avses upphöra att gälla. Äldre föreskrifter om&lt;br&gt;varningstext och innehållsdeklaration skall dock gälla till dess annat&lt;br&gt;föreskrivits med stöd av den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av förslaget om tobakslag föreslås också en ändring i lagen&lt;br&gt;(1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-&lt;br&gt;domstolar. Ändringen ger länsrätt behörighet att pröva mål enligt bl.a.&lt;br&gt;tobakslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1. Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Tobakslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § På grund av de hälsorisker och olägenheter som är förbundna med&lt;br&gt;bruk av tobak meddelas i denna lag bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- begränsning av rökning i arbetslokaler,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- varningstexter och innehållsdeklaration på förpackningar till tobaks-&lt;br&gt;varor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- marknadsföring av tobaksvaror samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- produktkontroll m.m. av tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Rökning är förbjuden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i lokaler som är avsedda för barnomsorg, skolverksamhet eller&lt;br&gt;annan verksamhet för barn eller ungdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i lokaler som är avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrätt-&lt;br&gt;ningar med särskild service eller vård, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. på färdmedel i inrikes kollektivtrafik eller i lokaler och andra ut-&lt;br&gt;rymmen som är avsedda att användas av den som reser med sådana&lt;br&gt;färdmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I lokaler där en offentlig tillställning enligt 9 § allmänna ordnings-&lt;br&gt;stadgan (1956:617) eller en allmän sammankomst enligt 1 § lagen&lt;br&gt;(1956:618) om allmänna sammankomster anordnas eller i lokaler som är&lt;br&gt;avsedda att användas av den som deltar i en sådan tillställning eller&lt;br&gt;sammankomst skall, om miljön inte är rökfri, finnas områden där rök-&lt;br&gt;ning är förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som anges i första stycket gäller också andra lokaler dit allmän-&lt;br&gt;heten har tillträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte lokaler som&lt;br&gt;avses i 2 § eller 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I hotell och andra inrättningar där tillfällig bostad yrkesmässigt&lt;br&gt;upplåts, skall i ett visst antal av de rum eller liknande som upplåts rök-&lt;br&gt;ning vara förbjuden. I fråga om sovkupéer och andra utrymmen som&lt;br&gt;upplåts för tillfällig bostad på färdmedel i inrikes kollektivtrafik gäller i&lt;br&gt;stället 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Restauranger eller andra serveringsställen som har mer än femtio sitt-&lt;br&gt;platser skall, om rökförbud ej föreligger enligt 2 §, ha sittplatser inom&lt;br&gt;ett eller flera områden i serveringslokalen där rökning är förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller inte i fråga om bostäder och&lt;br&gt;andra lokaler för boende som inte är tillfälligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Rökning är trots bestämmelserna i 2 § 2-4 tillåten i delar av de&lt;br&gt;lokaler eller andra utrymmen som avses där, om dessa delar särskilt&lt;br&gt;avsatts för rökning. Detsamma gäller lokaler som avses i 2 § 1 och som&lt;br&gt;är upplåtna enbart för personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelse från 2-4 §§ får göras om det finns särskilda skäl därtill på&lt;br&gt;grund av utrymmets beskaffenhet eller användningssätt eller av omstän-&lt;br&gt;digheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som i egenskap av ägare eller på annan grund disponerar över&lt;br&gt;en lokal eller ett annat utrymme som omfattas av någon av bestämmel-&lt;br&gt;serna i 2-4 §§ svarar för att bestämmelserna följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon trots tillsägelse röker där rökning inte är tillåten, får denne&lt;br&gt;avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Begränsning av rökning i arbetslokaler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att arbetslokaler&lt;br&gt;och liknande utrymmen i allt väsentligt blir rökfria. De skall särskilt&lt;br&gt;verka för att de som vistas på en arbetsplats inte ofrivilligt utsätts för&lt;br&gt;tobaksrök. Som arbetstagare räknas här personer som avses i 1 kap. 2 §&lt;br&gt;första stycket och 3 § arbetsmiljölagen (1977:1160).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Varningstexter m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § Förpackning till tobaksvara som är avsedd att i näringsverksamhet&lt;br&gt;tillhandahållas konsumenter inom landet skall i den utsträckning och på&lt;br&gt;det sätt som regeringen föreskriver förses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. texter som upplyser om de hälsorisker som är förbundna med bruk&lt;br&gt;av tobak (varningstexter),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. deklaration som upplyser om skadliga ämnen som tobaksvaran inne-&lt;br&gt;håller eller ger upphov till (innehållsdeklaration).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlämna åt en myndighet att meddela föreskrifter en-&lt;br&gt;ligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Tillverkaren eller importören svarar för att förpackning till tobaks-&lt;br&gt;vara förses med varningstexter och innehållsdeklaration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § En tobaksvara får inte i näringsverksamhet tillhandahållas konsu-&lt;br&gt;menter inom landet, om den saknar varningstexter eller innehållsdeklara-&lt;br&gt;tion eller om text eller deklaration är uppenbart oriktig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Marknadsföring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Näringsidkare som marknadsför tobaksvara till konsumenter skall&lt;br&gt;iaktta särskild måttfullhet. I synnerhet gäller att reklam eller annan&lt;br&gt;marknadsföring inte får vara påträngande, uppsökande eller uppmana till&lt;br&gt;bruk av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring som avses i första stycket får inte användas kom-&lt;br&gt;mersiella annonser i ljudradio- eller televisionsprogram. Detta gäller&lt;br&gt;även sådana televisionssändningar som omfattas av lagen (1992:1356)&lt;br&gt;om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten och som&lt;br&gt;kan tas emot endast i något annat land som är bundet av avtalet om&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Om det vid marknadsföring enligt 12 § första stycket används en&lt;br&gt;kommersiell annons i periodisk skrift eller i annan därmed jämförbar&lt;br&gt;skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig, skall annonsen&lt;br&gt;återge sådana varningstexter och sådan innehållsdeklaration som enligt&lt;br&gt;föreskrifter som avses i 9 § skall finnas på varans förpackning. Har&lt;br&gt;flera varningstexter fastställts för varan, skall minst en av dem återges.&lt;br&gt;Vid upprepad annonsering skall de olika varningstexterna användas&lt;br&gt;omväxlande och om möjligt i lika stor omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varningstexter och innehållsdeklaration skall i annonsen framträda tyd-&lt;br&gt;ligt och återges i ändamålsenlig form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Marknadsföringsåtgärd som strider mot 12 eller 13 § skall vid&lt;br&gt;tillämpningen av marknadsföringslagen (1975:1418) anses vara otillbör-&lt;br&gt;lig mot konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Produktkontroll m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 § Tillverkare eller importör av tobaksvara skall, i den utsträckning&lt;br&gt;som föreskrivs av regeringen, genom egna undersökningar eller på annat&lt;br&gt;sätt utreda om de kemiska och toxikologiska egenskaperna hos varan har&lt;br&gt;hälsovådliga effekter. I den utsträckning som föreskrivs av regeringen&lt;br&gt;skall tillverkaren eller importören också redovisa undersökningsresultat&lt;br&gt;och andra uppgifter som kan behövas för att bedöma varornas hälso-&lt;br&gt;risker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Regeringen får, om det finns särskilda hälsoskäl, föreskriva att&lt;br&gt;vissa slag av tobaksvaror inte får tillverkas i eller föras in till Sverige&lt;br&gt;för försäljning till konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, får med-&lt;br&gt;dela föreskrift om gränsvärden för skadliga ämnen som tobaksvara får&lt;br&gt;innehålla eller ge upphov till. En vara som inte uppfyller föreskrifterna&lt;br&gt;får inte tillverkas i eller föras in till Sverige för försäljning till konsu-&lt;br&gt;menter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 § Den centrala tillsynen över att denna lag och föreskrifter som med-&lt;br&gt;delas med stöd av lagen följs utövas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Arbetarskyddsstyrelsen när det gäller lokaler och andra utrymmen&lt;br&gt;som avses i 2 § och som är upplåtna enbart för personal, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Socialstyrelsen när det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) miljöer som avses i 2 § och som inte är upplåtna enbart för per-&lt;br&gt;sonal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) lokaler som avses i 3 och 4 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) varningstexter m.m. enligt 9-11 §§, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) produktkontroll m.m. enligt 15-17 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omedelbara tillsynen utövas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Yrkesinspektionen när det gäller lokaler och andra utrymmen för&lt;br&gt;vilka Arbetarskyddsstyrelsen har den centrala tillsynen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den nämnd som fullgör kommunens uppgifter inom miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsområdet när det gäller de miljöer och lokaler för vilka&lt;br&gt;Socialstyrelsen har den centrala tillsynen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen utövar inom länet tillsyn enligt andra stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Socialstyrelsen får meddela de förelägganden och förbud som be- Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;hövs för att bestämmelserna i 9-11 §§ och 15-17 §§ eller med stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dem meddelade föreskrifter skall följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillsynsmyndighet som anges i 18 § andra och tredje styckena får i&lt;br&gt;sin tillsynsverksamhet meddela de förelägganden eller förbud som be-&lt;br&gt;hövs för att lagen eller en föreskrift som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;lagen skall följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut om föreläggande eller förbud får tillsynsmyndigheten sätta ut&lt;br&gt;vite. Vitet får inte förvandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § En tillsynsmyndighet får besluta att en tobaksvara skall tas om&lt;br&gt;hand, om den bjuds ut till försäljning eller uppenbart är avsedd att bju-&lt;br&gt;das ut till försäljning i strid med lagen eller en föreskrift som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av lagen. Kronofogdemyndigheten skall vid behov läm-&lt;br&gt;na handräckning när en vara skall tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en vara har tagits om hand, får ägaren under tillsynsmyndighetens&lt;br&gt;kontroll vidta de rättelser som behövs för att varan skall få säljas. Varan&lt;br&gt;skall återlämnas om det görs sannolikt att den inte kommer att säljas i&lt;br&gt;strid med lagen eller en föreskrift som har meddelats med stöd av den-&lt;br&gt;na. I annat fall får varan förstöras genom tillsynsmyndighetens försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart, om inte något annat&lt;br&gt;anges i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar,&lt;br&gt;handlingar, varuprover och liknande som behövs för myndighetens till-&lt;br&gt;syn enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har en tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighet rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som&lt;br&gt;berörs av lagen eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;lagen och får där göra undersökningar och ta prover. För uttagna prov&lt;br&gt;betalas inte ersättning. Kronofogdemyndigheten skall lämna den hand-&lt;br&gt;räckning som behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighets kost-&lt;br&gt;nader för provtagning och undersökning av prov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Den som har tagit befattning med något ärende enligt denna lag får&lt;br&gt;inte obehörigen röja eller på annat sätt använda sig av vad han därvid&lt;br&gt;fått veta om yrkeshemligheter eller affärsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;24 § Beslut som en i 18 § angiven nämnd har fattat enligt denna lag&lt;br&gt;eller enligt en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen får över-&lt;br&gt;klagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos läns-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos Arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen. Arbetarskyddsstyrelsens beslut får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som Socialstyrelsen har meddelat med stöd av 19 § första styck-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;et eller 20 § får överklagas hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Beslut om en föreskrift enligt 17 § eller 22 § andra stycket som en&lt;br&gt;myndighet har meddelat med stöd av ett bemyndigande får inte över-&lt;br&gt;klagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om föreskrifter enligt 9 § som en myndighet har meddelat med&lt;br&gt;stöd av ett bemyndigande får överklagas hos regeringen av tillverkare av&lt;br&gt;tobaksvaror och importörer av tobaksvaror som är avsedda att säljas till&lt;br&gt;konsumenter inom landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft, såvitt avser 12 § andra stycket andra mening-&lt;br&gt;en, den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 juli 1993, då lagen&lt;br&gt;(1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror&lt;br&gt;samt lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av&lt;br&gt;tobaksvaror upphör att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om varningstext eller innehållsdeklaration som gäller den 1 juli&lt;br&gt;1993 skall fortsätta att gälla till dess annat har föreskrivits med stöd av&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2. Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen&lt;br&gt;(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt-&lt;br&gt;ningsdomar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;, i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1529) om ändring&lt;br&gt;i nämnda lag, samt ikraftträdandebestämmelsen till ändringslagen skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt prövar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds-, folkbokförings- och bil-&lt;br&gt;registerförfattningama samt lagen (1989:479) om ersättning för kost-&lt;br&gt;nader i ärenden och mål om skatt, m.m. i den utsträckning som är före-&lt;br&gt;skrivet i dessa författningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mål enligt socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1990:52) med sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall, lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande&lt;br&gt;m.fl., lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklings-&lt;br&gt;störda m.fl., lagen (1985:569) om införande av lagen (1985:568) om&lt;br&gt;särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., lagen&lt;br&gt;(1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m., lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,&lt;br&gt;smittskyddslagen (1988:1472), karantänslagen (1989:290), lagen&lt;br&gt;(1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för&lt;br&gt;verkställighet av beslut om vård eller behandling, körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477) och lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn, allt&lt;br&gt;i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 6&lt;br&gt;kap. 21 § och 21 kap. föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål som avses i 24 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål som avses i 6 § första stycket lagen (1985:206) om viten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. mål som överklagas från allmän försäkringskassa i den utsträckning&lt;br&gt;som är särskilt föreskrivet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. mål som avses i 12 § lagen 6. mål som enligt bestämmelse i&lt;br&gt;(1992:1527) om teleterminalut- annan lag skall prövas av länsrätt,&lt;br&gt;rustning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. mål om överprövning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. lagen (1992:1528) om&lt;br&gt;offentlig upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål som överklagas från Riksförsäkringsverket med tillämpning av&lt;br&gt;20 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring prövas av läns-&lt;br&gt;rätten i Stockholms län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Östgötlands län prövar mål enligt luftfartslagen (1957:297)&lt;br&gt;i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt skatte-, taxerings-&lt;br&gt;eller uppbördsförfattningama som har nära samband med varandra, får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen (1971:289) omtryckt 1981:1323.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;målen handläggas vid en av länsrätterna, om det kan ske utan avsevärd&lt;br&gt;olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande av&lt;br&gt;mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1993 i vad gäller 14 §&lt;br&gt;första stycket punkten 2 och i&lt;br&gt;övrigt den dag regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1993 i vad gäller 14 §&lt;br&gt;första stycket punkten 2 och i&lt;br&gt;övrigt den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 mars 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel,&lt;br&gt;Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Unckel,&lt;br&gt;P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Könberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om tobakslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1. Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Tobaksbrukets negativa effekter på människors hälsa har beskrivits i olika&lt;br&gt;sammanhang. Ungefär vart tionde dödsfall i Sverige (10 000-12 000 per år)&lt;br&gt;beräknas ha samband med rökning. Rökning har framför allt betydelse&lt;br&gt;för olika cancertyper, särskilt lungcancer, samt för hjärt- och kärlsjuk-&lt;br&gt;domar, allergi, emfysem, kronisk bronkit och luftvägsinfektioner. Även&lt;br&gt;användning av snus innebär hälsorisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökningens utbredning gör att en stor del av befolkningen utsätts för&lt;br&gt;tobaksrök i miljön, s.k. passiv rökning, vilket har negativa effekter från&lt;br&gt;hälsosynpunkt. Undersökningar visar t.ex. att barn till rökande föräldrar&lt;br&gt;oftare drabbas av infektionssjukdomar i luftvägarna än barn till föräldrar&lt;br&gt;som inte röker. Vidare bedöms passiv rökning ha betydelse även för&lt;br&gt;lungcancer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Världshälsoorganisationen (WHO) har slagit fast att ingen annan en-&lt;br&gt;skild förebyggande åtgärd i i-ländema kan bidra mera till en förbättrad&lt;br&gt;folkhälsa än minskad tobaksrökning. Olika åtgärder för att begränsa&lt;br&gt;tobakens skadeverkningar har också genomförts i vårt land. Detta arbete&lt;br&gt;började i mitten av 1960-talet, då staten första gången avsatte särskilda&lt;br&gt;medel för information om tobakens skadeverkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna har visat att det är möjligt att påverka tobaksvanorna,&lt;br&gt;men trots positiva förändringar röker fortfarande omkring en fjärdedel&lt;br&gt;av den vuxna befolkningen vanemässigt. Till detta kommer en ökad&lt;br&gt;användning av snus främst bland unga män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobakskonsumtionen är således trots de ansträngningar som gjorts för&lt;br&gt;att minska användandet fortfarande oroande hög från hälsosynpunkt.&lt;br&gt;Detta förhållande har också många gånger uppmärksammats i riksdagen&lt;br&gt;bl.a. i form av motioner. Lagutskottet föreslog i ett betänkande år 1987&lt;br&gt;(bet. 1987/88:LU13) att regeringen skulle ges i uppdrag att utreda vilka&lt;br&gt;konsekvenser ett förbud mot annonsering av tobaksvaror skulle få. Riks-&lt;br&gt;dagen biföll utskottets hemställan (rskr. 1987/88:115).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1988 antog Nordiska rådet två rekommendationer enligt följande&lt;br&gt;(rek. nr 11 och 12/1988).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Nordiska rådet rekommenderar Nordiska ministerrådet att utreda&lt;br&gt;restriktiva regler i Norden innebärande exempelvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) begränsning av rökning i offentliga lokaler och på offentliga kom-&lt;br&gt;munikationsmedel ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) förbud mot tobaksreklam och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) märkning av tobaksprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Nordiska rådet rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att&lt;br&gt;på internationellt plan verka för restriktivare regler för tobakskonsum-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av dels kunskapen om tobakens hälsorisker, dels nyss&lt;br&gt;redovisade framställning från riksdagen och rekommendationer från&lt;br&gt;Nordiska rådet beslöt regeringen i maj 1988 att bemyndiga chefen för&lt;br&gt;Socialdepartementet att tillsätta en utredning för att utreda och lämna&lt;br&gt;förslag till olika åtgärder för att ytterligare begränsa tobaksbruket och&lt;br&gt;därigenom förebygga tobakens skadeverkningar. Med stöd av bemyndig-&lt;br&gt;andet förordnades den 30 juni 1988 justitierådet Staffan Magnusson till&lt;br&gt;särskild utredare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen som antog namnet Tobaksutredningen överlämnade i mars&lt;br&gt;1990 betänkandet Tobakslag (SOU 1990:29). Utredningens samman-&lt;br&gt;fattning av betänkandet och utredningens författningsförslag bör fogas&lt;br&gt;till protokollet i detta ärende som bilagorna 1 och 2. Betänkandet har&lt;br&gt;remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och övriga som&lt;br&gt;yttrat sig över betänkandet samt en sammanställning över deras yttran-&lt;br&gt;den bör fogas till protokollet som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaksbrukets negativa effekter för hälsan har bl.a. även behandlats av&lt;br&gt;Allergiutredningen (S 1984:04), av den till hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;beredningen (S 1987:04) knutna Folkhälsogruppen och av Socialstyrel-&lt;br&gt;sen i dess år 1991 avlämnade folkhälsorapport (SoS-rapport 1991:11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allergiutredningen, som överlämnade sitt betänkande (SOU 1989:76)&lt;br&gt;till regeringen i november 1989, framhöll att en av de viktigaste fak-&lt;br&gt;torerna för att åstadkomma en god inomhusmiljö är rökfria lokaler.&lt;br&gt;Särskilt framhölls betydelsen av lagstadgad skyldighet att hålla offentliga&lt;br&gt;lokaler, transportmedel och arbetslokaler fria från cigarettrök. Folk-&lt;br&gt;hälsogruppen överlämnade sina förslag för att minska bruket av tobak&lt;br&gt;till den då pågående Tobaksutredningen. Förslagen gick helt i linje med&lt;br&gt;de förslag denna utredning senare lade fram. Även i den folkhälso-&lt;br&gt;rapport som Socialstyrelsen överlämnade till regeringen våren 1991&lt;br&gt;framhålls tobaksbrukets negativa konsekvenser för hälsan. Vidare under-&lt;br&gt;stryks betydelsen av ett samlat åtgärdsprogram med brett samhällsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1990/91:175 Om vissa folkhälsofrågor behandlades bl.a. häl-&lt;br&gt;sans utveckling och fördelning hos den svenska befolkningen, hälsans&lt;br&gt;villkor och några stora folksjukdomar. Därvid konstaterades att även om&lt;br&gt;den svenska befolkningens hälsa i stort är god och har förbättrats under&lt;br&gt;de senaste åren föreligger stora och i vissa avseenden ökande skillnader&lt;br&gt;i hälsa mellan olika grupper i samhället, vilket inte kan accepteras. En&lt;br&gt;faktor av stor betydelse för folkhälsan som berördes i propositionen var&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett minskat tobaksbruk. Regeringen förklarade att åtgärder för att min-&lt;br&gt;ska konsumtionen av bl.a. tobak skall ges hög prioritet och att sådana&lt;br&gt;åtgärder måste vidtas på flera plan. Däri ingår att förstärka information-&lt;br&gt;en om tobakens skadeverkningar och en ökad satsning på forskning&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra åtgärder som enligt nämnda folkhälsoproposition bör vidtas för&lt;br&gt;att minska tobaksbruket i Sverige är att i lag reglera i vilken utsträck-&lt;br&gt;ning det skall vara tillåtet att röka i bl.a. lokaler och andra utrymmen dit&lt;br&gt;allmänheten har tillträde, att förbjuda reklam för tobaksvaror samt att&lt;br&gt;införa vissa regler om produktkontroll m.m., såsom gränsvärden för&lt;br&gt;tjära m.m. I socialutskottets betänkande (bet. 1990/91 :SoU 23) avseende&lt;br&gt;denna proposition instämde utskottet i regeringens bedömning bl.a. när&lt;br&gt;det gäller rökfria miljöer och möjlighet att införa gränsvärden för tjär-&lt;br&gt;halt i cigarettrök. I fråga om reklam för tobaksvaror förklarade utskottet&lt;br&gt;dock att något förbud inte bör införas innan man inom EG nått enighet&lt;br&gt;om en motsvarande åtgärd och hemställde att riksdagen som sin mening&lt;br&gt;skulle ge regeringen tillkänna vad utskottet anfört i denna fråga. Denna&lt;br&gt;hemställan bifölls av riksdagen (rskr. 1990/91:376).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet)&lt;br&gt;ingår även vissa rättsakter rörande tobak som Sverige åtagit sig att in-&lt;br&gt;förliva, såsom direktiv rörande märkning av tobaksvaror respektive&lt;br&gt;gränsvärde för tjärhalt i cigaretter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. för att understryka de negativa effekter tobaken har ur hälsosyn-&lt;br&gt;punkt, finner jag det angeläget att samla och komplettera lagstiftningen&lt;br&gt;genom att införa en särskild tobakslag. Jag vill dock understryka att den&lt;br&gt;lag jag nu föreslår är ett första led i åtgärder för att begränsa tobaks-&lt;br&gt;brukets skadeverkningar. Det kan, beroende på den fortsatta utveck-&lt;br&gt;lingen, bli aktuellt att återkomma med ytterligare åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 4 februari 1993 att inhämta Lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över förslag till dels tobakslag och dels lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-&lt;br&gt;domstolar. De till Lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till proto-&lt;br&gt;kollet som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör&lt;br&gt;fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5. Jag har gjort några&lt;br&gt;redaktionella ändringar i det remitterade lagförslaget beträffande tobaks-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande kommer jag att behandla sådana lagstiftningsfrågor som&lt;br&gt;berörs i folkhälsopropositionen liksom övriga förslag till lagstiftning som&lt;br&gt;Tobaksutredningen lämnat såsom frågor med anknytning till EES-av-&lt;br&gt;talet. Först avser jag dock att något mer belysa hur tobaksvanorna i&lt;br&gt;Sverige utvecklats, tobaksbrukets skadeverkningar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1. Tobaksbruket i ett folkhälsoperspektiv&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Tobaksvanornas utveckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bruket av tobak kom till Sverige för flera hundra år sedan. Först efter&lt;br&gt;andra världskriget blev dock cigarettrökning den vanligaste formen av&lt;br&gt;tobaksbruk i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökningen bland svenska män ökade under första delen av 1900-talet.&lt;br&gt;I mitten av 1960-talet var ungefär hälften dagligrökare. Utvecklingen&lt;br&gt;bröts omkring år 1970, varefter andelen rökare har minskat. År 1990-&lt;br&gt;91 var 26 % av männen (16 år och äldre) dagligrökare. Härtill kom ca&lt;br&gt;10 % som rökte tillfälligt. Snusningen har ökat bland männen. Ca 20 %&lt;br&gt;av dem snusade år 1989. Ökningen har ägt rum sedan slutet av 1960-&lt;br&gt;talet efter en nästan oavbruten nedgång sedan mitten av 1920-talet. Ök-&lt;br&gt;ningen har huvudsakligen ägt rum bland pojkar och yngre män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökningen bland kvinnor ökade främst under 1950- och 1960-talen.&lt;br&gt;Sedan slutet av 1970-talet minskar rökningen också bland kvinnorna. År&lt;br&gt;1990-91 var 25 % av kvinnorna dagligrökare. Till dessa kom ca 10 %&lt;br&gt;som rökte tillfälligt. Bruket av snus har hittills inte blivit vanligt bland&lt;br&gt;kvinnorna (2 % år 1989).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland män är rökning mest utbredd bland medelålders och äldre, me-&lt;br&gt;dan yngre röker i betydligt mindre utsträckning. Bland kvinnor är rök-&lt;br&gt;ning förhållandevis sällsynt bland de allra äldsta och mest utbredd i&lt;br&gt;åldrarna 25-54 år. Bland yngre är rökning därför i dag mer vanlig bland&lt;br&gt;kvinnor än bland män. Snusandet är numera mest utbrett bland yngre&lt;br&gt;män, något som står i skarp kontrast till situationen för några decennier&lt;br&gt;sedan då nästan uteslutande äldre män snusade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökvanorna har utvecklats olika i olika samhällsgrupper. Rökningen&lt;br&gt;var tidigare mest utbredd i de &amp;quot;högre&amp;quot; socio-ekonomiska grupperna,&lt;br&gt;dvs. bland personer med lång utbildning och hög inkomst. Situationen&lt;br&gt;har dock förändrats under senare år. Både bland män och kvinnor gäller&lt;br&gt;att rökningen minskat främst i grupper med lång utbildning och hög in-&lt;br&gt;komst. Rökningen är nu mest utbredd i grupper med kort utbildning och&lt;br&gt;låg inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomars rökvanor har påverkats i positiv riktning, men utvecklings-&lt;br&gt;trenden är osäker. Att rökningen totalt sett minskat beror till största&lt;br&gt;delen på att en allt större del av de uppväxande generationerna förblivit&lt;br&gt;rökfria och att den genomsnittliga åldern för rökdebut förskjutits uppåt.&lt;br&gt;Under 1970-talet minskade andelen rökare bland barn och ungdomar&lt;br&gt;kraftigt. Årliga undersökningar av skolelevernas drogvanor tyder dock&lt;br&gt;på att rökningen under slutet av 1980-talet åter ökat bland barn och&lt;br&gt;ungdomar. År 1991 uppgav sig 19 % av pojkarna och 27 % av flickorna&lt;br&gt;vara rökare. Motsvarande siffror år 1985 var 16 % bland pojkarna och&lt;br&gt;21 % bland flickorna i grundskolans årskurs 9. Det bör dock obser-&lt;br&gt;veras att det inte enbart rörde sig om dagligrökare, utan att även till-&lt;br&gt;fällighetsrökare ingick. Flera studier tyder på att frekvensen rökare&lt;br&gt;bland ungdomar liksom bland vuxna varierar mellan olika grupper. Det&lt;br&gt;är således betydligt vanligare i dag att elever på de korta, yrkesinriktade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gymnasielinjema röker än att eleverna på de längre, mera teoretiskt Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;inriktade linjerna gör det.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Tobakens skadeverkningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kunskapen om tobakens hälsorisker är av relativt sent datum. Det var&lt;br&gt;t.ex. först under 1950-talet som sambandet mellan rökning och cancer&lt;br&gt;började uppmärksammas i större omfattning. Numera är rökningens&lt;br&gt;hälsoskadliga effekter mycket väl dokumenterade. Kunskapsöversikter&lt;br&gt;om effekterna har också redovisats av flera tidigare utredningar, t.ex. i&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1981:1) Hälso- och sjukvård inför 90-talet, HS 90, i&lt;br&gt;Cancerkommitténs slutbetänkande (SOU 1984:67) Cancer-orsaker-före-&lt;br&gt;byggande m.m. och i Socialstyrelsens folkhälsorapport 1987 (SoS redo-&lt;br&gt;visar 1987:15). Tobakens skadeverkningar tas även upp i Socialstyrel-&lt;br&gt;sens folkhälsorapport (SoS-rapport 1991:11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer än 4 000 olika kemiska ämnen har identifierats i tobaksrök. Av&lt;br&gt;dessa är ett 40-tal cancerframkallande. Två av dessa är förbjudna i ar-&lt;br&gt;betslivet. Rökningen har i stora epidemiologiska studier från många&lt;br&gt;länder visat sig ha ett klart samband med den totala dödligheten. Rök-&lt;br&gt;ning ökar riskerna för en rad olika sjukdomar och skador. De kvantita-&lt;br&gt;tivt viktigaste sjukdomarna vad gäller översjuklighet och överdödlig-&lt;br&gt;heten är sjukdomar i hjärtats kranskärl, lungcancer, kronisk bronkit och&lt;br&gt;lungemfysem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjärt- och kärlsjukdomar är den dominerande enskilda anledningen till&lt;br&gt;långvarig sjukdom och också den vanligaste dödsorsaken bland vuxna.&lt;br&gt;Det råder enighet om att vissa riskfaktorer som bl.a. rökning och högt&lt;br&gt;blodtryck är av stor betydelse för uppkomsten av kranskärlssjukdom.&lt;br&gt;Rökare löper upp till tre gånger så stor risk för att insjukna i hjärtinfarkt&lt;br&gt;som icke-rökare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Cancer är ett samlingsbegrepp för flera sjukdomar, som har vissa ge-&lt;br&gt;mensamma drag. Det är stora skillnader mellan olika cancerformer vad&lt;br&gt;gäller naturligt förlopp, behandling och förebyggande åtgärder. Den bäst&lt;br&gt;kartlagda och väldokumenterade orsaken till cancer är tobaksrökning.&lt;br&gt;Den förorsakar enligt cancerkommitténs beräkningar ca 15 % av alla&lt;br&gt;cancerfall (25 % av alla cancerfall bland män) och uppemot 80 % av all&lt;br&gt;lungcancer i vårt land. Lungcancer var en ovanlig sjukdom till de första&lt;br&gt;decennierna av 1900-talet. Lungcancer som dödsorsak bland män bör-&lt;br&gt;jade öka under 1940-talet och bland kvinnor under 1960-talet. Då cancer&lt;br&gt;uppstår först ett eller flera decennier efter rökdebuten, stämmer denna&lt;br&gt;utveckling med den kraftiga ökning av cigarettkonsumtionen som in-&lt;br&gt;leddes bland män i början av detta århundrade och bland kvinnor några&lt;br&gt;decennier senare. Under perioden 1960-1980 fördubblades förekomsten&lt;br&gt;av lungcancer i Sverige hos både män och kvinnor. Sedan slutet av&lt;br&gt;1970-talet har ökningen i dödlighet i lungcancer för män visat en vik-&lt;br&gt;ande trend, medan detta inte varit fallet bland kvinnor. Skillnader i före-&lt;br&gt;komst av lungcancer mellan storstadsområden och landsbygd kan till&lt;br&gt;stor del förklaras av skillnader i rökvanor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder ingen tvekan om att tobaksrökning är den dominerande or-&lt;br&gt;saken till lungcancer. Det finns ett uttalat dos-responssamband, och&lt;br&gt;risken tycks grovt sett vara proportionell till dosen. Ju tidigare i livet&lt;br&gt;man börjar röka, desto större är risken att drabbas av lungcancer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även tobaksrök i miljön, s.k. passiv rökning, har bedömts vara för-&lt;br&gt;knippad med risk för lungcancer hos icke-rökare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökning är dessutom den främsta orsaken till cancer i svalg och strup-&lt;br&gt;huvud. Dessutom ökar rökning risken för cancer i läpp, mun, matstrupe,&lt;br&gt;bukspottkörtel och urinblåsa. Nya forskningsrön talar också för att risk-&lt;br&gt;en för cancer i njurar och livmoderhals ökar på grund av rökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom nu nämnda stora sjukdomsgrupper förorsakar eller bidrar rök-&lt;br&gt;ning starkt till andra sjukdomar som kronisk bronkit och lungemfysem.&lt;br&gt;Det finns också samband mellan rökning samt magkatarr och magsår.&lt;br&gt;Vidare inverkar rökning på fostret under graviditeten. Nämnas kan att&lt;br&gt;rökande kvinnor föder barn som i genomsnitt väger 200 g mindre än&lt;br&gt;barn till kvinnor som inte röker. Andelen mycket små barn (under 2500&lt;br&gt;g) är extra hög.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaksrök i miljön kan också utlösa allergier och överkänslighetsreak-&lt;br&gt;tioner. På lång sikt kan också sådana åkommor försämras. Luftrörs-&lt;br&gt;funktionen kan skadas och en ökad risk för lungcancer har kunnat på-&lt;br&gt;visas. Flera studier visar också att personer med kranskärlssjukdom&lt;br&gt;försämras av att utsättas för passiv rökning. Vidare visar flera undersök-&lt;br&gt;ningar att barn med rökande föräldrar oftare drabbas av luftrörskatarr,&lt;br&gt;förkylningar och astmatiska problem m.m. än barn med föräldrar som&lt;br&gt;inte röker. Detta hänger troligtvis samman med att barns luftvägar är&lt;br&gt;speciellt känsliga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Tobaksbruk i ett hälsopolitiskt perspektiv&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sverige tillhör de länder som anslutit sig till WHO:s mål Hälsa för alla&lt;br&gt;år 2000 (HFA-2000). År 1984 antog medlemsländerna i WHO:s Euro-&lt;br&gt;paregion 38 mål för HFA-2000. Målen som reviderades år 1991 skall&lt;br&gt;vara bestämmande för nationella hälsopolitiska strategier. Vissa mål går&lt;br&gt;ut på att uppnå förändrade levnadsvanor. I ett av målen (nr 17) om-&lt;br&gt;nämns direkt behovet av minskat tobaksbruk, och det föreslås att varje&lt;br&gt;medlemsland skall sätta upp klara mål, t.ex. att minst 80 % m befolk-&lt;br&gt;ningen skall vara rökfri år 2000 och att icke-rökare skall skyddas från&lt;br&gt;att ofrivilligt utsättas för tobaksrök. Sverige har också ställt sig bakom&lt;br&gt;WHO:s Europaregions beslut att under ytterligare fem år fortsätta den&lt;br&gt;samordnade insatsen mot tobaken. Den europeiska aktionsplanen har&lt;br&gt;många beröringspunkter med det åtgärdsprogram mot cancer som utar-&lt;br&gt;betats inom EG. Även detta program lägger stor vikt vid åtgärder för&lt;br&gt;minskat tobaksbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De hälsopolitiska principerna i de internationella handlingsprogrammen&lt;br&gt;stämmer väl överens med den svenska nationella hälsopolitik som utfor-&lt;br&gt;mats och antagits genom riksdagens godkännande av regeringens pro-&lt;br&gt;position om utvecklingslinjer för hälso- och sjukvården, m.m. (prop.&lt;br&gt;1984/85:181, bet. 1984/85:SoU 28, rskr. 1984/85:400). I propositionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framhölls behovet av en samlad folkhälsopolitik för att forma ett sam- Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;hälle där riskerna för ohälsa, utslagning och isolering bekämpas. I en&lt;br&gt;offensiv hälsopolitik skall hälso- och sjukvårdens insatser för att före-&lt;br&gt;bygga ohälsa ses i ett perspektiv som omfattar såväl hälsorisker i det&lt;br&gt;omgivande samhället som risker som är relaterade till den enskilde indi-&lt;br&gt;videns livsstil.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Tidigare åtgärder i Sverige och åtgärder i andra&lt;br&gt;länder&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Statliga medel för upplysning om tobakens skadeverkningar avsattes för&lt;br&gt;första gången år 1964. På uppdrag av regeringen tillsatte Socialstyrelsen&lt;br&gt;år 1971 en särskild utredning för att belysa tobakens skadeverkningar&lt;br&gt;och lämna förslag till åtgärder. Utredningens slutrapport Tobaksrökning&lt;br&gt;publicerades år 1973. Även om det inte lades fast något helhetsprogram&lt;br&gt;på basis av utredningens förslag, förverkligades ändå vissa förslag. Bl.a.&lt;br&gt;tillsattes en särskild utredning år 1975 för att konkretisera förslagen om&lt;br&gt;varningstexter på tobaksvaror och förbud mot tobaksreklam. Härefter&lt;br&gt;infördes lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på&lt;br&gt;tobaksvaror, som trädde i kraft den 1 januari 1977, och lagen&lt;br&gt;(1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror,&lt;br&gt;som trädde i kraft den 1 juli 1979. Enligt den sistnämnda lagen skall,&lt;br&gt;med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak,&lt;br&gt;särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av tobaksvaror till konsu-&lt;br&gt;menter. Lagen kompletteras med riktlinjer för tillämpningen som ut-&lt;br&gt;färdas av Konsumentverket efter samråd med Socialstyrelsen och för-&lt;br&gt;handlingar med tobaksbranschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1977 tillsatte regeringen en parlamentarisk tobakskommitté. Dess&lt;br&gt;uppdrag var att utarbeta ett program för att nedbringa tobakskonsum-&lt;br&gt;tionen och motverka dess skadeverkningar. Kommittén avlämnade år&lt;br&gt;1978 ett delbetänkande, Rökfria miljöer (Ds S 1978:7) och 1981 sitt&lt;br&gt;slutbetänkande Minskat tobaksbruk (SOU 1981:18). Med utgångspunkt&lt;br&gt;bl.a. i kommitténs förslag gav regeringen Arbetarskyddsstyrelsen och&lt;br&gt;Socialstyrelsen i uppdrag att i samråd utarbeta rekommendationer om&lt;br&gt;begränsning av tobaksrökning i lokaler av gemensamhetskaraktär. År&lt;br&gt;1983 gav de båda styrelserna gemensamt ut allmänna råd om begräns-&lt;br&gt;ning av rökning i gemensamhetslokaler. Huvudinnehållet i dessa råd är&lt;br&gt;följande. Ingen skall mot sin vilja behöva utsättas för obehag eller hälso-&lt;br&gt;risker på grund av tobaksrökning i gemensamhetslokaler där både rökare&lt;br&gt;och icke-rökare har rätt eller skyldighet att vistas. Ett synsätt bör efter-&lt;br&gt;strävas där det betraktas som normalt med en rökfri miljö och där&lt;br&gt;huvudregeln är att en rökares önskan att röka bör vika för andras önske-&lt;br&gt;mål om en rökfri miljö. Offentliga lokaler måste vara tillgängliga också&lt;br&gt;för särskilt rökkänsliga personer, t.ex. små barn, gamla och sjuka. Såda-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na lokaler måste därför vara helt eller delvis rökfria. På arbetsplatser&lt;br&gt;där man vistas hela dagen bör det kunna finnas särskilda utrymmen där&lt;br&gt;rökning är tillåten. Dessa får dock inte inkräkta på icke-rökamas rätt till&lt;br&gt;rökfri miljö. De allmänna råden innehåller en rad konkreta förslag och&lt;br&gt;idéer om hur detta praktiskt kan åstadkommas i olika slag av lokaler. I&lt;br&gt;anslutning till dessa råd publicerade Skolöverstyrelsen i sin författnings-&lt;br&gt;samling (SÖ-FS 1983:196) kompletterande råd anpassade till skolan. En&lt;br&gt;översyn av dessa skedde år 1985 (SÖ-FS 1985:170). Det långsiktiga&lt;br&gt;målet för skolans hälsofostrande arbete på tobaksområdet angavs där&lt;br&gt;vara en rökfri skola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare krav på åtgärder mot tobaksbruket framfördes under följan-&lt;br&gt;de år bl.a. av utredningen om hälso- och sjukvården inför 1990-talet och&lt;br&gt;av Cancerkommittén. Efter överläggningar mellan Konsumentverket och&lt;br&gt;tobaksbranschen utfärdades år 1986 skärpta riktlinjer för tobaksreklam&lt;br&gt;som trädde i kraft året därpå. Under en treårsperiod med start budget-&lt;br&gt;året 1986/87 bedrev Socialstyrelsen på regeringens uppdrag en intensi-&lt;br&gt;fierad upplysning om tobakens skadeverkningar med syfte att motverka&lt;br&gt;rökdebut bland barn och ungdom. Verksamheten finansierades med ett&lt;br&gt;årligt anslag om två milj. kr. ur Allmänna arvsfonden. År 1988 tillsattes&lt;br&gt;Tobaksutredningen som i mars 1990 överlämnade sitt betänkande med&lt;br&gt;förslag till en samlad tobakslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Övriga länder i Norden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Norge har haft en särskild tobakslag som gällt sedan år 1975. I denna&lt;br&gt;förbjuds bl.a. tobaksreklam och försäljning av tobaksvaror till personer&lt;br&gt;under 16 år. År 1988 kompletterades lagen med bestämmelser om rök-&lt;br&gt;fria offentliga miljöer. Enligt dessa skall lokaler och transportmedel dit&lt;br&gt;allmänheten har tillträde vara rökfria liksom arbetslokaler där två eller&lt;br&gt;flera personer är samlade. Särskilda regler gäller dock för restauranger,&lt;br&gt;hotell och liknande. År 1989 infördes förbud mot nya tobaks- och niko-&lt;br&gt;tinprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Finland gäller en särskild tobakslag sedan år 1977. Denna lag&lt;br&gt;överensstämmer till stor del med den norska lagen. Således är tobaks-&lt;br&gt;reklam förbjuden även i Finland, liksom försäljning av tobaksvaror till&lt;br&gt;personer under 16 år. Den finska lagen innehåller också vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om produktkontroll och bestämmelser om högsta tillåtna värden&lt;br&gt;för vissa beståndsdelar i cigarettrök. Lagen innehåller likaså bestämmel-&lt;br&gt;ser om att lokaler såsom skolor, daghem och myndigheters lokaler m.fl.&lt;br&gt;skall vara rökfria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Island trädde en särskild tobakslag i kraft år 1985. Lagen förbjuder&lt;br&gt;all tobaksreklam och rökning i lokaler som är öppna för allmänheten.&lt;br&gt;Undantag görs för restauranger som dock alltid måste ha ett antal rök-&lt;br&gt;fria bord. Lagen förbjuder också försäljning av tobaksvaror till personer&lt;br&gt;under 16 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark finns inte någon lagreglering avseende tobaksprodukter.&lt;br&gt;Frivilliga överenskommelser finns emellertid och i och med att Danmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse: S. 29 rad 6 Står: anstälom---intelda Rättat till: anställda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är medlem i EG blir de restriktioner som bestäms för EG också tillämp- Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;liga i Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samtliga nordiska länder finns bestämmelser om varningstexter på&lt;br&gt;förpackningar till cigaretter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 EG-länder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom EG finns direktiv om högsta tillåtna tjärhalt i cigaretter samt om&lt;br&gt;varningstexter och innehållsdeklaration på tobaksvaror (90/239/EEG och&lt;br&gt;89/622/EEG). Vidare har antagits direktiv om förbud mot TV-reklam&lt;br&gt;för tobaksvaror (89/552/EEG). Den 15 maj 1992 antogs en ändring av&lt;br&gt;direktivet om varningstexter m.m. på tobaksvaror vilket innebär att detta&lt;br&gt;bl.a. också innefattar ett förbud mot försäljning av oralt snus&lt;br&gt;(COM(91)336). Vidare har ett förslag till direktiv innehållande förbud&lt;br&gt;mot tobaksreklam lämnats (COM (91)111 final-SYN 194). Enligt EES-&lt;br&gt;avtalet, som väntas träda i kraft den 1 juli 1993, skall Sverige införliva&lt;br&gt;de EG-rättsakter som trätt i kraft före den 31 juni 1991. Rättsakter av&lt;br&gt;senare datum kommer snarast efter ikraftträdandet att göras till en del&lt;br&gt;av avtalet. Vad gäller förbudet mot oralt snus kan Sverige få göra un-&lt;br&gt;dantag från bestämmelsen då oralt snus i Sverige sannolikt utgör en&lt;br&gt;sådan traditionell tobaksvara som inte omfattas av förbudet. Förutom&lt;br&gt;nämnda direktiv finns en resolution om förbud mot rökning i lokaler för&lt;br&gt;allmänheten och på transportmedel. I det följande redovisas lagreglering&lt;br&gt;utöver gemensamma EG-direktiv för enskilda EG-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Belgien lagfästes år 1987 förbud mot rökning i alla offentliga lokaler&lt;br&gt;inkl, transportmedel. Restauranger och kaféer berörs dock inte. Vid&lt;br&gt;överträdelser utdöms höga böter. År 1982 utfärdades regler om begräns-&lt;br&gt;ning av reklam för tobaksvaror och om obligatorisk märkning med var-&lt;br&gt;ningstext. Reklamrestriktionema skärptes år 1991 så att även reklam&lt;br&gt;som avser andra produkter men som indirekt gynnar avsättningen av&lt;br&gt;tobaksvaror, s.k. förtäckt tobaksreklam, kom att omfattas. Belgien in-&lt;br&gt;förde år 1990 också förbud mot försäljning av vissa typer av snus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frankrike har sedan år 1977 en särskild tobakslag. År 1991 antogs en&lt;br&gt;lag om totalt förbud mot tobaksreklam som trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;i år. Förbudet omfattar såväl reklam för tobaksprodukter som förtäckt&lt;br&gt;reklam liksom sponsring som har till syfte att främja försäljning av&lt;br&gt;tobaksprodukter. En lag om rökfria miljöer trädde i kraft den 1 novem-&lt;br&gt;ber 1992. Lagen omfattar offentliga lokaler. På kaféer, barer och restau-&lt;br&gt;ranger skall finnas rökfria utrymmen. På arbetsplatser är rökning för-&lt;br&gt;bjuden i alla gemensamhetsutrymmen såsom entréer, korridorer, mat-&lt;br&gt;salar och sammanträdesrum. Arbetsgivaren kan efter samråd med före-&lt;br&gt;tagsläkare inrätta rökrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Irland har en särskild tobakslag sedan år 1988 som bl.a. förbjuder för-&lt;br&gt;säljning av tobak till personer under 16 år. Lagen innehåller också för-&lt;br&gt;bud mot försäljning av snus. Vissa former av reklam är helt förbjudna,&lt;br&gt;t.ex. utomhusreklam, medan annan reklam får förekomma med vissa&lt;br&gt;restriktioner. Lagen ger också möjligheter att utfärda föreskrifter om&lt;br&gt;förbud mot eller begränsning av rökning i offentliga lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Italien förbjöds tobaksreklam redan år 1962. Förbudet hade emeller- Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;tid länge begränsad effekt på grund av låga straffsatser vid överträdel-&lt;br&gt;ser. År 1983 skärptes straffen avsevärt och för cirka ett år sedan ut-&lt;br&gt;vidgades lagen till att omfatta även förtäckt tobaksreklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Portugal finns förbud mot tobaksreklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien och Spanien har åldersgräns för inköp av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några EG-länder - Belgien, Frankrike, Tyskland och Spanien - har&lt;br&gt;lagar som innefattar restriktioner om rökning på arbetsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luxemburg och Nederländerna har inte några särskilda lagar rörande&lt;br&gt;tobaksbruk utöver vad som gäller generellt för EG-ländema.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Vissa länder utanför Europa&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Även utanför Europa finns exempel på att man vidtagit långtgående&lt;br&gt;åtgärder för att begränsa tobaksbruket. Som exempel kan nämnas att&lt;br&gt;Canadaix 1988 antog två särskilda tobakslagar som träder i kraft suc-&lt;br&gt;cessivt. Den ena innehåller förbud mot tobaksreklam inkl, sponsring.&lt;br&gt;Den andra innehåller bestämmelser om rökfria lokaler och transport-&lt;br&gt;medel. Den förstnämnda lagen är föremål för konstitutionell prövning&lt;br&gt;och det är ännu inte slutligt avgjort om den strider mot den canadensiska&lt;br&gt;konstitutionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I USA har en rad stater lagstiftat om rökfria offentliga lokaler. De mest&lt;br&gt;långtgående bestämmelserna finns i Minnesota och Kalifornien. I staden&lt;br&gt;New York infördes år 1987 förbud mot rökning på arbetsplatser och i&lt;br&gt;offentliga lokaler, banker, taxi m.m. I restauranger med mer än 50&lt;br&gt;sittplatser skall hälften av platserna vara reserverade för icke-rökare.&lt;br&gt;Restriktioner avseende rökning på restauranger finns också i andra stat-&lt;br&gt;er. Som exempel kan nämnas att det i Chicago finns krav på att hälften&lt;br&gt;av platserna skall vara rökfria. Till skillnad från New York undantas där&lt;br&gt;inte små restauranger. En federal lagstiftning i USA förbjuder rökning&lt;br&gt;på alla flygresor om högst sex timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I såväl Canada som USA finns bestämmelser om varningstexter på to-&lt;br&gt;bakspaket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Australien och Nya Zeeland har vidtagit långtgående åtgärder&lt;br&gt;mot tobaken. Bl.a. har dessa stater lagstiftat om förbud mot tobaksrek-&lt;br&gt;lam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Förslag till åtgärder&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av bl.a. de ökade kunskaperna har allt starkare krav vuxit&lt;br&gt;fram på att vidta samhällsåtgärder för att motverka det utbredda bruket&lt;br&gt;av tobak. Sådana insatser måste naturligtvis företas på olika plan. En&lt;br&gt;grundläggande fråga är varför människor röker trots kunskap om vanans&lt;br&gt;risker. Något enkelt och allmängiltigt svar finns sannolikt inte. Det enda&lt;br&gt;som framstår som tämligen klart är att få, om ens någon, börjar röka&lt;br&gt;eller snusa genom ett medvetet övervägande och under medvetande om&lt;br&gt;risken att fastna i ett begär. Snarare är det ett nyfiket prövande som&lt;br&gt;övergår i ett beroende av nikotin som är svårt att bryta. Särskilt svårt att&lt;br&gt;bryta vanan kan det vara om livssituationen innebär påfrestningar av&lt;br&gt;olika slag. Flera studier har visat att rökning idag - till skillnad från&lt;br&gt;tidigare då det omvända förhållandet rådde - är vanligare bland låg-&lt;br&gt;utbildade och bland låginkomsttagare än bland högutbildade och socialt&lt;br&gt;väletablerade grupper. Det finns studier som visat att 60 % av unga&lt;br&gt;ensamstående mödrar röker dagligen, vilket är mer än dubbelt så mycket&lt;br&gt;som den genomsnittliga andelen rökare i den vuxna kvinnliga befolk-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som inledningsvis anfördes behöver olika former av åtgärder mot to-&lt;br&gt;baksbruket vidtas. I det följande föreslås, i enlighet med vad jag tidigare&lt;br&gt;sagt, viss lagreglering som komplement till andra insatser. Det huvud-&lt;br&gt;sakliga syftet med den lagstiftning som föreslås är att skydda allmän-&lt;br&gt;heten från att ofrivilligt utsättas för tobaksrök och att skydda barn och&lt;br&gt;ungdom från att börja bruka tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den reglering som här föreslås är av relativt begränsad karaktär. Om&lt;br&gt;syftet med bestämmelserna inte uppnås eller om nya regler införs inom&lt;br&gt;EG kan ytterligare lagstiftning på området bli aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Begränsning av rökning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Regler om rökfria miljöer m.m. med i huvudsak&lt;br&gt;följande innehåll läggs fast i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökning får inte äga rum i skollokaler eller andra lokaler av-&lt;br&gt;sedda för barn och ungdom som daghem, fritidshem m.m. Inte&lt;br&gt;heller får rökning äga rum i lokaler för hälso- och sjukvård, i&lt;br&gt;lokaler avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrättningar&lt;br&gt;med särskild service eller vård. Rökning får inte heller äga rum&lt;br&gt;på färdmedel i inrikes kollektivtrafik, såsom på tåg, bussar och&lt;br&gt;flygplan m.m. och i taxibilar. I viss utsträckning skall dock rök-&lt;br&gt;rum få anordnas i de angivna utrymmena, exempelvis för patient-&lt;br&gt;er på sjukhus eller i en tågkupé.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokaler där en offentlig tillställning eller en allmän samman-&lt;br&gt;komst anordnas eller andra lokaler dit allmänheten har tillträde&lt;br&gt;t.ex. postkontor, banklokaler och bibliotek hålles i allmänhet&lt;br&gt;rökfria. I annat fall skall det i sådana lokaler finnas områden där&lt;br&gt;rökning är förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I hotell och liknande inrättningar skall det finnas rum där rök-&lt;br&gt;ning inte får förekomma. På restauranger och andra serverings-&lt;br&gt;ställen med mer än femtio sittplatser skall det finnas platser inom&lt;br&gt;ett eller flera områden där rökning inte får ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några privata miljöer skall inte omfattas av lagens regler och&lt;br&gt;inte heller utemiljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl skall det vara möjligt att göra undan-&lt;br&gt;tag från de angivna reglerna om begränsning av rökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som äger eller disponerar över en lokal eller plats som&lt;br&gt;omfattas av de aktuella bestämmelserna svarar för att dessa efter-&lt;br&gt;levs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att arbets-&lt;br&gt;platsen skall bli rökfri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i vissa delar med mitt men är&lt;br&gt;på andra punkter mer långtgående. Utredningen föreslår rökförbud i&lt;br&gt;lokaler där en offentlig tillställning eller allmän sammankomst anordnas&lt;br&gt;och i andra lokaler dit allmänheten har tillträde samt på skolgårdar. I&lt;br&gt;hotell eller liknande inrättningar skall minst hälften av rummen som&lt;br&gt;upplåts vara rökfria. Vidare föreslår utredningen att krav på rökfrihet&lt;br&gt;skall gälla restauranger med mer än femtio sittplatser vilka skall ha en&lt;br&gt;eller flera rökfria avdelningar som sammanlagt omfattar minst hälften av&lt;br&gt;sittplatserna i dessa. Beträffande arbetsplatser vill utredningen införa&lt;br&gt;rökförbud. Förbudet skall avse lokaler där två eller flera arbetstagare&lt;br&gt;brukar vistas. Undantag görs dels för särskilda rökrum, dels för rum&lt;br&gt;som bara används av en person om ventilationen är sådan att rök inte&lt;br&gt;sprids till rökfria lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget om rökfria miljöer är det som tagits upp&lt;br&gt;av flest remissinstanser. Flertalet instämmer i utredningens bedömning&lt;br&gt;att det är viktigt att tillförsäkra allmänheten rökfria miljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anför att kunskapen om riskerna med s.k. passiv rök-&lt;br&gt;ning i dag är tillräckligt stor för att motivera att legala skyddsåtgärder&lt;br&gt;vidtas och Statens handikappråd anser rökfria miljöer vara särskilt posi-&lt;br&gt;tivt med tanke på dem som får besvär av tobaksrök, ibland t.o.m. svåra&lt;br&gt;akuta sjukdomstillstånd. TCO förklarar att Tobakslagen kan ses som en&lt;br&gt;god grund för en framtida enhetlig tillämpning av reglerna om rökning i&lt;br&gt;samhället. Flera instanser förordar att förslagen skärps, t.ex. anser vissa&lt;br&gt;att de föreslagna reglerna även bör omfatta barnomsorg i familj och&lt;br&gt;liknande. Kritik finns också mot utredningens förslag att tillåta rökning&lt;br&gt;på arbetsrum för bara en person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, främst företrädare för tobaksbranschen, anser&lt;br&gt;att det saknas vetenskaplig grund för slutsatsen att s.k. passiv rökning är&lt;br&gt;skadlig för hälsan och ifrågasätter därför lagstiftning för att tillskapa&lt;br&gt;rökfria miljöer. De förordar i stället frivilliga överenskommelser. Även&lt;br&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen och LO ifrågasätter om det finns behov&lt;br&gt;av att lagstifta om rökförhållanden på arbetsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Frågan om förbud mot rökning i lokaler av&lt;br&gt;gemensamhetskaraktär har under många år varit föremål för uppmärk-&lt;br&gt;samhet i en rad länder. Världshälsoorganisationen har rekommenderat&lt;br&gt;regeringar och hälsovårdsmyndigheter att vidta åtgärder för att få till&lt;br&gt;stånd rökfria miljöer. Även EG har rekommenderat medlemsstaterna att&lt;br&gt;genom lagstiftning eller på annat sätt vidta sådana åtgärder. Flera länder&lt;br&gt;har också infört sådan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har vissa åtgärder vidtagits för att åstadkomma rökfria&lt;br&gt;miljöer men hittills har lagstiftning med sådan direkt inriktning inte be-&lt;br&gt;slutats. För gemensamhetslokaler finns, som tidigare nämnts, sedan år&lt;br&gt;1983 allmänna råd utfärdade av Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrel-&lt;br&gt;sen, som syftar till begränsningar av tobaksrökningen. På arbetsplatser,&lt;br&gt;såväl offentliga som privata, har rökning i viss utsträckning begränsats&lt;br&gt;genom frivilliga överenskommelser. Många landsting har också infört&lt;br&gt;regler om att det skall vara rökfritt inom egna lokaler, vilket bl.a. inne-&lt;br&gt;burit att hälso- och sjukvården i dessa områden kommit att omfattas av&lt;br&gt;sådana regler. Också inom skolan har vissa ansträngningar gjorts för att&lt;br&gt;tillskapa rökfria miljöer. Begränsningar i möjligheterna att röka på tåg&lt;br&gt;och bussar m.m. finns sedan länge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mycket har således gjorts på frivillig väg i syfte att få till stånd rökfria&lt;br&gt;miljöer. Det har medfört att utvecklingen varit positiv ur folkhälsosyn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i proposition 1990/91:175 Om vissa folkhälsofrågor&lt;br&gt;uttalat sig för att det främst med hänsyn till hälsoaspekter finns tillräck-&lt;br&gt;liga skäl att införa lagbestämmelser om rökfria miljöer. Det kan själv-&lt;br&gt;fallet vara svårt att med absolut säkerhet fastställa att vissa sjukdomar&lt;br&gt;som kan ha en latenstid över flera decennier har sin grund i förekomsten&lt;br&gt;av tobaksrök i miljön, s.k. passiv rökning. Vetenskapliga studier pekar&lt;br&gt;dock mot att passiv rökning innebär ökad risk för uppkomst av lung-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;cancer. Vissa studier tyder också på att passiv rökning kan ha betydelse&lt;br&gt;för uppkomsten av hjärt- och kärl sjukdomar. Till detta kommer att ett&lt;br&gt;samband med passiv rökning har påvisats för viss annan ohälsa. Dit hör&lt;br&gt;vissa sjukdomar och besvär hos små barn och hos personer med&lt;br&gt;astma/allergi, luftvägsbesvär eller hjärt-kärlsjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte ovanligt att personer som är överkänsliga för rök måste&lt;br&gt;undvika att besöka lokaler av gemensamhetskaraktär. Barn vars luft-&lt;br&gt;vägar är särskilt känsliga bör också så långt som möjligt skyddas från&lt;br&gt;tobaksrök. Även andra som inte röker känner sig ofta besvärade av att&lt;br&gt;utsättas för tobaksrök. Vidare föredrar även rökare ofta rökfria lokaler,&lt;br&gt;exempelvis att sitta i rökfria avdelningar på tåg. Genom att tillskapa&lt;br&gt;rökfria miljöer kan uppfattningen, t.ex. hos barn och ungdomar, att&lt;br&gt;rökning är ett alltid och överallt accepterat inslag i samhällslivet mot-&lt;br&gt;verkas. Även om utvecklingen mot rökfria miljöer varit positiv anser jag&lt;br&gt;dock mot denna bakgrund att lagstiftning bör införas för att påskynda att&lt;br&gt;människor inte mot sin vilja skall behöva utsättas för tobaksrök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande behandlar jag de olika kategorier av lokaler m.m. som&lt;br&gt;bör omfattas av lagregler som syftar till att uppnå rökfria miljöer. Till&lt;br&gt;den närmare utformningen av lagreglerna återkommer jag i specialmoti-&lt;br&gt;veringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lokaler för barnomsorg och skolverksamhet m.m., skolgårdar och&lt;br&gt;liknande samt lokaler för hälso- och sjukvård&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av särskild betydelse är att lokaler där barn och ungdom ofta vistas&lt;br&gt;hålls rökfria. Ett rökförbud är i det fallet motiverat inte bara med hän-&lt;br&gt;syn till de särskilda hälsorisker som tobaksrökning innebär för unga&lt;br&gt;människor. Det är också viktigt att man genom rökförbud i lokaler som&lt;br&gt;används av barn och ungdom markerar att rökning inte är önskvärd från&lt;br&gt;samhällets synpunkt. Ett rökförbud kan på det sättet bidra till att ung-&lt;br&gt;domar inte börjar röka. Jag anser således att skollokaler och lokaler för&lt;br&gt;barnomsorg bör vara rökfria. Även lokaler som är avsedda för ung-&lt;br&gt;domars fritidsverksamhet bör omfattas av sådana regler. Lagreglerna bör&lt;br&gt;omfatta alla delar av de aktuella lokalerna som barnen och ungdomarna&lt;br&gt;mer regelbundet vistas i eller har anledning att besöka, alltså såväl&lt;br&gt;klassrum o.d. som expeditioner, korridorer och toaletter m.m. Utred-&lt;br&gt;ningen föreslog även att rökning skulle förbjudas på skolgårdar och&lt;br&gt;platser utomhus som används i barnomsorgen. Jag delar uppfattningen&lt;br&gt;att rökning inte bör förekomma på sådana platser men anser att lagreg-&lt;br&gt;leringen bör begränsas till inomhusmiljöer. Jag vill i sammanhanget&lt;br&gt;framhålla att jag finner det angeläget att man lokalt verkar för att mot-&lt;br&gt;verka rökning på nämnda platser. Jag anser t.ex. inte att det är lämpligt&lt;br&gt;att ha s.k. rökrutor på skolgårdar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viss opinion finns för att också tillförsäkra barn inom den barnom-&lt;br&gt;sorg som bedrivs i bostäder en rökfri miljö. Även om det naturligtvis är&lt;br&gt;av stor betydelse att inte heller barn som vistas i dessa miljöer utsätts&lt;br&gt;för onödiga hälsorisker bör det, som framhölls av regeringen i folk-&lt;br&gt;hälsopropositionen och av socialutskottet i dess betänkande 1990/91:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SoU 23, inte i lag införas bestämmelser som inkräktar på privata hem- Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;miljöer. Naturligtvis är det angeläget att man på andra vägar verkar för&lt;br&gt;att barn hos dagbamvårdare inte utsätts för passiv rökning. Ansvaret&lt;br&gt;härför åvilar dock i första hand kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det i princip inte bör vara tillåtet att röka i skolor och på&lt;br&gt;daghem m.m. anser jag att det skulle leda för långt att i lag förbjuda in-&lt;br&gt;rättande av särskilda rökrum för personalen. Det bör finnas möjlighet att&lt;br&gt;beträffande de delar av skollokaler m.m. som är upplåtna enbart för&lt;br&gt;personalen avsätta särskilda utrymmen för rökning. Det är naturligtvis&lt;br&gt;angeläget att bl.a. ventilationen därvid anordnas så att utrymmena utan-&lt;br&gt;för rökrummet så långt som är möjligt hålls rökfria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan typ av lokaler som det är särskilt angeläget att hålla fria från&lt;br&gt;tobaksrök är lokaler för hälso- och sjukvård inklusive tandvård. Den&lt;br&gt;som är intagen på eller besöker en sjukvårdsinrättning e.d. skall själv-&lt;br&gt;klart inte behöva utsättas för andras tobaksrök. I princip bör därför alla&lt;br&gt;utrymmen inom hälso- och sjukvården inklusive tandvården som utnytt-&lt;br&gt;jas eller passeras av patienter vara rökfria. Särskilda rökrum bör dock&lt;br&gt;kunna inrättas för patienterna. Detta bör i första hand gälla patienter&lt;br&gt;inom sluten vård. Möjlighet bör även finnas att inrätta särskilda rökrum&lt;br&gt;för personalen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lokaler avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrättningar&lt;br&gt;med särskild service eller vård&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare typ av lokaler som det är angeläget att rökning inte före-&lt;br&gt;kommer i är sådana lokaler som är avsedda för gemensamt bruk i in-&lt;br&gt;rättningar med särskild service eller vård. Jag tänker då på denna typ av&lt;br&gt;lokaler i gruppbostäder för äldre och handikappade m.fl. bostäder. Även&lt;br&gt;behandlingshem o.d. omfattas av bestämmelsen. De motiv som talar för&lt;br&gt;att hålla lokaler avsedda för hälso- och sjukvård rökfria gäller även här.&lt;br&gt;De boendes egna rum i sådana inrättningar är däremot att betrakta som&lt;br&gt;privata miljöer och omfattas enligt vad närmare utvecklas nedan inte av&lt;br&gt;lagstiftningen om rökfria miljöer. De utrymmen för gemensamt bruk det&lt;br&gt;här är fråga om utgör komplement till de egna bostadsutrymmena. Det&lt;br&gt;är därför naturligt att de som vistas där inte skall behöva befara att mot&lt;br&gt;sin vilja utsättas för tobaksrök. Även beträffande den här kategorin av&lt;br&gt;lokaler bör det finnas möjlighet att avsätta särskilda rökrum eller av-&lt;br&gt;gränsade utrymmen där rökning får äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl som nu åberopats för förbud mot rökning i vissa lokaler av-&lt;br&gt;sedda för gemensamt bruk äger i stor utsträckning giltighet även vad&lt;br&gt;avser motsvarande lokaler i kriminalvårdsanstalter och militärförlägg-&lt;br&gt;ningar. I princip bör därför dessa lokaler hållas rökfria. Med hänsyn till&lt;br&gt;de speciella förhållanden som gäller för vistelse i sådana lokaler anser&lt;br&gt;jag dock det motiverat att undanta dessa från lagreglering. Det får förut-&lt;br&gt;sättas att kravet på rökfri miljö för icke-rökare ändå tillgodoses så långt&lt;br&gt;det är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Färdmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att vissa färdmedel såsom bussar och flygplan i inrikes trafik i princip&lt;br&gt;skall vara rökfria är redan nu allmänt accepterat. Denna praxis bör lag-&lt;br&gt;fästas. Även andra färdmedel såsom tåg och fartyg i kollektivtrafik,&lt;br&gt;taxibilar m.m. bör vara rökfria. Rökning bör inte heller tillåtas i vänt-&lt;br&gt;salar och andra lokaler som de resande får använda. Jag begränsar dock&lt;br&gt;mina förslag till färdmedel i trafik inom Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också i detta sammanhang anser jag att särskilda utrymmen skall kun-&lt;br&gt;na avsättas där rökning är tillåten. När det gäller allmänna färdmedel&lt;br&gt;kan detta i princip bara bli tillämpligt när det finns möjlighet att anordna&lt;br&gt;helt skilda utrymmen såsom på tåg.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Offentliga tillställningar och allmänna sammankomster&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I lokaler där offentliga tillställningar eller allmänna sammankomster&lt;br&gt;anordnas bör utgångspunkten vara att lokalerna skall hållas fria från&lt;br&gt;tobaksrök. Detta ligger i linje med vad som i praktiken ofta gäller redan&lt;br&gt;idag. Med offentlig tillställning resp, allmän sammankomst avses det-&lt;br&gt;samma som i allmänna ordningsstadgan (1956:617) och lagen&lt;br&gt;(1956:618) om allmänna sammankomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen har gått i riktning mot att tobaksrökning inte är tillåten&lt;br&gt;vid allt fler sammankomster. Brandföreskrifter stipulerar också ofta&lt;br&gt;förbud mot rökning. Jag finner det angeläget att utvecklingen mot ett&lt;br&gt;mera rökfritt samhälle fortsätter, men är inte beredd att gå så långt som&lt;br&gt;till att föreslå ett lagstadgat generellt förbud mot tobaksrökning i lokaler&lt;br&gt;av detta slag. Jag begränsar mig därför till att föreslå att det i lag före-&lt;br&gt;skrivs att det i sådana lokaler t.ex. för idrottsevenemang, danstillställ-&lt;br&gt;ningar, diskussions- och föredragsmöten, konserter, teater och bio-&lt;br&gt;grafföreställningar, skall - om miljön inte är rökfri - finnas områden&lt;br&gt;där rökning är förbjuden. Reglerna bör begränsas till arrangemang in-&lt;br&gt;omhus men inte enbart till den lokal där själva föreställningen äger rum,&lt;br&gt;utan också avse biutrymmen, såsom vestibuler och foajéer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill understryka betydelsen av att rökfria områden arrangeras på&lt;br&gt;sådant sätt att även personer som är allergiska mot tobaksrök eller av&lt;br&gt;andra medicinska skäl inte kan vistas i rökiga lokaler ges en reell möj-&lt;br&gt;lighet att besöka tillställningar som ordnas för allmänheten. Rökiga&lt;br&gt;foajéer, trapphus etc. kan t.ex. göra det omöjligt för en person som är&lt;br&gt;allergisk mot tobaksrök att besöka en teater, konsert el. dyl. även om&lt;br&gt;själva föreställningen försiggår i en rökfri lokal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lokaler som på grund av storlek, utformning etc. inte kan uppdelas i&lt;br&gt;områden där rökning är tillåten resp, förbjuden får ägaren eller den som&lt;br&gt;disponerar lokalen avgöra om rökning skall vara tillåten eller förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler som här föreslås är minimiregler. Jag vill understryka att&lt;br&gt;lokaler av angivet slag i största möjliga utsträckning bör hållas helt&lt;br&gt;rökfria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Andra lokaler dit allmänheten har tillträde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag tidigare sagt om att avsätta särskilda rökfria områden i lokaler&lt;br&gt;där offentliga tillställningar och allmänna sammankomster anordnas bör,&lt;br&gt;om inte miljön är rökfri, också gälla för andra lokaler av gemensam-&lt;br&gt;hetskaraktär till vilka allmänheten har tillträde. Hit hör t.ex. expedi-&lt;br&gt;tioner och mottagningsrum hos statliga och kommunala myndigheter,&lt;br&gt;postkontor, banklokaler, butiker etc. Flertalet av de lokaler som här&lt;br&gt;avses är idag i praktiken rökfria. De regler som jag nu föreslår avser&lt;br&gt;givetvis inte någon ändring av denna ordning. Syftet med reglerna är att&lt;br&gt;utöka möjligheterna att vistas i rökfria lokaler. I praktiken blir därför&lt;br&gt;den föreslagna regleringen enbart aktuell för sådana utrymmen där rök-&lt;br&gt;ning nu är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hotell och restauranger&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När det gäller hotell och andra inrättningar för yrkesmässig upplåtelse&lt;br&gt;av tillfällig bostad har utvecklingen gått mot att allt fler rum hålls rök-&lt;br&gt;fria. Eftersom utvecklingen är ojämn finner jag att det ändå behövs&lt;br&gt;lagregler som gäller hotell o.d. Att vissa hotellrum hålls fria från to-&lt;br&gt;baksrök är av värde inte minst för allergiker och andra som är särskilt&lt;br&gt;känsliga för tobaksrök. Utredningen har föreslagit att minst hälften av de&lt;br&gt;rum som upplåts skall vara fria från tobaksrök. Vissa remissinstanser&lt;br&gt;har förordat att ca 75 % av rummen skall vara rökfria, vilket skulle&lt;br&gt;motsvara den andel av befolkningen som inte röker. Även om jag har&lt;br&gt;viss förståelse för dessa synpunkter har jag stannat för att det är till-&lt;br&gt;räckligt att det i lag fastläggs att det skall finnas rum där rökning är&lt;br&gt;förbjuden utan att ange vilken omfattning denna skyldighet har. Det bör&lt;br&gt;kunna överlämnas till enskilda hotellägare eller motsvarande att själva&lt;br&gt;bedöma i vilken omfattning rökfria rum bör finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande restauranger och andra serveringsställen delar jag utred-&lt;br&gt;ningens bedömning att det är av stor betydelse att det där finns tillgång&lt;br&gt;till rökfria utrymmen. Idag är ofta personalmatsalar och lunchrestau-&lt;br&gt;ranger helt eller delvis rökfria. I övrigt är det dock mindre vanligt med&lt;br&gt;rökfria avdelningar på restauranger m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klart är att många människor får påtagliga besvär av att äta i rökiga&lt;br&gt;lokaler och att det är fritt från rök på restauranger m.m. är ett önskemål&lt;br&gt;som särskilt framförts av allergiker. Hänsyn måste också tas till per-&lt;br&gt;sonalens intresse av att så långt som möjligt slippa arbeta i rökiga mil-&lt;br&gt;jöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företrädare för restaurangbranschen framför kritik mot utredningens&lt;br&gt;förslag rörande rökfria avdelningar på restauranger m.m. och anför bl.a.&lt;br&gt;att restaurangägare är mycket lyhörda för kundernas såväl uttalade som&lt;br&gt;outtalade önskemål, varför en ökad efterfrågan avseende rökfria miljöer&lt;br&gt;omedelbart skulle avspegla sig i utformningen av restaurangerna. Som&lt;br&gt;andra remissinstanser anfört avstår dock många från att gå på restaurang&lt;br&gt;just därför att de vill slippa röken. Erfarenheter från andra länder har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också visat att en begränsning av rökningen på restauranger m.m. i vissa&lt;br&gt;fall medfört en ökad tillströmning av kunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda finner jag att lagstiftningen om rökfria miljöer&lt;br&gt;också bör omfatta restauranger och andra serveringsställen. Vid utform-&lt;br&gt;ningen av en bestämmelse som rör dessa miljöer bör dock beaktas röka-&lt;br&gt;res önskan om att få röka i anslutning till måltider samt att, som&lt;br&gt;Sveriges Hotell- och Restaurangförbund anfört, rökning av tradition&lt;br&gt;anses tillåtet och är vanligt förekommande på restauranger. De lokaler&lt;br&gt;som kommer att beröras kan också ha mycket olika utformning. Jag är&lt;br&gt;mot bakgrund av detta för närvarande inte beredd att, som utredningen,&lt;br&gt;föreslå att det vid en viss andel av sittplatserna i en serveringslokal skall&lt;br&gt;vara förbjudet att röka. Jag ser det i stället som en fördel att kunna&lt;br&gt;överlämna åt restaurangägaren eller motsvarande att lösa denna fråga&lt;br&gt;med beaktande av de lokala förutsättningarna. I likhet med utredningen&lt;br&gt;anser jag att skyldigheten att tillhandahålla rökfria utrymmen bör be-&lt;br&gt;gränsas till serveringsställen som är av en viss storlek och att gränsen&lt;br&gt;lämpligen bör sättas vid 50 sittplatser. På serveringsställen med mer än&lt;br&gt;50 sittplatser skall finnas sittplatser inom ett eller flera rökfria områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om jag inte lämnar något förslag om hur utrymmen där rökning&lt;br&gt;är resp, inte är tillåten skall avgränsas eller om hur de skall förhålla sig&lt;br&gt;till varandra i fråga om storleken på utrymmena, förutsätter jag att en&lt;br&gt;avgränsning sker på sådant sätt att gäster som så önskar får en reell&lt;br&gt;möjlighet att undvika att bli utsatta för tobaksrök och att rökfria om-&lt;br&gt;råden inte görs påtagligt mindre än sådana där rökning är tillåten. Lik-&lt;br&gt;som utredningen vill jag också framhålla att rökfria platser inte bör ges&lt;br&gt;sämre placering i lokalen än platser där rökning tillåts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger naturligtvis inte något hinder mot att lokalen hålls helt&lt;br&gt;rökfri.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskilda undantag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I de fall det råder förbud mot rökning bör det förutom tidigare nämnda&lt;br&gt;undantag från reglerna också firmas en möjlighet att i berörda lokaler&lt;br&gt;och andra utrymmen tillåta rökning i viss utsträckning om det är moti-&lt;br&gt;verat av särskilda skäl. Dessa skäl kan t.ex. vara relaterade till utrym-&lt;br&gt;mets beskaffenhet, såsom att det gäller en lokal med en öppen planlös-&lt;br&gt;ning och mycket god ventilation eller till fall där krav ställs på avsätt-&lt;br&gt;ning av rökfria områden och det med hänsyn till lokalens ringa storlek&lt;br&gt;m.m. inte framstår som rimligt att kräva sådan avsättning. Vidare kan&lt;br&gt;särskilda skäl anses föreligga med hänsyn till lokalens användningssätt,&lt;br&gt;såsom när det är fråga om en lokal som används för samtalsterapi inom&lt;br&gt;psykiatrisk vård. Om särskilda skäl för avvikelse föreligger måste dock&lt;br&gt;avgöras i varje enskilt fall. Verkställighetsföreskrifter i dessa frågor bör,&lt;br&gt;efter bemyndigande från regeringen, kunna meddelas av tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare anfört bör den aktuella lagstiftningen inte gälla några&lt;br&gt;utemiljöer. Inte heller bör några bostäder eller andra privata miljöer&lt;br&gt;omfattas. Som jag nämnt bör alltså barnomsorg i enskilda hem inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattas av den föreslagna lagstiftningen. Till sådana miljöer som inte&lt;br&gt;bör omfattas av regleringen hör också bl.a. de boendes egna rum i ser-&lt;br&gt;vicehus och vårdinrättningar m.m. samt egna rum för intagna på krimi-&lt;br&gt;nalvårdsanstalter. Det hindrar inte att rökförbud kan finnas på sådana&lt;br&gt;platser av andra skäl t.ex. brandföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansvar och tillsyn m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för att bestämmelserna om rökfria miljöer m.m. följs bör åvila&lt;br&gt;den som äger eller disponerar över den lokal, det utrymme eller den&lt;br&gt;plats som berörs. Denne skall tydligt markera var rökning är resp, inte&lt;br&gt;är tillåten och om någon bryter mot bestämmelserna skall den ansvarige&lt;br&gt;ingripa med information eller tillsägelser och bör i sista hand få besluta&lt;br&gt;om avvisning av den rökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som trots tillsägelse röker där detta inte är tillåtet bör alltså kunna&lt;br&gt;avvisas. Detta bör dock inte tillämpas mot anställda. För en anställd som&lt;br&gt;bryter mot reglerna om rökfria miljöer bör i stället allmänna regler som&lt;br&gt;gäller vid ett anställningsförhållande träda in. Vid bedömandet av hur&lt;br&gt;allvarlig överträdelsen är bör då särskilt beaktas att reglerna om rökfria&lt;br&gt;miljöer har till syfte att skydda andra från att utsättas för tobaksrök.&lt;br&gt;Särskild vikt bör också fästas vid om det är barn eller andra skyddslösa&lt;br&gt;personer som utsätts för röken och naturligtvis hur ofta reglerna över-&lt;br&gt;trätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvisning kan naturligtvis inte heller tillgripas t.ex. mot personer som&lt;br&gt;tvångsintagits för vård. Även i andra fall kan det vara olämpligt med&lt;br&gt;avvisning, såsom i fråga om skolelever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som är ansvarig för en lokal eller annat inte vidtar erforder-&lt;br&gt;liga åtgärder för att lagens regler om rökfria miljöer m.m. skall upp-&lt;br&gt;fyllas bör tillsynsmyndigheten kunna förelägga honom vid vite att vidta&lt;br&gt;sådana åtgärder. Jag återkommer till denna fråga i samband med att jag&lt;br&gt;tar upp vad som skall gälla i övrigt för tillsynen enligt lagen och före-&lt;br&gt;skrifter meddelade med stöd av denna samt i samband med specialmoti-&lt;br&gt;veringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetsplatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En stor grupp lokaler och andra utrymmen dit allmänheten inte har&lt;br&gt;tillträde utgörs av arbetsplatser. Dessa är redan idag föremål för en&lt;br&gt;långtgående reglering bl.a. i fråga om arbetsmiljön. I arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1160) föreskrivs exempelvis att arbete skall planläggas och anord-&lt;br&gt;nas så att det kan utföras i en sund och säker miljö samt att luft-, ljud-&lt;br&gt;och ljusförhållanden m.m. i arbetsmiljön skall vara tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig fråga som gäller arbetsmiljön är rökningen på arbetsplatsen.&lt;br&gt;Denna fråga regleras inte närmare i arbetsmiljölagen. I propositionen&lt;br&gt;1990/91:175 förklarade regeringen att det normala bör vara att ar-&lt;br&gt;betsplatser hålls rökfria. Att inte mot sin vilja utsättas för tobaksrök är&lt;br&gt;en viktig princip särskilt när det gäller en arbetsplats där arbetstagare&lt;br&gt;vistas under lång tid. Många arbetsplatser är också utsatta för andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;luftföroreningar och kombinationen av olika föroreningar kan medföra Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;stora hälsorisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle mot bakgrund av det som här sagts kunna hävdas att rök-&lt;br&gt;ning på arbetsplatser borde regleras i lag. Jag ser det emellertid som en&lt;br&gt;fördel om frågan vilka regler som skall gälla i detta avseende kan lösas&lt;br&gt;lokalt genom överenskommelse mellan arbetsgivaren och de anställda&lt;br&gt;eller deras organisation. Detta anförs också av bl.a. LO och SAF och&lt;br&gt;har även legat till grund för de rekommendationer som Arbetarskydds-&lt;br&gt;styrelsen och Socialstyrelsen utfärdat i frågan. Även om det fortfarande&lt;br&gt;finns arbetsplatser där arbetstagare mot sin vilja utsätts för andras to-&lt;br&gt;baksrök anser jag det inte motiverat att nu lagstifta om vilka regler som&lt;br&gt;skall gälla för tobaksrökning på arbetsplatser. Jag kommer att med upp-&lt;br&gt;märksamhet följa utvecklingen i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att understryka den vikt jag lägger vid denna fråga föreslår jag att&lt;br&gt;det i lagen föreskrivs en skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att&lt;br&gt;samverka för att åstadkomma rökfria arbetsmiljöer och att särskilt verka&lt;br&gt;för att personer inte ofrivilligt utsätts för tobaksrök. En möjlig väg att&lt;br&gt;nå ett sådant mål skulle kunna vara att tobaksrökning begränsas till&lt;br&gt;särskilda rökrum.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Handel med tobak&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Några särskilda föreskrifter rörande handel med&lt;br&gt;tobak bör inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att regeringen, eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer ges rätt att föreskriva att tobaksvaror endast får säljas i för-&lt;br&gt;packningar som innehåller viss mängd av varan. Utredningen föreslår&lt;br&gt;också att tobaksvaror inte skall få säljas till personer som är under 18 år&lt;br&gt;och att försäljning i automat eller andra former av självbetjäning skall&lt;br&gt;vara förbjuden. Vidare föreslår utredningen att tillfälliga prisnedsätt-&lt;br&gt;ningar och mängdrabatter inte skall få förekomma vid detaljhandel med&lt;br&gt;tobaksvaror samt att regeringen skall få bemyndigande att föreskriva att&lt;br&gt;förpackningar med tobaksvaror skall vara försedda med skattemärke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av de remissinstanser som uttalar sig be-&lt;br&gt;träffande möjligheten att meddela föreskrifter om förpackningsstorlekar&lt;br&gt;är positiva till utredningens förslag. Bl.a. företrädare för hotell- och&lt;br&gt;restaurangbranschen anför dock att regler om förpackningsstorlek inte&lt;br&gt;bör förhindra den försäljning av enstaka cigarrer och cigariller som&lt;br&gt;förekommer på restauranger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utredningens förslag om förbud mot försäljning av to-&lt;br&gt;baksvaror till personer under 18 år är uppfattningarna hos remissinstan-&lt;br&gt;serna mer skiftande. Vissa remissinstanser som i övrigt är positiva till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftning angående tobak är negativa till detta förslag med motivering- Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;en att det är svårkontrollerat och riskerar att medföra att varan hos ung-&lt;br&gt;domar uppfattas som mer attraktiv. Andra remissinstanser anser att en&lt;br&gt;åldersgräns är en värdefull markering även om den är svårkontrollerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också utredningens förslag som gäller prissättning har fått ett blandat&lt;br&gt;mottagande. Endast ett fåtal av de remissinstanser som är positiva till&lt;br&gt;förslaget kommenterar dock detta särskilt. De som är kritiska till för-&lt;br&gt;slaget, främst företrädare för handeln och tobaksbranschen, anför att det&lt;br&gt;strider mot marknadsrättsliga principer genom att inte vara konkurrens-&lt;br&gt;neutralt. Denna kritik avser framför allt förslaget om förbud mot mängd-&lt;br&gt;rabatter. Förbudet mot tillfälliga prisnedsättningar anges av bl.a. juri-&lt;br&gt;diska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet vara onödigt då för-&lt;br&gt;faranden som avses redan täcks av bestämmelserna om marknadsföring&lt;br&gt;av tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förpackningsstorlekar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som anförts i propositionen 1990/91:175 syftar ett förslag om möjlig-&lt;br&gt;heter att föreskriva att tobaksvaror endast får säljas i förpackningar&lt;br&gt;innehållande viss mängd främst till att förhindra förekomst av små för-&lt;br&gt;packningar med cigaretter då dessa är särskilt lockande för ungdomar&lt;br&gt;genom att betinga ett förhållandevis lågt pris. Jag anser visserligen att&lt;br&gt;ungdomars tobaksbruk bör motverkas. Den effekt ett genomförande av&lt;br&gt;utredningens förslag i denna del kunde få på ungdomens tobaksvanor&lt;br&gt;synes dock vara alltför marginell för att motivera lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Åldersgräns och förbud mot automatförsäljningm.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i folkhälsopropositionen redovisat sin inställning till&lt;br&gt;frågan om det bör införas ett förbud mot försäljning av tobaksvaror till&lt;br&gt;ungdomar samt därtill knutna förbud mot försäljning i automat eller&lt;br&gt;genom annan självbetjäning. Därvid angavs att några sådana förslag inte&lt;br&gt;bör lämnas på grund av de svårigheter som föreligger att kontrollera att&lt;br&gt;en åldersgräns följs och risken för att tobaksvaror skulle framstå som&lt;br&gt;särskilt lockande genom att man måste vara &amp;quot;vuxen&amp;quot; för att få köpa&lt;br&gt;dem. Socialutskottet angav också vid behandlingen av nämnda proposi-&lt;br&gt;tion att utskottet, av samma skäl som regeringen anfört i propositionen,&lt;br&gt;fann att någon åldersgräns för inköp av tobak inte bör införas (bet.&lt;br&gt;SoU1990/91:23). Mot denna bakgrund finner jag att några sådana be-&lt;br&gt;stämmelser som utredningen föreslagit inte bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Prisfrågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska analyser från olika länder visar att priset på tobaksvaror har&lt;br&gt;en avsevärd betydelse för konsumtionen. T.ex. har WHO konstaterat att&lt;br&gt;ungdomar har en särskilt hög priselasticitet d.v.s. minskar sin konsum-&lt;br&gt;tion betydligt när priserna höjs. Jag vill erinra om att tobaksskatten på&lt;br&gt;cigaretter, cigarrer och cigariller från den 1 december 1992 höjts med&lt;br&gt;19 öre per styck och på övriga tobaksvaror i motsvarande mån. Även&lt;br&gt;om syftet med denna skattehöjning i första hand har varit att öka statens&lt;br&gt;inkomster kommer den med stor sannolikhet även att verka konsum-&lt;br&gt;tionsdämpande. Den höjda tobaksskatten fyller på detta sätt två syften -&lt;br&gt;dels att ge staten högre inkomster dels att minska användadet av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tobaksvara bör inte kunna användas som lockvara genom att under&lt;br&gt;en kortare period säljas till nedsatt pris. Ett sådant förfarande får emel-&lt;br&gt;lertid, som juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anfört,&lt;br&gt;anses strida mot redan nu befintliga regler om måttfull marknadsföring&lt;br&gt;av tobaksvaror. Jag finner därför att något särskilt förbud som avser&lt;br&gt;tillfälliga prisnedsättningar inte behöver införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mängdrabatt förekommer bl.a. vid köp av s.k. cigarettlimpor (förpack-&lt;br&gt;ningar med tio paket innehållande 20 stycken cigaretter vardera). I den&lt;br&gt;kritik som framförts mot förslaget om förbud mot sådana rabatter har&lt;br&gt;framhållits att det förekommer att butiker inte saluhåller enstaka paket&lt;br&gt;med cigaretter utan endast s.k. limpor. En sådan butik skulle till följd av&lt;br&gt;utredningens förslag kunna hålla ett lågt pris för dessa storförpackningar&lt;br&gt;medan en butik som säljer både enstaka paket och s.k. limpor inte skulle&lt;br&gt;kunna hålla samma låga pris på de större förpackningarna. Förslaget&lt;br&gt;skulle därmed kunna medföra olikheter i konkurrensförutsättningarna&lt;br&gt;för de olika butikerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av bl.a. nämnda negativa inverkan på konkurrensen som&lt;br&gt;ett förbud mot mängdrabatter kan få, anser jag att någon särskild be-&lt;br&gt;stämmelse om sådana rabatter inte bör införas. Emellertid gäller även&lt;br&gt;här att ett olämpligt framhållande av prissättningen kan falla under be-&lt;br&gt;stämmelserna om marknadsföring av tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skattemärke&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om bemyndigande för regeringen att föreskriva att&lt;br&gt;tobaksförpackningar skall vara försedda med skattemärke har föranletts&lt;br&gt;av ett önskemål om att underlätta ett framtida medlemsskap i EG och för&lt;br&gt;att då motverka smuggling. En bestämmelse med syfte att underlätta&lt;br&gt;bevisföring när det gäller smugglingsbrott finns emellertid redan i lagen&lt;br&gt;(1961:394) om tobaksskatt. Enligt denna får regeringen föreskriva att en&lt;br&gt;tobaksvara får säljas här i riket endast i originalförpackning försedd med&lt;br&gt;särskild kontrollstämpel. Jag har inte funnit skäl att föreslå att denna&lt;br&gt;bestämmelse flyttas till den nya tobakslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Varningstexter m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Nuvarande lagstiftning om varningstext och inne-&lt;br&gt;hållsdeklaration på tobaksvaror justeras så att det klart framgår att&lt;br&gt;föreskrifter kan meddelas om fler varningstexter på varje förpack-&lt;br&gt;ning. I övrigt kvarstår reglerna om varningstext och innehålls-&lt;br&gt;deklaration på tobaksvaror i huvudsak oförändrade utom vad avser&lt;br&gt;påföljder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med mitt utom såvitt avser på-&lt;br&gt;följ dsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett fåtal instanser berör reglerna om varnings-&lt;br&gt;texter m.m.. Statens livsmedelsverk anför dock att varningstexterna bör&lt;br&gt;förnyas och utvecklas samt att en obligatorisk varningstext om cancer-&lt;br&gt;risken vid bruk av snus och tuggtobak bör införas för förpackningar till&lt;br&gt;sådana varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Nuvarande lagstiftning om varningstext och&lt;br&gt;innehållsdeklaration på förpackningar till tobaksvaror infördes år 1975&lt;br&gt;och trädde i kraft år 1977. Enligt denna skall en förpackning till en&lt;br&gt;tobaksvara som är avsedd att säljas till konsument inom landet vara&lt;br&gt;försedd med varningstext och innehållsdeklaration i den utsträckning&lt;br&gt;regeringen eller myndighet som regeringen utser föreskriver detta. I&lt;br&gt;samma ordning kan meddelas föreskrifter om bl.a. hur en text skall vara&lt;br&gt;avfattad och vad en deklaration skall innehålla. Tillverkare och impor-&lt;br&gt;törer har enligt lagen ansvar för att förpackningarna förses med före-&lt;br&gt;skrivna texter m.m. och en tobaksvara får inte saluhållas till en konsu-&lt;br&gt;ment om förpackningen saknar föreskriven varningstext eller innehålls-&lt;br&gt;deklaration eller om dessa är uppenbart oriktiga. Överträdelse av be-&lt;br&gt;stämmelserna kan leda till straff i form av böter. Tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;kan också meddela de förelägganden och förbud som behövs för att&lt;br&gt;lagen eller de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efter-&lt;br&gt;levas. Sådana förelägganden och förbud kan förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har överlåtit till Socialstyrelsen, som också är tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighet, att meddela närmare föreskrifter om varningstexter m.m. Med&lt;br&gt;stöd härav har Socialstyrelsen föreskrivit att såväl förpackningar till&lt;br&gt;cigaretter som förpackningar till piptobak, cigarrer, snus och tuggtobak&lt;br&gt;m.m. skall ha vissa fastställda varningstexter. Socialstyrelsen har också&lt;br&gt;meddelat föreskrifter om innehållsdeklarationer. Dessa innebär bl.a. att&lt;br&gt;det på cigarettförpackningar skall finnas uppgift om innehållet i röken av&lt;br&gt;tjära, nikotin och kolmonoxid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till lagen om varningstext och innehållsdeklaration på to-&lt;br&gt;baksvaror anförde föredragande statsråd att det var angeläget att få till&lt;br&gt;stånd en minskning av tobakskonsumtionen och att detta krävde betyd-&lt;br&gt;ande informationsinsatser samt att varningstexter och innehålls-&lt;br&gt;deklarationer på förpackningar till tobaksvaror var en viktig del i denna&lt;br&gt;information (prop. 1975/76:49 s. 19). Information om tobakens skade-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkningar är, som jag anfört i det föregående, fortfarande av mycket&lt;br&gt;stor betydelse i arbetet att försöka åstadkomma en minskning av tobaks-&lt;br&gt;konsumtionen och varningstexter m.m. måste alltjämt anses vara ett&lt;br&gt;viktigt inslag i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG har antagits ett direktiv innefattande regler om varningstexter&lt;br&gt;och innehållsdeklaration för tobaksvaror. Enligt detta skall alla förpack-&lt;br&gt;ningar till tobaksvaror ha en allmänt utformad varningstext som anges i&lt;br&gt;direktivet. Förpackningar till cigaretter skall också, förutom den allmän-&lt;br&gt;na texten, ha en av flera alternativa särskilda varningstexter. En inne-&lt;br&gt;hållsdeklaration skall enligt nämnda direktiv ange mängden tjära och&lt;br&gt;nikotin i cigarettröken. Direktivet omfattas av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår lagstiftning i dessa frågor synes i princip överensstämma med&lt;br&gt;EG:s direktiv och några skäl till större ändringar vad gäller denna lag-&lt;br&gt;stiftning har inte heller framkommit i övrigt. För att det klart skall fram-&lt;br&gt;gå att det också i Sverige skall vara möjligt att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;att förpackningen till en tobaksvara skall innehålla mer än en varnings-&lt;br&gt;text bör dock bestämmelsen därom justeras något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmare föreskrifter som behövs bör även fortsättningsvis kunna&lt;br&gt;meddelas av den myndighet som regeringen bestämmer och de får efter&lt;br&gt;behov anpassas efter utvecklingen här och utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i fortsättningen bör gälla vid överträdelse av nu aktuella be-&lt;br&gt;stämmelser och om tillsyn avser jag att ta upp i samband med frågor&lt;br&gt;rörande tillsynen i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Reklam och annan marknadsföring av tobak&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Nuvarande krav på näringsidkares marknadsföring&lt;br&gt;som avser tobaksvaror och som riktar sig till konsumenter upprätt-&lt;br&gt;hålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innebär i första hand att det i lag införs förbud&lt;br&gt;för reklam som avser tobaksvaror och som riktar sig till konsumenter&lt;br&gt;liksom för i stort sett all annan sådan marknadsföring. Förslaget innebär&lt;br&gt;också att vissa krav ställs på annan reklam m.m. för att minska möjlig-&lt;br&gt;heterna till s.k. förtäckt tobaksreklam, t.ex. att använda ett för en&lt;br&gt;tobaksvara känt varumärke vid marknadsföring av en annan vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser tar upp frågor om förbud&lt;br&gt;mot reklam m.m. Av dessa är en majoritet positiva till en skärpning av&lt;br&gt;nuvarande lagstiftning. Bl.a. anförs att förbud mot reklam och annan&lt;br&gt;marknadsföring av tobaksvaror, inkl, förtäckt sådan, är nödvändigt för&lt;br&gt;att skapa en trovärdig hälsopolitik. Betydelsen av ett sådant förbud för&lt;br&gt;arbetet med att söka påverka ungdomar att inte börja använda tobak&lt;br&gt;berörs också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stark kritik mot förslaget framförs främst från representanter för to-&lt;br&gt;baksbranschen och handeln. De tar därvid upp frågor bl.a. rörande rek-&lt;br&gt;lamens betydelse för produktutvecklingen och för konkurrensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra frågor som berörs av några remissinstanser är hur föreslagna&lt;br&gt;regler förhåller sig till yttrandefriheten och till annan lagstiftning, t.ex.&lt;br&gt;avseende varumärkesrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Världshälsoorganisationen har länge före-&lt;br&gt;språkat ett totalförbud mot tobaksreklam. Som nämnts i det föregående&lt;br&gt;har frågan också varit aktuell i Nordiska rådet och flera länder har redan&lt;br&gt;infört sådana förbud. Vidare har EG-kommissionen lagt ett direktiv-&lt;br&gt;förslag om förbud mot tobaksreklam m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har reklam för tobaksvaror sedan mitten av 1960-talet&lt;br&gt;successivt omgärdats av allt strängare regler. De största förändringarna&lt;br&gt;skedde i början och mitten av 1970-talet, sedan Konsumentombudsman-&lt;br&gt;nen fört upp ett antal fall till Marknadsdomstolen. Domstolens beslut,&lt;br&gt;som kom att bli prejudicerande, innebar förbud mot att avbilda person-&lt;br&gt;er, statusladdade miljöer etc. i annonser avseende tobaksvaror. I och&lt;br&gt;med att de frivilliga regler som då fanns blev inaktuella genom Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolens beslut, upptogs förhandlingar mellan Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen och företrädare för tobaksbranschen. Förhandlingarna ledde&lt;br&gt;år 1975 till ytterligare begränsningar av tobaksreklamen, bl.a. avseende&lt;br&gt;utomhusreklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av Socialstyrelsens tobaksutredning år 1973 tillsattes år&lt;br&gt;1975 en särskild utredning med uppdrag att utreda frågan om lämpliga&lt;br&gt;former för förbud mot tobaksreklam. Genom ett beslut år 1976 utvid-&lt;br&gt;gades utredningsuppdraget till att gälla även alkoholreklam. På hösten&lt;br&gt;samma år avgav utredningen sitt slutbetänkande Reklamen för alkohol&lt;br&gt;och tobak (SOU 1976:63). Betänkandet låg till grund för de lagar om&lt;br&gt;marknadsföring av alkohol respektive tobak som trädde i kraft under år&lt;br&gt;1979.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av to-&lt;br&gt;baksvaror kom i praktiken huvudsakligen att innebära ett befästande av&lt;br&gt;överenskommelsen från år 1975 mellan Konsumentombudsmannen och&lt;br&gt;tobaksbranschen. Enligt lagen skall särskild måttfullhet iakttas vid mark-&lt;br&gt;nadsföring av tobaksvaror. Marknadsföring som är påträngande eller&lt;br&gt;uppsökande eller som uppmanar till bruk av tobak får inte förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en nyhet infördes genom 1978 års lag en skyldighet för den som&lt;br&gt;annonserar för tobaksvaror att återge föreskriven varningstext och inne-&lt;br&gt;hållsdeklaration i tidningsannonser m.m. Texten och deklarationen skall&lt;br&gt;framträda tydligt i annonsen och återges i ändamålsenlig form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföring i strid med nämnda lag skall anses som otillbörlig&lt;br&gt;enligt marknadsföringslagen (1975:1418). Det är alltså ytterst Marknads-&lt;br&gt;domstolen som prövar om en marknadsföringsåtgärd skall anses som&lt;br&gt;måttfull eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa riktlinjer för tillämpningen av 1978 års lag har utfärdats av Kon-&lt;br&gt;sumentverket efter samråd med Socialstyrelsen. Riktlinjerna skärptes år&lt;br&gt;1986, sedan riksdagen hade behandlat ett antal motioner om reklam-&lt;br&gt;förbud. Enligt riktlinjerna får vissa former av marknadsföring av tobaks-&lt;br&gt;varor inte alls förekomma. Hit hör direktreklam och andra åtgärder som&lt;br&gt;innebär en direkt hänvändelse till konsumenter, reklam på biografer&lt;br&gt;eller teatrar, reklam via etermedier (inkl, kabel-TV), utomhusreklam&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(med undantag för skyltning vid säljställen), reklam inom idrottsanlägg-&lt;br&gt;ningar, sjukhus eller ungdomslokaler, pristävlingar och rabattmärkeser-&lt;br&gt;bjudanden m.m. Annonser för tobaksvaror får inte heller, enligt riktlin-&lt;br&gt;jerna, finnas i sporttidningar eller på dagspressens sportsidor, på om-&lt;br&gt;slaget till populärpress, i tidningar vars läsekrets till stor del utgörs av&lt;br&gt;ungdomar etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att riktlinjerna skärptes åtog sig tobaksbranschen att&lt;br&gt;genomföra vissa egenåtgärder. Bl.a. bildades Tobaksbranschföreningens&lt;br&gt;granskningsnämnd som kontinuerligt granskar all tobaksreklam som&lt;br&gt;riktar sig till konsumenter och vakar över att bolagen följer riktlinjerna.&lt;br&gt;Nämnden gör även principiella och vägledande uttalanden i tolknings-&lt;br&gt;frågor. Om nämnden finner att en viss åtgärd strider mot riktlinjerna,&lt;br&gt;kan den ålägga den felande en bot om 10 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har också inrättats en särskild instans som granskar skyltningen&lt;br&gt;vid säljställen, Detaljhandelns Tobaksskyltningsråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförts tidigare tillsattes Tobaksutredningen mot bakgrund av&lt;br&gt;bl.a. en framställning från riksdagen efter en hemställan från lagutskottet&lt;br&gt;i betänkandet 1987/88:LU13. Som skäl för denna hemställan anförde&lt;br&gt;utskottet att även om dittills förekommande insatser haft positiva effekter&lt;br&gt;på konsumtionen av röktobak så var den totala bilden när det gällde&lt;br&gt;bruket av tobak oroande och att det var nödvändigt att vidta ytterligare&lt;br&gt;insatser från samhällets sida för att minska denna konsumtion. Utskottet&lt;br&gt;anförde vidare att det kunde ifrågasättas om det var möjligt att få till&lt;br&gt;stånd en allmän uppslutning kring strävandena att minska tobaksbruket&lt;br&gt;så länge det inte var förbjudet att göra reklam för tobaksvaror och att&lt;br&gt;det skulle vara olyckligt om Sverige, vid beaktande av den internationel-&lt;br&gt;la utvecklingen i denna fråga, skulle komma att framstå som en nation&lt;br&gt;som motsatte sig ett sådant reklamförbud. På grund härav fann utskottet&lt;br&gt;att starka skäl talade för att ett förbud mot reklam för tobaksvaror borde&lt;br&gt;införas efter mönster för vad som gällde beträffande alkoholdrycker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobakskonsumtionen är alltjämt relativt hög i Sverige och det finns,&lt;br&gt;som jag tidigare nämnt, tendenser till ökad tobakskonsumtion hos vissa&lt;br&gt;grupper, särskilt ungdomar. Mot bakgrund av detta anförde regeringen&lt;br&gt;i propositionen 1990/91:175 att reklam för tobaksvaror bör förbjudas.&lt;br&gt;Denna bedömning gjordes då regeringen fann att ett reklamförbud av-&lt;br&gt;seende tobaksvaror med all sannolikhet skulle få positiva effekter på&lt;br&gt;folkhälsan särskilt med beaktande av dess betydelse för påverkan av&lt;br&gt;ungdomars attityder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagsbehandlingen av nämnda proposition anförde socialut-&lt;br&gt;skottet i sitt betänkande (bet. 1990/91:SoU 23) att något förbud mot&lt;br&gt;tobaksreklam inte bör införas innan man inom EG nått enighet om ett&lt;br&gt;motsvarande förbud. Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen&lt;br&gt;till känna vad utskottet anfört i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad riksdagen gett till känna finner jag att EG:s ställ-&lt;br&gt;ningstagande i denna fråga bör avvaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Produktkontroll m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En möjlighet öppnas att meddela föreskrifter om att&lt;br&gt;tillverkare och importörer av tobaksvaror skall utreda om de&lt;br&gt;kemiska och toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaror har&lt;br&gt;hälsovådliga effekter. Vidare införs möjligheter att, om det finns&lt;br&gt;särskilda hälsoskäl, förbjuda tillverkning och införsel av tobaks-&lt;br&gt;varor som för närvarande inte finns i någon större utsträckning på&lt;br&gt;den svenska marknaden och att föreskriva gränsvärden för de&lt;br&gt;skadliga ämnen m.m. som en tobaksvara som tillverkas i eller&lt;br&gt;införs till Sverige får innehålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Dessa frågor berörs inte av så många remiss-&lt;br&gt;instanser men flertalet av dem som gör det är positiva till utredningens&lt;br&gt;förslag. Svenska Tobaksbranschföreningen anför dock att en skyldighet&lt;br&gt;att utreda de kemiska och toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaror&lt;br&gt;svårligen kan uppfyllas av varje importör vilket får till följd att den&lt;br&gt;utländska leverantören-tillverkaren kan komma att &amp;quot;drabbas&amp;quot; av påbudet.&lt;br&gt;Tobaksbranschföreningen ifrågasätter i anledning därav om inte bestäm-&lt;br&gt;melsen om utredningsskyldighet kan uppfattas som ett tekniskt handels-&lt;br&gt;hinder som i sig inte syftar till att skydda hälsan och därför står i strid&lt;br&gt;med GATT:s och EFTA:s förbud mot införande av tekniska handels-&lt;br&gt;hinder. Föreningen ifrågasätter vidare om inte också ett förbud mot&lt;br&gt;tillverkning och import av nya tobaksvaror strider mot GATT- och&lt;br&gt;EFTA-regler. Även Svenska Arbetsgivareföreningen ifrågasätter om inte&lt;br&gt;ett sådant förbud kan betraktas som ett handelshinder och om det egent-&lt;br&gt;ligen fyller någon funktion då ett cigarettmärke mer eller mindre på den&lt;br&gt;svenska marknaden inte lär ha någon betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller införande av gränsvärden anför Svenska Tobaksbransch-&lt;br&gt;föreningen att utvecklingen gått mot &amp;quot;svagare&amp;quot; cigaretter vilket troligen&lt;br&gt;kommer att fortsätta även utan införande av gränsvärden och att utred-&lt;br&gt;ningens förslag mot denna bakgrund närmast ter sig som &amp;quot;förmynderi&lt;br&gt;mot den lilla och minskande grupp konsumenter som trots alla varningar&lt;br&gt;föredrar något 'starkare’ cigaretter&amp;quot;. Också föreningen Smokepeace&lt;br&gt;anför att konsumenterna inte bör &amp;quot;tvångsstyras” när det gäller val av&lt;br&gt;tobaksprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Lagstiftningen i Sverige om produktsäkerhet&lt;br&gt;inskränker sig när det gäller tobak för närvarande till en möjlighet att&lt;br&gt;föreskriva att förpackningar till tobaksvaror skall innehålla en deklara-&lt;br&gt;tion med uppgift om skadliga ämnen som varan innehåller eller ger&lt;br&gt;upphov till. För att förbättra produktkontrollen avseende tobaksvaror&lt;br&gt;bör dock ytterligare några regler införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skyldighet att utreda kemiska och toxikologiska egenskaper&lt;br&gt;hos tobaksvaror&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Redan nu finns det, som jag nyss anfört, möjlighet att föreskriva att&lt;br&gt;förpackningar till tobaksvaror skall ha en innehållsdeklaration. Ansvaret&lt;br&gt;för att en sådan deklaration är riktig åvilar tillverkaren, eller i fråga om&lt;br&gt;importvaror, importören. Socialstyrelsen har också, såsom tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighet enligt lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration&lt;br&gt;på tobaksvaror, rätt att på anfordran få de upplysningar och handlingar&lt;br&gt;som behövs för tillsynen enligt lagen. Därigenom har Socialstyrelsen rätt&lt;br&gt;att få de upplysningar som behövs för att kunna besluta vad en inne-&lt;br&gt;hållsförteckning skall innehålla. Bestämmelsen ger också Socialstyrelsen&lt;br&gt;rätt att, för att möjliggöra en kontroll av att de uppgifter som lämnas i&lt;br&gt;deklarationen är riktiga, få del av de analyser av tobaksvarans innehåll&lt;br&gt;som måste ha tagits fram som grund för uppgifterna i innehållsdeklara-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon skyldighet för tillverkaren eller importören att själv utreda de&lt;br&gt;kemiska och toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaroma finns däre-&lt;br&gt;mot inte. Enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter skall visser-&lt;br&gt;ligen den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt, genom egna&lt;br&gt;undersökningar eller på annat sätt bl.a. se till att det finns tillfredsställ-&lt;br&gt;ande utredning för bedömning av vilka hälsoskador produkten kan&lt;br&gt;orsaka, men den lagen skall enligt förordningen (1985:835) om kemiska&lt;br&gt;produkter inte tillämpas på tobaksvaror. Det måste emellertid anses vara&lt;br&gt;naturligt att ansvaret för att utreda om en vara kan vara skadlig skall&lt;br&gt;åvila den som vill avsätta varan. Jag finner att skäl för att undanta to-&lt;br&gt;baksvaror från denna princip saknas. Jag anser därför att en bestäm-&lt;br&gt;melse om sådan utredningsskyldighet som nu nämnts bör införas i tobak-&lt;br&gt;slagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsskyldigheten bör gälla om det på grundval av de ämnen&lt;br&gt;eller andra beståndsdelar en tobaksvara innehåller och vad som redan är&lt;br&gt;känt om de kemiska och toxikologiska verkningarna av dessa bestånds-&lt;br&gt;delar kan antas att varan har hälsovådliga effekter. Om tillgängliga un-&lt;br&gt;dersökningar är otillräckliga bör tillverkaren-importören se till att de&lt;br&gt;kompletterande undersökningar som behövs kommer till stånd. Detta&lt;br&gt;kan exempelvis ske genom egna undersökningar eller genom anlitande&lt;br&gt;av konsulter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillverkaren och importören bör också fortlöpande hålla sig informerad&lt;br&gt;om sådan forskning som har betydelse för att bedöma varans egenskaper&lt;br&gt;eller för möjligheterna att förändra dess sammansättning på ett sätt som&lt;br&gt;minskar hälsoriskerna. Denne bör också föranstalta om de kompletter-&lt;br&gt;ande undersökningar som behövs för att hålla kunskapen om varan i&lt;br&gt;nivå med den vetenskapliga utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillverkaren-importören bör vidare åläggas en skyldighet att redovisa&lt;br&gt;undersökningsresultaten och andra uppgifter som behövs för att varornas&lt;br&gt;hälsorisker skall kunna bedömas. Dessa uppgifter kan sedan läggas till&lt;br&gt;grund för de innehållsdeklarationer som skall anbringas på förpackning-&lt;br&gt;arna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om aktuell utredningsskyldighet bör med hänsyn&lt;br&gt;till de kostnader som kan vara förenade med utredningen tills vidare&lt;br&gt;endast få meddelas av regeringen. Det ligger i sakens natur att regering-&lt;br&gt;en i sina föreskrifter skall ta hänsyn till vad som det vid varje tidpunkt&lt;br&gt;med hänsyn till föreliggande vetenskapliga rön är rimligt att kräva av&lt;br&gt;den utredningsskyldige.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbud mot tillverkning och införsel av vissa tobaksvaror&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I många länder har förbud införts mot försäljning av vissa slag av to-&lt;br&gt;baksprodukter. Exempelvis har flera länder infört förbud mot försälj-&lt;br&gt;ning av rökfri tobak för oralt bruk. En arbetsgrupp inom Världshälso-&lt;br&gt;organisationen har också förordat att motsvarande förbud införs i alla&lt;br&gt;länder där avsedda produkter inte blivit vanliga. Inom EG beslutades&lt;br&gt;den 15 maj 1992 om ett direktiv innehållande ett sådant förbud&lt;br&gt;(92/41/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige är det, som inledningsvis anförts, relativt vanligt med bruk&lt;br&gt;av snus. Som framgår av avsnitt 3.3 torde Sverige därför - efter det att&lt;br&gt;EES-avtalet trätt i kraft - kunna få göra undantag från förbudet mot&lt;br&gt;försäljning av rökfri tobak för oralt bruk vad gäller snuset. Däremot är&lt;br&gt;det angeläget att motverka att andra tobaksprodukter som ännu inte är&lt;br&gt;mer allmänt förekommande på den svenska marknaden sprids här. Det&lt;br&gt;avgjort mest effektiva sättet att åstadkomma detta är att förbjuda att&lt;br&gt;sådana varor tillverkas i landet eller införs hit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud mot tillverkning och import av tobaksvaror bör alltså kunna&lt;br&gt;meddelas i fråga om dels helt nya tobaksvaror, dels tobaksvaror som i&lt;br&gt;och för sig redan finns och brukas men som inte är mer allmänt före-&lt;br&gt;kommande på den svenska marknaden. För att ett sådant förbud skall&lt;br&gt;kunna meddelas bör krävas att det föreligger särskilda hälsoskäl. Sådana&lt;br&gt;skäl kan föreligga då en tobaksvara är påtagligt mer skadlig i något&lt;br&gt;avseende är de tobaksvaror som redan är vanligt förekommande på den&lt;br&gt;svenska marknaden. Exempelvis kan den innehålla skadliga ämnen eller&lt;br&gt;beståndsdelar som alls inte finns i andra här förekommande produkter&lt;br&gt;eller också betydligt mer av sådana ämnen eller beståndsdelar. Avsikten&lt;br&gt;är alltså inte att ingripa mot exempelvis nya cigarettmärken som inte på&lt;br&gt;ett påtagligt sätt avviker från andra cigarettmärken som förekommer här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En &amp;quot;ny&amp;quot; tobaksvara kan också vara påtagligt mer skadlig än andra som&lt;br&gt;är vanligt förekommande på den svenska marknaden genom att den&lt;br&gt;appellerar till vissa grupper som nu inte brukar tobak i någon större&lt;br&gt;utsträckning, såsom barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett förbud av aktuellt slag inte skall bli alltför abstrakt bör det&lt;br&gt;meddelas först då det finns anledning att befara att en &amp;quot;ny&amp;quot; tobaksvara&lt;br&gt;är på väg att introduceras här. Ett bemyndigande bör därför ges till&lt;br&gt;regeringen att meddela sådana förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Införande av gränsvärden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Både i Sverige och utomlands förekommer produktutveckling i syfte att&lt;br&gt;åstadkomma tobaksvaror som innehåller mindre mängder av känt skad-&lt;br&gt;liga ämnen. Särskilt gäller detta cigaretter. Jag ser det som efter-&lt;br&gt;strävansvärt att en sådan utveckling fortsätter även om det är tveksamt&lt;br&gt;om detta kan ha några större effekter för folkhälsan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt har det på senare år blivit allt oftare förekommande att&lt;br&gt;olika gränsvärden uppställs för skadliga ämnen m.m. i tobak. Enligt ett&lt;br&gt;EG-direktiv får tjärhalten inte överstiga 15 mg per cigarett fr.o.m. den&lt;br&gt;31 december 1992 och 12 mg per cigarett fr.o.m. år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att åstadkomma en anpassning till EG:s regler bör en regel om&lt;br&gt;gränsvärden för skadliga ämnen och beståndsdelar i tobaksvaror införas&lt;br&gt;även här. Då sådana gränsvärden kan komma att behöva ändras med&lt;br&gt;inte alltför långa mellanrum är det mindre lämpligt att fastställa dem i&lt;br&gt;lag. I stället bör regeringen eller den myndighet regeringen utser kunna&lt;br&gt;meddela föreskrifter i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreskrifter som bör meddelas bör i första hand röra tjärhalten i&lt;br&gt;cigarettrök, varvid de värden som fastställts inom EG bör beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EES-avtalet har Sverige förbundit sig att följa det tidigare nämnda&lt;br&gt;direktivet angående tjärhalt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handelshinder?&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nu föreslagna regler om produktkontroll torde kunna genomföras utan&lt;br&gt;hinder av Sveriges handelspolitiska åtaganden. Såväl GATT- som&lt;br&gt;EFTA-regler innehåller undantag för åtgärder som skall skydda hälsan&lt;br&gt;och bestämmelser motsvarande de föreslagna har också införts i andra&lt;br&gt;länder med dessa åtaganden. Exempelvis har, som tidigare anförts,&lt;br&gt;Finland infört gränsvärden för vissa ämnen i cigarettrök. I Norge har&lt;br&gt;också införts förbud mot &amp;quot;nya&amp;quot; tobaksprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelshindrande åtgärder är enligt Rom-fördraget i princip förbjudna&lt;br&gt;mellan medlemsstaterna i EG. Undantag från förbudet kan medges med&lt;br&gt;stöd av artikel 36 bland annat med hänsyn till intresset att skydda män-&lt;br&gt;niskors liv och hälsa. Denna artikels funktion är att balansera mellan&lt;br&gt;oeftergivliga nationella intressen av icke-ekonomisk natur och den fria&lt;br&gt;rörligheten för varor. För att en åtgärd skall kunna rättfärdigas enligt&lt;br&gt;artikel 36 krävs förutom att den är nödvändig även att den är propor-&lt;br&gt;tionell. Det innebär att åtgärden inte får större handelshindrande verk-&lt;br&gt;ningar än vad som är strängt nödvändigt för att tillgodose skyddsända-&lt;br&gt;målet. Artikel 36 är inte längre tillämplig inom de områden där med-&lt;br&gt;lemsstaterna harmoniserat sin lagstiftning. Några hinder att införa här&lt;br&gt;aktuella bestämmelser torde alltså inte heller föreligga med tanke på ett&lt;br&gt;eventuellt framtida medlemsskap i EG. När det gäller gränsvärden för&lt;br&gt;tjära finns, som tidigare nämnts, redan EG:s direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Den lagtekniska utformningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Lagstiftningen avseende tobak samlas i en lag utom&lt;br&gt;vad avser tobaksskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet som uttalat sig i frågan är positiva till&lt;br&gt;utredningens förslag. Dit hör bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen, Landstings-&lt;br&gt;förbundet och flera landsting. En av underinstansema till Universitets-&lt;br&gt;och högskoleämbetet, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms univer-&lt;br&gt;sitet, anför däremot att den föreslagna lagstiftningen innehåller regler av&lt;br&gt;systematiskt olika karaktär och torde innebära att det blir svårare för&lt;br&gt;dem som berörs av de skilda bestämmelserna att finna dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Lagstiftningen om tobak kommer att beröra&lt;br&gt;skilda områden. Förutom den lagstiftning som redan finns om varnings-&lt;br&gt;text och innehållsdeklarationer samt om marknadsföring föreslås nu&lt;br&gt;lagstiftning om rökfria miljöer och produktkontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En metod som kan användas vid aktuell lagstiftning är att komplettera&lt;br&gt;den lagstiftning som redan finns med de nya eller ändrade regler jag har&lt;br&gt;förordat samt att, i den mån dessa regler inte passar in i lagstiftningen,&lt;br&gt;skapa nya lagar. Detta skulle emellertid ge en splittrad lagstiftning i&lt;br&gt;frågor som berör tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En samlad lagstiftning ger en bättre överblick. Flera remissinstanser&lt;br&gt;som direkt kommer att beröras av lagstiftningen har också klart uttalat&lt;br&gt;att de anser det vara bra om föreslagna regler samlas i en lag. Det torde&lt;br&gt;alltså inte finnas någon anledning att befara att de som berörs av olika&lt;br&gt;bestämmelser kommer att få svårt att finna dem. Jag anser därför att&lt;br&gt;man inte behöver fästa någon avgörande vikt vid de nackdelar det kan&lt;br&gt;innebära att samla bestämmelser av delvis olika karaktär i en lag.&lt;br&gt;Tobaksskatt bör dock även fortsättningsvis regleras separat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.8 Tillsyn m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den omedelbara tillsynen över att lagen och före-&lt;br&gt;skrifter som meddelats med stöd av denna efterlevs, utövas när&lt;br&gt;det gäller rökfria miljöer m.m. av miljö- och hälsoskyddsnämnden&lt;br&gt;eller motsvarande kommunal nämnd. Inom länet utövas denna&lt;br&gt;tillsyn av länsstyrelsen. Tillsynen över att bestämmelserna om&lt;br&gt;rökning inom lokaler som är upplåtna för enbart personal inom&lt;br&gt;skolor, barnomsorg, hälso- och sjukvård och tandvård följs utövas&lt;br&gt;lokalt av Yrkesinspektionen och centralt av Arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen. I övrigt utövas den centrala tillsynen av Socialstyrelsen. När&lt;br&gt;det gäller marknadsföring av tobaksvaror skall dock, i stället för&lt;br&gt;reglerna om tillsyn i tobakslagen, bestämmelserna i marknads-&lt;br&gt;föringslagen gälla och Konsumentverket skall liksom tidigare&lt;br&gt;övervaka näringsidkares marknadsföring av sådana varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om tillsynsmyndigheternas rätt till information&lt;br&gt;m.m. som behövs för tillsynen samt tillträde till lokaler och annat&lt;br&gt;som berörs regleras i huvudsak på samma sätt som enligt tidigare&lt;br&gt;lagstiftning om varningstext och innehållsdeklaration. Också vad&lt;br&gt;som föreskrivits om rätt för tillsynsmyndigheterna att meddela&lt;br&gt;förelägganden och förbud samt omhänderta egendom överförs i&lt;br&gt;stort sett oförändrat från nämnda lagstiftning. Däremot straff-&lt;br&gt;beläggs inte några överträdelser i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala nämndens beslut får överklagas hos länsstyrel-&lt;br&gt;sen. Länsstyrelsens och Socialstyrelsens beslut i särskilda fall får&lt;br&gt;överklagas hos länsrätten. Yrkesinspektionens beslut däremot får&lt;br&gt;överklagas hos Arbetarskyddsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om föreskrifter av normgivningskaraktär som meddelats&lt;br&gt;efter bemyndigande från regeringen, får överklagas hos regering-&lt;br&gt;en av tillverkare eller importörer om det är fråga om varnings-&lt;br&gt;texter eller innehållsdeklaration på förpackningar till tobaksvaror.&lt;br&gt;Andra beslut om föreskrifter av normgivningskaraktär som med-&lt;br&gt;delats efter bemyndigande från regeringen får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i stort sett med mitt. Utred-&lt;br&gt;ningen föreslår dock att i vissa fall den som bryter mot lagen eller före-&lt;br&gt;skrift som meddelats med stöd av lagen skall dömas till böter. Utred-&lt;br&gt;ningen föreslår också att nuvarande bestämmelse om förverkande skall&lt;br&gt;överföras från lagstiftningen om varningstext och innehållsdeklaration&lt;br&gt;till den nya lagen. Vidare innehåller utredningens förslag en delvis&lt;br&gt;annan besvärsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av dem som berört tillsyns- och påföljds-&lt;br&gt;frågor är positiva till utredningens förslag. Ett par kommuner anför att&lt;br&gt;reglerna om rökfria miljöer är svåra att kontrollera och att någon mer&lt;br&gt;aktiv tillsyn inte kan komma i fråga med hänsyn till det pressade ekono-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miska läge som råder i många kommuner. Kostnadsaspekterna tas också&lt;br&gt;upp av ytterligare ett par remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen, ett par kommuner, LO och Sveriges hotell-&lt;br&gt;och restaurangförbund tar upp frågor om gränsdragningen mellan till-&lt;br&gt;synsmyndigheternas ansvarsområden. Därvid anförs bl.a. att gränsdrag-&lt;br&gt;ningen är något oklar när det gäller tillsynen över rökfria miljöer enligt&lt;br&gt;vad utredningen föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag när det gäller vilka befogenheter en tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighet bör ha möter knappast några invändningar. Också förslaget om&lt;br&gt;påföljder m.m. godtas i stort sett av remissinstanserna. Rikspolisstyrel-&lt;br&gt;sen ifrågasätter dock om kriminalisering på detta område är sakligt moti-&lt;br&gt;verad och förordar att i stället vitesinstitutet används i större utsträck-&lt;br&gt;ning. Med anledning av ett förslag av utredningen att det i lagen skall&lt;br&gt;införas en bestämmelse om att den som skall avvisa en person som trots&lt;br&gt;tillsägelse röker där detta inte är tillåtet skall ha rätt att anlita polis för&lt;br&gt;avvisningen, anför Rikspolisstyrelsen att sådana ingripanden endast&lt;br&gt;undantagsvis bör komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Tillsynen över lagen och de föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av denna bör samlas hos så få myndigheter som&lt;br&gt;möjligt. Samtidigt bör dock tillsynen i möjligaste mån läggas på myndig-&lt;br&gt;heter som redan har näraliggande uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den lokala eller regionala tillsynen har redan Yrkes-&lt;br&gt;inspektionen tillsynsansvar enligt arbetsmiljölagstiftningen och miljö-&lt;br&gt;och hälsoskyddsnämnden, eller den kommunala nämnd som utövar dess&lt;br&gt;funktioner, har tillsynsansvar enligt hälsoskyddslagstiftningen. Inom&lt;br&gt;länet utövas tillsynen enligt hälsoskyddslagstiftningen av länsstyrelsen.&lt;br&gt;Dessa tillsynsmyndigheter företar också inspektioner för att kontrollera&lt;br&gt;miljön i många av de lokaler och andra utrymmen som kommer att&lt;br&gt;omfattas av tobakslagens regler om rökfria miljöer. Den omedelbara&lt;br&gt;tillsynen i fråga om rökfria miljöer bör därför fördelas mellan Yrkes-&lt;br&gt;inspektionen och den kommunala nämnden. Inom länet bör länsstyrelsen&lt;br&gt;utöva tillsyn inom miljö- och hälsoskyddsnämndens ansvarsområde. På&lt;br&gt;så sätt bör huvuddelen av tillsynen enligt tobakslagen kunna utövas i&lt;br&gt;samband med annan tillsynsverksamhet. Fördelningen bör ske så att&lt;br&gt;nämnden får tillsynsansvar för de miljöer dit allmänheten har tillträde,&lt;br&gt;hotell och restauranger m.m. samt att Yrkesinspektionen får ansvaret för&lt;br&gt;personalutrymmen på sådana arbetsplatser som omfattas av rökförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omedelbara tillsynen innefattar det direkta ansvaret för att lagens&lt;br&gt;regler efterlevs. Tillsynen skall bl.a. utövas genom inspektioner av de&lt;br&gt;rökfria miljöerna. De lokala tillsynsmyndigheterna har möjlighet att&lt;br&gt;utfärda förbud och förelägganden i de enskilda ärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den centrala tillsynen är det naturligt att Socialstyrelsen&lt;br&gt;som redan har en central funktion i fråga om tobaksfrågor får det&lt;br&gt;huvudsakliga ansvaret för det tillsynsområde som länsstyrelsen skall&lt;br&gt;svara för. Arbetarskyddsstyrelsen bör få ansvaret för den centrala till-&lt;br&gt;synen när det gäller sådana miljöer som Yrkesinspektionen har det ome-&lt;br&gt;delbara tillsynsansvaret för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen får också - i likhet med vad som nu gäller - tillsyns-&lt;br&gt;ansvar vad gäller efterlevnaden av bestämmelserna om varningstexter&lt;br&gt;och innehållsdeklaration. Motsvarande gäller för bestämmelserna om&lt;br&gt;produktkontroll m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den centrala tillsynen innefattar bl.a. samordnande, uppföljande och&lt;br&gt;vägledande uppgifter. Myndigheterna förutsätts utfärda allmänna råd&lt;br&gt;beträffande den regionala och omedelbara tillsynen. Tillsynen innefattar&lt;br&gt;inte handläggning av enskilda ärenden. Undantag gäller för Socialstyrel-&lt;br&gt;sens roll beträffande varningstexter, innehållsdeklaration och bestämmel-&lt;br&gt;serna om produktkontroll m.m. I dessa ärenden har Socialstyrelsen som&lt;br&gt;enda tillsynsmyndighet samma roll som de lokala tillsynsmyndigheterna&lt;br&gt;och kan meddela förelägganden eller förbud i särskilda fall. Beträffande&lt;br&gt;tillsynen enligt 16 § gäller att Socialstyrelsen skall tillhandagå regering-&lt;br&gt;en när så behövs för att få fram utredningar och undersökningsresultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om reklam och annan marknadsföring bör undantas från&lt;br&gt;Socialstyrelsens ansvarsområde. Enligt de regler som nu gäller har Kon-&lt;br&gt;sumentverket till uppgift att bl.a. övervaka och utarbeta riktlinjer för&lt;br&gt;näringsidkares marknadsföring. Dessa uppgifter gäller även marknads-&lt;br&gt;föring av tobaksvaror. Jag finner inte skäl att göra någon ändring be-&lt;br&gt;träffande detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den angivna uppdelningen torde det knappast bli några större pro-&lt;br&gt;blem med gränsdragningen mellan tillsynsmyndigheterna ens när det&lt;br&gt;gäller den rökfria miljön. Som jag nyss anfört bör också huvuddelen av&lt;br&gt;tillsynen kunna utövas i samband med annan tillsynsverksamhet. På&lt;br&gt;grund härav och då det får förutsättas att såväl enskilda som vissa&lt;br&gt;organisationer kommer att engagera sig i lagens tillämpning och påtala&lt;br&gt;eventuella missförhållanden, torde de extra kostnader som kommer att&lt;br&gt;uppstå för tillsynsmyndigheterna på grund av denna lag att bli begränsa-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna upprätthålla en effektiv tillsyn måste tillsynsmyndigheter-&lt;br&gt;na, var och en inom sitt respektive tillsynsområde, liksom enligt nu-&lt;br&gt;varande lagstiftning om varningstexter m.m., ha rätt att få upplysningar&lt;br&gt;och handlingar m.m. som behövs för tillsynen, tillträde till lokaler och&lt;br&gt;annat som berörs av lagen eller föreskrifter meddelade med stöd av&lt;br&gt;denna samt rätt att där ta erforderliga prover. Om upplysningar, tillträde&lt;br&gt;m.m. inte lämnas frivilligt på begäran av tillsynsmyndigheterna måste&lt;br&gt;dessa också ha möjlighet att framtvinga de upplysningar m.m. som be-&lt;br&gt;hövs. Detta bör i första hand ske genom förelägganden som kan förenas&lt;br&gt;med vite. När det gäller tillträde till lokaler och annat bör emellertid&lt;br&gt;också biträde av kronofogdemyndighet kunna lämnas. Sådant biträde bör&lt;br&gt;dock endast anlitas om andra vägar inte är framkomliga eller saken&lt;br&gt;brådskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden och förbud bör, förutom för genomförandet av till-&lt;br&gt;synen, också kunna användas för att se till att lagen och de föreskrifter&lt;br&gt;som meddelats med stöd av denna efterlevs. Även här bör dock i första&lt;br&gt;hand eftersträvas att rättelse sker frivilligt och förelägganden eller för-&lt;br&gt;bud, som kan förenas med vite, bör komma i fråga först om frivillig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättelse inte sker, om det är uppenbart att så inte kommer att ske eller&lt;br&gt;om saken brådskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom enligt nuvarande lagstiftning om varningstext m.m. bör också&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna kunna omhänderta en tobaksvara som saluhålls&lt;br&gt;eller uppenbart är avsedd att saluhållas i strid med lagen. Kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten bör då, om det behövs, bistå med handräckning. Möjlig-&lt;br&gt;heten att vidta rättelse under tillsynsmyndighets kontroll bör också över-&lt;br&gt;föras från nämnda lagstiftning. Sker inte rättelse inom skälig tid, som&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten bestämmer, eller om sådan rättelse inte är möjlig&lt;br&gt;återstår endast att förstöra varan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryt-&lt;br&gt;er mot vissa bestämmelser i lagen eller föreskrift som meddelats med&lt;br&gt;stöd av lagen skall dömas till böter om brottet inte är ringa. Åtal skall&lt;br&gt;dock få ske först efter anmälan från en tillsynsmyndighet. Motsvarande&lt;br&gt;bestämmelser finns i lagen (1975:1154) om varningstext och innehålls-&lt;br&gt;deklaration på tobaksvaror. Sedan lagen trädde i kraft år 1977 har emel-&lt;br&gt;lertid varken åtal eller åtalsanmälan förekommit i något enda fall. Det&lt;br&gt;finns rimlig anledning att anta att även den här föreslagna lagens be-&lt;br&gt;stämmelser kommer att kunna upprätthållas utan att straff kommer att&lt;br&gt;behöva utmätas. Vid överträdelser av lagens bestämmelser eller av före-&lt;br&gt;skrifter som meddelas med stöd av lagen torde det därför vara tillräck-&lt;br&gt;ligt att möjlighet finns att meddela förelägganden och förbud förenade&lt;br&gt;med viten. Dessa viten kan också sättas betydligt högre än vad som kan&lt;br&gt;komma i fråga vid bötesstraff. Om ingen straffbestämmelse införs i den&lt;br&gt;nya lagen bör det inte heller införas någon bestämmelse om förverkan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rökfria miljöer har jag redan tidigare anfört att ansvaret&lt;br&gt;för upprätthållandet av lagens bestämmelser skall åvila ägaren eller den&lt;br&gt;som disponerar den lokal m.m. som berörs och att den enskilde rökaren&lt;br&gt;i princip endast riskerar att bli avvisad. Något annat torde lätt kunna&lt;br&gt;uppfattas som onödigt småaktigt och riskerar att föranleda trotsreak-&lt;br&gt;tioner. Dessutom skulle troligen ytterst få personer bli dömda för ett&lt;br&gt;brott mot dessa bestämmelser dels på grund av övervakningssvårigheter,&lt;br&gt;dels på grund av att brottet skulle komma att uppfattas som så ringa att&lt;br&gt;det ofta skulle bli fråga om åtalsunderlåtelse. Till skillnad från utred-&lt;br&gt;ningen finner jag det inte heller nödvändigt att föreskriva att den som&lt;br&gt;får besluta om avvisning av en person som trots tillsägelse röker där&lt;br&gt;detta inte är tillåtet, har rätt att påkalla hjälp av polis. Avvisning torde&lt;br&gt;inte behöva komma i fråga så ofta och när så måste ske torde det van-&lt;br&gt;ligen fungera utan att polis behöver tillkallas. Skulle det bli aktuellt med&lt;br&gt;ett polisingripande kan det också antas att situationen ofta är sådan att&lt;br&gt;ett ingripande ändå skulle ha skett av andra skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklaganden bör för miljö- och hälsoskyddsnämndens,&lt;br&gt;eller motsvarande nämnds, beslut i princip gälla detsamma som enligt&lt;br&gt;hälsoskyddslagen (1982:1080). Detta skulle innebära att nämndens be-&lt;br&gt;slut skulle få överklagas till länsstyrelsen och att länsstyrelsens beslut&lt;br&gt;fick överklagas till kammarrätten. I överensstämmelse med vad som nu&lt;br&gt;gäller ifråga om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;borde också de beslut Socialstyrelsen meddelar i egenskap av tillsyns-&lt;br&gt;myndighet överklagas till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet &amp;quot;Domstolarna inför 2000-talet&amp;quot; (SOU 1991:106), som&lt;br&gt;för närvarande bereds, har emellertid Domstolsutredningen bl.a. före-&lt;br&gt;slagit att all domstolsprövning av förvaltningsbeslut skall börja i länsrätt.&lt;br&gt;Regeringen har ställt sig bakom principen i årets budgetproposition&lt;br&gt;(prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 24 f). Jag finner alltså denna princip lämp-&lt;br&gt;lig och anser att de nu aktuella besluten bör prövas av länsrätt som för-&lt;br&gt;sta domstolsinstans. Nämndens beslut får alltså överklagas till länsstyrel-&lt;br&gt;sen. Länsstyrelsens beslut i särskilda fall liksom Socialstyrelsens beslut&lt;br&gt;överklagas till länsrätten. Förslaget kräver en ändring i 14 § lagen&lt;br&gt;(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Jag återkommer i spe-&lt;br&gt;cialmotiveringen till vissa frågor om den lagtekniska utformningen av&lt;br&gt;bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionens beslut enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) får&lt;br&gt;överklagas hos Arbetarskyddsstyrelsen. Detsamma bör gälla här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt arbetsmiljölagen gäller som huvudregel att Arbetarsskyddsstyrel-&lt;br&gt;sens beslut får överklagas till regeringen. Arbetsmiljölagens besvärs-&lt;br&gt;regler är för närvarande föremål för utredning (A 1991:03). Utredningen&lt;br&gt;har till uppdrag att pröva om det finns förutsättningar för att ta bort&lt;br&gt;möjligheten att överklaga beslut enligt arbetsmiljölagen till regeringen&lt;br&gt;som tredje och sista instans. Enligt direktiven (Dir. 1992:33) finns skäl&lt;br&gt;till omprövning av besvärsbestämmelsema bl.a. med hänsyn till de av&lt;br&gt;riksdagen år 1984 uppdragna riktlinjerna för regeringens befattning med&lt;br&gt;besvärsärenden. Utredningen skall även beakta vissa krav i Europarådets&lt;br&gt;konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grund-&lt;br&gt;läggande friheterna (Europakonventionen) samt lagen (1988:205) om&lt;br&gt;rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (rättsprövningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 6 i Europakonventionen gäller att den enskilde har rätt&lt;br&gt;att få sina civila rättigheter och skyldigheter prövade inför inhemsk&lt;br&gt;domstol. Sverige har för att uppfylla detta krav i konventionen i de fall&lt;br&gt;administrativ myndighet annars är sista beslutsinstans infört rättspröv-&lt;br&gt;ningslagen som för sådana fall ger en rätt till prövning av Regerings-&lt;br&gt;rätten. Rättsprövningslagen har ansetts tillämplig på beslut om ingrip-&lt;br&gt;ande enligt arbetsmiljölagen (Regeringsrättens beslut den 19 november&lt;br&gt;1990 i mål 997-1990).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beslut som Arbetarskyddsstyrelsen i särskilda fall meddelar angåen-&lt;br&gt;de ingripande enligt tobakslagen har samma karaktär som motsvarande&lt;br&gt;beslut enligt arbetsmiljölagen och bör således även de kunna bli föremål&lt;br&gt;för rättsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den begränsade tillsynsuppgiften för Yrkesinspek-&lt;br&gt;tionen kan det förväntas att antalet överklagade ärenden torde bli mycket&lt;br&gt;få. Mot den bakgrunden och då den möjlighet till rättsprövning som&lt;br&gt;ovan nämnts torde stå öppen anser jag att resultatet av den pågående&lt;br&gt;översynen av besvärsreglema i arbetsmiljölagen bör avvaktas. Jag före-&lt;br&gt;slår därför inte nu någon särskild bestämmelse om rätt att överklaga&lt;br&gt;dessa beslut till domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller beslut om föreskrifter av normgivningskaraktär som en&lt;br&gt;myndighet har meddelat efter ett bemyndigande från regeringen bör det&lt;br&gt;i fråga om varningstexter och innehållsdeklaration på tobaksförpack-&lt;br&gt;ningar, liksom enligt nu gällande lagstiftning, vara möjligt att klaga till&lt;br&gt;regeringen. Den krets som ska kunna överklaga dessa typer av beslut&lt;br&gt;bör dock begränsas till dem som närmast berörs av besluten, nämligen&lt;br&gt;dels tillverkare av tobaksvaror, dels importörer av sådana varor som är&lt;br&gt;avsedda att säljas till konsumenter inom landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut om föreskrifter av normgivningskaraktär som en myndig-&lt;br&gt;het har meddelat efter ett bemyndigande från regeringen bör inte kunna&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.9 Vissa sekretessfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sekretess vid den tillsynsverksamhet som bedrivs av de i&lt;br&gt;lagen upptagna statliga tillsynsmyndigheterna gäller 8 kap. 6 § sekre-&lt;br&gt;tesslagen som reglerar sekretess i statlig tillsynsverksamhet. Enligt den-&lt;br&gt;na bestämmelse gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver, sekre-&lt;br&gt;tess med avseende på bl.a. tillsyn över näringslivet. Sekretessen gäller&lt;br&gt;dels uppgifter om enskildas affärs- eller driftförhållanden, uppfinningar&lt;br&gt;eller forskningsresultat, dels uppgifter om andra ekonomiska eller per-&lt;br&gt;sonliga förhållanden för den som har trätt i affärsförbindelse eller lik-&lt;br&gt;nande förbindelse med den som är föremål för myndighetens verksam-&lt;br&gt;het. Regeringen har med stöd av denna lagbestämmelse i sekretessför-&lt;br&gt;ordningen (1980:657) föreskrivit sekretess vad gäller tillsyn enligt hälso-&lt;br&gt;skyddslagen (1982:1080). Motsvarande föreskrift bör införas beträffande&lt;br&gt;tillsyn enligt tobakslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tillsynsverksamhet som bedrivs av miljö- och hälsoskyddsnämn-&lt;br&gt;den eller motsvarande nämnd omfattas av bestämmelsen i 8 kap. 7 §&lt;br&gt;sekretesslagen enligt vilken sekretess gäller i kommunal tillsyn med&lt;br&gt;avseende på näringslivet. I den utsträckning denna bestämmelse inte kan&lt;br&gt;anses tillämplig på den tillsyn som nämnden utövar enligt denna lag kan&lt;br&gt;sekretess för en uppgift som framkommer vid tillsyn ändå gälla på grund&lt;br&gt;av bestämmelsen i 13 kap. 1 § sekretesslagen om överföring av sekre-&lt;br&gt;tess. I många av de lokaler nämndens tillsyn avser gäller sekretess för&lt;br&gt;personalen enligt särskilda bestämmelser i sekretesslagen. Så är t.ex.&lt;br&gt;bestämmelsen om sekretess inom socialtjänsten i 7 kap. 4 § i många fall&lt;br&gt;tillämplig på personal i lokaler som avses i 2 § 2 och 2 § 3. Om en upp-&lt;br&gt;gift inhämtas från sådan personal överförs sekretess till tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten. Emellertid kan uppkomma vissa situationer där de angivna&lt;br&gt;sekretessbestämmelserna inte är tillämpliga. Det kan gälla fall när 8 kap.&lt;br&gt;7 § sekretesslagen ej är tillämplig och nämnden inhämtar uppgifter för&lt;br&gt;vilka sekretess inte gäller, t.ex. när en uppgift om någons ekonomiska&lt;br&gt;eller personliga förhållanden fås direkt från den uppgiften rör eller myn-&lt;br&gt;digheten själv gör vissa iakttagelser. Vidare kan nämnden få uppgifter&lt;br&gt;av personal som inte omfattas av någon sekretessbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får emellertid antas att det endast är i undantagsfall som det i till- Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;synsverksamheten kan komma fram så känsliga uppgifter att någon änd-&lt;br&gt;ring av sekretesslagen är motiverad. Jag lägger därför inte fram något&lt;br&gt;sådant förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 § lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på&lt;br&gt;tobakvaror föreskrivs tystnadsplikt för den som har deltagit i tillsyn&lt;br&gt;enligt lagen eller på annat sätt tagit befattning med ärende som avses i&lt;br&gt;lagen. Bestämmelsen gäller enbart personer som inte omfattas av sekre-&lt;br&gt;tesslagen, t.ex. privaträttsliga subjekt som biträder med vissa analyser&lt;br&gt;o.d. En sådan regel bör enligt min mening införas i tobakslagen. I be-&lt;br&gt;stämmelsen bör i enlighet med vad som gäller enligt regeln i lagen om&lt;br&gt;varningstext och innehållsdeklaration erinras om att sekretesslagen gäller&lt;br&gt;i det allmännas verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5. Kostnader och ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om rökfria miljöer m.m. kan leda till vissa kostnader för de&lt;br&gt;lokalansvariga, framför allt i de fall då särskilda rökutrymmen inrättas.&lt;br&gt;En stor del av de byggnader m.m. som omfattas av de nya reglerna&lt;br&gt;torde dock redan i dag vara försedda med rökrum. Vad som kan behöva&lt;br&gt;göras är då i en del fall att förbättra ventilationsförhållandena. Det bör&lt;br&gt;dock noteras att lagen inte uppställer något krav på inrättande av rök-&lt;br&gt;rum. Det bör vidare beaktas att, även om inrättande av rökrum kan&lt;br&gt;medföra vissa omedelbara kostnader, rökförbud generellt sett leder till&lt;br&gt;minskade utgifter för uppvärmning, ventilation, städning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller restauranger uppställs i föreslagen lagstiftning inte några&lt;br&gt;särskilda krav på avgränsningen mellan områden där rökning är tillåten&lt;br&gt;resp, inte är det. Förslaget innebär inte heller att något visst antal&lt;br&gt;sittplatser skall vara fria från tobaksrök. Några ombyggnadsarbeten&lt;br&gt;torde därför inte behöva vidtas i samband med inrättandet av rökfria&lt;br&gt;utrymmen. I fråga om hotell innebär föreslagen bestämmelse inte att&lt;br&gt;någon totalsanering behöver göras av berörda rum. Det räcker att de&lt;br&gt;framdeles är fria från tobaksrök. De föreslagna bestämmelserna om pro-&lt;br&gt;duktkontroll kan innebära vissa ökade kostnader för tobaksföretagen.&lt;br&gt;Undersökningar som gäller tobaksproduktemas innehåll m.m. utförs&lt;br&gt;dock redan i dag i stor utsträckning inom företagen. Att undersöknings-&lt;br&gt;resultaten också skall rapporteras till regeringen torde inte behöva&lt;br&gt;medföra några större kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid delegering av föreskrifter rörande gränsvärden kommer den myn-&lt;br&gt;dighet till vilken delegering sker att orsakas vissa merkostnader genom&lt;br&gt;de nya bestämmelserna. Dessa torde dock bli av begränsad omfattning.&lt;br&gt;När det gäller varningstexter och innehållsdeklarationer motsvarar de&lt;br&gt;uppgifter som torde komma att delegeras i allt väsentligt vad som i dag&lt;br&gt;åligger Socialstyrelsen. Föreslagen lagstiftning innebär alltså totalt sett&lt;br&gt;inte några ökade kostnader i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna tillsynsverksamheten kommer att orsaka vissa kost-&lt;br&gt;nader för de myndigheter som berörs. De har emellertid, som tidigare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anförts, redan i dag näraliggande uppgifter. De extra kostnader den nya Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;lagen kommer att orsaka bör alltså inte bli så stora. Inte heller dom-&lt;br&gt;stolarna torde komma att orsakas några större kostnader på grund av&lt;br&gt;föreslagen lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis nämnde jag att åtgärder mot tobaksbruk måste vidtas på&lt;br&gt;flera plan och att förstärka informationen är en av de åtgärder som bör&lt;br&gt;vidtas. Som anfördes i propositionen 1990/91:175 bör informationen&lt;br&gt;bedrivas både lokalt på skolor, inom sjukvården etc. och centralt t.ex.&lt;br&gt;genom kunskapsspridning. Det centrala ansvaret för detta arbete åligger&lt;br&gt;det nyligen inrättade Folkhälsoinstitutet. Förutom nu nämnd information&lt;br&gt;kommer det att behövas viss information om lagens innehåll i samband&lt;br&gt;med dess ikraftträdande. Informationen kan lämnas av de myndigheter&lt;br&gt;som i olika avseenden är berörda t.ex. Folkhälsoinstitutet, Socialstyrel-&lt;br&gt;sen, Arbetarskyddsstyrelsen, Konsumentverket och Statens skolverk.&lt;br&gt;Detta kan medföra vissa extra kostnader - huvudsakligen för Folkhälso-&lt;br&gt;institutet - som emellertid inte bedöms bli större än att de ryms inom&lt;br&gt;befintliga anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då det för närvarande inte går att mera exakt bedöma vilka kostnads-&lt;br&gt;effekter de lagda förslagen kan komma att medföra för myndigheter och&lt;br&gt;domstolar föreslår jag att en utvärdering därav görs några år efter att&lt;br&gt;lagen trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att den nya tobakslagen träder i kraft så snart som&lt;br&gt;möjligt. Före ikraftträdandet behövs det emellertid, som jag nyss anfört,&lt;br&gt;viss information om lagens innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att tobakslagen träder i kraft bör lagen (1975:1154) om&lt;br&gt;varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror samt lagen&lt;br&gt;(1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror&lt;br&gt;upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några övergångsregler torde inte behövas, frånsett en regel som tar&lt;br&gt;sikte på sådana beslut om varningstext och innehållsdeklaration som har&lt;br&gt;meddelats före den nya lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6. Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Socialdepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tobakslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289)&lt;br&gt;om allmänna förvaltningsdomstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget under 2 har upprättats i samråd med chefen för Justitiedepar-&lt;br&gt;tementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har granskat lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7. Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Förslaget till tobakslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens disposition&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller 27 paragrafer uppdelade på nio avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först finns en inledande bestämmelse som anger vilka områden lagen&lt;br&gt;berör (1 §). Avsnittet därefter behandlar vissa miljöer där tobaksrökning&lt;br&gt;i princip inte får eller bör äga rum. De miljöer som berörs är vissa&lt;br&gt;lokaler och andra utrymmen dit allmänheten normalt har tillträde samt&lt;br&gt;vissa utrymmen avsedda för gemensamt bruk i vissa inrättningar med&lt;br&gt;särskild service eller vård (2 §). En särskild reglering görs för lokaler&lt;br&gt;där offentliga tillställningar eller allmänna sammankomster anordnas och&lt;br&gt;för andra i 2 § ej angivna lokaler dit allmänheten har tillträde (3 §). I&lt;br&gt;sådana lokaler skall det, om miljön inte är rökfri, finnas områden där&lt;br&gt;rökning är förbjuden. Särskilda regler ges också för hotell och andra&lt;br&gt;inrättningar där tillfällig bostad yrkesmässigt upplåts samt för restau-&lt;br&gt;ranger och andra serveringsställen (4 §). Bostäder och andra lokaler för&lt;br&gt;boende som inte är tillfälligt berörs dock inte av lagens regler (5 §).&lt;br&gt;Rökrum får i de flesta fallen inrättas och även i annat fall kan undantag&lt;br&gt;göras från reglerna om att rökning inte får äga rum (6 §). Här kan&lt;br&gt;noteras att de krav på rökfria miljöer som lagen uppställer inte utgör&lt;br&gt;något hinder mot att mer långtgående krav på rökfrihet ställs än vad som&lt;br&gt;framgår av lagen. Denna kan därför sägas innefatta minimiregler för i&lt;br&gt;vilken omfattning en lokal m.m. skall hållas fri från tobaksrök. Ansvarig&lt;br&gt;för att bestämmelserna om rökfria miljöer följs är ägaren eller den som&lt;br&gt;disponerar lokalen, utrymmet eller platsen som berörs (7 § första&lt;br&gt;stycket). Den enskilde som röker i strid med bestämmelserna kan&lt;br&gt;avvisas (7 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att arbetsplatser i allt&lt;br&gt;väsentligt skall vara rökfria (8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande avsnittet finns bestämmelser om vamingstexter och om&lt;br&gt;innehållsdeklaration på förpackningar till tobaksvaror (9-11 §§)..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkares marknadsföring som avser tobaksvaror och som riktar&lt;br&gt;sig till konsumenter regleras i nästa avsnitt (12-14 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett följande avsnitt innehåller vissa regler om produktkontroll. Före-&lt;br&gt;skrifter kan meddelas enligt vilka tillverkare och importörer av tobaks-&lt;br&gt;varor bl.a. är skyldiga att genomföra eller låta genomföra vissa ut-&lt;br&gt;redningar i fråga om dessa varor (15 §). Under särskilda förutsättningar&lt;br&gt;kan också ges förbud mot tillverkning och införsel av vissa slag av to-&lt;br&gt;baksvaror (16 §). Föreskrifter kan vidare ges om gränsvärden för skad-&lt;br&gt;liga ämnen m.m. i en tobaksvara (17 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om vilka myndigheter som har tillsyn över att lagen och&lt;br&gt;föreskrifter som meddelats med stöd av denna följs samt vad som gäller&lt;br&gt;för denna tillsyn framgår av följande avsnitt (18-23 §§). I fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynen avseende reglerna om marknadsföring av tobaksvaror gäller Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;dock bestämmelserna i marknadsföringslagen (1975:1418).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens avslutande paragrafer innehåller regler om överklaganden (24-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §§).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här anges vilka områden lagen berör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tobaksvara avses detsamma som i lagstiftningen om marknads-&lt;br&gt;föring av tobaksvaror samt om varningstext och innehållsdeklaration på&lt;br&gt;sådana varor, dvs. vara som till någon del innehåller tobak och som är&lt;br&gt;avsedd att brukas som njutningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare anförts föreskrivs i denna bestämmelse att rökning inte är&lt;br&gt;tillåten bl.a. i vissa lokaler för t.ex. barnomsorg, undervisning och häl-&lt;br&gt;so- och sjukvård. Med uttrycket lokal avses i denna och följande para-&lt;br&gt;grafer hus eller del därav och med uttrycket annat utrymme avses bl.a.&lt;br&gt;tunnelbaneperronger insprängda i bergrum samt vissa färdmedel såsom&lt;br&gt;tåg. Ordet utrymme används alltså i lagen som samlingsbeteckning och&lt;br&gt;inkluderar såväl lokaler som andra inomhusutrymmen. Några utemiljöer&lt;br&gt;avses däremot inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 § 1&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna punkt får rökning inte förekomma i lokaler avsedda för&lt;br&gt;barnomsorg, skolverksamhet eller annan verksamhet för barn eller ung-&lt;br&gt;dom, exempelvis olika verksamheter på fritidsgårdar. Med skolverk-&lt;br&gt;samhet avses här verksamhet i grundskolan och gymnasieskolan. Lokal-&lt;br&gt;er för högskoleverksamhet och annan vuxenundervisning faller däremot&lt;br&gt;utanför denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det krävs inte att det vid tillfället pågår skolverksamhet e.d. i lokalen&lt;br&gt;för att bestämmelsen skall vara tillämplig. Det är tillräckligt att lokalen&lt;br&gt;är avsedd för sådan verksamhet. Detta innebär bl.a. att en skolsal som&lt;br&gt;på kvällen används för annan verksamhet omfattas av bestämmelsen.&lt;br&gt;Rökning får alltså inte heller vid ett sådant tillfälle äga rum i lokalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom skolsalar och lekrum m.m. omfattar bestämmelsen sådana&lt;br&gt;delar av lokalen som barnen har anledning att besöka om än mer till-&lt;br&gt;fälligt. Således omfattas exempelvis expeditioner, korridorer, trappor&lt;br&gt;och toaletter. Delar av skollokaler m.m. som är upplåtna enbart för&lt;br&gt;personalen - som lärarrum och andra personalutrymmen dit barnen inte&lt;br&gt;har tillträde - omfattas också av denna bestämmelse men för dessa gäl-&lt;br&gt;ler samma regler i fråga om möjlighet att inrätta rökrum som för övriga&lt;br&gt;utrymmen som avses i paragrafen. Detta framgår av 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vem som är huvudman för den berörda verksamheten saknar betydel- Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;se. Även sådana daghem som exempelvis drivs av föräldra- eller perso-&lt;br&gt;nalkooperativ omfattas alltså men på grund av det allmänna undantaget&lt;br&gt;för bostäder i 5 § faller all barnomsorg i enskilda hem utanför lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§2&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Här förbjuds rökning i lokaler avsedda för hälso- och sjukvård. Med&lt;br&gt;hälso- och sjukvård avses enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;br&gt;åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar&lt;br&gt;och skador. I förevarande sammanhang avses begreppet omfatta även&lt;br&gt;tandvård utan att detta nämns i lagtexten. Motsvarande gäller bl.a. pati-&lt;br&gt;entjoumallagen (1985:562) och 7 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förbudet faller alla utrymmen som patienter och andra har an-&lt;br&gt;ledning att besöka eller vistas mer regelbundet i, t.ex. mottagnings- och&lt;br&gt;behandlingsrum, vårdsalar, väntrum, dagrum, toaletter, korridorer och&lt;br&gt;hissar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i fråga om skollokaler m.m. är det tillräckligt att en lokal är&lt;br&gt;avsedd att användas för angiven verksamhet för att den skall omfattas av&lt;br&gt;rökförbudet i denna bestämmelse. Vem som är huvudman för verksam-&lt;br&gt;heten saknar också här betydelse. Det innebär att lokaler för patienter i&lt;br&gt;t.ex. privata sjukhem omfattas, liksom mottagningsrum och väntrum hos&lt;br&gt;privatläkare och privattandläkare. Att rökrum får inrättas framgår av 6 §&lt;br&gt;där också möjligheten att i övrigt avvika från bestämmelsen framgår.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§3&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna punkt får rökning inte förekomma i lokaler avsedda för&lt;br&gt;gemensamt bruk i vissa speciella former av boende. Exempel på sådana&lt;br&gt;lokaler för gemensamt bruk är sällskapsrum, motionslokaler och andra&lt;br&gt;typer av samlingsrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i denna punkt omfattar t.ex. lokaler i servicehus, grupp-&lt;br&gt;bostäder för äldre och handikappade m.fl. liknande lokaler samt be-&lt;br&gt;handlingshem o. dyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen gäller inte gemensamma utrymmen i lokaler som är&lt;br&gt;avsedda för hälso- och sjukvård. För sådana lokaler gäller 2 § 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egna rum för äldre i olika former av sådant boende som angetts i detta&lt;br&gt;stycke omfattas inte av regleringen i paragrafen. De utgör sådana privata&lt;br&gt;miljöer som faller utanför bestämmelserna om rökfria miljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 6 § framgår att det finns möjligheter att inrätta rökrum och i övrigt&lt;br&gt;avvika från bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 § 4&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna punkt anges att rökning inte får äga rum dels på färdmedel i&lt;br&gt;inrikes kollektivtrafik, dels i lokaler och andra utrymmen som är av-&lt;br&gt;sedda att användas av den som reser med sådana färdmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kollektivtrafik avses i denna lag trafik för personbefordran som&lt;br&gt;tillhandahålls allmänheten mot ersättning. Som exempel på färdmedel i&lt;br&gt;sådan trafik kan nämnas bussar, tåg, spårvagnar, flygplan och fartyg i&lt;br&gt;linjetrafik, s.k turistbussar och turistbåtar, bilar och bussar i färdtjänst&lt;br&gt;samt taxi i allmänhet. Vem som är huvudman för trafikverksamheten&lt;br&gt;saknar betydelse för tillämpningen av denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till lokaler och andra utrymmen som är avsedda att användas av den&lt;br&gt;som reser med sådana färdmedel som behandlas i denna bestämmelse&lt;br&gt;hör väntsalar, biljetthallar, korridorer och hissar m.m. Även exempelvis&lt;br&gt;tunnelbaneperronger insprängda i ett bergrum hör dit. Några utemiljöer&lt;br&gt;omfattas däremot inte, vilket innebär att tågperronger som inte är in-&lt;br&gt;byggda eller liknande faller utanför lagens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också i fråga om aktuella färdmedel m.m. möjligt att inrätta&lt;br&gt;särskilda rökutrymmen (se 6 § första stycket). Av praktiska skäl torde&lt;br&gt;dock detta endast kunna bli aktuellt på vissa färdmedel såsom tåg. När&lt;br&gt;det gäller tåg kan också nämnas att de särskilda bestämmelserna om&lt;br&gt;upplåtelse av tillfällig bostad och om serveringsställen inte gäller för&lt;br&gt;sovkupéer och liknande utrymmen och restaurangvagnar på sådana färd-&lt;br&gt;medel - se närmare motiveringen till 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket i denna paragraf behandlar lokaler där en offentlig&lt;br&gt;tillställning eller allmän sammankomst anordnas. Det gäller också andra&lt;br&gt;lokaler som är avsedda att användas av den som deltar i tillställningen&lt;br&gt;eller sammankomsten. I nämnda lokaler skall det finnas områden där&lt;br&gt;rökning är förbjuden. Vad i stycket sägs gäller dock endast den tid då&lt;br&gt;tillställningen eller sammankomsten pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av begreppet offentlig tillställning framgår av 9 § allmänna&lt;br&gt;ordningsstadgan (1956:617), till vilken hänvisning gjorts. Utmärkande&lt;br&gt;för en offentlig tillställning är att den anordnas för allmänheten. Som&lt;br&gt;exempel på sådan tillställning kan nämnas danstillställningar och täv-&lt;br&gt;lingar i sport och idrott. Undantag görs för tillställning som avses i&lt;br&gt;lagen (1956:618) om allmänna sammankomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med allmän sammankomst avses detsamma som i 1 § lagen om all-&lt;br&gt;männa sammankomster. Således avses sammankomster som anordnas&lt;br&gt;för allmänheten, till vilka allmänheten har tillträde eller som, med hän-&lt;br&gt;syn till de villkor under vilka tillträde lämnas, kan jämställas därmed.&lt;br&gt;Vidare förutsätts att sammankomsten hålls för överläggning, opinions-&lt;br&gt;yttring eller upplysning i allmän eller enskild angelägenhet eller att den&lt;br&gt;är att hänföra till föreläsning eller föredrag för undervisning eller med-&lt;br&gt;delande av allmän eller medborgerlig bildning eller till religionsutöv-&lt;br&gt;ning. Hit hänförs också allmän teaterföreställning, konsert, biografföre-&lt;br&gt;ställning och annan allmän sammankomst för framförande av konstnär-&lt;br&gt;ligt verk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast tillställningar och sammankomster som anordnas i en lokal,&lt;br&gt;alltså inomhus, omfattas av bestämmelsen i paragrafen. Om en offentlig&lt;br&gt;tillställning eller en allmän sammankomst anordnas i en byggnad som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samtidigt används för annat ändamål, gäller bestämmelsen endast de&lt;br&gt;delar av byggnaden som tas i anspråk för tillställningen eller samman-&lt;br&gt;komsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare gäller för tillställningar eller sammankomster i en lokal som&lt;br&gt;anges i 2 § i stället regleringen i denna paragraf. De särskilda regler&lt;br&gt;som gäller för en offentlig tillställning eller en allmän sammankomst på&lt;br&gt;en restaurang eller liknande kommer att beröras i motiveringen till 4 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförts tidigare omfattar den här aktuella bestämmelsen, förutom&lt;br&gt;den lokal eller del av lokal där en offentlig tillställning eller en allmän&lt;br&gt;sammankomst anordnas, också lokaler som är avsedda att användas av&lt;br&gt;den som deltar i tillställningen eller sammankomsten. Detta gäller vesti-&lt;br&gt;buler, foajéer, korridorer, trappor, hissar, toaletter och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär att det, om miljön inte är rökfri, skall finnas&lt;br&gt;särskilda områden inom lokalen där rökning inte får äga rum. Något&lt;br&gt;särskilt krav har inte uppställts på hur stort området måste vara eller på&lt;br&gt;avgränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från bestämmelsen får med stöd av 6 § göras för de lokaler&lt;br&gt;där en uppdelning av utrymmet i olika områden - där rökning är tillåten&lt;br&gt;respektive förbjuden - av praktiska skäl inte kan göras med hänsyn till&lt;br&gt;lokalens storlek eller utformning. Den som äger eller disponerar över&lt;br&gt;lokalen kan då själv bestämma vilka regler för rökning som skall gälla i&lt;br&gt;lokalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket gäller vad i första stycket sagts också andra loka-&lt;br&gt;ler än som avses i första stycket till denna paragraf och till vilka allmän-&lt;br&gt;heten har tillträde. Med lokaler dit allmänheten har tillträde avses loka-&lt;br&gt;ler som är öppna för allmänheten. Med allmänheten förstås envar med-&lt;br&gt;borgare till skillnad från en särskild krets av personer. Exempel på&lt;br&gt;sådana lokaler som avses är bl.a. expeditioner och mottagningsrum hos&lt;br&gt;statliga och kommunala myndigheter, butiker, postkontor, banklokaler&lt;br&gt;och serviceinrättningar som frisersalonger m.m. och inomhustorg. Loka-&lt;br&gt;ler som enbart är tillgängliga för en sluten krets av personer, såsom&lt;br&gt;t.ex. de anställda på en arbetsplats, medlemmarna i en förening eller&lt;br&gt;särskilt inbjudna m.fl. avses inte. Utrymmen för personal, lagring av&lt;br&gt;varor, underhåll och kontor m.m. omfattas inte av regleringen. Inte&lt;br&gt;heller gemenskapsutrymmen i bostadshus m.m. omfattas av bestämmel-&lt;br&gt;sen. I fråga om serveringslokaler på restauranger och liknande samt&lt;br&gt;hotellrum gäller särskilda bestämmelser enligt 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också här saknar det betydelse om det är ett offentligt organ eller en&lt;br&gt;privat person (fysisk eller juridisk) som disponerar lokalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket gäller bestämmelserna i första och andra styckema&lt;br&gt;inte lokaler som avses i 2 § eller 4 §. Lokaler som avses i 2 § skall&lt;br&gt;alltid hållas rökfria, även om de tas i anspråk för en tillställning eller&lt;br&gt;sammankomst. Således omfattas t.ex. sådana bibliotek, idrotts- och&lt;br&gt;motionslokaler som avses i 2 § 1 inte av paragrafen. För restauranger&lt;br&gt;gäller enbart regleringen i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket i denna paragraf gäller hotell och andra inrättningar där&lt;br&gt;tillfällig bostad upplåts yrkesmässigt, t.ex. motell och pensionat. I ett&lt;br&gt;visst antal av de rum m.m. som upplåts på sådana inrättningar skall&lt;br&gt;rökning vara förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen avser endast de rum och liknande som upplåts men inte&lt;br&gt;vestibuler, trappor och hissar m.m. För sådana utrymmen gäller normalt&lt;br&gt;3 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även sviter och liknande som upplåts yrkesmässigt omfattas. När det&lt;br&gt;gäller lägenhetshotell samt gränsdragningen mellan sådana lägenheter&lt;br&gt;som upplåts mer tillfälligt och sådana som upplåts för mer stadigvarande&lt;br&gt;boende bör i vart fall upplåtelser för kortare tid än en månad normalt&lt;br&gt;anses såsom tillfälliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse gäller inte sovvagnskupéer på tåg och liknande.&lt;br&gt;För dessa gäller i stället 2 § 4. Inte heller några andra lokaler eller&lt;br&gt;andra utrymmen som omfattas av 2 § 4 torde komma att beröras av&lt;br&gt;förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket behandlar restauranger och andra serveringsställen som&lt;br&gt;har mer än 50 sittplatser. Därmed avses inte bara ställen som har serve-&lt;br&gt;ring vid borden utan också sådana som har s.k. självservering. Även&lt;br&gt;barer och liknande omfattas. Däremot omfattar bestämmelsen inte exem-&lt;br&gt;pelvis sådana näringsställen som endast tillhandahåller färdiglagad mat&lt;br&gt;för avhämtning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen gäller oavsett var serveringsstället finns så länge det inte&lt;br&gt;är fråga om en sådan rökfri miljö som anges i 2 § 1-3. Således omfattas&lt;br&gt;såväl &amp;quot;fristående&amp;quot; restauranger m.m. som bl.a. sådana som är placerade&lt;br&gt;i ett hotell eller i en teaterlokal. Om en offentlig tillställning eller en&lt;br&gt;allmän sammankomst anordnas på en restaurang gäller också bestämmel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Serveringsställen i en lokal som avses i 2 § 1,2 eller 3 är alltså undan-&lt;br&gt;tagna från paragrafens reglering. Ett serveringsställe i en skola eller på&lt;br&gt;ett sjukhus t.ex. omfattas alltså av förevarande bestämmelse enbart om&lt;br&gt;de delar av lokalen det är inrymt i inte är avsett för något av de ändamål&lt;br&gt;som anges i nämnda punkter. Detta torde kunna förekomma på sjukhus&lt;br&gt;men knappast i skolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enbart lokaler omfattas av paragrafen. En restaurang belägen i annat&lt;br&gt;än lokal t.ex. i ett färdmedel omfattas alltså inte av bestämmelsen. För&lt;br&gt;restaurangvagn på tåg gäller på grund av regeln i 2 § 4 rökförbud. En-&lt;br&gt;ligt 6 § finns dock möjlighet att upplåta rökutrymme på färdmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen gäller endast själva serveringslokalen - övriga delar av&lt;br&gt;restaurangen eller serveringsstället torde omfattas av 3 § andra stycket -&lt;br&gt;och innebär att det skall finnas sittplatser inom ett eller flera områden&lt;br&gt;där rökning är förbjuden. Lagen uppställer dock inga särskilda krav på&lt;br&gt;hur stora dessa områden skall vara eller på avgränsning. Som anförs i&lt;br&gt;motiveringen till 7 § skall det emellertid tydligt utmärkas var rökning är&lt;br&gt;resp, inte är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som ett allmänt undantag gäller enligt denna paragraf att bostäder och&lt;br&gt;andra miljöer för boende som inte är tillfälligt undantas från bestämmel-&lt;br&gt;serna i 2 och 3 §§ om rökfria miljöer. Barnomsorg i privata bostäder&lt;br&gt;faller alltså utanför lagens regler om rökfria miljöer. Fall kan vidare&lt;br&gt;förekomma när en allmän sammankomst ordnas i en privatbostad. I&lt;br&gt;sådant fall gäller inte 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen behandlas olika undantag från den reglering som gjorts i&lt;br&gt;2-4 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket behandlas möjligheten att upplåta rökutrymme i en&lt;br&gt;lokal e.d. där det annars råder rökförbud. Möjlighet härtill ges när det&lt;br&gt;gäller samtliga lokaler och andra utrymmen som regleras i 2 § utom de&lt;br&gt;som avses i 2 § 1 om dessa inte är upplåtna enbart för personal. Någon&lt;br&gt;skyldighet att inrätta rökrum föreligger dock inte. Stycket är tillämpligt&lt;br&gt;exempelvis när det gäller att bereda pensionärer möjligheten att få röka&lt;br&gt;i sådana gemensamhetslokaler som avses i 2 § 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att 2 § 1 undantas från möjligheten att inrätta rök-&lt;br&gt;rum utom när det gäller de delar som är upplåtna enbart för personal,&lt;br&gt;innebär att i skolor m.m. rökrum bara får förekomma i de delar av&lt;br&gt;lokalerna dit barnen eller ungdomarna inte äger tillträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket gäller möjligheterna att avvika från bestämmelserna om&lt;br&gt;rökfria miljöer på annat sätt än vad gäller inrättande av rökrum. Av-&lt;br&gt;vikelse får ske om särskilda skäl därtill föreligger på grund av lokalens&lt;br&gt;beskaffenhet eller användningssätt eller omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avvikelser som avses i andra stycket är möjlighet till rökning i&lt;br&gt;större utsträckning än som anges i de föregående bestämmelserna. Någ-&lt;br&gt;ra förutsättningar som måste vara uppfyllda för att få ställa mera långt-&lt;br&gt;gående krav, t.ex. totalt rökförbud på en restaurang, uppställer lagen&lt;br&gt;däremot inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda skäl som anknyter till lokalens beskaffenhet kan finnas när&lt;br&gt;det gäller stora, öppna utrymmen med god ventilation. Sådana skäl får&lt;br&gt;också anses föreligga när det på grund av t.ex. bristande utrymme eller&lt;br&gt;lokalens planlösning inte kan vara rimligt att kräva att område avsätts&lt;br&gt;för rökning i en lokal där en offentlig tillställning eller allmän samman-&lt;br&gt;komst anordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelse från reglerna om rökfria miljöer med hänsyn till lokalens&lt;br&gt;användningssätt kan vara motiverad t.ex. när det gäller lokaler för sam-&lt;br&gt;talsterapi inom psykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i första hand den som är ansvarig enligt 7 § som avgör om det&lt;br&gt;föreligger särskilda skäl som kan motivera en avvikelse från lagens&lt;br&gt;bestämmelser om rökfria miljöer. Avsikten är, som angetts i avsnitt 4.2,&lt;br&gt;att tillsynsmyndigheterna vid behov skall få bemyndigande att meddela&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter i dessa frågor. Det åligger också ytterst till-&lt;br&gt;synsmyndigheten att vidta åtgärder om avvikelser gjorts utan att lagens&lt;br&gt;förutsättningar är uppfyllda. Om rättelse inte kan åstadkommas på annat&lt;br&gt;sätt kan vitesföreläggande tillgripas (se 19 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket i denna paragraf är den som i egenskap av ägare&lt;br&gt;eller på annan grund disponerar över en lokal eller ett annat utrymme&lt;br&gt;som avses i någon av bestämmelserna i 2, 3 eller 4 §§ ansvarig för att&lt;br&gt;bestämmelserna iakttas. Det är denne som har att vidta de åtgärder som&lt;br&gt;behövs för att enskilda skall följa nämnda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första hand åligger det den ansvarige att tydligt markera var rökning&lt;br&gt;är resp, inte är tillåten. Detta kan ske genom skyltning. Den ansvarige,&lt;br&gt;eller företrädare för denne, måste också övervaka att reglerna inte över-&lt;br&gt;träds och han skall vid behov ingripa med information och tillsägelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I allmänhet torde det vara tillräckligt med information och tillsägelser&lt;br&gt;för att bestämmelserna om rökfria miljöer skall respekteras men andra&lt;br&gt;stycket ger möjlighet att avvisa en person som trots tillsägelse röker där&lt;br&gt;rökning enligt någon av bestämmelserna i denna lag inte är tillåten. Det&lt;br&gt;är den som är ansvarig för lokalen m.m., eller dennes representant, som&lt;br&gt;avgör om avvisning skall ske. Bestämmelsen ger inte någon annan be-&lt;br&gt;fogenhet att använda våld än den som kan följa av brottsbalkens regler&lt;br&gt;om nödvärn och nöd. Det ligger i sakens natur att våld från den som&lt;br&gt;ansvarar för lokalen inte bör användas för att avlägsna den som olov-&lt;br&gt;ligen röker. En vägran att avlägsna sig i ett sådant fall kan dock vara&lt;br&gt;straffbar som olaga intrång (4 kap. 6 § brottsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket bör inte tillämpas i fråga om anställda. För en anställd&lt;br&gt;kommer i stället allmänna regler om anställningsförhållande i beaktande.&lt;br&gt;Dessa frågor har berörts närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt&lt;br&gt;4.2). Även andra situationer då avvisning inte kan eller bör ske har&lt;br&gt;berörts där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsning av rökning i arbetslokaler&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen gäller olika arbetsplatser såväl offentliga som privata.&lt;br&gt;Den omfattar arbetstagare som avses 1 kap. 2 § första stycket och 3 §&lt;br&gt;arbetsmiljölagen (1977:1160). Härigenom omfattas i stort sett alla&lt;br&gt;arbetstagare och därmed likställda och varje verksamhet i vilken en&lt;br&gt;sådan arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. Paragrafen&lt;br&gt;kommer alltså att reglera den arbetsmiljö där denna verksamhet bedrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den här aktuella bestämmelsen gäller endast lokal och annat utrymme.&lt;br&gt;Jag har tidigare redovisat vad som avses härmed. I 2 § föreskrivs rök-&lt;br&gt;förbud för vissa lokaler som också är arbetslokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges en skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att&lt;br&gt;samverka för att få till stånd en rökfri arbetsmiljö. Paragrafen har när-&lt;br&gt;mare behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att rökning på arbetsplatser skall kunna begränsas&lt;br&gt;är att arbetsmarknadens parter samverkar för att nå detta mål. Genom&lt;br&gt;den föreslagna bestämmelsen markeras att arbetsgivare och arbetstagare&lt;br&gt;har ett gemensamt ansvar för att begränsa rökningen på arbetsplatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varningstexter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9-11 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Här aktuella paragrafer innehåller i princip detsamma som 1-3 §§ lagen&lt;br&gt;(1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror. I&lt;br&gt;9 § talas nu om varningstexter vilket avser att markera att det, liksom&lt;br&gt;inom EG, skall kunna föreskrivas att en förpackning skall ha mer än en&lt;br&gt;text. Någon ändring när det gäller möjligheten att föreskriva att texten&lt;br&gt;skall kombineras med en symbol är inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om tillsyn m.m. har också överförts i huvudsak oförändrade&lt;br&gt;från lagen om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror.&lt;br&gt;Socialstyrelsen har redan i lagtexten angetts vara tillsynsmyndighet&lt;br&gt;(18 §). Bestämmelser om straff och förverkande har nu bedömts som&lt;br&gt;onödiga (se avsnitt 4.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 9 § andra stycket framgår att regeringen kan överlämna åt en myn-&lt;br&gt;dighet att lämna föreskrifter beträffande varningstexter och innehålls-&lt;br&gt;deklaration. Denna möjlighet överensstämmer med vad som nu gäller&lt;br&gt;enligt lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på&lt;br&gt;tobaksvaror. Regeringen har i förordningen (1985:796) med vissa be-&lt;br&gt;myndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m. överlåtit&lt;br&gt;till Socialstyrelsen att meddela föreskrifter om varningstext och inne-&lt;br&gt;hållsdeklaration. Tobakslagen avser inte att göra ändring i detta för-&lt;br&gt;hållande. Socialstyrelsen som är tillsynsmyndighet (18 §) beträffande&lt;br&gt;varningstexter och innehållsdeklaration bör även fortsättningsvis få ut-&lt;br&gt;färda föreskrifter. Motsvarande bör även gälla gränsvärden beträffande&lt;br&gt;vilka Socialstyrelsen också är tillsynsmyndighet (18 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföring&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12-14 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Dessa bestämmelser har flyttats över från lagen (1978:764) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror. De har därvid om-&lt;br&gt;arbetats något men någon ändring i sak är inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i 12 § andra stycket andra meningen motsvarar i den änd-&lt;br&gt;ring riksdagen nyligen beslutat i 2 § i nyss nämnda lag (SFS&lt;br&gt;1992:1360).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktkontroll&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom paragrafen får regeringen befogenhet att meddela vissa föreskrif-&lt;br&gt;ter på produktkontrollområdet. Tillverkare och importörer kan åläggas&lt;br&gt;att på egen bekostnad utreda eller låta utreda om de kemiska och toxiko-&lt;br&gt;logiska egenskaperna hos tobaksvaroma har hälsovådliga effekter. Dessa&lt;br&gt;kan också av regeringen åläggas att redovisa undersökningsresultat m.m.&lt;br&gt;Dessa uppgifter kan sedan läggas till grund för de innehållsdeklarationer&lt;br&gt;som skall anbringas på förpackningarna. Av bestämmelsen framgår att&lt;br&gt;även exportprodukter berörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att regeringen i sina föreskrifter skall beakta vad som med hänsyn till Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;föreliggande vetenskaplig ståndpunkt är rimligt att kräva av den utred-&lt;br&gt;ningsskyldige har berörts i allmänmotiveringen (avsnitt 4.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet att se till att&lt;br&gt;utredningsskyldigheten iakttas i enlighet med vad regeringen föreskriver&lt;br&gt;(se 20 §). Styrelsen får därvid meddela de förelägganden eller förbud&lt;br&gt;som krävs för tillsynen (se 21 §).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av denna paragraf kan regeringen meddela förbud mot till-&lt;br&gt;verkning och import av tobaksvaror som inte är mer allmänt förekom-&lt;br&gt;mande på den svenska marknaden. Förbud kan också meddelas mot helt&lt;br&gt;nya tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillverknings- och importförbud skall få meddelas krävs att sär-&lt;br&gt;skilda hälsoskäl föreligger. Vid bedömningen härav bör hänsyn tas inte&lt;br&gt;bara till varans toxiska egenskaper utan också till annat som har betydel-&lt;br&gt;se ur folkhälsosynpunkt, exempelvis att varan speciellt appellerar till&lt;br&gt;barn. Att avsikten inte är att ingripa mot exempelvis nya cigarettmärken&lt;br&gt;som inte på ett påtagligt sätt avviker från andra cigarettmärken som&lt;br&gt;förekommer på den svenska marknaden har berörts i den allmänna moti-&lt;br&gt;veringen (avsnitt 4.6).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom denna bestämmelse ges regeringen eller myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer rätt att föreskriva gränsvärden för skadliga ämnen&lt;br&gt;som en tobaksvara får innehålla eller ge upphov till. I första hand finns&lt;br&gt;anledning att meddela föreskrifter beträffande högsta tillåtna tjärhalt i&lt;br&gt;cigarettrök. De direktiv som antagits inom EG och som omfattas av&lt;br&gt;EES-avtalet bör därvid beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En vara som inte uppfyller en föreskrift som meddelats med stöd av&lt;br&gt;denna bestämmelse får inte tillverkas i eller för försäljning till konsu-&lt;br&gt;menter föras in till Sverige. Tillverkningsförbudet gäller även export-&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen är tillsynsmyndighet beträffande gränsvärden (18 §).&lt;br&gt;Som framgått av specialmotiveringen till 9 § är avsikten att Socialstyrel-&lt;br&gt;sen skall få utfärda föreskrifter beträffande gränsvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar vilka myndigheter som utövar tillsynen över att&lt;br&gt;lagen och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket är Arbetarskyddsstyrelsen central tillsynsmyndig-&lt;br&gt;het när det gäller personalutrymmen som avses i 2 §. Socialstyrelsen har&lt;br&gt;det centrala tillsynsansvaret när det gäller övriga rökfria miljöer. Vidare&lt;br&gt;är Socialstyrelsen tillsynsmyndighet när det gäller regleringarna i&lt;br&gt;9-11 §§ beträffande varningstexter och innehållsdeklaration och i&lt;br&gt;15-17 §§ beträffande produktkontroll m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den centrala tillsynen innefattar att vägleda, samordna och utveckla&lt;br&gt;verksamheten inom ansvarsområdet. Vidare bör uppföljning ske. Social-&lt;br&gt;styrelsen kan få meddela allmänna råd. Som framgår av specialmotive-&lt;br&gt;ringama till 9 § och 17 § är avsikten också att Socialstyrelsen skall&lt;br&gt;kunna bemyndigas meddela vissa föreskrifter beträffande varningstexter&lt;br&gt;och innehållsdeklaration och gränsvärden. Socialstyrelsen har i dessa fall&lt;br&gt;det omedelbara tillsynsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande 15 § gäller bl.a. att tillverkare och importörer har att en-&lt;br&gt;ligt regeringens föreskrifter redovisa utredningar och undersöknings-&lt;br&gt;resultat till regeringen. Det ingår i sådana fall i Socialstyrelsens uppgif-&lt;br&gt;ter att bistå regeringen med hjälp för att få fram det önskade materialet,&lt;br&gt;i sista hand genom föreläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket fördelas den närmare tillsynen i fråga om rökfria&lt;br&gt;miljöer mellan Yrkesinspektionen och den nämnd som har utsetts att&lt;br&gt;fullgöra kommunens uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.&lt;br&gt;Yrkesinspektionen svarar för tillsynen av personalutrymmen i sådana&lt;br&gt;rökfria miljöer som anges i 2 §. Nämnden svarar för tillsynen av övriga&lt;br&gt;i 2-4 §§ angivna miljöer och lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare tillsynen innefattar den faktiska kontrollverksamheten&lt;br&gt;över att lagens bestämmelser upprätthålls. Bland annat skall myndig-&lt;br&gt;heten företa inspektioner. Som framgår av 19 § får tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;meddela de förelägganden eller förbud som behövs för lagens efterlev-&lt;br&gt;nad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket utövar länsstyrelsen den regionala tillsynen över&lt;br&gt;det ansvarsområde som den i andra stycket angivna nämnden svarar för&lt;br&gt;lokalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varken 19 § eller följande paragrafer reglerar tillsynen när det gäller&lt;br&gt;marknadsföring av tobaksvaror. För sådan marknadsföring gäller sär-&lt;br&gt;skilda regler vilka framgår av marknadsföringslagen (1975:1418) och&lt;br&gt;förordningen (1988:61) med instruktion för Konsumentverket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19-23 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I dessa paragrafer har intagits bestämmelser om tillsynsmyndigheternas&lt;br&gt;befogenheter m.m. och om tystnadsplikt. Vad som gäller för tillsynen&lt;br&gt;över reklamen regleras dock inte här utan beträffande dessa frågor hän-&lt;br&gt;visas till marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillsynsmyndighet får i den utsträckning som föreskrivs i 19 § med-&lt;br&gt;dela förelägganden och förbud och förena dessa med vite. Denna be-&lt;br&gt;fogenhet syftar till att möjliggöra en effektiv kontroll av att tillverkare,&lt;br&gt;lokalinnehavare m.fl. fullgör sin skyldighet enligt lagen och med stöd av&lt;br&gt;de meddelade föreskrifterna. Det bör betonas att förelägganden och&lt;br&gt;förbud skall användas först sedan försök att få frivillig rättelse till stånd&lt;br&gt;har misslyckats eller om det är uppenbart att så inte kommer att ske&lt;br&gt;eller saken brådskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett föreläggande eller ett förbud när det gäller rökfria miljöer bör&lt;br&gt;riktas mot ägaren till lokalen eller den som disponerar denna får avgöras&lt;br&gt;efter omständigheterna i det enskilda fallet. Är det fråga om en högst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillfällig upplåtelse är det naturligt att rikta föreläggandet mot ägaren.&lt;br&gt;Att i sådana fall rikta föreläggandet mot den som disponerar lokalen&lt;br&gt;torde vanligen vara meningslöst. Vid mer permanenta upplåtelser där-&lt;br&gt;emot bör det ligga närmare till hands att se den som disponerar lokalen&lt;br&gt;som ansvarig och rikta föreläggandet mot denne. När det gäller annat än&lt;br&gt;rökfria miljöer torde några svårigheter inte föreligga att avgöra mot vem&lt;br&gt;ett föreläggande eller ett förbud skall riktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om bestämmande av vitesbelopp och utdömande av sådana&lt;br&gt;viten m.m. gäller lagen (1985:206) om viten. Enligt denna prövas frågor&lt;br&gt;om utdömande av vite av länsrätt efter ansökan av den myndighet som&lt;br&gt;förelagt vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om omhändertagande av en tobaksvara motsvarar i&lt;br&gt;stort sett reglerna därom i lagen (1975:1154) om varningstext och inne-&lt;br&gt;hållsdeklaration på tobaksvaror. De gäller nu samtliga fall då en tobaks-&lt;br&gt;vara saluhålls eller är uppenbart avsedd att saluhållas i strid mot lagen&lt;br&gt;eller föreskrift som meddelats med stöd av denna. Ett beslut om om-&lt;br&gt;händertagande kan meddelas samtidigt med ett föreläggande eller ett&lt;br&gt;förbud enligt 19 § men också först sedan det visat sig att föreläggandet&lt;br&gt;eller förbudet inte efterkommits. Något hinder mot att meddela ett beslut&lt;br&gt;om omhändertagande utan att ett föreläggande eller ett förbud meddelas&lt;br&gt;eller har meddelats finns inte heller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten för tillsynsmyndigheterna att på anfordran få upplysningar m.m.&lt;br&gt;motsvarar vad som gällt enligt lagstiftningen om varningstext m.m.&lt;br&gt;Tillsynsmyndigheternas befogenhet har nu också kompletterats med rätt&lt;br&gt;att få tillträde till områden m.m. som berörs av lagen eller föreskrifter&lt;br&gt;meddelade med stöd av denna samt rätt att där göra undersökningar och&lt;br&gt;ta prover.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även bestämmelsen om tystnadsplikt svarar mot vad som gällt enligt&lt;br&gt;lagstiftningen om varningstext m.m. I 23 § första stycket föreskrivs&lt;br&gt;tystnadsplikt för den som har tagit befattning med något ärende som&lt;br&gt;avses i lagen. Tillsynen handhas enligt lagen av offentliga funktionärer&lt;br&gt;varför bestämmelsen kan förefalla onödig. Eftersom Socialstyrelsen kan&lt;br&gt;ha behov av att överlåta visst arbete i tillsynsverksamheten åt fristående&lt;br&gt;laboratorier kan det dock finnas behov av att ha en tystnadsplikt på&lt;br&gt;området som gäller för enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I allmänmotiveringen (avsnitt 4.9) har gjorts vissa överväganden be-&lt;br&gt;träffande sekretess för de offentliga funktionärer som deltar i tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;24-25 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I 24 § regleras överklaganden av tillsynsmyndigheternas beslut i särskil-&lt;br&gt;da fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklaganden av beslut om föreskrift av normgivningskaraktär som&lt;br&gt;meddelats med stöd av bemyndigande från regeringen behandlas i 25 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 14 § lagförslaget följer att frågor om marknadsföring av tobaks-&lt;br&gt;varor prövas enligt marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1529) om Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;14 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att det i 14 § första stycket 6 införs en generell be-&lt;br&gt;stämmelse om att länsrätt prövar mål som enligt bestämmelse i annan&lt;br&gt;lag skall prövas av länsrätt. Nuvarande punkterna 6 och 7 kan därmed&lt;br&gt;utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 14 § första stycket anges genom uppräkning de olika måltyper som&lt;br&gt;prövas av länsrätt. Tekniken med måluppräkning är otymplig och be-&lt;br&gt;stämmelsen blir alltmer svåröverskådlig allteftersom fler måltyper till-&lt;br&gt;kommer (jfr också Domstolsutredningens betänkande (SOU 1991:106,&lt;br&gt;Del B s. 336 f). Redan nu läggs den första domstolsprövningen i nytill-&lt;br&gt;komna målgrupper i länsrätt i stället för i kammarrätt (jfr princip-&lt;br&gt;uttalanden i budgetpropositionen 1992/93:100 bil. 3 s. 24 f). Så snart en&lt;br&gt;ny målgrupp skall prövas av länsrätt måste en ändring göras i 14 §. En&lt;br&gt;annan komplikation i sammanhanget är de ändringar som gjordes i be-&lt;br&gt;stämmelsen med anledning av EES-avtalet. Det gäller mål som avses i&lt;br&gt;12 § lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning och mål om över-&lt;br&gt;prövning enligt 6 kap. lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (14 §&lt;br&gt;första stycket 6 och 7, SFS 1992:1529). Dessa ändringar träder i kraft&lt;br&gt;den dag regeringen bestämmer. För närvarande är det oklart när detta&lt;br&gt;kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom förslaget i tobakslagen finns andra förslag om att den första&lt;br&gt;domstolsprövningen skall ske i länsrätt. Det gäller bl.a. den till riks-&lt;br&gt;dagen nyligen överlämnade propositionen (prop. 1992/93:159) om stöd&lt;br&gt;och service till funktionshindrade. Ytterligare lagstiftningsärenden, bl.a.&lt;br&gt;propositionen om svensk verksamhet i Antarktis. Försäkringsöverdom-&lt;br&gt;stolen, ny ordningslag, överföring av Riksskatteverkets beskattnings-&lt;br&gt;avdelning i Ludvika till Skattemyndigheten i Kopparbergs län m.m. samt&lt;br&gt;lagrådsremiss med förslag till lag om medicintekniska produkter m.m.,&lt;br&gt;med förslag om att första domstolsprövningen skall ske i länsrätt är att&lt;br&gt;vänta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningen av Domstolsutredningens förslag - som bl.a. rör 14 § -&lt;br&gt;pågår. Ändringar på grundval av förslagen torde dock kunna träda i&lt;br&gt;kraft först under 1994. I avvaktan på den fortsatta beredningen av Dom-&lt;br&gt;stolsutredningens förslag talar praktiska skäl för att en generell bestäm-&lt;br&gt;melse om länsrättsprövning tas in i 14 § redan nu. En sådan bestämmel-&lt;br&gt;se ligger också i linje med utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ikraftträdandebestämmelsen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i 14 § första stycket 2 enligt SFS 1992:1529 har trätt i kraft&lt;br&gt;den 1 januari 1993 medan övriga ändringar enligt denna författning,&lt;br&gt;punkterna 6 och 7, träder i kraft den dag regeringen bestämmer. För-&lt;br&gt;slaget innebär den ändringen att punkterna 6 och 7 utgår och att det&lt;br&gt;införs en ny punkt 6 som träder i kraft den 1 juli 1993. Mål som avses&lt;br&gt;i 12 § lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning och mål om över-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning enligt 6 kap. lagen (1992:1528) om offentlig upphandling Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;omfattas därmed av ändringen i 14 § 6 från den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8. Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tobakslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen&lt;br&gt;(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9. Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens hemställan och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredrag-&lt;br&gt;anden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av tobaksutredningens betänkande&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;En särskild tobakslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sverige var ett av de första länderna i världen där det vidtogs statligt&lt;br&gt;finansierade informationsåtgärder för att åstadkomma ett minskat tobaks-&lt;br&gt;bruk. Sverige ligger fortfarande väl framme när det gäller informations-&lt;br&gt;insatser. I fråga om andra samhällsåtgärder har emellertid andra västlän-&lt;br&gt;der i dag kommit mycket längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ökade kunskaperna om tobakens skadeverkningar har förändrat&lt;br&gt;synen på användningen av tobak. Det står numera klart att tobaksbruket&lt;br&gt;utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan och att det inte kan betraktas som&lt;br&gt;en alldaglig konsumtionsvana eller en privatsak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaksutredningen anser att det nu är hög tid att vidta ytterligare åt-&lt;br&gt;gärder för att minska bruket av tobak. Samhällets ansvar kan inte&lt;br&gt;begränsas till individinriktade insatser i form av information, rökavvänj-&lt;br&gt;ningshjälp etc. Även olika slags restriktioner är nödvändiga, samtidigt&lt;br&gt;som informationen måste intensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att de regler som behövs så långt möjligt skall&lt;br&gt;samlas i en särskild tobakslag. Bestämmelserna om beskattning av&lt;br&gt;tobaksvaror är emellertid av så speciell natur att de liksom hittills bör&lt;br&gt;finnas i en fristående lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Regler för rökfria miljöer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagregler om rökfria miljöer har redan genomförts i många länder, bl.a.&lt;br&gt;Finland, Island och Norge. I Sverige har arbetarskyddsstyrelsen och&lt;br&gt;socialstyrelsen gett ut allmänna råd om begränsning av rökning i gemen-&lt;br&gt;samhetslokaler. Efter hand har också allt fler typer av lokaler gjorts&lt;br&gt;rökfria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsaknaden av lagregler har emellertid medfört att utvecklingen mot&lt;br&gt;rökfria miljöer har blivit ojämn. Fortfarande är läget otillfredsställande&lt;br&gt;på många arbetsplatser, liksom inom exempelvis hotell- och restaurang-&lt;br&gt;branschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningsresultat tyder på att passiv rökning medför risk för olika&lt;br&gt;hälsoskador, framför allt lungcancer. Klart är också att en stor mängd&lt;br&gt;icke-rökare känner obehag när de utsätts för andras tobaksrökning.&lt;br&gt;Enligt utredningens mening borde det vara en självklar princip att den&lt;br&gt;som inte vill vistas i en rökig miljö skall slippa att göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det införs lagregler om&lt;br&gt;rökfria miljöer. Reglerna innebär bl.a. följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökning får inte äga rum i skollokaler och andra lokaler som är&lt;br&gt;avsedda för barn och ungdomar och inte heller i lokaler för hälso- och&lt;br&gt;sjukvård eller i lokaler där en offentlig tillställning eller allmän samman-&lt;br&gt;komst anordnas. Särskilda rökutrymmen får dock avsättas för patienter&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvård och för personalen på skolor och sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättningar. Rökutrymmen får också inrättas i anslutning till lokaler för&lt;br&gt;offentliga tillställningar och allmänna sammankomster, t.ex. i teaterfoa-&lt;br&gt;jéer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I hotell och liknande inrättningar skall minst hälften av de rum som&lt;br&gt;upplåts vara rökfria. Restauranger och andra serveringsställen med mer&lt;br&gt;än femtio sittplatser skall ha en eller flera rökfria avdelningar som&lt;br&gt;omfattar minst hälften av sittplatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller allmänna färdmedel och väntsalar m.m. samt lokaler hos&lt;br&gt;myndigheter och andra inrättningar dit allmänheten har tillträde får&lt;br&gt;rökning ske endast i särskilda rökutrymmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På arbetsplatser får rökning inte ske i lokaler och andra utrymmen där&lt;br&gt;två eller flera arbetstagare brukar vistas. Rökning får emellertid äga rum&lt;br&gt;dels i särskilda rökutrymmen, dels i enskilda arbetsrum, under förutsätt-&lt;br&gt;ning att ventilationen där är sådan att rök inte sprids till rökfria lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns synnerliga skäl, får det göras undantag i det enskilda&lt;br&gt;fallet från reglerna om rökfria miljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som äger eller disponerar över en lokal som omfattas av de&lt;br&gt;aktuella bestämmelserna svarar för att bestämmelserna efterlevs. Den&lt;br&gt;enskilde rökaren drabbas däremot inte av någon påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förbud mot tobaksreklam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Åtskilliga länder har genomfört mer eller mindre långtgående inskränk-&lt;br&gt;ningar i möjligheterna att använda tobaksreklam. På flera håll, bl.a. i&lt;br&gt;Finland, Island och Norge, har ett totalförbud införts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige finns sedan 1978 en lag om marknadsföring av tobaksvaror,&lt;br&gt;där det bl.a. föreskrivs att måttfullhet skall iakttas vid sådan marknads-&lt;br&gt;föring. Det förekommer emellertid alltjämt en omfattande reklam för&lt;br&gt;tobaksvaror, framför allt annonsering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mera djupgående undersökningar som har gjorts tyder på att ett&lt;br&gt;förbud mot tobaksreklam har en hämmande inverkan på konsumtionsut-&lt;br&gt;vecklingen. Bl.a. undgår man den effekt som reklamen har på ung-&lt;br&gt;domar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Tobaks AB har uttryckt farhågor för att ett reklamförbud&lt;br&gt;skulle göra att bolaget tappar marknadsandelar i förhållande till de&lt;br&gt;utländska tillverkarna. Utredningen har emellertid funnit att dessa&lt;br&gt;farhågor är ogrundade. Även andra invändningar som man från bran-&lt;br&gt;schens sida har riktat mot tanken på ett reklamförbud saknar enligt&lt;br&gt;utredningens mening bärkraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis konstaterar utredningen att ett förbud mot tobaks-&lt;br&gt;reklam med all säkerhet får gynnsamma effekter från folkhälsosynpunkt&lt;br&gt;och att de argument som har förts fram mot ett sådant förbud inte har&lt;br&gt;särskild tyngd. Utredningen föreslår därför att ett reklamförbud ge-&lt;br&gt;nomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet skall enligt förslaget omfatta både reklam och annan försälj-&lt;br&gt;ningsfrämjande verksamhet som avser tobaksvaror och som riktar sig till&lt;br&gt;konsumenter. Under förbudet faller annonsering och vidare utomhus-&lt;br&gt;reklam, film-, radio-och TV-reklam, reklam på säljställen o.d. Förbudet&lt;br&gt;omfattar också exponering av tobaksvaror i samband med mässor och&lt;br&gt;utställningar, utdelande av tobaksprodukter som varuprov och sponsring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför det förordade förbudet faller den passiva saluhållningen av&lt;br&gt;tobaksvaror och åtgärder som är direkt förknippade med sådan saluhåll-&lt;br&gt;ning. Exempelvis bör det i butiker och på andra säljställen kunna ges&lt;br&gt;saklig information om varusortiment, priser o.d.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår vidare att reklam och annan försäljningsfrämjande&lt;br&gt;verksamhet som avser annat än tobaksvaror inte skall få utformas så att&lt;br&gt;den är påtagligt ägnad att främja avsättningen av tobaksvaror. Härige-&lt;br&gt;nom förbjuds en del former av s.k. förtäckt tobaksreklam eller smygre-&lt;br&gt;klam, bl.a. vissa fall då namnet på en tobaksprodukt används som&lt;br&gt;beteckning på en vara eller tjänst utanför tobaksområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot öppen och förtäckt tobaksreklam föreslås bli samman-&lt;br&gt;kopplat med marknadsföringslagen. Tillsynen kommer därmed att åvila&lt;br&gt;konsumentverket. Konsumentombudsmannen och i sista hand marknads-&lt;br&gt;domstolen kan vid vite förbjuda marknadsföringsåtgärder som strider&lt;br&gt;mot reklamförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Handeln med tobak&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Internationellt sett är det mycket vanligt med förbud mot försäljning av&lt;br&gt;tobak till minderåriga. Åldersgränsen har i allmänhet satts vid antingen&lt;br&gt;18 eller 16 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens mening kan en åldersgräns medföra vissa praktiska&lt;br&gt;problem. Fördelarna är dock klart övervägande. Viktigast är att man&lt;br&gt;försvårar för de ungdomar som befinner sig i en särskilt känslig ålder att&lt;br&gt;komma åt tobaksvaror. Utredningen föreslår därför att en åldersgräns&lt;br&gt;införs. Åldersgränsen föreslås bli 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En underårig som köper tobaksvaror i strid med åldersgränsen skall&lt;br&gt;inte kunna drabbas av någon påföljd. Däremot skall säljare som bryter&lt;br&gt;mot regeln kunna dömas till böter. Det skall dock inte dömas till ansvar,&lt;br&gt;om brottet är ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en komplettering av förbudet mot försäljning till underåriga&lt;br&gt;föreslår utredningen att all försäljning av tobak i automater eller genom&lt;br&gt;självbetjäning skall förbjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslås få bemyndigande att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;förpackningsstorlekar för tobaksvaror. Avsikten är att regeringen i första&lt;br&gt;hand skall förbjuda försäljning av cigaretter styckevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår vidare att tillfälliga prisnedsättningar och mäng-&lt;br&gt;drabatter inte skall få förekomma vid försäljning av tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande lagreglerna om varningstexter på tobaksförpackningar&lt;br&gt;föreslås bli överförda till den nya tobakslagen med i stort sett oförändrat&lt;br&gt;innehåll. Liksom hittills skall det ankomma på socialstyrelsen att be-&lt;br&gt;stämma hur varningstexterna skall vara avfattade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 185&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Produktkontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att tillverkare och importörer av tobaksvaror skall,&lt;br&gt;i den omfattning som socialstyrelsen bestämmer, utreda de kemiska och&lt;br&gt;toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaror som tillverkas i eller införs&lt;br&gt;till Sverige och redovisa resultatet till socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i dag skall socialstyrelsen kunna bestämma att uppgifter om en&lt;br&gt;tobaks varas innehåll skall deklareras på förpackningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter förebild av vad som gäller i vissa andra länder föreslår utred-&lt;br&gt;ningen att regeringen skall kunna meddela föreskrifter om gränsvärden&lt;br&gt;för skadliga ämnen eller beståndsdelar som en tobaksvara innehåller&lt;br&gt;eller ger upphov till. Avsikten är att det i första hand skall meddelas en&lt;br&gt;föreskrift om högsta tillåtna tjärhalt i cigarettrök. Här bör till en början&lt;br&gt;fastställas en gräns på 15 mg per cigarett, motsvarande vad som gäller i&lt;br&gt;Finland.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Prisfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningen konstaterar att priset på tobaksvaror har en väsentlig&lt;br&gt;betydelse för konsumtionsutvecklingen. Ett högt tobakspris minskar&lt;br&gt;tobakskonsumtionen framför allt bland ungdomar och i inkomstsvaga&lt;br&gt;grupper i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår mot denna bakgrund att tobaksskatten höjs. Ett&lt;br&gt;mål bör vara att man söker få en överensstämmelse med de priser som&lt;br&gt;gäller i Norge. Det innebär att det i ett inledningsskede bör vidtas&lt;br&gt;skattehöjningar som beträffande cigaretter medför prisökningar om ca 30&lt;br&gt;procent. I fortsättningen bör man se till att tobaksprisema åtminstone&lt;br&gt;följer den allmänna prisutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att motverka det ökande snusandet bland ungdomar är det viktigt&lt;br&gt;att skatten på snus och andra rökfria tobaksprodukter ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen tar i betänkandet också upp frågan om att utesluta tobak&lt;br&gt;ur konsumentprisindex men avstår från att lägga fram något förslag i&lt;br&gt;den delen. Även den tullfria införseln berörs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förstärkta informationsinsatser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att informationen beträffande tobaksbruket för-&lt;br&gt;stärks. Bl.a. bör den hälsopolitiska prioriteringen markeras genom att&lt;br&gt;särskilda mål på tobaksområdet officiellt fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom hittills bör socialstyrelsen och skolöverstyrelsen ha ett huvu-&lt;br&gt;dansvar för informationen på tobaksområdet. Utredningen pekar också&lt;br&gt;på den viktiga roll som radio och TV spelar när det gäller att sprida&lt;br&gt;information om tobakens hälsorisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De resurser som hittills har satsats på arbetet mot tobaksbruket är&lt;br&gt;enligt utredningens uppfattning klart otillräckliga. En kraftig ökning&lt;br&gt;måste snarast komma till stånd. Redan inom ett par år bör anslagna&lt;br&gt;medel ha åtminstone fördubblats. Utrymme för en sådan ökning av&lt;br&gt;resurserna skapas genom de föreslagna höjningarna av tobaksskatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Tillsyn m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att arbetarskyddsstyrelsen skall bli central tilsyns-&lt;br&gt;myndighet när det gäller frågan om rökfria miljöer på arbetsplatser, att&lt;br&gt;konsumentverket får hand om den centrala tillsynen på reklamområdet&lt;br&gt;och att socialstyrelsen blir central tillsynsmyndighet i övrigt. Yrkesin-&lt;br&gt;spektionen och miljö- och hälsoskyddsnämnderna föreslås få hand om&lt;br&gt;den lokala tillsynen när det gäller bestämmelserna om rökfria miljöer,&lt;br&gt;medan socialnämnderna föreslås bli lokal tillsynsmyndighet beträffande&lt;br&gt;bestämmelserna om handel med tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens mening är det angeläget att den nya tobakslagen&lt;br&gt;träder i kraft så snart som möjligt. Före ikraftträdandet behövs det&lt;br&gt;emellertid en viss information om lagens innehåll. Vidare kan en del&lt;br&gt;lokalansvariga behöva ha viss tid på sig för att förbättra ventilationsför-&lt;br&gt;hållanden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Tobaksutredningens författningsförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till tobakslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rökfria miljöer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Rökning får inte äga rum i lokaler som är avsedda för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. barnomsorg, skolverksamhet eller arman verksamhet för barn och&lt;br&gt;ungdom, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hälso- och sjukvård eller tandvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökning får inte heller äga rum på skolgårdar eller på platser utomhus&lt;br&gt;som är avsedda för barnomsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda rökrum får avsättas för patienter och motsvarande inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvård eller tandvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Rökning får inte äga rum i lokaler där en offentlig tillställning som&lt;br&gt;avses i 9 § allmänna ordningsstadgan (1956:617) eller en allmän sam-&lt;br&gt;mankomst som avses i 1 § lagen (1956:618) om allmänna samman-&lt;br&gt;komster anordnas. Detsamma gäller lokaler som de som deltar i tillställ-&lt;br&gt;ningen eller sammankomsten behöver passera eller besöka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökning får dock ske i anslutande rum eller utrymmen som särskilt&lt;br&gt;har avsatts för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I hotell och andra inrättningar där tillfällig bostad yrkesmässigt&lt;br&gt;upplåts skall minst hälften av de rum som upplåts vara rökfria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Restauranger och andra serveringsställen med mer än femtio sitt-&lt;br&gt;platser skall ha en eller flera rökfria avdelningar som sammanlagt&lt;br&gt;omfattar minst hälften av sittplatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Rökning får inte äga rum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på allmänna färdmedel eller i lokaler som står till förfogande för&lt;br&gt;resande med allmänna färdmedel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i andra lokaler dit allmänheten har tillträde och som inte omfattas av&lt;br&gt;1-3 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rökning får dock ske i enstaka rum eller utrymmen som särskilt har&lt;br&gt;avsatts för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Lokaler och andra utrymmen som huvudsakligen används för verk-&lt;br&gt;samhet som omfattas av arbetsmiljölagen (1977:1160) skall vara rökfria,&lt;br&gt;om två eller flera arbetstagare brukar vistas där. Rökning får dock ske i&lt;br&gt;enstaka rum eller utrymmen som särskilt har avsatts för detta. Rökning&lt;br&gt;får därutöver ske i rum som används av endast en person, om ventila-&lt;br&gt;tionen där är sådan att rök inte sprids till rökfria lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Bestämmelsma om rökfria miljöer gäller inte i fråga om bostäder&lt;br&gt;och andra lokaler för boende som inte är tillfälligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om det med hänsyn till lokalens beskaffenhet och användningssätt&lt;br&gt;samt omständigheterna i övrigt finns synnerliga skäl, får avvikelse ske&lt;br&gt;från 1-5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med-&lt;br&gt;delar närmare föreskrifter om beskaffenheten av rökrum och andra&lt;br&gt;utrymmen där rökning får äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som äger eller disponerar över en lokal eller ett annat utrymme&lt;br&gt;som omfattas av bestämmelserna om rökfria miljöer svarar för att&lt;br&gt;bestämmelserna och föreskrifter som har meddelats med stöd av be-&lt;br&gt;stämmelserna iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon trots tillsägelse röker i ett rökfritt utrymme dit allmänheten&lt;br&gt;har tillträde, får han eller hon avvisas. Den som har att verkställa&lt;br&gt;avvisningen får påkalla hjälp av polis.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Reklam&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Reklam och arman försäljningsfrämjande verksamhet som avser&lt;br&gt;tobaksvaror och som riktar sig till konsumenter är förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte reklam som enbart består i text eller dekor på&lt;br&gt;tobaksförpackning eller exponering av förpackning på säljställe, under&lt;br&gt;förutsättning att reklamen är utformad på ett måttfullt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Reklam och annan försäljningsfrämjande verksamhet som avser&lt;br&gt;annat än tobaksvaror får inte utformas så att den är påtagligt ägnad att&lt;br&gt;främja avsättningen av tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En handling som strider mot 10 eller 11 § skall vid tillämpning av&lt;br&gt;marknadsföringslagen (1975:1418) anses vara otillbörlig mot konsu-&lt;br&gt;menter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § Tobaksvaror får inte säljas till den som är under arton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Tobaksvaror får inte säljas i automat eller genom andra former av&lt;br&gt;självbetjäning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Regeringen får föreskriva att tobaksvaror får säljas endast i&lt;br&gt;förpackningar som innehåller en viss mängd av varan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får vidare föreskriva att förpackningar med tobaksvaror&lt;br&gt;skall vara försedda med skattemärke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Vid detaljhandel med tobaksvaror får tillfälliga prisnedsättningar&lt;br&gt;och mängdrabatter inte förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Varningstexter m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 § Förpackningar till tobaksvaror som är avsedda att saluhållas till&lt;br&gt;konsumenter inom landet skall i den utsträckning som socialstyrelsen&lt;br&gt;bestämmer förses med texter som lämnar upplysning om hälsorisker som&lt;br&gt;är förbundna med bruk av tobak (varningstexter).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen bestämmer hur varningstexterna skall vara avfattade&lt;br&gt;och hur de skall utformas och anbringas på förpackningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Socialstyrelsen får föreskriva att förpackningar till tobaksvaror som&lt;br&gt;är avsedda att saluhållas till konsumenter inom landet skall förses med&lt;br&gt;deklaration som lämnar uppgift om skadliga ämnen eller beståndsdelar&lt;br&gt;som tobaksvaran innehåller eller ger upphov till (innehållsdeklaration).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen bestämmer hur deklarationer skall vara avfattade och&lt;br&gt;hur de skall utformas och anbringas på förpackningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Tillverkare och importörer har ansvaret för att förpackningar till&lt;br&gt;tobaksvaror förses med föreskrivna varningstexter och innehållsdeklara-&lt;br&gt;tioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § En tobaksvara får inte saluhållas till konsumenter, om den saknar&lt;br&gt;föreskriven varningstext eller innehållsdeklaration eller om texten eller&lt;br&gt;deklarationen är oriktig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Produktkontroll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § Det åligger tillverkare och importörer av tobaksvaror att, i den&lt;br&gt;utsträckning som socialstyrelsen föreskriver, genom egna undersökning-&lt;br&gt;ar eller på annat sätt utreda de kemiska och toxikologiska egenskaperna&lt;br&gt;hos tobaksvaror som tillverkas i eller införs till Sverige. I den utsträck-&lt;br&gt;ning som socialstyrelsen föreskriver skall tillverkare och importörer till&lt;br&gt;styrelsen redovisa undersökningsresultat och andra uppgifter som kan&lt;br&gt;behövas för att bedöma varornas hälsorisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Regeringen får, om särskilda hälsoskäl föreligger, meddela förbud&lt;br&gt;mot att vissa slag av tobaksvaror tillverkas i eller införs till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Regeringen får föreskriva gränsvärden för skadliga ämnen eller&lt;br&gt;beståndsdelar som en tobaksvara innehåller eller ger upphov till. En&lt;br&gt;vara som inte uppfyller föreskrifterna får inte tillverkas i eller införas till&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;24 § Den centrala tillsynen över att denna lag efterlevs utövas av&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsen när det gäller 5 §,&lt;br&gt;konsumentverket när det gäller 10-12 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialstyrelsen när det gäller lagen i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lokala tillsynen utövas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljö- och hälsoskyddsnämnden när det gäller 1-4 §§,&lt;br&gt;yrkesinspektionen när det gäller 5 §,&lt;br&gt;socialnämnden när det gäller 13-16 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § En tillsynsmyndighet får meddela föreläggande eller förbud som&lt;br&gt;behövs för att denna lag eller föreskrifter som har meddelats med stöd&lt;br&gt;av lagen skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut om föreläggande eller förbud kan tillsynsmyndigheten sätta ut&lt;br&gt;vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tillsyn beträffande 10-12 §§ gäller bestämmelserna i mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1975:1418).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § En tillsynsmyndighet får besluta att en tobaksvara som saluhålls&lt;br&gt;eller uppenbart är avsedd att saluhållas i strid mot 15, 17, 18 eller 22 §&lt;br&gt;skall tas om hand. Det åligger polismyndigheten att vid behov lämna&lt;br&gt;handräckning när en vara skall omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en vara tagits om hand, får ägaren under tillsynsmyndighetens&lt;br&gt;kontroll vidta rättelser som behövs för att den skall få saluhållas. Vara&lt;br&gt;får återlämnas, om det görs sannolikt att den inte kommer att saluhållas&lt;br&gt;i strid mot lagen. I annat fall får varan förstöras genom tillsynsmyndig-&lt;br&gt;hetens försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § En tillsynsmyndighet har rätt att på anfordran få upplysningar,&lt;br&gt;handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § För fullgörande av sina åligganden enligt denna lag har en till-&lt;br&gt;synsmyndighet rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra ut-&lt;br&gt;rymmen som berörs av lagen och får där göra undersökningar och ta&lt;br&gt;prover. För uttaget prov betalas inte ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheter skall lämna det biträde som behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för provtag-&lt;br&gt;ning och undersökning av prov föreskriver regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Den som har deltagit i tillsyn enligt denna lag eller på annat sätt&lt;br&gt;har tagit befattning med ett ärende som avses i lagen får inte obehörigen&lt;br&gt;yppa eller nyttja vad han därvid har erfarit om yrkeshemlighet eller&lt;br&gt;affärsförhållande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;30 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 13, 14, 16&lt;br&gt;eller 20 § eller mot föreskrift som har meddelats med stöd av 15, 22&lt;br&gt;eller 23 § döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar döms inte heller, om ansvar för gärningen kan ådömas&lt;br&gt;enligt brottsbalken eller enligt lagen (1960:418) om straff för varu-&lt;br&gt;smuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till&lt;br&gt;ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller&lt;br&gt;förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § En tobaksvara som har varit föremål för brott mot 20 § eller värdet&lt;br&gt;därav får förklaras förverkad, om inte särskilda skäl talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Allmänt åtal för brott som avses i 30 § får väckas endast efter&lt;br&gt;anmälan av en tillsynsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;33 § Miljö- och hälsoskyddsnämndens samt socialnämndens beslut enligt&lt;br&gt;denna lag överklagas till länsstyrelsen. Yrkesinspektionens beslut över-&lt;br&gt;klagas till arbetarskyddsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas till kammarrätten.&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsens beslut får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den ........., då lagen (1975:1154) om var-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror samt lagen (1978:764)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror upphör att&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om varningstext eller innehållsdeklaration som gäller vid ikraftt-&lt;br&gt;rädandet av den nya lagen skall fortsätta att gälla till dess annat har före-&lt;br&gt;skrivits med stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissyttranden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Tobaksutredningens betänkande &amp;quot;Tobakslag&amp;quot; (SOU 1990:29) sändes på&lt;br&gt;remiss den 18 april 1990 (S90/1633/S). Remisstiden gick ut den 30 sep-&lt;br&gt;tember 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Följande 16 instanser anmodades avge yttrande; Svea Hovrätt, Kammar-&lt;br&gt;rätten i Jönköping, Socialstyrelsen, Statens handikappråd, Byggnadssty-&lt;br&gt;relsen, Riksskatteverket, Institutet för miljömedicin (IMM), Skolöversty-&lt;br&gt;relsen, Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), Statens livsmedels-&lt;br&gt;verk, Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Arbetsmiljöinstitutet, Boverket,&lt;br&gt;Konsumentverket/KO, Näringsfrihetsombudsmannen (NO) samt Statens&lt;br&gt;arbetsmiljönämnd. Samtliga har avgivit yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande 81 instanser bereddes tillfälle att avge yttrande; Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Svenska Kommunförbundet, samtliga landsting&lt;br&gt;(23 st), Gotlands, Malmö, Göteborgs, Stockholms, Norrköpings, Jönkö-&lt;br&gt;pings, Helsingborgs, Kungälvs, Torsby, Falu, Västerås och Sundsvalls&lt;br&gt;kommuner, Landstingsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralor-&lt;br&gt;ganisation (TCO), centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgiva-&lt;br&gt;reföreningen, Svenska Läkaresällskapet, Folkhälsogruppen, Riksförbun-&lt;br&gt;det mot astma-allergi, Cancerfonden, Riksförbundet för hjärt-och lung-&lt;br&gt;sjuka (RHL), Svenska Nationalföreningen mot hjärt- och lungsjukdomar,&lt;br&gt;Handikappförbundens centralkommitté (HCK). De Handikappades Riks-&lt;br&gt;förbund, Nationalföreningen för upplysning om tobakens skadeverkning-&lt;br&gt;ar (NTS), VISIR, Förbundet En Rökfri Generation, föreningen Smoke-&lt;br&gt;peace, Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Television AB, Svenska&lt;br&gt;Tobaks AB, Svenska Tobaksbranschföreningen, Tobaks- och Service-&lt;br&gt;handelns riksförbund, Riksförbundet Hem och Skola, Statshälsan,&lt;br&gt;Sveriges Hotell- och Restaurangförbund (SHR), Statens Järnvägar,&lt;br&gt;Luftfartsverket, Nordiska Hälsovårdshögskolan samt Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen. Yttrande har inkommit från samtliga instanser utom Värmlands&lt;br&gt;läns landsting, Torsby och Falu kommuner, De handikappades riks-&lt;br&gt;förbund, statshälsan samt statens järnvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver remissinstansernas yttranden har 25 yttranden inkommit från&lt;br&gt;andra instanser; restaurang Kavalleristen i Helsingborg, rederiet Scar-&lt;br&gt;lett-Line AB, restaurang Galaxy, Riksförbundet Kiosk &amp;amp; Gatukök&lt;br&gt;(KIGA), Hallands distrikt av IOGT-NTOs juniorförbund, Sveriges&lt;br&gt;Livsmedelshandlareförbund (SSLF), rikspolisstyrelsen, Hallands idrotts-&lt;br&gt;förbund, Expertgruppen för riskbedömning av inomhusluftens hälso-&lt;br&gt;risker (EGIL), Svenska Frisksportförbundet, Sveriges läkarförbund,&lt;br&gt;Laholms astma-allergiförening, RJ Reynolds Scandinavia AB, Lokala&lt;br&gt;Hälsorådet i Falkenberg, Philip Morris AB, Grossistförbundet Svensk&lt;br&gt;Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund m.fl.,&lt;br&gt;Krogen Al viks Strand samt några privatpersoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Sammanfattande helhetsomdöme&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om att införa regler för att minska användandet av tobaksvaror&lt;br&gt;och att samla dessa regler i en särskild lag har i stort rönt ett positivt&lt;br&gt;mottagande. Företrädare för stat, landsting och kommuner samt patien-&lt;br&gt;torganisationer etc. är i huvudsak positiva medan företrädare för tobaks-&lt;br&gt;branschen, handeln och restaurangnäringen i huvudsak är negativa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framför allt har förslagen om rökfria miljöer välkomnats av majori-&lt;br&gt;teten. Vissa instanser förordar emellertid att regler om rökfria lokaler&lt;br&gt;tillskapas på frivillig grund. Å andra sidan anser flera instanser att&lt;br&gt;förslagen borde vara mera långtgående. Företrädare för restaurang- och&lt;br&gt;hotellnäringen tar avstånd från förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även frågan om reklam har kommenterats av ett stort antal remissin-&lt;br&gt;stanser. Av dem som yttrat sig har ca 2/3 gjort det utifrån en positiv&lt;br&gt;utgångspunkt. Företrädare för tobaksbranschen, handeln och restaurang-&lt;br&gt;näringen är emellertid mycket kritiska till de framlagda förslagen. Re-&lt;br&gt;klamfrågan är den enskilda fråga som nämnda företrädare riktar mest&lt;br&gt;kritik mot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser framför att en aktiv prispolitik är en av de&lt;br&gt;viktigaste frågorna för att åstadkomma en minskad tobakskonsumtion.&lt;br&gt;Frågan om en särskild hälsovårdsavgift som framläggs i ett särskilt&lt;br&gt;yttrande till utredningen tas upp av många som ett bra förslag. Flertalet&lt;br&gt;anser även att informationen om tobakens skadeverkningar behöver&lt;br&gt;förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som mött ett mycket blandat mottagande är förslaget om in-&lt;br&gt;förande av åldersgräns. Flera instanser som i övrigt är positiva till de&lt;br&gt;framlagda förslagen är tveksamma eller negativa till införande av en&lt;br&gt;åldersgräns. Företrädare för handeln tar helt avstånd från detta förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga frågor har var och en tagits upp av ett mindre antal instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Allmänt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser lämnar allmänna kommentarer om utredningens&lt;br&gt;arbete, förslagens allmänna inriktning och behovet av en särskild tobak-&lt;br&gt;slagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett allmänt stöd för utredningens förslag i stort uttalas av Socialstyrel-&lt;br&gt;sen, Statens handikappråd, Skolöverstyrelsen, Universitets- och högskole-&lt;br&gt;ämbetet (Uppsala och Lunds universitet), Statens livsmedelsverk, Ar-&lt;br&gt;betsmiljöinstitutet, Konsumentverket, Landstingsförbundet, landstingen i&lt;br&gt;Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronoberg, Kal-&lt;br&gt;mar, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs, Västmanlands, Kop-&lt;br&gt;parbergs, Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län samt Malmö,&lt;br&gt;Göteborgs, Norrköpings, Jönköpings, Helsingborgs, Kungälvs och&lt;br&gt;Sundsvalls kommuner. Förslagen tillstyrks också i allt väsentligt av&lt;br&gt;TCO, SACO (Svenska Tandläkarförbundet), Svenska Läkaresällskapet,&lt;br&gt;Folkhälsogruppen, RHL, Hjärt-Lungfonden, HCK, NTS, En Rökfri&lt;br&gt;Generation, Riksförbundet Hem och Skola, Hallands idrottsförbund,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Frisksportförbundet, Sveriges läkarförbund och Cancerfonden.&lt;br&gt;Flera av dessa, bl.a. Socialstyrelsen, Skolöverstyrelsen, Uppsalauniver-&lt;br&gt;sitet, NTS och Riksförbundet Hem och Skola framhåller behovet av flera&lt;br&gt;olika, samverkande åtgärder för att tränga tillbaka tobaksbruket. Flera&lt;br&gt;instanser uttrycker sig positivt om utredningens presentation av ämnet&lt;br&gt;och förslagen. Så framhåller exempelvis Svenska Läkaresällskapet att&lt;br&gt;utredningen gjort ett utomordentligt förtjänstfullt arbete, att det un-&lt;br&gt;derlag som redovisas är av hög kvalitet samt att föreliggande veten-&lt;br&gt;skapliga underlag som tillgänglig internationell jämförelse presenteras&lt;br&gt;adekvat. Flera av de remissinstanser som i stort stöder förslagen efter-&lt;br&gt;lyser dock vissa kompletteringar. Bl.a. framhåller Statens livsmedels-&lt;br&gt;verk, Folkhälsogruppen, NTS, En Rökfri Generation och Cancerfonden&lt;br&gt;att det bör fastställas klara officiella mål för arbetet för minskat tobaks-&lt;br&gt;bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser tillstyrker utredningens förslag i stort men&lt;br&gt;framför samtidigt kritik mot att förslagen inte är tillräckligt långtgående&lt;br&gt;eller anser att förslagen behöver skärpas avsevärt. Hit hör Malmöhus&lt;br&gt;läns landsting, Örebro läns landsting, Gotlands kommun, Västerås kom-&lt;br&gt;mun, VISIR och Svenska Frisksportförbundet. Gotlands kommun anför att&lt;br&gt;lagförslaget vid ett första intryck framstår som lamt. Västerås kommun&lt;br&gt;anför att förslaget sammantaget är ett steg i rätt riktning, men ett alltför&lt;br&gt;kort steg. Riksförbundet mot astma-allergi välkomnar utredningens&lt;br&gt;förslag men uttrycker sin förvåning över att &amp;quot;hela utredningen är gen-&lt;br&gt;omförd i perspektivet utifrån den rökande minoriteten av befolkning-&lt;br&gt;__ &amp;quot;&lt;br&gt;en .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser deklarerar kortfattat att man i stort inte har&lt;br&gt;några synpunkter på eller invändningar mot förslagen. Hit hör Riks-&lt;br&gt;skatteverket, Rikspolisstyrelsen och Köpmannaförbundet. Andra remiss-&lt;br&gt;instanser, såsom Boverket och NO uttalar förståelse för förslagen med&lt;br&gt;vissa angivna förbehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Helt avvisande till alla eller flertalet förslag är Svenska Tobaks-&lt;br&gt;branschföreningen, Svenska Tobaks AB, KIGA, R.J. Reynolds, Gros-&lt;br&gt;sistförbundet Svensk Handel och Philip Morris AB. Man anför att för-&lt;br&gt;slagen inte behövs med hänsyn till rökvaneutvecklingen i Sverige eller&lt;br&gt;att de saknar vetenskaplig grund t.ex. vad gäller effekterna av passiv&lt;br&gt;rökning och tobaksreklam. Lagfästa restriktioner sägs snarare skapa&lt;br&gt;problem än lösa dem och riskera att motverka de syften som man från&lt;br&gt;samhällets sida vill uppnå. Man framhåller risken för att förslagen skall&lt;br&gt;skapa eller förstärka motsättningar mellan rökare och icke-rökare samt&lt;br&gt;att vissa delar av dem är så diskriminerande mot rökarna att dessa&lt;br&gt;närmast skulle känna sig förföljda. Svenska Tobaksbranschföreningen&lt;br&gt;anför även att en detaljerad och stelbent lagstiftning skapar låsningar och&lt;br&gt;omöjliggör en naturlig anpassning till lokala förhållanden och föränd-&lt;br&gt;ringar i tiden. Philip Morris anför att de föreslagna reglerna skulle&lt;br&gt;innebära en väsentlig och, mot den angivna bakgrunden, omotiverad&lt;br&gt;inskränkning i enskildas rätt och möjligheter att själva besluta angående&lt;br&gt;sina angelägenheter. Philip Morris framhåller vidare att förslaget är&lt;br&gt;behäftat med mycket allvarliga brister i juridiskt avseende, bl.a. gällan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de förhållandet till den grundlagsreglerade yttrande- och tryckfriheten,&lt;br&gt;rättssäkerhetsaspekter m.m. Bolaget ifrågasätter allvarligt om ämnet för&lt;br&gt;och syftet med lagförslaget motiverar det slags stränga regler förslaget&lt;br&gt;innehåller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande negativ bedömning görs av Sveriges Hotell- och&lt;br&gt;Restaurangförbund (SHR) samt Sveriges Livsmedelshandlareförbund&lt;br&gt;(SSLF) i fråga om de delar av förslaget som direkt berör dem. SHR&lt;br&gt;anser att de föreslagna reglerna är ett ingrepp i den privata sfären och&lt;br&gt;kommer att stärka bilden av Sverige som genomreglerat och tråkigt.&lt;br&gt;SSLF markerar en mycket kritisk hållning till utredningens sätt att&lt;br&gt;behandla de frågor som rör handeln. Restaurang Kavalleristen pro-&lt;br&gt;testerar mot att myndigheterna med detaljregleringar försvårar restau-&lt;br&gt;rangverksamhet, t.ex. anses tobaksutredningens förslag om begränsning&lt;br&gt;av rökning vara krångliga och mycket omfattande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser uttalar sin förståelse för utredningens syften&lt;br&gt;men ifrågasätter om dessa bäst uppnås genom lagstiftning. Kammar-&lt;br&gt;rätten i Jönköping intar principiellt den ståndpunkten att lagstiftning bör&lt;br&gt;reserveras för frågor där lagstiftaren är beredd att sanktionera eventuella&lt;br&gt;brott mot bestämmelserna. Om överträdelser svårligen kan beivras och&lt;br&gt;sanktionsbestämmelser saknas framstår lagstiftningen som överflödig.&lt;br&gt;En liknande ståndpunkt intar Universitets- och högskoleämbetet (Uppsala&lt;br&gt;universitet och juridiska fakulteten vid Stockholms universitet). Även&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet anför att man inte övertygats om att lagstift-&lt;br&gt;ning är ett ändamålsenligt sätt att begränsa tobaksbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO är i vissa delar kritisk mot utredningens förslag till tobakslag.&lt;br&gt;Svenska Livsmedelsarbetares Förbund inom LO anför att man tror mer&lt;br&gt;på den hittills framgångsrika linjen med upplysning och propaganda mot&lt;br&gt;rökningen. Beklädnadsarbetarförbundet, Hotell- och Restauranganställ-&lt;br&gt;das förbund samt Svenska Transportarbetarförbundetäx dock positiva till&lt;br&gt;förslaget om en tobakslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Särskild tobakslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Knappt 30 remissinstanser yttrar sig särskilt om behovet av en särskild&lt;br&gt;tobakslag och lagförslaget i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om att införa en särskild tobakslag enligt utredningens&lt;br&gt;förslag tillstyrks av Svea hovrätt, Socialstyrelsen, Statens handikappråd,&lt;br&gt;Institutet för miljömedicin, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet,&lt;br&gt;Boverket, Landstingsförbundet, landstingen i Jönköpings, Göteborgs och&lt;br&gt;Bohus, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs och Västernorr-&lt;br&gt;lands län, Folkhälsogruppen, Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka samt&lt;br&gt;Hallands distrikt av IOGT-NTOs juniorförbund. Man anför bl.a. att en&lt;br&gt;särskild tobakslag underlättar en samlad överblick av lagstiftningen inom&lt;br&gt;området. Det framhålls som viktigt att en tobakslag introduceras för att&lt;br&gt;tydliggöra de allvarliga folkhälsohot som tobaksbruket innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser är positiva till att en tobakslag införs men fram-&lt;br&gt;för kritik mot att förslaget inte är tillräckligt långtgående. Folkhälso-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gruppen anser t.ex. att förslaget till ny tobakslag är modest men utgör&lt;br&gt;en markering av statsmakternas syn på tobaksproblemet. Förslaget är på&lt;br&gt;intet sätt radikalt eller nytänkande, sägs det, utan innebär en anpassning&lt;br&gt;till lagstiftningen i flera andra nordiska länder och inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två remissinstanser, Riksförbundet mot astma-allergi och VISIR, anser&lt;br&gt;att lagsförslaget måste skärpas på en rad angivna punkter. Även andra&lt;br&gt;instanser föreslår smärre förändringar, t.ex. Statens livsmedelsverk som&lt;br&gt;anser att snus, tuggtobak o.dyl. inte längre skall omfattas av livs-&lt;br&gt;medelslagen om en tobakslag införs, eller Landstinget i Södermanlands&lt;br&gt;län som efterlyser en särskild paragraf som uttrycker syftet med lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra remissinstanser framför dock invändningar mot förslaget om en&lt;br&gt;särskild tobakslag. Universitets- och högskoleämbetet (Stockholms uni-&lt;br&gt;versitets juridiska fakultet) finner att formen för lagstifting med en sam-&lt;br&gt;lad tobakslag är föga välvald. Bl.a. skulle detta göra att det blir svårare&lt;br&gt;för dem som berörs av de skilda bestämmelserna att finna dem då de&lt;br&gt;inte återfinns inom de lagkomplex som dessa personer normalt har att&lt;br&gt;beakta. Det vore enligt fakultetsnämndens mening rationellare att bygga&lt;br&gt;vidare på nuvarande lagstiftningssystematik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stark kritik mot förslaget om en samlad tobakslag framförs vidare av&lt;br&gt;Svenska Tobaksbranschföreningen, Grossistförbundet Svensk Handel, RJ&lt;br&gt;Reynolds och Philip Morris AB. Man anför att förslaget har brister och&lt;br&gt;en ensidighet som gör att det inte kan läggas till grund för lagstiftning.&lt;br&gt;Förslaget sägs också vara svåröverskådligt och så diffust att det ofrån-&lt;br&gt;komligen måste uppstå besvärande tolkningsproblem. Även KIGA finner&lt;br&gt;behovet av en särskild tobakslag tveksamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av dem som kritiserar lagförslaget ifrågasätter om det på vissa&lt;br&gt;punkter är förenligt med grundlagen och Europakonventionen om skydd&lt;br&gt;för mänskliga rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Rökfria miljöer&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal remissinstanser, bl.a. Landstingsförbundet, Svenska Kom-&lt;br&gt;munförbundet och praktiskt taget samtliga landsting och tillfrågade kom-&lt;br&gt;muner, instämmer i bedömningen att det är viktigt att inrätta rökfria&lt;br&gt;miljöer. Socialstyrelsen anför t.ex. att kunskapen om risker av passiv&lt;br&gt;rökning i dag är tillräcklig för att motivera att legala skyddsåtgärder&lt;br&gt;vidtas. Statens handikappråd anser rökfria miljöer vara särskilt positivt&lt;br&gt;med tanke på dem som får besvär av tobaksrök, ibland t.o.m. svåra&lt;br&gt;akuta sjukdomstillstånd. Institutet för miljömedicin anser att utredningen&lt;br&gt;på ett förtjänstfullt sätt behandlar åtgärder syftande till att skapa rökfria&lt;br&gt;miljöer. Möjligen, sägs det, sker i underlaget en alltför stor fokusering&lt;br&gt;på cancer då andra hälsorisker torde vara betydligt viktigare ur folk-&lt;br&gt;hälsosynpunkt, bl.a. luftvägseffekter och allergirisker hos barn. Institutet&lt;br&gt;framhåller att passiv rökning är en viktig orsaksfaktor till obstruktiv&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bronkit, som är den vanligaste orsaken till sjukhusvård av barn före ett&lt;br&gt;års ålder. Även t.ex. Statens livsmedelsverk anser att det med hänsyn till&lt;br&gt;de hälsorisker som under senare år har satts i samband med passiv&lt;br&gt;rökning, bl.a. allergiska besvär och lungcancer, är viktigt att utredning-&lt;br&gt;ens förslag om rökfria miljöer genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser såsom Svenska Tobaksbranschföreningen, EGIL&lt;br&gt;och Philip Morris AB ifrågasätter den vetenskapliga grundvalen för en&lt;br&gt;lagstiftning om rökfria miljöer. EGIL finner utredningens redovisning av&lt;br&gt;det vetenskapliga underlaget vara bristfällig. Längst i detta avseende går&lt;br&gt;Philip Morris AB som drar slutsatsen att det inte finns någon veten-&lt;br&gt;skaplig grund för lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kritiska remissinstanserna anser, liksom även t.ex. Statens arbets-&lt;br&gt;miljönämnd och Föreningen Smokepeace, att rökfria miljöer enbart skall&lt;br&gt;tillskapas på frivillig väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitets- och högskoleämbetet (Stockholms universitet, juridiska&lt;br&gt;fakulteten) avråder från den av utredningen föreslagna lagstiftningstek-&lt;br&gt;niken, dvs. att i lagform ge omfattande och delvis detaljerade regler med&lt;br&gt;exakta sifferuppgifter och liknande. I stället förordas att man i lagform&lt;br&gt;endast ger allmänt hållna regler som kan fyllas ut med mer detaljerade&lt;br&gt;föreskrifter på lägre statsrättslig nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är å andra sidan långt fler instanser som anser att lagförslaget bör&lt;br&gt;förtydligas med ytterligare detaljer. Exempelvis anför Svea Hovrätt och&lt;br&gt;Kammarrätten i Jönköping att det behövs tilläggsregler för att precisera&lt;br&gt;det inbördes förhållandet mellan olika regler och för att vissa kvalitets-&lt;br&gt;krav o.d. som anges i specialmotiveringen skall ha stöd i lagtexten. RJ&lt;br&gt;Reynolds, som i princip motsätter sig att lagregler införs, påpekar att det&lt;br&gt;i den föreslagna lagtexten inte finns täckning för undantag med inne-&lt;br&gt;börden att rökrum kan inrättas i skolor, på sjukhus m.m. Andra utrym-&lt;br&gt;men för vilka reglerna borde preciseras anser RJ Reynolds vara fritids-&lt;br&gt;lokaler i fängelser, vissa arbetslokaler etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser förordar skärpta regler. Universitets- och hög-&lt;br&gt;skoleämbetet (Lunds universitet) finner det exempelvis olyckligt att&lt;br&gt;lagförslaget erbjuder möjlighet till rökning i speciellt upplåtna lokaler&lt;br&gt;inom skolan och sjukvården. Flera landsting delar denna uppfattning och&lt;br&gt;förordar en helt rökfri miljö inom barnomsorgen och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna reglerna ifrågasätts i synnerhet för vissa lokaler där man&lt;br&gt;enligt många remissinstanser borde kunna gå längre. Många landsting&lt;br&gt;betonar att rätten till rökfri miljö även måste komma handikappade ut-&lt;br&gt;vecklingsstörda och senildementa till del i gruppboenden o.d., utanför&lt;br&gt;det egentliga enskilda boendet. Förhållandevis många instanser, bl.a.&lt;br&gt;Landstingsförbundet, Riksförbundet mot astma-allergi, NTS och VISIR,&lt;br&gt;anser att lagreglerna bör utvidgas till att omfatta även barnomsorg i&lt;br&gt;enskilda hem och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag att rökning skall kunna tillåtas i enskilda arbets-&lt;br&gt;rum kritiseras av bl.a. landstingen i Hallands, Västernorrlands och&lt;br&gt;Västerbottens län. Även LO vänder sig mot att lagförslaget undantar&lt;br&gt;delar av arbetsplatsen från rökförbud, t.ex. att en anställd med tillgång&lt;br&gt;till enskilt arbetsrum under vissa förutsättningar kan tillåtas röka där och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO anför att målet en rökfri miljö måste gå via rökförbud i alla arbets-&lt;br&gt;lokaler kombinerat med rökrum med separat ventilation eller med&lt;br&gt;rökning utanför arbetslokalerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, däribland Svenska Arbetsgivareföreningen, LO&lt;br&gt;och Svenska Tobaksbranschföreningen, ifrågasätter om det alls bör&lt;br&gt;lagstiftas om rökförhållanden på arbetsplatser. Dessa instanser menar att&lt;br&gt;befintlig lagstifting ger tillräckligt underlag för arbetsgivare att agera.&lt;br&gt;Enigt LOs uppfattning kan man komma längre än idag vad gäller att&lt;br&gt;komma överens om var och hur rökningen skall begränsas på arbetsplat-&lt;br&gt;sen. TCO däremot anför att avsaknaden av enhetliga lagregler har med-&lt;br&gt;fört att utvecklingen mot rökfria miljöer har blivit ojämn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fåtal remissinstanser, t.ex. Beklädnadsarbetareförbundet inom LO&lt;br&gt;samt Föreningen Smokepeace, anser att lagförslaget bör kompletteras&lt;br&gt;med en skyldighet för arbetsgivare att inrätta rökrum i nödvändig om-&lt;br&gt;fattning. Flertalet av de remissinstanser som kommenterar denna fråga&lt;br&gt;anser dock att någon skyldighet att inrätta rökrum inte bör åläggas,&lt;br&gt;främst med hänsyn till kostnaderna för sådana.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Skolor och skolgårdar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett fåtal remissinstanser kommenterar särskilt förslaget att förbjuda&lt;br&gt;rökning på skolgårdar och platser utomhus som är avsedda för barn-&lt;br&gt;omsorg. Socialstyrelsen, skolöverstyrelsen och Riksförbundet mot astma-&lt;br&gt;allergi är positiva till förslaget, medan Svenska Tobaksbransch-&lt;br&gt;föreningen och Riksförbundet Hem och Skola intar en avvisande håll-&lt;br&gt;ning, bl.a. mot bakgrund av att många skolor används för vuxenunder-&lt;br&gt;visning kvällstid. Svea Hovrätt erinrar också, utan att närmare ta ställ-&lt;br&gt;ning, om att regelns formulering innebär att rökning förbjuds även på&lt;br&gt;annan tid än då verksamhet pågår, exempelvis vid passage av en skol-&lt;br&gt;gård nattetid.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Färdmedel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det är likaså ett fåtal remissinstanser som kommenterar förslaget be-&lt;br&gt;träffande rökning i allmänna färdmedel. Svea Hovrätt ifrågasätter om&lt;br&gt;inte bestämmelsen uttryckligen bör begränsas till färdmedel i inrikes&lt;br&gt;trafik. Luftfartsverket påtalar problem vid flygets utrikesterminaler.&lt;br&gt;Gotlands kommun, TCO, Nordiska hälsovårdshögskolan och Svenska&lt;br&gt;Frisksportförbundet föreslår dock vissa skärpningar av den föreslagna&lt;br&gt;regeln. TCO anser att regeln även bör gälla fartyg och Svenska Frisk-&lt;br&gt;sportförbundet nämner särskilt turistbåtar, t.ex. färjor till Finland, som&lt;br&gt;färdmedel där det behövs skärpta regler.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Restauranger och hotell&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna reglerna beträffande restauranger och hotell kommenteras&lt;br&gt;av flera remissinstanser. Beträffande restauranger anser bl.a. Konsu-&lt;br&gt;mentverket, NTS och Nordiska hälsovårdshögskolan att andelen rökfria&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;platser bör ökas. En rad remissinstanser anser vidare att reglerna bör&lt;br&gt;gälla även restauranger med färre än 50 platser. Detta förordas bl.a. av&lt;br&gt;landstingen i Hallands, Västernorrlands och Jämtlands län, Västerås&lt;br&gt;kommun, LO och Hotell- och Restauranganställdas förbund, Svenska&lt;br&gt;Läkaresällskapet och Cancerfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även beträffande hotellrum anför några remissinstanser, Riksförbundet&lt;br&gt;mot astma-allergi, Handikappförbundens Centralkommitté, NTS, VISIR&lt;br&gt;och Nordiska hälsovårdshögskolan, att en större andel av rummen bör&lt;br&gt;avsättas för icke-rökare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Hotell- och Restaurangförbund anser dock, liksom de restau-&lt;br&gt;ratörer som ingivit yttranden, att någon lagstiftning inte alls bör genom-&lt;br&gt;föras i fråga om restauranger och hotell. Eventuella problem bör kunna&lt;br&gt;lösas på frivillig väg genom att näringsidkarna tillgodoser de önskemål&lt;br&gt;som framförs av gästerna. En lagreglering kommer, framhålls det, att&lt;br&gt;leda till stora praktiska problem med bl.a. en uppdelning av sällskap.&lt;br&gt;Även Svenska Tobaksbranschföreningen och de tobaksbolag som yttrat&lt;br&gt;sig avstyrker lagstiftning med hänvisning till gränsdragningsproblem och&lt;br&gt;praktiska komplikationer. Näringsfrihetsombudsmannen anser att den&lt;br&gt;föreslagna lagstiftningen kan komma att leda till försämrat kapacitets-&lt;br&gt;utnyttjande, höjda kostnader och en snedvridning av konkurrensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Reklam&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om ett totalt förbud mot tobaksreklam tillstyrks av&lt;br&gt;en rad remissinstanser. Socialstyrelsen, Skolöverstyrelsen, Statens livs-&lt;br&gt;medelsverk, Konsumentverket, landstingen i Stockholms, Uppsala, Jön-&lt;br&gt;köpings, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skara-&lt;br&gt;borgs, Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Norr-&lt;br&gt;bottens län, Sundsvalls kommun, Svenska Läkaresällskapet, Folkhälso-&lt;br&gt;gruppen, Riksförbundet mot astma-allergi, Riksförbundet för Hjärt- och&lt;br&gt;Lungsjuka, Handikappförbundens centralkommitté, NTS, Svenska Frisk-&lt;br&gt;sportförbundet, och Cancerfonden är instanser som uttryckligen uttalar&lt;br&gt;ett starkt stöd för utredningens förslag om ett förbud mot all tobaks-&lt;br&gt;reklam, inklusive sponsring. Exempelvis anför Socialstyrelsen att ett&lt;br&gt;förbud mot direkt och förtäckt reklam för tobak inklusive utdelning av&lt;br&gt;gratisprov samt mot sponsring är en nödvändighet för att skapa en tro-&lt;br&gt;värdig hälsopolitik. Att ungdomar är medvetna om reklamens påverkan&lt;br&gt;visas enligt Skolöverstyrelsens mening av de 43 690 namnunderskrifter&lt;br&gt;för ett reklamförbud mot tobaksvaror som En Rökfri Generation samlat&lt;br&gt;in bland ungdomar. Landstinget i Västernorrlands län anför att förbud&lt;br&gt;mot tobaksreklam och en kraftig ökning av tobakspriset är de viktigaste&lt;br&gt;förslagen för att få till stånd en minskning av tobaksbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser är inte avvisande till ett reklamförbud i sig men&lt;br&gt;anser att det framlagda förslaget till lagtext bör preciseras. Hit hör t.ex.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping. Näringsfrihetsombudsmannen anser att ett&lt;br&gt;reklamförbud är olämpligt från konkurrensrättsliga utgångspunkter. Han&lt;br&gt;anser att ändamålet med förbudet i och för sig skulle kunna försvara att&lt;br&gt;det genomförs, men det skulle då enligt NO vara väsentligt att eventuel-&lt;br&gt;la negativa effekter i fråga om konkurrensen begränsas. Sveriges Radio&lt;br&gt;AB (SR) framhåller att det föreslagna förbudet bör förtydligas så att det,&lt;br&gt;vad gäller radio och TV, endast inriktas på näringsidkares kommersiella&lt;br&gt;annonser under tider som anvisats för TV-reklam. Bolaget utgår från att&lt;br&gt;reglerna inte skall träffa reklambudskap t.ex. i form av reklamskyltar i&lt;br&gt;miljöer som skildras i dokumentärprogram. Bolaget har tidigare tillstyrkt&lt;br&gt;radiolagsutredningens förslag vad gäller förbud mot tobaksreklam i&lt;br&gt;television. Den föreslagna förbudsregeln i en tobakslag måste, för att&lt;br&gt;omfatta etersänd radio och TV, enligt bolaget kompletteras med änd-&lt;br&gt;ringar i såväl radioansvarighetslagen som radiolagen på det sätt som&lt;br&gt;radiolagsutredningen föreslagit. Marknadsdomstolen finner från de syn-&lt;br&gt;punkter domstolen har att beakta inte skäl att avstyrka ett förbud mot&lt;br&gt;tobaksreklam. Förbudsbestämmelsema måste dock ges en klarare inne-&lt;br&gt;börd. Marknadsdomstolen anför också att utredningens slutsats att ett&lt;br&gt;totalförbud mot tobaksreklam med all säkerhet skulle få gynnsamma&lt;br&gt;effekter från folkhälsosynpunkt framstår som alltför kategorisk mot&lt;br&gt;bakgrund av den osäkerhet som råder om reklamens inverkan på tobaks-&lt;br&gt;konsumtionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitets- och högskoleämbetet (juridiska fakulteten vid Stockholms&lt;br&gt;universitet) anför att det inte har förts fram sakunderlag till stöd för att&lt;br&gt;nuvarande tobaksreklamlag inte i huvudsak skulle fungera och nämnden&lt;br&gt;avstyrker därför från sina utgångspunkter det föreslagna totalförbudet.&lt;br&gt;Skulle statsmakterna likväl stanna för att införa ett sådant får detta, sägs&lt;br&gt;det, ses som ett övergripande politiskt ställningstagande och delvis när-&lt;br&gt;mast som en symbolhandling. Fakultetsnämnden menar vidare att ut-&lt;br&gt;redningsförslaget är föga samordnat med förslaget till EG-direktiv samt&lt;br&gt;framför att ett förbud mot tobaksreklam i radio och TV förutsätter änd-&lt;br&gt;ringar även i radioansvarighetslagen och radiolagen. Nämnden påpekar&lt;br&gt;också att det föreslagna förbudet skulle inskränka konsumenternas infor-&lt;br&gt;mation betydligt mer än det gällande förbudet mot reklam för alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket som tillstyrker ett reklamförbud, efterlyser vissa&lt;br&gt;preciseringar av reglerna. Det bör enligt verket t.ex. klargöras vad som&lt;br&gt;är marknadsföring riktad till konsument jämfört med reklam som inte är&lt;br&gt;det. Verket ser också ett problem med att det endast är den marknads-&lt;br&gt;föring som är riktad till svenska konsumenter som föreslås bli förbju-&lt;br&gt;den. I Sverige marknadsförs olika slag av broschyrer och tidningar som&lt;br&gt;riktar sig till utländska besökare. Verket anser att förbudet mot tobaks-&lt;br&gt;reklam bör omfatta all marknadsföring inriktad på Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Smokepeace hävdar att förslaget om förbud mot tobaks-&lt;br&gt;reklam är onödigt, dels därför att det enligt föreningen inte finns några&lt;br&gt;undersökningar som tyder på att ett förbud har en hämmande inverkan&lt;br&gt;på konsumtionsutvecklingen och dels därför att även den del av rek-&lt;br&gt;lamen som enbart är konsumentupplysning förbjuds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En starkt kritisk och avvisande inställning till förslaget om reklam-&lt;br&gt;förbud redovisas av Svenska Tobaks AB, Svenska Tobaksbransch-&lt;br&gt;föreningen, Tobaks- och Servicehandelns Riksförbund, KIGA, RJ&lt;br&gt;Reynolds, Philip Morris AB, Grossistförbundet Svensk Handel, Köp-&lt;br&gt;mannaförbundet och Sveriges Industriförbund. Tobaksbranschförening-&lt;br&gt;en, Köpmannaförbundet och Sveriges Industriförbund uttalar uppfatt-&lt;br&gt;ningen att så länge tobaken är en legal produkt även reklamen för denna&lt;br&gt;produkt bör vara legal. Samtliga de nu nämnda instanserna anser att det&lt;br&gt;inte är bevisat att tobaksreklamen stimulerar konsumtionen eller att ett&lt;br&gt;reklamförbud har en hämmande inverkan på den. Vidare anförs av&lt;br&gt;flertalet att ett reklamförbud hämmar en ur hälsosynpunkt önskvärd&lt;br&gt;produktutveckling och övergång till &amp;quot;svagare&amp;quot; produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl Svenska Tobaks AB som Svenska Tobaksbranschföreningen anför&lt;br&gt;att ett förbud mot tobaksreklam särskilt skulle missgynna det inhemska&lt;br&gt;bolaget. I synnerhet Svenska Tobaks AB framhåller att ett svenskt rek-&lt;br&gt;lamförbud skulle gynna de multinationella tobaksbolagen på det egna&lt;br&gt;bolagets bekostnad. Bolaget anser att denna fråga i utredningen behand-&lt;br&gt;lats på ett så bristfälligt sätt att det med fog kan ifrågasättas om utreda-&lt;br&gt;ren över huvud taget fullgjort sitt uppdrag att analysera ett förbuds ef-&lt;br&gt;fekter på konkurrensen mellan olika tobaksbolag. Mot detta kan ställas&lt;br&gt;Näringsfrihetsombudsmannens (NO) bedömning att ett reklamförbud&lt;br&gt;skulle medföra att det svenska tobaksbolagets marknadsdominans skulle&lt;br&gt;förstärkas betydligt av en offentlig reglering. Härigenom skulle det&lt;br&gt;svenska bolaget få en fördel av betydande ekonomiskt värde, vilket i&lt;br&gt;någon mån skulle påminna om ett sådant statsstöd som enligt Art. 92 i&lt;br&gt;Romfördraget inte är förenligt med principerna för den gemensamma&lt;br&gt;marknaden. Om ett reklamförbud skulle genomföras talar därför, enligt&lt;br&gt;NO, starka skäl för att tobaksverksamheten inom Procordia avskiljs och&lt;br&gt;läggs i ett särskilt bolag. Socialstyrelsen har för sin del påpekat att argu-&lt;br&gt;mentering som gäller den svenska tobaksindustrins framtida mark-&lt;br&gt;nadsandelar ur hälsosynpunkt saknar relevans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Förtäckt reklam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De instanser som tillstyrker ett förbud mot öppen tobaksreklam anför&lt;br&gt;genomgående att även förtäckt tobaksreklam bör förbjudas. Endast ett&lt;br&gt;fåtal remissinstanser kommenterar särskilt den del av förslaget som&lt;br&gt;syftar till att begränsa den förtäckta tobaksreklamen. Dessa instanser är&lt;br&gt;mestadels tveksamma eller avvisande till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket anför att det med de föreslagna reglerna kommer att&lt;br&gt;bli svårt att stoppa reklamformen produktplacering. Det är vidare vik-&lt;br&gt;tigt, sägs det, att också kunna stoppa den marknadsföring av varu-&lt;br&gt;märken som har anknytning till tobak men som redan i dag har inar-&lt;br&gt;betats för andra produkter. Av dessa skäl förordas att ordet &amp;quot;påtagligt&amp;quot;&lt;br&gt;utgår ur 11 § i lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Smokepeace avstyrker förbud men föreslår i stället en ut-&lt;br&gt;vidgning av den återhållsamhet som redan gäller till att omfatta även den&lt;br&gt;förtäckta reklam och &amp;quot;smygreklam&amp;quot; som utredningen på goda grunder&lt;br&gt;vill komma åt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Tobaksbranschföreningen anför att det inte är möjligt att&lt;br&gt;stoppa förtäckt tobaksreklam och inflöde av tobaksreklam via inter-&lt;br&gt;nationella media. Bl.a. frågor rörande grundlagsregleringen av yttrande-&lt;br&gt;frihet och tryckfrihet samt frågor avseende varumärkesrätt begränsar&lt;br&gt;enligt föreningen möjligheterna att reglera s.k. förtäckt reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen anför att undantagsbestämmelsen om tobaksreklam&lt;br&gt;i tryckfrihetsförordningen endast gäller då annonsen har till syfte att&lt;br&gt;främja avsättningen av i bestämmelsen angivna varor. Vidare påpekas&lt;br&gt;att de föreslagna reglerna medför olika inskränkningar i rätten att an-&lt;br&gt;vända ett visst varumärke beroende på hur känt märket är, i vilken ut-&lt;br&gt;sträckning det kan sättas i samband med tobak m.m. Från varumärkes-&lt;br&gt;rättslig utgångspunkt måste denna olikbehandling av skilda märken fram-&lt;br&gt;stå som godtycklig. Det måste starkt ifrågasättas, sägs det, om regler av&lt;br&gt;detta slag är förenliga med Pariskonventionen om industriellt rättsskydd.&lt;br&gt;På dessa grunder avstyrker marknadsdomstolen 11 § i lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Tobaksbranschföreningen, RJ Reynolds, Sveriges industriför-&lt;br&gt;bund, och Philip Morris AB avstyrker likaså det aktuella förslaget. Här-&lt;br&gt;vid hänvisas till gränsdragningsproblem, svårigheter att avgöra vem som&lt;br&gt;är ansvarig för överträdelser, oklarhet beträffande förslagets förenlighet&lt;br&gt;med tryckfrihetsförordning, varumärkesrätt m.m. Genomgående kritise-&lt;br&gt;ras utredningen för att alltför bristfälligt ha analyserat dessa problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet av de instanser som är tveksamma eller avvisande till för-&lt;br&gt;slaget menar att utredningen mer detaljerat borde ha beskrivit sina&lt;br&gt;intentioner, kriterierna för när en viss reklamåtgärd skall betraktas som&lt;br&gt;förbjuden förtäckt reklam etc. Från detta mönster avviker dock juri-&lt;br&gt;diska fakulteten vid Stockholms universitet som framhåller att svårig-&lt;br&gt;heterna är påtagliga när det gäller att utforma en väl avvägd lagregel&lt;br&gt;kring de frågor som den föreslagna 11 § avser att reglera, varför det&lt;br&gt;torde vara lämpligast att som nu överlämna frågan att lösas i rätts-&lt;br&gt;tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Sponsring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett fåtal remissinstanser kommenterar särskilt frågan om sponsring. De&lt;br&gt;flesta som tillstyrkt ett reklamförbud har häri inkluderat även ett förbud&lt;br&gt;mot sponsring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket förutsätter att även omnämnandet av ett tobaksbolags&lt;br&gt;namn som bidragsgivare t.ex. före eller efter ett program i TV är att&lt;br&gt;betrakta som sponsring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitets- och högskoleämbetet (juridiska fakulteten vid Stockholms&lt;br&gt;universitet), Svenska Tobaksbranschföreningen, RJ Reynolds samt Philip&lt;br&gt;Morris AB avstyrker bestämt förslaget om förbud mot sponsring. Som&lt;br&gt;skäl för detta anförs bl.a. att sponsring i normalfallet inte kan betraktas&lt;br&gt;som reklam eller annan försäljningsfrämjande verksamhet. Härav skulle&lt;br&gt;följa att sponsring inte kan förbjudas utan att detta direkt utsägs i lagtex-&lt;br&gt;ten. Det kan, sägs det, starkt ifrågasättas om ett förbud mot sponsring&lt;br&gt;skulle vara förenligt med regeringsformens regler om informations- och&lt;br&gt;yttrandefrihet. I vart fall skulle ett förbud för producenter och mark-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadsförare av tobaksvaror att informera allmänheten om att de sponsrar&lt;br&gt;evenemang eller verksamheter stå i mindre god överensstämmelse med&lt;br&gt;regeringsformens regler. Philip Morris AB hävdar att ett förbud mot&lt;br&gt;sponsring strider mot tryckfrihetsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Handel&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Nedan redovisas inkomna synpunkter rörande utredningens förslag till&lt;br&gt;lagregler om handel med tobaksvaror exklusive förslaget om åldersgräns&lt;br&gt;vid försäljning. Synpunkter på förslaget om åldersgräns redovisas sepa-&lt;br&gt;rat i avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i ifrågavarande avsnitt av lagförslaget tillstyrks generellt av&lt;br&gt;Socialstyrelsen samt av landstingen i Göteborgs och Bohus, Örebro och&lt;br&gt;Västernorrlands län. Det framhålls bl.a. att de föreslagna inskränkning-&lt;br&gt;arna bör kunna bidra till att framför allt minska efterfrågan bland yngre&lt;br&gt;och på det sättet förhindra eller i varje fall skjuta upp rökdebut. Även&lt;br&gt;Folkhälsogruppen, Riksförbundet mot astma-allergi och Riksförbundet för&lt;br&gt;Hjärt- och Lungsjuka tillstyrker förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslaget om ett straffsanktionerat förbud mot tillfälliga&lt;br&gt;prisnedsättningar och mängdrabatter framhåller Universitets- och hög-&lt;br&gt;skoleämbetet (juridiska fakulteten vid Stockholms universitet), Svenska&lt;br&gt;Tobaksbranschföreningen och Sveriges Livsmedelshandlareförbund att&lt;br&gt;förslaget står i strid mot gängse marknadsrättsliga principer som går ut&lt;br&gt;på att främja priskonkurrens. Regeln torde främja höga marginaler på&lt;br&gt;tobaksvaror i detaljhandeln. Även Köpmannaförbundetoch Philip Morris&lt;br&gt;AB avstyrker förslaget på liknande grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobaks- och servicehandelns riksförbund tillstyrker förslaget om förbud&lt;br&gt;mot tillfälliga prisnedsättningar men avstyrker förslaget om förbud mot&lt;br&gt;mängdrabatter. KIGA tillstyrker båda förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om att regeringen skall kunna utfärda föreskrifter om för-&lt;br&gt;packningsstorlek tillstyrks av Tobaks- och servicehandelns riksförbund&lt;br&gt;och KIGA. Svenska Tobaksbranschföreningen betecknar förslaget som i&lt;br&gt;praktiken utan större betydelse. Philip Morris AB finner förslaget omoti-&lt;br&gt;verat och anger dessutom att såväl sådana föreskrifter som förbud mot&lt;br&gt;prisnedsättningar o.d. försvårar introduktionen av &amp;quot;svagare&amp;quot; produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller förbudet mot tobaksförsäljning i automat betecknas detta av&lt;br&gt;bl.a. Svenska Tobaksbranschföreningen som närmast överspelat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om varningstexter tillstyrks eller lämnas utan närmare kom-&lt;br&gt;mentarer. Svenska Tobaksbranschföreningen framhåller dock det ange-&lt;br&gt;lägna i att texterna på sikt anpassas till EGs krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fåtal remissinstanser efterlyser en mer genomgripande reglering av&lt;br&gt;villkoren för tobakshandeln. NTS anser att även en permanent låg-&lt;br&gt;prislinje bör förbjudas, dvs. att bruttoprissystem skall återinföras för&lt;br&gt;tobaksvaror. VISIR vill ha en tillbakagång till den ordning som fanns&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innan tobaksvaror släpptes till livsmedelshandeln, bensinstationerna och&lt;br&gt;varuhusen, alltså ett slags licensiering av detaljister inom tobaksområdet.&lt;br&gt;Folkhälsogruppen anser att utredningen borde ha givit konkreta förslag&lt;br&gt;på hur import, uppköp och distribution av tobak skall ske. Mest långt-&lt;br&gt;gående är här Svenska Frisksportförbundet som är positivt till tanken att&lt;br&gt;ett svenskt tobaksmonopol återupprättas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Åldersgräns&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om en åldersgräns på 18 år vid försäljning av tobaksvaror&lt;br&gt;tillstyrks av Socialstyrelsen, Skolöverstyrelsen, landstingen i Uppsala,&lt;br&gt;Blekinge, Gävleborgs och Västernorrlands län samt av Svenska Läkare-&lt;br&gt;sällskapet, Folkhälsogruppen, Handikappförbundens centralkommitté,&lt;br&gt;NTS och VISIR. Samtliga förklarar sig vara medvetna om svårigheterna&lt;br&gt;att kontrollera efterlevnad m.m. men förordar trots detta en åldersgräns&lt;br&gt;vid 18 år. Hjärt-lungfondeniöroråar en 16-årsgräns med hänvisning till&lt;br&gt;förhållandena i övriga nordiska länder. Cancerfonden stöder tanken på&lt;br&gt;en åldersgräns men tar inte ställning till om denna skall gå vid 16 eller&lt;br&gt;18 års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken på en åldersgräns avstyrks helt av många remissinstanser.&lt;br&gt;Häribiand finns Universitet- och högskoleämbetet (juridiska fakulteten&lt;br&gt;vid Stockholms universitet), landstingen i Kronobergs, Hallands och&lt;br&gt;Västerbottens län, Stockholms kommun, Riksförbundet för Hjärt- och&lt;br&gt;lungsjuka, En Rökfri Generation, föreningen Smokepeace, Svenska&lt;br&gt;Tobaks AB, Svenska Tobaksbranschföreningen, Tobaks- och service-&lt;br&gt;handelns riksförbund, Riksförbundet Hem och Skola, KIGA, Sveriges&lt;br&gt;Livsmedelshandlareförbund och Köpmannaförbundet. Man hänvisar&lt;br&gt;genomgående till svårigheterna att kontrollera efterlevnaden, risken för&lt;br&gt;trotsreaktioner eller att rökningen framstår som ännu mer &amp;quot;vuxen&amp;quot; och&lt;br&gt;därmed lockande för ungdom. Från handelns sida framhålls också att&lt;br&gt;dess anställda inte kan belastas med en kontrollfunktion av detta slag.&lt;br&gt;Någon instans påtalar även risken för &amp;quot;svart&amp;quot; handel och langning till&lt;br&gt;ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Forskning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ett fåtal remissinstanser berör frågan om forskning i tobaksfrågor.&lt;br&gt;Exempelvis anför Institutet för miljömedicin att det är beklagligt att&lt;br&gt;utredningen knappast behandlar forskningsfrågor, då flera typer av for-&lt;br&gt;skningsproblem är väsentliga inom tobaksområdet. Statens livsmedels-&lt;br&gt;verk och Landstingsförbundet efterlyser ökad forskning om snus. Även&lt;br&gt;Göteborgs kommun och Svenska Läkaresällskapet förordar ökad for-&lt;br&gt;skning. Den sistnämnda instansen föreslår bl.a. att det tobakspreventiva&lt;br&gt;arbetet ges akademisk status. Endast en permanent institution med an-&lt;br&gt;svar för samordnad forskning och utveckling inom tobaksområdet kan&lt;br&gt;garantera det långsiktiga arbete som krävs för framgång i kampen mot&lt;br&gt;tobaken, framhåller man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 185&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Pris/skatt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utredningens resonemang om skattehöjningar på tobak tillstyrks uttryck-&lt;br&gt;ligen av Socialstyrelsen, Statens handikappråd, Landstingsförbundet,&lt;br&gt;landstingen i Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Hallands, Skaraborgs,&lt;br&gt;Örebro, Västmanlands och Västernorrlands län, Gotlands och Sundsvalls&lt;br&gt;kommuner, Svenska Läkaresällskapet, Folkhälsogruppen, Riksförbundet&lt;br&gt;mot astma-allergi, Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka, Handikapp-&lt;br&gt;förbundens centralkommitté, Riksförbundet Hem och Skola samt Hallands&lt;br&gt;idrottsförbundm.fl. Flera instanser betecknar en aktiv prispolitik som en&lt;br&gt;av de viktigaste åtgärderna för att åstadkomma en minskning av tobaks-&lt;br&gt;konsumtionen. Många anför också att skattehöjningar bör utnyttjas för&lt;br&gt;att öka resurserna för bl.a. information om tobakens skadeverkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kritik mot förslaget framförs av föreningen Smokepeace, Svenska To-&lt;br&gt;baksbranschföreningen, Tobaks- och servicehandelns riksförbund, KIGA&lt;br&gt;och Philip Morris AB. Främst anförs att priset inte har så stor betydelse&lt;br&gt;för konsumtionen samt att höjningar drabbar inkomsts vaga grupper&lt;br&gt;orättvist. Utredarens slutsats att prishöjningar kan vara ett medel för att&lt;br&gt;åstadkomma en större social likhet i hälsoavseende betecknas av Sven-&lt;br&gt;ska Tobaksbranschföreningen som närmast cynisk. Att prishöjningen&lt;br&gt;särskilt skall drabba inkomstsvaga grupper kan från allmänna utgångs-&lt;br&gt;punkter inte anses acceptabelt, framhålls det. Några instanser befarar&lt;br&gt;vidare att avsevärda prishöjningar på t.ex. snus kan bidra till att öka&lt;br&gt;konsumtionen av cigaretter, vilket anförs vara inte önskvärt ur hälso-&lt;br&gt;synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Konsumentprisindex (kpi)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ett fåtal remissinstanser behandlar frågan om att undanta tobaksprisema&lt;br&gt;vid beräkning av konsumentprisindex. Detta förordas av Socialstyrelsen,&lt;br&gt;landstingen i Kalmar och Skaraborgs län, Göteborgs kommun, Folk-&lt;br&gt;hälsogruppen, NTS och Svenska Frisksportförbundet. Motiveringen är i&lt;br&gt;huvudsak att det inte finns anledning att vid beräkning av KPI ta hänsyn&lt;br&gt;till priset på en vara som har sådana omfattande skadeverkningar som&lt;br&gt;tobaken har, att ett undantagande av tobak från KPI underlättar en aktiv&lt;br&gt;prispolitik samt att sådana åtgärder diskuteras inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Tobaksbranschföreningen hävdar mycket starkt i uppfatt-&lt;br&gt;ningen att KPI måste spegla den faktiska prisutvecklingen i samhället&lt;br&gt;och därför inte bör manipuleras.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Produktkontroll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om produktkontroll kommenteras av ett fåtal instanser.&lt;br&gt;Socialstyrelsen säger sig se pessimistiskt på möjligheterna att genom&lt;br&gt;produktutveckling minska tobaksbrukets hälsorisker men tillstyrker ändå&lt;br&gt;reglerna om produktkontroll, inklusive förslaget om en högsta gräns om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 mg för tjära i cigarettrök. Statens livsmedelsverk föreslår även gräns-&lt;br&gt;värden för vissa cancerframkallande nitrosaminer i snus och tuggtobak.&lt;br&gt;Även boverket, landstingen i Kristianstads, Göteborgs och Bohus,&lt;br&gt;Örebro, Västmanlands och Västernorrlands län, Svenska Läkaresäll-&lt;br&gt;skapet, Folkhälsogruppen, Riksförbundet mot astma-allergi och VISIR&lt;br&gt;tillstyrker förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Smokepeace anser att konsumenterna inte bör tvångsstyras&lt;br&gt;i sitt val av produkter. Svenska Tobaksbranschföreningen^ rent prin-&lt;br&gt;cipiellt inget att erinra mot bestämmelser i syfte att styra produktutveck-&lt;br&gt;lingen men betonar att dessa måste vara realistiska och anpassade till&lt;br&gt;yttre faktorer. Philip Morris AB befarar dock onödig byråkrati och&lt;br&gt;onödigt ansamlande av data på grund av de föreslagna bestämmelserna&lt;br&gt;om produktkontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Jönköping anser att 22 och 23 §§ i lagförslaget delvis&lt;br&gt;reglerar samma frågor och därför kan föras samman i en paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Tillsyn&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Några av de remissinstanser som yttrat sig angående tillsynen stöder&lt;br&gt;utredningens förslag. Boverket anför exempelvis att ansvar och tillsyn&lt;br&gt;enligt verkets bedömning lagts på de lämpligaste centrala, regionala och&lt;br&gt;lokala myndigheterna. Motsvarande bedömningar görs av Svenska Läka-&lt;br&gt;resällskapet, Folkhälsogruppen och Riksförbundet för hjärt- och lung-&lt;br&gt;sjuka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framförs dock delade meningar om främst den lokala tillsynen be-&lt;br&gt;träffande rökfria miljöer och reglerna för handeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen konstaterar, i likhet med bl.a. Göteborgs kom-&lt;br&gt;mun, att det kan uppstå gränsdragningsproblem mellan yrkesinspek-&lt;br&gt;tionens och miljö- och hälsoskyddsmyndighetemas ansvarsområden.&lt;br&gt;Utredningen förutsätter att överenskommelser träffas mellan myndig-&lt;br&gt;heterna, men arbetarskyddsstyrelsen pekar på att det finns en stor risk&lt;br&gt;att ärenden i stället kommer att bollas mellan myndigheterna. En klarare&lt;br&gt;gränsdragning bör därför åstadkommas enligt styrelsen. Enligt styrelsens&lt;br&gt;uppfattning bör då deras egen och yrkesinspektionens ansvarsområde&lt;br&gt;begränsas till sådana lokaler som huvudsakligen är avsedda för arbets-&lt;br&gt;tagare. Ett par andra remissinstanser anser tvärtom att yrkesinspek-&lt;br&gt;tionens ansvarsområde bör utvidgas. T.ex. anser LO att de flesta lokal-&lt;br&gt;er som är upplåtna för allmänheten också är en arbetslokal med anställda&lt;br&gt;och bör ligga under arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens&lt;br&gt;område. Hotell- och restauranganställdas förbund anser likaså att till-&lt;br&gt;synen när det gäller hotell- och restaurangbranschen skall ligga hos&lt;br&gt;arbetarskyddsstyrelsen. Philip Morris AB ifrågasätter däremot om arbe-&lt;br&gt;tarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen alls skall vara tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heter på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tillsynen över handeln ställer sig Socialstyrelsen tveksam&lt;br&gt;till utredningens förslag att socialnämnden skall åläggas denna uppgift.&lt;br&gt;Socialnämnden är enligt styrelsens bedömning inte särskilt lämpad för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta. I stället bör ansvaret åvila miljö- och hälsoskyddsnämnden. Även&lt;br&gt;Gotlands kommun ifrågasätter en uppdelning av kommunens lokala&lt;br&gt;tillsyn. Denna bör ligga på en myndighet, framhålls det. Jönköpings&lt;br&gt;kommun anför dock beträffande socialnämndens roll att utredningens&lt;br&gt;argument för att lägga detta ansvar på socialnämnden knappast kan till-&lt;br&gt;bakavisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, t.ex. Svenska Kommunförbundet, Gotlands kom-&lt;br&gt;mun, Marknadsdomstolen, KIGA, Rikspolisstyrelsen och Grossist-&lt;br&gt;förbundet Svensk Handel påtalar att resursbrist hos de berörda myndig-&lt;br&gt;heterna kan medföra att tillsynen blir slumpmässig eller allmänt otill-&lt;br&gt;fredsställande. Svenska Kommunförbundet anför bl.a. att det är orealis-&lt;br&gt;tiskt att miljö- och hälsoskyddsnämnderna respektive socialnämnderna&lt;br&gt;skulle kunna bedriva en uppsökande verksamhet. Malmö, Stockholms,&lt;br&gt;Norrköpings och Jönköpings kommuner framför mer eller mindre ex-&lt;br&gt;plicit att kommunerna måste kompenseras i full utsträckning för de&lt;br&gt;ökade kostnader som uppstår om en ökad tillsyn krävs av kommunerna.&lt;br&gt;Marknadsdomstolen finner att det som i avsnitt 16 i betänkandet anförs&lt;br&gt;om att de många skilda slag av kostnader som uppstår har ringa om-&lt;br&gt;fattning, inte är övertygande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen anför vidare att man utgår från att regeringen i&lt;br&gt;samband med en eventuell lagstiftning ger tillsynsmyndigheterna rätt att&lt;br&gt;utfärda erforderliga verkställighetsföreskrifter. Göteborgs kommun fram-&lt;br&gt;för en besläktad tanke när man anför att oklarheter beträffande ansvars-&lt;br&gt;fördelning, påföljder och sanktioner skulle kunna regleras mera i detalj&lt;br&gt;i en lokal förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Sanktioner&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Beträffande sanktioner anförs synpunkter av ett fåtal remissinstanser.&lt;br&gt;Svea Hovrätt, anför att möjligheten att ta om hand och eventuellt för-&lt;br&gt;störa tobaksvaror även bör finnas när det gäller varor som saluhålls i&lt;br&gt;strid mot 23 § i förslaget, samt att förverkanderegeln bör göras till-&lt;br&gt;lämplig på samtliga fall där ett visst handlande straffbelagts i lagen.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen påtalar att den föreslagna förverkandebestämmelsen&lt;br&gt;har utformats på ett sätt som avviker från den generella regeln i 36 kap.&lt;br&gt;16 § brottsbalken, vilket kan medföra tolkningsproblem. Regeln bör&lt;br&gt;dessutom inte bara gälla tobaksvaror som varit föremål för brott. Vid&lt;br&gt;t.ex. otillåten automatförsäljning framstår det som rimligt att även&lt;br&gt;automaten får förklaras förverkad, framhålls det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen ifrågasätter vidare generellt de straffbestämmelser&lt;br&gt;som är upptagna i lagförslaget. Styrelsen förordar att man i stället för en&lt;br&gt;kriminalisering i ökad omfattning använder sig av vitesinstitutet för att&lt;br&gt;komma till rätta med eventuella missförhållanden. Vitesinstitutet kan&lt;br&gt;även i vissa andra fall vara ett tillräckligt verksamt tvångsmedel så att&lt;br&gt;polisen kan avlastas vissa tänkta uppgifter för handräckning och annan&lt;br&gt;hjälp till tillsynsmyndigheter. Böter bör dock enligt styrelsen kunna&lt;br&gt;komma i fråga för icke yrkesmässig &amp;quot;langning&amp;quot; av tobaksvaror till per-&lt;br&gt;soner under 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om påföljder för enskilda rökare som t.ex. röker&lt;br&gt;i en restaurangs rökfria avdelning anför Sveriges Hotell- och Restau-&lt;br&gt;rangförbund att de föreslagna reglerna innebär att en hotell- och restau-&lt;br&gt;rangägare kan drabbas av en sanktion på grund av något som han själv&lt;br&gt;egentligen inte råder över medan den enskilde rökaren inte drabbas av&lt;br&gt;någon sådan påföljd. Detta är helt oacceptabelt, framhålls det. För-&lt;br&gt;bundet anser att om någon sanktion över huvud taget skall införas, skall&lt;br&gt;den drabba den som överträder förbudet, dvs. rökaren. Svenska Frisk-&lt;br&gt;sportförbundet ansluter sig däremot till utredningens linje att enskilda&lt;br&gt;rökare inte skall kunna straffas men att lokalupplåtaren skall kunna&lt;br&gt;drabbas av kännbar straffpåföljd. Philip Morris AB påpekar att en av-&lt;br&gt;visning, kanske med hjälp av polis, för den enskilde rökaren kan vara&lt;br&gt;ett mer kännbart straff än en ekonomisk påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Information&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Det råder mycket stor enighet om att informations- och utbildnings-&lt;br&gt;insatser på tobaksområdet är mycket viktiga och bör förstärkas kraftigt.&lt;br&gt;Svea Hovrätt, Socialstyrelsen, Skolöverstyrelsen, Statens livsmedelsverk,&lt;br&gt;Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, landstingen i Söderman-&lt;br&gt;lands, Kalmar, Blekinge, Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,&lt;br&gt;Örebro, Västmanlands, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län,&lt;br&gt;Gotlands, Malmö, Göteborgs, Jönköpings, Stockholms, och Sundsvalls&lt;br&gt;kommuner, LO, Svenska livsmedelsarbetareförbundet, SACO, Svenska&lt;br&gt;Läkaresällskapet, Folkhälsogruppen, Riksförbundet mot astma-allergi,&lt;br&gt;Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka, Hjärt-lungfonden, Handikapp-&lt;br&gt;förbundens Centralkommitté, En Rökfri Generation, Föreningen Smoke-&lt;br&gt;peace, Riksförbundet Hem och Skola, KIGA och Cancerfonden tillhör de&lt;br&gt;instanser som kraftfullt förespråkar en intensifierad information och i&lt;br&gt;många fall även lämnar synpunkter på hur denna bör utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga gäller radio och TV:s medverkan i denna infor-&lt;br&gt;mation. Socialstyrelsen, Statens livsmedelsverk, landstingen i Söderman-&lt;br&gt;lands, Örebro och Västmanlands län, Svenska läkaresällskapet, Folk-&lt;br&gt;hälsogruppen, Riksförbundet för Hjärt- och Lungsjuka och föreningen&lt;br&gt;Smokepeace förordar uttryckligen att staten använder sitt inflytande över&lt;br&gt;radio och TV för att öka hälsoupplysningen i dessa media. Flera av&lt;br&gt;dessa instanser anvisar tillägg i etermedias avtal med staten som en&lt;br&gt;lämplig väg att uppnå detta. Sveriges Radio AB däremot ställer sig av-&lt;br&gt;visande till att ett särskilt utrymme för vissa samhällsorgan skulle skapas&lt;br&gt;i radio och TV. En sådan ordning skulle helt strida mot grundprinciper-&lt;br&gt;na för s.k. public service och rubba den integritet och ansvarsordning&lt;br&gt;som stadfästs för svenska etermedia, sägs det. I stället hänvisar bolaget&lt;br&gt;till programpunkten &amp;quot;Anslagstavlan&amp;quot; i TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Hälsovårdsavgift (förslag i särskilt yttrande)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En rad remissinstanser uttalar starkt stöd för det förslag som framlagts i&lt;br&gt;ett särskilt yttrande av Margaretha Haglund, sakkunnig i utredningen,&lt;br&gt;om en särskild, lagfäst hälsovårdsavgift på tobaksvaror. De instanser&lt;br&gt;som uttryckligen stöder detta förslag, ibland med synpunkten att avgiften&lt;br&gt;bör vara högre än enligt förslaget, är Socialstyrelsen, Statens handikapp-&lt;br&gt;råd, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet, Landstingsförbundet,&lt;br&gt;landstingen i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar,&lt;br&gt;Kristianstads, Hallands, Västmanlands, Kopparbergs, Västernorrlands&lt;br&gt;och Västerbottens län, Göteborgs kommun, Svenska läkaresällskapet,&lt;br&gt;Folkhälsogruppen, Riksförbundet mot astma-allergi, Handikappför-&lt;br&gt;bundens centralkommitté, NTS, VISIR, En Rökfri Generation, Föreningen&lt;br&gt;Smokepeace, Riksförbundet Hem och Skola, Hallands idrottsförbund,&lt;br&gt;Svenska Frisksportförbundet och Friskvård Falkenberg. Exempelvis anser&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Arbetsmiljöinstitutet, flera av de nämnda landstingen&lt;br&gt;samt Riksförbundet mot astma-allergi att avgiften borde föras till en&lt;br&gt;särskild fond med uppgift att stödja folkhälsoarbetet. Ur denna fond&lt;br&gt;skulle både kommuner, landsting, statliga myndigheter, folkrörelser,&lt;br&gt;forskningsorganisationer och privata organisationer kunna söka medel&lt;br&gt;för information, annat förebyggande arbete, forskning m.m. Flera&lt;br&gt;remissinstanser anför för övrigt även att en sådan avgift bör införas även&lt;br&gt;på alkoholdrycker, varigenom fondens resurser skulle öka ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Tobaksbranschföreningen och KIGA avvisar tanken på en häl-&lt;br&gt;sovårdsavgift och menar att staten redan i dag får så betydande intäkter&lt;br&gt;genom tobaksskatten att det inte borde råda någon brist på resurser för&lt;br&gt;åtgärder av detta slag. &amp;quot;Öronmärkning&amp;quot; av medel avstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Rökavvänjning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen, Statens Handikappråd, Gotlands och Göteborgs kommu-&lt;br&gt;ner samt Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka efterlyser i sina yttran-&lt;br&gt;den insatser för rökslutarhjälp. Dessa instanser anser att samhället bör&lt;br&gt;ge sitt stöd för rökavvänjning och ekonomiskt stödja de sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;män som driver verksamhet för rökavvänjning. Någon instans påpekar&lt;br&gt;det otillfredsställande i att ytterst få landsting har egna rökavvänjnings-&lt;br&gt;kliniker så att detta viktiga arbete måste bedrivas i privat eller ideell&lt;br&gt;regi.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 Övrigt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser tar i sina yttranden upp ytterligare frågor och&lt;br&gt;förslag utöver dem som utredningen presenterat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser berör det svenska tobaksbolagets verksamhet ur&lt;br&gt;internationellt perspektiv. Folkhälsogruppen, Riksförbundet mot astma-&lt;br&gt;allergi och NTS fäster uppmärksamheten vid Tobaksbolagets export-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet och anser att utredningen borde ha föreslagit etiska riktlinjer&lt;br&gt;för marknadsföringen av svensktillverkade tobaksprodukter i andra län-&lt;br&gt;der. Denna marknadsföring sker ofta med metoder som är förbjudna i&lt;br&gt;Sverige, anförs det. Arbetsmiljöinstitutet anser att riksdag och regering&lt;br&gt;bör införa inskränkningar för Tobaksbolagets exportverksamhet. NTS&lt;br&gt;påpekar det dilemma som kan föreligga genom att staten är domine-&lt;br&gt;rande ägare i ett kommersiellt tobaksbolag. Man förordar att endera&lt;br&gt;tobaksmonopol återinförs och att monopolet då åläggs att aktivt arbeta&lt;br&gt;för minskat tobaksbruk eller att Tobaksbolaget privatiseras helt och&lt;br&gt;staten renodlar sin kontrollerande och reglerande roll. Även Socialstyrel-&lt;br&gt;sen anser att det statliga ägarintresset i ett kommersiellt tobaksbolag&lt;br&gt;inverkat negativt på statsmakternas beslutsamhet att agera för att minska&lt;br&gt;tobaksskadoma. Socialstyrelsen framhåller vidare att statsmakterna bör&lt;br&gt;vara observanta på tobaksbolagens agerande och överväga att vidta sär-&lt;br&gt;skilda åtgärder om ingen förändring till det bättre sker härvidlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsogruppen anför att Sverige samtidigt med EG bör införa&lt;br&gt;förbud mot införsel av tobak som säljs tull- och skattefritt på inter-&lt;br&gt;nationella samfärdsmedel, till ambassader och motsvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens Handikapprådpåpekar att människor med funktionshinder som&lt;br&gt;är beroende av medhjälpare för sin dagliga livsföring och som själva är&lt;br&gt;rökare, skall respekteras och även få hjälp att röka. Överenskommelser&lt;br&gt;med assisterande personal bör göras om detta, och medhjälpare som har&lt;br&gt;en överkänslighet mot tobak skall självfallet inte assistera i detta sam-&lt;br&gt;manhang, sägs det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget i Jönköpings län anser att riksdagen bör fastställa ett över-&lt;br&gt;gripande mål för åtgärder inom tobaksområdet. Även operativa mål bör&lt;br&gt;utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget i Hallands län påtalar behovet av krafttag för att minska&lt;br&gt;snusandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun framhåller vikten av att det utarbetas metoder för upp-&lt;br&gt;följning och utvärdering av de åtgärder som presenterats av&lt;br&gt;utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sist kan nämnas att Cancerfonden anser att behandlingen av be-&lt;br&gt;tänkandet bör påskyndas så att proposition kan föreläggas riksdagen&lt;br&gt;redan hösten 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1. Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Tobakslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § På grund av de hälsorisker och olägenheter som är förbundna med&lt;br&gt;bruk av tobak meddelas i denna lag bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- begränsning av rökning i arbetslokaler,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- varningstexter och innehållsdeklaration på förpackningar till tobaks-&lt;br&gt;varor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- marknadsföring av tobaksvaror samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- produktkontroll m.m. av tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Rökning är förbjuden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i lokaler som är avsedda för barnomsorg, skolverksamhet eller&lt;br&gt;annan verksamhet för barn eller ungdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i lokaler som är avsedda för hälso- och sjukvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i lokaler som är avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrätt-&lt;br&gt;ningar med särskild service eller vård, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. på färdmedel i inrikes kollektivtrafik eller i lokaler och andra ut-&lt;br&gt;rymmen som är avsedda att användas av den som reser med sådana&lt;br&gt;färdmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I lokaler där en offentlig tillställning enligt 9 § allmänna ordnings-&lt;br&gt;stadgan (1956:617) eller en allmän sammankomst enligt 1 § lagen om&lt;br&gt;allmänna sammankomster (1956:618) anordnas eller i lokaler som är&lt;br&gt;avsedda att användas av den som deltar i en sådan tillställning eller&lt;br&gt;sammankomst skall, om miljön inte är rökfri, finnas områden där&lt;br&gt;rökning är förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som anges i första stycket gäller också andra lokaler dit allmän-&lt;br&gt;heten har tillträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra stycket gäller inte lokaler som&lt;br&gt;anges i 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I hotell och andra inrättningar där tillfällig bostad yrkesmässigt&lt;br&gt;upplåts, skall i ett visst antal av de rum, sviter eller liknande som&lt;br&gt;upplåts rökning vara förbjuden. I fråga om sovkupéer och andra ut-&lt;br&gt;rymmen som upplåts för tillfällig bostad på sådana färdmedel som avses&lt;br&gt;i 2 § 4 gäller i stället den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Restauranger och andra serveringsställen med mer än femtio sittplatser&lt;br&gt;som är inrymda i lokaler som inte omfattas av 2 § 1-3, skall ha sitt-&lt;br&gt;platser inom ett eller flera områden i serveringslokalen där rökning är&lt;br&gt;förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Bestämmelserna i 2-3 §§ gäller inte i fråga om bostäder och andra&lt;br&gt;lokaler för boende som inte är tillfälligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Rökning är trots bestämmelserna i 2 § 2-4 tillåten i delar av de&lt;br&gt;lokaler eller andra utrymmen som avses där, om dessa delar särskilt&lt;br&gt;avsatts för rökning. Detsamma gäller lokaler som avses i 2 § 1 och som&lt;br&gt;är upplåtna enbart för personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelse från 2-4 §§ får göras om det finns särskilda skäl med hän-&lt;br&gt;syn till utrymmets beskaffenhet eller användningssätt eller till omstän-&lt;br&gt;digheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som äger eller disponerar en lokal eller ett annat utrymme som&lt;br&gt;omfattas av någon av bestämmelserna i 2-4 §§ svarar för att bestämmel-&lt;br&gt;serna följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon trots tillsägelse röker där rökning inte är tillåten, får denne&lt;br&gt;avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Begränsning av rökning i arbetslokaler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att arbetslokaler&lt;br&gt;och liknande utrymmen i allt väsentligt blir rökfria. De skall särskilt&lt;br&gt;verka för att de som vistas på en arbetsplats inte ofrivilligt utsätts för&lt;br&gt;tobaksrök. Med arbetslokal och liknande utrymme avses här lokaler eller&lt;br&gt;andra utrymmen som används för verksamhet enligt 1 kap. 2 § första&lt;br&gt;stycket eller 3 § arbetsmiljölagen (1977:1160).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Varningstexter m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § Förpackningar till tobaksvaror som är avsedda att i näringsverksam-&lt;br&gt;het tillhandahållas konsumenter inom landet skall i den utsträckning och&lt;br&gt;på det sätt som regeringen föreskriver förses med texter som upplyser&lt;br&gt;om de hälsorisker som är förbundna med bruk av tobak (varningstexter).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Förpackningar till tobaksvaror som är avsedda att i näringsverk-&lt;br&gt;samhet tillhandahållas konsumenter inom landet skall i den utsträckning&lt;br&gt;och på det sätt som regeringen föreskriver förses med en deklaration&lt;br&gt;som upplyser om skadliga ämnen och andra skadliga beståndsdelar som&lt;br&gt;tobaksvaran innehåller eller ger upphov till (innehållsdeklaration).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Tillverkare och importörer svarar för att förpackningar till tobaks-&lt;br&gt;varor förses med varningstexter och innehållsdeklaration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En tobaksvara får inte i näringsverksamhet tillhandahållas konsu-&lt;br&gt;menter inom landet, om den saknar varningstexter eller innehållsdeklara-&lt;br&gt;tion eller om texten eller deklarationen är uppenbart oriktig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Marknadsföring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § Om näringsidkare marknadsför tobaksvaror till konsumenter skall&lt;br&gt;de iaktta särskild måttfullhet. Särskilt gäller att reklam eller annan mark-&lt;br&gt;nadsföring inte får vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk&lt;br&gt;av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sådan marknadsföring som avses i första stycket får inte kommer-&lt;br&gt;siella annonser användas i ljudradio- eller televisionsprogram. Detta&lt;br&gt;gäller även för sådana televisionssändningar som omfattas av lagen&lt;br&gt;(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten&lt;br&gt;och som kan tas emot endast i något annat land som är bundet av avtalet&lt;br&gt;om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om det vid marknadsföring enligt 13 § första stycket används en&lt;br&gt;kommersiell annons i periodisk skrift eller i annan därmed jämförbar&lt;br&gt;skrift, på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig, skall annonsen&lt;br&gt;återge sådana varningstexter och sådan innehållsdeklaration som enligt&lt;br&gt;föreskrifter som avses i 9 och 10 §§ skall finnas på varans förpackning.&lt;br&gt;Har flera varningstexter fastställts för varan, skall minst en av dem&lt;br&gt;återges. Vid upprepad annonsering skall de olika varningstexterna an-&lt;br&gt;vändas omväxlande och om möjligt i lika stor omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varningstexter och innehållsdeklaration skall i annonsen framträda&lt;br&gt;tydligt och återges i ändamålsenlig form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § En handling som strider mot 13 eller 14 § skall vid tillämpningen&lt;br&gt;av marknadsföringslagen (1975:1418) anses vara otillbörlig mot konsu-&lt;br&gt;menter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Produktkontroll m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 § Tillverkare och importörer av tobaksvaror som är avsedda att i&lt;br&gt;näringsverksamhet tillhandahållas konsumenter inom landet skall, i den&lt;br&gt;utsträckning som föreskrivs av regeringen, genom egna undersökningar&lt;br&gt;eller på annat sätt utreda om de kemiska och toxikologiska egenskaperna&lt;br&gt;hos tobaksvaror som tillverkas i eller förs in till Sverige har hälsovåd-&lt;br&gt;liga effekter. I den utsträckning som föreskrivs av regeringen skall såda-&lt;br&gt;na tillverkare och importörer också redovisa undersökningsresultat och&lt;br&gt;andra uppgifter som kan behövas för att bedöma varornas hälsorisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Regeringen får, om det finns särskilda hälsoskäl, föreskriva att&lt;br&gt;vissa slag av tobaksvaror inte får tillverkas i eller föras in till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Regeringen får föreskriva gränsvärden för skadliga ämnen eller&lt;br&gt;andra beståndsdelar som tobaksvaror får innehålla eller ge upphov till.&lt;br&gt;En vara som inte uppfyller föreskrifterna får inte tillverkas i eller föras&lt;br&gt;in till Sverige för försäljning till konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bemyndiganden för myndighet att meddela föreskrifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;19 § Regeringen får överlämna till en myndighet att meddela sådana&lt;br&gt;föreskrifter som anges i 9, 10 och 18 §§.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;20 § Den centrala tillsynen över att denna lag och föreskrifter som med-&lt;br&gt;delas med stöd av lagen följs utövas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Arbetarskyddsstyrelsen när det gäller lokaler och andra utrymmen&lt;br&gt;som avses i 2 § och som är upplåtna enbart för personal, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Socialstyrelsen när det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) miljöer som avses i 2 § och som inte är upplåtna enbart för&lt;br&gt;personal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) lokaler som avses i 3-4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) varningstexter m.m. enligt 9-12 §§, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) produktkontroll m.m. enligt 16-18 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omedelbara tillsynen utövas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Yrkesinspektionen när det gäller lokaler och andra utrymmen för&lt;br&gt;vilka Arbetarskyddsstyrelsen har den centrala tillsynen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den nämnd som fullgör kommunens uppgifter inom miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsområdet när det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) övriga miljöer som avses i 2 §, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) lokaler som avses i 3-4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen utövar inom länet tillsyn enligt andra stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Socialstyrelsen får meddela de förelägganden eller förbud som&lt;br&gt;behövs för att bestämmelserna i 9-12 §§ och 16-18 §§ eller med stöd av&lt;br&gt;dem meddelade föreskrifter skall följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall får en tillsynsmyndighet som anges i 20 § andra och tredje&lt;br&gt;stycket meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att lagen&lt;br&gt;eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen skall följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut om föreläggande eller förbud får tillsynsmyndigheten sätta ut&lt;br&gt;vite. Vitet får inte förvandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En tillsynsmyndighet får besluta att en tobaksvara skall tas om&lt;br&gt;hand, om den bjuds ut till försäljning eller uppenbart är avsedd att bju-&lt;br&gt;das ut till försäljning i strid mot lagen eller en föreskrift som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av lagen. Kronofogdemyndigheten skall vid behov läm-&lt;br&gt;na handräckning när en vara skall tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en vara har tagits om hand, får ägaren under tillsynsmyndighetens&lt;br&gt;kontroll vidta de rättelser som behövs för att varan skall få säljas. Varan&lt;br&gt;skall återlämnas om det görs sannolikt att den inte kommer att säljas i&lt;br&gt;strid mot lagen eller en föreskrift som har meddelats med stöd av denna.&lt;br&gt;I annat fall får varan förstöras genom tillsynsmyndighetens försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket gäller omedelbart, om inte något annat&lt;br&gt;anges i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § En tillsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar,&lt;br&gt;handlingar, varuprover och liknande som behövs för myndighetens till-&lt;br&gt;syn enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har en tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighet rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som&lt;br&gt;berörs av lagen eller av föreskrifter som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;lagen och får där göra undersökningar och ta prover. För uttagna prov&lt;br&gt;betalas inte ersättning. Kronofogdemyndigheten skall lämna den hand-&lt;br&gt;räckning som behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighets kost-&lt;br&gt;nader för provtagning och undersökning av prov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Den som har tagit befattning med något ärende enligt denna lag får&lt;br&gt;inte obehörigen röja eller på annat sätt använda sig av vad han därvid&lt;br&gt;fått veta om yrkeshemligheter eller affärsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Beslut av den i 20 § angivna nämnden enligt denna lag eller enligt&lt;br&gt;en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos&lt;br&gt;länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos Arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen. Arbetarskyddsstyrelsens beslut får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beslut som Socialstyrelsen har meddelat med stöd av 21 § första&lt;br&gt;stycket eller 22 § får överklagas hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Beslut om en föreskrift enligt 18 § eller 24 § andra stycket som en&lt;br&gt;myndighet har meddelat med stöd av ett bemyndigande får inte överkla-&lt;br&gt;gas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om föreskrifter enligt 9 § eller 10 § som en myndighet har&lt;br&gt;meddelat med stöd av ett bemyndigande får överklagas hos regeringen&lt;br&gt;av tillverkare av tobaksvaror och importörer av tobaksvaror som är&lt;br&gt;avsedda att säljas till konsumenter inom landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft, såvitt avser 13 § andra stycket andra me-&lt;br&gt;ningen, den dag regeringen bestämmer och i övrigt den 1 juli 1993, då&lt;br&gt;lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksva-&lt;br&gt;ror samt lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring&lt;br&gt;av tobaksvaror upphör att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om varningstext eller innehållsdeklaration som gäller den 1 juli&lt;br&gt;1993 skall fortsätta att gälla till dess annat har föreskrivits med stöd av&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2. Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen&lt;br&gt;(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt-&lt;br&gt;ningsdomar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;, i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1529) om ändring&lt;br&gt;i nämnda lag, samt ikraftträdandebestämmelsen till ändringslagen skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt prövar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds-, folkbokförings- och bil-&lt;br&gt;registerförfattningarna samt lagen (1989:479) om ersättning för kost-&lt;br&gt;nader i ärenden och mål om skatt, m.m. i den utsträckning som är före-&lt;br&gt;skrivet i dessa författningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mål enligt socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1990:52) med sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1988:870) om vård av&lt;br&gt;missbrukare i vissa fall, lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande&lt;br&gt;m.fl., lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklings-&lt;br&gt;störda m.fl., lagen (1985:569) om införande av lagen (1985:568) om&lt;br&gt;särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., lagen&lt;br&gt;(1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m., lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård,&lt;br&gt;smittskyddslagen (1988:1472), karantänslagen (1989:290), lagen&lt;br&gt;(1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för&lt;br&gt;verkställighet av beslut om vård eller behandling, körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477) och lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av&lt;br&gt;utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn, allt&lt;br&gt;i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 6&lt;br&gt;kap. 21 § och 21 kap. föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål som avses i 24 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål som avses i 6 § första stycket lagen (1985:206) om viten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. mål som överklagas från allmän försäkringskassa i den utsträckning&lt;br&gt;som är särskilt föreskrivet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. mål som avses i 12 § lagen 6. mål som enligt bestämmelse i&lt;br&gt;(1992:1527)om teleterminalutrust- annan lag skall prövas av länsrätt,&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. mål om överprövning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. lagen (1992:1528) om of-&lt;br&gt;fentlig upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål som överklagas från Riksförsäkringsverket med tillämpning av 20&lt;br&gt;kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring prövas av länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Östgötlands län prövar mål enligt luftfartslagen (1957:297)&lt;br&gt;i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt skatte-, taxerings-&lt;br&gt;eller uppbördsförfattningama som har nära samband med varandra, får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen (1971:289) omtryckt 1981:1323.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;målen handläggas vid en av länsrätterna, om det kan ske utan avsevärd Prop. 1992/93:185&lt;br&gt;olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande av Bilaga 4&lt;br&gt;mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 i vad gäller 14 § första&lt;br&gt;stycket punkten 2 och i övrigt den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-02-26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,&lt;br&gt;justitierådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 4 februari 1993 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Könberg beslutat inhämta lagrå-&lt;br&gt;dets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tobakslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289)&lt;br&gt;om allmänna förvaltningsdomstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av regeringsrättssekreteraren&lt;br&gt;Peter Enander.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen..................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...........................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammaträde den 11 mars 1993 . . 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning ...............................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tobaksbruket i ett folkhälsoperspektiv..............13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Tobaksvanornas utveckling .................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Tobakens skadeverkningar..................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Tobaksbruk i ett hälsopolitiskt&amp;nbsp;perspektiv ........15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tidigare åtgärder i Sverige och åtgärder i andra länder .... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;Sverige .............................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;Övriga länder i Norden ...................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;EG-länder............................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;Vissa länder utanför Europa.................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till åtgärder.........................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Allmänt.............................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Begräsninga av rökning ...................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;Handel med tobak.......................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;Varningstexter m.m......................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;Reklam och annan marknadsföring av tobak.......33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;Produktkontroll m.m.....................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 &amp;nbsp;Den lagtekniska utformningen ...............40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8 &amp;nbsp;Tillsyn m.m...........................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9 &amp;nbsp;Vissa sekretessfrågor.....................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader och ikraftträdande....................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag ........................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering ..........................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;Förslag till tobakslag.....................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen&amp;nbsp;(1992:1529) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltnings-&lt;br&gt;domstolar ............................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan ..............................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut .................................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av Tobaksutredningens betänkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1990:29) Tobakslag..................63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tobaksutredningens författningsförslag..........68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanställning av remissyttranden............73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande.......................99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 43303, Stockholm 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU26</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JuU31</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-03-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-03-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-03-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-04-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>(-)</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:14:41</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG03185</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:44</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:14:41</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG03185</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__185.pdf</filnamn>
<filstorlek>4701063</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om tobakslag</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/F6E7346A-DA5B-4309-BDB8-A0DB0E4DE1CC</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:JuU31</uppgift>
<ref_dok_id>GG01JuU31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Länsrätternas behörighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:SoU26</uppgift>
<ref_dok_id>GG01SoU26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So48</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So48</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So49</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So49</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So50</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So50</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So51</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So51</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So52</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So52</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So53</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So53</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So54</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So54</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So55</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So55</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So56</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So56</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So57</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So57</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So58</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So58</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So59</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So59</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So60</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So60</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Westerholm  m.fl. (FP, V, KD, M, C, S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So50</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So50</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Westerholm  m.fl. (FP, V, KD, M, C, S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt Silfverstrand  och Bo Nilsson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So57</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So57</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt Silfverstrand  och Bo Nilsson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Berit Löfstedt  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So56</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So56</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Berit Löfstedt  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Berndt Ekholm  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So48</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So48</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Berndt Ekholm  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birgitta Dahl  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So51</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So51</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birgitta Dahl  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bo Holmberg  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bo Holmberg  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ian Wachtmeister  m.fl. ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So54</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So54</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ian Wachtmeister  m.fl. ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inga-Britt Johansson  och Marianne Carlström  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So58</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So58</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inga-Britt Johansson  och Marianne Carlström  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingela Thalén  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So55</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So55</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingela Thalén  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingrid Näslund  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So49</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So49</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingrid Näslund  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Jerzy Einhorn  (KD) och Elisabeth Fleetwood  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Jerzy Einhorn  (KD) och Elisabeth Fleetwood  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karin Falkmer  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karin Falkmer  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margareta Winberg  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So59</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So59</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margareta Winberg  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maud Björnemalm  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So52</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So52</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maud Björnemalm  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Nils Nordh  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So53</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So53</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Nils Nordh  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Nils-Olof Gustafsson  m.fl. (S, C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So60</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So60</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Nils-Olof Gustafsson  m.fl. (S, C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Söderberg  (-)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:185&lt;br/&gt;
Tobakslag</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:185 Tobakslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Söderberg  (-)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>