<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284742</hangar_id>
 <dok_id>GG03180</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>180</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:180</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>180</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-02-18 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:46:00</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:03:08</publicerad>
 <titel>Om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03180/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03180</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03180</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1992/93:180&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Om riktlinjer för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03180/prop_199293__180-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade ut-&lt;br&gt;drag ur regeringsprotokollet den 18 februari 1993 för de åtgärder och&lt;br&gt;det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olof Johansson&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhälls-&lt;br&gt;utveckling. I syfte att åstadkomma en sådan utveckling presenteras&lt;br&gt;också en rad förslag till åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för propositionen är att miljöproblemen under det&lt;br&gt;senaste decenniet har ändrat karaktär. De lokala miljöproblemen har&lt;br&gt;minskat kraftigt men ersatts av regionala och globala. De tydliga punkt-&lt;br&gt;utsläppen från industrier och energianläggningar överskuggas alltmer av&lt;br&gt;diffusa utsläpp knutna till människors rörlighet, varors livscykel och de&lt;br&gt;areella näringarnas rationalisering och produktionskrav. Effekterna&lt;br&gt;uppträder ofta med lång fördröjning och sambanden mellan direkta och&lt;br&gt;indirekta skador av olika verksamheter är komplexa. Likaså kan an-&lt;br&gt;svaret för uppkomna miljöproblem ofta vara svårt att härleda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett grundläggande problem är att samhällets materialhantering i dag&lt;br&gt;är enkelriktad - från utvinning av råvara till deponering av avfall. Att i&lt;br&gt;snabb takt förbruka icke fömybara resurser, att slösaktigt konsumera&lt;br&gt;fömybara resurser och sedan slänga allt avfall är inte hållbart. FN-&lt;br&gt;konferensen om miljö och utveckling (UNCED) i Rio i juni 1992 lade&lt;br&gt;fast målet om en hållbar utveckling. För en hållbar utveckling krävs en&lt;br&gt;mera cyklisk materialhantering - ett kretsloppssamhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens roll är att ange mål och riktlinjer samt att skapa det regelsys-&lt;br&gt;tem inom vilket de olika aktörerna skall verka. Från statsmakternas syn-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 180&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt är en sådan ordning att föredra som innebär att marknaden själv- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;mant utformar och tillämpar system som leder till de uppsatta målen.&lt;br&gt;Statlig detaljreglering skall helst inte behöva tillgripas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen har föreslagits riktlinjer för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling på en rad olika områden. Generellt skall för miljö-&lt;br&gt;politiken gälla att alla beslut skall vara inriktade mot ett kretsloppssam-&lt;br&gt;hälle. Besluten skall skapa förutsättningar för en mer effektiv resurs-&lt;br&gt;hushållning inom alla samhällsområden. Detta kan ske genom övergång&lt;br&gt;till fömybara resurser och användning av energisnåla processer samt&lt;br&gt;återanvändning och återvinning. Detta är särskilt viktigt inom den in-&lt;br&gt;dustriella sektom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika åtgärder inom jord- och skogsbruket, i transportsektorn, inom&lt;br&gt;energiförsöijningen och i industrin skall vara inriktade mot ett krets-&lt;br&gt;loppssamhälle. Kretsloppsprincipen bör även få genomslag i kommuner-&lt;br&gt;nas arbete for att bl.a. omsätta och konkretisera Riokonferensens hand-&lt;br&gt;lingsprogram Agenda 21 i lokala program. Vidare skall som riktlinjer&lt;br&gt;gälla att ekonomiska styrmedel i ökad omfattning utvecklas och används&lt;br&gt;i miljöpolitiken och miljökrav skall i ökad utsträckning kunna ställas vid&lt;br&gt;offentlig upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som riktlinjer skall också gälla att arbetet med nya standarder skall&lt;br&gt;bedrivas med inriktningen att standarderna skall vara analyserade med&lt;br&gt;avseende på sina miljökonsekvenser. Principen för en kretsloppsanpas-&lt;br&gt;sad samhällsutveckling bör även gälla for kemikaliekontrollen. Ytterli-&lt;br&gt;gare planer för riskbegränsning av hälso- och miljöskadliga ämnen bör&lt;br&gt;tas fram. För det fortsatta arbetet för en kretsloppsanpassad samhälls-&lt;br&gt;utveckling skall gälla att nya produktgrupper och varuområden succes-&lt;br&gt;sivt anges för producentansvar. För plaster bör bättre hushållning ske&lt;br&gt;med sådant plastmaterial som framställs ur ändliga naturresurser genom&lt;br&gt;ökad återanvändning och återvinning. Särskilt miljöbelastade plastmate-&lt;br&gt;rial bör undvikas helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det gäller nu att gå vidare med att ange strategi, konkreta mål och&lt;br&gt;tidtabell för tillämpningen av producentansvar på nya varuområden.Om-&lt;br&gt;råden som bör bli aktuella inom kort är byggnadsmaterial, bilar, skrot-&lt;br&gt;däck, elektroniska och elektriska produkter. Arbetet bör inledningsvis&lt;br&gt;drivas på och samordnas av en särskild kretsloppsdelegation som knyts&lt;br&gt;till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås ändringar i renhållningslagen (1979:596).&lt;br&gt;Enligt förslaget får regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer föreskriva om skyldighet för den som yrkesmässigt tillver-&lt;br&gt;kar, importerar eller försäljer en vara eller en förpackning eller den&lt;br&gt;som i sin yrkesmässiga verksamhet ger upphov till avfall att se till att&lt;br&gt;avfallet bortforslas, återanvänds, återvinns eller omhändertas på sätt&lt;br&gt;som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar före-&lt;br&gt;slås krav på att en allmän va-anläggning skall utföras och drivas så att&lt;br&gt;också miljöskyddsintresset tillgodoses. Dessutom införs ett förbud mot&lt;br&gt;att anläggningen brukas på ett sätt som försvårar tillgodoseendet av&lt;br&gt;miljö- och hälsoskyddsintressena i va-verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar föreslås ändras så Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;ett retursystem för PET-flaskor får omfatta både återanvändning och&lt;br&gt;återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plan- och bygglagen (1987:10) ändras så att det klart framgår att dess&lt;br&gt;bestämmelser syftar till att främja en god och långsiktigt hållbar livs-&lt;br&gt;miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berörda branschorganisationer har gjort ett åtagande om särskilda&lt;br&gt;insatser för att uppnå insamlingsmålet 90 % för förbrukade nickel-&lt;br&gt;kadmiumbatterier.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i renhållningslagen (1979:596)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om renhållningslagen (1979:596)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4, 5, 7 och 24 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 6 a, 6 b och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 a §§, samt närmast före 6 a och 7 §§ två nya rubriker av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije kommun skall svara för&lt;br&gt;att hushållsavfall inom kommunen&lt;br&gt;forslas till behandlingsanläggning i&lt;br&gt;den utsträckning som behövs för&lt;br&gt;att tillgodose såväl hälsoskydds-&lt;br&gt;och miljövårdskrav som enskilda&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije kommun skall, om inte&lt;br&gt;annat föreskrivs med stöd av&lt;br&gt;6 b §, svara för att hushållsavfall&lt;br&gt;inom kommunen forslas till&lt;br&gt;behandlingsanläggning i den&lt;br&gt;utsträckning som behövs för att&lt;br&gt;tillgodose såväl hälsoskydds- och&lt;br&gt;miljövårdskrav som enskilda&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten enligt första&lt;br&gt;stycket skall fullgöras, skall hänsyn tas till fåstighetsinnehavamas&lt;br&gt;möjligheter att själva ta hand om avfallet på ett från hälsoskydds- och&lt;br&gt;miljövårdssynpunkt godtagbart sätt. Kommunen skall vidare beakta att&lt;br&gt;bortforslingen anpassas till behovet för olika slag av bebyggelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen är skyldig att se till Kommunen är, om inte annat&lt;br&gt;att hushållsavfall från kommunen föreskrivs med stöd av 6 b §, skyl-&lt;br&gt;slutligt omhändertas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dig att se till att hushållsavfall från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunen slutligt omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:301.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:235.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med producent avses i denna&lt;br&gt;lag den som yrkesmässigt till-&lt;br&gt;verkar, importerar eller försäljer&lt;br&gt;en vara eller en förpackning. Med&lt;br&gt;producent avses även den som i&lt;br&gt;sin yrkesmässiga verksamhet fram-&lt;br&gt;bringar avfall som fordrar särskil-&lt;br&gt;da åtgärder från renhållnings-&lt;br&gt;eller miljövårdssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om skyldighet&lt;br&gt;för producenterna att se till att av-&lt;br&gt;fallet av de varor eller av de för-&lt;br&gt;packningar som de tillverkar, im-&lt;br&gt;porterar eller säljer eller avfallet&lt;br&gt;från sådan verksamhet som de be-&lt;br&gt;driver bortforslas, återanvänds,&lt;br&gt;återvinns eller omhändertas pä&lt;br&gt;sätt som kan krävas för en miljö-&lt;br&gt;mässigt godtagbar avfallshan-&lt;br&gt;tering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna får även avse&lt;br&gt;skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. märka en vara eller en för-&lt;br&gt;packning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lämna uppgifter om insam-&lt;br&gt;ling, återanvändningsgrad, åter-&lt;br&gt;vinningsgrad eller andra för-&lt;br&gt;hållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande tydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avfallshantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När avfall skall forslas bort ge-&lt;br&gt;nom kommunens försorg, fär av-&lt;br&gt;fallet inte grävas ned, komposteras&lt;br&gt;eller på annat sätt slutligt&lt;br&gt;omhändertas av fastighetsinne-&lt;br&gt;havaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall avfall forslas bort genom&lt;br&gt;kommunens försorg får inte någon&lt;br&gt;annan än den som kommunen anli-&lt;br&gt;tar for ändamålet ta befattning&lt;br&gt;med bortforslingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När avfall skall forslas bort ge-&lt;br&gt;nom kommunens eller en produ-&lt;br&gt;cents försorg, får avfallet inte&lt;br&gt;grävas ned, komposteras eller på&lt;br&gt;annat sätt slutligt omhändertas av&lt;br&gt;fasti ghetsinne ha varen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall avfall forslas bort genom&lt;br&gt;kommunens eller en producents&lt;br&gt;försorg får inte någon annan än&lt;br&gt;den som kommunen eller produ-&lt;br&gt;centen anlitar för ändamålet ta&lt;br&gt;befattning med bortforslingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande, kommuner&lt;br&gt;eller en myndighet får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om att avgift för bort-&lt;br&gt;forsling och slutligt omhänderta-&lt;br&gt;gande genom kommunens försorg&lt;br&gt;av avfall som avses i 6 b § får tas&lt;br&gt;ut av producenten. Avgiften skall&lt;br&gt;betalas till kommuner eller till den&lt;br&gt;myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader skall den dömas som&lt;br&gt;med uppsåt eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot 7 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot 7 § andra stycket&lt;br&gt;genom att yrkesmässigt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader skall den dömas som&lt;br&gt;med uppsåt eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot 7 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot 7 § andra stycket&lt;br&gt;genom att yrkesmässigt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:235.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annars i större omfattning samla in&lt;br&gt;och forsla bort avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte fullgör vad som åligger&lt;br&gt;honom enligt föreskrift som med-&lt;br&gt;delats med stöd av 9 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar för gärningen döms&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annars i större omfattning samla in&lt;br&gt;och forsla bort avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte fullgör vad som åligger&lt;br&gt;honom enligt föreskrift som med-&lt;br&gt;delats med stöd av 9 a §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;bryter mot föreskrift som&lt;br&gt;meddelats med stöd av 6 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte om ansvar kan ådömas enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till&lt;br&gt;ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller&lt;br&gt;förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:180&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 och 21 §§ lagen (1970:244) om allmänna&lt;br&gt;vatten- och avloppsanläggningar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän va-anläggning skall utfö-&lt;br&gt;ras sä att hälsoskyddets intresse&lt;br&gt;tillgodoses. Den skall vara försedd&lt;br&gt;med de anordningar som kräves&lt;br&gt;för att den skall fylla sitt ändamål&lt;br&gt;och tillgodose skäliga anspråk på&lt;br&gt;säkerhet. Behövs för viss&lt;br&gt;bebyggelse anordningar endast för&lt;br&gt;vattenförsörjning eller endast för&lt;br&gt;avlopp, skall anläggningen&lt;br&gt;avpassas efter detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän va-anläggning skall&lt;br&gt;utföras och drivas så att den upp-&lt;br&gt;fyller de krav som från miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddssynpunkt skall tillgodo-&lt;br&gt;ses. Den skall vara försedd med&lt;br&gt;de anordningar som krävs för att&lt;br&gt;den skall fylla sitt ändamål och&lt;br&gt;tillgodose skäliga anspråk på&lt;br&gt;säkerhet. Om för viss bebyggelse&lt;br&gt;anordningar behövs endast för&lt;br&gt;vattenförsörjning eller för avlopp,&lt;br&gt;skall anläggningen avpassas efter&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän va-anläggning får inte inrättas i strid mot detaljplan, om-&lt;br&gt;rådesbestämmelser eller andra bestämmelser för markens bebyggande&lt;br&gt;eller så att ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning&lt;br&gt;försvåras. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får dock mindre avvikelse göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge allmän va-anläggning&lt;br&gt;behövs skall huvudmannen under-&lt;br&gt;hålla anläggningen och i övrigt&lt;br&gt;sörja för att den på tillfredsställ-&lt;br&gt;ande sätt fyller sitt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge en allmän va-anlägg-&lt;br&gt;ning behövs skall huvudmannen&lt;br&gt;underhålla anläggningen och i&lt;br&gt;övrigt se till att den på tillfreds-&lt;br&gt;ställande sätt fyller sitt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:134.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän va-anläggning skall&lt;br&gt;brukas så att olägenhet for&lt;br&gt;huvudmannen och annan såvitt&lt;br&gt;möjligt undvikes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän va-anläggning skall&lt;br&gt;brukas så att det inte uppkommer&lt;br&gt;olägenhet för huvudmannen eller&lt;br&gt;annan samt så att det inte uppstår&lt;br&gt;svårigheter för huvudmannen att&lt;br&gt;uppfylla kraven från miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddssynpunkt eller att i&lt;br&gt;övrigt uppfylla sina åligganden&lt;br&gt;enligt lag eller annan författning&lt;br&gt;eller enligt avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1976:842.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:336) om vissa dryckesför-&lt;br&gt;packningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 5 §§ lagen (1991:336) om vissa&lt;br&gt;dryckesförpackningar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För yrkesmässig överlåtelse av&lt;br&gt;en konsumtionsfårdig dryck på&lt;br&gt;PET-flaska krävs ett särskilt han-&lt;br&gt;teringstillstånd for den som tappar&lt;br&gt;drycken på flaska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För yrkesmässig överlåtelse av&lt;br&gt;en konsumtionsfårdig dryck på&lt;br&gt;PET-flaska krävs ett särskilt han-&lt;br&gt;teringstillstånd för den som tappar&lt;br&gt;eller importerar drycken på&lt;br&gt;flaska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om hanteringstillstånd prövas av regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För hanteringstillstånd krävs att För hanteringstillstånd krävs att&lt;br&gt;PET-flaskan ingår i ett retursys- PET-flaskan ingår i ett retursys-&lt;br&gt;tem. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tem för återanvändning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om hanteringstillstånd skall förenas med de villkor som&lt;br&gt;behövs med hänsyn till miljön och resurshushållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett villkor skall gälla att&lt;br&gt;konsumenten när en PET-flaska&lt;br&gt;återlämnas får ersättning med ett&lt;br&gt;pantbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10)*&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag innehåller bestämmel-&lt;br&gt;ser om planläggning av mark och&lt;br&gt;vatten och om byggande. Bestäm-&lt;br&gt;melserna syftar till att med&lt;br&gt;beaktande av den enskilda&lt;br&gt;människans frihet främja en&lt;br&gt;samhällsutveckling med jämlika&lt;br&gt;och goda sociala levnadsförhållan-&lt;br&gt;den för människorna i dagens&lt;br&gt;samhälle och för kommande gene-&lt;br&gt;rationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag innehåller bestämmel-&lt;br&gt;ser om planläggning av mark och&lt;br&gt;vatten och om byggande. Bestäm-&lt;br&gt;melserna syftar till att med&lt;br&gt;beaktande av den enskilda&lt;br&gt;människans frihet främja en&lt;br&gt;samhällsutveckling med jämlika&lt;br&gt;och goda sociala levnadsförhållan-&lt;br&gt;den och en god och långsiktigt&lt;br&gt;hållbar livsmiljö för människorna i&lt;br&gt;dagens samhälle och för komman-&lt;br&gt;de generationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1992:1769.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Miljö- och naturresursdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 februari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af&lt;br&gt;Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg,&lt;br&gt;Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Johansson&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om riktlinjer för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Miljöproblemen har under det senaste decenniet ändrat karaktär. Ett&lt;br&gt;grundläggande problem är att samhällets materialhantering i dag oftast&lt;br&gt;är enkelriktad - från utvinning av råvara till slutligt omhändertagande av&lt;br&gt;avfall. FN-konferensen om miljö och utveckling (UNCED) i Rio de&lt;br&gt;Janeiro i juni 1992 slog bl.a. fast att det inte längre är hållbart att i&lt;br&gt;snabb takt förbruka icke fömybara resurser, att slösaktigt konsumera&lt;br&gt;fömybara resurser och sedan slänga allt avfell. För att uppnå en&lt;br&gt;långsiktigt hållbar utveckling fordras en effektivare resurshushållning,&lt;br&gt;bl.a. genom en övergång till cyklisk materialhantering. Kretslopps-&lt;br&gt;samhället syftar till ökad resurssnålhet, minskad miljöbelastning och&lt;br&gt;bevarande av den biologiska mångfelden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsmakternas roll är att ange mål och riktlinjer samt att skapa det&lt;br&gt;regelsystem inom vilket de olika aktörerna skall verka. Detta är en&lt;br&gt;ordning som innebär att marknaden självmant utformar och tillämpar&lt;br&gt;system som leder till de uppsatta målen. Statlig detaljreglering skall&lt;br&gt;helst inte behöva tillgripas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har i olika propositioner lagt fest principer för producenter-&lt;br&gt;nas ansvar beträffande avfell (prop. 1975:32, bet. 1975:JoU10, rskr.&lt;br&gt;1975:161, prop. 1989/90:100 bil. 16, bet. 1989/90:JoU16, rskr.&lt;br&gt;1989/90:241).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av de produkter och förpackningar som blir avfell om-&lt;br&gt;händertas av kommunerna. I vissa fell som för bl.a. aluminiumburkar&lt;br&gt;och blybatterier finns system som administreras och finansieras av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadens aktörer. Myndigheterna anger där målen och övervakar att Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;dessa nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i riksdagens beslut år 1975 om återvinning och omhändertagan-&lt;br&gt;de av avfall slogs fäst bl.a. att ansvaret för att avfall kan tas omhand på&lt;br&gt;ett från miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt i första hand åvilar produ-&lt;br&gt;centen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industrin och distributörerna har dock endast i undantagsfall arbetat&lt;br&gt;efter den princip som angavs i 1975 års rikdagsbeslut. Kraven på kom-&lt;br&gt;munerna och avfellsproducentema har skärpts successivt de senaste&lt;br&gt;åren, bl.a. genom nya krav på sortering av avfell från år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har ansökt om medlemskap i den Europeiska Gemenskapen.&lt;br&gt;EG-kommissionen har i juni 1992 presenterat ett förslag till direktiv om&lt;br&gt;förpackningar och förpackningsavfell i syfte att harmonisera nationella&lt;br&gt;åtgärder för att undvika störningar av den inre marknaden, handelshin-&lt;br&gt;der och konkurrensbegränsningar. Även inom OECD och GATT pågår&lt;br&gt;arbete i syfte att anpassa det internationella handelsregelverket till de&lt;br&gt;växande miljökraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förpackningsutredningen (Dir. 1990:39) hade i uppdrag att utreda och&lt;br&gt;lämna förslag till sådana åtgärder inom förpackningsområdet som syftar&lt;br&gt;till att främja retursystem. Utredningen fick genom tilläggsdirektiv (Dir.&lt;br&gt;1991:17) i uppdrag att utarbeta ett förslag om s.k. producentansvar.&lt;br&gt;Förpackningsutredningens slutbetänkande (SOU 1991:76 och SOU&lt;br&gt;1991:77) Miljön och förpackningarna överlämnades till regeringen den&lt;br&gt;27 september 1991. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning&lt;br&gt;över remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilaga 1. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i&lt;br&gt;Miljö- och naturresursdepartementet (dnr M91/2100/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I juni 1992 upprättades inom Miljö- och naturresursdepartementet pro-&lt;br&gt;memorian (Ds 1992:59) Producentansvar för avfell. I promemorian&lt;br&gt;föreslås bl.a. att regeringen ges möjlighet att föreskriva om producen-&lt;br&gt;tens återtagnings- och hanteringsansvar för det avfell som uppstår ge-&lt;br&gt;nom uttjänta varor m.m. Promemorian har remissbehandlats. En för-&lt;br&gt;teckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende&lt;br&gt;som bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig&lt;br&gt;i Miljö- och naturresursdepartementet (dnr M92/2173/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I juni 1992 presenterade en arbetsgrupp inom regeringskansliet ett&lt;br&gt;betänkande (Ds 1992:58) Varor som feror med förslag till en strategi&lt;br&gt;för att lösa problemen med miljöpåverkan från varor. En offentlig&lt;br&gt;&amp;quot;hearing&amp;quot; med anledning av betänkandet hölls den 22 september 1992.&lt;br&gt;En sammanställning från &amp;quot;hearingen&amp;quot; samt dokumentation i övrigt finns&lt;br&gt;tillgänglig i Miljö- och naturresursdepartementet (dnr M92/2174/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk har i en rapport den 30 juni 1992 Vägen till ett&lt;br&gt;renare slam lämnat förslag till ändringar i lagen (1970:244) om all-&lt;br&gt;männa vatten- och avloppsanläggningar i syfte att bl.a. stärka huvud-&lt;br&gt;mannens möjligheter att uppfylla de miljö- och hälsoskyddsintressen&lt;br&gt;som skall tillgodoses. Vidare föreslås åtgärder för att nå bl.a. minskat&lt;br&gt;metallinnehåll i slam. Rapporten belyser också vilka slamkvaliteter som&lt;br&gt;är möjliga att uppnå i olika tidsperspektiv. Rapporten har remissbehand- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta ärende som bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;finns tillgänglig i Miljö- och naturresursdepartementet (dnr&lt;br&gt;M92/2378/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal skrivelser från enskilda personer, företag och organisa-&lt;br&gt;tioner har kommit in till Miljö- och naturresursdepartementet rörande de&lt;br&gt;olika frågor som behandlas i propositionen. Uppvaktningar har också&lt;br&gt;ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 17 december 1992 att inhämta lagrådets&lt;br&gt;yttrande över förslag till vissa ändringar i renhållningslagen (1979:596),&lt;br&gt;lagen (1990:1332) om avgifter for miljöfarliga batterier, lagen&lt;br&gt;(1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar samt lagen&lt;br&gt;(1991:336) om vissa dryckesförpackningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta ärende som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har den 15 januari 1993 yttrat sig över förslagen. Yttrandet&lt;br&gt;bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande behandlas i samband med de enskilda lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan emellertid redan nu säga att jag med ett tillägg godtar Lagrådets&lt;br&gt;förslag till ändringar. Lagrådets granskning har också lett till vissa&lt;br&gt;redaktionella ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Kretslopp för en hållbar utveckling&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jag lämnar i det följande en rad förslag med utgångspunkt i principen&lt;br&gt;om slutna materialflöden - kretsloppsprincipen. Vad som utvinns ur&lt;br&gt;naturen skall på ett uthålligt sätt kunna användas, återanvändas, åter-&lt;br&gt;vinnas eller slutligt omhändertas med minsta möjliga resursförbrukning&lt;br&gt;och utan att naturen skadas. Ett samhälle som tillämpar kretsloppsprin-&lt;br&gt;cipen kan kallas ett kretsloppssamhälle.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Att göra rätt från början&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Som riktlinjer för miljöpolitiken skall gälla att alla&lt;br&gt;beslut skall vara inriktade mot att effektivisera resurshushållningen&lt;br&gt;och främja kretsloppssamhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling&lt;br&gt;behöver samhället förändras från ett förbrukande och belastande sam-&lt;br&gt;hälle till ett kretsloppssamhälle. Omställningen kommer att ta tid och&lt;br&gt;måste därför böija nu. Alla samhällssektorer berörs. Miljöpolitiken&lt;br&gt;måste utgå från vad naturen långsiktigt tål. Att skydda och förbättra&lt;br&gt;miljön är en framtidsutmaning i allas intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En huvuduppgift för regeringen är att skapa förutsättningar för och&lt;br&gt;underlätta en långsiktigt hållbar utveckling mot ett samhälle med frisk&lt;br&gt;luft och rent vatten, levande hav, sjöar och skogar. Markens produk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionsförmåga måste bevaras. För att klara denna uppgift måste förbruk- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;ningen av ändliga naturresurser och anrikningen av i många fall miljö-&lt;br&gt;farliga restprodukter och kemiska substanser i naturen kraftigt begrän-&lt;br&gt;sas. Vägen till detta går via ett mer effektivt och återhållsamt&lt;br&gt;resursutnyttjande, återanvändning och återvinning. Jag förslår i det&lt;br&gt;följande en rad konkreta åtgärder för att inleda en sådan utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett effektivt resursutnyttjande, återanvändning och återvinning är&lt;br&gt;nyckel till en hållbar utveckling. Det avfall som trots allt uppkommer&lt;br&gt;skall behandlas så att råvaror återanvänds, återvinns eller omhändertas&lt;br&gt;på det sätt som kan krävas for en miljömässigt godtagbar avfallshante-&lt;br&gt;ring, exempelvis energiutvinning ur sorterade avfallsfraktioner. Fortsatt&lt;br&gt;utveckling av fömybara energikällor och ökad användning av detta är&lt;br&gt;nödvändigt. Detta synsätt måste bli förebilden för samhällsbyggandet.&lt;br&gt;Skall vi kunna åstadkomma en långsiktigt uthållig utveckling krävs att&lt;br&gt;produktionen inte tär på naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska och tekniska utvecklingen skapar goda möjligheter&lt;br&gt;för omställning till mindre resurskrävande och miljöbelastande produk-&lt;br&gt;tions-, energi- och transportsystem. Ett miljöanpassat jord- och skogs-&lt;br&gt;bruk har en nyckelroll som producent av biologiska råvaror och bio-&lt;br&gt;energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi kan konstatera en ökad miljömedvetenhet hos allmänhet och&lt;br&gt;näringsliv. Få ifrågasätter i dag nödvändigheten av att ta hänsyn till&lt;br&gt;miljön. Kunskapen om miljöproblemen ökar ständigt. Människans sätt&lt;br&gt;att utnyttja naturresurserna är avgörande för utvecklingen av tillståndet&lt;br&gt;i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa frågor togs upp redan av den år 1979 tillsatta Naturresurs- och&lt;br&gt;miljökommittén i betänkandet (SOU 1983:56) Naturresursers nyttjande&lt;br&gt;och hävd. Kommittén anförde bl.a.: &amp;quot;Vi måste därför sträva efter att&lt;br&gt;förvalta de fömybara och flödande naturresurserna så att deras lång-&lt;br&gt;siktiga produktionsförmåga bibehålls eller förstärks. Målet för utnyttjan-&lt;br&gt;de av de icke fömybara resurserna måste vara att vaije uttag används så&lt;br&gt;effektivt som möjligt för att uppnå samhällets skilda mål.----Dess-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utom bör produktion av hållbara och återvinningsbara produkter åtmins-&lt;br&gt;tone inte förhindras av olika samhälleliga ingrepp utan snarare främjas&lt;br&gt;i den mån detta faktiskt innebär en minskad användning av naturre-&lt;br&gt;surser. &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöfrågorna sattes i centrum för världens uppmärksamhet vid FN-&lt;br&gt;konferensen om miljö och utveckling (UNCED) i juni 1992. En utarm-&lt;br&gt;ning av naturresurserna äger mm i olika delar av världen. De globala&lt;br&gt;miljöproblemen såsom uttunningen av ozonskiktet och risken för kli-&lt;br&gt;matförändringar orsakas framför allt av de rika länderna. Dessa bär&lt;br&gt;därmed också huvudansvaret för att vidta åtgärder på dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenskt bistånd till fattigare länder har flera mål och ett är att stimu-&lt;br&gt;lera en långsiktigt hållbar utveckling. För att vi från svensk sida med&lt;br&gt;trovärdighet skall kunna hävda detta krävs att vi har en egen ambitiös&lt;br&gt;miljöpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige och alla andra länder har en miljöskuld. Den kan definieras&lt;br&gt;som kostnaden för att återställa skadad miljö och storleken av det kapi- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tal som erfordras för att betala återkommande &amp;quot;reparationsinsatser&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskulden är resultatet av den konsumtion som sker på kommande Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;generationers bekostnad. Om samhället inte förändrar inriktning&lt;br&gt;kommer miljöskulden att fortsätta öka. Miljöpolitiken bör därför&lt;br&gt;inriktas mot att minska miljöskulden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppssamhället är ett långsiktigt mer hållbart samhälle än dagens.&lt;br&gt;Naturvetenskapliga lagar anger förutsättningar for allt liv, även mänsk-&lt;br&gt;ligt liv. Materien är oförstörbar och kretsloppen i naturen drivs av&lt;br&gt;energi från solen. På samma sätt som det inom samhällsekonomin krävs&lt;br&gt;en balans mellan konsumtion och produktion, krävs det en långsiktig&lt;br&gt;balans mellan nedbrytande och uppbyggande processer för att inte skapa&lt;br&gt;en utarmning av resurser och ett överflöd av oanvändbart material,&lt;br&gt;avfell. Att nå en total balans är en utopi, men vi kan göra mycket för&lt;br&gt;att effektivisera och minska resursutnyttjandet så att världens samlade&lt;br&gt;naturtillgångar räcker längre. Genom forskning och utveckling kan&lt;br&gt;ändliga naturresurser efter hand ersättas med material baserade på&lt;br&gt;fömybara resurser. Detta räcker dock inte. Också användningen av&lt;br&gt;skadliga eller ferliga ämnen måste minskas. Det krävs alltså både av-&lt;br&gt;giftning av kretsloppen och recirkulation. I detta sammanhang är det&lt;br&gt;viktigt att understryka att en väl fungerande marknadsekonomi inom&lt;br&gt;ekologiska och sociala ramar är av stor betydelse då det gäller att&lt;br&gt;främja en god resurshushållning. Prissättningsmekanismen innebär att&lt;br&gt;en bristsituation automatiskt leder till ökade priser, vilket stimulerar&lt;br&gt;utveckling av substitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturen har en avsevärd självläkande förmåga, men föroreningar till&lt;br&gt;följd av mänsklig verksamhet har i många fell överskridit gränserna för&lt;br&gt;vad naturen tål. I detta sammanhang kan tre slag av föroreningar sär-&lt;br&gt;skiljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svårnedbrytbara naturfrämmande ämnen riskerar att spridas över&lt;br&gt;stora områden och finnas kvar i miljön över lång tid. Ingen kan förut-&lt;br&gt;säga exakt vilka effekter som kan uppstå, endast att negativa effekter är&lt;br&gt;mycket sannolika. Exempel på kända sådana ämnen är PCB, DDT och&lt;br&gt;CFC. Jag anser att den enda acceptabla halten av långlivade naturfräm-&lt;br&gt;mande ämnen i miljön är noll. Detta mål bör gälla inte endast för ut-&lt;br&gt;släpp i konventionell mening, dvs. utsläpp av föroreningar med avlopps-&lt;br&gt;vatten och rökgaser från febriker o.d. Målet innebär även att använd-&lt;br&gt;ningen av sådana ämnen måste upphöra, eftersom all materialhantering&lt;br&gt;oundvikligen medför att det hanterade materialet förr eller senare ham-&lt;br&gt;nar i avfallet eller sprids direkt till miljön. Här förestår en sanering av&lt;br&gt;samhällets kemikalieanvändning som kommer att beröra alla tillverkare,&lt;br&gt;importörer och användare av svårnedbrytbara naturfrämmande ämnen i&lt;br&gt;Sverige. Jag är medveten om att denna sanering kommer att kräva&lt;br&gt;lösningar av såväl teknisk, ekonomisk som handelspolitisk art. Interna-&lt;br&gt;tionellt samarbete är en av förutsättningarna för detta arbete. Ett fortsatt&lt;br&gt;utspridande av sådana ämnen i den miljö där vi och våra efterkomman-&lt;br&gt;de skall leva är oförsvarligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tungmetaller t.ex. kadmium och kvicksilver samt vissa andra&lt;br&gt;grundämnen kan, i olika koncentrationer, vara mer eller mindre ferli-&lt;br&gt;ga för miljön. Det fektum att de är beständiga innebär dessutom att&lt;br&gt;miljöstörningar från dem kan bestå under mycket långa tider. Det är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samtidigt viktigt att inse att dessa ämnen är naturliga; de har alltid Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;funnits i biosfären och det levande har därför anpassat sig till den natur-&lt;br&gt;liga förekomsten av dem. Jag vill ändå betona att risken för långvariga&lt;br&gt;effekter manar till särskild försiktighet när det gäller tungmetaller och&lt;br&gt;vissa särskilt sällsynta grundämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga miljöskadliga ämnen förekommer naturligt i miljön och ingår&lt;br&gt;i naturens kretslopp. De kan vara mer eller mindre giftiga i hög kon-&lt;br&gt;centration, men ingår i de naturliga biologiska processerna och bryts&lt;br&gt;relativt snabbt ned eller assimileras i miljön om inte halterna blir alltför&lt;br&gt;höga. Tillförseln från mänskliga aktiviteter måste minska så att det finns&lt;br&gt;förutsättningar för miljön att sanera sig själv. Hit hör koldioxid och&lt;br&gt;andra naturliga växthusgaser, svavel- och kväveföreningar och andra&lt;br&gt;ämnen som bidrar till försurning och övergödning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil.15) givit en&lt;br&gt;samlad redovisning av de miljömål, relaterade till de områden jag nu&lt;br&gt;har nämnt, som riksdagen tidigare har beslutat om och läget när det&lt;br&gt;gäller att uppfylla målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att lösa de uppgifter som nu ligger framför oss behöver vi ut-&lt;br&gt;veckla ett nytt förhållningssätt. Tekniska problem återstår fortfarande att&lt;br&gt;lösa och omställningen kan på kort sikt uppfattas som kostsam men är&lt;br&gt;på lite längre sikt en ekonomisk nödvändighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppssamhället måste baseras på vetenskap och teknik. Det blir&lt;br&gt;ett i ordets bästa mening högteknologiskt samhälle där man i mycket&lt;br&gt;större utsträckning än i dag använder fömybara råvaror och energikällor&lt;br&gt;och där man har lärt sig att med lämplig teknik minska förbrukningen&lt;br&gt;av ändliga råvaror till en bråkdel av vad den är i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dagens samhälle fattas många beslut utifrån ett relativt kortsiktigt&lt;br&gt;perspektiv. Detta måste ändras så att ett mer långsiktigt tänkande blir&lt;br&gt;vägledande för näringsliv, individer och myndigheter. För detta krävs&lt;br&gt;att staten undviker detaljreglering och ger individer och företag&lt;br&gt;långsiktiga spelregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har särskilt goda förutsättningar för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;utveckling. En sådan måste bygga på en utbredd insikt om behovet av&lt;br&gt;en ändrad samhällsutveckling liksom en grundläggande förmåga att&lt;br&gt;genomföra nödvändiga förändringar. Sverige har en framstående&lt;br&gt;industri och kompetenta forskare. Utbildningsnivån är hög. I Sverige&lt;br&gt;finns också stora arealer skogs- och jordbruksmark som kan utnyttjas&lt;br&gt;för produktion av biologiska råvaror och biobränslen. Dessa faktorer är&lt;br&gt;gynnsamma för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tar tid att få genomslag för kretsloppsprincipen; det kräver kun-&lt;br&gt;skap och engagemang inom alla sektorer och på alla nivåer i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom forskning, teknisk utveckling och effektiva styrmedel skall&lt;br&gt;fömybara resurser gradvis ersätta de icke fömybara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer i det följande att redovisa riktlinjer för den fortsatta&lt;br&gt;utvecklingen mot ett kretsloppssamhälle och även lägga fram förslag&lt;br&gt;som syftar till att främja denna utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 180&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 En ny industriell utveckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Miljöpolitiken skall underlätta industrins anpassning&lt;br&gt;till kretsloppssamhället, bl.a. genom att skapa goda förutsättningar&lt;br&gt;för användning av fömybara resurser, energisnåla processer, åter-&lt;br&gt;användning och återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det finns en ökande medvetenhet om de pro-&lt;br&gt;blem som följer av resursflödet i länder med en stor industriproduktion.&lt;br&gt;Omsättningen leder till synliga problem genom de varor som hamnar&lt;br&gt;som skräp i naturen eller på soptipp sedan de har tjänat ut. Varorna har&lt;br&gt;också mindre tydliga men långsiktiga miljöstörande effekter genom att&lt;br&gt;de, eller ämnen som de har innehållit, hamnar som diffusa källor till&lt;br&gt;föroreningar i miljön. Om de innehåller miljöfarliga metaller eller&lt;br&gt;långlivade naturfrämmande ämnen kommer detta på sikt att ge upphov&lt;br&gt;till en ökad föroreningshalt vars varaktighet står i direkt proportion till&lt;br&gt;de ingående ämnenas livslängd i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många framtida störningar kan alltså komma att härröra från tillverk-&lt;br&gt;ningsindustrin, men inte längre i så stor utsträckning från utsläpp genom&lt;br&gt;skorstenar och avloppsrör utan i högre grad från produkterna. Dessa&lt;br&gt;utsläpp har inte minskat - varuproduktionen i de industrialiserade&lt;br&gt;länderna är tvärt om större nu än någonsin tidigare och den fortsätter att&lt;br&gt;växa samtidigt som dess sammansättning ändras, bl.a. genom att många&lt;br&gt;nya ämnen tas i bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns därför ett behov av att dels begränsa och i vissa fall helt av-&lt;br&gt;veckla användningen av hälso- och miljöfarliga kemikalier, dels åstad-&lt;br&gt;komma en bättre hushållning med knappa och ändliga råvaror. De poli-&lt;br&gt;tiska besluten skall vara inriktade mot ett resurssnålt kretsloppssam-&lt;br&gt;hälle. Besluten bör skapa förutsättningar för en mer effektiv resurs-&lt;br&gt;hushållning. Detta måste ske genom att en övergång snabbt sker till&lt;br&gt;fömybara resurser och användning av energisnåla processer samt åter-&lt;br&gt;användning och återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återanvändning och återvinning av en vara kan vara motiverad av&lt;br&gt;flera skäl. Varan i sig kan exempelvis utgöra en miljöfara. Den kan&lt;br&gt;innehålla miljöfarliga ämnen som riskerar att läcka ut i miljön när varan&lt;br&gt;blir avfall. För sådana varor gäller i första hand att försöka begränsa&lt;br&gt;eller helt avveckla användningen av det miljöfarliga ämnet, bl.a. genom&lt;br&gt;att hävda producentens skyldighet att byta ut skadliga ämnen mot&lt;br&gt;mindre skadliga (substitutionsprincipen - utbytesregeln). I andra hand&lt;br&gt;måste man eftersträva återanvändning och återvinning, så att nya&lt;br&gt;mängder av det skadliga ämnet som senare tillförs miljön inte behöver&lt;br&gt;användas. Ett annat exempel är när varan i sig är ofarlig men har inne-&lt;br&gt;burit uttag av knappa resurser eller förorsakat miljöskadliga utsläpp då&lt;br&gt;den tillverkades. Här är återanvändning och återvinning motiverat om&lt;br&gt;resultatet blir lägre utsläpp och/eller lägre resursförbrukning än vid&lt;br&gt;framställning ur jungfruliga råvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvinning kan också vara framdriven av att materialen i sig har ett Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;kommersiellt värde och det återvunna materialet därmed efterfrågas på&lt;br&gt;marknaden. Detta är drivkraften i skrotbranschens återvinning av stål-,&lt;br&gt;järn- och metallskrot. Materialets värde motiverar också industrins&lt;br&gt;interna återvinning i produktionen av material. Skrotbranschens åter-&lt;br&gt;vinning är etablerad sedan lång tid och betydande mängder återvinns&lt;br&gt;årligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kasserade varan kan också utgöra ett volymproblem. Exempel på&lt;br&gt;detta är rivningsmassor, schaktmassor, skrotsten m.m. som förekommer&lt;br&gt;i sådana mängder att det uppstår problem att finna plats för dem på&lt;br&gt;deponier eller motsvarande omhändertagande. Plats för deponering av&lt;br&gt;avfåll är en knapp resurs och den kommer att bli knappare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återanvändning och återvinning, dvs. kretsloppshantering, syftar&lt;br&gt;alltså till att skydda vår miljö och hushålla med knappa resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip bör återanvändning prioriteras före materialåtervinning,&lt;br&gt;energiutvinning och i sista hand deponering. I valet mellan återanvänd-&lt;br&gt;ning, återvinning, energiutvinning och deponering bör den metod som&lt;br&gt;bäst hushållar med resurser prioriteras. Med materialåtervinning avser&lt;br&gt;jag också kompostering, förutsatt att materialet sedan går att använda&lt;br&gt;för exempelvis jordförbättring. Detta torde i de allra flesta fall innebära&lt;br&gt;att återanvändning väljs före materialåtervinning, energiutvinning och&lt;br&gt;deponering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att sluta kretsloppen är starkt beroende av varornas&lt;br&gt;utformning. Flöden kan minskas genom att varor utformas så att de&lt;br&gt;håller längre och är resurssnåla. Hållbarare material i byggnader och&lt;br&gt;inredning skulle innebära längre livstid och minska mängderna bygg-&lt;br&gt;nads-och rivningsavfall. Val av material bör också utformas så att de&lt;br&gt;passar in i de naturliga kretsloppen även i sådana fall då de behöver&lt;br&gt;bytas ut. Materialflöden kan slutas om varor utformas så att de är&lt;br&gt;oskadliga och går att återvinna, likaså om varor utformas så att de lätt&lt;br&gt;kan tas isär i delar som kan återvinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa varor passerar genom samhället utan att var och en för sig ge&lt;br&gt;miljöproblem förrän i avfallsledet, det gäller t.ex. många kapitalvaror.&lt;br&gt;Hälso- och miljöskadliga ämnen skall visserligen begränsas eller av-&lt;br&gt;vecklas, men vissa varor kan möjligen tillåtas innehålla farligare och&lt;br&gt;knappare ämnen under förutsättning att avfallet tas om hand på ett&lt;br&gt;milj oriktigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra varor sprids i miljön när de används vilket gör att återanvänd-&lt;br&gt;ning och återvinning inte är möjligt. Spridningen är dessutom direkt&lt;br&gt;proportionell mot hur stor mängd av produkter som används. Självklara&lt;br&gt;exempel är bekämpningsmedel och tvätt- och rengöringsmedel. Det är&lt;br&gt;således inte bara produkterna som behöver miljöanpassas utan även våra&lt;br&gt;vanor. För att lösa de miljö- och resursproblem som är förbundna med&lt;br&gt;bruket av varor som helt eller delvis sprids till miljön medan de an-&lt;br&gt;vänds måste de göras mindre miljöskadliga och mer resurssnåla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Åtgärder inom olika sektorer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Åtgärder inom jord- och skogsbruket, i transportsek-&lt;br&gt;torn, inom energiförsöijningen och i industrin skall inriktas mot ett&lt;br&gt;resurssnålt kretsloppssamhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: På basis av ökade kunskaper, resultat av&lt;br&gt;forskning och utveckling samt ny teknik kommer utvecklingen mot ett&lt;br&gt;kretsloppssamhälle att beröra alla delar av samhället. Inom några sekto-&lt;br&gt;rer blir kraven på en kretsloppsanpassning särskilt stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.1 Jord- och skogsbruk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Basen för produktionen inom jord- och skogsbruket är den biologiska&lt;br&gt;process - fotosyntesen i de gröna växterna - som med solljuset som&lt;br&gt;energikälla omvandlar koldioxid och vatten till enkla sockerarter. De&lt;br&gt;enkla sockerarterna är utgångsmaterial för den vidare uppbyggnaden av&lt;br&gt;biomassa i växterna och näringskedjorna. Biomassan levereras till olika&lt;br&gt;delar av samhället i form av livsmedel, bränsle eller råvara för industri-&lt;br&gt;produkter (pappersmassa, konstruktionsmaterial, oljor m.m.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens jordbruk kan endast delvis anses vara kretsloppsanpassat.&lt;br&gt;Odlingen sker ofta med betydande insatser av drivmedel, bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel och konstgödsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade våren 1990 om en ny livsmedelspolitik. Ett av&lt;br&gt;syftena med reformen är att få en bättre miljö. Det är angeläget att slå&lt;br&gt;vakt om miljömålet i den nya livsmedelspolitiken är att slå vakt om ett&lt;br&gt;rikt och varierat jordbrukslandskap och att bevara den biologiska mång-&lt;br&gt;falden. Värdefulla natur- och kulturmiljö värden skall bevaras. Belast-&lt;br&gt;ningen på miljön av bl.a. närsalter skall begränsas. Användningen av&lt;br&gt;bekämpningsmedel skall halveras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skogsbrukets del är problemen främst av en annan art. Bruknings-&lt;br&gt;metoderna påverkar förutsättningarna att bevara den biologiska mång-&lt;br&gt;falden negativt. Enligt Skogsstyrelsen har hittills naturvårdshänsynen i&lt;br&gt;skogsbruket inte varit tillräcklig. I den proposition om ny skogspolitik&lt;br&gt;som regeringen avser lägga fram under våren skärps kraven på hänsyn&lt;br&gt;till miljövårdens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhället behöver energi, som produktionsmedel i industriell eller&lt;br&gt;annan produktion (t.ex. lantbruk) men också för uppvärmning, transpor-&lt;br&gt;ter osv. Biobränslen från jord- och skogsbruket kan ersätta fossila&lt;br&gt;bränslen. Det är i dag tekniskt möjligt att i vissa tillämpningar ersätta&lt;br&gt;även drivmedel med biologiskt baserade produkter, t.ex. rapsolja eller&lt;br&gt;etanol. Ytterligare utvecklingsarbete återstår dock innan biologiskt&lt;br&gt;baserade drivmedel kan användas i stor skala. Överskottet på jordbruks-&lt;br&gt;mark kan i själva verket vara en värdefull tillgång. På denna areal kan&lt;br&gt;sådana produkter odlas som kan ersätta fossil energi och ändliga råvar-&lt;br&gt;or. Detta förutsätter dock att odling och produktförädling sker med&lt;br&gt;långsiktigt hållbara metoder och resursinsatser. Hänsyn måste också tas&lt;br&gt;till landskapsbilds- och naturvårdsaspekter. Biogas från avfåll och väx-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter kan bli en viktig energikälla där restprodukter kan återföras till Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår en övergång till främst träbränslen från kol och&lt;br&gt;olja i värmeverk och kraftvärmeverk. En huvudsaklig drivkraft för detta&lt;br&gt;är miljöavgifter och beskattningen av fossila bränslen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vegetabiliska oljor har fått ny aktualitet som ersättning för fossila&lt;br&gt;smörj- och drivmedel. Utvecklandet av vegetabiliska hydrauloljor och&lt;br&gt;oljor för motorsågar har främst skett för att minimera utsläppen av&lt;br&gt;mineraloljor i skogen men även av arbetsmiljöskäl. Det senare gäller&lt;br&gt;även vegetabilisk tryckfärg och rengöringsvätskor i den grafiska indu-&lt;br&gt;strin. På fibersidan finns t.ex. lin, som naturligtvis mest används inom&lt;br&gt;textilindustrin, men också som armering av plaster och finpapper.&lt;br&gt;Många nya tillämpningar är under utveckling, t.ex. som material i&lt;br&gt;fordonsbromsar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i andra delar av Europa och i USA görs insatser för att utveckla&lt;br&gt;industriråvaror med biologiskt ursprung. På vissa håll är icke-nedbryt-&lt;br&gt;bara produkter förbjudna om miljövänliga alternativ finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stärkelse och socker från potatis, sockerbetor och spannmål bedöms&lt;br&gt;ha många användningsområden. Som exempel kan nämnas ytlimning&lt;br&gt;och bestrykning inom massa- och pappersindustrin samt tillverkning av&lt;br&gt;förpackningar och som ersättning för plastmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Växtnäringsfrågoma i jordbruket har uppmärksammats i allt högre&lt;br&gt;grad. Det pågående åtgärdsprogrammet för att minska växtnäringsför-&lt;br&gt;lustema är ett gott exempel på kretsloppstanken. Ambitionen är att så&lt;br&gt;lite växtnäring som möjligt skall lämna cirkeln jordbruk - livsmedel&lt;br&gt;samt att i möjligaste mån näringsämnen skall återföras från tätorter till&lt;br&gt;jordbruk. Stallgödsel används i stor utsträckning som gödningsmedel i&lt;br&gt;jordbruket och härigenom återförs en stor del av näringsämnena till&lt;br&gt;åkermarken. I det åtgärdsprogram som nu genomförs betonas bl.a. en&lt;br&gt;effektivare användning av näringsämnena i stallgödseln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.2 Transporter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ett kretsloppsanpassat transportsystem avser jag ett system som&lt;br&gt;möjliggör en god transportförsörjning för personer och varor samtidigt&lt;br&gt;som dess miljöpåverkan, från produktion och användning till skrotning,&lt;br&gt;hålls inom ramen för god mänsklig hälsa och vad naturen tål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transporterna svarar för en mycket stor del av den totala miljöbelast-&lt;br&gt;ningen och transportsektorns relativa bidrag till miljöstörningarna kan&lt;br&gt;förväntas öka. När åtgärder skall övervägas är det viktigt att beakta alla&lt;br&gt;de nyss nämnda leden produktion, drift och skrotning. Det är först på&lt;br&gt;senare tid som detta synsätt har fått genomslag. Även om den domine-&lt;br&gt;rande delen av miljöstörningarna härrör från driftsledet kan, särskilt när&lt;br&gt;det gäller val av bränslen, miljöstörningarna i produktionsledet ha stor&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de effektivaste åtgärderna för att minska transporternas&lt;br&gt;miljöstörningar är att minska de enskilda fordonens utsläpp av avgaser&lt;br&gt;och buller. För att påskynda introduktionen av fordon som uppfyller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer långtgående miljökrav än de obligatoriska, har ett system med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöklassning och ekonomiska styrmedel introducerats i Sverige från Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;och med 1993 års modeller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till återvinning av fordon återkommer jag i det följande i samband&lt;br&gt;med frågor om återvinningssystem för bilar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller transportsektorns bidrag till växthuseffekten avser jag&lt;br&gt;att återkomma till regeringen med förslag till åtgärder att föreläggas&lt;br&gt;riksdagen i en planerad proposition om klimatfrågor våren 1993. Jag&lt;br&gt;kan dock redan nu konstatera att det kommer att krävas mycket långt-&lt;br&gt;gående åtgärder inom denna sektor om utsläppen av klimatförändrade&lt;br&gt;gaser skall kunna minska framöver. Bl.a. kommer det att krävas ett&lt;br&gt;stort inslag av biobränslen i trafiksystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.3 Energi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För energisystemets del innebär en kretsloppsanpassning att bl.a. netto-&lt;br&gt;tillskottet i atmosfären måste minska. Detta kräver att användningen av&lt;br&gt;fossila bränslen begränsas genom effektiv energianvändning och genom&lt;br&gt;ökad introduktion av energiproduktion baserat på fömybara energi-&lt;br&gt;källor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En alltmer effektiv energianvändning och en ökad energihushållning&lt;br&gt;är en förutsättning för att viktiga energi- och miljöpolitiska mål skall&lt;br&gt;kunna nås. En effektiv energianvändning bör prägla samtliga verksam-&lt;br&gt;hetsområden i samhället. Det är väsentligt att förutsättningarna på ener-&lt;br&gt;gimarknaden är sådana att de stimulerar till energihushållning. Detta&lt;br&gt;sker bl.a. genom väl fungerande marknader med effektiv prisbildning på&lt;br&gt;energi. Statsmakterna beslutar bl.a. om energi, beskattning och miljö-&lt;br&gt;politiska styrmedel, t.ex. miljöavgifter och utsläppsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktiga inslag i energipolitiken är att stimulera utvecklingen av&lt;br&gt;miljöanpassad energi från biobränslen, solenergi och vindkraft. Mot&lt;br&gt;denna bakgrund beslutade riksdagen våren 1991 som ett led i energiupp-&lt;br&gt;görelsen att under en femårsperiod satsa nära 2,5 miljarder kronor på&lt;br&gt;fömybara energikällor (prop. 1990/91:88, bet. 1990/91 :NU40, bet.&lt;br&gt;1990/91 :SkU26, rskr. 1990/91:373,374).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade våren 1992 i enlighet med förslag från Bio-&lt;br&gt;bränslekommissionen att satsa ytterligare 625 miljoner kronor på&lt;br&gt;främjande av ökad användning av biobränslen (prop. 1991/92:97, bet.&lt;br&gt;1991/92:NU25, rskr. 1991/92:271).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våren 1992 beslutade riksdagen även om vissa ändringar i energi-&lt;br&gt;beskattningen (prop. 1991/92:150 del 1, bet. 1991/92:FiU30, rskr.&lt;br&gt;1991/92:350). Genom förändringarna togs ett första steg mot en an-&lt;br&gt;passning av industrins energiskatter till de nivåer som tillämpas inom&lt;br&gt;EG. Anpassningen genomfördes utan att äventyra de miljöpolitiska&lt;br&gt;målen genom att bl.a. koldioxidskatten höjdes för övriga användare. I&lt;br&gt;samband med denna energiskatteomläggning aviserades en avsättning av&lt;br&gt;500 miljoner kronor för ytterligare satsningar på fömybar energi och&lt;br&gt;hushållning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser som jag nyss nämnde att inom kort förelägga riks-&lt;br&gt;dagen en proposition i klimatfrågan med bl.a. förslag om ratifikation av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den konvention som antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år 1992 och om riktlinjer för det fortsatta klimatarbetet nationellt. Arbe- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;tet bör bedrivas utan att avvakta konventionens formella ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk har redovisat en fördjupad analys av åtgärder&lt;br&gt;mot klimatförändringar. Verket har bl.a. redovisat vilka åtgärder som&lt;br&gt;behövs för att stabilisera de svenska koldioxidutsläppen år 2000 på 1990&lt;br&gt;års nivå. Naturvårdsverkets förslag avses behandlas i den kommande&lt;br&gt;propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biobränslekommissionen lämnade i sitt slutbetänkande (SOU 1992:90)&lt;br&gt;Biobränslen för framtiden, förslag som har nära anknytning till angeläg-&lt;br&gt;na grundläggande frågor som rör klimatförändringar och hur de påver-&lt;br&gt;kas. Även dessa förslag avses behandlas i den kommande propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.4 Industrin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industrins intresseorganisationer har antagit principer för hur närings-&lt;br&gt;livet bör agera för att bidra till en god miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med förberedelsearbetet för FN:s konferens om miljö och&lt;br&gt;utveckling år 1992 utarbetade företrädare för näringslivet genom&lt;br&gt;Business Council for Sustainable Development samt Internationella&lt;br&gt;Handelskammaren (ICC) riktlinjer för industrins miljöåtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har Industriförbundet fört vidare de internationella principer&lt;br&gt;som ICC har antagit. Dessa slår fast att företagen bör upphöja miljö-&lt;br&gt;skydd till en strategisk fråga och att arbetet skall präglas av framför-&lt;br&gt;hållning och förebyggande miljöskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen &amp;quot;ansvar och omsorg&amp;quot;, som Sveriges Kemiska Industrikontor&lt;br&gt;har antagit innebär ett sätt att tänka och arbeta som omfattar frågor om&lt;br&gt;hälsa, säkerhet och miljö. Hit hör bl.a. att maximera nyttiggörandet av&lt;br&gt;råvaror och energi som delmål i produktionen och att eliminera sådana&lt;br&gt;inslag och företeelser som kan innebära risker for människa, miljö eller&lt;br&gt;egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett steg i riktning mot en kretsloppsanpassad produktutveckling är&lt;br&gt;antagandet av en praktiskt orienterad miljöpolicy och ett förebyggande&lt;br&gt;synsätt där hänsyn tas till hela livscykeln hos en produkt. Det finns flera&lt;br&gt;företag som på ett systematiskt sätt arbetar med en kretsloppsanpassning&lt;br&gt;i val av råvaror, genom ett effektivt resursutnyttjande samt återanvänd-&lt;br&gt;ning och återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vikten av att materialflöden slutes och att råvaruutnyttjandet krets-&lt;br&gt;loppsanpassas kan belysas med exempel från gruvindustrin. Ett exempel&lt;br&gt;på detta är de gruvupplag som finns i Falun och Garpenberg. Dessa har&lt;br&gt;föranlett speciella insatser från regeringens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dåvarande regeringen tillkallade i november 1987 en delegation för&lt;br&gt;att utarbeta ett åtgärdsprogram för att rena Dalälven inom 10 år. Av&lt;br&gt;direktiven (Dir 1987:57) framgår bl.a. att den huvudsakliga anledningen&lt;br&gt;är att läckaget av metaller från äldre gruvupplag måste minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen anvisade för genomförande av delegationens förslag till&lt;br&gt;åtgärder budgetåret 1988/89, 100 miljoner kronor under fjortonde&lt;br&gt;huvudtitelns anslag B 21, Åtgärder för att rena Dalälven (prop.&lt;br&gt;1987/88:85, bet. 1987/88:JoU23, rskr. 1987/88:373). Tillsammans med &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsmyndigheterna och berörda företag/fastighetsägare har regering-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ens förhandlare arbetat för att träffa överenskommelser om genomföran- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;de av erforderliga åtgärder för att sanera gruvavfall inom Dalälvens&lt;br&gt;avrinningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 24 september 1992 ingicks avtal mellan Stora Kopparbergs Berg-&lt;br&gt;slag AB och berörda tillsynsmyndigheter, dvs. Statens naturvårdsverk,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Kopparbergs län och miljönämnden i Falu kommun, om&lt;br&gt;åtgärder för att minska metalläckaget från visst gruvavfall i Falun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för åtgärderna har enligt avtalet bedömts uppgå till ca&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet tas bl.a. upp frågan om regeringens garanti av de ekonomis-&lt;br&gt;ka åtaganden som åvilar staten. Stora har påtagit sig ett kostnadsansvar&lt;br&gt;som inte får överstiga 60 miljoner kronor, indexerat på ett i avtalet&lt;br&gt;angivet sätt. Regeringen har fattat beslut den 17 december 1992 nr 39a&lt;br&gt;med anledning av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att de av riksdagen år 1988 anvisade medlen bör&lt;br&gt;vara tillräckliga för erforderliga åtgärder för rening av Dalälven.&lt;br&gt;Regeringen avser återkomma till riksdagen om behov av ytterligare&lt;br&gt;medel skulle uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera större företag, myndigheter och organisationer har också på&lt;br&gt;senare år antagit en miljöpolicy som innebär att den enskilda organisa-&lt;br&gt;tionen formulerar mål för det interna miljöarbetet och konkret beskriver&lt;br&gt;hur den skall arbeta praktiskt for att förverkliga dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många företag och i offentliga verksamheter sker numera miljörevi-&lt;br&gt;sion internt för att utvärdera den egna verksamheten ur miljösynpunkt&lt;br&gt;och korrigera den för att uppnå satta miljömål. Miljörevision tillämpas&lt;br&gt;i allt större utsträckning åtminstone i de större företagen. Jag anser att&lt;br&gt;miljörevision kan vara ett kraftfullt medel för att underlätta en anpass-&lt;br&gt;ning av företaget ur kretsloppssynpunkt t.ex. genom att minska process-&lt;br&gt;utsläppen och genom att produkterna medvetet utformas för återanvänd-&lt;br&gt;ning eller återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagsintema materialbalanser och miljö varudeklarationer för pro-&lt;br&gt;dukterna kan också bidra till kretsloppsanpassningen. Jag har erfarit att&lt;br&gt;ett arbete att utforma miljövarudeklarationer har startats på uppdrag av&lt;br&gt;de nordiska industriförbunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metoder för att analysera varors totala miljöpåverkan, s.k. livscykel-&lt;br&gt;analyser, är under utveckling. Både inom näringslivet och på olika&lt;br&gt;forskningsinstitutioner pågår projekt för att utveckla denna analysmetod&lt;br&gt;praktiskt. Livscykelanalyser kan omfatta den miljöpåverkan som pro-&lt;br&gt;dukten ger upphov till, allt ifrån utvinning av råvaror till hantering efter&lt;br&gt;det att konsumenten kasserat varan. Jag anser att livscykelanalyser har&lt;br&gt;förutsättningar att utvecklas till användbara instrument för industrin som&lt;br&gt;kan underlätta både en kretsloppsanpassning och ett kretsloppstänkande&lt;br&gt;inom samhällets olika sektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots det positiva arbete som pågår är min slutsats att det återstår&lt;br&gt;mycket innan kretsloppstänkandet till fullo genomsyrat näringslivets&lt;br&gt;handlande. Det förebyggande och strategiska miljöarbetet inom svensk&lt;br&gt;industri är i dag koncentrerat till några få företag. Den stora majoriteten&lt;br&gt;av tillverkande företag - ca två tredjedelar - behöver enligt min bedöm- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning stimuleras för att sätta i gång ett framåtsyftande miljöarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även med en betydligt ökad insats från näringslivet för att anpassa Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;olika verksamheter till en kretsloppsutveckling finns det ett antal hinder&lt;br&gt;och svårigheter som hämmar en ökad resurshushållning i form av ökad&lt;br&gt;återanvändning och återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De hinder som föreligger är till stor del av ekonomisk natur. De&lt;br&gt;ekonomiska problem som ofta är förknippade med materialåtervinning&lt;br&gt;beror i huvudsak på kostnader för insamling, sortering och rengöring av&lt;br&gt;materialet. Detta i kombination med att marknadspriset för den jung-&lt;br&gt;fruliga råvaran kan vara lågt, bidrar till att återvunnet material kan ha&lt;br&gt;svårt att konkurrera på den öppna marknaden. Varierande råvarupriser&lt;br&gt;kan också utgöra en hämsko för att uppnå en stabil återvinningsverk-&lt;br&gt;samhet. En kraftig utveckling behövs också av produkter som innehåller&lt;br&gt;återvunnet material liksom av marknader för sådana produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en hämsko för materialåtervinningsbranschens lönsamhet&lt;br&gt;kan vara fastställda tekniska normer i samband med standardisering&lt;br&gt;eller upphandling som försvårar användandet av återvunnet material i&lt;br&gt;vissa produkter. Sådana faktorer minskar också avsättningsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots de problem som dagens återvinningsbransch brottas med, be-&lt;br&gt;dömer jag att det finns betydande möjligheter för en ökad återvinning&lt;br&gt;och återanvändning och för återföring till naturens kretslopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt pågår en snabb utveckling mot ökad återvinning och&lt;br&gt;återanvändning genom såväl tvingande myndighetsåtgärder som tekniska&lt;br&gt;framsteg och innovationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.5 Forskning, utveckling och utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de allra viktigaste förutsättningarna för att förstå och finna lös-&lt;br&gt;ningar på dagens och framtidens miljöproblem kommer att vara tillgång&lt;br&gt;till kompetenta forskare och goda forskningsmiljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industrinationerna har ett särskilt ansvar för dagens miljöproblem och&lt;br&gt;har därmed ett stort ansvar för en intensifierad miljöforskning. Metoder&lt;br&gt;och processer som inte skadar miljön måste utvecklas. Kunskapsnivån&lt;br&gt;måste höjas, så att även framtida, i dag okända, miljöproblem kan&lt;br&gt;upptäckas och motverkas i tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom miljövårdsarbetet och miljö vårdsforskningen har man skaffat sig&lt;br&gt;omfattande kunskaper om företeelser och mekanismer i naturen. Det är&lt;br&gt;nu viktigt att också satsa på bl.a. samhällsvetenskaplig forskning så att&lt;br&gt;man bättre kan precisera vilka gränser vårt behov av en god livsmiljö&lt;br&gt;sätter för olika typer av resursutnyttjande och finna kostnadseffektiva&lt;br&gt;lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från forskningssynpunkt har alltså miljöproblemen en disciplinöver-&lt;br&gt;skridande karaktär. Forskningsbehovet avser bl.a. fysik, kemi, biologi,&lt;br&gt;geologi och hydrologi, men också t.ex. studier av psykologi, pedagogik,&lt;br&gt;juridik och ekonomi. Det är angeläget att åstadkomma förutsättningar&lt;br&gt;för systemforskning. Med en sådan samlad inriktning ges förutsättningar&lt;br&gt;att erhålla erforderligt kunskapsunderlag for beslut som både möjliggör&lt;br&gt;ett kretsloppssamhälle och bevarande av biologisk mångfald. Dessa&lt;br&gt;frågor behandlas i samband med den forskningspolitiska propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att klara välstånd och en tillväxt i balans med naturen behövs inte Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;bara en allmän kunskap om vad som är fel i dagens system, utan också&lt;br&gt;kunskaper som gör det möjligt att lösa problemen. Miljöforskning är&lt;br&gt;som tidigare nämnts en av de viktigaste åtgärderna för att bygga upp&lt;br&gt;dessa kunskaper. Den måste dock kombineras med en bred miljöut-&lt;br&gt;bildning för att sprida kunskapen. Världens lärare utpekas i Brundt-&lt;br&gt;landrapporten som den yrkesgrupp som har en nyckelroll i arbetet med&lt;br&gt;att förebygga och motverka miljöstörningarna. Ett ekologiskt perspektiv&lt;br&gt;och ett kretsloppstänkande behöver byggas in på olika nivåer i hela&lt;br&gt;utbildningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skollagen (1985:1100) står inskrivet att &amp;quot;var och en som verkar&lt;br&gt;inom skolan skall främja aktning för vaije människas egenvärde och&lt;br&gt;respekt för vår gemensamma miljö&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läroplanskommittén har i september 1992 presenterat sitt betänkande&lt;br&gt;(SOU 1992:94) Skola för bildning, med bl.a. förslag som innebär att en&lt;br&gt;del av miljökunskapen i grundskolan skall knytas till ett nytt ämne&lt;br&gt;&amp;quot;Teknik och miljö&amp;quot;. Förslaget innebär att miljökunskap skall ges inte&lt;br&gt;bara i det nya ämnet, utan i många skolämnen. Detta framgår i de&lt;br&gt;kursplaner som har arbetats fram under hösten 1992. Samverkan över&lt;br&gt;ämnesgränser för att få en bra miljöundervisning framhålls av kom-&lt;br&gt;mittén som nödvändig och självklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den högre utbildningen har regeringen nyligen i propositionen&lt;br&gt;1992/93:1 Universitet och högskolor - frihet för kvalitet lagt förslag till&lt;br&gt;riksdagen att väsentligt öka friheten för universitet och högskolor. I&lt;br&gt;propositionen förordas bl.a. att den större friheten skall omfatta såväl&lt;br&gt;studieorganisation som utbildningsutbud och fördelning av resurser till&lt;br&gt;grundutbildning och forskning. Ansvaret för att miljöperspektivet blir en&lt;br&gt;självklar del i utbildningen vilar sålunda numera på de enskilda hög-&lt;br&gt;skolorna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Internationell utveckling&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 FN:s konferens om miljö och utveckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i skrivelse till riksdagen i oktober 1992 (1992/93:13)&lt;br&gt;redovisat bakgrunden till och resultaten av FN:s konferens i Rio de&lt;br&gt;Janeiro om miljö och utveckling (UNCED) samt vissa inledande åt-&lt;br&gt;gärder för att i Sverige förverkliga UNCED-besluten. Jag skall här&lt;br&gt;närmare redovisa vissa åtgärder som är påkallade till följd av resultaten&lt;br&gt;från UNCED och som är av betydelse för en kretsloppsanpassad hus-&lt;br&gt;hållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Riokonferensen antogs bl.a. Riodeklarationen med principer som&lt;br&gt;staterna uppmanas följa i det långsiktiga miljö- och utvecklingsarbetet&lt;br&gt;och Agenda 21 som anger riktlinjerna för internationellt och nationellt&lt;br&gt;handlande för att uppnå en hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både Riodeklarationen och Agenda 21 framhåller vikten av resurshus-&lt;br&gt;hållning speciellt i den industrialiserade delen av världen och därmed&lt;br&gt;behovet av ändrade produktions- och konsumtionsmönster samt föränd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringar i livsstilar. Arbetet för att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;förutsätts i Agenda 21 genomsyras av ett förebyggande synsätt och be-&lt;br&gt;drivas på olika nivåer, inom alla samhällssektorer och med ett brett&lt;br&gt;deltagande. Det lokala ansvaret betonas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenda 21 framhåller att det är genom ekonomiska incitament, eller&lt;br&gt;genom andra åtgärder från regeringarna i internationell samverkan, som&lt;br&gt;industrin bör stimuleras att investera i förebyggande tekniker och satsa&lt;br&gt;på återanvändning och återvinning. Industrin bör vidare uppmuntras att&lt;br&gt;i sin planering och sitt praktiska arbete tillämpa principen om ansvar&lt;br&gt;och omsorg och ett synsätt som präglas av förebyggande strategier,&lt;br&gt;renare produktionsteknik och miljöhänsyn under produkternas hela&lt;br&gt;livscykel. Ekonomiska styrmedel bör utvecklas och marknadens meka-&lt;br&gt;nismer användas på ett effektivt sätt för att stimulera en hållbar utveck-&lt;br&gt;ling, bl.a. inom avfallsområdet. Avfallsavgifter bör enligt Agenda 21&lt;br&gt;sättas enligt principen att det är förorenaren som skall betala och på en&lt;br&gt;sådan nivå att detta återspeglar de kostnader som är förknippade med en&lt;br&gt;ur miljösynpunkt god avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenda 21 :s rekommendationer och åtgärdsförslag i fråga om avfåll&lt;br&gt;syftar till att minimera avfallsmängderna genom förebyggande åtgärder,&lt;br&gt;minska avfallets innehåll av hälso- och miljöfarliga ämnen, maximera&lt;br&gt;miljöanpassad återanvändning och återvinning samt förbättra hantering-&lt;br&gt;en av det avfall som ändå uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda nationella åtgärdsprogram för effektiv återanvändning och&lt;br&gt;återvinning skall upprättas i de industrialiserade länderna senast år&lt;br&gt;2000. De enskilda länderna skall till denna tidpunkt också verka för att&lt;br&gt;tillräcklig finansiell och teknisk kapacitet står till förfogande på regio-&lt;br&gt;nal, nationell och lokal nivå för att förverkliga målsättningar och åt-&lt;br&gt;gärder avseende återanvändning och återvinning. I de nationella pro-&lt;br&gt;gram som Agenda 21 förutsätter skall återanvändning och återvinning&lt;br&gt;prioriteras inom alla samhällssektorer och stimulanser ges för att öka&lt;br&gt;återanvändning och återvinning. Lokala organ, i Sverige kommunerna,&lt;br&gt;uppmanas snarast inleda en bred samverkan med medborgarna i syfte&lt;br&gt;att senast år 1996 uppnå enighet om lokala handlingsprogram för en&lt;br&gt;hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de detaljerade förslagen till hur ökad återanvändning och&lt;br&gt;återvinning skall kunna uppnås hör att införa panter och avgifter, stimu-&lt;br&gt;lera marknaderna för återvunna produkter, stimulera källsortering och&lt;br&gt;utnyttja återanvändnings- eller återvinningsbart material, speciellt i&lt;br&gt;förpackningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenda 21 slår också fäst att offentlig upphandling och standardise-&lt;br&gt;ring skall ändras, så att återvunnet material som är bra ur miljösynpunkt&lt;br&gt;inte diskrimineras. Vid bedömningen skall hänsyn tas till resurshushåll-&lt;br&gt;ning i form av sparad energi och råvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information och utbildning i syfte att stimulera en ökad återanvänd-&lt;br&gt;ning och återvinning skall ges både i skolan och genom andra organisa-&lt;br&gt;tioners verksamhet i samarbete med lokala organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av skrivelsen till riksdagen har regeringen bedömt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenda 21 ger en betydelsefull bakgrund och en ram för industriländer- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas arbete i syfte att åstadkomma en hållbar utveckling. Med de förslag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till inledande åtgärder som jag i det följande återkommer till tar vi ett Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;steg närmare en hållbar utveckling med fungerande kretslopp och re-&lt;br&gt;surshushållning inom alla samhällssektorer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Andra länder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under senare tid har diskussionen om hur en hållbar utveckling skall&lt;br&gt;åstadkommas i allt större utsträckning tagit sin utgångspunkt i frågor&lt;br&gt;om avfellssamhället och möjligheterna att utnyttja material och restpro-&lt;br&gt;dukter för skapa ett uthålligt samhälle. De växande avfallsmängderna i&lt;br&gt;Europa och problemen att finna plats för nya deponier är pådrivande&lt;br&gt;tillsammans med insikten om att avfallet kan innehålla skadliga ämnen&lt;br&gt;som på sikt läcker ut i naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom flera enskilda EG-länder och på gemenskapsnivå finns en uttalad&lt;br&gt;målsättning att avfallet måste minska, i första hand genom att mindre&lt;br&gt;mängd avfall över huvud taget genereras och i andra hand genom åter-&lt;br&gt;användning av produkter och materialåtervinning. Tillvägagångssättet&lt;br&gt;för att förverkliga målen varierar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Tyskland har avfellspolitiken numera en tydlig inriktning mot ökad&lt;br&gt;återanvändning och materialåtervinning som medel för att minska av-&lt;br&gt;fallsmängderna. Lagstiftningen öppnar en möjlighet att vända på an-&lt;br&gt;svaret för avfallshanteringen: den som producerar det som förr eller&lt;br&gt;senare blir avfell måste återta produkten - eller se till att någon annan&lt;br&gt;gör det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den tyska avfellslagen har regeringen sedan år 1986 rätt att ut-&lt;br&gt;färda förordningar om bl.a. återtagandeplikt och pantsystem. Lagen ger&lt;br&gt;också regeringen möjlighet att sätta upp mål för olika områden, t.ex.&lt;br&gt;återvinningsmål. Dessa är inte tvingande utan skall göra klart för rele-&lt;br&gt;vanta delar av näringslivet vilka krav som frivilliga överenskommelser&lt;br&gt;lämpligen bör uppfylla. Efter en tidsfrist avgör regeringen om mer&lt;br&gt;tvingande regler är nödvändiga och vilka de i så fall bör vara. Den&lt;br&gt;tyska regleringen inom avfallsområdet återkommer jag till mer i detalj i&lt;br&gt;avsnittet om förpackningar (7.3). Det mest kända fellet - förpackningar&lt;br&gt;- regleras, vilket jag också närmare beskriver i ett senare avsnitt, av&lt;br&gt;förpackningsförordningen. Förpackningsförordningen är den första i en&lt;br&gt;serie förordningar som nu utarbetas i enlighet med den tyska avfells-&lt;br&gt;lagstiftningen. Nya förordningar förbereds för returpapper, skrotbilar&lt;br&gt;och s.k. elektronikskrot, dvs. kasserad elektrisk utrustning alltifrån TV-&lt;br&gt;apparater och kylskåp till datorer. Byggnadsmaterial, möbler och kläder&lt;br&gt;hör till de områden som står i tur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först under de senaste åren har lagen böijat tillämpas. En förklaring&lt;br&gt;till fördröjningen är att lagen har en sådan utformning att den ger de be-&lt;br&gt;rörda delarna av det tyska näringslivet en möjlighet att införa frivilliga&lt;br&gt;lösningar och att regeringen velat ge näringslivet tid att utveckla sådana.&lt;br&gt;Det tyska näringslivet har dock inte utnyttjat denna tidsfrist. Att nä-&lt;br&gt;ringslivet nu böijat utveckla lösningar, samtidigt som lagen böijat till-&lt;br&gt;lämpas, beror också på att den tyska avfellsbranschen fått allt svårare&lt;br&gt;att få tillstånd till nya deponier eller sopförbränningsanläggningar, på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grund av allt starkare lokala motstånd. Samtidigt har det politiska Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;trycket att kraftigt minska avfallsmängderna ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa inslag i den tyska avfellspolitken och de tyska lagförslagen har&lt;br&gt;föranlett debatt. Kritik har riktats mot sorteringssystemen, och frågan&lt;br&gt;har ställts huruvida andra länder kan komma att bli mottagare av avfell&lt;br&gt;som man inte lyckats återvinna inom Tyskland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya inslag i den tyska avfellspolitiken förbereds. Avfellsavgifter,&lt;br&gt;kraftigt skärpta tekniska miljökrav och normer för deponier och&lt;br&gt;förbränningsanläggningar planeras liksom en allt mer begränsad och&lt;br&gt;preciserad renhållning splikt för den offentliga sektorn. Renhållnings-&lt;br&gt;plikten skall kunna upphävas för produkter och material där återtag-&lt;br&gt;ningsplikt gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbete pågår vidare på att lägga fram en helt ny avfellslag. Viktiga&lt;br&gt;inslag är tydtig prioritering, krav på förbränningsanläggningar, möjlig-&lt;br&gt;het för avfellsansvariga att vägra ta emot avfell som inte uppfyller vissa&lt;br&gt;krav och en översyn av möjligheten att fastställa mål för återvinning&lt;br&gt;o.dyl. En ny avfellslag kan komma att omfatta både produktions-&lt;br&gt;processer och produktutformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna nya förordningarna i enlighet med den tyska avfells-&lt;br&gt;lagen har lett till betydande aktiviteter inom tysk industri. Teknik-&lt;br&gt;utveckling är på väg som förbättrar möjligheterna till sortering och&lt;br&gt;återvinning. Bl.a. elektronikföretag och bilindustri har under senare år&lt;br&gt;böijat utveckla återvinningsbara produkter. Ett återtagningssystem för&lt;br&gt;kasserad elektronikutrustning har utvecklats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även annan europeisk industri har liksom den japanska böijat förbe-&lt;br&gt;reda sig för att klara de nya tyska lagkraven. Svensk industri blir givet-&lt;br&gt;vis berörd eftersom den tyska marknaden är betydelsefull. Större&lt;br&gt;svenska företag är väl medvetna om utvecklingen och söker på olika sätt&lt;br&gt;att anpassa sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tyska åtgärderna driver fram åtgärdsförslag såväl inom andra&lt;br&gt;enskilda länder som inom EG-kollektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Frankrike har en ny, långtgående lagstiftning inom avfallshantering-&lt;br&gt;en antagits år 1992 av parlamentet. Ett inslag är att återvinningskrav för&lt;br&gt;förpackningar specificeras. Medel från den nya avfellsavgiften för&lt;br&gt;hushållsavfall fonderas och fördelas till lokala myndigheter för åtgärder&lt;br&gt;inom avfallshanteringen såsom återvinningsprojekt och subventionering&lt;br&gt;av materialåtervinning. Någon typ av producentansvar för att stimulera&lt;br&gt;återvinning diskuteras i Schweiz, Storbritannien och Österrike.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna valde först en strategi för att öka återanvändning och&lt;br&gt;återvinning av avfell som betonar samarbete och gemensamma lösningar&lt;br&gt;snarare än lagstadgade krav. Inom hela miljöområdet har förhandlingar&lt;br&gt;och överenskommelser med industrin ansetts vara vägen för att förverk-&lt;br&gt;liga målen. Målen finns fastställda i de nationella miljöpolitiska planer-&lt;br&gt;na. För industriprodukter är målen att icke fömybara råmaterial skall&lt;br&gt;användas selektivt och optimerande, att energianvändningen skall mini-&lt;br&gt;meras, att varaktighet och reparerbarhet skall utvecklas och att utsläpp&lt;br&gt;och avfellsflöden skall minska över hela produktcykeln. Inom avfalls-&lt;br&gt;området prioriteras ett 30-tal avfellsströmmar för vilka kvantitativa mål &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagits i syfte att förebygga uppkomsten av avfell och minska av-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fallsmängdema. Tanken är att dessa mål skall ligga till grund för en i Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;princip förutsättningslös diskussion med berörda delar av näringslivet&lt;br&gt;och samhället i övrigt, syftande till att fastställa specifika planer. Såda-&lt;br&gt;na planer har fastställts for elektronikprodukter, möbler, golvmattor och&lt;br&gt;kylskåp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en samstämmig uppfattning från olika bedömare har emellertid&lt;br&gt;miljöförhandlingarna mellan regeringen och näringslivet hittills gått&lt;br&gt;långsamt frånsett inom förpackningsområdet, och lagstiftning anses&lt;br&gt;alltmer nödvändig för att uppnå önskade resultat. Den nederländska&lt;br&gt;regeringen förbereder förslag om åtgärder för miljöanpassning av pro-&lt;br&gt;dukter. Olika typer av åtgärder kan bli aktuella. Ett exempel är miljö-&lt;br&gt;värdering av produkter, vilket innebär att företag skall vara tvungna att&lt;br&gt;lämna miljöinformation om sin produkt till nästa led, så att det köpande&lt;br&gt;företaget eller slutkonsumenten kan bedöma produkten ur miljösyn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG pågår arbete med s.k. prioriterade avfallsströmmar. Om-&lt;br&gt;kring 20-30 av dessa avfallsströmmar omfattar tillsammans 80-90 % av&lt;br&gt;avfallsmängden inom EG. Arbete bör kunna komma i gång för de flesta&lt;br&gt;av dessa prioriterade avfallsströmmar före år 1995. För att identifiera&lt;br&gt;dessa avfallsströmmar har medlemsländerna uppmanats ange vilka typer&lt;br&gt;av varor och materialslag som de anser att kommissionen bör studera&lt;br&gt;med avseende på behov av regler för att öka och förbättra avfallshante-&lt;br&gt;ringen. Under år 1993 beräknas planer finnas framtagna för bl.a. kasse-&lt;br&gt;rade bildäck, klorerade lösningsmedel, rivnings- och sjukhusavfall samt&lt;br&gt;skrotade bilar. Ett skäl för att rivnings- och sjukhusavfall samt skrotade&lt;br&gt;bilar prioriterats är att de i kombination med området som täcks in av&lt;br&gt;förslaget till förpackningsdirektiv omfattar 80-90 % av plastavfallet. För&lt;br&gt;de prioriterade avfallsströmmama avser EG-kommissionen att inleda&lt;br&gt;diskussioner med berörda intressenter för att nå strategiska överens-&lt;br&gt;kommelser. Även lagstiftningsåtgärder på nationell nivå och EG-nivå&lt;br&gt;samt ekonomiska styrmedel i form av avgifter, skatter och bidrag lik-&lt;br&gt;som miljömärkning förutsätts nödvändiga. Arbetet avses bedrivas i fem&lt;br&gt;steg med programförberedelser, analys, strategiutveckling med angivan-&lt;br&gt;de av olika alternativ, val av strategi samt slutligen genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i andra länder har krav böijat ställas på återvinning. De tycks&lt;br&gt;dock hittills mindre långtgående än de europeiska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I USA utgör resurshushållnings- och återvinningslagen (Resource&lt;br&gt;Conservation and Recovery Act) från år 1976 grunden för avfallshante-&lt;br&gt;ringen. Den amerikanska miljömyndigheten Environment Protection&lt;br&gt;Agency (EPA) skall enligt denna lag identifiera vad som produceras och&lt;br&gt;vad som i framtiden kan produceras med återvunnet material. Dessutom&lt;br&gt;skall EPA upprätta riktlinjer som upphandlande myndigheter kan an-&lt;br&gt;vända sig av vid uppköp av sådana produkter. Riktlinjer finns framtagna&lt;br&gt;för bl.a. papper och pappersprodukter innehållande returmaterial, smö-&lt;br&gt;ijoljor innehållande återraffinerad olja samt återanvända bildäck. Rikt-&lt;br&gt;linjerna har stort inflytande på delstatliga och lokala myndigheters&lt;br&gt;upphandling. Sedan år 1991 pågår i USA ett federalt program för att&lt;br&gt;öka återvinning och återanvändning genom att stimulera marknadens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efterfrågan på produkter av återvunnet material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delstaterna har i allmänhet med egna program och egen lagstiftning Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;kommit längre än de federala myndigheterna avseende återanvändning&lt;br&gt;och återvinning. I stort sett samtliga delstater har infort någon typ av&lt;br&gt;åtgärd för att stimulera återvinning och återanvändning samt beslutat om&lt;br&gt;mål avseende minskade avfallsmängder.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Samhällsplanering för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;utveckling&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Som riktlinjer för beslut avseende samhällsplane-&lt;br&gt;ringen skall gälla att de skall vara inriktade mot att effektivisera&lt;br&gt;och främja kretsloppssamhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Samhällsplanering är ett viktigt hjälpmedel för&lt;br&gt;att förebygga miljöproblem och åstadkomma ett effektivt resursutnytt-&lt;br&gt;jande. En förutseende planering ta fram ett kan lägga grunden för ett&lt;br&gt;kretsloppssamhälle. Omställningen mot ett kretsloppsanpassat samhälle&lt;br&gt;förutsätter därvid att statliga myndigheter, kommuner och andra organ&lt;br&gt;på olika nivåer samverkar för att ge förutsättningar för utvecklingen,&lt;br&gt;driva utvecklingsarbetet och stimulera nytänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ansvarsfördelning i fråga om samhällsplaneringen som successivt&lt;br&gt;har genomförts i Sverige innebär en stark betoning av det kommunala&lt;br&gt;ansvaret. Kommunerna kommer därmed att spela en nyckelroll i&lt;br&gt;övergången till ett mer kretsloppsanpassat samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har huvudansvaret för hanteringen av hushållsavfallet&lt;br&gt;och är skyldiga att upprätta heltäckande avfallsplaner för alla avfalls-&lt;br&gt;slag. Inom miljöområdet har kommunernas ansvar för tillsyn, kontroll&lt;br&gt;och förebyggande miljövård successivt förstärkts. Nära kopplad till&lt;br&gt;denna funktion är också kommunens uppgift att svara för den fysiska&lt;br&gt;planeringen. Kommunens ansvar för de tekniska försöijningssystemen -&lt;br&gt;vatten, avlopp, el och värme, etc. - ger förutsättningar att successivt&lt;br&gt;förbättra och anpassa systemen och verka för kretsloppslösningar. I&lt;br&gt;egenskap av beställare av varor och tjänster har kommunen möjlighet&lt;br&gt;att ställa krav på miljöanpassade produkter. Genom skyldigheten att&lt;br&gt;tillgodose barnomsorg och skolundervisning har kommunen ett stort&lt;br&gt;ansvar att se till att utbildningen ger en god kunskap om de ekologiska&lt;br&gt;sambanden och människors ansvar gentemot naturen. I detta samman-&lt;br&gt;hang vill jag betona vikten av att forskning och utveckling av ett mer&lt;br&gt;energisnålt och resursbevarande avloppssystem fortskrider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om den enskilda kommunen har en nyckelfunktion i arbetet för&lt;br&gt;en kretsloppsanpassning av samhällsutvecklingen behöver problem och&lt;br&gt;åtgärder ofta analyseras också utifrån ett regionalt perspektiv.&lt;br&gt;Avfallshantering, hushållning med naturresurser, uttag av ämnen och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;material samt vattenförsörjning är exempel på frågor där regionala Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;analyser och samverkanslösningar ofta är nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den regionala nivån har länsstyrelsen en central roll genom an-&lt;br&gt;svaret att samordna statliga och kommunala myndigheters verksamheter&lt;br&gt;i arbetet med att uppfylla nationella mål och samtidigt främja länets&lt;br&gt;utveckling. Länsstyrelsen skall verka for att den regionala utvecklingen&lt;br&gt;sker i former som är förenliga med kravet på en god livsmiljö och en&lt;br&gt;långsiktigt god hushållning med naturresurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De centrala sektorsmyndighetema - Jordbruksverket, trafikverken,&lt;br&gt;m.fl. - har under senare år getts ett ökat miljöansvar for sina verksam-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De centrala miljömyndigheternas roll blir i allt högre grad att stimule-&lt;br&gt;ra och samordna utrednings- och utvecklingsarbete på lokal, regional&lt;br&gt;och central nivå samt att följa upp resultatet av åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag utvecklar i det följande min syn på hur myndigheter på central,&lt;br&gt;regional och lokal nivå bör samverka i planeringen för ett kretslopps-&lt;br&gt;samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Lokala handlingsprogram för en hållbar utveckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Eftersom kommunerna spelar en avgörande roll i&lt;br&gt;arbetet för att ställa om till ett kretsloppsanpassat samhälle bör&lt;br&gt;kretsloppsprincipen få stort genomslag i kommunernas arbete för&lt;br&gt;att omsätta och konkretisera Riokonferensens handlingsprogram&lt;br&gt;Agenda 21 i lokala program för en hållbar lokal utveckling. Cen-&lt;br&gt;trala miljömyndigheter och länsstyrelser bör stödja kommunernas&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag har i föregående avsnitt redogjort för&lt;br&gt;resultatet av FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED). Som&lt;br&gt;framgår därav innehåller den s.k. Agenda 21 ett stort antal rekommen-&lt;br&gt;dationer för ett mer kretsloppsanpassat samhälle, bl.a. ifråga om återan-&lt;br&gt;vändning och återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens skrivelse behandlas bl.a. uppföljningen av Agenda 21 i&lt;br&gt;kommunerna. Regeringen bedömer det som en viktig politisk uppgift&lt;br&gt;och en utmaning för kommunerna att i samverkan med lokala organisa-&lt;br&gt;tioner och i samråd med medborgarna omvandla det globala program-&lt;br&gt;met till lokala handlingsprogram för en hållbar utveckling. I skrivelsen&lt;br&gt;redovisas bl.a. avsikten att remittera Agenda 21 samt att inbjuda före-&lt;br&gt;trädare för kommunerna till överläggningar om kommunernas roll och&lt;br&gt;ansvar i genomförandet på det lokala planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min bedömning är de svenska kommunerna väl rustade för att&lt;br&gt;ta ett mer samlat och strategiskt grepp i miljöarbetet och i arbetet för en&lt;br&gt;hållbar utveckling. Som en följd av det ökade kommunala ansvaret har&lt;br&gt;kommunernas ambitioner och kompetens på miljöområdet successivt&lt;br&gt;stärkts. Intressanta försök har gjorts i syfte att förebygga miljöproblem,&lt;br&gt;erhålla ökad miljöhänsyn och tillämpa ett ekologiskt synsätt i den kom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;munala verksamheten. Kommunerna förfogar över metoder och instru- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;ment som enligt min mening är väl ägnade att ligga till grund för arbe-&lt;br&gt;tet med lokala handlingsprogram, t.ex. avfallsplaner och fysiska över-&lt;br&gt;sikts planer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang särskilt framhålla det pågående utveck-&lt;br&gt;lingsarbetet i de s.k. eko-kommunerna, for närvarande 17 till antalet.&lt;br&gt;Erfarenheterna från dessa kommuner visar bl.a. att miljöfrågorna kan&lt;br&gt;bli en samlande kraft i arbetet med att formulera mål och inriktning för&lt;br&gt;kommunens utveckling. Regeringen har anslagit 4,4 miljoner kronor för&lt;br&gt;en utbildnings- och informationskampanj för kretsloppstänkande i kom-&lt;br&gt;munalt utvecklingsarbete inom ramen för det s.k. eko-kommunprojektet.&lt;br&gt;Boverket och Glesbygdsmyndigheten, som fått i uppdrag att samordna&lt;br&gt;kommunernas arbete, skall lämna en lägesrapport den 30 juni 1993 och&lt;br&gt;en slutrapport två år senare. Erfarenheterna från detta projekt bör&lt;br&gt;successivt kunna tas till vara i kommunernas arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också erinra om att Utredningen (M 1991:01) om kommuner-&lt;br&gt;nas arbete för en god livsmiljö bl.a. kommer att beröra hur kommuner-&lt;br&gt;nas arbete för en hållbar utveckling kan utformas med utgångspunkt&lt;br&gt;från Riodeklarationen. Resultatet av utredningens arbete skall redovisas&lt;br&gt;inom kort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller handlingsprogrammens innehåll vill jag betona att de&lt;br&gt;bör ges en betydligt vidare inriktning än enbart på miljövård och miljö-&lt;br&gt;skydd. Syftet skall vara att utveckla en helhetssyn där miljöfrågor på ett&lt;br&gt;tydligare sätt integreras i olika verksamheter och sektorer. Detta förut-&lt;br&gt;sätter ett sektorsövergripande arbetssätt, där olika sektorsprogram och&lt;br&gt;planer, såsom energi- och avfallsplaner samt fysiska planer, knyts till en&lt;br&gt;gemensam strategi för utvecklingen. Det bör noteras att Agenda 21 även&lt;br&gt;betonar de sociala aspekterna och människors levnadsvillkor. Program-&lt;br&gt;men bör därför utformas med hänsyn framför allt till lokala problem&lt;br&gt;och förutsättningar. Det är naturligt att hänsyn till naturens kretslopp,&lt;br&gt;resurshushållningsaspekter och ett ekologiskt synsätt genomsyrar arbe-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt syfte är att handlingsprogrammen skall kunna ge underlag&lt;br&gt;för miljöarbetet i företag, hos organisationer och i hushållen. Ett öppet&lt;br&gt;arbetssätt och samarbete mellan de olika aktörerna är därför en grund-&lt;br&gt;läggande utgångspunkt. Ett aktivt deltagande från berörda medborgare -&lt;br&gt;inte minst i fråga om kvinnor och ungdomar - är en annan förutsättning&lt;br&gt;för ett mer miljövänligt agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fortgående decentraliseringen innebär att länsstyrelsens samlade&lt;br&gt;kompetens bör utnyttjas för överblick och analys av sådana frågor som&lt;br&gt;har betydelse för en kretsloppsanpassad utveckling från ett regionalt&lt;br&gt;perspektiv. Det är vidare naturligt att länsstyrelsen med stöd av sitt&lt;br&gt;samordningsansvar i vissa fall tar initiativ till gemensamma utredningar&lt;br&gt;eller regionala samverkanslösningar. Enligt min mening har länsstyrel-&lt;br&gt;sen en god grund för att utveckla en samlad regional syn till stöd för&lt;br&gt;kommunerna, bl.a. med utgångspunkt från de s.k. regionala miljöana-&lt;br&gt;lyserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De centrala miljömyndigheternas kunskapsuppbyggande verksamhet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spelar en avgörande roll för kommunernas arbete med lokala handlings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 180&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;program. Det ankommer på berörda myndigheter att med utgångspunkt Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;från bl.a. pågående forsknings- och utvecklingsarbete utarbeta råd,&lt;br&gt;riktlinjer och annat underlag som stöd för det lokala och regionala&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser jag att de kunskaper och erfarenheter som&lt;br&gt;finns i kommunerna, hos myndigheter och forskningsorgan ger en god&lt;br&gt;grund för det kommande arbetet med lokala handlingsprogram för&lt;br&gt;hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Fysisk planering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Plan- och bygglagen (1987:10), PBL, ändras så att&lt;br&gt;det klart framgår att PBL:s bestämmelser syftar till att främja en&lt;br&gt;god och långsiktigt hållbar livsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Förutsättningarna för att kunna utveckla ett&lt;br&gt;kretsloppssamhälle bestäms i hög grad av hur planeringen av den bygg-&lt;br&gt;da miljön - bebyggelse, trafikanläggningar och teknisk infrastruktur -&lt;br&gt;genomförs. De tekniska försöijningssystemen behöver lokaliseras och&lt;br&gt;utformas så att återanvändning och recirkulering av avloppsvatten,&lt;br&gt;ämnen och material blir möjliga. Lokalisering av bebyggelse, anlägg-&lt;br&gt;ningar och infrastruktur behöver ske med hänsyn till naturens förut-&lt;br&gt;sättningar. I den långsiktiga utvecklingen av de större tätorterna måste&lt;br&gt;ändamålsenliga transportlösningar kombineras med en god planering av&lt;br&gt;områden för bl.a bostäder och arbetsplatser. En långsiktigt god hushå-&lt;br&gt;llning med naturresurserna måste främjas, bl.a. genom att i ökad&lt;br&gt;utsträckning använda fömybara resurser. Grönområdenas betydelse för&lt;br&gt;lokala kretslopp, för närmiljön, den biologiska mångfalden och för&lt;br&gt;stadsklimatet behöver tas till vara. Det är vidare angeläget att utform-&lt;br&gt;ning, drift och förvaltning av bostads- och arbetsområden anpassas så&lt;br&gt;att kretsloppslösningar i fråga om t.ex. avfall och dagvatten kan åstad-&lt;br&gt;kommas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har enligt plan- och bygglagen (1987:10) ansvaret för&lt;br&gt;planeringen av bebyggelseutvecklingen och för närmiljöns utformning.&lt;br&gt;PBL:s grundläggande bestämmelser betonar att planläggning och&lt;br&gt;byggande skall främja en samhällsutveckling med jämlika och goda&lt;br&gt;sociala levnadsförhållanden och ge förutsättningar för en från social&lt;br&gt;synpunkt god livsmiljö. Bestämmelserna innebär vidare krav på att vatten-&lt;br&gt;och luftföroreningar skall förebyggas, hushållning ske med energi och&lt;br&gt;vatten samt hänsyn tas till hygien, inomhusklimat och människors hälsa.&lt;br&gt;Genom kopplingen till lagen (1987:12) om hushållning med naturresur-&lt;br&gt;ser m.m. klargörs att marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt&lt;br&gt;skall användas så att en från ekologisk, social och samhällsekonomisk&lt;br&gt;synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. Det saknas emellertid en&lt;br&gt;övergripande bestämmelse i PBL som betonar att förändringar i mar-&lt;br&gt;kens och vattnets användning skall främja utvecklingen av en långsiktigt&lt;br&gt;god livsmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kommunerna i sin planering i ökad utsträckning skall kunna Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;förebygga miljöproblem och ta hänsyn till naturens kretslopp behöver&lt;br&gt;nya synsätt och metoder utvecklas så att miljöfrågorna kan integreras i&lt;br&gt;en sektorsövergripande planering. Detta förutsätter ett betydande forsk-&lt;br&gt;nings- och utvecklingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tillkallat en utredare med uppgiften att se över PBL&lt;br&gt;(Dir. 1992:104). Utredningen kommer bl.a. att överväga behovet av&lt;br&gt;närmare bestämmelser för ökad miljöhänsyn i den fysiska planeringen&lt;br&gt;att övervägas. I det sammanhanget kommer tillämpningen av kretslopps-&lt;br&gt;principen att särskilt uppmärksammas. Utredningen skall vidare belysa&lt;br&gt;hur det mellankommunala och regionala perspektivet kan förstärkas,&lt;br&gt;mot bakgrund av de begränsade möjligheterna för den enskilda kommu-&lt;br&gt;nen att i sin planering åstadkomma fullständiga kretsloppslösningar.&lt;br&gt;Vidare skall möjligheterna till förenkling av lagstiftningen tas tillvara.&lt;br&gt;Resultatet av utredningen skall redovisas i etapper med slutredovisning&lt;br&gt;den 30 april 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser emellertid att det finns skäl att redan nu tydliggöra kraven&lt;br&gt;på att planläggning skall främja en god och långsiktigt hållbar livsmiljö.&lt;br&gt;Detta bör komma till uttryck i PBL:s inledande paragraf. Jag föreslår&lt;br&gt;därför att 1 kap. 1 § förtydligas så att detta klart framgår. I denna fråga&lt;br&gt;har jag samrått med statsrådet Thurdin.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Olika styrmedel och åtgärder för en&lt;br&gt;kretsloppsanpassning av varuproduktionen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En rad olika styrmedel och åtgärder riktade mot olika aktörer är nöd-&lt;br&gt;vändiga för omställningen till ett mer resurshushållande samhälle med&lt;br&gt;miljöanpassade varor. Kombinationer av styrmedel kan behöva variera&lt;br&gt;för skilda produktgrupper och materialslag. Viktiga åtgärder är intensi-&lt;br&gt;fierad kemikaliekontroll, ekonomiska styrmedel, återtagningsplikt för&lt;br&gt;utpekade varugrupper, information till konsumenten, miljöanpassad&lt;br&gt;upphandling och miljöhänsyn i standardiseringsarbetet. Behovet av&lt;br&gt;sådana åtgärder utvecklas i detta och i följande avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning och olika typer av ekonomiska styrmedel är de kraft-&lt;br&gt;fullaste statliga åtgärderna för att nå ett mer kretsloppsanpassat sam-&lt;br&gt;hälle. Genom att miljöproblemen på senare tid har ändrat karaktär be-&lt;br&gt;höver de styrmedel som hittills använts ses över och anpassas så att de&lt;br&gt;är effektiva även i den nya situationen. Mot bl.a. denna bakgrund har&lt;br&gt;en kommitté med parlamentarisk sammansättning tillsatts, miljöskydds-&lt;br&gt;kommittén (Dir. 1989:32, 1991:54) som skall se över miljölagstiftning-&lt;br&gt;en och lämna ett förslag till en miljöbalk. Kommittén skall redovisa sina&lt;br&gt;förslag till regeringen senast den 1 april 1993. Direktiven anger bl.a. att&lt;br&gt;tillåtlighetsprövningen avseende miljöfarlig verksamhet bör vidgas till&lt;br&gt;att också omfatta bedömningar av hela den kedja som en vara går&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;igenom under sin livslängd. Syftet är att begränsa påverkan på männi- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;skors hälsa och skador på miljön, främja en långsiktigt god hushållning&lt;br&gt;med energi och andra naturresurser samt minska mängden av avfell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan nu kan emellertid ett antal styrmedel identifieras som kommer&lt;br&gt;att behöva utnyttjas för att möta de problem som följer av att varornas&lt;br&gt;miljöpåverkan numera är minst lika stor som produktionsprocessernas,&lt;br&gt;eller större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de miljöpolitiska målen skall nås är det nödvändigt att i olika led&lt;br&gt;av produktionen medvetet arbeta för att varorna miljöanpassas. De&lt;br&gt;viktigaste aktörerna är de som finns på marknaden, dvs. producenterna&lt;br&gt;och konsumenterna. Producenten är den som bäst kan förändra sin vara.&lt;br&gt;Eftersom producenten är beroende av sin marknad kan konsumenterna&lt;br&gt;emellertid genom medvetna varuval tillsammans utöva stort inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag återkommer i senare avsnitt med förslag om att lägga ett utvidgat&lt;br&gt;ansvar på producenten. Ett lagstadgat sådant ansvar bör kunna verka&lt;br&gt;som ett kraftfullt styrmedel och komplettera marknadsmekanismerna så&lt;br&gt;att externa miljöeffekter i högre grad än nu beaktas i företags- och&lt;br&gt;privatekonomiska överväganden. Genom producentansvar i form av skyl-&lt;br&gt;dighet att återta uttjänta varor och övrigt avfell tvingas producenten att&lt;br&gt;själv hantera eller sörja för hanteringen av de uttjänta varorna eller&lt;br&gt;avfellet. Erfarenheterna från sådana branscher där företag har tvingats&lt;br&gt;att själva ombesörja och betala en miljöriktig avfallshantering visar bl.a.&lt;br&gt;att antalet miljöfarliga komponenter i deras produkter minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min bedömning finns det en betydande potential för ökad&lt;br&gt;resurshushållning, återanvändning och återvinning av material och&lt;br&gt;varor. Genom sortering av avfell kan också renare fraktioner för t.ex.&lt;br&gt;energiutvinning erhållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är kemikaliekontrollen en viktig förutsättning för ett krets-&lt;br&gt;loppssamhälle. Även när ämnena ingår i slutna kretslopp måste de vara&lt;br&gt;så lite miljöskadliga som möjligt, och vissa ämnen bör undvikas helt.&lt;br&gt;Regeln i lagen (1985:426) om kemiska produkter att skadliga ämnen&lt;br&gt;skall bytas mot mindre skadliga måste tillämpas i större utsträckning än&lt;br&gt;hittills. Som jag redovisar närmare i ett senare avsnitt pågår en rad&lt;br&gt;verksamheter inom kemikaliekontrollen som under de närmaste åren&lt;br&gt;kommer att leda till minskad användning av miljöskadliga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Ekonomiska styrmedel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Som riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhälls-&lt;br&gt;utveckling skall gälla att ekonomiska styrmedel i ökad omfattning&lt;br&gt;skall utvecklas och användas inom miljöpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Kostnaderna för miljöeffekter finns sällan med&lt;br&gt;i priset på en vara och fångas därför inte upp av marknadsmekanismer-&lt;br&gt;na. Det finns därmed inte tillräckliga ekonomiska drivkrafter för produ-&lt;br&gt;centen att ta miljöhänsyn. Det är heller inte säkert att den producent&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som milj öanpassar sin produkt blir framgångsrik på marknaden eftersom Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;priset på varan kan bli för högt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen såväl i Sverige som i andra industriländer går för närva-&lt;br&gt;rande mot en ökad användning av avgifter och andra ekonomiska styr-&lt;br&gt;medel i miljöpolitiken. Också internationella organisationer som FN och&lt;br&gt;OECD har uttalat sig i denna riktning. Senast vid Riokonferensen om&lt;br&gt;miljö och utveckling framhölls vikten av att ekonomiska styrmedel ut-&lt;br&gt;vecklas och att marknadens mekanismer används på ett effektivt sätt för&lt;br&gt;att stimulera en hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel är att EG-ländemas miljöministrar vid ett rådsmöte år&lt;br&gt;1990 konstaterade att ekonomiska styrmedel borde övervägas som ett&lt;br&gt;medel att främja en hållbar utveckling. Kommissionen fick i uppdrag att&lt;br&gt;föreslå riktlinjer och konkreta tillämpningar. Klimatpåverkan, vatten-&lt;br&gt;föroreningar, avfall och jordbrukets miljöeffekter utpekades som priori-&lt;br&gt;terade områden för tillämpningen av ekonomiska styrmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken har&lt;br&gt;i Sverige behandlats av flera statliga utredningar, senast i Miljöavgifts-&lt;br&gt;utredningens slutbetänkande (SOU 1990:59) Sätt värde på miljön!.&lt;br&gt;Utredningen lämnade bl.a. en rad förslag till utsläpps- och produktav-&lt;br&gt;gifter samt avgifter och ändrade skatte- och bidragsregler inom energi-&lt;br&gt;och trafikområdet. På grundval bl.a. av förslag från Miljöavgiftsutred-&lt;br&gt;ningen har riksdagen fettat beslut om att införa ett antal miljöav-&lt;br&gt;gifter/skatter inom framför allt energiområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att vi nu bör gå vidare på detta område. De ekonomiska&lt;br&gt;styrmedel som närmast bör övervägas är bl.a. olika skatter/avgifter på&lt;br&gt;varor för att minska förbrukningen och stimulera en övergång till alter-&lt;br&gt;nativ som är skonsammare mot miljö och hälsa och/eller innebär bättre&lt;br&gt;hushållning med knappa resurser. I budgetpropositionen 1992 (prop.&lt;br&gt;1991/92:100 bil. 15) och i kompletteringspropositionen år 1992 (prop.&lt;br&gt;1991/92:150 bil. 1:12) redovisar regeringen en samlad strategi för ökad&lt;br&gt;användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Ett styrmedel&lt;br&gt;som diskuteras i propositionen är skatt på avfell. Konstruktionen bör&lt;br&gt;vara sådan att den stimulerar till sortering och därmed ger möjlighet till&lt;br&gt;ökad återanvändning och återvinning. Ett annat viktigt syfte kan vara att&lt;br&gt;styra sådant avfell som ändå uppkommer till &amp;quot;rätt” slutstation. Jag&lt;br&gt;återkommer till denna fråga i avsnitt 8.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av ekonomiska styrmedel på produkter påverkas i viss&lt;br&gt;mån av ett eventuellt framtida medlemskap i EG. Redan i samband med&lt;br&gt;förverkligandet av EG:s inre marknad skall gränskontrollen mellan&lt;br&gt;länderna avskaffas. De enskilda medlemsländerna skall emellertid ha&lt;br&gt;rätt att behålla eller införa punktskatter på varor, under förutsättning att&lt;br&gt;skatterna inte ger upphov till gränskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i sammanhanget betona att internationellt överenskomna eko-&lt;br&gt;nomiska styrmedel är nödvändiga för att förverkliga besluten från Rio-&lt;br&gt;konferensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Information till konsumenter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Konsumenterna kan genom sina produktval göra&lt;br&gt;en stor insats för att få till stånd en utveckling mot miljöanpassade&lt;br&gt;produkter. Detta förutsätter bl.a. klar och entydig information,&lt;br&gt;baserad på väl genomarbetade kriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: En allmänt ökande insikt om miljöpro-&lt;br&gt;blemen gör att många människor i dag är beredda att aktivt bidra till en&lt;br&gt;bättre miljö genom att förändra sitt levnadssätt i större eller mindre&lt;br&gt;utsträckning. Konsumenternas miljömedvetna val är avgörande för att&lt;br&gt;producenterna skall miljöanpassa sina produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för sådana val är att konsumenten har tillgång till och&lt;br&gt;kan ta till sig information om varornas egenskaper med avseende på&lt;br&gt;miljöeffekt. Många initiativ har tagits på senare år för att ställa sådan&lt;br&gt;information till förfogande. Ett exempel är Naturskyddsföreningens bok&lt;br&gt;Handla miljövänligt, som med jämna mellanrum revideras för att ge&lt;br&gt;aktuell information. Vidare kan nämnas lokala initiativ, där kommuner&lt;br&gt;och landsting har gått samman med handeln och informerat om produk-&lt;br&gt;ter, vilkas användning man har velat begränsa på grund av de problem&lt;br&gt;som produkterna eller deras rester orsakar i kommunens avfalls- och&lt;br&gt;avloppssystem. I Göteborg och Stockholm har miljökataloger utarbetats&lt;br&gt;i kommunal regi. Syftet med katalogerna är att ge konsumenterna&lt;br&gt;vägledning till bra miljöval. Ett annat exempel är Nacka kommun som&lt;br&gt;sedan våren 1992 bedriver projektet Nacka Miljöteam i syfte att ta vara&lt;br&gt;på, stödja och utveckla allmänhetens engagemang i miljöfrågor. Detta&lt;br&gt;sker genom att särskilda miljöteam bildas som enas om att arbeta inom&lt;br&gt;fyra angivna områden: källsortering och kompostering, energihushåll-&lt;br&gt;ning, handla miljövänligt samt kommunikation och transporter. Kommu-&lt;br&gt;nen ger stöd till teamen genom utbildning, information m.m. Ca 150&lt;br&gt;familjer har engagerats sedan starten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen på området avspeglar sig också i Konsumentverkets&lt;br&gt;arbete. Verkets provning av hushållsapparater handlar numera inte&lt;br&gt;enbart om funktion; man mäter också el-, vatten- och tvättmedelsför-&lt;br&gt;brukning och kräver uppgifter om dessa faktorer vid marknadsföringen&lt;br&gt;av sådana apparater. Verket har också tagit fram en bränsledeklaration&lt;br&gt;för bilar som har gjort det möjligt för konsumenterna att välja energi-&lt;br&gt;snålare alternativ och samtidigt gett tillverkarna motiv att tillhandahålla&lt;br&gt;bränslesnålare modeller. Verket medverkar också i projekt som gäller&lt;br&gt;källsortering och kompostering och arbetar aktivt med frågor kring&lt;br&gt;bostäders utformning med sikte på en framtida utökad avfallssortering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan har framgått kan informationen till konsumenterna avse&lt;br&gt;såväl negativa som positiva miljöegenskaper hos varor. Båda typerna av&lt;br&gt;information är angelägna, men tillverkarnas och handelns intresse att på&lt;br&gt;egen bekostnad sprida informationen är självfallet större när det gäller&lt;br&gt;de positiva egenskaperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1985:426) om kemiska produkter innehåller regler om märk- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;ning i syfte att varna eller informera producenter, arbetstagare och&lt;br&gt;konsumenter för de hälsorisker som användningen av en viss vara kan&lt;br&gt;innebära, främst risk för cancer, allergier eller frätskador, men också&lt;br&gt;för brand och explosion. Denna märkning kallas ibland den negativa&lt;br&gt;miljömärkningen. Kriterier för ämnens miljöfarlighet har under det&lt;br&gt;senaste året beslutats inom EG och i Sverige. Fortfarande återstår&lt;br&gt;arbete med att fastställa regler för klassificering och märkning av&lt;br&gt;kemiska produkter efter miljöfarlighet. I Sverige är företagen skyldiga&lt;br&gt;att på eget initiativ märka de produkter som kan vara skadliga.&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen beslutar om föreskrifter samt ger information&lt;br&gt;och vägledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den positiva miljömärkningens idé är att peka ut varor som är&lt;br&gt;mindre miljöbelastande än andra och på så sätt styra konsumenternas&lt;br&gt;val och få företagen att miljöanpassa sina produkter för att inte tappa&lt;br&gt;marknadsandelar. För att märkningen skall ge korrekt information&lt;br&gt;måste kriterier utformas som talar om vilka krav en vara skall uppfylla.&lt;br&gt;Eftersom märkningens idé är att driva marknaden mot en ökad&lt;br&gt;miljöanpassning kan kriterierna skärpas efterhand som flera produkter&lt;br&gt;klarar dem. Åtgärder kan vidtas med stöd av marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) vid otillbörlig miljömärkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1989 beslutade Nordiska ministerrådet om en gemensam nordisk&lt;br&gt;miljömärkning. Genom regeringens och riksdagens beslut samma år&lt;br&gt;(prop. 1989/90:25, bet. 1989/9O:LU13, rskr. 1989/90:81) inrättades&lt;br&gt;den svenska Miljömärkningsstyrelsen och miljömärkning infördes. I&lt;br&gt;Miljömärkningsstyrelsen finns en bred representation av&lt;br&gt;miljöorganisationer, handel, näringsliv och myndigheter, De nordiska&lt;br&gt;konsumentministrama har enats om att kriterierna för märkningen skall&lt;br&gt;vara lika i de nordiska länderna och att systemet skall kunna fungera&lt;br&gt;som ett samnordiskt miljömärkningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de riktlinjer som fastställts ställs höga miljökrav efter en&lt;br&gt;bedömning av produkternas livscykel. Det ställs också stränga krav på&lt;br&gt;produktens kvalitet och funktion. Som märkningssymbol har man valt&lt;br&gt;en stiliserad svan. Systemet är frivilligt. Miljömärkningslicens beviljas&lt;br&gt;efter oberoende testning och certifiering. Producenter och importörer&lt;br&gt;ansöker om att få använda svanmärket på sina produkter och får mot&lt;br&gt;ersättning produkterna granskade och licensierade för märkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har arbetet resulterat i att kriterier har fastställts för 11 pro-&lt;br&gt;duktgrupper, bl.a. diskmaskiner, finpapper, mjukpapper, byggplattor,&lt;br&gt;tvättmedel, oljepannor och brännare samt båtmotorer. Kriteriedokument&lt;br&gt;har upprättats för bl.a. kuvert, ljuskällor, bilvårdsmedel, kopie-&lt;br&gt;ringsmaskiner och tvättmaskiner. För kuvert beräknas kriterier fast-&lt;br&gt;ställas inom kort. Nordiska expertgrupper arbetar för närvarande med&lt;br&gt;kriterieutveckling för 18 ytterligare produktgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ca 150 produkter med licens att använda den samnordiska miljömärk-&lt;br&gt;ningens symbol finns nu på den svenska marknaden. Finansieringen av&lt;br&gt;det svenska miljömärkningsarbetet är, efter inledande statligt stöd, tänkt&lt;br&gt;att ske med de pengar som företagen måste betala för sin ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Naturskyddsföreningens Bra Miljöval-märkning är ett system Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;som drivs genom ett samarbetsavtal mellan Naturskyddsföreningen och&lt;br&gt;ICA, KF och Dagab. Avtalet omfattar kriterieframtagning, marknads-&lt;br&gt;översikter och hyllkantsmärkning. Syftet är att stimulera en produktut-&lt;br&gt;veckling i miljövänligare riktning. Naturskyddsföreningen fastställer&lt;br&gt;kriterierna. För närvarande finns kriterier för åtta produktgrupper, bl.a.&lt;br&gt;papper, batterier, disk- och tvättmedel och schampo. Det finns också&lt;br&gt;produktmärkning, som regleras genom särskilt avtal. Totalt finns i Bra&lt;br&gt;Miljöval-systemet ca 300 miljömärkta produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på den påverkan som köparna kan utöva vill jag i&lt;br&gt;sammanhanget nämna det arbete som inleddes av Miljöförbundet år&lt;br&gt;1985 med att få till stånd en användning av papper som inte är blekt&lt;br&gt;med klor samt Svenska Kommunförbundets rekommendation år 1986 till&lt;br&gt;kommunerna att böija använda klorsnålt kopieringspapper. Det inledda&lt;br&gt;arbetet fördes vidare av Naturskyddsföreningen som genom bl.a. publi-&lt;br&gt;kationen Papperet och miljön fått till stånd kraftigt ökat utbud och&lt;br&gt;efterfrågan på icke klorblekt papper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer också en ganska stor flora av företagsmärkningar.&lt;br&gt;De har hittills mest förekommit på pappersprodukter, men blir allt&lt;br&gt;vanligare även inom andra produktområden, t.ex. tvättmedel och&lt;br&gt;batterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tillsatt en kommitté (Dir. 1992:04) med uppgift att&lt;br&gt;göra en konsumentpolitisk översyn. I direktiven konstateras bl.a. att&lt;br&gt;miljöhänsyn fått en allt större betydelse för många konsumenter. Att&lt;br&gt;denna utveckling främjas av initiativ från statligt och kommunalt håll,&lt;br&gt;från frivilliga organisationer och från näringslivet betonas, liksom att&lt;br&gt;miljömedvetna och välinformerade konsumenter är en strategisk förut-&lt;br&gt;sättning för att bl.a. åstadkomma miljöanpassade varor. Kommittén har&lt;br&gt;därför också fått i uppdrag att undersöka om några ytterligare åtgärder&lt;br&gt;på det konsumentpolitiska området bör vidtas för att stimulera den ut-&lt;br&gt;veckling som pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss nämnde bedriver många kommuner arbete med miljö-&lt;br&gt;kataloger och information om produkter som är bra från miljösynpunkt.&lt;br&gt;Detta är enligt min mening också ett viktigt bidrag till informationen till&lt;br&gt;konsumenterna om konsekvenserna av deras produktval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis konstaterar jag att det på många håll och inom&lt;br&gt;olika organisationer pågår verksamhet som avser att ge konsumenterna&lt;br&gt;underlag för deras val mellan mer eller mindre miljöanpassade varor.&lt;br&gt;De miljömärkningssystem som nu finns i Sverige för olika konsument-&lt;br&gt;produkter ger viktiga signaler till köparna om produkternas risker eller&lt;br&gt;fördelar. Emellertid måste enligt min mening informationen vara klar&lt;br&gt;och entydig när det gäller produkternas miljöegenskaper för att konsu-&lt;br&gt;menterna skall kunna rikta efterfrågan mot mer miljöanpassade alterna-&lt;br&gt;tiv. Det är särskilt viktigt att konsumenterna inte får motstridig informa-&lt;br&gt;tion. Därför är det angeläget att Miljömärkningsstyrelsen söker få ett&lt;br&gt;samarbete till stånd mellan systemen för positiv miljömärkning. I denna&lt;br&gt;fråga har jag samrått med chefen för Civildepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Upphandling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag och min bedömning: Som riktlinje for en&lt;br&gt;kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall gälla att stimulera till&lt;br&gt;miljöanpassad produktutveckling genom att miljökrav i ökad&lt;br&gt;utsträckning ställs vid offentlig upphandling. Det är angeläget att&lt;br&gt;samarbete i detta syfte etableras mellan centrala myndigheter med&lt;br&gt;särskild kompetens inom miljöområdet, t.ex. Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk och Kemikalieinspektionen, och den nya Nämnden&lt;br&gt;för offentlig upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag och min bedömning: De offentliga upphand-&lt;br&gt;lama är stora kunder och gör inköp för ca 200 miljarder kronor vaije&lt;br&gt;år. Stat, kommuner m.fl. inom offentlig förvaltning har nått olika långt&lt;br&gt;vad gäller miljöhänsyn i samband med upphandling. Stadiga myndig-&lt;br&gt;heter har med vissa undantag hittills visat svalt intresse för miljöhänsyn&lt;br&gt;vid upphandling medan kommuner och landsting varit mer aktiva. Jag&lt;br&gt;vill nämna några exempel. Göteborgs stad ställer sedan år 1991 krav på&lt;br&gt;miljövarudeklarationer vid all kommunal upphandling. Kommunför-&lt;br&gt;bundet och Landstingsförbundet har i samarbete utarbetat en handbok&lt;br&gt;för inköp av kemisk-tekniska produkter för tvätt, disk och rengöring.&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet har också tagit fram riktlinjer för miljö-&lt;br&gt;hänsyn vid upphandling av livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns goda möjligheter att stimulera till miljöanpassad produkt-&lt;br&gt;utveckling genom att i ökad utsträckning ställa miljökrav vid den offent-&lt;br&gt;liga upphandlingen. Jag är övertygad om att, ifall myndigheter och för-&lt;br&gt;valtningar föregår med gott exempel och tar hänsyn till miljön i sin&lt;br&gt;egen upphandling, ger det upphov till ett ökat miljömedvetande i hela&lt;br&gt;samhället. En uttalat miljömedveten offentlig upphandling kommer att&lt;br&gt;leda till att tillverkarna tar ytterligare steg mot miljöanpassad produk-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphandlingsförordningen (1986:366) medger att en varas miljöpå-&lt;br&gt;verkan vägs in vid upphandlingen. Riksdagens beslut med anledning av&lt;br&gt;propositionen om offentlig upphandling (prop. 1992/93:88, bet.&lt;br&gt;1992/93 :FiU5, rskr. 1992/93:120) innebär i huvudsak en anpassning av&lt;br&gt;det svenska regelsystemet till det system som kommer att gälla till följd&lt;br&gt;av Sveriges åtagande enligt EES-avtalet. I den nyligen utfärdade lagen&lt;br&gt;(1992:1528) om offentlig upphandling anges att vid prövning av anbud&lt;br&gt;skall, under förutsättning att detta angetts i anbudsunderlaget, antas&lt;br&gt;antingen det lägsta anbudet eller ett dyrare, förutsatt att detta kan anses&lt;br&gt;vara det ekonomiskt mest fördelaktiga med hänsyn till pris, driftkost-&lt;br&gt;nader, funktion, miljöpåverkan, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av den nya lagen om offentlig upphandling blir det&lt;br&gt;enligt min mening angeläget att etablera samarbete mellan centrala myn-&lt;br&gt;digheter med särskild kompetens inom miljöområdet, t.ex. Statens natur-&lt;br&gt;vårdsverk och Kemikalieinspektionen, och den nya Nämnden för offent-&lt;br&gt;lig upphandling. Samarbetet bör syfta till att bl.a. sprida information&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och erfarenheter till upphandlande organ och uppmärksamma fram- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;gångsrika exempel på miljöhänsyn vid upphandling i samverkan mellan&lt;br&gt;statliga myndigheter och andra berörda instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En upphandlande enhet bör också kunna ställa särskilda miljökrav inte&lt;br&gt;bara för varor utan också för byggentreprenader och tjänster, t.ex. inom&lt;br&gt;transportsektorn. Hittillsvarande erfarenheter från bl.a. det kommunala&lt;br&gt;upphandlingsområdet bör kunna utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också peka på möjligheterna att via teknikupphandling stödja&lt;br&gt;utvecklingen av miljöanpassade produkter. I teknikupphandling, dvs. be-&lt;br&gt;ställning av en vara eller tjänst som ännu inte finns på marknaden och&lt;br&gt;som kräver utvecklingsarbete, har miljöhänsyn visat sig kunna ge hilli-&lt;br&gt;gare och effektivare lösningar. Jag kan i sammanhanget nämna att Närings-&lt;br&gt;och teknikutvecklingsverket bedriver ett flerårigt program for&lt;br&gt;effektivare energianvändning. Teknikupphandling är det dominerande&lt;br&gt;inslaget i programmet. Ett exempel från programmet, den s.k. kyl- och&lt;br&gt;fry supphandlingen, visar att energianvändningen har kunnat minskas&lt;br&gt;med 30 % av energiförbrukningen jämfört med det bästa på marknaden.&lt;br&gt;Samtidigt minskade freonhalten i isoleringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Standardisering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag och min bedömning: Som riktlinjer för en&lt;br&gt;kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall gälla att arbetet med&lt;br&gt;nya standarder skall bedrivas med inriktningen att standarderna&lt;br&gt;skall vara analyserade med avseende på sina miljökonsekvenser.&lt;br&gt;Miljö- och hälsoaspekter bör integreras i företagens arbete med&lt;br&gt;kvalitetssäkring och i standarder för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag och min bedömning: Det har ibland visat sig&lt;br&gt;svårt att miljöanpassa varor eller avveckla användningen av skadliga&lt;br&gt;ämnen av den anledningen att det finns nationellt eller internationellt&lt;br&gt;överenskomna tekniska standarder som kräver en viss sammansättning,&lt;br&gt;behandling eller konstruktion av varorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på detta är de standarder baserade på kvicksilver, som finns&lt;br&gt;för bl.a. vissa termometrar, apparater och instrument. Till följd av&lt;br&gt;dessa standarder har i en undersökning av Kemikalieinspektionen påvi-&lt;br&gt;sats ett avsevärt behov av dispenser från det förbud for kvicksilver i&lt;br&gt;termometrar och vissa apparater och instrument som regeringen be-&lt;br&gt;slutade hösten 1991. Ett annat exempel på att standarder kan komma i&lt;br&gt;konflikt med uppsatta mål för hälso-och miljöskyddet är att det för vissa&lt;br&gt;byggmaterial av trä krävs en sådan skyddsbehandling att det blir nöd-&lt;br&gt;vändigt att använda krom- och arsenikbaserade medel för att impregnera&lt;br&gt;träet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Standarder har sedan länge utarbetats på frivillig grund efter initiativ Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;från framför allt industrin. För detta arbete finns såväl nationella som&lt;br&gt;internationella organ. ISO (International Organization for Standardiza-&lt;br&gt;tion) och IEC (International Electrotechnical Commission) är de globala&lt;br&gt;standardiseringsorganen. Dessa utarbetar global standard for tillverkning&lt;br&gt;och provning/certifiering av industriprodukter. Samordning av arbetet&lt;br&gt;sker med de europeiska standardiseringsorganen CEN (Committé Euro-&lt;br&gt;péen de Normalisation), CENELEC (Committé Européen de Normalisa-&lt;br&gt;tion Electrotechnique) och ETSI (European Telecommunications Stan-&lt;br&gt;dards Institute). Medlemmar i de internationella standardiseringsorganen&lt;br&gt;är nationella standardiseringsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Standardiseringen har en ny roll dels genom att arbetet bedrivs inten-&lt;br&gt;sivare och har utvidgats till nya områden, dels genom att EG använder&lt;br&gt;standardiseringen som ett verktyg i genomförandet av den Inre Markna-&lt;br&gt;den. EG utformar allt oftare sina harmoniserade direktiv enligt den s.k.&lt;br&gt;&amp;quot;new approach”. Denna innebär att EG:s direktiv innehåller grundläg-&lt;br&gt;gande produktkrav, vilka sedan preciseras i form av Europastandarder.&lt;br&gt;EG och EFTA har gemensamt givit de europeiska standardiseringsorga-&lt;br&gt;nen i uppdrag att utarbeta de erforderliga standarderna. Standardisering-&lt;br&gt;en får på detta sätt ökad betydelse för svenska myndigheter och&lt;br&gt;myndighets regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europastandarder kommer att få en omfattande tillämpning vid offent-&lt;br&gt;lig upphandling inom EG och inom de områden som täcks av EES-avta-&lt;br&gt;let. Uppfyllande av Europastandarder, i de fall sådana finns, blir en&lt;br&gt;förutsättning för att få vara med och lämna anbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom såväl ISO som CEN har en diskussion inletts kring miljöfrågor&lt;br&gt;i standardiseringen. ISO bildade i augusti 1991 en särskild grupp för&lt;br&gt;miljöfrågor med uppdrag att utvärdera behovet av standardisering för att&lt;br&gt;nå en hållbar industriell utveckling. Områden som nämns särskilt är&lt;br&gt;t.ex. miljöeffekter under produktion, distribution, användning, kvitt-&lt;br&gt;blivning och återvinning av varor samt konsumentinformation. Gruppen&lt;br&gt;har tagit fram en strategi och tidplan för arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s nya arbetssätt gör det nödvändigt att bredda&lt;br&gt;standardiseringsarbetet inom miljöområdet. För att utröna&lt;br&gt;konsekvenserna av detta och ta fram ett program för arbetet bildades&lt;br&gt;inom CEN en tillfällig arbetsgrupp. I sin slutrapport föreslår gruppen en&lt;br&gt;rad aktiviteter. Nya tekniska kommittéer bör skapas inom miljöområdet;&lt;br&gt;förutom för mät- och kontrollfrågor också för miljörevision och miljö-&lt;br&gt;management liksom för metoder att utvärdera varors miljöeffekter.&lt;br&gt;Vidare föreslås att rekommendationer och riktlinjer skall tas fram för&lt;br&gt;hur miljöaspekter skall beaktas inom icke-miljörelaterat standardise-&lt;br&gt;ringsarbete. Befintliga standarder inom alla områden föreslås granskas&lt;br&gt;för att värdera om de överensstämmer med allmänt accepterade&lt;br&gt;miljökrav. Rapporten är f.n. föremål för remissbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS) svarar tillsammans med&lt;br&gt;nio fackorgan för olika delar av det nationella standardiseringsarbetet.&lt;br&gt;Standardiseringsorganisationema, som år 1991 omsatte ca 200 miljoner&lt;br&gt;kronor finansierar sin verksamhet genom försäljning av standarder och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handböcker, genom bidrag från näringslivet och vissa myndigheter samt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom ett statligt bidrag, som utgör 50 % av vad näringslivet, kommu-&lt;br&gt;ner, landsting, affärsverk samt myndigheter med uppdragsfinansierad&lt;br&gt;verksamhet betalar i direkta bidrag till standardiseringsorganisationema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom SIS har inrättats ett konsumentråd och ett arbetsmiljöråd för att&lt;br&gt;stärka de nya intressenternas medverkan i standardiseringen. Däremot&lt;br&gt;finns inget särskilt råd för yttre miljö och heller inga av SIS styrelse&lt;br&gt;prioriterade medel för arbete inom området yttre miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund vill jag betona det väsentliga i att utvecklingen&lt;br&gt;mot miljöanpassade produkter inte hämmas eller förhindras därför att&lt;br&gt;hänsyn inte har tagits till miljöfrågor i standardiseringsarbetet. Enligt&lt;br&gt;min mening skall miljökonsekvenser vara utredda och hänsyn till dem&lt;br&gt;skall tas, särskilt vid utarbetande av produkt- och processtandarder.&lt;br&gt;Detta ligger också i linje med de forslag som presenterats inom ISO och&lt;br&gt;av CEN:s arbetsgrupp miljö. Sverige bör kraftfullt verka för en sådan&lt;br&gt;internationell utveckling. Statens bidrag till standardiseringsarbetet ges&lt;br&gt;bl.a. mot bakgrund av statens specifika ansvar när det gäller medbor-&lt;br&gt;garnas skydd för liv, hälsa, miljö och egendom. Därför bör enligt min&lt;br&gt;mening som villkor för statligt stöd till standardiseringsarbete i Sverige&lt;br&gt;i framtiden gälla att miljöhänsyn skall tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har noterat att SIS tillsammas med intressenter, näringslivet, myn-&lt;br&gt;digheter och organisationer beslutat bilda en referensgrupp för policy-&lt;br&gt;frågor inom miljöområdet. Detta bör vara en god bas för möjligheterna&lt;br&gt;till förstärkning av miljöfrågornas betydelse inom standardiseringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ökade omfattningen av standardisering inom miljöområdet i kom-&lt;br&gt;bination med standardiseringens nya roll i Europa ger upphov till en rad&lt;br&gt;frågor om möjligheterna att garantera miljöhänsyn i standarder som blir&lt;br&gt;bindande, om miljömyndigheternas roll, om arbetets organisation och&lt;br&gt;finansiering m.m.. Det ligger i statens intresse att det finns ett perma-&lt;br&gt;nent organ inom detta område. Ett särskilt råd för standardiseringsfrå-&lt;br&gt;gor om yttre miljön bör därför övervägas. Jag avser mot denna bak-&lt;br&gt;grund att inom kort återkomma till regeringen med förslag om ett upp-&lt;br&gt;drag till berörda myndigheter för att få dessa frågor närmare belysta.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Kemikaliekontroll&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De principer för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling som föreslås i denna proposition bör även gälla&lt;br&gt;för kemikaliekontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Omkring 100 000 kemiska ämnen används i&lt;br&gt;dag kommersiellt. Av dessa står 1 400 för drygt 95 % av den totala&lt;br&gt;kemikalieanvändningen. I Sverige uppskattas antalet ämnen i kommer-&lt;br&gt;siellt bruk till cirka 20 000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt for kemikaliekontrollen i Sverige är att tillverkare Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;och importörer har huvudansvaret för de kemiska ämnen och produkter&lt;br&gt;som de levererar. Det innebär att de bl.a. är skyldiga att utreda kemika-&lt;br&gt;liernas egenskaper och informera om skaderisker och om förebyggande&lt;br&gt;åtgärder av betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Även an-&lt;br&gt;vändarna av kemiska produkter, dvs. både företag, offentliga organ och&lt;br&gt;enskilda konsumenter, har dock en viktig roll i kemikaliehanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikaliekontrollens syfte är att minska riskerna för skador på män-&lt;br&gt;niskor och miljö av kemiska ämnen och produkter. För arbetet med&lt;br&gt;kemikaliekontrollen finns tre övergripande mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapsmålet innebär att kemiska ämnen och produkter skall vara&lt;br&gt;väl utredda med avseende på sina effekter på hälsa och miljö. Ansvaret&lt;br&gt;för detta vilar på tillverkaren, importören eller leverantören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktmålet innebär att så ofarliga produkter som möjligt skall an-&lt;br&gt;vändas. Skadliga ämnen och produkter skall så långt det är möjligt&lt;br&gt;ersättas med mindre skadliga och helst helt ofarliga sådana (substitu-&lt;br&gt;tionsprincipen). Den som tillverkar eller importerar produkter skall&lt;br&gt;välja en ur hälso- och miljösynpunkt så bra produktsammansättning som&lt;br&gt;möjligt. Hälso- och miljöaspekterna måste beaktas vid såväl utveckling&lt;br&gt;som inköp av kemiska produkter. Även användarna har ett ansvar för&lt;br&gt;att tillämpa substitutionsprincipen och för att ordna med en säker hante-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hanteringsmålet innebär att potentiella risker skall undanröjas genom&lt;br&gt;säker hantering av kemiska produkter. En förutsättning för detta är att&lt;br&gt;både konsumenter och yrkesmässiga användare får god information från&lt;br&gt;leverantören om hanteringen av kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omfattande internationella handeln med kemiska produkter gör att&lt;br&gt;kemikaliekontrollen inte kan bedrivas effektivt på enbart nationell nivå.&lt;br&gt;Det internationella samarbetet är av avgörande betydelse för en effektiv&lt;br&gt;kemikaliekontroll. Sverige har i olika internationella sammanhang drivit&lt;br&gt;krav på och fått gehör för mer tillförlitliga analyser av och bättre&lt;br&gt;kunskaper och dokumentation om kemikalier. Sverige driver också&lt;br&gt;frågan om begränsningar av användningen av särskilt skadliga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket redovisade år 1990 ett&lt;br&gt;regeringsuppdrag där förslag lämnades till avvecklings- eller begräns-&lt;br&gt;ningsplaner för användningen av tretton ämnen/ämnesgrupper. Avveck-&lt;br&gt;lingsplaner för dessa ämnen presenterades i den miljöpolitiska proposi-&lt;br&gt;tionen år 1991 (prop. 1990/91:90). De tretton ämnena är metylenklorid,&lt;br&gt;perkloretylen, trikloretylen, bly, kvicksilver, kadmium, tennorganiska&lt;br&gt;föreningar, klorparaffiner, ftalater, nonylfenoletoxylater, bromerade&lt;br&gt;flamskyddsmedel, arsenik och krom. För dessa ämnen finns planer för&lt;br&gt;avveckling eller riskbegränsning. I vissa fall kommer resultat att nås&lt;br&gt;genom överenskommelser med industrin om avveckling, i andra fall har&lt;br&gt;numera förbud införts för import, tillverkning, försäljning och använd-&lt;br&gt;ning. I samtliga fall betonas vikten av ett parallellt aktivt arbete för&lt;br&gt;internationell samverkan och internationella överenskommelser. Kemi-&lt;br&gt;kalieinspektionen och Naturvårdsverket arbetar vidare med hur begräns-&lt;br&gt;ningarna skall genomföras samt följer upp hur avvecklingen fortlöper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill jag nämna att det enligt min mening finns&lt;br&gt;anledning att överväga även andra sätt än de nuvarande att få företagen&lt;br&gt;att inkludera hälso- och miljörisker i produktens pris. Regeringen har&lt;br&gt;tillsatt en utredare för att se över miljöskadeförsäkringen (Dir.&lt;br&gt;1992:13). I uppdraget ingår att utreda hur tillverkare, importörer och&lt;br&gt;andra som hanterar kemikalier kan åläggas att vara ansvarsförsäkrade&lt;br&gt;för sin produkt i de fall de inte redan har en ansvarsförsäkring. Det&lt;br&gt;ingår också att utreda om försäkringsbolagen fastställer premiema på ett&lt;br&gt;sätt som beaktar den aktuella kemikaliens risk och om det finns behov&lt;br&gt;av att komplettera det nuvarande försäkringssystemet med en obliga-&lt;br&gt;torisk ansvarsförsäkring och i så fall lämna förslag om hur en sådan&lt;br&gt;försäkring bör konstrueras. Utredningsuppdraget skall redovisas till&lt;br&gt;regeringen senast den 31 augusti 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Kemikaliekontroll för ett kretsloppssamhälle&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Som närmare riktlinjer för kemikaliekontrollen inom&lt;br&gt;ramen för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall gälla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att flödena och användningen av hälso- och miljöskadliga&lt;br&gt;kemikalier bör minska. De flöden som ändock innehåller skadliga&lt;br&gt;kemikalier bör i möjligaste mån slutas. Systematisk riskhantering&lt;br&gt;av kemikalier behöver utvecklas ytterligare. Användningen av de&lt;br&gt;mest skadliga ämnena bör avvecklas. Planer för riskbegränsning&lt;br&gt;bör tas fram för ett antal ämnen inom en femårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att substitutionsprincipen bör hävdas internationellt och till-&lt;br&gt;lämpningen i Sverige utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att arbetet med att öka kunskaperna om och begränsa riskerna&lt;br&gt;med hälso- och miljöskadliga kemikalier bör intensifieras. Detta&lt;br&gt;arbete bör i princip bekostas och bedrivas av industrin enligt prin-&lt;br&gt;cipen om att förorenaren skall betala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att kemikaliekontrollen så långt möjligt bör genomföras i in-&lt;br&gt;ternationellt samarbete och Sverige bör där vara aktivt pådrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Ett av de viktigaste skälen för att skapa krets-&lt;br&gt;lopp är att minska den diffusa spridningen av skadliga ämnen till natu-&lt;br&gt;ren. Det gäller därför att dels minska flödena av skadliga kemiska&lt;br&gt;ämnen, dels att i möjligaste mån sluta dessa flöden. Att återvinna är&lt;br&gt;inte tillräckligt eftersom helt slutna materialflöden inte kan åstadkom-&lt;br&gt;mas. Återvinning kan aldrig bli fullständig utan skadliga kemikalier&lt;br&gt;kommer till viss del att hamna i avfallet eller i naturen. Själva åter-&lt;br&gt;vinningsprocessen ger upphov till förluster i form av utsläpp och avfäll.&lt;br&gt;Vissa produkter är i stort sett omöjliga att återvinna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väl fungerande kemikaliekontroll är en förutsättning för att uppnå&lt;br&gt;ett kretsloppssamhälle. För att rätt prioritera insatser vid utveckling av&lt;br&gt;kretslopp behövs bl.a. en allmän kunskap om kemiska ämnens egenska-&lt;br&gt;per och om deras förekomst i produkter och varor. De insatser som för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närvarande görs, i första hand av Kemikalieinspektionen i internationellt Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;samarbete, för att öka kunskaperna om existerande kemikalier är därför&lt;br&gt;viktiga och ger tillsammans med införande av förhand sanmälan av nya&lt;br&gt;kemiska ämnen ett väsentligt underlag för att identifiera skadliga kemi-&lt;br&gt;kalier. Lika angeläget är det att förbättra kunskapen om flödena av&lt;br&gt;kemiska ämnen via produkter och varor ute på marknaden. Då ges&lt;br&gt;möjlighet att bedöma vilka risker som flödena kan orsaka, att prioritera&lt;br&gt;bland riskabla produkter och varor samt att välja lämpliga åtgärder för&lt;br&gt;riskbegränsning. För att kunna utveckla säkra återvinningssystem för&lt;br&gt;angelägna materialslag kan tillsatser av skadliga ämnen i olika material&lt;br&gt;behöva avvecklas, t.ex. kadmium, klorparaffiner och bly i plast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kunskap om kemikalier som tas fram måste spridas vidare med&lt;br&gt;produkter och varor så att man i vaije hanteringsled blir uppmärksam&lt;br&gt;på riskerna och kan tillgodose behov av återvinning och återanvändning&lt;br&gt;eller avveckling av skadliga ämnen. Det är i detta sammanhang angelä-&lt;br&gt;get att t.ex. fortsätta att utveckla de regler om märkning av miljöfarliga&lt;br&gt;kemiska produkter som Kemikalieinspektionen utfärdat och som gäller&lt;br&gt;från den 1 januari 1993. Informationssystem behöver utvecklas också&lt;br&gt;för varor som på grund av sitt innehåll av skadliga ämnen kan skada&lt;br&gt;miljön. I dessa frågor krävs internationellt samarbete och harmonisering&lt;br&gt;för att få genomslag för regelsystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa särskilt riskabla kemiska ämnen eller vissa användningar av&lt;br&gt;dem måste förbjudas eller starkt begränsas om det inte kan säkras att de&lt;br&gt;inte når miljön i skadlig mängd. Exempel på sådana ämnen, där restrik-&lt;br&gt;tioner redan finns är CFC, klorerade lösningsmedel, kvicksilver, kad-&lt;br&gt;mium, bly och vissa ämnen i bl.a. båtbottenfärger och träskyddsmedel.&lt;br&gt;I detta sammanhang är det även angeläget att ta fram underlag avseende&lt;br&gt;förekomst av särskilt giftiga ämnen (dioxin, PCB etc.) i kemiska pro-&lt;br&gt;dukter och varor samt föreslå eventuella restriktioner. Jag återkommer&lt;br&gt;i nästa avsnitt särskilt till frågan om användning av vissa kemikalier&lt;br&gt;som innehåller klor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har redan berört den pågående avvecklingen av vår användning av&lt;br&gt;kvicksilver, kadmium och bly. Jag kommer strax att föreslå hur vi skall&lt;br&gt;stimulera återlämningen och förbättra omhändertagandet av uttjänta&lt;br&gt;nickel/kadmiumbatterier. Bakgrunden är att dessa metaller är särskilt&lt;br&gt;farliga för miljö och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Metaller är grundämnen och förekommer naturligt i miljön. Genom&lt;br&gt;den industriella, storskaliga användningen av metaller kan metallernas&lt;br&gt;förekomst i miljön öka avsevärt över den naturliga bakgrundsnivån, och&lt;br&gt;de naturliga processerna störs. Det är därför viktigt att minska de nuva-&lt;br&gt;rande och framtida flödena av metaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har meddelat föreskrifter (KIFS 1990:10) om&lt;br&gt;träskyddsbehandlat virke som bl.a. innebär begränsningar i använd-&lt;br&gt;ningen av PCB, arsenik- och kromföreningar. Föreskrifterna trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1992. Genom omfattande insatser från Kemikaliein-&lt;br&gt;spektionen och branschorganisationer har information spritts om dessa&lt;br&gt;nya bestämmelser. Kemikalieinspektionen har vidare genomfört till-&lt;br&gt;synsprojekt riktat mot impregneringsanläggningar och återförsäljare för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;träskyddsbehandlat virke. Av en nyligen upprättad rapport från Kemi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kalieinspektionen framgår att dessa informationsinsatser förväntas ge Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;påtagligt resultat under första halvåret 1993. Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;kommer senast den 1 juni 1993 att lämna en slutlig rapport till regering-&lt;br&gt;en om effekterna av inspektionens föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systematisk riskhantering behöver utvecklas ytterligare särskilt i fråga&lt;br&gt;om sådana kemikalier vars hantering innebär stora risker. Efter vad jag&lt;br&gt;har erfarit har Kemikalieinspektionen för sitt fortsatta arbete i detta&lt;br&gt;sammanhang delat in de kemiska riskerna i tre grupper enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Oacceptabel risk redan på kort sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Risk som måste reduceras men där en långsammare takt kan accep-&lt;br&gt;teras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Negligerbar risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På vilken risknivå ett ämne hamnar avgörs av ämnets egenskaper och&lt;br&gt;i vilken grad människor och miljö exponeras. Särskilt giftiga tungmetal-&lt;br&gt;ler och mycket långlivade och giftiga organiska föreningar kan exempel-&lt;br&gt;vis inte ens på kort sikt accepteras annat än i ytterst begränsad och&lt;br&gt;välkontrollerad användning som kan ske utan att människor eller miljö&lt;br&gt;exponeras. På sikt måste industriell användning av sådana ämnen i&lt;br&gt;princip avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka styrmedel som behöver sättas in för att på ett effektivt sätt&lt;br&gt;minska riskerna med de skadliga kemikalierna måste bedömas efter&lt;br&gt;arten och graden av risken. Det kan bli fråga om t.ex. förbud, ekono-&lt;br&gt;miska styrmedel, krav på eller stimulans till återvinning eller återan-&lt;br&gt;vändning, frivilliga begränsnings- eller avvecklingsåtgärder inom nä-&lt;br&gt;ringslivet, opinionsbildning för en restriktiv kemikalieanvändning osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag räknar med att det systematiska riskhanteringsarbete som Kemika-&lt;br&gt;lieinspektionen har inlett kommer att leda till bättre underlag för att&lt;br&gt;identifiera och begränsa förekomsten av särskilt riskabla kemikalier och&lt;br&gt;införa återvinning eller återanvändning av varor när förbud för tillfället&lt;br&gt;inte är möjligt eller lämpligt. I detta sammanhang behöver konkreta pla-&lt;br&gt;ner för riskbegränsning tas fram för ämnen som innebär stora hälso-&lt;br&gt;eller miljörisker och som har en sådan spridning i samhället att centrala&lt;br&gt;begränsningsåtgärder blir nödvändiga för att nå resultat I de flesta fall&lt;br&gt;måste av resurs- och kompetensskäl dock riskbegränsning uppnås ge-&lt;br&gt;nom fortlöpande åtgärder från dem som hanterar kemikalier utan sådan&lt;br&gt;central styrning som särskilda begränsningsplaner innebär. För att öka&lt;br&gt;företagens insatser behöver generella riktlinjer t.ex. för tillämpningen&lt;br&gt;av substitutionsprincipen tas fram av Kemikalieinspektionen samt tillsyn&lt;br&gt;och rådgivning utvecklas ytterligare av Kemikalieinspektionen och andra&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter. Kunskapsspridning och opinionsbildning har stor&lt;br&gt;betydelse för att driva på utvecklingen mot mindre farliga kemikalier&lt;br&gt;och säkrare hantering. Enligt min bedömning bör det vara möjligt att ta&lt;br&gt;fram konkreta riksbegränsningsplaner för uppskattningsvis 25-50 ämnen&lt;br&gt;inom en femårsperiod. Den omfattande gränsöverskridande varuhandeln&lt;br&gt;gör vidare att det krävs internationellt samarbete för att begränsnings-&lt;br&gt;och avvecklingsåtgärder skall få full effekt. Sverige bör fortsätta att&lt;br&gt;spela en aktivt pådrivande roll i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknik för återvinning av kemikalier behöver utvecklas inom olika &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamheter såsom processindustrier, verkstäder osv. Där är också&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angeläget att vid utveckling av produkter, material och varor ta hänsyn Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;till behov av återvinning, så att inte denna försvåras. Genom rätt avväg-&lt;br&gt;da krav kan teknisk utveckling och forskning stimuleras. Möjligheterna&lt;br&gt;att ersätta svårnedbrytbara och giftiga kemikalier med mindre farliga&lt;br&gt;bör ägnas särskild uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Klor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Kemikalieinspektionen bör ges i uppdrag att i&lt;br&gt;samråd med Statens naturvårdsverk identifiera sådan användning&lt;br&gt;av klor och klorerade organiska ämnen i Sverige som bör begrän-&lt;br&gt;sas samt ge förslag till avveckling eller andra riskbegränsade åt-&lt;br&gt;gärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Många klorerade organiska föreningar ut-&lt;br&gt;gör genom sin stabilitet och giftighet ett miljöproblem som har varit&lt;br&gt;känt under många år. Många klorerade organiska föreningar lagras i&lt;br&gt;sediment och ackumuleras i levande organismer. Det finns således an-&lt;br&gt;ledning att se med särskilt allvar på klorerade ämnen, särskilt de natur-&lt;br&gt;främmande klorföreningama. Riksdagen har tidigare beslutat om av-&lt;br&gt;vecklingsplaner for flertalet klorerade organiska lösningsmedel och&lt;br&gt;sådana klorerade organiska ämnen som skadar ozonskiktet. Riksdagen&lt;br&gt;har vidare tagit ställning till riktlinjer för utsläpp från pappersmassatill-&lt;br&gt;verkning som innebär långt gående begränsning av utsläpp av klorerade&lt;br&gt;organiska ämnen. Jag kommer i senare avsnitt att beröra hur miljöpå-&lt;br&gt;verkan från användningen av PVC och andra klorerade plaster skall be-&lt;br&gt;gränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har nyligen på uppdrag av regeringen utrett om en&lt;br&gt;avgift/skatt på utsläpp av klorerade organiska ämnen från tillverkning&lt;br&gt;av klorblekt pappersmassa. Naturvårdsverket konstaterar i sin redovis-&lt;br&gt;ning till regeringen (dnr M92/2140/5) att utsläppen av dessa ämnen i&lt;br&gt;Sverige redan har begränsats kraftigt. I avsikt att begränsa effekterna av&lt;br&gt;samtliga utsläpp bör åtgärder nu vidtas för att begränsa även andra ut-&lt;br&gt;släpp från skogsindustrin. Naturvårdsverket anser dock att en skatt/av-&lt;br&gt;gift eller andra åtgärder kan vara av betydelse för att i internationella&lt;br&gt;förhandlingar kunna påverka andra länder. Sverige kommer att ta upp&lt;br&gt;frågan om bl.a. införandet av miljöavgifter/skatter inom ramen för&lt;br&gt;arbetet inom Helsingforskommissionen (HELCOM).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klor är ett allmänt förekommande grundämne. Det finns en naturlig&lt;br&gt;cirkulation av klorföreningar. Huvuddelen av dessa utgörs av oorga-&lt;br&gt;niska klorider, men naturliga organiska klorföreningar förekommer&lt;br&gt;också. Klor och klorföreningar utnyttjas som baskemikalier i industrin.&lt;br&gt;Klor används bl.a. för blekning av pappersmassa och för tillverkning av&lt;br&gt;PVC. Ett annat viktigt användningsområde är för klorering av dricks-&lt;br&gt;vatten, badvatten och kylvatten för att hämma bl.a. bakterietillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I olika processer där klor ingår finns en risk för bildning av stabila Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;organiska klorföreningar med miljöskadliga effekter. Det är därför&lt;br&gt;angeläget att begränsa användningen av klor till sådana områden där det&lt;br&gt;inte finns mindre miljöskadliga ämnen att tillgå, och där nyttan av&lt;br&gt;användningen väger tyngre än miljö- och hälsorisken. Kunskapen om&lt;br&gt;naturliga bildnings- och spridningsvägar för organiska klorföreningar i&lt;br&gt;miljön behöver samtidigt öka. Kemikalieinspektionen bör därför få i&lt;br&gt;uppdrag att i samråd med Statens naturvårdsverk identifiera sådan&lt;br&gt;användning av klor och klorerade organiska föreningar som bör be-&lt;br&gt;gränsas samt ge förslag till avveckling eller andra riskbegränsande åt-&lt;br&gt;gärder. Jag avser därför att inom kort återkomma till regeringen med&lt;br&gt;förslag om ett sådant uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Tvätt-, disk- och rengöringsmedel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Kemikalieinpektionen bör få i uppdrag att i&lt;br&gt;samråd med Naturvårdsverket göra en analys av vilka hälso- och&lt;br&gt;miljörisker som användning av tvätt-, disk- och rengöringsmedel&lt;br&gt;orsakar, redovisa vilken produktutveckling mot mindre skadliga&lt;br&gt;produkter som är på gång samt ge förslag till de åtgärder som&lt;br&gt;behövs för att påskynda utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Vissa tvätt-, disk- och rengöringsmedel&lt;br&gt;innehåller ämnen med skadlig påverkan på hälsa och/eller miljö. De&lt;br&gt;används dessutom i stora volymer och har en spridd användning. De&lt;br&gt;kan inte heller fångas in i direkta kretslopp utan sprids diffust med&lt;br&gt;avloppsvattnet till den yttre miljön. Det är enligt min mening angeläget&lt;br&gt;att minska riskerna med användningen av vissa ämnen som finns i tvätt-&lt;br&gt;och rengöringsmedel och att påskynda en utveckling mot mindre skad-&lt;br&gt;liga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosfor är en begränsad resurs. Fosfor används bl.a. i gödselmedel där&lt;br&gt;det inte kan ersättas med något annat ämne. Ett annat viktigt skäl till att&lt;br&gt;användningen av fosfor måste minska är att små avloppsanläggningar&lt;br&gt;som regel inte har någon fosforrening. Användning av fosforhaltiga&lt;br&gt;tvättmedel bidrar till övergödning av sjöar och hav. Användningen av&lt;br&gt;fosfortillsatser i tvättmedel har emellertid minskat samtidigt som många&lt;br&gt;reningsverk numera har hög reningsgrad med avseende på fosfor. Ut-&lt;br&gt;släppsvillkoren för de svenska avloppsreningsverken är internationellt&lt;br&gt;sett stränga. Trots detta bör användningen av fosforhaltiga tvätt- och&lt;br&gt;rengöringsmedel fortsätta att minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskaper om hälso- och miljöeffekter hos alternativen till fosfor i&lt;br&gt;tvättmedel är dock ofta bristfälliga. För tre vanligen använda grupper av&lt;br&gt;alternativa ämnen har dock Naturvårdsverket sammanställt kunskaper;&lt;br&gt;LAS, Zeolit A och polymera komplexbildare. Naturvårdsverkets be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dömning är att dessa komponenter inte utgör det hot mot miljön som Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;tidigare befarats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nonylfenoletoxylater är en annan komponent som bl.a. används i&lt;br&gt;tvättmedel. Nonylfenoletoxylater och dess nedbrytningsprodukter har&lt;br&gt;dokumenterat negativa egenskaper för miljön. I samband med proposi-&lt;br&gt;tionen En god livsmiljö (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91 :JoU30, rskr.&lt;br&gt;1990/91:338) fastställdes en avvecklingsplan för nonylfenoletoxylater&lt;br&gt;som innebär att minst 90 % av användningen i Sverige bör ha upphört&lt;br&gt;till år 2000. Det ankommer på Naturvårdsverket och Kemikalieinspek-&lt;br&gt;tionen att fortlöpande följa och redovisa användningen av nonylfenol-&lt;br&gt;etoxylater i Sverige och vid behov föreslå ytterligare åtgärder för att&lt;br&gt;användningen skall kunna minskas med 90 % till år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I olika sammanhang har vissa tvätt- och rengöringsmedel samt in-&lt;br&gt;gående komponenter studerats utifrån hälso- och miljösynpunkt. Jag kan&lt;br&gt;t.ex. nämna en rapport från Kemikalieinspektionen med en granskning&lt;br&gt;av bilvårdsprodukter och förslag till förändringar i miljövänlig riktning&lt;br&gt;av sådana produkter (Kemi Nr 1/90, Bilvårdsprodukter). Kemikaliein-&lt;br&gt;spektionen har bl.a. genom sin tillsynsverksamhet verkat för en över-&lt;br&gt;gång till mindre farliga alternativ. En annan rapport som bör nämnas är&lt;br&gt;en rapport om tvätt- och rengöringsmedel for hushållsbruk (Kemi Nr&lt;br&gt;7/90, Tvätt- och rengöringsmedel för hushållsbruk).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Naturvårdsverket pågår arbete med att kartlägga kemikaliean-&lt;br&gt;vändningen inom industri, bilvårdsanläggningar och hushållssektom.&lt;br&gt;Arbetet syftar till att ge underlag för att upprätta förslag till program för&lt;br&gt;en stegvis avveckling av innehållet av vissa miljöfarliga organiska&lt;br&gt;ämnen i slam från kommunala avloppsverk. Vidare pågår arbete med att&lt;br&gt;identifiera särskilt hälso- och miljöfarliga ämnen i slammet. Resultatet&lt;br&gt;skall redovisas senast den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även arbete för att underlätta konsumenternas produktval pågår. Som&lt;br&gt;jag tidigare nämnt, har den Nordiska miljömärkningen tagit fram krite-&lt;br&gt;rier för tvättmedel och Svenska Naturskyddsföreningens Bra Miljöval&lt;br&gt;för tvätt- och rengöringsmedel. Detta arbete har varit starkt pådrivande&lt;br&gt;för utvecklingen mot mindre skadliga produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt min bedömning angeläget att påskynda utvecklingen mot&lt;br&gt;mindre hälso- och miljöskadliga tvätt- och rengöringsmedel. Särskilt&lt;br&gt;angeläget är att identifiera och föreslå begränsning eller avveckling av&lt;br&gt;användningen av sådana komponenter som är olämpliga eller skadliga&lt;br&gt;med hänsyn dels till risk för störningar i vattenreningsprocesser, dels&lt;br&gt;till miljöeffekterna på recipientema. Dessutom bör, som jag tidigare&lt;br&gt;anfört, användningen av fosfor i tvättmedel minska. Jag avser därför att&lt;br&gt;i annat sammanhang föreslå regeringen att ge Kemikalieinspektionen i&lt;br&gt;uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket kartlägga användningen av&lt;br&gt;kemiska ämnen i tvätt-, disk- och rengöringsmedel. Med utgångspunkt&lt;br&gt;i denna kartläggning bör inspektionen göra en analys av vilka hälso- och&lt;br&gt;miljörisker som användning av tvätt-, disk- och rengöringsmedel&lt;br&gt;orsakar, redovisa vilken produktutveckling mot mindre skadliga&lt;br&gt;produkter som är på gång samt ge förslag till åtgärder inklusive be-&lt;br&gt;gränsningar som behövs för att påskynda utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Producentansvar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En långsiktigt hållbar tillväxt och samhällsutveckling kräver ett mer&lt;br&gt;resurshushållande samhälle och en miljöanpassad varuproduktion. Detta&lt;br&gt;innebär bl.a. att återanvändning, återvinning eller återföring till natu-&lt;br&gt;rens kretslopp underlättas och att avfallet minimeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvinningen kan dock aldrig bli fullständig och kan inte eliminera&lt;br&gt;behovet av andra miljöåtgärder. För att motverka risken for att utsläpp&lt;br&gt;till mark, luft och vatten i samband med tillverkning, användning och&lt;br&gt;avfallshantering skall leda till skada för hälsa och miljö krävs att an-&lt;br&gt;vändningen av miljöskadliga ämnen i varuproduktion minimeras eller i&lt;br&gt;vissa fall tas bort helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen (1969:387) har till syfte att bl.a. minska utsläppen&lt;br&gt;från produktionsprocesser. Däremot har, med något undantag, särskilda&lt;br&gt;regler inte införts som syftar till att göra en vara som sådan åter-&lt;br&gt;vinningsbar eller mindre skadlig för miljön. Det är nödvändigt att också&lt;br&gt;påverka varornas utformning genom att beakta deras miljöpåverkan&lt;br&gt;redan från början. Erfarenheter visar att ett sådant tillvägagångssätt&lt;br&gt;effektivt kan stimulera till ökad återvinning och slutna kretslopp och&lt;br&gt;därmed förebygga uppkomsten av avfall. Producenterna har en betydel-&lt;br&gt;sefull roll när det gäller att minska avfallet från produkter och att öka&lt;br&gt;återvinningen av produkter och avfall. Ekonomiska motiv för dem att&lt;br&gt;ägna intresse och avdela resurser för arbete med denna inriktning er-&lt;br&gt;bjuds inom ett marknadsekonomiskt system, men incitamenten är i dag&lt;br&gt;svaga. För att tillverkare och importörer skall påverkas att ta större&lt;br&gt;miljöhänsyn behöver marknadens signaler förstärkas. Ett sätt är att&lt;br&gt;utkräva producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar kan förekomma i flera former och i flera steg. Den&lt;br&gt;allmänna ramen för producentansvaret festställs genom de ambitioner&lt;br&gt;och mål som gäller för miljöpolitiken. Det kan gälla att inom ramen för&lt;br&gt;en avfallssnål resurshantering inom viss tid uppfylla en viss åter-&lt;br&gt;vinningsnivå. Huvudansvaret för att målen uppnås ligger inom ett sys-&lt;br&gt;tem med producentansvar på den som tillverkar, importerar eller säljer&lt;br&gt;varor till konsumenterna. Lagstiftning med förbud och regleringar är ett&lt;br&gt;medel och inte ett mål för att åstadkomma producentansvaret. I den mån&lt;br&gt;de miljöpolitiska målen kan uppnås utan tvångsåtgärder bör frivilliga&lt;br&gt;lösningar eftersträvas. Det första steget kan innebära att producenterna&lt;br&gt;tar ansvaret genom frivilliga åtgärder för att miljömålen uppnås. Detta&lt;br&gt;förutsätter dock att producenterna har kunskap om miljöproblemen.&lt;br&gt;Enligt lagen om kemiska produkter åligger det den som tillverkar eller&lt;br&gt;importerar en kemisk produkt att bl.a. genom egna undersökningar eller&lt;br&gt;på annat sätt se till att det finns tillfredsställande utredningar för be-&lt;br&gt;dömning av vilka hälso- och miljöskador som produkten kan orsaka.&lt;br&gt;Det är emellertid även viktigt att de myndigheter som har ansvar inom&lt;br&gt;miljöområdet informerar producenterna och för en dialog med dessa för&lt;br&gt;att snabbt och smidigt försöka lösa uppkommande problem. Ett sätt kan&lt;br&gt;också vara allmänt upplagda informationskampanjer riktade till allmän-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten. På många områden förekommer också att berörda foretag genom Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;överenskommelser sinsemellan får till stånd ett fruktgivande samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana samarbetsformer har enligt min mening förekommit i alltför&lt;br&gt;liten utsträckning på det miljöpolitiska området. Särskilt inom avfells-&lt;br&gt;hanteringsområdet finns det goda förutsättningar för företagen att genom&lt;br&gt;samarbete på frivillig väg uppfylla producentansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tillräckliga förutsättningar inte finns för att åstadkomma resultat&lt;br&gt;på frivillig väg är ekonomiska styrmedel ett sätt att stimulera företagen&lt;br&gt;att uppfylla sitt ansvar. På miljöområdet har sådana styrmedel främst&lt;br&gt;använts inom trafiksektorn men måste i framtiden få ett ökat utrymme.&lt;br&gt;Principen om förorenarens kostnadsansvar, Polluter Pays Principle&lt;br&gt;(PPP), som samtliga OECD-länder i princip ansluter sig till genom bl.a.&lt;br&gt;ett flertal överenskommelser, är ett exempel på ekonomiskt producent-&lt;br&gt;ansvar. I denna princip slås fest att förorenaren är skyldig att svara för&lt;br&gt;kostnaderna för att begränsa föroreningen. Givetvis finns det ändå situa-&lt;br&gt;tioner när det krävs ingripande i form av tvingande lagstiftning för att&lt;br&gt;åstadkomma ett önskat resultat. En lagstiftning behöver dock inte under&lt;br&gt;alla omständigheter vara till nackdel för företagen. För att åstadkomma&lt;br&gt;konkurrensneutralitet kan det ha ett värde i sig att genom lagstiftning slå&lt;br&gt;fest vad man i praktiken är överens om och därigenom bekräfta ett&lt;br&gt;rådande förhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på viktiga regler om producentansvar som redan gäller&lt;br&gt;kan jag nämna tillverkarens skyldighet enligt lagen om kemiska produk-&lt;br&gt;ter att så långt som möjligt ersätta skadliga ämnen med mindre skadliga,&lt;br&gt;den s.k. substitutionsprincipen. Denna princip är ett exempel på att&lt;br&gt;lagstiftningen på vissa områden måste vara pådrivande för att uppsatta&lt;br&gt;mål skall nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet &amp;quot;producent&amp;quot; kan i dessa sammanhang användas för såväl&lt;br&gt;råvaruleverantören och tillverkaren av en vara som for den som hante-&lt;br&gt;rar varan i senare led. Ibland används producentbegreppet som en sam-&lt;br&gt;lande beteckning för flera olika typer av aktörer. Det är därför viktigt&lt;br&gt;att i vaije diskussion om producentansvar vara klar över vilka aktörer&lt;br&gt;och vilket slags ansvar som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera länder i Europa har under senare år vidtagit åtgärder eller&lt;br&gt;planerar att vidta åtgärder som syftar till att införa olika typer av produ-&lt;br&gt;centansvar. I Sverige har en arbetsgrupp inom regeringskansliet utrett&lt;br&gt;frågor i anknytning härtill. Rapporten (Ds 1992:58) Varor som feror&lt;br&gt;har lagts fram våren 1992. Till bakgrunden för mina förslag hör också&lt;br&gt;den inom Miljö- och naturresursdepartementet upprättade promemorian&lt;br&gt;(Ds 1992:59) Producentansvar för avfell, Förpackningsutvecklingens&lt;br&gt;slutbetänkande (SOU 1991:76 och SOU 1991:77), Miljön och förpack-&lt;br&gt;ningarna samt riksdagens beslut från år 1990 (prop. 1989/90:100 bil. 16,&lt;br&gt;bet. 1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241) om målet att från år 1994&lt;br&gt;sortera allt avfell. Kommunerna har också getts möjlighet att differentie-&lt;br&gt;ra avfallstaxor för att styra mot detta mål samt att ta ut avgifter för&lt;br&gt;långsiktiga investeringar. Ett särskilt forskningsanslag finns även för&lt;br&gt;avfell och återvinning sedan år 1990. Ytterligare utgångspunkter för&lt;br&gt;mina överväganden har varit att åstadkomma en ökad flexibilitet i av- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fellshanteringen och ett ökat kostnadsmedvetande. Detta bör åstadkom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mas genom att producenterna ges incitament att påverka det avfåll som Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;de själva genererar, samtidigt som de måste ta ett större ansvar för&lt;br&gt;kostnaderna och väga dessa mot kostnaderna för andra åtgärder. Kost-&lt;br&gt;naderna kommer därigenom att foras till den verksamhet som orsakar&lt;br&gt;dem. Jag förutsätter att detta leder till att kostnader för avfåll i fram-&lt;br&gt;tiden i högre grad beräknas och planeras i anslutning till produktens&lt;br&gt;utformning, produktion och distribution.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Producentansvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Lagstadgat producentansvar infors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En övervägande majoritet av dem som har tagit&lt;br&gt;ställning i fråga om producentansvar är positiv till förslaget. Några&lt;br&gt;remissinstanser anser att förslaget innebär ett alltför generellt bemyndi-&lt;br&gt;gande för regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Den tekniska och kommersiella utvecklingen&lt;br&gt;har inneburit en ökad användning av miljöskadliga ämnen i varor. Detta&lt;br&gt;leder till att sådana ämnen ökar i avlopp och avfåll. Varje år tillkommer&lt;br&gt;dessutom ett betydande antal nya varor på marknaden. Många av dessa&lt;br&gt;varor kan komma att vålla bekymmer i avfållsledet. Det är uppenbart&lt;br&gt;att det behövs ytterligare incitament så att varuproduktionen och avfålls-&lt;br&gt;hanteringen blir bättre ägnad än för närvarande att passa in i ett krets-&lt;br&gt;lopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksdagens beslut år 1975 om återvinning och omhändertagande av&lt;br&gt;avfåll (prop. 1975:32, bet. 1975:JoU10, rskr. 1975:161) lades principen&lt;br&gt;om producentens ansvar för avfållshanteringen fest. I propositionen an-&lt;br&gt;gavs således bl.a. att ansvaret för att avfell kan tas om hand på ett från&lt;br&gt;miljö- och resurssynpunkt riktigt sätt i första hand måste åvila produ-&lt;br&gt;centen. Innan produktionen av en vara påbörjas bör det vara känt hur&lt;br&gt;det avfell som är en följd av själva produktionsprocessen skall behand-&lt;br&gt;las och hur den färdiga varan skall omhändertas sedan den har använts.&lt;br&gt;Någon lag med direkt funktion som styrmedel för att förverkliga produ-&lt;br&gt;centansvaret i denna bemärkelse infördes dock inte i samband med 1975&lt;br&gt;års avfållspolitiska beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våren 1990 antog riksdagen regeringens förslag (prop. 1989/90:100&lt;br&gt;bil. 16, bet. 1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241) till ett delvis nytt&lt;br&gt;avfellsprogram. Till de frågor som behandlades särskilt i propositionen&lt;br&gt;hörde producentansvaret och nödvändigheten av att detta kommer till&lt;br&gt;uttryck i betydligt större utsträckning än i dag. Någon skärpt lagstift-&lt;br&gt;ning för näringslivet infördes dock inte heller denna gång. I stället&lt;br&gt;konstaterades att ekonomiska styrmedel skall utvecklas inom avfålls-&lt;br&gt;området och att en systematisk avveckling av användningen av olika&lt;br&gt;miljöstörande ämnen skall komma till stånd. Dessutom ändrades lagen&lt;br&gt;om kemiska produkter i syfte att tydliggöra kravet på bl.a. industrin att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;byta ut miljöskadliga ämnen i varor. I syfte att utkräva producentens Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;informationsansvar infördes en skyldighet för företag m.fl. att lämna&lt;br&gt;löpande uppgifter till kommunerna om sina materialflöden samt om&lt;br&gt;vilken typ och vilka mängder avfell som uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening har industrin hittills endast i begränsad omfattning&lt;br&gt;arbetat efter den princip om producentansvar som riksdagen beslutade&lt;br&gt;om år 1975. Inte heller producentens skyldighet att byta ut skadliga&lt;br&gt;ämnen mot mindre skadliga har i tillräcklig utsträckning iakttagits när&lt;br&gt;det gäller sammansättningen av de producerade varorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för att utveckla miljöanpassade varor - varor som också kan&lt;br&gt;fungera i ett kretslopp - bör som jag redan har framhållit ligga på pro-&lt;br&gt;ducenterna av varorna. Det är i första hand producenterna som har den&lt;br&gt;reella möjligheten att känna till sammansättningen av olika produkter&lt;br&gt;och bedöma deras miljöeffekter i avfallsledet. De praktiska möjligheter-&lt;br&gt;na är små för myndigheter, kommuner eller andra offentliga instanser&lt;br&gt;att ha lika ingående kunskaper eller att genomföra detaljerade grans-&lt;br&gt;kningar av enskilda varor. Producenterna kan emellertid inte i tillräcklig&lt;br&gt;utsträckning förväntas självmant satsa på miljöanpassad produktutveck-&lt;br&gt;ling, om inte förutsättningar föreligger för att en sådan satsning skall&lt;br&gt;kunna bli företagsekonomiskt fördelaktig. Vikten av informationsin-&lt;br&gt;satser för att få konsumenterna att efterfråga miljövänliga produkter bör&lt;br&gt;därför betonas. Miljömärkning är ett exempel på en viktig beteendepå-&lt;br&gt;verkande åtgärd. Om tillgång och efterfrågan på miljöanpassade varor&lt;br&gt;trots detta inte ökar i tillräcklig omfattning kan särskild styrning&lt;br&gt;behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har vi i Sverige främst tillämpat administrativa regler och för-&lt;br&gt;bud. Denna typ av styrning kommer att behövas även framgent, framför&lt;br&gt;allt när det gäller att begränsa eller avveckla användningen av hälso-&lt;br&gt;och miljöskadliga kemikalier m.m. Det är också viktigt med en utbredd&lt;br&gt;tillämpning av reglerna om substitution av hälso- och miljöskadliga&lt;br&gt;ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har funnit att det finns starka skäl att i lagstiftningen införa en&lt;br&gt;möjlighet att föreskriva om fysiskt och ekonomiskt producentansvar för&lt;br&gt;förbrukade varor och avfell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med fysiskt producentansvar avses att den som yrkesmässigt tillver-&lt;br&gt;kar, importerar eller försäljer en vara eller bedriver verksamhet som&lt;br&gt;ger upphov till avfell skall se till att avfallet bortforslas, återanvänds,&lt;br&gt;återvinns eller omhändertas på sätt som kan krävas för en miljömässigt&lt;br&gt;godtagbar avfallshantering. På motsvarande sätt avses i det följande&lt;br&gt;med ekonomiskt producentansvar skyldighet att helt eller delvis täcka&lt;br&gt;kostnaderna för bortforsling, återanvändning, återvinning eller slutligt&lt;br&gt;omhändertagande på annat miljömässigt godtagbart sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta synsätt är också i linje med de principer som tillämpas inom&lt;br&gt;EG. I rådets direktiv 75/442/EEG, ändrat 91/156/EEG om avfell före-&lt;br&gt;skrivs i artikel 15 att i enlighet med principen &amp;quot;förorenaren betalar&amp;quot;&lt;br&gt;skall kostnaden för bortskaffande av avfell belasta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den innehavare som låter en insamlare eller ett företag som avses i&lt;br&gt;direktivets artikel 9 hantera avfellet, och/eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de tidigare innehavarna eller tillverkaren av den produkt från vilken Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;avfallet härrör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, däribland Statens naturvårdsverk, Koncessions-&lt;br&gt;nämnden för miljöskydd, Svenska kommunförbundet och Svenska Ren-&lt;br&gt;hällningsverks-Föreningen, anser att det i departementspromemorian&lt;br&gt;presenterade förslaget om lagstadgat producentansvar kan vara ett bra&lt;br&gt;medel för att minska avfallets miljöpåverkan. Bl.a. Sveriges Industriför-&lt;br&gt;bund och Svenska Arbetsgivareföreningen, har uttalat att även om man&lt;br&gt;är positiv till principen om producentansvar, är det framförda lagför-&lt;br&gt;slaget alltför generellt utformat. Industriförbundet förordar bl.a. ett&lt;br&gt;stegvis införande av producentansvar där man för vaije område precise-&lt;br&gt;rar de mål man vill uppnå. Grossistförbundet Svensk Handel är i sitt&lt;br&gt;remissutlåtande genomgående negativt till förslaget och hävdar bl.a. att&lt;br&gt;införande av producentansvar måste föregås av noggrann analys av för-&lt;br&gt;och nackdelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att nu utvidga producentansvaret genom att lägga insamlings- och&lt;br&gt;hanteringsskyldighet på producenten skapar incitament för minskade&lt;br&gt;avfallsmängder, renare produktion, ökad återvinning och slutna krets-&lt;br&gt;lopp. På detta sätt blir skyldigheten att omhänderta uttjänta varor ett&lt;br&gt;effektivt instrument för att stimulera en miljöanpassad produktutveck-&lt;br&gt;ling. Skyldigheten skall vara förenad med krav på ett miljöriktigt om-&lt;br&gt;händertagande och, i relevanta fall, krav på återanvändning eller mate-&lt;br&gt;rialåtervinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheten från sådana branscher där företag har tvingats att själva&lt;br&gt;ombesörja och betala en miljöriktig avfalls- resp, restprodukthantering&lt;br&gt;visar att antalet miljö- och hälsofarliga komponenter och materialslag i&lt;br&gt;deras produkter minskar. Detta gäller bl.a. för förpacknings- och bilin-&lt;br&gt;dustrin i Tyskland. Jag bedömer också att detta producentansvar på sikt&lt;br&gt;kommer att leda till att produkterna konstrueras på ett sådant sätt att de&lt;br&gt;blir lättare att demontera och återvinna. I detta sammanhang är det, som&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen anfört, viktigt att även arbetsmiljöaspektema och&lt;br&gt;arbetarskyddsfrågoma beaktas när det gäller utveckling av system för&lt;br&gt;återvinning m.m. av olika avfallsslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande aluminiumburkar, finns det redan ett lagstadgat fysiskt&lt;br&gt;och ekonomiskt producentansvar. Detta system, som grundar sig på&lt;br&gt;lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av alumi-&lt;br&gt;nium, administreras av marknadens parter när det gäller både återtag-&lt;br&gt;ning och återvinning. Myndigheternas roll är begränsad till att ange&lt;br&gt;målen för verksamheten och att övervaka att dessa nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel på lagstadgat producentansvar är retursystemet för&lt;br&gt;blybatterier. Även i detta system administreras och finansieras återtag-&lt;br&gt;ning och återvinning av marknadens parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt beträffande kapitalvaror kan ett återtagnings- och hanterings-&lt;br&gt;ansvar för den slutlige producenten vara ett effektivt sätt att styra mot&lt;br&gt;bl.a. miljöanpassade produkter. Den slutlige producenten kan i sin tur&lt;br&gt;ställa krav på underleverantörer av olika slag. I andra fall kan den som&lt;br&gt;yrkesmässigt saluför en produkt vara den mest lämpade aktören för att&lt;br&gt;återta den uttjänta varan. Här får den som säljer varan i sin tur ställa&lt;br&gt;krav på grossister, tillverkare eller importörer. I vissa fall kan det visa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig motiverat att kombinera återtagningsansvaret med ett pantsystem, i Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;syfte att uppnå en så hög insamlingsgrad som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan producentansvar för ett varu- eller avfallsområde föreskrivs är&lt;br&gt;det, enligt min mening, viktigt att konsekvenserna för såväl näringsliv&lt;br&gt;som kommuner och berörda miljömyndigheter liksom för konsumenter-&lt;br&gt;na analyseras. Även de miljömässiga effekterna av producentansvaret&lt;br&gt;måste analyseras på förhand. Jag delar Industriförbundets bedömning att&lt;br&gt;producentansvaret bör inforas stegvis där man för vaije område anger&lt;br&gt;de mål som eftersträvas. Ett stegvis införande är också enligt min me-&lt;br&gt;ning nödvändigt, eftersom olika varuområden kommer att ha olika&lt;br&gt;förutsättningar att snabbt bli föremål för lagstadgat producentansvar.&lt;br&gt;Däremot är jag tveksam till generella avtal mellan myndigheter och&lt;br&gt;branschorganisationer. Jag välkomnar dock frivilliga utfästelser som&lt;br&gt;t.ex. införande av särskilda återvinningssystem m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är medveten om att olika varuområden eller avfallsslag lämpar sig&lt;br&gt;mer eller mindre väl för producentansvaret. Detta kan också skifta över&lt;br&gt;tiden, så att ett varuområde eller avfallsslag inledningsvis omfattas av&lt;br&gt;endast ekonomiskt ansvar eller fysiskt ansvar for delar av hanteringen&lt;br&gt;men på längre sikt ställs under fullständigt fysiskt och ekonomiskt&lt;br&gt;producentansvar. Viktiga argument mot ett återtagnings- och hanterings-&lt;br&gt;ansvar för producenten är t.ex. svårigheterna att utöva tillräcklig kon-&lt;br&gt;troll, eller risker att oseriösa entreprenörer kommer att utnyttjas och&lt;br&gt;genomföra en från miljösynpunkt felaktig hantering. Denna risk är natur-&lt;br&gt;ligtvis särskilt allvarlig när det handlar om miljöfarligt avfall. Införande&lt;br&gt;av producentansvar måste därför, som jag nyss nämnde, alltid föregås&lt;br&gt;av noggranna lämplighets- och konsekvensanalyser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också viktigt att den kommunala avfallsplaneringen och till-&lt;br&gt;synen av efterlevnaden av miljövillkoren är effektiv. Producentansvar i&lt;br&gt;form av återtagnings- och hanteringsansvar kan således, enligt min&lt;br&gt;mening, inte ersätta det kommunala ansvaret för avfallshanteringen.&lt;br&gt;Däremot kan ett ekonomiskt producentansvar för vissa varor m.m. vara&lt;br&gt;ett bra komplement till det kommunala hanteringsansvaret. Ett sådant&lt;br&gt;ekonomiskt producentansvar innebär att producenten av en vara eller ett&lt;br&gt;avfall är skyldig att helt eller delvis stå för kostnaderna för varans eller&lt;br&gt;avfallets insamling och återvinning. Jag vill erinra om att det redan i&lt;br&gt;dag finns några avgiftssystem i tillämpning som motsvarar definitionen&lt;br&gt;i detta förslag om ekonomiskt producentansvar, exempelvis den s.k.&lt;br&gt;batteriavgiften. Enligt lagen (1990:1332) om avgifter för miljöfarliga&lt;br&gt;batterier får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;meddela föreskrifter om avgifter som behövs för att täcka samhällets&lt;br&gt;kostnader för att samla in och oskadliggöra batterier som är förbrukade&lt;br&gt;eller inte längre används. Avgiften får tas ut av den som yrkesmässigt&lt;br&gt;hanterar eller importerar batterier. Huvudprincipen bör dock vara att&lt;br&gt;om ett producentansvar skall utkrävas så bör det i största möjliga ut-&lt;br&gt;sträckning vara förbundet med en möjlighet att påverka kostnaderna för&lt;br&gt;av fallshan te ringen. Producenten bör därför endast i undantagsfall&lt;br&gt;åläggas endast ett ekonomiskt producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Producentansvar enligt renhållningslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I renhållningslagen (1979:596) anges i en ny para-&lt;br&gt;graf, 6 a §, att med producent avses i lagen den som yrkesmässigt&lt;br&gt;tillverkar, importerar eller försäljer en vara eller en förpackning.&lt;br&gt;Med producent avses även den som i sin yrkesmässiga verksamhet&lt;br&gt;frambringar avfall som fordrar särskilda åtgärder från renhållnings-&lt;br&gt;eller miljövårdssynpunkt. I en annan ny paragraf, 6 b §, bemyndi-&lt;br&gt;gas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att&lt;br&gt;meddela föreskrifter om skyldighet för producenterna att se till att&lt;br&gt;avfallet av de varor eller av de förpackningar som de tillverkar,&lt;br&gt;importerar eller säljer eller avfallet från sådan verksamhet som de&lt;br&gt;bedriver bortforslas, återanvänds, återvinns eller omhändertas på&lt;br&gt;sätt som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshante-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i stort i sak med mitt förslag.&lt;br&gt;Förpackningsutredningen har ett motsvarande lagförslag för förpack-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget.&lt;br&gt;Några remissinstanser anser att bemyndigandet är för vidsträckt och&lt;br&gt;avstyrker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Avfallsfrågor i allmänhet behandlas i vår&lt;br&gt;lagstiftning framför allt i renhållningslagen (1979:596). Enligt den lagen&lt;br&gt;skall vaije kommun svara för att hushållsavfall bortforslas och omhän-&lt;br&gt;dertas. Regeringen får även i fråga om annat avfall än hushållsavfall&lt;br&gt;inom en kommun föreskriva att avfallet skall forslas bort genom kom-&lt;br&gt;munens försorg och att kommunen skall se till att avfallet slutligt om-&lt;br&gt;händertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett samhälle med en hög konsumtion av varor kan avfallsmängden i&lt;br&gt;sig vara ett miljöproblem. För att komma till rätta med detta bör, som&lt;br&gt;jag redan uttalat, ett större ansvar läggas på producenterna att miljöan-&lt;br&gt;passa varorna. Målsättningen måste vara att öka återvinningen och åter-&lt;br&gt;användningen av samhällets samlade resurser och därmed förebygga&lt;br&gt;uppkomsten av avfall. Ett effektivt sätt att uppnå detta bör vara att&lt;br&gt;ålägga den som producerar en vara att ta hand om varan när den är ut-&lt;br&gt;tjänt. Detta kommer att bidra till att produkterna konstrueras så att de&lt;br&gt;blir lättare att demontera och återvinna och så att mängden miljöskad-&lt;br&gt;liga ämnen i varor minimeras. Därför bör nu möjlighet skapas att suc-&lt;br&gt;cessivt införa producentansvar, såväl fysiskt som ekonomiskt, för olika&lt;br&gt;varu- och avfallsslag. Denna möjlighet bör införas genom en ändring i&lt;br&gt;renhållningslagen. Regeringen föreslås därför få föreskriva om produ-&lt;br&gt;centansvar för olika typer av varor eller avfall. Då detta införs skall,&lt;br&gt;beträffande hushållsavfall, undantag från den kommunala skyldigheten&lt;br&gt;att omhänderta avfallet gälla. Producentansvaret innebär alltså att en&lt;br&gt;producent av en vara eller en förpackning är skyldig att se till att av-&lt;br&gt;fallet av varan eller förpackningen bortforslas eller slutligt omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta skulle lagtekniskt kunna utformas enligt två alternativa lösning- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;ar. Det ena alternativet är att ge regeringen ett bemyndigande att före-&lt;br&gt;skriva om producentansvar. Det andra alternativet är att spm Uppsala&lt;br&gt;universitet, juridiska fakulteten och Naturskyddsföreningen föreslår&lt;br&gt;redan nu införa ett krav på detta direkt i lagen. Enligt universitetet&lt;br&gt;skulle en på sikt mera uthållig lagstiftningsteknik ha inkluderat en mate-&lt;br&gt;riell bestämmelse som kunde återfinnas i antingen renhållningslagen&lt;br&gt;eller i en utvidgad lag om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med lagförslaget är att ett producentansvar skall kunna&lt;br&gt;införas successivt på områden där detta är från miljö- eller resurshus-&lt;br&gt;hållningssynpunkt motiverat, ekonomiskt rimligt och tekniskt möjligt.&lt;br&gt;Jag anser därför att det är för tidigt att nu införa ett generellt krav på&lt;br&gt;producentansvar direkt i lag. I stället föreslår jag att regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer får bemyndigande att före-&lt;br&gt;skriva om detta producentansvar för särskilda fall. Med den lagtekniska&lt;br&gt;lösning jag har valt kan man uppnå samma resultat som med ett direkt&lt;br&gt;lagstadgande men stegvis när förutsättningar finns. Det är viktigt att&lt;br&gt;arbetet sker i samråd med berörda branscher. Avsikten med förslaget är&lt;br&gt;att i de fall ett producentansvar införs detta skall preciseras av rege-&lt;br&gt;ringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Föreskrifterna bör&lt;br&gt;utformas så att de passar just det område som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det till lagrådet remitterade förslaget föreslogs att med producent&lt;br&gt;skulle avses den som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller innehar&lt;br&gt;en vara eller en förpackning eller någon annan egendom. Lagrådet (vars&lt;br&gt;yttrande finns in extenso i bilaga 5) menar att definitionen av en &amp;quot;pro-&lt;br&gt;ducent&amp;quot; efter remissbehandlingen av departementspromemorian fått en&lt;br&gt;utformning som blivit så vid att den närmast måste betraktas som inne-&lt;br&gt;hållslös. Lagrådet påpekar att beskrivningen omfattar inte bara den som&lt;br&gt;yrkesmässigt tillverkar eller importerar en vara eller en förpackning&lt;br&gt;utan också den som yrkesmässigt innehar någon annan egendom. Med&lt;br&gt;sistnämnda bestämning kommer enligt Lagrådets mening i praktiken var&lt;br&gt;och en som är yrkesmässigt verksam att betraktas som producent i för-&lt;br&gt;hållande till all egendom, av vilket slag det än är, som ingår i hans&lt;br&gt;näringsverksamhet. Som Lagrådet framhåller har ifrågavarande utvidg-&lt;br&gt;ning i förhållande till departementspromemorian av beskrivningen i&lt;br&gt;6 a § skett med tanke på sådant avfall som inte är direkt relaterat till&lt;br&gt;varor eller förpackningar, t.ex. processavfall och bygg- och rivningsav-&lt;br&gt;fall. Begreppet producent har förutom tillverkare och importör, avsetts&lt;br&gt;omfatta även hela försäljningskedjan från grossist till detaljhandel. En-&lt;br&gt;ligt Lagrådet måste bedömningen i vad mån en så bestämd krets av&lt;br&gt;tänkbara förpliktade kan godtas i en reglering av förevarande slag ske&lt;br&gt;med utgångspunkt i vilka andra begränsningar som regleringen innehål-&lt;br&gt;ler. Av intresse blir enligt Lagrådet då i detta fall den i 6 b § angivna&lt;br&gt;förutsättningen, att den aktuella föreskriften i varje särskilt fall måste&lt;br&gt;tillgodose att med varan, förpackningen eller avfallet skall förfaras på&lt;br&gt;sådant sätt &amp;quot;som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshante-&lt;br&gt;ring&amp;quot;. Detta uttryckssätt får enligt Lagrådet anses ge uttryck för ett så&lt;br&gt;pass tydligt bestämt och därmed kontrollerbart villkor att den tänkta, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket omfattande avgränsningen av producentkretsen till nöds ändå&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör kunna accepteras. Vad särskilt gäller 6 b § i lagrådsremissen påpe- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;kar Lagrådet vidare att den föreslagna lagtexten inte innehåller några&lt;br&gt;krav på en anknytning mellan den producent det å ena sidan är fråga&lt;br&gt;om och det avfåll som föreskrifterna, å andra sidan, avses gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit följande utformning av 6 a och 6 b §§:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Med producent avses i denna lag den som yrkesmässigt tillverkar,&lt;br&gt;importerar eller försäljer en vara eller en forpackning. Vad nu sagts&lt;br&gt;gäller även den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfell&lt;br&gt;som fordrar särskilda åtgärder från renhållnings- eller&lt;br&gt;miljövårdssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 b § första stycket&lt;br&gt;&amp;quot;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om skyldighet för en producent att se till att avfellet&lt;br&gt;från sådan verksamhet som han bedriver bortforslas, återanvänds, åter-&lt;br&gt;vinns eller omhändertas på sätt som kan krävas för en miljömässigt god-&lt;br&gt;tagbar avfallshantering.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som skiljer Lagrådets förslag i fråga om 6 a § från det remitte-&lt;br&gt;rade förslaget är till att börja med att &amp;quot;innehar&amp;quot; föreslås bli utbytt mot&lt;br&gt;&amp;quot;försäljer&amp;quot;. De innehavssituationer som i första hand avsågs i det remit-&lt;br&gt;terade förslaget var innehav för försäljning. Lagrådets förslag i denna&lt;br&gt;del kan därför följas utan att det innebär någon inskränkning av betydel-&lt;br&gt;se. Vidare har lagrådet föreslagit att &amp;quot;någon annan egendom&amp;quot; skall er-&lt;br&gt;sättas med en ny andra mening enligt vilken också den som i sin yrkes-&lt;br&gt;mässiga verksamhet frambringar avfell som fordrar särskilda åtgärder&lt;br&gt;från renhållnings- eller miljövårdssynpunkt skall omfattas av producent-&lt;br&gt;begreppet. Som även lagrådet anger avsågs med annan egendom i det re-&lt;br&gt;mitterade förslaget i första hand &amp;quot;exempelvis processavfell och bygg-&lt;br&gt;och rivningsavfall&amp;quot;. Lagrådet har inte invänt mot att dessa avfallsslag&lt;br&gt;omfattas. Även med Lagrådets förslag kommer det i viss mån att vara&lt;br&gt;oklart hur omfattande producentbegreppet är. Likväl är jag - med hän-&lt;br&gt;syn till att den producentkrets som avsågs med det remitterade förslaget&lt;br&gt;även kan nås med den utformning lagtexten har fått i Lagrådets förslag&lt;br&gt;- beredd att följa Lagrådets förslag med en redaktionell ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om det föreslagna bemyndigandet i 6 b § att meddela före-&lt;br&gt;skrifter om producentansvar för olika avfallstyper har Lagrådet före-&lt;br&gt;slagit att bestämmelsen skall avse föreskrifter om skyldighet för en&lt;br&gt;producent att se till att avfellet från sådan verksamhet som han bedriver&lt;br&gt;bortforslas. Lagrådet har inte anfört annat än att bemyndigandet även&lt;br&gt;bör omfatta de varor eller förpackningar som producenten yrkesmässigt&lt;br&gt;tillverkar, importerar eller försäljer. Som Lagrådet anför framstår det&lt;br&gt;som nödvändigt att de aktuella bestämmelserna blir så tydligt avgrän-&lt;br&gt;sade och preciserade som möjligt. För att det inte skall råda någon&lt;br&gt;tveksamhet om omfattningen av bemyndigandet bör därför Lagrådets&lt;br&gt;förslag kompletteras så att det av lagtexten direkt framgår att föreskrift-&lt;br&gt;erna får avse avfellet av de varor eller av de förpackningar som produ- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;centen tillverkar, importerar eller säljer. När det gäller Lagrådets ut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talande att det remitterade förslaget inte innehåller några krav på en an-&lt;br&gt;knytning mellan den producent det å ena sidan är fråga om och det av-&lt;br&gt;fäll som föreskrifterna, å andra sidan, avses gälla, klargörs med mitt&lt;br&gt;förslag att bemyndigandet att föreskriva om producentansvar endast får&lt;br&gt;tillämpas på den typ av varor och förpackningar eller avfäll som produ-&lt;br&gt;centens yrkesmässiga verksamhet omfattar. Jag återkommer till denna&lt;br&gt;fråga i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet producent bör omfätta såväl den som tillverkar eller pro-&lt;br&gt;ducerar en vara eller förpackning eller importerar den som hela försälj-&lt;br&gt;ningskedjan från grossist till detaljhandel. Bemyndigandet bör omfatta&lt;br&gt;avfäll från alla typer av varor eller förpackningar. Avsikten är att det&lt;br&gt;föreslagna bemyndigandet till att börja med skall tillämpas beträffande&lt;br&gt;förpackningar och returpapper. Dessa områden behandlas närmare i av-&lt;br&gt;snitt 7.3.6-7.3.9. Begreppet producent bör som jag nyss anfört även&lt;br&gt;omfatta den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfäll som&lt;br&gt;fordrar särskilda åtgärder från renhållnings- eller miljövårdssynpunkt.&lt;br&gt;Därmed avses exempelvis processavfäll och bygg- och rivningsavfäll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min förhoppning är att bransch efter bransch på frivillig väg skall åta&lt;br&gt;sig ett producentansvar genom att utveckla effektiva och miljöriktiga&lt;br&gt;återtagnings- och hanteringssystem. Jag är dock beredd att föreslå rege-&lt;br&gt;ringen införa föreskrifter om ett producentansvar för ett stort antal&lt;br&gt;områden om det inte fungerar på frivillig väg. Mitt förslag innebär att&lt;br&gt;kommunerna även i fortsättningen, i samarbete med producenterna,&lt;br&gt;skall kunna bortforsla och slutbehandla avfäll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått tidigare är skälet till att jag föreslår att möjlighet skall&lt;br&gt;införas att föreskriva om producentansvar att minska belastningen på&lt;br&gt;miljön och bidra till en förbättrad hushållning med naturresurser eller i&lt;br&gt;övrigt leda till effektivare avfällshantering. Detta är i linje med de prin-&lt;br&gt;ciper och regler som böljar tillämpas i andra länder och inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.1 Återanvändning, återvinning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I renhållningslagen bemyndigas regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;skyldighet för en producent att se till att avfallet av de varor eller&lt;br&gt;av de förpackningar som de tillverkar, importerar eller säljer eller&lt;br&gt;avfallet från sådan verksamhet som de bedriver återanvänds, åter-&lt;br&gt;vinns eller omhändertas på annat sätt som kan krävas för en miljö-&lt;br&gt;mässigt godtagbar avfallshantering, t.ex. energiutvinning eller&lt;br&gt;kompostering. Om sådana föreskrifter meddelas får en producent&lt;br&gt;även åläggas skyldighet att lämna uppgifter om insamling, återan-&lt;br&gt;vändningsgrad, återvinningsgrad eller andra förhållanden som&lt;br&gt;gäller hans verksamhet enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Den innehöll inte något lagförslag om detta.&lt;br&gt;Förpackningsutredningen föreslog dock ett liknande bemyndigande be-&lt;br&gt;träffande förpackningsavfall i en särskild lag om återtagning av för-&lt;br&gt;packningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrade sig över&lt;br&gt;förpackningsutredningens förslag var positiva till ett producentansvar&lt;br&gt;för förpackningar men flera var kritiska mot utformningen av lagför-&lt;br&gt;slaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Avsikten med förslagen om producentansvar&lt;br&gt;är att minska mängden avfall och att effektivare utnyttja naturresurser-&lt;br&gt;na. För att uppnå detta är det inte tillräckligt att regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att föreskriva om&lt;br&gt;skyldighet för en producent att se till att avfallet bortforslas eller slutligt&lt;br&gt;omhändertas. Bemyndigandet bör också omfatta föreskrifter att en pro-&lt;br&gt;ducent skall se till att avfallet återanvänds, återvinns eller omhändertas&lt;br&gt;på annat sätt som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshan-&lt;br&gt;tering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan ge-&lt;br&gt;nom detta bemyndigande föreskriva hur stor del av det insamlade och&lt;br&gt;bortforslade avfallet som skall återanvändas, återvinnas eller omhän-&lt;br&gt;dertas på annat lämpligt sätt, t.ex. genom kompostering eller energi-&lt;br&gt;utvinning, som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshante-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få en kretsloppsanpassad avfallshantering är återanvändning&lt;br&gt;och återvinning av material oftast att föredra. I vissa fall kommer dock&lt;br&gt;förutsättningar att saknas for rationell återanvändning och återvinning.&lt;br&gt;Energiutvinning ur sorterade avfallsfraktioner kan då vara ett bättre&lt;br&gt;alternativ för att utnyttja materialet, även ur resursutnyttjandesynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kontrollera föreskrifternas efterlevnad bör producenten även&lt;br&gt;kunna åläggas skyldighet att lämna uppgifter om insamling, återanvänd-&lt;br&gt;ningsgrad, återvinningsgrad eller andra förhållanden som gäller hans&lt;br&gt;verksamhet i dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.2 Separationsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Regeringen skall föreskriva att avfall som om-&lt;br&gt;fattas av föreskrift som har meddelats med stöd av 6 b § renhåll-&lt;br&gt;ningslagen skall förvaras skilt från hushållsavfall eller annat avfall&lt;br&gt;i avvaktan på bortforsling. Detta kan göras med stöd av 8 § ren-&lt;br&gt;hållningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelsen i 7 § renhållningslagen att en fastig-&lt;br&gt;hetsinnehavare inte får gräva ner, kompostera eller på annat sätt&lt;br&gt;slutligt omhänderta avfall som skall forslas bort genom kommu-&lt;br&gt;nens försorg utökas till att omfatta även sådant avfall som skall&lt;br&gt;forslas bort genom producentens försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Den innehåller inget förslag om detta men för-&lt;br&gt;slaget överensstämmer i huvudsak med 5 § förpackningsutredningens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De har inte haft någonting att erinra mot för-&lt;br&gt;packningsutredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag och min bedömning: För att möjliggöra en&lt;br&gt;effektiv insamling av det avfall som omfattas av föreskrift enligt 6 b §&lt;br&gt;bör föreskrivas att sådant avfell inte får blandas samman med hushålls-&lt;br&gt;avfall eller annat avfell. Denna föreskrift skall gälla för samtliga, såväl&lt;br&gt;privatpersoner som näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock viktigt att möjligheterna för enskilda hushåll att kom-&lt;br&gt;postera avfell underlättas och jag avser att snarast återkomma med&lt;br&gt;förslag till regeringen om en översyn i detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.3 Märkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer får föreskriva om skyldighet för en producent att märka&lt;br&gt;en vara eller en förpackning som omfattas av föreskrift om produ-&lt;br&gt;centansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Innehåller inget förslag om märkning men för-&lt;br&gt;slaget överensstämmer med 10 § i förpackningsutredningens lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De har inte haft något att erinra mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För att ett system med återtagning av varor&lt;br&gt;eller förpackningar skall fungera torde det i många fell krävas en sär-&lt;br&gt;skild märkning av varan eller förpackningen. Sådana märkningssystem&lt;br&gt;används även i andra länder, exempelvis i Tyskland, och det finns&lt;br&gt;förslag till märkning av förpackningar i förslag till EG-direktiv om&lt;br&gt;förpackningsavfall. Sverige bör enligt min mening delta i arbetet med&lt;br&gt;en europeisk harmonisering på området. Regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer bör därför få rätt att föreskriva om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;märkning i samband med en föreskrift om producentansvar när behov Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.4 Producentavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;kommuner eller en myndighet får meddela föreskrifter om att&lt;br&gt;avgift för bortforsling och slutligt omhändertagande genom kom-&lt;br&gt;munens försorg av avfall som avses i 6 b § får tas ut av producen-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i stort sett med mitt förslag&lt;br&gt;men i promemorian föreslogs bestämmelsen i en ny 14 a § där även&lt;br&gt;kommunala avgifter reglerades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte haft&lt;br&gt;någonting att erinra mot förslaget. Göta hovrätt konstaterar att det finns&lt;br&gt;möjligheter att lagtekniskt ge förslaget en bättre utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som angetts tidigare kan det för vissa typer&lt;br&gt;av varor och avfall av olika skäl vara mindre lämpligt att ålägga produ-&lt;br&gt;centen återtagnings- och hanteringsansvar. Det kan finnas risk för att&lt;br&gt;oseriösa entreprenörer kommer att utnyttjas och genomför en från mil-&lt;br&gt;jösynpunkt felaktig hantering och det kan vara svårigheter att utöva till-&lt;br&gt;räcklig kontroll. Bl.a. av dessa skäl kan det vara lämpligt att kommunen&lt;br&gt;alltjämt har det fysiska ansvaret för hantering och ibland även för det&lt;br&gt;slutliga omhändertagandet medan producenten har det ekonomiska an-&lt;br&gt;svaret. Enligt det tidigare nämnda EG-direktivet om avfall som omfattas&lt;br&gt;av EES-avtalet förutsätts producenten få ett direkt ekonomiskt ansvar&lt;br&gt;för avfallet. När ett principiellt producentansvar införs kan det framstå&lt;br&gt;som mindre rättvist om avgifter för den kommunala avfallshanteringen&lt;br&gt;debiteras enbart konsumenterna i kommunerna och inte företagen. För&lt;br&gt;att säkerställa detta ekonomiska ansvar kan det ibland vara nödvändigt&lt;br&gt;att ta ut en särskild avgift. Avgiften bör därför kunna tas ut av produ-&lt;br&gt;centen för bortforsling och slutligt omhändertagande genom kommunens&lt;br&gt;försorg av avfall. Avgift skall kunna tas ut antingen för att täcka både&lt;br&gt;bortforsling och slutligt omhändertagande men kan även tas ut enbart&lt;br&gt;för att täcka det ena, exempelvis bortforslingen, om både det fysiska&lt;br&gt;och ekonomiska ansvaret för det slutliga omhändertagandet ligger kvar&lt;br&gt;hos producenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avgifter det här kan bli fråga om bör i många fall baseras på gene-&lt;br&gt;rellt beräknade kostnader för omhändertagandet av respektive avfalls-&lt;br&gt;slag. Då blir avgiftens storlek normalt inte differentierad efter lokala&lt;br&gt;förhållanden och i de fallen bör det därför bli en uppgift för regeringen&lt;br&gt;att meddela föreskrifter om avgifter. Avgifterna bör då tas ut centralt av&lt;br&gt;företagen och fördelas till kommunerna. Systemet med producentav-&lt;br&gt;gifter är oprövat och jag har erfarit att Kommunförbundet önskar att det&lt;br&gt;är mer flexibelt än enligt lagrådsremissens förslag. Även kommunerna&lt;br&gt;bör därför, efter regeringens bemyndigande, få möjlighet att kunna ta ut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en producentavgift differentierad efter lokala förhållanden i de fall det Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom detta blir ett nytt system måste man noga följa tillämpningen&lt;br&gt;och konsekvenserna av de producentavgifter som införs och vid behov&lt;br&gt;även se över den nu föreslagna regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.5 Bestämmelser om straffansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Straffstadgandet i 24 § renhållningslagen utökas till&lt;br&gt;att omfatta även överträdelse av föreskrifter om producentansvar,&lt;br&gt;märkning och uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer till viss del med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Har inte haft något att erinra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För att lagstiftningen skall bli effektiv bör&lt;br&gt;den vara straffsanktionerad. Straffskalan enligt renhållningslagen om-&lt;br&gt;fettar för närvarande böter och fängelse i högst sex månader. Det finns&lt;br&gt;inte skäl att föreslå någon skärpning av straffskalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.6 Producentansvar för förpackningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att återta förpackningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: I tidigare avsnitt föreslår jag att regeringen skall&lt;br&gt;få meddela föreskrifter om producentansvar. Ett sådant ansvar bör&lt;br&gt;gälla för förpackningar. Det bör gälla både kostnadsansvaret (det&lt;br&gt;ekonomiska ansvaret) för insamling, bortforsling och slutligt om-&lt;br&gt;händertagande av de utsorterade förpackningarna och hanteringen&lt;br&gt;(det fysiska ansvaret) av avfallet. En förordning om producentan&lt;br&gt;svar för förpackningar bör träda i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förpackningsutredningens förslag: Utredningen föreslår att en sär-&lt;br&gt;skild lag om återtagning av förpackningar införs som bemyndigar rege-&lt;br&gt;ringen att föreskriva om skyldighet för en producent att samla in, forsla&lt;br&gt;bort och slutligt omhänderta använda förpackningar. Producentansvaret&lt;br&gt;skall vara möjligt att avgränsa geografiskt. Den praktiska utformningen&lt;br&gt;av återtagningssystemet regleras genom avtal mellan det offentliga och&lt;br&gt;de företag som tillverkar eller importerar förpackningar av ett visst&lt;br&gt;materialslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har till övervägande del varit&lt;br&gt;positiva till principen om producentansvar för förpackningar. Intressen-&lt;br&gt;ter från industrin och handeln har förordat att producenterna ges endast&lt;br&gt;ett fysiskt ansvar medan i stort sett samtliga övriga remissinstanser har&lt;br&gt;delat utredningens slutsats att producenterna bör ges både ett ekono-&lt;br&gt;miskt och ett fysiskt ansvar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till min bedömning: Under de senaste decennierna har Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;mängden förpackningar, särskilt engångsförpackningar, ökat markant.&lt;br&gt;Utvecklingen av förpackningarna har inneburit en mer rationell och&lt;br&gt;effektiv varuhantering. En ändamålsenlig förpackning kan spara resurser&lt;br&gt;genom minskat spill och reducerad energiåtgång i distributionen. Samti-&lt;br&gt;digt åtgår det energi och råvaror vid tillverkning av förpackningar. Det&lt;br&gt;är angeläget att den totala resursåtgången minimeras. Genom livscykel-&lt;br&gt;analyser kan man kartlägga för- och nackdelar med olika typer av för-&lt;br&gt;packningar. En förpackning som är energikrävande att tillverka kan&lt;br&gt;spara energi genom att förpackningsmaterialets vikt är relativt sett låg i&lt;br&gt;förhållande till andra förpackningsmaterial, vilket innebär lägre energi-&lt;br&gt;åtgång i distributionsledet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förpackningarna har kommit att upplevas som ett växande problem&lt;br&gt;inom avfallshanteringen. Förpackningarnas andel av hushållsavfallet&lt;br&gt;uppgår numera till uppskattningsvis 25 % räknat i vikt och ca 50 %&lt;br&gt;räknat i volym.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla förpackningar medför en miljöbelastning, om än på olika sätt och&lt;br&gt;i olika stor utsträckning. Fyra faktorer har stor betydelse för vilken&lt;br&gt;miljöbelastning en förpackning har. För det första har avfallshantering-&lt;br&gt;en betydelse, d.v.s. om de använda förpackningarna återanvänds, om&lt;br&gt;materialet återvinns för att användas som nytt material eller förbränns i&lt;br&gt;kombination med, eller utan, energiutvinning eller slutligen om för-&lt;br&gt;packningarna kasseras och deponeras på tippen. För det andra har den&lt;br&gt;totala mängden förpackningar betydelse för miljöbelastningen. En tredje&lt;br&gt;faktor är mängden förpackningsmaterial och vilken typ av förpacknings-&lt;br&gt;material som går åt för att producera vaije enskild förpackning. Slut-&lt;br&gt;ligen har förekomsten av miljöskadliga beståndsdelar i förpackningarna&lt;br&gt;betydelse för förpackningarnas påverkan på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är främst dessa fyra faktorer som måste beaktas vid utformning&lt;br&gt;av styrmedel för en mer miljöanpassad produktion och konsumtion av&lt;br&gt;förpackningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förpackningar som framställs i dag har i allmänhet goda egen-&lt;br&gt;skaper för att förvara och bevara de produkter som de är avsedda att&lt;br&gt;omsluta. Många förpackningar är dock inte utformade med tanke på&lt;br&gt;vilken miljöbelastning de medför. Det beror på att de ekonomiska in-&lt;br&gt;citamenten inte är tillräckligt starka för förpackningstillverkama att ta&lt;br&gt;miljöhänsyn vid utformningen av förpackningarna. Tillverkaren har&lt;br&gt;företagsekonomiska motiv att minska råvaru- och energianvändningen&lt;br&gt;vid tillverkningen av förpackningarna men saknar företagsekonomiska&lt;br&gt;motiv för att ta hänsyn till förpackningarnas miljöbelastning i avfallsle-&lt;br&gt;det. Eftersom det företagsekonomiska motivet är svagt måste markna-&lt;br&gt;dens signaler förstärkas med ett producentansvar så att det finns starka&lt;br&gt;företagsekonomiska skäl att beakta miljöaspekten vid utformningen av&lt;br&gt;förpackningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förpackningstillverkamas ansvar för miljökonsekvenserna av en för-&lt;br&gt;packning upphör för närvarande när förpackningen/varan är såld. När&lt;br&gt;förpackningarna slutligen hamnar i avfallsledet är det konsumenten och&lt;br&gt;avfallshanteraren som får kostnader och eventuellt andra problem för att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;gg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bli av med förpackningarna. Jag anser att förpackningsindustrin bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åläggas ett större ansvar för förpackningarnas miljöbelastning. Det bör Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;ske genom att producentansvar for förpackningar infors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen utomlands&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera länder har åtgärder vidtagits eller diskussioner påbörjats i rikt-&lt;br&gt;ning mot ett införande av producentansvar för förpackningar. Produ-&lt;br&gt;centansvaret är i vissa fall fullständigt och i andra fall begränsat och&lt;br&gt;bygger på lagliga eller frivilliga regleringar. Det gemensamma syftet är&lt;br&gt;att minska den totala mängden förpackningar och att öka återanvänd-&lt;br&gt;ningen och materialåtervinningen av förpackningarna. Inom EG behand-&lt;br&gt;las för närvarande ett förslag till förpackningsdirektiv som beskrivs i det&lt;br&gt;följande. Därefter följer en beskrivning av den tyska lagstiftningen och&lt;br&gt;det s.k. DSD-systemet (das Duale System Deutschlands) i Tyskland&lt;br&gt;samt mycket kort vad andra länder åstadkommit för att minska förpack-&lt;br&gt;ningarnas miljöbelastning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s förslag till direktiv om förpackningar och förpackningsavfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-kommissionen presenterade i juli 1992 ett förslag till direktiv om&lt;br&gt;förpackningar och förpackningsavfall. Bakgrunden är att flera medlems-&lt;br&gt;länder har böijat införa olika typer av miljökrav på förpackningar base-&lt;br&gt;rade på någon form av producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets syfte är att harmonisera nationella åtgärder som vidtas för&lt;br&gt;att minska miljöpåverkan från förpackningar och förpackningsavfall för&lt;br&gt;att undvika störningar av den inre marknaden, handelshinder och kon-&lt;br&gt;kurrensbegränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivförslaget ställer krav på att medlemsländerna skall införa&lt;br&gt;system för återtagning, återanvändning och materialåtervinning av an-&lt;br&gt;vända förpackningar. Senast tio år från direktivets ikraftträdande skall&lt;br&gt;90 % av alla använda förpackningar (i vikt räknat) återtas i resp, med-&lt;br&gt;lemsland. Det insamlade förpackningsavfallet skall därefter gå till ma-&lt;br&gt;terialåtervinning, förbränning med energiutvinning eller kompostering.&lt;br&gt;Av det totala förpackningsavfallet skall minst 60 % av respektive för-&lt;br&gt;packningsmaterial gå till materialåtervinning. Högst 10 % av allt&lt;br&gt;förpackningsavfall får deponeras. Använda förpackningar som ingår i&lt;br&gt;ett system med återanvändning definieras inte som avfall och omfattas&lt;br&gt;därför inte av ovanstående krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt direktivförslaget en möjlighet att modifiera de angivna&lt;br&gt;målen för materialåtervinning om vetenskapliga studier, livscykelana-&lt;br&gt;lyser eller liknande visar att andra återtagningssätt är fördelaktigare från&lt;br&gt;miljösynpunkt. Målen skall vidare ses över sex år efter det att direktivet&lt;br&gt;trätt i kraft. Direktivförslaget blir nu föremål för förhandlingar i mini-&lt;br&gt;sterrådet. Det innebär att väsentliga förändringar kan ske innan ett slut-&lt;br&gt;ligt beslut tas. Direktivet kan tidigast träda i kraft år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tysk lagstiftning och DSD-systemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyskland har som tidigare nämnts sedan år 1986 en avfellslag som&lt;br&gt;bemyndigar förbundsregeringen att utfärda forordningar om bl.a. åter-&lt;br&gt;tagningsplikt och pantsystem. Distributörer kan också åläggas skyldighet&lt;br&gt;att återta avfellet eller ta ut en pant. Ett flertal förordningar har utfär-&lt;br&gt;dats eller är under utarbetande med stöd av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen behandlar också avfallsmängden. Enligt lagtexten får förbunds-&lt;br&gt;regeringen bestämma mål för återanvändning, återvinning och begräns-&lt;br&gt;ning av avfallsmängderna. Vidare får regeringen, i syfte att minska av-&lt;br&gt;fallsmängderna och avfallets miljöbelastning, utfärda förordningar om&lt;br&gt;att vissa produkter, framför allt förpackningar, 1) skall vara märkta på&lt;br&gt;ett särskilt sätt, 2) skall gå att återanvända eller återvinna, 3) skall&lt;br&gt;återtas av producenten för återanvändning eller återvinning, 4) skall in-&lt;br&gt;samlas på ett särskilt sätt separerat från annat avfell för att underlätta&lt;br&gt;återanvändning eller återvinning och 5) får marknadsföras endast för&lt;br&gt;särskilda ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av lagen beslöt förbundsregeringen i juni 1991 en förord-&lt;br&gt;ning om förpackningar. Enligt förordningen är producenter och dis-&lt;br&gt;tributörer skyldiga att ta tillbaka transportförpackningar som konsu-&lt;br&gt;menten eller industrin har lämnat tillbaka. Bestämmelsen trädde i kraft&lt;br&gt;den 1 december 1991. Vidare är, sedan den 1 april 1992, den som&lt;br&gt;säljer en vara skyldig att låta köparen lämna sekundär- eller omförpack-&lt;br&gt;ningar i försäljningslokalen. När det gäller försäljnings- eller konsu-&lt;br&gt;mentförpackningar är producenter och distributörer från den 1 januari&lt;br&gt;1993 skyldiga att ta tillbaka sådana förpackningar om de lämnas till-&lt;br&gt;baka. Denna skyldighet gäller dock inte de producenter och distributö-&lt;br&gt;rer som organiserar ett system som garanterar en regelbunden hämtning&lt;br&gt;av använda förpackningar. Som en direkt följd av detta har näringslivet&lt;br&gt;upprättat det s.k. DSD-systemet som organiserar insamlingen för han-&lt;br&gt;deln och tillverkarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förpackningstillverkare som är anslutna till DSD-systemet måste&lt;br&gt;garantera att de eller någon annan kontinuerligt tar emot och återvinner&lt;br&gt;material från sorteringsanläggningama. De skall märka sina förpack-&lt;br&gt;ningar med en grön punkt så att konsumenten vet att förpackningen&lt;br&gt;återvinns genom DSD-systemet. Systemet finansieras genom att en av-&lt;br&gt;gift (för närvarande 0,01 till 0,2 DM) tas ut för varje förpackning.&lt;br&gt;Avgiften täcker kostnaderna för insamling och sortering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förordningen skall 64-72 % av förpackningsavfallet från år&lt;br&gt;1995 gå till materialåtervinning; kraven varierar mellan olika förpack-&lt;br&gt;ningsmaterial. För transportförpackningar och kringförpackningar gäller&lt;br&gt;i princip krav på en total återanvändning eller återvinning av det avfell&lt;br&gt;som industrin eller konsumenten lämnar tillbaka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark måste dryckesförpackningar för öl, läsk och mineralvatten&lt;br&gt;ingå i ett godkänt retursystem. För övriga förpackningar planerar man&lt;br&gt;nationell lagstiftning i anslutning till EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norge utarbetar en arbetsgrupp med representanter från näringslivet&lt;br&gt;och myndigheterna ett förslag till producentansvar för förpackningar&lt;br&gt;med krav på materialåtervinning på en viss procentuell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Finland är en ny avfellslag under utformning. Riksdagen skall ta Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;ställning till förslaget våren 1993 och enligt regeringens förslag skall&lt;br&gt;lagen träda i kraft den 1 juli 1993. Enligt lagförslaget bemyndigas rege-&lt;br&gt;ringen att föreskriva att producenterna skall ansvara för de egna&lt;br&gt;produkternas avfell och ha återtagningsplikt. När EG-direktivet om för-&lt;br&gt;packningar har antagits kommer den finska regeringen att följa upp&lt;br&gt;lagen med förordningar som specificerar vilka produkter och producen-&lt;br&gt;ter som omfattas och vilka krav på återanvändning och materialåter-&lt;br&gt;vinning som skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sommaren 1992 antogs i Frankrike en lag om avfallshantering som&lt;br&gt;innebär att producenterna har ansvar för förpackningsavfellets omhän-&lt;br&gt;dertagande. Målet är att 75 % av alla förpackningar skall återvinnas år&lt;br&gt;2002. I begreppet återvinning innefattas även förbränning med energiut-&lt;br&gt;vinning. Alla förpackningar i Frankrike beläggs fr.o.m. år 1992 med en&lt;br&gt;avgift som samlas in av den statliga fonden Eco-emballage. Medlen som&lt;br&gt;fonden får in går till att bekosta insamling och omhändertagande av för-&lt;br&gt;packningsavfellet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En överenskommelse har slutits mellan Frankrike och Tyskland om&lt;br&gt;ett gemensamt återvinningssystem för förpackningar. Överenskommel-&lt;br&gt;sen innebär en samordning mellan det tyska DSD-systemet och det&lt;br&gt;franska Eco-emballage med den gröna punkten som gemensam symbol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Nederländerna har regeringen och företrädare för näringslivet ge-&lt;br&gt;nom avtal enats om att förpackningsproducentema ansvarar för sina&lt;br&gt;produkter även i avfallsledet och skall se till att retursystem införs.&lt;br&gt;Överenskommelsen omfattar alla förpackningar som förs ut på den in-&lt;br&gt;hemska marknaden. Avtalet preciserar de kvantitativa och kvalitativa&lt;br&gt;mål som gäller för att minska mängden avfell. Bl.a. har man kommit&lt;br&gt;överens om att till år 2000 helt upphöra med förbränning av förpack-&lt;br&gt;ningar utan energiutvinning. Industrin har också förbundit sig att byta&lt;br&gt;engångsförpackningar mot retumerbara i de fell det innebär en mindre&lt;br&gt;miljöbelastning. Någon förordning kommer inte att utfärdas så länge&lt;br&gt;avtalet hålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I USA finns på federal nivå ett förslag till lagstiftning med bl.a. åter-&lt;br&gt;vinningskrav på förpackningar. Industrin har haft stora invändningar&lt;br&gt;emot förslaget och det ansvar som lagen skulle lägga på industrin.&lt;br&gt;Enligt uppgift är ett första delmål för materialåtervinning av förpack-&lt;br&gt;ningar att 25 % av alla förpackningar återvinns efter år 1995, undanta-&lt;br&gt;get förpackningar som är av papp/pappersmaterial vilka skall ha en åter-&lt;br&gt;vinningsnivå på 40 % efter 1995. Är 1998 höjs återvinningsmålet till&lt;br&gt;40 % och efter år 2000 skall 50 % av alla förpackningar återvinnas. På&lt;br&gt;delstatsnivå har de flesta staterna lagar som begränsar mängden för-&lt;br&gt;packningar och stimulerar återanvändning och materialåtervinning. För&lt;br&gt;att stimulera återanvändning och materialåtervinning har flera delstater&lt;br&gt;skattelättnader för bl.a. företagsinvesteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Jag anser att nya styrmedel måste in-&lt;br&gt;föras så att producenterna kan åläggas ett producentansvar för sina&lt;br&gt;produkter i avfallsledet. Principen att den som förorenar skall betala&lt;br&gt;kostnaderna för att undanröja eller motverka föroreningen - Polluter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pays Principle - skall gälla för förpackningsavfallet. Det innebär i detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fäll att kostnaden för att omhänderta förpackningsavfallet skall ingå i Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;priset på förpackningen/varan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika betungande administration och kontroll bör ett system,&lt;br&gt;som skapas för att förmå producenterna att ta miljöhänsyn i sin tillverk-&lt;br&gt;ning, vara självreglerande och utnyttja marknadsekonomiska mekanis-&lt;br&gt;mer. Det system med producentansvar och återtagandeplikt för förpack-&lt;br&gt;ningar som jag förordar uppfyller dessa krav. Systemet har hög flexibi-&lt;br&gt;litet genom att det ger förpackningarnas ekonomiska intressenter frihet&lt;br&gt;att själva utforma retumerbara förpackningar och återvinningssystem på&lt;br&gt;marknadens villkor. Någon detaljreglering från statens sida blir inte&lt;br&gt;aktuell så länge detta system fungerar på ändamålsenligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att ett system med producentansvar för förpackningar erbju-&lt;br&gt;der en värdefull möjlighet att uppfylla riksdagens mål om att minska av-&lt;br&gt;fallets volym och miljöbelastning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den erfarenhet av producentansvar på förpackningar vi har i vårt land&lt;br&gt;är positiv. Producenterna har på frivillig grund fullt ekonomiskt och&lt;br&gt;fysiskt ansvar för omhändertagandet av returflaskor av glas för vin,&lt;br&gt;sprit, öl och läsk. Det innebär att producenterna organiserar och be-&lt;br&gt;kostar insamling och återanvändning resp, materialåtervinning av för-&lt;br&gt;packningarna liksom information till allmänheten. Detsamma gäller för&lt;br&gt;aluminiumburkar men för sådana gäller även krav på tillstånd enligt&lt;br&gt;lagen (1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av alumi-&lt;br&gt;nium. Fullständigt producentansvar finns också för materialåtervinning&lt;br&gt;av wellpapp och ett visst producentansvar för återvinning av glasför-&lt;br&gt;packningar. På senare tid har även ett retursystem för läskedrycksflas-&lt;br&gt;kor av PET-plast byggts upp av producenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är min uppfattning att de system med retumerbara förpackningar&lt;br&gt;som vi har i Sverige för närvarande behöver kompletteras för att produ-&lt;br&gt;centernas ansvar för förpackningsavfallet, så som producentansvaret sla-&lt;br&gt;gits fest av riksdagen år 1975, skall gälla i realiteten. Dessutom är det&lt;br&gt;nödvändigt att utveckla nya retursystem för att möta de krav som följer&lt;br&gt;av EG:s förslag till förpackningsdirektiv. Mitt förslag om producent-&lt;br&gt;ansvar med återtagningsplikt för förpackningsavfall är ett första steg i&lt;br&gt;den riktningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förpackningsutredningen förordade att producenternas återtagnings-&lt;br&gt;plikt för förpackningar skall omfetta både ett ekonomiskt och ett fysiskt&lt;br&gt;ansvar. Det ekonomiska ansvaret innebär att producenten är skyldig att&lt;br&gt;stå för kostnaden för insamling, bortforsling och återvinning av för-&lt;br&gt;packningsavfellet. Det fysiska ansvaret innebär att producenten är skyl-&lt;br&gt;dig att återta använda förpackningar som konsumenten (hushållet, före-&lt;br&gt;taget, m.fl.) har lämnat tillbaka. Att producenterna bör åläggas både&lt;br&gt;ekonomiskt och fysiskt ansvar har fått ett brett stöd av&lt;br&gt;remissinstanserna. Även jag delar utredarens uppfattning i denna fråga;&lt;br&gt;producenterna bör överta kommunens ekonomiska och fysiska ansvar&lt;br&gt;för det utsorterade förpackningsavfallet. Så länge det saknas möjligheter&lt;br&gt;att maskinellt sortera ut förpackningar från hushållsavfall bör däremot,&lt;br&gt;enligt min mening, använda förpackningar, som av den enskilde läggs&lt;br&gt;tillsammans med annat hushållsavfall, samlas in och transporteras bort &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av kommunen enligt gällande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom Sverige är ett glest befolkat land kan stora kostnader uppstå Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;för insamling och transport till returanläggningama. De miljömässiga&lt;br&gt;nackdelarna med stora transportavstånd kan i vissa fall överväga de&lt;br&gt;miljömässiga fördelarna med att återanvända eller materialåtervinna&lt;br&gt;förpackningarna. Jag avser därför att i ett annat sammanhang återkom-&lt;br&gt;ma till regeringen med förslag att ge Statens naturvårdsverk i uppdrag&lt;br&gt;att följa upp dessa aspekter av producentansvaret och, om så behövs,&lt;br&gt;föreslå åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenternas aktiva medverkan är av vital betydelse för att ett&lt;br&gt;återtagningssystem av förpackningar skall vara framgångsrikt. Återtag-&lt;br&gt;ningssystemet måste därför vara enkelt och konsumentvänligt för både&lt;br&gt;företag och enskilda. Dessutom krävs tydlig information och märkning&lt;br&gt;av förpackningarna. Detta ställer också krav på praktiska arrangemang&lt;br&gt;i bostadsområden för att möjliggöra omfattande returer av förpackning-&lt;br&gt;ar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett system med återtagning skall fungera och ge underlag för&lt;br&gt;återanvändning och materialåtervinning i kommersiell skala krävs att de&lt;br&gt;uttjänta förpackningarna sorteras ut från övrigt avfell redan vid källan.&lt;br&gt;Det innebär ett ansvarstagande från den enskildes sida. Det stora in-&lt;br&gt;tresse för miljöfrågorna som människor har i dag, och deras genuina&lt;br&gt;vilja att aktivt bidra till en bättre miljö borgar för att de enligt min&lt;br&gt;bedömning också kommer att ta detta ansvar. Det är min uppfettning att&lt;br&gt;de svenska konsumenterna i stor utsträckning skulle uppfetta en ökad&lt;br&gt;källsortering i hushållen positivt, även om det medför en viss ökad&lt;br&gt;arbetsbörda för varje individ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskildes medverkan är således en förutsättning för att system&lt;br&gt;med återtagningsplikt skall fungera. Det är av stor vikt att hushållen,&lt;br&gt;företagen och andra berörda informeras om hur källsorteringen i prakti-&lt;br&gt;ken skall fungera. Information behövs också om de miljömässiga för-&lt;br&gt;delar som är förknippade med att använda förpackningar separeras från&lt;br&gt;övrigt avfell och återvinns. Det ankommer på de berörda företagen att&lt;br&gt;se till att erforderlig information ges. För egen del anser jag det önsk-&lt;br&gt;värt att förpackningar som återanvänds eller materialåtervinns märks&lt;br&gt;med en symbol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.7 Producentbegreppet beträffande förpackningsavfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: I fråga om förpackningsavfall bör med producent&lt;br&gt;avses den som tillverkar förpackningar eller förpackningsmaterial&lt;br&gt;eller importerar förpackningar, förpackningsmaterial eller för&lt;br&gt;packade varor eller för vidare försäljning förpackar och innehar&lt;br&gt;varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förpackningsutredningens förslag: Bedömningen överensstämmer&lt;br&gt;med 3 § i förpackningsutredningens lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig med anled- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;ning av förpackningsutredningens förslag har i allmänhet inte haft något&lt;br&gt;att invända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: En viktig del av regleringen av produ-&lt;br&gt;centansvaret, inte minst med hänsyn till lagens effekter på marknaden,&lt;br&gt;är att producenten kan identifieras. I EG-kommissionens förslag till&lt;br&gt;förpackningsdirektiv har beteckningen producent givits en vid defini-&lt;br&gt;tion. Som producent till en viss förpackning anges tillverkare, material-&lt;br&gt;leverantör, distributör, importör och handeln. I Tyskland ligger produ-&lt;br&gt;centansvaret för sälj förpackningar på handeln. Det är handeln som har&lt;br&gt;fått ansvar för att ta tillbaka förpackningarna och som i sin tur får ställa&lt;br&gt;krav på leverantörerna, dvs. de som tillverkar eller importerar förpack-&lt;br&gt;ningarna, att medverka vid återtagningen. Det tyska näringslivets svar&lt;br&gt;på lagen om återtagandeplikt är det i ett tidigare avsnitt beskrivna DSD-&lt;br&gt;systemet, där producentansvaret fördelats mellan förpackningarnas&lt;br&gt;ekonomiska intressenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att en vara kan förses med en förpackning i många&lt;br&gt;olika led bör definitionen av producent när det gäller förpackningar avse&lt;br&gt;förpackningarnas samtliga ekonomiska intressenter. Dessa bör ges ett&lt;br&gt;ansvar för förpackningsavfallet genom att en vid definition av begreppet&lt;br&gt;producent används i det sammanhanget. Det är också i linje med vad&lt;br&gt;företrädare för svenskt näringsliv har framfört i sina kontakter med&lt;br&gt;förpackningsutredningen. Alla ekonomiska intressenter måste ges möj-&lt;br&gt;lighet att själva uppfylla producentansvaret; inhemska producenter såväl&lt;br&gt;som importörer. I annat fall kan producentansvaret uppfattas som han-&lt;br&gt;delshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min slutsats är att genom att producentansvaret ligger hos en vid krets&lt;br&gt;ökar förutsättningarna för att återtagningsplikten inte skall leda till&lt;br&gt;försämrad konkurrens på marknaden. Jag anser mot den bakgrunden att&lt;br&gt;i begreppet producent i detta sammanhang bör innefattas den som till-&lt;br&gt;verkar förpackningar eller förpackningsmaterial, importerar förpack-&lt;br&gt;ningar, förpackningsmaterial eller förpackade varor eller för vidare för-&lt;br&gt;säljning förpackar eller innehar varor, dvs. hela distributions- och&lt;br&gt;försälj ningskedjan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.8 Återanvändning, materialåtervinning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En förordning om krav på återanvändning och&lt;br&gt;materialåtervinning av förpackningar bör träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1994 i den mån frivilliga, bindande avtal mellan berörda parter inte&lt;br&gt;har slutits. För olika materialslag anges vilka nivåer som skall vara&lt;br&gt;uppnådda efter den 1 januari 1997. En förordning bör också omfatta&lt;br&gt;skyldighet för en producent att lämna uppgifter om insamling, återan-&lt;br&gt;vändningsgrad, materialåtervinningsgrad och andra förhållanden som&lt;br&gt;gäller dennes verksamhet enligt renhållningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att återanvändnings- och återvinningsgraden för&lt;br&gt;vissa förpackningar i dag är mycket låg och underlaget inte är till-&lt;br&gt;räckligt för att fastställa kravnivåer bör Naturvårdsverket få i uppdrag&lt;br&gt;att analysera konsekvenserna av återanvändnings- och återvinnings-&lt;br&gt;nivåer för dessa förpackningsslag. I Naturvårdsverkets uppdrag skall&lt;br&gt;ingå att definiera vilka förpackningar som skall omfattas av kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förpackningsutredningens förslag: Utredningen föreslår att regeringens&lt;br&gt;bemyndigande skall tas in i en särskild lag om återtagning av förpackning-&lt;br&gt;ar i vilken producenterna ges ansvar för att använda förpackningar insam-&lt;br&gt;las, bortforslas och återanvänds, materialåtervinns eller förbränns med&lt;br&gt;energiutvinning. Den miljömässiga prioriteringsordningen skall vara åter-&lt;br&gt;användning, materialåtervinning, energiutvinning och deponering. Priori-&lt;br&gt;tetsordningen föreslås gälla för vaije enskilt materialslag (glas, papper,&lt;br&gt;aluminium, stålplåt och plast) och inte när olika materialslag jämförs.&lt;br&gt;Regeringen skall fastställa mål för materialåtervinningen från år 2000. De&lt;br&gt;mål som föreslås av utredningen är satta efter en sammanvägning av miljö-&lt;br&gt;fördelar, teknisk möjlighet och ekonomisk rimlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har haft invändningar mot&lt;br&gt;utredningens miljömässiga prioritetsordning för återanvändning, material-&lt;br&gt;återvinning, förbränning i kombination med energiutvinning och depone-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Med den i avsnitt 7.3.6 föreslagna åter-&lt;br&gt;tagandeplikten på förpackningar ges producenterna incitament för att ut-&lt;br&gt;forma förpackningar som kan återanvändas eller vilkas material kan åter-&lt;br&gt;vinnas. Jag anser att producenterna bör ges frihet att i vaije given situa-&lt;br&gt;tion, inom ramen för angivna mål, bedöma vilket av alternativen återan-&lt;br&gt;vändning och materialåtervinning som är mest fördelaktigt. I det system&lt;br&gt;med producentansvar inom ramen för ett återvinningsmål som jag här före-&lt;br&gt;slår, ges företagen dessutom stor frihet att praktiskt utforma systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt remissvar till förpackningsutredningen betonar NUTEK nödvändig-&lt;br&gt;heten av att utvecklingen på förpackningsområdet sker i samklang med&lt;br&gt;utvecklingen i övriga Europa och EG. Motsvarande synpunkter har även&lt;br&gt;bl.a. Statens naturvårdsverk, Kommerskollegium och Sveriges industri-&lt;br&gt;förbund framfört. Det är enligt min mening självklart att vi med den nära&lt;br&gt;relation vi har med EG i möjligaste mån harmoniserar våra miljöansträng-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar med EG. Samtidigt anser jag att det är viktigt att vi utformar våra Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;system utifrån vårt lands specifika förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i förpackningsutredningens analys av de svenska för-&lt;br&gt;hållandena på respektive marknad och den tyska förpackningsförordningens&lt;br&gt;krav på återvinningsnivåer från den 1 januari 1995 förordar jag i det&lt;br&gt;följande skilda krav på återanvändnings- och återvinningsnivåer för olika&lt;br&gt;material- och förpackningsslag (aluminium, wellpapp/ papp/ papper, plast,&lt;br&gt;stålplåt och glas), att gälla fr.o.m. den 1 januari 1997. I förslaget har&lt;br&gt;hänsyn tagits, i enlighet med Naturvårdsverkets synpunkt, till redan exi-&lt;br&gt;sterande retursystem. För de förpackningar som inte redan har nationellt&lt;br&gt;uppställda mål anser jag att de nivåer som gäller i Tyskland från den 1&lt;br&gt;januari 1995 beträffande materialåtervinning bör gälla fr.o.m. den 1 janua-&lt;br&gt;ri 1997. Alla procenttal anger förpackningsavfallet i viktprocent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Glasförpackningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i dag väl utvecklade system för insamling, återanvändning och&lt;br&gt;materialåtervinning av glasförpackningar i vårt land. Branschen har återan-&lt;br&gt;vändningssystem för flaskor för öl, läsk, vin och sprit. 95-98 % av alla öl-&lt;br&gt;och läskedrycksflaskor återanvänds och motsvarande siffra för vin- och&lt;br&gt;spritflaskor är 65 %. I 1990 års avfallsproposition (prop. 1989/90: 100 bil.&lt;br&gt;16, bet. 1989/90:JoU 16, rskr. 1989/90:241) fastslogs att återtagningsmålet&lt;br&gt;för dryckesförpackningar skall vara minst 90 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1991 materialåtervanns ca 44 % av alla glasförpackningar av Svensk&lt;br&gt;Glasåtervinning AB (SGÅ) som har det fysiska och delvis det ekonomiska&lt;br&gt;ansvaret för materialåtervinningen av glas. Det är kommunerna som sam-&lt;br&gt;lar in glaset och säljer det till SGÅ för återvinning. Företaget tar ut en&lt;br&gt;avgift på de förpackningar som är anslutna, för närvarande är avgiften 2-6&lt;br&gt;öre per förpackning beroende på volymen. Avgiften används för att be-&lt;br&gt;kosta insamling, återvinning m.m. SGÅ:s återvinningsmål för år 1995 är&lt;br&gt;att 70 % av alla glasförpackningar skall återvinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wellpapp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns redan flera väl fungerande system med materialåtervinning av&lt;br&gt;wellpapp i vårt land. Främst är det förpackningar från grossister, distri-&lt;br&gt;butionsföretag och detaljhandel som återvinns. För närvarande återvinns&lt;br&gt;ca 65 % av all wellpapp i vårt land. Denna nivå måste vara ett minimum&lt;br&gt;för materialåtervinningen av wellpapp efter den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga förpackningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För övriga förpackningar (förpackningar i stålplåt, övriga aluminiumför-&lt;br&gt;packningar, övriga förpackningar av papp, papper och kartong samt övriga&lt;br&gt;plastförpackningar) är nuvarande återanvändnings- och återvinningsnivåer&lt;br&gt;mycket låga. För dessa förpackningar är dessutom underlaget inte tillräck-&lt;br&gt;ligt för att redan i dag formulera krav. Enligt min bedömning är dock de &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återanvändnings- och återvinningsnivåer som anges i det följande rimliga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;målsättningar för återanvändning och materialåtervinning. Innan krav kan Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;ställas bör dock konsekvensanalyser genomföras för de i det följande&lt;br&gt;angivna nivåerna. Jag avser därför att inom kort återkomma till regeringen&lt;br&gt;med ett förslag om ett uppdrag till Naturvårdsverket att göra en konsek-&lt;br&gt;vensanalys av dessa nivåer innan de förs in som krav i förordningen. I&lt;br&gt;Naturvårdsverkets uppdrag skall ingå att definiera vilka förpackningsslag&lt;br&gt;som skall ingå i respektive krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag förekommer ingen återanvändning eller materialåtervinning av hus-&lt;br&gt;hållsförpackningar i stålplåt men viss återanvändning och materialåtervinn-&lt;br&gt;ing av förpackningar för industriellt bruk förekommer. Ett problem vid&lt;br&gt;materialåtervinning av hushållens förpackningar i stålplåt är att de oftast är&lt;br&gt;förtennade vilket kraftigt fördyrar återvinningen. På sikt måste stålplåtsför-&lt;br&gt;packningama för hushållen utvecklas så att det går att materialåtervinna&lt;br&gt;dem till en rimlig kostnad. Jag anser att vi bör kunna ställa motsvarande&lt;br&gt;krav som den tyska förpackningsförordningen gör på producenterna att&lt;br&gt;återanvända eller materialåtervinna minst 70 % av alla förpackningar i&lt;br&gt;stålplåt från den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ca 1 % av hushållssoporna är alumlmumskrot (exklusive retur-&lt;br&gt;burken). En stor del av aluminiumförpackningarna insamlas och material -&lt;br&gt;återvinns redan, eftersom returburken insamlas och materialåtervinns till&lt;br&gt;närmare 85 %. Aluminium är intressant att återvinna eftersom det om-&lt;br&gt;smälta materialet har samma egenskaper som nytt material. Det finns&lt;br&gt;därför goda möjligheter att öka materialåtervinningen av aluminiumför-&lt;br&gt;packningar och jag finner det rimligt att minst 70% av alla övriga alumi-&lt;br&gt;niumförpackningar återanvänds eller materialåtervinns från den 1 januari&lt;br&gt;1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att materialåtervinningen av förpackningar av papp, papper&lt;br&gt;och kartong, utom förpackningar i wellpapp, bör öka så att minst 65 %&lt;br&gt;materialåtervinns fr.o.m. den 1 januari 1997. Detta innebär att insamling&lt;br&gt;och materialåtervinning av både företagens och hushållens papp, papper&lt;br&gt;och kartong måste öka kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 % av alla konsumentförpackningar i papper och kartong (exklusive&lt;br&gt;wellpapp) är mjölkförpackningar och andra vätskekartonger av papper och&lt;br&gt;plast. Som vätskeförpackningama ser ut i dag är det tveksamt om mate-&lt;br&gt;rialåtervinning ger någon miljövinst i förhållande till förbränning med&lt;br&gt;energiutvinning. Min bedömning är att en utveckling av dessa förpack-&lt;br&gt;ningar måste till, så att det blir möjligt att möta EG:s krav på material-&lt;br&gt;återvinning även för dessa förpackningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återanvändning av plastförpackningar är ur miljöhänseende oftast att&lt;br&gt;föredra framför materialåtervinning. Det finns emellertid en del problem&lt;br&gt;med materialåtervinning och återanvändning, bl.a. är den återvunna plasten&lt;br&gt;många gånger av sämre kvalitet än ny plast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag materialåtervinns ca 5 % av alla plastförpackningar. Jag finner det&lt;br&gt;rimligt att minst 65 % av alla plastförpackningar, exklusive PET-flaskan,&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 januari 1997 återanvänds eller materialåtervinns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en frivillig överenskommelse från juli 1990 skall alla svenska&lt;br&gt;förpackningar i PVC bytas ut mot annat material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om PET-flaskor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar utvid-&lt;br&gt;gas till att också omfatta PET-flaskor i retursystem med material-&lt;br&gt;återvinning. För hanteringstillstånd skall gälla att flaskorna ingår i ett&lt;br&gt;retursystem med pant. Hanteringstillstånd krävs även för import av&lt;br&gt;PET-flaskor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I lagen (1991:336) om vissa dryckesförpack-&lt;br&gt;ningar föreskrivs att hanteringstillstånd krävs for yrkesmässig överlåtel-&lt;br&gt;se av flaskor som är tillverkade av PET (polyetylentereftalat). För ett&lt;br&gt;hanteringstillstånd krävs att flaskan ingår i ett retursystem. Av lagens&lt;br&gt;förarbeten framgår att med retursystem avses ett system med återfyllnad&lt;br&gt;av PET-flaskor. För att bryggerinäringen skall få tid att anpassa pro-&lt;br&gt;duktionen till ett system med återfyllnad har regeringen gett dispenser&lt;br&gt;till utgången av år 1992 till de foretag som uppgett att de avser att&lt;br&gt;ansluta sig till ett godkänt retursystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera problem har uppstått kring systemet med återfyllnad, både vad&lt;br&gt;gäller praktiska frågor och konkurrensfrågor. De små bryggerierna har&lt;br&gt;inte ansett sig kunna få ekonomisk bärkraft for ett system med åter-&lt;br&gt;fyllnad på grund av de höga kostnader som är förknippade med disk-&lt;br&gt;ning och transport. Det har också visat sig tekniskt svårt att använda&lt;br&gt;retur-PET-flaskor för cider och mineralvatten, produkter som utgör en&lt;br&gt;stor del av den försålda volymen i PET-flaskor. Förpackningsutred-&lt;br&gt;ningen gör bedömningen att också ett retursystem med höga krav på&lt;br&gt;materialåtervinning kan accepteras. Mot denna bakgrund finns det fog&lt;br&gt;för att ändra lagen så att retursystem med engångs-PET-flaskor som tas&lt;br&gt;tillbaka och materialåtervinns blir tillåtna parallellt med det redan fun-&lt;br&gt;gerande systemet med återfyllnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ändring i lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar som&lt;br&gt;jag här föreslår skall gälla från den 1 juli 1993. Under tiden fram till&lt;br&gt;dess att lagens nya lydelse trätt i kraft, bör undantag från tillståndsplik-&lt;br&gt;ten kunna medges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall motsvarande villkor som tillämpas för de foretag&lt;br&gt;som får hanteringstillstånd for PET-flaskor för återfyllnad gälla för de&lt;br&gt;företag som väljer att ingå i ett system med retur-PET som återvinns.&lt;br&gt;För sådant hanteringstillstånd skall således gälla att minst 90 % räknat&lt;br&gt;på årsbasis av de försålda engångsflaskoma från den 1 januari 1994 tas&lt;br&gt;tillbaka och materialåtervinns. Vidare skall pant betalas vid återlämning&lt;br&gt;av PET-flaskor, vilket redan tillämpas för retur-PET som återfylles.&lt;br&gt;Detta är för närvarande det enda sättet att uppnå en insamlingsnivå på&lt;br&gt;90% av försåld kvantitet. Av den nya lagtexten skall framgå att pant&lt;br&gt;gäller som villkor för hanteringstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att hanteringstillstånd skall kunna beviljas måste sökanden kunna&lt;br&gt;visa att återvinningskravet kan uppnås, vilket torde förutsätta att föran-&lt;br&gt;staltningar om återtagning inleds omedelbart så att tillstånd kan beviljas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;när lagändringen träder i kraft. Proceduren kring hanteringstillståndet Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;bör utformas så att särskilda svårigheter för importföretag inte uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framtida EG-regler, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu beskrivna systemet med producentansvar för förpackningar&lt;br&gt;ligger enligt min bedömning inom ramen för vad som är och kan för-&lt;br&gt;väntas komma att vara tillåtet inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skatten på dryckesförpackningar tillkom för att styra konsumtionen&lt;br&gt;mot milj ovänligare förpackningar. Med nuvarande utformning fyller&lt;br&gt;inte skatten den funktion som miljöpolitiskt styrmedel som var dess&lt;br&gt;syfte och förpackningsutredningen föreslog därför i sitt slutbetänkande&lt;br&gt;(SOU 1991:76) Förpackningar och miljön, att förpackningsskatten skall&lt;br&gt;tas bort. Mot bakgrund av detta har regeringen nyligen i proposition&lt;br&gt;1992/93:166 föreslagit riksdagen att skatten avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställning av återanvändnings- och materialåtervinningsnivåer på&lt;br&gt;förpackningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förordning om producentansvar för förpackningar träder i kraft den&lt;br&gt;1 jan 1994. I förordningen skall for följande forpackningsslag anges&lt;br&gt;återanvändnings- eller materialåtervinningskrav som skall vara uppfyllda&lt;br&gt;efter den 1 jan 1997.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Uppnådd&lt;br&gt;nivå 1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Krav 1997&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;G lasförpackningar&lt;br&gt;för öl/läsk:&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Återanvändning:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;95 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;95 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Glastö rpackningar&lt;br&gt;för vin/sprit:&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Återanvändning:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övriga glasför-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Material-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;packningar:&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;återvinning:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;45 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Aluminiumburkar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Material-&lt;br&gt;återvinning:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;85 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förpackningar av&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Material-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;wellpapp:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;återvinning:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;PET-flaskan:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Material-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ingen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;återvinning:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;uppgift&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;90 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;För nedanstående forpackningsslag gäller att innan återanvändnings- och&lt;br&gt;materialåtervinningskrav beslutas genom förordning skall konsek-&lt;br&gt;vensanalyser ha gjorts för de angivna återanvändnings- och åter-&lt;br&gt;vinningsnivåema. Uppdrag om detta skall ges till Naturvårdsverket. I&lt;br&gt;Naturvårdsverkets uppdrag ingår också att definiera vilka förpackningar&lt;br&gt;som ingår i respektive kategori. Om Naturvårdsverket finner anledning&lt;br&gt;att justera målen bör förslag till nya kravnivåer presenteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Avser redan fungerande retursystem för glasflaskor för öl/läsk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Avser redan fungerande retursystem för inhemskt tappade vin- och&lt;br&gt;spritflaskor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Avser bl.a. importerade vin- och spritflaskor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppnådd&lt;br&gt;nivå 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål 1997&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övriga aluminium-&lt;br&gt;förpackningar:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Materialåter-&lt;br&gt;vinning:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övriga förpackningar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Återanvändning/&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;av papp, papper och&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;materialåter-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kartong:&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;vinning:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övriga plastför-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Återanvändning/&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;packningar:&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;materialåter-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;vinning:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förpackningar av&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Återanvändning/&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;stålplåt:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;materialåter-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;vinning:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;70 %&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;7.3.9 Producentansvar för returpapper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Jag avser att, efter överläggningar med berörda&lt;br&gt;intressenter, återkomma till regeringen med förslag om den närma-&lt;br&gt;re utformningen av ett system med producentansvar for återvinning&lt;br&gt;av papper. Ett producentansvar bör fr.o.m. den 1 juli 1994 gälla&lt;br&gt;för producenter av tidnings- och journalpapper. För annat papper&lt;br&gt;bör sådant ansvar införas den 1 juli 1996. Insamlingsmålet sätts till&lt;br&gt;75 % för tidnings- och journalpapper år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Pappersproducentema ges dels ett ekonomiskt&lt;br&gt;ansvar för insamling och slutligt omhändertagande, dels ett fysiskt&lt;br&gt;ansvar för slutligt omhändertagande av returpapper. Kommunerna&lt;br&gt;svarar som hittills för insamling av papper. En återvinningsavgift läggs&lt;br&gt;på produktion och import av tidnings- och journalpapper avsett för&lt;br&gt;svensk konsumtion med stöd av den lagstiftning om producentansvar&lt;br&gt;som föreslås i promemorian. Avgiften förs till en returpappersfond som&lt;br&gt;disponeras av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer. Medel från fonden används för att vid behov täcka underskott i&lt;br&gt;kommunernas returpappershantering samt för att ge stöd till projekt som&lt;br&gt;syftar till en ökad återvinning av returpapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Häri ingår ej förpackningar i wellpapp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Häri ingår ej den s.k. PET-flaskan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till för- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;slaget om producentansvar för returpapper. Flera remissinstanser, bl.a.&lt;br&gt;Statens naturvårdsverk, anser att fysiskt producentansvar dessutom bör&lt;br&gt;införas för insamlingen. Ett flertal avstyrker inrättandet av en fond.&lt;br&gt;Flera instanser avstyrker införandet av en avgift eller känner tvekan till&lt;br&gt;en avgift med hänvisning till bl.a. att avgiften och fonden kan minska&lt;br&gt;kommunernas incitament att effektivisera insamlingen. Ett antal remiss-&lt;br&gt;instanser anser att nuvarande återvinningssystem fungerar väl och därför&lt;br&gt;bör bibehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Bestämmelser om pappersåtervinning in-&lt;br&gt;fördes i Sverige år 1975. Tidningar och tidskrifter, förpackningar av&lt;br&gt;papper eller papp samt andra pappersprodukter som hushållen regel-&lt;br&gt;mässigt har behov av att göra sig kvitt räknas till hushållsavfall enligt 4&lt;br&gt;§ första stycket renhållningslagen (1979:596) och omfattas av det obli-&lt;br&gt;gatoriska kommunala renhållningsansvaret. Enligt 8 § renhållningsför-&lt;br&gt;ordningen (1990:984) skall, inom de kommuner som åtagit sig särskild&lt;br&gt;insamlingsskyldighet, pappersavfall som utgörs av tidningar, tidskrifter&lt;br&gt;och emballage samt av utgallrade arkivhandlingar eller liknande avfåll&lt;br&gt;från kontorsverksamhet forslas bort separat genom kommunens försorg.&lt;br&gt;Separat insamling av returpapper från hushållen sker emellertid i dag i&lt;br&gt;de flesta kommuner, trots att endast ett fåtal kommuner har åtagit sig&lt;br&gt;detta formellt. Kommunerna ansvarar som regel inte för insamling av&lt;br&gt;kontorspapper. Sådan insamling sker vantigen i privat regi genom retur-&lt;br&gt;pappersföre tagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Returpapper har de senaste 15-20 åren blivit en alltmer betydelsefull&lt;br&gt;råvara för de svenska pappersbruken. Den årliga förbrukningen av&lt;br&gt;returpapper har sedan böijan av 1970-talet ökat från ca 300 000 ton till&lt;br&gt;drygt en miljon ton år 1990. Industrins behov av returpapper kommer&lt;br&gt;enligt branschens prognoser att stiga till 1,45 miljoner ton per år till år&lt;br&gt;1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de svenska hushållens konsumtion av tidnings- och journalpapper,&lt;br&gt;575 000 ton år 1991, insamlades och återvanns 355 000 ton, dvs. nära&lt;br&gt;62 %. Allt insamlat tidnings- och journalpapper från hushållen kan,&lt;br&gt;enligt vad jag har erfarit, kapacitetsmässigt tas emot vid de svenska&lt;br&gt;pappersbruken inom överskådlig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insamling och återvinning av övrigt returpapper från tryckerier, kon-&lt;br&gt;tor och liknande verksamheter uppgick till 140 000 ton eller ca 15 % år&lt;br&gt;1991. Det är inte möjligt att säkert bedöma kontorens andel av detta,&lt;br&gt;men enligt min mening torde det finnas en potential för betydligt ökad&lt;br&gt;återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste åren har priset på returpapper periodvis sänkts&lt;br&gt;samtidigt som insamlingskostnadema har ökat. Enligt vad jag har erfarit&lt;br&gt;täcker inköpsföretagens ersättning i dag inte längre den genomsnittliga&lt;br&gt;hanteringskostnaden i landet för returpappret. Detta beror på att det&lt;br&gt;tidvis finns betydande överskott på returpapper på den internationella&lt;br&gt;marknaden vilket lett till prissänkningar. Detta hänger samman med att&lt;br&gt;intresset i många länder under senare år har ökat markant for insamling&lt;br&gt;och återvinning av bl.a. tidnings- och journalpapper vilket ibland lett till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket låga priser på den internationella marknaden. Kommunens för- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;luster på verksamheten i sådana fall täcks via renhållningstaxan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen med stora överskott internationellt på returpapper till låga&lt;br&gt;priser kan enligt vad skogsindustrin uppger komma att bestå under över-&lt;br&gt;skådlig tid. T.ex i Tyskland förbereds lagstiftning med krav på återtag-&lt;br&gt;ning av tidningar, tidskrifter och annat tryckpapper for den som till-&lt;br&gt;verkar och säljer sådana produkter. Detta kan medföra kraftigt ökad&lt;br&gt;tillgång till returpapper på marknaden med ytterligare sänkta returpap-&lt;br&gt;perspriser som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att returpapperssystemet i Sverige skall fortsätta att fungera bra&lt;br&gt;behöver kommunernas problem att få kostnadstäckning lösas. Annars&lt;br&gt;finns inte förutsättningar för systemet att kunna fungera långsiktigt.&lt;br&gt;Enligt min mening måste avsättningen for svenskt returpapper säkras&lt;br&gt;och pappersbrukens tillgång till returfiberråvara tryggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återvinningsverksamhet lider ofta av att det ur ett företagsekonomiskt&lt;br&gt;perspektiv inte är lönsamt att använda återvunnen råvara jämfört med&lt;br&gt;primär. Det kan vara fråga om extra kostnader för transporter eller i&lt;br&gt;hanteringsleden, särskilda lagringskostnader eller svårigheter att upp-&lt;br&gt;rätthålla och garantera jämn kvalitet och mängd. Samhällsekonomiskt&lt;br&gt;kan det emellertid vara en fördel att återanvända varor och återvinna&lt;br&gt;material som råvara för nya produkter eller för energiutvinning i och&lt;br&gt;med de lägre anspråk som ställs på energi- och naturresurser. Avfalls-&lt;br&gt;mängderna minskas och därmed de behandlingskostnader och risker för&lt;br&gt;läckage som avfellet medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera kommunala remissinstanser framhåller att det inte är möjligt att&lt;br&gt;få sälja returpapper direkt till pappersbruken. Man tvingas gå genom&lt;br&gt;mellanhänder, t.ex. pappersbrukens inköpsbolag, vilket medför att&lt;br&gt;kommunernas ersättning för det arbete som utförs vid insamlingen&lt;br&gt;reduceras. Kommunförbundet pekar på att den kommunala pappersin-&lt;br&gt;samlingen för närvarande är olönsam på grund av att priserna på den&lt;br&gt;internationella marknaden är hårt pressade. Ekonomisk kompensation&lt;br&gt;via en fond är därför en bra lösning för att täcka kommunernas under-&lt;br&gt;skott under perioder då insamlingen är olönsam. Skogsindustrin menar&lt;br&gt;å sin sida att returpappersprisema i Sverige inte har varit utsatta för&lt;br&gt;samma hårda press som i andra länder i Europa och att returpapperspri-&lt;br&gt;sema i Sverige ligger högre än i utlandet. Den kostnad för insamlingen&lt;br&gt;som kommunerna måste ta ut via renhållningstaxan är förhållandevis&lt;br&gt;måttlig. Skogsindustrin hävdar vidare att det system som finns i Sverige&lt;br&gt;torde vara billigast för konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett läge då priser inte kan uppnås som är ömsesidigt acceptabla för&lt;br&gt;partema på returpappersmarknaden kan enligt min mening andra lös-&lt;br&gt;ningar behöva övervägas. Jag anser inte att renhållningstaxan är rätt sätt&lt;br&gt;att finansiera kostnaderna för returpappersinsamlingen. Förslaget i&lt;br&gt;departementspromemorian att införa en återvinningsavgift för att täcka&lt;br&gt;kostnaderna för returpappershanteringen skall ses mot bakgrund av&lt;br&gt;detta. Emellertid har flera remissinstanser framfört invändningar mot&lt;br&gt;det avgiftssystem som föreslås i promemorian. Man har menat att syste-&lt;br&gt;met skulle minska incitamentet för kommunerna att få en kostnadseffek- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tiv insamling. Dessutom skulle det vara administrativt betungande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 180&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt har de skäl emot ett ändrat insamlingssystem som låg bakom Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;förslaget avvisats av flera remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande insamling och återvinning av returpapper i Sverige funge-&lt;br&gt;rar bra med en internationellt sett hög återvinningsgrad. Jag anser att&lt;br&gt;det inte finns något som talar emot en fortsatt positiv utveckling om&lt;br&gt;producenten ges det fulla ansvaret. Ett flertal pappersbruk samverkar&lt;br&gt;för övrigt redan i dag via gemensamma bolag i en verksamhet med&lt;br&gt;återvinning av papper från hushåll, industri och handel. Ett producent-&lt;br&gt;ansvar behöver inte innebära att kommunernas och returpappersföre-&lt;br&gt;tagens engagemang i returpappersinsamlingen upphör. Returpappers-&lt;br&gt;företagen hanterar i det närmaste allt insamlat papper från de svenska&lt;br&gt;hushållen och samlar dessutom in sådant papper i stor utsträckning.&lt;br&gt;Många kommuner är, enligt vad jag erfarit, positiva till att fortsätta&lt;br&gt;med insamlandet av returpapper. Kommunerna kan då göra detta som&lt;br&gt;entreprenörer åt industrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industrins ökande investeringar for att utnyttja returpapper medför att&lt;br&gt;industrin har behov av att långsiktigt tillförsäkra sig tillgång till retur-&lt;br&gt;papper. Jag anser att returpapper utgör en viktig råvaruresurs vid till-&lt;br&gt;verkning av pappersmassa och därför bör utnyttjas främst i detta sam-&lt;br&gt;manhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har mot denna bakgrund kommit fram till att det är mest lämpligt&lt;br&gt;att pappersproducenten nu åläggs det fulla ansvaret för både insamling&lt;br&gt;och slutlig hantering. Härmed skapas förutsättningar för att verksam-&lt;br&gt;heten skall kunna ske rationellt och med incitament för branschen att&lt;br&gt;bedriva insamling och hantering effektivt i takt med pappersproduktio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare pekat på den inte särskilt väl utvecklade insamlingen&lt;br&gt;och återvinningen av kontorspapper. Jag anser i likhet med Naturvårds-&lt;br&gt;verket att ett producentansvar bör gälla också för sådant. Jag bedömer&lt;br&gt;som jag tidigare nämnt, att potentialen för ökad återvinning är stor,&lt;br&gt;särskilt som kvaliteten på vitt kontorspapper som regel är god. Jag&lt;br&gt;räknar med att branschen har goda möjligheter att utveckla insamling&lt;br&gt;och återvinning inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kuvert och andra pappersprodukter bör tas till vara i större ut-&lt;br&gt;sträckning. Ett av hindren i sammanhanget är användningen av kuvert&lt;br&gt;med sådana material t.ex. plastfönster samt latexbaserade självhäftande&lt;br&gt;klister, som gör att kuverten inte kan återvinnas och som riskerar att&lt;br&gt;försvåra återvinningen av annat papper om de samlas in tillsammans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag senare återkommer till finns nu ett förslag till kriterier för&lt;br&gt;miljömärkning av kuvert avseende bl.a. återvinningsbarhet. Eftersom&lt;br&gt;det finns återvinningsbara alternativ och utbudet kommer att öka när&lt;br&gt;kriterier fastställts är det viktigt att offentlig och annan förvaltning&lt;br&gt;väljer sådana vid sina inköp. För konverterade pappersprodukter, t.ex.&lt;br&gt;block, finns redan miljömärkningskriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt problem gäller insamling och transport av returpapper&lt;br&gt;inom norrlandskommunerna. Långa transportavstånd både för insamling&lt;br&gt;och för leverans till pappersbruk ger höga transportkostnader för hela&lt;br&gt;återvinningsledet. Jag har erfarit att en utbyggnad pågår av Obbola &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pappersbruk utanför Umeå, vilket kommer att möjliggöra användning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ytterligare returpapper vid produktionen där. Detta kommer att avsevärt Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;förbättra situationen i nämnda avseende för norrlandskommunerna. Man&lt;br&gt;måste emellertid räkna med att de ekonomiska förutsättningarna för&lt;br&gt;insamlingsverksamheten även i framtiden kommer att vara sämre i gles-&lt;br&gt;bebyggda trakter och att långa transportavstånd kan göra återvinning&lt;br&gt;mindre lönsam och därmed mindre lämplig från miljösynpunkt än t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbränning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att, efter överläggningar med berörda intressenter, åter-&lt;br&gt;komma till regeringen med förslag om den närmare utformningen av ett&lt;br&gt;system med producentansvar för återvinning av papper och de författ-&lt;br&gt;ningsforslag som detta föranleder. För tillverkare och importörer av&lt;br&gt;tidnings- och journalpapper bör det nya systemet träda i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1994. För annat papper bör det, med hänsyn till att det på dessa om-&lt;br&gt;råden krävs längre tid for att utveckla insamlingsverksamheten, kunna&lt;br&gt;införas den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som många remissinstanser framhållit har Sverige en betydande åter-&lt;br&gt;vinning av returpapper från svensk konsumtion. Det är väsentligt att&lt;br&gt;denna höga nivå upprätthålls och att återvinningen också kan öka. Jag&lt;br&gt;anser att det bör vara möjligt att till år 2000 utöka insamlingen av&lt;br&gt;tidnings- och journalpapper till 75 % jämfört med dagens ca 63 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kontorspapper är det svårare att ange insamlingsmål.&lt;br&gt;Det får ankomma på Naturvårdsverket att följa att en ökad insamling&lt;br&gt;sker och att återkomma till regeringen om åtgärder bedöms nödvändiga&lt;br&gt;för att nå en ökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också slå fest att det papper som samlas in i huvudsak bör&lt;br&gt;återvinnas som råvara för pappersproduktion. Det bör självfallet även&lt;br&gt;vara möjligt att utnyttja returpapper som råvara till andra industripro-&lt;br&gt;dukter, t.ex. isoleringsmaterial till bostäder. Jag är emellertid medveten&lt;br&gt;om att det av olika skäl och vid olika tidpunkter kan vara svårt att&lt;br&gt;utnyttja allt tillgängligt returpapper som råvara. I sådana fell är det&lt;br&gt;naturligtvis bättre att papperet förbränns och utnyttjas för energiproduk-&lt;br&gt;tion - förutsatt att miljöriktig förbränning sker - än att det deponeras på&lt;br&gt;en soptipp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.10 Tillsyn och uppföljning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Statens naturvårdsverk får ansvaret för att följa&lt;br&gt;hur det producentansvar som regeringen föreskriver uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förpackningsutredningens förslag: En särskild forpackningsdelegation&lt;br&gt;bör knytas till Statens naturvårdsverk med uppgift att företräda rege-&lt;br&gt;ringen i förhandlingar med näringslivet, tillse att uppställda mål efter-&lt;br&gt;levs, initiera forskning på förpackningområdet, följa den internationella&lt;br&gt;utvecklingen samt bidra med viss information till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian innehåller inga förslag i fråga om uppföljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har haft invändningar mot&lt;br&gt;förslaget att inrätta en förpackningsdelegation. Statskontoret avstyrker&lt;br&gt;att en förpackningsdelegation med den sammansättning och de ansvars-&lt;br&gt;områden utredningen föreslår inrättas. Även Statens naturvårdsverk av-&lt;br&gt;styrker att en förpackningsdelegation inrättas eftersom den blir resurs-&lt;br&gt;krävande och kan befaras medföra onödigt administrativt krångel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Statens naturvårdsverk har i dag det&lt;br&gt;övergripande myndighetsansvaret för miljöfrågorna och ett sektorsan-&lt;br&gt;svar för avfall. Verket är central tillsynsmyndighet enligt renhållnings-&lt;br&gt;lagen. Inom ramen för detta har Naturvårdsverket organiserat ett krets-&lt;br&gt;loppssekretariat som böijat ta sig an frågor av nu aktuellt slag. Jag&lt;br&gt;finner det därför lämpligt att Naturvårdsverkets ansvar vidgas till att&lt;br&gt;gälla uppföljning av de krav på återanvändning och materialåtervinning&lt;br&gt;som regeringen föreskriver vid beslut om producentansvar. Det ankom-&lt;br&gt;mer på regeringen att meddela närmare föreskrifter om detta.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Återtagningssystem för uttjänta nickel-kadmiumbatterier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Det är viktigt att insamlingsmålet för nickel-&lt;br&gt;kadmiumbatterier uppnås. Det åtagande branschen nu gjort är&lt;br&gt;ägnat att uppnå detta mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Föreskrifter om återlämningspremie skulle in-&lt;br&gt;föras i lagen om avgifter för miljöfarliga batterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En övervägande majoritet av dem som tagit ställ-&lt;br&gt;ning i frågan är positiv till förslaget. Några remissinstanser anser att&lt;br&gt;bl.a. identifiering av NiCd-batterier kan komma att ställa till problem.&lt;br&gt;Andra ifrågasätter om detaljhandeln är tillräckligt förberedd. Grossist-&lt;br&gt;förbundet Svensk Handel avvisar förslaget och hänvisar bl.a. till att&lt;br&gt;tillförseln av NiCd-batterier kommer att minska inom några år, för att i&lt;br&gt;stort upphöra senast under 1990-talet. Vidare anser förbundet att NiCd-&lt;br&gt;batterier inte är lättidentifierade eftersom batterier och kassetter inte&lt;br&gt;alltid är märkta samt att administrationen av premien kommer att med-&lt;br&gt;föra en inte oansenlig byråkrati och kostnader. Förbundet förespråkar&lt;br&gt;istället ökad information till konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Hanteringen av förbrukade miljöfarliga&lt;br&gt;batterier regleras genom förordningen (1989:974) om miljöfarliga batte-&lt;br&gt;rier. Med miljöfarliga batterier avses slutna torrbatterier med mer än&lt;br&gt;sammanlagt 0,025 viktprocent kvicksilver och kadmium samt blybatte-&lt;br&gt;rier (startbatterier) med en vikt av mer än tre kilo per styck. Förbruka-&lt;br&gt;de miljöfarliga batterier klassas som miljöfarligt avfell och får inte ingå&lt;br&gt;i hushållsavfallet utan skall samlas in för särskilt omhändertagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningen föreskrivs att de vanligaste sorterna av alkaliska batte-&lt;br&gt;rier inte får säljas om angivna viktprocent överskrids. Övriga miljöfarli-&lt;br&gt;ga batterier, utom blybatterier, skall vara märkta för att yrkesmässigt få&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överlåtas. Märkningsföreskriftema gäller även varor med låst montera- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;de batterier. Den som yrkesmässigt överlåter miljöfarliga batterier är&lt;br&gt;skyldig att ta emot förbrukade sådana batterier. Vidare gäller enligt&lt;br&gt;förordningen en skyldighet för tillverkare och importörer att till Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk deklarera försålda mängder av slutna NiCd- batterier.&lt;br&gt;Fr.o.m den 1 april 1992 gäller såväl mottagningsskyldigheten som&lt;br&gt;skyldigheten att deklarera till Naturvårdsverket även varor som inneslu-&lt;br&gt;ter fast monterade NiCd-batterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På basis av deklarerade uppgifter debiteras tillverkare och importörer&lt;br&gt;en miljöavgift. Avgiften kan enligt lagen (1990:1332) om avgifter för&lt;br&gt;miljöfarliga batterier tas ut för att täcka samhällets kostnader för att&lt;br&gt;samla in och oskadliggöra batterier som är förbrukade eller som inte&lt;br&gt;längre används. Avgiften uppgår för närvarande till 2,5 öre per gram&lt;br&gt;för NiCdbatterier, inkl, fast monterade batterier. Intäkterna från av-&lt;br&gt;giften är placerade hos riksgäldskontoret i den s.k. batterifonden. Batte-&lt;br&gt;rifonden disponeras av regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Batterier med kadmium utgör ett allvarligt hot mot miljön. Om inga&lt;br&gt;ytterligare åtgärder vidtas i syfte att öka insamlingen av förbrukade&lt;br&gt;NiCdbatterier kommer med tiden stora mängder kadmium att tillföras&lt;br&gt;miljön genom avfellet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbrukningsmönstret för kadmium har ändrats kraftigt under senare&lt;br&gt;år. Användningen av kadmium för ytbehandling, legeringar, pigment&lt;br&gt;och stabilisatorer har minskat. Användningen av kadmium i batterier&lt;br&gt;har däremot ökat kraftigt och svarar numera för över hälften av kad-&lt;br&gt;miumanvändningen i världen. Det finns en stor mängd s.k. uppladd-&lt;br&gt;ningsbara produkter med fest monterade NiCd-batterier i omlopp. Ock-&lt;br&gt;så denna marknad ökar kraftigt. Många av dessa produkter är inte&lt;br&gt;avsedda att överleva mer än en omgång batterier och normalkonsumen-&lt;br&gt;ten kan inte utan vidare förväntas ha kunskaper för att montera ur batte-&lt;br&gt;rierna och lämna dem till omhändertagande när produkten kasseras.&lt;br&gt;Batterierna beräknas ha en livslängd på 5-10 år. Huvuddelen av de&lt;br&gt;batterier, både fest monterade och lösa, som har sålts under 1980-talet&lt;br&gt;torde därför finnas kvar hos konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som saluför NiCd-batterier och uppladdningsbara apparater är&lt;br&gt;redan i dag skyldiga att återta förbrukade NiCd-batterier och apparater.&lt;br&gt;Den som yrkesmässigt återtar en uppladdningsbar apparat är också&lt;br&gt;skyldig att montera ur NiCd-batteriet om kommunen så kräver. Vidare&lt;br&gt;genomförs vid återkommande tillfallen sedan år 1986 riksomfattande&lt;br&gt;informations- och insamlingskampanjer av miljöfarliga batterier. Enligt&lt;br&gt;min mening är emellertid resultatet av insamlingsprogrammet vad gäller&lt;br&gt;NiCd-batterier inte tillfredsställande. Insamlingsresultatet för år 1991&lt;br&gt;uppskattas till ungefär 20 % av antalet försålda lösa och fest monterade&lt;br&gt;NiCd-batterier. Det av statsmakterna angivna insamlingsmålet är 90 %&lt;br&gt;(prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:73).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen fenns ett förslag till lagstiftning om återlämnings-&lt;br&gt;premier m.m. avseende nickel-kadmiumbatterier. Under beredningen av&lt;br&gt;propositionen har berörda branschorganisationer gjort följande åtagande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;ÅTAGANDE AVSEENDE INSAMLING AV LADDNINGSBARA Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;BATTERIER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Köpmannaförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveri-&lt;br&gt;ges Livsmedelshandlareförbund, ICA Handlarna AB, Dagab AB,&lt;br&gt;Kooperativa Detaljhandelsgruppen AB företräder 23 000 parti- och&lt;br&gt;detaljhandelsföretag pä den svenska marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa företag svarar för den helt dominerande delen av marknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Sverige med nickel-kadmiumbatterier (NiCd-batterier).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens lagrådsremiss om riktlinjer för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling etableras producentansvar som en generell princip&lt;br&gt;i arbetet för en bättre miljö och en uthållig utveckling.&lt;br&gt;Producentansvarsprincipen innebär många fördelar jämfört med tradi-&lt;br&gt;tionella system för avfallshantering som varit beroende av alltmer&lt;br&gt;detaljerad och svåröverblickbar lagstiftning och växande krav pä om-&lt;br&gt;fattande administration och myndighetskontroll i takt med produktut-&lt;br&gt;budens förändring och marknadernas internationalisering. Producent-&lt;br&gt;ansvarsprincipen innebär att den som producerar, importerar eller&lt;br&gt;saluför en produkt som ger upphov till avfall, också tar sin del av&lt;br&gt;ansvaret för produktens hela kretslopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producenternas marknadskännedom, tekniska kunnande och flexi-&lt;br&gt;bilitet ger möjligheter att välja de optimala metoderna att minska av-&lt;br&gt;fallets mängd och miljöpåverkan i varje läge. Metoderna kan vara av&lt;br&gt;skiftande karaktär; alltifrån att lägga upp riktade informationskam-&lt;br&gt;panjer och rabatter som stimulerar äterlämning och återvinning till&lt;br&gt;fysisk insamling. Nyckelord för producentansvarsprincipen är kost-&lt;br&gt;nadseffektivitet, kommersiella lösningar, optimal kunskap om markna-&lt;br&gt;den och produkterna samt minimal administration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som yrkesmässigt överlåter miljöfarliga batterier, t.ex. NiCd-&lt;br&gt;batterier, är enligt gällande rätt skyldig att ta emot förbrukade batte-&lt;br&gt;rier. Vidare tas en miljöavgift ut på batterierna för att täcka kost-&lt;br&gt;naderna för insamling och oskadliggörande av batterierna. Intäkterna&lt;br&gt;från avgifterna är placerade i Batterifonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förbrukade nickel-kadmiumbatterier av alla slag och&lt;br&gt;utföranden är samhällets mål att 90 % av dessa skall återtas beräknat&lt;br&gt;pä årsbasis. Insamlingsresultatet är för närvarande ca 20 % baserat&lt;br&gt;på genomsnittliga försäljningsvolymer för 1986-87 och insamling för&lt;br&gt;1991 på ca 45 ton.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussioner har förts mellan representanter för svensk handel,&lt;br&gt;såväl partihandel som detaljhandel, vad gäller åtagande att uppnå&lt;br&gt;lagrådsremissens angivna insamlingsmål för laddningsbara batterier&lt;br&gt;utan att behöva utnyttja ett av samhället administrerat och kostsamt&lt;br&gt;premiesystem. Undertecknade åtar sig följande som alternativ till&lt;br&gt;lagstiftning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) att samla in minst 90 % av samtliga i landet förbrukade nickel-&lt;br&gt;kadmiumbatterier beräknat på årsbasis, utifrån årsmedelsförbrukning-&lt;br&gt;en och med hänsyn tagen till dessa batteriers tekniska livslängd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) att upprätta en gemensam organisation med syfte att uppfylla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;insamlingsmålet under ett andra verksamhetsår (juli 94 - juni 95) samt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att samla in minst 60 % under första verksamhetsåret. Organisationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall aktivt samverka med Naturvårdsverket, Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet m.ft. intressenter på avfallsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) att välja de mest effektiva vägarna att påverka samtliga berörda&lt;br&gt;mål- och produktgrupper i den omfattning som erfordras för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfylla insamlingsmålet. Miljöavgifter på kadmium i batterier&lt;br&gt;administreras idag av Naturvårdsverket via Batterifonden, vilket även&lt;br&gt;fortsättningsvis kan ske. En förutsättning för att insamlingsmålet ska&lt;br&gt;näs är dock att den nybildade organisationen kan utnyttja medlen&lt;br&gt;avseende NiCd-batterier från Batterifonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) att tillställa Naturvårdsverket - som oberoende granskare - de&lt;br&gt;resurser som behövs för att säkerställa en tillförlitlig förbruknings-&lt;br&gt;och insamlingsstatistik för NiCd-batterier i Sverige med syfte att bättre&lt;br&gt;kvantifiera insamlingsmålet 90 % (dock högst 1,5 Mkr/är).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket får därmed också möjlighet att inför regeringen löpan-&lt;br&gt;de verifiera insamlingsresultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) att kostnaderna för återtagningssystemet enligt ovanstående,&lt;br&gt;täcks fullt ut enligt producentansvarsmodellen, dvs. genom att&lt;br&gt;kostnaden för insamling, destruktion m.m. intemaliseras i&lt;br&gt;batteriets/produktens pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6) att om insamlingsmålet inte uppnås, skall intressenterna vara&lt;br&gt;behjälpliga med vunna erfarenheter, kompetens etc. vid etablerandet&lt;br&gt;av annat system för insamling av batterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undertecknade är införstådda med att lagstiftning blir aktuell om&lt;br&gt;insamlingsmålet mot förmodan inte uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under överskådlig tid kommer att finnas behov av fortsatt insamling&lt;br&gt;av miljöfarliga batterier. Insamling och materialåtervinning av&lt;br&gt;samtliga miljöskadliga ämnen i batterier är regeringens och handelns&lt;br&gt;gemensamma mål. Undertecknade avser att i positiv anda verka för&lt;br&gt;detta liksom för en övergång till mer miljöanpassade batterier. Den&lt;br&gt;nya organisationen skall därför samverka med Naturvårdsverket,&lt;br&gt;kommuner och andra organ som ansvarar för insamling och&lt;br&gt;återvinning av andra batterityper, så att arbetet sker på ett samordnat&lt;br&gt;och effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknik för återvinning av samtliga batterityper - inklusive NiCd - är&lt;br&gt;under snabb utveckling. Den nya organisationen kommer noga att&lt;br&gt;bevaka denna utveckling och verka för att insamlings- och&lt;br&gt;återvinningslösningar uppkommer i samverkan med andra länder.&lt;br&gt;Detta innebär att den felande länken i kretsloppet skapas och uttjänta&lt;br&gt;batterier blir intressanta som råvarukälla.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm 1993-02-22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagab AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Roland Matz &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lars Otterbeck&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;VD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grossistförbundet Svensk Handel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olof Ohlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ICA Handlarnas AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rolf-Erik Hjertberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sture Lindmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Roland Fahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperativa Detaljhandelsgruppen AB (KDAB)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Roland Svensson &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lars Hjorth&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;VD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mobil Tele Leverantörerna (MTL)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt-Ake Gyllenberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Köpmannaförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rolf H. Gard&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arvid Brandberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E.O. Holm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Livsmedelshandlareförbund (SSLF)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jan Olsson &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Mikael Ankers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;VD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angetts tidigare är lagstiftning med förbud och regleringar ett&lt;br&gt;medel och inte ett mål för att åstadkomma producentansvaret. I den mån&lt;br&gt;de miljöpolitiska målet kan uppnås utan tvångsmedel bör frivilliga åt-&lt;br&gt;gärder eftersträvas. Jag anser att detta frivilliga åtagande från branschen&lt;br&gt;är i enlighet med denna princip och att åtagandet är ägnat att uppfylla&lt;br&gt;insamlingsmålet för nickel-kadmiumbatterier. Tills vidare bör därför&lt;br&gt;enligt min mening något lagförslag om återlämningspremier för nickel-&lt;br&gt;kadmiumbatterier inte läggas fram för riksdagen. Regeringen avser dock&lt;br&gt;att följa utvecklingen och kontrollera att insamlingsmålet uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Avfallshanteringen och kommunerna&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har fått ett allt större tillsynsansvar lokalt i frågor om&lt;br&gt;människors hälsa och miljön. Den kommunala nämnd som har ansvar&lt;br&gt;för miljöskydd m.m. har lokalt tillsynsansvar i frågor om bl.a. hälso-&lt;br&gt;skydd, livsmedelshantering, kemikaliekontroll och miljöskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även frågor om avfallshantering har länge varit en kommunal ange-&lt;br&gt;lägenhet, särskilt vad avser avfall från enskilda hushåll. Genom sitt&lt;br&gt;breda avfållskunnande och den infrastruktur som byggts upp har kom-&lt;br&gt;munerna här en viktigt uppgift. Kommunerna har också stora möjlig-&lt;br&gt;heter att påverka avfallshanteringen för såväl hushållen som industrin,&lt;br&gt;framför allt genom ett bemyndigande att föreskriva om källsortering. I&lt;br&gt;arbetet med att minska avfallsmängderna, förbättra avfallshanteringen&lt;br&gt;och främja återvinningen intar kommunerna därför en nyckelposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renhållningslagen (1979:596) reglerar främst hanteringen av&lt;br&gt;hushållsavfall. Med hantering avses uppsamling, förvaring, bortforsling&lt;br&gt;och slutligt omhändertagande. Med slutligt omhändertagande avses bl.a.&lt;br&gt;förbränning, deponering och återvinning. Lagen stadgar att avfallshante-&lt;br&gt;ringen skall ske på ett sådant sätt att åtgärder som underlättar återan-&lt;br&gt;vändning och återvinning främjas. Det är kommunerna som i de flesta&lt;br&gt;fall svarar för hanteringen. Utgångspunkten enligt lagen är att avfallet&lt;br&gt;skall hanteras på ett sådant sätt att det inte uppkommer olägenhet från&lt;br&gt;hälsoskydds- eller miljövårdssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;skriva att visst slag av avfall i avvaktan på bortforsling skall sorteras&lt;br&gt;och förvaras skilt från annat avfall. Regeringen får även delegera till&lt;br&gt;kommunerna att meddela sådana föreskrifter. Sådan delegering har&lt;br&gt;också skett men har hittills inte i någon större utsträckning utnyttjats av&lt;br&gt;kommunerna. Det finns dock undantag. Ett exempel är Skara kommun&lt;br&gt;som infört källsortering i &amp;quot;Vått och torrt&amp;quot; för kommunens samtliga&lt;br&gt;hushåll. I andra kommuner, såsom Uppsala och Borås, pågår källsorte-&lt;br&gt;ringsprojekt för delar av hushållen och industrin. Kommunerna i syd-&lt;br&gt;västra Skåne samarbetar i ett regionalt bolag för avfallshanteringen,&lt;br&gt;Sydvästra Skånes Av fallsaktiebolag (SYSAV). Redan i slutet av 1970-&lt;br&gt;talet förstärkte detta bolag kontakten med framför allt avfallsproducenter&lt;br&gt;och entreprenörer och har genom bl.a. information och rådgivning&lt;br&gt;påverkat företagens beteende mot en ökad sortering av avfallet. Motsva-&lt;br&gt;rande aktiviteter äger rum på flera andra orter i Sverige, framför allt i&lt;br&gt;storstadsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är kommunen som ansvarar för bortforslingen av hushållsavfallet&lt;br&gt;och som också har ansvar för att avfallet förs till en behandlingsanlägg-&lt;br&gt;ning. Regeringen får föreskriva att annat avfall inom kommunen än&lt;br&gt;hushållsavfall skall forslas bort och slutligt omhändertas genom kommu-&lt;br&gt;nens försorg. Regeringen får överlåta åt en myndighet eller åt kommu-&lt;br&gt;nerna att meddela föreskrifter om detta. I renhållningsförordningen&lt;br&gt;(1990:984) har kommunerna getts sådan föreskriftsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har enligt reglerna i renhållningsförordningen - med&lt;br&gt;vissa undantag - också ansvaret för att forsla bort miljöfarligt avfell.&lt;br&gt;För annat avfell än hushållsavfall har kommunen dock inte något ytterli-&lt;br&gt;gare ansvar, t.ex. att se till att det finns en adekvat behandlingsanlägg-&lt;br&gt;ning. Kommunens möjligheter att åstadkomma ökad återvinning för&lt;br&gt;annat avfell än hushållsavfall begränsas därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna skall genom en renhållningsordning utfärda lokala&lt;br&gt;föreskrifter om avfallshanteringen. För bortforsling och slutligt&lt;br&gt;omhändertagande av avfell som sker genom kommunens försorg får&lt;br&gt;kommunen ta ut en avgift enligt en taxa, som antas av&lt;br&gt;kommunfullmäktige. Avgiften skall bestämmas till högst självkostnaden&lt;br&gt;dvs. det belopp som behövs för att täcka nödvändiga kapital- och drift-&lt;br&gt;kostnader för renhållningen. Kommunerna får differentiera avfallstaxor-&lt;br&gt;na för att stimulera till källsortering av avfell. Självkostnadsprincipen&lt;br&gt;gäller dock för den samlade avfallshanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det av riksdagen beslutade avfallsprogrammet från våren 1990 (prop.&lt;br&gt;1989/90:100 bil. 16, bet. 1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241) innebär&lt;br&gt;bl.a. att kommunerna har fått ökade befogenheter beträffande möjlig-&lt;br&gt;heten att föreskriva om källsortering och utvidga ansvaret för avfalls-&lt;br&gt;hanteringen. Vidare anges att kommunen skall ansvara for en heltäckan-&lt;br&gt;de avfellsplanering. Genom ändring i renhållningslagen har kommunen&lt;br&gt;fått möjlighet att ta in de uppgifter från bl.a. industrin som behövs för&lt;br&gt;sådan planering. Beslutet innebär vidare att riksdagen har satt som mål&lt;br&gt;att sortering av såväl hushållsavfall som industriavfall skall ske fr.o.m.&lt;br&gt;år 1994. Syftet med sorteringen är att möjliggöra ett från miljö- och&lt;br&gt;resurshushållningssynpunkt lämpligt omhändertagande av avfellet. Detta&lt;br&gt;i sin tur innebär bl.a. att återanvändning och återvinning måste öka i&lt;br&gt;omfattning samt att förbränning och deponering av osorterat avfell i allt&lt;br&gt;väsentligt skall ha upphört vid slutet av år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Avfallsskatt och källsortering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Källsortering av avfall är av central betydelse i&lt;br&gt;arbetet med att kretsloppsanpassa avfallshanteringen. I syfte att&lt;br&gt;påskynda utvecklingen dithän bör en avfallsbeskattning övervägas.&lt;br&gt;Jag avser att inom kort begära regeringens bemyndigande att till-&lt;br&gt;sätta en särskild utredare för att belysa lämpligheten av olika&lt;br&gt;beskattningsaltemativ och att lämna förslag till den lagstiftning som&lt;br&gt;erfordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: En övergripande målsättning är att av-&lt;br&gt;fallets volym och farlighet skall begränsas och att behandlingen av det&lt;br&gt;avfell som ändå uppkommer skall förbättras. Ett viktigt medel för att&lt;br&gt;åstadkomma detta är källsortering av avfellet. Källsortering kan leda till&lt;br&gt;att avfallsmängderna reduceras genom att återanvändning och återvin-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning underlättas. Källsortering kan även möjliggöra en mer miljöanpas- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;sad behandling av det avfall som ändå uppkommer, t.ex. genom att&lt;br&gt;sorterat avfall utnyttjas som biobränsle för energiutvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadligt avfall skall undvikas genom att innehållet av miljöskadliga&lt;br&gt;ämnen i produkter och varor minskas. Detta förutsätter ett ökat ansvar&lt;br&gt;hos producenter och konsumenter både när det gäller produktion och&lt;br&gt;användning av riskfyllda ämnen. Producenten bör i framtiden själv ta&lt;br&gt;hand om en ökad del av sitt avfall genom återtagning av såväl avfall&lt;br&gt;från processerna som avfell i form av uttjänta varor och produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss nämnde har riksdagen angett som mål för arbetet på&lt;br&gt;avfallsområdet bl.a. att källsortering bör utvecklas med sikte på att allt&lt;br&gt;avfell som går till slutbehandling sorteras i kategorier som möjliggör ett&lt;br&gt;från resurshushållningssynpunkt lämpligt omhändertagande fr.o.m. år&lt;br&gt;1994. En ökad satsning på källsortering bör enligt riksdagsbeslutet leda&lt;br&gt;till att förbränning och deponering av osorterat hushålls- och industriav-&lt;br&gt;fall i allt väsentligt skall ha upphört vid slutet av år 1993. Även om&lt;br&gt;osorterat hushållsavfall har visat sig kunna förbrännas på ett acceptabelt&lt;br&gt;sätt i stora anläggningar med avancerad reningsutrustning, ger källsorte-&lt;br&gt;ring möjlighet till ökad återanvändning och återvinning samt en mera&lt;br&gt;differentierad och kretsloppsanpassad avfellsbehandling som både miljö-&lt;br&gt;mässigt och ekonomiskt bör vara att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid konstateras att den rådande situationen inom&lt;br&gt;avfallsområdet inte står i överenstämmelse med vad som borde gälla&lt;br&gt;utifrån riksdagens beslut om övergipande målsättning och ambitions-&lt;br&gt;nivå. Fortfarande förbränns drygt hälften av hushållsavfallet medan i&lt;br&gt;stort sett resten deponeras. Av industriavfallet deponeras nästan allt.&lt;br&gt;Såväl hushålls- som industriavfall förbränns och deponeras i osorterat&lt;br&gt;skick. Någon väsentligt ökad återanvändning eller återvinning av mate-&lt;br&gt;rial kan inte iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är enligt min mening inte tillfredsställande. Det är angeläget att&lt;br&gt;snarast vidta åtgärder för att förbättra situationen. Mycket tyder på att&lt;br&gt;det finns en relativt stor potential för källsortering som skulle kunna&lt;br&gt;leda till ökad återvinning och förbättrade behandlingsmetoder. Genom&lt;br&gt;sortering av industriavfallet kan t.ex. brännbart material av typ byggav-&lt;br&gt;fall o.d. separeras, förbrännas i lämpliga anläggningar och bli ett till-&lt;br&gt;skott till landets energiförsörjning. Vid en sådan sortering kan en&lt;br&gt;fraktion erhållas med högt energivärde som närmast kan karakteriseras&lt;br&gt;som biobränsle. Även vid källsortering i hushållen kan en fraktion av&lt;br&gt;material tas fram som kan förbrännas utan problem i lämpliga anlägg-&lt;br&gt;ningar. En fraktion som i huvudsak består av köksavfall kan användas&lt;br&gt;för kompostering - företrädesvis lokalt - eller för utvinning av biogas&lt;br&gt;genom rötning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip står två möjligheter öppna; att infora eller skärpa regler för&lt;br&gt;kommunerna, eller att hitta ett generellt styrmedel som stimulerar till&lt;br&gt;ökad källsortering. Riksdagsbeslutet om avfellsprogrammet från våren&lt;br&gt;1990 innebär som jag nämnt bl.a. att regeringen får föreskriva att visst&lt;br&gt;avfell i avvaktan på bortforsling skall sorteras och förvaras skilt från&lt;br&gt;annat avfell. För närvarande är denna föreskriftsmöjlighet delegerad till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunerna. Det ankommer på Statens naturvårdsverk att utfärda råd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och vägledning om källsortering. Enligt vad jag erfarit kommer Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;Naturvårdsverket inom kort att ge ut sådana. I detta sammanhang har&lt;br&gt;jag övervägt möjligheten att låta omarbeta råden och vägledningen till&lt;br&gt;bindande föreskrifter. I praktiken skulle detta innebära att kommunerna&lt;br&gt;inte längre själva skulle ha möjlighet att föreskriva om källsortering. I&lt;br&gt;stället skulle det överlåtas till Naturvårdsverket att centralt föreskriva&lt;br&gt;om obligatorisk källsortering av avfall för landets samtliga kommuner.&lt;br&gt;Genom ett sådant tillvägagångssätt skulle, teoretiskt sett, den av riks-&lt;br&gt;dagen angivna målsättningen och ambitionsnivån troligen kunna uppnås&lt;br&gt;inom relativt kort tidsrymd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är emellertid inte centralt fattade beslut om obli-&lt;br&gt;gatorisk källsortering av avfell det mest ändamålsenliga tillvägagångs-&lt;br&gt;sättet. Starka skäl talar för närvarande mot sådana centrala föreskrifter&lt;br&gt;om källsortering. Huvudskälet är att Sveriges kommuner är alldeles for&lt;br&gt;olika, bl.a. med avseende på mängder och typer av avfell inom&lt;br&gt;kommunen och på hur bebyggelsen är ordnad. Vidare varierar möjlig-&lt;br&gt;heterna till behandling och återvinning av avfellet mellan olika områden&lt;br&gt;i landet. Exempelvis skiljer sig möjligheten till hemkompostering av&lt;br&gt;avfell mellan landsbygd och storstad. I renhållningslagen anges att när&lt;br&gt;kommunen planlägger och beslutar hur den kommunala&lt;br&gt;bortforslingsskyldigheten för hushållsavfall skall fullgöras, måste hänsyn&lt;br&gt;tas till den enskildes möjligheter att själv ta hand om avfellet på ett från&lt;br&gt;hälso- och miljöskyddssynpunkt godtagbart sätt. Enligt min mening kan&lt;br&gt;hemkompostering av t.ex. köks- och trädgårdsavfall i många fell vara&lt;br&gt;en bra metod för att minimera avfallsmängderna och samtidigt återföra&lt;br&gt;avfellet till naturens kretslopp. För att hanteringen skall bli effektiv och&lt;br&gt;miljöriktig måste regler om källsortering anpassas efter de lokala&lt;br&gt;förutsättningarna. I dagsläget finns inte möjlighet att genom centrala&lt;br&gt;föreskrifter bibehålla tillräcklig flexibilitet. Min slutsats är att det även&lt;br&gt;i fortsättningen bör ankomma på kommunen själv att utfärda föreskrifter&lt;br&gt;om källsortering. Naturvårdsverkets vägledning om källsortering bör&lt;br&gt;emellertid kunna vara ett stöd för kommunernas arbete och leda till att&lt;br&gt;det påskyndas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rationell metod för att uppnå målen inom avfallsområdet skulle&lt;br&gt;enligt min mening kunna vara att använda ekonomiska styrmedel. I&lt;br&gt;samband med 1992 års kompletteringsproposition (prop. 1991/92:150&lt;br&gt;bil. 1:12, bet. 1991/92:JoU24, rskr. 1991/92:355) behandlades bl.a.&lt;br&gt;frågan om ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet. I propositionen&lt;br&gt;angavs att en särskild arbetsgrupp har fått i uppgift att klarlägga effek-&lt;br&gt;terna av en avfellsskatt och pröva dess lämplighet som kostnadseffektivt&lt;br&gt;styrmedel. Arbetsgruppen har efter en sammanvägning av miljömässiga&lt;br&gt;och fiskala hänsyn kommit till följande slutsatser. Vid valet av&lt;br&gt;ekonomiska styrmedel inom avfallsområdet bör olika typer av avfellsbe-&lt;br&gt;skattning övervägas. Förutom en skatt på osorterat avfell, enligt de&lt;br&gt;principer som beskrivs i Milöjavgiftsutredningens betänkande (SOU&lt;br&gt;1990:59) Sätt värde på miljön, har en avfellsskatt av dansk modell samt&lt;br&gt;en renodlad deponeringsskatt utgjort underlag för arbetsgruppens dis-&lt;br&gt;kussioner. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna bedöma styreffekt, kostnadseffektivitet och lämplighet Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;av en beskattning som syftar till ökad källsortering krävs en kartlägg-&lt;br&gt;ning av förutsättningarna for detta och hur man på ett ändamålsenligt&lt;br&gt;sätt kan nyttiggöra sig de källsorterade avfallsfraktionerna, t.ex. genom&lt;br&gt;återanvändning, återvinning eller energiutvinning. En avfallsbeskattning&lt;br&gt;måste även bedömas utifrån andra ekonomiska styrmedel inom&lt;br&gt;avfallsområdet. En utvärdering behöver också ske av hur kommunernas&lt;br&gt;hittillsvarande tillämpning av differentierade avfallstaxor har påverkat&lt;br&gt;källsorteringen. Vidare krävs en analys av effekterna för svenskt&lt;br&gt;vidkommande av EG:s arbete inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer inom kort att begära regeringens bemyndigande att till-&lt;br&gt;sätta en särskild utredare för att analysera effekterna av olika beskatt-&lt;br&gt;ningsaltemativ mot bakgrund av vad avfallsskattegruppen redovisat. I&lt;br&gt;uppdraget skall också ingå att lämna förslag till den lagstiftning som&lt;br&gt;erfordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1989/90:100 bil. 16 förordas att kommunernas ansvar för&lt;br&gt;avfall bör utvidgas till att omfatta annat avfall än enbart hushållsavfall.&lt;br&gt;En sådan utvidgning skall, enligt propositionen, syfta till att åstadkom-&lt;br&gt;ma en bättre överblick och kontroll över bl.a. industriavfallet. Detta i&lt;br&gt;sin tur bör förbättra förutsättningarna för att styra avfallströmmama och&lt;br&gt;öka källsorteringen så att ett bättre utnyttjande av avfallet kommer till&lt;br&gt;stånd. Riksdagen instämde i detta men angav att det finns skäl att av-&lt;br&gt;vakta tills den kommunala avfallsplaneringen är slutförd innan en tid-&lt;br&gt;punkt för en sådan utvidgning fastställs (bet. 1989/90:JoU16, rskr.&lt;br&gt;1989/90:241). Med den inriktning på arbetet som jag nu har presenterat&lt;br&gt;anser jag inte att en utvidgning av det kommunala hanteringsansvaret&lt;br&gt;behöver genomföras i detta skede. Om det skulle visa sig att nu angivna&lt;br&gt;åtgärder inte leder till önskat resultat beträffande de av riksdagen an-&lt;br&gt;tagna riktlinjerna för avfallshanteringen samt en kretsloppsanpassning av&lt;br&gt;densamma bör emellertid en utvidgning av det kommunala hanterings-&lt;br&gt;ansvaret övervägas på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill slutligen anknyta till vad jag har framfört i ett tidigare avsnitt,&lt;br&gt;nämligen vikten av att frågor om återanvändning och återvinning och&lt;br&gt;om avfallshantering kommer in i de lokala handlingsprogram för hållbar&lt;br&gt;utveckling som kommunerna skall utveckla de närmaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Renare slam&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: 12 § lagen (1970:244) om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar (va-lagen) ändras så att krav införs på att&lt;br&gt;allmän va-anläggning skall utföras så att både miljö- och hälso-&lt;br&gt;skyddets intressen tillgodoses. Vidare införs en föreskrift i 21 §&lt;br&gt;va-lagen om att allmän va-anläggning skall brukas så att det inte&lt;br&gt;uppstår svårigheter för huvudmannen att uppfylla de miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsintressen som skall tillgodoses eller att i övrigt uppfylla&lt;br&gt;sina åligganden enligt lag eller annan författning eller enligt avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt&lt;br&gt;förslag. Naturvårdsverket föreslog dessutom att ytterligare ändringar&lt;br&gt;skulle göras i va-lagen bl.a. så att den skulle omfatta även&lt;br&gt;vattenförsöijning och avlopp för annan verksamhet än för bostadshus&lt;br&gt;eller annan bebyggelse och att ändamålet med lagen utökas genom att&lt;br&gt;begränsningen till hälsoskyddet tas bort. Vidare skulle den som utan att&lt;br&gt;vara ägare till en fastighet driver miljöfarlig verksamhet på fastigheten&lt;br&gt;jämställas med ägaren vid tillämpningen av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Man ser positivt på syftet med förslagen att&lt;br&gt;stärka huvudmännens möjlighet att ställa krav på avloppsvattnet så att&lt;br&gt;avloppsslammet från de allmänna avloppsverken skall gå att använda&lt;br&gt;även i ett långsiktigt perspektiv. Flera remissinstanser är dock kritiska&lt;br&gt;till de föreslagna lagändringarna. Svea hovrätt, Vattenöverdomstolen&lt;br&gt;ifrågasätter om inte va-lagen i gällande lydelse medger att va-&lt;br&gt;anläggningens huvudman ställer villkor för eller - ytterst - vägrar vissa&lt;br&gt;industrier anslutning till anläggningen. Statens va-nämnd har ingen&lt;br&gt;erinran mot strävan att avloppsslammet skall hålla en från hälso- och&lt;br&gt;miljöskyddssynpunkt godtagbar beskaffenhet. De föreslagna ändringarna&lt;br&gt;i va-lagen avstyrks emellertid. Om det alls behövs några ändringar i&lt;br&gt;denna lag för det angivna ändamålet, förordar Va-nämnden att 12 §&lt;br&gt;ändras i enlighet med Naturvårdsverkets förslag och att 21 §&lt;br&gt;kompletteras med bestämmelsen att den allmänna anläggningen inte får&lt;br&gt;brukas på sätt som försvårar tillgodoseendet av hälso- och miljöskydds-&lt;br&gt;intressena i va-verksamheten. Mer kan inte behövas. Men det är enligt&lt;br&gt;nämnden viktigt att lagändringsmotiven i görligaste mån preciserar det&lt;br&gt;nyinförda miljöskyddskravet. Standarden måste kunna bestämmas efter&lt;br&gt;objektiva kriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: De näringsämnen som finns i slam från de&lt;br&gt;kommunala avloppsverken bör nyttiggöras i så hög grad som möjligt.&lt;br&gt;Användning av slam t.ex. i jordbruket är därför ett viktigt steg mot en&lt;br&gt;miljöanpassad avloppsvattenrening. En förutsättning för sådan&lt;br&gt;användning är emellertid att slammet inte innehåller skadliga halter av&lt;br&gt;oönskade ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återanvändning, återcirkulation av restprodukter och hög ambition&lt;br&gt;när det gäller skyddet av miljön kan medföra vissa konflikter. Förutom&lt;br&gt;de nyttiga beståndsdelarna, främst fosfor och organiskt material,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innehåller slammet också tungmetaller från olika källor i samhället. I Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;slammet förekommer också organiska miljöfarliga ämnen härrörande&lt;br&gt;från industriell verksamhet, förbränningsanläggningar, trafiken,&lt;br&gt;hushållens avlopp m.m. För att skydda marken i ett långsiktigt&lt;br&gt;perspektiv mot upplagring av metaller kan slamgivan inte bestämmas&lt;br&gt;enbart utifrån näringsämnesinnehållet. Hänsyn måste också tas till den&lt;br&gt;mängd metaller som tillförs marken och upplagras där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användning av slam och andra restprodukter skall självfallet inte ske&lt;br&gt;om det medför en negativ miljöpåverkan. Om marginalen till en kritisk&lt;br&gt;nivå är stor, 100-tals år, och det finns förutsättningar för att inom&lt;br&gt;väsentligt kortare tid vidta åtgärder som minskar innehållet av&lt;br&gt;föroreningar till nivåer som är långsiktigt acceptabla, bör dock en&lt;br&gt;återanvändning kunna ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår ett arbete hos de närmast berörda&lt;br&gt;myndigheterna, Statens naturvårdsverk och Kemikalieinspektionen, med&lt;br&gt;att utforma handlingsprogram som skall leda till en begränsad&lt;br&gt;användning av bl.a. bly, kvicksilver och kadmium. Av betydelse för&lt;br&gt;möjligheten att få ett renare slam är också införandet av&lt;br&gt;märkningssystem som ger upplysning om miljöfarliga egenskaper.&lt;br&gt;Dessa bör göra det lättare för användarna att tillämpa utbytesregeln i&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter och välja mindre miljöstörande ämnen eller&lt;br&gt;varor. Avloppsverken bör också själva se över den egna användningen&lt;br&gt;av kemikalier och ämnen vid avloppsreningsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det omfattande miljöskyddsarbete som har bedrivits i Sverige har&lt;br&gt;resulterat i förhållandevis låga metallhalter i slam. För vissa&lt;br&gt;avloppsverk är t.ex. kadmiumhalten i slammet så låg att det teoretiskt&lt;br&gt;motsvarar bidraget från livsmedel och dricksvatten. Jag vill ändå betona&lt;br&gt;att jag delar Naturvårdsverkets uppfattning att åtgärder måste prioriteras&lt;br&gt;för att ytterligare minska kadmium-, kvicksilver- och i viss utsträckning&lt;br&gt;också kopparinnehållet i slam. Förekomsten av silver och arsenik i slam&lt;br&gt;bör också närmare undersökas. Om kadmiumhalten i jordbruksmark inte&lt;br&gt;skall fortsätta att öka erfordras emellertid samtidigt att tillförseln via&lt;br&gt;atmosfäriskt nedfall och handelsgödsel minskas. Om halterna kvicksilver&lt;br&gt;och bly inte skall fortsätta att öka i jordbruksmarken gäller också att det&lt;br&gt;Atmosfariska nedfallet av dessa metaller måste minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill nämna några av de åtgärder som Naturvårdsverket enligt vad&lt;br&gt;jag erfarit avser att föra ut till kommuner m.fl. En sådan åtgärd är att&lt;br&gt;införa ett nytt system för att bedöma och reglera slamtillförseln till&lt;br&gt;jordbruksmark varvid givan bestäms dels utifrån en maximalt tillåten&lt;br&gt;metalltillförsel dels utifrån vad som är erforderligt ur näringssynpunkt&lt;br&gt;för marken. Jag vill här, i likhet med Jordbruksverket, betona att&lt;br&gt;överdosering av fosfor skall undvikas. En annan åtgärd är den policy&lt;br&gt;som Naturvårdsverket utarbetat för anslutning av industrier m.m. till de&lt;br&gt;kommunala avloppsreningsverken. Det är självfallet så att utsläpp från&lt;br&gt;industrier m.m. till en avloppsanläggning så långt möjligt måste befrias&lt;br&gt;från tungmetaller och organiska miljöfartiga ämnen innan vattnet leds&lt;br&gt;till anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har nyligen beslutat om lagändringar i anledning av EES- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtalet (prop. 1992/93:60, bet. 1992/93:JoU10, rskr. 1992/93:139). Då&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlades frågan om reglering av tungmetallhalt i avloppsslam i Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;anledning av EG:s direktiv 86/278/EEG om skyddet för miljön, särskilt&lt;br&gt;marken, när avloppsslam används i jordbruket. För att uppfylla Sveriges&lt;br&gt;åtaganden enligt EES-avtalet anges att föreskrifter om högsta tillåtna&lt;br&gt;tungmetallhalt i avloppsslam som används för jordbruksändamål bör&lt;br&gt;meddelas med stöd av 5 § lagen (1985:426) om kemiska produkter. Det&lt;br&gt;bör föreskrivas att slam inte får saluföras eller överlåtas för jordbruks-&lt;br&gt;ändamål om innehållet av tungmetaller överskrider ett visst angivet&lt;br&gt;gränsvärde. Sådana regler kommer att beslutas när EES-avtalet har trätt&lt;br&gt;i kraft. Vidare anges att övriga bestämmelser i det aktuella EG-&lt;br&gt;direktivet som avser själva markanvändningen kan genomföras med stöd&lt;br&gt;av ett bemyndigande i miljöskyddslagen som också beslutades om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Naturvårdsverkets rapport framgår att det är viktigt att&lt;br&gt;huvudmannen för va-anläggningen kan ställa krav på det avloppsvatten&lt;br&gt;som passerar anläggningen för att underlätta reningen av slammet vid&lt;br&gt;avloppsreningsverken. Rapporten och remissutfallet visar att det hittills&lt;br&gt;rått oklarhet om vilka möjligheter huvudmannen har att göra detta.&lt;br&gt;Enligt propositionen till va-lagen (prop. 1970:118 s. 95 f.) torde&lt;br&gt;förhållandet mellan huvudmannen och brukaren i normalfallet helt&lt;br&gt;komma att regleras genom de allmänna regler som finns i lagen och i&lt;br&gt;huvudmannens taxa och allmänna bestämmelser. Departementschefen&lt;br&gt;framhöll emellertid att privaträttsliga avtal ibland kan behövas för att&lt;br&gt;komplettera de regler som annars gäller. Detta kan t.ex. bli aktuellt i&lt;br&gt;fråga om industrier, sjukhus och andra liknande brukare. Något hinder&lt;br&gt;mot att i sådana avtal ställa sådana högre krav på avloppsvatten torde&lt;br&gt;inte finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett vilka villkor eller föreskrifter som har meddelats vid&lt;br&gt;prövningen enligt miljöskyddslagen (1969:387), har huvudmannen för&lt;br&gt;den allmänna va-anläggningen rätt att ställa upp sina på va-lagen&lt;br&gt;grundade krav på det avledda vattnets föroreningsinnehåll. Sådana krav&lt;br&gt;kan man också ställa upp i fråga om avloppsvatten från de många&lt;br&gt;verksamheter som inte har prövats enligt miljöskyddslagen. Om&lt;br&gt;föroreningsinnehållet inte mer än undantagsvis avviker från vad som&lt;br&gt;förekommer i ett normalt hushållsspillvatten, blir de allmänna&lt;br&gt;bestämmelser som har meddelats med stöd av 22 § va-lagen tillämpliga.&lt;br&gt;I övriga fall måste huvudmannen med stöd av 21 § va-lagen - som&lt;br&gt;föreskriver att en allmän va-anläggning skall brukas så att olägenhet for&lt;br&gt;huvudmannen och annan såvitt möjligt undviks - kunna enligt 28 §&lt;br&gt;samma lag i särskilda avtal med den som avleder det industriella&lt;br&gt;avloppsvattnet reglera frågan om tillåtet föroreningsinnehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan för min del inte se att gällande va-lag hindrar att det i sådana&lt;br&gt;avtal också regleras frågan om föroreningar som påverkar&lt;br&gt;slamkvaliteten eller stör reningsprocessen. Som rapporten visar kan ju&lt;br&gt;slamkvaliteten medföra olägenheter för huvudmannen. Jag delar därför&lt;br&gt;den uppfattning som framförs av Svea hovrätt, Koncessionsnämnden&lt;br&gt;och Va-nämnden att huvudmannen redan nu kan i avtal med brukaren&lt;br&gt;ställa krav på avloppsvattnet. Dessutom bör, i fråga om avloppsvatten&lt;br&gt;som i väsentlig mån avviker från värdigt hushållsspillvatten, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudmannen i allmänna bestämmelser för va-anläggningens brukande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna föreskriva erforderliga villkor och begränsningar i rätten till Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;utsläpp i det allmänna avloppsnätet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dock ifrågasättas om det är förenligt med gällande lagstiftning&lt;br&gt;att sådana bestämmelser utfärdas i syfte att säkerställa en från miljö-&lt;br&gt;och hälsoskyddssynpunkt godtagbar slamkvalitet. Varken lagförarbetena&lt;br&gt;eller rättspraxis lämnar klart besked på denna punkt. Jag anser därför&lt;br&gt;att oklarheten bör undanröjas genom vissa av de lagändringar&lt;br&gt;Naturvårdsverket föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 § va-lagen föreskrivs för närvarande att en allmän va-anläggning&lt;br&gt;skall utföras så att hälsoskyddets intresse tillgodoses och att den skall&lt;br&gt;vara försedd med de anordningar som krävs för att den skall fylla sitt&lt;br&gt;ändamål och tillgodose skäliga anspråk på säkerhet. En anläggning skall&lt;br&gt;dock givetvis vara konstruerad och drivas så att den skyddar miljön från&lt;br&gt;både miljö- och hälsostörande ämnen. Bestämmelsen bör därför som&lt;br&gt;Naturvårdsverket föreslagit kompletteras så att det framgår att en&lt;br&gt;allmän va-anläggning skall utföras och drivas så att också&lt;br&gt;miljöskyddsintresset tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare lagändring som bör göras är att införa ett uttryckligt&lt;br&gt;förbud mot att den allmänna anläggningen brukas på sätt som försvårar&lt;br&gt;tillgodoseendet av miljö- och hälsoskyddsintressena i va-verksamheten.&lt;br&gt;Ett sådant förbud, som lämpligen bör komplettera bestämmelsen i 21 §&lt;br&gt;va-lagen, kommer på brukarsidan att naturligt svara mot huvudmannens&lt;br&gt;ansvar enligt 12 § va-lagen i den av Naturvårdsverket föreslagna&lt;br&gt;lydelsen. Ett sådant brukningsförbud bör konkretiseras i de av&lt;br&gt;huvudmannen utfärdade allmänna bestämmelserna. Förbudet&lt;br&gt;sanktioneras genom reglerna om skadeståndsskyldighet i 29 § va-lagen.&lt;br&gt;Det behövs ingen ytterligare ändring i va-lagen utöver de nu berörda&lt;br&gt;kompletteringarna av 12 och 21 §§ för att stärka huvudmannens&lt;br&gt;möjligheter att uppfylla miljökraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de ändringar som nu föreslås i va-lagen blir det klarlagt att&lt;br&gt;huvudmannen kan, i de allmänna bestämmelser som han får meddela&lt;br&gt;med stöd av 22 § va-lagen, föreskriva erforderliga villkor och&lt;br&gt;begränsningar i rätten till utsläpp i det allmänna avloppsnätet för att&lt;br&gt;säkerställa en från miljöskyddssynpunkt godtagbar slamkvalitet.&lt;br&gt;Dessutom kvarstår också möjligheten att sluta privaträttsliga avtal enligt&lt;br&gt;28 § va-lagen med den som avleder avloppsvatten som är förorenat. De&lt;br&gt;ändringar som föreslås här ändrar inte tillstånd enligt miljöskyddslagen&lt;br&gt;att få släppa ut avloppsvatten utan sådana tillstånd omprövas enligt den&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilläggas kan att riksdagen i enlighet med förslag i den tidigare&lt;br&gt;nämnda propositionen (1992/93:60) i anledning av EES-avtalet beslutat&lt;br&gt;om en ny 12 a § i va-lagen som innebär att när en allmän va-anläggning&lt;br&gt;planeras som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan skall en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning upprättas. Den ändringen krävdes för att&lt;br&gt;Sverige skall uppfylla kraven i EG:s direktiv 85/337/EEG om&lt;br&gt;bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata&lt;br&gt;projekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna fråga har jag samrått med statsrådet Thurdin. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 180&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Det fortsatta arbetet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag och min bedömning: Som riktlinjer för en&lt;br&gt;kretsloppsanpassad samhällsutveckling skall gälla att nya&lt;br&gt;produktgrupper och varuområden successivt anges för&lt;br&gt;producentansvar. Många aktörer måste involveras aktivt i denna&lt;br&gt;process. Inom flera områden pågår redan arbete i denna riktning,&lt;br&gt;t.ex. när det gäller skrotdäck och bilar. Andra områden som bör&lt;br&gt;bli aktuella inom kort är plaster, byggnadsmaterial, elektroniska&lt;br&gt;och elektriska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag och min bedömning: Omställningen till ett&lt;br&gt;kretsloppssamhälle kommer att ställa stora krav på förändringar av olika&lt;br&gt;delar av samhället. Den tillverkande industrin måste ställa om sin pro-&lt;br&gt;duktion till miljöanpassade produkter som klarar att ingå i kretslopp.&lt;br&gt;Avfallsströmmama skall vändas så att materialet i sorterat och använd-&lt;br&gt;bart skick kan flöda tillbaka till produktionen som insatsvaror för ny&lt;br&gt;produktion eller återgå till naturens kretslopp. Här finns möjligheter för&lt;br&gt;nya affärsidéer, teknikutveckling och ny verksamhet och därmed också&lt;br&gt;nya arbetstillfällen. En sådan omställning sker redan nu hos stora och&lt;br&gt;förutseende företag, särskilt exportföretag med en väsentlig del av&lt;br&gt;marknaden i Tyskland eller i övriga Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på omställning sprids också till andra delar av näringslivet.&lt;br&gt;Det hävdas ibland att vår situation inte är lika akut som den är i mer&lt;br&gt;tätbefolkade länder. Jag menar att ett sådant resonemang är vanskligt,&lt;br&gt;dels därför att de långsiktiga effekterna av storskalig spridning av pro-&lt;br&gt;dukter som innehåller skadliga ämnen kommer att drabba även oss och&lt;br&gt;måste hejdas, dels därför att det är angeläget att tidigt ställa krav på den&lt;br&gt;svenska industrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många aktörer måste involveras aktivt i den process som skall leda&lt;br&gt;till en uthållig samhällsutveckling. Jag har redan berört hur olika sekto-&lt;br&gt;rer och hur kemikaliekontrollen kommer in i detta arbete. Jag avser&lt;br&gt;som en del av det fortsatta arbetet för en kretsloppsanpassad samhälls-&lt;br&gt;utveckling att återkomma till regeringen med förslag om hur förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för ökad användning av bioråvaror kan förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av vad jag tidigare har redovisat har arbetet med att&lt;br&gt;vända avfallsströmmama kommit längst i Tyskland. Även i övriga&lt;br&gt;Europa pågår en utveckling i samma riktning. Detta innebär att nya&lt;br&gt;marknader och nya infrastrukturella lösningar växer fram. Det är nöd-&lt;br&gt;vändigt för Sverige som en industrination med stort utlandsberoende och&lt;br&gt;liten egen marknad att noga följa den internationella utvecklingen.&lt;br&gt;Samtidigt måste vi analysera det samhälle vi själva lever i och fråga oss&lt;br&gt;om det finns anledning att prioritera annorlunda eller att formulera&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kraven på andra sätt med hänsyn till våra specifika behov miljömässigt Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;och våra förutsättningar för övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En analys av behovet av kretslopp bör ske med utgångspunkt i olika&lt;br&gt;materialslag. Livscykelanalyser bör utgöra en grund för att identifiera&lt;br&gt;olika varors miljöpåverkan från råvaruuttag till avfallsledet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varor har vitt skilda egenskaper i fråga om omloppstid i samhället,&lt;br&gt;fysisk storlek, materialsammansättning, ekonomiskt värde m.m. De&lt;br&gt;praktiska lösningarna, och styrmedlen för att åstadkomma dessa lös-&lt;br&gt;ningar, behöver därför utformas olika för olika varugrupper. För vissa&lt;br&gt;varugrupper finns redan erfarenheter och kunskap som kan ligga till&lt;br&gt;grund för att bedöma vilka lösningar som är miljöriktiga och praktiskt&lt;br&gt;lämpliga och vilka styrmedel som krävs. För andra varugrupper saknas&lt;br&gt;detta underlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt analyssteg som vaije företag måste genomgå i processen&lt;br&gt;mot mer miljöanpassade produkter är att bedöma produkternas egenska-&lt;br&gt;per ur avfalls- och miljösynpunkt. Avfalls- eller miljövarudeklarationer&lt;br&gt;bör införas stegvis med böijan för vissa utvalda produktgrupper.&lt;br&gt;Deklarationerna bör innehålla en bedömning av vilka miljökonsekvenser&lt;br&gt;varan kan få under användningen och i avfallsledet, anvisningar för hur&lt;br&gt;den bör hanteras samt deklaration av återvinningsmöjlighetema. Grova,&lt;br&gt;men heltäckande analyser av materialflöden bör utarbetas. Jag kommer&lt;br&gt;vid ett senare tillfälle att föreslå regeringen att ge Naturvårdsverket i&lt;br&gt;uppdrag att i samråd med berörda myndigheter och industrin utarbeta&lt;br&gt;förslag med denna inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet för att åstadkomma varor som inte skadar hälsa och miljö och&lt;br&gt;som i möjligaste mån kan ingå i ett kretslopp måste, som jag redan har&lt;br&gt;betonat i samband med mitt förslag om lagstadgat producentansvar,&lt;br&gt;bedrivas av de företag som producerar varorna. Det är företagen som&lt;br&gt;måste utveckla system för återanvändning och återvinning och se till att&lt;br&gt;skadliga ämnen i varorna byts ut. Även inköpare - såväl stora privata&lt;br&gt;och offentliga som småföretag och privatkonsumenter - kan driva på&lt;br&gt;denna utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna i både Sverige och utlandet visar dock att det behövs&lt;br&gt;krav också från aktörer utanför marknaden för att den skall förmås att&lt;br&gt;ta hänsyn till de kostnader som inte från böijan finns inbyggda i kalky-&lt;br&gt;lerna; nämligen kostnader i form av hälso- och miljöförluster. I detta&lt;br&gt;syfte kommer lagar och andra styrmedel att behöva utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den statliga sidan är de närmast ansvariga myndigheterna Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk och Kemikalieinspektionen, men också många andra&lt;br&gt;myndigheter t.ex. NUTEK, Boverket m.fl. Även andra offentliga or-&lt;br&gt;gan, inte minst på de kommunala och landstingskommunala områdena,&lt;br&gt;kan spela viktiga roller. Det är vidare angeläget att den internationella&lt;br&gt;utvecklingen följs så att vår strategi kan anpassas och vi kan dra lärdom&lt;br&gt;av praktiska lösningar, framgångar och misstag. Ett aktivt deltagande&lt;br&gt;krävs i det internationella arbetet, dels i olika internationella organisa-&lt;br&gt;tioner som FN och OECD, dels i de expertgrupper som nu bildas inom&lt;br&gt;EG. Produkter och materialslag bör bedömas utfrån mängd och farlighet&lt;br&gt;som underlag för en prioritering av arbetet i Sverige. Mycket sådant&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underlag finns och kommer att finnas att hämta i det arbete som gjorts Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämpliga styrmedel för att åstadkomma miljöanpassade och&lt;br&gt;återvinningsbara produkter behöver anges. Insamlings- och återvinnings-&lt;br&gt;mål för olika produkter och materialslag behöver preciseras. Behovet att&lt;br&gt;avveckla skadliga komponenter i produkter och materialslag bör särskilt&lt;br&gt;beaktas. En uppföljning bör ske av att fastställda mål nås. Den&lt;br&gt;inhemska utvecklingen inom industrin och inom avfallshanteringen&lt;br&gt;måste därför följas och övervakas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även forskarsamhället måste bidra med underlag som kan underlätta&lt;br&gt;valet av lösningar i omställningen mot kretsloppssamhället. Det är&lt;br&gt;således angeläget att forskningsinsatser inom dessa områden, som ofta&lt;br&gt;är av tvärvetenskaplig karaktär, ges prioritet på universitet och hög-&lt;br&gt;skolor. Särskilt ansvar har Avfallsforskningsrådet och Forskningsråds-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av gjorda erfarenheter och utländsk verksamhet kan&lt;br&gt;redan nu ett antal varuområden anges för vilka det ligger nära i tiden att&lt;br&gt;tillämpa producentansvar. Närmast ligger enligt min mening plaster,&lt;br&gt;skrotdäck och bilar. Vidare vill jag nämna elektroniska och elektriska&lt;br&gt;utrustningar, byggnadsmaterial, lysrör samt möbler och textilier som&lt;br&gt;andra produktgrupper for vilka återtagningsplikt eller andra styrmedel&lt;br&gt;som kan förverkliga producentansvaret relativt snart bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Plaster&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10.2.1 Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Inom ramen för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling skall följande riktlinjer gälla för all&lt;br&gt;plasthantering:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För plaster bör bättre hushållning ske med sådant plastmaterial&lt;br&gt;som framställs ur ändliga naturresurser genom ökad återanvänd-&lt;br&gt;ning och materialåtervinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt miljöbelastande plastmaterial bör undvikas helt.&lt;br&gt;Utveckling av alternativa plastmaterial, som kan tillverkas av&lt;br&gt;fömybara råvaror, bör stödjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Av den totala mängden olja som förbrukas i&lt;br&gt;världen går för närvarande 4 % till tillverkning av plaster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över 85 % av den plast som tillverkas i Europa är polyeten,&lt;br&gt;polyvinylklorid (PVC) och polypropen. De är termoplaster, vilket in-&lt;br&gt;nebär att de är möjliga att stöpa om och därmed materialåtervinna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling sker i dag av alternativa plastmaterial som inte tillverkas&lt;br&gt;ur olja, utan av fömybara resurser, såsom stärkelse. Sådana material är&lt;br&gt;att föredra ur miljö- och hushållningssynpunkt. De har den fördelen att&lt;br&gt;de inte tillför miljön något extra tillskott av koldioxid, som annars&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ytterligare skulle späda på växthuseffekten. För att möjliggöra en vida- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;reutveckling och användning av alternativa plastmaterial baserade på&lt;br&gt;fömybara råvaror krävs fortsatt forskning och utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumtionen av plaster har ökat under de senaste 20 åren och fort-&lt;br&gt;sätter att öka, delvis på bekostnad av andra material som papper och&lt;br&gt;trä. Jämfört med vissa västeuropeiska länder ligger den svenska kon-&lt;br&gt;sumtionen relativt högt. Konsumtionen uppgår totalt till 850 000 ton&lt;br&gt;årligen. Av detta används grovt räknat en tredjedel till förpackningar&lt;br&gt;och något mindre än en tredjedel till byggnads- och anläggningsindu-&lt;br&gt;strin. Resten används till hushålls- och kontorsmaskiner, bilar, husge-&lt;br&gt;råd, leksaker, inom sjukhussektom och dylikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plastavfallet återfinns framför allt i det icke-branschspecifika&lt;br&gt;industriavfallet och i hushållens avfall. I hushållsavfallet ingår plast till&lt;br&gt;8-10 viktsprocent, vilket motsvarar ca 250 000 ton årligen. Den stör-&lt;br&gt;sta andelen plast i hushållsavfallet härrör från förpackningar. Jag har&lt;br&gt;redan i avsnittet om förpackningar (7.3.8) redogjort för de mål som jag&lt;br&gt;anser bör gälla för återanvändning och återvinning av uttjänta&lt;br&gt;plastförpackningar från hushållen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det icke-branschspecifika avfallets sammansättning är inte lika&lt;br&gt;väldokumenterat som hushållsavfallet. Detta plastavfall är dock i all-&lt;br&gt;mänhet renare och uppkommer i större och mer koncentrerade mängder&lt;br&gt;än hushållens plastavfall. Mängden plast i detta avfall varierar i olika&lt;br&gt;regioner. I kommunal regi omhändertas årligen uppskattningsvis 150&lt;br&gt;000-170 000 ton icke-branschspecifikt plastavfall. Det mesta av detta&lt;br&gt;avfall deponeras. Kunskapen är ofullständig beträffande vad som händer&lt;br&gt;med deponerad plast på längre sikt. En risk finns att innehållet av&lt;br&gt;miljöfarliga additiver sprids i miljön när plasten bryts ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande sker ingen nämnvärd återanvändning eller återvinning&lt;br&gt;av plaster i Sverige. Enligt plastbranschen återvinns ca 8% av all plast&lt;br&gt;i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera orsaker till att andelen återanvändning och återvinning&lt;br&gt;av plastmaterial är så låg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producenten ansvarar inte för uttjänta plastprodukter. De ekonomiska&lt;br&gt;incitamenten saknas, bl.a. eftersom priset på den jungfruliga råvaran&lt;br&gt;ligger alltför nära eller under kostnaden for det återvunna plastmateria-&lt;br&gt;let. Till faktorer som försvårar plaståtervinning hör en varierad mark-&lt;br&gt;nad för återvunnen plast och separerings- och reningskostnader. Efter-&lt;br&gt;frågan påverkas också av att kvaliteten på den återvunna plasten i vissa&lt;br&gt;fall varierar. Större mängder rent plastavfall av en enhetlig och känd&lt;br&gt;plasttyp underlättar återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återanvändning och återvinning av plaster är emellertid ett område&lt;br&gt;som är under snabb vidareutveckling. Forsknings- och utvecklingspro-&lt;br&gt;jekt pågår såväl i de västeuropeiska länderna och inom Norden som i&lt;br&gt;Sverige. En stor andel rör återvinning av plast ur hushållens avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Materialåtervinningen i Västeuropa förväntas nu öka i takt med att&lt;br&gt;producenterna åläggs allt större ansvar för sina produkter i avfallsledet,&lt;br&gt;samtidigt som deponikostnadema stiger. Även i andra delar av världen&lt;br&gt;finns ett ökande intresse för plaståtervinning. I USA satsar näringslivet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ioi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i allt högre utsträckning på återvinning och återanvändning av plaster. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;många delstater har lagar antagits som stimulerar återvinning och sepa- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;rering av plastavfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer mot denna bakgrund att det finns en stor potential för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ökad återanvändning och materialåtervinning av plaster i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.2 PVC och andra klorerade plaster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Ett uppdrag bör ges till den kretsloppsdelegation&lt;br&gt;som jag kommer att föreslå i ett senare avsnitt att i samverkan med&lt;br&gt;berörda myndigheter, branscher m.fl. upprätta en plan för att&lt;br&gt;undvika miljöpåverkan från polyvinylklorid och andra klorerade&lt;br&gt;plaster genom substitution eller återvinning. En avveckling sker av&lt;br&gt;användning av klorerade plaster i kortlivade produkter genom att&lt;br&gt;substitutionsprincipen i lagen (1985:426) om kemiska produkter&lt;br&gt;tillämpas. Ett avvecklingsbeslut bör föregås av en miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivning .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Produktion och konsumtion av PVC-plast&lt;br&gt;i Sverige har sedan mitten av 1960-talet ökat kraftigt på bekostnad av&lt;br&gt;andra material, från omkring 40 000 ton PVC per år till nuvarande nivå&lt;br&gt;om 100 000 - 120 000 ton per år. PVC-plast har ökat i användning&lt;br&gt;beroende på egenskaper som lång livslängd, låg vikt, låga krav på&lt;br&gt;underhåll och en god skyddande förmåga. Dessutom är PVC-plast ett&lt;br&gt;förhållandevis billigt material. Den största mängden PVC går till bygg-&lt;br&gt;och anläggningssektorn, där PVC-plasten används i rör och rördelar,&lt;br&gt;lister, profiler, golv, elkablar, m.m. PVC-plast har ersatt andra material&lt;br&gt;såsom trä, metaller och linoleum. Den större delen, uppskattningsvis 65&lt;br&gt;% av den totala PVC-volymen återfinns i långlivade produkter inom&lt;br&gt;konstruktionsområdet med en brukstid från 15 år och uppåt. En fjärde-&lt;br&gt;del ingår i produkter som bilar och möbler som används i 2-15 år före&lt;br&gt;kassering. Resten utgörs av mer kortlivade produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förpackningar var tidigare ett relativt vanligt användningsområde för&lt;br&gt;PVC-plast. Genom ett frivilligt åtagande från förpackningsindustrin har&lt;br&gt;alla svensktillverkade förpackningar, enligt uppgifter från branschen,&lt;br&gt;från juli 1990 bytts ut mot andra material. Därmed uppskattas närmare&lt;br&gt;70 % av PVC-plastförpackningarna vara utbytta mot förpackningar i&lt;br&gt;andra material. Resterande del utgörs av importerade PVC-&lt;br&gt;plastförpackningar. För att även här övergå till andra material krävs&lt;br&gt;internationella överenskommelser. Det nordiska samarbetet kan spela en&lt;br&gt;viktig roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polyvinylklorid (PVC) och andra klorerade plaster diskuteras ur&lt;br&gt;miljösynpunkt främst på grund av sitt höga klorinnehåll och de miljöfar-&lt;br&gt;liga tillsatserna, som medför problem vid avfallshanteringen. PVC-&lt;br&gt;plastens andel av det totala klorinnehållet uppskattas till mellan en&lt;br&gt;femtedel och hälften i hushållsavfallet och en tredjedel i industriavfallet.&lt;br&gt;Förbränning medför förutom bildning av saltsyra ökad bildning av olika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;metallklorider och en ökad risk för bildning av dioxiner och andra Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;klorerade organiska föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bränslefraktionen innehåller klorhaltiga plaster som PVC&lt;br&gt;försvåras och fördyras energiutvinning. Användningen av klorerade&lt;br&gt;plaster i kortlivade produkter, som lätt hamnar i hushållsavfallet, bör&lt;br&gt;därför upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PVC-plast är för sina olika funktioner beroende av tillsatser i form av&lt;br&gt;stabilisatorer och mjukgörare. Samtliga plasttillsatser som på grund av&lt;br&gt;sin miljöfarlighet ingår i Kemikalieinspektionens och Naturvårdsverkets&lt;br&gt;arbete med att begränsa användningen av miljöfarliga ämnen och äm-&lt;br&gt;nesgrupper, ingår också som tillsatser i PVC-plast. Större delen av de&lt;br&gt;ftalater och klorparaffiner som används i Sverige ingår i PVC-plast.&lt;br&gt;Tennorganiska föreningar används vid PVC-tillverkning parallellt med&lt;br&gt;andra tungmetallföreningar. Oorganiska blystabilisatorer tillsätts PVC-&lt;br&gt;plast i rör, byggprofiler och kablar. De miljöfarliga tillsatserna bidrar&lt;br&gt;till bildning av miljöfarliga restprodukter vid förbränning och kan lakas&lt;br&gt;ut när PVC-plasten deponerats. För närvarande är kunskapen ofullstän-&lt;br&gt;dig om hur lång tid det tar för olika typer av PVC att brytas ned och&lt;br&gt;vilka nedbrytningsprodukter som bildas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om avfall innehållande PVC i framtiden inte skall deponeras, är&lt;br&gt;det angeläget att det arbete som pågår med utbyte av miljöfarliga till-&lt;br&gt;satser fortsätter. Ett avlägsnande av sådana tillsatser bör underlätta&lt;br&gt;återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen i Europa visar på en ökad ambitionsnivå för att byta ut&lt;br&gt;PVC mot andra material, framför allt på det lokala planet. Jag har&lt;br&gt;erfarit att sådant arbete pågår i Nederländerna, Tyskland och Österrike.&lt;br&gt;I Nederländerna krävs t.ex. en hög återvinningsgrad av PVC. I Öster-&lt;br&gt;rike föreligger ett lagförslag avseende användning av PVC-plast som&lt;br&gt;förbjuder saluförandet av bl.a. engångsartiklar och förpackningar samt&lt;br&gt;leksaker av PVC. Återvinning av PVC-plast och försök med att åter-&lt;br&gt;vinna PVC-plast sker också i de västeuropeiska länderna. Även i&lt;br&gt;Sverige pågår vissa försök att återvinna PVC-plast ur kasserade produk-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark och Norge pågår ett arbete för att undvika att PVC-plast&lt;br&gt;påverkar miljön. I Danmark ingicks år 1991 ett skriftligt avtal rörande&lt;br&gt;användning av PVC-plast mellan det danska miljöministeriet och repre-&lt;br&gt;sentanter för branschen, detaljhandeln och kommunerna. Avtalet slår&lt;br&gt;fast en handlingsplan för att användningen av PVC skall ske på ett&lt;br&gt;miljömässigt riktigt sätt. PVC-plast bör enligt detta avtal inte förbrännas&lt;br&gt;eller deponeras. Dessutom skall miljöfarliga tillsatser avvecklas. Bl.a.&lt;br&gt;omfattas byggprodukter av PVC i detta avtal av specifika mål för in-&lt;br&gt;samling, sortering och återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norge skall näringslivet efter initiativ från det norska&lt;br&gt;miljödepartementet våren 1992 utforma en strategi för hur avveckling&lt;br&gt;av engångsförpackningar av PVC och tillsatsmedel till PVC skall ske.&lt;br&gt;De norska miljömyndigheterna skall utreda miljömässiga för- och nack-&lt;br&gt;delar för PVC-produkter med lång livslängd och för alternativa mate-&lt;br&gt;rial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att i annat sammanhang föreslå regeringen att uppdra åt Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;kretsloppsdelegationen, till vilken jag strax återkommer, att i samverkan&lt;br&gt;med berörda myndigheter, branscher m.fl. utarbeta en plan för att&lt;br&gt;undvika miljöpåverkan från PVC och andra klorerade plaster främst&lt;br&gt;genom substitution eller återvinning. I uppdraget bör ingå att specifiera&lt;br&gt;återvinningsmål för olika produktgrupper. Därvid skall producentens&lt;br&gt;ansvar hävdas i enlighet med det stegvisa förfarande jag tidigare redovi-&lt;br&gt;sat i avsnitt 7.1. Ett avvecklingsbeslut bör föregås av en miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Skrotdäck&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Inom ramen för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling bör återvinning och återtagning av uttjänta&lt;br&gt;gummidäck öka. I första hand bör detta ske genom att ett&lt;br&gt;återtagnings- och återvinningssystem för uttjänta gummidäck byggs&lt;br&gt;upp på frivillig väg av berörda branscher och handhas av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Betydande mängder däck ligger lagrade på&lt;br&gt;avfollsplatser runt om i landet. Gummidäck är skrymmande och&lt;br&gt;omöjliga att komprimera och upptar därför stort utrymme i en deponi.&lt;br&gt;Däck har en benägenhet att röra sig i deponin och ger därigenom upp-&lt;br&gt;hov till hålrum. Sådana hålrum gör deponin instabil och kan begränsa&lt;br&gt;användningen av marken sedan deponin avslutats. Detta är inte ett&lt;br&gt;problem enbart på kort sikt eftersom gummidäck bryts ner mycket&lt;br&gt;långsamt i en deponi. Risken för att brand skall uppstå bland depone-&lt;br&gt;rade däck är också mycket stor. En sådan brand kan orsaka stora miljö-&lt;br&gt;problem med intensiv rökutveckling och omfattande stoftemission och är&lt;br&gt;oftast mycket svårsläckt. Okade avfallsmängder och miljörisker med&lt;br&gt;lagrade, uttjänta bildäck gör det angeläget att få till stånd återtagning av&lt;br&gt;däck. Årligen kasseras ca 68 000 ton eller 6 miljoner däck i Sverige&lt;br&gt;varav ca 35 000 ton personbilsdäck och ca 33 000 ton däck för tyngre&lt;br&gt;fordon. En del däck återtas för regummering eller blir föremål för&lt;br&gt;materialåtervinning. Mer än 90 % av alla uttjänta däck läggs emellertid&lt;br&gt;förr eller senare upp på avfallsdeponi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den största svårigheten vad gäller uttjänta däck har hittills varit att&lt;br&gt;förutom regummering av däck finna en avsättningsmarknad som är&lt;br&gt;tillräckligt stor och uthållig för att däckavfallet skall kunna tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige regummeras 1 miljon däck fördelat på ca 200 000 lastbils-&lt;br&gt;och 800 000 personbilsdäck. Regummering av däck är ur flertalet syn-&lt;br&gt;vinklar betydelsefullt. Genom regummering minskas behovet av nya&lt;br&gt;däck, vilket innebär resurshushållning. Mängden däck till avfallsledet&lt;br&gt;minskas, även om ett regummerat däck så småningom också tjänat ut.&lt;br&gt;Regummering innebär att däckstommen kan återanvändas i vart fall&lt;br&gt;minst en gång för samma ändamål. Enligt min mening finns det en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;potential för en ökad andel regummerade däck på marknaden, särskilt Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;inom personbilssektom. En större marknad skulle kunna skapas genom&lt;br&gt;statlig och kommunal upphandling av sådana däck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mindre del, ca 4 500 ton om året, uttjänta däck används för&lt;br&gt;tillverkning av diverse gummiprodukter. I Sverige finns ett fåtal företag&lt;br&gt;som arbetar med återvinning av gummi från uttjänta däck. Regeringen&lt;br&gt;har gett stöd till materialåtervinningsprojekt. Jag kan också nämna att&lt;br&gt;bidrag från bilskrotningsfonden getts till ett projekt för undersökning av&lt;br&gt;förutsättningarna för energiutvinning genom att bränna upp insamlade&lt;br&gt;skrotdäck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt pågår arbeten för att lösa avfållsproblem på grund av&lt;br&gt;skrotdäck. I Danmark och i Norge har beslutats om regler som innebär&lt;br&gt;bl.a. återtagnings- resp, återvinningsplikt för uttjänta däck. Inom EG&lt;br&gt;prioriteras arbetet på att få till stånd system för hantering av uttjänta&lt;br&gt;däck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har erfarit att det sedan flera år inom däckbranschen pågår&lt;br&gt;förberedelser för att branschen på frivillig grund skall ta sitt&lt;br&gt;miljömässiga producentansvar för återtagning av uttjänta gummidäck.&lt;br&gt;Branschen har, delvis tillsammans med NUTEK bedrivit arbete i detta&lt;br&gt;syfte. Även Statens naturvårdsverk har, inom sitt nyinrättade kretslopps-&lt;br&gt;sekretariat, påbörjat ett arbete på att utreda hur ett återvinningssystem&lt;br&gt;för skrotdäck kan se ut. Jag ser det som mycket positivt att dessa ini-&lt;br&gt;tiativ har tagits och utgår från att Naturvårdsverket, NUTEK, däck-&lt;br&gt;producenter och däckimportörer nu kommer att samverka i arbetet på&lt;br&gt;att utveckla ett återvinningssystem som innebär att återanvändning och&lt;br&gt;materialåtervinning främjas. Jag utgår från att branschen särskilt ser&lt;br&gt;över möjligheten att ytterligare öka användningen av regummerade&lt;br&gt;däck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är medveten om svårigheten att etablera en kommersiell&lt;br&gt;efterfrågan på återvunnet material ur skrotdäck. Flera lösningar kan&lt;br&gt;vara nödvändiga för att få avsättning för skrotdäcken, t.ex. användning&lt;br&gt;i vägbeläggningar. Energiutvinning genom förbränning - med stränga&lt;br&gt;miljökrav - får ses som en lösning tillsvidare på avsättningsproblemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill betona att det är angeläget att branschen nu tar sitt ansvar för&lt;br&gt;att få till stånd ett återtagningssystem som är rikstäckande. Enligt min&lt;br&gt;mening bör det vara möjligt att uppnå detta till år 1995. Till år 1996&lt;br&gt;bör 60 % återtagning av alla årligen uppkomna skrotdäck ha nåtts. Jag&lt;br&gt;anser likaledes att det bör vara möjligt att till år 1998 nå minst 80 %&lt;br&gt;återtagning. Jag utgår från att Naturvårdsverket kommer att följa hur&lt;br&gt;branschens arbete med att utveckla återtagningssystem för skrotdäck&lt;br&gt;fortgår och hålla regeringen underrättad med lämpliga mellanrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om branschen inte fått till stånd ett rikstäckande återtagningssystem&lt;br&gt;till år 1995 avser jag att återkomma till regeringen med förslag att&lt;br&gt;bemyndigandet i renhållningslagen utnyttjas att föreskriva om obligato-&lt;br&gt;riskt producentansvar för återtagning och omhändertagande av uttjänta&lt;br&gt;däck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.4 Återvinningssystem för bilar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Inom ramen för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling bör som riktlinje gälla att nuvarande&lt;br&gt;bilskrotningssystem skall utformas till ett återvinningssystem där&lt;br&gt;tillverkare och importörer har fysiskt och ekonomiskt ansvar att ta&lt;br&gt;tillbaka uttjänta bilar och återvinna material från dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Inom bilindustrin både i Sverige och interna-&lt;br&gt;tionellt pågår arbete med att utveckla system och metoder för att åter-&lt;br&gt;vinna material och olika komponenter i bilarna när dessa tjänat ut. Det&lt;br&gt;finns redan exempel på områden där produktutvecklingen leder till&lt;br&gt;ökade möjligheter för materialåtervinning. Ett sådant exempel är plast.&lt;br&gt;En modem bil består till ca 10 viktprocent av plast. Plaster märks i&lt;br&gt;ökad utsträckning av bilproducentema med avseende på plasttyp för att&lt;br&gt;underlätta senare återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återtagning och återvinning när bilen tjänat ut har blivit viktiga argu-&lt;br&gt;ment i marknadsföringen från bilproducentemas sida. Två av de största&lt;br&gt;biltillverkarna i Tyskland har deklarerat att de förbereder återvinning av&lt;br&gt;uttjänta bilar i Tyskland. BMW avser att senast till år 1995 ha infört ett&lt;br&gt;heltäckande nät för återvinning av gamla BMW-bilar. Volkswagen kan&lt;br&gt;redan nu återta vissa biltyper av årsmodell 92 och 93. Bakom detta&lt;br&gt;åtagande ligger ett betydande arbete med att utveckla lösningar för&lt;br&gt;demontering och återvinning som också påverkat utformningen av de&lt;br&gt;nya bilama. Den tyska bilindustriföreningen har tillsammans med bilim-&lt;br&gt;portörföreningen och andra organisationer lagt fram ett förslag till&lt;br&gt;återtagningssystem som i princip innebär att ett täckande system av&lt;br&gt;bilåtervinningsföretag byggs upp. Bilproducenter och bilimportörer åtar&lt;br&gt;sig enligt förslaget att ge ut riktlinjer för demonteringen. I Frankrike&lt;br&gt;pågår också arbete inom bilindustrin att utveckla återtagnings- och&lt;br&gt;materialåtervinningssystem för gamla bilar. Inom EG är, som jag tidiga-&lt;br&gt;re nämnt, bilåtervinning en av de prioriterade avfallsströmmama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom svensk bilindustri bedrivs projekt som syftar till förbättrad&lt;br&gt;skrotning och ökad materialåtervinning. Volvo Personvagnar bedriver&lt;br&gt;ett sådant projekt, som har som ett första mål att halvera den mängd&lt;br&gt;avfäll som i dag deponeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1975 finns ett särskilt system i Sverige för bilskrotning i&lt;br&gt;syfte att förhindra olägenheter främst från naturvårdssynpunkt. Bilskrot-&lt;br&gt;ningssystemet ger emellertid inte någon drivkraft för producenten till&lt;br&gt;miljöanpassad produktutveckling som syftar till återanvändning och&lt;br&gt;återvinning av material eftersom producenten inte har det fysiska an-&lt;br&gt;svaret för skrotning och materialåtervinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta system fungerar enligt min mening väl utifrån de syften och mål&lt;br&gt;som har angetts. Jag anser emellertid att det på sikt måste omformas till&lt;br&gt;ett återvinningssystem för uttjänta bilar som, förutom naturvårds- och&lt;br&gt;miljöhänsyn, tar hänsyn till hushållning med material och energi. I ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nytt system bör biltillverkare och bilimportörer i Sverige ha det direkta Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;ansvaret för återvinningen, dvs. fysiskt och ekonomiskt ansvar for att ta&lt;br&gt;tillbaka uttjänta bilar och återvinna material från dem. Särskilt angeläget&lt;br&gt;är det att återanvändning resp, återvinning av plaster och elektronik&lt;br&gt;utvecklas samt att mängden material som inte kan återanvändas eller&lt;br&gt;återvinnas blir så liten som möjligt. Jag har erfarit att det från bilin-&lt;br&gt;dustrihåll anges att målet är att 100 % av materialet i fordonet skall&lt;br&gt;hanteras på ett miljöriktigt sätt genom återvinning när fordonet tjänat ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser i likhet med bilindustrin att i det närmaste fullständig mate-&lt;br&gt;rialåtervinning bör uppnås på sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag utgår från att Naturvårdsverket, andra berörda myndigheter,&lt;br&gt;bilindustrin och bilskrotningsbranschen kommer att samverka i arbetet&lt;br&gt;på att utveckla ett sådant återvinningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.5 Arbetets organisation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Inom ramen för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling gäller att nu gå vidare med att ange strategi,&lt;br&gt;konkreta mål och tidtabell för tillämpningen av producentansvar på&lt;br&gt;nya varuområden. Arbetet bör inledningsvis drivas på och samord-&lt;br&gt;nas av en särskild kretsloppsdelegation som knyts till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Jag har i det föregående angett de allmän-&lt;br&gt;na riktlinjerna för arbetet mot en kretsloppsanpassad samhällsutveck-&lt;br&gt;ling. Jag har också föreslagit vissa lagändringar för att underlätta och&lt;br&gt;påskynda arbetet och jag har redovisat några varuområden som kan&lt;br&gt;tänkas utveckla frivilliga återtagningssystem eller som kan bli föremål&lt;br&gt;för ett lagstadgat producentansvar. Närmast gäller nu att gå vidare med&lt;br&gt;att ange strategi och konkreta mål för den fortsatta kretsloppsanpass-&lt;br&gt;ningen samt att göra en tidtabell för när målen skall nås. Dessa upp-&lt;br&gt;gifter ligger på statsmakterna, medan uppgiften för näringslivet är att&lt;br&gt;utifrån egna prioriteringar självt utarbeta och välja metod för att leva&lt;br&gt;upp till de fastlagda målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få till stånd en kretsloppsanpassning i form av ökat hänsyns-&lt;br&gt;tagande till miljön vid produktens utformning, ökad återvinning etc.&lt;br&gt;krävs en långsiktig strategi och ett brett beslutsunderlag. Strategiskt&lt;br&gt;viktiga arbetsuppgifter de närmaste åren är bedömningar och priorite-&lt;br&gt;ringar för det fortsatta arbetet, val av styrmedel, utpekande av områden&lt;br&gt;som bör omfattas av producentansvar, fastställande av återvinningsmål,&lt;br&gt;främjande av källsortering m.m., deltagande i det internationella arbetet&lt;br&gt;samt samordning av forsknings- och utvecklingsinsatser. En strategi for&lt;br&gt;samhällets långsiktiga anpassning till ett kretsloppstänkande kommer att&lt;br&gt;beröra i stort sett alla verksamheter i näringsliv och offentlig sektor&lt;br&gt;samt allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommer inte att vara ett okontroversiellt arbete att utforma strate-&lt;br&gt;gin. Olika samhällsintressen kommer att behöva vägas mot varandra.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer mot den bakgrunden att det fortsatta arbetet mot ett krets- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;loppsanpassat samhälle baserat på producentansvar under några inledan-&lt;br&gt;de år bör bedrivas nära regeringen. Jag förordar därför att en särskild&lt;br&gt;delegation tillkallas för detta ändamål. Detta förslag knyter an till&lt;br&gt;förpackningsutredningens förslag om en särskild förpackningsdelega-&lt;br&gt;tion. Delegationen bör till sig kunna knyta expertgrupper och referens-&lt;br&gt;grupper efter behov. Ett särskilt kansli knutet till Miljö- och naturre-&lt;br&gt;sursdepartementet bör inrättas. Delegationen bör samarbeta med de när-&lt;br&gt;mast ansvariga myndigheterna och forskarvärlden. Jag avser att åter-&lt;br&gt;komma till regeringen med förslag om att inrätta en kretsloppsdelega-&lt;br&gt;tion och om resurser för dess arbete liksom med förslag om den närma-&lt;br&gt;re utformningen av beredningsarbetet i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera myndigheter har viktiga uppgifter i arbetet för att åstadkomma&lt;br&gt;ett kretsloppsanpassat samhälle. Naturvårdsverket har inrättat ett krets-&lt;br&gt;loppssekretariat som enligt vad jag har erfarit skall ta fram underlag för&lt;br&gt;verkets fortsatta arbete beträffande återvinning och producentansvar för&lt;br&gt;avfell. Sekretariatet skall genom konkreta projekt verka för ökad åter-&lt;br&gt;vinning, kretsloppstänkande och hushållning med naturresurser och&lt;br&gt;miljöanpassning. Det skall även utveckla metodik för bedömning av&lt;br&gt;sådana projekt samt styrmedel för att realisera praktisk verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På de områden där mål sätts upp för återanvändning och återvinning&lt;br&gt;behövs också en kontinuerlig uppföljning av hur utvecklingen fortskri-&lt;br&gt;der. Detta är som jag redan tidigare framhållit en naturlig uppgift för&lt;br&gt;Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är angelägen att i detta sammanhang betona den viktiga roll som&lt;br&gt;Naturvårdsverket har att spela i omställningen till ett kretsloppsanpassat&lt;br&gt;samhälle. Det är därför med stor tillfredsställelse jag noterar den priori-&lt;br&gt;tet som verket nu ger dessa frågor. Jag avser att återkomma till detta i&lt;br&gt;samband med direktiv till Naturvårdsverkets fördjupade anslagsfram-&lt;br&gt;ställning för budgetperioden 1994/95 - 1996/97.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har som jag redan nämnt en viktig uppgift i att&lt;br&gt;göra kretsloppen mindre skadliga. Kemikalieinspektionen arbetar bl.a.&lt;br&gt;med bedömning, riskbegränsning och avveckling av skadliga ämnen. Ett&lt;br&gt;nära samarbete mellan Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen på-&lt;br&gt;går och är nödvändigt för att identifiera ämnen vars användning bör&lt;br&gt;avvecklas för att produkter och materialslag skall kunna recirkulera på&lt;br&gt;ett säkert sätt. Parallellt med arbetet med att åstadkomma kretslopp&lt;br&gt;arbetar som jag tidigare redovisat Kemikalieinpektionen med att utveck-&lt;br&gt;la en strategi för riskbegränsning. Ett internationellt samarbete sker&lt;br&gt;också för att utveckla en sådan strategi. Kemikalieinspektionens arbete&lt;br&gt;med att ta fram s.k. stupstockskriterier för bekämpningsmedel är ett&lt;br&gt;gott exempel på ett mer systematiskt angreppssätt för riskbegränsning.&lt;br&gt;Kemikalieinspektionens arbete att tillsammans med SCB ta fram flödes-&lt;br&gt;studier över utvalda kemikalier kan bli ett värdefullt underlag till de&lt;br&gt;prioriteringar som måste göras. En systematisk riskhantering av kemika-&lt;br&gt;lier behöver utvecklas ytterligare. De mest skadliga ämnena bör av-&lt;br&gt;vecklas. Jag avser att återkomma till dessa frågor i samband med direk-&lt;br&gt;tiven till Kemikalieinspektionens fördjupade anslagsframställning för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;budgetperioden 1994/95 - 1996/97.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avfallsforskningsrådet (AFR) inrättades hösten 1990 för att under Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;åren 1990/91 - 1992/93 bygga upp ett forskningsprogram för ett av-&lt;br&gt;fallssnålt samhälle. Inför framtiden har AFR tagit fram förslag till en&lt;br&gt;strategi för denna forskning. Strategin har tre huvudmål: miljöanpassade&lt;br&gt;produkter, miljöanpassad restproduktanvändning och miljöanpassad&lt;br&gt;deponering. Jag räknar med att regeringen i den kommande propositio-&lt;br&gt;nen om forskning under perioden 1993/94 - 1995/96 kommer att pre-&lt;br&gt;sentera förslag om inriktning av och resurser för AFR:s fortsatta arbete.&lt;br&gt;Det är naturligt med en samverkan mellan myndigheterna och AFR lik-&lt;br&gt;som forskarvärlden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på alla de olika aktörer som behöver engageras för att om-&lt;br&gt;ställningen mot ett kretsloppssamhälle skall genomföras behöver en&lt;br&gt;samordning ske. Kretsloppsdelegationen bör ha en pådrivande och sam-&lt;br&gt;ordnande roll under inledningsskedet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Miljö- och&lt;br&gt;naturresursdepartementet upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och av-&lt;br&gt;loppsanläggningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande har inhämtats över förslagen 1-3. Förslag 4 är av&lt;br&gt;sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande saknar betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1 Förslaget till lag om ändring i renhållningslagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1979:596)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4 och 5 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragraferna har angetts att undantag kan föreskrivas med stöd av 6 b&lt;br&gt;§ från kommunens ansvar för bortforsling respektive slutligt omhänder-&lt;br&gt;tagande av hushållsavfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna nya paragraf anges vad som i lagen avses med producent.&lt;br&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med det av Lagrådet lämnade&lt;br&gt;förslaget med en redaktionell ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att med en producent avses den som yrkesmässigt Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;tillverkar, importerar eller försäljer en vara eller en förpackning samt&lt;br&gt;den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfäll som fordrar&lt;br&gt;särskilda åtgärder från renhållnings- eller miljövårdssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För varor eller produkter som importeras till Sverige omfattar pro-&lt;br&gt;ducentansvaret importören. I enlighet med vad som gäller enligt lagen&lt;br&gt;(1991:336) om vissa dryckesförpackningar och lagen (1982:349) om&lt;br&gt;återvinning av dryckesförpackningar av aluminium kan därmed regle-&lt;br&gt;ringen verka konkurrensneutralt i förhållande till importerade varor. En&lt;br&gt;motsvarande bestämmelse finns i den tyska författningens 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet producent omfattar såväl den som tillverkar eller produ-&lt;br&gt;cerar varan eller förpackningen eller importerar den som hela försälj-&lt;br&gt;ningskedjan från grossist till detaljhandel. Den närmare fördelningen av&lt;br&gt;ansvaret mellan olika producentled bestäms i föreskrifter som meddelas&lt;br&gt;med stöd av 6 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med producent avses även den som i sin yrkesmässiga verksamhet&lt;br&gt;frambringar avfall som fordrar särskilda åtgärder från renhållnings-&lt;br&gt;eller miljövårdssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förpackningar och förpackningsavfall avses med producent&lt;br&gt;för i Sverige tillverkade förpackningar den som tillverkar förpacknings-&lt;br&gt;material, förpackningstillverkaren eller den som för försäljning för-&lt;br&gt;packar eller innehar en vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna nya paragraf bemyndigas enligt första stycket regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;skyldighet för producenterna att se till att avfellet de varor eller av de&lt;br&gt;förpackningar som de tillverkar, importerar eller säljer eller avfellet&lt;br&gt;från sådan verksamhet som de bedriver bortforslas, återanvänds, åter-&lt;br&gt;vinns eller omhändertas på sätt som kan krävas för en miljömässigt god-&lt;br&gt;tagbar avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med det av Lagrådet lämnade för-&lt;br&gt;slaget med tillägget att bemyndigandet även avser avfellet av de varor&lt;br&gt;eller av de förpackningar som de tillverkar, importerar eller säljer.&lt;br&gt;Genom tillägget har alltså, som angetts i den allmänna motiveringen,&lt;br&gt;avsnitt 7.3, klargjorts att bemyndigandet omfattar även avfellet av de&lt;br&gt;varor eller av de förpackningar som producenten tillverkar, importerar&lt;br&gt;eller försäljer. Det innebär att regeringen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer får meddela föreskrifter om producentansvar för det&lt;br&gt;avfell som blir av en vara eller en förpackning sedan den förbrukats&lt;br&gt;eller tjänat ut. Denna skyldighet kan alltså föreskrivas för den som&lt;br&gt;yrkesmässigt tillverkar, importerar eller försäljer en vara eller en för-&lt;br&gt;packning och som med en samlande benämning kallas producent.&lt;br&gt;Producentansvaret kan endast föreskrivas för den typ av varor och för-&lt;br&gt;packningar som producentens verksamhet omfattar. Bemyndigandet om-&lt;br&gt;fettar även avfell som producenten frambringat i yrkesmässig verk- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhet och som fordrar särskilda åtgärder från renhållnings- eller miljö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdssynpunkt. Bemyndigandet kan alltså tillämpas på exempelvis pro- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;cessavfell och avfell som uppkommer vid byggarbetsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ansvar som kan föreskrivas är både det fysiska och det därmed&lt;br&gt;sammanhängande ekonomiska ansvaret för insamling, bortforsling och&lt;br&gt;slutligt omhändertagande. Ansvaret kan även inskränkas till att omfatta&lt;br&gt;endast vissa av hanteringens olika led; insamling, bortforsling eller&lt;br&gt;slutligt omhändertagande. Möjligheten att i stället genom avgifter ut-&lt;br&gt;kräva det ekonomiska ansvaret för slutligt omhändertagande regleras i&lt;br&gt;den nya 17 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom detta bemyndigande kan regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer successivt införa ett producentansvar på områden&lt;br&gt;där detta är lämpligt och praktiskt möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan också&lt;br&gt;föreskriva hur ett visst avfell som bortforslas skall omhändertas, exem-&lt;br&gt;pelvis genom att en viss procentuell mängd skall återanvändas eller åter-&lt;br&gt;vinnas eller på annat sätt omhändertas på ett miljömässigt godtagbart&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens andra stycke får en producent genom föreskrifter&lt;br&gt;åläggas skyldighet att 1) märka en vara eller en förpackning som avses&lt;br&gt;i paragrafens första stycke samt 2) lämna uppgifter om insamling, åter-&lt;br&gt;användningsgrad, återvinningsgrad eller andra förhållanden som om-&lt;br&gt;fattas av föreskrifter enligt paragrafens första stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med uppgiftsskyldigheten är att kontrollera hur lagstiftningen&lt;br&gt;efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 § renhållningslagen får regeringen i fråga om annat avfell&lt;br&gt;inom en kommun än hushållsavfall föreskriva att avfellet skall forslas&lt;br&gt;bort genom kommunens försorg och att kommunen skall se till att av-&lt;br&gt;fellet slutligt omhändertas. Sådana föreskrifter får enligt 5 § renhåll-&lt;br&gt;ningsförordningen (1990:984) beslutas av kommunfullmäktige. Det nya&lt;br&gt;bemyndigandet är inte avsett att tillämpas istället for sådana föreskrifter&lt;br&gt;med undantag för de bestämmelser om returpapper som behandlats i&lt;br&gt;den allmänna motiveringen i avsnitt 7.3.9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har kompletterats så att den omfattar även avfell som skall&lt;br&gt;forslas bort genom producentens försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna nya paragraf föreskrivs att regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, kommuner eller en myndighet får meddela föreskrifter&lt;br&gt;om att avgift för bortforsling och slutligt omhändertagande genom&lt;br&gt;kommunens försorg av avfell som avses i 6 b § får tas ut av producent&lt;br&gt;som avses i 6 a §. Med den ändringen att även kommuner kan ges&lt;br&gt;möjlighet att ta ut en producenfevgift överensstämmer paragrafen med &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den utformning som Lagrådet har föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller kommuner eller en myndighet som regeringen be- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;stämmer får alltså besluta att ta ut en avgift av producenten i det fall&lt;br&gt;kommunen har kvar ansvaret for bortforsling eller slutligt omhänder-&lt;br&gt;tagande. Kommunens avgift skall dock i ett sådant fall reduceras i mot-&lt;br&gt;svarande mån eftersom avgiftsuttaget inte får överstiga självkostnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta följer av 16 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift kan tas ut antingen för att täcka både bortforsling och slutligt&lt;br&gt;omhändertagande men kan även tas ut enbart för att täcka det ena, exem-&lt;br&gt;pelvis bortforslingen, om ansvaret för det slutliga omhändertagandet&lt;br&gt;ligger hos producenten. Avgiften skall betalas till den statliga myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer eller till kommunerna om regeringen så&lt;br&gt;bestämmer. I vanliga fall torde en avgift vara baserad på den typiska&lt;br&gt;hanteringskostnaden för ett visst slags avfall. Avgiften bör i sådana fall&lt;br&gt;bestämmas centralt, varvid det ankommer på regeringen att meddela&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter om fördelningen mellan kommunerna av inbe-&lt;br&gt;talda avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffstadgandet i denna paragraf utökas till att även omfatta den som&lt;br&gt;bryter mot föreskrift som medddelats med stöd av 6 b §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:244) om&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;allmänna vatten- och avloppsanläggningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har det tillägget gjorts att en allmän va-anläggning skall&lt;br&gt;utföras och drivas så att också miljöskyddets intressen tillgodoses.&lt;br&gt;Tidigare har endast hälsoskyddets intresse angetts. Genom tillägget har&lt;br&gt;huvudmannen fått ett ansvar att se ull att va-anläggningen utförs och&lt;br&gt;drivs så att den även uppfyller krav från miljöskyddssynpunkt. Huvud-&lt;br&gt;mannen skall ha en helhetssyn när det gäller de miljöfrågor som rör&lt;br&gt;va-anläggningen. Detta gäller även miljöskyddsfrågor som har samband&lt;br&gt;med avloppsvatten som passerar anläggningen. Paragrafen har även&lt;br&gt;ändrats redaktionellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har kompletterats med ett uttryckligt förbud mot att en all-&lt;br&gt;män va-anläggning brukas på sätt som försvårar för huvudmannen att&lt;br&gt;uppfylla de miljö- och hälsoskyddsintressen som skall tillgodoses eller&lt;br&gt;att i övrigt uppfylla sina åligganden enligt lag eller annan författning&lt;br&gt;eller enligt avtal. Brukningsförbudet bör konkretiseras i de av huvud-&lt;br&gt;mannen utfärdade allmänna bestämmelserna enligt 22 §. I dessa allmän-&lt;br&gt;na bestämmelser kan huvudmannen föreskriva erforderliga villkor och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsningar i rätten till utsläpp i det allmänna avloppsnätet för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerställa att avloppsslammet har en godtagbar kvalitet. Paragrafen har Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;även ändrats redaktionellt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:336) om&lt;br&gt;vissa dryckesförpackningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har kompletterats i fråga om vem som får söka hanterings-&lt;br&gt;tillstånd för importerade konsumtionsfärdiga drycker på PET-flaska.&lt;br&gt;Genom tillägget i första stycket slås alltså fast att importören för egen&lt;br&gt;räkning får ansöka om tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats. Lagen omfattar efter ändringen retursystem&lt;br&gt;både för återanvändning och återvinning. Begreppen återanvändning och&lt;br&gt;återvinning anknyter till renhållningslagen (1979:596). I samband med&lt;br&gt;att begreppen infördes i den lagen (prop. 1989/90:100, bil. 16) för-&lt;br&gt;klarades innebörden av dem närmare (a. prop. s. 80). Med återanvänd-&lt;br&gt;ning avses således att en produkt, t.ex. en förpackning, utan någon&lt;br&gt;särskild tillverkningsprocess eller annan liknande åtgärd, på nytt an-&lt;br&gt;vänds på samma sätt som tidigare. Begreppet återvinning tar däremot&lt;br&gt;sikte på materialet i produkten. Med återvinning menas sålunda att det&lt;br&gt;är materialet i produkten som efter bearbetning helt eller delvis används&lt;br&gt;på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt andra stycke har tillkommit. Genom tillägget slås fast att som&lt;br&gt;villkor för hanteringstillstånd skall generellt gälla att PET-flaskan ingår&lt;br&gt;i ett pantsystem motsvarande vad som i dag gäller för bl.a. aluminium-&lt;br&gt;burkar och 33 cl. glasflaskor. Syftet med regleringen är att säkerställa&lt;br&gt;att återlämningen stimuleras. Begreppet &amp;quot;pantbelopp&amp;quot; förekommer sedan&lt;br&gt;tidigare i 7 § lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anfört: &amp;quot;Varken lagtexten eller remissen i övrigt ger&lt;br&gt;besked om hur pantbeloppet enligt andra stycket skall fastställas.&lt;br&gt;Åtminstone tre alternativ framstår som tänkbara. En första möjlighet är&lt;br&gt;att den myndighet som prövar frågor om hanteringstillstånd i tillstånds-&lt;br&gt;beslutet anger vilken ersättning som skall betalas till konsument som&lt;br&gt;återlämnar en PET-flaska. Pantbeloppet skulle för det andra kunna fast-&lt;br&gt;ställas i föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, annan myndighet. Det tredje alternativet är att den myn-&lt;br&gt;dighet som beviljar hanteringstillstånd överlåter åt sökanden - eller en&lt;br&gt;organisation som denne tillhör - att bestämma beloppets storlek. Som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 180&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villkor för tillståndet anges i så fall bara att konsumenten skall få pant- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;ersättning men intet om ersättningsnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådets uppfattning kan invändningar riktas mot ettvart av de&lt;br&gt;redovisade alternativen. Det förefaller till en böijan som mindre lämp-&lt;br&gt;ligt att tillståndsmyndigheten, vaije gång hanteringstillstånd beviljas,&lt;br&gt;fritt prövar hur stort pantbeloppet skall vara. Det föreslagna pantsyste-&lt;br&gt;met är av permanent natur och berör en stor och obestämd krets av per-&lt;br&gt;soner. Det synes mot bl.a. den bakgrunden knappast förenligt med rege-&lt;br&gt;ringsformens grundläggande principer att införa en ordning som innebär&lt;br&gt;att pantbeloppets storlek fastställs genom enskilda förvaltningsbeslut.&lt;br&gt;Övervägande skäl får i stället anses tala för att uppgift om hur stor&lt;br&gt;ersättning som skall betalas till konsumenten för en återlämnad PET-&lt;br&gt;flaska tas in i en författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts kan tyckas tala för den andra av lagrådet skisserade&lt;br&gt;lösningen, nämligen att pantbeloppet bestäms i föreskrifter som utfärdas&lt;br&gt;av regeringen eller annan myndighet. Ersättningens storlek är emellertid&lt;br&gt;något som gäller enskildas inbördes ekonomiska förhållanden. Före-&lt;br&gt;skrifter i sådana ämnen måste enligt 8 kap. 2 § regeringsformen&lt;br&gt;meddelas genom lag. Något utrymme för att delegera normgivning&lt;br&gt;rörande pantbeloppets storlek till regeringen eller annan myndighet&lt;br&gt;torde alltså inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tredje redovisade alternativet - pantbeloppets storlek fastställs av&lt;br&gt;berörd näringsidkare eller näringslivsorganisation - kan eventuellt leda&lt;br&gt;till att pantersättningen bestäms till så lågt belopp att retursystemet blir&lt;br&gt;ineffektivt. Risken för omotiverade variationer av pantbeloppen synes&lt;br&gt;också påtaglig om beloppens storlek fastställs på detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda visar enligt lagrådets mening att ordningen för fastställan-&lt;br&gt;de av pantbeloppets storlek bör övervägas ytterligare i det fortsatta&lt;br&gt;lagstiftningsarbetet. Den lösning som från konstitutionell synpunkt synes&lt;br&gt;mest tilltalande är att komplettera lagen med uttryckliga regler om hur&lt;br&gt;stor pantersättning som skall erläggas för olika slag av PET-flaskor.&lt;br&gt;Lagrådet förordar att arbetet bedrivs med denna inriktning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen till lagen (prop. 1990/91:71) angavs (s. 8): &amp;quot;I syste-&lt;br&gt;met måste ingå att konsumenten återfår ett belopp när han återlämnar en&lt;br&gt;PET-flaska, på motsvarande sätt som för returglas och aluminium-&lt;br&gt;burkar. Beloppet måste vara av den storleken att konsumenten uppmunt-&lt;br&gt;ras att återlämna flaskan till detaljhandeln.&amp;quot; Detta belopp har hittills&lt;br&gt;bestämts genom överenskommelse inom branschen, alltså vad som Lag-&lt;br&gt;rådet angett som alternativ tre. Avsikten är att pantbeloppet skall&lt;br&gt;fastställas så även i fortsättningen. I förhållande till det remitterade lag-&lt;br&gt;förslaget har därför den ändringen gjorts att ordet &amp;quot;visst&amp;quot; har strukits.&lt;br&gt;När det gäller Lagrådets farhågor att beloppet då kan komma att&lt;br&gt;bestämmas till ett alltför lågt belopp får jag hänvisa till det tidigare&lt;br&gt;nämnda uttalandet att beloppet måste vara av den storleken att&lt;br&gt;konsumenten uppmuntras att återlämna flaskan till detaljhandeln. Någon&lt;br&gt;risk för att pantbeloppen skulle böija variera omotiverat torde inte&lt;br&gt;föreligga. Att bestämma detta pantbelopp i lagen, i motsats till vad som&lt;br&gt;gäller beträffande övriga panter för aluminiumburkar och returglas, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle inte vara lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.4 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1987:10)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har ett tillägg gjorts så att det framgår att lagen även har&lt;br&gt;syftet att främja en god och långsiktigt hållbar livsmiljö för människor-&lt;br&gt;na i dagens samhälle och för kommande generationer. De närmare&lt;br&gt;skälen för lagändringen framgår av avsnitt 4.3 i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och av-&lt;br&gt;loppsanläggningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. dels godkänna de allmänna riktlinjer för miljöpolitiken som jag&lt;br&gt;förordat (avsnitt 2.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels godkänna vad jag har föreslagit som riktlinjer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. industrins anpassning till kretsloppssamhället (avsnitt 2.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt 2.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. samhällsplaneringen (avsnitt 4.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. kommunernas roll (avsnitt 4.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt 5.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. miljökrav vid offentlig upphandling (avsnitt 5.4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. miljökonsekvensanalyser vid standardisering (avsnitt 5.5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. kemikaliekontrollen (avsnitt 6.1 och 6.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (avsnitt 10.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. plasthanteringen (avsnitt 10.2.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. återvinningssystem för bilar (avsnitt 10.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del&lt;br&gt;av vad jag anfört om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. internationell utveckling (avsnitt 3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. information till konsumenter (avsnitt 5.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. samarbetet beträffande miljökrav vid offentlig upphandling (avsnitt&lt;br&gt;5.4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. att miljö- och hälsoaspekter bör integreras i företagens arbete med Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;kvalitetssäkring (avsnitt 5.5.),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. åtgärder beträffande klor (avsnitt 6.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. åtgärder beträffande tvätt-, disk- och rengöringsmedel (avsnitt 6.4),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. skyldighet att separera avfell (avsnitt 7.3.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. producentansvar för förpackningar (avsnitt 7.3.6),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. producentbegreppet beträffande förpackningsavfell (avsnitt 7.3.7),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. krav på återanvändning och återvinning av förpackningar (avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.8),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. producentansvar för returpapper (avsnitt 7.3.9),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. tillsyn och uppföljning (avsnitt 7.3.10),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. återtagningssystem för uttjänta nickel-kadmiumbatterier (avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. avfellsskatt och källsortering (avsnitt 8.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31. områden som bör bli aktuella för producentansvar (avsnitt 10.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32. PVC-plast och andra klorerade plaster (avsnitt 10.2.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33. gummidäck (avsnitt 10.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34. att en särskild kretsloppsdelegation inrättas (avsnitt 10.5).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört&lt;br&gt;för de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissyttranden över&lt;br&gt;förpackningsutredningens betänkande (SOU 1991:76) Miljön&lt;br&gt;och förpackningarna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden avgetts av Kommerskollegium, Riksskatte-&lt;br&gt;verket, Statens livsmedelsverk, Statens jordbruksverk, Närings- och&lt;br&gt;teknikutvecklingsverket (NUTEK), Statskontoret, Riksrevisionsverket,&lt;br&gt;Näringsfrihetsombudsmannen, Statens pris- och konkurrensverk (SPK),&lt;br&gt;Konsumentverket, Statens naturvårdsverk, Svea hovrätt, Kammarrätten&lt;br&gt;i Göteborg, Standardiseringskommissionen i Sverige (SIS), Stockholms&lt;br&gt;stad, Norrköpings kommun, Burlövs kommun, Skinnskattebergs kom-&lt;br&gt;mun, Bollnäs kommun, Söderhamns kommun, Vindelns kommun, Sven-&lt;br&gt;ska Kommunförbundet, Naturskyddsföreningen, Grossistförbundet&lt;br&gt;Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Centralorganisationen&lt;br&gt;SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Cent-&lt;br&gt;ralorganisation (TCO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), AB&lt;br&gt;Svenska Returpack, Byggentreprenörerna, DAGAB, Dagligvaruhandelns&lt;br&gt;Utvecklings- och Logistikgrupp (DULOG), Fastighetsägareförbundet,&lt;br&gt;Grafiska Industriförbundet, Gränges Aluminium, HSB Riksförbund,&lt;br&gt;ICA Förbundet, Kartongfåbriken/Wellpapp (Svenska Kartongförpack-&lt;br&gt;ningsföreningen och Svenska Wellpappföreningen), Konsumentforum,&lt;br&gt;Konsumentvägledamas förening, Kooperativa förbundet, Kemisk-&lt;br&gt;Tekniska Leverantörsförbundet (KTF), PLM AB, Packforsk, Pappers-&lt;br&gt;återvinnings AB (PÅAB), Plast- och kemikalieleverantörers förening&lt;br&gt;(PKL), Plaståtervinning i Arvika AB, Ragn-Sells, Riksbyggen, Skogs-&lt;br&gt;industrierna, Stena Metall, Svensk Glasåtervinning AB, Svenska Bryg-&lt;br&gt;gareföreningen, Svenska Renhållningsverksföreningen, Svenska Åkeri-&lt;br&gt;förbundet, Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening (SABO), Sveriges&lt;br&gt;Livsmedelshandlares Förbund (SSLF), Sveriges Livsmedelsindustriför-&lt;br&gt;bund, Sveriges Plastförbund, Sveriges Villaägareförbund, Tetra Pak AB&lt;br&gt;och Åkerlund &amp;amp; Rausing AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har Coca-Cola AB, Dagligvaruleverantörers Förbund (DLF),&lt;br&gt;Hyresgästernas Riksförbund, Läkemedelsindustrins branschorganisatio-&lt;br&gt;ner, läkemedelsverket, Nordvästra Skånes Renhållnings AB, San Sac&lt;br&gt;AB, Skånes Naturvårdsförbund, Slakteriförbundet, Svensk Industriföre-&lt;br&gt;ning, Svenska Kvarnföreningen och Sveriges Köpmannaförbund yttrat&lt;br&gt;sig över betänkandet. Industriförbundets referensgrupp för förpacknings-&lt;br&gt;frågor har inkommit med en skrivelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissyttranden över promemorian (Ds&lt;br&gt;1992:59) Producentansvar för avfall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Remissyttrande har avgetts av Kommerskollegium, Överstyrelsen för&lt;br&gt;civil beredskap (ÖCB), Statskontoret,Generaltullstyrelsen (GTS), Riks-&lt;br&gt;revisionsverket (RRV), Riksskatteverket (RSV), Boverket, Statens&lt;br&gt;jordbruksverk (SJV), Skogsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen (ASS),&lt;br&gt;Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Statens institut för&lt;br&gt;byggnadsforskning (SIB), Avfållsforskningsrådet (AFR), Konsument-&lt;br&gt;verket (KOV), Statens pris- och konkurrensverk (SPK), Statens natur-&lt;br&gt;vårdsverk (SNV), Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikaliein-&lt;br&gt;spektionen (Kemi), Kammarrätten i Stockholm, Göta Hovrätt, Tekniska&lt;br&gt;Högskolan i Stockholm (KTH), Universitetet i Uppsala, Universitetet i&lt;br&gt;Lund, Chalmers Tekniska Högskola (CTH), Högskolan i Luleå, Sveri-&lt;br&gt;ges lantbruksuniversitet (SLU), Länsstyrelsen i Östergötlands län, Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Göteborgs och Bohuslän, Länsstyrelsen i Örebro län, Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Norrbottens län, Ingenjörsvetenskapsakademin (TVA), Stock-&lt;br&gt;holms kommun, Älmhults kommun, Helsingborgs kommun, Borlänge&lt;br&gt;kommun, Ömsköldsviks kommun, Mjölby kommun, Svenska kommun-&lt;br&gt;förbundet, Landstingsförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Gros-&lt;br&gt;sistförbundet Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Värmeverksföre-&lt;br&gt;ningen (VVF), Föreningen Skogsindustrierna, Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO),&lt;br&gt;Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Föreningen Metallskrotgrossis-&lt;br&gt;tema, Företagens Uppgiftslämnardelegation (FUD), Greenpeace, HSB&lt;br&gt;Riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, IL Returpapper, Pappers-&lt;br&gt;återvinnings AB, Stiftelsen Håll Sverige Rent, Svensk Avfallskonverte-&lt;br&gt;ring AB (SAKAB), Svensk Returpappersförening, Svenska Renhåll-&lt;br&gt;ningsverksfö reningen, Svenska Tidningsutgivareföreningen, Svenska&lt;br&gt;Åkeriförbundet, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveri-&lt;br&gt;ges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation, Sveriges Fastighetsäga-&lt;br&gt;reförbund, Sveriges Villaägareförbund, SAFT NIFT AB och Katalog-&lt;br&gt;återvinningsgruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver detta har ett antal framställningar och förslag från enskilda,&lt;br&gt;organisationer och företag rörande producentansvar och återvinning&lt;br&gt;m.m. kommit in till Miljö- och naturresursdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissyttranden över Statens&lt;br&gt;naturvårdsverks rapport Vägen till ett renare slam -&lt;br&gt;redovisning av ett regeringsuppdrag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén ME 1989:04, Överstyrelsen för civil beredskap&lt;br&gt;(ÖCB), Socialstyrelsen, Statens jordbruksverk, Statens livsmedelsverk,&lt;br&gt;Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Arbetarskyddsstyrelsen (ASS), Närings-&lt;br&gt;och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Koncessionsnämnden för miljö-&lt;br&gt;skydd, Kemikalieinspektionen (Kemi), Statens VA-nämnd, Institutet for&lt;br&gt;vatten- och luftvårdsforskning (TVL), Svea hovrätt med Vattenöver-&lt;br&gt;domstolen, Institutet för miljömedicin (IMM), Sveriges lantbruksuniver-&lt;br&gt;sitet, Skogs och jordbrukets forskningsråd, Länsstyrelsen i Söderman-&lt;br&gt;lands län, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Göteborgs-&lt;br&gt;och Bohus län, Länsstyrelsen i Västemorrlands län, Eskilstuna kom-&lt;br&gt;mun, Landskrona kommun, Sundsvalls kommun, Svenska kommun-&lt;br&gt;förbundet, Landstingsförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Gros-&lt;br&gt;sistförbundet Svensk Handel, Sveriges Industriförbund, Lantbrukarnas&lt;br&gt;riksförbund, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Lands-&lt;br&gt;organisationen i Sverige (LO), Göteborgsregionens Ryaverks AB&lt;br&gt;(GRYAAB), Käppalaförbundet, Stockholms Vatten AB, Svenska Vat-&lt;br&gt;ten- och Avloppsverksföreningen, Sydvästra Skånes Avfalls AB&lt;br&gt;(SYSAV), Sydvästra Stockholmregionens VA-verksaktiebolag&lt;br&gt;(SYVAB), VA-verket i Malmö, VA-verket i Göteborg, Sveriges verk-&lt;br&gt;stadsindustrier, Apoteksbolaget och Gunnar Lindgren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;De remitterade lagförslagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om ändring i renhållningslagen (1979:596)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om renhållningslagen (1979:596)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4, 5, 7 och 24 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall inforas tre nya paragrafer, 6 a, 6 b och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 a §§, samt närmast före 6 a och 7 §§ två nya rubriker av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije kommun skall svara för&lt;br&gt;att hushållsavfall inom kommunen&lt;br&gt;forslas till behandlingsanläggning i&lt;br&gt;den utsträckning som behövs för&lt;br&gt;att tillgodose såväl hälsoskydds-&lt;br&gt;och miljövårdskrav som enskilda&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije kommun skall, om inte&lt;br&gt;annat föreskrivs med stöd av&lt;br&gt;6 b §, svara för att hushållsavfall&lt;br&gt;inom kommunen forslas till be-&lt;br&gt;handlingsanläggning i den ut-&lt;br&gt;sträckning som behövs för att&lt;br&gt;tillgodose såväl hälsoskydds- och&lt;br&gt;miljövårdskrav som enskilda in-&lt;br&gt;tressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten enligt första&lt;br&gt;stycket skall fullgöras, skall hänsyn tas till fastighetsinnehavamas&lt;br&gt;möjligheter att själva ta hand om avfellet på ett från hälsoskydds- och&lt;br&gt;miljövårdssynpunkt godtagbart sätt. Kommunen skall vidare beakta att&lt;br&gt;bortforslingen anpassas till behovet för olika slag av bebyggelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen är skyldig att se till Kommunen är, om inte annat&lt;br&gt;att hushållsavfall från kommunen föreskrivs med stöd av 6 b §, skyl-&lt;br&gt;slutligt omhändertas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;dig att se till att hushållsavfall från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunen slutligt omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:301.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:235.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När avfall skall forslas bort ge-&lt;br&gt;nom kommunens försorg, får av-&lt;br&gt;fallet inte grävas ned, komposteras&lt;br&gt;eller på annat sätt slutligt omhän-&lt;br&gt;dertas av fästighetsinnehavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall avfall forslas bort genom&lt;br&gt;kommunens försorg får inte någon&lt;br&gt;annan än den som kommunen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med producent avses i denna&lt;br&gt;lag den som yrkesmässigt tillver-&lt;br&gt;kar, importerar eller innehar en&lt;br&gt;vara eller en förpackning eller&lt;br&gt;någon annan egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva om skyldighet för en&lt;br&gt;producent att se till att avfallet av&lt;br&gt;en vara eller en förpackning eller&lt;br&gt;någon annan egendom bortforslas,&lt;br&gt;återanvänds, återvinns eller om-&lt;br&gt;händertas på sådant sätt som kan&lt;br&gt;krävas för en miljömässigt godtag-&lt;br&gt;bar avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna får även avse&lt;br&gt;skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lämna uppgifter om insam-&lt;br&gt;ling, äteranvändningsgrad, åter-&lt;br&gt;vinningsgrad eller andra för-&lt;br&gt;hållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. märka en vara eller en för-&lt;br&gt;packning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avfallshantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När avfall skall forslas bort ge-&lt;br&gt;nom kommunens eller en produ-&lt;br&gt;cents försorg, får avfallet inte&lt;br&gt;grävas ned, komposteras eller på&lt;br&gt;annat sätt slutligt omhändertas av&lt;br&gt;fästighetsinnehavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall avfall forslas bort genom&lt;br&gt;kommunens eller en producents&lt;br&gt;försorg får inte någon annan än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anlitar för ändamålet ta befattning den som kommunen eller produ-&lt;br&gt;med bortforslingen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;centen anlitar för ändamålet ta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befattning med bortforslingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att avgift för bortfors-&lt;br&gt;ling och slutligt omhändertagande&lt;br&gt;av avfall av en vara eller en för-&lt;br&gt;packning eller någon annan egen-&lt;br&gt;dom genom kommunens försorg&lt;br&gt;får tas ut av producenten. Avgiften&lt;br&gt;skall betalas till myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader skall den dömas som&lt;br&gt;med uppsåt eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot 7 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot 7 § andra stycket&lt;br&gt;genom att yrkesmässigt eller&lt;br&gt;annars i större omfattning samla in&lt;br&gt;och forsla bort avfäll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte fullgör vad som åligger&lt;br&gt;honom enligt föreskrift som med-&lt;br&gt;delats med stöd av 9 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fäll döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar för gärningen döms&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader skall den dömas som&lt;br&gt;med uppsåt eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot 7 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bryter mot 7 § andra stycket&lt;br&gt;genom att yrkesmässigt eller&lt;br&gt;annars i större omfattning samla in&lt;br&gt;och forsla bort avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte fullgör vad som åligger&lt;br&gt;honom enligt föreskrift som med-&lt;br&gt;delats med stöd av 9 a §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bryter mot föreskrift som med-&lt;br&gt;delats med stöd av 6 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte om ansvar kan ådömas enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte till&lt;br&gt;ansvar enligt denna lag för gärning som omfattas av föreläggandet eller&lt;br&gt;förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:235.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:1332) om avgifter för&lt;br&gt;miljöfarliga batterier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:1332) om avgifter för&lt;br&gt;miljöfarliga batterier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall införas fem nya paragrafer, 3-7 §§, samt närmast&lt;br&gt;före 3, 6 och 7 §§ nya rubriker av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela de föreskrifter om&lt;br&gt;avgifter som behövs för att täcka&lt;br&gt;samhällets kostnader för att samla&lt;br&gt;in och oskadliggöra batterier som&lt;br&gt;är förbrukade eller som inte&lt;br&gt;längre används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften får tas ut endast av de&lt;br&gt;importerar batterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela de föreskrifter om&lt;br&gt;avgifter som behövs för att täcka&lt;br&gt;samhällets kostnader för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;samla in och oskadliggöra&lt;br&gt;batterier som är förbrukade eller&lt;br&gt;som inte längre används,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;betala äterlämningspremie&lt;br&gt;enligt 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;n som yrkesmässigt hanterar eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äterlämningspremie&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som yrkesmässigt överlåter&lt;br&gt;nickel-kadmiumbatterier till en&lt;br&gt;enskild konsument eller för annan&lt;br&gt;förbrukning är skyldig att ta emot&lt;br&gt;förbrukade batterier samt för varje&lt;br&gt;mottaget batteri betala en återläm-&lt;br&gt;ningspremie på 3 kronor. För en&lt;br&gt;mottagen batterikassett eller en&lt;br&gt;vara med fast monterat nickel-kad-&lt;br&gt;miumbatteri skall en återlämnings-&lt;br&gt;premie på 25 kronor betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att betala återläm-&lt;br&gt;ningspremie är begränsad till 200&lt;br&gt;kronor för lösa batterier och till&lt;br&gt;500 kronor för batterikassetter och&lt;br&gt;varor med fast monterade nickel-&lt;br&gt;kadmiumbatterier per inläm-&lt;br&gt;ningst illfölle och inlämnare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har betalat äterläm-&lt;br&gt;ningspremie enligt 3 § har, om&lt;br&gt;han kan styrka kostnaden, rätt att&lt;br&gt;få ut motsvarande belopp av&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att en&lt;br&gt;kommun skall överta ansvaret&lt;br&gt;enligt 3 § från den som yrkes-&lt;br&gt;mässigt överlåter nickel-kadmium-&lt;br&gt;batterier. Kommunen får då rätt&lt;br&gt;till ersättning enligt 4 §. När&lt;br&gt;kommunen skall ta emot nickel-&lt;br&gt;kadmiumbatterier och betala&lt;br&gt;äterlämningspremier gäller inte&lt;br&gt;skyldigheten för mottagaren enligt&lt;br&gt;3§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta ät&lt;br&gt;kommunerna att meddela före-&lt;br&gt;skrifter enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;lt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen över efterlevnaden av&lt;br&gt;denna lag samt föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av lagen&lt;br&gt;skall utövas av den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillsynsmyndighet har rätt att&lt;br&gt;pä begäran fä de upplysningar och&lt;br&gt;handlingar som behövs för tillsy-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader skall den dömas som&lt;br&gt;i inte obetydlig omfattning sålt&lt;br&gt;nickel-kadmiumbatterier och som&lt;br&gt;bryter mot 3 § genom att vägra att&lt;br&gt;betala återlämningspremier till en&lt;br&gt;inlämnare.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsan-&lt;br&gt;läggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 och 21 §§ lagen (1970:244) om allmänna&lt;br&gt;vatten- och avloppsanläggningar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän va-anläggning skall utfö-&lt;br&gt;ras så att hälsoskyddets intresse&lt;br&gt;tillgodoses. Den skall vara försedd&lt;br&gt;med de anordningar som kräves&lt;br&gt;för att den skall fylla sitt ändamål&lt;br&gt;och tillgodose skäliga anspråk på&lt;br&gt;säkerhet. Behövs för viss be-&lt;br&gt;byggelse anordningar endast för&lt;br&gt;vattenförsörjning eller endast för&lt;br&gt;avlopp, skall anläggningen av-&lt;br&gt;passas efter detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän va-anläggning skall&lt;br&gt;utföras och drivas sä att den upp-&lt;br&gt;fyller de krav som frän miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddssynpunkt skall tillgodo-&lt;br&gt;ses. Den skall vara försedd med&lt;br&gt;de anordningar som krävs för att&lt;br&gt;den skall fylla sitt ändamål och&lt;br&gt;tillgodose skäliga anspråk på&lt;br&gt;säkerhet. Om för viss bebyggelse&lt;br&gt;anordningar endast behövs för&lt;br&gt;vattenförsörjning eller för avlopp,&lt;br&gt;skall anläggningen avpassas efter&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän va-anläggning får inte inrättas i strid mot detaljplan, om-&lt;br&gt;rådesbestämmelser eller andra bestämmelser för markens bebyggande&lt;br&gt;eller så att ändamålsenlig bebyggelse eller lämplig planläggning för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svåras. Om syftet med planen eller&lt;br&gt;dock mindre avvikelse göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge allmän va-anläggning&lt;br&gt;behövs skall huvudmannen under-&lt;br&gt;hålla anläggningen och i övrigt&lt;br&gt;sörja för att den på tillfreds-&lt;br&gt;ställande sätt fyller sitt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelserna inte motverkas, får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge en allmän va-&lt;br&gt;anläggning behövs skall huvud-&lt;br&gt;mannen underhålla anläggningen&lt;br&gt;och i övrigt se till att den på&lt;br&gt;tillfredsställande sätt fyller sitt&lt;br&gt;ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän va-anläggning skall&lt;br&gt;brukas så att olägenhet för&lt;br&gt;huvudmannen och annan såvitt&lt;br&gt;möjligt undvikes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän va-anläggning skall&lt;br&gt;brukas så att det inte uppkommer&lt;br&gt;olägenhet för huvudmannen eller&lt;br&gt;annan som brukar anläggningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:134.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1976:842.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt sä att det inte uppstår svårig-&lt;br&gt;heter för huvudmannen att upp-&lt;br&gt;fylla kraven från miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddssynpunkt eller att i&lt;br&gt;övrigt uppfylla sina åligganden&lt;br&gt;enligt lag eller annan författning&lt;br&gt;eller enligt avtal.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:336) om vissa&lt;br&gt;dryckesförpackningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2, 3 och 5 §§ lagen (1991:336) om vissa&lt;br&gt;dryckesförpackningar skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För yrkesmässig överlåtelse av&lt;br&gt;en konsumtionsfårdig dryck på&lt;br&gt;PET-flaska krävs ett särskilt han-&lt;br&gt;teringstillstånd för den som tappar&lt;br&gt;drycken på flaska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För yrkesmässig överlåtelse av&lt;br&gt;en konsumtionsfårdig dryck på&lt;br&gt;PET-flaska krävs ett särskilt han-&lt;br&gt;teringstillstånd för den som tappar&lt;br&gt;eller importerar drycken på&lt;br&gt;flaska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om hanteringstillstånd prövas av regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För hanteringstillstånd krävs att För hanteringstillstånd krävs att&lt;br&gt;PET-flaskan ingår i ett retursys- PET-flaskan ingår i ett retursys-&lt;br&gt;tem. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;tem ftir återanvändning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om hanteringstillstånd skall förenas med de villkor som&lt;br&gt;behövs med hänsyn till miljön och resurshushållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett villkor skall gälla att&lt;br&gt;konsumenten när en PET-flaska&lt;br&gt;återlämnas får ersättning med ett&lt;br&gt;visst pantbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-01-15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet&lt;br&gt;Stig von Bahr, justitierådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Johansson beslutat inhämta&lt;br&gt;lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1990:1332) om avgifter på miljöfarliga&lt;br&gt;batterier,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Roger&lt;br&gt;Wikström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i renhällningslagen (1979:596)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a och 6 b §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om det föreslagna nya&lt;br&gt;producentansvaret. I 6 a § anges den krets som kan omfattas av de&lt;br&gt;skyldigheter vilka regeringen, eller den myndighet regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer, enligt 6 b § bemyndigas att meddela särskilda föreskrifter om. Det&lt;br&gt;gäller därvid skyldigheter som, i vaije fall ibland, kan bli tämligen&lt;br&gt;betungande för dem som omfattas av föreskrifterna. Inte minst mot bak-&lt;br&gt;grund härav framstår det som nödvändigt att de aktuella bestämmelserna&lt;br&gt;blir så tydligt avgränsade och preciserade som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i 6 a § intagna definitionen av en &amp;quot;producent&amp;quot; har efter remiss-&lt;br&gt;behandlingen av departementspromemorian fått en utformning som bli-&lt;br&gt;vit så vid att den närmast måste betraktas som innehållslös. Beskriv-&lt;br&gt;ningen omfattar således inte bara den som yrkesmässigt tillverkar eller&lt;br&gt;importerar &amp;quot;en vara eller en förpackning&amp;quot; utan också den som yrkes-&lt;br&gt;mässigt &amp;quot;innehar någon annan egendom&amp;quot;. Med sistnämnda bestämning&lt;br&gt;kommer ju i praktiken var och en som är yrkesmässigt verksam att be-&lt;br&gt;traktas som &amp;quot;producent&amp;quot; i förhållande till all egendom, av vilket slag det&lt;br&gt;än är, som ingår i hans näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av remissprotokollet framgår att ifrågavarande långtgående utvidg-&lt;br&gt;ning av beskrivningen i 6 a § skett med tanke på visst speciellt avfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämligen &amp;quot;exempelvis processavfall och bygg- och rivningsavfall&amp;quot;. Det Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;kan vidare utläsas av protokollet att begreppet producent, förutom till- &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkare och importör, avsetts omfatta även &amp;quot;hela försäljningskedjan från&lt;br&gt;grossist till detaljhandel&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen i vad mån en så vid och tämligen lösligt bestämd krets&lt;br&gt;av tänkbara förpliktade, som här således angetts vara eftersträvad, kan&lt;br&gt;godtagas i en reglering av förevarande slag måste ske med utgångspunkt&lt;br&gt;i vilka andra begränsningar som regleringen innehåller. Av intresse blir&lt;br&gt;då i detta fall den i 6 b § angivna förutsättningen, att den aktuella&lt;br&gt;föreskriften i vaije särskilt fall måste tillgodose att med varan,&lt;br&gt;förpackningen eller avfallet skall förfaras på sådant sätt &amp;quot;som kan&lt;br&gt;krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering&amp;quot;. Även detta&lt;br&gt;uttryckssätt framstår i sig som förhållandevis vagt men får likväl anses&lt;br&gt;ge uttryck för ett så pass tydligt bestämt och därmed kontrollerbart&lt;br&gt;villkor att den tänkta, mycket omfattande avgränsningen av &amp;quot;producent-&lt;br&gt;kretsen&amp;quot; till nöds ändå bör kunna accepteras. Till vad nu sagts kommer&lt;br&gt;emellertid även de invändningar av rent språklig natur som på goda&lt;br&gt;grunder kan anföras mot att åtskilliga andra än den som verkligen till-&lt;br&gt;verkar någonting betecknas som &amp;quot;producent”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad särskilt gäller 6 b § bör vidare påpekas att den föreslagna lag-&lt;br&gt;texten inte innehåller några krav på en anknytning mellan den producent&lt;br&gt;det å ena sidan är fråga om och det avfall som föreskrifterna, å andra&lt;br&gt;sidan, avses gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nu redovisade reservationer inte anses böra föranleda några än-&lt;br&gt;drade ställningstaganden i det fortsatta lagstiftningsarbetet av mer långt-&lt;br&gt;gående natur skulle lagtexten i de berörda paragraferna, enligt lagrådets&lt;br&gt;mening, i allt fall få en mer tillfredsställande avfattning i följande&lt;br&gt;lydelser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Med producent avses i denna lag den som yrkesmässigt tillverkar,&lt;br&gt;importerar eller försäljer en vara eller en förpackning. Vad nu sagts&lt;br&gt;gäller även den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall&lt;br&gt;som fordrar särskilda åtgärder från renhållnings- eller miljövårdssyn-&lt;br&gt;punkt. &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 b § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om skyldighet för en producent att se till att avfellet&lt;br&gt;från sådan verksamhet som han bedriver bortforslas, återanvänds, åter-&lt;br&gt;vinns eller omhändertas på sätt som kan krävas för en miljömässigt&lt;br&gt;godtagbar avfallshantering.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen i 6 b § bör medföra en följdändring i före-&lt;br&gt;varande paragraf. Bemyndigandet kan därvid lämpligen gälla &amp;quot;avfell&lt;br&gt;som avses i 6 b §”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:1332) om avgifter för&lt;br&gt;miljöfarliga batterier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för vissa företagare&lt;br&gt;att ta emot och utge en äterlämningspremie för ett förbrukat nickel-&lt;br&gt;kadmiumbatteri eller en kassett eller annan vara i vilken ett sådant&lt;br&gt;batteri är fest monterat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln sägs inte bara gälla den som yrkesmässigt överlåter sådana&lt;br&gt;batterier &amp;quot;till enskild konsument&amp;quot; utan också den som under samma&lt;br&gt;förhållanden överlåter ifrågavarande slag av batterier eller varor &amp;quot;för&lt;br&gt;annan förbrukning&amp;quot;. Sistnämnda beskrivning kan enligt lagrådets me-&lt;br&gt;ning ge anledning till vissa tolkningsproblem. Gäller bestämmelsen&lt;br&gt;endast fell då vederbörande yrkesutövare, t.ex. en hantverkare - eller&lt;br&gt;annan som inte kan betecknas som konsument, exempelvis en febrikant&lt;br&gt;- själv använder batteriet fullt ut men inte när han utnyttjar batteriet&lt;br&gt;som antingen en smärre komponent eller en viktig beståndsdel i sin pro-&lt;br&gt;duktion eller verksamhet?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet väl slutligen starkt understryka att den i andra stycket an-&lt;br&gt;givna begränsningsregeln om högsta utbetalning &amp;quot;per inlämningstillfälle&lt;br&gt;och inlämnare&amp;quot; synes inbjuda till åtskilliga praktiska och sannolikt&lt;br&gt;svårbemästrade tillämpningsproblem. Hur lång tid skaä t.ex. förflyta för&lt;br&gt;att det skall vara fråga om ett nytt &amp;quot; inlämningstillfälle&amp;quot;? Lagrådet&lt;br&gt;återkommer strax till vissa andra tänkbara svårigheter med det före-&lt;br&gt;slagna återbetalningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen har den som har betalat äterlämningspremie enligt 3&lt;br&gt;§, om han kan styrka kostnaden, rätt att få ut motsvarande belopp av&lt;br&gt;staten. I specialmotiveringen till bestämmelsen anges, att som bevis för&lt;br&gt;den ersättningsgilla kostnaden lämpligen kan inges ett intyg av utbe-&lt;br&gt;talarens revisor på grundval av de kvitton som premiemottagama skrivit&lt;br&gt;under.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna systemet synes kunna ge upphov till betydande kon-&lt;br&gt;troflproblem. En första invändning är att långt ifrån alla som blir skyldi-&lt;br&gt;ga att ta emot förbrukade batterier anlitar en revisor. Systemet som&lt;br&gt;sådant lämnar även ett avsevärt utrymme för oegentligheter. Det synes&lt;br&gt;inte vara förutsatt att den som kvitterat en äterlämningspremie skall&lt;br&gt;kunna identifieras. Någon möjlighet att kontrollera att kvittona motsva-&lt;br&gt;ras av inlämnade batterier och utbetalade medel torde därför inte finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett något säkrare system skulle vara att den som betalat återlämnings-&lt;br&gt;premier styrkte sin kostnad med ett intyg om hur många batterier eller&lt;br&gt;annan mängd därav han levererat till destruktion. En sådan ordning&lt;br&gt;skulle emellertid kräva betydande arbetsinsatser. Ett alternativ skulle&lt;br&gt;kunna vara att komplettera det tänkta systemet med stickprovskontroller&lt;br&gt;hos näringsidkaren eller destruktören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ger regeringen möjlighet att, med befriande verkan för&lt;br&gt;personkretsen i 3 §, föreskriva att en kommun skall vara skyldig att ta&lt;br&gt;emot förbrukade batterier och betala återlämningspremiema. Detta har&lt;br&gt;i den föreslagna lagtexten uttryckts så, att kommunen skall &amp;quot;överta&lt;br&gt;ansvaret enligt 3 §” från den i denna paragraf angivne mottagaren. Den&lt;br&gt;sista meningen i första stycket blir därigenom onödig och bör kunna&lt;br&gt;utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som är syftet med bestämmelsens andra stycke är oklart. I den&lt;br&gt;mån tanken är att en kommun, som omfattats av en föreskrift enligt&lt;br&gt;första stycket, skall ges rätt att meddela närmare bestämmelser rörande&lt;br&gt;hanteringen av batterier, såsom om inlämningsplatser, tider eller&lt;br&gt;liknande, synes stycket vara onödigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:336) om vissa&lt;br&gt;dryckesförpackningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket föreskrivs att ett beslut om hanteringstillstånd skall&lt;br&gt;förenas med de villkor som behövs med hänsyn till miljön och resurs-&lt;br&gt;hushållningen. Enligt andra stycket skall som ett villkor gälla att konsu-&lt;br&gt;menten, när en PET-flaska återlämnas, får ersättning med ett visst pant-&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varken lagtexten eller remissen i övrigt ger besked om hur pantbe-&lt;br&gt;loppet enligt andra stycket skall fastställas. Åtminstone tre alternativ&lt;br&gt;framstår som tänkbara. En första möjlighet är att den myndighet som&lt;br&gt;prövar frågor om hanteringstillstånd i tillståndsbeslutet anger vilken&lt;br&gt;ersättning som skall betalas till konsument som återlämnar en PET-&lt;br&gt;flaska. Pantbeloppet skulle for det andra kunna festställas i föreskrifter&lt;br&gt;som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;annan myndighet. Det tredje alternativet är att den myndighet som be-&lt;br&gt;viljar hanteringstillstånd överlåter åt sökanden - eller en organisation&lt;br&gt;som denne tillhör - att bestämma beloppets storlek. Som villkor för till-&lt;br&gt;ståndet anges i så fell bara att konsumenten skall få pantersättning men&lt;br&gt;intet om ersättningsnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådets uppfattning kan invändningar riktas mot ettvart av de&lt;br&gt;redovisade alternativen. Det förefaller till en början som mindre lämp-&lt;br&gt;ligt att tillståndsmyndigheten, vaije gång hanteringstillstånd beviljas,&lt;br&gt;fritt prövar hur stort pantbeloppet skall vara. Det föreslagna pantsyste-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;met är av permanent natur och berör en stor och obestämd krets av per- Prop. 1992/93:180&lt;br&gt;soner. Det synes mot bl.a. den bakgrunden knappast förenligt med rege- &amp;nbsp;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringsformens grundläggande principer att införa en ordning som innebär&lt;br&gt;att pantbeloppets storlek fastställs genom enskilda förvaltningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägande skäl får i stället anses tala for att uppgift om hur stor&lt;br&gt;ersättning som skall betalas till konsumenten för en återlämnad PET-&lt;br&gt;flaska tas in i en författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts kan tyckas tala för den andra av lagrådet skisserade&lt;br&gt;lösningen, nämligen att pantbeloppet bestäms i föreskrifter som utfärdas&lt;br&gt;av regeringen eller annan myndighet. Ersättningens storlek är emellertid&lt;br&gt;något som gäller enskildas inbördes ekonomiska förhållanden. Före-&lt;br&gt;skrifter i sådana ämnen måste enligt 8 kap. 2 § regeringsformen med-&lt;br&gt;delas genom lag. Något utrymme för att delegera normgivning rörande&lt;br&gt;pantbeloppets storlek till regeringen eller annan myndighet torde alltså&lt;br&gt;inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tredje redovisade alternativet - pantbeloppets storlek fastställs av&lt;br&gt;berörd näringsidkare eller näringslivsorganisation - kan eventuellt leda&lt;br&gt;till att pantersättningen bestäms till så lågt belopp att retursystemet blir&lt;br&gt;ineffektivt. Risken för omotiverade variationer av pantbeloppen synes&lt;br&gt;också påtaglig om beloppens storlek fastställs på detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda visar enligt lagrådets mening att ordningen för fastställan-&lt;br&gt;de av pantbeloppets storlek bör övervägas ytterligare i det fortsatta&lt;br&gt;lagstiftningsarbetet. Den lösning som från konstitutionell synpunkt synes&lt;br&gt;mest tilltalande är att komplettera lagen med uttryckliga regler om hur&lt;br&gt;stor pantersättning som skall erläggas för olika slag av PET-flaskor.&lt;br&gt;Lagrådet förordar att arbetet bedrivs med denna inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1970:244) om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INNEHÅLLSFÖRTECKNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 februari 1993 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LINLEDNING &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. KRETSLOPP FÖR HÅLLBAR UTVECKLING&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Att göra rätt från böijan&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Ett nytt industrisamhälle&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Åtgärder inom olika sektorer&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.1 Jord- och skogsbruk&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.2 Transporter&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.3 Energi&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.4 Industrin&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.5 Forskning, utveckling och utbildning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. INTERNATIONELL UTVECKLING&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 FN:s konferens om miljö och utveckling&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Andra länder&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. SAMHÄLLSPLANERING FÖR EN KRETSLOPPSANPASSAD 31&lt;br&gt;UTVECKLING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Utgångspunkter&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Lokala handlingsprogram för hållbar utveckling&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Fysisk planering&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. OLIKA STYRMEDEL OCH ÅTGÄRDER FÖR EN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KRETSLOPPSANPASSNING AV VARUPRODUKTIONEN &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Utgångspunkter&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Ekonomiska styrmedel&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Information till konsumenter&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Upphandling&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 Standardisering&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. KEMIKALIEKONTROLL&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Utgångspunkter&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Kemikaliekontroll för ett kretsloppssamhälle&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 Klor&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 Tvätt-, disk- och rengöringsmedel&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. PRODUCENTANSVAR&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 Bakgrund&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Producentansvar&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Producentansvar enligt renhållningslagen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.1 Återanvändning, återvinning m.m.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.2 Separationsskyldighet&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.3 Märkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.4 Producentavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.5 Bestämmelser om straffansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.6 Producentansvar för förpackningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.7 Producentbegreppet beträffande förpackningsavfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.8 Återanvändning, materialåtervinning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.9 Producentansvar for returpapper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.10 Tillsyn och uppföljning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 Återtagning av uttjänta nickel-kadmiumbatterier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 &amp;nbsp;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. AVFALLSHANTERINGEN OCH KOMMUNERNA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Avfellsskatt och källsortering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. RENARE SLAM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. DET FORTSATTA ARBETET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Plaster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.1 Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.2 PVC och andra klorerade plaster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 Skrotdäck&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 Återvinningssystem för bilar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 Arbetets organisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. UPPRÄTTADE LAGFÖRSLAG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. SPECIALMOTIVERING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 Förslaget till lag om ändring i&lt;br&gt;renhållningslagen (1979:596)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1970:244) om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 Förslaget till lag om ändring i lagen&lt;br&gt;(1991:336) om vissa dryckesförpackningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. HEMSTÄLLAN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. BESLUT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissyttranden över&lt;br&gt;förpackningsutredningens betänkande&lt;br&gt;(SOU 1991:76) Miljön och förpackningarna&lt;br&gt;Förteckning över remissyttranden över&lt;br&gt;promemorian (Ds 1992:59) Producentansvar&lt;br&gt;for avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Förteckning över remissyttranden över Statens&lt;br&gt;naturvårdsverks rapport Vägen till ett renare slam&lt;br&gt;- redovisning av ett regeringsuppdrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 De remitterade lagförslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 43228, Stockholm 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för miljöpolitiken som förordats (avsnitt 2.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för miljöpolitiken som förordats (avsnitt 2.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för industrins anpassning till kretsloppssamhället (avsnitt 2.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för industrins anpassning till kretsloppssamhället (avsnitt 2.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt 2.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för utveckling mot ett kretsloppssamhälle (avsnitt 2.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för samhällsplaneringen (avsnitt 4.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för samhällsplaneringen (avsnitt 4.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>9</nummer>
<beteckning>9</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för kommunernas roll (avsnitt 4.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>9</nummer>
<beteckning>9</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för kommunernas roll (avsnitt 4.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10</nummer>
<beteckning>10</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt 5.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10</nummer>
<beteckning>10</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för ekonomiska styrmedel inom miljöpolitiken (avsnitt 5.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>11</nummer>
<beteckning>11</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för miljökrav vid offentlig upphandling (avsnitt 5.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>11</nummer>
<beteckning>11</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för miljökrav vid offentlig upphandling (avsnitt 5.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>12</nummer>
<beteckning>12</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för miljökonsekvensanalyser vid standardisering (avsnitt 5.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>12</nummer>
<beteckning>12</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för miljökonsekvensanalyser vid standardisering (avsnitt 5.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>13</nummer>
<beteckning>13</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för kemikaliekontrollen (avsnitt 6.1 och 6.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>13</nummer>
<beteckning>13</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för kemikaliekontrollen (avsnitt 6.1 och 6.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>14</nummer>
<beteckning>14</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (avsnitt 10.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>14</nummer>
<beteckning>14</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (avsnitt 10.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>15</nummer>
<beteckning>15</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för plasthanteringen (avsnitt 10.2.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>15</nummer>
<beteckning>15</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för plasthanteringen (avsnitt 10.2.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>16</nummer>
<beteckning>16</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för återvinningssystem för bilar (avsnitt 10.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>16</nummer>
<beteckning>16</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad som föreslagits som riktlinjer för återvinningssystem för bilar (avsnitt 10.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>17</nummer>
<beteckning>17</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om internationell utveckling (avsnitt 3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>17</nummer>
<beteckning>17</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om internationell utveckling (avsnitt 3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>18</nummer>
<beteckning>18</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om information till konsumenter (avsnitt 5.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>18</nummer>
<beteckning>18</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om information till konsumenter (avsnitt 5.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>19</nummer>
<beteckning>19</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om samarbetet beträffande miljökrav vid offentlig upphandling (avsnitt 5.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>19</nummer>
<beteckning>19</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om samarbetet beträffande miljökrav vid offentlig upphandling (avsnitt 5.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20</nummer>
<beteckning>20</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att miljö- och hälsoaspekter bör integreras i företagens arbete med kvalitetssäkring (avsnitt 5.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20</nummer>
<beteckning>20</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att miljö- och hälsoaspekter bör integreras i företagens arbete med kvalitetssäkring (avsnitt 5.5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>21</nummer>
<beteckning>21</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om åtgärder beträffande klor (avsnitt 6.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>21</nummer>
<beteckning>21</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om åtgärder beträffande klor (avsnitt 6.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>22</nummer>
<beteckning>22</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om åtgärder beträffande tvätt-, disk- och rengöringsmedel (avsnitt 6.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>22</nummer>
<beteckning>22</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om åtgärder beträffande tvätt-, disk- och rengöringsmedel (avsnitt 6.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>23</nummer>
<beteckning>23</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om skyldighet att separera avfall (avsnitt 7.3.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>23</nummer>
<beteckning>23</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om skyldighet att separera avfall (avsnitt 7.3.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>24</nummer>
<beteckning>24</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om producentansvar för förpackningar (avsnitt 7.3.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>24</nummer>
<beteckning>24</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om producentansvar för förpackningar (avsnitt 7.3.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>25</nummer>
<beteckning>25</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om producentbegreppet beträffande förpackningsavfall (avsnitt 7.3.7)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>25</nummer>
<beteckning>25</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om producentbegreppet beträffande förpackningsavfall (avsnitt 7.3.7)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>26</nummer>
<beteckning>26</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om krav på återanvändning och återvinning av förpackningar (avsnitt 7.3.8)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>26</nummer>
<beteckning>26</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om krav på återanvändning och återvinning av förpackningar (avsnitt 7.3.8)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>27</nummer>
<beteckning>27</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om producentansvar för returpapper (avsnitt 7.3.9)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>27</nummer>
<beteckning>27</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om producentansvar för returpapper (avsnitt 7.3.9)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>28</nummer>
<beteckning>28</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om tillsyn och uppföljning (avsnitt 7.3.10)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>28</nummer>
<beteckning>28</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om tillsyn och uppföljning (avsnitt 7.3.10)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>29</nummer>
<beteckning>29</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om återtagningssystem för uttjänta nickel-kadmiumbatterier (avsnitt 7.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>29</nummer>
<beteckning>29</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om återtagningssystem för uttjänta nickel-kadmiumbatterier (avsnitt 7.4)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>30</nummer>
<beteckning>30</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om avfallsskatt och källsortering (avsnitt 8.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>30</nummer>
<beteckning>30</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om avfallsskatt och källsortering (avsnitt 8.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>31</nummer>
<beteckning>31</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om områden som bör bli aktuella för producentansvar (avsnitt 10.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>31</nummer>
<beteckning>31</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om områden som bör bli aktuella för producentansvar (avsnitt 10.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>32</nummer>
<beteckning>32</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om PVC-plast och andra klorerade plaster (avsnitt 10.2.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>32</nummer>
<beteckning>32</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om PVC-plast och andra klorerade plaster (avsnitt 10.2.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>33</nummer>
<beteckning>33</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om gummidäck (avsnitt 10.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>33</nummer>
<beteckning>33</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om gummidäck (avsnitt 10.3)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>34</nummer>
<beteckning>34</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att en särskild kretsloppsdelegation inrättas (avsnitt 10.5).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>34</nummer>
<beteckning>34</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att en särskild kretsloppsdelegation inrättas (avsnitt 10.5).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-02-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-02-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-03-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-03-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Vänsterpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:14:50</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG03180</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:43</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 07:14:50</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG03180</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__180.pdf</filnamn>
<filstorlek>6161776</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/74A9D053-5996-482C-A1C1-5DD85F3DBDC2</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:JoU14</uppgift>
<ref_dok_id>GG01JoU14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JoU14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo49</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo49</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo50</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo50</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo51</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo51</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo52</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo52</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo53</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo53</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo54</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo54</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo55</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo55</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo56</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo56</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo57</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo57</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo58</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo58</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo59</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo59</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo60</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo60</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo61</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo61</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo62</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo62</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo63</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo63</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Alf Eriksson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo53</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo53</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Alf Eriksson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Annika Åhnberg  (-)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo52</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo52</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Annika Åhnberg  (-)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bo Arvidson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo56</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo56</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bo Arvidson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carin Lundberg  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo58</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo58</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carin Lundberg  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Christer Windén  och Claus Zaar  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo54</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo54</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Christer Windén  och Claus Zaar  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo49</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo49</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inger Lundberg  och Hans Karlsson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo62</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo62</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inger Lundberg  och Hans Karlsson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kenneth Lantz  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo50</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo50</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kenneth Lantz  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Leif Carlson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo57</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo57</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Leif Carlson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margareta Winberg  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo60</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo60</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margareta Winberg  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rose-Marie Frebran  och Stefan Attefall  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo51</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo51</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rose-Marie Frebran  och Stefan Attefall  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sinikka Bohlin  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo63</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo63</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sinikka Bohlin  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sören Lekberg  och Bo Holmberg  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo59</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo59</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sören Lekberg  och Bo Holmberg  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sören Norrby  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo61</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo61</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sören Norrby  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ylva Annerstedt  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:180&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Jo55</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo55</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:180 Riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ylva Annerstedt  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>