<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2222969</hangar_id>
 <dok_id>GG03159</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>159</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:159</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>159</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-02-11 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:45:50</systemdatum>
 <publicerad>2007-12-20 10:21:16</publicerad>
 <titel>om stöd och service till vissa funktionshindrade</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03159/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03159</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03159</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1992/93:159&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03159/prop_199293__159-1.png" style="width:40pt;height:70pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade&lt;br&gt;utdrag ur regeringsprotokollet den 11 februari 1993 för de åtgärder och&lt;br&gt;det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att en ny rättighetslag för personer med svåra&lt;br&gt;funktionshinder införs; lag om stöd och service till vissa funktionshind-&lt;br&gt;rade (LSS). LSS skall ersätta lagen (1985:568) om särskilda omsorger&lt;br&gt;om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen) och lagen&lt;br&gt;(1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl. (elevhemslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen skall innehålla bestämmelser om särskilt stöd och sär-&lt;br&gt;skild service till följande grupper:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Personer med utvecklingsstörning och personer med autism eller&lt;br&gt;autismliknande tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funk-&lt;br&gt;tionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, föranledd av yttre våld&lt;br&gt;eller kroppslig sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Personer med andra och varaktiga fysiska eller psykiska funk-&lt;br&gt;tionshinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om&lt;br&gt;dessa är stora och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga&lt;br&gt;livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller ser-&lt;br&gt;vice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens personkrets skall ha rätt till stöd och service i form av:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- rådgivning och annat personligt stöd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assi-&lt;br&gt;stans,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ledsagarservice,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- biträde av kontaktperson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avlösarservice,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- korttidsvistelse utanför hemmet,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- korttidstillsyn för skolungdom över 12 år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad&lt;br&gt;bostad för vuxna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd&lt;br&gt;samt personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funk-&lt;br&gt;tionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder skall ha rätt till daglig verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen föreslås vara huvudman för samtliga former av stöd och&lt;br&gt;service med undantag för rådgivning och annat personligt stöd, vilket&lt;br&gt;blir en uppgift för landstinget. Lagen ger dock möjlighet att genom&lt;br&gt;avtal mellan huvudmännen flytta över ansvar för en verksamhet från&lt;br&gt;landsting till kommun eller från kommun till landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom LSS införs en rätt till biträde av personlig assistent för svårt&lt;br&gt;funktionshindrade som inte fyllt 65 år och som kan anses ha behov av&lt;br&gt;insatsen. Enligt förslaget skall den enskilde kunna få insatsen genom att&lt;br&gt;kommunen anordnar assistansen eller i form av ekonomiskt stöd för att&lt;br&gt;själv vara arbetsgivare för assistenten. Den enskilde skall också kunna&lt;br&gt;använda stödet för att anlita någon annan för att tillhandahålla assistan-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att personer som inte fyllt 65 år och som bor&lt;br&gt;i eget boende, servicehus eller hos familj eller anhörig skall kunna er-&lt;br&gt;hålla en ny statlig ersättning, s.k. assistansersättning. Assistansersätt-&lt;br&gt;ning är avsedd att täcka kostnader för personlig assistans och skall&lt;br&gt;enligt förslaget kunna lämnas till personer som har behov av personlig&lt;br&gt;assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer än 20 timmar&lt;br&gt;per vecka. Uppgiften att handlägga frågor om assistansersättning före-&lt;br&gt;slås åvila de allmänna försäkringskassorna. I propositionen läggs förslag&lt;br&gt;om en särskild lag om assistansersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter får bara i vissa fall tas ut för insatser enligt den nya lagen.&lt;br&gt;Av den som är berättigad att av försäkringskassa erhålla assistansersätt-&lt;br&gt;ning får avgift för personlig assistans tas ut inom ramen för sådan&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens eller landstingets beslut om stöd och service enligt LSS&lt;br&gt;får överklagas hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LSS föreslås träda i kraft den 1 januari 1994. Samtidigt skall omsorgs-&lt;br&gt;lagen, införandelagen till omsorgslagen samt elevhemslagen upphöra.&lt;br&gt;Landstingens nuvarande verksamhet enligt omsorgslagen i form av kon-&lt;br&gt;taktperson, daglig verksamhet, korttidstillsyn, korttidsvistelse samt&lt;br&gt;boende i familjehem och bostad med särskild service föreslås successivt&lt;br&gt;föras över till kommunerna. Samma sak föreslås ifråga om verksamhet&lt;br&gt;enligt den nuvarande elevhemslagen. Överföringen av huvudmanna-&lt;br&gt;skapet skall vara slutförd senast den 31 december 1995. Frågor om&lt;br&gt;överföring av huvudmannaskapet föreslås regleras i en särskild införan-&lt;br&gt;delag till LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med syfte att tillförsäkra personer med funktionshinder habilitering,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rehabilitering och hjälpmedel av god kvalitet föreslås att sjukvårds- Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;huvudmännen, genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;br&gt;HSL, åläggs ett ansvar för dessa verksamheter. För att påskynda ut-&lt;br&gt;vecklingen av habilitering och rehabilitering föreslås att ett tidsbegränsat&lt;br&gt;statligt stimulansbidrag om 425 miljoner kronor per år införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller hjälpmedelsförsörjningen konstateras att den ansvarsför-&lt;br&gt;delning mellan kommuner och landsting som lades fast till följd av den&lt;br&gt;s.k. Ädel-reformen bör gälla även fortsättningsvis. För att påskynda&lt;br&gt;utvecklingen av hjälpmedelsförsörjningen för grupper med omfattande&lt;br&gt;och komplicerade hjälpmedelsbehov föreslås ett tidsbegränsat stimulans-&lt;br&gt;bidrag om 25 miljoner kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vidare att stödet till s.k. små och mindre&lt;br&gt;kända handikappgrupper skall byggas ut och samordnas. För att åstad-&lt;br&gt;komma de nödvändiga utvecklingsinsatserna inom området föreslås att&lt;br&gt;särskilda statliga medel skall kunna användas inom ramen för det före-&lt;br&gt;slagna stimulansbidraget till habilitering och rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen framläggs förslag till förändringar inom föräldraför-&lt;br&gt;säkringen som avser att förbättra det ekonomiska stödet till föräldrar&lt;br&gt;med funktionshindrade barn. Förslagen innebär att föräldrar till barn&lt;br&gt;under 16 år som ingår i LSS:s personkrets skall ha rätt till tio kontakt-&lt;br&gt;dagar per barn och år samt att föräldrar vid besök på en institution för&lt;br&gt;medverkan i behandling av ett sjukt eller funktionshindrat barn eller i&lt;br&gt;andra liknande sammanhang skall ha rätt till tillfällig föräldrapenning&lt;br&gt;även om barnet inte är närvarande. Vidare föreslås att förälder till barn&lt;br&gt;som fyllt 16 år men inte 21 år och som omfattas av LSS skall ha rätt till&lt;br&gt;tillfällig föräldrapenning om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete&lt;br&gt;av skäl som anges i 4 kap. 10 § första stycket 1 lagen om allmän för-&lt;br&gt;säkring. I vissa fall skall föräldrapenning kunna utges till utgången av&lt;br&gt;vårterminen det år barnet fyller 23 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera förslag läggs fram som syftar till att tillförsäkra döva, döv-&lt;br&gt;blinda, vuxendöva och hörselskadade en väl fungerande tolktjänst.&lt;br&gt;Genom ett tillägg i HSL klargörs att landstingen har en skyldighet att&lt;br&gt;organisera, finansiera och tillhandahålla tolktjänst för vardagstolkning&lt;br&gt;för döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller vidare förslag om tillägg i socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) som innebär klargöranden av kommunernas skyldigheter&lt;br&gt;dels vad gäller uppsökande och upplysande verksamhet på äldre- och&lt;br&gt;handikappområdet, dels att planera sina insatser för personer med funk-&lt;br&gt;tionshinder. Vidare föreslås en vidgning av tystnadsplikten inom enskild&lt;br&gt;verksamhet på så sätt att tystnadsplikt skall gälla inom all yrkesmässigt&lt;br&gt;bedriven enskild verksamhet som avser insatser enligt socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av de nämnda förslagen föreslås slutligen ändringar av i&lt;br&gt;huvudsak redaktionell art i sekretesslagen (1980:100), kommunalskatte-&lt;br&gt;lagen (1928:370), rättegångsbalken, lagen (1964:143) om bidragsför-&lt;br&gt;skott, stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m.m., lagen (1992:1529)&lt;br&gt;om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,&lt;br&gt;lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m., lagen&lt;br&gt;(1988:1419) om försöksverksamhet inom socialtjänstens, hälso- och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukvårdens samt omsorgsverksamhetens område, utlänningslagen Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;(1989:529) och lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den totala merkostnaden för reformen beräknas uppgå till 1 600&lt;br&gt;miljoner kronor. I enlighet med den s.k. finansieringsprincipen föreslås&lt;br&gt;att en reglering gentemot kommuner och landsting skall göras, som&lt;br&gt;motsvarar de ekonomiska konsekvenserna av reformförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och&lt;br&gt;särskild service åt personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder&lt;br&gt;efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig&lt;br&gt;sjukdom, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder som&lt;br&gt;uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora och förorsakar&lt;br&gt;betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett om-&lt;br&gt;fattande behov av stöd eller service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Varje landsting skall, om inte något annat avtalats enligt 17 §, svara&lt;br&gt;för insatser enligt 9 § första stycket 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall, om inte något annat avtalats enligt 17 §, svara&lt;br&gt;för insatser enligt 9 § första stycket 2-10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vad som föreskrivs för landsting i denna lag gäller också kom-&lt;br&gt;muner som inte ingår i något landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Denna lag innebär ingen inskränkning i de rättigheter som den&lt;br&gt;enskilde kan ha enligt någon annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verksamhetens mål och allmänna inriktning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor&lt;br&gt;och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §.&lt;br&gt;Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Verksamheten enligt denna lag skall bedrivas i samarbete med andra&lt;br&gt;berörda samhällsorgan och myndigheter. Verksamheten skall vara&lt;br&gt;grundad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integri-&lt;br&gt;tet. Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och&lt;br&gt;medbestämmande över insatser som ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som&lt;br&gt;behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall&lt;br&gt;kunna ges.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rätten till insatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Personer som anges i 1 § har rätt till insatser i form av särskilt stöd&lt;br&gt;och särskild service enligt 9 § första stycket 1-9, om de behöver sådan&lt;br&gt;hjälp i sin livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt.&lt;br&gt;Personer som anges i 1 § 1 och 2 har, under samma förutsättningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även rätt till insatser enligt 9 § första stycket 10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till&lt;br&gt;mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgäng-&lt;br&gt;liga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att&lt;br&gt;leva ett självständigt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Insatser enligt denna lag skall ges den enskilde endast om han begär&lt;br&gt;det. Om den enskilde är under 15 år eller uppenbart saknar förmåga att&lt;br&gt;på egen hand ta ställning i frågan kan vårdnadshavare, god man, för-&lt;br&gt;myndare eller förvaltare begära insatser för honom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Insatserna för särskilt stöd och särskild service&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § Insatserna för särskilt stöd och särskild service är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild&lt;br&gt;kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och&lt;br&gt;varaktiga funktionshinder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kost-&lt;br&gt;nader för sådan assistans, till den del behovet av ekonomiskt stöd inte&lt;br&gt;täcks av assistansersättning enligt lagen (1993:000) om assistansersätt-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ledsagarservice,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. biträde av kontaktperson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. avlösarservice i hemmet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i anslutning till skoldagen samt under lov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. bostad med särskild service för vuxna eller annan särskilt anpassad&lt;br&gt;bostad för vuxna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar&lt;br&gt;förvärvsarbete och inte utbildar sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser enligt första stycket 2 avser inte tid efter det att den insats-&lt;br&gt;berättigade har fyllt 65 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I insatserna enligt första stycket 5-8 och 10 samt i insatsen bostad med&lt;br&gt;särskild service för vuxna ingår också omvårdnad. I insatserna bostad&lt;br&gt;med särskild service för barn och ungdomar samt bostad med särskild&lt;br&gt;service för vuxna ingår också fritidsverksamhet och kulturella aktivite-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I samband med att insats enligt denna lag beviljas kan den enskilde&lt;br&gt;begära att en individuell plan med beslutade och planerade insatser&lt;br&gt;upprättas i samråd med honom. I planen skall även redovisas åtgärder&lt;br&gt;som vidtas av andra än kommunen eller landstinget. Planen skall&lt;br&gt;fortlöpande och minst en gång om året omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget och kommunen skall underrätta varandra om upprättade&lt;br&gt;planer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om någon till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt&lt;br&gt;missbruk av beroendeframkallande medel eller någon annan liknande&lt;br&gt;orsak är ur stånd att själv ta hand om sådant ekonomiskt stöd från&lt;br&gt;kommunen som avses i 9 § första stycket 2, får kommunen besluta att&lt;br&gt;ersättningen skall betalas ut till någon annan person för att användas till&lt;br&gt;kostnader för personlig assistans till den stödberättigade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Kommunen får besluta om återbetalning av ekonomiskt stöd som Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;kommunen beviljat enligt 9 § första stycket 2, om den som erhållit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stödet eller hans ställföreträdare genom att lämna oriktiga uppgifter eller&lt;br&gt;på annat sätt har förorsakat att det ekonomiska stödet har lämnats&lt;br&gt;felaktigt eller med för högt belopp. Detsamma gäller om det ekono-&lt;br&gt;miska stödet armars har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp&lt;br&gt;och den som erhållit stödet eller hans ställföreträdare skäligen borde ha&lt;br&gt;insett detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i&lt;br&gt;fråga om verksamhet enligt 9 § första stycket 6-10 meddela föreskrifter&lt;br&gt;till skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskilda uppgifter för kommunen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § Kommunen skall verka för att insatser som skall tas upp i planer&lt;br&gt;som avses i 10 § samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Till kommunens uppgifter hör att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fortlöpande följa upp vilka som omfattas av lagen och vilka deras&lt;br&gt;behov av stöd och service är,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verka för att personer som anges i 1 § får sina behov tillgodosedda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. informera om mål och medel för verksamheten enligt denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. medverka till att personer som anges i 1 § får tillgång till arbete&lt;br&gt;eller studier,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för personer som anges i 1 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. anmäla till överförmyndaren dels när en person som omfattas av 1&lt;br&gt;§ kan antas behöva förmyndare, förvaltare eller god man, dels när ett&lt;br&gt;förmyndarskap, förvaltarskap eller godmanskap bör kunna upphöra,&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. samverka med organisationer som företräder människor med om-&lt;br&gt;fattande funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gemensamma bestämmelser om landstingens och kommunernas&lt;br&gt;ansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 § En kommuns ansvar enligt denna lag gäller gentemot dem som är&lt;br&gt;bosatta i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en person som anges i 1 § tänker bosätta sig i en kommun, skall&lt;br&gt;kommunen på ansökan meddela förhandsbesked om rätten till insatser&lt;br&gt;från kommunen enligt 9 §. Vid prövningen av en ansökan om förhands-&lt;br&gt;besked skall bestämmelserna i denna lag gälla. Kommunen skall utan&lt;br&gt;dröjsmål planera och förbereda insatser som förhandsbeskedet ger den&lt;br&gt;enskilde rätt till om han bosätter sig i kommunen. Förhandsbeskedet&lt;br&gt;gäller under sex månader räknat från den dag då insatserna blir tillgäng-&lt;br&gt;liga för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om behov av insatser enligt denna lag uppkommer under en tillfällig&lt;br&gt;vistelse i en kommun skall kommunen ge det stöd och den hjälp som&lt;br&gt;omedelbart behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt avser landstingets förpliktelser gäller vad som sägs i denna&lt;br&gt;paragraf om kommunen i stället landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Ett landsting eller en kommun får med bibehållet ansvar sluta avtal&lt;br&gt;med någon annan om att tillhandahålla insatser enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett landsting och en kommun som ingår i landstinget får träffa avtal Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;om att ansvar för en eller flera uppgifter enligt denna lag överlåts från&lt;br&gt;landstinget till kommunen eller från kommunen till landstinget. Om en&lt;br&gt;sådan överlåtelse sker skall föreskrifterna i denna lag om landsting eller&lt;br&gt;kommun gälla för den till vilken uppgiften överlåtits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett landsting och en kommun har träffat en överenskommelse&lt;br&gt;enligt andra stycket, får överlåtaren lämna sådant ekonomiskt bidrag till&lt;br&gt;mottagaren som motiveras av överenskommelsen. Har en överlåtelse&lt;br&gt;skett från ett landsting till samtliga kommuner som ingår i landstinget,&lt;br&gt;får kommunerna lämna ekonomiska bidrag till varandra, om det behövs&lt;br&gt;för kostnadsutjämning mellan kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avgifter m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 § Av dem som enligt beslut av allmän försäkringskassa är berättiga-&lt;br&gt;de att få assistansersättning enligt lagen (1993:000) om assistansersätt-&lt;br&gt;ning får avgift för personlig assistans tas ut inom ramen för sådan&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Av dem som har folkpension i form av hel förtidspension eller hel&lt;br&gt;ålderspension eller som har annan inkomst av motsvarande storlek får&lt;br&gt;skäliga avgifter för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter&lt;br&gt;tas ut enligt de grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock&lt;br&gt;inte överstiga kommunens självkostnader. Kommunen skall se till att&lt;br&gt;den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Om någon som är under 18 år får omvårdnad i ett annat hem än&lt;br&gt;det egna med stöd av denna lag, är föräldrarna skyldiga att i skälig&lt;br&gt;utsträckning bidra till kommunens kostnader för omvårdnaden. Kommu-&lt;br&gt;nen får i sådana fall uppbära underhållsbidrag som avser barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § I andra fall än som anges i 18-20 §§ får avgifter eller ersättning&lt;br&gt;för kostnader inte tas ut för insatser enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nämnder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 § Ledningen av landstingets eller kommunens verksamhet enligt&lt;br&gt;denna lag skall utövas av en eller flera nämnder som fullmäktige utser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Enskild verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;23 § En enskild person får inte utan tillstånd av länsstyrelsen yrkes-&lt;br&gt;mässigt bedriva sådan verksamhet om avses i 9 § första stycket 6-10.&lt;br&gt;Tillstånd skall sökas hos länsstyrelsen i det län där verksamheten skall&lt;br&gt;bedrivas. Länsstyrelsen har rätt att inspektera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskild verksamhet skall stå under tillsyn av den eller de nämnder&lt;br&gt;som avses i 22 § i den kommun där verksamheten bedrivs. Om ansvaret&lt;br&gt;för uppgiften överlåtits till landstinget enligt 17 § andra stycket skall&lt;br&gt;verksamheten i stället stå under tillsyn av landstingets motsvarande&lt;br&gt;nämnd. Nämnden har rätt att inspektera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Om det råder något allvarligt missförhållande inom en enskild&lt;br&gt;verksamhet som avses i 23 §, skall länsstyrelsen förelägga den som&lt;br&gt;bedriver verksamheten att avhjälpa missförhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsens föreläggande inte följs, får länsstyrelsen återkalla&lt;br&gt;tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;25 § Socialstyrelsen har den centrala tillsynen över verksamhet enligt&lt;br&gt;denna lag. Styrelsen skall följa, stödja och utvärdera verksamheten samt&lt;br&gt;informera om den och stimulera till vidareutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Länsstyrelsen har inom länet tillsyn över verksamhet enligt denna&lt;br&gt;lag och får då inspektera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall också inom länet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör verksam-&lt;br&gt;heten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ge kommunerna råd i deras verksamhet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. främja samverkan i planering mellan kommunerna, landstingen och&lt;br&gt;andra samhällsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;27 § Beslut av en sådan nämnd som avses i 22 § eller av länsstyrelsen&lt;br&gt;får överklagas hos länsrätten om beslutet avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. insatser för en enskild enligt 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utbetalning till någon annan enligt 11 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. återbetalning enligt 12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förhandsbesked om rätt till insatser enligt 16 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. tillstånd till enskild verksamhet enligt 23 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. föreläggande eller återkallelse av tillstånd enligt 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. Länsrätten&lt;br&gt;eller kammarrätten får dock förordna att dess beslut skall gälla först&lt;br&gt;sedan det vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;28 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 23 § första&lt;br&gt;stycket första meningen döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tystnadsplikt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;29 § Den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven&lt;br&gt;enskild verksamhet som avser insatser enligt denna lag får inte obe-&lt;br&gt;hörigen röja vad han därvid erfarit om enskildas personliga förhållan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen&lt;br&gt;(1993:000) om införande av lagen (1993:000) om stöd och service till&lt;br&gt;vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om införande av lagen (1993:000) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Lagen (1993:000) om stöd och service till vissa funktionshindrade&lt;br&gt;träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ikraftträdandet skall, med de undantag som framgår av denna lag,&lt;br&gt;följande lagar upphöra att gälla, nämligen lagen (1985:568) om sär-&lt;br&gt;skilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl., lagen (1985:569)&lt;br&gt;om införande av lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt&lt;br&gt;utvecklingsstörda m.fl. och lagen (1965:136) om elevhem för vissa&lt;br&gt;rörelsehindrade barn m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omsorgslagen lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt&lt;br&gt;utvecklingsstörda m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införandelagen till omsorgslagen lagen (1985:569) om införande av&lt;br&gt;lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda&lt;br&gt;m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;elevhemslagen lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade&lt;br&gt;barn m.fl., och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den nya lagen lagen (1993:000) om stöd och service till vissa funk-&lt;br&gt;tionshindrade&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Befintlig verksamhet enligt omsorgslagen och elevhemslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Under tiden fram till och med den 31 december 1995 skall, utan&lt;br&gt;hinder av bestämmelsen i 2 § andra stycket nya lagen, varje landsting&lt;br&gt;svara för insatser enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 9 § första stycket 4 och 6-10 nya lagen för personer som omfattas&lt;br&gt;av 1 § 1 och 2 samma lag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 9 § första stycket 8 nya lagen för barn med fysiska funktionshinder&lt;br&gt;som omfattas av 1 § 3 samma lag, i de fall barnen till följd av funk-&lt;br&gt;tionshindren eller av andra särskilda skäl är i behov av särskilt boende&lt;br&gt;för att kunna delta i undervisning i grundskolan eller, beträffande barn&lt;br&gt;före skolåldern, för att kunna få vård och förskoleundervisning som&lt;br&gt;påkallas av funktionshindren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn enligt 23 § andra stycket nya lagen utövas i dessa fall av&lt;br&gt;landstingets nämnd enligt 22 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett landsting och en kommun inom landstinget får träffa avtal om&lt;br&gt;att en eller flera uppgifter enligt 3 § flyttas över från landstinget till&lt;br&gt;kommunen vid en tidigare tidpunkt än den 1 januari 1996. I så fall&lt;br&gt;gäller vad som sägs i 17 § tredje stycket nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som vid den nya lagens ikraftträdande får omsorger enligt&lt;br&gt;omsorgslagen eller inackordering enligt elevhemslagen skall utan sär-&lt;br&gt;skilt beslut anses ha blivit beviljad motsvarande insatser enligt den nya&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialsjukhus och vårdhem &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Landstingen och kommunerna skall gemensamt planera för avveck-&lt;br&gt;ling av befintliga specialsjukhus och vårdhem. Avvecklingsplaner skall&lt;br&gt;upprättas och lämnas in till Socialstyrelsen senast den 31 december&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Specialsjukhus och vårdhem får användas för sitt hittillsvarande&lt;br&gt;ändamål tills de har avvecklats helt. För innehållet i verksamheten och&lt;br&gt;för verksamhetens bedrivande i övrigt gäller bestämmelserna i den nya&lt;br&gt;lagen i tillämpliga delar. För avgifter gäller dock 4 § införandelagen till&lt;br&gt;omsorgslagen i stället för 19 och 20 §§ nya lagen. För specialsjukhusen&lt;br&gt;tillämpas därutöver bestämmelserna i 13 och 14 §§ och 16 § första&lt;br&gt;stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyintagning i specialsjukhus eller i vårdhem får inte ske i annat fall&lt;br&gt;än när det är fråga om vård oberoende av samtycke. För sådan vård&lt;br&gt;gäller fortfarande i tillämpliga delar 6 och 7 §§ införandelagen till&lt;br&gt;omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Landstingen är huvudmän för befintliga vårdhem, om inte annat&lt;br&gt;avtalats enligt 10 §, samt för specialsjukhus. Ledningen av verksam-&lt;br&gt;heten vid specialsjukhus och vårdhem skall utövas av den eller de&lt;br&gt;nämnder som utövar ledningen av verksamheten enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har tillsyn över verksamheten vid specialsjukhus och&lt;br&gt;vårdhem. Styrelsen har rätt att inspektera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En sådan kommunal nämnd som avses i 22 § nya lagen skall regel-&lt;br&gt;bundet och minst en gång om året i samråd med landstingets motsvaran-&lt;br&gt;de nämnd överväga om boendet i specialsjukhus eller vårdhem i stället&lt;br&gt;kan fortsätta i någon boendeform enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Ett landsting och en kommun som ingår i landstinget får träffa&lt;br&gt;avtal om att kommunen i stället tillhandahåller omsorger vid vårdhem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I så fall gäller vad som sägs i 17 § tredje stycket nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Den som har fått tillstånd att driva enskild verksamhet enligt 17 §&lt;br&gt;omsorgslagen eller som anses ha ett sådant tillstånd enligt 9 § införan-&lt;br&gt;delagen till omsorgslagen skall anses ha fått tillståndet enligt 23 § nya&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som&lt;br&gt;har ersatts genom en bestämmelse i den nya lagen eller i denna lag,&lt;br&gt;skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om assistansersättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller föreskrifter om ersättning av allmänna medel&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade för kostnader för personlig assistans (assis-&lt;br&gt;tansersättning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Frågor om assistansersättning handläggs av Riksförsäkringsverket&lt;br&gt;och de allmänna försäkringskassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om assistansersättning fattas av den allmänna försäkringskassa&lt;br&gt;där sökanden är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han upp-&lt;br&gt;fyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Assistansersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som omfattas av 1 § lagen (1993:000) om stöd och service till&lt;br&gt;vissa funktionshindrade har, utom i fall som anges i 4 §, rätt att få&lt;br&gt;assistansersättning enligt denna lag om han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inte har fyllt 65 år, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i&lt;br&gt;genomsnitt mer än 20 timmar i veckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personlig assistans har i denna lag samma betydelse som i 9 § första&lt;br&gt;stycket 2 lagen (1993:000) om stöd och service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Assistansersättning lämnas inte för tid då den funktionshindrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller ett&lt;br&gt;landsting,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vårdas på en institution som drivs med bidrag från staten, en kom-&lt;br&gt;mun eller ett landsting, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bor i en gruppbostad.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansökan och beslut m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Ansökan om assistansersättning skall göras skriftligen hos den all-&lt;br&gt;männa försäkringskassa som anges i 2 § andra stycket. Försäkrings-&lt;br&gt;kassan får uppdra åt en annan försäkringskassa att handlägga ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon hos en kommun har ansökt om biträde av personlig assis-&lt;br&gt;tent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans enligt lagen (1993:000)&lt;br&gt;om stöd och service till vissa funktionshindrade, skall kommunen, om&lt;br&gt;den enskilde kan antas ha rätt till assistansersättning, anmäla detta till&lt;br&gt;den försäkringskassa som anges i 2 § andra stycket. I sådant fall skall&lt;br&gt;försäkringskassan även utan ansökan pröva frågan om assistansersätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Assistansersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än tre måna-&lt;br&gt;der före den månad då ansökan eller anmälan gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Assistansersättning skall beviljas för ett visst antal timmar per&lt;br&gt;vecka, då den enskilde har behov av personlig assistans för sin dagliga&lt;br&gt;livsföring (beviljade assistanstimmar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;ytterligare föreskrifter om beräkning av assistansersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Rätt till assistansersättning för den som erhåller sådan ersättning&lt;br&gt;skall omprövas sedan två år förflutit från det att frågan om rätt till&lt;br&gt;ersättning senast prövades och vid väsentligt ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållanden&lt;br&gt;skall gälla från och med den månad då anledning till ändringen uppkom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om någon har rätt&lt;br&gt;till assistansersättning men det finns sannolika skäl för att sådan rätt&lt;br&gt;föreligger, skall försäkringskassan besluta att ersättning skall betalas ut&lt;br&gt;med ett skäligt belopp om detta är av väsentlig betydelse för den funk-&lt;br&gt;tionshindrade. Detsamma gäller om det står klart att rätt till assistanser-&lt;br&gt;sättning föreligger men ersättningens belopp inte kan bestämmas utan&lt;br&gt;betydande dröjsmål. För sådan ersättning får föreskrivas särskilda&lt;br&gt;villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det senare bestäms att assistansersättning inte skall lämnas eller&lt;br&gt;skall lämnas med lägre belopp, är den ersättningsberättigade inte skyl-&lt;br&gt;dig att betala tillbaka utbetald ersättning i andra fall än som anges i 16&lt;br&gt;§■&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som erhåller assistansersättning skall, om förhållandena ändras&lt;br&gt;så att rätten till ersättningen påverkas, genast anmäla detta hos försäk-&lt;br&gt;ringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som erhåller assistansersättning har legal ställföreträdare en-&lt;br&gt;ligt föräldrabalken gäller upplysningsskyldigheten i stället denne.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utbetalning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Assistansersättning utbetalas månadsvis med belopp som motsvarar&lt;br&gt;kostnaden för assistansen under det antal beviljade assistanstimmar som&lt;br&gt;assistans lämnats. Assistansersättning utges dock högst med det belopp&lt;br&gt;per timme som regeringen fastställer för varje år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om den ersättningsberättigade genom kommunen fått biträde av&lt;br&gt;personlig assistent får försäkringskassan besluta att assistansersättningen&lt;br&gt;skall betalas ut till kommunen i den utsträckning den motsvarar kommu-&lt;br&gt;nens avgift för assistansen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om en ersättningsberättigad till följd av ålderdomssvaghet, sjuklig-&lt;br&gt;het, långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller någon&lt;br&gt;annan liknande orsak är ur stånd att själv ta hand om assistansersätt-&lt;br&gt;ningen, får försäkringskassan besluta att ersättningen skall betalas ut till&lt;br&gt;en kommunal myndighet eller till någon annan person för att användas&lt;br&gt;till kostnader för personlig assistans till den ersättningsberättigade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handläggning m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § Frågor som avses i 6-8 §§ skall inom försäkringskassan avgöras av&lt;br&gt;social försäkringsnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Den kommun i vilken den som ansöker om eller erhåller assistans-&lt;br&gt;ersättning är bosatt skall, om det inte är obehövligt, höras i ärenden&lt;br&gt;enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Beslut om assistansersättning och beslut enligt 11 och 12 §§ skall Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;sändas till den kommun inom vilken den enskilde bor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Återbetalning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 § Försäkringskassan skall besluta om återbetalning av assistansersätt-&lt;br&gt;ning, om den som erhållit ersättning eller hans ställföreträdare genom&lt;br&gt;att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en&lt;br&gt;uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt har förorsakat att&lt;br&gt;ersättning har lämnats felaktigt eller med ett för högt belopp. Detsamma&lt;br&gt;gäller om ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med för högt&lt;br&gt;belopp och den som erhållit ersättning eller hans ställföreträdare skä-&lt;br&gt;ligen borde ha insett detta. Om det finns särskilda skäl får försäkrings-&lt;br&gt;kassan efterge kravet på återbetalning helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en senare utbetalning till någon som skall betala tillbaka ersättning&lt;br&gt;enligt första stycket får kassan hålla inne ett skäligt belopp i avräkning&lt;br&gt;på vad som har lämnats för mycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 § Föreskrifterna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt&lt;br&gt;överklagande av försäkringskassas och domstols beslut skall tillämpas i&lt;br&gt;ärenden om assistansersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning av ett sådant beslut av en försäkringskassa som har&lt;br&gt;fattats av en tjänsteman i ett ärende om skyldighet att återbetala assi-&lt;br&gt;stansersättning skall göras av socialförsäkringsnämnden, om det belopp&lt;br&gt;som utbetalats för mycket överstiger 10 procent av basbeloppet enligt&lt;br&gt;1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut i ett ärende om assistansersättning skall gälla omedelbart,&lt;br&gt;om inte något annat anges i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 § I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas följande före-&lt;br&gt;skrifter i lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 2 § om Riksförsäkringsverkets tillsyn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap. 5 § om preskription,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap. 8 och 9 §§ om uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att ordet &amp;quot;handikapp&amp;quot; i rubriken närmast före 21 § skall bytas ut&lt;br&gt;mot &amp;quot;funktionshinder&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 20 a och 69 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 21 a och 71 a §§,&lt;br&gt;samt närmast före 71 a § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall göra sig&lt;br&gt;väl förtrogen med levnadsför-&lt;br&gt;hållandena i kommunen för äldre&lt;br&gt;människor samt i sin uppsökande&lt;br&gt;verksamhet upplysa om social-&lt;br&gt;tjänstens verksamhet på detta&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall planera sina insatser för äldre. I planeringen skall&lt;br&gt;kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;organisationer.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall göra sig&lt;br&gt;väl förtrogen med levnadsför-&lt;br&gt;hållandena i kommunen för män-&lt;br&gt;niskor med funktionshinder samt i&lt;br&gt;sin uppsökande verksamhet upp-&lt;br&gt;lysa om socialtjänstens verksam-&lt;br&gt;het på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall planera sina&lt;br&gt;insatser för människor med funk-&lt;br&gt;tionshinder. I planeringen skall&lt;br&gt;kommunen samverka med lands-&lt;br&gt;tinget samt andra samhällsorgan&lt;br&gt;och organisationer.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;69 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill en enskild person eller sammanslutning inrätta ett hem för vård&lt;br&gt;eller boende, skall tillstånd sökas hos länsstyrelsen. Ett sådant hem står&lt;br&gt;under löpande tillsyn av socialnämnden i den kommun där hemmet är&lt;br&gt;beläget. Nämnden har rätt att inspektera verksamheten vid hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller även hem som har inrättats för&lt;br&gt;vård under en begränsad del av dygnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är eller har varit verk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sam i ett sådant hem som avses i&lt;br&gt;denna paragraf får inte obe-&lt;br&gt;hörigen röja vad han därvid har&lt;br&gt;erfarit om enskildas personliga&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om enskilda vårdhem finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Lagen omtryckt 1988:871.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1667.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är eller har varit verk-&lt;br&gt;sam inom yrkesmässigt bedriven&lt;br&gt;enskild verksamhet som avser&lt;br&gt;insatser enligt denna lag får inte&lt;br&gt;obehörigen röja vad han därvid&lt;br&gt;har erfarit om enskildas person-&lt;br&gt;liga förhållanden.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft, i fråga om 71 a § den 1 juli 1993, och i&lt;br&gt;övrigt den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall införas två nya paragrafer, 3 a § och 18 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget skall erbjuda dem&lt;br&gt;som är bosatta inom landstinget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;habilitering och rehabilite-&lt;br&gt;ring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hjälpmedel för funktionshind-&lt;br&gt;rade, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tolktjänst för vardagstolkning&lt;br&gt;för barndomsdöva, dövblinda,&lt;br&gt;vuxendöva och hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingets ansvar omfattar&lt;br&gt;dock inte habilitering, rehabilite-&lt;br&gt;ring och hjälpmedel som en kom-&lt;br&gt;mun inom landstinget har ansvar&lt;br&gt;för enligt 18 a §. Landstingets&lt;br&gt;ansvar innebär inte någon in-&lt;br&gt;skränkning i de skyldigheter som&lt;br&gt;arbetsgivare eller andra kan ha&lt;br&gt;enligt annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Habilitering eller rehabilitering&lt;br&gt;samt tillhandahållande av hjälp-&lt;br&gt;medel skall planeras i samverkan&lt;br&gt;med den enskilde. Av planen skall&lt;br&gt;planerade och beslutade insatser&lt;br&gt;framgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall i samband med&lt;br&gt;sådan hälso- och sjukvård som&lt;br&gt;avses i 18 § första - tredje styck-&lt;br&gt;ena erbjuda även habilitering,&lt;br&gt;rehabilitering och hjälpmedel för&lt;br&gt;funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget får även utan sam-&lt;br&gt;band med överlåtelse av ansvar&lt;br&gt;för hälso- och sjukvård enligt&lt;br&gt;18 § träffa överenskommelse med&lt;br&gt;en kommun inom landstinget om&lt;br&gt;att kommunen skall ha ansvar för&lt;br&gt;hjälpmedel för funktionshindrade.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1992:567.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 3 a § tredje&lt;br&gt;stycket gäller även i fråga om&lt;br&gt;habilitering, rehabilitering och&lt;br&gt;hjälpmedel för funktionshindrade&lt;br&gt;som ombesörjs av en kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop- 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-&lt;br&gt;ring&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 6 §, 4 kap. 2, 4 och 10-13 §§ samt 10 kap. 3 § skall&lt;br&gt;ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 10 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För resekostnader i samband med läkarvård eller annan sjukvårdande&lt;br&gt;behandling, som avses i 2 eller 5 §, eller sjukhusvård enligt 4 §, utges&lt;br&gt;ersättning enligt grunder som regeringen fastställer. Detsamma gäller&lt;br&gt;resekostnader i samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tandvård som avses i 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. besök med anledning av sjukdom hos läkare eller sjukgymnast&lt;br&gt;inom företagshälsovård, för vilken bidrag lämnas efter beslut av yrkes-&lt;br&gt;inspektionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. besök med anledning av sjukdom hos läkare inom&lt;br&gt;studerandeorganisationernas hälsovård, för vilken statsbidrag utbetalas&lt;br&gt;av högskolestyrelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. konvalescentvård som lämnas i konvalescenthem som har tagits&lt;br&gt;upp på förteckning som fastställs av regeringen eller myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. besök för sjukvårdande be-&lt;br&gt;handling som ges såsom särskild&lt;br&gt;omsorg enligt lagen (1985:568)&lt;br&gt;om särskilda omsorger om psy-&lt;br&gt;kiskt utvecklingsstörda m. fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. besök för sjukvårdande be-&lt;br&gt;handling som ges i omedelbart&lt;br&gt;samband med insats enligt lagen&lt;br&gt;(1993:000) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. besök för sjukvårdande behandling som ges med stöd av bestäm-&lt;br&gt;melserna om den kommunala hälso- och sjukvården i hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. besök för läkarvård eller annan sjukvårdande behandling som ges&lt;br&gt;med stöd av lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal&lt;br&gt;primärvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för sjuktransporter utges enligt grunder som regeringen&lt;br&gt;fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1982:120.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:1737.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel likställs med för-&lt;br&gt;älder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) rättslig vårdnadshavare som inte är förälder och som har vård om&lt;br&gt;barnet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den som med socialnämndens medgivande har tagit emot ett barn&lt;br&gt;för stadigvarande vård och fostran i syfte att adoptera det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) den med vilken en förälder är eller har varit gift eller har eller har&lt;br&gt;haft barn, om de varaktigt bor tillsammans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förälder likställs vid till-&lt;br&gt;lämpningen av 10 och 11 §§ även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) den som en förälder bor till-&lt;br&gt;sammans med under äktenskaps-&lt;br&gt;liknande förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den som har tagit emot ett&lt;br&gt;barn för stadigvarande vård och&lt;br&gt;fostran i sitt hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förälder likställs vid till-&lt;br&gt;lämpningen av 10, 10 a och 11 §§&lt;br&gt;även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) den som en förälder bor till-&lt;br&gt;sammans med under äktenskaps-&lt;br&gt;liknande förhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) den som har tagit emot ett&lt;br&gt;barn för stadigvarande vård och&lt;br&gt;fostran i sitt hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Modern har rätt till föräldrapenning tidigast från och med den sextion-&lt;br&gt;de dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. För tiden&lt;br&gt;efter barnets födelse är den av föräldrarna som till huvudsaklig del vår-&lt;br&gt;dar barnet berättigad till föräldrapenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrapenning utges även i samband med föräldrautbildning eller&lt;br&gt;besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg, i vilken barnet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;deltar. Föräldrapenning i samband&lt;br&gt;före barnets födelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder som inte har barnet&lt;br&gt;i sin vård har rätt till föräldrapen-&lt;br&gt;ning endast om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger. Modern har dock alltid&lt;br&gt;rätt till föräldrapenning till och&lt;br&gt;med den tjugonionde dagen efter&lt;br&gt;förlossningsdagen, även om hon&lt;br&gt;inte har barnet i sin vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med föräldrautbildning kan utges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder som inte har barnet&lt;br&gt;i sin vård har rätt till föräldrapen-&lt;br&gt;ning endast om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger. Kravet på särskilda&lt;br&gt;skäl gäller dock inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;modern till och med den&lt;br&gt;tjugonionde dagen efter förloss-&lt;br&gt;ningsdagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förälder som deltar i för-&lt;br&gt;äldrautbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;s&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder har rätt till tillfällig föräldrapennning för vård av ett barn,&lt;br&gt;som inte har fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från förvärvs-&lt;br&gt;arbete i samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sjukdom eller smitta hos barnet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:87.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:87.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:275.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder&lt;br&gt;besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förut-&lt;br&gt;sättning att sistnämnda barn omfattas av bestämmelserna om tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vård av ett barn vars levnadsålder understiger 240 dagar utges&lt;br&gt;tillfällig föräldrapenning enligt första stycket endast om tillsynen av&lt;br&gt;barnet är stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus. För&lt;br&gt;vård av ett barn som är äldre än som nyss sagts utges tillfällig föräldra-&lt;br&gt;penning enligt första stycket inte för tid under vilken annars föräldra-&lt;br&gt;penning skulle ha uppburits; undantag gäller dock om barnet vårdas på&lt;br&gt;sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder till barn som fyllt&lt;br&gt;fyra år har, till och med det&lt;br&gt;kalenderår under vilket barnet&lt;br&gt;fyller tolv år, rätt till tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning även när för-&lt;br&gt;äldern avstår från förvärvsarbete i&lt;br&gt;samband med föräldrautbildning,&lt;br&gt;besök i barnets skola eller besök i&lt;br&gt;förskole- eller fritidshemsverk-&lt;br&gt;samhet inom samhällets barnom-&lt;br&gt;sorg, i vilken barnet deltar (kon-&lt;br&gt;taktdagar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder till barn som fyllt&lt;br&gt;fyra år har, till och med det&lt;br&gt;kalenderår under vilket barnet&lt;br&gt;fyller tolv år, rätt till tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning även när för-&lt;br&gt;äldern avstår från förvärvsarbete i&lt;br&gt;samband med föräldrautbildning,&lt;br&gt;besök i barnets skola eller besök i&lt;br&gt;förskole- eller fritidshemsverk-&lt;br&gt;samhet inom samhällets barnom-&lt;br&gt;sorg, i vilken barnet deltar (kon-&lt;br&gt;taktdagar). En förälder till barn&lt;br&gt;som omfattas av 7 § lagen&lt;br&gt;(1993:000) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade har&lt;br&gt;dock rätt till kontaktdagar från&lt;br&gt;barnets födelse till dess att det&lt;br&gt;fyller sexton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en fader som avstår&lt;br&gt;från förvärvsarbete i samband med barns födelse för att närvara vid&lt;br&gt;förlossningen, biträda i hemmet eller vårda barn. Motsvarande gäller i&lt;br&gt;tillämpliga delar för en fader vid adoption av barn, om barnet inte fyllt&lt;br&gt;tio år. Som adoption anses även att någon tar emot ett barn i avsikt att&lt;br&gt;adoptera det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder till ett sjukt eller funk-&lt;br&gt;tionshindrat barn som inte har&lt;br&gt;fyllt 12 år har rätt till tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning när föräldern&lt;br&gt;behöver avstå från förvärvsarbete&lt;br&gt;i samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. besök på en institution för&lt;br&gt;medverkan i behandling av barnet&lt;br&gt;eller för att lära sig vårda barnet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. deltagande i en kurs som an-&lt;br&gt;ordnas av sjukvårdshuvudman i&lt;br&gt;samma syfte som anges i punkt 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. läkarbesök på grund av att&lt;br&gt;barnet lider av allvarlig sjukdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. läkarbesök som är en del i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingen av barnet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. deltagande i någon behand-&lt;br&gt;ling som är ordinerad av läkare i&lt;br&gt;samma syfte som anges i punkt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning kan&lt;br&gt;utges för vård av ett barn som&lt;br&gt;fyllt tolv men inte sexton år i de&lt;br&gt;fall barnet på grund av sjukdom,&lt;br&gt;psykisk utvecklingsstörning eller&lt;br&gt;annat handikapp är i behov av&lt;br&gt;särskild tillsyn eller vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt&lt;br&gt;första stycket utges om föräldern&lt;br&gt;behöver avstå från förvärvsarbete&lt;br&gt;av skäl som anges i 10 § första&lt;br&gt;stycket. För tid under vilken an-&lt;br&gt;nars föräldrapenning skulle ha&lt;br&gt;uppburits utges dock inte tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning annat än om bar-&lt;br&gt;net vårdas på sjukhus. För vård-&lt;br&gt;eller tillsynsbehov som grundat&lt;br&gt;rätt till vårdbidrag enligt 9 kap.&lt;br&gt;4 § utges inte heller tillfällig för-&lt;br&gt;äldrapenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna försäkringskassan&lt;br&gt;får i förväg pröva om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna enligt första stycket&lt;br&gt;föreligger. Ett sådant beslut är&lt;br&gt;bindande för den tid som anges i&lt;br&gt;beslutet men kan omprövas om de&lt;br&gt;förhållanden som har lagts till&lt;br&gt;grund för beslutet ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:275.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning kan&lt;br&gt;utges för vård av ett barn som&lt;br&gt;fyllt tolv men inte sexton år i de&lt;br&gt;fall barnet på grund av sjukdom,&lt;br&gt;psykisk utvecklingsstörning eller&lt;br&gt;annat funktionshinder är i behov&lt;br&gt;av särskild tillsyn eller vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning kan&lt;br&gt;även utges för vård av ett barn&lt;br&gt;som fyllt sexton men inte tjugoett&lt;br&gt;år om barnet omfattas av 1 §&lt;br&gt;lagen (1993:000) om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade. Om barnet efter att ha&lt;br&gt;fyllt tjugoett år går i sådan skola&lt;br&gt;som avses i 5 kap. 28 § eller 6&lt;br&gt;kap. 7 § skollagen (1985:1100)&lt;br&gt;kan tillfällig föräldrapenning utges&lt;br&gt;till utgången av vårterminen det&lt;br&gt;kalenderår då barnet fyller 23 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt&lt;br&gt;första stycket utges om föräldern&lt;br&gt;behöver avstå från förvärvsarbete&lt;br&gt;av skäl som anges i 10 § första&lt;br&gt;stycket eller 10 a §. För tid under&lt;br&gt;vilken annars föräldrapenning&lt;br&gt;skulle ha uppburits utges dock&lt;br&gt;inte tillfällig föräldrapenning&lt;br&gt;annat än om barnet vårdas på&lt;br&gt;sjukhus. För vård- eller tillsyns-&lt;br&gt;behov som grundat rätt till vård-&lt;br&gt;bidrag enligt 9 kap. 4 § utges inte&lt;br&gt;heller tillfällig föräldrapenning.&lt;br&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt&lt;br&gt;andra stycket utges om föräldern&lt;br&gt;behöver avstå från förvärvsarbete&lt;br&gt;av skäl som anges i 10 § första&lt;br&gt;stycket 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna försäkringskassan&lt;br&gt;får i förväg pröva om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna enligt första eller andra&lt;br&gt;stycket föreligger. Ett sådant be-&lt;br&gt;slut är bindande för den tid som&lt;br&gt;anges i beslutet men kan om-&lt;br&gt;prövas om de förhållanden som&lt;br&gt;har lagts till grund för beslutet&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt&lt;br&gt;10 § första stycket och 11 § utges&lt;br&gt;under högst 60 dagar för varje&lt;br&gt;barn och år. Om föräldern be-&lt;br&gt;höver avstå från förvärvsarbete av&lt;br&gt;skäl som anges i 10 § första&lt;br&gt;stycket 1, 3 och 4 utges tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning under ytterligare&lt;br&gt;högst 60 dagar för varje barn och&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt&lt;br&gt;10 § tredje stycket utges under&lt;br&gt;högst två dagar per barn och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt&lt;br&gt;10 § första stycket och 10 a §&lt;br&gt;utges under sammanlagt högst 60&lt;br&gt;dagar för varje barn och år. Till-&lt;br&gt;fällig föräldrapenning enligt 77 §&lt;br&gt;utges under högst 60 dagar för&lt;br&gt;varje barn och år. Om föräldern&lt;br&gt;behöver avstå från förvärvsarbete&lt;br&gt;av skäl som anges i 10 § första&lt;br&gt;stycket 1, 3 och 4 och 10 a § ut-&lt;br&gt;ges tillfällig föräldrapenning&lt;br&gt;under ytterligare högst 60 dagar&lt;br&gt;för varje barn och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt&lt;br&gt;10 § tredje stycket utges under&lt;br&gt;högst två dagar per barn och år. 7&lt;br&gt;fall som avses i 10 § tredje stycket&lt;br&gt;andra meningen utges dock till-&lt;br&gt;fällig föräldrapenning under högst&lt;br&gt;tio dagar per barn och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § fjärde stycket utges under högst&lt;br&gt;tio dagar per barn. Sådan tillfällig föräldrapenning utges inte för tid&lt;br&gt;efter sextionde dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen. Vid&lt;br&gt;adoption räknas tiden från den tidpunkt föräldrarna fått barnet i sin&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppbär en förälder oavkortade löneförmåner under tid då han bedriver&lt;br&gt;studier, jämställs avstående från studier med avstående från förvärvs-&lt;br&gt;arbete vid tillämpning av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning,&lt;br&gt;i den mån föräldern går miste om löneförmånerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att styrka det särskilda vård eller tillsynsbehov som avses i 11 §&lt;br&gt;första stycket skall läkarutlåtande inges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassan får när det&lt;br&gt;finns skäl till det kräva att särskilt&lt;br&gt;utlåtande inges för att styrka bar-&lt;br&gt;nets eller den ordinarie vårdarens&lt;br&gt;sjukdom eller smitta som avses i&lt;br&gt;10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassan får när det&lt;br&gt;finns skäl till det kräva att särskilt&lt;br&gt;utlåtande inges för att styrka bar-&lt;br&gt;nets eller den ordinarie vårdarens&lt;br&gt;sjukdom, smitta eller funktions-&lt;br&gt;hinder som avses i 10 eller&lt;br&gt;10 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:741.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:275.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassan får även&lt;br&gt;kräva att en förälder styrker sin&lt;br&gt;rätt till tillfällig föräldrapenning i&lt;br&gt;fall som avses i 10 § andra&lt;br&gt;stycket andra meningen eller 11 §&lt;br&gt;andra stycket andra meningen&lt;br&gt;genom särskilt intyg av arbets-&lt;br&gt;givare eller annan som kan ge&lt;br&gt;upplysning om arbetsförhållan-&lt;br&gt;dena. Därjämte får krävas att en&lt;br&gt;förälder styrker sin rätt till för-&lt;br&gt;äldrapenningförmån i samband&lt;br&gt;med föräldrautbildning genom&lt;br&gt;intyg av den som anordnat utbild-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassan får även&lt;br&gt;kräva att en förälder styrker sin&lt;br&gt;rätt till tillfällig föräldrapenning i&lt;br&gt;fall som avses i 10 § andra styc-&lt;br&gt;ket andra meningen eller 11 §&lt;br&gt;tredje stycket andra meningen&lt;br&gt;genom särskilt intyg av arbets-&lt;br&gt;givare eller annan som kan ge&lt;br&gt;upplysning om arbetsförhållan-&lt;br&gt;dena. Därjämte får krävas att en&lt;br&gt;förälder styrker sin rätt till för-&lt;br&gt;äldrapenningförmån i samband&lt;br&gt;med föräldrautbildning eller del-&lt;br&gt;tagande i en behandling av ett&lt;br&gt;sjukt eller funktionshindrat barn&lt;br&gt;genom intyg av den som anordnat&lt;br&gt;utbildningen eller ordinerat be-&lt;br&gt;handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därest pensionsberättigad i annat&lt;br&gt;fall än som avses i 2 § under hel&lt;br&gt;månad är intagen i annan anstalt&lt;br&gt;än sjukhus eller ock tillfälligt&lt;br&gt;vistas utom anstalten, äger den&lt;br&gt;som driver anstalten att, i den&lt;br&gt;mån regeringen så förordnar,&lt;br&gt;uppbära så stor del av den pen-&lt;br&gt;sionsberättigades å månaden be-&lt;br&gt;löpande folkpension, som svarar&lt;br&gt;mot kostnaderna för vården eller&lt;br&gt;försörjningen på anstalten, varvid&lt;br&gt;den pensionsberättigade dock skall&lt;br&gt;äga erhålla visst belopp för sina&lt;br&gt;personliga behov. Vad nu sagts&lt;br&gt;skall äga motsvarande tillämpning&lt;br&gt;för det fall att den pensions-&lt;br&gt;berättigade åtnjuter vård eller&lt;br&gt;försörjning mot avgift, som er-&lt;br&gt;lägges av kommun eller lands-&lt;br&gt;tingskommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därest pensionsberättigad i annat&lt;br&gt;fall än som avses i 2 § under hel&lt;br&gt;månad är intagen i annan anstalt&lt;br&gt;än sjukhus eller ock tillfälligt&lt;br&gt;vistas utom anstalten, äger den&lt;br&gt;som driver anstalten att, i den&lt;br&gt;mån regeringen så förordnar,&lt;br&gt;uppbära så stor del av den pen-&lt;br&gt;sionsberättigades å månaden be-&lt;br&gt;löpande folkpension, som svarar&lt;br&gt;mot kostnaderna för vården eller&lt;br&gt;försörjningen på anstalten, varvid&lt;br&gt;den pensionsberättigade dock skall&lt;br&gt;äga erhålla visst belopp för sina&lt;br&gt;personliga behov. Vad nu sagts&lt;br&gt;skall äga motsvarande tillämpning&lt;br&gt;för det fall att den pensions-&lt;br&gt;berättigade åtnjuter vård eller&lt;br&gt;försörjning mot avgift, som er-&lt;br&gt;lägges av kommun eller landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte i fråga om pensionsberättigad som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är hel inackorderad i en sådan boendeform som avses i 20 § andra&lt;br&gt;stycket socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bor i gruppbostad eller elev-&lt;br&gt;hem som avses i lagen (1985:568)&lt;br&gt;om särskilda omsorger om psy-&lt;br&gt;kiskt utvecklingsstörda m. fl., eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bor i bostad med särskild ser-&lt;br&gt;vice som avses i lagen (1993:000)&lt;br&gt;om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skall betala ersättning enligt 34 § första stycket socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1466.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'&lt;br&gt;att 7 kap. 1 och 4 §§ samt övergångsbestämmelserna till lagen&lt;br&gt;(1986:345) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;br&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller, om inte annat&lt;br&gt;följer av 2 §, inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården för uppgift om en-&lt;br&gt;skilds hälsotillstånd eller andra&lt;br&gt;personliga förhållanden, om det&lt;br&gt;inte står klart att uppgiften kan&lt;br&gt;röjas utan att den enskilde eller&lt;br&gt;någon honom närstående lider&lt;br&gt;men. Detsamma gäller i annan&lt;br&gt;medicinsk verksamhet, såsom&lt;br&gt;rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning, insemination,&lt;br&gt;fastställande av könstillhörighet,&lt;br&gt;abort, sterilisering, kastrering och&lt;br&gt;åtgärder mot smittsamma sjuk-&lt;br&gt;domar samt i verksamhet som&lt;br&gt;avser särskilda omsorger om psy-&lt;br&gt;kiskt utvecklingsstörda och där-&lt;br&gt;med likställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller, om inte annat&lt;br&gt;följer av 2 §, inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården för uppgift om en-&lt;br&gt;skilds hälsotillstånd eller andra&lt;br&gt;personliga förhållanden, om det&lt;br&gt;inte står klart att uppgiften kan&lt;br&gt;röjas utan att den enskilde eller&lt;br&gt;någon honom närstående lider&lt;br&gt;men. Detsamma gäller i annan&lt;br&gt;medicinsk verksamhet, såsom&lt;br&gt;rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning, insemination,&lt;br&gt;fastställande av könstillhörighet,&lt;br&gt;abort, sterilisering, kastrering och&lt;br&gt;åtgärder mot smittsamma sjuk-&lt;br&gt;domar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt första stycket gäller också i sådan verksamhet hos&lt;br&gt;myndighet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn&lt;br&gt;över allmän eller enskild hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av patient-&lt;br&gt;journal inom enskild hälso- och sjukvård för uppgift om enskilds hälso-&lt;br&gt;tillstånd eller andra personliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen&lt;br&gt;får uppgift lämnas till hälso- och sjukvårdspersonal om uppgiften be-&lt;br&gt;hövs för vård eller behandling och det är av synnerlig vikt att uppgiften&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver verk-&lt;br&gt;samhet som avses i första stycket får lämna uppgift till en annan sådan&lt;br&gt;myndighet för forskning eller framställning av statistik eller för admi-&lt;br&gt;nistration på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den enskilde&lt;br&gt;eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Vidare får&lt;br&gt;utan hinder av sekretessen uppgift lämnas till enskild enligt vad som&lt;br&gt;föreskrivs i lagen (1984:1140) om insemination, lagen (1988:1473) om&lt;br&gt;undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål och lagen (1991:1129)&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga&lt;br&gt;förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller&lt;br&gt;dock inte beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan sam-&lt;br&gt;tycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som&lt;br&gt;enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med&lt;br&gt;rådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialtjänst förstås verk-&lt;br&gt;samhet enligt lagstiftningen om&lt;br&gt;socialtjänst och den särskilda&lt;br&gt;lagstiftningen om vård av unga&lt;br&gt;och av missbrukare utan samtycke&lt;br&gt;samt verksamhet som i annat fall&lt;br&gt;enligt lag handhas av social-&lt;br&gt;nämnd. Till socialtjänst räknas&lt;br&gt;också verksamhet hos annan myn-&lt;br&gt;dighet som innefattar omprövning&lt;br&gt;av socialnämnds beslut eller sär-&lt;br&gt;skild tillsyn över nämndens verk-&lt;br&gt;samhet samt verksamhet hos kom-&lt;br&gt;munal invandrarbyrå. Med social-&lt;br&gt;tjänst jämställs ärenden om bi-&lt;br&gt;stånd åt asylsökande och andra&lt;br&gt;utlänningar, ärenden om introduk-&lt;br&gt;tionsersättning för flyktingar och&lt;br&gt;vissa andra utlänningar samt ären-&lt;br&gt;den om tillstånd till riksfärdtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialtjänst förstås verk-&lt;br&gt;samhet enligt lagstiftningen om&lt;br&gt;socialtjänst och den särskilda&lt;br&gt;lagstiftningen om vård av unga&lt;br&gt;och av missbrukare utan samtycke&lt;br&gt;samt verksamhet som i annat fall&lt;br&gt;enligt lag handhas av social-&lt;br&gt;nämnd. Till socialtjänst räknas&lt;br&gt;också verksamhet hos annan myn-&lt;br&gt;dighet som innefattar omprövning&lt;br&gt;av socialnämnds beslut eller sär-&lt;br&gt;skild tillsyn över nämndens verk-&lt;br&gt;samhet samt verksamhet hos&lt;br&gt;kommunal invandrarbyrå. Med&lt;br&gt;socialtjänst jämställs ärenden om&lt;br&gt;bistånd åt asylsökande och andra&lt;br&gt;utlänningar, ärenden om introduk-&lt;br&gt;tionsersättning för flyktingar och&lt;br&gt;vissa andra utlänningar, ärenden&lt;br&gt;om tillstånd till riksfärdtjänst samt&lt;br&gt;verksamhet enligt lagstiftningen&lt;br&gt;om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt första stycket gäller inte anmälan eller beslut i ären-&lt;br&gt;den om ansvar eller behörighet för personal inom kommunal hälso- och&lt;br&gt;sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;br&gt;1 juli 1986. Äldre bestämmelser&lt;br&gt;gäller alltjämt i fråga om upp-&lt;br&gt;gifter som hänför sig till ärenden&lt;br&gt;enligt tidigare lagstiftning angåen-&lt;br&gt;de omsorger om vissa psykiskt ut-&lt;br&gt;vecklingsstörda eller till ärenden&lt;br&gt;enligt lagen (1985:569) om in-&lt;br&gt;förande av lagen (1985:568) om&lt;br&gt;särskilda omsorger om psykiskt&lt;br&gt;utvecklingsstörda m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;br&gt;1 juli 1986. Äldre bestämmelser&lt;br&gt;gäller alltjämt i fråga om upp-&lt;br&gt;gifter som hänför sig till ärenden&lt;br&gt;enligt tidigare lagstiftning angå-&lt;br&gt;ende omsorger om vissa psykiskt&lt;br&gt;utvecklingsstörda eller till ärenden&lt;br&gt;enligt lagen (1985:569) om in-&lt;br&gt;förande av lagen (1985:568) om&lt;br&gt;särskilda omsorger om psykiskt&lt;br&gt;utvecklingsstörda m.fl. eller lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1993:000) om införande av lagen&lt;br&gt;(1993:000) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre föreskrifter gäller&lt;br&gt;alltjämt i fråga om uppgifter som hänför sig till verksamhet enligt&lt;br&gt;tidigare lagstiftning om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § kommunalskattelagen (1928:370) skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skattepliktig inkomst enligt&lt;br&gt;denna lag räknas icke:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skattepliktig inkomst enligt&lt;br&gt;denna lag räknas icke:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handikappersättning enligt 9&lt;br&gt;kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän&lt;br&gt;försäkring, sådan del av vård-&lt;br&gt;bidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§&lt;br&gt;samma lag som utgör ersättning&lt;br&gt;för merkostnader, ersättning för&lt;br&gt;merutgifter för resor enligt 3 kap.&lt;br&gt;7 a § samma lag eller enligt 3&lt;br&gt;kap. 5 d § lagen om arbetsskade-&lt;br&gt;försäkring eller 10 § lagen om&lt;br&gt;statligt personskadeskydd, särskilt&lt;br&gt;pensionstillägg enligt lagen&lt;br&gt;(1990:773) om särskilt pensions-&lt;br&gt;tillägg till folkpension för lång-&lt;br&gt;varig vård av sjukt eller&lt;br&gt;handikappat barn samt hemsjuk-&lt;br&gt;vårdsbidrag och hemvårdsbidrag,&lt;br&gt;som utgår av kommunala eller&lt;br&gt;landstingskommunala medel till&lt;br&gt;den vårdbehövande;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommmunalt bostadstillägg&lt;br&gt;enligt lagen (1962:392) om&lt;br&gt;hustrutillägg och kommunalt bo-&lt;br&gt;stadstillägg till folkpension;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handikappersättning enligt 9&lt;br&gt;kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän&lt;br&gt;försäkring, sådan del av vård-&lt;br&gt;bidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§&lt;br&gt;samma lag som utgör ersättning&lt;br&gt;för merkostnader, ersättning för&lt;br&gt;merutgifter för resor enligt 3 kap.&lt;br&gt;7 a § samma lag eller enligt 3&lt;br&gt;kap. 5 d § lagen om arbetsskade-&lt;br&gt;försäkring eller 10 § lagen om&lt;br&gt;statligt personskadeskydd, särskilt&lt;br&gt;pensionstillägg enligt&lt;br&gt;lagen(1990:773) om särskilt pen-&lt;br&gt;sionstillägg till folkpension för&lt;br&gt;långvarig vård av sjukt eller&lt;br&gt;handikappat barn samt hemsjuk-&lt;br&gt;vårdsbidrag och hemvårdsbidrag,&lt;br&gt;som utgår av kommunala eller&lt;br&gt;landstingskommunala medel till&lt;br&gt;den vårdbehövande;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;assistansersättning enligt lagen&lt;br&gt;(1993:000) om assistansersättning&lt;br&gt;och ekonomiskt stöd till kostnader&lt;br&gt;för personlig assistans enligt&lt;br&gt;lagen (1993:000) om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommmunalt bostadstillägg&lt;br&gt;enligt lagen (1962:392) om&lt;br&gt;hustrutillägg och kommunalt bo-&lt;br&gt;stadstillägg till folkpension;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994 och tillämpas första&lt;br&gt;gången vid 1995 års taxering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1992:1597.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 kap. 7 § rättegångsbalken skall ha följan-&lt;br&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §■&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagare får besluta att underlåta åtal för brott (åtalsunderlåtelse)&lt;br&gt;under förutsättning att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej&lt;br&gt;åsidosätts:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det kan antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än&lt;br&gt;böter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det kan antas att påföljden skulle bli villkorlig dom och det&lt;br&gt;finns särskilda skäl för åtalsunderlåtelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den misstänkte begått annat brott och det utöver påföljden för&lt;br&gt;detta brott inte krävs påföljd med anledning av det föreliggande brottet,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om psykiatrisk vård eller&lt;br&gt;vård i specialsjukhus eller i vård-&lt;br&gt;hem för vuxna enligt 35 § lagen&lt;br&gt;(1967:940) angående omsorger&lt;br&gt;om vissa psykiskt utvecklings-&lt;br&gt;störda eller särskilda omsorger&lt;br&gt;enligt lagen (1985:568) om sär-&lt;br&gt;skilda omsorger om psykiskt ut-&lt;br&gt;vecklingsstörda m.fl. kommer till&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om psykiatrisk vård eller&lt;br&gt;vård i specialsjukhus eller i vård-&lt;br&gt;hem för vuxna enligt 35 § lagen&lt;br&gt;(1967:940) angående omsorger&lt;br&gt;om vissa psykiskt utvecklings-&lt;br&gt;störda eller insatser enligt lagen&lt;br&gt;(1993:000) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade kom-&lt;br&gt;mer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal får underlåtas i andra fall än som nämns i första stycket, om det&lt;br&gt;av särskilda skäl är uppenbart attt det inte krävs någon påföljd för att&lt;br&gt;avhålla den misstänkte från vidare brottslighet och att det med hänsyn&lt;br&gt;till omständigheterna inte heller krävs av andra skäl att åtal väcks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1139.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:143) om bidragsförskott&lt;br&gt;att 8 § och övergångsbestämmelserna till lagen (1986:241) om ändring&lt;br&gt;i nämnda lag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidragsförskott utgives förskottsvis för månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beräkningen av bidragsförskott för månad skall det årliga belopp,&lt;br&gt;från vilket beräkningen utgår, avrundas till närmaste hela krontal, som&lt;br&gt;är jämnt delbart med tolv. Är årsbeloppet lägre än sexhundra kronor,&lt;br&gt;bortfaller bidragsförskottet för den månad beräkningen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag skall&lt;br&gt;från förskott för viss månad avdragas på samma tid belöpande bidrags-&lt;br&gt;belopp, som den underhållsskyldige må hava erlagt innan han erhållit&lt;br&gt;underrättelse enligt 7 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtnjuter barn under hel månad&lt;br&gt;på statens bekostnad vård på an-&lt;br&gt;stalt eller eljest kost och bostad,&lt;br&gt;må bidragsförskott ej utgå för den&lt;br&gt;månaden; dock må förskott utgå&lt;br&gt;för tid då barnet är inackorderat&lt;br&gt;vid sameskola. Bor barnet under&lt;br&gt;hel månad i elevhem eller grupp-&lt;br&gt;bostad, som avses i lagen&lt;br&gt;(1985:568) om särskilda omsorger&lt;br&gt;om psykiskt utvecklingsstörda&lt;br&gt;m.fl. eller på huvudmannens be-&lt;br&gt;kostnad i familjehem enligt nämn-&lt;br&gt;da lag, utgår ej heller bidragsförs-&lt;br&gt;kott för den månaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtnjuter barn under hel månad&lt;br&gt;på statens bekostnad vård på an-&lt;br&gt;stalt eller eljest kost och bostad,&lt;br&gt;må bidragsförskott ej utgå för den&lt;br&gt;månaden; dock må förskott utgå&lt;br&gt;för tid då barnet är inackorderat&lt;br&gt;vid sameskola. Bor barnet under&lt;br&gt;hel månad i bostad med särskild&lt;br&gt;service för barn och ungdomar,&lt;br&gt;som avses i lagen (1993:000) om&lt;br&gt;stöd och service till vissa funk-&lt;br&gt;tionshindrade eller på huvudman-&lt;br&gt;nens bekostnad i familjehem&lt;br&gt;enligt nämnda lag, utgår ej heller&lt;br&gt;bidragsförskott för den månaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har bidragsförskottet ej lyfts före utgången av året näst efter det, un-&lt;br&gt;der vilket förskottet förfallit till betalning, skall förskottet vara för-&lt;br&gt;verkat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre bestämmelser gäller fort-&lt;br&gt;farande övergångsvis för den som&lt;br&gt;under hel månad bor på vårdhem&lt;br&gt;eller specialsjukhus i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen (1985:569)&lt;br&gt;om införande av lagen (1985:568)&lt;br&gt;om särskilda omsorger om psy-&lt;br&gt;kiskt utvecklingsstörda m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre bestämmelser gäller fort-&lt;br&gt;farande övergångsvis för den som&lt;br&gt;under hel månad bor på vårdhem&lt;br&gt;eller specialsjukhus i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen (1993:000)&lt;br&gt;om införande av lagen (1993:000)&lt;br&gt;om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1986:1414.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem&lt;br&gt;m.m.;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem&lt;br&gt;m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadgan är ej tillämplig på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. särskilda omsorger enligt&lt;br&gt;lagen (1985:568) om särskilda&lt;br&gt;omsorger om psykiskt utvecklings-&lt;br&gt;störda m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadgan är ej tillämplig på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. insatser enligt lagen&lt;br&gt;(1993:000) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vård av handikappade, till vilken statsbidrag utgår,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. kontrollerad familjevård eller därmed jämförlig vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. anstalt, avsedd för riksförsäkringsverkets sjukvårdande verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. sådant hem för vård eller boende för vilket krävs tillstånd enligt&lt;br&gt;69 § socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. annat i 1 § avsett vårdhem för vilket regeringen meddelat särskilda&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1986:240.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen&lt;br&gt;(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolar&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1529) om&lt;br&gt;ändring i nämnda lag samt ikraftträdandebestämmelsen till denna lag&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt prövar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds-, folkbokförings- och bil-&lt;br&gt;registerförfattningama samt lagen (1989:479) om ersättning för kost-&lt;br&gt;nader i ärenden och mål om skatt, m.m. i den utsträckning som är före-&lt;br&gt;skrivet i dessa författningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mål enligt socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620), lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård&lt;br&gt;av unga, lagen (1988:870) om&lt;br&gt;vård av missbrukare i vissa fall,&lt;br&gt;lagen (1988:153) om bistånd åt&lt;br&gt;asylsökande m.fl., lagen&lt;br&gt;(1985:568) om särskilda omsorger&lt;br&gt;om psykiskt utvecklingsstörda&lt;br&gt;m.fl., lagen (1985:569) om inför-&lt;br&gt;ande av lagen (1985:568) om sär-&lt;br&gt;skilda omsorger om psykiskt ut-&lt;br&gt;vecklingsstörda m.fl., lagen&lt;br&gt;(1992:1574) om bostads-&lt;br&gt;anpassningsbidrag m.m., lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård, lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård, smittskydds-&lt;br&gt;lagen (1988:1472), karantänslagen&lt;br&gt;(1989:290), lagen (1970:375) om&lt;br&gt;utlämning till Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island eller Norge för verkställig-&lt;br&gt;het av beslut om vård eller&lt;br&gt;behandling, körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477) och lagen (1989:14)&lt;br&gt;om erkännande och verkställighet&lt;br&gt;av utländska vårdnadsavgöranden&lt;br&gt;m.m. och om överflyttning av&lt;br&gt;barn, allt i den utsträckning som&lt;br&gt;är föreskrivet i dessa lagar samt&lt;br&gt;mål enligt 6 kap. 21 § och 21&lt;br&gt;kap. föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mål enligt socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620), lagen (1990:52) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om vård&lt;br&gt;av unga, lagen (1988:870) om&lt;br&gt;vård av missbrukare i vissa fall,&lt;br&gt;lagen (1988:153) om bistånd åt&lt;br&gt;asylsökande m.fl., lagen&lt;br&gt;(1993:000) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade, lagen&lt;br&gt;(1993:000) om införande av lagen&lt;br&gt;(1993:000) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade, lagen&lt;br&gt;(1992:1574) om bostadsanpass-&lt;br&gt;ningsbidrag m.m., lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård, lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård, smittskydds-&lt;br&gt;lagen (1988:1472), karantänslagen&lt;br&gt;(1989:290), lagen (1970:375) om&lt;br&gt;utlämning till Danmark, Finland,&lt;br&gt;Island eller Norge för verkställig-&lt;br&gt;het av beslut om vård eller&lt;br&gt;behandling, körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477) och lagen (1989:14)&lt;br&gt;om erkännande och verkställighet&lt;br&gt;av utländska vårdnadsavgöranden&lt;br&gt;m.m. och om överflyttning av&lt;br&gt;barn, allt i den utsträckning som&lt;br&gt;är föreskrivet i dessa lagar samt&lt;br&gt;mål enligt 6 kap. 21 § och 21&lt;br&gt;kap. föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1981:1323.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål som avses i 24 § lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål som avses i 6 § första stycket lagen (1985:206) om viten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. mål som överklagas från allmän försäkringskassa i den utsträckning&lt;br&gt;som är särskilt föreskrivet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. mål som avses i 12 § lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. mål om överprövning enligt 6 kap. lagen (1992:1528) om offentlig&lt;br&gt;upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål som överklagas från Riksförsäkringsverket med tillämpning av&lt;br&gt;20 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring prövas av Läns-&lt;br&gt;rätten i Stockholms län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål som överklagas från Riksförsäkringsverket med tillämpning av&lt;br&gt;20 kap. 11 § lagen (1962:381) om allmän försäkring prövas av Läns-&lt;br&gt;rätten i Stockholms län. Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt&lt;br&gt;luftfartslagen (1957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i den&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer vid mer än en länsrätt flera mål enligt skatte-, taxerings-&lt;br&gt;eller uppbördsförfattningama som har nära samband med varandra, får&lt;br&gt;målen handläggas vid en av länsrätterna, om det kan ske utan avsevärd&lt;br&gt;olägenhet för någon enskild. Närmare föreskrifter om överlämnande av&lt;br&gt;mål mellan länsrätter meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1993 i vad gäller 14 §&lt;br&gt;första stycket punkten 2 och i&lt;br&gt;övrigt den dag regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft såvitt&lt;br&gt;avser 14 § första stycket punk-&lt;br&gt;ten 2 beträffande lagen&lt;br&gt;(1992:1574) om bostadsanpass-&lt;br&gt;ningsbidrag m.m. den 1 januari&lt;br&gt;1993 och beträffande lagen&lt;br&gt;(1993:000) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade och&lt;br&gt;lagen (1993:000) om införande av&lt;br&gt;lagen (1993:000) om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktionshindrade&lt;br&gt;den 1 januari 1994, och i övrigt&lt;br&gt;den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för&lt;br&gt;vård av barn, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5-7 §§ lagen (1978:410) om rätt till ledighet&lt;br&gt;för vård av barn m.m.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för rätt till ledighet gäller, att arbetstagaren vid ledig-&lt;br&gt;hetens början varit anställd hos arbetsgivaren antingen de senaste sex&lt;br&gt;månaderna eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två&lt;br&gt;åren. Vid beräkning av anställningstid tillämpas 3 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det i första stycket angivna&lt;br&gt;villkoret gäller ej för rätt till&lt;br&gt;ledighet under tid, då arbetstagar-&lt;br&gt;en uppbär tillfällig föräldrapen-&lt;br&gt;ning enligt 4 kap. 10 eller 11 §&lt;br&gt;lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkoret gäller ej heller för rätt&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det i första stycket angivna&lt;br&gt;villkoret gäller ej för rätt till&lt;br&gt;ledighet under tid, då arbetstagar-&lt;br&gt;en uppbär tillfällig föräldrapen-&lt;br&gt;ning enligt 4 kap. 10, 10 a eller&lt;br&gt;11 § lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till ledighet som avses i 4 § andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledighetens förläggning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledigheten får delas upp på högst tre perioder för varje kalenderår.&lt;br&gt;Berör en ledighetsperiod mer än ett kalenderår, skall den hänföras till&lt;br&gt;det kalenderår under vilket ledigheten har påbörjats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledighet under tid då arbets-&lt;br&gt;tagaren uppbär föräldrapenning&lt;br&gt;eller tillfällig föräldrapenning&lt;br&gt;enligt 4 kap. 4 § andra stycket, 10&lt;br&gt;eller 11 § lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring får delas upp&lt;br&gt;utan hinder av bestämmelserna i&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledighet under tid då arbets-&lt;br&gt;tagaren uppbär föräldrapenning&lt;br&gt;eller tillfällig föräldrapenning&lt;br&gt;enligt 4 kap. 4 § andra stycket, 10&lt;br&gt;10 a eller 11 § lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring får delas&lt;br&gt;upp utan hinder av bestämmelser-&lt;br&gt;na i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagare som vill utnyttja sin rätt till ledighet skall, om ej annat&lt;br&gt;föreskrivs i andra stycket, anmäla detta till arbetsgivaren minst två&lt;br&gt;månader före ledighetens början eller, om det ej kan ske, så snart som&lt;br&gt;möjligt. I samband med anmälan skall arbetstagaren ange hur lång tid&lt;br&gt;ledigheten av avsedd att pågå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Lagen omtryckt 1979:645&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:90.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:101.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:90.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledighet under tid då arbets-&lt;br&gt;tagaren avser att uppbära tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning enligt 4 kap. 10&lt;br&gt;eller 11 § lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring skall anmälas&lt;br&gt;till arbetsgivaren minst en vecka&lt;br&gt;före ledighetens början. Föranleds&lt;br&gt;ledigheten av sjukdom eller smitta&lt;br&gt;gäller dock ej någon anmäl-&lt;br&gt;ningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledighet under tid då arbets-&lt;br&gt;tagaren avser att uppbära tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning enligt 4 kap. 10,&lt;br&gt;10 a eller 11 § lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring skall an-&lt;br&gt;mälas till arbetsgivaren minst en&lt;br&gt;vecka före ledighetens början.&lt;br&gt;Föranleds ledigheten av sjukdom&lt;br&gt;eller smitta gäller dock ej någon&lt;br&gt;anmälningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:1419) om försöksverksamhet&lt;br&gt;inom socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt&lt;br&gt;omsorgsverksamhetens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1988:1419) om försöksverksamhet&lt;br&gt;inom socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt omsorgsverksam-&lt;br&gt;hetens område&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen medger det, får&lt;br&gt;Jämtlands läns landstings och&lt;br&gt;Östersunds kommun på försök&lt;br&gt;gemensamt fullgöra uppgifter&lt;br&gt;inom socialtjänsten, viss hälso-&lt;br&gt;och sjukvård (primärvård) samt&lt;br&gt;verksamheten med särskilda om-&lt;br&gt;sorger om psykiskt utvecklings-&lt;br&gt;störda m. fl. Detta gäller under&lt;br&gt;förutsättning att landstinget och&lt;br&gt;kommunen har kommit överens&lt;br&gt;om det. Regeringen får bestämma&lt;br&gt;de villkor som skall gälla för för-&lt;br&gt;söksverksamheten .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen medger det, får&lt;br&gt;Jämtlands läns landstings och&lt;br&gt;Östersunds kommun på försök&lt;br&gt;gemensamt fullgöra uppgifter&lt;br&gt;inom socialtjänsten, viss hälso-&lt;br&gt;och sjukvård (primärvård) samt&lt;br&gt;verksamheten enligt lagstiftningen&lt;br&gt;om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade. Detta gäller&lt;br&gt;under förutsättning att landstinget&lt;br&gt;och kommunen har kommit öve-&lt;br&gt;rens om det. Regeringen får be-&lt;br&gt;stämma de villkor som skall gälla&lt;br&gt;för försöksverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten skall bedrivas genom kommunalförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av lagen 1991:1591.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 kap. 3 § utlänningslagen (1989:529) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om hemsändande av&lt;br&gt;utlänningar, som inte är flyktingar&lt;br&gt;och som har tagits om hand enligt&lt;br&gt;lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga,&lt;br&gt;lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård, lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård eller 35 §&lt;br&gt;lagen (1967:940) angående om-&lt;br&gt;sorger om vissa psykiskt utveck-&lt;br&gt;lingsstörda jämförd med 6 § lagen&lt;br&gt;(1985:569) om införande av lagen&lt;br&gt;(1985:568) om särskilda omsorger&lt;br&gt;om psykiskt utvecklingsstörda&lt;br&gt;m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om hemsändande av&lt;br&gt;utlänningar, som inte är flyktingar&lt;br&gt;och som har tagits om hand enligt&lt;br&gt;lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga,&lt;br&gt;lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård, lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård eller 35 §&lt;br&gt;lagen (1967:940) angående om-&lt;br&gt;sorger om vissa psykiskt utveck-&lt;br&gt;lingsstörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter avtal med annat land om behandling av fripassagerare får rege-&lt;br&gt;ringen föreskriva avvikelser från bestämmelserna i denna lag samt med-&lt;br&gt;dela de föreskrifter i övrigt som behövs för tillämpning av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1966.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvård får ges endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. patienten lider av en allvarlig psykisk störning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. patienten på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga för-&lt;br&gt;hållanden i övrigt har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som&lt;br&gt;inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning för heldygnsvård, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. patienten motsätter sig sådan vård som sägs i 2 eller till följd av sitt&lt;br&gt;psykiska tillstånd uppenbart saknar förmåga att ge uttryck för ett grun-&lt;br&gt;dat ställningstagande i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvård får inte ges, om&lt;br&gt;patientens psykiska störning enligt&lt;br&gt;första stycket 1 utgör enbart en&lt;br&gt;psykisk utvecklingsstörning som&lt;br&gt;kan ge rätt till särskilda omsorger&lt;br&gt;enligt lagen (1985:568) om sär-&lt;br&gt;skilda omsorger om psykiskt ut-&lt;br&gt;vecklingsstörda m. fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvård får inte ges, om&lt;br&gt;patientens psykiska störning enligt&lt;br&gt;första stycket 1 utgör enbart en&lt;br&gt;utveckl ingsstöming.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömning av vårdbehovet enligt första stycket 2 skall även be-&lt;br&gt;aktas, om patienten till följd av sin psykiska störning är farlig för an-&lt;br&gt;nans personliga säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1993 Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Thurdin,&lt;br&gt;Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Unckel, P.&lt;br&gt;Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsråden B. Westerberg och Ask&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Statsråden B. Westerberg och Ask anmäler sina förslag. Anförandena&lt;br&gt;och förslagen redovisas i underprotokollet för Social- resp. Utbildnings-&lt;br&gt;departementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet B. Westerberg hemställer att regeringen i en proposition&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta de förslag som han och statsrådet Ask har&lt;br&gt;lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har&lt;br&gt;anfört för de åtgärder och det ändamål som föredragandena har hem-&lt;br&gt;ställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar vidare att de anföranden och förslag som redo-&lt;br&gt;visas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1 och&lt;br&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet B. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Anmälan till proposition om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktionshindrade&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter bemyndigande av regeringen hösten 1988 tillkallades en utredning&lt;br&gt;med uppgift att behandla frågor om samhällets stöd till människor med&lt;br&gt;funktionshinder (dir. 1988:53). Utredningen antog namnet 1989 års&lt;br&gt;handikapputredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har avlämnat flera betänkanden. Betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1989:54) Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade&lt;br&gt;ungdomar låg till grund för propositionen (prop. 1989/90:92) om gym-&lt;br&gt;nasieutbildning för svårt rörelsehindrade ungdomar. På grundval av&lt;br&gt;propositionen beslöt riksdagen (bet. 1989/90:SoU20, rskr. 1989/90:271)&lt;br&gt;bl.a. om en i skollagen (1985:1100) fastställd rätt till gymnasieutbild-&lt;br&gt;ning för svårt rörelsehindrade ungdomar med behov av speciellt anpas-&lt;br&gt;sad gymnasieutbildning. Vidare inrättades ett särskilt statsbidrag för&lt;br&gt;finansiering av boende i elevhem och för habilitering i anslutning till&lt;br&gt;den specialanpassade utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet (SOU 1990:2) Överklagningsrätt och ekonomisk behovs-&lt;br&gt;prövning inom socialtjänsten har remissbehandlats. Betänkandet och&lt;br&gt;remissvaren har överlämnats till Socialtjänstkommittén (S 1991:07),&lt;br&gt;som enligt sina direktiv bl.a. har i uppdrag att pröva frågan om över-&lt;br&gt;klagningsmöjligheter inom socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet (SOU 1990:19) Handikapp och välfärd? redovisade&lt;br&gt;Handikapputredningen ett omfattande kartläggningsarbete när det gäller&lt;br&gt;situationen och behoven för personer med omfattande funktionshinder.&lt;br&gt;Genom utredningens egen försorg sändes kartläggningsbetänkandet ut på&lt;br&gt;remiss under våren 1990. Synpunkter på betänkandet avlämnades direkt&lt;br&gt;till Handikapputredningen från drygt 150 remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I juni 1991 avlämnade Handikapputredningen sitt huvudbetänkande&lt;br&gt;(SOU 1991:46) Handikapp - Välfärd - Rättvisa. I betänkandet lämnas&lt;br&gt;en rad förslag som syftar till att förbättra det individuella stödet till&lt;br&gt;barn, ungdomar och vuxna med omfattande funktionshinder. Bl.a. före-&lt;br&gt;slås att en ny lagstiftning - lag om stöd och service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade - skall införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet (SOU 1991:97) En väg till delaktighet och inflytande -&lt;br&gt;tolk för döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade och talskadade&lt;br&gt;avlämnades i oktober 1991. I betänkandet lämnas flera olika förslag&lt;br&gt;som avser att förbättra tillgången på tolktjänst för döva och dövblinda&lt;br&gt;m.fl. grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens huvudbetänkande, kartläggningsbetänkande&lt;br&gt;och betänkande En väg till delaktighet och inflytande utgör det huvud-&lt;br&gt;sakliga underlaget för det jag i det följande anför. Till detta kommer&lt;br&gt;även följande betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut i oktober 1986 tillkallades efter bemyndigande av&lt;br&gt;regeringen en särskild utredningsman med huvudsaklig uppgift att kart-&lt;br&gt;lägga och analysera situationen inom hjälpmedelsområdet (dir.&lt;br&gt;1986:31). Till utredningsmannen knöts bl.a. ett antal sakkunniga och&lt;br&gt;experter. Kommittén antog namnet Hjälpmedelsutredningen. Kommittén&lt;br&gt;avlämnade i april 1989 betänkandet (SOU 1989:39) Hjälpmedelsverk-&lt;br&gt;samhetens utveckling - kartläggning och bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör som bilagorna 1.1 och 1.2 fogas&lt;br&gt;Handikapputredningens sammanfattningar av huvudbetänkandet och&lt;br&gt;betänkandet En väg till delaktighet och inflytande. Som bilaga 1.3 bör&lt;br&gt;fogas Hjälpmedelsutredningens sammanfattning av betänkandet Hjälp-&lt;br&gt;medelsverksamhetens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens huvudbetänkande och betänkandet En väg till&lt;br&gt;delaktighet och inflytande har, liksom Hjälpmedelsutredningens betän-&lt;br&gt;kande, remissbehandlats. Sammanställningar av remissyttrandena över&lt;br&gt;dessa betänkanden bör fogas till protokollet i detta ärende som bilagor-&lt;br&gt;na 1.4, 1.5 resp. 1.6. Som bilaga 1.7 6ör fogas en lista med förklaring&lt;br&gt;av förkortningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de frågor som gäller hälso- och sjukvården har jag samrått med&lt;br&gt;statsrådet Könberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de frågor som gäller sekretess har jag samrått med statsrådet&lt;br&gt;Laurén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Ask kommer senare i dag att lägga fram vissa förslag som&lt;br&gt;syftar till att öka antalet platser inom utbildningen för tolkar och tolk-&lt;br&gt;lärare med inriktning på döva och dövblinda m.fl. grupper.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagrådsgranskning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslöt den 1 oktober 1992 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över lagförslag avseende dels stöd och service till vissa funktionshindra-&lt;br&gt;de och dels vissa andra åtgärder för att förbättra funktionshindrades&lt;br&gt;situation. De till Lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till detta&lt;br&gt;protokoll som bilaga 1.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet yttrade sig över de remitterade förslagen den 21 december&lt;br&gt;1992. Yttrandet bör fogas till protokollet i ärendet som bilaga 1.9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit att åtskilliga bestämmelser i&lt;br&gt;lagförslagen får ändrad lydelse och att ett par av förslagen disponeras&lt;br&gt;om, allt i förtydligande syfte. I ett par paragrafer innebär Lagrådets&lt;br&gt;förslag att något nytt tillförs. Det gäller dels förhandsbesked enligt den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagna lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade där en&lt;br&gt;begräsning av giltighetstiden föreslås bli införd, dels kommunens an-&lt;br&gt;mälan till försäkringskassan för beslut om assistansersättning där denna&lt;br&gt;anmälan formuleras som något kommunen skall göra. Lagrådets yttran-&lt;br&gt;de upptar i en bilaga en sammanställning av Lagrådets lagtextförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag godtar i allt väsentligt Lagrådets förslag till ändringar i de remitte-&lt;br&gt;rade lagförslagen. Jag återkommer i det följande till Lagrådets ändrings-&lt;br&gt;förslag i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1.4 och 3.3) samt i&lt;br&gt;specialmotiveringen under de lagrum som särskilt behandlats i Lag-&lt;br&gt;rådets yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter lagrådsgranskningen har några frågor uppkommit som föranlett&lt;br&gt;ändringar i förhållande till de remitterade förslagen. En begränsning till&lt;br&gt;dem som inte har fyllt 65 år för rätt till personlig assistans har införts i&lt;br&gt;förslaget till lag om stöd och service till vissa funktionshindrade. Insat-&lt;br&gt;sen &amp;quot;bostad med särskild service till vuxna&amp;quot; i samma lagförslag har&lt;br&gt;specifiserats och beskrivs numera som &amp;quot;bostad med särskild service för&lt;br&gt;vuxna eller annan särskilt anpassad bostad för vuxna&amp;quot;. Slutligen har&lt;br&gt;tidpunkten för när avvecklingsplaner för vårdhem och specialsjukhus&lt;br&gt;skall vara inlämnade till Socialstyrelsen flyttats fram sex månader. Jag&lt;br&gt;bedömer att ändringarna inte är av sådan beskaffenhet att lagrådet&lt;br&gt;behöver höras särskilt om dessa. Härutöver har gjorts vissa redaktio-&lt;br&gt;nella ändringar i förhållande till de remitterade förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har också i vissa avseenden kompletterat mina motivuttalanden&lt;br&gt;sedan lagrådsremissen. I de fall det innebär sakliga förändringar i&lt;br&gt;förhållande till lagrådsremissen framgår detta av mitt anförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmänna utgångspunkter och överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Människor med handikapp har i allför liten grad fått del i Sveriges väl-&lt;br&gt;ståndsutveckling. Många med funktionshinder saknar tillträde till arbets-&lt;br&gt;marknaden. Levnadsvillkoren för familjer med barn med handikapp är&lt;br&gt;ofta svåra. Handikapputredningen har också dokumenterat bristfälliga&lt;br&gt;förhållanden när det gäller svårt funktionshindrades möjligheter att be-&lt;br&gt;stämma över sin egen situation och påverka utformningen av service-&lt;br&gt;och stödinsatser. Speciellt svåra förhållanden gäller för människor med&lt;br&gt;allvarliga funktionsstörningar. Familjernas situation är ofta hårt an-&lt;br&gt;strängd. Varannan familj med ett gravt funktionshindrat barn får t.ex.&lt;br&gt;nästan aldrig sova genom en hel natt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer i det följande i samband med att jag lägger fram förslag&lt;br&gt;till förbättrade insatser inom olika områden, att mer ingående beröra&lt;br&gt;resultaten av Handikapputredningens kartläggningsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den miljörelaterade handikappsyn som präglat tänkandet under senare&lt;br&gt;år är väsentlig. Enligt denna är handikapp inte någon egenskap hos den&lt;br&gt;enskilde, utan ett förhållande mellan skadan eller sjukdomen och perso-&lt;br&gt;nens omgivning. Ett sådant synsätt ställer stora krav på omvandling av&lt;br&gt;såväl den fysiska miljön som olika serviceåtgärder. Det är beklagligt att&lt;br&gt;den miljörelaterade synen i alltför liten grad omsatts i praktisk handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska ekonomin går för närvarande igenom en av sina svåraste&lt;br&gt;perioder. Då sätts vår förmåga till solidaritet och inlevelse på speciellt&lt;br&gt;hårda prov. Ibland förs den fördelningspolitiska debatten som om de&lt;br&gt;flesta svenskar skulle vara &amp;quot;svaga&amp;quot;. Det riskerar dränka kraven på ange-&lt;br&gt;lägna förbättringar för dem som har de allra svårast. Det är sällan som&lt;br&gt;de starkaste organisationerna företräder de mest utsatta människorna.&lt;br&gt;Enligt min mening är det angeläget att vi även i svåra tider kan finna&lt;br&gt;utrymme för förbättringar för de mest utsatta till vilka människor med&lt;br&gt;grava funktionshinder hör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omfattande reformverksamhet genomförs redan i statsbudgeten för&lt;br&gt;budgetåret 1992/93. Viktigast är höjningen av vårdbidraget. Det kan&lt;br&gt;också nämnas att bidragen till handikapporganisationerna höjts, rikstolk-&lt;br&gt;tjänsten fått ökade resurser, anhöriga till människor med vissa handi-&lt;br&gt;kapp fått möjlighet att kostnadsfritt få texttelefon, resurserna ökat för&lt;br&gt;bl.a. specialskolor och Statens institut för handikappfrågor i skolan&lt;br&gt;liksom att anslagen till Särvux och till dagstidningar för synskadade&lt;br&gt;ökat. Arbetet för att skapa rimligare levnadsvillkor för människor med&lt;br&gt;funktionshinder måste nu fördjupas och intensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss påpekade har människor med allvarliga funktionshinder&lt;br&gt;sämre livsvillkor än de flesta andra. Deras livsvillkor måste alltid jäm-&lt;br&gt;föras med villkoren för dem som inte är handikappade. Det är också&lt;br&gt;motivet för att nu genomföra en lag om individinriktade rättigheter.&lt;br&gt;Familjerna skall inte behöva kämpa för det som borde vara en självklar-&lt;br&gt;het. De skall inte vara prisgivna åt vad de uppfattar som myndigheters&lt;br&gt;godtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappolitiken har mer varit honnörsord än praktiska handlingar,&lt;br&gt;mer paroller än paragrafer. Enligt min mening är de två viktigaste be-&lt;br&gt;greppen inom handikappolitiken valfrihet och integritet. Begreppen är&lt;br&gt;sammanlänkade genom att valfriheten stärker den enskildes integritet.&lt;br&gt;Familjer och människor med funktionshinder skall inte behöva känna&lt;br&gt;sig utlämnade åt beslut från myndigheter och handläggare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den humanistiska människosynen innebär att människan alltid är att&lt;br&gt;betrakta som en individ med ett värde i sig. Ingen människa är mer&lt;br&gt;värd än någon annan. En ovillkorlig rätt till respekt för människovärdet&lt;br&gt;förändras inte av grad eller art av funktionsnedsättning. Den människa&lt;br&gt;som har ett svårt handikapp får aldrig betraktas som &amp;quot;föremål för&lt;br&gt;åtgärder&amp;quot;, utan skall ses som en individ med rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människor är olika. Förhållanden och önskemål är olika i olika&lt;br&gt;familjer. Förutsättningarna skiljer sig i olika delar av landet. Därför&lt;br&gt;fungerar detaljregleringar dåligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också människor med funktionshinder går igenom olika skeenden i&lt;br&gt;livet. Åtgärderna måste kunna anpassas både till familjer med barn och&lt;br&gt;ungdomar med funktionshinder och till vuxenlivet för den som drabbats&lt;br&gt;av funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De offentliga åtgärderna måste vara inriktade på att människor med&lt;br&gt;funktionshinder eller familjer med ett funktionshindret barn skall kunna&lt;br&gt;leva ett så normalt liv som möjligt. Båda föräldrarna skall, om de vill,&lt;br&gt;kunna ha kvar sitt förvärsarbete, skall ha samma möjligheter som andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;familjer att ha kvar sina vänner och odla sina intressen utanför hemmet.&lt;br&gt;Strävan skall vara att människor med funktionshinder - precis som&lt;br&gt;andra medborgare - skall ges möjligheter att få en god utbildning, ha&lt;br&gt;ett förvärsarbete, ha en trygg och värdig bostad, delta i olika kultur-&lt;br&gt;och fritidsaktiviteter. Målet för handikappolitiken är att uppnå full&lt;br&gt;delaktighet och jämlikhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagstiftning som nu föreslås är inte detalj styrande, utan syftar till&lt;br&gt;att definiera rättigheter för människor med funktionshinder. Den avser&lt;br&gt;att ge den enskilde och i en del fall kommunerna möjligheter att utfor-&lt;br&gt;ma servicen på bästa möjliga sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har undersökt vilket inflytande människor med&lt;br&gt;omfattande funktionshinder tycker sig ha över socialtjänstens insatser.&lt;br&gt;Svaren ger en bild av maktlöshet: Omring 80 % av människor med&lt;br&gt;funktionshinder tycker sig inte kunna påverka socialtjänstens service vad&lt;br&gt;beträffar ledsagarservice. Bara 8 % ansåg sig ha möjligheter att själva&lt;br&gt;avgöra vilka personer som skall ge stöd och service inom den sociala&lt;br&gt;hemtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den intervjuundersökning som Centrum för handikappforskning vid&lt;br&gt;Uppsala universitet utfört på uppdrag av handikapputredningen listas&lt;br&gt;olika hinder för inflytande. Det rör sig om en professionalism som blir&lt;br&gt;till förmynderi, regelsystem utan flexibilitet, själva organisationen av&lt;br&gt;servicen och sociala föreställningar om handikapp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten sägs som sammanfattning att under 1970-talet genomfördes&lt;br&gt;en rad reformer av stor betydelse för människor med funktionshinder.&lt;br&gt;&amp;quot;Men samtidigt skapades en struktur där strikta regelsystem, byråkratisk&lt;br&gt;organisation, centrala beslut och starka professionella grupper skulle&lt;br&gt;bidra till reformernas förverkligande. Grunden lades till vad som i vår&lt;br&gt;undersökning utkristalliserar sig som de främsta hindren för de enskilda&lt;br&gt;människornas direkta inflytande på sin livssituation. &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är uppenbart att välfärdsstaten ibland har tagit alltför liten hänsyn&lt;br&gt;till individens önskemål. Också människor med funktionshinder och&lt;br&gt;deras familjer måste få större kontroll över sina egna liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1980-talet kom frågan om inflytande att handla om hur de&lt;br&gt;funktionshindrade via sina organisationer skulle kunna delta i den&lt;br&gt;politiska debatten och bli representerade där politiska beslut fattades.&lt;br&gt;Det är nu nödvändigt att vrida över uppmärksamheten mot de individu-&lt;br&gt;ella rättigheterna och möjligheterna för enskilda människor att själva&lt;br&gt;styra över sin vardag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för insatserna enligt den nya lagen om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade (LSS) skall vara att främja människors jämlikhet i&lt;br&gt;levnadsvillkoren och fulla delaktighet i samhällslivet. Verksamheten&lt;br&gt;skall enligt lagen vara grundad på respekt för den enskildes självbestäm-&lt;br&gt;mande och integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avgörande beslut är att - som jag senare föreslår - förändra de&lt;br&gt;offentliga regelsystemen, så att människor med mycket grava funktions-&lt;br&gt;hinder får rätt att själva välja personlig assistent. Den som har behov av&lt;br&gt;ständig hjälp - med påklädning och hygien, med kommunikation och&lt;br&gt;vård - måste få denna rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rent praktiskt måste många olika lösningar kunna väljas: kooperativa,&lt;br&gt;enskilda och offentliga. Sannolikt leder de här framlagda förslagen till&lt;br&gt;att ett mer differentierat serviceutbud växer fram. Principen om konti-&lt;br&gt;nuitet innebär att den enskilde eller hans eller hennes familj skall kunna&lt;br&gt;känna säkerhet i att stödet inte plötsligt upphör eller förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett intressant försök att skapa alternativ till hemtjänsten och öka&lt;br&gt;valfriheten för människor med funktionshinder startades på privat&lt;br&gt;initiativ av Stockholm Independent Living (STIL) år 1987. Projektet&lt;br&gt;innebär att de resurser som används till hemtjänst, ledsagarservice och&lt;br&gt;annat läggs i en pott som disponeras av de funktionshindrade för anställ-&lt;br&gt;ning av egna assistenter. Därmed blir beroendet av myndigheter, och&lt;br&gt;ofta stela rutiner, mindre och den funktionshindrade får möjlighet att&lt;br&gt;själv bestämma över servicens utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga föräldrar önskar ett barn med funktionshinder, ingen önskar sig&lt;br&gt;själv en sjukdom eller skada som leder till funktionshinder. Men livet&lt;br&gt;kan utveckla sig så att var och en kan få en familjemedlem med funk-&lt;br&gt;tionshinder eller själv få ett funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar handikapprörelsens uppfattning att funktionsnedsättningar&lt;br&gt;skall betraktas som en av flera naturliga och oundvikliga variationer hos&lt;br&gt;en befolkning. Mångfalden - och människors funktionsnedsättningar -&lt;br&gt;finns alltid att räkna med. Denna vetskap skall vara en utgångspunkt för&lt;br&gt;välfärdspolitiken. Alla människor måste få chans att leva ett gott liv.&lt;br&gt;Handikappolitiken måste präglas av flexibilitet och inriktas på att skapa&lt;br&gt;möjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Stöd och service till vissa funktionshindrade&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Ny rättighetslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En ny lag införs för att garantera personer med om-&lt;br&gt;fattande och varaktiga funktionshinder stöd som kan undanröja&lt;br&gt;svårigheter i den dagliga livsföringen. Lagen skall ersätta nu-&lt;br&gt;varande omsorgslag och elevhemslag för rörelsehindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen skall innehålla bestämmelser om särskilt stöd och&lt;br&gt;särskild service som personer som ingår i lagens personkrets be-&lt;br&gt;höver utöver vad de får enligt annan lag. Den nya lagen skall inte&lt;br&gt;innebära någon inskränkning i de rättigheter som den enskilde kan&lt;br&gt;ha enligt andra lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt stöd och särskild service skall vara en rättighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten enligt lagen skall främja jämlikhet i levnads-&lt;br&gt;villkor och full delaktighet i samhällslivet, för de personer som&lt;br&gt;omfattas av lagen. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet&lt;br&gt;att leva som andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av landstingen är liksom Landstings-&lt;br&gt;förbundet positiva till en särskild rättighetslag. En tredjedel av kommu-&lt;br&gt;nerna och två av Svenska kommunförbundets länsförbund stödjer för-&lt;br&gt;slaget om en rättighetslag. Knappt hälften av de statliga myndigheterna,&lt;br&gt;däribland Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket, Försäkringsöver-&lt;br&gt;domstolen liksom Länsrätten i Stockholms län, stödjer förslaget. Också&lt;br&gt;en majoritet av handikapporganisationerna stödjer utredningens förslag&lt;br&gt;om en särskild rättighetslag på handikappområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet anser inte att förslaget om den nya lagen&lt;br&gt;är förenligt med kommunalt självstyre och förordar i stället preciserade&lt;br&gt;rättigheter för handikappade och en individuell behovsprövning i social-&lt;br&gt;tjänstlagen. Också flertalet av Svenska kommunförbundets länsförbund&lt;br&gt;och elva kommuner hänvisar till socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret anser att problemen med nuvarande lagstiftning mer hör&lt;br&gt;samman med bristande tillsyn än oklar lagstiftning. Bl.a. Kammarrätten&lt;br&gt;i Göteborg och Justitieombudsmannen pekar på gränsdragningsproblem&lt;br&gt;som kan uppstå i förhållandet mellan socialtjänstlagen och den föreslag-&lt;br&gt;na lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.1 Nuvarande lagstiftning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Välfärdspolitiken har sin utgångspunkt i människors skilda förutsätt-&lt;br&gt;ningar och behov. Levnadsvillkoren för personer med funktionshinder&lt;br&gt;är i hög grad beroende av hur det omgivande samhället är utformat i&lt;br&gt;förhållande till funktionshindrades förutsättningar och behov. Genom&lt;br&gt;generella åtgärder kan levnadsvillkoren för personer med funktions-&lt;br&gt;hinder förbättras samtidigt som behovet av särskilda åtgärder minskas.&lt;br&gt;Därutöver behövs individuella insatser med inriktning på den enskildes&lt;br&gt;funktionshinder och behov. Ansvaret för dessa individuellt inriktade&lt;br&gt;insatser åvilar främst kommunerna och landstingen. Sådana insatser&lt;br&gt;regleras i ett flertal lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas och landstingens skyldigheter gentemot personer med&lt;br&gt;funktionshinder finns idag huvudsakligen reglerade i socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620), hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lagen (1985:568) om&lt;br&gt;särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen)&lt;br&gt;och lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade m.fl. (elev-&lt;br&gt;hemslagen). Socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen är avsedda&lt;br&gt;att omfatta samtliga i samhället. De är målinriktade s.k. ramlagar, dvs.&lt;br&gt;de anger vissa mål för verksamheten men överlåter åt dem som tilläm-&lt;br&gt;par lagen att med ledning av förarbetena ge lagen ett närmare innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagarna är konstruerade för att fånga upp individens alla behov, även&lt;br&gt;sådana som inte är definierade i förväg. Vård och omsorg skall ges på&lt;br&gt;lika villkor med utgångspunkt från varje enskild persons behov. Om-&lt;br&gt;sorgslagen tillkom med anledning av att det fanns behov av att lyfta&lt;br&gt;fram och särskilt reglera samhällets skyldigheter gentemot en begränsad&lt;br&gt;grupp människor. Bl.a. utvecklingsstörda personer har genom denna lag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;givits rätt till vissa preciserade insatser. Ett avslagsbeslut enligt om-&lt;br&gt;sorgslagen kan överklagas. På samma sätt har elevhemslagen tillkommit&lt;br&gt;för att på ett speciellt område närmare precisera samhällets skyldig-&lt;br&gt;heter. De två senare lagarna är s.k. pluslagar som är avsedda att ge&lt;br&gt;utsatta, närmare avgränsade, grupper en starkare ställning. Andra lagar&lt;br&gt;av betydelse för personer med funktionshinder är bl.a. lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring, plan- och bygglagen (1987:10) och skollagen&lt;br&gt;(1985:1100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstlagen ålägger varje kommun att svara för socialtjänsten inom&lt;br&gt;sitt område. Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i&lt;br&gt;kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § socialtjänstlagen ålägger socialnämnden att verka för att männi-&lt;br&gt;skor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårig-&lt;br&gt;heter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och&lt;br&gt;att leva som andra. Socialnämnden skall verka för att den enskilde får&lt;br&gt;en meningsfull sysselsättning och att han får bo på ett sätt som är an-&lt;br&gt;passat efter hans behov av särskilt stöd. Vissa andra allmänt hållna reg-&lt;br&gt;ler som har betydelse för funktionshindrade finns också i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rättighet, i betydelsen att den enskilde kan överklaga ett avslags-&lt;br&gt;beslut och därmed få rättelse i högre instans, finns också i socialtjänst-&lt;br&gt;lagen. Den enskilde har, enligt 6 §, rätt till bistånd för sin försörjning&lt;br&gt;och sin livsföring i övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat&lt;br&gt;sätt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnads-&lt;br&gt;nivå. Regeln preciserar dock inte vilka slags insatser man har rätt till&lt;br&gt;och hur långt kommunens biståndsskyldighet sträcker sig. Dessutom&lt;br&gt;förutsätter rätten till insats att sökanden själv saknar möjlighet att skaffa&lt;br&gt;sig vad han eller hon behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheter över socialtjänsten är Socialstyrelsen och läns-&lt;br&gt;styrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvårdslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 1 § hälso- och sjukvårdslagen framgår att med hälso- och sjukvård&lt;br&gt;avses åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjuk-&lt;br&gt;domar och skador. Till hälso- och sjukvården hör enligt bestämmelsen&lt;br&gt;också sjuktransporter. Habilitering, rehabilitering och uppgiften att till-&lt;br&gt;handahålla tekniska hjälpmedel till personer med funktionshinder har&lt;br&gt;knutits till detta sjukvårdshuvudmännens allmänna sjukvårdsansvar, utan&lt;br&gt;att det funnits någon särskild bestämmelse om detta (jfr prop.&lt;br&gt;1981/82:97).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en god vård på&lt;br&gt;lika villkor för hela befolkningen. Lagen innehåller vidare vissa allmänt&lt;br&gt;hållna krav på hälso- och sjukvården, bestämmelser om organisation&lt;br&gt;m.m. I och med de förändringar som trädde i kraft den 1 januari 1992&lt;br&gt;avseende ansvaret för vård och service till äldre och handikappade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. har ansvaret enligt hälso- och sjukvårdslagen delats upp mellan&lt;br&gt;landsting och kommuner. Kommunernas hälso- och sjukvårdsansvar&lt;br&gt;gäller i första hand personer boende inom särskilda boendeformer för&lt;br&gt;service och omvårdnad, vid bostäder med särskild service och kom-&lt;br&gt;munala dagcenterverksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndighet över hälso- och sjukvården är Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omsorgslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omsorgslagen innehåller föreskrifter om särskilda omsorger om psy-&lt;br&gt;kiskt utvecklingsstörda, såsom exempelvis rådgivning, kontaktperson,&lt;br&gt;daglig verksamhet och gruppbostad. Med psykisk utvecklingsstörning&lt;br&gt;avses en intellektuell funktionsnedsättning. Den sammanhänger med en&lt;br&gt;under individens utvecklingsperiod inträffad brist eller skada. Om-&lt;br&gt;sorgslagen jämställer med psykiskt utvecklingsstörda dels personer som&lt;br&gt;efter utvecklingsperioden hjämskadats genom yttre våld eller kroppslig&lt;br&gt;sjukdom med betydande och bestående begåvningshandikapp som följd,&lt;br&gt;dels personer med barndomspsykos. Med sistnämnda begrepp avses&lt;br&gt;barn, ungdomar och vuxna med autism eller autismliknande tillstånd.&lt;br&gt;Varje landsting skall svara för de särskilda omsorgerna åt psykiskt&lt;br&gt;utvecklingsstörda som är bosatta inom landstinget. Beslut om särskilda&lt;br&gt;omsorger får överklagas hos länsrätten. Socialstyrelsen utövar tillsynen&lt;br&gt;över verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 anslutning till beslutet om ny omsorgslag (prop. 1984/85:176, bet.&lt;br&gt;1984/85:SoU27, rskr. 1984/85:386) uttalade riksdagen att den utvidg-&lt;br&gt;ning av personkretsen som då skedde borde ses som ett första steg i&lt;br&gt;reformarbetet och att alla handikappade barn och ungdomar borde ges&lt;br&gt;samma stöd som omsorgslagens personkrets. Med anledning härav till-&lt;br&gt;kallade regeringen i november år 1985 en särskild arbetsgrupp för att&lt;br&gt;utreda dessa frågor. Arbetsgruppen överlämnade i april 1988 sin slut-&lt;br&gt;rapport till regeringen. Enligt arbetsgruppens bedömning var det inte&lt;br&gt;möjligt att utan vidare åtgärder utvidga personkretsen i omsorgslagen.&lt;br&gt;De lagändringar som arbetsgruppen diskuterade innebar bl.a. att vissa&lt;br&gt;särskilda omsorger skulle föras över från omsorgslagen till socialtjänst-&lt;br&gt;lagen. Ansvaret för dessa särskilda omsorger skulle således föras över&lt;br&gt;från landstingen till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutrapporten överlämnades emellertid till regeringen utan några egna&lt;br&gt;ställningstaganden från arbetsgruppens sida. Den fortsatta beredningen&lt;br&gt;borde enligt arbetsgruppen göras av den handikapputredning som avise-&lt;br&gt;rats i 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 7). I direk-&lt;br&gt;tiven till 1989 års handikapputredning (dir. 1988:53) fick utredningen i&lt;br&gt;uppdrag att behandla bl.a. frågorna om omsorgslagens framtida person-&lt;br&gt;krets och ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting i fråga&lt;br&gt;om stödet till barn och ungdomar med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevhemslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt elevhemslagen skall landstingen sörja för att rörelsehindrade barn&lt;br&gt;i vissa fall erhåller inackordering i särskilt elevhem. Elevhemmen står&lt;br&gt;under tillsyn av Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.2 Behovet av en utvidgad rättighetslagstiftning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Människor med omfattande funktionshinder saknar ofta mycket av det&lt;br&gt;som är självklart för andra människor i det dagliga livet. Bl.a. Handi-&lt;br&gt;kapputredningen har konstaterat att det kvarstår betydande klyftor på&lt;br&gt;olika områden mellan människor med funktionshinder och andra männi-&lt;br&gt;skor (SOU 1990:19). Det har t.ex. visat sig att socialtjänstens och&lt;br&gt;hälso-och sjukvårdens insatser inte alltid räcker till för att skapa lev-&lt;br&gt;nadsförhållanden som är jämförbara med andra människors. Det finns&lt;br&gt;fortfarande många vuxna personer med omfattande funktionshinder som&lt;br&gt;saknar egen bostad och därför är hänvisade till att bo på institution eller&lt;br&gt;i sitt föräldrahem. För många familjer med ett barn med funktions-&lt;br&gt;hinder fungerar inte samhällsstödet tillfredsställande. Möjligheten för&lt;br&gt;svårt funktionshindrade att få personligt stöd är ofta begränsad och de&lt;br&gt;kan i regel inte själva bestämma vem som skall ge det personliga stödet.&lt;br&gt;Personer med omfattande funktionshinder är också sällan delaktiga i&lt;br&gt;arbetslivet och många saknar annan daglig sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla personer med funktionshinder måste enligt min mening kunna till-&lt;br&gt;försäkras en god service och ett gott stöd oavsett var de bor. Den på-&lt;br&gt;gående utvecklingen mot att överföra ansvaret för offentliga verksam-&lt;br&gt;heter från central till lokal nivå och att uppgifter i vissa kommuner hän-&lt;br&gt;skjuts till lokala nämnder, kan gagna möjligheterna till en lokal anpass-&lt;br&gt;ning av olika verksamheter. Utvecklingen har emellertid också visat sig&lt;br&gt;leda till olikheter i kvaliteten på bl.a. stöd och service till personer med&lt;br&gt;funktionshinder. Förutsättningarna vad gäller kompetens och resurser,&lt;br&gt;liksom ambitionerna på handikappområdet, har visat sig variera kraftigt&lt;br&gt;mellan kommuner och i vissa fall mellan lokala nämnder. Enligt min&lt;br&gt;mening kan lagstiftningen på handikappområdet spela en viktig roll för&lt;br&gt;att i ett allt mer decentraliserat samhälle åstadkomma jämlika levnads-&lt;br&gt;villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allra flesta personer som har omfattande funktionshinder har ett&lt;br&gt;kontinuerligt behov av individuellt anpassade lösningar för att den dag-&lt;br&gt;liga livsföringen skall fungera tillfredsställande. Både funktionshindret i&lt;br&gt;sig och omständigheterna i övrigt leder ofta till att de har svårt att utan&lt;br&gt;särskilt stöd hävda sina intressen gentemot offentliga organ. Samhälls-&lt;br&gt;utvecklingen med ramlagstiftning och decentralisering av besluts- och&lt;br&gt;ansvarsfunktioner kan göra det än svårare för dem att hävda sina behov.&lt;br&gt;Jag anser därför att svårt funktionshindrades rättigheter i fråga om stöd&lt;br&gt;och service i det dagliga livet bör regleras i en särskild lag. Omsorgs-&lt;br&gt;lagen med sina precist angivna rättigheter i fråga om insatser har enligt&lt;br&gt;min uppfattning haft en positiv effekt när det gäller utvecklingen av&lt;br&gt;samhällsstödet till främst utvecklingsstörda personer. Jag anser därför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 159&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att omsorgslagen kan utgöra modell för en ny sådan lag omfattande en&lt;br&gt;större personkrets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av de insatser som jag föreslår skall ingå som särskilt stöd och&lt;br&gt;särskild service i den nya lagen har en motsvarighet i de insatser som&lt;br&gt;lämnas enligt socialtjänstlagen. Enligt socialtjänstlagen bör kommunen&lt;br&gt;genom hjälp i hemmet, färdtjänst eller annan service samt dagverksam-&lt;br&gt;het underlätta för den enskilde att bo hemma och ha kontakt med andra.&lt;br&gt;Kommunen kan utse kontaktperson och erbjuda t.ex. familjehemsplace-&lt;br&gt;ring eller rådgivning till enskilda och familjer som behöver sådant stöd.&lt;br&gt;Vidare finns som jag tidigare påpekat i 21 § socialtjänstlagen bestäm-&lt;br&gt;melser som särskilt avser människor med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstlagen ger emellertid inte den enskilde en absolut rätt till en&lt;br&gt;viss bestämd biståndsinsats som angetts i lagen. Den nya lagen skall&lt;br&gt;däremot konkret ange de insatser som den enskilde skall ha rätt till. En&lt;br&gt;person som omfattas av den nya lagen, bör få en framställan om sådan&lt;br&gt;insats bedömd enligt den nya lagen och inte enligt socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör lagar och verksamheter principiellt vara så&lt;br&gt;heltäckande att de tillgodoser även sådana särskilda behov som funk-&lt;br&gt;tionshinder kan medföra. Som jag framhållit bedömer jag ändå att det&lt;br&gt;behövs en särskild lagstiftning för att svårt funktionshindrades ställning&lt;br&gt;i samhället skall stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.3 Målet for verksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Målet för verksamheten enligt den nya lagen bör vara att människor&lt;br&gt;med omfattande funktionshinder skall kunna skapa sig ett värdigt liv, så&lt;br&gt;likt andra människors som möjligt och i gemenskap med andra männi-&lt;br&gt;skor. Insatserna skall vara så utformade att de stärker den enskildes&lt;br&gt;möjlighet att leva ett självständigt och oberoende liv och att delta aktivt&lt;br&gt;i samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov och önskemål om stöd och service varierar från person till&lt;br&gt;person och i livets olika skeden. Insatserna bör därför utformas så att de&lt;br&gt;svarar mot den enskildes aktuella situation. Den enskilde skall ha ett&lt;br&gt;direkt inflytande, både i planeringen och utformningen av insatsen och&lt;br&gt;i genomförandet av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid personer som har mycket begränsade möjligheter&lt;br&gt;att ge uttryck för sin vilja och situationer då en funktionshindrad person&lt;br&gt;inte kan eller har svårt att utöva något inflytande. I vissa fall kan en&lt;br&gt;person således behöva stöd eller hjälp att fatta vissa beslut. Jag anser att&lt;br&gt;människor i sådana situationer bör kunna företrädas av ett ombud, t.ex.&lt;br&gt;god man. Då krävs emellertid mycket stor lyhördhet och respekt för de&lt;br&gt;önskemål som den enskilde ger uttryck för. Andra situationer som bör&lt;br&gt;uppmärksammas särskilt, är då enskilda till följd av omfattande funk-&lt;br&gt;tionshinder är mycket beroende av flera stödinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande syftet med de särskilda insatserna enligt den nya&lt;br&gt;lagen bör vara att åstadkomma så jämlika villkor som möjligt mellan&lt;br&gt;människor med omfattande funktionshinder och andra människor. Jag&lt;br&gt;vill emellertid understryka att personer som ingår i den nya lagens per-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sonkrets inte enbart skall vara hänvisade till insatser enligt denna lag.&lt;br&gt;Precis som andra människor skall de ha rätt att utnyttja t.ex. socialtjäns-&lt;br&gt;tens och hälso- och sjukvårdens resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda insatserna skall förebygga och minska följderna av funk-&lt;br&gt;tionshinder. Genom insatserna skall barn och ungdomar ges förutsätt-&lt;br&gt;ningar för god fysisk och psykisk utveckling och i övrigt sådana upp-&lt;br&gt;växtvillkor som betraktas som goda för alla barn och ungdomar. Insat-&lt;br&gt;serna till vuxna personer skall grundas på behov som den enskilde själv&lt;br&gt;finner angelägna att få tillgodosedda för att kunna leva ett så självstän-&lt;br&gt;digt och oberoende liv som möjligt. Andra viktiga utgångspunkter är&lt;br&gt;anhörigas behov av att kunna leva ett aktivt och tryggt liv, ungdomars&lt;br&gt;behov av frigörelse och vuxnas behov av vuxenrelationer till sina när-&lt;br&gt;stående. Detta förutsätter att den enskilde och dennes närstående får&lt;br&gt;uttömmande och väl anpassad information som underlag för sina ställ-&lt;br&gt;ningstaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen skall ersätta omsorgslagen och elevhemslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag redogör i det följande för de särskilda insatserna var för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.4. Lagens personkrets&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den nya lagen skall gälla för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. utvecklingsstörda personer och personer med autism eller au-&lt;br&gt;tismliknande tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. personer med betydande och bestående begåvningsmässigt&lt;br&gt;funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder, föranledd av&lt;br&gt;yttre våld eller kroppslig sjukdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. personer som till följd av andra varaktiga funktionshinder som&lt;br&gt;uppenbart inte beror på normalt åldrande men som är stora&lt;br&gt;och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsfö-&lt;br&gt;ringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredingcns förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanserna:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser behandlar frågor om definitioner och avgräns-&lt;br&gt;ningar av personkretsen. Riksförbundet för mag- och tarmsjuka (RMT),&lt;br&gt;anser t.ex. att utredningen i alltför hög grad riktar in sig på de traditio-&lt;br&gt;nella handikappgrupperna och uttrycker i likhet med Föräldraföreningen&lt;br&gt;för hjärtsjuka barn och ungdomar och Bräcke Östergård oro för att ut-&lt;br&gt;redningens förslag till kriterier skall tolkas snävt. Försäkringsöverdom-&lt;br&gt;stolen anser att tolkningssvårighetema kan lösas genom praxis, men&lt;br&gt;finner det ändå angeläget att lagens tillämpningsområde får en mer enty-&lt;br&gt;dig utformning än den som utredningen föreslagit. Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholm anser att utmej slingen i enskildheter får överlämnas till rätts-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningen. Andra remissinstanser framhåller förvaltningsdomstolar- Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;nas betydelse för prejudikatbildning. Många remissinstanser under- Bilaga 1&lt;br&gt;stryker också betydelsen av kompetens hos dem som skall besluta om&lt;br&gt;personkretstillhörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkterna 1 och 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser är kritiska till beskrivningen av den nuvarande&lt;br&gt;omsorgslagens personkrets och anser att den är för diagnosinriktad.&lt;br&gt;Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU) anser att&lt;br&gt;utredningens förslag till personkretsindelning innebär att grupp kommer&lt;br&gt;att ställas mot grupp, genom att utvecklingsstördas rätt till insatser blir&lt;br&gt;oberoende av graden av funktionshinder. Bl.a. Riksförbundet för ut-&lt;br&gt;vecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna (FUB) och Riksföreningen&lt;br&gt;Autism (FA) anser det däremot som självklart att personkretsen i den&lt;br&gt;nuvarande omsorgslagen skall omfattas av den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholm anser att det i lagtexten bör framgå att begrep-&lt;br&gt;pet autism också avser autismliknande tillstånd. Kammarrätten i Göte-&lt;br&gt;borg anser att det bör framgå i lagtexten att begåvningshandikapp efter&lt;br&gt;hjärnskada skall vara betydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser är kritiska till framför allt rekvisitet &amp;quot;ett om-&lt;br&gt;fattande stödbehov&amp;quot;, men även till begrepp som &amp;quot;stora&amp;quot; och &amp;quot;betydan-&lt;br&gt;de&amp;quot;. De handikappades riksförbund (DHR), Neurologiskt handikappades&lt;br&gt;riksförbund (NHR), Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ung-&lt;br&gt;domar (RBU) och Tandvårdsskadeförbundet vill stryka &amp;quot;stora&amp;quot; i rekvisi-&lt;br&gt;tet &amp;quot;stora och varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska läkareförbundet framhåller betydelsen av samhällsinsatser&lt;br&gt;även för personer som inte har etablerat stora funktionshinder eller be-&lt;br&gt;tydande svårigheter men där ett uteblivet stöd kan få allvarliga konse-&lt;br&gt;kvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser belyser svårigheter med att göra åldersavgräns-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Begreppen funktionshinder och handikapp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Funktionshinder och handikapp används ofta som synonyma begrepp.&lt;br&gt;Enligt Världshälsoorganisationens (WHO) definition är ett funktions-&lt;br&gt;hinder den begränsning eller det hinder som gör att en människa till&lt;br&gt;följd av en skada inte kan utföra en aktivitet på det sätt eller inom de&lt;br&gt;gränser som kan anses som normalt. Funktionshinder är i sig självt&lt;br&gt;inget handikapp, men kan bli det om den miljö eller den situation som&lt;br&gt;den funktionshindrade befinner sig i är sådan att tillvaron försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapp är en beteckning för de konsekvenser som följer av ett&lt;br&gt;funktionshinder. Det är alltid något relativt och uppstår först i samspelet&lt;br&gt;mellan en individ och den omgivande miljön. En person med funktions-&lt;br&gt;hinder kan alltså vara handikappad i en viss miljö eller i en viss situa-&lt;br&gt;tion utan att för den skull vara det i andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en sådan miljörelaterad syn på handikapp är det enligt min me-&lt;br&gt;ning missvisande att tala om handikapp som individuella egenskaper&lt;br&gt;eller om handikappade personer. Det är mer korrekt att tala om per-&lt;br&gt;soner med funktionshinder. Det är mot denna bakgrund som jag i lag-&lt;br&gt;texter och i föredragningen konsekvent använder begreppet funktions-&lt;br&gt;hinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkterna 1 och 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med punkterna avses den nuvarande omsorgslagens personkrets. Avsik-&lt;br&gt;ten är att omsorgslagen skall upphöra och ersättas av den nya lagen om&lt;br&gt;stöd och service till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som omfattas av omsorgslagens personkrets har funktionshin-&lt;br&gt;der som ofta bereder dem sådana svårigheter att de behöver speciella&lt;br&gt;resurser och speciellt kunnande för att få hjälp. Därtill kommer att&lt;br&gt;många personer som tillhör omsorgslagens personkrets har svårare än&lt;br&gt;andra att hävda sina behov av samhällsservice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda insatser som jag skall föreslå att ingå i den nya lagen har&lt;br&gt;i stora delar motsvarigheter i de särskilda omsorgerna enligt omsorgs-&lt;br&gt;lagen. Erfarenheten visar att de särskilda omsorgerna har stor betydelse&lt;br&gt;för att personer inom omsorgslagens personkrets skall kunna få sina&lt;br&gt;grundläggande behov tillgodosedda. Enligt min uppfattning ryms fler-&lt;br&gt;talet av de personer som omfattas av omsorgslagen inom de kriterier&lt;br&gt;som jag skall redovisa under punkt 3 och som innebär en vidgning av&lt;br&gt;personkretsen i förhållande till omsorgslagen. Personer med t.ex. grav&lt;br&gt;utvecklingsstörning eller autism eller med betydande begåvningsmässigt&lt;br&gt;funktionshinder efter hjärnskada har regelmässigt funktionshinder som&lt;br&gt;orsakar omfattande behov av stöd i den dagliga livsföringen. Också&lt;br&gt;personer som omfattas av omsorgslagen med måttligt eller lindrigt&lt;br&gt;funktionshinder behöver många gånger omfattande stöd, därför att&lt;br&gt;funktionshindret till sin karaktär ofta påverkar viktiga livsområden.&lt;br&gt;Därtill kommer att många personer inom omsorgslagens personkrets har&lt;br&gt;tillkommande funktionshinder som vart för sig eller tillsammans kan&lt;br&gt;orsaka behov av omfattande stöd. Jag anser emellertid att de kriterier&lt;br&gt;som jag föreslår under punkt 3 inte skall behöva prövas särskilt för&lt;br&gt;personer som ingår i den personkrets som nu har rätt att erhålla stöd&lt;br&gt;genom omsorgslagen. Med anledning härav och för att det inte skall&lt;br&gt;råda någon tvekan om att omsorgslagens personkrets skall omfattas av&lt;br&gt;den nya lagen, anser jag att det i denna bör införas en särskild bestäm-&lt;br&gt;melse härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med psykisk utvecklingsstörning avses i omsorgslagen ett intellektuellt&lt;br&gt;funktionshinder som inträffat under personens utvecklingsperiod och&lt;br&gt;som är så betydande att han eller hon behöver särskilt stöd och särskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hjälp i sin livsföring. Med utvecklingsperioden avses vanligen åren före&lt;br&gt;16 års ålder. Numera används vanligen begreppet &amp;quot;utvecklingsstörd&amp;quot; i&lt;br&gt;stället för &amp;quot;psykiskt utvecklingsstörd&amp;quot;. Jag anser därför att ordet &amp;quot;psy-&lt;br&gt;kiskt&amp;quot; skall tas bort i den nya lagen. Det innebär emellertid inte någon&lt;br&gt;skillnad i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omsorgslagen jämställer med utvecklingsstörda personer dels personer&lt;br&gt;med barndomspsykos, dels personer som efter utvecklingsperioden&lt;br&gt;hjämskadats genom yttre våld eller kroppslig sjukdom med betydande&lt;br&gt;och bestående begåvningsmässigt funktionshinder som följd. Skälet är&lt;br&gt;att grupperna ofta har särskilda behov, som ligger mycket nära dem&lt;br&gt;som utvecklingsstörda har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med barndomspsykos avses i omsorgslagen en djupgående personlig-&lt;br&gt;hetsstörning hos både barn och vuxna personer som i regel debuterat&lt;br&gt;före sju års ålder och vars konsekvenser tar sig uttryck bl.a. i omfattan-&lt;br&gt;de avvikelser i sociala och känslomässiga relationer och i svåra stör-&lt;br&gt;ningar i språkförmågan. Numera är det vanligt att begreppet &amp;quot;autism&amp;quot;&lt;br&gt;används i stället för &amp;quot;barndomspsykos&amp;quot;. Det förra har dock en något&lt;br&gt;snävare innebörd än det senare. Jag anser därför att begreppen &amp;quot;autism&lt;br&gt;eller autismliknande tillstånd&amp;quot; skall ersätta begreppet &amp;quot;barndomspsykos&amp;quot;&lt;br&gt;i den nya lagen. Inte heller här innebär det någon skillnad i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är att kriterierna för betydande och bestående begåvnings-&lt;br&gt;mässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder bör motsvara&lt;br&gt;dem som nu gäller enligt omsorgslagen. Uttrycket begåvningshandikapp&lt;br&gt;bör dock bytas ut mot begåvningsmässigt funktionshinder i enlighet med&lt;br&gt;vad Lagrådet förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialmotiveringen utvecklas ytterligare vad som avses under punk-&lt;br&gt;terna 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkt 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra personer med funktionshinder än de som nu omfattas av&lt;br&gt;omsorgslagens personkrets är beroende av samhällsinsatser av olika slag&lt;br&gt;för att kunna leva ett självständigt och oberoende liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan redovisat finns det ännu brister i samhällsstödet till&lt;br&gt;personer med funktionshinder. Det allmänna stödet behöver därför ut-&lt;br&gt;vecklas och anpassas så att det bättre än nu tillgodoser behov som funk-&lt;br&gt;tionshindrade har. Jag kommer också längre fram att föreslå åtgärder&lt;br&gt;som jag räknar med skall ha stor betydelse för både personer med om-&lt;br&gt;fattande funktionshinder och för personer med mindre uttalande funk-&lt;br&gt;tionshinder. Jag anser emellertid att flertalet personer med funktions-&lt;br&gt;hinder redan nu bör kunna få sina behov av stöd och service tillgodo-&lt;br&gt;sedda inom ramen för de åtgärder som regleras genom den mer gener-&lt;br&gt;ella lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ju mer omfattande ett funktionshinder är, desto viktigare är det i all-&lt;br&gt;mänhet att samhällsstödet fungerar på ett bra sätt. Personer med om-&lt;br&gt;fattande och varaktiga funktionshinder och deras anhöriga är ofta sär-&lt;br&gt;skilt beroende av att samhällsstödet håller en god kvalitet och att det&lt;br&gt;kan ges i tillräcklig omfattning. Ofta behöver svårt funktionshindrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kombinationer av skador vars sammantagna följder är speciellt svåra&lt;br&gt;eller komplicerade medför ofta att den enskilde har särskilt stora svårig-&lt;br&gt;heter i den dagliga livsföringen. Det kan t.ex. gälla för personer med&lt;br&gt;dövblindhet, med kombinationer av rörelsehinder eller med tal- och&lt;br&gt;språkstörning i kombination med utvecklingsstörning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Funktionshindren skall också vara varaktiga, dvs. inte vara av tillfällig&lt;br&gt;eller mer övergående natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med betydande svårigheter i den dagliga livsföringen menar jag att&lt;br&gt;den enskilde inte på egen hand kan klara vardagsrutiner som t.ex.&lt;br&gt;hygien, toalettbestyr, påklädning, mathållning, förflyttning inomhus och&lt;br&gt;utomhus, sysselsättning eller att utföra nödvändig träning eller behand-&lt;br&gt;ling. Det kan också innebära att en person inte kan förstå och klara sin&lt;br&gt;ekonomi. Andra svårigheter kan vara att kommunicera med andra. Det&lt;br&gt;gäller både svårigheter att ta emot och att ge information och att sam-&lt;br&gt;tala med andra direkt eller per telefon. Begreppet bör även kunna an-&lt;br&gt;vändas om en person på grund av funktionshinder löper risk att bli&lt;br&gt;isolerad från andra människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med omfattande behov av stöd eller service avser jag både kvantitativa&lt;br&gt;och kvalitativa aspekter. Den enskilde skall i allmänhet ha ett återkom-&lt;br&gt;mande behov av särskilt stöd för att klara funktioner som andra kan&lt;br&gt;klara på egen hand. Med återkommande avses att stödbehovet vanligen&lt;br&gt;föreligger dagligen och i olika situationer och miljöer. Behov av stöd&lt;br&gt;bör uppfattas i vid bemärkelse och avse stöd av olika karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland kan det behövas stödinsatser av så speciell art att de trots min-&lt;br&gt;dre tidsåtgång bör betraktas som omfattande. Exempel kan vara stöd&lt;br&gt;som vanligen bör ges av personal med mycket specifik utbildning och&lt;br&gt;kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen bör i första hand syfta till att tillförsäkra personer med&lt;br&gt;livslånga eller mycket långvariga funktionshinder det särskilda stöd som&lt;br&gt;de behöver för att bygga upp och bibehålla levnadsvillkor som är lik-&lt;br&gt;värdiga med andra människors. Jag anser att insatserna därför i huvud-&lt;br&gt;sak skall inriktas mot barn, ungdomar samt vuxna personer i yrkesverk-&lt;br&gt;sam ålder. I sammanhanget noterar jag att äldre personer har fått en&lt;br&gt;stärkt position genom de ändringar i socialtjänstlagen som trädde i kraft&lt;br&gt;den 1 januari 1992. Jag kommer också i det följande att lägga fram&lt;br&gt;förslag som riktas generellt till personer med funktionshinder och som&lt;br&gt;kan komma även dem med funktionshinder relaterade till normalt åld-&lt;br&gt;rande till godo, t.ex. i fråga om rehabilitering och hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser det emellertid motiverat att också personer över den allmän-&lt;br&gt;na pensionsåldern som har funktionshinder som uppenbart inte beror på&lt;br&gt;normalt åldrande i vissa fall bör inkluderas i personkretsen. Jag finner&lt;br&gt;det t.ex. naturligt att den som före pensionsåldern fått bostad med sär-&lt;br&gt;skild service kunna får behålla insatsen efter 65-årsdagen. Jag anser&lt;br&gt;också att äldre personer som har funktionshinder som debuterat före&lt;br&gt;pensionsåldern och hos vilka åldersprocessen accentuerar funktions-&lt;br&gt;hindret bör kunna få del av vissa insatser enligt lagen. Detsamma bör&lt;br&gt;gälla för äldre människor som får funktionshinder som uppenbarligen ej&lt;br&gt;är relaterat till normalt åldrande. Undantag bör göras för insatsen per-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personer särskilda insatser utöver dem som i allmänhet erbjuds också Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;andra i samhället. Enligt min uppfattning har hittills inte tillräckligt Bilaga 1&lt;br&gt;omfattande åtgärder vidtagits för dem som har störst behov av sam-&lt;br&gt;hällets stöd. Jag anser därför att det är synnerligen angeläget att de&lt;br&gt;särskilda insatser som jag föreslår i den nya lagen koncentreras till de&lt;br&gt;mest funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad jag nu har sagt anser jag att insatserna enligt&lt;br&gt;den nya lagen skall riktas till personer med varaktiga funktionshinder&lt;br&gt;som uppenbart inte beror på normalt åldrande men som är stora och&lt;br&gt;förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed&lt;br&gt;ett omfattande behov av stöd eller service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som på grund av funktionshinder möter svårigheter i sin&lt;br&gt;livsföring, men som inte bedöms ingå i den nya lagens personkrets, har&lt;br&gt;rätt att få sina behov av stöd och service tillgodosedda genom t.ex.&lt;br&gt;socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Jag vill framhålla betydelsen&lt;br&gt;av att även dessa verksamheter utvecklas för att tillgodose behov som&lt;br&gt;personer med funktionshinder har. Jag vill i sammanhanget också peka&lt;br&gt;på risken för att ett uteblivet eller otillräckligt stöd kan leda till att en&lt;br&gt;person senare i livet får sådana svårigheter att han behöver stöd och&lt;br&gt;service enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med funktionshinder avser jag förvärvade eller medfödda fysiska eller&lt;br&gt;psykiska funktionshinder på grund av sjukdom eller skada. Varken or-&lt;br&gt;saken till eller arten av sjukdomen eller skadan, och inte heller den&lt;br&gt;medicinska diagnosen, bör spela någon roll i sammanhanget. Funktions-&lt;br&gt;hindret skall för att omfattas av lagen vara stort och varaktigt. Det&lt;br&gt;skall ha en sådan karaktär eller omfattning att det starkt påverkar flera&lt;br&gt;viktiga livsområden samtidigt, t.ex. boende, fritid eller behov av habili-&lt;br&gt;tering eller rehabilitering. Det gäller t.ex. om en person till följd av&lt;br&gt;funktionshinder dagligen är mycket beroende av hjälpmedel eller har&lt;br&gt;återkommande behov av annan persons hjälp för den dagliga livsför-&lt;br&gt;ingen i boendet, i utbildningssituationen, på arbetet, på fritiden eller för&lt;br&gt;att förflytta sig, för att meddela sig med andra eller för att ta emot&lt;br&gt;information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på personer med sådana funktionshinder kan vara människor&lt;br&gt;med uttalade rörelsehinder, med grava syn- och hörselskador eller med&lt;br&gt;svårartade effekter av sjukdomar som t.ex. diabetes eller hjärt- och&lt;br&gt;lungsjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också funktionshinder som för en utomstående kan verka ha mindre&lt;br&gt;konsekvenser, kan för den enskilde förorsaka betydande inskränkningar&lt;br&gt;i det dagliga livet och medföra behov av särskilda stödinsatser. Det kan&lt;br&gt;t.ex. gälla för människor med vissa s.k. medicinska handikapp. Vissa&lt;br&gt;mag- och tarmsjukdomar kan t.ex. medföra behov av täta tarmtöm-&lt;br&gt;ningar, vissa typer av hjärnskador kan innebära mindre uttalade intellek-&lt;br&gt;tuella störningar i vissa avseenden men omfattande störningar i andra.&lt;br&gt;Personer med vissa mindre kända funktionshinder kan också behöva&lt;br&gt;tillgång till särskilda resurser och särskilt kunnande på grund av att&lt;br&gt;allmänna kunskaper om funktionshindret och om dess konsekvenser är&lt;br&gt;begränsat. Även vissa psykiska störningar kan utgöra stora och varak-&lt;br&gt;tiga funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sonlig assistans, som bör begränsas till personer som inte uppnått pen-&lt;br&gt;sionsålder. Vid avgörande av hur länge en viss insats skall lämnas till&lt;br&gt;en person som uppnått pensionsålder, bör en bedömning göras av om&lt;br&gt;åldrandeprocessen i sig medför samma behov som han fått insatsen för.&lt;br&gt;En nittioårig person som inte tillhör lagens personkrets kan t.ex. ha lika&lt;br&gt;stort behov av utformat stöd som en person i motsvarande ålder som&lt;br&gt;tillhör lagens personkrets. Om åldrandeprocessen i sig medför ett sådant&lt;br&gt;behov, anser jag stödet bör lämnas genom den reguljära äldreomsorgen,&lt;br&gt;även om det också föreligger ett omfattande funktionshinder som inte&lt;br&gt;beror på normalt åldrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag framhållit bör psykiskt störda personer kunna ingå i lagens&lt;br&gt;personkrets. Förutsättningen är naturligtvis att kriterierna för den nya&lt;br&gt;lagens personkrets är uppfyllda, dvs. att störningen är stor och varaktig,&lt;br&gt;att den förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och&lt;br&gt;därmed ett omfattande stödbehov. Specifika insatser som psykiskt störda&lt;br&gt;personer kan behöva i form av t.ex. behandlingsalternativ bör emellertid&lt;br&gt;inte tillgodoses inom ramen för denna lag. Psykiatriutredningen (dir.&lt;br&gt;1989:22) har avlämnat betänkandet (SOU 1992:73) Välfärd och Valfri-&lt;br&gt;het - service, stöd och vård för psykiskt störda till statsrådet Könberg.&lt;br&gt;Betänkandet remissbehandlas för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är medveten om svårigheterna att i varje enskilt fall bedöma per-&lt;br&gt;sonkretstillhörigheten. Det är enligt min mening angeläget att bedöm-&lt;br&gt;ningar i dessa frågor görs av personal som har kunskap om funktions-&lt;br&gt;hinder och om dess konsekvenser. Om det är uppenbart att en person&lt;br&gt;har ett omfattande stödbehov som är orsakat av ett varaktigt funktions-&lt;br&gt;hinder och betydande svårigheter i den dagliga livsföringen, bör normalt&lt;br&gt;inte någon särskild utredning om personkretstillhörighet behövas. Om&lt;br&gt;däremot tveksamhet råder kring stödbehovets omfattning eller om sam-&lt;br&gt;bandet mellan stödbehov och funktionshinder, bör en utredning göras.&lt;br&gt;Många gånger kan enskilda själva förete intyg etc. som underlag för&lt;br&gt;bedömningen av beslut om personkretstillhörighet. I särskilt komplicera-&lt;br&gt;de situationer eller om det inte finns personal anställd som har tillräck-&lt;br&gt;liga kunskaper inom området, bör med den enskildes samtycke yttrande&lt;br&gt;kunna inhämtas från personal inom t.ex. habiliterings- eller rehabilite-&lt;br&gt;ringsorganisationen. Med den enskildes samtycke bör också befintliga&lt;br&gt;utredningar kunna inhämtas från sjukvården, barnhälsovården, barnom-&lt;br&gt;sorgen, skolhälsovården, socialtjänsten m.fl. Kompletterande undersök-&lt;br&gt;ningar kan i vissa fall vara nödvändiga innan slutlig ställning till person-&lt;br&gt;kretstillhörighet kan tas. För barn kan t.ex. ofta en pedagogisk utred-&lt;br&gt;ning behöva göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av naturliga skäl förknippat med vissa svårigheter att definiera&lt;br&gt;och avgränsa den nya lagens personkrets. Mot den bakgrunden är det&lt;br&gt;angeläget att den praktiska tillämpningen när det gäller personkretstill-&lt;br&gt;hörigheten ges särskild uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ingående följa effekterna av den nya lagen och de&lt;br&gt;andra reformer som här föreslås. Jag skall återkomma till denna fråga i&lt;br&gt;det följande (avsnitt 11, Kostnadsfrågor och uppföljning). Jag vill dock&lt;br&gt;redan nu framhålla att jag bedömer frågan om lagens personkrets som&lt;br&gt;särskilt viktig att följa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag förutsätter också att Socialstyrelsen inom ramen för sin tillsyns-&lt;br&gt;verksamhet följer hur den beskrivna personkretsen nås av de åtgärder&lt;br&gt;som skall regleras av den nya lagen samt medverkar till att metoder för&lt;br&gt;behovsbedömningar och kvalitativa uppföljningar utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer med invandrarbakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har enligt sina direktiv haft i uppdrag att särskilt&lt;br&gt;beakta situationen och behoven för svårt funktionshindrade personer&lt;br&gt;som har invandrarbakgrund. Som framhålls i direktiven finns det uppen-&lt;br&gt;bara risker att invandrare kan ha svårare än andra att få del av olika&lt;br&gt;stödinsatser och bli delaktiga i samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett&lt;br&gt;samhälle för alla redovisat vissa överväganden och förslag som syftar&lt;br&gt;till att förbättra möjligheterna för funktionshindrade med invandrarbak-&lt;br&gt;grund att få del av olika former av stöd och service. Slutbetänkandet är&lt;br&gt;för närvarande föremål för remissbehandling. Med hänsyn härtill är jag&lt;br&gt;inte beredd att nu lägga fram förslag inom området. Jag vill dock redan&lt;br&gt;i detta sammanhang göra några allmänna markeringar när det gäller&lt;br&gt;stöd och service till funktionshindrade personer med invandrarbakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett huvudsyfte med den rättighetslag som jag föreslår i föreliggande&lt;br&gt;proposition är, som jag framhållit, att stärka svårt funktionshindrades&lt;br&gt;ställning och garantera dem stöd och service av olika slag. Den utform-&lt;br&gt;ning som lagen får, med tydligt angivna rättigheter, bör i sig utgöra ett&lt;br&gt;viktigt instrument för att tillförsäkra invandrare med omfattande funk-&lt;br&gt;tionshinder ett gott stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill framhålla vikten av att huvudmännen i planeringen och ut-&lt;br&gt;formningen av olika insatser - både sådana som ges enligt den nya&lt;br&gt;rättighetslagen och i andra sammanhang - beaktar de särskilda krav som&lt;br&gt;kan ställas av funktionshindrade med invandrarbakgrund. Jag avser här&lt;br&gt;t.ex. de fall då det kan behövas tolkar, assistans och annat stöd av&lt;br&gt;personal som talar samma språk som personen med funktionshinder och&lt;br&gt;att en annorlunda kulturbakgrund ofta kräver en särskild medvetenhet&lt;br&gt;och kunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer vidare att handikapporganisationer och invandrar-&lt;br&gt;organisationer i viktiga avseenden kan bidra till att förbättra livsvill-&lt;br&gt;koren för funktionshindrade personer med invandrarbakgrund. Det är&lt;br&gt;bl.a. angeläget att invandrare med funktionshinder ges ökade möj-&lt;br&gt;ligheter att delta i de aktiviteter av skilda slag som bedrivs av handi-&lt;br&gt;kapporganisationerna. Jag bedömer det också viktigt att organisationerna&lt;br&gt;ges förutsättningar att utveckla olika former av informations- och utbild-&lt;br&gt;ningsinsatser med inriktning på funktionshindrade invandrare. Insatser&lt;br&gt;av detta slag bör med fördel kunna planeras och bedrivas gemensamt av&lt;br&gt;handikapp- och invandrarorganisationema. Mot bakgrund av vad jag nu&lt;br&gt;har sagt avser jag att senare föreslå regeringen att ur Allmänna arvsfon-&lt;br&gt;den anvisa sammanlagt 10 miljoner kronor, 5 miljoner kronor under&lt;br&gt;vardera år 1993 och 1994, till utvecklingsprojekt inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Särskilt stöd och särskild service&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2.1 Rådgivning och annat personligt stöd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Personer som omfattas av den nya lagen skall till-&lt;br&gt;försäkras rätten till expertstöd. Sådant stöd skall kunna ges av&lt;br&gt;företrädare för yrkeskategorier som t.ex. kurator, psykolog, sjuk-&lt;br&gt;gymnast, förskolekonsulent, talpedagog, logoped, arbetsterapeut&lt;br&gt;och dietist. Insatserna skall vara ett komplement till t.ex. habilite-&lt;br&gt;ring, rehabilitering och socialtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Sex landsting ifrågasätter att lagen skall omfatta&lt;br&gt;bestämmelser om rådgivning och annat personligt stöd med hänsyn till&lt;br&gt;gränsdragningsproblem gentemot hälso- och sjukvårdslagen och till&lt;br&gt;risken för att parallella organisationer byggs upp. Sveriges Läkarför-&lt;br&gt;bund liksom Svensk läkarförening för mental retardation (SLMR) och&lt;br&gt;Barnläkarföreningens sektion för habilitering och barnneurologi anser att&lt;br&gt;bestämmelsen kan kompletteras med ett föreskrivet ansvar för sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen att organisera habilitering och rehabilitering eller att&lt;br&gt;bestämmelsen utgår ur lagen med hänvisning till utredningens förslag&lt;br&gt;om att utvidga hälso- och sjukvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Afasiförbundet erinrar om anhörigas situation och behov av psyko-&lt;br&gt;logisk hjälp. FUB anser att begreppen habilitering och rehabilitering&lt;br&gt;skall användas i den nya lagen i stället för rådgivning och annat person-&lt;br&gt;ligt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra remissinstanser uttalar sig om huvudmannaskapet för verksam-&lt;br&gt;heten. Jag återkommer senare till frågor om huvudmannaskapet (av-&lt;br&gt;snittet 3.3, Frågor om huvudmannaskapet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min förslag: Rådgivning och annat personligt stöd är en av&lt;br&gt;de särskilda omsorgerna enligt omsorgslagen. Här avses expertstöd som&lt;br&gt;psykiskt utvecklingsstörda personer får av kurator, psykolog, sjukgym-&lt;br&gt;nast m.fl. yrkeskategorier. Vanligtvis tillhör dessa experter särskilda&lt;br&gt;s.k. omsorgsteam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivning kan även ges inom ramen för socialtjänstens verksamhet.&lt;br&gt;Sådan rådgivning inbegriper olika områden av främst social, praktisk&lt;br&gt;och psykologisk natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser liksom Handikapputredningen att personer med svåra funk-&lt;br&gt;tionshinder och deras anhöriga har en så utsatt situation att deras till-&lt;br&gt;gång till kompletterande särskilt expertstöd skall lagregleras. Denna rätt&lt;br&gt;skall tillförsäkra personer som tillhör den nya lagens personkrets och&lt;br&gt;deras anhöriga tillgång till sådana kvalificerade insatser från flera&lt;br&gt;kompetensområden som behövs för att underlätta det dagliga livet. Det&lt;br&gt;rör sig om insatser av rådgivande och allmänt stödjande karaktär, där&lt;br&gt;medicinska, psykologiska, sociala och pedagogiska aspekter av funk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionshindret beaktas. Insatserna skall ses som komplement till och inte&lt;br&gt;som ersättning för t.ex. habilitering, rehabilitering och socialtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att bli förälder till ett barn med nedsättning av en eller flera funktio-&lt;br&gt;ner innebär för de flesta en svår psykisk kris. För de allra flesta kom-&lt;br&gt;mer situationen helt oväntat och många gånger har de inte tidigare&lt;br&gt;kommit i kontakt med barn som har funktionshinder. Föräldrarna blir&lt;br&gt;ofta försatta i ett tillstånd av desorientering, med osäkerhet om hur&lt;br&gt;familjens framtid skall gestalta sig. Situationen kräver en omställning&lt;br&gt;som griper in i flera livsområden och som många gånger tar lång tid.&lt;br&gt;Ett tidigt och kvalificerat psykologiskt och praktiskt stöd kan vara av-&lt;br&gt;görande för föräldrarnas möjlighet att reda upp sin situation och för&lt;br&gt;deras möjlighet att ge barnet god omvårdnad och trygghet. Behovet av&lt;br&gt;tidigt insatta och allsidiga åtgärder finns naturligtvis också i de situa-&lt;br&gt;tioner där skadan eller sjukdomen upptäcks eller inträffar under senare&lt;br&gt;utvecklingsår. Detsamma gäller då behoven förändras vid tillstånd som&lt;br&gt;gradvis ger flera eller större funktionshinder. Också syskon till barn&lt;br&gt;med funktionshinder kan behöva hjälp av specialister i att bearbeta sin&lt;br&gt;situation och för att få den information som de behöver i olika åldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet till både barn och ungdomar med funktionshinder och till deras&lt;br&gt;närstående bör syfta till att främja utvecklingen under hela uppväxttiden.&lt;br&gt;De flesta behöver flera olika typer av insatser för att få sina behov till-&lt;br&gt;godosedda. Det rör sig om expertstöd där olika aspekter av funktions-&lt;br&gt;hindret beaktas. Det är respektive huvudman som skall organisera sådan&lt;br&gt;verksamhet. För egen del anser jag att insatserna så långt möjligt bör&lt;br&gt;samordnas i en och samma organisation. Det är viktigt både för att&lt;br&gt;åstadkomma en samlad kompetens i verksamheten och för att familjer&lt;br&gt;med flerhandikappade barn inte skall behöva vända sig till olika organi-&lt;br&gt;sationer för att få det samlade behovet av råd och personligt stöd tillgo-&lt;br&gt;dosett. Det hindrar inte att vissa av de experter som anlitas för att ge&lt;br&gt;stödet under andra delar av sin tjänstgöring kan arbeta med t.ex. habili-&lt;br&gt;tering och rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också vuxna personer med omfattande funktionshinder behöver till-&lt;br&gt;gång till rådgivning och annat personligt stöd för sin dagliga livsföring.&lt;br&gt;Utgångspunkten är då den enskildes eget önskemål om insatser. Detta&lt;br&gt;förutsätter att han får en utförlig och personligt anpassad information&lt;br&gt;som underlag för sina ställningstaganden. Det gäller inte minst för per-&lt;br&gt;soner med kommunikationshinder, begåvningsmässigt funktionshinder&lt;br&gt;och funktionshindrade personer med invandrarbakgrund. Liksom då det&lt;br&gt;gäller barn och ungdomar bör stödet vara allsidigt och kunna rikta sig&lt;br&gt;också till anhöriga. Likaså är en långtgående samordning av insatserna&lt;br&gt;önskvärd, särskilt för personer med mer än ett funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2.2 Personlig assistans&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En rättighet till biträde av personlig assistent införs&lt;br&gt;i den nya lagen för svårt funktionshindrade personer som inte har&lt;br&gt;fyllt 65 år och som kan anses ha behov av insatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde skall kunna få insatsen genom att kommunen till-&lt;br&gt;handahåller assistansen eller genom att den enskilde får ekono-&lt;br&gt;miskt stöd så att han själv kan vara arbetsgivare för den person-&lt;br&gt;liga assistenten. Den enskilde skall även kunna använda stödet för&lt;br&gt;att anlita annan, t.ex. ett kooperativ eller annat fristående organ,&lt;br&gt;som arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personer som bor i eget boende, servicehus/servicebostäder,&lt;br&gt;eller hos familj eller anhörig införs assistansersättning som ett&lt;br&gt;statligt bidrag till kostnaden för personlig assistans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Assistansersättning skall lämnas till personer som har behov av&lt;br&gt;personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt&lt;br&gt;mer än 20 timmar per vecka. Uppgiften att handlägga frågor om&lt;br&gt;assistansersättning skall vila på de allmänna försäkringskassorna.&lt;br&gt;Frågor om assistansersättning regleras i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall vara finansiellt ansvarig för personlig assistans&lt;br&gt;för personer som behöver sådan under högst 20 timmar i veckan,&lt;br&gt;vid tillfälliga behov och i vissa andra situationer där personlig&lt;br&gt;assistans kan behövas även om assistansersättning inte går att få.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Rätten till personlig assistans föreslås&lt;br&gt;att införas i den nya lagen. Den enskilde föreslås att själv kunna vara&lt;br&gt;arbetsgivare för den personliga assistenten eller att kunna vända sig till&lt;br&gt;kommunen för att få insatsen. Den enskilde föreslås även kunna anlita&lt;br&gt;annan, t.ex. ett kooperativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dem som fyllt 16 år och bor i eget boende, servicehus eller hos&lt;br&gt;familj/anhörig föreslås en ny socialförsäkringsförmån - assistansersätt-&lt;br&gt;ning - för stödbehov överstigande 20 veckotimmar. För assistansbehov&lt;br&gt;under dygnsvila och i anslutning till daglig verksamhet skall assistanser-&lt;br&gt;sättning inte lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som själv vill ordna personlig assistans med kommunens hjälp&lt;br&gt;eller på annat sätt skall enligt utredningens förslag först vända sig till&lt;br&gt;kommunen för att därifrån få bidrag för upp till 20 veckotimmar och&lt;br&gt;därefter till försäkringskassan för överstigande behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser anser att endast en huvud-&lt;br&gt;man bör vara ansvarig för beslut om och administration av personlig&lt;br&gt;assistans. 43 remissinstanser, varav 13 kommuner och sju handikappor-&lt;br&gt;ganisationer, anser att det bör vara kommunerna som svarar för den&lt;br&gt;totala bedömningen av behovet av personlig assistans. 18 remissinstan-&lt;br&gt;ser framför att det bara bör vara en huvudman som svarar för insatsen,&lt;br&gt;utan att ange vilken som vore lämplig. Fem remissinstanser anser att&lt;br&gt;socialförsäkringen bör vara ansvarig för både ekonomi och administra-&lt;br&gt;tion av verksamheten. Arbetsmarknadsstyrelsen anser att kommunerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör vara ansvariga för verksamheten och att socialförsäkringen bör&lt;br&gt;svara för kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolv remissinstanser anser att finansieringen av verksamheten bör ske&lt;br&gt;via socialförsäkringssystemet medan sju anser att den bör ske genom&lt;br&gt;statsbidrag till kommunerna. Sju instanser är kritiska till utredningens&lt;br&gt;förslag om finansiering men anger inga egna förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser kritiserar den nedre åldergränsen 16 år för rätt&lt;br&gt;till assistansersättning och många anser att assistansersättning bör utgå&lt;br&gt;oavsett boendeform.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for mitt forslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med personlig assistans avser jag ett personligt utformat stöd som ges i&lt;br&gt;olika situationer av ett begränsat antal personer. Stödet skall vara knutet&lt;br&gt;till personen och inte till någon viss verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personlig assistans används inte som begrepp i socialtjänstlagen. Däre-&lt;br&gt;mot har insatsen i många kommuner vuxit fram som en form av bistånd&lt;br&gt;enligt 6 § socialtjänstlagen. Assistans kan också ges i form av t.ex.&lt;br&gt;arbetsbiträde, vårdartjänst till studerande i eftergymnasial utbildning&lt;br&gt;eller folkhögskola, elevassistans i skolan och som personlig vårdare för&lt;br&gt;utvecklingsstörda personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sociala hemhjälpen har i regel sin tyngdpunkt i anslutning till&lt;br&gt;själva bostaden som hjälp med att handla, laga mat och städa. Social&lt;br&gt;hemhjälp kan också utgöra en personlig service i vidare bemärkelse,&lt;br&gt;t.ex. ledsagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningen (1987:409) om bidrag till arbetshjälpmedel m.m. finns&lt;br&gt;bestämmelser om bidrag till arbetsbiträde. Sådant bidrag får lämnas för&lt;br&gt;arbetsbiträde åt en svårt funktionshindrad person, om funktionshindret&lt;br&gt;förorsakar utgifter för arbetsbiträde i en utsträckning som väsentligt&lt;br&gt;överstiger vad som kan anses vara normalt för befattningen eller verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdartjänst är personlig praktisk hjälp som erbjuds svårt rörelsehind-&lt;br&gt;rade personer som bedriver eftergymnasial utbildning eller folkhög-&lt;br&gt;skolestudier för att tillgodose de utökade behov av studieassistans som&lt;br&gt;uppstår i en studiesituation. Verksamheten finansieras genom stats-&lt;br&gt;bidrag, som administreras av Nämnden för vårdartjänst. De personer&lt;br&gt;som ger hjälpen är ofta anställda av kommunen på utbildningsorten eller&lt;br&gt;av den som anordnar utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevassistans är en form av personligt stöd inom skolväsendet. Elev-&lt;br&gt;assistenten är anställd av kommunen och kan vara knuten till en viss&lt;br&gt;elev, till en klass eller till en skola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personlig vårdare är en benämning som kommit att användas för per-&lt;br&gt;sonligt stöd som ges till utvecklingsstörda personer. Den personlige&lt;br&gt;vårdaren är en person som under sin arbetstid alltid är med den utveck-&lt;br&gt;lingsstörde. Den personlige vårdaren är ofta anställd av kommunens&lt;br&gt;socialtjänst, men kan också vara anställd av landstingets omsorgsnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har flera fristående organisationer med funktionshind- Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;rade medlemmar utvecklat metoder och vunnit erfarenheter av verksam- Bilaga 1&lt;br&gt;heter med personlig assistans. Allmänna arvsfonden har vid flera till-&lt;br&gt;fällen lämnat bidrag för att stimulera utvecklingen av dessa verksam-&lt;br&gt;heter och för att olika modeller för personlig assistans skall kunna prö-&lt;br&gt;vas. Exempel på sådana verksamheter är de som bedrivs av STIL&lt;br&gt;(Stockholmskooperativet för Independent Living) och GIL (Göteborgs-&lt;br&gt;föreningen för Independent Living). Organisationerna anordnar i koope-&lt;br&gt;rativ form assistenttjänster genom entreprenadavtal med ansvariga kom-&lt;br&gt;muner. Likaså har DHR under flera år bedrivit ett assistansprojekt med&lt;br&gt;förstärkt service för svårt rörelsehindrade personer med svåra kom-&lt;br&gt;munikationshinder. DHR, FUB och NHR bedriver också i samverkan&lt;br&gt;ett assistansprojekt, som till sin uppläggning i stora delar överensstäm-&lt;br&gt;mer med den modell som Handikapputredningen har föreslagit för&lt;br&gt;personlig assistans. DHR har också beviljats medel ur Allmänna arvs-&lt;br&gt;fonden för att bedriva en försöksverksamhet med syfte att i kooperativ&lt;br&gt;form administrera assistans för personer som i vuxen ålder förvärvat en&lt;br&gt;hjärnskada som orsakat både en intellektuell funktionsnedsättning med&lt;br&gt;kommunikationssvårigheter och ett rörelsehinder. Syftet är bl.a. att&lt;br&gt;garantera personerna självbestämmande och att förhindra institutionella&lt;br&gt;mönster i assistanssituationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många människor lever med sådana funktionshinder som leder till&lt;br&gt;stora beroendeförhållanden till omgivningen. Deras möjligheter till in-&lt;br&gt;flytande och ansvar är ofta begränsade, liksom deras möjligheter att&lt;br&gt;skapa sig en självständig tillvaro. Därtill kommer olikheter över landet&lt;br&gt;beträffande formerna för och omfattningen av det stöd som ges till&lt;br&gt;funktionshindrade personer. Av Handikapputredningens kartläggnings-&lt;br&gt;betänkande framgår t.ex. att endast 8 % av de svårt funktionshindrade&lt;br&gt;personer som erhöll hemtjänst vid en viss tidpunkt kunde bestämma&lt;br&gt;vem som skulle ge hjälpen. Det framgår också att den enskildes infly-&lt;br&gt;tande över vem som skall ge hjälpen skiljer sig åt mellan olika orter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser mot denna bakgrund att det behövs kraftfulla åtgärder för att&lt;br&gt;möjliggöra att personer som dagligen är mycket beroende av olika stöd-&lt;br&gt;insatser får ett reellt inflytande över sin egen livssituation. Personer&lt;br&gt;som behöver mycket omfattande hjälp eller hjälp av mycket privat&lt;br&gt;karaktär bör enligt min mening ges ett avgörande inflytande på vem&lt;br&gt;som skall ge hjälpen. Jag anser också att antalet personer som ger sådan&lt;br&gt;hjälp skall kunna begränsas och att den enskilde själv skall kunna av-&lt;br&gt;göra på vilket sätt och i vilka situationer som hjälpen skall ges. Hjälp-&lt;br&gt;insatsen bör därför vara knuten till den enskilde personen och inte till&lt;br&gt;olika myndigheter som var för sig ansvarar för vissa insatser. Det är&lt;br&gt;också enligt min mening viktigt att den enskilde själv ges möjlighet att&lt;br&gt;överblicka hjälpens omfattning och varaktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personlig assistans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att den nya lagen skall innehålla en rätt till personlig assistans&lt;br&gt;eller ekonomiskt stöd till sådan assistans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss framhållit skall den nya lagens insatser vara så utfor-&lt;br&gt;made att de stärker den enskildes möjlighet att leva ett självständigt och&lt;br&gt;oberoende liv. Jag anser att den enskilde kan ges mycket goda möjlig-&lt;br&gt;heter till självbestämmande och inflytande över sin egen livssituation om&lt;br&gt;stöd och hjälp kan lämnas i form av personlig assistans och anordnas på&lt;br&gt;det sätt som den enskilde finner bäst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med personlig assistans kan den enskilde ges frihet att själv bestämma&lt;br&gt;om i vilka situationer och vid vilka tillfällen som hjälpen skall ges. För&lt;br&gt;vissa personer kan personlig assistans vara en viktig förutsättning för att&lt;br&gt;de skall kunna arbeta eller studera. Andra behöver ett fåtal medhjälpare&lt;br&gt;som de känner väl för att kunna göra sig förstådda och för att själva&lt;br&gt;kunna ta emot information. För många är sådan hjälp som kan ges sam-&lt;br&gt;lat i olika situationer och verksamheter ett viktigt medel för att undvika&lt;br&gt;isolering och passivitet och för att kunna delta i både planerade och&lt;br&gt;spontana aktiviteter. För vissa infektionskänsliga personer är det viktigt&lt;br&gt;att stödinsatserna ges av bara ett fåtal personer. I vissa situationer av&lt;br&gt;mycket privat karaktär, t.ex. i samband med den personliga hygienen,&lt;br&gt;är det angeläget att antalet medhjälpare kan begränsas och att hjälpen&lt;br&gt;kan ges av en person som den enskilde själv valt och har förtroende&lt;br&gt;för. Många svårt funktionshindrade personer behöver hjälp med träning&lt;br&gt;för att uppehålla och förstärka funktionsförmågan. Förutsättningen är&lt;br&gt;ofta att en eller ett par personer kan instrueras av t.ex. habiliterings-&lt;br&gt;eller rehabiliteringspersonal i att hjälpa till med träningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Assistansen skall vara förbehållen krävande eller i olika avseenden&lt;br&gt;komplicerade situationer, i regel av mycket personlig karaktär. Av-&lt;br&gt;görande bör vara att den enskilde behöver personlig hjälp för att klara&lt;br&gt;sin hygien, för att klä sig och klä av sig, för att inta måltider eller för&lt;br&gt;att kommunicera med andra. Avsikten bör emellertid vara att assistan-&lt;br&gt;sen därutöver också skall ges i andra situationer där den enskilde be-&lt;br&gt;höver kvalificerad hjälp och som ingår i det dagliga livet, t.ex. om&lt;br&gt;personen behöver hjälp för att komma ut i samhället, för att studera, för&lt;br&gt;att delta i daglig verksamhet eller för att få eller behålla ett arbete.&lt;br&gt;Personlig assistans bör alltid övervägas som alternativ för barn och&lt;br&gt;ungdomar till att bo utanför föräldrahemmet och för vuxna till att bo på&lt;br&gt;en institution. Med personlig assistans kan också möjligheterna förbätt-&lt;br&gt;ras för personer som bor på vårdhem eller psykiatriska sjukhus att flytta&lt;br&gt;från institutionerna. Som jag återkommer till längre fram i propositio-&lt;br&gt;nen bedömer jag att det är omkring 7 000 personer som kommer att&lt;br&gt;kunna erhålla omfattande insatser i form av personlig assistans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av statsfinansiella skäl inte möjligt att nu bygga upp ett system&lt;br&gt;som innebär att rätten till personlig assistans gäller oberoende av den&lt;br&gt;enskildes ålder. Ett viktigt syfte med personlig assistans bör vara att&lt;br&gt;åstadkomma villkor för personer med omfattande livslånga eller lång-&lt;br&gt;variga funktionshinder, som är likvärdiga med andra människors i&lt;br&gt;motsvarande åldrar. Jag anser därför att rätten till personlig assistans&lt;br&gt;bör begränsas till personer som inte uppnått allmän pensionsålder, 65&lt;br&gt;år. För dem som uppnått allmän pensionsålder bör stödet lämnas i form&lt;br&gt;av andra stödinsatser, t.ex. ledsagning eller kontaktperson enligt den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya lagen eller i form av insatser enligt socialtjänstlagen. Jag förutsätter&lt;br&gt;att övergången från personlig assistans till en annan stödform sker&lt;br&gt;smidigt och att hänsyn tas till den enskildes önskemål om hur det stöd&lt;br&gt;som skall ersätta personlig assistans utformas. Det kan ofta vara lämp-&lt;br&gt;ligt att huvudmannen fortsätter att ge insatser enligt socialtjänstlagen i&lt;br&gt;former som liknar personlig assistans enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är min avsikt att ta initiativ till en överläggning med Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet, för att diskutera frågan om övergången från person-&lt;br&gt;lig assistans enligt den nya lagen till andra stödformer. Syftet är att&lt;br&gt;säkra att övergången blir så smidig som möjligt för enskilda funktions-&lt;br&gt;hindrade. Vidare kommer jag senare att föreslå att handikappreformen&lt;br&gt;ingående följs upp och utvärderas. I det sammanhanget bör assistans-&lt;br&gt;reformen uppmärksammas särskilt. En viktig fråga blir att följa hur&lt;br&gt;övergången från personlig assistans enligt den nya lagen till en annan&lt;br&gt;stödform fungerar för personer som uppnår pensionsålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då det gäller behov av personlig assistans till barn gör jag följande&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadshavare till barn med funktionshinder har, liksom andra vård-&lt;br&gt;nadshavare, ansvar enligt föräldrabalken för barnets personliga för-&lt;br&gt;hållanden och skall se till att barnets behov blir tillgodosedda. Vård-&lt;br&gt;nadshavaren skall också svara för att barnet får den tillsyn som behövs&lt;br&gt;med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt kan sägas att föräldrar till barn med funktionshinder ofta gör&lt;br&gt;betydligt större insatser för sina barn än föräldrar till barn utan funk-&lt;br&gt;tionshinder. I sammanhanget noterar jag att vårdbidraget fr.o.m. den&lt;br&gt;1 juli 1992 har förbättrats avsevärt, framför allt för barn med omfattan-&lt;br&gt;de funktionshinder (prop. 1991/92:106, bet. 1991/92:SfU8, rskr.&lt;br&gt;1991/92:232).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn med funktionshinder har ofta särskilda behov av stöd i barnom-&lt;br&gt;sorg, skola och under fritid. Om barnets behov av särskilt stöd i t.ex.&lt;br&gt;förskola och skola inte tillgodoses inom ramen för den ordinarie verk-&lt;br&gt;samheten, bör det vara huvudmannens uppgift att se till att resurser&lt;br&gt;tillförs verksamheten med hänsyn till barnets behov. Det kan t.ex. inne-&lt;br&gt;bära att personaltätheten höjs eller att verksamheten tillförs special-&lt;br&gt;pedagogiskt stöd. En annan åtgärd kan vara elevassistans. Skolpliktiga&lt;br&gt;barn över 12 år som tillhör den nya lagens personkrets skall också ges&lt;br&gt;en rätt till korttidstillsyn före och efter skoldagen, under lovdagar m.m.&lt;br&gt;Behov av avlösning för föräldrar bör kunna erhållas i form av avlösar-&lt;br&gt;service och korttidsvistelse enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid en grupp barn som är mycket vårdkrävande och&lt;br&gt;för vilka föräldraansvaret i kombination med t.ex. avlösarservice, barn-&lt;br&gt;omsorg och skola inte räcker till. Genom en enkätundersökning år 1989&lt;br&gt;till landets barnkliniker har Socialstyrelsen kartlagt omfattningen av&lt;br&gt;barn och ungdomar med omfattande funktionshinder och komplicerade&lt;br&gt;omvårdnadsbehov som vistas långa tider på sjukhus. I enkätsvaren redo-&lt;br&gt;visades att 210 barn på grund av fl erhandikapp vårdas långa tider eller&lt;br&gt;med täta återkommande intervall vid olika bamintensivvårds- eller barn-&lt;br&gt;medicinska klinker, alternativt vårdas i hemmet med hjälp av betydande&lt;br&gt;apparatresurser och personalinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att personlig assistans kan vara av grundläggande betydelse&lt;br&gt;för barn som har omfattande omvårdnadsbehov under hela dygnet eller&lt;br&gt;stor del av dygnet och som på grund av t.ex. hjärnskada, genetisk skada&lt;br&gt;eller sjukdom har flera funktionshinder samtidigt. Sådana funktionshin-&lt;br&gt;der kan vara någon eller flera kombinationer av t.ex. rörelsehinder,&lt;br&gt;utvecklingsstörning, synskada, hörselskada, epilepsi, andningsproblem,&lt;br&gt;hjärtsjukdom eller extrem infektionskänslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personlig assistans som ges till ett barn ingriper i hög grad i hela&lt;br&gt;familjens livssituation. Det är därför väsentligt att assistansen anpassas&lt;br&gt;till varje familjs individuella behov och att barnets vårdnadshavare ges&lt;br&gt;ett avgörande inflytande över hur stödet till barnet utformas. Syftet med&lt;br&gt;assistansen är ofta att tillgodose föräldrarnas behov av avlösning i om-&lt;br&gt;vårdnaden eller att ge familjen möjlighet att genomföra sådana ak-&lt;br&gt;tiviteter som barnet inte deltar i. Trots detta bör även en vårdnads-&lt;br&gt;havare till barnet kunna vara personlig assistent, om assistansen kan&lt;br&gt;anses gå utöver vad föräldraansvaret omfattar och det är frågan om&lt;br&gt;situationer där förutsättningar för personlig assistans föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En försäkrad förälder har för vård av barn som inte fyllt 16 år rätt till&lt;br&gt;vårdbidrag om barnet på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller&lt;br&gt;annat funktionshinder under minst sex månader är i behov av särskild&lt;br&gt;tillsyn eller vård. Alltefter tillsyns- och vårdbehovets omfattning utges&lt;br&gt;vårdbidrag med helt, tre fjärdedels, halvt eller en fjärdedels belopp.&lt;br&gt;Viss del av vårdbidraget kan utges som ersättning för merkostnader.&lt;br&gt;Om barnet får personlig assistans kan detta givetvis påverka rätten till&lt;br&gt;vårdbidrag, framför allt vad avser vårdbidragets storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter lagrådsgranskningen har frågan uppkommit om hur funktions-&lt;br&gt;hindrade föräldrar till små barn skall få behövlig hjälp med att sköta sitt&lt;br&gt;barn. Under den första tiden i ett barns liv är är barnet känslomässigt&lt;br&gt;och praktiskt totalt beroende av någon vuxen oftast en förälder. Först&lt;br&gt;gradvis kan barnet utveckla en uppfattning om sig självt och relatera till&lt;br&gt;andra personer. Det är därför viktigt för barnets utveckling att det under&lt;br&gt;denna tid kan få sina grundläggande behov tillgodosedda av bara ett&lt;br&gt;fåtal vuxna personer. Om någon av föräldrarna har personlig assistent&lt;br&gt;är det enligt min mening naturligt att assistenten, om han eller hon är&lt;br&gt;lämpad därtill, under barnets första tid även hjälper föräldern med den&lt;br&gt;omvårdnad av barnet som han eller hon inte kan ge själv. Det skall&lt;br&gt;givetvis inte utesluta att barnet kan ha behov av andra eller ytterligare&lt;br&gt;insatser. Det är stödets karaktär av en nära personlig relation som bör&lt;br&gt;vara avgörande för om insatsen skall ges av förälderns personliga assis-&lt;br&gt;tent eller på annat sätt. Det går inte att närmare specificera när ett barn&lt;br&gt;når en sådan mognad att det kan klara nära relationer utanför en be-&lt;br&gt;gränsad krets. Bedömningen av hur länge viss omvårdnad av barnet bör&lt;br&gt;anses ingå i förälderns personliga assistans måste göras i varje enskilt&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även funktionshindrade föräldrar som inte har personlig assistent kan&lt;br&gt;behöva praktisk hjälp med att ta hand om sitt barn. I dessa fall bör det&lt;br&gt;vara en uppgift för kommunerna att inom ramen för sin socialtjänst&lt;br&gt;stödja familjerna. Enligt socialtjänstlagen skall socialnämnden verka för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden, i&lt;br&gt;nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling&lt;br&gt;och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom och&lt;br&gt;sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får&lt;br&gt;det skydd och stöd som de behöver. Det är naturligtvis angeläget att&lt;br&gt;personlig hjälp som ges till både barnet och föräldern samordnas på ett&lt;br&gt;lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang mer allmänt beröra frågan om funktions-&lt;br&gt;hindrade föräldrar och deras situation. Det är självfallet viktigt att för-&lt;br&gt;äldrar med funktionshinder ges stöd och hjälp i olika former så att de&lt;br&gt;kan fungera i föräldrarollen. Enligt min uppfattning har frågan om&lt;br&gt;situationen för funktionshindrade föräldrar hittills uppmärksammats i allt&lt;br&gt;för liten utsträckning. Det är angeläget att kunskapen om funktions-&lt;br&gt;hindrade föräldrars situation och behov av samhällsstöd utvecklas. Jag&lt;br&gt;avser därför att senare återkomma till regeringen med förslag om ett&lt;br&gt;särskilt initiativ i frågan, med syfte att öka kunskapen inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har nyss redovisat att ett individuellt utformat stöd redan nu ges&lt;br&gt;till enskilda av olika huvudmän och i olika situationer. Genom att för-&lt;br&gt;bättra möjligheterna att få assistans som knyts till personen och inte till&lt;br&gt;en viss verksamhet, ökar möjligheterna att samordna det personliga&lt;br&gt;stödet. Därigenom kan behov av andra slags stödinsatser minska. Där-&lt;br&gt;emot kommer andra former av assistans att behövas även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen för dem som inte har rätt till eller inte önskar personlig assi-&lt;br&gt;stans, eller i situationer där andra lösningar än personlig assistans av&lt;br&gt;andra skäl bör väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är inte att den personlige assistenten skall ersätta personal&lt;br&gt;som behövs för att bedriva en verksamhet, t.ex. barnomsorg, skola eller&lt;br&gt;daglig verksamhet. Jag vill i sammanhanget understryka att det är den&lt;br&gt;enskildes personliga behov av stöd och hjälp som skall tillgodoses&lt;br&gt;genom personlig assistans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdartjänst för svårt rörelsehindrade personer som studerar vid folk-&lt;br&gt;högskolor och i eftergymnasial utbildning kan organiseras på olika sätt&lt;br&gt;beroende på den studerandes behov och på de lokala förutsättningarna.&lt;br&gt;I vissa fall kan personlig assistans komma att ersätta det stöd som idag&lt;br&gt;ges i form av vårdartjänst. Många gånger är emellertid vårdartjänst en&lt;br&gt;integrerad del av utbildningsanordnarens verksamhet och på vissa&lt;br&gt;studieorter finns en organisation för vårdartjänst uppbyggd. I sådana&lt;br&gt;situtioner är i allmänhet vårdartjänst den form av personligt stöd som&lt;br&gt;bör väljas. Vårdartjänst kommer också att behövas för svårt rörelse-&lt;br&gt;hindrade elever som inte är berättigade till personlig assistans eller&lt;br&gt;assistansersättning men som ändå behöver ett personligt utformat stöd i&lt;br&gt;studiesituationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har till uppgift att vara personlig assistent kommer att etable-&lt;br&gt;ra en mycket nära personlig relation till den som får hjälp. Den person&lt;br&gt;som får hjälpen kan i sin tur komma i ett starkt beroendeförhållande till&lt;br&gt;den personlige assistenten. Både enskildas och familjemedlemmars be-&lt;br&gt;hov av integritet måste enligt min mening uppmärksammas och respek-&lt;br&gt;teras. För att säkerställa den enskildes inflytande över insatsen och för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stärka valfriheten anser jag att den enskilde skall kunna välja mellan att&lt;br&gt;få insatsen genom kommunens försorg eller att få ett ekonomiskt bidrag&lt;br&gt;för att själv anställa assistenten eller för att anlita någon annan - t.ex.&lt;br&gt;ett kooperativ eller annat fristående organ - som arbetsgivare. Bidraget&lt;br&gt;bör då beviljas i sådan omfattning att den enskildes hela behov av per-&lt;br&gt;sonlig assistans kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Assistansersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen föreslår en administrativ konstruktion av person-&lt;br&gt;lig assistans som innebär ett delat ekonomiskt ansvar mellan kommuner-&lt;br&gt;na och socialförsäkringen. Kommunerna föreslås av utredningen att vara&lt;br&gt;kostnadsansvariga för stödbehov upp till 20 veckotimmar och socialför-&lt;br&gt;säkringen föreslås träda in för tid därutöver. Ett viktigt syfte med för-&lt;br&gt;delningen är att avlasta enskilda kommuner höga kostnader och att&lt;br&gt;tilldelning av mer omfattande stöd i form av personlig assistans inte&lt;br&gt;skall vara beroende av kommunalekonomiska prioriteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser är emellertid kritiska till den lösning som&lt;br&gt;utredningen föreslår. Förslaget framstår som krångligt och flera remiss-&lt;br&gt;instanser pekar på problem med två beslutsmyndigheter och skilda&lt;br&gt;besvärsregler för kommunens respektive försäkringskassans beslut. Ett&lt;br&gt;flertal handikapporganisationer framhåller vikten av ett sammanhållet&lt;br&gt;centralt kostnadsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även jag anser att utredningens förslag i denna del är alltför kompli-&lt;br&gt;cerat. Likaså finner jag konstruktionen med olika besvärsordningar som&lt;br&gt;otillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer senare att föreslå att kommunerna skall vara huvudmän&lt;br&gt;för merparten av insatserna enligt den nya lagen. I kommunerna finns i&lt;br&gt;regel också kompetens och praktisk erfarenhet av vårdbehovsbedöm-&lt;br&gt;ningar och av att tillhandahålla olika former av kvalificerade stödinsat-&lt;br&gt;ser. Det skulle därför kunna te sig naturligt att kommunerna gavs ett&lt;br&gt;sammanhållet organisatoriskt och finansiellt ansvar för att tillgodose&lt;br&gt;enskildas behov av personlig assistans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för personlig assistans kan emellertid i vissa fall uppgå&lt;br&gt;till mycket stora belopp. I vissa kommuner kan det finnas bara några få&lt;br&gt;personer med omfattande behov av personlig assistans medan det i&lt;br&gt;andra kommuner av motsvarande storlek kan finnas flera personer som&lt;br&gt;behöver sådan hjälp. Kommunernas ekonomi kan i de senare fallen på-&lt;br&gt;verka benägenheten att ge insatsen. Särskilt för små kommuner kan&lt;br&gt;stora problem uppstå om det finns flera personer som har omfattande&lt;br&gt;behov av personlig assistans. Jag anser därför att det bör tillskapas ett&lt;br&gt;finansieringssystem som innebär att staten avlastar kommunerna kost-&lt;br&gt;nader för mer omfattande insatser i form av personlig assistans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer att staten bör åta sig hela kostnadsansvaret för personlig&lt;br&gt;assistans i situationer då behovet av assistans för den dagliga livs-&lt;br&gt;föringen för en person överstiger i genomsnitt 20 timmar per vecka.&lt;br&gt;Det statliga stödet bör enligt min mening lämnas till den enskilde i form&lt;br&gt;av bidrag, i det följande benämnt assistansersättning. Ersättningen skall&lt;br&gt;omfatta kostnader från första timmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag finner det lämpligt att det är Riksförsäkringsverket och de allmän-&lt;br&gt;na försäkringskassorna som handhar frågorna om den statliga assistans-&lt;br&gt;ersättningen. Enligt min bedömning har försäkringskassorna både kom-&lt;br&gt;petens och erfarenhet av frågor om individuella stöd- och hjälpbehov.&lt;br&gt;Genom handläggning av bl.a. ärenden om handikappersättning, vård-&lt;br&gt;bidrag, bilstöd och förtidspension har försäkringskassorna stor erfaren-&lt;br&gt;het av att bedöma frågor om stöd av olika slag till personer med funk-&lt;br&gt;tionshinder. De allmänna försäkringskassorna är också de myndigheter&lt;br&gt;som utbetalar dessa förmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör vara den försäkringskassa hos vilken den enskilde är inskriven&lt;br&gt;som skall handha frågor om assistansersättning. Om han inte fyllt 16 år&lt;br&gt;bör det vara den försäkringskassa som han skulle varit inskriven hos&lt;br&gt;som han skall vända sig till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassans roll skall dock inte vara att faktiskt ge omsorg&lt;br&gt;eller stöd och inte heller att fungera som arbetsgivare för personliga&lt;br&gt;assistenter. Beslut om rätt till assistansersättning bör fattas av socialför-&lt;br&gt;säkringsnämnden vid försäkringskassan. Beslutanderätten bör således&lt;br&gt;inte läggas på en enskild tjänsteman. Överklaganden över socialförsäk-&lt;br&gt;ringsnämndens beslut bör ske till länsrätten, kammarrätten och slutligen&lt;br&gt;Försäkringsöverdomstolen i enlighet med den besvärsordning som gäller&lt;br&gt;på socialförsäkringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med assistansersättningen skall den enskilde själv kunna anställa den&lt;br&gt;personlige assistenten eller mot ersättning anlita kommunen eller annat&lt;br&gt;organ som arbetsgivare för assistenten. Avsikten är att assistansersätt-&lt;br&gt;ningen skall användas till assistentens eller assistenternas lönekostnader&lt;br&gt;eller till de avgifter som kommunen eller någon annan som svarar för&lt;br&gt;insatsen debiterar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En enskild person bör själv kunna vända sig till försäkringskassan som&lt;br&gt;sökande av assistansersättning. Om en person begär biträde av personlig&lt;br&gt;assistent eller ekonomiskt stöd till personlig assistans av en kommun&lt;br&gt;och kan antas ha rätt till assistansersättning, skall kommunen anmäla&lt;br&gt;detta till försäkringskassan, som skall ta upp frågan om assistansersätt-&lt;br&gt;ning. Det innebär att en kommun skall kunna få sina kostnader för&lt;br&gt;personlig assistans täckta, även om den enskilde inte själv begär assi-&lt;br&gt;stansersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regel bör de personer som erhåller assistansersättning och som själva&lt;br&gt;vill ta hand om ersättningen kunna göra detta. Assistansersättning kan&lt;br&gt;emellertid uppgå till avsevärda belopp. Jag anser därför att försäkrings-&lt;br&gt;kassan bör ges en befogenhet att utbetala assistansersättningen till någon&lt;br&gt;annan än den berörde, t.ex. en kommunal nämnd eller en närstående&lt;br&gt;person, för att användas till personlig assistans åt den ersättningsberät-&lt;br&gt;tigade. Exempel på sådana situationer kan vara att den enskilde under&lt;br&gt;längre tid missbrukat beroendeframkallande medel eller på grund av&lt;br&gt;sjukdom inte bedöms att själv kunna ta hand om assistansersättningen.&lt;br&gt;En sådan regel finns i 16 kap 12 § AFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser också att försäkringskassan skall kunna besluta om återbetal-&lt;br&gt;ning av assistansersättning om en person på grund av oriktiga uppgifter&lt;br&gt;obehörigen erhållit ersättning eller erhållit ett för högt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anser jag att rätten till assistansersättning bör omprövas vartan-&lt;br&gt;nat år eller då förhållandena för den enskilde väsentligen ändrats på&lt;br&gt;sådant sätt att rätten till ersättning påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss framhöll skall rätten till assistansersättning gälla per-&lt;br&gt;soner som omfattas av den nya lagen om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade och som behöver omfattande personlig assistans för&lt;br&gt;sin dagliga livsföring. Handikapputredningen föreslår emellertid att&lt;br&gt;vissa ytterligare begränsningar skall gälla för rätten till assistansersätt-&lt;br&gt;ning. Utredningen föreslår att behov av stöd under dygnsvila och i&lt;br&gt;samband med kommunal sysselsättning inte skall täckas med assistanser-&lt;br&gt;sättning och inte heller utges till personer som bor på institution och i&lt;br&gt;gruppbostad. Utredningen föreslår vidare att barn under 16 år inte skall&lt;br&gt;ha rätt till assistansersättning och inte heller personer som är över 65 år&lt;br&gt;och som inte tidigare har assistansersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser emellertid att assistansersättning måste kunna lämnas även&lt;br&gt;under dygnsvila, om den hjälp som behövs är av mycket privat karaktär&lt;br&gt;och därför bör ges av en person som den enskilde valt och har förtroen-&lt;br&gt;de för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likaså anser jag att assistansersättning skall kunna lämnas även under&lt;br&gt;tid då den enskilde deltar i kommunalt anordnad daglig verksamhet.&lt;br&gt;Assistansersättning skall dock inte ersätta den personal som skall finnas&lt;br&gt;för att den enskilde skall kunna tillgodogöra sig verksamheten. Däremot&lt;br&gt;bör ersättning kunna lämnas om den enskilde av andra skäl bedöms&lt;br&gt;behöva hjälp av en bestämd person, t.ex. för att kommunicera med&lt;br&gt;andra eller för att den enskilde behöver omfattande och tidskrävande&lt;br&gt;hjälp i samband med t.ex. måltider och toalettbesök. Likaså bör assis-&lt;br&gt;tansersättning kunna lämnas om en person kan antas att på grund av&lt;br&gt;funktionshindret ofta behöva utebli från verksamheten och behöva per-&lt;br&gt;sonlig assistans både i anslutning till verksamheten och i hemmet, vid&lt;br&gt;sjukhusbesök etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare redovisat ser jag inte skäl att utesluta barn under 16&lt;br&gt;år från rätten till personlig assistans. Till skillnad från utredningen anser&lt;br&gt;jag att också assistansersättning skall kunna lämnas till barn under 16 år&lt;br&gt;som har särskilt omfattande omvårdnadsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom Handikapputredningen bedömer jag emellertid att assistanser-&lt;br&gt;sättning inte bör lämnas för stödbehov på institution, i bostad med sär-&lt;br&gt;skild service för barn och ungdom eller gruppbostad, där anställd perso-&lt;br&gt;nal förutsätts tillgodose behov av stöd och omvårdnad. Jag har tidigare&lt;br&gt;föreslagit att rätten till personlig assistans bör förbehållas personer som&lt;br&gt;inte uppnått pensionsålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är vidare att assistansersättningen bara skall täcka stadigva-&lt;br&gt;rande behov. Om behov tillfälligt uppstår av en utökning av assistans-&lt;br&gt;insatserna, t.ex. för att en person behöver särskild hjälp under en&lt;br&gt;semesterresa, bör behovet av utökad assistans prövas av kommunen&lt;br&gt;inom ramen för den nya lagen om stöd och service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassan skall beräkna hur många timmar i veckan som den&lt;br&gt;funktionshindrade i genomsnitt behöver personlig assistans. Assistanser-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättning utges därefter för varje månad för den assistans som erhållits&lt;br&gt;inom ramen för detta behov. Ersättningen bör i princip basera sig på&lt;br&gt;lönekostnader för assistenten eller på de avgifter - motsvarande i prin-&lt;br&gt;cip assistentens lönekostnader - som kommunen eller någon annan som&lt;br&gt;svarar för insatsen debiterar. Med lönekostnader avser jag främst lön&lt;br&gt;till assistenten samt sociala avgifter och semesterersättning. Därtill bör&lt;br&gt;även administrationskostnader i viss omfattning beaktas. Det är natur-&lt;br&gt;ligtvis viktigt att det tillskapas rutiner för utbetalning av assistansersätt-&lt;br&gt;ning som är enkla och smidiga. I de fall den enskilde själv är arbets-&lt;br&gt;givare för assistenten måste ersättning givetvis betalas ut så att han eller&lt;br&gt;hon kan avlöna assistenten och klara övriga omkostnader utan att själv&lt;br&gt;ligga ute med pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen uppskattar kostnaden per utförd assistenttimme&lt;br&gt;till 120 kronor. Flera brukarkooperativ för personlig assistans, bl.a.&lt;br&gt;STIL och GIL, samt DHR och FUB anser emellertid att utredningens&lt;br&gt;kostnadsberäkningar är för låga. STIL m.fl. och DHR pekar bl.a. på att&lt;br&gt;en rad uppgifter som följer med arbetsgivaransvaret kommer att påverka&lt;br&gt;assistanskostnaden och föreslår att assistansersättningen skall vara 175&lt;br&gt;kronor per timme. FUB framför att assistenterna måste ha en lön som&lt;br&gt;motsvarar de kvalifikationer som behövs för uppgiften samt påpekar att&lt;br&gt;en ganska stor del av assistenternas arbetstid kommer att vara förlagd&lt;br&gt;till helger och kvällar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Assistansersättningen måste självklart kunna täcka de verkliga kost-&lt;br&gt;naderna som den enskilde har för sin assistans. Ersättningen bör därför&lt;br&gt;utges med ett belopp som motsvarar hela kostnaden för assistansen inom&lt;br&gt;ramen för beviljade timmar, dock med ett högsta belopp per timme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då det gäller beräkningen av assistentens lönekostnad, anser jag lik-&lt;br&gt;som Handikapputredningen att utgångspunkten bör vara vårdbiträdeslön.&lt;br&gt;Mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts av kostnader för administ-&lt;br&gt;ration m.m., anser jag att utredningens beräkning av assistanskostnad&lt;br&gt;per timme är för låg. Jag bedömer att assistansersättningen bör uppgå&lt;br&gt;till ca 170 kr per timme i 1992 års kostnadsläge. Ett högsta belopp per&lt;br&gt;timme bör fastställas varje år av regeringen efter förslag av Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket. Riksförsäkringsverket bör härvid samråda med Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som före 65 års ålder fått sin funktionsförmåga nedsatt i viss om-&lt;br&gt;fattning har rätt till handikappersättning från den allmänna försäkringen.&lt;br&gt;Alltefter hjälpbehovets omfattning och merutgiftemas storlek utgör&lt;br&gt;handikappersättningen 36, 53 eller 69 % av basbeloppet. Det behov av&lt;br&gt;hjälp av en assistent som en funktionshindrad person har i den dagliga&lt;br&gt;livsföringen beaktas vid bedömningen av hjälpbehovets omfattning. Den&lt;br&gt;som är så funktionshindrad att han är berättigad till assistansersättning&lt;br&gt;har sannolikt även andra merutgifter på grund av sitt funktionshinder.&lt;br&gt;Även om man vid prövning av handikappersättningens storlek skulle&lt;br&gt;bortse från hjälpbehov som givit rätt till assistansersättning, torde det&lt;br&gt;således i många fall ändå ge underlag för fortsatt handikappersättning på&lt;br&gt;någon nivå. Den uppföljning av reformen som skall ske bör även avse&lt;br&gt;effekterna i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag behandlar frågan om kostnadseffekter av personlig assistans i det Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;följande (avsnitt 11). Med hänsyn till att assistansersättning är en stöd- Bilaga 1&lt;br&gt;form som inte funnits tidigare och som innebär både merkostnader och&lt;br&gt;omfördelning av kostnader mellan olika huvudmän, är det angeläget att&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket genom sin tillsynsverksamhet noga följer utveck-&lt;br&gt;lingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Assistansersättningen och förordning (EEG) nr 1408/71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl att anta att assistansersättningen faller in under de förmå-&lt;br&gt;ner som kommer att omfattas av lagen (1992:1776) om samordning av&lt;br&gt;systemen för social trygghet när personer flyttar inom Europeiska eko-&lt;br&gt;nomiska samarbetsområdet (prop. 1991/92:170 bil. 4.1 bet. 1992/93:&lt;br&gt;Eul, rskr. 1992/93:18), genom vilken EG:s regler om social trygghet&lt;br&gt;inkorporeras i den svenska lagstiftningen. Lagen avses träda i kraft i&lt;br&gt;samband med EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ersättningen således faller in under tillämpningsområdet för för-&lt;br&gt;ordning (EEG) nr 1408/71, är den enligt min mening att anse som en&lt;br&gt;&amp;quot;vårdförmån&amp;quot; och inte som en kontantförmån vid invaliditet enligt ar-&lt;br&gt;tikel 10 i förordningen. Det innebär att det inte blir möjligt att med stöd&lt;br&gt;av artikel 10 begära utbetalning till annat EES-land. Ersättningen är&lt;br&gt;nämligen konstruerad som en kostnadsersättning för särskilda vårdkost-&lt;br&gt;nader. Om den enskilde på grund av sitt funktionshinder har kostnader&lt;br&gt;för personlig assistans kan han efter behovsprövning få ersättning för&lt;br&gt;det. Behovsprövningen görs visserligen i förhand, men ersättningen&lt;br&gt;lämnas först efter att kostnader uppvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härvid är dock att märka att ersättningen kan komma att utges till&lt;br&gt;personer bosatta utanför Sverige om de arbetar i Sverige och därför&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i förordningens Avdelning II Bestämmande av&lt;br&gt;tillämplig lagstiftning skall omfattas av den svenska lagstiftningen om&lt;br&gt;social trygghet i dess helhet oavsett bosättningsland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under alla omständigheter är assistansersättningen en sådan särskild&lt;br&gt;förmån som uteslutande är avsedd att skydda personer med funktions-&lt;br&gt;hinder. Om ersättningen trots allt inte betraktas som en vårdförmån, bör&lt;br&gt;den kunna förtecknas i bilaga 2 A till EG-förordningen enligt artikel 4.2&lt;br&gt;a i den lydelse som numera gäller inom EG och som kan väntas bli&lt;br&gt;gällande även för EES någon gång under år 1993. Härigenom skulle&lt;br&gt;export av ersättningen kunna undvikas även för det fall denna är att&lt;br&gt;betrakta som en kontantförmån vid invaliditet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens ansvar och uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett syfte med reformen är att kommunerna genom det statliga stödet&lt;br&gt;skall ges avlastning för höga kostnader som kan uppstå när behovet av&lt;br&gt;personlig assistans är omfattande och att bedömningar av omfattningen&lt;br&gt;av enskildas behov av personlig assistans inte skall behöva ställas i rela-&lt;br&gt;tion till enskilda kommuners ekonomi. Kommunen bör dock genom den&lt;br&gt;nya lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade ges ett basan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svar för insatsen. Med kommunens basansvar avser jag bl.a. att denna&lt;br&gt;alltid skall stå beredd att ombesörja tillhandahållande av personlig assis-&lt;br&gt;tans eller att ge ekonomiskt bidrag för att enskilda skall kunna ordna&lt;br&gt;insatsen på annat sätt än genom kommunen om denna beräknas under-&lt;br&gt;stiga genomsnittligt 20 veckotimmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall vidare vara skyldig att på den enskildes begäran&lt;br&gt;anordna assistans, även i de fall den enskilde erhållit assistansersättning&lt;br&gt;av försäkringskassan. Kommunen får då ta ut en avgift, dock inte högre&lt;br&gt;än vad den enskilde kan erhålla i assistansersättning av försäkrings-&lt;br&gt;kassan enligt den föreslagna lagen om assistansersättning. Som jag&lt;br&gt;redan sagt, skall kommunen hos försäkringskassan göra anmälan om en&lt;br&gt;person kan antas ha rätt till assistansersättning. Vidare skall kommunen&lt;br&gt;ansvara för behov av assistans som tillfälligt uppstår utöver vad som&lt;br&gt;beräknats som assistansersättning, t.ex. under en semesterresa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då den enskilde ordnar assistansen på annat sätt än genom kommunen&lt;br&gt;är det den enskilde själv, eller annan som åtagit sig att anställa assisten-&lt;br&gt;ten, som är arbetsgivare. Jag vill framhålla att det med arbetsgivarrollen&lt;br&gt;följer en hel del skyldigheter i olika avseenden. Skyldighet finns t.ex.&lt;br&gt;att göra avdrag för preliminärskatt och att betala in arbetsgivaravgifter.&lt;br&gt;Andra områden som blir aktuella är arbetsmiljöfrågor, semester och&lt;br&gt;ledigheter såsom ledighet för vård av barn etc. Andra regler är de i&lt;br&gt;samband med uppsägning m.m. enligt lagen (1982:80) om anställnings-&lt;br&gt;skydd. Enskilda personer som själva anställer sin assistent kan ha svå-&lt;br&gt;righeter att klara alla uppgifter som ingår i arbetsgivarrollen. Jag finner&lt;br&gt;det angeläget att kommunen på den enskildes begäran är behjälplig och&lt;br&gt;ger råd och stöd i dessa frågor. Det måste emellertid understrykas att&lt;br&gt;det är den enskilde som själv väljer om han eller hon skall vara arbets-&lt;br&gt;givare för assistenten och därmed också vara självständigt ansvarig för&lt;br&gt;förhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en fristående organisation åtagit sig arbetsgivaransvaret, bör&lt;br&gt;denna också fullgöra de åtaganden som i olika avseenden följer med&lt;br&gt;arbetsgivaransvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vidare inträffa att assistenten tillfälligtvis inte kan utföra arbe-&lt;br&gt;tet på grund av sjukdom eller av annan orsak. I en sådan situation är&lt;br&gt;emellertid kommunen genom den nya lagen skyldig att på den enskildes&lt;br&gt;begäran gripa in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vara svårare att lösa situationen om den enskilde av någon an-&lt;br&gt;ledning inte kan ta emot assistansen, t.ex. för att han själv blivit inlagd&lt;br&gt;på sjukhus. Om avbrottet i assistansen är varaktigt och den enskilde&lt;br&gt;själv har anställt assistenten kan det bli aktuellt att ompröva assistanser-&lt;br&gt;sättningen eller det ekonomiska stödet till assistansen. Har kommunen&lt;br&gt;anställt assistenten får givetvis kommunen tills vidare anvisa andra ar-&lt;br&gt;betsuppgifter åt assistenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att vara personlig assistent är ett arbete som ställer stora krav på&lt;br&gt;yrkeskunskap och engagemang för uppgiften liksom på personlig mog-&lt;br&gt;nad. Liksom andra yrkesgrupper behöver en personlig assistent ges&lt;br&gt;möjlighet att utvecklas i sitt arbete och att få träffa andra med mot-&lt;br&gt;svarande arbetsuppgifter. Jag räknar med att brukarkooperativen själva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svarar för fortbildning och handledning av de assistenter som engage-&lt;br&gt;rats. Jag finner det angeläget att kommunerna i sin fortbildnings- eller&lt;br&gt;handledningsverksamhet ger personliga assistenter som inte får fortbild-&lt;br&gt;ning eller handledning på annat sätt möjlighet att eventuellt mot viss&lt;br&gt;ersättning delta, oavsett på vilket sätt de är rekryterade eller vem som&lt;br&gt;är den formelle arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2.3 Ledsagarservice&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Personer som omfattas av den nya lagen skall ha&lt;br&gt;rätt till ledsagarservice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Handikapputredningen föreslår att den&lt;br&gt;nya lagens personkrets skall ges tidsbunden hemtjänst enligt denna lag.&lt;br&gt;Tidsbunden hemtjänst skall även omfatta ledsagarservice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Gotlands och Varbergs kommuner ifrågasätter att&lt;br&gt;hemtjänst skall kunna ges genom två lagar. Stockholms kommun anser&lt;br&gt;att förslaget om särskiljande av hemtjänst och personlig assistans för-&lt;br&gt;svårar möjligheten till individuella lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundets länsavdelning i Göteborgs- och Bohus län liksom&lt;br&gt;FUB ifrågasätter begreppet ”tidsbunden&amp;quot; hemtjänst. FUB anser att&lt;br&gt;rätten till ledsagarservice skall ingå i lagtexten. Också Örebro läns&lt;br&gt;landsting anser att rätten till ledsagarservice skall preciseras i den nya&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Hjälp i hemmet är en verksamhet som regle-&lt;br&gt;ras i socialtjänstlagen som en uppgift för socialtjänsten. Handikapput-&lt;br&gt;redningen har inte heller utvecklat några motiv för att hemtjänst skall&lt;br&gt;vara reglerad i den nya lagen. För egen del finner jag inte skäl att&lt;br&gt;föreslå hemtjänst som en särskild insats enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledsagarservice är en stödform som ursprungligen utvecklades för&lt;br&gt;synskadade personer, men som senare kommit även andra grupper av&lt;br&gt;funktionshindrade till del. I regel är det hemtjänsten som svarar för&lt;br&gt;ledsagarservicen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från mer traditionella uppgifter inom hemtjänsten är led-&lt;br&gt;sagarservice ännu en relativt outvecklad stödform. Av Handikapputred-&lt;br&gt;ningens kartläggning framgår också att tillgången till och formerna för&lt;br&gt;servicen varierar kraftigt över landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledsagarservice är enligt min mening en betydelsefull verksamhet som&lt;br&gt;kan underlätta för personer med omfattande funktionshinder att delta i&lt;br&gt;samhällslivet. Ledsagning bör vara en uppgift som ingår i personlig&lt;br&gt;assistans för dem som har sådant stöd. Jag anser emellertid att ledsagar-&lt;br&gt;service bör urskiljas som en särskild insats enligt den nya lagen. Servi-&lt;br&gt;cen bör erbjudas personer som tillhör lagens personkrets men inte har&lt;br&gt;personlig assistans, för att t.ex. besöka vänner, delta i fritidsaktiviteter&lt;br&gt;eller i kulturlivet eller för att bara promenera. Insatsen bör ha karak-&lt;br&gt;tären av personlig service och anpassas efter de individuella behoven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2.4 Biträde av kontaktperson&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: Personer som omfattas av den nya lagen skall ha&lt;br&gt;rätt till kontaktperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontaktpersonen skall kunna ge råd till den enskilde i situatio-&lt;br&gt;ner som inte är av komplicerad natur. En viktig uppgift bör vara&lt;br&gt;att hjälpa till att bryta den enskildes isolering genom samvaro och&lt;br&gt;hjälp till fritidsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: En kontaktperson skall vara en med-&lt;br&gt;människa som kan ersätta eller komplettera kontakten med anhöriga.&lt;br&gt;Utredningen föreslår också att kontaktpersonen skall kunna åläggas&lt;br&gt;vissa uppgifter av samordningskaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig delar utred-&lt;br&gt;ningens bedömning om kontaktpersonens betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser ifrågasätter dock om det är lämpligt att lagstifta&lt;br&gt;om en rättighet som förutsätter ideella krafters medverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen, flera kommuner och handikapporganisationer m.fl.&lt;br&gt;ifrågasätter utredningens förslag om att vissa samordningsuppgifter skall&lt;br&gt;kunna åläggas kontaktpersonen. FA och Föreningen psykologer inom&lt;br&gt;omsorgsverksamheten (POMS) framhåller betydelsen av utbildning och&lt;br&gt;handledning för kontaktpersonerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Utvecklingsstörda personer har enligt om-&lt;br&gt;sorgslagen rätt till stöd av en särskild kontaktperson. Avsikten är främst&lt;br&gt;att tillgodose behovet av en medmänniska när anhörigkontakt saknas&lt;br&gt;eller behöver kompletteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontaktperson kan också utses med stöd av socialtjänstlagen. Upp-&lt;br&gt;giften är då att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga ange-&lt;br&gt;lägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många personer med funktionshinder har få kontakter vid sidan av&lt;br&gt;sina anhöriga. Människor med funktionshinder bor också ensamma i&lt;br&gt;mycket större utsträckning än andra. Många saknar gemenskapen med&lt;br&gt;andra människor i arbetslivet och i fritidssammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att personer med funktionshinder som omfattas av den nya&lt;br&gt;lagen skall kunna erbjudas ett personligt stöd i form av kontaktperson&lt;br&gt;för att underlätta ett självständigt liv i samhället. Stödet bör också kun-&lt;br&gt;na ges av en hel familj, s.k. stödfamilj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunens roll bör huvudsakligen vara att förmedla kontaktpersoner&lt;br&gt;och att aktivt arbeta för att människor engagerar sig som kontaktperso-&lt;br&gt;ner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontaktpersonen bör vara en person som ställer sig till förfogande&lt;br&gt;som medmänniska för en person med funktionshinder som behöver&lt;br&gt;hjälp för att komma i kontakt med andra människor och för att komma&lt;br&gt;ut i samhället. Ungdomar med funktionshinder som vill delta i olika&lt;br&gt;aktiviteter tillsammans med andra ungdomar behöver ofta någon som&lt;br&gt;följer med dem dit och därifrån och någon att vara tillsammans med&lt;br&gt;under tiden aktiviteten pågår. Andra kan behöva en intresserad person&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller en familj att regelbundet prata och umgås med. De som bor på&lt;br&gt;vårdhem behöver ofta hjälp för att få kontakter utanför vårdhemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen föreslår att kontaktpersonen skall kunna biträda&lt;br&gt;den enskilde i bl.a. samordningsfrågor mellan olika organ och själv&lt;br&gt;kunna ta kontakter för att hjälpa den enskilde. Utredningen tänker sig&lt;br&gt;också att kontaktpersonen skall kunna vara en befattningshavare hos&lt;br&gt;kommun eller landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att utredningens förslag om vidgade uppgifter för kontakt-&lt;br&gt;personen medför en oklarhet i rollfördelningen mellan gode män, för-&lt;br&gt;valtare och kontaktpersoner. Förslagen innebär också en nedtoning av&lt;br&gt;kontaktpersonens roll som medmänniska och stöd till vardagliga sociala&lt;br&gt;kontakter och aktiviteter. Därtill kommer att en vidgad roll för kontakt-&lt;br&gt;personen i förhållande till vad som gäller enligt socialtjänstlagen och&lt;br&gt;omsorgslagen kan försvåra rekryteringen, genom att uppgiften ses som&lt;br&gt;alltför betungande och ansvarskrävande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatsen bör enligt min mening ses som ett icke-professionellt stöd&lt;br&gt;som ges av en person med stort engagemang och intresse för andra&lt;br&gt;människor. Det bör inte ställas krav på någon särskild yrkeskompetens&lt;br&gt;på kontaktpersonen. Det utesluter självfallet inte att kontaktpersonens&lt;br&gt;insats ibland kan utgöra ett komplement till det professionella arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskildes eget val av person bör vara avgörande för vem som&lt;br&gt;skall utses som kontaktperson. Någon särskild form för uppdraget bör&lt;br&gt;inte finnas. Det bör t.ex. inte ställas krav på att kontaktpersonen skall&lt;br&gt;rapportera till huvudmannen om uppdraget. Däremot kan kontaktperso-&lt;br&gt;nen behöva stöd av huvudmannen i olika situationer samt viss utbildning&lt;br&gt;inför uppdraget. I sådana sammanhang bör diskussioner om uppdraget i&lt;br&gt;möjligaste mån hållas på ett generellt plan och inte ägnas åt beskriv-&lt;br&gt;ningar eller frågeställningar kring en enskild person.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2.5 Avlösarservice i hemmet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: Avlösarservice skall vara en rättighet enligt den nya&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;br&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar utredningens förslag.&lt;br&gt;Skälen för mitt förslag: Med avlösarservice avses vanligen avlösning i&lt;br&gt;det egna hemmet, dvs. att en person tillfälligt övertar omvårdnaden från&lt;br&gt;anhöriga eller andra närstående. Avlösning i hemmet sker inom ramen&lt;br&gt;för socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrar till funktionshindrade barn behöver ofta hjälp med avlösning&lt;br&gt;för att kunna koppla av eller för att genomföra aktiviteter som barnet&lt;br&gt;inte deltar i. Likaså kan avlösning vara en förutsättning för att föräld-&lt;br&gt;rarna skall kunna ägna sig åt det funktionshindrade barnets syskon eller&lt;br&gt;för att kunna resa bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag skall strax lämna förslag som syftar till att underlätta föräldrars&lt;br&gt;deltagande i utbildning och medverkan i behandling utan att barnet&lt;br&gt;följer med. Tillgång till avlösning kan vara en förutsättning för att&lt;br&gt;föräldrar skall kunna medverka i sådana aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många vuxna personer med funktionshinder bor hos sina föräldrar och&lt;br&gt;vårdas av anhöriga. De anhöriga gör ofta stora och tunga vårdinsatser&lt;br&gt;och behöver avlösning från uppgiften för att vila eller för att genomföra&lt;br&gt;egna aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser jag att avlösarservice skall vara en stöd-&lt;br&gt;form som regleras i den nya lagen. Avlösning bör kunna ges både som&lt;br&gt;en regelbunden insats och i situationer som inte kan förutses. Jag anser&lt;br&gt;att den bör vara tillgänglig under dagtid, kvällar och nätter samt under&lt;br&gt;helger.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2.6 Korttidsvistelse utanför det egna hemmet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Personer som omfattas av den nya lagen skall ge-&lt;br&gt;nom korttidsvistelse erbjudas miljöombyte och rekreation. An-&lt;br&gt;höriga eller familjehemsföräldrar skall få avlösning i omvårdnads-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Korttidsvistelse skall kunna anordnas i korttidshem, i en annan&lt;br&gt;familj eller på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;br&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar utredningens förslag.&lt;br&gt;Skälen for mitt förslag: Korttidsvistelse innebär att en funktionshind-&lt;br&gt;rad person tillfälligt under en kortare eller längre tid vistas på ett kort-&lt;br&gt;tidshem, hos en familj eller deltar i en lägerverksamhet. Korttidsvistelse&lt;br&gt;utanför det egna hemmet är en särskild omsorg enligt omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i det föregående föreslagit att avlösarservice i det egna hem-&lt;br&gt;met skall vara en stödform som regleras i den nya lagen. Jag anser att&lt;br&gt;också rätten till korttidsvistelse utanför det egna hemmet skall regleras&lt;br&gt;i lagen och delvis kunna utgöra ett alternativ till avlösarservice. I valet&lt;br&gt;mellan de bägge avlösningsformema måste givetvis den enskildes och&lt;br&gt;de anhörigas önskemål tillmätas största betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom korttidsvistelse skall anhöriga kunna ges avlösning och utrym-&lt;br&gt;me för avkoppling. För den funktionshindrade personen kan korttids-&lt;br&gt;vistelsen både tillgodose behov av miljöombyte och rekreation och ge&lt;br&gt;möjlighet till personlig utveckling. Insatsen bör också kunna ses som ett&lt;br&gt;led i att bryta ett beroendeförhållande mellan barn och föräldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör korttidsvistelsen kunna arrangeras i olika for-&lt;br&gt;mer. Den bör kunna ges i särskilt anordnade korttidshem, genom stöd-&lt;br&gt;familjer eller i form av t.ex. lägervistelse. Den enskildes eller en en-&lt;br&gt;skild familjs önskemål och behov bör så långt möjligt vara avgörande&lt;br&gt;vid val av utformningen av korttidsvistelsen, men också vissa lokala&lt;br&gt;förhållanden bör kunna styra utformningen. Korttidsvistelse i en stöd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;familj kan t.ex. vara en möjlighet att lösa behovet av avlösning i gles-&lt;br&gt;bygd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer i dag att korttidsvistelse erbjuds på befintliga elev-&lt;br&gt;hem eller i direkt anslutning till en gruppbostad. Jag anser att sådana&lt;br&gt;alternativ bör undvikas, eftersom de kan utgöra en påfrestning både för&lt;br&gt;dem som stadigvarande bor där och för dem som tillfälligt vistas där.&lt;br&gt;Oavsett hur korttidsvistelsen arrangeras, bör strävan vara att den enskil-&lt;br&gt;de - såvida han eller hon inte får insatsen i form av t.ex. lägervistelse -&lt;br&gt;skall kunna fortsätta i sina vanliga dagliga aktiviteter. Likaså bör be-&lt;br&gt;hovet av fritidsaktiviteter uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Korttidsvistelse bör kunna erbjudas både som en regelbunden insats&lt;br&gt;och som en lösning vid akuta situationer. Den bör vara tillgänglig under&lt;br&gt;såväl dagtid som under kvällar, nätter och helger. Det bör också beak-&lt;br&gt;tas att vissa personer - framför allt vissa barn och ungdomar - har&lt;br&gt;behov av medicinska omvårdnadsinsatser i samband med korttidsvistel-&lt;br&gt;se. I förekommande fall måste huvudmannen för verksamheten sam-&lt;br&gt;verka med sjukvårdshuvudmannen för att säkerställa tillgången till&lt;br&gt;särskilda medicinska omvårdnadsinsatser och behövligt expertstöd av&lt;br&gt;den art som sjukvårdshuvudmannen i övrigt förfogar över.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2.7 Korttidstillsyn för skolungdom över 12 år&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Skolungdom över 12 år som omfattas av den nya&lt;br&gt;lagen skall tillförsäkras rätt till korttidstillsyn före och efter skol-&lt;br&gt;dagen samt under lov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar utredningens förslag.&lt;br&gt;Socialstyrelsen påpekar att utredningen inte beaktat situationen för de&lt;br&gt;barn mellan 9 - 12 år som i dag inte får någon tillsyn efter skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt socialtjänstlagen (SoL) skall kommunen&lt;br&gt;bedriva förskole- och fritidshemsverksamhet för de barn som stadig-&lt;br&gt;varande vistas i kommunen. Alla barn som stadigvarande vistas i kom-&lt;br&gt;munen skall anvisas plats i förskola fr.o.m. höstterminen det år då bar-&lt;br&gt;net fyller sex år. Fritidshemsverksamheten avser skolpliktiga barn till&lt;br&gt;och med tolv års ålder (13 § SoL). Enligt lagens 15 § skall de barn som&lt;br&gt;av fysiska, psykiska eller andra skäl behöver särskilt stöd i sin utveck-&lt;br&gt;ling med förtur anvisas plats i förskola tidigare än fr.o.m. höstterminen&lt;br&gt;det år då barnet fyller sex år eller med förtur anvisas plats i fritidshem,&lt;br&gt;om inte barnets behov tillgodoses på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom omsorgslagen har landstinget ansvar för att tillgodose behov&lt;br&gt;av korttidstillsyn utanför hemmet för psykiskt utvecklingsstörda skol-&lt;br&gt;ungdomar över 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser liksom Handikapputredningen att korttidstillsyn för skolung-&lt;br&gt;domar över 12 år med omfattande funktionshinder skall vara en stöd-&lt;br&gt;form som regleras i den nya lagen. Sådan tillsyn bör vara tillgänglig&lt;br&gt;före och efter skoldagens slut samt under ferier och skollov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många ungdomar med omfattande funktionshinder som har förvärvs-&lt;br&gt;arbetande föräldrar kan av olika skäl inte klara sig själva före eller efter&lt;br&gt;skoldagen eller under skollov och ferier. Det är därför nödvändigt att de&lt;br&gt;under sådan tid kan tillförsäkras både en trygg situation och en&lt;br&gt;meningsfull sysselsättning. Behovet av tillsyn och verksamhet kan vara&lt;br&gt;mycket varierande. Det innebär att tillsynen måste kunna utformas&lt;br&gt;flexibelt med utrymme för individuella lösningar. Vissa ungdomar kan&lt;br&gt;behöva tillsyn och hjälp i hemmet. För andra kan kommunens reguljära&lt;br&gt;fritidsverksamhet med personligt stöd vara det bästa alternativet. I vissa&lt;br&gt;situationer kan det vara lämpligt att anordna särskilda grupper för att&lt;br&gt;tillgodose önskemål som kan finnas bland funktionshindrade ungdomar&lt;br&gt;om att träffa andra ungdomar i en likartad situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang beröra frågan om överklagande av beslut&lt;br&gt;enligt 15 § socialtjänstlagen om förtur till plats i förskola. Handikapput-&lt;br&gt;redningen föreslår en ändring i socialtjänstlagen som skulle innebära att&lt;br&gt;beslut om förtur i barnomsorgen kan överklagas på samma sätt som&lt;br&gt;biståndsbeslut enligt samma lag. Jag har i 1993 års budgetproposition&lt;br&gt;(prop. 1992/93:100 bil. 6) framhållit att frågan om en utvidgad lagreg-&lt;br&gt;lering inom bamomsorgsområdet bereds inom regeringskansliet. Jag är&lt;br&gt;därför inte beredd att i detta sammanhang lägga fram något förslag i&lt;br&gt;denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2.8 Boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn&lt;br&gt;och ungdomar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: För barn och ungdomar som omfattas av den nya&lt;br&gt;lagen och som inte kan bo hos sina föräldrar skall bostad i en&lt;br&gt;arman familj eller bostad med särskild service för barn och ung-&lt;br&gt;domar vara ett alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med&lt;br&gt;mitt förslag. Utredningen föreslår att begreppet elevhem skall användas&lt;br&gt;i stället för bostad med särskild service för barn och ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag godtas i huvudsak av remiss-&lt;br&gt;instanserna. Föreningen Sveriges socialchefer anser att familjevård som&lt;br&gt;hittills bör regleras i socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala och Jönköpings läns landsting anser att det bör finnas enheter&lt;br&gt;med kvalificerad och särskilt utbildad personal. Uppsala läns landsting&lt;br&gt;anser att det därför krävs större upptagningsområden än kommuner och&lt;br&gt;att det behövs samarbete med bamhabilitering. RBU framhåller att be-&lt;br&gt;hov av medicinsk eller annan vård som barnet inte kan få på hemorten&lt;br&gt;skall ge rätt till boende med särskild service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala län landsting föreslår att begreppet elevhem avskaffas. FUB&lt;br&gt;föreslår att begreppet elevhem byts ut mot bostad med särskild service&lt;br&gt;för barn och ungdom. FUB anser också att antalet boende i en sådan&lt;br&gt;bostad skall maximeras till tre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RBU liksom Habiliteringsöverläkarna med regionansvar m.fl. anser att Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;staten bör ha kostnadsansvar för elevhemsboende grundskoleelever med Bilaga 1&lt;br&gt;stora rörelsehinder.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Familjehem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjehem avser flera olika funktioner inom samhällets stöd till barn&lt;br&gt;och ungdomar. Insatsen återfinns i socialtjänstlagen, i lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga och i omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser här med familjehem en frivilligt vald boendeform. Familje-&lt;br&gt;hemmet bör i första hand ses som ett komplement till föräldrahemmet.&lt;br&gt;Familjehem bör komma i fråga för barn och ungdomar med svåra funk-&lt;br&gt;tionshinder som trots olika stödinsatser helt eller delvis inte kan bo kvar&lt;br&gt;i föräldrahemmet. Genom att reglera stödformen i den nya lagen fram-&lt;br&gt;hålls de särskilda kvalitetskrav som lagens övergripande intentioner&lt;br&gt;ställer på insatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett vilken stödform som väljs är det nödvändigt att insatsen&lt;br&gt;skapar goda förutsättningar för barnets eller den unges känslomässiga&lt;br&gt;och sociala utveckling. Det kan bara ske om barnet eller den unge ges&lt;br&gt;möjlighet att etablera en djup och stadigvarande kontakt med några få&lt;br&gt;vuxna personer och i en trygg och konstant omgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mål för insatserna enligt den nya lagen bör vara att svårt funk-&lt;br&gt;tionshindrade barn och ungdomar ges möjlighet att så långt det är möj-&lt;br&gt;ligt växa upp i sina föräldrahem. En förutsättning härför är ofta att för-&lt;br&gt;äldrarna kan ges ett bra samhällsstöd som anpassas till olika situationer&lt;br&gt;och efter skiftande behov. Jag har nyss nämnt att korttidsvård bl.a. kan&lt;br&gt;ges på så sätt att den funktionshindrade personen under en kortare eller&lt;br&gt;längre tid bor i en annan familj, s.k. stödfamilj. Enligt min mening går&lt;br&gt;det inte i alla situationer att dra en skarp gräns mellan vad som är kort-&lt;br&gt;tidsvård i form av boende i en stödfamilj och vad som är boende i&lt;br&gt;familjehem. Övergången mellan de bägge stödformerna bör vara mjuk.&lt;br&gt;Korttidsvård som anordnas i en stödfamilj bör t.ex. successivt kunna&lt;br&gt;övergå till ett stadigvarande boende i familjen. Ett barn kan också be-&lt;br&gt;höva bo hos en annan familj under veckorna men tillbringa helger och&lt;br&gt;skollov hos föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill framhålla att rätten till övriga stöd- och serviceinsatser enligt&lt;br&gt;den nya lagen skall gälla för svårt funktionshindrade barn och ungdomar&lt;br&gt;som bor i familjehem på samma sätt som för svårt funktionshindrade&lt;br&gt;barn och ungdomar som bor i sina föräldrahem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostad med särskild service för barn och ungdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevhem för barn och ungdomar med funktionshinder förekommer som&lt;br&gt;begrepp i flera författningar, bl.a. i omsorgslagen och i lagen (1965:136)&lt;br&gt;om elevhem för vissa rörelsehindrade barn m.fl.(elevhemslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omsorgslagen reglerar landstingens skyldighet att tillhandahålla elev-&lt;br&gt;hem till bl.a. utvecklingsstörda barn och ungdomar som behöver bo&lt;br&gt;utanför föräldrahemmet. Elevhemslagen reglerar landstingens skyldighet&lt;br&gt;att anordna inackordering och vård till bl.a. rörelsehindrade barn under&lt;br&gt;skolåldern som behöver vård och förskoleundervisning och till barn och&lt;br&gt;ungdomar som behöver elevhem för att kunna delta i grundskoleunder-&lt;br&gt;visning. För elever i specialskolan som måste bo utanför det egna hem-&lt;br&gt;met svarar staten - enligt skollagen - för att eleverna utan extra kostna-&lt;br&gt;der får tillfredsställande förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen har sedan de bägge lagarnas tillkomst lett till att elev-&lt;br&gt;hemmens ursprungliga syften och verksamheter delvis har förändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av de utvecklingsstörda barn och ungdomar som nu behöver bo&lt;br&gt;på elevhem behöver mer hjälp, stöd och behandlingsinsatser än vad som&lt;br&gt;i allmänhet krävdes för dem som bodde på elevhem vid omsorgslagens&lt;br&gt;tillkomst. Då fanns i jämförelse med dagens situation ett betydande&lt;br&gt;antal barn och ungdomar med stora funktionshinder och omvårdnads-&lt;br&gt;behov som bodde på vårdhem. I dag växer barn och ungdomar i mot-&lt;br&gt;svarande situation oftast upp i sina föräldrahem, i familjehem eller i&lt;br&gt;elevhem som komplement till föräldrahemmet. Boende i elevhem kan&lt;br&gt;både vara orsakat av barnets eller ungdomens skolsituation och av&lt;br&gt;omfattande omvårdnadsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likaså har den ursprungliga verksamheten vid elevhemmen för bl.a.&lt;br&gt;rörelsehindrade barn och ungdomar delvis förändrats under senare år. I&lt;br&gt;dag betonas mer än tidigare elevhemmens betydelse som korttidshem&lt;br&gt;och som centrer för fördjupade och specialiserade habiliteringsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser därför inte att beteckningen elevhem är en adekvat benäm-&lt;br&gt;ning på stödformen, utan att denna bör benämnas bostad med särskild&lt;br&gt;service för barn och ungdom. Därigenom markeras bostädernas mång-&lt;br&gt;sidiga användningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostad med särskild service för barn och ungdom skall kunna använ-&lt;br&gt;das flexibelt och efter barnets och familjens behov. Liksom jag sagt om&lt;br&gt;familjehem, bör gränsen mellan olika boendealternativ vara flytande och&lt;br&gt;utgångspunkten bör vara att med föräldrahemmet som bas hitta den&lt;br&gt;bästa lösningen för barnet eller den unge. I huvudmannens uppgift bör&lt;br&gt;ingå att på ett ingående sätt och med hjälp av expertstöd bearbeta val-&lt;br&gt;situationen mellan t.ex. familjehem och bostad med särskild service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn och ungdomar i behov av bostad med särskild service bör i prin-&lt;br&gt;cip kunna vara i alla åldrar upp till dess att deras skolgång inom det&lt;br&gt;allmänna skolväsendet för barn och ungdom upphör. Även om det för&lt;br&gt;yngre barn i de flesta situationer är lämpligt att tillgodose deras behov&lt;br&gt;av kvalificerade insatser i föräldrahemmet eller i familjehem, vill jag&lt;br&gt;inte föreslå någon nedre åldersgräns för boende med särskild service.&lt;br&gt;Bakgrunden är bl.a. att vissa barn har stora behov av kvalificerad sär-&lt;br&gt;skilt utbildad personal och teknisk utrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen bör vara att bostäder med särskilt stöd skall vara belägna&lt;br&gt;i vanliga bostadshus och att de inte lokaliseras i direkt anslutning till&lt;br&gt;varandra. För en mindre grupp barn och ungdomar med mycket stort&lt;br&gt;sjukvårdsbehov, ofta av mer eller mindre akut karaktär, kan det dock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 159&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara nödvändigt att bostäderna förläggs på så sätt att det bäst tillgodoser&lt;br&gt;behovet av medicinska insatser, t.ex. i omedelbar närhet till ett sjukhus.&lt;br&gt;Sådana bostäder kan också behöva vara särskilt utrustade för att säker-&lt;br&gt;ställa den medicinska säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser också att undantag bör kunna göras från vad jag sagt om&lt;br&gt;lokaliseringen av bostäder med särskild service för barn och ungdomar,&lt;br&gt;i de fall dessa bostäder utgör delar av ett läkepedagogiskt institut, där&lt;br&gt;verksamheten är förlagd till ett bykollektiv eller liknande och barnen&lt;br&gt;eller ungdomarna lever tillsammans med eller i närheten av personal&lt;br&gt;och deras familjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett var bostaden är lokaliserad bör gälla att den är utformad som&lt;br&gt;en vanlig bostad och fungerar så hemlikt som möjligt. Det innebär bl.a.&lt;br&gt;att det bör vara ett litet antal barn eller ungdomar som bor i en och&lt;br&gt;samma lägenhet eller villa. Tillsammans med den personal som skall ge&lt;br&gt;assistans, innebär även en liten grupp att den enskilde omges av många&lt;br&gt;personer. Ju större antal barn eller ungdomar som bor i samma grupp,&lt;br&gt;desto större blir nämligen behovet av regler och struktur som den en-&lt;br&gt;skilde måste underordna sig. Vissa barn och ungdomar är på grund av&lt;br&gt;funktionshinder särskilt beroende av att gruppen är liten. Dit hör t.ex.&lt;br&gt;många barn med utvecklingsstörning eller autism. Bland dem finns barn&lt;br&gt;och ungdomar som inte kan klara att ha relationer till alltför många&lt;br&gt;människor. Det kan bero på svårigheter i att kommunicera eller i att&lt;br&gt;förstå hur andra människor reagerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss sagt finns det barn och ungdomar som på grund av sjuk-&lt;br&gt;dom eller mycket omfattande funktionshinder har behov av särskild&lt;br&gt;omvårdnad, inte minst i medicinskt hänseende. Huvudmannen för verk-&lt;br&gt;samheten bör ha ett ansvar för att sjukvårdskunnig personal finns till-&lt;br&gt;gänglig om barnets eller den unges tillstånd kräver det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser uppmärksammar att behovet av bostad med sär-&lt;br&gt;skild service kan vara föranlett av att barnet eller den unge på grund av&lt;br&gt;funktionshinder behöver undervisning eller medicinsk eller annan vård&lt;br&gt;som inte finns tillgänglig i hemkommunen. Enligt min mening bör det&lt;br&gt;vara kommunernas och i förekommande fall landstingens uppgift att&lt;br&gt;genom samverkan se till att barn och ungdomar ges tillgång till bostad&lt;br&gt;med särskild service i anslutning till sådan specialiserad verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten är däremot ansvarig för elevhemmen vid de statliga special-&lt;br&gt;skolorna. Staten är också ansvarig för finansieringen av elevhemmen&lt;br&gt;vid riksgymnasiema för vissa rörelsehindrade elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag i det föregående redovisat avses den nya lagen att ersätta&lt;br&gt;omsorgslagen och elevhemslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2.9 Bostad med särskild service for vuxna eller annan särskilt&lt;br&gt;anpassad bostad for vuxna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Vuxna personer som omfattas av den nya lagen skall&lt;br&gt;ges rätt till en bostad med särskild service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostad med särskild service skall kunna utformas på olika sätt.&lt;br&gt;Huvudformerna skall vara servicebostad och gruppbostad. Per-&lt;br&gt;soner som omfattas av den nya lagen skall också ges en rätt till&lt;br&gt;en av kommunen anvisad särskilt anpassad bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag godtas i huvudsak av remiss-&lt;br&gt;instanserna. Södermanlands läns landsting och Mölndals kommun anser&lt;br&gt;inte att en enskild bostad utan fast bemanning kan vara en bostad med&lt;br&gt;särskild service. Södermanlands och Västerbottens läns landsting ifråga-&lt;br&gt;sätter begreppet gruppbostad och menar att servicebostad bör täcka även&lt;br&gt;gruppbostad. Föreningen Sveriges socialchefer tillstyrker att gruppbo-&lt;br&gt;ende med dygnetrunt-service skall vara en rättighet enligt den nya lagen&lt;br&gt;men hänvisar i övrigt till att socialtjänsten genom socialtjänstlagen redan&lt;br&gt;har ansvaret för bostad med särskild service för vuxna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser tar upp tillgänglighets- och anpassningsfrågor.&lt;br&gt;Bl.a. Statens handikappråd (SHR), Handikappinstitutet och flera handi-&lt;br&gt;kapporganisationer anser att kraven i plan- och bygglagen bör skärpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket instämmer i utredningens definition av gruppbostad och&lt;br&gt;framhåller att den kravnivå som gäller för gruppbostäder för ålders-&lt;br&gt;dementa inte bör tillämpas för andra grupper. Handikappinstitutet ser en&lt;br&gt;risk för att det kan byggas gruppbostäder med en oacceptabelt låg stan-&lt;br&gt;dard.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att riktmärket för antalet boende i en gruppbo-&lt;br&gt;stad hellre bör vara 3-4 än 4-6, som utredningen föreslagit. HCK och&lt;br&gt;FUB anser att antalet boende i sådan bostad inte bör överstiga fyra och&lt;br&gt;att gruppen ibland bör vara ännu mindre för utvecklingsstörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Bostadspolitikens inriktning är att alla skall ha&lt;br&gt;möjlighet till en bra bostad till en rimlig kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen annan enskild faktor kan sägas ha så stor betydelse för känslan&lt;br&gt;av den egna identiteten som den egna bostaden. Det är i bostaden man&lt;br&gt;normalt tillgodoser sina mest elementära behov och bostaden är för de&lt;br&gt;flesta människor tillsammans med arbetet den plattform från vilken man&lt;br&gt;skapar relationer med andra människor och deltar i samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många personer med omfattande funktionshinder tillbringar en stor del&lt;br&gt;av sin dag i det egna hemmet. Därför är bostaden många gånger ännu&lt;br&gt;mer betydelsefull för personer med funktionshinder än den är för icke&lt;br&gt;funktionshindrade personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har det lokala ansvaret för bostadsförsörjningen. Enligt&lt;br&gt;lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens&lt;br&gt;främjande m.m. (bostadsförsörjningslagen) skall en kommun fortlöpan-&lt;br&gt;de bedriva bostadsförsörjningsplanering i syfte att främja att alla i kom-&lt;br&gt;munen får en egen bostad av god kvalitet samt att ändamålsenliga åt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gärder för bostadsförsörjningen inom kommunen förbereds och genom-&lt;br&gt;förs. Till grund för den nuvarande lydelsen av bestämmelsen i bo-&lt;br&gt;stadsförsörjningslagen låg propositionen (prop. 1984/85:142, bet.&lt;br&gt;1984/85 :BoU24, rskr. 1984/85:347) om förbättrade boendeförhållanden&lt;br&gt;för gamla, handikappade och långvarigt sjuka. På grundval härav antog&lt;br&gt;riksdagen vissa grundläggande principer för att förbättra boendeför-&lt;br&gt;hållandena för denna grupp. Enligt dessa principer skall alla ha rätt till&lt;br&gt;en bostad där friheten och integriteten är skyddad. De som behöver&lt;br&gt;stöd, hjälp eller vård skall ha rätt att få detta i den egna bostaden.&lt;br&gt;Vidare skall alla människor, oberoende av stöd- och vårdbehov, ha rätt&lt;br&gt;till en bostad med god tillgänglighet och god standard i en miljö som&lt;br&gt;ger förutsättningar för ett aktivt deltagande i samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I socialtjänstlagen anges de socialpolitiska målen för bostadspolitiken,&lt;br&gt;dels i den s.k. portalparagrafen, dels i 21 § vad gäller kommunernas&lt;br&gt;särskilda ansvar för bostäder och service till personer med funktions-&lt;br&gt;hinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom omsorgslagen ges bl.a. utvecklingsstörda personer som inte&lt;br&gt;kan bo i egen bostad en rätt till boende i gruppbostad. En gruppbostad&lt;br&gt;för utvecklingsstörda personer kan bestå av en eller flera lägenheter i ett&lt;br&gt;flerfamiljshus eller vara inrymd i en villa eller i ett radhus. I de flesta&lt;br&gt;gruppbostäderna bor fyra eller fem personer. Under senare år har stan-&lt;br&gt;darden vid nybyggnation av gruppbostäder successivt höjts i riktning&lt;br&gt;mot vanliga privata lägenheter som kompletterats med gemensamma&lt;br&gt;utrymmen och personallokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av propositionen (prop. 1990/91:14, bet. 1990/91 :SoU9,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:97) om ansvaret för service och vård till äldre och handi-&lt;br&gt;kappade m.m. beslutade riksdagen att genom en ändring av 21 § social-&lt;br&gt;tjänstlagen markera kommunens ansvar för boendet än tydligare. Änd-&lt;br&gt;ringen innebär att kommunerna har ålagts en skyldighet att inrätta bostä-&lt;br&gt;der med särskild service för den som till följd av funktionshinder be-&lt;br&gt;höver sådant boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stimulera utbyggnad av gruppbostäder och andra alternativa&lt;br&gt;boendeformer för åldersdementa, andra äldre långtidssjuka, utvecklings-&lt;br&gt;störda, fysiskt handikappade och psykiskt sjuka, beslutade riksdagen&lt;br&gt;med anledning av förslag rörande den ekonomiska regleringen av äldre-&lt;br&gt;reformen (prop. 1990/91:150 bil. 1:3, bet. 1990/91 :Sou25, rskr.&lt;br&gt;1990/91:384), att ett bidrag på sammanlagt 2 miljarder kronor skall&lt;br&gt;utgå under en femårsperiod för utbyggnad av sådana boendeformer.&lt;br&gt;Bidraget utbetalas med 500 000 kronor per gruppboendeenhet enligt&lt;br&gt;regler i förordningen (1991:1280) om tillfälligt statsbidrag till anordnan-&lt;br&gt;de av gruppbostäder och andra alternativa boendeformer. Bidraget&lt;br&gt;utbetalades första gången våren 1992 för boendeenheter färdigställda&lt;br&gt;under år 1991. Socialstyrelsens föreskrifter gällande tillfälligt stats-&lt;br&gt;bidrag till anordande av gruppbostäder och andra alternativa boende-&lt;br&gt;former innebar då bl.a. att en ansökan om sådant bidrag prövades&lt;br&gt;kalenderårsvis först året efter det att boendeenheten tagits i bruk. Mot&lt;br&gt;bakgrund av det stora behovet av gruppbostäder har Socialstyrelsen&lt;br&gt;beslutat att ändra sina föreskrifter så att bidrag numera kan utbetalas i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omedelbar anslutning till att en gruppboendeenhet färdigställts. Syftet&lt;br&gt;med förändringen är att påskynda utbyggnaden av gruppbostäder. Det är&lt;br&gt;ett rimligt antagande att huvudmännen härigenom tidigarelägger utbygg-&lt;br&gt;nader, som ändå måste komma till stånd under de närmaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten med bostadsanpassning har en viktig funktion att fylla&lt;br&gt;för att personer med funktionshinder skall ges möjligheter till ett själv-&lt;br&gt;ständigt boende med god tillgänglighet. Väl genomtänkta bostadsanpass-&lt;br&gt;ningsåtgärder är en väsentlig förutsättning för att många funktionshind-&lt;br&gt;rade skall kunna leva ett självständigt liv utanför institutionerna. Den 1&lt;br&gt;januari 1993 trädde en ny lagstiftning om bostadsanpassningsbidrag i&lt;br&gt;kraft; lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m. Lagen&lt;br&gt;innebär att kommunerna ges en skyldighet att i vissa situationer utge&lt;br&gt;bostadsanpassningsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer med funktionshinder skall ha samma möjlighet som andra att&lt;br&gt;själva välja bostadsform. De flesta människor vill ha en egen bostad.&lt;br&gt;Det gäller självklart också de flesta människor med funktionshinder. För&lt;br&gt;människor med funktionshinder finns enligt socialtjänstlagen en skyldig-&lt;br&gt;het för samhället att ordna lämplig bostad och service. Som jag nyss&lt;br&gt;sagt fastställer omsorgslagen en ytterligare rätt till bostad - gruppbostad&lt;br&gt;- för personer som ingår i den lagens personkrets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots detta har bl.a. Handikapputredningen konstaterat att personer&lt;br&gt;med svåra funktionshinder inte får sina behov av bostad tillgodosedda i&lt;br&gt;full utsträckning. Utredningen påvisar t.ex. att många personer med&lt;br&gt;funktionshinder har en institution som sin enda stadigvarande bostad.&lt;br&gt;Många bor också, trots att de är vuxna, kvar hos sina föräldrar. Dessa&lt;br&gt;personer kan sägas sakna egen bostad i den meningen att de inte bor på&lt;br&gt;ett sådant sätt att de kan leva ett eget och självständigt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att det finns behov av ett lagskydd för att kunna tillförsäkra&lt;br&gt;personer med omfattande funktionshinder tillgång till en lämplig och&lt;br&gt;individuellt anpassad bostad med service. Även om det inte finns an-&lt;br&gt;ledning att i detalj reglera hur boendet skall vara organiserat, anser jag&lt;br&gt;att vissa huvudformer bör gälla för verksamheten. Enligt min uppfatt-&lt;br&gt;ning bör de kvalitativa aspekterna på bostaden ur den enskildes perspek-&lt;br&gt;tiv vara avgörande för bedömningen av den. Kriterierna för bedöm-&lt;br&gt;ningen av en bostad bör därför avgöras med hänsyn till t.ex. hur graden&lt;br&gt;av självständighet i bostaden kan upprätthållas. Kraven på självständig-&lt;br&gt;het förutsätter att ett litet antal personer bor tillsammans. I samtliga&lt;br&gt;former förutsätts att bostaden är personligt anpassad och att det i an-&lt;br&gt;slutning till boendet ordnas erforderligt personellt stöd och service. Den&lt;br&gt;enskildes önskemål om bostadsform och behovet av stöd och service bör&lt;br&gt;vägas samman i bedömningen av vilken bostadsform som skall till-&lt;br&gt;handahållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer att i det följande (avsnitt 4) behandla frågor om bl.a.&lt;br&gt;avveckling av vårdhem och specialsjukhus för utvecklingsstörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Servicebostad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med servicebostäder avses vanligen sådana bostäder som har tillgång till&lt;br&gt;gemensam service, t.ex. restaurang, matdistribution och fast anställd&lt;br&gt;personal. Lägenheterna är i regel anpassade efter den enskildes behov&lt;br&gt;och ligger oftast samlade i samma hus eller i kringliggande hus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Serviceboende kan för vissa personer med funktionshinder vara en&lt;br&gt;lämplig mellanform av bostad - mellan ett helt självständigt boende i&lt;br&gt;en egen lägenhet och en lägenhet i en gruppbostad. En funktionshindrad&lt;br&gt;person som har stora svårigheter i sin livsföring kan emellertid behöva&lt;br&gt;ett mer omfattande och kvalificerat personligt stöd än vad som vanligen&lt;br&gt;finns att tillgå i en servicebostad. Jag anser att den som önskar bo i en&lt;br&gt;servicebostad i möjligaste mån skall få sitt önskemål beaktat och tillför-&lt;br&gt;säkras personligt stöd i en omfattning som gör sådant boende möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill understryka att servicebostad självklart bara skall anvisas per-&lt;br&gt;soner som uttryckligen önskar sådant boende. Det är olämpligt att yngre&lt;br&gt;personer med funktionshinder anvisas lägenhet i servicehus för äldre,&lt;br&gt;enbart av det skälet att det där finns tillgång till service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppbostad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med gruppbostad avses vanligen ett litet antal bostäder som är gruppe-&lt;br&gt;rade i villor, radhus eller flerfamiljshus kring gemensamma utrymmen&lt;br&gt;och där service och vård kan ges alla tider på dygnet. Under framför&lt;br&gt;allt senare år har gruppbostäder vuxit fram som alternativ till institu-&lt;br&gt;tionsvistelse och enskild bostad för olika grupper av människor som har&lt;br&gt;omfattande behov av stöd och service. Särskilt landstingens omsorgs-&lt;br&gt;verksamhet för utvecklingsstörda har erfarenhet av gruppbostad såsom&lt;br&gt;en form av särskild omsorg enligt omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppbostad skall vara ett bostadsalternativ för personer som har ett&lt;br&gt;så omfattande tillsyns- och omvårdnadsbehov att mer eller mindre konti-&lt;br&gt;nuerlig närvaro av personal är nödvändig. Jag har i det föregående före-&lt;br&gt;slagit åtgärder som bl.a. syftar till att underlätta det dagliga livet för&lt;br&gt;familjer med svårt funktionshindrade barn. När ungdomar med funk-&lt;br&gt;tionshinder växer upp bör de ges möjlighet att som andra ungdomar&lt;br&gt;flytta hemifrån och skapa sig ett eget hem. Gruppbostad är många&lt;br&gt;gånger ett bra bostadsalternativ för dem som inte kan bo i egen bostad.&lt;br&gt;Också för många personer med stora funktionshinder, som trots att de&lt;br&gt;sedan länge nått vuxen ålder bor kvar hos sina föräldrar, kan ett grupp-&lt;br&gt;boende vara en förutsättning för att de skall kunna flytta hemifrån.&lt;br&gt;Likaså är ofta boende i gruppbostad det bästa alternativet för flertalet av&lt;br&gt;dem som på grund av omfattande funktionshinder bor på institutioner av&lt;br&gt;olika slag, t.ex. vårdhem för utvecklingsstörda. Vidare finns, bland dem&lt;br&gt;som bor på elevhem och i gruppboende enligt äldre modell med låg&lt;br&gt;standard, ett antal personer som skulle behöva en bättre bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadslägenheten i gruppbostaden skall vara den enskildes permanen-&lt;br&gt;ta bostad. Detta ställer särskilda krav på bostadsstandarden. Huvud-&lt;br&gt;regeln bör vara att de generella byggbestämmelser som gäller för bo-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;städer i allmänhet, också skall gälla för bostadslägenheter i en grupp-&lt;br&gt;bostad. Därutöver bör dimensioneringen bedömas med hänsyn till den&lt;br&gt;enskildes servicebehov och ibland behov av utrymmeskrävande hjälp-&lt;br&gt;medel .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gemensamma utrymmena bör placeras på ett sådant sätt att de kan&lt;br&gt;fungera som den samlande punkten för de boende. Ytorna bör vara så&lt;br&gt;dimensionerade att alla som bor i gruppbostaden kan delta samtidigt i&lt;br&gt;olika aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett positivt socialt samspel med andra är ett nödvändigt inslag för ett&lt;br&gt;gott liv i en gruppbostad. För att stärka och utveckla samspelet i grupp-&lt;br&gt;bostaden krävs att gruppen som delar gemensamma utrymmen inte är&lt;br&gt;för stor. Den bör inte vara större än att den enskilde kan få en social&lt;br&gt;roll i gruppen, att knyta vänskapsband och att kunna förstå och förut-&lt;br&gt;säga de andras reaktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen bör vara att gruppbostäder är förlagda till vanliga bostads-&lt;br&gt;områden. Enligt min mening bör gruppbostäderna utformas och placeras&lt;br&gt;så att de inte får en institutionell prägel. Som jag i det föregående sagt&lt;br&gt;om bostad med särskild service för barn och ungdomar, bör dock un-&lt;br&gt;dantag i fråga om lokaliseringen kunna göras då det gäller bostäder för&lt;br&gt;en mindre grupp personer, som är i så stort sjukvårdsbehov att det är&lt;br&gt;nödvändigt att medicinsk vård är lätt tillgänglig. Likaså bör undantag&lt;br&gt;kunna göras för bostäder i anslutning till s.k. socialterapeutiskt institut,&lt;br&gt;där de boende lever i bykollektiv eller liknande tillsammans med perso-&lt;br&gt;nal och deras familjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan särskilt anpassad bostad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet personer med funktionshinder bor i egna bostäder. De allra&lt;br&gt;flesta ungdomar med funktionshinder önskar också att, som andra ung-&lt;br&gt;domar, flytta från föräldrahemmet till en egen bostad, ofta i samband&lt;br&gt;med att de gått ut skolan eller fått någon form av anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten för de flesta personer med mer omfattande funktions-&lt;br&gt;hinder som bor i en egen bostad att kunna leva ett aktivt och självstän-&lt;br&gt;digt liv är avhängigt av att bostaden är personligt anpassad och att de&lt;br&gt;får tillräckligt och allsidigt personligt stöd. Det senare har hittills van-&lt;br&gt;ligen ordnats genom socialtjänstens hemtjänstverksamhet. Sedan några&lt;br&gt;år finns det också i vissa kommuner möjlighet att få personlig assistans&lt;br&gt;via ett kooperativ eller en annan organisation som tagit på sig arbets-&lt;br&gt;givaransvar för sådan personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att enskilda med svåra funktionshinder genom den nya lagen&lt;br&gt;skall ges en rätt till en av kommunen anvisad lämplig bostad. I be-&lt;br&gt;greppet lämplig avser jag att bostaden bör ha en viss grundanpassning.&lt;br&gt;Behövligt stöd och service i anslutning till boendet bör ges inom ramen&lt;br&gt;för de insatser som jag nyss föreslagit i övrigt skall gälla enligt den nya&lt;br&gt;lagen, t.ex. personlig assistans och ledsagarservice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2.10 Daglig verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Personer som tillhör omsorgslagens personkrets&lt;br&gt;skall ha rätt till daglig verksamhet enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Daglig verksamhet införs som en&lt;br&gt;rättighet i den nya lagen för personer som tillhör den nya lagens per-&lt;br&gt;sonkrets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är med några få undantag posi-&lt;br&gt;tiva till utredningens förslag om en rätt till daglig verksamhet. Flera&lt;br&gt;instanser påtalar att rätten till daglig verksamhet inte får leda till att&lt;br&gt;personer med funktionshinder definieras ut från arbetsmarknaden. HCK&lt;br&gt;framhåller t.ex. att gängse möjligheter till ett arbete på öppna markna-&lt;br&gt;den måste prövas innan den dagliga verksamheten träder in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FUB understryker att verksamheten skall avse heldag för den som&lt;br&gt;önskar detta. FUB anser också att det måste finnas speciella dagcentrer&lt;br&gt;för utvecklingsstörda och att det måste finnas anpassad verksamhet för&lt;br&gt;äldre utvecklingsstörda. RFA pekar på behovet av alternativa verksam-&lt;br&gt;heter med inriktning på personer med autism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Att ha ett arbete är av mycket väsentlig be-&lt;br&gt;tydelse för alla människors livskvalitet och delaktighet i samhällslivet.&lt;br&gt;Det är främst genom arbetet som vuxna personer kan tillförsäkras en&lt;br&gt;god materiell försörjning. Arbete gäller emellertid inte bara materiell&lt;br&gt;välfärd. Det svarar också mot grundläggande mänskliga behov av ge-&lt;br&gt;menskap, utveckling och en meningsfull tillvaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska arbetsmarknadspolitiken bygger på målsättningen om&lt;br&gt;arbete åt alla. Det innebär i grunden att alla människor skall ha rätt till&lt;br&gt;arbete oberoende av individuella skillnader i förutsättningar, förvänt-&lt;br&gt;ningar och behov av stödinsatser. Det innebär också att samhället på&lt;br&gt;olika sätt skall medverka till att skapa arbetsmöjligheter för den enskil-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer med funktionshinder har emellertid en avsevärt högre arbets-&lt;br&gt;löshet än genomsnittligt. Under de senaste decennierna har också antalet&lt;br&gt;förtidspensionärer ökat betydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen avlämnande i juni 1992 sitt slutbetänkande&lt;br&gt;(SOU 1992:52) Ett samhälle för alla. Utredningen föreslår där flera&lt;br&gt;anställningsfrämjande åtgärder för personer med funktionshinder, bl.a.&lt;br&gt;inrättande av en ny lagstiftning om arbetslivets tillgänglighet. Enligt&lt;br&gt;förslaget skall arbetsgivare få skyldighet att vidta såväl generella som&lt;br&gt;individuella åtgärder för att främja anställnings- och arbetsmöjligheter&lt;br&gt;för personer med funktionshinder. Utredningen föreslår också att arbets-&lt;br&gt;givare inte skall få missgynna en arbetstagare eller arbetssökande på&lt;br&gt;grund av dennes funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken åvilar staten och arbets-&lt;br&gt;marknadsmyndigheterna, som förfogar över ett stort antal åtgärder som&lt;br&gt;syftar till att bereda personer med funktionshinder arbete. Budgetåret&lt;br&gt;1991/92 utgjorde kostnaderna för de särskilda handikappinsatsema&lt;br&gt;ungefär en femtedel av utgifterna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag instämmer i de synpunkter som framförts av bl.a. flera handikapp- Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;organisationer, däribland HCK, DHR och SRF, om att åtgärder måste Bilaga 1&lt;br&gt;vidtas för att öppna vägar till arbetslivet för personer med funktions-&lt;br&gt;hinder. En rad arbetsmarknadsåtgärder är, som jag nyss påpekat, förbe-&lt;br&gt;hållna personer med arbetshandikapp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom socialtjänstlagen har kommunerna ett ansvar för att medverka&lt;br&gt;till att enskilda får en meningsfull sysselsättning. Till socialtjänstens&lt;br&gt;allmänna mål hör att främja människors aktiva deltagande i samhälls-&lt;br&gt;livet. En central uppgift för kommunerna är att främja den enskildes&lt;br&gt;rätt till arbete, bostad och utbildning. Kommunerna skall också verka&lt;br&gt;för att människor som av fysiska, psykiska eller andra skäl möter bety-&lt;br&gt;dande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets&lt;br&gt;gemenskap. Det kan ske genom bl.a. inventering av arbetsplatser, kon-&lt;br&gt;taktförmedling mellan den funktionshindrade och arbetsförmedlingen&lt;br&gt;eller genom särskilt anordnade sysselsättningsverksamheter. I många&lt;br&gt;kommuner bedrivs idag inom socialtjänstens ram särskild sysselsätt-&lt;br&gt;ningsverksamhet för personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare satsningar inom området har visat, att tidigt insatta vägled-&lt;br&gt;ningsinsatser, okonventionella arbetsmetoder och en väl fungerande&lt;br&gt;samordning mellan olika aktörer på arbetsmarknadsområdet bidragit till&lt;br&gt;att många unga människor med förtidspension eller sjukbidrag har kom-&lt;br&gt;mit ut i eller tillbaka till arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser t.ex. den försöksverksamhet som Socialstyrelsen bedrev&lt;br&gt;under tiden 1988-1990 med medel ur Allmänna arvsfonden och som&lt;br&gt;syftade till att öka sysselsättningen för personer med funktionshinder.&lt;br&gt;Syftet var att vid sidan av reguljära arbetsmarknadspolitiska åtgärder&lt;br&gt;finna nya metoder och arbetssätt som underlättar för yngre personer&lt;br&gt;med funktionshinder att erhålla arbete och sysselsättning. Kommuner&lt;br&gt;och organsationer skulle stimuleras att starta projekt och därigenom på&lt;br&gt;ett mer aktivt och metodinriktat sätt arbeta med sysselsättningsfrågorna.&lt;br&gt;Ett viktigt inslag i flera projekt blev därför att åstadkomma ett bättre&lt;br&gt;samarbete mellan försäkringskassa, kommuner, arbetsgivare, fackliga&lt;br&gt;organisationer, utbildningsväsende m.fl. samt inte minst med handikapp-&lt;br&gt;organisationerna, vilka genomgående fanns representerade i kommun-&lt;br&gt;projekten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser också försöksverksamheten &amp;quot;Arbete åt unga handikappade&amp;quot;,&lt;br&gt;där AMS under perioden 1986/87-1990/91 på uppdrag av regeringen&lt;br&gt;bedrev försöksverksamhet i hela landet för att försöka få ut unga perso-&lt;br&gt;ner med funktionshinder i arbete. Resultaten visar att förutsättningarna&lt;br&gt;för ungdomar med svåra funktionshinder att få ett arbete kan vara goda.&lt;br&gt;Motsvarande insatser görs numera inom ramen för arbetsmarknads-&lt;br&gt;verkets ordinarie verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen föreslår att personer som ingår i den nya lagens&lt;br&gt;personkrets skall ges en lagstadagad rätt till daglig verksamhet. Utred-&lt;br&gt;ningen bedömer att minst 34 000 personer behöver mera varaktig&lt;br&gt;sysselsättning. Bland dem ingår ca 17 000 personer som för närvarande&lt;br&gt;får daglig verksamhet enligt omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingsstörda m.fl. personer har för närvarande genom omsorgs-&lt;br&gt;lagen en sådan rätt till daglig verksamhet. Den tillhandahålls främst&lt;br&gt;genom särskilt anordnad dagcenterverksamhet. Verksamheten har under&lt;br&gt;senare år utvecklats och ofta kompletterats med utflyttad verksamhet,&lt;br&gt;där grupper av deltagare utför uppgifter i arbetslivet hos olika arbets-&lt;br&gt;givare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan framhållit är arbetslösheten större bland personer med&lt;br&gt;funktionshinder än den är bland andra människor. Enligt Handikapput-&lt;br&gt;redningen är det också många personer med svåra funktionshinder som&lt;br&gt;saknar annan daglig sysselsättning utanför hemmet. Med hänsyn till&lt;br&gt;detta vore det önskvärt att nu föreslå att den nya lagens hela personkrets&lt;br&gt;gavs en lagstadgad rätt till daglig verksamhet. Med hänsyn till den stats-&lt;br&gt;finansiella situationen bedömer jag emellertid inte att detta för närvaran-&lt;br&gt;de är möjligt. Jag anser däremot att personer som tillhör samma grupp-&lt;br&gt;er som omsorgslagen omfattar skall ges samma rätt till daglig verksam-&lt;br&gt;het enligt den nya lagen som grupperna för närvarande har enligt om-&lt;br&gt;sorgslagen. Frågan om att lagstifta om en rätt till daglig verksamhet för&lt;br&gt;den nya lagens hela personkrets bör enligt min mening prövas då den&lt;br&gt;ekonomiska situationen medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till daglig verksamhet bör primärt avse personer i yrkes-&lt;br&gt;verksam ålder som för närvarande omfattas av omsorgslagen och som&lt;br&gt;saknar arbete eller annan daglig sysselsättning. Det hindrar emellertid&lt;br&gt;inte att även personer som uppnått pensionsålder bör ges möjlighet att&lt;br&gt;fortsätta i daglig verksamhet för att därigenom undvika passivering och&lt;br&gt;isolering. Den dagliga verksamheten bör till sitt innehåll kunna rymma&lt;br&gt;såväl aktiviteter med habiliterande inriktning som mer produktionsinrik-&lt;br&gt;tade uppgifter. Den bör ha som syfte att bidra till den personliga ut-&lt;br&gt;vecklingen och att främja delaktigheten i samhället. Ett övergripande&lt;br&gt;mål bör vara att på kortare eller längre sikt utveckla den enskildes&lt;br&gt;möjlighet till arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller omfattningen av daglig verksamhet, bör samma gener-&lt;br&gt;ella riktlinjer användas som i arbetslivet. Anpassning efter individuella&lt;br&gt;önskemål och behov måste givetvis göras. För dem som bor hos an-&lt;br&gt;höriga som inte kan överta omvårdnadsansvaret då verksamheten slutar,&lt;br&gt;kan det vara nödvändigt att insatsen kompletteras med annan verksam-&lt;br&gt;het och tillsyn. Sådan kan bedrivas i form av t.ex. fritidsverksamhet&lt;br&gt;eller personlig assistans eller genom hemtjänst enligt socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom omsorgsverksamheten utgår viss ersättning, s.k. habiliterings-&lt;br&gt;ersättning, till en person som deltar i daglig verksamhet enligt en sär-&lt;br&gt;skild rekommendation från Landstingsförbundet. Syftet är att aktivt&lt;br&gt;stimulera den enskilde att delta i verksamheten. Jag förordar att huvud-&lt;br&gt;männen utbetalar någon form av ersättning till den enskilde för med-&lt;br&gt;verkan i daglig verksamhet i likhet med vad som görs för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör understrykas att daglig verksamhet inte skall uppfattas som en&lt;br&gt;anställningsform. Det är inte frågan om ett avlönat arbete och syftet är&lt;br&gt;inte heller att producera varor eller tjänster. Däremot kan verksamheten&lt;br&gt;med fördel utformas så att den bidrar till att öka personens förutsätt-&lt;br&gt;ningar att senare få en anställning i arbetslivet. Det är också angeläget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att möjligheten till ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden eller Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;inom Samhall prövas regelbundet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2.11 Omvårdnad&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: I insatser i form av daglig verksamhet, korttidstill-&lt;br&gt;syn för skolungdom över 12 år, korttidsvistelse, avlösarservice&lt;br&gt;och boende i familjhem eller bostad med särskild service för&lt;br&gt;barn, ungdomar och vuxna skall omvårdnad ingå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I insatserna bostad med särskild service för barn, ungdomar och&lt;br&gt;vuxna skall också fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter ingå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;br&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I omvårdnaden bör ligga en skyldighet att ge&lt;br&gt;stöd och hjälp till enskilda med de dagliga behov som de inte klarar&lt;br&gt;själva. Exempel på sådana behov kan vara hjälp att sköta hygienen, att&lt;br&gt;klä på sig, att förflytta sig, att kommunicera med andra, att komma ut&lt;br&gt;bland andra människor och att hjälpa till med t.ex. inköp av olika slag.&lt;br&gt;Om den enskilde har personlig assistent, bör det företrädesvis vara han&lt;br&gt;eller hon som ger omvårdnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i undantagsfall skett att svårt funktionshindrade personer kom-&lt;br&gt;mit till skada i samband med verksamhet med vård och omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom hälso- och sjukvården gäller i sådana situationer den s.k. lex-&lt;br&gt;Maria-förordningen (SFS 1982:772) om skyldighet för landstingskom-&lt;br&gt;muner att anmäla till Socialstyrelsen vissa skador och sjukdomar som&lt;br&gt;inträffat i hälso- och sjukvården. Denna förordning har av Socialstyrel-&lt;br&gt;sen kompletterats med föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1982:79,&lt;br&gt;ändrade genom SOSFS 1988:16) om fullgörande av landstingskommu-&lt;br&gt;nernas anmälningsskyldighet till Socialstyrelsen i fråga om vissa skador&lt;br&gt;och sjukdomar som inträffat i hälso- och sjukvården. Har en utveck-&lt;br&gt;lingsstörd person skadats i omsorgsverksamheten utan att skadan upp-&lt;br&gt;kommit i samband med någon hälso- och sjukvårdande åtgärd, skall&lt;br&gt;anmälan också inges till Socialstyrelsen enligt styrelsens föreskrifter&lt;br&gt;(SOSFS 1983:74) om anmälan om personskador i verksamheten med&lt;br&gt;omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. I detta fall åvilar anmälnings-&lt;br&gt;skyldigheten vederbörande omsorgsnämnd eller motsvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag finner det angeläget att Socialstyrelsen utarbetar föreskrifter enligt&lt;br&gt;den nya lagen som beaktar betydelsen av den enskildes säkerhet i verk-&lt;br&gt;samhet som kan vara förenad med viss medicinsk vård och liknande&lt;br&gt;omvårdnadsinsatser t.ex. korttidsvård och bostad med särskild service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergrepp och andra brott som begås mot personer med funktions-&lt;br&gt;hinder är ett relativt outforskat område. Det finns inga säkra uppgifter&lt;br&gt;om i vilken utsträckning sådana brott förekommer. Jag har emellertid&lt;br&gt;erfarit att det finns exempel på att svårt funktionshindrade utsatts för&lt;br&gt;brott av olika slag, t.ex. sexual- och våldsbrott. I sådana situationer kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personalen inom verksamheten ställas inför svåra frågor om en polisan-&lt;br&gt;mälan skall göras eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en person som är under 18 år utsätts för brott finns regler om&lt;br&gt;skyldighet att anmäla detta till socialtjänsten i socialtjänstlagen. Om&lt;br&gt;uppgiften bedöms ha tillräcklig styrka anmäler socialtjänsten nästan alla&lt;br&gt;sexual- eller våldsbrott mot barn till polis eller åklagare. Detsamma bör&lt;br&gt;enligt min mening anses ligga i omvårdnaden enligt den nu aktuella nya&lt;br&gt;lagen, att tillse att brott mot den enskilde anmäls till polis eller åk-&lt;br&gt;lagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande personer som är över 18 år finns ingen motsvarande&lt;br&gt;reglering. I många fall kan den enskilde själv göra anmälan till polis-&lt;br&gt;myndigheten eller begära att få hjälp att göra sådan anmälan. I andra&lt;br&gt;situationer bör huvudmannen ha en skyldighet att tillse att brott mot den&lt;br&gt;enskilde anmäls. En prövning måste dock göras enligt sekretesslagen&lt;br&gt;om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider men.&lt;br&gt;Allmänt sett torde det dock inte vara till men för den enskilde att brott&lt;br&gt;mot honom eller henne anmäls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda insatserna enligt den nya lagen syftar bl.a. till att den&lt;br&gt;enskildes hela tillvaro skall fungera som för andra i samhället. I verk-&lt;br&gt;samhet med bostad med särskild service bör det ingå att den enskilde i&lt;br&gt;samma utsträckning som andra människor ges möjlighet att delta i fri-&lt;br&gt;tidsverksamheter och i kulturella aktiviteter. Jag anser att varje huvud-&lt;br&gt;man måste beakta vad detta innebär i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Huvudmannaskapet för verksamhet enligt den nya lagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Varje landsting skall, om inte annat överenskoms,&lt;br&gt;svara för rådgivning och stöd enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall, om inte annat överenskoms, svara för&lt;br&gt;övriga insatser med särskilt stöd och särskild service enligt den&lt;br&gt;nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild bestämmelse tas in i lagen som klargör att ett lands-&lt;br&gt;ting eller en kommun med bibehållet ansvar kan sluta avtal med&lt;br&gt;annan om tillhandahållande av insatser enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet ges att genom avtal överflytta verksamhet från lands-&lt;br&gt;ting till kommun eller från kommun till landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret enligt lagen skall gälla gentemot dem som är bosatta i&lt;br&gt;landstingsområdet respektive kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som ämnar bosätta sig i ett annat landstingsområde respek-&lt;br&gt;tive en annan kommun, skall från det landstinget resp, den kom-&lt;br&gt;munen kunna få förhandsbesked om rätt till särskilt stöd och sär-&lt;br&gt;skild service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tillfälligt vistas i landstingsområdet eller kommunen en&lt;br&gt;skall få det särskilda stöd och den särskilda service som han&lt;br&gt;omedelbart behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar utredningens förslag om&lt;br&gt;kommunernas ansvar för merparten av insatserna enligt den nya lagen.&lt;br&gt;Likaså godtar flertalet av remissinstanserna utredningens förslag om att&lt;br&gt;landstingen skall vara huvudmän för insatsen rådgivning och annat per-&lt;br&gt;sonligt stöd. Vissa remissinstanser anför emellertid att kommunerna bör&lt;br&gt;vara huvudmän även för denna insats. Bland de senare överväger kom-&lt;br&gt;munerna och de kommunala länsförbunden. Också Landstingsförbundet&lt;br&gt;och flera landsting anser att kommunerna bör vara huvudmän för denna&lt;br&gt;insats. Svenska kommunförbundet förordar en lösning inom ramen för&lt;br&gt;en förändrad socialtjänstlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt min mening bör människor som av&lt;br&gt;särskilda skäl behöver få viss samhällsservice, så långt möjligt få denna&lt;br&gt;genom de samhällsorgan som normalt svarar för service av motsvarande&lt;br&gt;eller likartat slag till alla människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av de insatser som jag har föreslagit skall ingå i den nya lagen,&lt;br&gt;är insatser av samma slag som kan ges av kommunerna inom ramen för&lt;br&gt;deras verksamhet enligt socialtjänstlagen. Jag finner det därför naturligt&lt;br&gt;att kommunerna ges ett grundläggande ansvar även för insatserna enligt&lt;br&gt;den nya lagen, bortsett från insatsen rådgivning och annat personligt&lt;br&gt;stöd, som jag anser att landstingen skall ha det grundläggande ansvaret&lt;br&gt;för. Jag återkommer strax till mina skäl för det sistnämnda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsen mellan socialtjänstlagen och den nya lagen kommer inte alltid&lt;br&gt;att vara skarp. Genom att kommunerna enligt mitt förslag ges ansvaret&lt;br&gt;för verksamhet enligt både socialtjänstlagen och merparten av den nya&lt;br&gt;lagen, undviks att enskilda kommer i kläm i samband med ansvars-&lt;br&gt;diskussioner, som skulle kunna uppstå om det var skilda huvudmän som&lt;br&gt;ansvarade för verksamheterna. Eftersom kommunerna redan bedriver&lt;br&gt;verksamhet som syftar till att ge enskilda stöd och service, är det också&lt;br&gt;kommunerna som har de största förutsättningarna att skapa en organisa-&lt;br&gt;tion för att ge stöd och service enligt den nya lagen. Likaså är det enligt&lt;br&gt;min mening kommunerna som har störst möjlighet att planera och att&lt;br&gt;hålla samman det samlade stödet som ges till enskilda utifrån olika lagar&lt;br&gt;och verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som också talar för ett kommunalt huvudmannaskap för merparten&lt;br&gt;av den nya lagens verksamhet, är den allmänna utveckling som innebär&lt;br&gt;att kommunerna ges ett allt tydligare och allt mer samlat ansvar för att&lt;br&gt;tillgodose enskildas behov av boende, service och vård. Genom den s.k.&lt;br&gt;Ädel-reformen har kommunerna givits ytterligare uppgifter genom att&lt;br&gt;ansvaret för bl.a. sjukhem fr.o.m. den 1 januari 1992 förts över från&lt;br&gt;landstingen till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har också med anledning av propositionen om ändrat&lt;br&gt;huvudmannaskap för särskolan och särvux m.m. (prop. 1991/92:94,&lt;br&gt;bet. 1991/92:UbU21 och bet. 1991/92:UbU28, rskr. 1991/92:285)&lt;br&gt;beslutat att ansvaret för särskolan och vuxenutbildningen för psykiskt&lt;br&gt;utvecklingsstörda (särvux) skall föras över från landstingen till kom-&lt;br&gt;munerna. Beslutet innebär bl.a. att överförandet skall kunna ske succes-&lt;br&gt;sivt och vara genomfört före utgången av år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt omsorgslagen får ett landsting efter regeringens godkännande&lt;br&gt;överlåta uppgifter enligt lagen till en kommun. Regeringen har under&lt;br&gt;åren 1990, 1991 och 1992 medgivit att ett antal kommuner får ta över&lt;br&gt;ansvaret för särskilda omsorger. Inom flera landsting pågår också för-&lt;br&gt;beredelser att ändra huvudmannaskapet för särskilda omsorger enligt&lt;br&gt;omsorgslagen. Genom riksdagens ställningstagande till propositionen (prop.&lt;br&gt;1989/90:132, bet. 1989/90:SoU25, rskr. 1989/90:315) om vissa änd-&lt;br&gt;ringar i omsorgslagstiftningenm.m., fick kommuner möjlighet att läm-&lt;br&gt;na kostnadsutjämningsbidrag till andra kommuner inom samma lands-&lt;br&gt;tingsområdet, om samtliga kommuner inom landstingsområdet övertagit&lt;br&gt;en eller flera särskilda omsorger. Landstingen fick också möjlighet att&lt;br&gt;lämna bidrag till kommunen som övertagit ansvaret för särskilda om-&lt;br&gt;sorger. Vidare gavs det möjlighet för en kommun, som övertagit verk-&lt;br&gt;samhet med särskilda omsorger, att också tillhandahålla omsorger vid&lt;br&gt;och planera för avveckling av vårdhem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten på att kommunalt huvud-&lt;br&gt;mannaskap för verksamhet enligt den nya lagen, på vissa håll kan med-&lt;br&gt;föra att det saknas specialiserade kunskaper och specifika resurser som&lt;br&gt;personer med ovanliga eller komplicerade funktionshinder behöver ha&lt;br&gt;tillgång till. I många fall kan sådana problem lösas genom att kommu-&lt;br&gt;ner samverkar med varandra om viss verksamhet. För vissa personer&lt;br&gt;kommer det även fortsättningsvis att finnas behov av såväl regionala&lt;br&gt;som andra lösningar. Jag återkommer strax med förslag som syftar till&lt;br&gt;att underlätta uppbyggnaden av sådan specialiserad verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan nämnt anser jag att landstingen bör ha det grundläggan-&lt;br&gt;de ansvaret för insatsen rådgivning och annat personligt stöd. Denna&lt;br&gt;insats har ofta en nära anknytning till insatser som ges av landstingen&lt;br&gt;enligt hälso- och sjukvårdslagen. Det är också frågan om en specialise-&lt;br&gt;rad verksamhet som ofta förutsätter ett större upptagningsområde än en&lt;br&gt;kommun. Därtill kommer att det i flera landstingsområden finns sam-&lt;br&gt;ordnad habiliteringsverksamhet. Det är enligt min mening angeläget att&lt;br&gt;denna organisation inte splittras på grund av att råd- och stödinsatser&lt;br&gt;enligt den nya lagen och landstingens habiliteringsverksamhet delas upp&lt;br&gt;mellan två huvudmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser anser, som jag påpekat, att det bör vara kommu-&lt;br&gt;nerna som ansvarar även för råd- och stödinsatser enligt den nya lagen.&lt;br&gt;För egen del kan jag instämma i att det kan finnas skäl för att en&lt;br&gt;huvudman har hela ansvaret för verksamheten enligt den nya lagen. Det&lt;br&gt;kan vara en fördel om en och samma huvudman ansvarar för planering&lt;br&gt;och verkställighet av samtliga insatser och att den huvudmannen har&lt;br&gt;tillgång till sådan kompetens som krävs för att bedöma och tillgodose&lt;br&gt;alla slags behov av stöd och service. Jag anser därför att kommunerna&lt;br&gt;och landstingen bör ges möjlighet att själva komma överens om annan&lt;br&gt;uppgiftsfördelning än den som jag har föreslagit, i de fall de anser att&lt;br&gt;fördelarna med kommunalt huvudmannaskap för verksamheten över-&lt;br&gt;väger. Jag kommer i det följande att föreslå former för överenskommel-&lt;br&gt;ser mellan kommuner och landsting om åtaganden att svara för upp-&lt;br&gt;gifter enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör det vara möjligt för en kommun respektive ett&lt;br&gt;landsting att sluta avtal med annan vårdgivare om att tillhandahålla en&lt;br&gt;eller flera insatser enligt den nya lagen. Det kan t.ex. vara fråga om en&lt;br&gt;enskild, en stiftelse eller ett företag som önskar att åta sig sådan upp-&lt;br&gt;gift. Det kan också vara fråga om en kommun eller ett landsting som&lt;br&gt;önskar driva viss verksamhet enligt den nya lagen utan att överta&lt;br&gt;huvudmannaskapet för denna. I sådana situationer är det den ansvarige&lt;br&gt;huvudmannen som har behörighet och skyldighet att fatta beslut om&lt;br&gt;insatsen och som har ansvaret för tillhandahållandet av denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett åtagande av en kommun eller ett landsting att svara för verksamhet&lt;br&gt;enligt den nya lagen, som enligt lagen har ålagts annan huvudman, bör&lt;br&gt;också kunna ske genom att kommunen eller landstinget övertar huvud-&lt;br&gt;mannaskapet för sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om samtliga kommuner i ett landstingsområde åtar sig uppgiften med&lt;br&gt;rådgivning och annat personligt stöd, anser jag att kommunerna efter&lt;br&gt;skatteväxling bör ges befogenhet att själva handha eventuella frågor om&lt;br&gt;kostnadsutjämning mellan kommunerna. Jag finner det emellertid ange-&lt;br&gt;läget att kostnadsutjämning mellan kommunerna bara kommer att an-&lt;br&gt;vändas övergångsvis och att varje kommun på sikt svarar för sina kost-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett landsting träffar överenskommelse med en eller flera kommu-&lt;br&gt;ner inom landstingsområdet, men inte samtliga, bör landstinget ges&lt;br&gt;möjlighet att lämna bidrag till en kommun för kostnaden. Denna form&lt;br&gt;bör enligt min mening i första hand utnyttjas när inte samtliga kommu-&lt;br&gt;ner i samma landsting träffat avtal med landstinget om övertagande av&lt;br&gt;huvudmannaskapet för en eller flera insatser enligt lagen. Jag ser&lt;br&gt;emellertid inga hinder mot att bidrag övergångsvis lämnas från lands-&lt;br&gt;tinget även i de fall då samtliga kommuner övertar ansvaret för verk-&lt;br&gt;samheten. I detta fall torde dock skatteväxling vara att föredra. Under&lt;br&gt;alla förhållanden bör - som jag återkommer till senare - skatteväxling&lt;br&gt;ha genomförts i samtliga län år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunernas och landstingens ansvar bör omfatta dem som är bo-&lt;br&gt;satta i kommunen respektive landtingsområdet. Likaså bör kommunerna&lt;br&gt;och landstingen ha ett ansvar för att ge tillfälliga stöd- och serviceinsat-&lt;br&gt;ser till personer som tillhör lagens personkrets och som vistas i kom-&lt;br&gt;munen eller landstingsområdet under en kortare tid. Detta motsvarar&lt;br&gt;vad som nu gäller enligt omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avgörande förutsättning för att en person med omfattande funk-&lt;br&gt;tionshinder skall kunna bosätta sig i en annan kommun och i förekom-&lt;br&gt;mande fall i ett annat landstingsområde, är ofta att personen omedelbart&lt;br&gt;är tillförsäkrad stöd- och serviceinsatser på den nya orten. Det gäller&lt;br&gt;särskilt för personer som behöver bo i en bostad med särskild service,&lt;br&gt;men det kan också vara fråga om behov av andra insatser t.ex. sådan&lt;br&gt;personlig assistans som kommunen svarar för och daglig verksamhet.&lt;br&gt;Handikapputredningen föreslår därför att en person, som inte bor i ett&lt;br&gt;landstingsområde respektive en kommun, skall ges en lagfäst rätt att få&lt;br&gt;sin ansökan om särskilda insatser enligt den nya lagen behandlad på&lt;br&gt;samma villkor som en ansökan från en person som bor där. Jag anser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid att det är olämpligt att utvidga kommunernas och landsting-&lt;br&gt;ens ansvarsområde på det sätt som utredningen föreslagit. Däremot bör&lt;br&gt;den enskilde på förhand av inflyttningskommunen kunna få ett besked&lt;br&gt;om sin rätt till insatser enligt lagen. Den enskildes avsikt att flytta till&lt;br&gt;en annan kommun bör vara helt klar. Den enskilde bör alltså inte kunna&lt;br&gt;begära besked på förhand från flera kommuner för samma tid. En an-&lt;br&gt;sökan om förhandsbesked bör behandlas på samma villkor som om han&lt;br&gt;var bosatt i landstingsområdet respektive kommunen. Om rätt till en&lt;br&gt;viss insats bedöms att föreligga, bör landstinget respektive kommunen&lt;br&gt;ges en skyldighet att utan dröjsmål planera och förbereda för att tillgo-&lt;br&gt;dose den enskildes behov av stöd och service. Skyldigheten att faktiskt&lt;br&gt;tillhandahålla en insats bör inträda då personen flyttat till kommunen&lt;br&gt;respektive landstingsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förhandsbesked bör, i enlighet med vad lagrådet förordat, vara&lt;br&gt;giltigt sex månader räknat från den dag då den eller de insatser som&lt;br&gt;beskedet omfattar blir tillgängliga för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Vissa inflytandefrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Verksamheten enligt den nya lagen skall vara grun-&lt;br&gt;dad på respekt för den enskildes självbestämmande och integritet.&lt;br&gt;Den enskilde skall ges största möjliga inflytande och medbestäm-&lt;br&gt;mande över det stöd som ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda insatser skall ges på den enskildes egen begäran. Om&lt;br&gt;han eller hon är under 15 år eller uppenbart saknar förmåga att&lt;br&gt;på egen hand ta ställning i frågan skall insatserna ges på begäran&lt;br&gt;av vårdnadshavare, god man, förmyndare eller förvaltare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen och kommunerna skall på den enskildes begäran&lt;br&gt;upprätta individuella planer vari beslutade och planerade insatser&lt;br&gt;redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna skall samverka med organisationer som företräder&lt;br&gt;funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Utredningen föreslår att de indivi-&lt;br&gt;duella planerna skall tillställas försäkringskassan. I övrigt överensstäm-&lt;br&gt;mer mitt förslag med utredningens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de instanser som yttrat sig om de individuella&lt;br&gt;planerna är flertalet kritiska mot utredningens förslag att de skall till-&lt;br&gt;ställas försäkringskassan. I övriga delar godtar remissinstanserna utred-&lt;br&gt;ningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Syftet med de särskilda insatserna enligt den&lt;br&gt;nya lagen är att främja svårt funktionshindrades utveckling till ett så&lt;br&gt;självständigt och oberoende liv som möjligt. De särskilda insatserna&lt;br&gt;skall vara grundade på respekt för den enskildes rätt att bestämma över&lt;br&gt;sig själv och över sina egna angelägenheter. Beträffande den särskilda&lt;br&gt;insatsen personlig assistans faller det sig helt naturligt att den enskilde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ges ett mycket stort inflytande över det stöd som ges. I fråga om andra&lt;br&gt;insatser enligt lagen behöver den enskildes inflytande och självbestäm-&lt;br&gt;mande enligt min uppfattning uppmärksammas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att insatserna enligt lagen enbart skall ges på begäran av den&lt;br&gt;enskilde själv. Undantag skall bara kunna göras i fråga om den som på&lt;br&gt;grund av sin ungdom har vårdnadshavare som har rätt och skyldighet att&lt;br&gt;bestämma i barnets angelägenheter samt i fråga om personer som&lt;br&gt;uppenbart saknar förmåga att ta ställning i frågan. Insatserna skall då&lt;br&gt;kunna ges på begäran av den enskildes vårdnadshavare, god man, för-&lt;br&gt;myndare eller förvaltare. Jag vill understryka att det i de senare fallen&lt;br&gt;krävs en mycket stor lyhördhet och respekt för de önskemål som den&lt;br&gt;enskilde ger uttryck för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputrednigen föreslår att den enskilde skall ha rätt att få en&lt;br&gt;individuell plan för insatserna enligt lagen. Enligt utredningens förslag&lt;br&gt;skall planen kunna tillställas försäkringskassan. Syftet är att försäkrings-&lt;br&gt;kassan skall verka för att insatser görs enligt planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag att den enskilde skall ha rätt att få en individu-&lt;br&gt;ell plan som beskriver beslutade och planerade insatser. Därigenom kan&lt;br&gt;den enskilde ges ett inflytande över de åtgärder som planeras och få en&lt;br&gt;överblick över när olika insatser skall komma i fråga. Planen bör utgå&lt;br&gt;från den enskildes egna mål, intressen och önskemål. Den bör omfatta&lt;br&gt;olika behov som kan tillgodoses genom insatser från flera kompetens-&lt;br&gt;områden. Jag anser vidare att planen bör utformas så att den ger möj-&lt;br&gt;lighet till uppföljning och förändringar och att den skall omprövas fort-&lt;br&gt;löpande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig fråga i samband med planeringen av de särskilda insatserna&lt;br&gt;är den samverkan som kan komma i fråga mellan olika instanser och&lt;br&gt;verksamheter. Jag anser att den enskildes uppfattning om samverkan&lt;br&gt;mellan olika verksamheter med fördel bör redovisas i planen. Planen&lt;br&gt;bör också på begäran av den enskilde eller hans företrädare, t.ex. vård-&lt;br&gt;nadshavare eller god man, kunna utväxlas mellan olika verksamheter&lt;br&gt;som ger stöd för den enskilde. I likhet med flertalet remissinstanser som&lt;br&gt;yttrat sig i frågan finner jag däremot inte skäl att försäkringskassan skall&lt;br&gt;ha en samordnande roll i sammanhanget. En sådan uppgift är inte natur-&lt;br&gt;lig för försäkringskassorna med hänsyn till deras resurser och kompe-&lt;br&gt;tens och förfarandet skulle enligt min uppfattning medföra en oklarhet i&lt;br&gt;ansvarförhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheterna har enligt min uppfattning en viktig uppgift i&lt;br&gt;att följa upp och utvärdera hur arbetet med de individuella planerna&lt;br&gt;utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ser det som en självklarhet att handikapporganisationerna fort-&lt;br&gt;löpande ges möjlighet att lämna förslag och att ge synpunkter på hur&lt;br&gt;verksamheten enligt lagen läggs upp och bedrivs. Därigenom tillförs&lt;br&gt;också huvudmannen viktiga kunskaper och åsikter som funktionshindra-&lt;br&gt;de har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är kommunerna som skall ha ansvaret för merparten av insatserna&lt;br&gt;enligt lagen. En skyldighet att samverka med handikapporganisationerna&lt;br&gt;bör därför åvila dessa. Samarbetet bör kunna organiseras på olika sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 159&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare former bör bestämmas av huvudmannen och organisationerna Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;tillsammans. Det är enligt min mening naturligt att också landstingen Bilaga 1&lt;br&gt;samverkar med handikapporganisationerna kring framför allt råd- och&lt;br&gt;stödinsatser som de svarar för. Detta behöver emellertid inte regleras i&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Avgifter för stöd och service&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Avgifter skall bara i vissa fall kunna tas ut för insat-&lt;br&gt;ser enligt den nya lagen. Av dem som enligt beslut av allmän&lt;br&gt;försäkringskassa är berättigade att få assistansersättning får avgift&lt;br&gt;för biträde av personlig assistent tas ut inom ramen för sådan&lt;br&gt;ersättning. I vissa fall får avgifter tas ut för bostad, fritidsverk-&lt;br&gt;samhet och kulturella aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrar till barn och ungdomar som får omvårdnad i familje-&lt;br&gt;hem eller bostad med särskild service skall i skälig utsträckning&lt;br&gt;bidra till kostnader för omvårdnad. Kommunen får i sådana fall&lt;br&gt;uppbära underhållsbidrag för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Statens handikappråd anser att tjänster och hjälp-&lt;br&gt;medel som är relaterade till funktionsnedsättningen skall vara avgifts-&lt;br&gt;fria. RFV liksom HCK, DHR, FUB m.fl. handikapporganisationer&lt;br&gt;instämmer i utgångspunkten att ingen skall behöva betala för sitt funk-&lt;br&gt;tionshinder utan kostnaderna skall delas av alla. Några remissinstanser&lt;br&gt;påtalar behovet av ett integrerat högkostnadsskydd och förändrade regler&lt;br&gt;för handikappersättningen. FUB anser att en spärrregel motsvarande den&lt;br&gt;nuvarande - att avgifterna får för kalendermånad uppgå till högst 10&lt;br&gt;procent av basbeloppet - är ofrånkomlig. FUB anser att den bör utfor-&lt;br&gt;mas så att den endast omfattar bostadskostnaderna, vilka inte bör utgöra&lt;br&gt;mer än 5 % av basbeloppet per kalendermånad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen i Södermanland, Kristianstad och Älvsborgs län, Älvs-&lt;br&gt;borgs kommunförbund och Stockholms kommun menar att den enskil-&lt;br&gt;des problem med kostnader bör lösas på andra sätt än genom avgifts-&lt;br&gt;begränsningar. De möjligheter som tas upp är bl.a. högkostnadsskydd,&lt;br&gt;utveckling av socialförsäkringssystemet och bistånd enligt 6 § social-&lt;br&gt;tjänstlagen. Man pekar bl.a. på avgifternas roll att förmedla korrrekt&lt;br&gt;information till konsumenten om vad varan/tjänsten kostar att produce-&lt;br&gt;ra. I övrigt godtas utredningens förslag i huvudsak av de landsting och&lt;br&gt;kommuner som har berört frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Handikapputredningen redovisar i sitt slut-&lt;br&gt;betänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla flera undersökningar&lt;br&gt;om funktionshindrades ekonomiska situation. Utredningen konstaterar&lt;br&gt;därvid att förekomsten av omfattande funktionshinder ofta innebär att&lt;br&gt;inkomsten är lägre än hos en genomsnittlig person och att utgiftsbehovet&lt;br&gt;är högre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har nyligen fattat beslut med anledning av förslagen i pro-&lt;br&gt;positionen 1992/93:129 om avgifter inom äldre och handikappomsorgen&lt;br&gt;(bet. 1992/93:SoU12, rskr. 1992/93:119). Bakgrunden till förslagen i&lt;br&gt;propositionen är Ädel-reformen, som bl.a. innebär att kommunerna&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 januari 1992 har övertagit 30 000 platser vid sjukhem&lt;br&gt;från landstingen. Riksdagens beslut innebär att de kommunala avgifterna&lt;br&gt;för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende skall bestäm-&lt;br&gt;mas så att enskilda får kvar tillräckliga medel för sina personliga behov.&lt;br&gt;Avgifterna skall vidare vara skäliga och får inte överstiga kommunens&lt;br&gt;självkostnad. Genom beslutet kommer den nuvarande särskilda bestäm-&lt;br&gt;melsen i socialtjänstlagen om avgift för helinackordering i en särskild&lt;br&gt;boendeform att upphävas. De nya avgiftsreglerna träder i kraft den 1&lt;br&gt;mars 1993. Som jag anmälde i prop. 1992/93:129 avser regeringen att&lt;br&gt;uppdra åt Socialstyrelsen och Riksrevisionsverket att noga följa utveck-&lt;br&gt;lingen och utformningen av kommunernas avgiftssystem inom äldre-&lt;br&gt;och handikappomsorgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i sammanhanget också påminna om att riksdagen, med anled-&lt;br&gt;ning av förslagen i proposition 1992/93:134 om förändringar i de kom-&lt;br&gt;munala bostadstilläggen för år 1993 m.m., beslutat om förbättringar av&lt;br&gt;villkoren för det kommunala bostadstillägget (KBT). Beslutet innebär att&lt;br&gt;kommunerna får statsbidrag för bostadstillägg som täcker bostadskostna-&lt;br&gt;der som överstiger 150 kronor per månad men som ej överstiger 3 000&lt;br&gt;kronor per månad. Dessutom skall KBT utges med lägst 85 % men&lt;br&gt;högst 95 % av pensionärernas bidragsberättigade bostadskostnad. Även&lt;br&gt;dessa förändringar träder i kraft den 1 mars 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har Merkostnadkommittén (S 1990:04) i december 1992 av-&lt;br&gt;slutat sitt arbete och avlämnat betänkandet (SOU 1992:129) Merkostna-&lt;br&gt;der vid sjukdom och handikapp. Kommittén föreslår bl.a. att en lägre&lt;br&gt;nivå, som understiger den nu lägsta, skall införas inom handikappersätt-&lt;br&gt;ningen och benämnas merkostnadsersättning. Kommittén föreslår också&lt;br&gt;införande av ett skydd mot höga kostnader vid sjukresor. I betänkandet&lt;br&gt;lämnas även vissa förslag om förändrade regler vid inköp av speciallivs-&lt;br&gt;medel. Kommittén har vidare fört diskussioner om bl.a. principerna om&lt;br&gt;kostnadsfria läkemedel och förbrukningsartiklar. Betänkandet bereds för&lt;br&gt;närvarande i Socialdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig handikappolitisk princip är att människor inte skall ha mer-&lt;br&gt;kostnader på grund av funktionshinder. Det är enligt min mening ange-&lt;br&gt;läget att omfattande stödbehov på grund av funktionshinder inte medför&lt;br&gt;en lägre levnadsstandard än den som gäller för personer som inte har&lt;br&gt;motsvarande behov. Utgångspunkten bör därför vara att stöd och ser-&lt;br&gt;vice som ges enligt den nya lagen skall vara avgiftsfri. Avgift för t.ex.&lt;br&gt;måltid som serveras i anslutning till en insats bör däremot kunna tas ut.&lt;br&gt;Den bör vara skälig och inte överstiga kommunens självkostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter bör också kunna tas ut av huvudmannen för personlig assis-&lt;br&gt;tans i den mån assistansersättning ges från försäkringskassan. Även för&lt;br&gt;bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter bör avgifter i vissa&lt;br&gt;fall få tas ut. Avgifter bör då få tas ut av dem som uppbär folkpension&lt;br&gt;i form av hel förtidspension eller hel ålderspension och av dem som har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inkomst av eget arbete eller annan inkomst som i storlek kan jämföras&lt;br&gt;med hel förtidspension och hel ålderspension, exempelvis sjukpenning,&lt;br&gt;betydande kapitalinkomster eller en kombination av inkomster som&lt;br&gt;uppgår till belopp som ligger i närheten av eller överstiger de nämnda&lt;br&gt;pensionerna. De avgifter som tas ut måste vara skäliga och de får inte&lt;br&gt;överstiga kommunens självkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt omsorgslagen får landstinget ta ut en skälig avgift för bostad&lt;br&gt;och matkostnader om den utvecklingsstörde bor på elevhem eller i&lt;br&gt;gruppbostad och har inkomst av eget arbete eller förtidspension eller&lt;br&gt;ålderspension. I förordningen (1986:565) om särskilda omsorger om&lt;br&gt;psykiskt utvecklingsstörda m.fl. anges att denna avgift per kalender-&lt;br&gt;månad får uppgå till sammanlagt högst 10% av basbeloppet enligt lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring. En sådan regel kan enligt min me-&lt;br&gt;ning knappast tillämpas för den som har bostad med särskild service&lt;br&gt;enligt den nya lagen. Jag anser att den enskilde själv bör ansvara för&lt;br&gt;sina matkostnader. Däremot bör en avgift kunna tas ut av huvudmannen&lt;br&gt;för bostad. Avgiften bör avse den enskildes privata bostad. Den en-&lt;br&gt;skilde bör däremot inte ha kostnader för gemensamma utrymmen och&lt;br&gt;personalutrymmen. De senare bör betraktas som del av den särskilda&lt;br&gt;service och omvårdnad som skall ges i anslutning till bostaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid deltagande i fritids- och kulturella aktiviteter bör den enskilde&lt;br&gt;svara för sina egna kostnader men inte ha kostnader för den eventuella&lt;br&gt;följeslagare som behövs för att kunna genomföra aktiviteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrar till barn och ungdomar under 18 år som får omvårdnad i&lt;br&gt;familjehem eller i bostad med särskild service bör, på motsvarande sätt&lt;br&gt;som gäller enligt socialtjänstlagen, i skälig utsträckning betala för t.ex.&lt;br&gt;barnets kläder, mat och fritidsverksamhet. Kommunen bör i sådant fall&lt;br&gt;också få uppbära underhållsbidrag som avser barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare vid behandlingen av rätten till insatser föreslagit en&lt;br&gt;bestämmelse om att den enskilde genom insatserna skall tillförsäkras&lt;br&gt;goda levnadsvillkor. Därav följer att avgiften inte får sättas så att den&lt;br&gt;blir för betungande. Härvid måste huvudmannen även ta hänsyn till att&lt;br&gt;den enskilde har tillräckliga medel för t.ex. erforderlig tandvård, till-&lt;br&gt;gång till fritidsmöjligheter och semester. En föreskrift om att kom-&lt;br&gt;munen måste tillse att den enskilde förbehålls tillräckliga medel för sina&lt;br&gt;personliga behov bör enligt min mening därför införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.6 Enskild verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: En enskild som yrkesmässigt vill bedriva verksam-&lt;br&gt;het enligt den nya lagen i form av daglig verksamhet, korttids-&lt;br&gt;tillsyn, korttidsvistelse, boende i familjehem eller bostad med&lt;br&gt;särskild service skall söka tillstånd hos länsstyrelsen. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen har därvid möjlighet att inspektera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen eller, efter överlåtelse av uppgiften från en kommun&lt;br&gt;till ett landsting, landstinget skall utöva tillsyn över enskild verk-&lt;br&gt;samhet. Ifrågavarande nämnd har rätt att inspektera verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inom enskild verksamhet råder något allvarligt missför-&lt;br&gt;hållande, och rättelse efter föreläggande inte sker, kan länsstyrel-&lt;br&gt;sen återkalla tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som driver enskild verksamhet utan tillstånd kan dömas till&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess skall gälla inom yrkesmässigt bedriven enskild verk-&lt;br&gt;samhet som avser insatser enligt den nya lagen för uppgifter om&lt;br&gt;enskilds personliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens forslag: Överensstämmer i princip med mitt&lt;br&gt;förslag. Utredningens förslag till sekretessbestämmelse avseende enskild&lt;br&gt;verksamhet inskränker sig dock till tillståndspliktig verksamhet. Utred-&lt;br&gt;ningen har inte heller föreslagit någon straffbestämmelse. Jag föreslår&lt;br&gt;även ett förtydligande i förhållande till utredningens förslag som innebär&lt;br&gt;att även ett landsting i vissa fall skall kunna utöva tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inget att invända mot för-&lt;br&gt;slaget. Kammarrätten i Göteborg påpekar dock att även landsting ska&lt;br&gt;kunna vara kostnadsansvariga för här aktuella verksamheter och därför&lt;br&gt;kunna vara den som utövar tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: Om en enskild idag yrkesmässigt vill driva&lt;br&gt;verksamhet enligt omsorgslagen, en normalt landstingskommunal ange-&lt;br&gt;lägenhet, skall tillstånd sökas hos Socialstyrelsen. Omsorgsnämnden&lt;br&gt;måste också ha tillstyrkt tillståndet. Verksamheten står sedan under&lt;br&gt;tillsyn av omsorgsnämnden, som också har inspektionsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskild verksamhet enligt socialtjänstlagen skall ha tillstånd av läns-&lt;br&gt;styrelsen. Socialnämnden i kommunen utövar tillsyn över verksamheten&lt;br&gt;och har inspektionsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet enligt&lt;br&gt;den nya lagen i form av daglig verksamhet, korttidstillsyn, korttids-&lt;br&gt;vistelse, familjehem eller bostad med särskild service bör enligt min&lt;br&gt;mening vara att tillstånd lämnas för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att länsstyrelsen har det regionala tillsynsansvaret för&lt;br&gt;de ifrågavarande verksamheterna anser jag att tillstånd till enskild verk-&lt;br&gt;samhet bör ges av länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör också få möjlighet&lt;br&gt;att inspektera den enskilda verksamheten. Att verksamheten sedan faller&lt;br&gt;under länsstyrelsens tillsynsansvar följer av länsstyrelsens ansvar för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den regionala tillsynen över verksamhet enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten förutsätter avtal med kostnadsansvarig kommun eller,&lt;br&gt;efter överlåtelse av ifråganvarande uppgift från en kommun till ett&lt;br&gt;landsting, kostnadsansvarigt landsting. Jag finner med hänsyn härtill, till&lt;br&gt;att kommunerna ytterst är ansvariga för ifrågavarande verksamhet och&lt;br&gt;till den ordning som gäller enligt socialtjänstlagen att den kommun eller&lt;br&gt;det landsting där verksamheten är belägen bör ha ett tillsynsansvar och&lt;br&gt;en inspektionsrätt. Enskild verksamhet bör därför stå under tillsyn av&lt;br&gt;den eller de nämnder som leder verksamhet enligt den nya lagen. Sådan&lt;br&gt;nämnd bör också få rätt att inspektera verksamheten. Motsvarande ord-&lt;br&gt;ning gäller som jag nyss antytt enligt socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den huvudman som är ansvarig för stöd och service enligt den nya&lt;br&gt;lagen har naturligtvis ett intresse av att verksamheten är av god kvalitet.&lt;br&gt;Jag förutsätter att kvalitetsaspekten är avgörande för huvudmännens&lt;br&gt;benägenhet att anlita enskild verksamhet. Om allvarliga missförhållan-&lt;br&gt;den föreligger inom enskild verksamhet som erhållit tillstånd av läns-&lt;br&gt;styrelsen måste länsstyrelsen kunna återkalla tillståndet. En sådan möj-&lt;br&gt;lighet bör därför, såsom utredningen föreslagit, införas i den nya lagen.&lt;br&gt;Det bör dock föreligga allvarliga missförhållanden, som inte rättats till&lt;br&gt;efter ett föreläggande av länsstyrelsen, innan återkallelse kan tillgripas.&lt;br&gt;Det skall således vara fråga om sådana missförhållanden som idag kan&lt;br&gt;föranleda förbud av länsstyrelsen enligt socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet att döma ut böter bör finnas i likhet med vad som gäller&lt;br&gt;enligt socialtjänstlagen, för den som utan tillstånd yrkesmässigt bedriver&lt;br&gt;enskild verksamhet där sådant tillstånd krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven en-&lt;br&gt;skild verksamhet som avser insatser enligt den nya lagen bör inte få&lt;br&gt;röja vad han därvid erfarit om enskildas personliga förhållanden. En be-&lt;br&gt;stämmelse om detta bör införas i den nya lagen. Dess närmare innebörd&lt;br&gt;berörs i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.7 Överklagande av beslut m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Beslut om särskilda insatser och andra därmed sam-&lt;br&gt;manhängande beslut liksom beslut om att vägra tillstånd att be-&lt;br&gt;driva enskild verksamhet, beslut om föreläggande och beslut om&lt;br&gt;återkallelse av tillstånd får överklagas hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besluten gäller omedelbart. Domstolen får dock förordna att&lt;br&gt;dess beslut skall gälla först sedan det vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Formerna för att framtvinga verkställighet bör&lt;br&gt;behandlas av Lokaldemokratikommittén (1992:01).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag och bedömning: Överensstämmer vad&lt;br&gt;gäller frågan om möjlighet att överklaga i huvudsak med mitt förslag.&lt;br&gt;Utredningen föreslår dock inte att beslut att vägra tillstånd att bedriva&lt;br&gt;enskild verksamhet skall gå att överklaga. Vidare föreslår utredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att de överklaganden som avser tillstånd skall överklagas till kammar- Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;rätten som första instans. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen bedömer att utsökningsbalken i sin nuvarande&lt;br&gt;utformning ger möjlighet för kronofogdemyndigheten att genom vite&lt;br&gt;mot landsting eller kommun framtvinga verkställighet av dom som&lt;br&gt;meddelats av förvaltningsdomstol. Om vitesföreläggande inte är en&lt;br&gt;framkomlig väg bör det enligt utredningen övervägas att genom lagänd-&lt;br&gt;ring skapa möjlighet att rikta vitespåföljd mot landsting och kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg anser att rätten att över-&lt;br&gt;klaga till kammarrätten bör omfatta även beslut att vägra tillstånd att&lt;br&gt;bedriva enskild verksamhet. I övrigt godtar remissinstanserna utred-&lt;br&gt;ningens förslag om möjligheter att överklaga beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller möjligheten att framtvinga verkställighet hos en kommun&lt;br&gt;eller ett landsting så anser de kommuner, landsting och kommunförbund&lt;br&gt;som har berört frågan, med något enstaka undantag, att vitesföreläggan-&lt;br&gt;de eller dylikt inte är någon framkomlig väg att framtvinga de olika&lt;br&gt;rättigheterna. Man menar att varje kommuns respektive landstings eko-&lt;br&gt;nomiska och personella resurser är avgörande och att en förutsättning&lt;br&gt;därför är att kommuner och landsting ges ekonomiskt utrymme. Om-&lt;br&gt;sorgsnämnden i Malmö kommun anser att formerna för att framtvinga&lt;br&gt;ett besluts verkställighet bör klarläggas i en särskild utredning. Kom-&lt;br&gt;munförbundet Västernorrland menar att det är viktigare att skapa system&lt;br&gt;och modeller som klarlägger orsakerna till varför lagen inte efterlevs än&lt;br&gt;att tillgripa bestraffningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen föreslår att ett offentligrättsligt vite tillskapas. JO&lt;br&gt;ställer sig tveksam till om förvaltningdomstolarnas domar om den en-&lt;br&gt;skildes rätt till bistånd kan verkställas enligt reglerna i utsökningsbalk-&lt;br&gt;en. Länsstyrelsen i Malmöhus län liksom handikapporganisationer,&lt;br&gt;fackliga organisationer och yrkesföringar understryker vikten av ett&lt;br&gt;sanktionssystem. HCK, FUB m.fl. handikapporganisationer anser att&lt;br&gt;Socialstyrelsen borde få möjligheter att utkräva verkställighet och få&lt;br&gt;sanktionsmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag och min bedömning: Beslut om särskilda insat-&lt;br&gt;ser enligt LSS bör, på samma sätt som beslut om särskilda omsorger&lt;br&gt;enligt omsorgslagen, kunna överklagas till länsrätten. Detta råder det&lt;br&gt;stor enighet om. Svårt funktionshindrade måste med lagens hjälp kunna&lt;br&gt;kräva bestämda insatser. Då spelar möjligheten att överklaga en stor&lt;br&gt;roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver har domstolarna en viktig roll som uttolkare av hur lagstift-&lt;br&gt;ningen skall tillämpas i de enskilda, ofta mycket varierande fallen.&lt;br&gt;Gränsdragningsproblem m.fl. tolkningsfrågor är omöjliga att helt kom-&lt;br&gt;ma ifrån i en lag av ifrågavarande slag där det inte går att ha några&lt;br&gt;exakta regler beroende på att det finns många olika typer av funktions-&lt;br&gt;hinder och dessutom olika behov inom samma handikappgrupp. Beslut&lt;br&gt;om insatser och därmed sammanhängande frågor bör överklagas till&lt;br&gt;länsrätten i första instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör, förutom beslut om föreläggande eller åter-&lt;br&gt;kallelse av tillstånd att bedriva enskild verksamhet, beslut att vägra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådant tillstånd gå att överklaga. Även tillståndsmålen bör, i linje med&lt;br&gt;vad Domstolsutredningen förordat i sitt betänkande (SOU 1991:106)&lt;br&gt;Domstolarna inför 2000-talet, prövas av länsrätten som första instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om möjligheten att av ett landsting eller en kommun fram-&lt;br&gt;tvinga verkställighet av ett beslut fattat av förvaltningsdomstol har&lt;br&gt;tidigare varit föremål för utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunalansvarsutredningen hade under slutet av 1980-talet att förut-&lt;br&gt;sättningslöst överväga bl.a. behovet av åtgärder med syfte att motverka&lt;br&gt;att kommuner och landsting sätter sig över förvaltningsdomstolarnas&lt;br&gt;beslut. Utredningen föreslog i sitt betänkande (SOU 1989:64) Kommu-&lt;br&gt;nalbot ett ekonomiskt sanktionssystem kallat kommunalbot som direkt&lt;br&gt;skulle riktas mot vederbörande kommun eller landsting. Förslaget ledde&lt;br&gt;aldrig till någon lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade i juni 1991 att anta en ny kommunallag&lt;br&gt;(1991:900), som trädde i kraft den 1 januari 1992. Vid behandlingen av&lt;br&gt;lagförslaget (prop. 1990/91:117) uttalade sig riksdagen för att ett fort-&lt;br&gt;satt arbete borde komma till stånd i vissa frågor (bet. 1990/991 :KU38,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:360). Bl.a. borde frågor om de förtroendevaldas person-&lt;br&gt;liga ansvar för kommunala beslut m.m. utredas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning härav beslutade regeringen i februari 1992 att tillkalla&lt;br&gt;en parlamentarisk kommitté (C 1992:01), med uppgift att överväga&lt;br&gt;olika åtgärder för att stärka den lokala demokratin. Kommittén fick&lt;br&gt;också till uppgift att slutföra arbetet med frågan om hur ett sanktions-&lt;br&gt;system bör utformas som gör det möjligt att komma till rätta med olika&lt;br&gt;överträdelser. Kommittén antog namnet Lokaldemokratikommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiven (dir. 1992:12) till Lokaldemokratikommittén tas bl.a. upp&lt;br&gt;att det finns exempel på att huvudmän underlåtit att verkställa domar&lt;br&gt;avseende särskilda omsorger enligt omsorgslagen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan nämnt har Handikapputredningen bedömt att utsök-&lt;br&gt;ningsbalken i sin nuvarande utformning ger möjlighet för kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten att genom vite mot landsting eller kommun framtvinga&lt;br&gt;verkställighet av dom som meddelats av förvaltningsdomstol. Jag känner&lt;br&gt;till att den möjligheten också för närvarande prövas på några ställen i&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vitesföreläggande inte är en framkomlig väg bör det enligt utred-&lt;br&gt;ningen övervägas att genom lagändring skapa möjlighet att rikta vitespå-&lt;br&gt;följd mot landsting och kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av Lokaldemokratikommitténs uppdrag och med be-&lt;br&gt;aktande av vad remissinstanserna anfört anser jag att det är lämpligast&lt;br&gt;att frågan om formerna för att framtvinga verkställighet övervägs av&lt;br&gt;Lokaldemokratikommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.8 Tillsyn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: Socialstyrelsen skall ha den centrala tillsynen över&lt;br&gt;den nya lagens tillämpning. Styrelsen skall därvid följa, stödja&lt;br&gt;och utvärdera verksamheterna, ta initiativ till förändringar och&lt;br&gt;vara kunskapsförmedlare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall inom länet ha tillsyn över verksamhet med&lt;br&gt;anledning av den nya lagen och därutöver informera och ge råd&lt;br&gt;till allmänheten i frågor som rör verksamheten, biträda kommu-&lt;br&gt;nerna med råd samt främja samverkan i planering mellan kommu-&lt;br&gt;nerna, landstingen och andra samhällsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall ha rätt att inspektera sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen bör tillföras vissa utökade resurser för att kunna&lt;br&gt;fullgöra tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Utredningen föreslår att respektive&lt;br&gt;central myndighet (Socialstyrelsen, Boverket och Riksförsäkringsverket)&lt;br&gt;skall ha tillsyn inom sitt ansvarsområde och att en central myndighet&lt;br&gt;skall ha det övergripande tillsynsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår vidare att länsstyrelsens tillsynsuppgift skall in-&lt;br&gt;skränkas till tillsyn av verksamheter som bedrivs i enskild regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nämnden för vårdartjänst och HCK, FUB m.fl.&lt;br&gt;handikapporganisationer anser att Socialstyrelsen skall vara den centrala&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten. Flera remissinstanser, framför allt handikapporga-&lt;br&gt;nisationerna, betonar att tillsynsfunktionen måste förstärkas och ges&lt;br&gt;ökade befogenheter. Även synpunkter om att tillsynsmyndigheten bör&lt;br&gt;ges möjlighet att tillgripa sanktioner tas upp. Remissinstanserna i övrigt&lt;br&gt;godtar utredningens förslag i den mån de kommenterar frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden för vårdartjänst, Riksrevisionsverket, länsstyrelserna och två&lt;br&gt;av fyra landsting som berör frågan anser att länsstyrelsens tillsynsansvar&lt;br&gt;bör gälla all verksamhet enligt den nya lagen. Länsstyrelsen i Östergöt-&lt;br&gt;land säger exempelvis att länsstyrelsens skyldighet, enligt utredningens&lt;br&gt;förslag, att följa tillämpningen av lagen bäst utförs genom reguljär till-&lt;br&gt;syn. Det är ologiskt att länsstyrelsens tillsynsuppgifter inskränks till&lt;br&gt;verksamheter som bedrivs i enskild regi. Enligt länsstyrelsen riskerar&lt;br&gt;förslaget att skapa gränsdragningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser pekar också på länsstyrelsernas kännedom om&lt;br&gt;lokala förhållanden och att det är mest logiskt att samma regler gäller&lt;br&gt;som för tillsynen enligt socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen menar att den direkta tillsynen skulle kunna utövas av&lt;br&gt;styrelsens regionala enheter eller av länsstyrelsernas sociala funktion.&lt;br&gt;Fördelarna med att förlägga den direkta tillsynen till de regionala en-&lt;br&gt;heterna är att dessa har större upptagningsområden och har naturliga&lt;br&gt;kontakter med centrala verk, vilket borgar för en enhetligt utövad till-&lt;br&gt;syn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO menar att betänkandet från Socialtjänstkommmittén måste avvaktas&lt;br&gt;innan några avgörande ändringar görs i förhållande till vad som gäller&lt;br&gt;enligt socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kommuner, handikapporganisationer och övriga som yttrat sig i&lt;br&gt;frågan godtar mer eller mindre utredningens förslag i denna del med&lt;br&gt;undantag av en kommun som förordar länsstyrelsen som tillsynsmyndig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: Utvecklingen i många kommuner går mot mer&lt;br&gt;decentralisering och att man skiljer mellan offentlig kontroll och finan-&lt;br&gt;siering å ena sidan och produktion med enskilda, kooperativa och&lt;br&gt;offentliga producenter å den andra. Denna utveckling ställer ökade krav&lt;br&gt;på tillsyn och uppföljning av att statsmakternas intentioner på det sociala&lt;br&gt;området efterlevs. Det är också enligt min uppfattning överhuvudtaget&lt;br&gt;viktigt med en aktiv tillsyn på handikappområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär ingen ändring i förhållande till vad som gäller idag&lt;br&gt;enligt socialtjänstlagen och HSL. Min mening är att eftersom sambandet&lt;br&gt;med framför allt socialtjänstlagen är så starkt bör samma regler om&lt;br&gt;central tillsyn gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Socialstyrelsens tillsynsansvar ligger bl.a. att styrelsen skall följa och&lt;br&gt;utvärdera verksamheterna, göra kunskapssammanställningar, företa&lt;br&gt;inspektioner, utarbeta allmänna råd, ta initiativ till förändringar och&lt;br&gt;vara kunskapsförmedlare. Detta är viktiga funktioner inte minst när en&lt;br&gt;verksamhet som den nu aktuella är under uppbyggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer längre fram att beröra frågan om samlade uppföljnings-&lt;br&gt;och utvärderingsinsatser med anledning av handikappreformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande länsstyrelsernas roll gör jag följande bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna har det lokala tillsynsansvaret över kommunernas&lt;br&gt;socialtjänst enligt socialtjänstlagen. För verksamhet enligt omsorgslagen,&lt;br&gt;för vilken landstinget är huvudman, utövar istället Socialstyrelsen den&lt;br&gt;direkta tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anför som grund för att länsstyrelsen inte ska ha något&lt;br&gt;direkt tillsynsansvar över kommuner och landsting enligt den nya lagen&lt;br&gt;dels att den enskilde får möjlighet att överklaga beslut som avser de&lt;br&gt;särskilda insatserna, dels att en utvidgad möjlighet till rättshjälp föreslås&lt;br&gt;bli införd i rättshjälplagen och dels att bestämmelser om planer och rätt&lt;br&gt;till biträde av kontaktperson införs. Man har, samtidigt som man genom&lt;br&gt;dessa förslag velat stärka den enskildes ställning, avsett att markera&lt;br&gt;kommunernas respektive landstingens fulla ansvar - organisatoriskt och&lt;br&gt;finansiellt - för de insatser lagen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fjolårets budgetproposition (prop. 1991/1992:100 bil. 14) framgår&lt;br&gt;att ett av de områden som bör ges ökad tyngd inom länsstyrelserna är&lt;br&gt;den sociala tillsynen. Enligt chefen för Civildepartementet är länsstyrel-&lt;br&gt;serna väl skickade att vara en opartisk instans för tillsyn och upp-&lt;br&gt;följning av att statsmakternas intentioner på det sociala området efter-&lt;br&gt;levs. Jag har i min anmälan till bilaga 6 i samma proposition uttalat att&lt;br&gt;länsstyrelsernas tillsyns- och uppföljningsarbete blir allt viktigare mot&lt;br&gt;bakgrund av kommunernas organisationsförändringar samt ett ökande&lt;br&gt;inslag av privata alternativ inom vård och omsorg. Även de föränd-&lt;br&gt;ringar som riksdagen har beslutat om avseende statsbidragen till kom-&lt;br&gt;munerna talar för en sådan utveckling, vilket också påpekas i den ba-&lt;br&gt;komliggande propositionen (prop. 1991/92:150 del II).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av den nya lagen blir det fråga om viktig myndig-&lt;br&gt;hetsutövning. Kommunerna kommer att vara huvudmän för huvuddelen&lt;br&gt;av insatserna enligt den nya lagen. Som jag nyss påpekat har insatserna&lt;br&gt;enligt den nya lagen ett starkt samband med socialtjänsten enligt social-&lt;br&gt;tjänstlagen. Jag finner inga skäl för att tillsynen i den nya lagen skall&lt;br&gt;reduceras i förhållande till vad som gäller i fråga om socialtjänsten.&lt;br&gt;Länsstyrelsen, med närheten till länets kommuner och med den regio-&lt;br&gt;nala kunskapen, bör därför vara tillsynsmyndighet på länsnivå för hela&lt;br&gt;den verksamhet som regleras i den nya lagen. Jag vill särskilt&lt;br&gt;understryka betydelsen av att tillsynsmyndigheten med aktiva insatser&lt;br&gt;följer den nya lagens tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur tillsynen i framtiden ska vara ordnad beträffande socialtjänstlagen&lt;br&gt;utreds för närvarande av Socialtjänstkommittén (S 1991:07). I samband&lt;br&gt;med de ändringar som därmed eventuellt kan bli aktuella finns anled-&lt;br&gt;ning att återkomma till frågan om tillsyn enligt lagen om stöd och ser-&lt;br&gt;vice till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen bör ha rätt att inspektera verksamhet som bedrivs enligt&lt;br&gt;den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen bör också enligt min mening ha vissa servicefunktioner&lt;br&gt;gentemot kommuner, landsting och allmänhet såsom att biträda med råd&lt;br&gt;och information samt främja samverkan i planering mellan kommuner-&lt;br&gt;na, landstingen och andra samhällsorgan. Även denna funktion bör&lt;br&gt;regleras i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att länsstyrelsen skall kunna bedriva en aktiv tillsynsverksamhet&lt;br&gt;inom området fordras att de tillförs vissa utökade personella resurser.&lt;br&gt;Jag bedömer att länsstyrelserna för ändamålet bör tillföras medel mot-&lt;br&gt;svarande totalt 20 nya tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Vissa övergångsfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Överföring av huvudmannaskap&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Omsorgslagen, införandelagen till omsorgslagen&lt;br&gt;samt elevhemslagen upphör att gälla den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingens verksamhet enligt omsorgslagen i form av kontakt-&lt;br&gt;person, daglig verksamhet, korttidstillsyn, korttidsvistelse, boende&lt;br&gt;i familjehem och bostad med särskild service samt verksamhet&lt;br&gt;enligt elevhemslagen överförs successivt till kommunernas huvud-&lt;br&gt;mannaskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överföringen av huvudmannaskapet skall vara genomförd senast&lt;br&gt;den 31 december 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om överföring av huvudmannaskapet samt vissa kvar-&lt;br&gt;varande bestämmelser om specialsjukhus och vårdhem regleras i&lt;br&gt;en lag om införande av lagen om stöd och service till vissa funk-&lt;br&gt;tionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Den nuvarande regleringen i omsorgs-&lt;br&gt;lagen skall gälla fram till det datum då landstinget och samtliga kom-&lt;br&gt;muner i berört län kommit överens om att föra över huvudmannaskapet&lt;br&gt;för omsorgsverksamheten, dock längst till den 31 december 1995.&lt;br&gt;Därefter skall kommunernas ansvar enligt den nya lagen om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktionshindrade gälla för denna lags hela person-&lt;br&gt;krets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Dalarnas kommunförbund anser att det är bra med&lt;br&gt;en övergångsperiod för överförande till kommunerna av omsorgsverk-&lt;br&gt;samheten och boende enligt elevhemslagen. Östergötlands kommun-&lt;br&gt;förbund och Kommunförbundet Malmöhus konstaterar att det redan&lt;br&gt;finns planer för tidigare överförande än vad utredningen föreslagit.&lt;br&gt;Hallstahammars kommun bedömer att ett övertagande bör kunna ske då&lt;br&gt;den nya lagen träder i kraft. Stockholms, Marks och Ängeholms kom-&lt;br&gt;muner anser däremot att tidsplanen för genomförandet är för kort.&lt;br&gt;Flera remissinstanser, framför allt kommuner och landsting, förordar&lt;br&gt;frivilliga överenskommelser om huvudmannaskapsförändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare sagt är landstingen huvudmän&lt;br&gt;för verksamheterna enligt nuvarande omsorgslagen och elevhemslagen.&lt;br&gt;Som framhölls i propositionen (prop. 1984/85:176) angående omsorgs-&lt;br&gt;lagen, är omsorgerna till stor del egentligen till sitt innehåll en social&lt;br&gt;service av sådant slag som i och för sig skulle kunna vara en del av&lt;br&gt;socialtjänsten. Vissa av de uppgifter som lagts på landstingen är alltså&lt;br&gt;nära besläktade med de uppgifter som kommunerna har enligt främst&lt;br&gt;socialtjänstlagen. Enligt omsorgslagen får ett landsting efter regeringens&lt;br&gt;godkännande överlåta uppgifter till en kommun. I flera landsting har&lt;br&gt;också sådant överlåtande genomförts. I tre landsting har samtliga kom-&lt;br&gt;muner övertagit all verksamhet med särskilda omsorger. I ett par lands-&lt;br&gt;ting har enstaka kommuner övertagit ansvaret för särskilda omsorger.&lt;br&gt;Det förekommer också att landsting med bibehållande av huvudmanna-&lt;br&gt;skapet för omsorgsverksamheten överlåtit till en kommun att ha driftan-&lt;br&gt;svar för verksamhet med särskilda omsorger. Vidare pågår i ett flertal&lt;br&gt;landsting planering för att överföra omsorgsverksamheten till kommu-&lt;br&gt;nema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den tid som förflutit sedan den nuvarande omsorgslagen antogs&lt;br&gt;av riksdagen har landstingens verksamhet för utvecklingsstörda personer&lt;br&gt;till stor del förändrats. Flertalet av de stora institutionerna har avveck-&lt;br&gt;lats eller minskat i platsantal. Kvarvarande vårdhem planeras att på&lt;br&gt;kortare eller längre tid avvecklas. Målet är att vårdhemmen skall er-&lt;br&gt;sättas av bostäder och daglig verksamhet med det personalstöd som var&lt;br&gt;och en behöver. Den pågående decentraliseringen av landstingens om-&lt;br&gt;sorgsverksamhet innebär också att särskilda omsorger numera ofta ges&lt;br&gt;där den utvecklingsstörde bor. Parallellt med omsorgsverksamhetens&lt;br&gt;förändring har också samhällets övriga serviceorgan ökat engagemanget&lt;br&gt;för utvecklingsstörda personer. Ansvaret för barnomsorg för utveck-&lt;br&gt;lingsstörda barn ligger sedan den nuvarande omsorgslagens ikraftträdan-&lt;br&gt;de hos kommunerna. Särskolan är numera ofta förlagd i direkt anslut-&lt;br&gt;ning till den reguljära grundskolan och gymnasieskolan. Antalet sär-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skoleelever som undervisas i vanlig klass har vidare ökat under de&lt;br&gt;senaste åren. Riksdagen har också beslutat att särskolan skall föras över&lt;br&gt;från landstingen till kommunerna. Överföringen skall ske successivt och&lt;br&gt;vara avslutad senast den 31 december 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i avsnittet 3.3 (Frågor om huvudmannaskapet) föreslagit att&lt;br&gt;kommunerna skall svara för insatser med särskilt stöd och särskild ser-&lt;br&gt;vice enligt den nya lagen, med undantag för rådgivning och personligt&lt;br&gt;stöd, som jag föreslagit att landstingen skall handha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överförande av landstingens nuvarande omsorgsverksamhet till kom-&lt;br&gt;munerna är frågan om en omfattande förändring som avser verksamhet&lt;br&gt;för ca 37 000 personer, kostnader för ca 10 miljarder kronor och med&lt;br&gt;mer än 30 000 personer anställda. I likhet med utredningen anser jag&lt;br&gt;därför att det är rimligt att förändringen sker successivt under en över-&lt;br&gt;gångsperiod, i den takt som huvudmännen finner lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att förändringen av huvudmannaskapet av den&lt;br&gt;nuvarande omsorgsverksamheten, med undantag för rådgivning och&lt;br&gt;annat personligt stöd, skall vara genomförd senast den 31 december&lt;br&gt;1995. Kommer landsting och kommuner överens om ett tidigare över-&lt;br&gt;förande skall den nya lagen därefter gälla för hela personkretsen. I&lt;br&gt;annat fall föreslås den nuvarande omsorgslagen att gälla för omsorgs-&lt;br&gt;lagens personkrets till den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag emellertid att den nya lagen från dagen för&lt;br&gt;ikraftträdandet, den 1 januari 1994, skall gälla hela dess personkrets och&lt;br&gt;samtliga insatser. Vidare bör omsorgslagen, införandelagen till om-&lt;br&gt;sorgslagen (med vissa undantag) samt elevhemslagen upphöra vid sam-&lt;br&gt;ma tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under en övergångsperiod från den nya lagens ikraftträdande den&lt;br&gt;1 januari 1994 och fram till den 31 december 1995, bör emellertid viss&lt;br&gt;verksamhet som föreslås att vara reglerad i den nya lagen kvarstå under&lt;br&gt;landstingens huvudmannaskap, dvs. landstingen bör under övergångs-&lt;br&gt;perioden ansvara för dessa i stället för kommunerna. Den särskilda&lt;br&gt;insatsen rådgivning och annat personligt stöd berörs inte, eftersom an-&lt;br&gt;svaret för denna insats enligt den nya lagen föreslås åvila landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen bör för omsorgslagens personkrets under övergångsperio-&lt;br&gt;den ansvara för insatserna kontaktperson, daglig verksamhet, korttids-&lt;br&gt;tillsyn, korttidsvistelse samt de olika boendeformerna, som har mot-&lt;br&gt;svarigheter i omsorgslagen. Kommunerna bör däremot redan från den&lt;br&gt;nya lagens ikraftträdande ha ansvar även gentemot omsorgslagens per-&lt;br&gt;sonkrets för de särskilda insatserna personlig assistans, ledsagarservice&lt;br&gt;och avlösarservice i hemmet. De senare är insatser som motsvarar vad&lt;br&gt;som redan tidigare har kunnat lämnas av kommunerna inom ramen för&lt;br&gt;socialtjänstens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör landstingen under övergångsperioden ansvara för den verk-&lt;br&gt;samhet som för närvarande regleras i elevhemslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett landsting Ovh en kommun bör kunna träffa avtal om att överföra&lt;br&gt;uppgifter enligt omsorgslagen och elevhemslagen tidigare än den&lt;br&gt;1 januari 1996. Om ett landsting träffar överenskommelse med en eller&lt;br&gt;flera kommuner i ett landstingsområde om överförande av uppgifter,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser jag att landstinget skall lämna bidrag till en kommun för kost-&lt;br&gt;naden. Om landstinget överlåter uppgifterna till samtliga kommuner i&lt;br&gt;landstinget, bör i första hand skatteväxling genomföras. Vidare bör&lt;br&gt;kommunerna ges möjlighet att lämna ekonomiskt bidrag till varandra,&lt;br&gt;om det behövs för kostnadsutjämning mellan dem. Jag anser emellertid&lt;br&gt;att sådan mellankommunal kostnadsutjämning bara bör tillämpas över-&lt;br&gt;gångsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att riksdagen och regeringen självklart skall ha ett ansvar för&lt;br&gt;huvudmannaskap förändringens genomförande. Enligt min mening finns&lt;br&gt;det emellertid inte skäl att nu föreslå former för en central reglering för&lt;br&gt;överförandet av huvudmannaskapet. Huvudmännen bör enligt min upp-&lt;br&gt;fattning ges möjlighet att själva komma överens om tidpunkt och villkor&lt;br&gt;för överförandet. Fr.o.m. den 1 januari 1996 bör dock det huvud-&lt;br&gt;mannaskap som framgår av den nya lagen inträda. Det bör enligt min&lt;br&gt;mening ankomma på regeringen att senare återkomma till riksdagen&lt;br&gt;med förslag om ekonomisk reglering i de fall överenskommelser om&lt;br&gt;överförande av huvudmannskap inte kunnat träffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av den relativt omfattande övergångsreglering som blir följ-&lt;br&gt;den av de huvudmannaskapsförändringar som den nya lagen ger upphov&lt;br&gt;till, och vissa kvarvarande bestämmelser om specialsjukhus och vård-&lt;br&gt;hem, är det lämpligt att ha en särskild lag om införande av lagen om&lt;br&gt;stöd och service till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Vård oberoende av samtycke&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Nuvarande bestämmelser om vård oberoende av&lt;br&gt;samtycke för utvecklingsstörda personer skall finnas kvar under&lt;br&gt;ytterligare en tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Utredningen föreslår att möjligheten&lt;br&gt;till tvångsomhändertagande avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar utredningens för-&lt;br&gt;slag. Kammarrätten i Göteborg anser att utredningens förslag inte bör&lt;br&gt;genomföras. 1 propositionen (prop. 1990/91:58) om psykiatrisk tvångs-&lt;br&gt;vård m.m. har det dragits upp riktlinjer för hur dessa problem fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis bör lösas. Enligt kammarrätten saknas det anledning att nu gå&lt;br&gt;ifrån dessa riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt den föreslagna lagen om stöd och ser-&lt;br&gt;vice till vissa funktionshindrade skall stöd och service endast ges på&lt;br&gt;begäran av den enskilde. Om han är under 15 år eller ur stånd att avge&lt;br&gt;en bindande viljeförklaring skall insatser ges på begäran av vårdnads-&lt;br&gt;havare, förvaltare eller god man. En liknande regel gäller enligt den&lt;br&gt;nuvarande omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I omsorgslagen upptas alltå inte några regler om vård oberoende av&lt;br&gt;samtycke motsvarande vad som gällde enligt 35 § i 1967 års omsorgs-&lt;br&gt;lag. Att helt släppa möjligheten till tvångsmässiga ingripanden ansågs&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock inte vara möjligt i anslutning till att den nya omsorgslagen in-&lt;br&gt;fördes. I propositionen (prop. 1984/85:176) om den nuvarande om-&lt;br&gt;sorgslagen uttalade föredragande statsrådet att den enda framkomliga&lt;br&gt;vägen var att övergångsvis, i avvaktan på en samlad bedömning, behålla&lt;br&gt;35 § och därtill anslutande regler i 1967 års omsorgslag vid sidan av&lt;br&gt;den nuvarande omsorgslagen. Därigenom finns möjligheter att vårda&lt;br&gt;utvecklingsstörda personer oberoende av eget samtycke. Reglerna åter-&lt;br&gt;finns i den s.k. införandelagen till omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ 35 i 1967 års omsorgslag, som alltså genom övergångsbestämmel-&lt;br&gt;serna till den nuvarande omsorgslagen alltjämt är i kraft, har följande&lt;br&gt;lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Psykiskt utvecklingsstörd som fyllt 15 år får oberoende av sam-&lt;br&gt;tycke som avses i 34 § första stycket beredas vård i vårdhem eller&lt;br&gt;specialsjukhus, om vården är oundgängligen påkallad med hänsyn till&lt;br&gt;utvecklingsstörningens grad och till att han till följd av utvecklings-&lt;br&gt;störningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) är farlig för annans personliga säkerhet eller fysiska eller psy-&lt;br&gt;kiska hälsa eller för eget liv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) är ur stånd att taga vård om sig själv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) är ur stånd att skydda sig själv mot att bli sexuellt utnyttjad&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) har ett för närboende eller andra grovt störande levandssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård i specialsjukhus oberoende av samtycke får beredas även när&lt;br&gt;vården är oundgängligen påkallad med hänsyn till, förutom utveck-&lt;br&gt;lingsstörningens grad, att den utvecklingsstörde till följd av utveck-&lt;br&gt;lingsstörningen är farlig för annans egendom eller annat av lagstift-&lt;br&gt;ningen skyddat intresse som icke avses i första stycket under a).&lt;br&gt;Vården får dock beredas endast med stöd av domstols förordnande&lt;br&gt;enligt 31 kap. 3 § brottsbalken.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen (prop. 1990/91:58) om psykiatrisk tvångsvård m.m.&lt;br&gt;bedömde föredragande statsrådet att övergångsreglerna om tvångsvård i&lt;br&gt;införandelagen till omsorgslagen inte heller till följd av den föreslagna&lt;br&gt;nya psykiatriska vårdlagstiftningen kunde avskaffas. Den tidigare inrikt-&lt;br&gt;ningen mot att upphäva tvångsbestämmelserna angavs emellertid ligga&lt;br&gt;fast. Vidare angavs att Socialstyrelsen borde ges i uppdrag att följa&lt;br&gt;tillämpningen av övergångsreglerna om tvångsvård av utvecklingsstörda&lt;br&gt;och att senast inom två år redovisa gjorda erfarenheter. Riksdagen be-&lt;br&gt;slutade i enlighet härmed (bet. 1990/91 :SoU13, rskr. 1990/91:329).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagen (SFS 1991:1138) om ändring i brottsbalken avskaffades&lt;br&gt;däremot fr.o.m. den 1 januari 1992 möjligheten att enligt 1967 års om-&lt;br&gt;sorgslag överlämna en utvecklingsstörd lagöverträdare till vård i&lt;br&gt;specialsjukhus. Den nya regleringen i brottsbalken innebär bl.a. att&lt;br&gt;påföljden överlämnande till rättspsykiatrisk vård kan tillämpas på lag-&lt;br&gt;överträdare som är utvecklingsstörda, om de har en psykisk störning&lt;br&gt;som är allvarlig och kriterierna i övrigt för rättspsykiatrisk vård före-&lt;br&gt;ligger. Överlämnande kan dock inte ske om den psykiska störningen&lt;br&gt;enbart består av utvecklingsstörning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av uttalandet i propositionen (prop. 1990/91:58) att&lt;br&gt;Socialstyrelsen borde ges i uppdrag att följa tillämpningen av över-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gångsreglema om tvångsvård av utvecklingsstörda och mot bakgrund av&lt;br&gt;Handikapputredningens förslag om att tvångsomhändertagande på grund&lt;br&gt;av utvecklingsstörning skall avskaffas, uppdrog regeringen i februari&lt;br&gt;1992 till Socialstyrelsen att bl.a. kartlägga omfattningen av nuvarande&lt;br&gt;tvångsvård på vårdhem och specialsjukhus av utvecklingsstörda perso-&lt;br&gt;ner. Socialstyrelsen uppdrogs också att belysa på vilket sätt de verksam-&lt;br&gt;hetsansvariga huvudmännen bör anordna alternativa verksamheter för&lt;br&gt;personer som tvångsvårdas på vårdhem eller i specialsjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Socialstyrelsens redovisning i denna del av uppdraget framgår att&lt;br&gt;antalet tvångsvårdade utvecklingsstörda sjunkit kraftigt under senare år;&lt;br&gt;från 1 144 personer år 1986 till 45 personer år 1992. Socialstyrelsen&lt;br&gt;uppger att det finns en konkret planering att skriva ut ytterligare 17&lt;br&gt;personer. Av utredningen framgår också att cirka hälften av den kvar-&lt;br&gt;varande gruppen bedöms ha ett boendebehov liknande det som i dag&lt;br&gt;redan planeras för andra, t.ex. gruppbostad eller annat boende med&lt;br&gt;särskilt stöd. Under de senaste åren uppges bara ett fåtal personer ha&lt;br&gt;skrivits in för vård oberoende av samtycke. Socialstyrelsen driver eller&lt;br&gt;stödjer olika projekt med inriktning på alternativa omsorgsformer för&lt;br&gt;utvecklingsstörda personer som bedömts ha behov av frihetsinskränkan-&lt;br&gt;de insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen framhåller att utvecklingen varit mycket god avseende&lt;br&gt;möjligheten att finna alternativa vårdformer för utvecklingsstörda som&lt;br&gt;varit tvångsinskrivna. Enligt Socialstyrelsens bedömning är det därför&lt;br&gt;möjligt att bestämmelserna om vård oberoende av samtycke helt kan tas&lt;br&gt;bort i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att övergångsbestämmelserna till omsorgslagen&lt;br&gt;avseende vård oberoende av samtycke bör finnas kvar ytterligare en tid.&lt;br&gt;Skälet är att det för en mindre grupp utvecklingsstörda kan behövas&lt;br&gt;tvångsinsatser för att förhindra att de själva eller andra far illa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stor betydelse för den framtida bedömningen är enligt Socialstyrel-&lt;br&gt;sen dels utvecklingen inom omsorgsverksamheten, dels möjligheterna&lt;br&gt;för kriminalvård och rättspsykiatri att svara för ett adekvat omhänder-&lt;br&gt;tagande. Socialstyrelsen anser att ytterligare analyser bör göras av er-&lt;br&gt;farenheterna av den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård innan&lt;br&gt;något definitivt ställningstagande kan tas. Socialstyrelsen bedömer att&lt;br&gt;den i propositionen om psykiatrisk tvångsvård m.m. (prop. 1990/91:58)&lt;br&gt;angivna tiden, två år, bör vara tillräcklig för att kunna bedöma om det&lt;br&gt;behövs särskild lagstiftning för reglering av tvång för personer med&lt;br&gt;utvecklingsstörning eller om behovet av tvång tillfredsställande kan&lt;br&gt;täckas av annan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del gör jag samma bedömning i frågan och är därför inte&lt;br&gt;beredd att nu föreslå att möjligheten till vård oberoende av samtycke&lt;br&gt;skall upphöra. Jag anser emellertid att den tidigare inriktningen mot att&lt;br&gt;upphäva bestämmelser om tvångsvård av utvecklingsstörda personer&lt;br&gt;skall ligga fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att det är synnerligen angeläget att alternativa individuellt&lt;br&gt;anpassade åtgärder för utvecklingsstörda personer med sociala, psykiska&lt;br&gt;eller beteendemässiga problem vidtas inom ramen för verksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med den nya lagen och, då det bedöms som lämpligt, i samverkan med&lt;br&gt;t.ex. psykiatrin och socialtjänsten. Jag förutsätter att Socialstyrelsen&lt;br&gt;såsom nationell tillsynsmyndighet för verksamhet enligt den nya lagen&lt;br&gt;ingående följer utvecklingen på detta område och medverkar i diskus-&lt;br&gt;sioner om konstruktiva alternativa lösningar. Jag avser att på grundval&lt;br&gt;av Socialstyrelsens tillsyn noggrant följa frågan och återkomma till&lt;br&gt;regeringen med förslag om åtgärder vid lämplig tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Vårdhem och specialsjukhus&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Landstingen och kommunerna skall gemensamt&lt;br&gt;planera för avveckling av befintliga vårdhem och specialsjukhus.&lt;br&gt;Avvecklingsplaner skall vara upprättade senast den 31 december&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyintagning till vårdhem och specialsjukhus får bara ske av&lt;br&gt;vuxna med anledning av beslut om vård oberoende av samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna skall i samråd med landstingen regelbundet och&lt;br&gt;minst en gång om året överväga om boendet i vårdhem eller&lt;br&gt;specialsjukhus för en person kan ersättas av någon boendeform&lt;br&gt;enligt den nya lagen om stöd och service till vissa funktionshin-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som bor på vårdhem och specialsjukhus skall få del av&lt;br&gt;vissa insatser enligt den nya lagen om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om vårdhem och specialsjukhus regleras i införandelagen&lt;br&gt;till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Utredningen föreslår att avvecklings-&lt;br&gt;planer, som skall utarbetas av kommuner och landsting tillsammans,&lt;br&gt;skall vara upprättade senast den 31 december 1993. Från samma datum&lt;br&gt;föreslås definitivt intagningsstopp på vårdhemmen. Vårdhemmen före-&lt;br&gt;slås vara avvecklade senast den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Fletalet remissinstanser godtar utredningens för-&lt;br&gt;slag. Kammarrätten i Göteborg anser emellertid inte att det bör läggas&lt;br&gt;fast en tidpunkt för när vårdhem och specialsjukhus skall vara avveckla-&lt;br&gt;de. Stockholms läns landsting bedömer att den föreslagna tidpunkten för&lt;br&gt;vårdhemsavvecklingen är orealistisk. Riksförbundet för utvecklings-&lt;br&gt;störda barn, ungdomar och vuxna (FUB) framför att verksamheten vid&lt;br&gt;specialsjukhus och vårdhem bör regleras i övergångsbestämmelser till&lt;br&gt;den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Vårdhem och specialsjukhus är inte former av&lt;br&gt;särskilda omsorger enligt omsorgslagen, utan regleras i införandelagen&lt;br&gt;till omsorgslagen. Enligt denna skall landstingen planera för vårdhem-&lt;br&gt;mens och specialsjukhusens avveckling. I lagmotiven betonas att det är&lt;br&gt;väsentligt att utflyttningen från vårdhemmen sker med varsamhet och&lt;br&gt;med hänsynstagande till och efter samråd med varje enskild individ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 159&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvecklingen skall också ske med beaktande av personella och ekono-&lt;br&gt;miska resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyintagning på vårdhem av barn och ungdomar får enligt införande-&lt;br&gt;lagen till omsorgslagen inte ske. Däremot får nyintaging ske till vård-&lt;br&gt;hem eller specialsjukhus för vuxna om det finns synnerliga skäl därtill.&lt;br&gt;Ett synnerligt skäl kan vara att behov av omhändertagande uppstår på&lt;br&gt;grund av ändrad hemsituation. Det kan gälla en svårt utvecklingsstörd&lt;br&gt;vuxen person som vårdas av föräldrar som inte längre klarar uppgiften&lt;br&gt;och lämplig gruppbostad inte går att finna omedelbart. Ett annat synner-&lt;br&gt;ligt skäl kan vara att den utvecklingsstörde är misstänkt för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt införandelagen till omsorgslagen skall omsorgsnämnden regel-&lt;br&gt;bundet och minst en gång om året pröva om boendet kan fortsätta i&lt;br&gt;någon annan boendeform. Prövningen skall göras för varje person indi-&lt;br&gt;viduellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under en tioårsperiod har omkring 90 vårdhem lagts ned. I dag finns&lt;br&gt;det 110 vårdhem som omfattas av införandelagen till omsorgslagen.&lt;br&gt;Antalet boende på vårdhem har under perioden minskat med ca 5 200&lt;br&gt;personer. Enligt Socialstyrelsens statistik bodde fortfarande omkring&lt;br&gt;4 000 personer på vårdhem år 1993. Omkring 20 vuxna personer bodde&lt;br&gt;på specialsjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvecklingen av vårdhemmen och specialsjukhusen har nu pågått&lt;br&gt;under flera år. Likväl finns det fortfarande flera tusen personer som bor&lt;br&gt;på vårdhem och specialsjukhus. Med hänsyn till de kunskaper som finns&lt;br&gt;om institutioners negativa inverkan på dem som bor där samt till posi-&lt;br&gt;tiva erfarenheter av de bostäder och verksamheter som kommit att er-&lt;br&gt;sätta bl.a. vårdhemmen, anser jag att avvecklingen bör påskyndas ytter-&lt;br&gt;ligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudmännens planer för avveckling av vårdhem och specialsjukhus&lt;br&gt;samt för alternativa boende- och sysselsättningsformer bör enligt min&lt;br&gt;mening vara upprättade i och med utgången av kalenderåret 1994. I&lt;br&gt;planerna bör både generella utgångspunkter för avvecklingen och enskil-&lt;br&gt;da personers behov av alternativa boende- och sysselsättningsformer&lt;br&gt;klargöras. Socialstyrelsen har i allmänna råd (1990:11) om institutions-&lt;br&gt;avveckling givit vägledning i denna fråga. Eftersom det är kommunerna&lt;br&gt;som slutligen skall vara ansvariga för flertalet av insatserna enligt den&lt;br&gt;nya lagen, som bl.a. skall ersätta vård i vårdhem och specialsjukhus, är&lt;br&gt;det viktigt att landstingen och kommunerna tar ett gemensamt ansvar för&lt;br&gt;planeringen. Planeringen avseende enskilda personers utflyttning från&lt;br&gt;vårdhem och specialsjukhus bör avse både de personer som bor på&lt;br&gt;vårdhem eller specialsjukhus som drivs av landsting eller kommun och&lt;br&gt;de personer som bor på enskilda vårdhem som Socialstyrelsen godkänt&lt;br&gt;som vårdhem för utvecklingsstörda. Jag anser att det är befogat att&lt;br&gt;planerna tillställs Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser vidare att huvudmannen, i likhet med vad som nu gäller&lt;br&gt;enligt införandelagen till omsorgslagen, regelbundet och minst en gång&lt;br&gt;varje år skall göra en individuell prövning om boendet kan ersättas av&lt;br&gt;någon boendeform enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har nyss föreslagit att möjligheten att ge vård i vårdhem och&lt;br&gt;specialsjukhus oberoende av samtycke skall finnas kvar ytterligare en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tid. Ny intagningar av andra skäl bör emellertid inte kunna göras. Ut-&lt;br&gt;vecklingsstörda barn och ungdomar växer numera upp under samma&lt;br&gt;livsvillkor som barn i allmänhet. De bör också senare i livet ges möjlig-&lt;br&gt;het att fortsätta att leva under samma förhållanden som människor i&lt;br&gt;allmänhet gör; med egen bostad, arbete eller daglig sysselsättning och&lt;br&gt;fritid utifrån egna intressen. Enligt min mening kan därför inte huvud-&lt;br&gt;mannen fullgöra sin skyldighet enligt lagen genom att erbjuda utveck-&lt;br&gt;lingsstörda personer boende under institutionella former. Det bör&lt;br&gt;emellertid inte hindra att rent tillfälliga placeringar görs i akuta situatio-&lt;br&gt;ner i avvaktan på en permanent lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser inte heller att omplaceringar från ett vårdhem till ett annat&lt;br&gt;bör göras, såvida det inte sker på den enskildes uttryckliga önskan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen föreslår att alla vårdhem och specialsjukhus&lt;br&gt;skall vara avvecklade senast den 1 januari 1998. Mot bakgrund av vad&lt;br&gt;jag nyss föreslagit om vård på vårdhem eller specialsjukhus oberoende&lt;br&gt;av samtycke, är jag inte beredd att nu föreslå en definitiv tidpunkt för&lt;br&gt;när vårdhem och specialsjukhus skall vara helt avvecklade. Omfatt-&lt;br&gt;ningen av vård oberoende av samtycke är emellertid relativt liten. Jag&lt;br&gt;anser därför inte att planeringen för avveckling av vårdhem och special-&lt;br&gt;sjukhus behöver försenas med anledning av att platser för vård oberoen-&lt;br&gt;de av samtycke behövs övergångsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag finner det synnerligen angeläget att personer som bor på vårdhem&lt;br&gt;och specialsjukhus skall kunna få del av insatser enligt den nya lagen.&lt;br&gt;Att t.ex. ha en kontaktperson kan vara lika viktigt för dessa personer&lt;br&gt;som för andra som tillhör den nya lagens personkrets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att det bör vara Socialstyrelsen som är tillsynsmyndighet&lt;br&gt;över vårdhem och specialsjukhus. Det innebär ingen ändring i förhållan-&lt;br&gt;de till vad som gäller enligt den nuvarande införandelagen till omsorgs-&lt;br&gt;lagen. Skälet är att socialstyrelsen har en överblick som gör det möjligt&lt;br&gt;att följa verksamheten på nationell nivå under avvecklingsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Habilitering och rehabilitering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Ansvaret för habilitering och rehabilitering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Sjukvårdshuvudmännen åläggs genom ändring i&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen (HSL) att ansvara för habilitering och&lt;br&gt;rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvårdhuvudmannen skall tillgodose behovet av habilitering&lt;br&gt;och rehabilitering eller anlita andra anordnare av habilitering och&lt;br&gt;rehabilitering eller samverka med andra sjukvårdshuvudmän för&lt;br&gt;att tillgodose detta behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvårdshuvudmannen skall i samråd med den enskilde eller i&lt;br&gt;förekommande fall med dennes ställföreträdare upprätta en indivi-&lt;br&gt;duell plan över den enskildes behov av habilitering och rehabilite-&lt;br&gt;ring. Bestämmelser om detta förs in i hälso- och sjukvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;förslag. Utredningen föreslår att den individuella planen skall tillställas Bilaga 1&lt;br&gt;försäkringskassan om den enskilde så vill och försäkringskassan begär&lt;br&gt;det. Syftet är att uppnå samordning mellan olika huvudmän och att för-&lt;br&gt;säkringskassan skall göra vissa uppföljningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Landstingen m.fl. stödjer utredningens förslag om&lt;br&gt;att sjukvårdshuvudmännen genom ändring i HSL åläggs att organisera&lt;br&gt;och finansiera habilitering och rehabilitering, medan framför allt handi-&lt;br&gt;kapporganisationerna anser att habilitering och rehabilitering skall regle-&lt;br&gt;ras i en rättighetslag. Många remissinstanser riktar kritik mot utred-&lt;br&gt;ningens förslag att försäkringskassan skall åläggas ett uppföljningsan-&lt;br&gt;svar för de individuella planerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: Habilitering och rehabilitering är i vid be-&lt;br&gt;märkelse verksamheter som syftar till att ge funktionshindrade bästa&lt;br&gt;möjliga funktionsförmåga och bästa möjliga förutsättningar för delaktig-&lt;br&gt;het i samhället. För att nå detta behövs samverkande medicinska, psy-&lt;br&gt;kologiska, pedagogiska och sociala åtgärder samt åtgärder för arbete&lt;br&gt;eller sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets skyldighet att erbjuda habilitering och rehabilitering är för&lt;br&gt;närvarande inte reglerad i lag. Uppgiften att erbjuda habilitering och&lt;br&gt;rehabilitering har emellertid ansetts följa av det allmänna ansvar som&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen enligt 1 § HSL har att medicinskt förebygga,&lt;br&gt;utreda och behandla sjukdomar och skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Habiliteringsbegreppet har kommit att beteckna verksamheter med in-&lt;br&gt;rikting på framför allt barn och ungdomar. Vanligen omfattar habilite-&lt;br&gt;ringen medicinska, psykologiska, sociala och pedagogiska aspekter på&lt;br&gt;funktionshindret. Arbetssättet är i regel tvärfackligt lagarbete. I många&lt;br&gt;landsting har habiliteringsverksamheten samordnats för flera grupper av&lt;br&gt;funktionshindrade barn och ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn- och ungdomshabiliteringen är organiserad på flera nivåer. På&lt;br&gt;det lokala planet finns ofta lokala team eller distriktsarbetslag som&lt;br&gt;svarar för behandling och stöd i olika former till funktionshindrade&lt;br&gt;barn, ungdomar och deras familjer. På länsplanet svarar barnklinik eller&lt;br&gt;habiliteringscentral för diagnostik, behandlingsplanering, behandling och&lt;br&gt;utvecklingsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver finns regionala habiliteringsverksamheter med varierande&lt;br&gt;omfattning och profilering inom varje sjukvårdsregion och som fungerar&lt;br&gt;som viktiga komplement till länsplanets habiliteringar. I regel är den&lt;br&gt;regionala habiliteringen integrerad med länshabiliteringen. Folke Bema-&lt;br&gt;dottehemmet i Uppsala, Ekhaga i Linköping och Bräcke Östergård i&lt;br&gt;Göteborg är emellertid enbart inriktade på regional verksamhet. De&lt;br&gt;förenar habilitering med undervisning och drivs i samarbete mellan&lt;br&gt;kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På riksplanet finns specialpedagogiska resurscentrer knutna till några&lt;br&gt;av de statliga specialskolorna. Dessa har oftast hela riket som upptag-&lt;br&gt;ningsområde. Staten har också tagit på sig kostnadsansvaret för verk-&lt;br&gt;samheten med habilitering och boende i anslutning till gymnasieskolor&lt;br&gt;med specialanpassad utbildning för svårt rörelsehindrade elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vuxenhabilitering har blivit ett begrepp för fortsatta insatser för&lt;br&gt;främst unga vuxna som tidigare erhållit stöd, service och behandling&lt;br&gt;genom landstingens barn- och ungdomshabilitering. Habiliterings-&lt;br&gt;begreppet används även för verksamhet för unga vuxna som under&lt;br&gt;barndomsåren inte fått tillgång till kvalificerade stödinsatser och därför&lt;br&gt;i vuxen ålder kompenseras genom riktade behandlings- och stödinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Habilitering används också som begrepp inom landstingens omsorgs-&lt;br&gt;verksamhet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna. Vanligen&lt;br&gt;avses då verksamhet som bedrivs av tvärfackliga team eller av distrikts-&lt;br&gt;arbetslag med företrädare för olika yrkeskategorier och som svarar för&lt;br&gt;den direkta behandlingen och det nära stödet till den utvecklingsstörde&lt;br&gt;personer. Som jag nyss nämnt är habiliteringsverksamheten för barn&lt;br&gt;och ungdomar i flera landsting samordnad i en gemensam organisation&lt;br&gt;för flera grupper av funktionshindrade barn och ungdomar, bl.a. de som&lt;br&gt;omfattas av omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vuxna personer med funktionshinder finns det inom landstingens&lt;br&gt;ansvar många verksamheter som svarar för särskilt kunnande och sär-&lt;br&gt;skilda insatser för att hindra eller minska följder av skada eller sjuk-&lt;br&gt;dom. Jag har nyss nämnt omsorgsverksamheten för utvecklingsstörda&lt;br&gt;personer och vuxenhabiliteringen för fortsatta insatser till unga vuxna.&lt;br&gt;Därutöver har nästan varje medicinsk specialitet i vid bemärkelse reha-&lt;br&gt;biliterande inslag. Utvecklingen inom rehabiliteringsmedicinen och&lt;br&gt;närliggande delar av sjukvården har under senare år utökats och blivit&lt;br&gt;alltmer specialiserad. Andra medicinska specialiteter med omfattande&lt;br&gt;rehabiliteringsinslag är exempelvis psykiatri, reumatologi och geriatrik.&lt;br&gt;Vid flertalet ögon- och öronkliniker har syn- och hörselcentraler byggts&lt;br&gt;upp. Personer med vissa funktionshinder som t.ex. mag- och tarmsjuk-&lt;br&gt;domar, diabetes, psoriasis och astma och allergi får ofta helt eller delvis&lt;br&gt;behandling och socialt stöd inom den klinik som vederbörande fått&lt;br&gt;kontakt med i samband med utredning och diagnos. Rehabilitering har&lt;br&gt;också alltmer tagits upp inom den öppna vården. Även inom akutsjuk-&lt;br&gt;vården förekommer det att särskilda kunskaper och resurser för habilite-&lt;br&gt;ring och rehabilitering ställs till förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även stat, kommuner och enskilda svarar för insatser som kan ingå i&lt;br&gt;en allsidig habilitering och rehabilitering. Som exempel kan nämnas&lt;br&gt;yrkesinriktad rehabilitering inom Arbetsmarknadsverket, rehabiliterings-&lt;br&gt;verksamhet inom Riksförsäkringsverkets sjukhus, habilitering och reha-&lt;br&gt;bilitering inom hälso- och sjukvård med kommuner som huvudmän,&lt;br&gt;habiliterings- och rehabiliteringsverksamhet som drivs av stiftelser och&lt;br&gt;organisationer samt verksamhet med habiliterings- och rehabiliterings-&lt;br&gt;inslag vid folkhögskolor och annan vuxenpedagogisk verksamhet. Lika-&lt;br&gt;så driver vissa handikapporganisationer angelägen verksamhet för att&lt;br&gt;stödja enskildas habiliterings- och rehabiliteringsprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1978 utfärdade Socialstyrelsen ett principprogram för medicinsk&lt;br&gt;rehabilitering. Programmet syftar till att anpassa medicinsk rehabilite-&lt;br&gt;ring till den allmänna hälso- och sjukvårdsplanen. Jag har erfarit att&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet&lt;br&gt;beslutat att gemensamt revidera detta program. Det reviderade program-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;met skall beskriva hur mångfacetterad rehabiliteringsverksamheten är&lt;br&gt;och utgöra ett policydokument för vägledning till hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen och berörda yrkesgrupper. Revideringsarbetet avser&lt;br&gt;all rehabilitering inom hälso- och sjukvården och inte enbart den verk-&lt;br&gt;samhet som bedrivs vid rehabiliteringskliniker. Revideringen beräknas&lt;br&gt;vara slutförd under våren 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att funktionshindrade barn, ungdomar och vuxna samt deras&lt;br&gt;anhöriga skall kunna ställa stora krav på att få kvalificerat stöd genom&lt;br&gt;en habiliterings- eller rehabiliteringsorganisation med särskilt utbildad&lt;br&gt;personal. Jag avser främst sådan behandling och sådant stöd som kan&lt;br&gt;ges samlat av olika yrkeskategorier som t.ex. läkare, kurator, psykolog,&lt;br&gt;sjukgymnast, arbetsterapeut, logoped, specialpedagog samt personal för&lt;br&gt;fritids-, lekotek- och hjälpmedelsfrågor. Därutöver bör en habiliterings-&lt;br&gt;eller rehabiliteringsverksamhet kunna omfatta nätverk av sådana specia-&lt;br&gt;lister som behövs i vissa situationer, men som inte ingår i den ordinarie&lt;br&gt;organisationen. Till detta kommer att habiliterings- och rehabiliterings-&lt;br&gt;verksamheten ofta bör ha ett nära samarbete med annan verksamhet&lt;br&gt;som i vid mening har habiliterings- eller rehabiliteringsansvar, t.ex. för-&lt;br&gt;skolor, skolor och pedagogisk konsulentverksamhet, försäkringskassor,&lt;br&gt;region- och rikssjukvård, arbetsmarknadsorgan och socialtjänst samt&lt;br&gt;med verksamheter som har ansvar för insatser enligt den nyss föreslag-&lt;br&gt;na lagen. Handikapporganisationernas kunskaper och erfarenheter är&lt;br&gt;enligt min mening naturliga och viktiga komplement i all habiliterings-&lt;br&gt;och rehabiliteringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Basen för all habiliterings- och rehabiliteringsverksamhet bör enligt&lt;br&gt;min mening vara det tvärfackliga stödet. Varje teammedlem bör ha en&lt;br&gt;god uppfattning om de övriga medlemmarnas generella kunskapsom-&lt;br&gt;råden och behandlingsprinciper. Därigenom skapas förutsättningar för&lt;br&gt;de enskilda teammedlemmama att samordna sina insatser till en kons-&lt;br&gt;truktiv helhet för den enskilde. Teamarbetet får emellertid inte hindra&lt;br&gt;att enskilda med vissa funktionshinder helt eller delvis får sin habilite-&lt;br&gt;ring eller rehabilitering genom annan verksamhet. Jag avser exempelvis&lt;br&gt;syn-och hörselcentraler, psykiatriska verksamheter, särskilda kunskaps-&lt;br&gt;och resurscentrer och andra som i sin verksamhet har habiliterings- eller&lt;br&gt;rehabiliteringsansvar. Insatser som ges genom habiliterings- eller reha-&lt;br&gt;biliteringsverksamhet skall inte heller ersätta sådana insatser som kan&lt;br&gt;ges genom andra organ till alla människor, t.ex. barnhälsovården,&lt;br&gt;skolan eller arbetsmarknadsorganen. Också inom dessa och flera andra&lt;br&gt;områden är det angeläget att grundläggande kunskaper om funktions-&lt;br&gt;hinder byggs upp och att åtgärder vidtas för att minska följderna av&lt;br&gt;funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Handikapputredningen har emellertid konstaterat att tillgången&lt;br&gt;till habilitering och rehabilitering är ojämnt fördelad över landet och att&lt;br&gt;det råder stora skillnader beträffande vissa gruppers tillgång till kvalifi-&lt;br&gt;cerad habilitering eller rehabilitering. Utredningen har t.ex. konstaterat&lt;br&gt;att det endast finns medicinska rehabiliteringskliniker inom 14 lands-&lt;br&gt;tingsområden och att ett betydande antal yngre personer erbjuds rehabi-&lt;br&gt;literingsinsatser eller långtidsvårdas inom långvårds- och geriatriska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kliniker. Utredningen har också uppmärksammat att vissa grupper med&lt;br&gt;s.k. medicinska handikapp - t.ex. mag- och tarmsjukdomar, diabetes,&lt;br&gt;astma och hudsjukdomar - ofta får otillräckligt stöd från andra kompe-&lt;br&gt;tensområden än det medicinska. Enligt utredningen har ofta grupper&lt;br&gt;med s.k. mindre kända handikapp särskilda svårigheter att få allsidigt&lt;br&gt;kvalificerat stöd. Utredningen anger också att personer med mindre&lt;br&gt;ovanliga funktionshinder på grund av oklara ansvarsförhållanden upp-&lt;br&gt;lever svårigheter att få tillgång till särskilt kunnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att åtgärder behöver vidtas för att säkra enskildas tillgång till&lt;br&gt;habilitering och rehabilitering och för att utjämna skillnaderna mellan&lt;br&gt;habiliterings- och rehabiliteringsverksamhetema över landet och mellan&lt;br&gt;tillgången till kvalificerat stöd för olika grupper av funktionshindrade.&lt;br&gt;Åtgärder behöver också vidtas för att påskynda utvecklingen av efter-&lt;br&gt;satta områden. Enligt min mening faller det sig naturligt att detta ansvar&lt;br&gt;skall åvila hälso- och sjukvårdshuvudmännen. Där finns redan särskild&lt;br&gt;habiliterings- och rehabiliteringsverksamhet uppbyggd eller som håller&lt;br&gt;på att byggas upp, bl.a. de särskilda verksamheterna för barn- och ung-&lt;br&gt;domshabilitering och för rehabiliteringsmedicin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. flertalet handikapporganisationer förespråkar att enskilda skall&lt;br&gt;ges lagstadgad rätt till habilitering och rehabilitering. Även om jag har&lt;br&gt;sympati för en rättighetslagstiftning på habiliterings- och rehabiliterings-&lt;br&gt;området anser jag att en sådan av flera skäl för närvarande inte är en&lt;br&gt;framkomlig väg. För att en rättighetslag skall kunna uppnå sitt syfte bör&lt;br&gt;den enligt min mening vara så utformad att den klargör vilka specifice-&lt;br&gt;rade insatser som den enskilde är berättigad till. De särskilda habilite-&lt;br&gt;rings- och rehabiliteringsverksamhetema är emellertid ännu inte så av-&lt;br&gt;gränsade från vissa andra verksamheter, att det går att urskilja under&lt;br&gt;vilka former eller av vilken huvudman en viss föreskriven insats bör&lt;br&gt;ges. Så länge habilitering och rehabilitering inte är klart urskiljbara&lt;br&gt;områden, finner jag det inte lämpligt att reglera verksamheterna i annan&lt;br&gt;ordning än den som gäller för hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser det inte heller för närvarande möjligt att i alla situationer&lt;br&gt;avgöra när en viss insats är habilitering eller rehabilitering och när den&lt;br&gt;är en hälso- och sjukvårdsåtgärd. Frågan om en rättighetslagstiftning på&lt;br&gt;habiliterings- och rehabiliteringsområdet är inte heller beredd av Handi-&lt;br&gt;kapputredningen eller i något annat sammanhang. Enligt min mening&lt;br&gt;bör en rättighetslagstiftning på habiliterings- och rehabiliteringsområdet&lt;br&gt;övervägas först då det går att överblicka vad en sådan skulle innebära&lt;br&gt;för enskilda personers och skilda gruppers faktiska möjligheter att få del&lt;br&gt;av specificerade insatser utifrån sina särskilda behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är de mest angelägna åtgärderna för närvarande att&lt;br&gt;klargöra sjukvårdshuvudmannens ansvar för habilitering och rehabilite-&lt;br&gt;ring och att skapa reella möjligheter för huvudmännen att utveckla och&lt;br&gt;bygga upp habiliterings- och rehabiliteringsverksamheter, inte minst&lt;br&gt;inom områden som ännu är outvecklade. Syftet bör vara att säkra en-&lt;br&gt;skildas tillgång till fullgod habilitering och rehabilitering och att utjämna&lt;br&gt;skillnader över landet och i fråga om tillgången till habiliterings- och&lt;br&gt;rehabiliteringsinsatser för olika grupper av funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att sjukvårdshuvudmannens skyldighet att tillhandahålla habi-&lt;br&gt;litering och rehabilitering bör regleras genom ett tillägg i HSL. Genom&lt;br&gt;Adel-reformen regleras i HSL såväl landstingens som kommunernas&lt;br&gt;ansvar för hälso- och sjukvård. Ansvaret för habilitering och rehabilite-&lt;br&gt;ring bör fördelas mellan landsting och kommuner efter samma grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvårdshuvudmannens ansvar för tillhandahållande och finansiering&lt;br&gt;av habilitering och rehabilitering innebär inte att denne i alla situationer&lt;br&gt;behöver vara anordnaren av verksamheten. Framför allt i ett skede när&lt;br&gt;många verksamheter med stöd och service ges inom ramen för en de-&lt;br&gt;centraliserad organisation, är det angeläget att finna olika former för att&lt;br&gt;tillgodose allsidiga behov som enskilda funktionshindrade och grupper&lt;br&gt;med vissa funktionshinder har. Vissa verksamheter kan också vara av så&lt;br&gt;specialiserad art att de bara kan etableras på ett mindre antal orter. Jag&lt;br&gt;tänker t.ex. på regional habiliteringsverksamhet och på andra verksam-&lt;br&gt;heter som ännu är dåligt utvecklade, bl.a. rehabilitering vid hjärnskada,&lt;br&gt;vid progredierande sjukdomar och vid allvarlig psykisk störning eller&lt;br&gt;sjukdom. I situationer där enskildas allsidiga behov av insatser inte kan&lt;br&gt;erbjudas inom ramen för huvudmannens verksamhet, bör det vara den-&lt;br&gt;nes ansvar att se till att behoven tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom&lt;br&gt;samverkan med annan sjukvårdshuvudman eller annan anordnare av viss&lt;br&gt;habiliterings- eller rehabiliteringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer dessutom att längre fram föreslå åtgärder som syftar till&lt;br&gt;att särskilda kunskapscentrer för vissa grupper av funktionshindrade&lt;br&gt;skall kunna inrättas. Med kunskapscenter avser jag högspecialiserad&lt;br&gt;verksamhet med tvärfacklig kompetens, i regel på region- eller riksnivå.&lt;br&gt;Jag förutsätter att huvudmännen sinsemellan kommer att samverka kring&lt;br&gt;dessa kunskapcentrer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1967 års omsorgslag skulle det finnas vissa bestämda tjänster&lt;br&gt;hos en omsorgsstyrelse, bl.a. överläkare. Vid vissa inrättningar skulle&lt;br&gt;läkare vara ansvarig för den medicinska vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nuvarande omsorgslagen finns inga motsvarande bestämmelser.&lt;br&gt;Däremot ingår i den omvårdnad som skall ges i anslutning till vissa&lt;br&gt;särskilda omsorger, t.ex. gruppbostad och daglig verksamhet, att se till&lt;br&gt;att den utvecklingsstörde personen får den hälso- och sjukvård som han&lt;br&gt;behöver. Inom omsorgsverksamheten finns också i viss utsträckning&lt;br&gt;medicinska resurser. Därutöver finns några väl utvecklade centrer som&lt;br&gt;är specialinriktade på omsorgslagens personkrets eller ägnar stor del av&lt;br&gt;sin verksamhet åt denna. De har ofta sin huvudsakliga inriktning mot&lt;br&gt;barn, men kunskaperna kommer även vuxna till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsammans med utvecklingsstörning föreligger ofta såväl tillkomman-&lt;br&gt;de funktionshinder som en betydande översjuklighet. Därtill kommer att&lt;br&gt;många tillstånd är ovanliga. Kontakten med sjukvårdens personal kan&lt;br&gt;ofta vara speciell för personer som ingår i omsorgslagens personkrets,&lt;br&gt;bl.a. därför att många har svårigheter att uppfatta och redogöra för sina&lt;br&gt;symtom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt min mening angeläget att huvudmännen finner former för&lt;br&gt;att underlätta att medicinska insatser når personer som nu tillhör om-&lt;br&gt;sorgslagens personkrets och att kunskaper om metoder och rutiner för&lt;br&gt;hälsoundersökningar, diagnostik samt behandling för dessa personer kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bibehållas och utvecklas. Jag anser också att medicinsk kompetens bör&lt;br&gt;kunna ställas till kommunernas förfogande, för att bedömningar i sam-&lt;br&gt;band med begäran om insatser enligt den nya lagen om särskilt stöd och&lt;br&gt;särskild service till vissa funktionshindrade skall kunna göras utifrån&lt;br&gt;såväl sociala, psykologiska och pedagogiska som medicinska faktorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag skall strax återkomma med förslag om statligt finansiellt stöd för&lt;br&gt;att bygga upp och utveckla habiliterings- och rehabiliteringsverksam-&lt;br&gt;hetema. I kombination härmed och med ett fastlagt ansvar för habilite-&lt;br&gt;ring och rehabilitering anser jag att förutsättningarna är goda för sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen att inom egen verksamhet eller genom samverkan&lt;br&gt;sinsemellan och med andra anordnare av habilitering och rehabilitering&lt;br&gt;tillgodose olika behov av sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde bör enligt min mening ges rätt att få en individuell plan&lt;br&gt;för sin habilitering eller rehabilitering. Planen bör utgå från den enskil-&lt;br&gt;des egna mål, behov och intressen. Den bör omfatta olika behov som&lt;br&gt;kan tillgodses genom insatser från flera kompetensområden och genom&lt;br&gt;flera verksamheter. Då insatserna ges genom flera verksamheter bör det&lt;br&gt;inom var och en av verksamheterna upprättas en plan över olika åtgär-&lt;br&gt;der, som med den enskildes eller vårdnadshavarens medgivande kan&lt;br&gt;utväxlas mellan de verksamheter som ger habilitering eller rehabilite-&lt;br&gt;ring. Under förutsättning att den enskilde eller vårdnadshavaren begär&lt;br&gt;det, bör en plan också kunna överlämnas till kommunen som bas för&lt;br&gt;kommunens sociala, psykologiska och pedagogiska stödåtgärder. Planer-&lt;br&gt;na bör vara så utformade att de ger möjlighet till uppföljning, utvärde-&lt;br&gt;ring och förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen föreslår att huvudmännen skall ges skyldighet&lt;br&gt;att upprätta en organisationsplan över habiliterings- och rehabiliterings-&lt;br&gt;möjligheter. Enligt 7 § HSL har landstinget en skyldighet att planera&lt;br&gt;hälso- och sjukvården med utgångspunkt i befolkningens hälso- och&lt;br&gt;sjukvård. Enligt 8 § i samma lag skall landstinget samverka med sam-&lt;br&gt;hällsorgan, organisationer och enskilda. Jag anser att huvudmännen i sin&lt;br&gt;planering bör se som sin uppgift att redovisa tillgängliga resurser inom&lt;br&gt;och utanför den egna verksamheten avseende det stöd som kan ges för&lt;br&gt;olika behov och genom olika kompetenser. En sådan redovisning bör&lt;br&gt;vara lätt tillgänglig både för enskilda och för företrädare för olika verk-&lt;br&gt;samheter. Någon särskild lagbestämmelse om plan avseende habilitering&lt;br&gt;och rehabilitering anser jag inte nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Statligt stöd till utvecklingsinsatser inom habiliteringen&lt;br&gt;och rehabiliteringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ett tidsbegränsat statligt stimulansbidrag om&lt;br&gt;425 miljoner kronor per år lämnas fr.o.m. den 1 januari 1994 för&lt;br&gt;att påskynda utvecklingen av habilitering och rehabilitering och&lt;br&gt;minska ojämnheterna mellan länen. Bidraget bör lämnas under&lt;br&gt;fyra år vilket innebär att sammanlagt 1 700 miljoner kronor&lt;br&gt;avsätts för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar utredningens förslag.&lt;br&gt;Flera landsting liksom Landstingsförbundet understryker att stimulans-&lt;br&gt;bidrag är en förutsättning för utveckling inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det förslag som jag nyss presenterat syftar&lt;br&gt;bl.a. till att påskynda utvecklingen av habiliterings- och rehabiliterings-&lt;br&gt;verksamhetema och att minska ojämnheterna i landet och mellan olika&lt;br&gt;grupper av funktionshindrade beträffande tillgången till kvalificerad&lt;br&gt;habilitering och rehabilitering. Det gäller både generellt och inom om-&lt;br&gt;råden som ännu är outvecklade. Det innebär också att sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen ges ansvar att organisera och finansiera verksamhet som be-&lt;br&gt;drivs regionalt eller av andra vårdgivare, t.ex. av stiftelser eller koope-&lt;br&gt;rativ. Vidare kommer jag i det följande att klargöra sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männens ansvar att organisera habiliterings- och rehabiliteringsverksam-&lt;br&gt;het med högspecialiserad tvärfacklig kompetens på region- och riksnivå&lt;br&gt;för s.k. små och mindre kända handikappgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att påskynda utvecklingen inom habiliterings- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsområdet anser jag att ett tidsbegränsat statligt stimulansbidrag bör&lt;br&gt;inrättas. Bidraget bör användas för att bygga upp eller vidareutveckla&lt;br&gt;verksamhet som långsiktigt kan finansieras av huvudmännen själva eller&lt;br&gt;i samverkan med varandra. Under senare år har omfattande satsningar&lt;br&gt;gjorts för att förbättra den yrkesinriktade rehabiliteringen. Jag anser att&lt;br&gt;det av mig föreslagna stimulansbidraget bör ha ett vidare syfte och in-&lt;br&gt;riktas på att mer allmänt förbättra människors livskvalitet. Det statliga&lt;br&gt;bidraget bör uppgå till 425 miljoner kronor per år och utgå fr.o.m. den&lt;br&gt;1 januari 1994 t.o.m. den 31 december 1997. Det innebär att samman-&lt;br&gt;lagt 1 700 miljoner kronor bör avsättas för detta ändamål. Bidraget bör&lt;br&gt;fördelas både generellt och för specifika ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelning efter generell princip&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer att 300 miljoner kronor av det årliga bidraget bör fördelas&lt;br&gt;generellt till landstingen och de landstingsfria kommunerna. Utgångs-&lt;br&gt;punkten för fördelningen bör vara antalet i landstingsområdet resp,&lt;br&gt;kommunen bosatta personer. Avsikten är att bidraget skall användas för&lt;br&gt;att bygga upp och utveckla habiliterings- och rehabiliteringsverksam-&lt;br&gt;heter inom eller i nära anknytning till hälso- och sjukvården. Det bör i&lt;br&gt;första hand vara fråga om verksamheter som kan tillgodose behov av&lt;br&gt;tidigt insatta åtgärder i habiliterings- eller rehabiliteringsprocessen. Som&lt;br&gt;jag tidigare sagt är möjligheten till habilitering och rehabilitering ojämnt&lt;br&gt;fördelad över riket och det finns skillnader huvudmännen emellan be-&lt;br&gt;träffande olika gruppers tillgång till habilitering och rehabilitering. I&lt;br&gt;vissa landsting är medicinsk rehabiliteringsverksamhet eller klinikan-&lt;br&gt;knuten habiliteringsverksamhet särskilt eftersatta områden. I andra&lt;br&gt;landsting är det främst inom andra medicinska specialiteter som habilite-&lt;br&gt;rings- och rehabiliteringsresurserna behöver förstärkas. Stimulans-&lt;br&gt;bidraget skall också kunna användas för att utveckla verksamheter vid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;exempelvis syn- och hörselcentraler och för att bygga upp annan verk-&lt;br&gt;samhet med inriktning på särskilda grupper, t.ex. expertteam eller&lt;br&gt;annan särskild behandlingsresurs. Den närmare användningen av bi-&lt;br&gt;draget bör bestämmas utifrån lokala behov hos resp, landsting eller&lt;br&gt;landstingsfri kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelning för specifika ändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att återstoden av det årliga stimulansbidraget - 125 miljoner&lt;br&gt;kronor - bör satsas för att utveckla specifik habiliterings- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsverksamhet, framför allt på regional nivå men också i vissa fall på&lt;br&gt;nationell nivå. Bidraget bör användas för att bygga upp ny verksamhet&lt;br&gt;på områden som är eftersatta och för att förbättra och utveckla befintlig&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer strax att lämna förslag om att bygga ut, utveckla och&lt;br&gt;samordna stödet till personer som ingår i små och mindre kända handi-&lt;br&gt;kappgrupper, bl.a. med stöd av dessa medel. Det behövs ofta särskilt&lt;br&gt;kunnande och särskild kompetens i habiliteringen och rehabiliteringen&lt;br&gt;för dessa grupper, som bara kan etableras på någon eller några orter i&lt;br&gt;landet. Ofta finns kunskaper om grupperna och deras behov samlade&lt;br&gt;hos några få verksamheter eller personer i landet. Som jag senare åter-&lt;br&gt;kommer till, behöver habiliterings- och rehabiliteringsverksamhetema&lt;br&gt;för personer som ingår i små och mindre kända handikappgrupper att&lt;br&gt;byggas upp och samordnas på regional eller nationell nivå. Likaså&lt;br&gt;behöver forskningen och metodutvecklingen kring gruppernas behov&lt;br&gt;samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för andra grupper av funktionshindrade än dem som definitions-&lt;br&gt;mässigt ingår i små och mindre kända handikappgrupper behövs sats-&lt;br&gt;ningar för att bygga upp eller utveckla kvalificerade resuser för t.ex.&lt;br&gt;diagnostik, träning och kurativ verksamhet. Det är främst frågan om&lt;br&gt;eftersatta områden och områden inom vilka det först under senare år&lt;br&gt;utvecklats kunskaper om metoder för habilitering och rehabilitering.&lt;br&gt;Ofta räcker inte underlaget till för att i varje enskilt landsting bygga upp&lt;br&gt;habiliterings- och rehabiliteringsresurser. Jag anser därför att stimulans-&lt;br&gt;bidraget bör användas även för att initiera verksamhet för dessa&lt;br&gt;grupper, framför allt på regional och nationell nivå. Det kan röra sig&lt;br&gt;om många olika funktions- och diagnosgrupper. Det finns ingen anled-&lt;br&gt;ning att särskilt peka ut någon eller några av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den del av stimulansbidraget som är avsett att fördelas för specifika&lt;br&gt;ändamål bör kunna utbetalas efter ansökan från både sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen och andra huvudmän för habiliterings- och rehabiliteringsverk-&lt;br&gt;samhet. Det bör syfta till att väsentligt öka livskvaliteten och åstadkom-&lt;br&gt;ma förbättrad funktionsförmåga för enskilda personer och att ge stöd åt&lt;br&gt;deras anhöriga. Som jag tidigare sagt bör det däremot inte användas för&lt;br&gt;yrkesinriktad rehabilitering eller liknande. Det hindrar naturligtvis inte&lt;br&gt;att verksamheten kan ha inträde eller återgång till arbete som ett fram-&lt;br&gt;trädande syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i det föregående nämnt att landstinget enligt HSL är skyldigt&lt;br&gt;att planera hälso- och sjukvården. Jag anser att denna planering kan&lt;br&gt;vara en viktig utgångspunkt i bedömningen av vilka satsningar som&lt;br&gt;behöver göras. Bidraget bör emellertid också kunna lämnas för att&lt;br&gt;bygga upp och utveckla verksamheter som inte har direkt anknytning till&lt;br&gt;hälso- och sjukvården. Jag tänker t.ex. på verksamheter som handikapp-&lt;br&gt;organisationerna bedriver för sina grupper och på verksamheter som&lt;br&gt;drivs i enskild eller liknande regi med inriktning på personer med olika&lt;br&gt;funktionshinder och deras familjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare regler för fördelning av såväl det generellt fördelade bidraget&lt;br&gt;som det bidrag som avses att fördelas för specifika utvecklingsbehov&lt;br&gt;bör utformas av regeringen och läggas fast i en förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag finner det naturligt att Socialstyrelsen såsom expertorgan inom de&lt;br&gt;aktuella områdena är den myndighet som fördelar bidragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om att uppdra åt&lt;br&gt;Socialstyrelsen att ingående följa bidragens användning och att årligen&lt;br&gt;rapportera till regeringen om bidragen ger avsedd effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Hjälpmedelsförsörjningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Genom ett tillägg till hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(HSL) klargörs att sjukvårdshuvudmännen har en skyldighet att&lt;br&gt;tillhandahålla hjälpmedel för funktionshindrade i deras dagliga&lt;br&gt;livsföring och hjälpmedel för vård och behandling. Den ansvars-&lt;br&gt;fördelning som följde av Ädel-reformen ligger fast. Det åligger&lt;br&gt;därmed kommunerna att, inom det område som de har ett hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdsansvar för, svara för att den enskilde får sina hjälp-&lt;br&gt;medelsbehov tillgodosedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tidsbegränsat statligt stimulansbidrag införs, med syfte att&lt;br&gt;påskynda utvecklingen av hjälpmedelsförsörjningen för grupper&lt;br&gt;med mer omfattande och komplicerade hjälpmedelsbehov. Stimu-&lt;br&gt;lansbidraget bör administreras och fördelas av Handikappinstitu-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag att - i samråd&lt;br&gt;med Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet och Handi-&lt;br&gt;kappinstitutet - utreda förutsättningarna att införa en hjälpmedels-&lt;br&gt;garanti, enligt vilken den enskilde inte skall behöva vänta mer än&lt;br&gt;en viss angiven tid för ett få ett hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningarnas förslag: Handikapputredningen föreslår att landstingen,&lt;br&gt;genom ett tillägg till 1 § HSL åläggs ett yttersta ansvar att tillhandahålla&lt;br&gt;och finansiera hjälpmedel. Enligt utredningen skall dock ett landsting&lt;br&gt;kunna komma överens med en kommun eller annan att tillhandahålla&lt;br&gt;och finansiera vissa hjälpmedel. Handikapputredningen anser att de&lt;br&gt;överenskommelser som träffats mellan landsting och kommuner med&lt;br&gt;anledning av Ädel-reformen är exempel på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedelsutredningen har i betänkandet (SOU 1989:39) Hjälp-&lt;br&gt;medelsverksamhetens utveckling - kartläggning och bedömning, lyft&lt;br&gt;fram vissa hjälpmedelsbehov som inte är tillgodosedda och som bör&lt;br&gt;uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Merparten av remissinstanserna anser att hjälp-&lt;br&gt;medelsförsörjningen bör regleras i HSL. Enligt Landstingsförbundet ger&lt;br&gt;det föreslagna tillägget i HSL ökad tyngd åt hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;ansvar för hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal remissinstanser, främst kommuner och landsting, ifråga-&lt;br&gt;sätter dock utredningens bedömning och förslag att ansvaret för hjälp-&lt;br&gt;medelsförsörjningen genom regleringen skall ligga hos landstingen.&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet framhåller att den av utredningen föreslagna&lt;br&gt;ansvarsfördelningen inte är förenlig med den ansvarsfördelning som&lt;br&gt;följer av Ädel-reformen. Landstingsförbundet anser att den verksam-&lt;br&gt;hetsansvarige huvudmannen även skall ha kostnadsansvaret för hjälp-&lt;br&gt;medel, i enlighet med den princip som lades fast vid riksdagens beslut&lt;br&gt;om Ädel-reformen. Även Socialstyrelsen bedömer att utredningen inte&lt;br&gt;har beaktat det kommunala ansvar för hjälpmedel som följer av Ädel-&lt;br&gt;reformen. Liknande synpunkter framförs av Förbundet Sveriges arbets-&lt;br&gt;terapeuter (FSA) och Svenska kommunalarbetarförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappförbundens Centralkommitté (HCK), De handikappades&lt;br&gt;riksförbund (DHR) och ytterligare 19 handikapporganisationer anser att&lt;br&gt;hjälpmedel bör regleras i en rättighetslag som ger möjlighet att över-&lt;br&gt;klaga besluten. Även Statens handikappråd (SHR) och Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholm anser att hjälpmedel bör regleras i en rättighetslag. Försäk-&lt;br&gt;ringsöverdomstolen tillstyrker utredningens förslag om tillägg i HSL,&lt;br&gt;men framhåller att det ur den enskildes synpunkt möjligen hade varit&lt;br&gt;bättre med en lagreglering som innehöll möjligheter att överklaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden för vårdartjänst (NV) uttalar sympati för en rättighetslag,&lt;br&gt;men bedömer det föreslagna tillägget i HSL - i kombination med en&lt;br&gt;särskild hjälpmedelsgaranti - som en mer framkomlig väg att tillgodose&lt;br&gt;hjälpmedelsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera handikapporganisationer och Handikappinstitutetm.fi. framhåller&lt;br&gt;betydelsen av att det finns en kompetens och beredskap att tillgodose&lt;br&gt;mer kvalificerade och omfattande hjälpmedelsbehov. SHR erinrar om&lt;br&gt;behovet av hjälpmedel för flerhandikappade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: En god tillgång till väl fungerande hjälpmedel&lt;br&gt;är en grundläggande förutsättning för att personer med funktionshinder&lt;br&gt;skall kunna leva ett så aktivt och självständigt liv som möjligt. Väl fun-&lt;br&gt;gerande hjälpmedel kan innebära en väsentligt ökad livskvalitet för en-&lt;br&gt;skilda människor. Därutöver kan väl fungerande hjälpmedel medföra&lt;br&gt;besparingar inom andra sektorer av samhället genom att insatser inom&lt;br&gt;andra områden inte behöver sättas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den totala kostnaden för inköp av hjälpmedel för den dagliga livs-&lt;br&gt;föringen och för vård och behandling har för år 1990 av Handikapp-&lt;br&gt;institutet uppskattats till drygt 1,6 miljarder kronor. Kringkostnadema&lt;br&gt;för hjälpmedelsförsörjningen - dvs. huvudmännens kostnader för bl.a.&lt;br&gt;information, utprovning och administration - bedömdes av Hjälp-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medelsutredningen vara ungefär lika stora som inköpskostnaderna. Där-&lt;br&gt;med kan de totala kostnaderna för hjälpmedelsförsörjningen för år 1990&lt;br&gt;beräknas uppgå till drygt 3,2 miljarder kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedelsutredningen konstaterade i sitt betänkande (SOU 1989:39)&lt;br&gt;att kostnadsökningen för hjälpmedel varit betydande. Enligt utredningen&lt;br&gt;ökade huvudmännens kostnader för hjälpmedel under perioden 1978-&lt;br&gt;1987 med i genomsnitt 4 % per år i fasta priser. Framträdande orsaker&lt;br&gt;till kostnadsökningen är, enligt vad utredningen framhöll, ökningen av&lt;br&gt;antalet äldre samt vissa strukturella förändringar som genomförts inom&lt;br&gt;vård- och omsorgssektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel är för närvarande&lt;br&gt;inte reglerad i lag. Uppgiften att tillhandahålla hjälpmedel har emellertid&lt;br&gt;ansetts följa av det allmänna ansvar som sjukvårdshuvudmännen enligt&lt;br&gt;1 § HSL har att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar&lt;br&gt;och skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag påpekat är väl fungerande hjälpmedel av grundläggande be-&lt;br&gt;tydelse för att personer med funktionshinder skall kunna leva ett aktivt&lt;br&gt;och oberoende liv. Med hänsyn till den stora betydelse som hjälpmedel&lt;br&gt;har för personer med funktionshinder, såväl yngre som äldre, anser jag&lt;br&gt;att samhällets skyldighet att tillhandahålla hjälpmedel bör regleras i lag.&lt;br&gt;I enlighet med vad Handikapputredningen föreslagit bör samhällets an-&lt;br&gt;svar för hjälpmedel tydliggöras genom ett tillägg i HSL. Som framgått&lt;br&gt;har en majoritet av remissinstanserna tillstyrkt en sådan reglering. Jag&lt;br&gt;skall alldeles strax återkomma till frågan om ansvarsfördelningen mellan&lt;br&gt;kommuner och landsting när det gäller detta hjälpmedelsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har prövat om en reglering av hjälpmedels-&lt;br&gt;försörjningen bör utformas som en skyldighet för huvudmännen att till-&lt;br&gt;handahålla hjälpmedel eller som en rättighet för enskilda att erhålla&lt;br&gt;hjälpmedel. Med hänvisning till olika omständigheter har utredningen&lt;br&gt;valt att föreslå en reglering i form av en skyldighetsbestämmelse i HSL.&lt;br&gt;Utredningen har bl.a. pekat på de svårigheter som skulle uppstå att&lt;br&gt;avgränsa vilka hjälpmedel som skulle omfattas av en rättighetslag.&lt;br&gt;Enligt utredningens bedömning skulle en rättighetslagstiftning inom&lt;br&gt;området kräva en förteckning över alla de hjälpmedel som skulle om-&lt;br&gt;fattas av rättigheten, vilket skulle riskera att leda till en omfattande&lt;br&gt;byråkrati och att ett snabbt nyttjande av nya produkter hämmades.&lt;br&gt;Handikapputredningen har av etiska skäl ej heller funnit det rimligt att&lt;br&gt;tillskapa en särskild rättighet till hjälpmedel för den krets svårt funk-&lt;br&gt;tionshindrade som föreslås omfattas av lagen om stöd och service till&lt;br&gt;vissa funktionshindrade (LSS). Utredningen har i sammanhanget noterat&lt;br&gt;att omkring 70 % av hjälpmedelsbrukarna är personer över 65 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del gör jag följande bedömning i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare framhållit är det väsentligt att svårt funktionshindra-&lt;br&gt;des ställlning stärks och att de garanteras tillgång till grundläggande&lt;br&gt;stöd och service. Detta är huvudmotivet för mitt förslag om en utvidgad&lt;br&gt;rättighetslagstiftning. Jag har vidare alldeles nyss understrukit den be-&lt;br&gt;tydelse som hjälpmedel har för många personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till detta vore det logiskt att hjälpmedel - i likhet med&lt;br&gt;t.ex. personlig assistans och andra service- och stödinsatser av grund-&lt;br&gt;läggande betydelse - kom att omfattas av en rättighetslagstiftning. Som&lt;br&gt;jag nyss redovisat har Handikapputredningen emellertid, med hänvis-&lt;br&gt;ning till bl.a. vissa gränsdragningsproblem, avvisat tanken på att låta&lt;br&gt;hjälpmedel ingå i en rättighetslagstiftning. Jag kan inse att en rättighets-&lt;br&gt;lag för hjälpmedel är förknippad med vissa gränsdragningsproblem. Mot&lt;br&gt;den bakgrunden är jag inte beredd att nu föreslå att hjälpmedel skall&lt;br&gt;omfattas av rättighetslagstiftningen. Enligt min bedömning bör en be-&lt;br&gt;stämmelse i HSL som slår fast huvudmännens skyldighet att tillhanda-&lt;br&gt;hålla hjälpmedel, i kombination med vissa andra åtgärder som jag före-&lt;br&gt;slår i det följande, skapa förutsättningar för en framtida väl fungerande&lt;br&gt;hjälpmedelsförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer senare att föreslå att handikappreformen blir föremål för&lt;br&gt;en ingående uppföljning och utvärdering. En central uppgift bör härvid&lt;br&gt;vara att följa utvecklingen inom hjälpmedelsområdet. Uppföljningen får&lt;br&gt;utvisa om de av mig föreslagna åtgärderna är tillräckliga för att per-&lt;br&gt;soner med funktionshinder skall tillförsäkras hjälpmedel eller om ytter-&lt;br&gt;ligare insatser är nödvändiga. På motsvarande vis bör de åtgärder som&lt;br&gt;jag alldeles nyss föreslagit i fråga om habilitering och rehabilitering bli&lt;br&gt;föremål för särskild uppföljning och utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedelsbegreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedelsförsörjningen är en omfattande och mångfacetterad verk-&lt;br&gt;samhet, vilket gör det svårt att i detalj klargöra och avgränsa olika par-&lt;br&gt;ters ansvarsområden. Det ansvar att tillhandahålla hjälpmedel som följer&lt;br&gt;av det av mig föreslagna tillägget i HSL bör omfatta hjälpmedel för den&lt;br&gt;dagliga livsföringen samt hjälpmedel för vård och behandling. Med&lt;br&gt;hjälpmedel för den dagliga livsföringen avser jag främst de hjälpmedel&lt;br&gt;som fordras för att den enskilde själv eller med hjälp av någon annan&lt;br&gt;skall kunna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillgodose grundläggande personliga behov (att klä sig, äta, sköta sin&lt;br&gt;hygien m.m.),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förflytta sig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kommunicera med omvärlden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fungera i hemmet och i närmiljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- orientera sig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sköta vardagslivets rutiner i hemmet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gå i skolan samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- delta i normala fritids- och rekreationsaktiviter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skolhjälpmedel avses sådan personlig utrustning eller anpassning&lt;br&gt;som elever med funktionshinder behöver för att fungera i skolan och för&lt;br&gt;att kunna använda och tillgodogöra sig läromedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedelsutredningen framhöll i sitt betänkande (SOU 1989:39) att&lt;br&gt;sådana hjälpmedel som behövs för att en person med funktionshinder&lt;br&gt;skall kunna ha en normal fritid kan anses ingå i huvudmännens nuvaran-&lt;br&gt;de hjälpmedelsansvar. Med normal fritid bör, enligt vad Hjälpmedelsut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redningen framhöll, avses sådana vardagliga fritidssysselsättningar som&lt;br&gt;utförs i hemmet och i närmiljön. Handikapputredningen har i sitt be-&lt;br&gt;tänkande redovisat en liknande uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är för min del beredd att instämma i dessa bedömningar. Detta&lt;br&gt;innebär naturligtvis inte att det inte i en del fall kan vara angeläget och&lt;br&gt;motiverat att en funktionshindrad person kan få även ett mer specifikt&lt;br&gt;sport- eller hobby hjälpmedel förskrivet. Detta kan t.ex. gälla om fritids-&lt;br&gt;eller hobbyverksamheten i fråga bedöms vara särskilt väsentlig för per-&lt;br&gt;sonens livskvalitet eller för hans möjligheter att genomgå en rehabili-&lt;br&gt;tering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har i sitt betänkande förordat en särskild sats-&lt;br&gt;ning på fritidshjälpmedel för grupper med särskilda behov. Jag har upp-&lt;br&gt;fattat att utredningen genom en sådan satsning bl.a. avsett att ge huvud-&lt;br&gt;männen ett utökat ansvar för fritidshjälpmedel. Handikapputredningen&lt;br&gt;har emellertid inte gjort några mer ingående bedömningar vare sig&lt;br&gt;i fråga om omfattningen av ett sådant utökat ansvar för fritidshjälpmedel&lt;br&gt;eller vilken inriktning en sådan särskild satsning i övrigt skulle ha.&lt;br&gt;Landstingsförbundet och några av landstingen har särskilt kommenterat&lt;br&gt;frågan om fritidshjälpmedel och därvid ansett att ett utökat ansvar för&lt;br&gt;sådana hjälpmedel måste preciseras, för att inte bli för omfattande och&lt;br&gt;kostsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt min uppfattning viktigt att personer med funktionshinder&lt;br&gt;kan ges förbättrade möjligheter att delta i olika fritids- och rekreations-&lt;br&gt;aktiviteter, och i det sammanhanget är självfallet tillgången till goda&lt;br&gt;hjälpmedel av central betydelse. Som jag redan framhållit, får det anses&lt;br&gt;ingå i huvudmännens nuvarande hjälpmedelsansvar att tillhandahålla&lt;br&gt;hjälpmedel för sådana fritidssysselsättningar som utförs i hemmet eller&lt;br&gt;i närmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller hjälpmedel för motions-, sport- och hobbyaktiviteter har&lt;br&gt;under senare år flera intressanta projekt- och försöksverksamheter initie-&lt;br&gt;rats, finansierade bl.a. med stöd ur Allmänna arvsfonden. Enligt min&lt;br&gt;mening är det väsentligt att denna utveckling kan fortgå. Jag avser mot&lt;br&gt;den bakgrunden att föreslå regeringen att uppdra åt Handikappinstitutet&lt;br&gt;att göra en särskild utredning om fritidshjälpmedel. En sådan utredning&lt;br&gt;bör ha som inriktning att dels klargöra i vilken omfattning hjälpmedel&lt;br&gt;för motions-, sport- och hobbyaktiviteter i nuläget förskrivs av huvud-&lt;br&gt;männen, dels pröva förutsättningarna för att öka möjligheterna för funk-&lt;br&gt;tionshindrade att få tillgång till sådana fritidshjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till hjälpmedel för vård och behandling bör räknas bl.a. dels vissa&lt;br&gt;medicintekniska produkter, dels hjälpmedel som kompenserar förlust av&lt;br&gt;en kroppsdel eller en kroppsfunktion eller som kan behövas efter en&lt;br&gt;medicinsk behandlingsinsats. Som exempel på hjälpmedel av det senare&lt;br&gt;slaget kan nämnas proteser och ortoser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att återigen understryka att det inte är möjligt att&lt;br&gt;i detalj definiera och avgränsa olika hjälpmedelsgrupper och ansvarsom-&lt;br&gt;råden. Av naturliga skäl är gränserna mellan dessa i många fall flytan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang påpeka att den skyldighet att tillhanda-&lt;br&gt;hålla hjälpmedel som följer av det föreslagna tillägget i HSL inte gäller&lt;br&gt;sådana hjälpmedel som kan erhållas med ekonomiskt stöd från annan&lt;br&gt;huvudman enligt särskild reglering. Jag tänker härvid bl.a. på arbetstek-&lt;br&gt;niska hjälpmedel samt vissa hjälpmedel som särskilt kan behövas för att&lt;br&gt;genomgå en yrkesinriktad rehabilitering. Jag återkommer senare till&lt;br&gt;denna fråga i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedels garanti&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givetvis av stor betydelse att personer med funktionshinder kan&lt;br&gt;få sina hjälpmedelsbehov tillgodosedda inom rimliga tider. Inom vissa&lt;br&gt;delar av hjälpmedelsverksamheten förekommer i dag väntetider, som&lt;br&gt;enligt min uppfattning inte kan bedömas vara rimliga. Problemet med&lt;br&gt;långa väntetider inom vissa delar av hjälpmedelsförsörjningen uppmärk-&lt;br&gt;sammades inte minst genom det kartläggningsarbete som genomfördes&lt;br&gt;av Hjälpmedelsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad jag nu sagt bedömer jag att de tankar om en&lt;br&gt;särskild hjälpmedelsgaranti som Handikapputredningen redovisat är&lt;br&gt;intressanta. Enligt vad utredningen framhållit skulle en garanti utformas&lt;br&gt;på så vis att den enskilde inte skall behöva vänta längre än en viss an-&lt;br&gt;given tid för att få tillgång till ett hjälpmedel via den ansvariga huvud-&lt;br&gt;mannen. Om denna tid överskrids skulle den enskilde, på den ansvarige&lt;br&gt;huvudmannens bekostnad, kunna vända sig till någon annan för att få&lt;br&gt;sitt hjälpmedelsbehov tillgodosett. Handikapputredningen har inte gjort&lt;br&gt;några mer ingående bedömningar om hur en garanti av detta slag skulle&lt;br&gt;utformas, men som jag redan påpekat finner jag tanken intressant och&lt;br&gt;väl värd att pröva. Jag avser därför föreslå regeringen att uppdra åt&lt;br&gt;Socialstyrelsen att - i nära samråd med Landstingsförbundet, Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet och Handikappinstitutet - göra en utredning om de&lt;br&gt;praktiska och ekonomiska förutsättningarna för en sådan hjälpmedels-&lt;br&gt;garanti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer i det följande att behandla frågan om ansvarsfördelningen&lt;br&gt;mellan kommuner och landsting för att tillhandahålla hjälpmedel enligt&lt;br&gt;det föreslagna tillägget i HSL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Ädel-reformen har kommunerna fått ett samlat ansvar för lång-&lt;br&gt;varig service och vård till äldre och handikappade (prop. 1990/91:14,&lt;br&gt;bet. 1990/91 :SoU9, rskr. 1990/91:97). Reformen innebär bl.a. att kom-&lt;br&gt;munerna fått en skyldighet att inrätta särskilda boendeformer för service&lt;br&gt;och omvårdnad, bostäder med särskild service samt dagverksamheter.&lt;br&gt;Vidare har kommunerna genom reformen fått en skyldighet att bedriva&lt;br&gt;sjukvård i de särskilda boendeformerna, i bostäderna med särskild ser-&lt;br&gt;vice och i samband med dagcenterverksamheter samt en befogenhet att&lt;br&gt;bedriva hemsjukvård i ordinärt boende. Kommunernas ansvar omfattar&lt;br&gt;dock inte sådan hälso- och sjukvård som meddelas av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen (prop. 1990/91:14) behandlades bl.a. frågan om an-&lt;br&gt;svaret för att tillhandahålla hjälpmedel för personer med funktionshin-&lt;br&gt;der. Enligt föredragande statsrådet bör ansvaret för att uppmärksamma&lt;br&gt;behov av hjälpmedel och att se till att behov av hjälpmedel tillgodoses&lt;br&gt;ligga på den arbetsorganisation som har huvudansvaret för den enskildes&lt;br&gt;service, vård och rehabilitering. Enligt vad som framhålls i propositio-&lt;br&gt;nen innebär detta att kommunerna bör ha ett ansvar att tillgodose hjälp-&lt;br&gt;medelsbehov hos personer som får service, vård och rehabilitering i&lt;br&gt;särskilda boendeformer, i bostäder med särskild service samt i dagverk-&lt;br&gt;samheter. I den mån kommunen övertar ansvaret att bedriva hemsjuk-&lt;br&gt;vård i ordinärt boende bör kommunerna enligt propositionen även till-&lt;br&gt;handahålla de hjälpmedel som behövs åt personer i det vanliga bostads-&lt;br&gt;beståndet. I propositionen förutsattes att huvudmännen skulle träffa&lt;br&gt;överenskommelser om den närmare uppdelningen av uppgifterna dem&lt;br&gt;emellan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som framhålls i propositionen bör kommunernas hjälp-&lt;br&gt;medelsansvar i första hand gälla hjälpmedel i den dagliga livsföringen.&lt;br&gt;Vidare förutsätts kommunerna svara för de hjälpmedel som helt eller&lt;br&gt;delvis är motiverade av de anställdas situation inom de särskilda boen-&lt;br&gt;deformerna och i bostäder med särskild service samt inom hemtjänsten&lt;br&gt;i ordinärt boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt föredragande statsråd bör landstingen även fortsättningsvis an-&lt;br&gt;svara för mera avancerade hjälpmedel som kräver specialiserad kompe-&lt;br&gt;tens för att prova ut, anpassa och förskriva. Enligt vad som framhålls är&lt;br&gt;det viktigt att de föreslagna förändringarna inte får försämra möjlig-&lt;br&gt;heterna att utveckla hjälpmedelsverksamheten i dess olika delar. Inrikt-&lt;br&gt;ningen bör enligt propositionen vara att hålla samman de funktioner&lt;br&gt;som kräver en specialiserad kompetens och sprida ut ett brett kunnande&lt;br&gt;till de anställda om de hjälpmedel som förskrivs ofta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skapa goda förutsättningar för utveckling av kompetensen inom&lt;br&gt;hjälpmedelsverksamheten bör, enligt vad föredragande statsråd fram-&lt;br&gt;håller, hjälpmedelscentralerna hållas samman. Hjälpmedelscentralernas&lt;br&gt;ansvar bör enligt propositionen vara oförändrat. Enligt propositionen&lt;br&gt;talar mycket för att kommunerna tillgodoser sitt behov av hjälpmedel&lt;br&gt;och specialiserat kunnande på området genom tjänsteköp hos de befint-&lt;br&gt;liga hjälpmedelscentralerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen framhålls slutligen att det kan anses vara ändamålsen-&lt;br&gt;ligt att det förskrivningsansvar som kommunens sjukvårdspersonal er-&lt;br&gt;håller förenas med ett ekonomiskt ansvar för de hjälpmedel som för-&lt;br&gt;skrivs. Det ekonomiska ansvaret för hjälpmedelsförsörjningen blir däri-&lt;br&gt;genom delat mellan kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I socialutskottets betänkande (bet. 1990/91 :SoU9) Ändrad ansvars-&lt;br&gt;fördelning inom äldreomsorgen m.m. uttalade utskottet följande i&lt;br&gt;frågan:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”1 propositionen föreslås att kommunerna skall ha ansvaret för enk-&lt;br&gt;lare hjälpmedel medan landstingen bör ansvara för mera avancerade&lt;br&gt;hjälpmedel som kräver specialiserad kompetens för att prova ut, an-&lt;br&gt;passa och förskriva. Enligt utskottet är detta i och för sig en praktisk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga l&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lösning när det gäller tillhandahållandet av åtminstone enklare tek-&lt;br&gt;niska hjälpmedel inom de särskilda boendeformerna och bostäderna&lt;br&gt;med särskild service. Samtidigt finns det enligt utskottet befogad&lt;br&gt;anledning att varna för den uppsplittring av ansvaret som följer av att&lt;br&gt;både landstingen och kommunerna får en skyldighet att tillhandahålla&lt;br&gt;handikapphjälpmedel. Enligt utskottet talar mycket för att en översyn&lt;br&gt;av ansvarsfrågorna när det gäller handikapphjälpmedel kan behöva&lt;br&gt;göras. Enligt utskottet måste det vara en strävan att så långt möjligt&lt;br&gt;hålla samman ansvaret för hjälpmedelsförsörjningen. Den lösning&lt;br&gt;som nu föreslås bör därför inte ses som en slutlig lösning av frågan.&lt;br&gt;En parlamentarisk utredning bör enligt utskottet få i uppdrag att&lt;br&gt;överväga vilka åtgärder som kan behöva vidtas på hjälpmedelsom-&lt;br&gt;rådet i och med att ett kommunalt hälso- och sjukvårdsansvar införs.&lt;br&gt;Det finns i detta sammanhang skäl att överväga även vilket ansvar&lt;br&gt;staten bör ha för hjälpmedelsförsörjningen, en fråga som behandlas i&lt;br&gt;flera motioner.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade i enlighet med vad socialutskottet uttalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 7) anförde jag&lt;br&gt;att de önskemål som legat bakom riksdagens begäran om en parlamen-&lt;br&gt;tarisk utredning i hjälpmedelsfrågan genom redan vidtagna åtgärder&lt;br&gt;torde vara uppfyllda, och att en utredning därför inte borde tillkallas.&lt;br&gt;Som skäl för min ståndpunkt hänvisade jag till det utredningsarbete i&lt;br&gt;frågan som Handikapputredningen gjort (SOU 1991:46) efter det att&lt;br&gt;riksdagen begärt en särskild utredning. Vidare pekade jag på två upp-&lt;br&gt;drag som regeringen under hösten 1991 beslutat att avlämna. Det första&lt;br&gt;av dessa gällde det större uppdrag som lämnats till Socialstyrelsen att&lt;br&gt;följa upp och utvärdera äldrereformen. I detta uppdrag ingår, som jag&lt;br&gt;påpekade, att beskriva hur den kommunala hjälpmedelsverksamheten&lt;br&gt;utformas med avseende på bl.a. organisation, tillgänglighet för den&lt;br&gt;enskilde samt hur samordning sker mellan den primärkommunala och&lt;br&gt;landstingskommunala hjälpmedelsverksamheten. Det senare uppdraget&lt;br&gt;lämnades till Handikappinstitutet. Detta uppdrag avser att, inom ramen&lt;br&gt;för ett samlat projekt, utveckla och sprida information om kommuner-&lt;br&gt;nas hjälpmedelsverksamhet utifrån Ädel-reformen. Projektet skall base-&lt;br&gt;ras på lokala behov och erfarenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet uttalar i sitt betänkande (bet. 1991/92:SoU15) Social-&lt;br&gt;politik - inriktning och anslag, att man inte har något att erinra mot vad&lt;br&gt;regeringen anfört i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skatteväxling som är genomförd mellan kommuner och landsting&lt;br&gt;med anledning av Ädel-reformen visar stora variationer vad gäller hur&lt;br&gt;stor andel av hjälpmedelsbudgeten som förts över till kommunerna. I&lt;br&gt;flertalet fall rör det sig endast om enklare hjälpmedel och hjälpmedel&lt;br&gt;som kan betraktas som arbetshjälpmedel, medan landstingen behållit&lt;br&gt;ansvaret för mera komplicerade hjälpmedel. Hjälpmedel som tillhör&lt;br&gt;syncentralemas, hörcentralernas och de ortopedtekniska avdelningarnas&lt;br&gt;ansvarsområden har hittills knappast alls berörts av reformen. Kommu-&lt;br&gt;nerna har vidare i regel valt att genom avtal initialt använda sig av&lt;br&gt;landstingens kompetens. Att pröva sig fram till en lämplig ansvars- och&lt;br&gt;kompetensfördelning utifrån lokala förutsättningar är enligt min upp-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fattning positivt och i linje med Ädel-reformens intentioner. Den ord-&lt;br&gt;ning som utvecklats minskar riskerna för att landstingens kompetens&lt;br&gt;urholkas och erbjuder kommunerna ett aktivt stöd i hjälpmedelsverk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har som framgått föreslagit ett tillägg i&lt;br&gt;1 § HSL, enligt vilket det skulle klargöras att hjälpmedelsförsörjning&lt;br&gt;för personer med funktionshinder utgör en del av hälso- och sjukvården.&lt;br&gt;Eftersom 1 § HSL anger innehållet i såväl landstingskommunal hälso-&lt;br&gt;och sjukvård som primärkommunal, skulle det av utredningen föreslag-&lt;br&gt;na tillägget i rättslig mening få till följd att ansvaret för hjälpmedel&lt;br&gt;skulle bli ett ansvar för både landsting och kommuner. Samtidigt har&lt;br&gt;utredningen emellertid i sina allmänna skrivningar avsett att ge lands-&lt;br&gt;tingen ett yttersta ansvar för att tillhandahålla och finansiera hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan framhållit har ett stort antal remissinstanser, med hän-&lt;br&gt;visning till Ädel-reformen, ifrågasatt Handikapputredningens bedömning&lt;br&gt;och förslag att ansvaret för att tillhandahålla och finansiera hjälpmedel&lt;br&gt;skall åvila landstingen. Utredningens förslag avstyrks på denna grund av&lt;br&gt;bl.a. Svenska kommunförbundet och merparten av dess länsförbund&lt;br&gt;samt Landstingsförbundet liksom av huvuddelen av de enskilda kommu-&lt;br&gt;ner och landsting som yttrat sig i frågan. Andra instanser, däribland&lt;br&gt;Socialstyrelsen, anser att utredningen inte beaktat det kommunala ansvar&lt;br&gt;för hjälpmedel som följer av Ädel-reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag att det vore mindre lämpligt att nu, ett år efter&lt;br&gt;det att Ädel-reformen genomfördes, ändra förutsättningarna och an-&lt;br&gt;svarsförhållandena när det gäller hjälpmedelsverksamheten. Den korta&lt;br&gt;tid som förflutit sedan Ädel-reformens genomförande gör att det i dag&lt;br&gt;inte är möjligt att dra några bestämda slutsatser om effekterna av den&lt;br&gt;nu gällande ansvarsfördelningen. Jag vill på denna punkt påminna om&lt;br&gt;de båda uppdrag som regeringen lämnat till Socialstyrelsen och Handi-&lt;br&gt;kappinstitutet angående hjälpmedelsverksamheten. Vidare kommer jag&lt;br&gt;senare att föreslå att handikappreformen blir föremål för en ingående&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering. Dessa uppdrag ger goda möjligheter att&lt;br&gt;följa utvecklingen inom hjälpmedelsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har sagt bedömer jag att den inriktning&lt;br&gt;för hjälpmedelsverksamheten som är en följd av riksdagens beslut om&lt;br&gt;Ädel-reformen bör ligga fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompetensutveckling inom hjälpmedelsförsörjningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan påpekat är hjälpmedelsförsörjningen av grundläggande&lt;br&gt;betydelse för funktionshindrades levnadsförhållanden. Tillgång till väl&lt;br&gt;fungerande hjälpmedel är ofta av särskilt stor betydelse för personer&lt;br&gt;med omfattande funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot denna bakgrund angeläget att samhället förfogar över en&lt;br&gt;organisation som kan tillgodose även stora och komplicerade hjälpme-&lt;br&gt;delsbehov. Det finns anledning att härvid påminna om de möjligheter&lt;br&gt;som datatekniken ger för att utveckla nya och bättre hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen (prop. 1990/91:14) Ansvaret för service och vård till&lt;br&gt;äldre och handikappade m.m. uttalades vikten av att specialistkompetens&lt;br&gt;upprätthålls inom hjälpmedelsförsörjningen. Som jag redan nämnt an-&lt;br&gt;förde föredragande statsrådet att hjälpmedelscentralerna inte får splittras&lt;br&gt;och att den nya ansvarsfördelningen inte får försämra möjligheterna att&lt;br&gt;utveckla hjälpmedelsverksamheten i dess olika delar. Jag vill för egen&lt;br&gt;del med kraft understryka vikten av att ansvariga huvudmän upprätt-&lt;br&gt;håller och utvecklar system, som även kan tillgodose omfattande och&lt;br&gt;komplicerade hjälpmedelsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl Hjälpmedelsutredningen som Handikapputredningen har i sitt&lt;br&gt;arbete identifierat vissa bristområden inom hjälpmedelsförsörjningen&lt;br&gt;som just avser grupper med mera komplicerade hjälpmedelsbehov.&lt;br&gt;Även Handikappinstitutet har i olika sammanhang lyft fram viktiga och&lt;br&gt;ej tillgodosedda hjälpmedelsbehov för svårt funktionshindrade, där&lt;br&gt;utvecklingsinsatser bedömts nödvändiga. Exmpel på sådana områden är&lt;br&gt;hjälpmedel för utvecklingsstörda, för flerhandikappade samt hjälpmedel&lt;br&gt;för personer som tillhör de små och mindre kända handikappgrupperna.&lt;br&gt;Ett ytterligare exempel på ett viktigt område som det finns särskild an-&lt;br&gt;ledning att uppmärksamma gäller den nya informationsteknologin och&lt;br&gt;möjligheterna att använda denna på ett mer systematiskt sätt i hjälp-&lt;br&gt;medelssammanhang. Det bör i sammanhanget framhållas att det inom&lt;br&gt;dessa områden visserligen inletts ett värdefullt utvecklingsarbete - bl.a.&lt;br&gt;initierat genom särskilda satsningar ur Allmänna arvsfonden - men att&lt;br&gt;det ändå finns ett påtagligt behov av att få till stånd ytterligare utveck-&lt;br&gt;lingsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedelsutredningen pekade också på behovet av hjälpmedel för&lt;br&gt;personer som bor på institution. Ett viktigt mål för handikappolitiken är&lt;br&gt;att dessa personer skall kunna flytta ut till ett mer självständigt boende.&lt;br&gt;Det är angeläget att hjälpmedel används för att underlätta boendet och&lt;br&gt;detta gäller både i fråga om personliga hjälpmedel och arbetstekniska&lt;br&gt;hjälpmedel för personal inom hemtjänsten. Som en följd av Ädel-refor-&lt;br&gt;men sker nu en betydande nybyggnation av gruppbostäder och andra&lt;br&gt;boendeformer. Det är angeläget att kunskapen om hur bostäder bör&lt;br&gt;utformas och utrustas för att fungera för personer med funktionshinder&lt;br&gt;förstärks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt yttrande över Handikapputredningens huvudbetänkande har&lt;br&gt;Handikappinstitutet också pekat på de svårigheter som utvecklingen mot&lt;br&gt;decentralisering kan få när det gäller att upprätthålla kompetens och&lt;br&gt;utveckla insatser för grupper med kvalificerade hjälpmedelsbehov. Lik-&lt;br&gt;nande synpunkter har framförts av vissa handikapporganisationer. Enligt&lt;br&gt;min uppfattning är även denna aspekt relevant när det gäller frågan om&lt;br&gt;möjligheterna att utveckla specialistkompetens inom hjälpmedelsförsörj-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu sagt bedömer jag att ett tidsbegränsat&lt;br&gt;stimulansbidrag bör inrättas för att påskynda utvecklingen av olika insat-&lt;br&gt;ser med huvudsaklig inriktning på grupper med avancerade hjälpmedels-&lt;br&gt;behov och små handikappgrupper med specifika hjälpmedelsbehov.&lt;br&gt;Medlens huvudsyfte bör enligt min uppfattning vara att skapa förutsätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar för att utveckla specialistkompetens, t.ex. genom verksamhet vid&lt;br&gt;särskilda resurscentrer. Ett annat syfte bör vara att utveckla nya organi-&lt;br&gt;sations- och samverkansformer mellan ansvariga huvudmän. Ytterligare&lt;br&gt;angelägna områden kan avse utbildnings- och informationsinsatser samt&lt;br&gt;former för förbättrad brukarinformation om hjälpmedel och utökad&lt;br&gt;brukarmedverkan i hjälpmedelssammanhang. Verksamheter som erhåller&lt;br&gt;stöd skall syfta till en utveckling av långsiktig betydelse. Stöd bör inte&lt;br&gt;ges till utveckling av hjälpmedel. Enligt min bedömning bör samman-&lt;br&gt;lagt 100 miljoner kronor avsättas för ändamålet under en fyraårsperiod,&lt;br&gt;dvs. 25 miljoner kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligt att medlen administreras av Handikappinstitutet, som&lt;br&gt;bör fördela dem till olika ändamål efter ansökan. Jag anser att stimu-&lt;br&gt;lansbidraget bör utges fr.o.m. den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Små och mindre kända handikappgrupper&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Stödet till personer som ingår i små och mindre&lt;br&gt;kända handikappgrupper bör byggas ut, utvecklas och samordnas.&lt;br&gt;Inriktningen bör vara att tillskapa ett flexibelt och dynamiskt sys-&lt;br&gt;tem av olika kunskapscentrer, nätverk och resurspersoner på riks-&lt;br&gt;och regionnivå som skall svara för att dessa grupper får tillgång&lt;br&gt;till kvalificerade stöd- och specialistresurser. Medel för att stimu-&lt;br&gt;lera utvecklingen av detta utökade samhällsstöd till små och mind-&lt;br&gt;re kända handikappgrupper bör lämnas ur det särskilda tids-&lt;br&gt;begränsade statliga stimulansbidrag som inrättas för utvecklings-&lt;br&gt;insatser inom habiliteringen och rehabiliteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att bygga upp, utveckla och&lt;br&gt;administrera en särskild kunskapsbank för små och mindre kända&lt;br&gt;handikappgrupper. Socialstyrelsen bör vidare åläggas ett ansvar&lt;br&gt;för uppföljnings- och informationsinsatser för små och mindre&lt;br&gt;kända handikappgrupper. Särskilda medel anvisas Socialstyrelsen&lt;br&gt;för dessa uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens forslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det är framför allt handikapporganisationerna som&lt;br&gt;berört förslaget. De remissinstanser som yttrat sig delar utredningens&lt;br&gt;bedömning att insatserna för små och mindre kända handikappgrupper&lt;br&gt;måste byggas ut, kompletteras, samordnas och göras tillgängliga. Åsik-&lt;br&gt;terna om hur detta bör ske varierar något. Sveriges Läkarförbund anser&lt;br&gt;att ytterligare inventeringar måste göras. Några remissinstanser, där-&lt;br&gt;ibland De handikappades riksförbund (DHR) och Synskadades riksför-&lt;br&gt;bund (SRF), tar upp finansieringsfrågan och förordar en total statlig&lt;br&gt;finansiering av stödet till dessa grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt forslag: Under de senaste tio åren har små och mindre&lt;br&gt;kända handikappgruppers behov uppmärksammats både i Sverige och i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norden i övrigt. Den projektverksamhet som bedrivits av bl.a. Nordiska&lt;br&gt;nämnden för handikappfrågor och Handikappförbundens centralkom-&lt;br&gt;mitté (HCK) har i hög grad bidragit till detta. I sin beskrivning av&lt;br&gt;gruppernas problem och behov anknyter Handikapputredningen till&lt;br&gt;dessa projekt. Utgångspunkten för utredningens överväganden och&lt;br&gt;förslag är de ovanliga sjukdomar/skador som leder till omfattande funk-&lt;br&gt;tionshinder och som finns hos 100 personer eller färre på 1 miljon in-&lt;br&gt;vånare. Det innebär att en mängd olika diagnosgrupper omfattas av&lt;br&gt;utredningens förslag. Som exempel nämns att mer än 80 handikapp-&lt;br&gt;grupper av varierande storlek kommit att omfattas av HCK:s små-&lt;br&gt;gruppsprojekt. Nya grupper tillkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar utredningens uppfattning att personer som tillhör små och&lt;br&gt;mindre kända handikappgrupper ofta hamnar mellan olika stödsystem.&lt;br&gt;Orsaken till detta kan vara att företrädare för socialtjänst, habilitering&lt;br&gt;och rehabilitering - av naturliga skäl - sällan möter personer med den&lt;br&gt;här typen av sjukdomar och skador. Det kan också vara så, att en del&lt;br&gt;av de insatser som dessa personer behöver är högt specialiserade medi-&lt;br&gt;cinska åtgärder. Kunskaperna om respektive grupp finns då samlad på&lt;br&gt;ett eller ett par ställen i landet. Det är svårt att få till stånd en samord-&lt;br&gt;ning av insatser från olika kompetensområden och verksamheter. Därför&lt;br&gt;blir stödet inte alltid anpassat till den enskildes behov och livssituation.&lt;br&gt;Utredningen pekar också på att personer med dessa funktionshinder i&lt;br&gt;många fall inte informerats om vart de kan vända sig i olika frågor. De&lt;br&gt;har också begränsade möjligheter att träffa andra i samma situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har gjort en översiktlig beskrivning av grupper-&lt;br&gt;nas behov och föreslagit en modell för hur insatserna bör organiseras,&lt;br&gt;samordnas och byggas ut. Regeringen har därefter uppdragit åt Social-&lt;br&gt;styrelsen att utveckla och konkretisera denna modell samt att föreslå en&lt;br&gt;plan för hur detta bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringsuppdraget har också ingått att undersöka hur behovet av in-&lt;br&gt;formation och kunskapsspridning kan tillgodoses på ett bättre sätt för&lt;br&gt;ifrågavarande grupper samt att överväga hur enskilda, familjer och&lt;br&gt;närstående kan få bättre möjligheter till kunskaps- och erfarenhetsut-&lt;br&gt;byte, rekreation m.m. I uppdraget ingick slutligen att redovisa en plan&lt;br&gt;för uppföljning och utvärdering av stödet till små och mindre kända&lt;br&gt;handikappgrupper. Jag återkommer strax till dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i en rapport, som överlämnades till Socialdeparte-&lt;br&gt;mentet i oktober 1992, redovisat sina bedömningar och förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling och samordning av stödet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen föreslår att kvalificerade resurser för små och mindre&lt;br&gt;kända handikappgrupper koncentreras till ett fåtal s.k. kunskapscentrer&lt;br&gt;på i första hand riksnivå. Dessa skall uppfylla vissa minimikrav för att&lt;br&gt;få kallas kunskapscentrer. Enligt Socialstyrelsen bör ett kunskapscenter&lt;br&gt;bestå av en permanent, högspecialiserad, tvärvetenskaplig verksamhet&lt;br&gt;för diagnostisering, behandling och träning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ansvara för flera grupper med likartade behov av insatser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kunna ha landsting, stiftelse eller annan som huvudman,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- verka för att förbättra individens möjligheter till ett gott liv i hem-&lt;br&gt;miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- erbjuda vistelser endast under korta väl avgränsad perioder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- svara för forskning och utvecklingsarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- svara för information bl.a. genom att anordna egen utbildning eller&lt;br&gt;delta i sådan som anordnas av andra samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ha klara ansvarsgränser i förhållande till andra verksamheter, t.ex.&lt;br&gt;kommunernas socialtjänst och landstingens rehabiliterings- och habili-&lt;br&gt;teringsverksamhet .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen menar att uppbyggnaden av kunskapscentrer bör ske&lt;br&gt;med utgångspunkt i de regioninstitutioner som nu har viss verksamhet&lt;br&gt;för små och mindre kända handikappgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall finns kunskapen om olika grupper samlad på några få&lt;br&gt;personer i landet. För att få en samordning av insatserna och för att på&lt;br&gt;sikt bygga upp ett kunskapscenter föreslår Socialstyrelsen att dessa&lt;br&gt;personer bildar ett nätverk med en samordnare som den enskilde kan&lt;br&gt;vända sig till i olika frågor och som har ett ansvar för kunskapsin-&lt;br&gt;hämtning och informationsspridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några få grupper med mycket ovanliga diagnoser har tillgång till en-&lt;br&gt;dast en resursperson, ofta en läkare, som själv samlat kunskap om en&lt;br&gt;eller flera sådana sällsynta sjukdomstillstånd. Socialstyrelsen föreslår att&lt;br&gt;kompetensen på dessa områden byggs upp i anslutning till resursperso-&lt;br&gt;nens ordinarie verksamhet med målsättningen att skapa ett kunskapscen-&lt;br&gt;ter också för dessa grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval av Handikapputredningens förslag och Socialstyrelsens&lt;br&gt;utredning gör jag följande bedömningar av det framtida stödet till små&lt;br&gt;och mindre kända handikappgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare nämnt är det en genomgående uppfattning, från&lt;br&gt;brukarnas liksom från övriga remissinstansers sida, att det grundläggan-&lt;br&gt;de stödet till personer som ingår i små och mindre kända handikapp-&lt;br&gt;grupper måste kompletteras med en specialiserad och ofta centralt orga-&lt;br&gt;niserad verksamhet. Det gäller t.ex. resurser för kvalificerat utrednings-&lt;br&gt;och behandlingsarbete, expertstöd och särskilt kunnande i specifika&lt;br&gt;frågor för respektive diagnosgrupp. Det finns också behov av ett mer&lt;br&gt;utvecklat samarbete mellan olika specialiteter på region- och riksnivå&lt;br&gt;och av samverkan mellan de medicinska, pedagogiska, sociala och tek-&lt;br&gt;niska verksamhetsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att bedömningar av den enskildes behov så&lt;br&gt;långt det är möjligt görs på eller så nära hemorten som möjligt. I&lt;br&gt;många fall kan sedan behovet av specialistkompetens och kompletteran-&lt;br&gt;de insatser tillgodoses på region- eller riksnivå. Det gäller särskilt inom&lt;br&gt;det medicinska området där högspecialiserade utrednings- och specialist-&lt;br&gt;resurser har vuxit fram på region- och riksnivå. Regional habiliterings-&lt;br&gt;verksamhet med varierande omfattning och profilering finns inom varje&lt;br&gt;sjukvårdsregion. Genom enstaka forskares eller forskargruppers särskil-&lt;br&gt;da intresse för olika problemställningar för någon eller några små-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grupper har verksamheten på vissa håll profilerats och blivit väl känd&lt;br&gt;inom de kretsar som berörs. Specialistkunnande inom det pedagogiska&lt;br&gt;området finns bl.a. vid de statliga specialskolorna och vid pedagogiska&lt;br&gt;resurscentrer som Tomtebodaskolan, Ekeskolan, Åsbackaskolan och&lt;br&gt;Hällsboskolan. På arbetsmarknadsområdet kan nämnas de statliga ar-&lt;br&gt;betsmarknadsinstituten och den yrkesinriktade rehabiliteringen. Under&lt;br&gt;senare år har också andra koncentrationer av samlad kunskap vuxit&lt;br&gt;fram, t.ex. på Mo Gård för stöd och utvecklingsinsatser för döva och&lt;br&gt;dövblinda med ytterligare funktionshinder och vid vissa folkhögskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan påpekat är antalet smågrupper som kan ha behov av&lt;br&gt;olika kompletterande stöd och specialistinsatser många. Av Socialstyrel-&lt;br&gt;sens material framgår att det för närvarande rör sig om ett 100-tal&lt;br&gt;grupper men antalet ökar. Flera av dem har redan i dag någon form av&lt;br&gt;anknytning till en eller flera befintliga institutioner eller liknande där en&lt;br&gt;del av det kompletterande stödet ges, men det finns ett antal grupper&lt;br&gt;som helt saknar sådan anknytning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min uppfattning måste stödet till personer som ingår i små och&lt;br&gt;mindre kända handikappgrupper utvecklas och samordnas. Socialstyrel-&lt;br&gt;sens förslag om att utse och inrätta kunskapscentrer på riksnivå är enligt&lt;br&gt;min mening ett bra sätt att åstadkomma en sådan samordning av kun-&lt;br&gt;skap och resurser. Centren bör således ha kompetens och specialistverk-&lt;br&gt;samhet som komplement till det som erbjuds lokalt och regionalt. Jag&lt;br&gt;vill understryka vikten av att centren arbetar utifrån en helhetssyn och&lt;br&gt;kan erbjuda kompetens på såväl det medicinska som på de psykolo-&lt;br&gt;giska, sociala, pedagogiska och tekniska områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens beskrivning av vilka krav som bör ställas på ett kun-&lt;br&gt;skapscenter kan därvid vara en utgångspunkt för vilka verksamheter&lt;br&gt;som kan betraktas som sådant. Enligt min bedömning kan denna kon-&lt;br&gt;centration av resurser komma i fråga endast på några orter i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare nämnt finns också andra centrumbildningar och verk-&lt;br&gt;samheter som har specialistkunnande på olika områden som berör små-&lt;br&gt;grupperna. Jag vill dessutom peka på de insatser som görs för att per-&lt;br&gt;soner som tillhör dessa grupper skall få möjligheter att träffa andra i&lt;br&gt;liknande situationer. Jag tänker därvid på handikapporganisationernas&lt;br&gt;kurs- och rekreationsverksamhet samt på familj everksamheten vid&lt;br&gt;Agrenska Stiftelsen i Göteborg. Jag anser att utvecklingen av stödet till&lt;br&gt;små och mindre kända handikappgrupper bör ske i olika former och av&lt;br&gt;olika anordnare. Det är således av stor betydelse att ett flexibelt och&lt;br&gt;dynamiskt system av kunskapscentrer, nätverk och resurspersoner kan&lt;br&gt;utvecklas för att förbättra förhållandena för dessa grupper. Jag vill i det&lt;br&gt;sammanhanget understryka betydelsen av att handikapporganisationernas&lt;br&gt;erfarenheter tas tillvara i detta utvecklingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att få till stånd en snabb utveckling av stödet till små&lt;br&gt;och mindre kända handikappgrupper. För att påskynda utvecklingen&lt;br&gt;inom området anser jag att vissa statliga stimulansmedel bör utges under&lt;br&gt;en begränsad period. Jag har tidigare föreslagit att statliga stimulans-&lt;br&gt;medel om 125 miljoner kronor per år under fyra år skall utges för att&lt;br&gt;utveckla specifika insatser inom habilitering och rehabilitering. En del&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av dessa medel bör inriktas på utvecklingsinsatser för små och mindre&lt;br&gt;kända handikappgrupper. Preliminärt gör jag den bedömningen att om-&lt;br&gt;kring 25 miljoner kronor per år behöver användas för detta ändamål.&lt;br&gt;Medlen bör fördelas av Socialstyrelsen efter ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information och kunskapsspridning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har visat på behov av kunskapsspridning i flera&lt;br&gt;avseenden. Jag delar utredningens bedömning att det behövs information&lt;br&gt;och kunskap om ovanliga funktionshinder och om det stöd och den ser-&lt;br&gt;vice dessa grupper behöver. Det behöver också utarbetas metoder för&lt;br&gt;att samla in och lagra sådan information, göra den tillgänglig och sprida&lt;br&gt;den enkelt och snabbt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan idag finns - mycket tack vare handikapporganisationerna -&lt;br&gt;lättillgängligt material i form av broschyrer och skrifter om olika små-&lt;br&gt;gruppers situation och behov. Fortfarande saknas emellertid sådan infor-&lt;br&gt;mation om många små och mindre kända grupper. Det finns heller inte&lt;br&gt;någon samlad organisation för att få fram och sprida informationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från flera håll har förslag framställts om inrättande av en central kun-&lt;br&gt;skapsbank. En sådan kunskapsbank skulle innehålla information om vad&lt;br&gt;som finns av resurser för små och mindre kända handikappgrupper,&lt;br&gt;t.ex. behandlingsmöjligheter, tillgång till kunskapscentrer, informa-&lt;br&gt;tionsmaterial och arrangemang för individ/familjestöd samt uppgifter om&lt;br&gt;handikapporganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har låtit utreda möjligheterna att bygga upp en central&lt;br&gt;kunskapsbank i form av en databas samt lämnat förslag på vem som bör&lt;br&gt;ha ansvaret för en sådan kunskapsbank. Det finns också förslag om hur&lt;br&gt;basen bör byggas upp, vad den bör innehålla samt hur innehållet kan&lt;br&gt;hållas aktuellt och spridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen föreslår att det skall finnas möjlighet för användare att&lt;br&gt;själva göra sökningar direkt i kunskapsbanken. Detta gäller framför allt&lt;br&gt;stora användargrupper som t.ex. landsting och kommuner. Socialstyrel-&lt;br&gt;sen utgår från att även handikapporganisationerna centralt kan vara&lt;br&gt;intresserade av att ha direkt tillgång till databasen. Kunskapscentren bör&lt;br&gt;ha direkt tillgång till kunskapsbanken för att inhämta information och&lt;br&gt;hålla den aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser, att det är viktigt att finna en form för hur enskilda, an-&lt;br&gt;höriga och yrkesföreträdare skall kunna få tillgång till en fortlöpande&lt;br&gt;information, både när det gäller själva funktionshindret och resurser för&lt;br&gt;stöd och service på olika områden. Förslaget om att skapa en data-&lt;br&gt;baserad kunskapsbank som innehåller information om små och mindre&lt;br&gt;kända handikappgrupper är därför intressant och bör genomföras. Ur&lt;br&gt;kunskapsbanken bör, enligt min mening, underlag för flera typer av&lt;br&gt;informationsmaterial kunna tas fram t.ex. broschyrer och kataloger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att Socialstyrelsen är den myndighet som bör bygga upp, ut-&lt;br&gt;veckla och administrera en sådan kunskapsbank och att särskilda medel&lt;br&gt;bör anvisas för detta åtagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens uppföljnings-och informationsansvar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens viktigaste uppgifter är tillsyn och kunskapsutveckling&lt;br&gt;inom områdena socialtjänst och hälso- och sjukvård. I tillsynsuppgiften&lt;br&gt;ligger dels kontroll av en viss verksamhet när det gäller kvalitet, säker-&lt;br&gt;het och den enskildes rättigheter, dels uppföljning och utvärdering av&lt;br&gt;verksamheten gentemot av statsmakterna uppställda mål. I kunskaps-&lt;br&gt;utvecklingen ligger att samla in och utvärdera kunskap samt förmedla&lt;br&gt;denna kunskap så att den bl.a. kan utgöra en grund för utveckling, för-&lt;br&gt;nyelse och omstrukturering. Mot den bakgrunden är det naturligt att&lt;br&gt;Socialstyrelsen får ett nationellt ansvar för att följa upp och utvärdera&lt;br&gt;insatserna för små och mindre kända handikappgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin rapport pekar Socialstyrelsen på fyra viktiga områden för upp-&lt;br&gt;följning och utvärdering. Det gäller nytillkomna grupper och deras&lt;br&gt;behov av insatser, innehållet och kvalitén i kunskapscentrens verksam-&lt;br&gt;het, resurser på landstings- och kommunnivå samt informationsinsatser.&lt;br&gt;Jag instämmer i att det är kring dessa områden som Socialstyrelsens&lt;br&gt;uppföljningsinsatser bör koncentreras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill därvid särskilt understryka betydelsen av att informationsläget&lt;br&gt;på detta område förbättras. Kunskapsbanken utgör därvid en viktig re-&lt;br&gt;surs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag beräknar att kostnaderna för kunskapsbanken och för övriga infor-&lt;br&gt;mations- och uppföljningsinsatser med inriktning på små och mindre&lt;br&gt;kända handikappgrupper uppgår till 8 miljoner kronor räknat per helår.&lt;br&gt;Medlen bör ställas till Socialstyrelsens förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Vissa socialtjänstfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Kommunens skyldighet att göra sig väl förtrogen&lt;br&gt;med levnadsförhållandena för människor med funktionshinder och&lt;br&gt;att bedriva uppsökande verksamhet klargörs genom ett tillägg till&lt;br&gt;socialtjänstlagen (SFS 1980:620). Ett motsvarande tillägg till&lt;br&gt;lagen görs i fråga om äldre människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall planera sina insatser för människor med funk-&lt;br&gt;tionshinder. Planeringen skall utformas i samverkan med lands-&lt;br&gt;tinget samt andra samhällsorgan och organisationer. En bestäm-&lt;br&gt;melse om detta förs in i socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess skall gälla inom yrkesmässigt bedriven enskild verk-&lt;br&gt;samhet som avser insatser enligt socialtjänstlagen för uppgifter&lt;br&gt;om enskilds personliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Utredningens förslag till tillägg i&lt;br&gt;socialtjänstlagen har i princip samma materiella innehåll som mitt.&lt;br&gt;Handikapputredningen föreslår dock att kommunens skyldighet att göra&lt;br&gt;sig väl förtrogen med funktionshindrades levnadsförhållanden och att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedriva uppsökande verksamhet regleras i socialtjänstlagens inledande&lt;br&gt;bestämmelser om socialtjänstens innehåll (5 och 8 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De föreslagna förändringarna kommenteras endast&lt;br&gt;av några få remissinstanser. Riksrevisionsverket (RRV), Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän/Justitieombudsmannen (JO), Kammarrätten i Göteborg och&lt;br&gt;Länsrätten i Stockholms län avstyrker de föreslagna ändringarna i 5 och&lt;br&gt;8 §§ socialtjänstlagen med hänvisning till att dessa inte hör hemma i&lt;br&gt;socialtjänstlagens allmänna bestämmelser. Enligt RRV innebär den före-&lt;br&gt;slagna ändringen av 5 § socialtjänstlagen att personer med funktions-&lt;br&gt;hinder särskilt pekas ut som grupper vilkas levnadsförhållanden kommu-&lt;br&gt;nen skall göra sig väl förtrogen med. Enligt vad RRV framhåller ges&lt;br&gt;därmed intryck av att kommunens ansvar för andra grupper blir mindre.&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg anser att den föreslagna ändringen av 5 §&lt;br&gt;socialtjänstlagen bryter systematiken i lagen och därför bör utgå. Läns-&lt;br&gt;rätten i Stockholms län framhåller att de föreslagna tilläggen till 5 och&lt;br&gt;8 §§ socialtjänstlagen inte hör hemma bland de föreskrifter av allmän&lt;br&gt;karaktär som finns i dessa paragrafer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några invändningar mot de föreslagna tilläggen i innehållsmässig me-&lt;br&gt;ning framförs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Socialtjänstens verksamhet är av stor betydelse&lt;br&gt;för levnadsförhållandena för personer med funktionshinder. Såväl de&lt;br&gt;strukturinriktade som de allmänt och individuellt inriktade insatserna är&lt;br&gt;av grundläggande betydelse för möjligheterna att förverkliga handi-&lt;br&gt;kappolitikens mål om full delaktighet och jämlikhet. Handikapputred-&lt;br&gt;ningen har i sitt arbete betonat den betydelse som kommunernas upp-&lt;br&gt;sökande verksamhet har för att tillförsäkra personer med funktions-&lt;br&gt;hinder ett fullgott individuellt stöd och full delaktighet i samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till socialtjänstens uppgifter hör redan i dag att göra sig väl förtrogen&lt;br&gt;med kommunmedborgamas levnadsförhållanden och att genom upp-&lt;br&gt;sökande verksamhet och på annat sätt främja förutsättningarna för goda&lt;br&gt;levnadsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kartläggningsarbete som Handikapputredningen utfört - och som&lt;br&gt;redovisades i betänkandet (SOU 1990:19) Handikapp och välfärd? -&lt;br&gt;visade emellertid att den uppsökande verksamheten fungerar bristfälligt&lt;br&gt;i flertalet kommuner. Enligt de uppgifter som utredningen redovisar har&lt;br&gt;endast 30 % av de undersökta kommunerna gjort en fullständig invente-&lt;br&gt;ring för att få kunskap om levnadsförhållandena för personer med svåra&lt;br&gt;funktionshinder. Enligt utredningen har merparten av de kommuner som&lt;br&gt;inte genomfört någon inventering uppgivit att man heller inte planerar&lt;br&gt;att påbörja ett sådant arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot bakgrund av bl.a. dessa förhållanden som Handikapputred-&lt;br&gt;ningen i sitt huvudbetänkande ansett att kommunernas ansvar för upp-&lt;br&gt;sökande verksamhet och för att skaffa sig kunskap om funktionshindra-&lt;br&gt;des levnadsförhållanden bör tydliggöras i socialtjänstlagen. Som fram-&lt;br&gt;gått, har utredningen föreslagit att bestämmelser om kommunens skyl-&lt;br&gt;dighet att göra sig väl förtrogen med funktionshindrades levnadsför-&lt;br&gt;hållanden och om uppsökande verksamhet med inriktning på funktions-&lt;br&gt;hindrade borde läggas fast i 5 och 8 §§ socialtjänslagen. Som jag redan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påpekat har några invändningar mot de föreslagna förändringarna av&lt;br&gt;socialtjänstlagen i materiell mening inte förts fram av remissinstanserna.&lt;br&gt;Däremot har några instanser avstyrkt förslaget att lägga in bestämmel-&lt;br&gt;serna i fråga bland socialtjänstlagens allmänna föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill för egen del understryka vikten av att kommunerna bedriver&lt;br&gt;uppsökande verksamhet och skaffar sig kunskap om livsvillkoren för&lt;br&gt;personer med funktionshinder. En aktiv uppsökande verksamhet är av&lt;br&gt;grundläggande betydelse för att kommunen skall få kännedom om en-&lt;br&gt;skilda människors behov av stöd och service och om livsvillkoren i&lt;br&gt;övrigt. Den uppsökande verksamheten ger också kommunerna möjlig-&lt;br&gt;heter att på ett bra sätt nå ut med information om socialtjänstens insat-&lt;br&gt;ser till personer med funktionshinder. En aktiv uppsökande verksamhet&lt;br&gt;är dessutom en viktig förutsättning för att kommunerna skall kunna&lt;br&gt;bedriva en effektiv och systematisk planering inom handikappområdet.&lt;br&gt;Jag skall alldeles strax återkomma till denna senare fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har sagt anser jag att det finns skäl att&lt;br&gt;tydliggöra kommunernas skyldighet att bedriva uppsökande verksamhet&lt;br&gt;och att göra sig väl förtrogna med funktionshindrades levnadsförhållan-&lt;br&gt;den genom ett tillägg till socialtjänstlagen. I enlighet med vad RRV, JO,&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg och Länsrätten i Stockholms län anfört finner&lt;br&gt;jag det dock mindre lämpligt att skyldigheterna i fråga regleras i 5 och&lt;br&gt;8 §§ socialtjänstlagen. Jag delar dessa myndigheters uppfattning att en&lt;br&gt;sådan ordning skulle bryta systematiken i socialtjänstlagen. En bättre&lt;br&gt;ordning är enligt min mening att föreskrifterna i fråga inarbetas i en ny&lt;br&gt;paragraf i anslutning till 21 § socialtjänstlagen, som reglerar socialtjäns-&lt;br&gt;tens ansvar när det gäller omsorger om människor med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag finner det lämpligt att ett motsvarande klarläggande i fråga om&lt;br&gt;kommunens skyldighet för äldre personer görs genom ett tillägg till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a § socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planeringsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 § hälso- och sjukvårdslagen (HSL) har landstinget en skyldig-&lt;br&gt;het att planera hälso- och sjukvården med utgångspunkt i befolkningens&lt;br&gt;behov av hälso-och sjukvård. Enligt 8 § hälso- och sjukvårdslagen skall&lt;br&gt;landstinget samverka med samhällsorgan, organisationer och enskilda.&lt;br&gt;Som jag redan framhållit (avsnitt 5.1) bör landstingen i denna planering&lt;br&gt;även se som sin uppgift att planera för insatser inom habiliterings- och&lt;br&gt;rehabiliteringsområdet för personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstlagen ger kommunerna ett omfattande ansvar för att de&lt;br&gt;som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § socialtjänstlagen skall socialnämnden verka för att människor som&lt;br&gt;av fysiska, psykiska eller andra skäl möter betydande svårigheter i sin&lt;br&gt;livsföring får möjligheter att delta i samhällets gemenskap och att leva&lt;br&gt;som andra. För kommunerna finns för närvarande emellertid ingen&lt;br&gt;skyldighet att planera socialtjänstens insatser för människor med funkt-&lt;br&gt;ionshinder. Det bör dock påpekas att ett inte obetydligt antal av landets&lt;br&gt;kommuner ändå utarbetat och lagt fast specifika handikappolitiska plan-&lt;br&gt;er och program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att i sammanhanget påminna om att kommunerna Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;sedan den 1 januari 1989 har en skyldighet att enligt 20 a § socialtjänst- Bilaga 1&lt;br&gt;lagen planera sina insatser för äldre människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I linje med vad Handikapputredningen anfört anser jag att det är ange-&lt;br&gt;läget att kommunerna intensifierar sin planering av insatser för personer&lt;br&gt;med funktionshinder. Som jag nyss nämnt finns sådana planer i flera&lt;br&gt;kommuner. Enligt de erfarenheter jag gjort är det inte ovanligt att kom-&lt;br&gt;muner som utarbetat och lagt fast specifika handikappolitiska planer och&lt;br&gt;program också har uppnått en relativt hög grad av tillgänglighet i sin&lt;br&gt;verksamhet och förhållandevis väl utbyggda stöd- och serviceinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har sagt föreslår jag att kommunerna&lt;br&gt;åläggs en skyldighet att planera sina insatser för människor med funk-&lt;br&gt;tionshinder. En bestämmelse om detta bör tas in i socialtjänstlagen.&lt;br&gt;Med hänsyn till de viktiga uppgifter som landstingen har för människor&lt;br&gt;med funktionshinder bör markeras att kommunerna i sin planering skall&lt;br&gt;samverka med landstinget. Samverkan skall även ske med andra berörda&lt;br&gt;samhällsorgan och organisationer. Jag vill härvid särskilt framhålla&lt;br&gt;vikten av att kommunerna vid utarbetande av sina planer samverkar&lt;br&gt;med handikapporganisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare givetvis väsentligt att planerna får en utformning som&lt;br&gt;innebär att de så allsidigt som möjligt belyser de olika aspekter som är&lt;br&gt;avgörande för delaktigheten för personer med funktionshinder. De bör&lt;br&gt;således innefatta såväl frågor om tillgängligheten i vidaste mening inom&lt;br&gt;kommunen som frågor om utformningen av olika individuella stöd- och&lt;br&gt;serviceinsatser. Inte minst bör härvid utvecklingen av individuella insat-&lt;br&gt;ser enligt den föreslagna lagen om stöd och service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt min mening ingen anledning att i övrigt lägga fast&lt;br&gt;några föreskrifter om planeringsskyldigheten. Med hänsyn till de skilda&lt;br&gt;lokala förutsättningar som gäller bör kommunerna själva kunna bestäm-&lt;br&gt;ma formen för och uppläggningen av sin planering. Tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heterna bör följa upp och utöva tillsyn över denna del av kommunernas&lt;br&gt;skyldigheter på samma sätt som över verksamheten enligt socialtjänst-&lt;br&gt;lagen i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild&lt;br&gt;verksamhet som avser insatser enligt socialtjänstlagen bör inte få röja&lt;br&gt;vad han därvid erfarit om enskildas personliga förhållanden. I dag gäller&lt;br&gt;detta endast för personer som är eller har varit verksamma i hem för&lt;br&gt;vård eller boende. En mer generell bestämmelse bör införas i social-&lt;br&gt;tjänstlagen. Se närmare om bakgrunden till förslaget m.m. i special-&lt;br&gt;motiveringen till den föreslagna 71 a § i socialtjänstlagen, avsnitt 14.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Stöd till föräldrar med funktionshindrade barn&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Allmänt om föräldraförsäkringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Föräldraförsäkringen, som regleras i 4 kap. lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring (AFL), består av två huvudförmåner: föräldrapenning&lt;br&gt;och tillfällig föräldrapenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrapenning med anledning av barns födelse eller ett adoptivbarns&lt;br&gt;ankomst utges under högst 450 dagar sammanlagt för föräldrarna. Vid&lt;br&gt;flerbamsbörd ökas antalet föräldrapenningdagar med 180 för varje barn&lt;br&gt;utöver det första. Om föräldrarna gemensamt har vårdnaden om barnet,&lt;br&gt;har vardera föräldern rätt till föräldrapenning under minst 90 av de 450&lt;br&gt;dagarna. En förälder har dock rätt att avstå från att uppbära föräldra-&lt;br&gt;penning till förmån för den andre föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För 360 av de 450 dagarna betalas föräldrapenning ut med belopp&lt;br&gt;motsvarande förälderns sjukpenning (90 % av den sjukpenninggrundan-&lt;br&gt;de inkomsten) dock lägst 60 kr per dag, den s.k. garantinivån. För&lt;br&gt;återstående 90 dagar utges föräldrapenning med belopp enligt garanti-&lt;br&gt;nivån. Föräldrapenning får tas ut längst till dess barnet fyllt åtta år eller&lt;br&gt;till den senare tidpunkt då barnet avslutat det första skolåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrapenning kan utges även i samband med föräldrautbildning&lt;br&gt;eller besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg, i vilken&lt;br&gt;barnet deltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver avstå från&lt;br&gt;förvärvsarbete för att vårda barn som inte har fyllt 12 år i samband&lt;br&gt;med:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sjukdom eller smitta hos barnet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder&lt;br&gt;besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under&lt;br&gt;förutsättning att också det barnet omfattas av bestämmelserna om&lt;br&gt;tillfällig föräldrapenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är barnet yngre än 240 dagar utges tillfällig föräldrapenning endast&lt;br&gt;om tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad eller barnet vårdas på&lt;br&gt;sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning utges under högst 60 dagar för varje barn&lt;br&gt;och år. Om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete av skäl som&lt;br&gt;nyss nämnts under punkterna 1, 3 och 4 utges tillfällig föräldrapenning&lt;br&gt;under ytterligare högst 60 dagar per barn och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning utges också till förälder till ett barn som fyllt&lt;br&gt;4 år och under kalenderåret fyller högst 12 år när föräldern avstår från&lt;br&gt;förvärvsarbete i samband med föräldrautbildning, besök i barnets skola&lt;br&gt;eller besök i förskole- eller fritidshemsverksamhet inom samhällets&lt;br&gt;barnomsorg i vilken barnet deltar. Dessa s.k. kontaktdagar är två per&lt;br&gt;barn och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning kan även utges för vård av ett barn som fyllt&lt;br&gt;12 men inte 16 år om barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;störning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård.&lt;br&gt;Även sådan tillfällig föräldrapenning utges under högst 120 dagar per&lt;br&gt;barn och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning utges också till fadern i samband med barns&lt;br&gt;födelse eller adoption under högst tio dagar för varje nyfött eller adop-&lt;br&gt;terat barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning utges under de första 14 dagarna under ett år&lt;br&gt;med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) och därefter&lt;br&gt;med 90 % av SGI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl föräldrapenning som tillfällig föräldrapenning kan utges i form&lt;br&gt;av hel, halv eller fjärdedels förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fr.o.m. den 1 juli 1992 gäller vissa begränsningar i rätten att byta&lt;br&gt;föräldrapenning mot tillfällig föräldrapenning respektive sjukpenning&lt;br&gt;(prop. 1991/92:106, bet. 1991/92:SfU8, rskr. 1991/92:232). Vid vård&lt;br&gt;av barn som är 240 dagar eller äldre får föräldrapenning bytas mot&lt;br&gt;tillfällig föräldrapenning endast om barnet vårdas på sjukhus. När det&lt;br&gt;gäller rätten att byta föräldrapenning mot sjukpenning får detta ske&lt;br&gt;endast om föräldern är ur stånd att vårda barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Utökning av antalet kontaktdagar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: Föräldrar till barn under 16 år som omfattas av&lt;br&gt;lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade skall ha rätt&lt;br&gt;till tio kontaktdagar per barn och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Antalet kontaktdagar inom föräldra-&lt;br&gt;försäkringen utökas till tio per barn och år för föräldrar till barn mellan&lt;br&gt;2-16 år som omfattas av förslaget till lag om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För barn under 2 års ålder bör föräldrapenning i samband med barns&lt;br&gt;födelse användas, men föräldrautbildningsbegreppet bör utvidgas till att&lt;br&gt;omfatta samma situationer som kontaktdagama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar utredningens för-&lt;br&gt;slag. Flera instanser, däribland ett flertal handikapporganisationer, anser&lt;br&gt;dock att antalet kontaktdagar kunde utökats ytterligare. Riksförbundet&lt;br&gt;för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna (FUB), Riksförbundet&lt;br&gt;för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU), Svenska Diabetesför-&lt;br&gt;bundet (DS) och Sveriges dövas riksförbund (SDR) menar att den före-&lt;br&gt;slagna åldersgränsen 16 år bör höjas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket (RFV) menar att rätten till vårdbidrag kan kom-&lt;br&gt;ma att påverkas, eftersom det i många fall är fråga om samma tillsyns-&lt;br&gt;behov för både kontaktdagar och vårdbidraget. Verket beräknar också&lt;br&gt;kostnaderna för förslagen som gäller föräldraförsäkringen något högre&lt;br&gt;än vad utredningen gör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Rätten till föräldrapenning resp, tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning regleras främst i 4 kap. 4 och 10 §§ AFL. Enligt 10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tredje stycket kan tillfällig föräldrapenning i form av kontaktdagar utges&lt;br&gt;bl.a. vid föräldrautbildning. Ersättningen kan användas för deltagande&lt;br&gt;t.ex. i av handikapporganisationer anordnade kurser som vänder sig till&lt;br&gt;föräldrar med barn med handikapp. Tillfällig föräldrapenning i form av&lt;br&gt;kontaktdagar kan tas ut av båda föräldrarna och barnet behöver inte&lt;br&gt;vara med vid utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts kan tillfällig föräldrapenning även utges i sam-&lt;br&gt;band med sjukdom eller smitta hos barnet. RFV har i Allmänna Råd&lt;br&gt;1989:4 rekommenderat att tillfällig föräldrapenning betalas ut bl.a. när&lt;br&gt;en förälder som har ett sjukt/handikappat barn tillsammans med barnet&lt;br&gt;besöker en institution, deltar i kurser som anordnas av sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;man eller besöker en specialskola för att få ökad kunskap om barnets&lt;br&gt;funktionshinder. En förutsättning är att kursen huvudsakligen är inriktad&lt;br&gt;på utbildning och information om barnets sjukdom eller handikapp.&lt;br&gt;Tillfällig föräldrapenning i nu nämnda situationer kan inte utges till&lt;br&gt;båda föräldrarna samtidigt och det krävs att föräldern vårdar barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till föräldrapenning vid föräldrautbildning till blivande eller&lt;br&gt;nyblivna föräldrar regleras i 4 kap. 4 § AFL. Föräldrapenning kan i&lt;br&gt;detta fall tas ut av båda föräldrarna. Såvitt framgår av ett uttalande i&lt;br&gt;regeringens prop. 1978/79:168 s. 59 om föräldrautbildning och för-&lt;br&gt;bättringar av föräldraförsäkringen m.m. fordras inte att föräldrarna&lt;br&gt;samtidigt vårdar barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har framhållit att det är angeläget för föräldrar&lt;br&gt;till barn med funktionshinder att få ökad kunskap om hur barnets ut-&lt;br&gt;veckling kan främjas, hur stöd i hemmet kan läggas upp och hur den&lt;br&gt;egna föräldrarollen kan stärkas. Det finns behov av att förbättra för&lt;br&gt;föräldrar att enskilt eller tillsammans delta i föräldrautbildning. Det&lt;br&gt;gäller bl.a. deltagande i kurser som anordnas vid s.k. kunskapscentra&lt;br&gt;(resurscentra). Enligt utredningen är det också viktigt att framhålla att&lt;br&gt;det finns stora behov för föräldrar till barn med funktionshinder att i&lt;br&gt;större utsträckning än i dag med ersättning för förlust av arbetsinkomst&lt;br&gt;kunna besöka förskola och skola, bl.a. i inskolningssituationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har föreslagit att föräldrar till barn som om-&lt;br&gt;fattas av lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade skall få&lt;br&gt;rätt till tio kontaktdagar per barn och år från det att barnet fyllt 2 år till&lt;br&gt;dess att det fyller 16 år. Enligt utredningens förslag bör kontaktdagama&lt;br&gt;få användas för samma ändamål som i dag, dvs. för föräldrautbildning,&lt;br&gt;besök i barnets skola eller besök i förskole- eller fritidshemsverksamhet&lt;br&gt;inom samhällets barnomsorg, i vilken barnet deltar. Som skäl för den&lt;br&gt;nedre gränsen på 2 år har angetts att föräldrapenning kan tas ut för&lt;br&gt;föräldrautbildning upp till denna ålder. För att klara behovet av ersätt-&lt;br&gt;ning för deltagande i föräldrautbildning när barnet är mellan 0-2 år har&lt;br&gt;utredningen därför föreslagit att föräldrautbildningsbegreppet ges en&lt;br&gt;utvidgad tolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar utredningens uppfattning att det föreligger behov av en utök-&lt;br&gt;ning av antalet kontaktdagar för den nu aktuella gruppen. Jag föreslår&lt;br&gt;emellertid att även föräldrar till barn mellan 0-2 år får rätt till ett ökat&lt;br&gt;antal kontaktdagar. Vårdbehovet när det gäller de minsta barnen är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 159&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;givetvis mycket stort även om de är friska. Behovet av att föräldrar till&lt;br&gt;svårt funktionshindrade och sjuka barn i den åldern deltar i utbildning&lt;br&gt;o.d. torde dock vara betydande. Jag föreslår därför att antalet kontakt-&lt;br&gt;dagar för nu nämnda grupp utökas till tio per barn och år och att detta&lt;br&gt;får gälla barn i åldern 0-16 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den krets barn för vilken det utökade antalet kontaktdagar föreslås är&lt;br&gt;barn som omfattas av förslaget till lag om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade. Vid bedömningen av om ett barn omfattas av de&lt;br&gt;villkor som uppställs i denna lag bör försäkringskassan kunna grunda&lt;br&gt;sitt ställningstagande på den bedömning som kommunen eller landstinget&lt;br&gt;har gjort i frågan. I regel torde föräldrarna ha sökt någon insats enligt&lt;br&gt;lagen innan det blivit aktuellt att söka ersättning från försäkringskassan.&lt;br&gt;Om så inte skulle vara fallet bör försäkringskassan kunna göra sin&lt;br&gt;bedömning efter samråd med kommunen eller landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag föranleder ändringar i 4 kap. 10 och 12 §§ AFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Rätten till tillfällig föräldrapenning när barnet inte är&lt;br&gt;närvarande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: När en förälder besöker en institution för att med-&lt;br&gt;verka i behandling av ett sjukt/funktionshindrat barn eller för att&lt;br&gt;lära sig mer om barnets funktionshinder eller deltar i en kurs som&lt;br&gt;anordnas av sjukvårdshuvudman i samma syfte, skall föräldern ha&lt;br&gt;rätt till tillfällig föräldrapenning även om barnet inte är närvaran-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla när föräldern deltar i sådan föräldrautbild-&lt;br&gt;ning som avses i 4 kap. 4 § eller i de situationer som anges i&lt;br&gt;4 kap. 16 § andra stycket AFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar utredningens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Av RFV:s Allmänna Råd 1989:4 framgår att&lt;br&gt;tillfällig föräldrapenning kan utges med stöd av 4 kap. 10 § AFL bl.a.&lt;br&gt;när en förälder som har ett sjukt/handikappat barn tillsammans med&lt;br&gt;barnet besöker en institution (exempelvis habiliteringsklinik, special-&lt;br&gt;skola m.m.) eller på annat sätt medverkar i den behandling av barnet&lt;br&gt;som barnets sjukdom eller handikapp kräver. Vidare kan, som redo-&lt;br&gt;visats i det föregående, tillfällig föräldrapenning utges till förälder som&lt;br&gt;tillsammans med barnet besöker en institution eller deltar i kurser som&lt;br&gt;anordnas av sjukvårdshuvudman eller besöker en specialskola för att&lt;br&gt;lära sig mer om barnets funktionshinder. En förutsättning är då att&lt;br&gt;kursen huvudsakligen är inriktad på utbildning och information om&lt;br&gt;barnets sjukdom eller handikapp. Rätten till tillfällig föräldrapenning i&lt;br&gt;dessa situationer förutsätter att barnet är närvarande vid behandlingen&lt;br&gt;eller kursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 kap. 16 § andra stycket AFL får tillfällig föräldrapenning&lt;br&gt;utges till båda föräldrarna för samma barn och tid, om båda följer med&lt;br&gt;ett barn till läkare när barnet lider av allvarlig sjukdom. Detsamma&lt;br&gt;gäller om båda föräldrarna, som en del av behandlingen av barnet,&lt;br&gt;behöver delta i ett läkarbesök eller i någon av läkare ordinerad behand-&lt;br&gt;ling. Även i dessa fall förutsätts att barnet är närvarande vid läkar-&lt;br&gt;besöket eller behandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har framhållit att det kan vara av stort värde&lt;br&gt;om föräldern kan delta i flera sammanhang utan att barnet är med. Det&lt;br&gt;kan gälla vid kurser som syftar till att ge föräldrarna psykosocialt stöd i&lt;br&gt;sin svåra föräldraroll. Vid t.ex. ett läkarbesök kan barnet också uppleva&lt;br&gt;att man talar negativt om det trots att det rör sig om en redogörelse för&lt;br&gt;faktiska förhållanden. Utredningen föreslår därför att kravet på barnets&lt;br&gt;närvaro tas bort i de situationer där föräldrar i dag har rätt till vanlig&lt;br&gt;tillfällig föräldrapenning vid besök för att medverka i behandling av&lt;br&gt;barnet eller för att lära sig barnets funktionshinder/sjukdom. Detta bör&lt;br&gt;enligt utredningen också gälla när båda föräldrarna deltar samtidigt i&lt;br&gt;besöket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag instämmer i utredningens bedömning att det är värdefullt om för-&lt;br&gt;äldrar i de ovan angivna situationerna har möjlighet att delta även när&lt;br&gt;barnet inte är med. Jag föreslår därför, i likhet med utredningen, att&lt;br&gt;kravet på att barnet skall vara närvarande för att föräldern skall få rätt&lt;br&gt;till tillfällig föräldrapenning slopas i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om att slopa kravet på barnets närvaro i nu aktuella fall bör&lt;br&gt;tas in i en ny paragraf benämnd 4 kap. 10 a § AFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts kan en förälder i enlighet med uttalanden i pro-&lt;br&gt;position 1978/79:168 uppbära föräldrapenning vid föräldrautbildning&lt;br&gt;utan att samtidigt vårda barnet. För klarhetens skull anser jag att detta&lt;br&gt;bör komma till uttryck i lagen. Jag föreslår därför ett tillägg i 4 kap.&lt;br&gt;4 § AFL av innebörd att en förälder som deltar i föräldrautbildning utan&lt;br&gt;att samtidigt vårda barnet har rätt till föräldrapenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 Höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Förälder till barn som fyllt 16 men inte 21 år och&lt;br&gt;som omfattas av den föreslagna lagen om stöd och service till&lt;br&gt;vissa funktionshindrade skall ha rätt till tillfällig föräldrapenning&lt;br&gt;om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med&lt;br&gt;sjukdom hos barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om barnet fyllt 21 år och går i sådan skola som avses i 5 kap.&lt;br&gt;28 § eller 6 kap. 7 § skollagen (1985:1100) skall tillfällig för-&lt;br&gt;äldrapenning kunna lämnas till utgången av vårterminen det&lt;br&gt;kalenderår då barnet fyller 23 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning lämnas för högst 120 dagar per barn&lt;br&gt;och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens forslag: Den nuvarande 16-årsgränsen för rätt&lt;br&gt;till tillfällig föräldrapenning höjs till 21 år. För vissa barn skall möjlig-&lt;br&gt;heten till tillfällig föräldrapenning finnas till utgången av vårterminen&lt;br&gt;det år de fyller 23 år. Det gäller barn med utvecklingsstörning och barn&lt;br&gt;som är svårt rörelsehindrade som efter 21 års ålder fortsätter sin gym-&lt;br&gt;nasiala utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget är inte remissbehandlat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt forslag: En i olika sammanhang uppmärksammad fråga&lt;br&gt;när det gäller föräldraförsäkringen är den övre åldersgränsen - 16 år -&lt;br&gt;för rätt till tillfällig föräldrapenning. I vissa fall kvarstår behovet av att&lt;br&gt;en förälder skall ha möjlighet att avstå från förvärvsarbete för vård av&lt;br&gt;ett sjukt barn och därvid uppbära ersättning för inkomstbortfall också&lt;br&gt;sedan barnet uppnått 16 års ålder. Detta gäller i synnerhet svårt sjuka&lt;br&gt;och funktionshindrade barn och ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den dåvarande regeringen uttalade i prop. 1989/90:117 med förslag&lt;br&gt;till lag om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av&lt;br&gt;sjukt eller handikappat barn bl.a. att det finns föräldrar som under en&lt;br&gt;följd av år har lagt ner en mycket stor arbetsinsats i vården av sina&lt;br&gt;sjuka eller handikappade barn också efter det att barnet uppnått vuxen&lt;br&gt;ålder utan att de fått tillräckligt ekonomiskt stöd från samhället för&lt;br&gt;denna insats. Sådana insatser har haft och har fortfarande stor betydel-&lt;br&gt;se. Utan detta arbete skulle avsevärt större resurser ha behövt sättas in&lt;br&gt;från samhällets sida. Föräldrarnas arbetsinsats har i många fall inneburit&lt;br&gt;att de tvingats avstå från förvärvsarbete för att kunna vårda sitt barn.&lt;br&gt;Lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till folkpension för lång-&lt;br&gt;varig vård av sjukt eller handikappat barn trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1991 (bet. 1989/90:SfU20, rskr. 1989/90:347).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har i sitt huvudbetänkande (SOU 1991:46)&lt;br&gt;översiktligt berört frågan om den övre åldersgränsen för rätt till tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning och därvid konstaterat att behovet av ersättning i många&lt;br&gt;fall kvarstår även efter det att ett funktionshindrat barn fyllt 16 år. I sitt&lt;br&gt;slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla har utredningen&lt;br&gt;redovisat ett konkret förslag i frågan. Slutbetänkandet remissbehandlas&lt;br&gt;för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip bör remissinstansernas yttranden över ett utredningsförslag&lt;br&gt;avvaktas innan förslag från regeringen lämnas till riksdagen. I undan-&lt;br&gt;tagsfall kan det dock finnas skäl att föregripa remissförfarandet. Detta&lt;br&gt;gäller enligt min bedömning Handikapputredningens förslag om höjd&lt;br&gt;åldersgräns för den tillfälliga föräldrapenningen, som jag anser bör&lt;br&gt;behandlas i anslutning till övriga nu aktuella förslag till ändringar i&lt;br&gt;socialförsäkringssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrar till svårt sjuka och funktionshindrade barn som fyllt 16 år&lt;br&gt;har i dag ingen möjlighet att erhålla ersättning från socialförsäkringen i&lt;br&gt;de situationer föräldern tillfälligt behöver stanna hemma från arbetet för&lt;br&gt;att ta hand om barnet. Införandet av det särskilda pensionstillägget har&lt;br&gt;enligt min bedömning endast till viss del avhjälpt de problem som för-&lt;br&gt;äldrar till svårt sjuka och funktionshindrade barn ställs inför. Enligt min&lt;br&gt;uppfattning är det angeläget att dessa föräldrar bereds möjlighet att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillfälligt stanna hemma för vård av barnet med ersättning från socialför-&lt;br&gt;säkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det handlar här om svårt sjuka och funktionshindrade barn och ung-&lt;br&gt;domar, vars utveckling i många fall försenats på grund av funktions-&lt;br&gt;hindret. Åldersgränsen för den tillfälliga föräldrapenningen är därför&lt;br&gt;ingen naturlig gräns för när vårdbehovet upphör. För de ungdomar som&lt;br&gt;här avses kvarstår ofta behovet av insatser från föräldrarnas sida även&lt;br&gt;efter 16 års ålder. Under hela utbildningstiden, som i många fall sträck-&lt;br&gt;er sig upp till 21 och i vissa fall t.o.m. till 23 års ålder, kvarstår ofta&lt;br&gt;ett betydande stödbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt har 16-årsgränsen generellt en stor betydelse inom socialför-&lt;br&gt;säkringen. Enligt 1 kap. 4 § AFL gäller att en försäkrad fr.o.m. den&lt;br&gt;månad varunder han uppnår 16 års ålder skall, om han är bosatt i riket,&lt;br&gt;vara inskriven hos allmän försäkringskassa. Vidare förutsätter rätten till&lt;br&gt;förtidspension (7 kap. 1 § AFL) och handikappersättning (9 kap. 2 §&lt;br&gt;AFL) att den försäkrade uppnått 16 års ålder. Samtidigt har det i olika&lt;br&gt;sammanhang ifrågasatts om det är lämpligt att redan vid 16 års ålder&lt;br&gt;förtidspensionera t.ex. funktionshindrade ungdomar, som efter genom-&lt;br&gt;gången specialutbildning bedöms ha goda utsikter att helt eller delvis gå&lt;br&gt;ut i förvärvslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av stöd i form av en förlängd rätt till tillfällig föräldrapenning&lt;br&gt;är enligt min mening odiskutabelt och ett tillgodoseende av detta behov&lt;br&gt;bör inte anstå i avvaktan på t.ex. en mer generell översyn av ålders-&lt;br&gt;gränser i socialförsäkringen. Jag förslår därför att föräldrar i vissa fall&lt;br&gt;ges rätt till tillfällig föräldrapenning även sedan barnet fyllt 16 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den övre åldersgränsen för rätt till tillfällig föräldrapen-&lt;br&gt;ning bör ledning sökas i den tidpunkt som normalt sett kan anses mot-&lt;br&gt;svara gymnasieskolans avslutning för de ifrågavarande ungdomarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 juli 1993 införs för särskolans elever nioårig&lt;br&gt;skolplikt och med rätt för eleven till ett frivilligt tionde skolår. Över-&lt;br&gt;gångsvis gäller dock tioårig skolplikt för de elever som läsåret 1993/94&lt;br&gt;börjar i årskurs 8 eller högre årskurs. Efter avslutad nioårig resp, tio-&lt;br&gt;årig skolgång har eleverna rätt till fortsatt fyraårig utbildning i den&lt;br&gt;frivilliga särskolan. Utbildning i den frivilliga särskolan får påbörjas&lt;br&gt;t.o.m. det första kalenderhalvåret det år eleven fyller 20 år. Ett läsår&lt;br&gt;skall enligt olika skolförfattningar börja i augusti och sluta senast i juni.&lt;br&gt;En elev som påbörjar fyraårig utbildning den hösttermin det år han&lt;br&gt;fyller 19 år avslutar således utbildningen vårterminen det år han fyller&lt;br&gt;23 år (6 kap. 7 § skollagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till gymnasial utbildning för svårt rörelsehindrade elever som&lt;br&gt;går i specialanpassad utbildning gäller t.o.m. vårterminen det år eleven&lt;br&gt;fyller 21 år. Om det behövs har dock eleven rätt att fortsätta sin skol-&lt;br&gt;gång t.o.m. vårterminen det år eleven fyller 23 år (5 kap. 28 § skol-&lt;br&gt;lagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många svårt sjuka och funktionshindrade går i den vanliga gymnasie-&lt;br&gt;skolan. Utbildningen upphör då i regel före 21 års ålder. För många&lt;br&gt;kan dock inte utbildningen slutföras på avsedd tid på grund av sjuk-&lt;br&gt;domsperioder, sjukhusvistelser eller andra omständigheter som beror på&lt;br&gt;sjukdomen eller funktionshindret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad jag nu anfört föreslår jag att rätt till tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning skall föreligga till dess barnet fyller 21 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om barnet fyllt 21 år men går i särskola eller i specialutbildning för&lt;br&gt;svårt rörelsehindrade elever bör tillfällig föräldrapenning kunna utges&lt;br&gt;till utgången av vårterminen det kalenderår då barnet fyller 23 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande personkretsen har Handikapputredningen föreslagit att den&lt;br&gt;höjda åldersgränsen för tillfällig föräldrapenning skall omfatta barn som&lt;br&gt;på grund av sjukdom, utvecklingsstörning eller annat handikapp är i&lt;br&gt;behov av särskild tillsyn eller vård, dvs. barn som avses i 4 kap. 11 §&lt;br&gt;första stycket AFL. Enligt denna paragraf kan tillfällig föräldrapenning&lt;br&gt;utges för dessa barn även om de fyllt 12 men inte 16 år. Det gäller om&lt;br&gt;barnet har ett särskilt behov av vård eller tillsyn utöver vad som i all-&lt;br&gt;mänhet är fallet beträffande barn i motsvarande ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1984/85:78 s. 67 med förslag bl.a. om rätt till tillfällig för-&lt;br&gt;äldrapenning för barn mellan 12 och 16 år anges att de barn för vilka&lt;br&gt;den utvidgade rätten till föräldrapenning bör gälla kan indelas i två&lt;br&gt;grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Barn med tidigare kända långvariga sjukdomar eller handikapp&lt;br&gt;som kontinuerligt eller mera tillfälligt behöver hjälp eller tillsyn i&lt;br&gt;sin dagliga tillvaro. För dessa barn kan det också vara fråga om&lt;br&gt;att de vid tillkommande sjukdomstillstånd behöver ytterligare&lt;br&gt;hjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Barn som i vanliga fall klarar sig själva men som när de drabbas&lt;br&gt;av en allvarlig sjukdom eller ett handikapp oundgängligen be-&lt;br&gt;höver föräldrarnas stöd, hjälp och omsorg under en begränsad&lt;br&gt;sjukperiod eller vid läkarbesök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt propositionen ingår i gruppen under 1. bl.a utvecklingsstörda&lt;br&gt;barn, barn med t.ex. allergier, diabetes, epilepsi och barn med rörelse-&lt;br&gt;handikapp. För barn som normalt klarar sig utan särskild tillsyn bör&lt;br&gt;enligt vad som uttalas i propositionen kravet vara att det är fråga om en&lt;br&gt;skada eller en sjukdom av den karaktären att barnet inte bör vistas en-&lt;br&gt;samt hemma på grund av hälsoproblemets allvarliga art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsöverdomstolen har i ett mål (FÖD 1988:40) prövat frågan&lt;br&gt;om rätten till tillfällig föräldrapenning för ett tolvårigt barn som insjuk-&lt;br&gt;nat i influensa och öroninflammation. Av utredningen i målet framgick&lt;br&gt;att barnet i fråga hade sökt läkare och att denne hade bedömt att det&lt;br&gt;krävde tillsyn utöver vad som i allmänhet är fallet beträffande barn i&lt;br&gt;motsvarande ålder så länge barnet hade feber. Domstolen farm att bar-&lt;br&gt;net på grund av sjukdom var i behov av särskild tillsyn och vård under&lt;br&gt;den i målet aktuella tiden och att föräldern av denna anledning behövt&lt;br&gt;avstå från förvärvsarbete. Föräldern förklarades berättigad till tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning för denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av Handikapputredningen förordade personkretsen leder enligt&lt;br&gt;min uppfattning för långt. För egen del gör jag bedömningen att ett i&lt;br&gt;övrigt friskt barn som fyllt 16 år som regel inte har större behov av&lt;br&gt;tillsyn och vård än en vuxen i t.ex. en sådan situation som var under&lt;br&gt;prövning i det ovan refererade rättsfallet. Förslaget om höjd åldersgräns&lt;br&gt;bör därför avse mer begränsade situationer. Mot bakgrund av befarade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgränsningssvårigheter anser jag att den höjda åldersgränsen bör gälla&lt;br&gt;föräldrar till barn som omfattas av den föreslagna lagen om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktionshindrade och som tillfälligt behöver stanna&lt;br&gt;hemma för att ta hand om barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förlängda stödet skall kunna utges i samband med sjukdom hos&lt;br&gt;barnet. Övriga i 4 kap. 10 § första stycket AFL angivna skäl - dvs.&lt;br&gt;smitta hos barnet, sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,&lt;br&gt;när förälder besöker samhällets förebyggande barnhälsovård samt när&lt;br&gt;den ene föräldern behöver stanna hemma för att vårda ett barn då den&lt;br&gt;andre föräldern besöker läkare med ett annat barn - bör således inte&lt;br&gt;medföra rätt till tillfällig föräldrapenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta får bl.a. till följd att om barnet har en personlig assistent som&lt;br&gt;blir sjuk, så kan en förälder inte erhålla tillfällig föräldrapenning för att&lt;br&gt;överta dennes uppgifter. Enligt min mening skulle en sådan möjlighet&lt;br&gt;kunna medföra en icke önskvärd övervältring av kostnader på socialför-&lt;br&gt;säkringen. Däremot torde det inte finnas något som hindrar att t.ex. en&lt;br&gt;kommun anlitar föräldern som tillfällig ersättare för en personlig assi-&lt;br&gt;stent som insjuknat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med sjukdom hos barnet avses i dessa fall ett tillkommande sjukdoms-&lt;br&gt;tillstånd, varmed menas såväl att en ny sjukdom tillstöter som att grund-&lt;br&gt;tillståndet försämras. Med denna avgränsning bör man i regel uppnå att&lt;br&gt;vårdbehov som beaktats vid bedömningen av rätt till handikappersätt-&lt;br&gt;ning inte ersätts genom den tillfälliga föräldrapenningen. Inte heller&lt;br&gt;vårdbehov som medfört rätt till assistansersättning ersätts genom föräld-&lt;br&gt;raförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rätt till det förlängda stödet bör krävas att barnet bor tillsammans&lt;br&gt;med en förälder. Det är således inte meningen att en förälder, vars barn&lt;br&gt;uppnått sådan självständighet att det flyttat hemifrån skall kunna upp-&lt;br&gt;bära sådant stöd. Om barnet på grund av funktionshindret inte kan bo&lt;br&gt;kvar hemma torde det inte heller vara aktuellt med stödet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningstidens längd bör vara densamma som gäller för den till-&lt;br&gt;fälliga föräldrapenningen vid sjukdom hos barnet, dvs. högst 120 dagar&lt;br&gt;per barn och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 § första stycket lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård&lt;br&gt;av barn, m.m. har arbetstagare rätt till hel ledighet under tid då arbets-&lt;br&gt;tagaren uppbär hel föräldrapenningförmån enligt 4 kap. AFL och till&lt;br&gt;förkortning av arbetstiden till hälften eller till tre fjärdedelar under tid&lt;br&gt;då arbetstagaren uppbär halv eller fjärdedels föräldrapenningförmån.&lt;br&gt;Härav följer att mitt förslag om höjning av åldersgränsen för den till-&lt;br&gt;fälliga föräldrapenningen inte medför behov av ändring i ledighetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.5 Ikraftträdande och kostnadsberäkningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna i föräldraförsäkringen bör träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om utökning av antalet kontaktdagar beräknas beröra ca&lt;br&gt;25 000 barn. Med en medelsersättning på ca 476 kr per dag och med&lt;br&gt;utgångspunkt från att ca sju dagar per barn och år kommer att tas ut&lt;br&gt;kan kostnadsökningen beräknas till ca 83 miljoner kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om ökade möjligheter till tillfällig föräldrapenning när bar-&lt;br&gt;net inte följer med beräknas medföra en kostnadsökning på ca&lt;br&gt;20 miljoner kronor per år. Beräkningarna har skett med utgångspunkt&lt;br&gt;från att ca 14 000 barn berörs och att ca tre dagar tas ut för besök eller&lt;br&gt;utbildning under ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om höjd åldersgräns för den tillfälliga föräldrapenningen&lt;br&gt;beräknas beröra ca 8 000 barn. Med ett uppskattat årligt uttag av till-&lt;br&gt;fällig föräldrapenning om sex dagar per år kan kostnaden därmed beräk-&lt;br&gt;nas till ca 23 miljoner kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Tolktjänst&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Ansvar för tolktjänst&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763) klargörs att landstingen har en skyldighet att organise-&lt;br&gt;ra, finansiera och tillhandahålla tolktjänst för vardagstolkning till&lt;br&gt;döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens forslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna, däribland&lt;br&gt;Landstingsförbundet och alla landsting med undantag av landstinget i&lt;br&gt;Göteborgs och Bohus län, är positiva till utredningens förslag om att&lt;br&gt;landstingens skyldigheter beträffande tolktjänsten regleras genom ett&lt;br&gt;tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (HSL) under förutsättning att staten&lt;br&gt;betalar merkostnaderna. Göteborgs och Bohus läns landsting anser att&lt;br&gt;förutsättningarna för ett kommunalt huvudmannaskap bör utredas när-&lt;br&gt;mare. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Statens institut för handikapp-&lt;br&gt;frågor i skolan (SIH) och Statens handikappråd (SHR) samt handikapp-&lt;br&gt;organisationerna anser att tolktjänst bör omfattas av en rättighetslagstift-&lt;br&gt;ning och regleras i den föreslagna lagen om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade, LSS. AMS föreslår dock att LSS kompletteras med&lt;br&gt;en övergångsbestämmelse, som innebär att denna del av lagen träder i&lt;br&gt;kraft senare med hänsyn till tolkbristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare redogjort för de grundläggan-&lt;br&gt;de principer som bör prägla den framtida handikappolitiken. Jag tänker&lt;br&gt;då på principerna om tillgänglighet, inflytande och självbestämmande,&lt;br&gt;delaktighet, helhetssyn och kontinuitet. Detta synsätt måste, enligt min&lt;br&gt;uppfattning, också styra den framtida tolktjänstens innehåll och utveck-&lt;br&gt;ling. Det är självfallet så att döva, dövblinda, vuxendöva och hörsel-&lt;br&gt;skadade skall kunna vara delaktiga, utöva inflytande och ha tillgång till&lt;br&gt;det hörande samhället. En väl fungerande tolktjänst kan härvidlag vara&lt;br&gt;skillnaden mellan att ha eller inte ha ett handikapp. Jag vill inlednings-&lt;br&gt;vis göra några viktiga principiella markeringar när det gäller synen på&lt;br&gt;kommunikationshandikapp och tolktjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tolktjänst menar jag den verksamhet inom landstinget eller inom&lt;br&gt;landstingsfri kommun som tillhandahåller tolkar för bamdomsdöva,&lt;br&gt;dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Integrationsutredningen överlämnade i juni 1979 sitt delbetänkande&lt;br&gt;(SOU 1979:50) Huvudmannaskapet för specialskolan. Där utvecklade&lt;br&gt;utredningen bl.a. sin syn på dövas tvåspråkighet. Utredningen framhöll&lt;br&gt;att bamdomsdöva för att kunna fungera sinsemellan och ute i samhället&lt;br&gt;måste vara tvåspråkiga, vilket enligt utredningen för deras del innebär&lt;br&gt;att de måste behärska dels sitt visuella/manuella teckenspråk, dels det&lt;br&gt;omgivande samhällets språk - svenskan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom riksdagens ställningstagande till 1981 års budgetproposition&lt;br&gt;(prop. 1980/81:100 bil. 12, bet. 1980/81 :UbU25, rskr. 1980/81:332)-&lt;br&gt;där utredningens förslag togs upp - befästes teckenspråkets status som&lt;br&gt;dövas första språk och som undervisningsspråk i dövundervisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta ställningstagande har utan tvekan haft stor betydelse för tecken-&lt;br&gt;språkets utveckling och tolktjänstens uppbyggnad. Det pågår t.ex forsk-&lt;br&gt;ning kring teckenspråket och hur detta skall översättas till det svenska&lt;br&gt;språket. Forskarutbildning finns vid Stockholms universitet, där för&lt;br&gt;övrigt också världens första professur i teckenspråk finns inrättad sedan&lt;br&gt;år 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parallellt med teckenspråkets utveckling har olika tolkmetoder utveck-&lt;br&gt;lats som bygger på det svenska språket som basspråk. Det gäller t.ex.&lt;br&gt;tolktjänst för vuxendöva, vuxenhörselskadade och i vissa fall dövblinda.&lt;br&gt;Ofta används en kombination av olika metoder beroende på vilka behov&lt;br&gt;tolkanvändaren har. Motsvarande utbyggnad och metodutveckling för&lt;br&gt;taltjänsten för personer med röst-, tal- och språksvårigheter är ange-&lt;br&gt;lägen, men har inte hunnit lika långt. Jag återkommer till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen räknar med att ungefär 10 000 bamdomsdöva&lt;br&gt;och 20 000 bamdomshörselskadade har behov av teckenspråket. Det är&lt;br&gt;ett språk med en egen grammatik och som utförs med händerna och&lt;br&gt;uppfattas med synen. En växande grupp vuxendöva föredrar också&lt;br&gt;teckenspråket. Dövblinda, vuxendöva och vuxenhörselskadade använder&lt;br&gt;sig av olika kommunikationsmetoder beroende på vilken typ av kommu-&lt;br&gt;nikationshinder de har. Dövblinda kan t.ex. inte utan vidare tillgodo-&lt;br&gt;göra sig åtgärder för synskadade, döva eller hörselskadade. Olika tolk-&lt;br&gt;metoder behövs beroende på när dövheten/synskadan uppstått. Många&lt;br&gt;av landets ca 1 300 dövblinda kan teckenspråk, men ofta används hand-&lt;br&gt;alfabetet som innebär att bokstäverna i alfabetet tecknas i den dövblin-&lt;br&gt;des hand. Dövblinda med synrester kan vara hjälpta med handskriftstol-&lt;br&gt;kning, dvs. tolken sitter bredvid och antecknar vad som sägs. Skriv-&lt;br&gt;tolkning, ibland via punktskrift, förekommer också. Skrivtolkning är&lt;br&gt;också den vanligaste tolkmetoden för vuxendöva och vuxenhörselskada-&lt;br&gt;de - ca 4 000 resp. 30 000 personer - som har sin språkförståelse kvar,&lt;br&gt;men som har svårt att uppfatta tal. Andra tolkmetoder som Mun-Hand-&lt;br&gt;Systemet och Tecken som stöd för tal används också av dessa grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna ge brukarna en kvalificerad tolkservice behövs således&lt;br&gt;tolkar som behärskar olika tolkmetoder beroende på om tolkanvändaren&lt;br&gt;använder teckenspråk eller svenska. Tolkningen måste också anpassas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till varje enskild persons behov och till en mängd olika situationer.&lt;br&gt;Olika tolkmetoder måste kunna kombineras. Därför är behovet av tolkar&lt;br&gt;med olika kompetens och inriktning stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen visar att bristen på tolkar är stor i dag. Rekry-&lt;br&gt;teringen till tolkyrket går trögt. Utredningen har gjort bedömningen att&lt;br&gt;ungefär 10 000 vuxna personer behöver tolk. Utredningen utgår i sina&lt;br&gt;beräkningar från ett tolkbehov på 3 tim/vecka och användare. Det mot-&lt;br&gt;svarar 1 000 tolkar, dvs. en tolk per 12 användare när det gäller bam-&lt;br&gt;domsdöva, bamdomshörselskadade och vuxendöva. I dag finns fast&lt;br&gt;anställda tolkar och arvodestolkar som motsvarar ca 175 heltidstjänster.&lt;br&gt;Utredningen uppskattar att det behövs ungefär 825 tolkar utöver de 175&lt;br&gt;som finns i dag. Det skulle innebära ett totalt behov av 750 tolkar för&lt;br&gt;bamdomsdöva och bamdomshörselskadade, 50 för vuxendöva och 200&lt;br&gt;för dövblinda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgången till tolktjänst av hög kvalitet är viktig inte enbart för dövas&lt;br&gt;m.fl. möjligheter till information och delaktighet, utan också för att&lt;br&gt;hörande skall kunna få del av dövas och andras kunskaper och erfaren-&lt;br&gt;heter. Det finns här således en ömsesidighet som är viktig att framhålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets skyldigheter att tillhandahålla tolktjänst för döva, dövblinda&lt;br&gt;m.fl. är för närvarande inte reglerad i lag. Tolkservice i offentlig regi&lt;br&gt;tillkom år 1968, då riksdagen beslutade att ställa medel till förfogande&lt;br&gt;för en försöksverksamhet med tolktjänst för teckenspråkiga döva. Innan&lt;br&gt;dess hade främst anhöriga till döva fungerat som tolkar. Utöver den&lt;br&gt;kretsen var kyrkan genom sina teckenspråkskunniga präster och arbets-&lt;br&gt;marknadsmyndigheterna genom dess konsulenter för döva de som mest&lt;br&gt;verkade inom tolkområdet. Den s.k. rättstolkningen - dvs. rätten till&lt;br&gt;tolk vid domstolsförhandlingar m.m. - hade dock sin upprinnelse redan&lt;br&gt;1947, då den första kungörelsen om tolk för döva och stumma i domstol&lt;br&gt;m.m. kom till. I 8 § förvaltningslagen (SFS 1986:223) regleras myndig-&lt;br&gt;heternas ansvar att anlita tolk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagsbeslutet år 1968 innebar att en lång försöksverksamhet med&lt;br&gt;tolktjänst för &amp;quot;språklig kommunikation mellan döva och hörande&amp;quot; inled-&lt;br&gt;des med anknytning till landstingens hjälpmedelsverksamhet. Under&lt;br&gt;många år bedrevs försöksverksamhet i olika former. Detta ledde till att&lt;br&gt;en organiserad tolkverksamhet successivt växte fram i landstingens regi.&lt;br&gt;Genom en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet om&lt;br&gt;vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, m.m. (prop. 1980/81:187&lt;br&gt;bil. 2) åtog sig sjukvårdshuvudmännen att, inom ramen för ersättningen&lt;br&gt;till sjukvårdshuvudmännen för tillhandahållande av hjälpmedel för&lt;br&gt;handikappade (hjälpmedelsersättningen), successivt bygga upp en sam-&lt;br&gt;ordnad tolktjänst för döva, dövblinda m.fl. samt svara för kostnaderna&lt;br&gt;för denna. Fr.o.m år 1991 ingår denna ersättning i den allmämnna&lt;br&gt;sjukvårdsersättningen. Vägledande för uppbyggnaden har varit Handi-&lt;br&gt;kappinstitutets rekommendationer från 1981 om samordnad tolktjänst för&lt;br&gt;döva, dövblinda m.fl. Sådan service finns i dag i samtliga landsting&lt;br&gt;samt i de landstingsfria kommunerna Malmö, Gotland och Göteborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglering av tolktjänsten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare framhållit att tillgången till tolk i många sammanhang&lt;br&gt;kan utgöra skillnaden mellan att ha eller inte ha ett handikapp. Med&lt;br&gt;hänsyn till den stora betydelse tolktjänsten har för dövas och andras&lt;br&gt;möjligheter att ge och ta emot information, påverka, kunna förmedla&lt;br&gt;sina synpunkter och därmed själva få inflytande över sina liv, anser jag&lt;br&gt;att tolktjänsten bör regleras i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i likhet med utredningen övervägt om en reglering bör utfor-&lt;br&gt;mas som en skyldighet för huvudmännen att tillhandahålla tolktjänst&lt;br&gt;eller som en rättighet för den enskilde att erhålla tolktjänst. Utredningen&lt;br&gt;har valt att föreslå en reglering i form av ett tillägg i HSL. Enligt utred-&lt;br&gt;ningens bedömning har bristen på tolkar varit det avgörande motivet för&lt;br&gt;ett sådant ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar den bedömningen. Jag är alltså i nuläget inte beredd att före-&lt;br&gt;slå att tolktjänsten omfattas av lagen om stöd och service till vissa funk-&lt;br&gt;tionshindrade (LSS). Landstingens ansvar för tolktjänsten bör regleras&lt;br&gt;genom en ändring i HSL, som innebär att landstingens skyldighet att&lt;br&gt;organisera, finansiera och tillhandahålla tolktjänst för vardagstolkning&lt;br&gt;till döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade slås fast. Enligt min&lt;br&gt;bedömning bör detta skapa förutsättningar för en fortsatt utveckling av&lt;br&gt;tolktjänsten och en bättre anpassning av servicen till olika tolkanvända-&lt;br&gt;res behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att i detta sammanhang ta upp frågan om taltjänst&lt;br&gt;för talskadade. Landstingen har genom en överenskommelse mellan&lt;br&gt;staten och Landstingsförbundet om hjälpmedelsersättningen för år 1990&lt;br&gt;åtagit sig att successivt bygga upp en taltjänst för personer med röst-,&lt;br&gt;tal- och språksvårigheter. Överenskommelsen i fråga träffades utifrån en&lt;br&gt;modell för taltjänst som utvecklats inom Uppsala läns landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså först på senare tid som utvecklingen av taltjänsten på-&lt;br&gt;börjats, och verksamheten finns i dag endast i några få landsting. Upp-&lt;br&gt;byggnaden av verksamheten går enligt min mening inte i den takt som&lt;br&gt;är önskvärt. Behovet av en fungerande taltjänst är stort bland personer&lt;br&gt;med röst-, tal- och språkstörningar. Jag anser att det är av stor betydel-&lt;br&gt;se att också dessa gruppers rätt till delaktighet och inflytande säker-&lt;br&gt;ställs. Jag avser därför att senare återkomma till regeringen med förslag&lt;br&gt;om ett uppdrag till Socialstyrelsen att göra en samlad uppföljning av&lt;br&gt;taltjänstens utveckling i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Vardagstolkning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Begreppet vardagstolkning utvidgas till att även om-&lt;br&gt;fatta vissa tolktjänster i arbetslivet samt i fritids-, rekreations- och&lt;br&gt;föreningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Överensstämmer i fråga om vardags-&lt;br&gt;tolkning med mitt. Utredningen anser dock att landstingen utan statligt&lt;br&gt;stöd bör finansiera den utökade vardagstolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker för-&lt;br&gt;slaget, men anser att merkostnaderna bör finansieras med särskilda stat-&lt;br&gt;liga medel. AMS tar särskilt upp förslaget om att arbetsplatstolkning&lt;br&gt;bör ingå i vardagstolkning och tillstyrker detta under förutsättning att&lt;br&gt;det klart framgår att landstingets ansvar omfattar all tolkning som be-&lt;br&gt;hövs på arbetsplatsen för att döva inte skall diskrimineras. Värmlands&lt;br&gt;läns landsting m.fl. anser att tolk i arbetslivet inte skall ingå i vardags-&lt;br&gt;tolkning. Flera handikapporganisationer samt Arbetarnas Bildningsför-&lt;br&gt;bund (ABF) menar att döva och hörselskadade skall ha rätt till tolk i&lt;br&gt;alla situationer där tolk behövs, t.ex. i allt folkbildningsarbete och att&lt;br&gt;detta skall finansieras med statliga medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt forslag: Begreppet vardagstolkning har successivt vuxit&lt;br&gt;fram och kommit att omfatta tolktjänst i en rad olika situationer i var-&lt;br&gt;dagslivet. Socialstyrelsen gav redan 1969 exempel på situationer i det&lt;br&gt;dagliga livet, där det kan finnas behov av s.k. vardagstolkning (Social-&lt;br&gt;styrelsens cirkulär 21 april 1969 angående tolkhjälp åt döva.) Socialsty-&lt;br&gt;relsen nämner t.ex. tolk vid läkar- och tandläkarbesök, vid kontakter&lt;br&gt;med myndigheter, vid olika ärenden till affär, apotek, bibliotek osv.,&lt;br&gt;vid fackliga möten och information på arbetsplatsen m.m. Viss verk-&lt;br&gt;samhet inom kyrkan, t.ex. dop, konfirmation, vigsel och begravning,&lt;br&gt;innefattas också i vardagstolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag innebär en vidgning av begreppet var-&lt;br&gt;dagstolkning. I vardagstolkningen bör, utöver vad som redan nu inne-&lt;br&gt;fattas, också ingå tolktjänst vid fritidsaktiviteter, rekreation och i före-&lt;br&gt;ningslivet. Därutöver föreslår utredningen att viss grundläggande tolk-&lt;br&gt;tjänst i arbetslivet motsvarande upp till 20 tim/mån skall ingå i vardags-&lt;br&gt;tolkning samt tolktjänst vid nyanställning, introduktion och utbildning&lt;br&gt;inom företag eller på annan plats. Utöver detta bör som vardagstolkning&lt;br&gt;också räknas tolkinsatser som kan behövas för de personer som kommer&lt;br&gt;att omfattas av rätten till daglig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen motiverar sina förslag med att det dels fordras&lt;br&gt;en markering av landstingens ansvar för tolk i fritids- och rekreations-&lt;br&gt;sammanhang, dels att det behövs en bättre samordning av ansvaret för&lt;br&gt;tolkning i arbetslivet. Kostnadsansvaret för arbetsplatstolkning är i nu-&lt;br&gt;läget delat mellan Arbetsmarknadsverket (AMV) och landstingen. För&lt;br&gt;närvarande bekostar AMV tolktjänst vid nyanställning, introduktion på&lt;br&gt;arbetsplatsen och utbildning inom ett företag. Behov av tolk som arbets-&lt;br&gt;hjälpmedel i det löpande arbetet jämställs med arbetsbiträde och ersätts&lt;br&gt;av arbetsförmedlingen enligt reglerna i förordningen (SFS 1987:409)&lt;br&gt;om bidrag till arbetshjälpmedel. Landstingen bekostar tolk vid t.ex.&lt;br&gt;personalsammankomster och fackliga möten på arbetsplatsen. Detta&lt;br&gt;senare gäller som regel också vid anställningsintervjuer eller för samtal&lt;br&gt;med arbetsgivaren. Förhållandena kompliceras ytterligare genom att&lt;br&gt;kostnadsansvaret är beroende av vem som beställer tolk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt min uppfattning anledning att precisera, förenkla och&lt;br&gt;samordna hanteringen av den tolkservice i arbetslivet och på arbetsplat-&lt;br&gt;sen som ges av AMV i vissa fall och av landstingen i andra fall. Jag&lt;br&gt;anser vidare att dövas m.fl. möjligheter att få tolk vid fritids- och rek-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reationsverksamhet och i föreningslivet bör läggas fast. Jag delar mot&lt;br&gt;den bakgrunden utredningens uppfattning att begreppet vardagstolkning&lt;br&gt;- utöver nuvarande innebörd - också skall omfatta tolk i arbetslivet, vid&lt;br&gt;nyanställning, introduktion och utbildning inom företag samt i samband&lt;br&gt;med fritidsaktiviteter, rekreation och i föreningslivet. Vidare bör tolk-&lt;br&gt;tjänst som personer erhåller vid daglig verksamhet enligt den nya LSS&lt;br&gt;betraktas som vardagstolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag beräknar merkostnaderna för den utökade vardagstolkningen till&lt;br&gt;15 miljoner kronor per år under en uppbyggnadsperiod om fem år. Den&lt;br&gt;sammanlagda kostnaden under femårsperioden uppgår därmed till&lt;br&gt;75 miljoner kronor. Enligt min uppfattning bör de ökade kostnaderna&lt;br&gt;som följer av mina förslag regleras gentemot landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom mitt förslag får sjukvårdshuvudmännen möjligheter att fortsätta&lt;br&gt;att utveckla tolktjänsten, så att den bättre svarar mot brukarnas behov.&lt;br&gt;Jag vill understryka vikten av att Socialstyrelsen noga följer upp och&lt;br&gt;utvärderar effekterna av de av mig föreslagna åtgärderna och bedömer&lt;br&gt;i vad mån döva m.fl. får den avsedda tillgången till tolk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill avslutningsvis framhålla, att det inte är möjligt att i detalj&lt;br&gt;avgränsa begreppet vardagstolkning och i varje enskilt fall lägga fast&lt;br&gt;vem som är ansvarig för att tolktjänst ges. Jag förutsätter att landstingen&lt;br&gt;i sin praktiska verksamhet ger begreppet vardagstolkning en sådan inne-&lt;br&gt;börd att döva m.fl. grupper verkligen kan få sina grundläggande behov&lt;br&gt;av tolktjänst tillgodosedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Auktorisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolkar och översättare av främmande språk får auktoriseras enligt be-&lt;br&gt;stämmelser i förordningen (SFS 1986:613) om auktorisation av tolkar&lt;br&gt;och översättare. Enligt samma förordning kan, efter särskild prövning,&lt;br&gt;en auktoriserad tolk eller translator få bevis om speciell kompetens för&lt;br&gt;tolkning eller översättning inom ett visst verksamhetsområde. Frågor&lt;br&gt;om auktorisation av tolkar och översättare prövas av Kommerskolle-&lt;br&gt;gium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon motsvarande auktorisation finns inte för teckenspråkstolkar.&lt;br&gt;Handikapputredningen föreslår att nämnda förordning ändras, så att&lt;br&gt;auktorisation får avse även det svenska teckenspråket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar utredningens uppfattning att det bör finnas någon form av&lt;br&gt;bevis eller garanti för den kompetens som teckentolkyrket kräver. För&lt;br&gt;både döva, dövblinda m.fl. och för tolkarna - liksom för myndigheter&lt;br&gt;och andra tolkanvändare - är det viktigt att tolkarnas kompetens kan&lt;br&gt;säkras och dokumenteras. Med hänsyn till vissa oklarheter i förslaget,&lt;br&gt;bl.a. vad gäller formerna för auktorisation, behöver dock frågan be-&lt;br&gt;redas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har inte behandlat frågan om auktorisation för&lt;br&gt;skrivtolkar. Flera remissinstanser, däribland handikapporganisationerna,&lt;br&gt;har ansett att auktorisation bör gälla även för denna typ av tolkning.&lt;br&gt;Även denna fråga bör enligt min mening belysas ytterligare innan något&lt;br&gt;ställningstagande kan tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig förutsättning för att döva, dövblinda m.fl. skall få tillgång&lt;br&gt;till tolktjänst i tillräcklig omfattning är att kapaciteten vad gäller utbild-&lt;br&gt;ning av tolkar och tolklärare utökas. Det är vidare väsentligt att intres-&lt;br&gt;set för tolkyrket kan stärkas så att fler personer är beredda att utbilda&lt;br&gt;sig till tolk. I syfte att öka intresset för tolkyrket avser jag att ta initiativ&lt;br&gt;till att särskilda informationsprojekt i frågan, finansierade med stöd ur&lt;br&gt;Allmänna arvsfonden, kommer till stånd. Min avsikt är att ta upp&lt;br&gt;diskussioner i ärendet med företrädare för hörsel-, döv- och tolkorgani-&lt;br&gt;sationema samt med berörda myndigheter och organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Ask kommer senare idag att lägga fram förslag som bl.a.&lt;br&gt;syftar till att väsentligt öka antalet platser inom utbildningen för tolkar&lt;br&gt;och tolklärare och att utveckla kvaliteten inom utbildningarna. I det&lt;br&gt;sammanhanget kommer statsrådet Ask också att ta upp frågan om ett&lt;br&gt;särskilt resurscenter för tolkutbildningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Kostnadsfrågor och uppföljning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Den totala merkostnaden för reformförslagen&lt;br&gt;beräknas uppgå till 1 600 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I enlighet med den s.k. finansieringsprincipen bör&lt;br&gt;en reglering gentemot kommunerna och landstingen göras, som&lt;br&gt;motsvarar de ekonomiska konsekvenserna av reformförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild uppföljning bör göras när det gäller reformens eko-&lt;br&gt;nomiska konsekvenser. Även i övrigt bör en samlad uppföljning&lt;br&gt;och utvärdering av reformen genomföras. Särskilda medel bör&lt;br&gt;avsättas för ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser anser att de av Handikapp-&lt;br&gt;utredningen redovisade kostnadsberäkningarna är osäkra. Osäkerheten&lt;br&gt;uppges främst bero på svårigheterna att uppskatta personkretsen för den&lt;br&gt;nya lagen samt bedöma vilken efterfrågeökning som rättighetslagen ger&lt;br&gt;upphov till. Socialstyrelsen understryker att ekonomiska förutsättningar&lt;br&gt;måste ges, som säkerställer att den nya lagens intentioner fullföljs.&lt;br&gt;Såväl Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet som ett stort&lt;br&gt;antal enskilda kommuner och landsting poängterar vikten av att staten&lt;br&gt;tillför huvudmännen medel för finansiering av reformen. Ett stort antal&lt;br&gt;kommuner och landsting framhåller att staten måste garantera finan-&lt;br&gt;siering av de merkostnader som följer av reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: Jag kommer i det följande att redovisa min&lt;br&gt;bedömningar när det gäller kostnaderna för de av mig framlagda för-&lt;br&gt;slagen. Jag skall strax återkomma med förslag om medelsanvisningar&lt;br&gt;med anledning av förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare i olika sammanhang framhållit att personer med funk-&lt;br&gt;tionshinder är eftersatta i olika avseenden. Till följd av otillräckliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stöd- och serviceinsatser ställs i dag många funktionshindrade utanför Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;samhällsgemenskapen. En av de viktigaste uppgifterna för välfärdspoli- Bilaga 1&lt;br&gt;tiken är enligt min uppfattning därför att utveckla och förbättra sam-&lt;br&gt;hällsstödet till personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De reformförslag som jag lagt fram i det föregående skall ses i ljuset&lt;br&gt;av detta. Sammantaget innebär reforminsatsema väsentligt ökade kost-&lt;br&gt;nader. Enligt min bedömning kommer den föreslagna nya rättighets-&lt;br&gt;lagen och de övriga reforminsatsema emellertid att på ett påtagligt sätt&lt;br&gt;kunna förbättra livsvillkoren för svårt funktionshindrade personer.&lt;br&gt;Reformen innebär att viktiga steg kan tas i strävandena att förverkliga&lt;br&gt;målet om full delaktighet och jämlikhet. Därmed är reformen enligt min&lt;br&gt;mening ett uttryck för en aktiv och riktig fördelningspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig faktor i beräkningen av kostnaderna för reformen är stor-&lt;br&gt;leken på personkretsen för den nya lagen. Handikapputredningen har i&lt;br&gt;sina kostnadsberäkningar uppskattat att drygt 100 000 personer kommer&lt;br&gt;att vara berättigade att erhålla stöd och service enligt förslaget till lagen&lt;br&gt;om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Som jag redan&lt;br&gt;nämnt har många remissinstanser pekat på svårigheten att bedöma per-&lt;br&gt;sonkretsens storlek. Från primär- och landstingskommunalt håll har&lt;br&gt;uttryckts oro för att storleken av personkretsen kan vara underskattad&lt;br&gt;och att kostnaderna till följd av detta i verkligheten kommer att bli&lt;br&gt;högre än vad som antagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan för egen del instämma i att det är förenat med betydande&lt;br&gt;svårigheter att i detta skede bedöma omfattningen av den nya lagens&lt;br&gt;personkrets. Samtidigt ser jag ingen anledning att nu göra andra an-&lt;br&gt;taganden än vad Handikapputredningen gjort på denna punkt. Det har&lt;br&gt;inte under remissbehandlingen framkommit uppgifter som gör att det&lt;br&gt;finns anledning att revidera Handikapputredningens uppskattningar. I de&lt;br&gt;bedömningar om reformens kostnader som jag redovisar i det följande&lt;br&gt;har jag därför utgått från de antaganden som Handikapputredningen&lt;br&gt;gjort i fråga om personkretsens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska effekter av assistansreformen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den modell som jag föreslagit i fråga om personlig assistans innebär att&lt;br&gt;staten, genom den särskilda assistansersättningen, övertar betydande&lt;br&gt;kostnader för insatser som i dag finansieras av kommunerna. Ur finan-&lt;br&gt;siell synvinkel är assistansreformen därmed i hög grad en omfördel-&lt;br&gt;ningsreform. De personer som kommer att omfattas av rätten till assi-&lt;br&gt;stansersättning får redan i dag stöd och hjälp, främst via den kom-&lt;br&gt;munala hemtjänsten. Införandet av en assistansersättning innebär således&lt;br&gt;att de ökade statliga kostnaderna i betydande grad vägs upp av minskade&lt;br&gt;kommunala kostnader. Jag har dock i mina kostnadsberäkningar utgått&lt;br&gt;ifrån att införandet av en rätt till personlig assistans i LSS och en sär-&lt;br&gt;skild assistansersättning kommer att leda till en viss total efterfråge-&lt;br&gt;ökning. Denna efterfrågeökning motsvarar i huvudsak den totalt sett&lt;br&gt;ökade samhällskostnaden för assistansreformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer att omkring 7 000 personer kommer att kunna erhålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;assistansersättning under de första åren efter reformens ikraftträdande.&lt;br&gt;Jag bedömer vidare att det genomsnittliga behovet av assistans per per-&lt;br&gt;son och vecka inom denna krets uppgår till ca 40 timmar. Som jag&lt;br&gt;tidigare nämnt beräknar jag att assistansersättningen vid reformens&lt;br&gt;ikraftträdande som högst skall kunna uppgå till 170 kr/tim. Med stöd av&lt;br&gt;dessa antaganden beräknar jag att den totala bruttokostnaden för assi-&lt;br&gt;stansersättning kommer att uppgå till 2 400 miljoner kronor räknat på&lt;br&gt;helår. Den efterfrågeökning som uppkommer genom reformen upp-&lt;br&gt;skattar jag till ca 700 miljoner kronor. Jag bedömer att kommunerna&lt;br&gt;genom assistansreformen kommer att avlastas uppgifter som motsvarar&lt;br&gt;1 730 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av att statens kostnader för handikappersättning och vård-&lt;br&gt;bidrag för handikappat barn liksom för arbetsbiträde och vårdartjänst (se&lt;br&gt;avsnitt 3.2.2) genom reformen kan antas minska till viss del, bedömer&lt;br&gt;jag att den totala samhälleliga kostnadsökningen för assistansreformen&lt;br&gt;uppgår till 600 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sammanlagda reformkostnaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag sammanfattar i det följande mina bedömningar när det gäller re-&lt;br&gt;formförslagens merkostnader totalt sett räknat på helår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnad mkr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personlig assistans inkl, ökade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;administrativa kostnader &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;600&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivning och stöd enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § LSS &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga insatser enligt 9 § LSS &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stimulansbidrag för att utveckla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;habiliteringen och rehabiliteringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(inkl, utvecklingsinsatser för små&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och mindre kända handikappgrupper) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;425&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stimulansbidrag inom hjälpmedels-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamheten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbättringar av föräldraförsäkringen (inkl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ökade administrativa kostnader) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utökad tolktjänst (år 1) (år 5=75 mkr) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsinsatser m.m. för små och mindre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kända handikappgrupper &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljnings- och utvärderingsinsatser &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;*Utökade personella resurser vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsstyrelserna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;*Ökade kostnader för förvaltningsdomstolarna till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följd av LSS &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Regeringen bör återkomma med förslag om medelsanvisning för budgetåret&lt;br&gt;1993/94 i senare sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Ask kommer senare att redovisa vissa ytterligare reform- Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;förslag, som främst syftar till att förbättra tillgången på tolkar för döva Bilaga 1&lt;br&gt;och dövblinda m.fl. Den sammanlagda kostnaden för reformförslagen&lt;br&gt;beräknas uppgå till ca 1 600 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansieringsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens förslag om den kommunala ekonomin (prop. 1991/92:150&lt;br&gt;del II) uttalades att kommuner och landsting inte bör åläggas nya upp-&lt;br&gt;gifter utan att de samtidigt får möjlighet att finansiera dessa på annat&lt;br&gt;sätt än genom höjda skatter. Om statsmakterna fattar beslut som gör att&lt;br&gt;den kommunala verksamheten kan bedrivas billigare bör statsmakterna&lt;br&gt;enligt samma princip minska de statliga bidragen. Enligt min mening&lt;br&gt;bör denna s.k. finansieringsprincip tillämpas i fråga om de nu aktuella&lt;br&gt;reformförslagen. Innebörden av detta är att en ekonomisk reglering&lt;br&gt;gentemot kommuner och landsting bör göras enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kommunsektorn innebär mina förslag om personlig&lt;br&gt;assistans att kommunerna befrias från uppgifter motsvarande&lt;br&gt;1 730 miljoner kronor. Genom övriga delar av reformen åläggs dock&lt;br&gt;kommunerna vissa nya skyldigheter, vilka jag har kostnadsberäknat till&lt;br&gt;86 miljoner kronor. Sammanfattningsvis avlastas kommunerna därmed&lt;br&gt;verksamhet motsvarande 1 650 miljoner kronor per år fr.o.m. år 1994.&lt;br&gt;Regeringen avser att återkomma senare med förslag till reglering av&lt;br&gt;detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen åläggs genom reformförslagen nya skyldigheter som mot-&lt;br&gt;svarar 215 miljoner kronor. Beloppet bör, i enlighet med finansierings-&lt;br&gt;principen, regleras gentemot landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den överföring av omsorgsverksamheten från landstingen till kommu-&lt;br&gt;nerna som jag föreslagit i det föregående förutsätts regleras genom&lt;br&gt;skatteväxling eller - övergångsvis - bidrag från landstingen till kommu-&lt;br&gt;nerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De av mig föreslagna stimulansbidragen till habilitering och rehabilite-&lt;br&gt;ring samt hjälpmedelsverksamheten bör, som jag tidigare framhållit,&lt;br&gt;fördelas i särskild ordning. Jag skall strax återkomma till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning och utvärdering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare framhållit är det förenat med vissa svårigheter att nu&lt;br&gt;bedöma kostnaderna för handikappreformen, bl.a. beroende på den&lt;br&gt;osäkerhet som finns beträffande omfattningen av personkretsen för LSS.&lt;br&gt;Med hänsyn till detta bör en särskild uppföljning göras när det gäller de&lt;br&gt;ekonomiska konsekvenserna av reformen. Mot bakgrund av omfatt-&lt;br&gt;ningen av reformen personlig assistans finns det enligt min uppfattning&lt;br&gt;anledning att särskilt uppmärksamma den stödformen vid en kostnads-&lt;br&gt;uppföljning. I det sammanhanget ges möjligheter att överväga ett even-&lt;br&gt;tuellt behov av förändringar inom systemet med hänsyn till kostnadsut-&lt;br&gt;vecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer att uppföljningen bör göras under år 1995. Det är natur-&lt;br&gt;ligt att Socialstyrelsen åläggs ansvaret för denna kostnadsuppföljning.&lt;br&gt;Uppföljningen bör göras i samverkan med Riksförsäkringsverket (RFV),&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet samt med andra&lt;br&gt;berörda organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i övriga delar är det angeläget att handikappreformen noga följs&lt;br&gt;upp och utvärderas. Jag vill här i punktform ge några exempel på&lt;br&gt;frågor som jag bedömer att det kan finnas särskild anledning att upp-&lt;br&gt;märksamma och försöka besvara i en samlad uppföljning och utvärde-&lt;br&gt;ring:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hur utvecklas tillämpningen av LSS när det gäller att bedöma vilka&lt;br&gt;som ingår i lagens personkrets?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- I vilken utsträckning innebär assistansreformen att svårt funktions-&lt;br&gt;hindrade tillförsäkras valfrihet och självbestämmande? Vilka konsek-&lt;br&gt;venser får assistansreformen för andra näraliggande stödinsatser?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hur utvecklas samverkan mellan kommuner och landsting samt andra&lt;br&gt;berörda myndigheter och organisationer som en följd av den nya&lt;br&gt;lagen?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vilka effekter får LSS när det gäller servicenivåer för funktions-&lt;br&gt;hindrade personer som inte omfattas av den nya lagen?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Hur fullföljs överföringen av de nuvarande särskilda omsorgerna för&lt;br&gt;personer med utvecklingsstörning m.fl. till kommunerna?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vilka effekter får de föreslagna åtgärderna beträffande habilitering,&lt;br&gt;rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrades möjligheter att&lt;br&gt;få del av dessa verksamheter?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- I vilken utsträckning kan uppsatta mål i fråga om uppbyggnad av&lt;br&gt;landstingens tolktjänst fullföljas?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör givetvis även effekterna av de föreslagna&lt;br&gt;särskilda stimulansbidragen noga följas och utvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligt att Socialstyrelsen ges huvudansvaret även för denna&lt;br&gt;del av uppföljningen och utvärderingen. Även i dessa delar bör själv-&lt;br&gt;fallet samverkan ske med berörda myndigheter och organisationer. Mot&lt;br&gt;bakgrund av den föreslagna modellen för personlig assistans är själv-&lt;br&gt;fallet RFV viktigt i sammanhanget. Jag avser att senare återkomma till&lt;br&gt;regeringen med ett förslag om uppdrag till Socialstyrelsen på denna&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått finns det anledning att anta att uppföljnings- och ut-&lt;br&gt;värderingsinsatserna till följd av handikappreformen kommer att bli&lt;br&gt;omfattande. För att skapa förutsättningar för en kvalitativt sett god&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering bör särskilda medel anvisas för ändamålet.&lt;br&gt;Jag bedömer att 3 miljoner kronor per år under en treårsperiod bör&lt;br&gt;anvisas för ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Anslagsfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jag redovisar i det följande mina förslag när det gäller de anslags-&lt;br&gt;mässiga konsekvenserna av handikappreformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Femte huvudtiteln&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;B. Familjer och barn&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;B 3. Bidrag till föräldraförsäkringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Från anslaget bekostas statsbidrag till kostnaderna för föräldrapenning,&lt;br&gt;tillfällig föräldrapenning och havandeskapspenning. Regeringen har i&lt;br&gt;budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 6) föreslagit att&lt;br&gt;2 723 000 000 kr anvisas för budgetåret 1993/94 såsom bidrag till för-&lt;br&gt;äldraförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i det föregående (avsnitt 9) lagt fram förslag om ändringar&lt;br&gt;inom föräldraförsäkringen, som syftar till att förbättra det ekonomiska&lt;br&gt;stödet till föräldrar med funktionshindrade barn. Den sammanlagda&lt;br&gt;kostnaden för reformerna i fråga beräknas för helår till 126 miljoner&lt;br&gt;kronor. Med hänsyn till att kostnaderna för föräldraförsäkringen till&lt;br&gt;15 % finansieras genom statsbidrag och till 85 % genom lagstadgade&lt;br&gt;socialavgifter, bör för budgetåret 1993/94 under detta anslag anvisas 9,5&lt;br&gt;miljoner kronor (kostnaden för halvår) utöver vad som föreslagits i&lt;br&gt;budgetpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;E. Omsorg om äldre och handikappade&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Kostnader for statlig assistansersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag har i det föregående (avsnitt 11) redovisat mina bedömningar när&lt;br&gt;det gäller kostnaden för statlig assistansersättning. Som framgått utgår&lt;br&gt;mina beräkningar från att omkring 7 000 personer kommer att kunna&lt;br&gt;erhålla assistansersättningen. Kostnaden för den statliga assistansersätt-&lt;br&gt;ningen beräknar jag för helår uppgå till 2 400 miljoner kronor. Efter-&lt;br&gt;som assistansersättningen föreslås börja gälla den 1 januari 1994 bör för&lt;br&gt;budgetåret 1993/94 ett nytt anslag, Kostnader för statlig assistansersätt-&lt;br&gt;ning, föras upp på statsbudgeten under femte huvudtiteln, littera E. Jag&lt;br&gt;beräknar 1 200 miljoner kronor under detta anslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vissa statsbidrag inom handikappområdet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare lämnat förslag till särskilda tidsbegränsade statliga sti-&lt;br&gt;mulansbidrag för utvecklingsinsatser inom habiliteringen och rehabilite-&lt;br&gt;ringen samt inom hjälpmedelsområdet. Som framgått bör ett stimulans-&lt;br&gt;bidrag om 425 miljoner kronor per år utges fr.o.m. den 1 januari 1994&lt;br&gt;för att påskynda utvecklingen inom habiliterings- och rehabiliteringsom-&lt;br&gt;rådet. Bidraget bör lämnas under fyra år, vilket innebär att sammanlagt&lt;br&gt;1 700 miljoner kronor bör anvisas. Av beloppet bör 300 miljoner&lt;br&gt;kronor fördelas efter generella principer, på grundval av antalet invåna-&lt;br&gt;re i resp, landstingsområde. 125 miljoner kronor bör utges efter särskild&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansökan för att stimulera till specifika utvecklingsinsatser inom habilite-&lt;br&gt;rings- och rehabiliteringsområdet på främst regional- och riksnivå. Från&lt;br&gt;denna del av stimulansbidraget bör, som jag nämnt, även utvecklingsin-&lt;br&gt;satser för små och mindre kända handikappgrupper finansieras. Stimu-&lt;br&gt;lansbidragen bör fördelas av Socialstyrelsen efter ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stimulansbidraget till hjälpmedelsverksamheten bör uppgå till 25&lt;br&gt;miljoner kronor per år och utges fr.o.m. den 1 januari 1994. Avsikten&lt;br&gt;är att sammanlagt 100 miljoner kronor skall anvisas för ändamålet&lt;br&gt;under fyra år. Stimulansbidraget bör fördelas av Handikappinstitutet till&lt;br&gt;anordnaren av en viss verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har vidare redovisat mina bedömningar när det gäller tillkomman-&lt;br&gt;de kostnader för landstingen till följd av LSS (rådgivning och annat&lt;br&gt;personligt stöd) och det utökade ansvaret för tolktjänst. Räknat på helår&lt;br&gt;uppskattar jag kostnaderna för nämnda verksamheter till 200 miljoner&lt;br&gt;kronor resp. 15 miljoner kronor. I enlighet med den finansieringsprincip&lt;br&gt;som gäller bör staten svara för finansieringen av dessa kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medel för nu nämnda verksamheter bör under femte huvudtiteln an-&lt;br&gt;visas under ett nytt anslag, benämnt Vissa statsbidrag inom handikapp-&lt;br&gt;området. Medlen bör anvisas under olika anslagsposter enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Bidrag till landstingen för vissa handikappinsatser. Bidraget om-&lt;br&gt;fattar följande delposter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Stimulansbidrag till habilitering/rehabilitering, den generella delen&lt;br&gt;(300 miljoner kronor för helår).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Tillkommande kostnad för rådgivning och annat stöd (200 miljoner&lt;br&gt;kronor för helår).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kostnader för utbyggd tolktjänst (15 miljoner kronor för helår).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlen bör fördelas till landstingen efter antalet invånare i resp,&lt;br&gt;landstingsområde. För budgetåret 1993/94 bör 257,5 miljoner kronor&lt;br&gt;(beräknat för halvår) anvisas under anslagsposten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bidrag till specifika utvecklingsinsatser inom habiliterings- och&lt;br&gt;rehabiliteringsområdet inkl, bidrag till utvecklat stöd till små och mind-&lt;br&gt;re kända handikappgrupper (125 miljoner kronor för helår). Medlen bör&lt;br&gt;fördelas efter ansökan till huvudmannen för verksamheten. För budget-&lt;br&gt;året 1993/94 bör 62,5 miljoner kronor (beräknat för halvår) anvisas&lt;br&gt;under anslagsposten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bidrag till utvecklingsinsatser inom hjälpmedelsområdet (25 miljo-&lt;br&gt;ner kronor för helår). Medlen bör fördelas efter ansökan till huvudman-&lt;br&gt;nen för verksamheten. För budgetåret 1993/94 bör 12,5 miljoner kronor&lt;br&gt;(beräknat för halvår) anvisas under anslagsposten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget bör under anslaget 332,5 miljoner kronor anvisas för&lt;br&gt;budgetåret 1993/94.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;G. Myndigheter under Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;G 1. Riksförsäkringsverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 6) före-&lt;br&gt;slagit att 604 806 000 kr skall anvisas under detta anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av det föregående bör de allmänna försäkringskassorna&lt;br&gt;vara huvudmän för den statliga assistansersättningen och Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket tillsynsmyndighet för verksamheten. För vissa informations-&lt;br&gt;insatser och andra insatser i anslutning till genomförandet av assistans-&lt;br&gt;reformen beräknar jag ett tillfälligt medelsbehov på 10 miljoner kronor.&lt;br&gt;Till anslaget Riksförsäkringsverket bör mot denna bakgrund anvisas 10&lt;br&gt;miljoner kronor utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att anslaget G 2. All-&lt;br&gt;männa försäkringskassor skall tillföras särskilda medel för att täcka&lt;br&gt;ökade administrativa kostnader för försäkringskassorna till följd av olika&lt;br&gt;reformförslag. Regeringen har i detta sammanhang bl.a. beaktat de&lt;br&gt;administrativa konsekvenserna av assistansreformen liksom av de före-&lt;br&gt;slagna förbättringarna inom föräldraförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;G 3. Socialstyrelsen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att 316 395 000 kr skall&lt;br&gt;anvisas under detta anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har tidigare lämnat flera förslag som syftar till att förbättra sam-&lt;br&gt;hällsstödet till personer som ingår i små och mindre kända handikapp-&lt;br&gt;grupper. Jag har därvid föreslagit att Socialstyrelsen skall ges ansvaret&lt;br&gt;för särskilda uppföljnings- och informationsinsatser när det gäller små&lt;br&gt;och mindre kända handikappgrupper. En viktig uppgift i detta samman-&lt;br&gt;hang är, som jag påpekat, att bygga upp och administrera en särskild&lt;br&gt;kunskapsbank inom området. Jag beräknar det tillkommande medelsbe-&lt;br&gt;hovet för Socialstyrelsen med anledning av dessa nya åtaganden till&lt;br&gt;8 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 bör 4 miljoner kronor an-&lt;br&gt;visas Socialstyrelsen för ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag framhållit är det av stor betydelse att handikappreformen blir&lt;br&gt;föremål för en fortlöpande uppföljning och utvärdering. Jag har i det&lt;br&gt;föregående pekat på olika aspekter av reformen som enligt min mening&lt;br&gt;bör följas upp och utvärderas. För att skapa förutsättningar för en kvali-&lt;br&gt;tativt sett god uppföljning och utvärdering bör Socialstyrelsen anvisas&lt;br&gt;särskilda medel - 3 miljoner kronor per år under en treårsperiod - för&lt;br&gt;insatser på området. För budgetåret 1993/94 bör 1,5 miljoner kronor&lt;br&gt;anvisas för uppföljnings- och utvärderingsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har sagt bör under anslaget G 3.&lt;br&gt;Socialstyrelsen 5,5 miljoner kronor anvisas utöver vad som föreslagits i&lt;br&gt;budgetpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu anfört har inom Socialdepartementet upp-&lt;br&gt;rättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om stöd och service till vissa funktionshindrade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om införande av lagen om stöd och service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om assistansersättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen (1971:289)&lt;br&gt;om allmänna förvaltningsdomstolar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av&lt;br&gt;barn, m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. lag om ändring i lagen (1988:1419) om försöksverksamhet inom&lt;br&gt;socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt omsorgsverksamhetens&lt;br&gt;område&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen under 5, 11, 14 och 16 har upprättats i samråd med statsrådet&lt;br&gt;Könberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget under 7 har upprättats i samråd med statsrådet Laurén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget under 8 har upprättats i samråd med statsrådet Lundgren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen under 9 och 12 har upprättats i samråd med statsrådet&lt;br&gt;Hellsvik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget under 13 har upprättats i samråd med statsrådet Hörnlund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget under 15 har upprättats i samråd med statsrådet Friggebo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen 1-7 har granskats av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen 8, 9, 11 - 13, 15 och 16 gäller lagstiftning som faller inom&lt;br&gt;Lagrådets granskningsområde men är av sådan beskaffenhet att lag-&lt;br&gt;rådets hörande skulle sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.1 Förslaget till lag om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen anges att lagen handlar om insatser för särskilt stöd och&lt;br&gt;särskild service åt personer som ingår i den personkrets som närmare&lt;br&gt;beskrivs i tre punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra punkterna avser att täcka in samma personkrets som&lt;br&gt;ingår i den nu gällande lagen (1985:568) om särskilda omsorger om&lt;br&gt;psykiskt utvecklingsstörda m.fl. (omsorgslagen). Den bygger på medi-&lt;br&gt;cinska diagnoser. Dessa grupper bör, på grund av sina utsatta&lt;br&gt;situationer och sina svårigheter att tillvarata sina intressen, tillhöra&lt;br&gt;lagens personkrets utan att kriterierna enligt punkt 3 behöver prövas i&lt;br&gt;varje enskilt fall. Även lindrigt utvecklingsstörda kan ha omfattande&lt;br&gt;funktionshinder. Behovet av insatser enligt lagen prövas dock enligt 7 §.&lt;br&gt;Tredje punkten, som bygger på vilka svårigheter i livsföringen och&lt;br&gt;stödbehov som den enskilde har, är en utökning av personkretsen i&lt;br&gt;förhållande till omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första punkten. I första punkten anges att personer med utvecklings-&lt;br&gt;störning, autism eller autismliknande tillstånd omfattas av lagens be-&lt;br&gt;stämmelser. I omsorgslagen talas i stället om psykisk utvecklingsstör-&lt;br&gt;ning och barndomspsykos.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vanligt språkbruk används numera &amp;quot;utvecklingsstörd&amp;quot; i stället för&lt;br&gt;&amp;quot;psykiskt utvecklingsstörd&amp;quot;. Med anledning därav har &amp;quot;psykiskt&amp;quot; tagits&lt;br&gt;bort i den föreslagna lagtexten. Någon skillnad i sak är inte avsedd.&lt;br&gt;Med utvecklingstöming avses, enligt specialmotiveringen till omsorgs-&lt;br&gt;lagen, en intellektuell funktionsnedsättning som beroende på grad och&lt;br&gt;miljö utgör ett handikapp. Den sammanhänger med en under individens&lt;br&gt;utvecklingsperiod inträffad brist eller skada som i många fall är så&lt;br&gt;betydande att personen behöver stöd och hjälp i sin livsföring genom&lt;br&gt;olika insatser för att kunna delta i samhällslivet. Med utvecklingsperio-&lt;br&gt;den avses i allmänhet åren före 16 års ålder. Orsaken till bristen eller&lt;br&gt;skadan saknar betydelse. Vid bedömningen av den intellektuella för-&lt;br&gt;mågan skall psykologiska, sociala och pedagogiska faktorer vägas&lt;br&gt;samman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Autism är ett modernare ord för barndomspsykos, dock något snävare.&lt;br&gt;Därför har till autism lagts autismliknande tillstånd. Inte heller här är&lt;br&gt;någon skillnad i sak avsedd. Med autism och autismliknande tillstånd&lt;br&gt;avses sådana djupgående störningar i fråga om social förmåga, kommu-&lt;br&gt;nikation och beteende som medför allvarligt funktionshinder i fråga om&lt;br&gt;psykosocial och/eller pedagogisk anpassning. Störningarna debuterar&lt;br&gt;under barndomen, oftast men inte alltid före 3 års ålder, och ger nästan&lt;br&gt;alltid allvarliga psykiska funktionshinder under hela livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra punkten. Andra punkten beskriver vilka personer som erhållit&lt;br&gt;ett begåvningshandikapp i vuxen ålder som omfattas av lagen. Det är&lt;br&gt;fråga om personer som efter utvecklingsåren har fått en hjärnskada och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till följd härav ett betydande och bestående begåvningsmässigt funk-&lt;br&gt;tionshinder. Med begåvningsmässigt funktionshinder avses detsamma&lt;br&gt;som begåvningshandikapp i omsorgslagen. Det nya uttrycket har valts&lt;br&gt;efter påpekade av Lagrådet. Lagrådet framhöll att det uttrycket är mer&lt;br&gt;följdriktigt med hänsyn till att det i övrigt i lagförslagen, i enlighet med&lt;br&gt;den miljörelaterade handikappsynen, talas om funktionshinder i stället&lt;br&gt;för handikapp när man syftar på en egenskap hos den enskilde. Utlösan-&lt;br&gt;de faktorer skall vara sjukdomar av kroppslig art - tumörer, hjärnblöd-&lt;br&gt;ningar, inflammationer osv. - eller skador som har föranletts av yttre&lt;br&gt;våld, t.ex. trafikskador. Däremot avses inte personer med olika psy-&lt;br&gt;kiska sjukdomstillstånd, som också kan medföra begåvningshandikapp,&lt;br&gt;t.ex. demenser, och inte heller personer med sjukdomar som är en följd&lt;br&gt;av missbruk av beroendeframkallande medel. Dessa personer kan endast&lt;br&gt;omfattas av lagen om de uppfyller kriterierna i tredje punkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje punkten. I tredje punkten har en vidgning av personkretsen&lt;br&gt;gjorts i förhållande till omsorgslagen. Enligt denna punkt omfattar lagen&lt;br&gt;också personer med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktions-&lt;br&gt;hinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, om de är stora&lt;br&gt;och förorsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och&lt;br&gt;därmed ett omfattande behov av stöd eller service. Häri inbegrips barn,&lt;br&gt;ungdomar och vuxna med långvariga habiliterings- och rehabiliterings-&lt;br&gt;behov. Det gäller personer som på grund av sitt funktionshinder har ett&lt;br&gt;i flera avseenden likartat behov som de som omfattas av första och&lt;br&gt;andra punkterna. Alla angivna rekvisit skall vara uppfyllda för att lagen&lt;br&gt;skall vara tillämplig. Rekvisiten går dock inte att helt självständigt&lt;br&gt;bedöma var för sig, eftersom de påverkar varandra. Texten i denna&lt;br&gt;punkt har jämkats redaktionellt med anledning av lagrådsgranskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med funktionshinder menas den begränsning eller det hinder som gör&lt;br&gt;att en människa till följd av skada eller sjukdom inte kan utföra en&lt;br&gt;aktivitet på det sätt eller inom de gränser som kan anses normalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orsaken till eller arten av funktionshinder är inte avgörande, inte&lt;br&gt;heller den medicinska diagnosen. Inom kretsen finns personer med&lt;br&gt;fysiska, psykiska och begåvningsmässiga funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Funktionshindren skall dock vara stora. Personkretsen enligt tredje&lt;br&gt;punkten omfattar t.ex. människor med uttalade förlamningar eller&lt;br&gt;svårartade och invalidiserande effekter av sjukdomar som diabetes eller&lt;br&gt;hjärt- och lungsjukdomar samt människor med grava syn- och hörsel-&lt;br&gt;skador. Under denna punkt faller bl.a. barn som berörs av lagen&lt;br&gt;(1965:136) om elevhem för rörelsehindrade barn m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En till synes mindre allvarlig sjukdom eller mindre skada kan också&lt;br&gt;innebära ett stort funktionshinder som förorsakar betydande svårigheter&lt;br&gt;i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller&lt;br&gt;service. Som exempel på detta kan nämnas vissa medicinska funktions-&lt;br&gt;hinder, såsom tarmåkommor med täta tömningsträngningar, och vissa&lt;br&gt;typer av hjärnskador som kan innebära obetydliga intellektuella stör-&lt;br&gt;ningar i vissa avseenden men uttalade störningar i andra. Även psykiska&lt;br&gt;störningar kan förorsaka betydande svårigheter i den dagliga livsfö-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Funktionshindren skall också vara varaktiga, dvs. inte vara av tillfällig&lt;br&gt;eller mer övergående natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med betydande svårigheter i den dagliga livsföringen menas bl.a. att&lt;br&gt;den enskilde inte på egen hand kan klara vardagsrutiner som toalett-&lt;br&gt;bestyr och hygien, påklädning, mathållning, kommunikation (t.ex.&lt;br&gt;direkt samtal med andra och telefonering), förflyttning inomhus eller&lt;br&gt;utomhus, sysselsättning och nödvändig träning och/eller behandling. Det&lt;br&gt;kan också handla om att kunna göra sig förstådd eller förstå sin ekono-&lt;br&gt;mi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett omfattande behov av stöd eller service kan vara behov av hjälp&lt;br&gt;med toalettbesök, påklädning, matlagning, skrivning och läsning, kom-&lt;br&gt;munikation, förflyttning, sysselsättning och rekreation m.m. Behovet&lt;br&gt;skall bedömas med beaktande av insatser från hela samhället, inte bara&lt;br&gt;av insatser enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I begreppet omfattande behov av stöd eller service kan ligga både&lt;br&gt;kvantitativa och kvalitativa aspekter. Detta innebär att den enskilde i&lt;br&gt;allmänhet har ett dagligt behov av långvarigt eller upprepat stöd. Ibland&lt;br&gt;kan det dock behövas återkommande insatser av så speciell art att de&lt;br&gt;trots mindre tidsåtgång är att betrakta som omfattande. En bedömning&lt;br&gt;av en persons behov av stöd eller service måste alltid ske utifrån en&lt;br&gt;sammanvägning av medicinska, sociala och psykologiska faktorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en person med missbruksproblem erhåller ett stort och varaktigt&lt;br&gt;funktionshinder som förorsakar betydande svårigheter i den dagliga&lt;br&gt;livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service, vare&lt;br&gt;sig det beror på missbruket eller inte, omfattas denne av lagen. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller personer med långvariga psykiska störningar/psykisk sjukdom&lt;br&gt;där symtomen leder till nedsättningar i de psykiska och sociala funktio-&lt;br&gt;nerna i sådan grad att kriterierna i tredje punkten är uppfyllda. Det är&lt;br&gt;alltså fråga om allvarliga och varaktiga funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För människor med flera funktionshinder måste den samlade effekten&lt;br&gt;bedömas. Små men flera funktionshinder kan i samverkan verka multi-&lt;br&gt;plicerande och därför sammantaget förorsaka betydande svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos små barn med funktionshinder har, på grund av barnets ålder,&lt;br&gt;kanske ännu inte klart utkristalliserats några på grund av funktions-&lt;br&gt;hindret betydande svårigheter i den dagliga livsföringen, eftersom alla&lt;br&gt;barn i den åldern har dessa svårigheter mer eller mindre (att tala, äta&lt;br&gt;själv, gå etc.). I dessa fall får man göra en bedömning av om barnet&lt;br&gt;med stigande ålder kan antas komma att få onormalt stora svårigheter i&lt;br&gt;den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd och&lt;br&gt;service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en person skall omfattas av lagen krävs också att det är uppen-&lt;br&gt;bart att hans funktionshinder inte beror på normalt åldrande. En natur-&lt;br&gt;lig med åldern sammanhängande funktionsförlust av den omfattning som&lt;br&gt;lagen förutsätter inträder i realiteten enbart hos äldre. Som äldre be-&lt;br&gt;traktas enligt vanligt språkbruk personer över den allmänna pensions-&lt;br&gt;åldern 65 år. De funktionshinder som är relaterade till normalt åldrande&lt;br&gt;har ofta ett progredierande förlopp som leder till ökade behov av stöd&lt;br&gt;och service. De vanligaste sjukdomsgrupperna är hjärt- och kärlsjuk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domar och sjukdomar inom skelett och rörelseorgan samt inom centrala Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;nervsystemet. Andra funktionshinder av geriatrisk karaktär kan t.ex. Bilaga 1&lt;br&gt;vara en utsliten höftled eller senildemens hos en äldre person, alltså&lt;br&gt;sjukdomar som inte är helt oväntade beträffande en åldrad människa,&lt;br&gt;men som betraktas som en katastrof om en yngre människa drabbas.&lt;br&gt;Sjukdomsbilden omfattar ofta flera organ samtidigt. På grund av åldran-&lt;br&gt;deprocessen får dessutom &amp;quot;vanliga&amp;quot; sjukdomar och skador ofta större&lt;br&gt;följder för äldre än för yngre människor. Äldre människor hos vilka&lt;br&gt;åldrandet accentuerar svårigheter till följd av ett funktionshinder som&lt;br&gt;debuterat vid en sådan ålder att det uppenbart inte är åldersrelaterat,&lt;br&gt;kan dock ingå i personkretsen. Likaledes kan äldre personer som drab-&lt;br&gt;bats av ett omfattande funktionshinder utan samband med åldrandet,&lt;br&gt;exempelvis genom skada vid en trafikolycka inkluderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i de situationer där funktionshindret uppenbart inte är ålders-&lt;br&gt;relaterat kan bedömningen av en äldre människas behov av hjälp i sin&lt;br&gt;livsföring för att leva på en med jämnåriga likvärdig nivå, dvs. rätt till&lt;br&gt;olika insatser, påverkas av stigande ålder. Det kan dock ofta vara&lt;br&gt;rimligt att den åldrige får bo kvar i en gruppbostad så länge det är&lt;br&gt;möjligt. Av 9 § andra stycket framgår att den som fyllt 65 år inte har&lt;br&gt;rätt till insatsen personlig assistans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om personkretstillhörighet fattas inte särskilt, utan skall vara en&lt;br&gt;del av beslut om insatser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen fastställer att landstingen är huvudmän för insatsen råd-&lt;br&gt;givning och annat personligt stöd och att kommunerna är huvudmän för&lt;br&gt;övriga insatser, i den mån landsting och kommuner inte kommit överens&lt;br&gt;om annat enligt 17 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vissa kommuner ingår inte i något landsting utan har själva hand om de&lt;br&gt;uppgifter som annars ligger på landstinget. Det är i dag fråga om&lt;br&gt;Gotlands, Göteborgs och Malmö kommuner. Denna bestämmelse&lt;br&gt;innebär att vad som är föreskrivet för landsting även gäller dessa kom-&lt;br&gt;muner.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf påpekas att lagen inte innebär någon inskränkning i de&lt;br&gt;rättigheter som kan tillkomma den enskilde enligt någon annan lag. Den&lt;br&gt;är avsedd att vara ett komplement till andra lagar. Därmed menas att&lt;br&gt;lagen ger de personer som ingår i lagens personkrets rätt till särskilda&lt;br&gt;insatser som betingas av deras speciella behov utan att inskränka de&lt;br&gt;rättigheter som kan gälla enligt mera generellt verkande lagar, framför&lt;br&gt;allt socialtjänstlagen (1980:620). Exempelvis har Regeringsrätten i dom&lt;br&gt;den 12 mars 1991 (se RÅ 1991 ref 25), som gäller socialtjänstlagens&lt;br&gt;förhållande till omsorgslagen, slagit fast att om den enskilde inte vill ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en insats som regleras i omsorgslagen utan en som ligger inom social-&lt;br&gt;tjänstlagens vanliga verksamhetsområde, skall 6 § socialtjänstlagen&lt;br&gt;tillämpas utan hinder av att den funktionshindrade kunde ha fått viss typ&lt;br&gt;av bistånd enligt omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställan om stöd eller service av en person som tillhör lagens&lt;br&gt;personkrets bör i första hand prövas enligt denna lag om det gäller en&lt;br&gt;insats som regleras i lagen, eftersom detta i allmänhet får antas vara till&lt;br&gt;fördel för den enskilde. I andra hand kan framställan prövas enligt&lt;br&gt;socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en prövning av behovet av insatser enligt denna lag görs är det&lt;br&gt;ofta nödvändigt att samtidigt pröva om det därutöver behövs insatser&lt;br&gt;enligt socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf läggs fast att det övergripande målet för verksamhet&lt;br&gt;enligt lagen är att den enskilde får möjlighet att leva som andra, trots&lt;br&gt;sitt funktionshinder. Verksamheten skall syfta till att personer som&lt;br&gt;omfattas av lagen uppnår jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet&lt;br&gt;i samhällslivet. Detta avser att ge uttryck för de bärande principerna i&lt;br&gt;svensk handikappolitik, dvs. tillgänglighet, inflytande, delaktighet,&lt;br&gt;självbestämmande, helhetssyn och kontinuitet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket redogör för den allmänna inriktning som verksamheten&lt;br&gt;enligt lagen skall ha, varvid samarbete, självbestämmande och integritet&lt;br&gt;betonas. Verksamheten skall bedrivas i samarbete med andra berörda&lt;br&gt;samhällsorgan och myndigheter. Syftet att främja den enskildes fulla&lt;br&gt;delaktighet i samhällslivet kräver att inga insatser ses isolerade från&lt;br&gt;varandra och inte heller från annan samhällsverksamhet. Insatser enligt&lt;br&gt;lagen skall harmonisera med och komplettera insatser som görs av&lt;br&gt;andra samhällsorgan. Ett kontinuerligt samarbete måste därför ske&lt;br&gt;mellan insatsgivaren och andra samhällsorgan, t.ex. sådana som hand-&lt;br&gt;lägger frågor om socialtjänst, socialförsäkring, hälso- och sjukvård,&lt;br&gt;arbetsmarknadsfrågor och bostadsfrågor. Krav på att insatserna enligt&lt;br&gt;lagen skall vara samordnade finns i 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen markerar vidare respekten för individens egna önsk-&lt;br&gt;ningar och behov. Det betyder att stöd skall ges och utformas i sam-&lt;br&gt;verkan med den berörde och, såvitt gäller underåriga, med vårdnads-&lt;br&gt;havare. Om den enskilde exempelvis begär att en viss person skall&lt;br&gt;anlitas för personlig assistans eller som kontaktperson bör detta önske-&lt;br&gt;mål om möjligt tillgodoses. Styckets lydelse har ändrats redaktionellt&lt;br&gt;med anledning av lagrådsgranskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en allmän regel om skyldighet att ha den&lt;br&gt;personal som behövs för att meddela god omsorg. Detta innebär att&lt;br&gt;personalen skall ha den utbildning och erfarenhet som kan krävas för&lt;br&gt;varje specifik uppgift. Bestämmelsen avser inte endast personal som&lt;br&gt;utför arbetsuppgifter som direkt gäller insatser enligt 9 § - t.ex. perso-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nal vid gruppbostäder, sjukgymnaster, kuratorer, specialpedagoger och&lt;br&gt;dagcenterpersonal - utan all personal som behövs för att bedriva en&lt;br&gt;rationell och ändamålsenlig verksamhet. Något krav på att anställa&lt;br&gt;personal av det ena eller andra slaget ställs dock inte upp. Det får&lt;br&gt;ankommma på huvudmännen själva att organisera verksamheten på ett&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt. Bestämmelsen har sin motsvarighet i den nuvarande&lt;br&gt;omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Personer som tillhör lagens personkrets enligt någon av punkterna i 1 §&lt;br&gt;tillförsäkras genom första stycket första meningen rätt till de insatser&lt;br&gt;som anges i 9 § första stycket 1-9, dvs. samtliga insatser utom daglig&lt;br&gt;verksamhet, som de har behov av. De förutsättningar som skall före-&lt;br&gt;ligga är att den enskilde behöver sådan insats i sin livsföring samt att&lt;br&gt;behovet inte tillgodoses på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra meningen har - under samma förutsättningar som i första&lt;br&gt;meningen - den som omfattas av första eller andra punkten i 1 § även&lt;br&gt;rätt till insatsen daglig verksamhet i 9 § första stycket 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om den enskilde har behov av insatsen i sin&lt;br&gt;livsföring måste jämförelser göras med den livsföring som kan anses&lt;br&gt;normal för personer i samma ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att viss insats enligt 9 § skall kunna nekas den funktionshindrade&lt;br&gt;på grund av att behovet tillgodoses på annat sätt, skall behovet också&lt;br&gt;faktiskt tillgodoses på annat sätt. Det räcker således inte att, som i&lt;br&gt;socialtjänstlagens 6 §, behovet kan tillgodoses på annat sätt. Behovet&lt;br&gt;tillgodoses på annat sätt t.ex. när en nära anhörig frivilligt svarar för&lt;br&gt;insatsen som ett led i familjerelationen. Ett behov kan också, helt eller&lt;br&gt;till viss del, tillgodoses genom en förälders ansvar enligt föräldrabalken&lt;br&gt;för den normala vårdnaden av ett barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om behovet i viss mån tillgodoses på annat sätt kan rätt före-&lt;br&gt;ligga till kompletterande insatser enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket, som handlar om de allmänna krav som ställs på insat-&lt;br&gt;ser enligt lagen, anger som en kvalitetsnivå på insatserna att den enskil-&lt;br&gt;de genom insatserna skall tillförsäkras goda levnadsvillkor. I enlighet&lt;br&gt;med vad Lagrådet förordat har även vad som står i lagrådsremissens&lt;br&gt;lydelse av 6 § om att insatserna skall vara varaktiga och samordnade&lt;br&gt;flyttats till detta stycke. Den enskilde måste kunna lita på att insatser&lt;br&gt;ges så länge behov föreligger. Kontinuiteten skall garanteras. Insatserna&lt;br&gt;skall vidare vara samordnade, dvs. inte ses isolerade från varandra. Av&lt;br&gt;6 § framgår att samarbete även skall ske med andra samhällsorgan och&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till kvalitetsaspekterna hör också att insatserna enligt samma stycke&lt;br&gt;skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas enligt&lt;br&gt;närhetsprincipen, dvs. så att de är lätt tillgängliga för de människor som&lt;br&gt;behöver dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatserna skall utformas så att de ökar den enskildes möjligheter att&lt;br&gt;leva ett självständigt liv. Insatserna får inte ges formen av ett beskyd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dande omhändertagande där den enskilde själv spelar en passiv roll. Det&lt;br&gt;bör eftersträvas att den enskilde själv tar aktiv del i beslut om olika&lt;br&gt;insatser. Såsom framhållits i motiven till 6 § skall sålunda den enskildes&lt;br&gt;eller den enskildes familjs önskemål om t.ex. vem som skall utses till&lt;br&gt;kontaktperson eller hur korttidsvård skall utformas, tillgodoses i största&lt;br&gt;möjliga utsträckning. Alla insatser bör i övrigt ha en aktiverande prägel&lt;br&gt;med yttersta syfte att även den som har omfattande funktionshinder i&lt;br&gt;största möjliga utsträckning skall kunna bo självständigt och arbeta som&lt;br&gt;andra.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen utgör närmast ett påpekande om att lagen saknar tvångs-&lt;br&gt;bestämmelser. Liksom i omsorgslagen anges 15 år som den åldersgräns&lt;br&gt;vid vilken en minderårig person kan anses vara tillräckligt mogen för att&lt;br&gt;hans viljeyttring skall ha självständig betydelse. En 15-åring som själv&lt;br&gt;förstår vad saken gäller och kan uttrycka en vilja kan inte beredas&lt;br&gt;särskilda insatser enligt lagen enbart på vårdnadshavarens eller annan&lt;br&gt;legal ställföreträdares begäran. I vårdnadsbegreppet enligt föräldra-&lt;br&gt;balken ligger dock att, beträffande den som är under 18 år, vårdnads-&lt;br&gt;havaren har rätt och skyldighet att i viss utsträckning bestämma i&lt;br&gt;barnets angelägenheter. En begäran av en person mellan 15 och 18 år&lt;br&gt;att t.ex. få flytta till bostad med särskild service för barn och ungdomar&lt;br&gt;kan därför inte bifallas mot vårdnadshavarens vilja. Skulle detta i något&lt;br&gt;fall innebära fara för den unges utveckling kan fråga uppkomma om&lt;br&gt;tillämpning av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga (LVU).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vuxna och ungdomar över 15 år som uppenbart saknar förmåga att på&lt;br&gt;egen hand ta ställning i frågan skall kunna ges insatserna på begäran av&lt;br&gt;vårdnadshavare, god man, förmyndare eller förvaltare. Paragrafens&lt;br&gt;andra mening har jämkats redaktionellt i enlighet med Lagrådets för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket redogör i 10 punkter för vilka de särskilda insatserna&lt;br&gt;enligt lagen är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första punkten. Enligt första punkten skall till de särskilda insatserna&lt;br&gt;höra rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild&lt;br&gt;kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och&lt;br&gt;varaktiga funktionshinder. Av 2 § första stycket framgår att det är&lt;br&gt;landstingen som primärt är ansvariga för denna insats. Det är här fråga&lt;br&gt;om stödinsatser av övergripande natur som till viss del ligger hälso- och&lt;br&gt;sjukvården nära. Rådgivning och annat personligt stöd finns i dag som&lt;br&gt;en särskild omsorg enligt omsorgslagen. Det rör sig om expertstöd där&lt;br&gt;såväl medicinska, psykologiska och sociala som pedagogiska aspekter&lt;br&gt;av funktionshindret beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatserna kan vara av rådgivande och allmänt stödjande art och ges&lt;br&gt;av bl.a. kurator, psykolog, dietist, sjukgymnast, talpedagog, logoped,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsterapeut, förskolekonsulent m.fl. yrkeskategorier som kan behövas&lt;br&gt;för att erbjuda ett fullgott stöd. För att kunna bedöma insatsernas karak-&lt;br&gt;tär kan det också vara lämpligt att ha tillgång till konsultläkare. Avsik-&lt;br&gt;ten är inte att ge sjukvårdande behandling/rehabilitering eller andra&lt;br&gt;insatser som klart faller inom tillämpningsområdet för hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen, och inte heller att ge den typ av social service som social-&lt;br&gt;tjänsten skall erbjuda eller pedagogiska insatser som hör till under-&lt;br&gt;visning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatsen ges, som alla insatser enligt denna paragraf, till den funk-&lt;br&gt;tionshindrade, men kan och bör ofta utformas som rådgivning och&lt;br&gt;personligt stöd till hela familjen. Det kan också vara fråga om stöd till&lt;br&gt;exempelvis familjehemsföräldrar. Sådant stöd är ju indirekt till nytta&lt;br&gt;även för den funktionshindrade. Ett tidigt och kvalificerat psykologiskt&lt;br&gt;och praktiskt stöd kan vara avgörande för föräldrarnas eller familje-&lt;br&gt;hemsföräldrarnas möjlighet att reda upp sin situation och för deras&lt;br&gt;möjlighet att ge barnet god omvårdnad och trygghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dem som i dag omfattas av omsorgslagen tillhör ovan nämnda&lt;br&gt;experter vanligtvis särskilda omsorgsteam. Det ankommer dock på resp,&lt;br&gt;landsting att bestämma hur man organiserar sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra punkten. Rätten till biträde av personlig assistent eller ekono-&lt;br&gt;miskt stöd till skäliga kostnader för sådan assistans är avsedd att omfatta&lt;br&gt;svårt funktionshindrade som behöver hjälp med den personliga hygie-&lt;br&gt;nen, med intagande av måltider och med annan personlig service. Det&lt;br&gt;personligt utformade stödet skall ge den funktionshindrade möjlighet att&lt;br&gt;som andra i samhället kunna studera, delta i fritidsverksamhet, få&lt;br&gt;möjlighet till eget boende m.m. Av andra stycket framgår att den som&lt;br&gt;är över 65 år inte har rätt till insatsen personlig assistans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I begreppet personlig assistans ligger att det skall vara fråga om ett&lt;br&gt;personligt stöd, som ger den funktionshindrade ökade möjligheter till ett&lt;br&gt;självständigt liv. Det skall alltså vara fråga om hjälp och stöd som knyts&lt;br&gt;till den enskilde och finns tillgängligt för honom eller henne i olika&lt;br&gt;verksamheter och under olika tider på dygnet. Den personliga assisten-&lt;br&gt;ten skall i möjligaste mån garantera en kontinuitet i stödet och därmed&lt;br&gt;trygghet för den enskilde och hans närstående. Den enskildes behov av&lt;br&gt;stöd och hjälp skall kunna tillgodoses av ett begränsat antal personer -&lt;br&gt;personliga assistenter. De är knutna till den enskilde funktionshindrade&lt;br&gt;och inte till någon viss verksamhet. En personlig assistent ersätter inte&lt;br&gt;den personal som behöver finnas för att bedriva en verksamhet, t.ex.&lt;br&gt;inom barnomsorgen och skolan, på fritiden, en PRAO-period osv. Den&lt;br&gt;enskilde bör ha ett avgörande eller mycket stort inflytande på vem som&lt;br&gt;anställs som assistent. Den enskilde skall också ha ett stort inflytande&lt;br&gt;över när och hur hjälpen skall ges, dvs. kunna bestämma över sin&lt;br&gt;livssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av denna punkt jämförd med 7 § första stycket framgår att den enskil-&lt;br&gt;de skall ha ett klart behov av personlig assistans i de situationer det är&lt;br&gt;fråga om. Den funktionshindrade skall ha behov av assistans för att&lt;br&gt;kunna klara sådana mycket personliga angelägenheter som den person-&lt;br&gt;liga hygienen, att inta måltider, att kommunicera med andra. Insatsen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör alltså vara förbehållen krävande eller i olika avseenden komplicera-&lt;br&gt;de fall. Den bör dock alltid övervägas som alternativ för barn och&lt;br&gt;ungdomar till att bo utanför föräldrahemmet och för vuxna personer till&lt;br&gt;att bo på institution. Något krav på att stödbehovet skall ha en viss&lt;br&gt;tidsmässig omfattning föreligger inte. Dock har tidsfaktorn självfallet&lt;br&gt;betydelse. Ju större stödbehov i tid som föreligger desto mer talar&lt;br&gt;omständigheterna för att rätt till biträde av assistent föreligger. I en&lt;br&gt;gruppbostad finns en fast personal som bas. Med hänsyn härtill bör&lt;br&gt;personlig assistans normalt inte lämnas i en gruppbostad. De boende&lt;br&gt;skall ha inflytande och medbestämmande över vilken personal som skall&lt;br&gt;hjälpa dem i bostaden. Behov av personlig assistans kan dock föreligga&lt;br&gt;vid fritidsaktiviteter och andra aktiviteter utanför bostaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biträde av personlig assistent kan ges genom personligt vårdbiträde&lt;br&gt;som är anställt hos kommunen, kooperativ, organisation eller företag.&lt;br&gt;En personlig assistent kan också vara anställd av den funktionshindrade&lt;br&gt;personen själv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den enskilde själv önskar vara arbetsgivare för den personliga&lt;br&gt;assistenten eller själv anlita annat organ än kommunen kan han av&lt;br&gt;kommunen få ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för personlig&lt;br&gt;assistans, till den del som inte täcks av allmän försäkringskassa enligt&lt;br&gt;ett förslag till lag om assistansersättning som jag strax återkommer till.&lt;br&gt;Den enskilde personen får då själv ordna sin personliga assistans på det&lt;br&gt;sätt som han anser är bäst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skäliga kostnader avses samma slags kostnader som i lagen om&lt;br&gt;assistansersättning, dvs. normala lönekostnader och vissa administrativa&lt;br&gt;kostnader. Det belopp som regeringen varje år bestämmer såsom den&lt;br&gt;högsta ersättningen per assistanstimme med stöd av den lagen bör vara&lt;br&gt;vägledande även i frågan om det ekonomiska stödet från kommunen&lt;br&gt;enligt denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den enskilde inte själv önskar ordna sin personliga assistans är&lt;br&gt;kommunen skyldig att i samråd med den enskilde anordna assistans i&lt;br&gt;kommunens egen regi eller genom uppdrag till kooperativ, företag eller&lt;br&gt;arman, i förekommande fall mot avgifter motsvarande vad den enskilde&lt;br&gt;kan erhålla i assistansersättning enligt den föreslagna lagen om assis-&lt;br&gt;tansersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande principen är att rätten till bidraget från kommunen&lt;br&gt;följer samma villkor som rätten till biträde av personlig assistent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommunen beviljar personlig assistans bör stödet beviljas i sådan&lt;br&gt;omfattning att den enskildes hela behov av personliga stödinsatser kan&lt;br&gt;tillgodoses, även sådant stödbehov som sett för sig kanske inte skulle ge&lt;br&gt;rätt till personlig assistans. Den personliga assistenten ökar då möjlig-&lt;br&gt;heterna att samordna samhällets insatser för den svårt funktions-&lt;br&gt;hindrade. Assistenten skall då bl.a. kunna hjälpa den enskilde i arbetet,&lt;br&gt;med att göra sig förstådd och själv ta emot information, med den per-&lt;br&gt;sonliga omsorg som behövs samt som ledsagare vid förflyttningar och&lt;br&gt;deltagande i olika aktiviteter. Assistenten skall vidare, i vissa fall efter&lt;br&gt;att ha fått särskilda instruktioner, kunna utföra enklare insatser som&lt;br&gt;uppehåller och förstärker funktionsförmågan. Den personliga assistenten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall också kunna utföra arbetsuppgifter som idag utförs av den sociala&lt;br&gt;hemtjänsten enligt socialtjänstlagen. Meningen är dock inte att assisten-&lt;br&gt;ten för dessa personer till alla delar skall ersätta denna hemtjänst.&lt;br&gt;Städning, inköp och liknande uppgifter som inte görs tillsammans med&lt;br&gt;den enskilde som ett led i det personliga stödet till honom, skall inte tas&lt;br&gt;med vid beräkningen av behovet av personlig assistans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga som har uppkommit efter lagrådsgranskningen är hur&lt;br&gt;funktionshindrade föräldrar till små barn skall få behövlig hjälp med&lt;br&gt;omvårdnaden av barnen. Ett barns behov av omvårdnad är principiellt&lt;br&gt;inte en uppgift för förälderns personliga assistent. Under den allra första&lt;br&gt;tiden i ett barns liv är dock barnet känslomässigt och praktiskt totalt&lt;br&gt;beroende av någon vuxen, oftast en förälder. Har föräldern då biträde&lt;br&gt;av en personlig assistent är det därför naturligt att assistenten, om det är&lt;br&gt;en därtill lämpad person, också hjälper den funktionshindrade föräldern&lt;br&gt;att klara den praktiska omvårdnaden om barnet, t.ex. vid amning och&lt;br&gt;blöjbyten. Barnets behov kan självfallet motivera andra eller ytterligare&lt;br&gt;stödinsatser. Ansvaret härför åvilar kommunens socialtjänst. Enligt&lt;br&gt;bestämmelser i socialtjänstlagen är kommunen skyldig att i nära sam-&lt;br&gt;arbete med hemmen sörja för att barn som riskerar att utvecklas ogynn-&lt;br&gt;samt får det skydd och det stöd som de behöver. Detta gäller naturligt-&lt;br&gt;vis också även efter det att barnet lämnat spädbamstiden. I fråga om&lt;br&gt;barn till funktionshindrade föräldrar som inte har biträde av personlig&lt;br&gt;assistent måste socialtjänsten också gå in med erforderlig hjälp på&lt;br&gt;samma sätt som när föräldrar av andra skäl inte förmår ge barnen den&lt;br&gt;vård som dessa behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den enskilde har personlig assistans för att kunna utföra arbets-&lt;br&gt;uppgifter som lönearbete motsvarar assistansfunktionen dels insatser&lt;br&gt;som ett arbetsbiträde enligt förordningen (1987:409) om bidrag till&lt;br&gt;arbetshjälpmedel gör, dels ytterligare personliga stödinsatser som den&lt;br&gt;enskilde har behov av i denna situation. På samma sätt minskar behovet&lt;br&gt;av vårdartjänst, enligt förordningen (1988:1126) med instruktion för&lt;br&gt;Nämnden för vårdartjänst (NV), i den utsträckning eleverna i fråga&lt;br&gt;erhåller personlig assistans för hjälp vid eftergymnasiala studier. Per-&lt;br&gt;sonliga vårdare inom omsorgsverksamheten och elevassistenter inom&lt;br&gt;skolväsendet är andra stödformer som för vissa personer kan komma att&lt;br&gt;ersättas av personliga assistenter. Behov av de olika nuvarande former-&lt;br&gt;na av assistans finns dock fortfarande, också för personer som tillhör&lt;br&gt;denna lags personkrets. Personlig assistans bör, som jag tidigare sagt,&lt;br&gt;vara förbehållen dem som behöver hjälp med mycket krävande och&lt;br&gt;personliga angelägenheter som att sköta sin hygien, att äta m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadshavare till barn med funktionshinder har, liksom andra&lt;br&gt;vårdnadshavare, ansvar enligt föräldrabalken för sina barns omvårdnad&lt;br&gt;och trygghet. Föräldraansvaret och samhällets insatser i form av exem-&lt;br&gt;pelvis barnomsorg och avlösarservice kan dock i vissa fall behöva&lt;br&gt;kompletteras med insatsen personlig assistans. I den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen (avsnitt 3.2.2) har detta utvecklats närmare. Även en vårdnads-&lt;br&gt;havare kan vara personlig assistent, om insatsen kan anses gå utöver&lt;br&gt;vad föräldraansvaret omfattar och det är fråga om situationer där&lt;br&gt;förutsättningarna för insatsen personlig assistans föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss nämnt omfattar kommunens skyldighet att ge ekono-&lt;br&gt;miskt stöd till skäliga kostnader för personlig assistans den del som inte&lt;br&gt;täcks av allmän försäkringskassa enligt den föreslagna lagen om assis-&lt;br&gt;tansersättning. Vidare har kommunen, om den själv har anställt den&lt;br&gt;personliga assistenten, enligt 18 § detta lagförslag rätt att ta ut avgifter&lt;br&gt;motsvarande assistansersättningen av dem som enligt beslut av allmän&lt;br&gt;försäkringskassa är berättigade till sådan ersättning. Enligt förslaget till&lt;br&gt;lag om assistansersättning, som jag strax kommer att behandla närmare,&lt;br&gt;har försäkringskassorna till uppgift att pröva och betala ut assistanser-&lt;br&gt;sättning. Den skall ges till funktionshindrade med ett behov av personlig&lt;br&gt;assistans överstigande 20 timmar i veckan. Ersättningen skall omfatta&lt;br&gt;kostnader från första timmen för assistansen. Som jag redan nämnt har&lt;br&gt;kommunen rätt att ta ut avgift av dem som enligt beslut av allmän&lt;br&gt;försäkringskassa är berättigade till assistansersättning. Detta innebär att&lt;br&gt;den som av kommunen begär biträde av personlig assistent under mer&lt;br&gt;än 20 timmar i veckan också bör vända sig till försäkringskassan för att&lt;br&gt;få sin rätt till assistansersättning prövad. Det är dock inte nödvändigt att&lt;br&gt;den enskilde själv ansöker om assistansersättning eftersom kommunen&lt;br&gt;enligt förslaget till lag om assistansersättning, om den enskilde kan&lt;br&gt;antas ha rätt till assistansersättning, skall göra en anmälan hos försäk-&lt;br&gt;ringskassan som då har att självmant ta upp frågan till prövning. Den&lt;br&gt;som vill ordna sin personliga assistans på annat sätt än genom kom-&lt;br&gt;munen behöver endast vända sig till försäkringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om assistansersättning undantar inte kommunen från ansvar för&lt;br&gt;de ersättningsberättigade i några andra avseenden än vad jag nyss sagt&lt;br&gt;om ekonomiskt stöd och avgifter. Det betyder dels att kommunen är&lt;br&gt;skyldig att på den enskildes begäran rent faktiskt tillhandahålla biträde&lt;br&gt;av en personlig assistent, dels att kommunen har ett subsidiärt finansiellt&lt;br&gt;ansvar i förhållande till försäkringskassan. Om kommunen bedömer att&lt;br&gt;den enskildes behov av assistans är större än vad försäkringskassan&lt;br&gt;beslutat ge assistansersättning för, vilket i praktiken kan inträffa t.ex.&lt;br&gt;därför att den enskildes behov av stöd ökar vid vissa tidpunkter, kvar-&lt;br&gt;står kommunens skyldighet enligt denna punkt att ge den enskilde&lt;br&gt;assistans för överskjutande timmar. För den överskjutande delen får&lt;br&gt;kommunen enligt 21 § då inte ta ut någon avgift. Detsamma gäller&lt;br&gt;självfallet om försäkringskassan i första instans avslagit en ansökan om&lt;br&gt;assistansersättning. Skulle beslutet senare ändras av högre instans kan&lt;br&gt;kommunen få ersättning retroaktivt från försäkringskassan. Kommunen&lt;br&gt;har alltså ett yttersta ansvar för insatsen personlig assistans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de olika situationer som assistansersättning inte kan utges men där&lt;br&gt;behov ändå föreligger av personlig assistans har kommunen ansvar för&lt;br&gt;såväl att faktiskt tillhandahålla assistansen som att finansiera denna. Det&lt;br&gt;gäller i första hand de fall när behovet av personlig assistans inte över-&lt;br&gt;stiger 20 timmar i veckan. Det kan som ovan framgått också gälla vid&lt;br&gt;tillfälliga utökningar av insatsen, t.ex. under semesterresor eller när den&lt;br&gt;ordinarie personliga assistenten är sjuk. Det kan också gälla personlig&lt;br&gt;assistans för personer som bor på institution eller i gruppbostad, om den&lt;br&gt;enskilde önskar sådan och behov av assistans bedöms föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje punkten. Insatsen ledsagarservice lämnas som ett led i strävan-&lt;br&gt;dena att underlätta för den enskilde att ha kontakter med andra. För&lt;br&gt;personkretsen i denna lag skall ledsagarservice ges enligt denna be-&lt;br&gt;stämmelse om han begär det och inte enligt socialtjänstlagen. Avsikten&lt;br&gt;är att den enskilde skall få hjälp med att komma ut bland andra männi-&lt;br&gt;skor, exempelvis ledsagning för besök hos vänner eller vid deltagande i&lt;br&gt;kulturlivet. Ledsagarservicen syftar till att bryta den isolering som ofta&lt;br&gt;blir följden av ett omfattande funktionshinder. Insatsen bör ha karak-&lt;br&gt;tären av personlig service och anpassas efter de individuella behoven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde punkten. Biträde av en kontaktperson är en insats som kan&lt;br&gt;komma i fråga både enligt den nuvarande omsorgslagen och socialtjänst-&lt;br&gt;lagen. Någon förändring av begreppet kontaktperson i förhållande till&lt;br&gt;vad som menas därmed i omsorgslagen är här inte avsedd. En kontakt-&lt;br&gt;person skall vara en medmänniska. Såsom närmare utvecklats i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen bör insatsen ses som ett icke professionellt stöd&lt;br&gt;som ges av en människa med stort engagemang och intresse för andra&lt;br&gt;människor. Något krav på särskild yrkeskompetens bör inte ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig uppgift för kontaktpersonen skall vara att bryta den funk-&lt;br&gt;tionshindrades isolering genom samvaro och genom hjälp till fritids-&lt;br&gt;verksamhet. Kontaktpersonen kan också ge råd till eller vara före-&lt;br&gt;språkare för den funktionshindrade i olika situationer som inte är av så&lt;br&gt;komplicerad natur att t.ex. god man eller juridisk expertis bör anlitas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon särskild form för uppdraget bör inte finnas, såsom t.ex. rap-&lt;br&gt;porteringsskyldighet till huvudmannen. Kommunens roll är på grund av&lt;br&gt;uppdragets natur huvudsakligen att vara en förmedlare av kontaktperso-&lt;br&gt;ner och att aktivt arbeta för att få människor att engagera sig som&lt;br&gt;kontaktpersoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Femte punkten. Insatsen avlösarservice i hemmet avser att göra det&lt;br&gt;möjligt för anhöriga, eller familjehemsföräldrar, att få avkoppling och&lt;br&gt;uträtta sysslor utanför hemmet. Avlösarservice bör kunna erbjudas såväl&lt;br&gt;som en regelbunden insats som en lösning vid akuta behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjätte punkten. Syftet med korttidsvistelse utanför det egna hemmet,&lt;br&gt;som är en insats enligt omsorgslagen, är dels att den funktionshindrade&lt;br&gt;personen skall erbjudas miljöombyte och rekreation, dels att anhöriga&lt;br&gt;därigenom kan beredas avlösning i omvårdnadsarbetet. Insatsen kan&lt;br&gt;därför delvis ses som ett alternativ till insatsen avlösarservice i femte&lt;br&gt;punkten. Korttidsvistelsen kan förläggas i korttidshem eller i annan&lt;br&gt;familj - stödfamilj. Sommarläger och kortkurser kan också utgöra en&lt;br&gt;form av korttidsvistelse. Korttidsvistelse bör kunna erbjudas både som&lt;br&gt;en regelbunden insats och som en lösning vid akuta behov. Insatsen bör&lt;br&gt;också kunna ses som ett led i att bryta ett ensidigt beroende mellan barn&lt;br&gt;och föräldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjunde punkten. I kommunens skyldigheter enligt socialtjänstlagen&lt;br&gt;ingår att bedriva fritidshemsverksamhet för skolpliktiga barn t.o.m. 12&lt;br&gt;års ålder. Det nu aktuella lagrummet ger barn över 12 år med funk-&lt;br&gt;tionshinder rätt till korttidstillsyn utanför det egna hemmet före och efter&lt;br&gt;skolans slut, under lovdagar, studiedagar och längre lov såsom sommar-&lt;br&gt;lov. Denna rätt gäller i dag för psykiskt utvecklingsstörda enligt om-&lt;br&gt;sorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åttonde punkten. Barn som trots olika stödåtgärder inte kan bo hos&lt;br&gt;föräldrar har enligt denna punkt rätt till boende i familjehem eller i&lt;br&gt;bostad med särskild service för barn och ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjehem innebär att barnet bor hos en annan familj än den egna.&lt;br&gt;Det är här fråga om en plusinsats i förhållande till socialtjänstlagen med&lt;br&gt;samma syfte som den särskilda omsorgen familjehem enligt omsorgs-&lt;br&gt;lagen. Självfallet bör det ställas minst lika stora krav på de familjehem&lt;br&gt;där barn placeras som en insats enligt denna lag som de som ställs av&lt;br&gt;socialtjänsten i fråga om andra familjehem. Jag erinrar också om att vid&lt;br&gt;rent privata placeringar gäller de allmänna regler om socialnämndens&lt;br&gt;godkännande som finns i socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går inte i alla situationer att dra en skarp gräns mellan vad som är&lt;br&gt;korttidsvistelse i form av boende i en stödfamilj och vad som är boende&lt;br&gt;i familjehem. Detta torde dock inte behöva innebära några praktiska&lt;br&gt;svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en del barn är dock en bostad med särskild service för barn och&lt;br&gt;ungdomar mer lämplig. Det är här fråga om bostäder med mångsidiga&lt;br&gt;användningsmöjligheter där olika inslag av förstärkta resurser kan&lt;br&gt;erbjudas. Det är ofta fråga om att tillgodose komplicerade omvårdnads-&lt;br&gt;behov. I omsorgslagen och elevhemslagen talas i stället om elevhem.&lt;br&gt;Denna beteckning har, som framgår av den allmänna motiveringen, med&lt;br&gt;tiden dock blivit irrelevant för de former av boende som kan komma&lt;br&gt;i fråga för barn och ungdomar utanför det egna hemmet och familje-&lt;br&gt;hem. Bostad med särskild service för barn och ungdomar innebär en&lt;br&gt;bostad för en grupp med behov av speciellt stöd. Det är i första hand&lt;br&gt;omvårdnadsbehovet som föranleder valet av denna boendeform. Det är&lt;br&gt;viktigt att de boende får det stöd och den stimulans som de behöver för&lt;br&gt;att leva ett värdigt liv. Det bör därför vara ett litet antal barn eller&lt;br&gt;ungdomar som bor i en och samma lägenhet eller villa. För vissa&lt;br&gt;funktionshindrade är detta särskilt viktigt, exempelvis för många barn&lt;br&gt;med utvecklingsstörning och autism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingenting hindrar dock att &amp;quot;elevhem&amp;quot; med utpräglat habiliteringssyfte&lt;br&gt;behålls som en behandlingsresurs för barn med stort resavstånd (jfr&lt;br&gt;förslaget till ändring i hälso- och sjukvårdslagen, kap. 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boendeformerna familjehem och bostad med särskild service för barn&lt;br&gt;och ungdomar är frivilligt valda och skall i förhållande till barnets hem&lt;br&gt;vara en kompletterande varaktig uppväxtmiljö. Gränsen mellan olika&lt;br&gt;boendeformer bör vara mjuk och utgångspunkten bör vara att med&lt;br&gt;föräldrahemmet som bas hitta den bästa lösningen för barnet eller den&lt;br&gt;unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen och utformningen av bostäderna samt vikten av att exem-&lt;br&gt;pelvis medicinska behov tillgodoses behandlas närmare i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nionde punkten. Denna punkt reglerar vuxnas rätt till bostad med&lt;br&gt;särskild service eller annan särskilt anpassad bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bostad enligt denna punkt kan utformas på olika sätt. Tre huvud-&lt;br&gt;former kan dock urskiljas. Det kan vara fråga om en av kommunen&lt;br&gt;anvisad särskilt anpassad bostad utan fast bemanning eller en service-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bostad med visst fast basstöd genom anställd personal för anläggningen&lt;br&gt;eller slutligen en gruppbostad med erforderlig fast kollektiv bemanning&lt;br&gt;som i huvudsak skall täcka de boendes hela stödbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den enskilde, med hjälp av övriga insatser enligt detta lagförslag&lt;br&gt;och en viss grundanpassning av bostaden, klarar ett boende i en särskilt&lt;br&gt;anpassad bostad utan fast bemanning, kan detta vara att föredra framför&lt;br&gt;servicebostad eller gruppbostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med servicebostad avses en fullvärdig bostad med god tillgänglighet&lt;br&gt;där omfattande service och vård kan ges dygnet runt. Bostaden upplåts&lt;br&gt;på sedvanligt sätt. Servicehus är beteckning för en anläggning med flera&lt;br&gt;servicebostäder, visst fast basstöd genom anställd personal för anlägg-&lt;br&gt;ningen och gemensamma utrymmen för service och gemenskap. Ser-&lt;br&gt;vicebostäder kan också vara förlagda i ett vanligt bostadshus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppbostad finns som en särskild omsorg enligt omsorgslagen. I en&lt;br&gt;sådan skall finnas erforderlig fast kollektiv bemanning som i huvudsak&lt;br&gt;skall täcka de boendes hela stödbehov. Syftet med denna boendeform är&lt;br&gt;att vuxna funktionshindrade som inte klarar eget boende eller boende i&lt;br&gt;servicebostad ändå skall ha möjlighet att lämna föräldrahemmet och&lt;br&gt;skapa sig ett eget hem. Gruppbostaden skall också ersätta bl.a. vård-&lt;br&gt;hemsboende. Den är tänkt att vara ett bostadsalternativ för den som har&lt;br&gt;ett så omfattande tillsyns- och omvårdnadsbehov att mer eller mindre&lt;br&gt;kontinuerlig närvaro av personal är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdhemmen och specialsjukhusen är under avveckling. De är inte att&lt;br&gt;betrakta som lämpliga boendeformer. Vårdhemsboende och de som&lt;br&gt;vistas på specialsjukhus har rätt att av kommunen få en bostad av här&lt;br&gt;beskrivet slag. Det gäller också personer som befinner sig på sjukhem&lt;br&gt;eller i annan långtidssjukvård, men som med fördel skulle kunna bo i&lt;br&gt;någon annan här beskriven boendeform med större möjlighet att leva ett&lt;br&gt;självständigt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl lägenheter som friliggande villor eller radhus kan tas i anspråk&lt;br&gt;för gruppboende. Personalbehovet kan vara varierande. Gruppbostaden&lt;br&gt;kan med fördel arrangeras som en grupp friliggande bostäder (bostads-&lt;br&gt;grupp) där varje boende disponerar sin egen lägenhet, som utgör den&lt;br&gt;enskildes permanenta bostad samt har tillgång till gemensamt utrymme&lt;br&gt;som också kan vara samlingsplats för personalen och ge möjlighet till&lt;br&gt;samvaro för de boende. Hur bostädernas utformning och förläggning&lt;br&gt;bör vara har utvecklats närmare i den allmänna motiveringen (avsnitt&lt;br&gt;3.2.9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gruppens sammansättning har stor betydelse för möjligheten att ge&lt;br&gt;innehåll och förutsättningar till en gemenskap som är betydelsefull för&lt;br&gt;de boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet boende i gruppbostad bör vara litet. För vissa svårt funktions-&lt;br&gt;hindrade är det särskilt viktigt att antalet kontakter i den närmaste&lt;br&gt;miljön är begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör framhållas att vad som regleras i denna punkt är rätten att&lt;br&gt;från kommunen erhålla en för ändamålet anpassad bostad och beträffan-&lt;br&gt;de servicebostad och gruppbostad därtill hörande personellt stöd. Kost-&lt;br&gt;nader för exempelvis mat ingår inte i insatsen utan är sådant som den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskilde själv ansvarar för. Den som ordnat sitt boende själv har,&lt;br&gt;liksom alla som ingår i lagens personkrets, möjlighet att få erforderligt&lt;br&gt;personellt stöd genom att åberopa någon eller några av de andra punk-&lt;br&gt;terna i detta stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tionde punkten. Genom denna punkt tillförsäkras personer som är i&lt;br&gt;yrkesverksam ålder, saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig rätt till&lt;br&gt;daglig verksamhet. Av 7 § framgår att denna insats är förbehållen&lt;br&gt;personer som avses i 1 § 1 och 2, dvs. samma grupper som omsorgs-&lt;br&gt;lagen omfattar. Rätt till daglig verksamhet finns redan i dag för dessa&lt;br&gt;grupper enligt omsorgslagen. Det kommunala ansvaret för att anordna&lt;br&gt;meningsfull sysselsättning för den enskilde kan förverkligas genom&lt;br&gt;dagcenterverksamhet eller på annat sätt, exempelvis genom stöd till&lt;br&gt;organisationer, kooperativ m.fl. som anordnar olika sysselsättningsakti-&lt;br&gt;viteter. Det skall dock inte vara fråga om några anställningsförhållan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utformningen av dagcenterverksamheten, precis som vid beslut&lt;br&gt;om övriga insatser enligt den nya lagen, måste bestämmelserna i 7 § om&lt;br&gt;hänsyn till individuella behov m.m. beaktas. Utformningen av dag-&lt;br&gt;centerverksamheten skall ske med beaktande av de berörda personernas&lt;br&gt;funktionshinder. Verksamheten skall erbjuda den enskilde stimulans,&lt;br&gt;utveckling, meningsfullhet och gemenskap efter hans önskemål. Verk-&lt;br&gt;samheten bör generellt sett ha som mål att utveckla den enskildes&lt;br&gt;möjligheter till förvärvsarbete även om detta mål för vissa endast kan&lt;br&gt;uppnås på längre sikt eller vara orealistiskt. En allmän utgångspunkt är&lt;br&gt;att staten har ansvar för arbetsmarknadsåtgärder och kommunerna för&lt;br&gt;annan sysselsättning. Enligt 15 § 4 hör det dock till kommunens uppgif-&lt;br&gt;ter att medverka till att människor som tillhör personkretsen får tillgång&lt;br&gt;till arbete på den reguljära arbetsmarknaden eller hos Samhall. Det är&lt;br&gt;därför viktigt att verksamheten bedrivs i nära samarbete med t.ex.&lt;br&gt;arbetsförmedling, försäkringskassa och handikapporganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande innehållet i de olika verksamheterna kan samma typ av&lt;br&gt;arbetsuppgifter förekomma såväl inom dagcenter och andra sysselsätt-&lt;br&gt;ningsformer som hos Samhall och arbetsgivare på den reguljära arbets-&lt;br&gt;marknaden. Skillnaden ligger snarare i utformningen av verksamheten,&lt;br&gt;förekomsten av andra stöd- och träningsinsatser än arbete, anställnings-&lt;br&gt;och löneformer, nivån på kraven att delta i en arbetsorganisation och i&lt;br&gt;en produktionsprocess m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.10) har närmare utvecklats&lt;br&gt;hur verksamheten bör vara upplagd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innebär att den som fyllt 65 år inte har rätt till personlig&lt;br&gt;assistans enligt detta lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket fastslås att omvårdnad ingår i insatserna avlösarser-&lt;br&gt;vice, korttidsvistelse, korttidstillsyn, familjehem, bostad med särskild&lt;br&gt;service för barn och ungdomar, bostad med särskild service för vuxna&lt;br&gt;samt daglig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet omvårdnad finns också i omsorgslagen. Precis som det&lt;br&gt;beskrivs i dess förarbeten ligger i omvårdnaden en skyldighet att stödja&lt;br&gt;och hjälpa funktionshindrade med dagliga personliga behov som de kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha svårigheter att själva klara. Exempel på sådana behov kan vara hjälp&lt;br&gt;att sköta hygienen, att äta, att klä sig, att gå och förflytta sig liksom&lt;br&gt;hjälp att klara t.ex. personliga inköp. Omvårdnaden skall ges utifrån&lt;br&gt;den enskildes behov. Om den enskilde har personlig assistent bör det&lt;br&gt;företrädesvis vara denne som ger omvårdnaden. I ansvaret för omvård-&lt;br&gt;naden ligger också att hjälpa den enskilde så att han kan få den hälso-&lt;br&gt;och sjukvård, tandvård samt de hjälpmedel han behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De enskilda personernas individuella, psykiska och fysiska behov skall&lt;br&gt;kunna tillgodoses genom omvårdnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 18 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall varje kommun&lt;br&gt;erbjuda en god hälso- och sjukvård, bl.a. åt dem som bor i en sådan&lt;br&gt;bostad med särskild service som avses i 21 § tredje stycket socialtjänst-&lt;br&gt;lagen. Varje kommun skall även i samband med dag verksamhet, som&lt;br&gt;omfattas av 10 § socialtjänstlagen, erbjuda en god hälso- och sjukvård&lt;br&gt;åt dem som vistas där. Kommunens ansvar omfattar dock inte sådan&lt;br&gt;hälso- och sjukvård som meddelas av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatserna bostad med särskild service för barn och ungdomar, bostad&lt;br&gt;med särskild service för vuxna samt daglig verksamhet är också sådana&lt;br&gt;bostäder resp, sådan verksamhet som avses i 21 och 10 §§ socialtjänst-&lt;br&gt;lagen. Kommunerna har därför ett hälso- och sjukvårdsansvar (exkl.&lt;br&gt;läkarinsatser) enligt hälso- och sjukvårdslagen för personer som bor i&lt;br&gt;bostad med särskild service resp, vistas i dagverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller medicinska omvårdnadsinsatser i övriga boende- eller&lt;br&gt;vistelseformer (t.ex. familjehem eller korttidsvistelse i form av sommar-&lt;br&gt;läger) samt läkarinsatser och olika expertstöd som landstinget förfogar&lt;br&gt;över, så kan det vara nödvändigt för kommunen att samverka med&lt;br&gt;landstinget. Det kan exempelvis även för ett barn som bor i familjehem&lt;br&gt;finnas ett stort behov av medicinsk vård med snabb tillgång till livsnöd-&lt;br&gt;vändig behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I omvårdnadsbegreppet får också anses ligga att se till att misstankar&lt;br&gt;om övergrepp och andra brott mot funktionshindrade polisanmäls, så att&lt;br&gt;brotten i vederbörlig ordning blir utredda och föremål för åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I insatserna bostad med särskild service för barn och ungdomar samt&lt;br&gt;bostad med särskild service för vuxna ingår också fritidsverksamhet och&lt;br&gt;kulturella aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsens första stycke skall kommuner och landsting, om&lt;br&gt;den enskilde så önskar, i samband med att en insats enligt lagen beviljas&lt;br&gt;upprätta en plan i vilken beslutade och planerade insatser redovisas. I&lt;br&gt;planen skall även redovisas åtgärder som vidtas av andra än kommunen&lt;br&gt;eller landstinget som man känner till. Planen skall fortlöpande och minst&lt;br&gt;en gång om året omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall berört landsting och berörd kommun under-&lt;br&gt;rätta varandra om upprättade planer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planen är till för att klargöra den enskildes behov av insatser samt&lt;br&gt;underlätta samordning mellan de olika organ som individen får stöd av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordningen underlättas av att utbyte av planer sker mellan landsting Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;och kommun och av att även andra organs åtgärder skall redovisas i Bilaga 1&lt;br&gt;planen vid kännedom om sådana. Ett särskilt ansvar för samordning av&lt;br&gt;insatser som skall tas upp i planer åvilar kommunen enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid kommunikation mellan olika myndigheter måste sekretesslagens&lt;br&gt;bestämmelser iakttas. Det innebär vanligtvis att den enskildes samtycke&lt;br&gt;krävs för att en uppgift skall kunna lämnas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla planer skall upprättas och verkställas i samråd med den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planernas upprättande förutsätts kunna ske i administrativt enkla former.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;U §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om utbetalning av ekonomiskt stöd enligt 9 § första&lt;br&gt;stycket 2 till någon annan än den stödberättigade i vissa fall. Bestäm-&lt;br&gt;melsen är formulerad med 16 kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring som förebild och avser att omfatta samma situationer. En&lt;br&gt;motsvarande bestämmelse finns också i 12 § förslaget till lag om&lt;br&gt;assistansersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om återbetalningsskyldighet i denna paragraf har som&lt;br&gt;förebild 20 kap. 4 § första stycket lagen (1962:381) om allmän försäk-&lt;br&gt;ring. I 16 § förslaget till lag om assistansersättning finns en liknande&lt;br&gt;bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges ett bemyndigande enligt 8 kap. 7 § 1 regeringsformen&lt;br&gt;för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att&lt;br&gt;meddela föreskrifter för verksamhet enligt 9 § första stycket 6-10 till&lt;br&gt;skydd för enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens befogenhet att utfärda verkställighetsföreskrifter följer&lt;br&gt;direkt av 8 kap. 13 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ålägger kommunen ett särskilt samordningsansvar för alla&lt;br&gt;insatser till den enskilde, även sådana som lämnas av andra organ (jfr&lt;br&gt;10 §). Kommunen skall verka för att insatserna samordnas på ett för&lt;br&gt;den enskilde så fördelaktigt sätt som möjligt. Det innebär att kommunen&lt;br&gt;aktivt bör verka för att få kunskap om andra organs åtgärder som skall&lt;br&gt;redovisas i planen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen redogör i sju punkter för de uppgifter som ligger på kommu-&lt;br&gt;nen utöver de insatser enligt 9 § som den ansvarar för. Uppgifterna kan&lt;br&gt;i stor utsträckning sägas vara preciseringar, med inriktning på lagens&lt;br&gt;personkrets, av socialtjänstlagens mer allmänna bestämmelser. Mot-&lt;br&gt;svarande uppgifter finns i den nuvarande omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första punkten. Till socialnämndens uppgifter enligt socialtjänstlagen&lt;br&gt;hör att genom uppsökande verksamhet och på annat sätt främja förut-&lt;br&gt;sättningarna för goda levnadsförhållanden. Jag har i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen förespråkat vissa tillägg i socialtjänstlagen under rubriken&lt;br&gt;&amp;quot;omsorger om människor med handikapp&amp;quot;. Enligt detta tillägg skall&lt;br&gt;socialnämnden göra sig väl förtrogen med levnadsförhållandena i&lt;br&gt;kommunen för människor med funktionshinder samt i sin uppsökande&lt;br&gt;verksamhet upplysa om socialtjänstens verksamhet på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt preciserar kommunens ansvar ytterligare vad gäller den&lt;br&gt;här lagens personkrets. Kommunen skall fortlöpande följa upp vilka&lt;br&gt;som omfattas av lagen och vilka deras behov av stöd och service är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra punkten. De som tillhör personkretsen i denna lag har ofta ett&lt;br&gt;sammansatt behov av stöd som kräver insatser av flera olika samhälls-&lt;br&gt;organ. Kommunen har till uppgift att verka för att de personer som&lt;br&gt;tillhör personkretsen får sina olika behov tillgodosedda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje punkten. Skyldigheten att informera om mål och medel tar sikte&lt;br&gt;främst på behovet av information till personer som tillhör lagens per-&lt;br&gt;sonkrets, deras anhöriga samt personer som är i allmän tjänst. Infor-&lt;br&gt;mation till allmänheten i syfte att öka kännedomen om behoven hos&lt;br&gt;personer med omfattande funktionshinder kan också behöva lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde punkten. I kommunens uppgift att verka för att personer får ett&lt;br&gt;arbete ingår dels förberedelse för arbete genom dagcenter för den som&lt;br&gt;har nytta av sådan verksamhet, dels att verka för att personer som vill&lt;br&gt;få möjlighet till arbete anmäls till arbetsförmedlingen. Här ingår också&lt;br&gt;medverkan till att inskolningsplatser eller möjligheter till praktik skapas.&lt;br&gt;Alternativt skall kommunen verka för att den enskilde får tillgång till&lt;br&gt;studier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Femte punkten. Skyldigheten att verka för att det allmänna fritids- och&lt;br&gt;kulturutbudet blir tillgängligt avser dels sådana aktiviteter som anordnas&lt;br&gt;av kommunen, dels verksamhet som anordnas av andra huvudmän. I&lt;br&gt;kontakter med privata arrangörer av fritids- och kulturverksamhet&lt;br&gt;åligger det kommunen att verka för att verksamheten blir tillgänglig för&lt;br&gt;personer med omfattande funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjätte punkten. Beslut om förordnande av förmyndare, förvaltare eller&lt;br&gt;god man - eller om upphävande av sådant förordnande - kan ha stor&lt;br&gt;betydelse för den enskilde. Därför har kommunen här ålagts att vid&lt;br&gt;behov ta initiativ i sådana frågor. Kommunerna har enligt socialtjänst-&lt;br&gt;förordningen (1981:750) visserligen redan en skyldighet att ta initiativ i&lt;br&gt;dessa frågor. Detta ansvar för kommunen har här lagfästs när det gäller&lt;br&gt;lagens personkrets. Sådan skyldighet föreligger i dag för landstingen&lt;br&gt;enligt omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föräldrabalken finns bestämmelser om förmyndare, förvaltare och&lt;br&gt;god man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmyndarskap avser personer under 18 år. Föräldrarna är förmyn-&lt;br&gt;dare. Om föräldrarna avlider skall tingsrätten förordna ny förmyndare.&lt;br&gt;I vissa fall kan förmyndare som av någon anledning inte längre är&lt;br&gt;lämplig entledigas av tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltare kan av tingsrätten utses för person som &amp;quot;på grund av&lt;br&gt;sjukdom, hämmad förståndsutveckling, försvagat hälsotillstånd eller&lt;br&gt;liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin&lt;br&gt;egendom eller sörja för sin person&amp;quot;. Förvaltarskapet kan begränsas till&lt;br&gt;vissa typer av rättshandlingar. Förvaltaren har inom ramen för sitt&lt;br&gt;uppdrag rätt att företräda den person för vilken han är förordnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är tillräckligt skall i stället för förvaltare förordnas en god&lt;br&gt;man. En god man har till skillnad mot en förvaltare inte möjlighet att&lt;br&gt;besluta mot vad den person önskar, för vilken han är förordnad. Gode&lt;br&gt;mannen är mer att betrakta som en rådgivare, men med möjlighet att i&lt;br&gt;viss utsträckning företräda den person för vilken han är förordnad i&lt;br&gt;olika rättsliga angelägenheter. Bl.a. kan gode mannen ta initiativ till att&lt;br&gt;den funktionshindrade personen får stöd enligt denna eller annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjunde punkten. Genom samverkan med handikapporganisationer kan&lt;br&gt;de erfarenheter som personer med funktionshinder själva besitter till-&lt;br&gt;föras verksamheten. Formerna för samarbetet bör bestämmas av kom-&lt;br&gt;munerna och organisationerna själva utifrån lokala förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Landstingens och kommunernas ansvar enligt denna lag gäller enligt&lt;br&gt;första stycket jämfört med fjärde stycket gentemot dem som är bosatta&lt;br&gt;inom landstinget resp, i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömning av frågan om var en person skall anses bosatt kan&lt;br&gt;ledning hämtas från folkbokföringens bestämmelser om rätt folkbok-&lt;br&gt;föringsort. En person kan alltså i regel anses bosatt på den ort där han&lt;br&gt;är folkbokförd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innebär en nyhet i förhållande till omsorgslagen. Be-&lt;br&gt;stämmelsen har till syfte att underlätta för funktionshindrade att flytta&lt;br&gt;mellan olika kommuner. Särskilt för den som är beroende av bostad&lt;br&gt;med särskild service kan detta annars vara ett problem. Genom denna&lt;br&gt;bestämmelse har den enskilde, om han vill flytta från en kommun till en&lt;br&gt;annan, rätt att i förväg få besked av inflyttningskommunen om rätt till&lt;br&gt;insatser i den kommunen. Avsikten att flytta till kommunen måste dock&lt;br&gt;vara klar och bestämd. Den enskilde kan exempelvis inte kräva för-&lt;br&gt;handsbesked av flera kommuner för samma tid. En ansökan om för-&lt;br&gt;handsbesked från en person som tänker bosätta sig i kommunen skall&lt;br&gt;behandlas på samma villkor som om han var bosatt där. Skyldigheten&lt;br&gt;att tillhandahålla insatser inträder dock först sedan sökanden flyttat till&lt;br&gt;kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inflyttningskommunen skall utan dröjsmål planera och förbereda för&lt;br&gt;att ta emot den funktionshindrade personen med de insatser som för-&lt;br&gt;handsbeskedet ger honom rätt till om han bosätter sig i kommunen. Det&lt;br&gt;måste dock accepteras att det kan ta viss tid för inflyttningskommunen&lt;br&gt;att ordna t.ex. en gruppbostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har förordat att förhandsbeskedets giltighetstid begränsas till&lt;br&gt;sex månader, räknat från den dag då den eller de insatser som för-&lt;br&gt;handsbeskedet omfattar blir tillgängliga för den enskilde. Bestämmelsen&lt;br&gt;har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i tredje stycket handlar om landstingets och kommunens&lt;br&gt;ansvar för insatser åt den som mera tillfälligt vistas i landstinget eller&lt;br&gt;kommunen. En tillfällig vistelse kan vara såväl en tillfällig genomresa&lt;br&gt;som några månaders boende i en sommarbostad. Om behov av insatser&lt;br&gt;uppkommer under den tillfälliga vistelsen förutsätts landstinget eller&lt;br&gt;kommun kunna tillhandahålla de tillfälliga stödinsatser som den enskilde&lt;br&gt;behöver omedelbart. Det bör närmast vara fråga om tillfälliga bostads-&lt;br&gt;erbjudanden och de insatser som avses under 9 § första stycket 1-4. Det&lt;br&gt;ansvar som avses här är ansvaret för att resurser ställs till förfogande&lt;br&gt;vid akuta situationer. Bestämmelsen har jämkats redaktionellt med&lt;br&gt;anledning av lagrådsgranskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt fjärde stycket skall såvitt avser landstingets förpliktelser vad&lt;br&gt;som sägs i denna paragraf om kommunen i stället gälla landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagen ger landstinget resp, kommunen organisatoriskt och kostnads-&lt;br&gt;mässigt ansvar för ifrågavarande insatser till den enskilde. Enligt första&lt;br&gt;stycket i denna paragraf kan landstinget eller kommunen uppdra till&lt;br&gt;annan (enskild, stiftelse, företag, annan kommun etc.) att tillhandahålla&lt;br&gt;dessa insatser genom avtal med landstinget/kommunen. Det skall vara&lt;br&gt;fråga om själva utförandet av stödet eller servicen. Myndighetsutövning,&lt;br&gt;t.ex. beslut om insatser, innefattas därför inte i de uppgifter som kan&lt;br&gt;överlåtas på någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket tillåter ändring av huvudmannaskap på så sätt att an-&lt;br&gt;svaret för en uppgift enligt lagen genom avtal kan överflyttas från&lt;br&gt;landsting till kommun eller från kommun till landsting. Vad som i lagen&lt;br&gt;sägs om landstinget resp, kommunen gäller då den nya huvudmannen.&lt;br&gt;Detta underlättar en lokal anpassning av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket. Om en överlåtelse av huvudmannaskap skett får överlå-&lt;br&gt;taren enligt detta stycke lämna sådant ekonomiskt bidrag till mottagaren&lt;br&gt;som motiveras av överenskommelsen. Har en överlåtelse skett från&lt;br&gt;landsting till samtliga kommuner inom landstinget ges också kommuner-&lt;br&gt;na befogenhet att lämna ekonomiskt bidrag till varandra, om det behövs&lt;br&gt;för att jämna ut kostnaderna mellan kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande möjligheter finns idag i omsorgslagen liksom i flera&lt;br&gt;andra lagar. Bestämmelsen är till för att de huvudmannaskapsföränd-&lt;br&gt;ringar som är motiverade av lokala förhållanden skall kunna regleras&lt;br&gt;ekonomiskt mellan parterna och därmed underlättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall samtliga kommuner inom ett landsting övertar ansvaret för&lt;br&gt;samma särskilda insats eller insatser kan landstinget sänka sin skattesats&lt;br&gt;så mycket som motsvarar de minskade kostnaderna. Utrymme finns då&lt;br&gt;för kommunerna att höja sin skatt med högst lika mycket. I vissa kom-&lt;br&gt;muner kan dock de ökade kostnaderna motsvara en större höjning av&lt;br&gt;skatten än som motsvarar sänkningen av landstingsskatten. I andra&lt;br&gt;kommuner är då förhållandet det motsatta. I sådana fall kan en förut-&lt;br&gt;sättning för kommunalisering vara att kommunerna kan utjämna kost-&lt;br&gt;naderna sig emellan. Den föreslagna bestämmelsen ger kommunerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befogenhet att lämna bidrag till varandra om det behövs för att jämna ut&lt;br&gt;kostnaderna mellan dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med kostnadsutjämning mellan kommunerna eller med bi-&lt;br&gt;drag mellan landsting och kommuner bör endast användas övergångsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av dem som enligt beslut av allmän försäkringskassa är berättigade att&lt;br&gt;erhålla assistansersättning får kommunen ta ut avgift för biträde av&lt;br&gt;personlig assistent inom ramen för sådan ersättning. Även om den&lt;br&gt;enskilde inte har ansökt om assistansersättning, trots att han kan antas&lt;br&gt;ha rätt till sådan ersättning, så skall kommunen enligt förslaget till lag&lt;br&gt;om assistansersättning göra en anmälan till försäkringskassan. Försäk-&lt;br&gt;ringskassan har då att självmant pröva frågan om assistansersättning. En&lt;br&gt;redaktionell ändring har gjorts i bestämmelsen i förhållande till förslaget&lt;br&gt;i lagrådsremissen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Även i vissa andra fall får avgifter tas ut av dem som har folkpension i&lt;br&gt;form av hel förtidspension eller hel ålderspension eller som har annan&lt;br&gt;inkomst av motsvarande storlek. Det senare betyder att exempelvis även&lt;br&gt;den som har arbetsinkomst, sjukpenning eller kapitalinkomster som i&lt;br&gt;storlek kan jämföras med, dvs. som ligger i närheten av, eller som&lt;br&gt;överstiger de i bestämmelsen särskilt nämnda inkomsterna omfattas av&lt;br&gt;bestämmelsen. Den som har en kombination av olika slags inkomster,&lt;br&gt;som sammantaget kan sägas motsvara de särskilt nämnda inkomsterna&lt;br&gt;omfattas också av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter får sålunda i&lt;br&gt;dessa fall skäliga avgifter tas ut enligt de grunder som kommunen be-&lt;br&gt;stämmer. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader.&lt;br&gt;Hänsyn måste dock tas till att den enskilde skall tillförsäkras tillräckliga&lt;br&gt;medel för sina personliga behov, t.ex. mat, kläder, tandvård, fritid och&lt;br&gt;semester. Även 7 § måste beaktas där det sägs att den enskilde genom&lt;br&gt;insatser enligt lagen skall tillförsäkras goda levnadsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av ett uttalande av JO den 30 december 1992 vill jag&lt;br&gt;framhålla att reglerna i många fall möjliggör att boendet organiseras&lt;br&gt;som vanliga hyresförhållanden, och att reglerna om kommunalt bostads-&lt;br&gt;tillägg tillämpas. Boendets rättsliga grund, i form av en rättighet i denna&lt;br&gt;lag, och de begränsningarna i avgiftshänseende som finns innebär dock&lt;br&gt;vissa rättsliga skillnader gentemot vanliga hyresförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse har 34 § andra stycket socialtjänstlagen som mo-&lt;br&gt;dell. Den innebär att föräldrar till ett barn under 18 år som erhåller en&lt;br&gt;insats - exempelvis i form av familjehem eller korttidshem - vilken&lt;br&gt;innebär att barnet får omvårdnad m.m. i ett annat hem än det egna, på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsvarande sätt som andra föräldrar skall stå för sitt barns kläder, &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mat, fritidsverksamhet, o.d. Det skall ske genom att de i skälig ut- Bilaga 1&lt;br&gt;sträckning bidrar till kommunens kostnader för omvårdnaden. Kom-&lt;br&gt;munen får också i sådant fall uppbära underhållsbidrag som avser bar-&lt;br&gt;net.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har enligt 8 kap. 12 § första stycket 1 regeringsformen&lt;br&gt;möjlighet att meddela verkställighetsföreskrifter om avgifter och ersätt-&lt;br&gt;ning för kostnader. Såsom Lagrådet påpekat bör dock inte någon&lt;br&gt;erinran om denna befogenhet göras i lagen. Lagrådsremissens förslag&lt;br&gt;till sådan erinran har därför utgått.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I andra fall än som anges i 18-20 §§ är insatser som ges enligt denna&lt;br&gt;lag avgiftsfria.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ledningen av landstingets och kommunens verksamhet enligt denna lag&lt;br&gt;skall utövas av en eller flera nämnder. Om huvudmannen väljer att&lt;br&gt;fördela uppgifterna på flera nämnder är detta således möjligt. Paragra-&lt;br&gt;fen har ändrats redaktionellt med anledning av lagrådsgranskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av bestämmelsen är i linje med den ökade organisato-&lt;br&gt;riska frihet för landstingen och kommunerna som följer av kommunal-&lt;br&gt;lagen (1991:900).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;23 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, vars lydelse har ändrats redaktionellt i förhållande till&lt;br&gt;lagrådsremissens förslag, innebär att enskild verksamhet som avser&lt;br&gt;korttidstillsyn och korttidsvistelse, boende i familjehem eller bostad med&lt;br&gt;särskild service och daglig verksamhet inte får bedrivas yrkesmässigt&lt;br&gt;med mindre än att länsstyrelsen givit tillstånd. Länsstyrelsen har enligt&lt;br&gt;bestämmelsen rätt att inspektera verksamheten. Att länsstyrelsen har&lt;br&gt;ansvar för den regionala tillsynen över verksamhet enligt denna lag&lt;br&gt;framgår av 26 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom tillhandahållande av insatser enligt lagen ytterst är ett ansvar&lt;br&gt;för kommmunen och förutsätter avtal med kostnadsansvarig kommun,&lt;br&gt;är det naturligt att den kommun där verksamheten är belägen har ett&lt;br&gt;tillsynsansvar och en inspektionsrätt. Om det, efter överlåtelse, är&lt;br&gt;landstinget som ansvarar för uppgiften i fråga så är det landstingets&lt;br&gt;motsvarande nämnd som har tillsynsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med enskild avses även juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;24 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna bestämmelse kan länsstyrelsen förelägga den som bedriver&lt;br&gt;enskild verksamhet enligt 23 §, att avhjälpa allvarligt missförhållande&lt;br&gt;som upptäckts inom verksamheten. Med allvarligt missförhållande&lt;br&gt;menas den grad av missförhållande som i dag ger länsstyrelsen möjlig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het att förbjuda en enskild verksamhet enligt socialtjänstlagen. Om Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;föreläggandet inte följs kan länsstyrelsen återkalla tillståndet. Paragrafen Bilaga 1&lt;br&gt;har jämkats redaktionellt med anledning av lagrådsgranskningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;25 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen skall, enligt denna bestämmelse, ha det övergripande&lt;br&gt;tillsynsansvaret över verksamhet enligt denna lag. Meningen är att&lt;br&gt;Socialstyrelsen skall ha samma centrala tillsynsfunktion som över verk-&lt;br&gt;samhet enligt socialtjänstlagen. I bestämmelsen framhålls särskilt att till&lt;br&gt;tillsynen hör att följa, stödja och utvärdera verksamheten samt informe-&lt;br&gt;ra om den och stimulera till vidareutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den mer regionalt förankrade tillsynen utövas enligt första stycket i&lt;br&gt;denna paragraf av länsstyrelserna. Däri ingår den direkta tillsynen, dvs.&lt;br&gt;tillsynen över enskilda ärenden och tillsynen över verksamheter i enskil-&lt;br&gt;da kommuner i länet. Detta är i överensstämmelse med vad som gäller&lt;br&gt;för socialtjänsten enligt socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver tillsynsfunktionen har länsstyrelserna enligt andra stycket vissa&lt;br&gt;servicefunktioner gentemot kommuner, landsting och allmänhet, såsom&lt;br&gt;att ge råd och information samt främja samverkan i planering mellan&lt;br&gt;kommunerna, landstingen och andra samhällsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;27 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att talan mot vederbörande nämnds beslut&lt;br&gt;angående insats enligt 9 §, utbetalning till annan enligt 11 §, återbetal-&lt;br&gt;ning enligt 12 § och förhandsbesked enligt 16 § andra stycket samt&lt;br&gt;länsstyrelsens beslut om tillstånd till enskild verksamhet enligt 23 § och&lt;br&gt;föreläggande eller återkallelse enligt 24 § kan föras av den enskilde&lt;br&gt;genom förvaltningsbesvär med länsrätten som första instans. Domstolen&lt;br&gt;kan pröva ärendet i dess helhet och i förekommande fall sätta ett nytt&lt;br&gt;beslut i det överklagade beslutets ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har nämnden avslagit den enskildes begäran skall nämnden ange hur&lt;br&gt;man överklagar. Mål om tillstånd att driva enskild verksamhet enligt&lt;br&gt;omsorgslagen överklagas till kammarrätten. Enligt 11 § i den föreslagna&lt;br&gt;lagen om införande av lagen om stöd och service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade skall ett tillstånd enligt omsorgslagen fortsätta att gälla som ett&lt;br&gt;tillstånd enligt den nya lagen. Detta innebär att den som överklagar ett&lt;br&gt;beslut om tillstånd den 1 januari 1994 eller senare skall överklaga till&lt;br&gt;länsrätten oavsett när beslutet fattats. Mål som anhängiggjorts hos&lt;br&gt;kammarrätten före den dagen avgörs dock av kammarrätten som första&lt;br&gt;instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den enskilde överklagar ett avslagsbeslut avseende rätt till insats&lt;br&gt;skall domstolen avgöra om rätt till den begärda insatsen föreligger. Om&lt;br&gt;sådan rätt föreligger kan domstolen förplikta den ansvarige huvudman-&lt;br&gt;nen att tillhandahålla insatsen eller visa målet åter till den ansvarige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudmannen. Det torde normalt inte finnas anledning för domstolen att&lt;br&gt;vid bifall till överklagandet gå närmare in på utformningen av den&lt;br&gt;avsedda stödinsatsen. Det ankommer i första hand i stället på veder-&lt;br&gt;börande nämnd att bestämma det närmare innehållet i stödinsatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet framhöll vid tillkomsten av nu gällande omsorgslag att det&lt;br&gt;emellertid kan tänkas fall då den enskilde visserligen kommer i åtnjutan-&lt;br&gt;de av viss omsorg, men gör gällande att innehållet i den lämnade&lt;br&gt;omsorgen inte fyller lagens krav på hur en sådan omsorg bör vara&lt;br&gt;beskaffad. Om t.ex. en person är missnöjd med en viss stödinsats som&lt;br&gt;erbjuds honom och önskar tillgång även till annan eller mer kvalificerad&lt;br&gt;hjälp måste han rimligen ha rätt att av domstolen få prövat om det han&lt;br&gt;erhåller uppfyller lagens krav eller om lagen förutsätter en högre nivå&lt;br&gt;på insatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsprövningen kommer i dessa fall sålunda att avse just utform-&lt;br&gt;ningen av den särskilda insatsen, i vart fall på det sättet att domstolen&lt;br&gt;uttalar sig om den lämnade insatsen är tillräcklig med beaktande av&lt;br&gt;innehållet i 3 och 5 §§ omsorgslagen (motsvaras närmast av 5-7 §§ i&lt;br&gt;den nya lagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag gör samma bedömning när det gäller insatser enligt den nya lagen.&lt;br&gt;Jag vill tillägga att detta torde innebära att beslut om viss utformning av&lt;br&gt;en insats eller om ändring av en tidigare lämnad insats i regel måste&lt;br&gt;anses utgöra för den enskilde överklagbara beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket fastställer att beslut i frågor som avses i första stycket&lt;br&gt;skall gälla omedelbart, dvs. de skall omedelbart verkställas i enlighet&lt;br&gt;med sin lydelse. Detsamma gäller domstolarnas beslut i sådana frågor.&lt;br&gt;Domstolarna får dock i enskilda mål förordna att ett beslut skall gälla&lt;br&gt;först sedan det vunnit laga kraft. Det kan vara motiverat exempelvis av&lt;br&gt;sociala skäl när kammarrätten upphäver ett beslut om att bevilja särskil-&lt;br&gt;da insatser som har meddelats av länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet driver tillståndspliktig enskild&lt;br&gt;verksamhet utan att ha tillstånd (tillstånd har inte sökts, inte beviljats&lt;br&gt;eller återkallats) kan enligt denna bestämmelse dömas till böter. Para-&lt;br&gt;grafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen avser att skydda personliga uppgifter rörande de funk-&lt;br&gt;tionshindrade som genom en yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet&lt;br&gt;får särskilt stöd eller särskild service enligt denna lag. Enligt paragrafen&lt;br&gt;får den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven&lt;br&gt;enskild verksamhet som avser insatser enligt denna lag, inte obehörigen&lt;br&gt;röja vad han därvid erfarit om enskildas personliga förhållanden. Tyst-&lt;br&gt;nadsplikten omfattar alltså inte bara anställda inom verksamhet som&lt;br&gt;kräver tillstånd enligt lagen, utan även exempelvis någon som yrkes-&lt;br&gt;mässigt arbetar med att lämna personlig assistans utan att vara anställd&lt;br&gt;av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att verksamheten skall vara yrkesmässigt bedriven omfattas Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;i allmänhet exempelvis kontaktpersoner och familjehem inte av denna Bilaga 1&lt;br&gt;bestämmelse. Det kan dock föreligga ett sådant uppdragsförhållande&lt;br&gt;mellan kommunen och en person att denne i stället omfattas av sekre-&lt;br&gt;tesslagen (se prop. 1979/80:2 s. 127).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande regel föreslås bli införd i socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det allmännas verksamhet gäller sekretesslagens regler om handlings-&lt;br&gt;sekretess och tystnadsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.2 Förslaget till lag om införande av lagen (1993:000)&lt;br&gt;om stöd och service till vissa funktionshindrade&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1994. Samtidigt upp-&lt;br&gt;hör omsorgslagen, införandelagen till omsorgslagen (med vissa undan-&lt;br&gt;tag) och elevhemslagen att gälla, eftersom den nya lagen ersätter dessa&lt;br&gt;lagar och därutöver har ett utökat tillämpningsområde, både vad gäller&lt;br&gt;personkrets och insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandelagen till omsorgslagen har bestämmelser om att vissa regler&lt;br&gt;om specialsjukhus och vårdhem i den i övrigt upphävda lagen&lt;br&gt;(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda skall&lt;br&gt;vara kvar under en övergångsperiod. Dessa äldre bestämmelser har&lt;br&gt;sedan kompletterats och ändrats i införandelagen till omsorgslagen. Av&lt;br&gt;skäl som framgår av den allmänna motiveringen behöver dessa bestäm-&lt;br&gt;melser i vissa delar vara kvar under ytterligare en tid.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf förklaras vad som i denna lag menas med omsorgs-&lt;br&gt;lagen, införandelagen till omsorgslagen, elevhemslagen och den nya&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket första punkten skall landstingen t.o.m. den&lt;br&gt;31 december 1995 ansvara för insatser enligt 9 § första stycket 4 och 6-&lt;br&gt;10 i den nya lagen för personer som avses i 1 § 1 och 2 samma lag,&lt;br&gt;dvs. till utvecklingsstörda m.fl. som i dag omfattas av omsorgslagen.&lt;br&gt;De insatser som avses är kontaktperson, korttidsvistelse, korttidstillsyn,&lt;br&gt;de olika boendeformerna och daglig verksamhet, dvs. verksamheter som&lt;br&gt;landstingen har i dag enligt omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra punkten skall landstingen under samma tid i vissa fall&lt;br&gt;ansvara för särskilt boende, enligt 9 § första stycket 8 i den nya lagen,&lt;br&gt;för barn med fysiska funktionshinder som omfattas av 1 § 3 i den nya&lt;br&gt;lagen. Det är här fråga om situationer som i dag regleras i elevhems-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innebär endast att landstingen övergångsvis är huvud-&lt;br&gt;män i stället för kommunerna. Det är den nya lagen som skall tilläm-&lt;br&gt;pas. Verksamhet, tillsyn m.m. regleras således av den nya lagen och&lt;br&gt;inte av de upphävda lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivning och annat personligt stöd enligt 9 § första stycket 1 i den&lt;br&gt;nya lagen berörs inte av denna bestämmelse, eftersom dessa insatser&lt;br&gt;även enligt den nya lagen faller under landstingets ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsen följer att kommunerna gentemot omsorgslagens&lt;br&gt;personkrets redan från ikraftträdandet av den nya lagen får ansvar för&lt;br&gt;insatserna personlig assistans, ledsagarservice och avlösarservice i&lt;br&gt;hemmet, dvs. insatser som i dag inte finns reglerade i omsorgslagen.&lt;br&gt;Likaså svarar kommunen för andra insatser än bostad i anslutning till&lt;br&gt;skola eller förskola för de barn som avses i andra punkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För andra personer än de som avses i första stycket svarar kommuner-&lt;br&gt;na från ikraftträdandet av den nya lagen för samtliga insatser utom råd-&lt;br&gt;givning och annat personligt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de landsting och kommuner, som inte har utnyttjat möjligheten till&lt;br&gt;frivillig överföring av huvudmannaskap enligt 4 § före den 1 januari&lt;br&gt;1996, inträder huvudmannaskapsförändringama till följd av ansvars-&lt;br&gt;fördelningen i den nya lagen vid det datumet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom enskild verksamhet i dessa fall förutsätter avtal med kost-&lt;br&gt;nadsansvarigt landsting har ifrågavarande landsting enligt andra stycket&lt;br&gt;rätt att utöva tillsyn över verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ger de landsting och kommuner som så önskar möjlighet&lt;br&gt;att före den 1 januari 1996 till kommunerna överföra ansvaret för verk-&lt;br&gt;samhet som landstinget är huvudman för enligt 3 §. Det förutsätter att&lt;br&gt;landstingen med resp, kommun träffar avtal om överförandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en överenskommelse enligt denna paragraf träffats får, genom&lt;br&gt;hänvisningen i sista meningen till 17 § tredje stycket i den nya lagen,&lt;br&gt;landstinget lämna sådant ekonomiskt bidrag till kommunen som motive-&lt;br&gt;ras av överenskommelsen. Har överlåtelse skett till samtliga kommuner&lt;br&gt;inom landstinget får kommunerna lämna ekonomiskt bidrag till varan-&lt;br&gt;dra, om det behövs för kostnadsutjämning mellan kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse är bara tillämplig på frivilliga överföringar, före&lt;br&gt;den 1 januari 1996, av uppgifter som avses i 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För den som vid den nya lagens ikraftträdande redan erhåller en insats&lt;br&gt;enligt någon av de upphävda lagarna gäller enligt denna paragraf att han&lt;br&gt;eller hon utan särskilt beslut skall anses ha blivit beviljad motsvarande&lt;br&gt;insats enligt den nya lagen. Om behovet av insatsen upphör, upphör&lt;br&gt;naturligtvis även rätten till insatsen. Bestämmelsen innebär t.ex. att de&lt;br&gt;som bor på elevhem enligt elevhemslagen skall ha fortsatt rätt till sådant&lt;br&gt;boende till dess behovet upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande specialsjukhusen och vårdhemmen för utvecklingsstörda&lt;br&gt;skall avvecklas och ersättas med andra boendeformer. Detta var inrikt-&lt;br&gt;ningen också i införandelagen till omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom då har nu en planeringsskyldighet för avveckling införts.&lt;br&gt;Eftersom kommunerna är de som slutligen skall ta ansvar för insatserna&lt;br&gt;gentemot de utvecklingsstörda som idag bor på specialsjukhus och&lt;br&gt;vårdhem, har landsting och kommuner gemensamt att planera för denna&lt;br&gt;avveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvecklingsplaner skall därvid vara upprättade och inlämnade till&lt;br&gt;Socialstyrelsen senast den 31 december 1994. Dessa bör innehålla dels&lt;br&gt;en allmän plan om hur avvecklingen skall ske, dels en förteckning över&lt;br&gt;personer som resp, kommun, med anledning av avvecklingen, har att&lt;br&gt;bereda bostad. Planeringen skall avse personer som bor på specialsjuk-&lt;br&gt;hus och vårdhem som drivs av landsting, kommun och enskilda vård-&lt;br&gt;givare. De enskilda vårdhem som avses är sådana som Socialstyrelsen&lt;br&gt;godkänt som vårdhem för utvecklingsstörda (jfr 10 § lagen (1967:940)&lt;br&gt;angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket får specialsjukhus och vårdhem användas för sitt&lt;br&gt;hittillsvarande ändamål under avvecklingstiden. Andra meningen, som&lt;br&gt;har sin motsvarighet i införandelagen till omsorgslagen, avser att ut-&lt;br&gt;trycka att vård i specialsjukhus och vårdhem under avvecklingstiden så&lt;br&gt;långt möjligt skall jämställas med särskilda insatser enligt den nya lag-&lt;br&gt;en. Möjligheten att få exempelvis kontaktperson samt fritids- och kultur-&lt;br&gt;utbud är lika viktig för dessa personer som för den nya lagens person-&lt;br&gt;krets i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande avgifter gäller dock 4 § införandelagen till omsorgslagen&lt;br&gt;(som i sin tur hänvisar till 56 § i 1967 års omsorgslag) i stället för 19&lt;br&gt;och 20 §§ i den nya lagen. Sista meningen i stycket föreskriver, på&lt;br&gt;samma sätt som införandelagen till omsorgslagen, att vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser i hälso- och sjukvårdslagen skall tillämpas vid specialsjukhusen. Det&lt;br&gt;gäller frågor om personal, överläkare och behörighet till tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket förbjuds nyintagning i specialsjukhus och vårdhem i&lt;br&gt;andra fall än när det är fråga om vård oberoende av samtycke. Begrep-&lt;br&gt;pet nyintagning betyder här intagning för ett stadigvarande boende.&lt;br&gt;Förbudet mot nyintagning skall alltså inte hindra rent tillfälliga place-&lt;br&gt;ringar som görs i akutsituationer i avvaktan på mer permanenta lösning-&lt;br&gt;ar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ytterligare steg har i och med denna bestämmelse tagits i avveck-&lt;br&gt;lingen av specialsjukhus och vårdhem. Införandelagen till omsorgslagen&lt;br&gt;tillåter ny intagning för vuxna om det finns synnerliga skäl. Detta blir&lt;br&gt;nu, med det angivna undantaget, inte längre möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsen framgår dock att nu gällande regler om vård obero-&lt;br&gt;ende av samtycke i införandelagen till omsorgslagen tills vidare skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 159&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortsätta gälla. Tillämpningsområdet är begränsat till den äldre lagens Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;personkrets. Det är här fråga om ett mycket litet antal personer där Bilaga 1&lt;br&gt;svårigheter kan föreligga att anordna adekvat vård inom ramen för den&lt;br&gt;nya lagen. Denna fråga måste beredas ytterligare innan bestämmelserna&lt;br&gt;kan upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 6 § framgår att landstingen och kommunerna gemensamt skall&lt;br&gt;upprätta avvecklingsplaner för specialsjukhus och vårdhem senast den&lt;br&gt;31 december 1994. Avvecklingsplanema omfattar då också den vård&lt;br&gt;oberoende av samtycke som bereds där.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket klargör att det är landstinget som är huvudman för&lt;br&gt;specialsjukhus och vårdhem, i den mån huvudmannaskapet för vårdhem&lt;br&gt;inte övergått till en kommun enligt 10 §. Det inträder inte någon auto-&lt;br&gt;matisk huvudmannaskapsförändring den 1 januari 1996, som för insat-&lt;br&gt;serna enligt den nya lagen. Ledningen skall utövas av den nämnd som&lt;br&gt;utövar ledningen av landstingets eller, efter överlåtelse, kommunens&lt;br&gt;verksamhet enligt den nya lagen. Därmed framhålls vikten av samord-&lt;br&gt;ning mellan de olika boende- och omsorgsformerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket gäller fortfarande den gamla ordningen för tillsyn&lt;br&gt;över vårdhem och specialsjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har sin motsvarighet i införandelagen till omsorgslagen.&lt;br&gt;Den kommunala nämnd som har ansvar för insatserna enligt den nya&lt;br&gt;lagen har regelbundet och minst en gång om året, i samråd med lands-&lt;br&gt;tingets motsvarande nämnd, att överväga om boendet för dem som bor&lt;br&gt;på specialsjukhus och vårdhem kan försätta i någon boendeform enligt&lt;br&gt;den nya lagen. Eftersom landstingen är huvudmän för specialsjukhus&lt;br&gt;och vårdhem skall den kommunala nämnden vid övervägandet samråda&lt;br&gt;med landstingets motsvarande nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett landsting har enligt denna bestämmelse möjlighet att överlåta ansvar&lt;br&gt;för uppgifter på vårdhem till en kommun. Specialsjukhus bör, med&lt;br&gt;hänsyn till att dessa utgör sjukvårdsinrättningar, kvarstå i landstingets&lt;br&gt;regi till dess de läggs ned. Landstingen kan därför inte överlåta denna&lt;br&gt;verksamhet till kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;H §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Precis som vid övergången till bestämmelserna i omsorgslagen skall ett&lt;br&gt;tillstånd till enskild verksamhet enligt äldre lagstiftning fortsätta att gälla&lt;br&gt;som ett tillstånd enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån de givna tillstånden är villkorade - tidsmässigt eller på&lt;br&gt;annat sätt - gäller även dessa villkor. Om ett tillstånd har tidsbegränsats&lt;br&gt;skall omprövningen för ett fortsatt tillstånd ske enligt bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § nya lagen. Paragrafen har jämkats redaktionellt med anledning av Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;lagrådsgranskningen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen syftar till att underlätta övergången från det gamla regel-&lt;br&gt;systemet till det nya.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.3 Förslaget till lag om assistansersättning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 och 2 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna anger att lagens föreskrifter gäller ersättning av allmänna&lt;br&gt;medel till vissa funktionshindrade för kostnader för personlig assistans,&lt;br&gt;s.k. assistansersättning, att det är Riksförsäkringsverket och de allmän-&lt;br&gt;na försäkringskassorna som handlägger dessa frågor och att beslut om&lt;br&gt;ersättning fattas av den försäkringskassa där sökanden är inskriven&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) eller skulle ha&lt;br&gt;varit inskriven om han fyllt 16 år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Rätten till assistansersättning gäller enligt första stycket, med de undan-&lt;br&gt;tag som anges i 4 §, den som omfattas av den föreslagna lagen om stöd&lt;br&gt;och service till vissa funktionshindrade (LSS) om han inte har fyllt 65&lt;br&gt;år och har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under&lt;br&gt;i genomsnitt mer än 20 timmar i veckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med personlig assistans avses enligt andra stycket detsamma som i&lt;br&gt;LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga&lt;br&gt;kostnader för sådan assistans, till den del kostnaden inte täcks av assis-&lt;br&gt;tansersättning från försäkringskassan, finns reglerad som en särskild&lt;br&gt;insats enligt LSS. Kommunerna, som har ansvar för denna insats, har&lt;br&gt;således genom LSS ett grundläggande ansvar för att alla inom lagens&lt;br&gt;personkrets som behöver personlig assistans får sådan assistans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande begreppet personlig assistans, när en person skall anses ha&lt;br&gt;behov av personlig assistans och omfattningen av den personliga assis-&lt;br&gt;tansen hänvisas i tillämpliga delar till specialmotiveringen till bestäm-&lt;br&gt;melsen om personlig assistans i 9 § första stycket 2 LSS (avsnitt 14.1).&lt;br&gt;Enligt 14 § skall kommunen höras i ärenden om assistansersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med daglig livsföring menas förutsebara, kontinuerliga eller ofta&lt;br&gt;återkommande aktiviteter eller situationer av vardagligt slag. Det är det&lt;br&gt;genomsnittliga stödbehovet per vecka som försäkringskassan skall be-&lt;br&gt;döma. Stödbehovet kan således variera från dag till dag, men sett över&lt;br&gt;veckan skall behovet överstiga 20 timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är, som framgår av 6 §, att denna grupp skall få assistanser-&lt;br&gt;sättning från första timmen och att kommunens ansvar enligt LSS för&lt;br&gt;kostnader för personlig assistans normalt inte skall behöva aktualiseras&lt;br&gt;gentemot dem som har ett vårdbehov överstigande 20 timmar i veckan.&lt;br&gt;Däremot är kommunen skyldig att mot avgifter faktiskt tillhandahålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biträde av en personlig assistent om den enskilde så önskar. Kommunen Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;kan också behöva gå in med eventuella kompletterande insatser, exem- Bilaga 1&lt;br&gt;pelvis vid tillfälliga ökningar av behovet av personlig assistans. Detta&lt;br&gt;har utvecklats närmare i specialmotiveringen till 9 § första styc-&lt;br&gt;ket 2 LSS (avsnitt 14.1).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om den försäkrade bor på en institution eller i en gruppbostad utges&lt;br&gt;inte assistansersättning för assistansbehov under den tiden. I en grupp-&lt;br&gt;bostad, liksom på en institution, skall finnas erforderlig fast kollektiv&lt;br&gt;bemanning som i huvudsak skall täcka de boendes hela stödbehov. I den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (avsnitt 3.2.9) har närmare angetts vad som&lt;br&gt;avses med gruppbostad.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att en ansökan skall ha skriftlig form. Om&lt;br&gt;sökanden är underårig eller av annan anledning inte själv kan göra&lt;br&gt;ansökan gäller de vanliga reglerna om legala ställföreträdare enligt&lt;br&gt;föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en person som kan antas har rätt till assistansersättning, eller en&lt;br&gt;ställföreträdare för denne, hos en kommun begär biträde av personlig&lt;br&gt;assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans enligt LSS skall kom-&lt;br&gt;munen enligt andra stycket anmäla det till försäkringskassan som då har&lt;br&gt;att ta upp frågan om assistansersättning även om den enskilde själv inte&lt;br&gt;skulle gör någon sådan ansökan. Kostnader för personlig assistans som&lt;br&gt;är tänkta att finansieras genom försäkringskassan bör inte kunna över-&lt;br&gt;vältras på kommunen genom att den enskilde underlåter att ansöka om&lt;br&gt;assistansersättning. Med denna lösning kan kommunen således genom&lt;br&gt;anmälan till försäkringskassan möjliggöra att assistansersättning utges&lt;br&gt;när den enskilde är berättigad till det även i fall då någon ansökan inte&lt;br&gt;gjorts. Med hänsyn till innehållet i 14 kap. 1 § sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100), liksom även 1 kap. 5 § samma lag, kan en sådan anmälan&lt;br&gt;göras utan hinder av eljest gällande sekretess. Bestämmelsen har ändrats&lt;br&gt;redaktionellt i förhållande till förslaget i lagrådsremissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket innehåller en regel om att ersättning inte kan utges&lt;br&gt;retroaktivt för längre tid än tre månader. Reglerna motsvarar i sak vad&lt;br&gt;som gäller för exempelvis vårdbidrag i 16 kap. 5 § AFL.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i denna paragraf innebär, som redan sagts under 3 §, att&lt;br&gt;assistansersättningen skall omfatta det stödbehov som den enskilde i&lt;br&gt;genomsnitt har i sin dagliga livsföring, från första timmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär att försäkringskassan i sitt beslut om assistans-&lt;br&gt;ersättning skall ange det antal timmar med personlig assistans per vecka&lt;br&gt;som den enskilde funktionshindrade har rätt att få ersättning för (be-&lt;br&gt;viljade assistanstimmar). Utbetalning sker sedan, i enlighet med 10 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för det antal timmar som assistans faktiskt lämnats och för de faktiska Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;kostnaderna inom ramen för beviljade assistanstimmar och det av rege- Bilaga 1&lt;br&gt;ringen fastställda högsta beloppet per timme. Beslut om beviljade&lt;br&gt;assistanstimmar gäller tills ändring eventuellt sker enligt 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förutsätts med-&lt;br&gt;dela närmare föreskrifter om beräkning av assistansersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke innebär att ett beslut om assistansersättning&lt;br&gt;skall gälla oförändrat under två år, om inte väsentligt ändrade förhållan-&lt;br&gt;den inträffar dessförinnan. Avsikten är att den enskilde skall ha möjlig-&lt;br&gt;het att förutse sin ekonomiska situation, t.ex. om han själv vill anställa&lt;br&gt;en personlig assistent. Sedan två år förflutit, eller dessförinnan vid&lt;br&gt;väsentligt ändrade förhållanden, skall dock omprövning ske av om&lt;br&gt;förutsättningarna för assistansersättning föreligger och av det antal&lt;br&gt;assistanstimmar som ersättning skall kunna utges för (beviljade assis-&lt;br&gt;tanstimmar). Självfallet skall prövning också ske om den enskilde ger in&lt;br&gt;en ny ansökan därför att stödbehovet ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke innehåller en regel om när ändring av assis-&lt;br&gt;tansersättning vid väsentligt ändrade förhållanden skall börja gälla.&lt;br&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna bestämmelse kan försäkringskassan i vissa fall fatta provi-&lt;br&gt;soriska beslut om assistansersättning. Motsvarande bestämmelser åter-&lt;br&gt;finns i 20 kap. 2 a § AFL. I lagrådsremissen finns en hänvisning till&lt;br&gt;20 kap. 2 a § AFL. Såsom Lagrådet påpekat underlättas dock läsningen&lt;br&gt;betydligt om frågan regleras självständigt i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som handlar om upplysningsskyldighet för den enskilde, har&lt;br&gt;utformats efter mönster från 16 kap. 8 § AFL. Om den enskilde har&lt;br&gt;legal ställföreträdare enligt föräldrabalken gäller upplysningsskyldig-&lt;br&gt;heten denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag förutsätter vidare att kommunen upplyser försäkringskasssan om&lt;br&gt;ändringar som den känner till, t.ex. att den enskilde har flyttat till en&lt;br&gt;gruppbostad.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Assistansersättning utges enligt denna paragraf månadsvis, inom ramen&lt;br&gt;för beviljade assistanstimmar ifrågavarande månad, med det belopp som&lt;br&gt;motsvarar kostnaderna för den assistans som faktiskt har lämnats dock&lt;br&gt;högst med det belopp per assistanstimme som regeringen fastställer för&lt;br&gt;varje år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kostnader för assistansen avses lönekostnader, dvs. främst lön, Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;semesterersättning och sociala avgifter. Även viss kostnad som kan Bilaga 1&lt;br&gt;anses skälig för att administrera insatsen av personlig assistans avses.&lt;br&gt;Anknytningen till lönekostnader innebär att storleken på den högsta&lt;br&gt;accepterade timkostnaden bör justeras med hänsyn till kostnadsutveck-&lt;br&gt;lingen. Därför skall regeringen för varje år bestämma detta belopps&lt;br&gt;storlek. Det är viktigt att utbetalningsrutinema administreras på så sätt&lt;br&gt;att den enskilde inte behöver ligga ute med pengar. Paragrafen har&lt;br&gt;utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen tar i första hand sikte på de fall där den ersättningsberättiga-&lt;br&gt;de själv underlåtit att ansöka om assistansersättning och där således&lt;br&gt;kommunen ensam initierat ärendet. Den kan dock tillämpas även om det&lt;br&gt;t.ex. senare visar sig att kommunen har svårt att få in avgiften från den&lt;br&gt;enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens innehåll motsvarar i sak reglerna om utbetalning i vissa fall&lt;br&gt;till annan än den ersättningsberättigade i 16 kap. 12 § AFL. Samma&lt;br&gt;situationer avses med denna bestämmelse. En motsvarande bestämmelse&lt;br&gt;finns i 11 § LSS.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen skall beslut om assistansersättning enligt 6 § och&lt;br&gt;omprövning och provisoriska beslut enligt 7 och 8 §§ fattas av social -&lt;br&gt;försäkringsnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommunens ansvar enligt LSS för personlig assistans gör att uppgifter&lt;br&gt;från kommunen nästan alltid måste inhämtas i ärenden om assistanser-&lt;br&gt;sättning. Detta kan dock vara uppenbart obehövligt t.ex. om den enskil-&lt;br&gt;de avvisat hjälp från kommunen och själv organiserar sin service på&lt;br&gt;annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen skall beslut om assistansersättning och beslut om&lt;br&gt;utbetalning till annan än den ersättningsberättigade sändas till den&lt;br&gt;kommun inom vilken den enskilde bor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om återbetalningsskyldighet i denna paragraf har sin&lt;br&gt;motsvarighet i 20 kap. 4 § första stycket AFL. En motsvarande bestäm-&lt;br&gt;melse finns i 12 § LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna paragraf skall reglerna i AFL om omprövning, ändring Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och överklagande av beslut tillämpas i ärenden om assistansersättning. I&lt;br&gt;ärende där beslut om skyldighet att betala tillbaka assistansersättning har&lt;br&gt;fattats av en tjänsteman hos försäkringskassan och det belopp som har&lt;br&gt;betalats ut för mycket överstiger 10 % av basbeloppet enligt 1 kap. 6 §&lt;br&gt;AFL, skall omprövningen beslutas av socialförsäkringsnämnd. Beslut i&lt;br&gt;ett ärende om assistansersättning skall vidare gälla omedelbart om inte&lt;br&gt;något annat anges i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen hänvisar till regler i AFL om Riksförsäkringsverkets tillsyn,&lt;br&gt;preskription, förbud mot utmätning, överlåtelse och uppgiftsskyldighet.&lt;br&gt;Vad gäller uppgiftsskyldigheten har Lagrådet påpekat att denna hänvis-&lt;br&gt;ning gör 9 § i det remitterade förslaget, som handlar om kommunens&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet, överflödig. Den senare bestämmelsen har därför&lt;br&gt;utgått.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.4 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;20 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom den föreslagna ändringen i 20 a § betonas den uppsökande&lt;br&gt;verksamheten med inriktning på äldre människor. Det är fråga om en&lt;br&gt;precisering på detta område av 5 §. Med beaktande av den enskildes&lt;br&gt;rätt till integritet och iakttagande av sekretesslagens bestämmelser förut-&lt;br&gt;sätts samarbete kunna ske med andra samhällsorgan. En motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse har föreslagits i en ny 21 a § vad gäller funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke motsvarar det föreslagna tillägget i 20 a §, vad&lt;br&gt;gäller uppsökande och upplysande verksamhet på handikappområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan den 1 januari 1989 finns en bestämmelse i 20 a § som stadgar&lt;br&gt;att kommunerna skall planera sina insatser för äldre och att kommunen&lt;br&gt;i den planeringen skall samverka med landstinget samt med andra sam-&lt;br&gt;hällsorgan och med organisationer. Genom andra stycket i denna para-&lt;br&gt;graf kommer motsvarande regler att gälla på handikappområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;71 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;69 § tredje stycket, i dess nuvarande lydelse, föreskriver att den som är&lt;br&gt;eller har varit verksam i hem för vård eller boende inte obehörigen får&lt;br&gt;röja vad han därvid erfarit om enskildas personliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet behandlade nyligen förslag till lagändringar för att främja&lt;br&gt;ökad konkurrens i kommunal verksamhet. 1 samband därmed uttalade&lt;br&gt;Lagrådet att åtskilligt talar för att det behövs effektivare regler om&lt;br&gt;sekretess och tystnadsplikt för anställda som faller utanför den i 1 kap.&lt;br&gt;6 § sekretesslagen angivna personkretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom detta förslag till en ny, mer generellt gällande, sekretessbe-&lt;br&gt;stämmelse, som föreslås ersätta det nämnda stycket i 69 §, införs tyst-&lt;br&gt;nadsplikt för den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt&lt;br&gt;bedriven enskild verksamhet som avser insatser enligt denna lag. Det&lt;br&gt;kan t.ex. vara fråga om ett privat företag, som enligt avtal med kommu-&lt;br&gt;nen ombesörjer viss hemtjänst. Tystnadsplikt kommer då att gälla för de&lt;br&gt;anställda hos företaget beträffande sådant som de genom sin verksamhet&lt;br&gt;får veta om olika hjälptagare. Att verksamheten skall bedrivas yrkes-&lt;br&gt;mässigt innebär exempelvis att familjehem och kontaktpersoner i all-&lt;br&gt;mänhet inte omfattas av bestämmelsen. I sådant fall kan dock föreligga&lt;br&gt;ett sådant uppdragsförhållande mellan kommunen och en person att&lt;br&gt;denne omfattas av 1 kap. 6 § sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande regel finns i den föreslagna lagen om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det allmännas verksamhet gäller sekretesslagens regler om handlings-&lt;br&gt;sekretess och tystnadsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.5 Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen (1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;3a§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket. Habilitering, rehabilitering och tillhandahållande av&lt;br&gt;hjälpmedel för funktionshindrade får redan nu anses höra samman med&lt;br&gt;hälso- och sjukvården på så sätt att sjukvårdshuvudmännen anses ha&lt;br&gt;ansvar även för dessa uppgifter (jfr prop. 1981/82:97 s. 40). För att&lt;br&gt;varje osäkerhet härom skall undanröjas har, genom denna nya paragraf,&lt;br&gt;fastslagits att landstinget skall erbjuda dem som är bosatta inom lands-&lt;br&gt;tinget habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade.&lt;br&gt;Av en annan föreslagen ny paragraf, 18 a §, framgår att kommunen har&lt;br&gt;motsvarande ansvar i den mån de har ett hälso- och sjukvårdsansvar.&lt;br&gt;Landstinget skall därutöver erbjuda tolktjänst för vardagstolkning för&lt;br&gt;bamdomsdöva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med habilitering avses att, vid nedsättning eller förlust av någon&lt;br&gt;funktion efter medfödd eller tidigt förvärvad skada/sjukdom genom&lt;br&gt;planerade och från flera kompetensområden sammansatta åtgärder,&lt;br&gt;allsidigt främja utveckling av bästa möjliga funktionsförmåga samt&lt;br&gt;psykiskt och fysiskt välbefinnande hos den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med rehabilitering avses att, vid nedsättning eller förlust av någon&lt;br&gt;funktion efter skada/sjukdom genom planerade och från flera områden&lt;br&gt;sammansatta åtgärder, allsidigt främja att den enskilde återvinner bästa&lt;br&gt;möjliga funktionsförmåga samt psykiskt och fysiskt välbefinnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl habilitering som rehabilitering är målinriktade processer som&lt;br&gt;förutsätter att den enskildes möjligheter till inflytande vid planering,&lt;br&gt;genomförande och uppföljning beaktas och säkras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Funktionshindrad är den som till följd av skada/sjukdom är hindrad&lt;br&gt;eller har en begränsad möjlighet att utföra en aktivitet på det sätt eller&lt;br&gt;inom de gränser som kan anses normalt. Orsaken till funktionshindret&lt;br&gt;saknar betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret att erbjuda hjälpmedel till funktionshindrade innebär att Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;landstingen dels skall tillhandahålla och finansiera hjälpmedel - i första Bilaga 1&lt;br&gt;hand för att underlätta den dagliga livsföringen för funktionshindrade&lt;br&gt;och deras egen vård och behandling, dels skall ha en organisation för&lt;br&gt;att informera om, utröna behov av och prova ut hjälpmedel. En sådan&lt;br&gt;organisation är ofta inte praktiskt möjlig eller lämplig att ha för varje&lt;br&gt;kommun. Kommunerna bör då kunna köpa dessa tjänster av landsting-&lt;br&gt;en. Landstingen kan därför behöva ha en organisation som även om-&lt;br&gt;fattar möjligheten att mot ersättning från kommuner (och även från&lt;br&gt;andra myndigheter och från arbetsgivare) kunna utröna behov av och&lt;br&gt;prova ut lämpliga hjälpmedel som landstinget självt inte har ansvar för&lt;br&gt;att tillhandahålla och finansiera. När det gäller ansvarsfördelningen&lt;br&gt;mellan kommuner och landsting i fråga om hjälpmedel hänvisas till vad&lt;br&gt;som anförts i den allmänna motiveringen (kap. 6.1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedel för den dagliga livsföringen är sådana hjälpmedel som&lt;br&gt;fordras för att den enskilde själv eller med hjälp av någon annan skall&lt;br&gt;kunna tillgodose grundläggande personliga behov (att klä sig, äta, sköta&lt;br&gt;sin hygien m.m.), förflytta sig, kommunicera med omvärlden, fungera&lt;br&gt;i hemmet och i närmiljön, orientera sig, sköta vardagslivets rutiner i&lt;br&gt;hemmet, gå i skolan samt delta i sysselsättning och normala fritids- och&lt;br&gt;rekreationsaktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med normal fritid avses sådana vardagliga fritidssysselsättningar som&lt;br&gt;utförs i hemmet och i närmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför begreppet hjälpmedel för den dagliga livsföringen faller ar-&lt;br&gt;betstekniska hjälpmedel, vissa hjälpmedel som kan behövas för att&lt;br&gt;genomgå en yrkesinriktad rehabilitering, särskilda pedagogiska hjälpme-&lt;br&gt;del inom barnomsorgen och skolan samt förbrukningsartiklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som menas med hjälpmedel för vård och behandling har det&lt;br&gt;redogjorts för i den allmänna motiveringen (kap. 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget har också ansvar för att erbjuda dem som är bosatta inom&lt;br&gt;landstinget tolktjänst för vardagstolkning för bamdomsdöva, dövblinda,&lt;br&gt;vuxendöva och hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet är att ge döva m.fl. grupper som är beroende av tolk i sin&lt;br&gt;vardag möjligheter att ge och ta emot information, påverka, kunna&lt;br&gt;förmedla sina synpunkter och därmed själva få inflytande över sina liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolktjänst är den verksamhet inom ett landsting eller inom en lands-&lt;br&gt;tingsfri kommun som tillhandahåller tolkar för bamdomsdöva, döv-&lt;br&gt;blinda, vuxendöva och hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna ge brukarna en kvalificerad tolktjänst behövs tolkar som&lt;br&gt;behärskar olika tolkmetoder beroende på tolkanvändarens speciella&lt;br&gt;behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget har genom bestämmelsen ansvar för att organisera, till-&lt;br&gt;handahålla och finansiera tolkar för vardagstolkning. I förhållande till&lt;br&gt;tidigare bruk av begreppet vardagstolkning avses här en utvidgning.&lt;br&gt;Utöver tolk för de situationer i vardagslivet som i dag brukar ingå i&lt;br&gt;begreppet omfattas vissa grundläggande tolktjänster i arbetslivet, för&lt;br&gt;fritidsaktiviteter och för rekreation. I begreppet vardagstolkning ingår&lt;br&gt;även tolkning för att underlätta den enskildes möjlighet att delta i före-&lt;br&gt;ningslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vardagstolkning berör en mängd situationer i vardagslivet som det inte&lt;br&gt;är möjligt eller önskvärt att noga precisera. Som en vägledning kan&lt;br&gt;ändå vissa områden anges, såsom tolk vid besök inom såväl privat som&lt;br&gt;offentlig sjukvård (med det förstås även distriktssköterska, arbetstera-&lt;br&gt;peut, sjukgymnast m.m.), vid besök hos tandläkare, försäkringskassa,&lt;br&gt;socialtjänstens organ samt olika myndigheter. Tolk kan vidare behövas&lt;br&gt;för att få rättshjälp eller för att göra viktigare inköp, uträtta bankären-&lt;br&gt;den, delta i information på arbetsplatsen, fackliga möten, föräldramöt-&lt;br&gt;en, körkortsutbildning, för att närvara vid vigsel, konfirmation, dop och&lt;br&gt;begravning m.fl. liknande situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I begreppet vardagstolkning ligger också att bereda döva m.fl. med-&lt;br&gt;borgare motsvarande möjligheter som andra att få en meningsfull fritid&lt;br&gt;och rekreation. Här kan t.ex. ingå tolk vid rekreationsresa för en döv-&lt;br&gt;blind person och tolk vid föreningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa grundläggande tolktjänster i arbetslivet ingår också i begreppet&lt;br&gt;vardagstolkning. Med tanke på de varierande situationer som kan före-&lt;br&gt;ligga både efter enskildas behov och arbetslivets förändringar är det inte&lt;br&gt;lämpligt att närmare precisera de tillfällen när tolktjänst kan behövas,&lt;br&gt;utöver tillfällen som nyanställning, introduktion och utbildning inom ett&lt;br&gt;företag eller på annan arbetsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vardagstolkning skall också kunna tillhandahållas för personer som&lt;br&gt;sysselsätts inom daglig verksamhet enligt den föreslagna lagen om stöd&lt;br&gt;och service till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket. I första meningen undantas från landstingets ansvars-&lt;br&gt;område habilitering, rehabilitering och hjälpmedel som en kommun har&lt;br&gt;ansvar för enligt den föreslagna 18 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra meningen har lagts till i avsikt att klargöra att sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männens ansvar för habilitering, rehabilitering och hjälpmedel inte på&lt;br&gt;något sätt undantar arbetgivare eller andra från det ansvar de kan ha på&lt;br&gt;dessa områden enligt annan lagstiftning. Bl.a. avses arbetsgivares och&lt;br&gt;de allmänna försäkringskassornas ökade ansvar för rehabilitering enligt&lt;br&gt;bestämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring, vilka trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket. Det tredje stycket fastlägger ett ansvar för landstingen&lt;br&gt;att planera habilitering, rehabilitering och tillhandahållande av hjälpme-&lt;br&gt;del. Enligt patientjournallagen (1985:562) skall en patientjournal bl.a.&lt;br&gt;innehålla väsentliga uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder. Den&lt;br&gt;nu föreslagna planeringsskyldigheten tar emellertid sikte inte enbart på&lt;br&gt;planeringen av de medicinska insatser som kan vara aktuella. Syftet är&lt;br&gt;att få fram en samordning av de olika rehabiliterings-, habiliterings-&lt;br&gt;eller hjälpmedelsinsatser som den enskilde kan behöva. Därför ligger&lt;br&gt;också ansvaret på sjukvårdshuvudmannen som sådan och inte på de&lt;br&gt;enskilda yrkesutövarna inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All individuell planering skall självfallet ske i samråd med den enskil-&lt;br&gt;de. I förekommande fall, särskilt när det gäller yngre barn, måste&lt;br&gt;planeringen ske i samråd med det enskilda barnets ställföreträdare, dvs.&lt;br&gt;föräldrarna. Barnet får emellertid med stigande ålder en allt större&lt;br&gt;möjlighet att själv ta ställning till vilka insatser som det skall ta emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den unge nått en sådan mognad, att han själv kan ta ställning till Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;om en viss erbjuden insats skall tas emot, skall planeringen självfallet Bilaga 1&lt;br&gt;ske i samråd med honom, i förekommande fall tillsammans med hans&lt;br&gt;vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innebär att kommunerna har ansvar för habilitering,&lt;br&gt;rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade i den utsträckning&lt;br&gt;de har ett hälso- och sjukvårdsansvar enligt 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att landstinget till en kommun inom landstinget&lt;br&gt;kan överlåta ansvar för hjälpmedel inom visst område även om hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdsansvaret inte överlåts i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket gäller bestämmelsen i 3 a § tredje stycket om&lt;br&gt;individuella planer även i fråga om habilitering, rehabilitering och&lt;br&gt;hjälpmedel som kommunen har ansvar för.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen i sjätte punkten är en ren följdändring till att&lt;br&gt;lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) föreslås&lt;br&gt;ersätta den nuvarande omsorgslagen. En redaktionell jämkning har&lt;br&gt;gjorts i förhållande till lagrådsremissens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har lagts till den föreslagna nya 10 a §. Med förälder bör&lt;br&gt;avses detsamma i den paragrafen som i 10 och 11 §§.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En förälder kan, enligt det föreslagna tillägget i tredje stycket, uppbära&lt;br&gt;föräldrapenning vid föräldrautbildning utan att samtidigt vårda barnet.&lt;br&gt;Enligt uttalanden i förarbetena till paragrafens nuvarande lydelse (prop.&lt;br&gt;1978/79:168 s. 59) gäller detta redan i dag. Den nuvarande lagtexten är&lt;br&gt;dock inte klar i det avseendet. Med anledning därav har detta tillägg&lt;br&gt;gjorts. Stycket har också jämkats redaktionellt i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För föräldrar till barn som omfattas av LSS tas den nedre gränsen för&lt;br&gt;rätt till kontaktdagar bort. Föräldrarna skall kunna ta ut kontaktdagar&lt;br&gt;redan från barnets första levnadsår. Samtidigt höjs den övre gränsen&lt;br&gt;från 12 till 16 år. Detta sker genom ett tillägg i paragrafens tredje&lt;br&gt;stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om ett barn tillhör personkretsen i lagen om stöd Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;och service till vissa funktionshindrade, bör försäkringskassan i regel Bilaga 1&lt;br&gt;kunna grunda sitt beslut på den bedömning som kommunen eller lands-&lt;br&gt;tinget gjort i frågan. I regel torde föräldrarna ha sökt någon insats enligt&lt;br&gt;LSS innan det blivit aktuellt att söka ersättning från kassan enligt denna&lt;br&gt;lag. Om så inte skulle vara fallet bör försäkringskassan kunna göra sin&lt;br&gt;bedömning efter samråd med kommunen eller landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar motiven för den vidgade rätten till kontaktdagar hänvisas&lt;br&gt;till vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 9.2).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Denna nya bestämmelse, som har utformats enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag, innebär att en förälder i vissa fall skall kunna besöka läkare,&lt;br&gt;medverka i behandlingen av barnet eller lära sig vårda barnet, och då&lt;br&gt;ha rätt till tillfällig föräldrapenning även om föräldern inte samtidigt&lt;br&gt;vårdar barnet. Det är här fråga om föräldrar till sjuka eller funktions-&lt;br&gt;hindrade barn som inte har fyllt 12 år. Genom ett tillägg i 11 § gäller&lt;br&gt;detta även föräldrar till de barn under 16 år som anges i den paragra-&lt;br&gt;fen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första punkten. Om föräldern besöker en institution - t.ex. en habili-&lt;br&gt;teringsklinik, specialskola m.m. - för att medverka i en behandling som&lt;br&gt;barnets sjukdom eller funktionshinder kräver eller för att lära sig vårda&lt;br&gt;barnet skall således tillfällig föräldrapenning kunna utges, även om&lt;br&gt;barnet inte deltar vid besöket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra punkten. Detsamma gäller om föräldern i samma syfte som i&lt;br&gt;punkt 1 deltar i kurser som anordnas av sjukvårdshuvudman. De kurser&lt;br&gt;där det kan vara aktuellt att utge tillfällig föräldrapenning utan att barnet&lt;br&gt;behöver delta är sådana kurser som huvudsakligen är inriktade på&lt;br&gt;utbildning och information om barnets sjukdom eller funktionshinder&lt;br&gt;samt att ge föräldrarna psykosocialt stöd i deras svåra föräldraroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte möjligt att räkna upp de skolor eller kurser som en för-&lt;br&gt;älder kan besöka/delta i med rätt till tillfällig föräldrapenning. Det&lt;br&gt;måste göras en individuell prövning i varje enskilt ärende om förutsätt-&lt;br&gt;ningar för rätt till ersättning finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje punkten. Rätt till tillfällig föräldrapenning kan också föreligga&lt;br&gt;vid läkarbesök, som är föranlett av att barnet lider av en allvarlig sjuk-&lt;br&gt;dom, även om barnet självt inte är närvarande. Motivet till detta är att&lt;br&gt;föräldrarna kan ha behov av att ensamma tala med läkaren. Barnet kan&lt;br&gt;också uppleva att man talar negativt om det, trots att det rör sig om en&lt;br&gt;redogörelse för faktiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde och femte punkterna. Samma sak gäller om föräldern som en&lt;br&gt;del i behandlingen av barnet, deltar i ett läkarbesök eller i någon av&lt;br&gt;läkare ordinerad behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De situationer som beskrivs i tredje, fjärde och femte punkterna är&lt;br&gt;samma som enligt 16 § ger möjlighet för båda föräldrarna att få till-&lt;br&gt;fällig föräldrapenning för samma barn och samma tid. Föräldrarna kan&lt;br&gt;således tillsammans delta i ett sådant läkarbesök eller i en sådan behand-&lt;br&gt;ling utan att barnet är med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har endast ordet &amp;quot;handikapp&amp;quot; bytts ut mot &amp;quot;funktions-&lt;br&gt;hinder&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innebär en höjning av åldersgränsen till 21 år för rätt till&lt;br&gt;tillfällig föräldrapenning för vård av barn som omfattas av personkret-&lt;br&gt;sen i den föreslagna lagen om stöd och service till vissa funktionshind-&lt;br&gt;rade. Försäkringskassan skall fatta ett självständigt beslut, men bör&lt;br&gt;därvid vara hjälpt av den bedömning som kommunen i regel tidigare&lt;br&gt;gjort i frågan (se special motiveringen till 10 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning kan dock även därefter utges för vissa barn.&lt;br&gt;Det är fråga om barn som går i särskolans gymnasieutbildning eller är&lt;br&gt;svårt rörelsehindrade och går i någon av de särskilt inrättade gymnasie-&lt;br&gt;skolor som finns för dessa elever. Så länge barnet går kvar i skolan kan&lt;br&gt;tillfällig föräldrapenning utges t.o.m. utgången av vårterminen det år&lt;br&gt;barnet fyller 23 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt andra stycket kan, enligt ett tillägg i&lt;br&gt;tredje stycket, endast utges av skäl som anges i 10 § första stycket 1,&lt;br&gt;dvs. om föräldern behöver avstå från förvärvsarbete i samband med&lt;br&gt;sjukdom hos barnet. Med sjukdom hos barnet avses i detta sammanhang&lt;br&gt;ett tillkommande sjukdomstillstånd, dvs. att en ny sjukdom tillstöter&lt;br&gt;eller att grundtillståndet försämras. Med denna avgränsning följer att&lt;br&gt;vårdbehov som beaktas vid exempelvis bedömningen av rätt till handi-&lt;br&gt;kappersättning eller assistansersättning inte ersätts genom den tillfälliga&lt;br&gt;föräldrapenningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om barnet inte i vanliga fall bor hos föräldrarna eller någon av dem,&lt;br&gt;kan föräldern inte anses behöva avstå från förvärvsarbete på grund av&lt;br&gt;barnets sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt, t.ex. beträffande antal dagar, gäller samma regler som vid&lt;br&gt;tillfällig föräldrapenning för vård av barn mellan 12 och 16 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett tillägg i tredje stycket har också föräldrar till de barn under&lt;br&gt;16 år som anges i första stycket möjlighet att få tillfällig föräldrapen-&lt;br&gt;ning enligt 10 a §, dvs. vid utbildning m.m., även om föräldern inte&lt;br&gt;samtidigt vårdar barnet. Stycket har ändrats redaktionellt i förhållande&lt;br&gt;till vad som föreslogs i lagsrådsremissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av fjärde stycket framgår att försäkringskassan i förväg kan pröva om&lt;br&gt;förutsättningarna enligt första eller andra stycket föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har den föreslagna 10 a § lagts till i texten. Samtidigt&lt;br&gt;har stycket ändrats redaktionellt. Det totala antalet dagar med tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning är oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 10 § har föreslagits en utvidgning, genom förändring av åldersgrän-&lt;br&gt;serna, av rätten till kontaktdagar för föräldrar till barn som omfattas av&lt;br&gt;lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Kontaktdagar&lt;br&gt;skall kunna tas ut från barnets födelse till dess att det fyller 16 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf har genom ett tillägg i andra stycket antalet kontakt-&lt;br&gt;dagar i de nyss nämnda fallen bestämts till tio per barn och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna nya 10 a § föranleder vissa kompletteringar i denna&lt;br&gt;paragraf. Försäkringskassan bör även kunna kräva in utlåtande som&lt;br&gt;styrker ett funktionshinder som avses i 10 a §, liksom intyg av den som&lt;br&gt;ordinerat en behandling som avses i samma paragraf. Samtidigt har en&lt;br&gt;redaktionellt ändring gjorts i tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som bl.a. handlar om kommunens rätt att i vissa fall&lt;br&gt;uppbära del av en persons folkpension, undantas personer som bor i&lt;br&gt;gruppbostad eller elevhem som avses i lagen (1985:568) om särskilda&lt;br&gt;omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Denna undantagsbestämmelse&lt;br&gt;bör med anledning av den föreslagna nya lagen om stöd och service till&lt;br&gt;vissa funktionshindrade ändras till att gälla de boendeformer som regle-&lt;br&gt;ras i det lagförslaget. Samtidigt har ordet landstingskommun i första&lt;br&gt;stycket byts ut mot landsting.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.7 Förslaget till ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7 Kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket, i dess nuvarande lydelse, talas om att sekretess gäller&lt;br&gt;bl.a. i verksamhet som avser särskilda omsorger om psykiskt utveck-&lt;br&gt;lingsstörda m.fl. Personkretsen och terminologin anknyter till den nu-&lt;br&gt;varande lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utveck-&lt;br&gt;lingsstörda (omsorgslagen). Med anledning av att omsorgslagen föreslås&lt;br&gt;bli upphävd och ersatt med lagen om stöd och service till vissa funk-&lt;br&gt;tionshindrade, som omfattar en vidare personkrets och har en något&lt;br&gt;annorlunda terminologi, bör en anpassning i dessa delar också ske i&lt;br&gt;sekretessbestämmelserna. Bestämmelsen med anknytning till omsorgs-&lt;br&gt;lagen i första stycket föreslås bli ersatt av en bestämmelse i 4 § som,&lt;br&gt;vad gäller sekretess, jämställer verksamhet enligt den föreslagna lag-&lt;br&gt;stiftningen om stöd och service till vissa funktionshindrade med social-&lt;br&gt;tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om sekretess inom socialtjänsten och därmed jäm-&lt;br&gt;förbar verksamhet. Verksamhet enligt lagen om stöd och service till&lt;br&gt;vissa funktionshindrade står socialtjänsten nära. En bestämmelse före-&lt;br&gt;slås därför bli införd i denna paragraf som, vad gäller sekretess, jäm-&lt;br&gt;ställer verksamhet enligt den föreslagna lagstiftningen om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktionshindrade med socialtjänst. Till denna lagstift-&lt;br&gt;ning hör också verksamhet på vårdhem och specialsjukhus, inkl, vård&lt;br&gt;oberoende av samtycke, i enlighet med den föreslagna införandelagen&lt;br&gt;till LSS. Ansvaret för ifrågavarande verksamheter är uppdelat mellan&lt;br&gt;landsting och kommuner. Sekretess enligt denna bestämmelse gäller&lt;br&gt;således i såväl landstingskommunal som kommunal verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övergångsbestämmelsen till lagen (1986:345) om ändring i&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Dessa övergångsbestämmelser tillkom 1986 med anledning av att be-&lt;br&gt;stämmelser om tvångsvård inte hade införts i omsorgslagen, utan i dess&lt;br&gt;införandelag. Den regel som tidigare fanns i 7 kap. 2 § 2 sekretesslagen&lt;br&gt;om att sekretess enligt 1 § inte gäller beslut i ärende enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda, om beslutet angår&lt;br&gt;frihetsberövande åtgärd, togs då bort. Enligt övergångsbestämmelsen&lt;br&gt;skall dock äldre bestämmelser gälla alltjämt ifråga om uppgifter som&lt;br&gt;hänför sig till sådana ärenden, dvs. gamla ärenden enligt 1967 års&lt;br&gt;omsorgslag eller ärenden enligt införandelagen till 1985 års omsorgslag.&lt;br&gt;Övergångsbestämmelsen behöver nu kompletteras på så sätt att äldre&lt;br&gt;sekretessbestämmelser även gäller för uppgifter som hänför sig till&lt;br&gt;ärenden enligt den föreslagna lagen om införande av lagen om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktionshindrade, dvs. som rör de i denna lag över-&lt;br&gt;gångsvisa reglerna om vård utan samtycke. Lagrådet har föreslagit att&lt;br&gt;förslaget om ändring i dessa övergångsbestämmelser skall brytas ut till&lt;br&gt;en särskild lag om ändring i lagen (1986:345) om ändring i sekretess-&lt;br&gt;lagen. Jag finner dock inte anledning att frångå förslaget i lagråds-&lt;br&gt;remissen i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.8 Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen&lt;br&gt;(1928:370)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 19 § anges vilka ersättningar m.m. som inte skall räknas till skatte-&lt;br&gt;pliktig inkomst. Assisstansersättning som erhålles med stöd av den&lt;br&gt;föreslagna lagen om assistansersättning, liksom ekonomiskt stöd till&lt;br&gt;kostnader för sådan assistans som erhålles med stöd av den föreslagna&lt;br&gt;lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade är sådana kost-&lt;br&gt;nadsersättningar som inte bör vara skattepliktig inkomst. Ett tillägg&lt;br&gt;föreslås därför i 19 § så att den omfattar även dessa ersättningar.&lt;br&gt;Undantaget från skatteplikt omfattar givetvis inte den ersättning som&lt;br&gt;assistenten i sin tur får för utfört arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.9 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 20 kap. 7 § finns bestämmelser om när åklagare får besluta underlåta&lt;br&gt;åtal för brott. Under förutsättning att något väsentligt allmänt eller&lt;br&gt;enskilt intresse inte åsidosätts har åklagare i dag möjlighet att underlåta&lt;br&gt;åtal för brott bl.a. om särskilda omsorger enligt omsorgslagen kommer&lt;br&gt;till stånd. Detsamma bör gälla om insatser enligt den nya lagen om stöd&lt;br&gt;och service till vissa funktionshindrade kommer till stånd. Den nya&lt;br&gt;lagen har därför ersatt den föreslagna upphävda omsorgslagen i denna&lt;br&gt;bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:143) om &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1992/93:159&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;bidragsförskott &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 8 § fjärde stycket sägs bl.a. att om ett barn under hel månad bor i&lt;br&gt;elevhem eller gruppbostad som avses i omsorgslagen så utgår inte bi-&lt;br&gt;dragsförskott för den månaden. Eftersom omsorgslagen föreslås upp-&lt;br&gt;hävd och ersatt med en ny lag om stöd och service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade ersätts boendebegreppen och angiven lag i detta stycke med&lt;br&gt;&amp;quot;bostad med särskild service för barn och ungdomar, som avses i lagen&lt;br&gt;om stöd och service till vissa funktionshindrade&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom omsorger på vårdhem och specialsjukhus föreslås bli fortsatt&lt;br&gt;tillåtet enligt regler i införandelagen till den nya lagen, har vidare före-&lt;br&gt;slagits att hänvisningen till den nuvarande införandelagen till omsorgs-&lt;br&gt;lagen i övergångsbestämmelserna till denna lag ersätts med hänvisning&lt;br&gt;till lagen om införande av den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.11 Förslaget till lag om ändring i stadgan (1970:88) om&lt;br&gt;enskilda vårdhem m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, som&lt;br&gt;föreslås ersätta omsorgslagen, föranleder en ändring i 2 §, som före-&lt;br&gt;skriver undantag från stadgans tillämplighet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1529) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1971:289) om allmänna&lt;br&gt;förvaltningsdomstolar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt är enligt den nuvarande lydelsen av 14 § behörig att pröva&lt;br&gt;beslut om särskilda omsorger enligt omsorgslagen. Enligt förslaget till&lt;br&gt;lag om stöd och service till vissa funktionshindrade, som föreslås ersätta&lt;br&gt;omsorgslagen, skall också beslut om insatser m.m. enligt den lagen&lt;br&gt;överklagas hos länsrätten. En ändring i bestämmelsen behöver göras&lt;br&gt;med anledning därav. Beträffande de mål som rör tvångsvård bör vidare&lt;br&gt;hänvisas till den nya införandelagen. Den lagliga grunden för tvångs-&lt;br&gt;vård är enligt förslaget införandelagen till den nya lagen. Den senaste&lt;br&gt;lydelsen av 14 § framgår av en av riksdagen beslutad ändring som inte&lt;br&gt;ännu i sin helhet trätt i kraft. Den här föreslagna ändringen skall därför&lt;br&gt;göras i nämnda ändringsförfattning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:410) om&lt;br&gt;rätt till ledighet för vård av barn, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tilläggen är föranledda av de ökade möjligheter att få tillfällig föräldra-&lt;br&gt;penning som föreslagits i lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;(AFL). Samma regler för rätt till ledighet bör gälla i de nya situationer-&lt;br&gt;na enligt den föreslagna 10 a § AFL som i situationer enligt 10 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II §§ samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1419) om&lt;br&gt;försöksverksamhet inom socialtjänstens, hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens samt omsorgsverksamhetens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade föran-&lt;br&gt;leder en ändring av beskrivningen i denna lag av vilka verksamheter&lt;br&gt;som kan bli föremål för ifrågavarande försöksverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.15 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 12 kap. 3 §, som handlar om hemsändande av utlänningar i vissa fall,&lt;br&gt;syftas på reglerna om tvångsvård av utvecklingsstörda i 35 § lagen&lt;br&gt;(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda. De&lt;br&gt;lagar som gör att denna bestämmelse är tillämplig behöver inte anges.&lt;br&gt;Hänvisningen till omsorgslagens införandelag föreslås därför utgå i&lt;br&gt;stället för att kompletteras med anledning av förslaget till införandelag&lt;br&gt;till lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av förslaget till lag om stöd och service till vissa funk-&lt;br&gt;tionshindrade, som föreslås ersätta omsorgslagen, har ordet &amp;quot;psykiskt&amp;quot;&lt;br&gt;före &amp;quot;utvecklingsstörning&amp;quot; föreslagits utgå. Någon laghänvisning för att&lt;br&gt;förklara vad som menas med &amp;quot;utvecklingsstörning&amp;quot; behövs inte varför&lt;br&gt;också denna föreslås utgå.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;dels föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om stöd och service för vissa funktionshindrade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om införande av lagen om stöd och service för vissa&lt;br&gt;funktionshindrade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om assistansersättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i stadgan (1970:88) om enskilda vårdhem&lt;br&gt;m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen&lt;br&gt;(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vård av barn, m.m., &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. lag om ändring i lagen (1988:1419) om försöksverksamhet&lt;br&gt;inom socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens samt omsorgsverk-&lt;br&gt;samhetens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. lag om ändring i lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångs-&lt;br&gt;vård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels föreslår riksdagen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. under femte huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till för-&lt;br&gt;äldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisa 9 500 000 kr&lt;br&gt;utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 6,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. till Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret&lt;br&gt;1993/94 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på&lt;br&gt;1 200 000 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budget-&lt;br&gt;året 1993/94 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag&lt;br&gt;på 332 500 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. under femte huvudtitelns ramanslag Riksförsäkringsverket&lt;br&gt;anvisa 10 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop.&lt;br&gt;1992/93:100 bil. 6,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. under femte huvudtitelns ramanslag Socialstyrelsen anvisa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 500 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100&lt;br&gt;bil. 6,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels låter riksdagen ta del av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. vad jag anfört i fråga om habilitering och rehabilitering&lt;br&gt;(avsnitt 5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. hjälpmedelsförsörjning (avsnitt 6),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. små och mindre kända handikappgrupper (avsnitt 7),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. tolktjänst (avsnitt 10)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. kostnadsfrågor och uppföljning (avsnitt 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Handikapputredningens&lt;br&gt;huvudbetänkande (SOU 1991:46) Handikapp&lt;br&gt;- Välfärd - Rättvisa&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Uppdraget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1989 års handikapputredning har uppdraget att utreda vissa frågor om&lt;br&gt;samhällets stöd till människor med funktionshinder. Huvuduppgiften är&lt;br&gt;att kartlägga och analysera insatser som görs inom socialtjänsten samt&lt;br&gt;habiliteringen och rehabiliteringen. Utgångspunkten för utrednings-&lt;br&gt;arbetet är situationen för barn, ungdomar och vuxna med omfattande&lt;br&gt;funktionshinder samt de små och mindre kända handikappgrupperna.&lt;br&gt;Om det föreligger brister i socialtjänstens och habiliteringens/rehabilite-&lt;br&gt;ringens insatser bör utredningen lämna förslag som kan leda till förbätt-&lt;br&gt;ringar och tillförsäkra personer med omfattande funktionshinder ett väl&lt;br&gt;fungerande stöd. Skillnader i standard och avgiftssättning mellan enskil-&lt;br&gt;da och grupper liksom mellan olika delar av landet skall uppmärksam-&lt;br&gt;mas. Uppdraget omfattar vidare bl.a. tillgång till sysselsättning resp,&lt;br&gt;fritids- och rekreationsmöjligheter Den generella tillgängligheten till&lt;br&gt;miljöer och verksamheter samt behovet av en lag mot diskriminering är&lt;br&gt;ytterligare frågor som skall utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppdrag till oss i dessa frågor har lämnats i direktiv (dir&lt;br&gt;1988:53) jämte tilläggsdirektiv (dir 1988:65 resp 1990:24). Därjämte&lt;br&gt;har till Handikapputredningen överlämnats vissa skrivelser och riksdags-&lt;br&gt;uttalanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har tidigare avlämnat tre delbetänkanden och presenterat&lt;br&gt;ett antal rapporter De redovisas mera ingående i andra avsnitt av detta&lt;br&gt;betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen avser att fullfölja sitt uppdrag genom dels ett särskilt&lt;br&gt;betänkande om tolkservice m.m. till döva/dövblinda, hörselskadade och&lt;br&gt;talskadade, dels ett slutbetänkande under senare delen av 1991.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Grundläggande synsätt i vårt betänkande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är oomstritt att framväxten av det miljörelaterade handikapp-&lt;br&gt;begreppet haft och har stor betydelse för svensk handikappolitik. Handi-&lt;br&gt;kapporganisationernas intressepolitiska arbete har lett till en förankring&lt;br&gt;av begreppet som kommer till uttryck i många sammanhang. Att be-&lt;br&gt;skriva handikapp som ett förhållande mellan skadan eller sjukdomen och&lt;br&gt;personens omgivning (som i prop. 1979/80:1 till socialtjänstlagen) är&lt;br&gt;viktigt av två skäl. Det betonar att handikappet inte är den enskildes&lt;br&gt;egenskap och det ger möjligheter till förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har emellertid kunnat konstatera (i vår lägesrapport, SOU 1990:19)&lt;br&gt;att begreppets möjligheter inte tagits tillvara för många människor med&lt;br&gt;omfattande funktionsnedsättningar. Det är tvärtom så att vi kunnat se&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hur vissa samhällsförändringar vidmakthåller och t.o.m. skapar nya och Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;betydande hinder, dvs. ökar handikapp. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har också kunnat se hur enskilda och grupper med stora funktions-&lt;br&gt;nedsättningar har levnadsvillkor som tydliggör kvarstående klyftor i&lt;br&gt;välfärdens utveckling. Väl kända mål om full delaktighet och jämlikhet&lt;br&gt;har inte uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora förväntningar knöts till det nationella handlingsprogrammet i&lt;br&gt;handikappfrågor (1982) med dess breda förankring hos då samtliga&lt;br&gt;riksdagspartier, de båda kommunförbunden och handikapprörelsen.&lt;br&gt;Genom den uppföljning som på regeringens uppdrag utförts av Statens&lt;br&gt;handikappråd och genom våra egna kartläggningar har det klargjorts att&lt;br&gt;det visserligen tillkommit reformer som i flera avseenden främjat situa-&lt;br&gt;tionen för människor med funktionsnedsättningar. Samtidigt har det&lt;br&gt;emellertid uppstått betydande olikheter i villkor, också mellan grupper&lt;br&gt;med skilda funktionsnedsättningar, mellan olika delar av landet och&lt;br&gt;inom olika samhällssektorer, t.ex. inom arbetslivet resp, inom fritids-,&lt;br&gt;rekreations- och kulturområdena. Förenklat kan det uttryckas så att de&lt;br&gt;som till följd av omfattande funktionsnedsättningar har mycket stora&lt;br&gt;svårigheter i sin dagliga livsföring lever med de största bristerna i till-&lt;br&gt;gången till bostäder, sysselsättning och arbete, fritid och rekreation,&lt;br&gt;hälso- och sjukvård, allmänna kommunikationer, information etc.&lt;br&gt;Därmed ställs de också utanför möjligheter att utöva inflytande. Brister-&lt;br&gt;na förblir många gånger osynliga, en undantagsställning etableras. I&lt;br&gt;denna cirkelgång befästs de attityder hos omgivningen som kan ta sig&lt;br&gt;uttryck i att enskildas självbestämmande i den privata situationen non-&lt;br&gt;chaleras och fråntas dem som är helt eller mycket beroende av stöd och&lt;br&gt;hjälp i sitt dagliga liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är alarmerande och uppfordrande både med hänsyn till enskildas&lt;br&gt;villkor och samhällets utveckling. Det har lett oss till en fördjupad&lt;br&gt;analys av olika synsätt på situationen för människor med funktionsned-&lt;br&gt;sättningar och samhällets strukturförändringar. Sammantaget har detta&lt;br&gt;givit en grund för våra förslag och för de kvalitetskrav, bärande prin-&lt;br&gt;ciper, som vi uppställt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att häva den undantagssituation som vi påtalar och tillförsäkra&lt;br&gt;enskilda med omfattande funktionsnedsättningar trygga och goda lev-&lt;br&gt;nadsvillkor har vi en utgångspunkt i det synsätt som den samlade handi-&lt;br&gt;kapprörelsen formulerat i ett dokument till Handikapputredningen&lt;br&gt;(1991).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar handikapprörelsens uppfattning som innebär att funktionsned-&lt;br&gt;sättningar skall betraktas som en av flera naturliga och oundvikliga&lt;br&gt;variationer hos en befolkning. Människor med funktionsnedsättningar&lt;br&gt;och deras behov är inte ständigt nya &amp;quot;problem&amp;quot; som skall lösas i sär-&lt;br&gt;skild ordning. Mångfalden och människors funktionsnedsättningar -&lt;br&gt;finns alltid att räkna med. Denna vetskap skall vara utgångspunkt för&lt;br&gt;den generella välfärdspolitiken och samhällets utveckling. Alla männi-&lt;br&gt;skor skall ges lika rättigheter samt möjligheter att leva ett gott liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi menar att detta perspektiv ger en tydlig färdriktning för nödvändiga&lt;br&gt;och kraftfulla reformer. I det läge som råder menar vi att det finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behov av både generella och individuellt inriktade åtgärder. I de förslag&lt;br&gt;som vi framlägger i detta betänkande och i det utredningsarbete som&lt;br&gt;fullföljs i ett slutbetänkande under senare delen av år 1991 ingår insat-&lt;br&gt;ser för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förändringar av personliga förutsättningar genom habilitering,&lt;br&gt;rehabilitering, hälso- och sjukvård, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förändringar av samhällets utformning genom åtgärder som i vid&lt;br&gt;mening skapar tillgänglighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stöd och service med särskild inriktning för att tillgodose behov&lt;br&gt;hos enskilda med funktionsnedsättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi menar att grundläggande värderingar och samhällsekonomiska&lt;br&gt;överväganden kräver att förändringar av samhällets generella tillgänglig-&lt;br&gt;het blir en starkt hävdad strategi. Samtidigt vill vi betona att behov av&lt;br&gt;individuellt inriktade insatser måste tillgodoses. De särskilda och indivi-&lt;br&gt;duellt inriktade insatserna ersätter dock inte de stora och generella&lt;br&gt;förändringar som behövs för att göra skolor, bostadsmiljöer, arbetsplat-&lt;br&gt;ser, föreningsliv, media, kulturliv, kollektivtrafik etc. tillgängliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda inom vår personkrets konfronteras varje dag med ojämlikhet&lt;br&gt;och brister i såväl den generella tillgängligheten som i det särskilda stöd&lt;br&gt;som ställs till förfogande. Den otrygghet som uppstår för den enskilde&lt;br&gt;(och hans/hennes anhöriga) ger en psykisk och fysisk förslitning vars&lt;br&gt;kostnader i alla avseenden är svåra att beräkna. Vi har därför ansett det&lt;br&gt;nödvändigt att tillförsäkra enskilda goda levnadsvillkor och behövligt&lt;br&gt;stöd genom särskild lagstiftning. Det kan tyckas vara motsägelsefullt i&lt;br&gt;förhållande till vårt synsätt att människor med funktionsnedsättningar&lt;br&gt;inte skall ses som &amp;quot;problem&amp;quot; att lösa i särskild ordning. Det är enligt&lt;br&gt;vår uppfattning dock följdriktigt mot bakgrund av erfarenheter från våra&lt;br&gt;kartläggningar av den nuvarande situationen för vår personkrets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behoven förstärks av inslag i den aktuella samhällsutvecklingen. Vi&lt;br&gt;avser bl.a. den uttalade betoningen av individens självständighet, den&lt;br&gt;ökade användningen av målstyrning, decentraliseringen, det ökade&lt;br&gt;internationella beroendet och vissa förändringar av offentliga sektorn,&lt;br&gt;vilka ger en ökad konkurrens mellan olika insatsområden i ett läge där&lt;br&gt;gemensamma ekonomiska resurser är knappa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att lagstiftningen behövs som ett led i processen att hävda&lt;br&gt;den enskildes ställning i samhället och ge honom/henne (och anhöriga)&lt;br&gt;verktyg för att kunna påverka sin situation. Men också för att han/hon&lt;br&gt;skall kunna delta i samhällets utveckling och forma det samhälle där&lt;br&gt;barn, ungdomar och vuxna med omfattande funktionsnedsättningar&lt;br&gt;självklart ingår och respekteras i mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På längre sikt - på 2000-talet - anser vi det dock vara ett givet mål att&lt;br&gt;behoven hos vår personkrets skall kunna tillgodoses genom reglering i&lt;br&gt;lagar som är bärkraftiga nog för alla medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Strukturförändringar (Kap 3)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I kapitlet analyseras konsekvenserna av ökad internationell integration&lt;br&gt;och den nya förvaltningspolitiken med dess inriktning på decentralise-&lt;br&gt;ring och målstyrning. Utgångspunkten är möjligheter för enskilda med&lt;br&gt;omfattande funktionshinder att hävda sin medborgarrätt och ha inflytan-&lt;br&gt;de över bl.a. stöd och service. Vi diskuterar regelstyrning resp, mål-&lt;br&gt;styrning av olika verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kritiken av regelstyrning har ofta förbisett skillnader mellan externa&lt;br&gt;och interna regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Externa regler avser medborgaren i relation till myndigheter/staten. Ju&lt;br&gt;mer precisa dessa regler är, desto starkare står medborgaren, hans/hen-&lt;br&gt;nes medborgarrätt ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interna regler avser angelägenheter inom en förvaltningsorganisation&lt;br&gt;(budgetregler, personalfrågor etc.). För den enskilde medborgaren är&lt;br&gt;det, förutsatt att organisationen är effektiv, likgiltigt hur den interna&lt;br&gt;styrningen sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regelstyrning förutsätter rättslig kontroll genom t.ex. möjligheter att&lt;br&gt;överklaga beslut till domstol. Det kan i vissa aspekter leda till ett pro-&lt;br&gt;blematiskt förhållande mellan politik och rättskipning. Samtidigt är dock&lt;br&gt;en domstolsinstans oberoende och kan värna om enskildas rättstrygghet&lt;br&gt;vid konflikt mellan medborgare och den myndighet som de är beroende&lt;br&gt;av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En aktuell utveckling är att övergå till målstyrning för att åstadkomma&lt;br&gt;flexibilitet. För den enskilde är målbeskrivningar främst användbara&lt;br&gt;som en viss norm mot vilken en verksamhet kan bedömas offentligt.&lt;br&gt;Som internt stymingsmedel för t.ex. en förvaltning kan målstyrningen&lt;br&gt;fungera. Däremot är det oklart om den kan fungera i medborgarens&lt;br&gt;relation till förvaltningen, dvs. i den externa styrningen. Dessutom har&lt;br&gt;det visat sig svårt att genomföra den utvärderingsverksamhet som ligger&lt;br&gt;i målstyrningens idé. Vaga mål är ett av flera hinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värden kan finnas i en kombination av regelstyrning och målstyrning&lt;br&gt;med innebörden att myndigheters/förvaltningars interna förhållanden ges&lt;br&gt;ökad målstyrning och relationen mellan medborgaren och förvaltningen&lt;br&gt;en mer preciserad regelstyrning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en aktuell utvecklingslinje är privatisering, främst i be-&lt;br&gt;märkelsen privatisering av produktion av offentlig service. Det kon-&lt;br&gt;kurrensförhållande som därigenom kan skapas har för- och nackdelar&lt;br&gt;för människor med funktionsnedsättningar. En möjlig nackdel är t.ex.&lt;br&gt;risken för segregering, dvs. att det offentliga får ta hand om komplice-&lt;br&gt;rade delar av en verksamhet samtidigt som kvalificerad personal över-&lt;br&gt;går till andra producenter. En fördel för enskilda med funktionsnedsätt-&lt;br&gt;ningar kan vara att valfriheten och anpassningen till individuella service-&lt;br&gt;behov blir bättre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra drag i aktuella strukturförändringar rör decentralisering. För&lt;br&gt;människor med funktionshinder innebär decentralisering i form av&lt;br&gt;kommunalisering en större närhet till beslutsfattare. Samtidigt blir det&lt;br&gt;större skillnader mellan kommuner över landet vilket ger olika villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för enskilda med behov av stöd och service. Enskilda kan bli helt ut- Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;lämnade till lokala politiska majoriteters godtycke och har genom sin Bilaga 1.1&lt;br&gt;situation svårt att agera i den lokala politiska processen - något som&lt;br&gt;ytterligare kan accentueras vid decentralisering genom kommun- eller&lt;br&gt;stadsdelsnämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi tar också upp vissa frågor om brukarinflytande som hittills är&lt;br&gt;tämligen outredda bl.a. avseende fördelningspolitiska konsekvenser. I&lt;br&gt;vårt utredningsarbete har vi i första hand beskrivit självbestämmande&lt;br&gt;och inflytande och prioriterat insatser för att stärka den enskildes möj-&lt;br&gt;ligheter genom bl.a. personlig assistans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av denna analys av några strukturförändringar finner vi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att reformarbetet måste ha två inriktningar som kompletterar varandra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskildes ställning i samhället, hans/hennes rättstrygghet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;politiska makt måste stärkas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En generell samhällsplanering måste inriktas på att medborgare med&lt;br&gt;funktionsnedsättningar inte skall uteslutas från grundläggande möj-&lt;br&gt;ligheter att utöva sin medborgarrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa inriktningar ger i utredningsarbetet en betoning på frågor om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o behovet och utformningen av en rättighetslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o behovet av utvidgat stöd för enskilda via rättshjälpssystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o vitesföreläggande om inte lagen följs av en huvudman&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o valfrihet genom olika producenter av verksamhet men med offentlig&lt;br&gt;finansiering och reglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o insatser för att stärka självbestämmande och inflytande bl.a. genom&lt;br&gt;personlig assistans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o förhållandet mellan enskildas rättigheter och samhällets skyldig-&lt;br&gt;heter, dvs. möjligheter att dels stärka enskildas ställning genom&lt;br&gt;precisa centralt utformade regler (externa regler), dels lämna&lt;br&gt;huvudmännen frihet vid utformningen av den lokala verksamhet&lt;br&gt;som skall tillgodose enskildas behov (interna regler).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Välfärd i ett samhälle för alla - ett etiskt perspektiv (Kap 4)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I detta kapitel beskrivs de grundläggande värderingar som konkretiseras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i våra kvalitetskrav och bärande principer. De skall leda till att målen&lt;br&gt;om full delaktighet och jämlikhet nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi redovisar vårt medvetna val av den humanistiska människosynen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som grund för våra förslag och avvisar därmed tanken på människan&lt;br&gt;som objekt och föremål för åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla människors värde är lika, alla har samma mänskliga rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och samma rätt att få dem respekterade. Oavsett förlust av eller tillgång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till den ena eller andra individuella förmågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självbestämmande (autonomi) är att försvara rätten till integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa enskilda är beroende av att rätten kan försvaras av ställföreträda-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;re, det gäller bl.a. svårt utvecklingsstörda personer. Vi pekar på att&lt;br&gt;sådana situationer kräver stor vaksamhet för att inte missbrukas. Ju mer&lt;br&gt;nedsatt självbestämmandet är hos en person desto mer utsatt är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hans/hennes integritet. Därmed är hans/hennes beroende av andras&lt;br&gt;solidaritet också större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har konstaterat klyftor i välfärden mellan människor med och utan&lt;br&gt;funktionsnedsättningar och sett att dessa klyftor ger betydande svårig-&lt;br&gt;heter i den dagliga livsföringen för enskilda inom vår personkrets. Vi&lt;br&gt;har vidare ställt frågan vilka värderingar som leder till att välfärdsut-&lt;br&gt;vecklingen i mindre grad når dem som har svåra funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Lagom-för-funktionshindrade&amp;quot;-tänkandet (W Ekensteen 1989) är en&lt;br&gt;barlast som uttrycker negativa värderingar om en undantagsställning i&lt;br&gt;samhället. Den leder till att t.ex. tillgänglighet i generell bemärkelse är&lt;br&gt;ett eftersatt område i samhällsplaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi konstaterar att ett samhälle för alla inte kan avgränsa vissa om-&lt;br&gt;råden som tillgängliga eller &amp;quot;tillåtna&amp;quot; för människor med funktions-&lt;br&gt;hinder. Samhällsgemenskapen måste i sin helhet räkna med barn, ung-&lt;br&gt;domar och vuxna med funktionshinder. Ett krav på solidaritet som&lt;br&gt;måste omsättas i handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser skall enligt vår mening utformas med dessa kvalitetskrav som&lt;br&gt;skall hävda:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Självbestämmande och inflytande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Tillgänglighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Delaktighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Kontinuitet och helhetssyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa begrepp är våra bärande principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra förslag handlar inte om förmåner eller välgörenhet. De beskriver&lt;br&gt;i stället nödvändiga och självklara verktyg för att göra målen om full&lt;br&gt;delaktighet och jämlikhet möjliga att förverkliga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Personkretsen (Kap 5)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har ett uppdrag som avser barn, ungdomar och&lt;br&gt;vuxna med funktionshinder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom uppdraget finns olika problemområden som berör ett mindre&lt;br&gt;resp, ett större antal personer. Det har också lett till att våra förslag&lt;br&gt;riktas till en målgrupp som varierar i storlek efter inriktningen på resp,&lt;br&gt;förslag och dess hemortsrätt inom ett visst område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter en kort genomgång av handikappbegreppet och ett synsätt som vi&lt;br&gt;delar med handikapprörelsen redovisar vi överväganden om personkret-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi utgår ifrån det synsätt som handikapprörelsen formulerat med&lt;br&gt;innebörden att välfärd och samhällsutveckling måste grundas på kunskap&lt;br&gt;om den mångfald variationer som naturligt och oundvikligt finns inom&lt;br&gt;en befolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta synsätt leder till att kraftfulla satsningar måste ske för att öka&lt;br&gt;samhällets generella tillgänglighet, något som avser en mycket vid&lt;br&gt;personkrets. Det finns emellertid också behov av individuellt inriktade&lt;br&gt;särskilda insatser Också dessa måste kunna tillgodoses med kvalifice-&lt;br&gt;rade åtgärder efter enskildas behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi beskriver personkretsen för&lt;br&gt;individinriktade åtgärder enligt LSS&lt;br&gt;andra individinriktade åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vårt uppdrag behandlar vi också begreppen &amp;quot;små och&lt;br&gt;mindre kända handikappgrupper&amp;quot;, samt &amp;quot;invandrarbakgrund&amp;quot;. För&lt;br&gt;insatser med anknytning till dessa begrepp redogör vi i särskilda kapitel&lt;br&gt;i detta betänkande resp, i vårt slutbetänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi gör vidare vissa avgränsningar som bl.a. relaterar till uppdrag och&lt;br&gt;ansvar hos andra utredningar resp, inom vissa samhällssektorer, exem-&lt;br&gt;pelvis äldreomsorgens uppgifter. Kortfattat menar vi att generella frågor&lt;br&gt;om äldres villkor ligger utanför vårt uppdrag liksom frågor som avser&lt;br&gt;enskilda och grupper med missbruksproblematik. Avgränsning sker&lt;br&gt;även i vissa avseenden i förhållande till den s.k. psykiatriutredningens&lt;br&gt;uppdrag och målgrupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personkretsen för individinriktade åtgärder enligt vårt förslag till ny&lt;br&gt;lag, lagen (1992:000) om stöd och service till vissa funktionshindrade&lt;br&gt;(LSS), är människor som till följd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. stora funktionshinder har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ett omfattande stödbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa kriterier innebär att insatser skall koncentreras till människor&lt;br&gt;med bestående eller tilltagande funktionsnedsättningar. Orsaken till eller&lt;br&gt;arten av funktionshinder är däremot inte avgörande, inte heller den&lt;br&gt;medicinska diagnosen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Funktionshindrets omfattning måste sammanvägas med svårigheter i&lt;br&gt;den dagliga livsföringen och behovet av särskilt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon statisk avgränsning av vår personkrets till ett visst antal perso-&lt;br&gt;ner är ej möjlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget räknar vi med en personkrets om ca 100 000 personer&lt;br&gt;(barn och vuxna) för individinriktade insatser enligt LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom flera andra individinriktade insatser föreslår vi nödvändiga för-&lt;br&gt;stärkningar. Det gäller exempelvis habilitering/rehabilitering, hjälp-&lt;br&gt;medel och färdtjänst. Inom dessa områden kan personkretsen inte av-&lt;br&gt;gränsas på samma sätt. Verksamhet t ex för habilitering, rehabilitering&lt;br&gt;och hjälpmedel bedrivs för vår personkrets i samma former som för&lt;br&gt;andra med funktionshinder resp, i vissa hänseenden för äldre personer&lt;br&gt;inom äldreomsorg. Vi anser också att habilitering och rehabilitering&lt;br&gt;samt hjälpmedel med en generös bedömning kan minska behov av&lt;br&gt;särskilda individinriktade insatser På motsvarande sätt för vi en dis-&lt;br&gt;kussion om färdtjänsten i kapitel 11. Denna vidare personkrets har vi&lt;br&gt;beaktat i våra ekonomiska bedömningar (kap. 18).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskilt stöd och service till barn och familj (Kap 6 - 6. 1)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Målet för de insatser som vi föreslår är, att barn och ungdomar med&lt;br&gt;omfattande funktionshinder som andra skall få tillgång till en barn- och&lt;br&gt;ungdomstid med goda uppväxtvillkor, som samtidigt ger en individuellt&lt;br&gt;formad förberedelse till ett gott liv som vuxen medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda insatser som vi föreslår är inte mål i sig utan nödvändiga&lt;br&gt;verktyg för välbefinnande och delaktighet i andra barns och ungdomars&lt;br&gt;livsinnehåll, aktiviteter, miljöer osv. I detta ligger också, att insatsernas&lt;br&gt;innehåll och kvalitet fortlöpande måste kunna granskas och förändras.&lt;br&gt;Möjligheterna för barn och ungdomar (och deras närmaste) att delta och&lt;br&gt;ha inflytande i detta utvecklingsarbete, konkretisera sina kvalitetskrav&lt;br&gt;och få sina synpunkter beaktade måste stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vår personkrets finns också barn och ungdomar med en särskilt&lt;br&gt;utsatt situation. Deras skador/sjukdomar/funktionsnedsättningar upp-&lt;br&gt;ställer hinder som idag inte kan avhjälpas i alla sammanhang genom att&lt;br&gt;miljön anpassas och kompletteras med hjälpmedel, personligt stöd osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi menar att det i sådana situationer är mycket angeläget med kraft-&lt;br&gt;fulla satsningar för att finna medel och vägar som tillför enskilda barn&lt;br&gt;och ungdomar en positiv livskvalitet. Det kan kräva kompenserande&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi beskriver vidare ett familjeperspektiv i vårt utredningsarbete: För-&lt;br&gt;äldrars ansvar och inflytande betonas, hela familjens välbefinnande&lt;br&gt;beaktas liksom de olika roller som varje familjemedlem har eller vill ha&lt;br&gt;också utanför familjen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunden är att barn och ungdomar med omfattande funktionshinder&lt;br&gt;skall ha tillgång till en stabil familjesamhörighet. Det kräver att det&lt;br&gt;samhällsstöd som riktas till alla barn och barnfamiljer kompletteras på&lt;br&gt;ett sätt som svarar mot individuella behov och önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett &amp;quot;riktmärke&amp;quot; för att beräkna antalet barn och ungdomar som i&lt;br&gt;åldrarna upp till 20 år kan vara i behov av expertinsatser i form av&lt;br&gt;habilitering (samverkande medicinska, psykologiska, pedagogiska och&lt;br&gt;sociala resurser) har ofta satts till ca 1,5 % av det totala antalet&lt;br&gt;barn/ungdomar i dessa åldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots en i olika sammanhang manifesterad uppslutning om att behoven&lt;br&gt;hos det enskilda barnet, den unge och familjen skall vara utgångspunkt&lt;br&gt;för att få stöd och service har lagstiftning, organisationsmodeller,&lt;br&gt;resursutbyggnad osv. kommit att präglas av hänsyn till diagnoser eller&lt;br&gt;gruppbeteckningar. Det har i vissa sammanhang givit en nödvändig&lt;br&gt;kraftsamling och bearbetning av mycket påtagliga brister. Samtidigt har&lt;br&gt;det skapat olikheter i förutsättningarna att få stöd och service i situa-&lt;br&gt;tioner där enskilda med likartade stora svårigheter beskrivits genom&lt;br&gt;olika diagnos- eller gruppbeteckningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser, att krafttag nu måste tas för att i detta hänseende skapa&lt;br&gt;jämlika och goda förutsättningar för barn och ungdom inom vår per-&lt;br&gt;sonkrets. Förändringsarbetet måste ske på ett sätt som samtidigt tar&lt;br&gt;tillvara det positiva som redan uppnåtts och ökar möjligheterna att&lt;br&gt;utveckla nya kunskaper och former för insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda barn och ungdomar (och deras familjer) måste få tillgång till&lt;br&gt;allsidig kvalificerad utredning, diagnostik, funktionsbedömning, behand-&lt;br&gt;ling, hjälpmedel och rådgivning m.fl. stödjande insatser. Flera kom-&lt;br&gt;petensområden måste engageras. Insatsernas tyngdpunkt i medicinska,&lt;br&gt;pedagogiska, psykologiska och sociala åtgärder växlar, men behovet av&lt;br&gt;samverkan mellan olika kompetensområden består. Landstingen är idag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudmän för merparten av de insatser, som avses och har för vissa&lt;br&gt;grupper etablerat verksamheten i en särskild organisation för barn- och&lt;br&gt;ungdomshabilitering. Dessa habiliterande insatser ersätter inte för barn&lt;br&gt;och familj väsentligt och kvalificerat kunnande och nödvändiga insatser&lt;br&gt;som förmedlas av andra t.ex. inom barnomsorg, skola, socialtjänst,&lt;br&gt;barnhälsovård. Också inom dessa och flera andra verksamheter måste&lt;br&gt;det finnas grundläggande kunskap om handikappande situationer och&lt;br&gt;åtgärder som kan vidtas för att minska följderna av en funktionsned-&lt;br&gt;sättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elevhemslagen (1965:136) och omsorgslagen (1985:568) utgör en&lt;br&gt;utgångspunkt för utformningen av våra förslag. Båda lagarna komplette-&lt;br&gt;rar insatser som ges enligt socialtjänstlagen (SoL) och hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen (HSL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har funnit att det fortsättningsvis finns behov av en lagreglering&lt;br&gt;som för vår personkrets kompletterar det lagstöd som i övrigt finns. Vi&lt;br&gt;menar att det starkaste skälet för detta är dels personkretsens utsatthet,&lt;br&gt;dels de ojämna villkoren för olika grupper, inom olika insatsområden&lt;br&gt;och i olika delar av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår genom tillägg till HSL att sjukvårdshuvudmännen skall ha&lt;br&gt;skyldighet att organisera och finansiera habilitering för barn och ung-&lt;br&gt;dom med funktionsnedsättningar oavsett funktionsnedsättningens art.&lt;br&gt;Var resurserna ställs till förfogande skall framgå av en särskild av&lt;br&gt;huvudmannen upprättad organisationsplan. Den skall omfatta verksam-&lt;br&gt;het inom det egna landstingsområdet men också de insatser som finns&lt;br&gt;vid t.ex. kunskapscenter för små och mindre kända handikappgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Habiliteringens uppläggning skall framgå av en individuell plan. Också&lt;br&gt;den föreskrivs genom tillägg till HSL. Vissa kompletterande expertinsat-&lt;br&gt;ser skall enligt vårt förslag ställas till förfogande genom en föreskrift i&lt;br&gt;LSS. Barn och familj behöver vidare tillförsäkras en rad olika andra&lt;br&gt;insatser, som vi finner naturligt att knyta till ett kommunalt huvud-&lt;br&gt;mannaskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi beskriver i vårt förslag till en ny lag, LSS, insatser som barn och&lt;br&gt;familj skall ha rätt till och som syftar till att skapa förutsättningar för ett&lt;br&gt;gott liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi avser bl.a. biträde av en kontaktperson, rätten till en samordnad&lt;br&gt;individuell plan över olika stödinsatser, olika former av avlösningsser-&lt;br&gt;vice, dels i hemmet, dels i korttidshem. Vidare föreslår vi rättigheter&lt;br&gt;som avser kompletterande uppväxtmiljöer som elevhem och familjehem&lt;br&gt;jämte rätt till särskild tillsyn för barn över 12 år före och efter skol-&lt;br&gt;dagens början, vid lov etc. Särskild uppmärksamhet ägnas barn och&lt;br&gt;ungdomar vilkas funktionsnedsättningar är mycket komplicerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har också i förslaget till den nya lagen, LSS, genom särskilda&lt;br&gt;föreskrifter ökat möjligheterna att erhålla en assistans som är knuten till&lt;br&gt;bamet/den unge och som kan biträda honom/henne i olika verksam-&lt;br&gt;heter. Vi menar att dessa olika åtgärder kan främja barnets tillgång till&lt;br&gt;bl.a. fritidsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrars deltagande i behandling och utbildning underlättas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Kap 6.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förbättra insatserna för barn och ungdomar med omfattande&lt;br&gt;funktionshinder krävs också ett familjeperspektiv. Det handlar bl.a. om&lt;br&gt;ekonomiska möjligheter för föräldrar att kunna medverka i behandling&lt;br&gt;av barnet samt utbildning om barnets funktionshinder och om insatser&lt;br&gt;för att allsidigt främja barnets utveckling. För att möjliggöra detta&lt;br&gt;föreslår vi för föräldrar som omfattas av vårt förslag till lag (1992:000)&lt;br&gt;om stöd och service till vissa funktionshindrade en utvidgning av syste-&lt;br&gt;met med kontaktdagar inom föräldraförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att föräldern får rätt att ta ut kontaktdagar från det att&lt;br&gt;barnet fyllt två år till dess att det fyller 16 år. 10 dagar föreslås kunna&lt;br&gt;tas ut per år och barn. Det innebär för föräldrar till barn i ålders-&lt;br&gt;gruppen 4 - 12 år en utökning med åtta dagar från två till tio dagar per&lt;br&gt;barn och år. För föräldrar till barn i åldersgrupperna 2-4 och 12-16&lt;br&gt;år innebär förslaget att tio nya dagar per år tillkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom detta förslag ökar möjligheterna för båda föräldrarna att en-&lt;br&gt;skilt eller tillsammans kunna delta i föräldrautbildning som anordnas av&lt;br&gt;t.ex. handikapporganisationer. Detta bör också innebära viss förbättring&lt;br&gt;av möjligheterna för båda föräldrarna att kunna få ersättning vid med-&lt;br&gt;verkan i behandling av barnet när de samtidigt gör besök på en vårdin-&lt;br&gt;rättning etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår också att föräldrapenning i samband med barns födelse&lt;br&gt;skall kunna användas för samma slags föräldrautbildning som tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning, inklusive kontaktdagama, kan användas för, dvs. även&lt;br&gt;för t.ex. föräldrautbildning som en handikapporganisation anordnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår vidare bl.a. en utökning av möjligheterna att få tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning när en förälder medverkar i behandling av barnet.&lt;br&gt;Nuvarande regler innebär att barnet vanligtvis måste följa med föräldern&lt;br&gt;för att föräldrapenningen skall kunna betalas ut. Förslaget innebär att&lt;br&gt;kravet på barnets närvaro inte längre skall gälla som ett villkor för att&lt;br&gt;få ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för föräldraförsäkringen av våra förslag beräknar vi till&lt;br&gt;totalt ca 85 milj, kr/år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har vid vår genomgång konstaterat ojämnheter mellan olika delar&lt;br&gt;av föräldraförsäkringen vad gäller målgrupper och ersättningsformer.&lt;br&gt;Skillnaderna påverkar möjligheterna att med påbyggnad på de nuvaran-&lt;br&gt;de reglerna skapa övergripande och enhetliga lösningar. En viktig fråga&lt;br&gt;när det gäller föräldraförsäkringens förmåner i förhållande till funk-&lt;br&gt;tionshindrade och sjuka barn är vidare den övre gränsen, 16 år, för rätt&lt;br&gt;till tillfällig föräldrapenning. Vi anser det angeläget att våra förslag till&lt;br&gt;förbättringar inom föräldraförsäkringen genomförs som en del i vårt&lt;br&gt;reformpaket. I ett andra steg anser vi att föräldraförsäkringens regler&lt;br&gt;vad avser barn med funktionshinder behöver ses över och få en mer&lt;br&gt;enhetlig utformning. Vi är beredda att pröva detta i vårt fortsatta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskilt stöd och service till vuxna och deras närstående&lt;br&gt;(Kap 7 - 7.2)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis beskriver vi allmänna utgångspunkter för habilitering,&lt;br&gt;rehabilitering och fortlöpande stöd och service till vuxna. Vi anger med&lt;br&gt;stöd av remissynpunkter vikten av att vuxna med omfattande funktions-&lt;br&gt;nedsättningar får tillgång till stöd och service som möjliggör att de kan&lt;br&gt;etablera sig i och behålla olika roller i vuxenlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den del av kapitlet som belyser habilitering och rehabilitering defini-&lt;br&gt;eras begreppen som processer som kräver allsidiga och i tid samordnade&lt;br&gt;insatser till stöd för enskildas utveckling, träning m m. Vi betonar den&lt;br&gt;enskildes inflytande och slår fast att han/hon inte skall vara &amp;quot;ett föremål&lt;br&gt;för habilitering och rehabilitering&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi ger exempel på brister i nuvarande tillgång till insatser och ger&lt;br&gt;riktlinjer för en kraftfullt utbyggd verksamhet. Vi menar att aktiva&lt;br&gt;insatser måste nå också dem som hittills stått utanför arbetslivet. Det&lt;br&gt;konstateras att kunskap och erfarenheter finns - t ex om rehabilitering&lt;br&gt;vid hjärnskador - men att resursutbyggnaden inte är i takt med dessa&lt;br&gt;rön. Utbyggnaden måste ske allsidigt inom flera områden, som berör&lt;br&gt;rehabiliteringsmedicin, syn- och hörselrehabilitering m.fl. Också formen&lt;br&gt;för utbyggnad behöver präglas av mångfald (ex. kunskapscentra, enskil-&lt;br&gt;da anläggningar för rehabilitering).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att göra denna utbyggnad av såväl habilitering som rehabilitering&lt;br&gt;möjlig föreslår vi en försäkringsersättning från socialförsäkringen till&lt;br&gt;landstingen motsvarande 400 milj, kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anger utvecklingslinjer för vuxenhabilitering och pekar på behovet&lt;br&gt;av en tidig planering för ungdomars övergång till vuxenliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att en huvudman, sjukvårdshuvudmannen, skall ha skyldig-&lt;br&gt;het att organisera och finansiera allsidig habilitering och rehabilitering&lt;br&gt;för vuxna. Verksamheten kan bedrivas av andra eller i vissa fall genom&lt;br&gt;samverkan mellan flera sjukvårdshuvudmän. Sjukvårdshuvudmannen i&lt;br&gt;enskildas hemlandsting skall genom sitt ansvar för en särskild orga-&lt;br&gt;nisationsplan kunna anvisa vägar för habilitering och rehabilitering vid&lt;br&gt;olika funktionsnedsättningar. Skyldigheten framgår genom tillägg till&lt;br&gt;HSL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att den enskilde skall ha rätt till en individuell habilite-&lt;br&gt;rings- och rehabiliteringsplan av vilken framgår behov, insatser, ansvar&lt;br&gt;m.m. Också detta uttrycks genom en kompletterande föreskrift i HSL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver kan den enskilde också i dessa sammanhang ha nytta av en&lt;br&gt;särskild kontaktperson, ett biträde, som kan ges enligt vårt förslag till&lt;br&gt;LSS (§ 6).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bostad, boende och service (Kap 7.3)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande målet för bostadspolitiken är att alla skall ha tillgång&lt;br&gt;till en god bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta kapitel redovisas generella krav på utformningen av en god &amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bostad och det personliga stöd samt den service som människor med Bilaga 1.1&lt;br&gt;funktionsnedsättningar har behov av i bostadssituationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har valt att beskriva bostads- och boendeformer med följande&lt;br&gt;indelning: egen friliggande bostad, servicebostad, kollektiva bostadsfor-&lt;br&gt;mer samt institutionella boendeformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På olika sätt har dessa olika bostads- och serviceformer varit föremål&lt;br&gt;för utredningar, projekt, lagstiftning m.m. under senare år. Flera initia-&lt;br&gt;tiv har haft inriktningen att förbättra situationen för människor med&lt;br&gt;funktionsnedsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots olika positiva ansatser har vi funnit att människor med omfattan-&lt;br&gt;de funktionsnedsättningar har svårt att få sina bostads- och servicebehov&lt;br&gt;tillgodosedda. Fortfarande vistas många på institutioner och har inte&lt;br&gt;någon egen bostad. Andra bor som vuxna kvar i föräldrahemmet trots&lt;br&gt;önskemål om egna bostäder. Återigen andra har inte av flera skäl den&lt;br&gt;bostads- eller serviceform som de önskar; brister kan finnas i tillgäng-&lt;br&gt;lighet i behövliga utrymmen, personalstöd etc. Många kan inte flytta till&lt;br&gt;önskad ort på grund av osäkerhet om servicebehoven skall kunna till-&lt;br&gt;godoses i nödvändig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har därför - trots befintlig lagstiftning inom området - funnit&lt;br&gt;behov av ett starkare och utvidgat lagskydd för vår personkrets. Vi&lt;br&gt;föreslår en rättighet för enskilda att genom hemkommunen få tillgång&lt;br&gt;till lämplig bostad med särskild service. Rättigheten skall enligt vår&lt;br&gt;mening komma till uttryck genom en föreskrift i den nya lagen, LSS.&lt;br&gt;Det kommunala ansvaret för att tillgodose enskilda i detta hänseende&lt;br&gt;ligger i linje med den skyldighet som kommunen har efter den s.k.&lt;br&gt;Ädel reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi finner inte anledning att skilja ut utvecklingsstörda som grupp i&lt;br&gt;vårt förslag utan anser att den kommunala skyldigheten skall omfatta&lt;br&gt;alla med svåra funktionshinder. Vi beskriver vidare hur enskildas behov&lt;br&gt;av stöd och service i bostaden skall kunna tillgodoses och pekar på&lt;br&gt;möjligheter till ökat självbestämmande och bättre kontinuitet genom vårt&lt;br&gt;förslag om biträde av personlig assistent, (se bl.a. kap 9). Institutions-&lt;br&gt;avvecklingen ägnas uppmärksamhet liksom bostadsformer som måste&lt;br&gt;ställas till förfogande bl.a. för dem som länge vistats på institutionerna.&lt;br&gt;Vi slår fast att vårdhem för utvecklingsstörda skall avvecklas med en&lt;br&gt;bestämd tidpunkt när detta skall ha fullföljts i hela landet. Enligt vårt&lt;br&gt;förslag bör denna tidpunkt vara den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvecklingen kräver en gemensam planering av landsting och kom-&lt;br&gt;mun. Vi finner det motiverat att införa betalningsansvar för kommuner-&lt;br&gt;na för boende på vårdhem så länge vårdhemmen finns kvar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskilt stöd och service for små och mindre kända&lt;br&gt;handikappgrupper (Kap 8)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Uppmärksamheten har under senare år riktats på de försvårande om-&lt;br&gt;ständigheter som kan uppstå när enskilda har en ovanlig sjukdom/skada/&lt;br&gt;funktionsnedsättning. Svårigheterna rör i korthet dels tillgången till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;specialistkunnande, dels möjligheter att utbyta erfarenheter med andra i&lt;br&gt;samma belägenhet. Utgångspunkten för våra överväganden och förslag&lt;br&gt;är de ovanliga sjukdomar/skador som leder till omfattande funktions-&lt;br&gt;hinder och finns hos 100 personer (barn och vuxna) eller färre på 1&lt;br&gt;milj, invånare. Detta är dock inte någon fast gräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komplettera de insatser som vi i övrigt föreslår för vår per-&lt;br&gt;sonkrets anser vi att de små handikappgruppernas situation skall bli&lt;br&gt;föremål för en nationell, fortlöpande uppföljning för vilken Socialstyrel-&lt;br&gt;sen föreslås svara. Med detta underlag föreslås inrättande av vissa&lt;br&gt;kunskapscentra på region- och riksnivå som en utveckling av sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännens skyldighet att organisera och finansiera habilitering och&lt;br&gt;rehabilitering. Kunskapscentra skall erbjuda allsidigt specialistkunnande,&lt;br&gt;träning och i övrigt svara för olika uppgifter som leder till förbättrade&lt;br&gt;villkor för små handikappgrupper. Arbetssättet skall karaktäriseras av&lt;br&gt;nära samverkan med stöd, service och kompetens som finns att tillgå&lt;br&gt;inom en kommun eller ett landsting/län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av huvudmännens ökade kostnader genom detta förslag&lt;br&gt;föreslår vi en försäkringsersättning efter överenskommelse för varje&lt;br&gt;kunskapscenter mellan Riksförsäkringsverket och landstingen genom&lt;br&gt;Landstingsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapsspridning om små gruppers behov bör göras mera effektiv.&lt;br&gt;Vi föreslår statliga medel dels till stöd för handikapporganisationernas&lt;br&gt;informationsverksamhet genom skrifter om små och mindre kända&lt;br&gt;handikappgrupper, dels till inrättande av en databank. Denna samordnas&lt;br&gt;med den av oss föreslagna databanken för hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta erfarenhetsutbyte mellan enskilda föreslås att upp-&lt;br&gt;följningen genom Socialstyrelsen också omfattar tillgången för olika&lt;br&gt;grupper till aktiviteter som ger möjligheter att träffa andra, få infor-&lt;br&gt;mation osv. En årlig förteckning över utbudet skall upprättas av Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet i samverkan med handikapporganisationerna m.fl. Vid&lt;br&gt;behov skall utbudet kompletteras så att olika grupper tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrars möjligheter att delta i aktiviteteter vid bl.a. kunskapscentra&lt;br&gt;underlättas genom vårt förslag om ändringar rörande tillfällig föräldra-&lt;br&gt;penning (kap. 6.2).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Personlig assistent - ekonomiskt stöd (Kap 9)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Personlig assistans har inom många kommuner vuxit fram som en insats&lt;br&gt;inom socialtjänsten. Denna form av personligt utformat stöd finns&lt;br&gt;emellertid inte att tillgå överallt. Detta skapar olikheter över landet i&lt;br&gt;stöd till personer med likvärdiga behov till följd av omfattande funk-&lt;br&gt;tionshinder. Vi anser att möjligheten till sådan assistans måste stärkas.&lt;br&gt;Därigenom kan valfriheten, självbestämmandet och kontinuiteten i den&lt;br&gt;personliga livssituationen förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför att en rättighet till personlig assistent införs i LSS&lt;br&gt;för alla som kan anses ha behov av insatsen och som ingår i personkret-&lt;br&gt;sen för LSS. Den enskilde skall hos kommunen kunna få sådant stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår vidare att den enskilde själv skall kunna vara arbetsgivare&lt;br&gt;eller kunna anlita t.ex. ett kooperativ som arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen bör ha ett grundläggande ansvar för att tillhandahålla och&lt;br&gt;finansiera insatsen personlig assistent. I finansieringen ingår en skyldig-&lt;br&gt;het att alternativt ge ett ekonomiskt bidrag direkt till den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med insats av personlig assistent avses att den enskildes behov av stöd&lt;br&gt;och hjälp i alla situationer tillgodoses av ett begränsat antal personer.&lt;br&gt;De är knutna till personen och inte till någon viss verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den personliga assistentinsatsen ligger också att den enskilde har ett&lt;br&gt;avgörande eller mycket stort inflytande på vem som anställs som assis-&lt;br&gt;tent och att den enskilde skall ha ett stort inflytande över när hjälpen&lt;br&gt;skall ges. Genom att förbättra möjligheterna till personlig assistent ökar&lt;br&gt;också möjligheterna att samordna personligt stöd som i dag ges inom&lt;br&gt;hem, arbete och skola. Vi anser också att införandet av en rätt till&lt;br&gt;personlig assistent kommer att underlätta utflyttningen från institution&lt;br&gt;för bl.a. utvecklingsstörda och psykiskt långtidssjuka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser också att det finansiella stödet för personlig assistans måste&lt;br&gt;stärkas. Det bör ske genom socialförsäkringen. Därigenom kan skapas&lt;br&gt;en solidarisk finansiering av kostnader för stora stödbehov inom kom-&lt;br&gt;munerna. Socialförsäkringen har också redan i dag ett stort finansiellt&lt;br&gt;ansvar för funktionshindrade genom olika stöd som t.ex. förtidspension&lt;br&gt;och handikappersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett basansvar skall dock alltid finnas kvar hos kommunerna. Dvs.&lt;br&gt;även om stödbehovet i det enskilda fallet är stort skall inte hela stödet&lt;br&gt;finansieras genom socialförsäkringen utan en viss del ligger kvar på&lt;br&gt;kommunen. Försäkringskassans ansvar bör träda in först när hjälpbe-&lt;br&gt;hovet överstiger 20 timmar per vecka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet från försäkringskassan kallas assistansersättning. Denna ersätt-&lt;br&gt;ning utgör en merkostnadsersättning i likhet med bl.a. handikappersätt-&lt;br&gt;ningen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Ersättningen är&lt;br&gt;avsedd främst för dem som ingår i LSS personkrets och fyllt 16 år samt&lt;br&gt;bor i eget boende servicehus eller hos familj/anhörig. Assistansersätt-&lt;br&gt;ningen utges inte för dygnsvila.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om försäkringskassan inte beviljar assistansersättning kan den enskilde&lt;br&gt;begära att kommunen beviljar ersättningen. Kommunen har således ett&lt;br&gt;subsidiärt finansieringsansvar i de fall där assistansersättning kan ges&lt;br&gt;men kassan anser att rätt till ersättning inte föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Merkostnaderna vid bestämmandet av assistansersättning utgörs i&lt;br&gt;huvudsak av lönekostnader för assistenten eller av de avgifter - motsva-&lt;br&gt;rande i princip lönekostnaderna - kommunen eller någon annan som&lt;br&gt;svarar för insatsen debiterar. Ersättningen utges per veckotimme och&lt;br&gt;kan i dagsläget beräknas till ca 6.240 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den enskilde vill ordna assistentinsatsen på annat sätt än genom&lt;br&gt;personlig assistent från kommunen bör han/hon ändå först vända sig till&lt;br&gt;kommunen för att få bidrag därifrån, ett bidrag som i regel uppgår till&lt;br&gt;högst 20 timmar per vecka. Därefter vänder sig vederbörande med eller&lt;br&gt;utan administrativ hjälp från kommunen till försäkringskassan för ersätt-&lt;br&gt;ning för insatser som tillgodoser överskjutande stödbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi beräknar att rätten till personlig assistent med assistansersättning &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från försäkringskassan initialt kommer att beröra ca 8 000 personer. Vi &amp;nbsp;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beräknar vidare att det uppkommer merkostnader netto för kommunerna&lt;br&gt;med ca 500 milj. kr./år. Samtidigt övertar socialförsäkringen kostnader&lt;br&gt;för ca 1,1 miljarder kr, varför kommunerna avlastas ca 600 milj,&lt;br&gt;kr./år. Genom utflyttning från institutioner tillkommer på sikt&lt;br&gt;3 000-4 000 personer som blir berättigade till assistansersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sysselsättning och arbete (Kap 10)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den kartläggning som vi redovisade i ett tidigare betänkande (SOU&lt;br&gt;1990:19) visade att bristen på arbete och sysselsättning är ett av de&lt;br&gt;svåraste problemområdena för vår personkrets. Vägarna till sysselsätt-&lt;br&gt;ning och arbete måste förstärkas betydligt. Insatserna för arbete och&lt;br&gt;sysselsättning måste samverka och ha en klar målsättning att stärka&lt;br&gt;arbetsmöjligheterna för personer med omfattande funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att det kommunala ansvaret för sysselsättning för vår&lt;br&gt;personkrets förtydligas genom införande av en kommunal sysselsätt-&lt;br&gt;ningsgaranti i lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade&lt;br&gt;(LSS 6 §). För närvarande har 17 000 vuxna utvecklingsstörda sådan&lt;br&gt;verksamhet vid landstingens dagcentra. Vi föreslår att dessa dagcentra&lt;br&gt;överförs till kommunerna. En utbyggnad för andra svårt funktionshind-&lt;br&gt;rade behövs i lika stor omfattning vilket betyder ett successivt utbygg-&lt;br&gt;nadsbehov för 17 000 personer. Vi pekar på att det kommunala ansvaret&lt;br&gt;för att anordna sysselsättning kan förverkligas på olika vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna bör också ha ansvar för att individuella planer upprättas&lt;br&gt;där bl.a vägar till sysselsättning och arbete behandlas. Härvid föreslås&lt;br&gt;att det bör åligga försäkringskassorna att följa upp dessa planer och vid&lt;br&gt;behov kalla till överläggningar med berörda samhällsorgan, inkl, arbets-&lt;br&gt;marknadsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ytterligare stärka vägarna till sysselsättning och arbete föreslår&lt;br&gt;vi att arbetsförmedlingen har särskilda kontaktpersoner i förhållande till&lt;br&gt;habiliterings- och rehabiliteringsverksamhet. Vidare, att funktioner som&lt;br&gt;kommunal arbetsanpassare inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att undvika förtidspensionering av unga handikappa-&lt;br&gt;de. Vi ansluter oss i stort till Rehabiliteringsberedningens förslag om&lt;br&gt;ersättning till unga handikappade. Vi gör bedömningen att en absolut&lt;br&gt;lägsta åldersgräns för rätt till förtidspension/sjukbidrag bör sättas till 25&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns nu en klar hotbild i arbetslivets utveckling, trots mycket&lt;br&gt;positiva insatser t.ex. inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdena.&lt;br&gt;Riskerna är uppenbara för att ett ökat arbetsgivaransvar för rehabilite-&lt;br&gt;ringsinsatser för de anställda, eventuella system med differentierade&lt;br&gt;arbetsgivareavgifter, införande av sjuklöneperioder m.m. leder till nya&lt;br&gt;utestängningseffekter för svårt handikappade utanför arbetslivet. Samti-&lt;br&gt;digt sker betydande strukturella förändringar i arbetslivet vilka bl.a.&lt;br&gt;innebär att arbetsuppgifter rationaliseras bort. Därför krävs fortsatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 159&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stora ansträngningar för att utveckla och öppna nya vägar till arbetslivet&lt;br&gt;för handikappade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi framhåller vikten av att vissa arbetsmarknadspolitiska resur-&lt;br&gt;ser/medel måste förbehållas personer med svårare funktionshinder.&lt;br&gt;Detta gäller framför allt insatser som lönebidrag, AMI-S, Samhall och&lt;br&gt;särskilda inskolningsplatser (jämte insatser som motsvarar sådana in-&lt;br&gt;skolningsplatser).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår en utbyggnad av antalet arbetstillfällen för vår personkrets&lt;br&gt;inom Samhall med ca 600 per år under en dryg 1 O-årsperiod. En viss&lt;br&gt;andel av Samhalls arbetstillfällen bör efter avtal härvid stå till direkt&lt;br&gt;förfogande för den kommunala huvudmannen för dem i den berörda&lt;br&gt;personkretsen som är beredda att gå från sysselsättning till arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen konstateterar att de särskilda inskolningsplatsema visat&lt;br&gt;sig vara en bra introduktion till arbetslivet för utredningens personkrets.&lt;br&gt;Därför föreslås en vidgning av möjligheterna för hela personkretsen till&lt;br&gt;motsvarande insats som särskilda inskolningsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi avser att i vårt slutbetänkande återkomma till frågor om vägar till&lt;br&gt;arbete och förutsättningar för att öronmärka arbetsmöjligheter för vår&lt;br&gt;personkrets.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Färdtjänst (Kap 11)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kollektivtrafiken är enligt vårt synsätt basen i trafikförsörjningen för&lt;br&gt;alla människor. Behoven av förändringar för att öka tillgänglighet är be-&lt;br&gt;tydande trots vissa insatser under senare år. Vi menar att ansvars- och&lt;br&gt;finansieringsprincipen är en utgångspunkt för ett sådant förändringsarbe-&lt;br&gt;te. Vi återkommer i vårt slutbetänkande till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här berör vi främst dels den särskilt anpassade kollektivtrafiken (ser-&lt;br&gt;vicelinjer), dels färdtjänsten som ett komplement till den anpassade&lt;br&gt;kollektivtrafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda som har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand&lt;br&gt;eller att använda allmänna kommunikationer måste enligt vår mening&lt;br&gt;kunna känna ett större oberoende än vad som är fallet inom nuvarande&lt;br&gt;färdtjänst. Vi har i detta syfte uppställt mål för färdtjänstens utveckling.&lt;br&gt;Bland målen är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;färdtjänsten som trafikform skall komplettera bl.a. kollektiva trafik-&lt;br&gt;medel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsfärdtjänst skall införas i alla län genom kommunal samverkan&lt;br&gt;något högsta tak i antalet resor skall i princip inte förekomma&lt;br&gt;begränsningar för resors tidpunkt under dygnet skall i princip inte&lt;br&gt;förekomma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- egenavgiften skall inte överstiga kollektivtrafiktaxan i lokal- och&lt;br&gt;länstrafiken. Avgifter skall inte tas ut för ledsagare eller för med-&lt;br&gt;åkande barn till färdtjänstberättigad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förverkliga målen föreslår vi ändringar i socialtjänstlagen (10&lt;br&gt;och 35 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår dessutom att ett stimulansbidrag på 50- 100 miljoner kr./år&lt;br&gt;(nya pengar) fördelas till kommuner och trafikhuvudmän under en&lt;br&gt;period av 4-5 år för att påskynda utbyggnad av främst servicelinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår vidare uppföljning av reformen genom forskningsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hjälpmedel (Kap 12)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I kapitlet kartlägger och definierar vi ansvarsförhållanden samt lägger&lt;br&gt;förslag som stärker den enskildes trygghet i tillgången till hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tillägg i HSL blir det en skyldighet för landstingen att till-&lt;br&gt;handahålla och finansiera hjälpmedel för den dagliga livsföringen och&lt;br&gt;för egen vård och behandling för alla funktionshindrade. Det skall ske&lt;br&gt;på ett individuellt samt likvärdigt sätt. Detta kan sedan kompletteras&lt;br&gt;med åtagande från landstingen om en &amp;quot;garanti&amp;quot; för att den enskilde inte&lt;br&gt;skall behöva vänta mer än en viss minsta tid på rätt hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen blir också skyldiga att ha en organisation för kartläggning&lt;br&gt;och utprovning av hjälpmedel för daglig livsföring och för egen vård&lt;br&gt;och behandling men även för hjälpmedel av annat slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen får använda olika producenter för utprovning m.m. Vilka&lt;br&gt;producenterna är och var de finns att nå skall för den enskilde brukaren&lt;br&gt;och i övrigt enligt kravet på tillgänglighet framgå av en organisations-&lt;br&gt;plan. Tillsammans med den individuella habiliterings- och rehabilite-&lt;br&gt;ringsplanen och möjligheten att få biträde av en kontaktperson stärker&lt;br&gt;också detta den enskildes trygghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår vidare en särskild satsning (100 milj. kr./år) på hjälpmedel&lt;br&gt;för fritid och rekreation samt på hjälpmedel för grupper med särskilda&lt;br&gt;behov av kompetens vid utprovning, anpassning och träning av hjälp-&lt;br&gt;medel. Handikappinstitutet skall vara ett centralt kunskaps- och utveck-&lt;br&gt;lingscentrum för hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare läggs förslag om kompetensutveckling och informationssprid-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda med funktionsnedsättningar skall inte betala för de hjälp-&lt;br&gt;medel och den service som behövs på grund av funktionsnedsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi kommer i vårt slutbetänkande att behandla ytterligare frågor om&lt;br&gt;hjälpmedel. Här avses bl.a. hjälpmedel i arbetet och en prövning av&lt;br&gt;behovet av ett eventuellt ändrat finansiellt ansvar inom den totala hjälp-&lt;br&gt;medel sförsörj ningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Fritid och rekreation efter eget val (Kap 13)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kapitlet redovisar den mycket stora bristsituation som råder beträffande&lt;br&gt;olika aspekter på tillgänglighet inom fritids-, rekreations- och kultur-&lt;br&gt;livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi visar att denna situation trots betydande kunskaper och erfarenheter&lt;br&gt;om förändringsbehov och möjligheter inte utvecklats nämnvärt för vår&lt;br&gt;personkrets. Flera förhållanden understryker en ojämlik situation. Bl.a.&lt;br&gt;omnämns enskildas bräckliga socioekonomiska ställning som ofta inte&lt;br&gt;ger utrymme för fritidsaktiviteter varken &amp;quot;till vardags&amp;quot; eller under se-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mestertid. Vidare många hinder genom begränsningar i tillgång t.ex. till&lt;br&gt;färdtjänst, ledsagarservice m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi menar att åtgärder för att förbättra generell tillgänglighet i sam-&lt;br&gt;hället måste vara en starkt hävdad strategi. Framförallt i förening med&lt;br&gt;en mera konsekvent tillämpning av den s.k. ansvars- och finansierings-&lt;br&gt;principen. Denna fråga har en mycket stor räckvidd. Vi avser därför att&lt;br&gt;återkomma till den i vårt slutbetänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi redovisar här våra förslag med inriktning på individuella insatser&lt;br&gt;som kan stärka enskildas möjligheter att delta i fritids- och rekreations-&lt;br&gt;verksamhet. Bl.a. avses stöd genom biträde av personlig assistent,&lt;br&gt;bättre tillgång till hjälpmedel, biträde av kontaktperson, avgiftsfri led-&lt;br&gt;sagarservice och riktade insatser. Vi föreslår också förändringar inom&lt;br&gt;färdtjänsten för att öka oberoende och valfrihet (t.ex. möjligheter till&lt;br&gt;resor utanför den egna kommunen och avgifter motsvarande kollek-&lt;br&gt;tivtrafikens taxor). I ett kommande delbetänkande läggs förslag om&lt;br&gt;tolkservice för fritid för döva m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu föreliggande förslagen innebär en resursförstärkning motsvaran-&lt;br&gt;de 2-300 miljoner kronor för fritidsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättshjälp (Kap 14)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I kapitlet redovisas olika vägar till stöd för bevakning av enskildas&lt;br&gt;intressen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaltningslagen (1986:223)&lt;br&gt;förvaltningsprocesslagen (1971:293)&lt;br&gt;stöd enligt omsorgslagen (1985:568)&lt;br&gt;stöd enligt socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens tillsyn över verksamhet enligt socialtjänstlagen och&lt;br&gt;omsorgslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429) med de änd-&lt;br&gt;ringar som vidtogs den 1 juli 1988&lt;br&gt;handikapporganisationernas insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi beskriver vidare vårt förslag om biträde av kontaktperson&lt;br&gt;(LSS 6 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att rättshjälpslagen bör ändras så att det blir lättare&lt;br&gt;för människor med funktionshinder att få rättshjälp hos förvaltnings-&lt;br&gt;domstol i angelägenhet som rör socialförsäkringsförmåner, bistånd&lt;br&gt;enligt socialtjänstlagen eller särskilt stöd och service enligt den föreslag-&lt;br&gt;na lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringarna anser vi kan ske genom tillägg i 8 a § rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vägar att utkräva sociala rättigheter (Kap 15)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under senare år och med ett kärvare ekonomiskt klimat har diskussio-&lt;br&gt;nen accentuerats om enskildas möjligheter att utkräva sociala rättigheter.&lt;br&gt;Publicitet har ägnats överklagningsärenden om bl.a. bistånd enligt 6 §&lt;br&gt;SoL och särskilda omsorger enligt 4 § OL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitlet redovisas de möjligheter till utkrävbarhet som inryms i&lt;br&gt;förvaltningsbesvär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare beskrivs de nya reglerna för brotten tjänstefel och grovt&lt;br&gt;tjänstefel och det straffrättsliga ansvar som kan utkrävas. Det framgår&lt;br&gt;att ledamöter av t.ex. kommunal socialnämnd och landstingskommunal&lt;br&gt;omsorgsnämnd inte är undantagna från ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För offentlig verksamhet som avser myndighetsutövning regleras&lt;br&gt;skadeståndsansvar i 2 § skadeståndslagen. Ersättningsskyldigheten för&lt;br&gt;det allmänna är dock så begränsad att det för den enskilde sällan är&lt;br&gt;möjligt att grunda någon skadeståndsrätt på t.ex. uteblivna bistånds-&lt;br&gt;eller omsorgsinsatser (enligt SoL resp. OL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en väg kan vara att bruka bestämmelser om vite. Enligt&lt;br&gt;utsökningsbalken skall verkställighet av dom ske genom att kronofogde-&lt;br&gt;myndighet förelägger svaranden att fullgöra vad som åligger honom&lt;br&gt;enligt domen. Föreläggandet kan förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter denna genomgång gör vi bedömningen att utsökningsbalken ger&lt;br&gt;möjlighet för kronofogdemyndighet att genom vite mot landstingskom-&lt;br&gt;mun eller kommun framtvinga verkställighet av dom som meddelats av&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. Frågan har dock ej prövats. Om detta inte är en&lt;br&gt;framkomlig väg anser vi att det bör övervägas att genom lagändring&lt;br&gt;skapa möjlighet att rikta vitespåföljd mot landstingskommuner och&lt;br&gt;kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Uppföljning, utvärdering och tillsyn (Kap 16)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av aktuella utvecklingstendenser (målstyrning, decentra-&lt;br&gt;lisering, förändrad offentlig sektor) beskriver vi hur utvärdering och&lt;br&gt;uppföljning ersätter andra former av tillsyn (inkl, inspektionsverksam-&lt;br&gt;het).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi anfört i kap. 3 har detta för- och nackdelar för vår person-&lt;br&gt;krets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi redovisar vidare hur tillsynsverksamhet regleras i olika författ-&lt;br&gt;ningar som OL och HSL med Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet&lt;br&gt;samt den tillsyn av yrkesutövning bland hälso- och sjukvårdspersonal&lt;br&gt;som regleras av den s.k. tillsynslagen (1980:11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vår diskussion om framtida former för utvärdering, uppföljning och&lt;br&gt;tillsyn tar vi vår utgångspunkt i förslaget till den nya lagen, LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi konstaterar att förslaget till LSS innebär en rättighetslag med möj-&lt;br&gt;ligheter för enskilda att överklaga beslut som går honom/henne emot.&lt;br&gt;För att underlätta för enskilda att bruka sin överklagningsrätt föreslår vi&lt;br&gt;en ökad rättighet till rättshjälp genom ett förslag till förändring av rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (kap. 14). Vi menar också att vårt förslag med innebörden&lt;br&gt;att enskilda får rätt till en individuell habiliterings-/rehabiliteringsplan&lt;br&gt;där insatser, ansvar, uppföljning etc. framgår ger en ökad trygghet och&lt;br&gt;säkerhet. Detsamma gäller vårt förslag om biträde av en kontaktperson.&lt;br&gt;Samtidigt som den nya lagen (LSS) enligt vårt förslag stärker enskildas&lt;br&gt;ställning markerar den kommuners och landstings ansvar (i organisato-&lt;br&gt;riskt och finansiellt avseende) för insatser som lagen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att det bör åligga en central myndighet att samlat följa om&lt;br&gt;och hur lagstiftarens intentioner följs i praktisk verklighet. Vid brister&lt;br&gt;bör dessa redovisas till regeringen med förslag till behövliga föränd-&lt;br&gt;ringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för sitt ansvarsområde skall resp, statlig fackmyndighet&lt;br&gt;följa de verksamheter som har uppgifter att tillgodose enskilda i de&lt;br&gt;avseenden som lagförslaget föreskriver. Myndigheterna skall även&lt;br&gt;förmedla kunskap. De centrala myndigheterna har vid fullgörande av&lt;br&gt;dessa uppgifter rätt till full insyn i all verksamhet som offentliga och&lt;br&gt;privata organ bedriver inom lagens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens tillsynsuppgifter skall enligt vår mening enbart avse&lt;br&gt;tillsyn av verksamhet som bedrivs i enskild regi. Länsstyrelsens uppgift&lt;br&gt;kvarstår som samordnare av regionalt planeringsarbete inom ramen för&lt;br&gt;samhällsplaneringen. Den är väsentlig också i frågor som rör människor&lt;br&gt;med handikapp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi menar därutöver att det redan nu finns skäl som talar för inrättande&lt;br&gt;av en handikappombudsman som bl.a. skulle ha funktionen att följa&lt;br&gt;tillämpningen av lagstiftningen. Vi avser att pröva denna fråga i särskild&lt;br&gt;ordning och återkommer till den i vårt slutbetänkande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den rättsliga regleringen (Kap 17)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Våra förslag till nya lagar resp, förändringar av och tillägg till olika&lt;br&gt;nuvarande föreskrifter framgår (jämte specialmotiveringar) i andra delar&lt;br&gt;av betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta kapitel om den rättsliga regleringen beskriver vi dels nu gällan-&lt;br&gt;de lagstiftning och erfarenheter av den, dels olika överväganden som&lt;br&gt;lett fram till de förslag som vi nu lägger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lagar som här ges en beskrivning är socialtjänstlagen (1980:620),&lt;br&gt;omsorgslagen (1985:568), hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) samt&lt;br&gt;elevhemslagen (1965:136).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra principiella ställningstaganden grundar sig på de uppenbara&lt;br&gt;brister och den ojämlikhet som enskilda inom vår personkrets konfron-&lt;br&gt;teras med och som framstod bl.a. i svar på våra olika enkäter till en-&lt;br&gt;skilda och huvudmän. Några mycket tydliga exempel är sysselsättnings-&lt;br&gt;resp. fritidsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brister undanröjs inte enbart genom lagstiftning men den kan vara&lt;br&gt;ägnad att styra samhällets resurser till eftersatta områden. Lagstiftning&lt;br&gt;kan också betona samhällets viljeinriktning att förbättra förhållanden för&lt;br&gt;utsatta grupper. Vi har sett att enbart HSL, SoL och OL i nuvarande&lt;br&gt;utformning inte varit tillräckliga för att undanröja brister. Dessutom har&lt;br&gt;lagstiftningen bl.a. lett till ojämlikheter mellan handikappgrupper även&lt;br&gt;om stödbehovet är likvärdigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har funnit att många enskilda med svåra funktionshinder lever&lt;br&gt;under högst otrygga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har därför funnit att grundläggande stödinsatser måste kunna tillför-&lt;br&gt;säkras dem genom lagreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skall avse barn, ungdomar och vuxna och bl.a. kunna utjämna&lt;br&gt;skillnader som finns i tillgång till stöd över landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har också sett det som mycket väsentligt att stärka enskildas möj-&lt;br&gt;ligheter till självbestämmande och inflytande över insatser till personligt&lt;br&gt;stöd och service. Flera förslag till föreskrifter ägnas inflytandesitua-&lt;br&gt;tionen. Bl.a. rätten att själv få anställa eller påverka vem som är per-&lt;br&gt;sonlig assistent liksom rätten till biträde av kontaktperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt har varit att behov hos enskilda med funktionsned-&lt;br&gt;sättningar i första hand skall kunna bli tillgodosedda genom befintliga&lt;br&gt;lagar och föreskrifter. I vissa hänseenden har detta krävt förstärkningar&lt;br&gt;av gällande lagar för att de på ett tydligt sätt skall ange insatser som är&lt;br&gt;av stor betydelse för vår personkrets som helhet och enskildas trygghet&lt;br&gt;i en utsatt situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tillägg till HSL tydliggörs att i landstingskommunens skyldig-&lt;br&gt;heter också ingår habilitering, rehabilitering och tillhandahållande av&lt;br&gt;hjälpmedel för daglig livsföring och egen vård och behandling. Dessa&lt;br&gt;insatser är likvärda med övriga insatser enligt HSL. Enligt vår mening&lt;br&gt;skall denna markering i lagen medverka till att enskilda får tillgång till&lt;br&gt;tidigt insatta kvalificerade resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i vår kartläggning konstaterat betydande svårigheter och ojämn-&lt;br&gt;heter för personer med omfattande funktionshinder vad gäller möjlig-&lt;br&gt;heter att utnyttja allmänna kommunikationer. Genom en ändring i SoL&lt;br&gt;föreslår vi vissa förstärkningar av färdtjänsten. (Ytterligare övervägan-&lt;br&gt;den om tillgänglighet till kollektiva färdmedel sker i kommande slut-&lt;br&gt;betänkande).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personkretsen kan i dessa sammanhang inte avgränsas strikt efter&lt;br&gt;funktionsnedsättningens omfattning, eftersom den bl.a. kan vara svår att&lt;br&gt;fastställa i början av en habiliterings- resp, rehabiliteringsprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har funnit att vår personkrets utöver stöd genom befintliga lagar&lt;br&gt;(och de kompletteringar som vi föreslår i dessa) även behöver en för-&lt;br&gt;stärkt rättslig reglering för att kunna hävda sin rätt och få det stöd som&lt;br&gt;kan undanröja svårigheter i den dagliga livsföringen. Denna rättsliga&lt;br&gt;reglering har vi i våra förslag låtit ta formen av en särskild lag, LSS.&lt;br&gt;Vårt förslag till en ny lag skall betraktas som den pluslag till SoL och&lt;br&gt;HSL som skall ge ett förstärkt skydd genom rättigheter i komplicerade&lt;br&gt;livssituationer. Den innebär inte någon inskränkning i de rättigheter som&lt;br&gt;kan tillkomma den enskilde enligt SoL, HSL och andra lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i utredningsarbetet analyserat för- och nackdelar med en rättig-&lt;br&gt;hetslag (se även kap. 3). Vi har funnit att behovet att stärka enskildas&lt;br&gt;rättsskydd är betydande, inte minst genom att personer med svåra funk-&lt;br&gt;tionsnedsättningar är i minoritet och av flera skäl lätt kan komma att bli&lt;br&gt;underkastade starkare majoritetsgruppers godtycke. Genom omsorgs-&lt;br&gt;lagen finns exempel på att vissa grupper ansetts vara i behov av detta&lt;br&gt;förstärkta rättsskydd som enligt vår mening också måste omfatta andra&lt;br&gt;grupper med likvärdiga stora hinder och svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en rättighetslag skall få avsedd verkan är det nödvändigt att&lt;br&gt;dels precisera kretsen av berättigade personer, dels precisera de presta-&lt;br&gt;tioner som de skall vara berättigade till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta har genomsyrat våra överväganden om förslag till ny lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lag som vi föreslår och som bl.a. skall ersätta nuvarande om-&lt;br&gt;sorgslag har en personkrets i vilken ingår omsorgslagens nuvarande&lt;br&gt;personkrets. 1 ett särskilt kapitel (kap. 5) redovisar vi överväganden om&lt;br&gt;personkretsen och konstaterar att den för förslag till generella åtgärder&lt;br&gt;är vid. För individinriktade insatser som habilitering, rehabilitering,&lt;br&gt;hjälpmedel och färdtjänst finns en personkrets som vi anser skall be-&lt;br&gt;dömas generöst. Insatser i dessa hänseenden ges för personer med om-&lt;br&gt;fattande funktionshinder i samma organisatoriska former som för andra&lt;br&gt;med funktionshinder resp, för personer inom äldreomsorg - en distinkt&lt;br&gt;avgränsning ter sig därför mindre lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande vårt förslag till ny lag, LSS, har vi utpekat preciserade&lt;br&gt;insatser som personer med omfattande funktionsnedsättningar kan ha&lt;br&gt;behov av, när de har stora svårigheter i sin dagliga livsföring och behov&lt;br&gt;av särskilt stöd. Med erfarenheter från SoL, där den enskildes rätt till&lt;br&gt;bistånd är allmänt formulerad och där det ej direkt kan utläsas hur långt&lt;br&gt;kommunens biståndsskyldighet sträcker sig, ser vi det ur rättvise- och&lt;br&gt;trygghetssynpunkt nödvändigt att precisera vissa grundläggande rättig-&lt;br&gt;heter för personer som är i en mycket utsatt situation genom svåra&lt;br&gt;funktionshinder. Rättigheterna skall finnas oavsett var man bor i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LSS syftar till att i ett kortare perspektiv förstärka personkretsens&lt;br&gt;ställning. I ett längre perspektiv - in på 2000-talet bör en sådan om-&lt;br&gt;arbetning och förstärkning ske av lagar som gäller alla medborgare att&lt;br&gt;åtgärder som nu föreslås bli reglerade i LSS kan innefattas i dessa&lt;br&gt;lagar. Som vår kartläggning och analys visar är det skydd och det stöd&lt;br&gt;som erbjuds i dag ej tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna nya lagen LSS avses ersätta lagen om särskilda om-&lt;br&gt;sorger om psykisk utvecklingsstörda m.fl. (1985:568) samt lagen&lt;br&gt;(1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade barn m.fl. Tvångsåt-&lt;br&gt;gärder som nu under vissa omständigheter kan riktas mot personer med&lt;br&gt;utvecklingsstörning avskaffas samtidigt. LSS föreslås träda i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1993 liksom föreslagna ändringar i HSL och SoL.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Konsekvenser av våra forslag: Ekonomi, huvudmannaskap,&lt;br&gt;finansiering och genomforandetid (Kap 18)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I kapitlet konstateras att våra förslag sammantaget leder till en beräknad&lt;br&gt;merkostnad om 2 400 milj. kr. (+ 20 %). Den slås emellertid ut på&lt;br&gt;flera år från ikraftträdandet den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har uttalat att det är nödvändigt att handikappområdet&lt;br&gt;tillförs sådana resurser att nödvändiga åtgärder kan komma till stånd.&lt;br&gt;Regeringen har mot denna bakgrund genom tilläggsdirektiv undantagit&lt;br&gt;Handikapputredningen från de s.k. nolldirektiven från 1984.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi fördelar ett yttersta huvudmannaansvar för olika stöd och servicein-&lt;br&gt;satser till svårt funktionshindrade mellan landsting och kommuner, men&lt;br&gt;anger samtidigt att huvudmännen har möjlighet att sinsemellan avtala&lt;br&gt;om annan reglering efter lokala förhållanden. Staten ansvarar för arbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsåtgärder och ekonomiskt stöd, inklusive till vår reform person-&lt;br&gt;lig assistent. Vi möjliggör i våra lagförslag att huvudmannen kan ut-&lt;br&gt;nyttja kooperativ, företag, organisationer som producenter av skilda&lt;br&gt;insatser. I en organisationsplan skall huvudmannen visa hur och var&lt;br&gt;insatser anordnas och kan erbjudas enskilda med funktionsnedsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra förslag innebär vidare att huvudmannaskap enligt nu gällande&lt;br&gt;omsorgslag och elevhemslag förs över till kommunerna inom en treårs-&lt;br&gt;period. Detta berör närmare 40 000 personer med funktionsnedsättn-&lt;br&gt;ingar och ca 30 000 anställda. Det förutsätter en successiv skatteväxling&lt;br&gt;mellan de båda huvudmännen motsvarande dagens kostnader om&lt;br&gt;9 000 milj. kr. Finansieringen av våra förslag måste ske genom flera&lt;br&gt;alternativa tillvägagångssätt. Vi föreslår framför allt finansiering via&lt;br&gt;socialförsäkringen samt i viss mån även via statsbudget samt via kom-&lt;br&gt;muner och landsting. Beträffande kommuner och landsting avses finan-&lt;br&gt;sieringsbehov som uppkommer successivt. Vi förutsätter att de tas upp&lt;br&gt;i de årliga överläggningarna om kommunernas och landstingens ekono-&lt;br&gt;mi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår bedömning är det angeläget att följa upp konsekvenserna av&lt;br&gt;våra förslag. Vi föreslår därför bl.a. en organisation med databank för&lt;br&gt;att löpande följa upp bl.a. kostnaderna. En första utvärdering bör ske&lt;br&gt;efter tre år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Frågor om avgifter och den enskildes ekonomi (Kap 19)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Merkostnader till följd av funktionsnedsättning kan vara utgifter för&lt;br&gt;tjänster som väsentligen tillhandahålls av offentlig verksamhet som&lt;br&gt;vård, service, läkemedel etc eller varor/tjänster som köps på marknaden&lt;br&gt;som frekventa frisörtjänster och speciell kost.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Merkostnaderna belastar enskilda med i övrigt olika privatekonomiska&lt;br&gt;situationer (inkomstsituation, försörjningsbörda, pensioner). Dessutom&lt;br&gt;föreligger skillnader i vissa kompenserande offentliga transfererings-&lt;br&gt;system (ex. varierade nivåer på kommunala bostadstillägg, KBT).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också skillnader i avgifter för samma tjänster som tillhanda-&lt;br&gt;hålls av kommuner resp, landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen visade i sin kartläggning att bl.a. detta kunde&lt;br&gt;ge som resultat betydande skillnader i disponibel inkomst beroende på&lt;br&gt;enskildas bostadsorter (kommuner).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vårt slutbetänkande kommer vi att presentera en fördjupad analys&lt;br&gt;och lägga förslag i syfte att dels utjämna skillnader i avgifter för samma&lt;br&gt;tjänster för enskilda bosatta inom olika kommuner, dels påverka effek-&lt;br&gt;ten av att enskilda inom vår personkrets har höga kostnader för tjänster&lt;br&gt;över sektorsgränser i samhället. Sammantaget ger dessa betydande be-&lt;br&gt;lastningar. Möjligheten att relatera dessa kostnader till varandra och&lt;br&gt;skapa någon form av högkostnadsskydd kommer att prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi redovisar i kapitlet också en sammanfattning av en studie som&lt;br&gt;gjorts för vår räkning av Linköpings Universitet (CMT, U. Hass,&lt;br&gt;1991). Den visar bl.a. att vissa hushåll har permanenta varaktiga under-&lt;br&gt;skott vilka kan hänföras till olika faktorer relaterade till funktionsned-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättningen. Som vi uppmärksammar i kap. 13 hade merparten hushåll i Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;denna studie inte något som helst utrymme för hobbies, nöjen, Bilaga 1.1&lt;br&gt;semesteraktiviteter osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen gör vi en genomgång av tendenser i kommuners och lands-&lt;br&gt;tings avgiftssystem för servicetjänster till enskilda. Utredningen lägger&lt;br&gt;förslag som nu har förutsättningar att positivt påverka enskildas ekono-&lt;br&gt;miska situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln i den föreslagna lagen om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade (LSS) är att insatserna skall vara avgiftsfria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag beträffande färdtjänsten innebär sänkning av nuvarande,&lt;br&gt;på flera håll, höga avgifter till nivåer som motsvarar taxor inom kollek-&lt;br&gt;tivtrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis redovisas att vi inför slutbetänkandet avser att&lt;br&gt;pröva följande vägar för att finna former att hindra att den enskilde&lt;br&gt;skall betala extra för sitt handikapp:&lt;br&gt;o påverkan på t.ex. avgiftsfinansieringsgrad och avgiftstak eller av-&lt;br&gt;giftsfrihet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o högkostnadsskydd samordnat över huvudmannagränser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o inkomstförstärkning exempelvis genom handikappersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förhållandet till EG (Kap 20)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen inom EG (oberoende av svenskt medlemskap eller ej) har&lt;br&gt;betydelse för svensk handikappolitik. Vi har därför i detta kapitel dels&lt;br&gt;gjort en kort beskrivning av förutsättningarna för samverkan i olika&lt;br&gt;avseenden av typ basfakta, dels beskrivit handikappfrågornas position&lt;br&gt;genom den sociala stadgan resp i EGs handikapprogram (bl.a. Helios 1&lt;br&gt;och 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen har vi helt kort mot bakgrund av detta gjort en översiktlig&lt;br&gt;analys av våra förslag i förhållande till EGs arbetssätt och regler. Slut-&lt;br&gt;satsen blir att utredningens förslag om vissa insatser enligt en ny lag&lt;br&gt;(LSS) reglerar interna förhållanden i Sverige och inte är att betrakta&lt;br&gt;som socialförsäkringsförmåner som faller in under EGs regelsystem om&lt;br&gt;social trygghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen avser att i sitt slutbetänkande återkomma till frågor som&lt;br&gt;rör olika former av internationell samverkan och därvid bl.a. handi-&lt;br&gt;kapporganisationernas roll.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Möjligheter för en framtida lagreglering av ansvars- och&lt;br&gt;finansieringsprincipen (Kap 21)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Principen innebär att miljöer och verksamheter skall utformas och be-&lt;br&gt;drivas så att de blir tillgängliga för alla människor. Kostnader för an-&lt;br&gt;passningsåtgärdema ses som en självklar del av de totala kostnaderna&lt;br&gt;för verksamheten och finansieras därmed som verksamheten i övrigt.&lt;br&gt;Principen formulerades i mitten av 1970-talet av den dåvarande handi-&lt;br&gt;kapputredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bedöma förutsättningarna för en mer konsekvent tillämpning av&lt;br&gt;ansvars- och finansieringsprincipen har vi som underlag bl.a. en egen&lt;br&gt;enkät och internationellt material från främst USA. En ny lagstiftning&lt;br&gt;mot diskriminering (Americans with Disabilities Act, ADA) antogs där&lt;br&gt;år 1989. AD As diskrimineringsbegrepp innebär att hinder för tillgäng-&lt;br&gt;lighettill bl.a. vissa transportmedel, lokaler, telekommunikationer m.m.&lt;br&gt;ses som diskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har vid vår analys av ansvars- och finansieringsprincipen (som i&lt;br&gt;princip avser all verksamhet som vänder sig till allmänheten) sett behov&lt;br&gt;av att stärka en tillämpning genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;information och opinionsbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kompensatoriska åtgärder från staten (i ett övergångsskede)&lt;br&gt;lagstiftning (kombinerad med påföljder och sanktioner)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vårt fortsatta arbete avser vi att fördjupa vår analys och överväga&lt;br&gt;förslag om reglering inom vissa områden: plan- och byggområdet,&lt;br&gt;media, tele och kommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett konsekvent genomförande av ansvars- och finansieringsprincipen&lt;br&gt;torde på sikt kunna innebära kostnadsbesparingar för samhället utöver&lt;br&gt;värdet att vidga medborgarnas möjligheter till delaktighet i olika verk-&lt;br&gt;samheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av Handikapputredningens&lt;br&gt;betänkande (SOU 1991:97) En väg till&lt;br&gt;delaktighet och inflytande - tolk för döva,&lt;br&gt;dövblinda, vuxendöva, hörselskadade och&lt;br&gt;talskadade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Uppdraget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1989 års handikapputredning har uppdraget att utreda vissa frågor om&lt;br&gt;samhällets stöd till människor med funktionshinder. Huvuduppgiften är&lt;br&gt;att kartlägga och analysera insatser som görs inom socialtjänsten samt&lt;br&gt;habiliteringen och rehabiliteringen. Om det föreligger brister i insatser-&lt;br&gt;na bör utredningen lämna förslag som kan leda till förbättringar och&lt;br&gt;tillförsäkra personer med funktionshinder ett väl fungerande stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppdrag till utredningen har lämnats i direktiv (dir&lt;br&gt;1988:53) jämte tilläggsdirektiv (dir 1988:65 resp. 1990:24). Därjämte&lt;br&gt;har till Handikapputredningen överlämnats vissa skrivelser och riksdags-&lt;br&gt;uttal anden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har tidigare avlämnat tre delbetänkanden och ett huvud-&lt;br&gt;betänkandejämte ett antal rapporter. Genom föreliggande delbetänkande&lt;br&gt;om tolkfrågor för döva m.fl. samt genom ett slutbetänkande om olika&lt;br&gt;aspekter på generell tillgänglighet till verksamheter och miljöer avser&lt;br&gt;utredningen att fullfölja sitt uppdrag under 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i betänkandet om &amp;quot;En väg till delaktighet och inflytande -&lt;br&gt;tolk för döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade och talskadade&amp;quot;&lt;br&gt;(SOU 1991:97) har nära samband med överväganden och förslag i vårt&lt;br&gt;huvudbetänkande (SOU 1991:46). Personer med olika kommunikations-&lt;br&gt;hinder kan ha behov av de insatser som där beskrivs. Handikapputred-&lt;br&gt;ningens bärande principer (se nedan) skall självfallet också vägleda&lt;br&gt;utformningen av tolktjänst m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den översyn av tolkfrågoma som redovisas här har delvis initierats&lt;br&gt;genom att regeringen i augusti 1990 överlämnade en skrivelse från&lt;br&gt;Sveriges Dövas Riksförbund m.fl. till Handikapputredningen (se bilaga&lt;br&gt;2). Av skrivelsen framkommer att den tilltagande bristen på tolkar för&lt;br&gt;döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade och talskadade allvarligt&lt;br&gt;drabbar såväl enskilda som olika verksamheter i samhället. Krav ställs&lt;br&gt;på en utredning av samhällets tolkservice i vid bemärkelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skrivelsen uppmärksammar vidare att detta krav redan återfinns i den&lt;br&gt;s.k. Hörselvårdsutredningen (HVU) som jämte remissyttranden även&lt;br&gt;överlämnats till Handikapputredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår kartläggning (redovisad i SOU 1990:19) gav en bild av hur svår&lt;br&gt;situationen kan vara för människor med funktionsnedsättningar i dagens&lt;br&gt;Sverige. Vi fann i vår analys och i överläggningar med berörda organi-&lt;br&gt;sationer att flera frågor påkallade omedelbar uppmärksamhet. Vi kunde&lt;br&gt;notera avsevärda hinder i enskildas dagliga livsföring samt olikheter i&lt;br&gt;stöd och service mellan grupper, över landet och mellan samhällsom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;råden (utbildningar, arbetsliv etc.). Detta har också lett oss till att Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;belysa dövas m.fl. levnadsvillkor. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen framlägger nu i detta delbetänkande förslag&lt;br&gt;som på kort och lång sikt skall undanröja hinder för enskildas delaktig-&lt;br&gt;het och inflytande. Det handlar ytterst om att för döva, dövblinda,&lt;br&gt;vuxendöva, hörselskadade och talskadade bevaka förutsättningarna för&lt;br&gt;de grundläggande fri- och rättigheter som alla medborgare är tillförsäk-&lt;br&gt;rade enligt regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Grundläggande synnsätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i den humanistiska synen på alla människors lika&lt;br&gt;värde och de grundlagsfästa demokratiska fri- och rättigheterna för alla&lt;br&gt;medborgare har Handikapputredningen fastlagt kvalitetskrav på gener-&lt;br&gt;ella och individuella insatser som kan undanröja handikappande situatio-&lt;br&gt;ner. De bärande principerna för vårt arbete, också i detta betänkande&lt;br&gt;om tolktjänst, gäller tillgänglighet, självbestämmande och inflytande,&lt;br&gt;delaktighet, helhetssyn och kontinuitet. Det är inte svårt att inse hur&lt;br&gt;enskilda med kommunikationshinder (döva, dövblinda, vuxendöva,&lt;br&gt;hörselskadade och talskadade) möter problem och hinder för sin person-&lt;br&gt;liga utveckling och i den dagliga livsföringen om tolkar, tekniska&lt;br&gt;hjälpmedel, utbildningsinsatser etc. saknas eller är otillräckliga. Sam-&lt;br&gt;tidigt skall det betonas att samhället gör betydande förluster om inte&lt;br&gt;resurser hos personer med kommunikationshinder tas till vara. Därför&lt;br&gt;handlar vårt betänkande om frågor som präglas av denna ömsesidighet&lt;br&gt;och berör alla, inte enbart personer med funktionsnedsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mellan 48 000-65 000 personer i vårt land har en så svår hörselned-&lt;br&gt;sättning att de kan vara i behov av tolk, tekniska hjälpmedel eller alter-&lt;br&gt;nativa kommunikationssätt. Till detta antal kommer de barn, ungdomar&lt;br&gt;och vuxna som delvis har motsvarande behov av insatser, främst till&lt;br&gt;följd av olika tal-, språk- och röststömingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många personer med kommunikationshinder tvingas leva i en undan-&lt;br&gt;tagssituation präglad av att andra bestämmer vilken information de skall&lt;br&gt;få eller vid vilka tillfällen de skall få förmedla sina synpunkter.&lt;br&gt;Vi har i vårt utredningsarbete självfallet haft en utgångspunkt i det&lt;br&gt;vedertagna miljörelaterade och relativa handikappbegreppet. Tillgången&lt;br&gt;till tolk kan i många sammanhang utgöra skillnaden mellan att inte ha&lt;br&gt;eller att ha ett handikapp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att åstadkomma en kvalificerad och lätt tillgänglig tolktjänst för döva&lt;br&gt;m.fl. kräver att flera problem kan lösas. Framför allt avses bristen på&lt;br&gt;väl utbildade tolkar. Ett förändringsarbete ställer krav på många sinse-&lt;br&gt;mellan samverkande åtgärder och är en process som måste ses i ett&lt;br&gt;längre tidsperspektiv. Det har tett sig nödvändigt att nu prioritera vissa&lt;br&gt;grundläggande insatser för att förbättra tillgången till tolkar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tolktjänstens brukare - behov av olika kommunikationssätt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kvalificerad tolktjänst måste byggas upp med kunskap om innebör-&lt;br&gt;den av olika kommunikationshinder och de varierade sätten att genom&lt;br&gt;tolk undanröja hindren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi redovisar här förenklat vissa basfakta som återfinns mera utförligt&lt;br&gt;beskrivna i olika delar av vårt betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Brukarsituation&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Barndomsdöv:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döv från födseln eller&lt;br&gt;från barn- och ung-&lt;br&gt;domsåren, har tecken-&lt;br&gt;språket som första språk&lt;br&gt;(svenska som andra&lt;br&gt;språk).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bamdomshörselskadad:&lt;br&gt;Hörselnedsättning&lt;br&gt;finns från födseln eller&lt;br&gt;från barn- och ung-&lt;br&gt;domsåren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dövblind:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kombinerad syn-&lt;br&gt;och hörselskada, för&lt;br&gt;vissa med blindhet/&lt;br&gt;dövhet som följd.&lt;br&gt;Andra kan ha syn-&lt;br&gt;och/eller hörselrester.&lt;br&gt;Funktionsnedsättningen&lt;br&gt;kan finnas från födseln&lt;br&gt;eller uppstå senare med&lt;br&gt;förlust av antingen syn-&lt;br&gt;eller hörselförmåga&lt;br&gt;först (något som på-&lt;br&gt;verkar val av tolk-&lt;br&gt;metod).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vuxendöv/vuxenhör-&lt;br&gt;selskadad:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlust eller nedsättning&lt;br&gt;av hörsel har inträffat i&lt;br&gt;vuxen ålder. Förmågan&lt;br&gt;att uppfatta tal påverkas,&lt;br&gt;förmåga till språkförstå-&lt;br&gt;else och talproduktion&lt;br&gt;finns kvar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Antal personer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8- 10 000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn och vuxna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 800-19 800&lt;br&gt;Barn och vuxna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn och vuxna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 000 vuxendöva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20-30 000 vuxenhör-&lt;br&gt;selskadade&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tolkmetod&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Teckenspråket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teckenspråket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika tolkmetoder:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Teckenspråket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Handalfabetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Skrivtolkning, ibland&lt;br&gt;via punktskrift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Handskriftstolkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Skrift i hand&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika tolkmetoder:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Skrivtolkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Mun-Hand-Systemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Tecken som stöd för&lt;br&gt;tal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Teckenspråket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland dem som behöver tolktjänst finns döva, hörselskadade eller döv- Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;blinda utvecklingsstörda. Erfarenheter under senare är har visat betydel- Bilaga 1.2&lt;br&gt;sen av teckenspråket för personlighetsutveckling och samspel med om-&lt;br&gt;givningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även döva, hörselskadade och dövblinda invandrare uppmärksammas&lt;br&gt;som brukare av tolktjänst. Deras situation kompliceras av att de även&lt;br&gt;måste lära sig det svenska teckenspråket - teckenspråket är inte inter-&lt;br&gt;nationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt våra beräkningar är ca 10 000 vuxna personer (främst barn-&lt;br&gt;domsdöva) i behov av tolk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer med tal-, språk- och röststömingar kan behöva tolktjänst som&lt;br&gt;s.k. taltjänst, ett komplement till det stöd som kan ges genom olika&lt;br&gt;tekniska hjälpmedel. Hur detta behov skall tillgodoses i framtiden bör&lt;br&gt;bli föremål för ytterligare utvecklingsinsatser och ingår alltså inte i be-&lt;br&gt;räkningen här.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tolkverksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tolkservice har utvecklats från att ha varit insatser som främst utförts&lt;br&gt;av anhöriga eller genom ideella organisationer till att bli en tolktjänst i&lt;br&gt;samhällets regi. Den har emellertid inte någon lång historia i vårt land&lt;br&gt;utan daterar sig i huvudsak från 1960-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots påtagliga kvarstående brister är den svenska organiserade tolk-&lt;br&gt;verksamheten framträdande i ett internationellt perspektiv. Några an-&lt;br&gt;ledningar kan noteras inför olika initiativ som ökar samverkan bl.a.&lt;br&gt;inom Europa:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i varje landsting/landstingsfri kommun finns tolkcentraler som till-&lt;br&gt;handahåller och finansierar merparten av tolktjänsten, dvs. det finns&lt;br&gt;en strävan att sprida tolkservice över hela landet&lt;br&gt;tolktjänsten är i huvudsak kostnadsfri för den enskilde&lt;br&gt;den svenska riksdagen har (1981) uttalat sitt erkännande av tecken-&lt;br&gt;språket som dövas första språk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- världens första professur i teckenspråk finns sedan år 1990 inrättad&lt;br&gt;vid Stockholms Universitet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bristerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock påtagliga brister om jämförelsemåttet är de kommunika-&lt;br&gt;tionsmöjligheter som står till buds för andra medborgare i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenklat kan bristera uttryckas som att dövas, dövblindas,&lt;br&gt;vuxendövas, hörselskadades och talskadades livsföring hindras av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bristfällig tillgång till väl utbildade tolkar (i dag finns en tolk per ca&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55 tolkbehövande enligt vår bedömning att ca 10 000 vuxna be-&lt;br&gt;höver tolktjänst)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;otillräckliga åtgärder för att öka intresset för tolkyrket, dvs. rekry-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;teringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oklarheter i tolkverksamhetens organisation och i betalningsansvaret&lt;br&gt;för skilda tolkuppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;En bild av tolkbehovet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vi anför att det behövs ett tillskott av ca 825 tolkar med utgångspunkt i&lt;br&gt;nuvarande situation. (Fast anställda tolkar och arvodestolkar motsvarar&lt;br&gt;idag ca 175 heltidsarbetande tolkar.) Beräkningsgrunden är uttryckt som&lt;br&gt;en tolk per 12 tolkanvändare (3 tim/vecka och person) när det gäller&lt;br&gt;bamdomsdöva, bamdomshörselskadade och vuxendöva samt, enligt en&lt;br&gt;annan beräkning för dövblinda, tolk för vardagstolkning 8 timmar per&lt;br&gt;vecka. Det innebär ett behov av ca 750 teckenspråkstolkar (för bam-&lt;br&gt;domsdöva och bamdomshörselskadade), ca 50 tolkar för vuxendöva och&lt;br&gt;ca 200 tolkar för dövblinda. Sammantaget ställer detta stora krav på&lt;br&gt;kraftfulla utbildnings- och rekryteringsfrämjande satsningar. Vi har ock-&lt;br&gt;så ansett att sådana åtgärder bör vidtas i första hand.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag om utbildningsinsatser och rekryteringsfrämjande åtgärder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En förändring av utbildningsinsatserna i form av kvalitetshöjning och&lt;br&gt;ökat antal utbildningstillfällen har ett egenvärde. Enligt vår mening är&lt;br&gt;en sådan utveckling även av avgörande betydelse för intresset för och&lt;br&gt;rekryteringen till tolkyrket. De förslag vi lägger kan i sina huvuddrag&lt;br&gt;sammanfattas enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studietiden vid teckenspråkslinjen förlängs från 34 till 40 veckor&lt;br&gt;samtidigt som antalet platser på teckenspråkslinjen utökas från 60&lt;br&gt;till 90.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet ges till påbyggnadsutbildning i teckenspråk (20 veckor).&lt;br&gt;Utbildningen föreslås ha 45 platser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet platser på teckenspråks/dövblindtolkutbildningen ökas från&lt;br&gt;45 till 75 platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gymnasiekompetens bör krävas för antagning till tolkutbildning.&lt;br&gt;Tolkutbildningen föreslås bli högskoleanknuten och därmed jäm-&lt;br&gt;ställd med annan språkutbildning samtidigt som detta också ökar&lt;br&gt;forsknings- och utvecklingsmöjligheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att garantera en god utbildningsnivå, som skall vara lika oavsett&lt;br&gt;utbildningsort, skall studieplaner utformas för teckenspråkslinjen&lt;br&gt;och tolkutbildningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärarnas kompetens skall öka genom fortbildningsinsatser och&lt;br&gt;genom att UHÄ ges i uppdrag att utforma en grundutbildning för&lt;br&gt;lärare i tolkämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teckenspråksläramas kompetens ökas genom att utbildning på hög-&lt;br&gt;skolenivå etableras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra förslag om utökad utbildningskapacitet innebär ett tillskott på&lt;br&gt;220 tolkar fram till våren 1996 - 185 teckenspråks/dövblindtolkar och&lt;br&gt;35 tolkar för vuxendöva. Antalet nya tolkar blir 440 efter 10 år. Vi har&lt;br&gt;beräknat att nuvarande antal fast anställda tolkar och arvodestolkar mot-&lt;br&gt;svarar ca 175 heltidsarbetande tolkar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med detta som utgångspunkt innebär det teoretiskt att ca 400 tolkar&lt;br&gt;finns om fem år (en tolk per ca 25 tolkanvändare) och 615 tolkar om 10&lt;br&gt;år (en tolk per ca 17 tolkanvändare).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det uppsatta målet om en tolk per 12 tolkanvändare innebär som Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;tidigare nämnts ett tillskott i jämförelse med dagens situation av 825 Bilaga 1.2&lt;br&gt;tolkar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskaperna om tolkyrket måste ges större spridning än vad som är&lt;br&gt;fallet. Vi menar att AMS och SYO-verksamheten inom grundskolan här&lt;br&gt;spelar en viktig roll liksom Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms&lt;br&gt;Universitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att studera teckenspråk som C-språk i gymnasieskolan bör&lt;br&gt;uppmärksammas liksom möjligheten att anordna teckenspråksutbildning&lt;br&gt;som vuxenutbildning inom gymnasieskolans ram och även i form av&lt;br&gt;arbetsmarknadsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag om ökade insatser för dövblinda - aktiveringskurser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Aktiveringskursema riktar sig till alla dövblinda personer och har som&lt;br&gt;målsättning att ge kunskaper för ett så självständigt liv som möjligt. I&lt;br&gt;kurserna ingår ADL-träning, inlärning av olika kommunikationsmetod-&lt;br&gt;er, användning av hjälpmedel m.m. Vi föreslår en utökning av verk-&lt;br&gt;samheten och uppmärksammar särskilt nödvändigheten av att tolkbe-&lt;br&gt;hovet kan tillgodoses under kurserna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Taltjänst - behov av utvecklingsarbete&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Taltjänst för talskadade finns endast inom ett landstingsområde. Er-&lt;br&gt;farenheten av denna service är alltså begränsad. Verksamheten behöver&lt;br&gt;därför bli föremål för ytterligare utvecklingsarbete. Enligt vår mening&lt;br&gt;bör Handikappinstitutet tillsammans med Socialstyrelsen svara för en&lt;br&gt;särskilt riktad utvecklingsinsats inom området och även belysa den nya&lt;br&gt;teknikens betydelse för framtida planering av taltjänst och annan service&lt;br&gt;till personer med tal-, språk- och röststömingar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Huvudman för tolktjänst&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt ansvars- och finansieringsprincipen bör det åligga varje verksam-&lt;br&gt;hetsanordnare att svara för och finansiera åtgärder för att öka tillgäng-&lt;br&gt;ligheten till verksamheten för människor med handikapp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller i princip enligt vår mening även åtgärder som rör tolk-&lt;br&gt;service och bör vara en självklarhet t.ex. vid utbildningsaktiviteter eller&lt;br&gt;vid enskildas kontakter med olika myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med rådande brist på tolkar har vi dock funnit anledning att skapa&lt;br&gt;förutsättningar för lättillgänglighet och trygghet genom förslaget att&lt;br&gt;enskilda skall ha en instans att vända sig till beträffande grundläggande&lt;br&gt;behov av tolktjänst, s.k. vardagstolkning. Landstingen föreslås bli ålag-&lt;br&gt;da en reglerad skyldighet att organisera, finansiera och tillhandahålla&lt;br&gt;sådan viss tolktjänst. I våra överväganden har vi beaktat att utbyggnad&lt;br&gt;av tolktjänst redan skett som ett frivilligt åtagande av landstingen. Vi&lt;br&gt;har också funnit att ett landstingsområde utgör en av flera skäl lämplig&lt;br&gt;bas för utveckling av tolkverksamhet för personer med olika kommu-&lt;br&gt;nikationshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingens skyldighet skall enligt vårt förslag framgå av ett tillägg Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;till 1 § hälso- och sjukvårdslagen. Behov av tolk i andra situationer Bilaga 1.2&lt;br&gt;förutsätts bli tillgodosedda och finansierade av resp, anordnare av verk-&lt;br&gt;samheten enligt ansvars- och finansieringsprincipen. Landstingen skall&lt;br&gt;dock kunna förmedla tolkar även i dessa situationer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kostnader och finansiering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Merkostnaderna för våra förslag om förbättrad tolkutbildning uppgår till&lt;br&gt;ca 16 milj.kr , varav 14,3 milj.kr avser utbildningsinsatser vid folkhög-&lt;br&gt;skola och 1,2 milj.kr utbildning inom högskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillgodose behovet av aktiveringskurser för dövblinda, där tolk-&lt;br&gt;kostnaderna utgör en större del, har vi beräknat att anslaget som dis-&lt;br&gt;poneras av Nämnden för vårdartjänst behöver ökas med 3 milj.kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fram t.o.m. våren 1996 kommer ytterligare 220 tolkar att ha utbil-&lt;br&gt;dats. Dessa behövs i landstingens tolktjänst för att de skall kunna er-&lt;br&gt;bjuda en god tolkservice. Vi beräknar att landstingens kostnader för&lt;br&gt;denna kapacitetsökning uppgår till i genomsnitt 15 milj.kr. per år under&lt;br&gt;en femårsperiod, dvs. totalt 75 milj.kr (fast penningvärde).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär våra förslag merkostnader för staten på&lt;br&gt;19 milj.kr. per år (utbildningskostnader och aktiveringskurser) och för&lt;br&gt;landstingen på i genomsnitt ca 15 milj.kr. per år under en femårsperiod.&lt;br&gt;Vi har inte räknat med utökat statligt stöd för landstingens kostnader då&lt;br&gt;det endast till mindre del rör sig om någon utökad landstingsuppgift.&lt;br&gt;Landstingen har redan i dag ett åtagande beträffande tolkning. Våra&lt;br&gt;förslag innebär framför allt att landstingen skall kunna infria detta med&lt;br&gt;en bättre tillgång på tolkar. Förslagen innebär vidare en precisering av&lt;br&gt;vad som ingår i åtagandet. Eventuella framtida finansieringsdiskussioner&lt;br&gt;kan tas upp i de årliga överläggningarna om kommunernas och lands-&lt;br&gt;tingens ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Fortsatta utvecklingsinsatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppföljning och aktiv tillsyn avser vi att återkomma i vårt&lt;br&gt;slutbetänkande 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill emellertid redan nu betona värdet av en systematisk uppfölj-&lt;br&gt;ning. Vi föreslår därför en utvärdering fem år efter det att beslut om&lt;br&gt;våra förslag trätt i kraft. Då bör belysas om de beskrivna bristerna&lt;br&gt;undanröjts enligt intentioner i våra föreliggande förslag. Om så inte är&lt;br&gt;fallet bör nya överväganden ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen vill vi markera att vi ser en fortsatt kommunikationsforsk-&lt;br&gt;ning på hög nivå som mycket angelägen och förutsätter att UHÄ vid sin&lt;br&gt;prövning av tolkutbildningens anknytning, helt eller delvis, till högskola&lt;br&gt;även beaktar denna aspekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Hjälpmedelsutredningens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P 1992/93:159&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;betänkande (SOU 1989:39) Hjälpmedelsverksamhetens &lt;sup&gt;B1Iaga 13&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;utveckling - kartläggning och bedömning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vår uppgift har varit att kartlägga och analysera den nuvarande situatio-&lt;br&gt;nen på hjälpmedelsområdet. Om vi finner att förändringar är motiverade&lt;br&gt;skall vi föreslå olika åtgärder för att få till stånd en bättre fungerande&lt;br&gt;och mer effektiv hjälpmedelsverksamhet sett såväl ur den enskilde&lt;br&gt;hjälpmedelsanvändarens som ur samhällets perspektiv. Förslagen skall&lt;br&gt;kunna genomföras inom ramen för oförändrade samhällsekonomiska&lt;br&gt;resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta betänkande redovisar vi den kartläggning av hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännens hjälpmedelsverksamhet som vi genomfört och som&lt;br&gt;belyser hjälpmedelsverksamhetens utveckling under en tioårsperiod fram&lt;br&gt;till åren 1987- 1988. På denna grund gör vi en bedömning av den&lt;br&gt;nuvarande verksamheten samt redovisar överväganden och förslag till&lt;br&gt;de åtgärder vi finner motiverade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hjälpmedelsverksamheten - en viktig samällsservice&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvårdens hjälpmedelsverksamhet utgör en av grundförut-&lt;br&gt;sättningarna för att människor med skador, sjukdomar och funktions-&lt;br&gt;hinder skall kunna leva ett så normalt liv som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedel som är omsorgsfullt utprovade och fungerar väl innebär&lt;br&gt;ökad livskvalitet för en person med funktionshinder. Brist på hjälpmedel&lt;br&gt;liksom dålig funktion hos dem ökar behovet av andra vård- och service-&lt;br&gt;insatser. Således kan utökade insatser inom hjälpmedelsverksamheten&lt;br&gt;medföra besparingar för samhället genom att insatser inom andra områ-&lt;br&gt;den inte behöver sättas in.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;En expanderande verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedelsverksamheten har förändrats i betydande omfattning under&lt;br&gt;den senaste tioårsperioden. Den har utvecklats till att omfatta allt fler&lt;br&gt;behovsgrupper och allt fler hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen personer med funktionshinder i befolkningen har ett starkt&lt;br&gt;samband med ålder. De beräkningar vi har gjort pekar mot att ca 70&lt;br&gt;procent av hjälpmedelsanvändama är över 65 år. Det ökande antalet&lt;br&gt;äldre i befolkningen har därmed också ökat efterfrågan på hjälpmedel.&lt;br&gt;Vidare har strukturomvandlingen inom vård- och omvårdnadssektom&lt;br&gt;inneburit att allt fler personer med funktionshinder bor i eget boende&lt;br&gt;och allt fler sjuka får vård, behandling och omvårdnad i hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt har volymutvecklingen varit betydande för de personal-&lt;br&gt;grupper inom hälso- och sjukvården som bland sina arbetsuppgifter har&lt;br&gt;att utföra utprovning, förskrivning och uppföljning av olika slags hjälp-&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Primärvårdens utbyggnad har inneburit att fler behov kunnat fångas&lt;br&gt;upp för att åtgärdas eller remitteras vidare t.ex. till hör- och syn-&lt;br&gt;centraler eller andra specialinstanser. Även vid dessa specialenheter har&lt;br&gt;personalresurserna ökat. Den medicinska och tekniska utvecklingen har&lt;br&gt;medfört nya behandlingsmetoder och tekniker, kontinuerlig produkt-&lt;br&gt;utveckling liksom helt nya produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa förhållanden har medverkat till att hjälpmedelsverksamheten har&lt;br&gt;utvecklats kraftigt beträffande både inköpsvolymer och produktsorti-&lt;br&gt;ment. Vår bedömning är att hjälpmedelsverksamheten till stora delar&lt;br&gt;fungerar förhållandevis väl. Den konstaterade utvecklingen får också&lt;br&gt;anses ligga i linje med den överenskommelse om hjälpmedelsverksam-&lt;br&gt;heten som träffades mellan hälso- och sjukvårdshuvudmännen och staten&lt;br&gt;år 1976.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots den konstaterade positiva utvecklingen finns det allvarliga pro-&lt;br&gt;blem och brister inom hjälpmedelsverksamheten. Dessa problem har ett&lt;br&gt;starkt samband med den stora efterfrågeökningen inom verksamheten.&lt;br&gt;Det gäller dock inte i första hand brister i tillgången på hjälpmedel utan&lt;br&gt;främst brist på resurser inom den organisation som skall svara för ut-&lt;br&gt;provning och tillhandahållande. Det är framför allt uppföljningen av&lt;br&gt;hjälpmedelsbehov som påverkas av den allmänna knappheten på resur-&lt;br&gt;ser. Det innebär bl.a. att det ofta inte görs någon uppföljning av hur&lt;br&gt;utlämnade hjälpmedel används och fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan förutsäga en fortsatt ökning av efterfrågan på hjälpmedel.&lt;br&gt;Detta beror bl.a. på ökningen av antalet personer i hög ålder, fortsatt&lt;br&gt;satsning på eget boende och utvecklingen inom sjukvården mot vård och&lt;br&gt;behandling utanför sjukhus. Kraven ökar genom att fler blir medvetna&lt;br&gt;om sina behov och möjligheterna att få hjälpmedel. Även utvecklingen&lt;br&gt;inom medicinen och av tekniken kommer att verka i denna riktning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kostnadsutveckling&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;År 1987 uppgick de totala kostnaderna för inköp av hjälpmedel till&lt;br&gt;ca 1,2 miljarder kronor. Hjälpmedelskostnademas andel av hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens driftkostnader utgjorde ca 1,5 procent. Personalkostnader&lt;br&gt;för utprovning, service samt kostnader för lokaler, lagerhållning m.m.&lt;br&gt;torde vara minst lika stora som inköpskostnaderna, vilket innebär att de&lt;br&gt;totala kostnaderna var omkring 2,5 miljarder kronor eller runt 3 procent&lt;br&gt;av hälso- och sjukvårdens driftkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsökningen för hjälpmedel har varit kraftig. Under perioden&lt;br&gt;1978- 1987 ökade hälso- och sjukvårdshuvudmännens utgifter för hjälp-&lt;br&gt;medel med i genomsnitt 4 procent per år i fasta priser. Driftkostnaden&lt;br&gt;för hela hälso- och sjukvården ökade under samma period med i genom-&lt;br&gt;snitt 2 procent per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framträdande orsaker till kostnadsutvecklingen är som nämnts ök-&lt;br&gt;ningen av antalet äldre samt de strukturella förändringarna inom vård-&lt;br&gt;och omsorgssektom som genomförts under perioden. Allt fler får vård&lt;br&gt;och omvårdnad i hemmet. De ökade insatserna inom primärvård samt&lt;br&gt;vård och omsorg i hemmet gör dessutom att fler behov uppmärksam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mas. Det kan mot denna bakgrund konstateras att kostnadsutvecklingen Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;inom hjälpmedelsområdet är såväl förklarlig som försvarlig. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi bedömer att de faktorer som påverkat behov och efterfrågan även&lt;br&gt;framdeles kommer att göra sig gällande. Produkt- och metodutveckling-&lt;br&gt;en kommer att fortsätta. Det finns därför anledning för huvudmännen&lt;br&gt;att i sin resursplanering utgå från en fortsatt betydande efterfråge- och&lt;br&gt;kostnadsutveckling för hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handikapp- och hjälpmedelsbegrepp&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handikappbegreppet har under åren utvecklats från att definiera en&lt;br&gt;egenskap hos en individ till att beteckna de svårigheter som uppstår i&lt;br&gt;mötet mellan individen som har ett funktionshinder och dennes omgiv-&lt;br&gt;ning. Begreppet handikapp har även utvidgats till att omfatta alla funk-&lt;br&gt;tionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedelsbegreppet har på motsvarande sätt utvidgats till att omfatta&lt;br&gt;allt fler produkter vid allt fler behov. Detta medför att varken sjuk-&lt;br&gt;domsdiagnos, skada eller den förväntade varaktigheten av ett funktions-&lt;br&gt;hinder kan vara avgörande för om ett hjälpmedelsbehov skall tillgodoses&lt;br&gt;eller inte. Det är inte heller särskilt meningsfullt att genom uppräkning&lt;br&gt;av produkter eller produktgrupper definiera hjälpmedelsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning bör hjälpmedel tillhandahållas om sådana be-&lt;br&gt;hövs för vård, behandling, rehabilitering eller för att bidra till ett så&lt;br&gt;normalt liv som möjligt oberoende av sjukdomens, skadans eller funk-&lt;br&gt;tionshindrets art och varaktighet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansvar för hjälpmedelsverksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 utredningsdirektiven anges att huvudansvaret för att tillhandahålla&lt;br&gt;hjälpmedel även fortsättningsvis skall åvila hälso- och sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen. Vi utgår också i våra överväganden från detta. Vi anser dock&lt;br&gt;att om huvudmannaskapet för vård och omsorg om äldre och om lång-&lt;br&gt;varigt sjuka m.fl. förändras, bör frågan om motsvarande förändring av&lt;br&gt;ansvaret för att tillgodose hjälpmedelsbehov tas upp till prövning.&lt;br&gt;Flertalet av hjälpmedelsbrukama är personer över 65 år. Utifrån den&lt;br&gt;grundläggande principen om en helhetssyn på individens situation anser&lt;br&gt;vi därför att det finns starka skäl för att överväga att lägga ansvaret på&lt;br&gt;primärkommunen att uppmärksamma och tillgodose behov av framför&lt;br&gt;allt bostadsanknutna hjälpmedel och hjälpmedel för det dagliga livets&lt;br&gt;aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I hälso- och sjukvårdshuvudmannens ansvar ingår enligt vår mening&lt;br&gt;att sörja för att individer med sjukdom, skada och funktionshinder får&lt;br&gt;sådana individuellt utprovade hjälpmedel som erfordras vid medicinsk&lt;br&gt;vård och behandling, i rehabilitering och habilitering och för det&lt;br&gt;dagliga livets aktiviteter och som inte tillgodoses i annan ordning. Vår&lt;br&gt;uppfattning av hur långt huvudmannens ansvar för tillhandahållande av&lt;br&gt;hjälpmedel bör anses sträcka sig redovisas närmare i betänkandet. Bl.a.&lt;br&gt;bör sådana individuellt utprovade hjälpmedel som behövs för att en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;person med funktionshinder skall kunna ha en normal fritid ingå i&lt;br&gt;ansvaret. Hjälpmedel för motions-, sport- och hobbyverksamhet ingår&lt;br&gt;dock enligt vår uppfattning inte generellt i ansvaret. Vidare är det enligt&lt;br&gt;vår mening rimligt att den enskilde själv står för inköp av sådana&lt;br&gt;konsumentvaror som kan anses ingå i en normal hemutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det minskade realvärdet av glasögonbidraget till barn och ungdom&lt;br&gt;kunde ha motiverat en översyn av bidraget i syfte att det skall täcka en&lt;br&gt;större andel av den verkliga kostnaden för glasögon. Vi har dock inte&lt;br&gt;funnit några möjligheter att inom ramen för direktiven föreslå en sådan&lt;br&gt;förändring. Vi avvisar även tanken på ett allmänt samhällsstöd för glas-&lt;br&gt;ögon till vuxna personer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den enskildes rätt till hjälpmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vi har övervägt en särskild lagreglering av den enskildes rätt till hjälp-&lt;br&gt;medel, antingen som en utvidgning av hälso- och sjukvårdslagen eller i&lt;br&gt;en speciallag. Rent principiellt föreligger dock svårigheter att särskilja&lt;br&gt;rätten till hjälpmedel från rätten till andra hälso- och sjukvårdsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilden kompliceras ytterligare av de huvudmannaskapsförändringar&lt;br&gt;som nu utreds för äldreomsorgen och som behöver följas upp när det&lt;br&gt;gäller ansvaret för hjälpmedelsverksamheten. Detta kan komma att för-&lt;br&gt;ändra såväl behovet av som möjligheterna att lagreglera rätten till hjälp-&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har den under hösten 1988 tillsatta Handikapputredningen i&lt;br&gt;uppdrag att bl.a. kartlägga och analysera insatserna för personer med&lt;br&gt;omfattande funktionshinder samt föreslå åtgärder som tillförsäkrar dessa&lt;br&gt;grupper ett väl fungerande stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att frågan om en eventuell lagreglering av den enskildes rätt&lt;br&gt;till hjälpmedel m.m. får övervägas vidare i samband med dessa fortsatta&lt;br&gt;utredningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Organisation av hjälpmedelsverksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedelsverksamheten är ingen sammanhållen och enhetlig verk-&lt;br&gt;samhet. Vissa delar utgör dock ett eget verksamhetsområde. Detta&lt;br&gt;gäller främst hjälpmedelscentralerna samt även tolkcentralerna. Andra&lt;br&gt;delar av verksamheten t.ex. syn- och hörcentraler är vanligen knutna till&lt;br&gt;ögon- resp, öronklinik. Den ortopedtekniska verksamheten drivs hos&lt;br&gt;flertalet huvudmän av entreprenör och är vanligen knuten till en orto-&lt;br&gt;pedklinik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning bör behovsbedömning, utprovning och upp-&lt;br&gt;följning ske utifrån en helhetssyn på individens situation. Ansvaret för&lt;br&gt;att uppmärksamma hjälpmedelsbehov bör därför ligga på den enhet som&lt;br&gt;har huvudansvaret för individens vård, behandling, rehabilitering,&lt;br&gt;habilitering eller omsorg i det aktuella fallet. I stort sett alla enheter&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården har således ansvar för att hjälpmedelsbehov&lt;br&gt;uppmärksammas och blir tillgodosedda. Även enheter inom omsorgs-&lt;br&gt;verksamheten och socialtjänsten har en viktig uppgift att uppmärksamma&lt;br&gt;behov och ta kontakter så att dessa åtgärdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När så behövs skall patienten remitteras vidare till hjälpmedelsverk- Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;samhetens olika specialresurser. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår uppfattning är även att hälso- och sjukvårdshuvudmannen bör&lt;br&gt;ange tydliga mål och riktlinjer för sin verksamhet med tillhandahållande&lt;br&gt;av hjälpmedel. Information om dessa riktlinjer bör ges både till berörd&lt;br&gt;personal och till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hjälpmedelsbehov som behöver uppmärksammas&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning är det angeläget att personer med omfattande&lt;br&gt;funktionshinder och komplicerade hjälpmedelsbehov får sina behov be-&lt;br&gt;dömda och åtgärdade av specialister på området. I dag finns det brister&lt;br&gt;inom detta område. Vår bedömning är att det behövs såväl komplette-&lt;br&gt;rande resurser som metodutveckling liksom ökad kompetens för att&lt;br&gt;tillgodose dessa personers behov av hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många utvecklingsstörda har en kombination av flera funktionshinder.&lt;br&gt;De hjälpmedelsbehov detta medför har hittills inte uppmärksammats&lt;br&gt;tillräckligt och dessa utvecklingsstörda får inte hjälpmedel i den ut-&lt;br&gt;sträckning de behöver. Enligt vår mening behövs särskild kompetens för&lt;br&gt;behovsbedömning och utprovning av hjälpmedel för personer med&lt;br&gt;psykisk utvecklingsstörning i kombination med andra funktionshinder&lt;br&gt;såsom rörelsehinder, hörsel- och synskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som permanent vistas i institutionsliknande boendeformer får&lt;br&gt;i många fall inte sina behov av individuellt utprovade hjälpmedel till-&lt;br&gt;godosedda. Vår uppfattning är att behoven av hjälpmedel för personer i&lt;br&gt;sådana boendeformer måste uppmärksammas i ökad utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny teknik t.ex. avancerad elektronik som datorer, styrsystem m.m.&lt;br&gt;används i allt större utsträckning som hjälpmedel vid rörelsehinder, syn-&lt;br&gt;skada, talskada och utvecklingsstörning. En snabb teknisk utveckling&lt;br&gt;kan förväntas under de kommande åren och det är angeläget att ny tek-&lt;br&gt;nik kan komma personer med funktionshinder till godo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser det lämpligt att mer kvalificerad teknisk kompetens byggs&lt;br&gt;upp i form av regionala enheter där erfarenhet och ny kunskap kan&lt;br&gt;samlas och återföras till den lokala verksamheten. De centra för dator-&lt;br&gt;baserade hjälpmedel som för närvarande byggs upp på försök i vissa&lt;br&gt;regioner borde kunna vidareutvecklas till sådana regionala organ.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Köer och väntetider på hjälpmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inom alla delar av hjälpmedelsverksamheten förekommer det att man&lt;br&gt;får vänta på att få ett hjälpmedel eller att få hjälpmedel reparerade. En-&lt;br&gt;ligt vår uppfattning förekommer på många håll väntetider som över-&lt;br&gt;stiger vad som är acceptabelt. Åtgärder bör vidtas för att eliminera&lt;br&gt;sådana väntetider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De längsta väntetiderna finns inom hörselvården. Ca 20 000 personer&lt;br&gt;står i kö för att få hörselhjälpmedel. I vissa fall kan väntetiden vara&lt;br&gt;över två år för att få hörseln testad och hörselhjälpmedel utprovade.&lt;br&gt;Köerna beror framför allt på bristande personalresurser inom hörsel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vården. Vi ser det som angeläget att situationen inom hörselvården Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;åtgärdas. Enligt vår bedömning erfordras såväl utökade personalresurser Bilaga 1.3&lt;br&gt;som översyn av organisation och rutiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även inom synvården finns problem med väntetider och köer,&lt;br&gt;beroende framför allt på personalbrist vid syncentralema. Det är ange-&lt;br&gt;läget att huvudmännen fortsätter utbyggnaden av syncentralema för att&lt;br&gt;komma till rätta med resursproblemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolktjänsten är ett relativt nytt område som är under utveckling. Bris-&lt;br&gt;ten på utbildade tolkar är ett stort problem. Det är angeläget att huvud-&lt;br&gt;männen fortsätter utbyggnaden av tolktjänsten. För detta behövs en ut-&lt;br&gt;byggnad av tolkutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillgång till enkla hjälpmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att information om enkla hjälpmedel för det dagliga&lt;br&gt;livet når ut till allmänheten. Detta gäller i särskild hög grad för den&lt;br&gt;stora gruppen äldre, som enkelt och utan att anlita vårdorganisationen&lt;br&gt;bör kunna skaffa sig hjälpmedel allteftersom funktionsförmågan för-&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser det angeläget att den som har behov av enkla hjälpmedel&lt;br&gt;skall kunna få sådana utan onödig omväg och att samhället skall ansvara&lt;br&gt;för att även sådana hjälpmedel finns att tillgå, som det är rimligt att den&lt;br&gt;enskilde själv betalar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning är det angeläget att nya former för distribution&lt;br&gt;och tillhandahållande av enkla hjälpmedel prövas. De försök som under&lt;br&gt;våren 1989 startar i två landsting med distribution via apotek bör följas&lt;br&gt;upp och ytterligare åtgärder vidtas för att göra sådana hjälpmedel till-&lt;br&gt;gängliga för allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändrat huvudmannaskap för vissa hjälpmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vår uppfattning är att ansvaret för texttelefoner och telefoner för döv-&lt;br&gt;blinda i sin helhet bör övergå från staten till hälso- och sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen. Ett delat huvudmannaskap för telefoner och andra kommuni-&lt;br&gt;kationshjälpmedel försvårar för den enskilde brukaren att få det bästa&lt;br&gt;hjälpmedlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för individuellt utprovade hjälpmedel i kommunal barnom-&lt;br&gt;sorg bör ligga hos samma huvudman som har ansvaret för barnens&lt;br&gt;hjälpmedel i hemmet och skolan. Skälen för detta är framför allt att&lt;br&gt;barnets behov av hjälpmedel skall kunna bedömas utifrån en samlad bild&lt;br&gt;av barnets situation och att hjälpmedel som introduceras under förskole-&lt;br&gt;tiden skall kunna tas med till skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av i princip samma skäl bör ansvaret för individuellt utprovade hjälp-&lt;br&gt;medel vid de statliga specialskolorna liksom vid folkkhögskolorna över-&lt;br&gt;föras till hälso- och sjukvårdshuvudmännen. Vårt förslag är att kost-&lt;br&gt;nadsansvaret förläggs till hemlandstinget medan ansvaret för tillhanda-&lt;br&gt;hållande, service etc. - i den mån skolan inte själv svarar för detta -&lt;br&gt;lämpligen bör åvila den huvudman i vars sjukvårdsområde skolan i&lt;br&gt;fråga ligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kostnadsfria förbrukningsartiklar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening är det nuvarande systemet med kostnadsfria förbruk-&lt;br&gt;ningsartiklar otillfredsställande på grund av de stora ekonomiska skill-&lt;br&gt;naderna mellan olika behovsgrupper. 1 1989 års budgetproposition (bil.&lt;br&gt;7 avsnitt D) aviseras ett nytt rabatteringssystem i syfte att tillskapa ett&lt;br&gt;enhetligare och rättvisare regelsystem för att begränsa den enskildes&lt;br&gt;läkemedelskostnader inkl, förbrukningsartiklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning härtill pekar vi på att det ekonomiska ansvaret för de&lt;br&gt;kostnadsfria förbrukningsartiklarna bör överföras från Riksförsäkrings-&lt;br&gt;verket och sjukförsäkringen till hälso- och sjukvårdshuvudmännen i&lt;br&gt;likhet med det förslag beträffande läkemedlen som lagts av Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket. En sådan förändring skulle innebära att hela ansvaret för att&lt;br&gt;tillhandahålla dessa artiklar på ett naturligt sätt införlivades i hälso- och&lt;br&gt;sj ukvårds verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den enskildes kostnader for hjälpmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I princip bör individuellt utprovade hjälpmedel utgöra lån och vara kost-&lt;br&gt;nadsfria för den enskilde. Enligt vår mening utesluter detta inte att vissa&lt;br&gt;begränsade avgifter kan tas ut vid tillhandahållandet av hjälpmedlen på&lt;br&gt;motsvarande sätt som vid besök i öppen sjukvård och vid läkemedelsin-&lt;br&gt;köp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som behöver hjälpmedel bör dock enligt vår mening totalt sett&lt;br&gt;inte drabbas av högre vårdkostnad än andra medborgare. Det lagfästa&lt;br&gt;skyddet mot höga sjukvårds- och läkemedelskostnader bör därför kom-&lt;br&gt;pletteras så att det innefattar även avgifter för hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kompetens och utbildningsfrågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Olika hjälpmedel ställer varierande krav på kompetens hos den personal&lt;br&gt;som har ansvar för behovsbedömning, utprovning och uppföljning lik-&lt;br&gt;som för anpassning och teknisk service. Den kontinuerliga utvecklingen&lt;br&gt;av ny teknik och nya behandlingsmetoder där hjälpmedel ingår ställer&lt;br&gt;stora krav på kompetensutveckling för personalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den personal som har arbetsuppgifter inom hjälpmedelsområdet måste&lt;br&gt;fortlöpande få kunskaper om ny teknik, metoder och möjligheter. Spe-&lt;br&gt;cialenhetema inom området bör enligt vår uppfattning ha ett särskilt&lt;br&gt;ansvar att följa utvecklingen och medverka till att kunskaper förs vidare&lt;br&gt;till personal inom andra vårdenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitets- och högskoleämbetet samt skolöverstyrelsen bör i sam-&lt;br&gt;verkan med berörda myndigheter och organisationer göra en översyn av&lt;br&gt;innehållet i de grundutbildningar som på olika sätt berörs av hjälpme-&lt;br&gt;delsfrågoma. Handikappinstitutet bör medverka till att utbildningsma-&lt;br&gt;terial om hjälpmedel tas fram för olika yrkeskategorier och utbild-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Samhällets centrala stöd till hjälpmedelsverksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är av avgörande betydelse för utvecklingen att det finns ett centralt&lt;br&gt;organ för hjälpmedelsfrågor. Handikappinstitutet bör även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen vara detta centrala organ. Institutet bör som huvuduppgift ha att&lt;br&gt;generellt bevaka hjälpmedelsområdet i syfte att uppmärksamma behov&lt;br&gt;av hjälpmedel och att verka för att behoven blir tillgodosedda med bra&lt;br&gt;och säkra produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att genomföra detta bör Handikappinstitutet stödja och stimulera&lt;br&gt;utveckling av nya hjälpmedel, se till att ny teknik tas tillvara i hjälpme-&lt;br&gt;delssammanhang och prova att hjälpmedlen är säkra och funktionella.&lt;br&gt;Information om effektiva hjälpmedelslösningar, ny teknik, nya produk-&lt;br&gt;ter och annat angeläget material bör kontinuerligt ges ut. En annan&lt;br&gt;viktig uppgift för Handikappinstitutet är att vara kunskapsinsamlare och&lt;br&gt;-förmedlare mellan huvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappinstitutets huvudområde bör vara hjälpmedel för det dagliga&lt;br&gt;livets behov, för rehabilitering och habilitering samt hjälpmedel för vård&lt;br&gt;och behandling. Det bör dock inte göras någon skarp avgränsning mot&lt;br&gt;hjälpmedelsfrågor som faller utanför dessa områden. Institutet bör ha en&lt;br&gt;helhetsbild över hjälpmedelsområdet som även inbegriper bl.a. hjälpme-&lt;br&gt;del i arbetslivet för personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet bör även följa utvecklingen av ny teknik i samhället och&lt;br&gt;bevaka att inte nya hinder uppstår för människor med funktionshinder.&lt;br&gt;Likaså bör institutet utifrån sina kunskaper om funktionshinder och&lt;br&gt;hjälpmedel bevaka frågor rörande den yttre och inre miljöns tillgänglig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappinstitutet bör även bidra till att den personal som berörs av&lt;br&gt;hjälpmedelsfrågoma får adekvat utbildning genom att i samarbete med&lt;br&gt;olika utbildningsorgan ta fram utbildnings- och informationsmaterial om&lt;br&gt;funktionshinder och hjälpmedel. Tillsammans med berörda huvudmän&lt;br&gt;bör institutet även verka för att personal och brukare får god informa-&lt;br&gt;tion om hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väl fungerande provningsverksamhet bör även framdeles vara en&lt;br&gt;central del av Handikappinstitutets verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappinstitutets uppgift att rekommendera hjälpmedel, ordinatörer&lt;br&gt;och ordinationsanvisningar bör upphöra. Institutet bör i stället kontinu-&lt;br&gt;erligt publicera information om godkända produkter, deras egenskaper,&lt;br&gt;användningsområden, om de är centralt upphandlade m.m. Denna infor-&lt;br&gt;mation bör ges ut oberoende av om produkterna tillhandahålls kostnads-&lt;br&gt;fritt eller inte. Varje huvudman bör liksom i dag bestämma vilka pro-&lt;br&gt;dukter som skall tillhandahållas som kostnadsfria hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens mening bör Handikappinstitutet förfoga över&lt;br&gt;medel som kan fördelas till angelägna forsknings- och utveck-&lt;br&gt;lingsprojekt inom hjälpmedelsområdet. Desssutom bör stödet för utveck-&lt;br&gt;ling och produktion av nya hjälpmedel förstärkas. En ökning från nu-&lt;br&gt;varande 1,5 milj.kr. till 3-4 milj.kr. per år bör därför genomföras.&lt;br&gt;Även institutets möjligheter att ge avsättningsstöd och andra garantier&lt;br&gt;bör förstärkas och ges en sådan form att utlösta garantier inte inskrän-&lt;br&gt;ker på utrymmet för institutets verksamhet i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens uppfattning kommer det även att behövas insatser&lt;br&gt;för att stödja utvecklingen av datorbaserade hjälpmedel och annan infor-&lt;br&gt;mationsteknologi inom hjälpmedelsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har som central förvaltningsmyndighet för hälso- och&lt;br&gt;sjukvårds- samt socialtjänstområdet ansvar för tillsynen över hjälpme-&lt;br&gt;delsområdet. Enligt utredningens uppfattning bör Socialstyrelsen, med&lt;br&gt;utgångspunkt i de allmänna principer som statsmakterna lagt fast för&lt;br&gt;verksamheten, bedriva en förstärkt tillsyn över hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;verksamhet med hjälpmedel. Väl fungerande hjälpmedel har stor bety-&lt;br&gt;delse för livskvaliteten för personer med funktionshinder. Vårt förslag&lt;br&gt;om att slopa Handikappinstitutets centrala rekommendationer ökar be-&lt;br&gt;tydelsen av att Socialstyrelsen bedriver en kontinuerlig och effektiv till-&lt;br&gt;syn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen i prop. 1988/89:130 angett riktlinjerna för en&lt;br&gt;förändring av Socialstyrelsens framtida roll, inriktning och huvudsakliga&lt;br&gt;arbetsuppgifter. Enligt propositionen skall styrelsen i första hand rikta&lt;br&gt;in sitt arbete på tillsyn i form av uppföljning och utvärdering av den&lt;br&gt;verksamhet som kommuner, landsting och andra organ bedriver inom&lt;br&gt;hälsooch sjukvårds- och socialsektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser det angeläget att den fortsatta utvecklingen inom olika delar&lt;br&gt;av hjälpmedelsområdet följs upp genom att Socialstyrelsen på ett aktiva-&lt;br&gt;re sätt än hittills följer hur olika grupper funktionshindrade får sina be-&lt;br&gt;hov av hjälpmedel tillgodosedda och hur verksamheten utvecklas inom&lt;br&gt;olika delar av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning bör Socialstyrelsens och Handikappinstitutets&lt;br&gt;insatser kunna komplettera varandra och det är av stor betydelse att&lt;br&gt;styrelsen och institutet finner väl fungerande samarbetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser det naturligt att statistik- och informationsinsamlandet kring&lt;br&gt;hjälpmedel vid funktionshinder sker inom ramen för gängse insamling&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvårdsområdet. Frågan om ett framtida statistik-&lt;br&gt;försörjningssystem inom hjälpmedelsområdet bör därför tas upp av den&lt;br&gt;redan arbetande utredningen om informationsstrukturen för hälso- och&lt;br&gt;sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kostnader och finansiering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allt fler får vård och omvårdnad i hemmet, vårdinsatserna i öppen vård&lt;br&gt;ökar även i övrigt, andelen äldre brukare av hjälpmedel har ökat, nya&lt;br&gt;hjälpmedel har kommit ut på marknaden och ny teknik har medverkat&lt;br&gt;till att befintliga hjälpmedel blivit bättre men också dyrare. Allt talar för&lt;br&gt;en fortsatt kraftig utveckling av hjälpmedelsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har konstaterat brister inom flera av de områden som ingår i hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdshuvudmännens ansvar för hjälpmedel. Utöver dessa brister&lt;br&gt;har vi också pekat på några områden där det är angeläget att huvud-&lt;br&gt;männen utvidgar sina insatser. Överslagsmässigt kan det beräknas gälla&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnadsökningar på några års sikt av storleken 20-30 milj.kr. per år&lt;br&gt;inberäknat 2-3 milj.kr. för ökat stöd till utveckling och produktion av&lt;br&gt;hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har inte redovisat något särskilt förslag för att finansiera de här&lt;br&gt;nämnda kostnadsökningarna. Som vi framhållit kan brist på hjälpmedel&lt;br&gt;orsaka ökat behov av andra samhällsinsatser och därmed ökade kostna-&lt;br&gt;der. Hjälpmedelsinsatser kan ur detta perspektiv därför vara ekonomiskt&lt;br&gt;lönsamma åtgärder. Vi ser i övrigt inga andra finansieringsmöjligheter&lt;br&gt;inom detta område än ökad användning av avgifter inom ramen för ett&lt;br&gt;högkostnadsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den överföring av kostnadsansvaret som föreslås för individuella&lt;br&gt;hjälpmedel inom den kommunala barnomsorgen uppskattas gälla en&lt;br&gt;kostnad av ca 3,5 milj.kr. per år. Kostnaderna för individuella hjälpme-&lt;br&gt;del till barn och ungdomar vid statens specialskolor och folkhögskolor&lt;br&gt;kan överslagsmässigt beräknas till ca 1 milj.kr. per år. Statens kost-&lt;br&gt;nader för tillhandahållande av texttelefoner har budgeterats till 8,3&lt;br&gt;milj.kr. för budgetåret 1988/89.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräknat utifrån 1988 års förhållanden innebär detta sammantaget en&lt;br&gt;ökning av hälso- och sjukvårdshuvudmännens kostnader med närmare&lt;br&gt;13 milj.kr. per år och en minskning för staten med drygt ca 9 milj.kr.&lt;br&gt;och för kommunerna med ca 3,5 milj.kr. Vid förändrat huvudmanna-&lt;br&gt;skap aktualiseras således en reglering av dessa belopp mellan huvud-&lt;br&gt;männen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ifrågasättas om det finns några bärande motiv att behålla den&lt;br&gt;nuvarande särskilda hjälpmedelsersättningen. Vi finner det lämpligt att&lt;br&gt;överväga att inordna den i den allmänna sjukvårdsersättningen från&lt;br&gt;sjukförsäkringen till huvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappinstitutet bör enligt vår uppfattning till största delen finan-&lt;br&gt;sieras med en fast treårig budgetram. Med hänsyn till statens ansvar för&lt;br&gt;bl.a. forskning och utveckling inom hjälpmedelsområdet är det enligt&lt;br&gt;vår mening motiverat att staten direkt deltar i finansieringen genom ett&lt;br&gt;anslag över statsbudgeten. I övrigt bör institutet liksom nu finansieras&lt;br&gt;av hälso- och sjukvårdshuvudmännen inom ramen för ersättningen från&lt;br&gt;sjukförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna bör även prövas att i högre grad avgiftsbelägga vissa av&lt;br&gt;Handikappinstitutets produkter och tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om även primärkommunema blir huvudmän för delar av hjälpmedels-&lt;br&gt;verksamheten bör de delta i institutets finansiering. Denna fråga bör&lt;br&gt;därför prövas i anslutning till beredningen av dessa huvudmannaskaps-&lt;br&gt;frågor. 1 detta sammanhang bör även frågan om institutets formella&lt;br&gt;status klarläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;Handikapputredningens huvudbetänkande&lt;br&gt;(SOU 1991:46) Handikapp - Välfärd -&lt;br&gt;Rättvisa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens huvudbetänkande (SOU 1991:46) Handikapp -&lt;br&gt;Välfärd - Rättvisa har tillställts totalt 177 remissinstanser. Efter remiss&lt;br&gt;har svar inkommit från följande myndigheter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsöverdomstolen, Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket&lt;br&gt;(RFV), Statens handikappråd (SHR), Nämnden för vårdartjänst (NV),&lt;br&gt;Trafiksäkerhetsverket (TSV), Riksskatteverket (RSV), Universitets- och&lt;br&gt;högskoleämbetet (UHÄ), Statens skolverk, Statens institut för handi-&lt;br&gt;kappfrågor i skolan (SIH), Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen, Boverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV),&lt;br&gt;Statens arbetsgivarverk (SAV), Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholm, länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Örebro och&lt;br&gt;Jämtlands län, Riksdagens justitieombudsmän (JO) och Handikapp-&lt;br&gt;institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet och samtliga landsting har avgett yttranden.&lt;br&gt;Dessa är landstingen i följande län: Stockholms, Uppsala, Söderman-&lt;br&gt;lands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge,&lt;br&gt;Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,&lt;br&gt;Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävle-&lt;br&gt;borgs, Västemorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet samt 18 av 24 länsförbund har yttrat sig.&lt;br&gt;Dessa länsförbund är Kommunförbundet Stockholms län, Kommun-&lt;br&gt;förbundet Uppsala län, Östergötlands Kommunförbund, Kommunför-&lt;br&gt;bundet Blekinge, Kommunförbundet Kristianstads län, Kommunför-&lt;br&gt;bundet Malmöhus, Kommunförbundet Halland, Kommunförbundet&lt;br&gt;Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs Kommunförbund, Kommunför-&lt;br&gt;bundet Skaraborg, Kommunförbundet Värmland, Kommunförbundet&lt;br&gt;Örebro län, Västmanlands Kommunförbund, Dalarnas Kommunförbund,&lt;br&gt;Kommunförbundet Västernorrland, Kommunförbundet Jämtland, Kom-&lt;br&gt;munförbundet Västerbotten och Kommunförbundet Norrbotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 av 40 tillfrågade kommuner har avlämnat yttranden. Dessa kom-&lt;br&gt;muner är: Stockholm, Askersund, Bollnäs, Eksjö, Enköping,&lt;br&gt;Eskilstuna, Gotland (kommunstyrelsen), Göteborg, Hallstahammar,&lt;br&gt;Härnösand, Jönköping, Landskrona, Linköping, Ljusdal, Luleå, Malmö,&lt;br&gt;Mark, Mjölby, Mölndal, Nordmaling, Oxelösund, Sollentuna, Upplands&lt;br&gt;Väsby, Vara, Varberg, Västerås, Växjö, Älmhult och Örebro. Dess-&lt;br&gt;utom har svar inkommit från Omsorgsnämnden i Gotlands kommun&lt;br&gt;samt kommunerna Lindesberg och Tibro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 av 37 tillfrågade handikapporganisationer har avlämnat yttranden.&lt;br&gt;De är Handikappförbundens centralkommitté (HCK), De handikappades&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksförbund (DHR), Afasiförbundet i Sverige, Bröstcancerföreningamas&lt;br&gt;riksorganisation (BRO), Förbundet blödarsjuka i Sverige (FBIS),&lt;br&gt;Föreningen för de neurosedynskadade (FfdN), Hörselskadades riksför-&lt;br&gt;bund (HRF), ILCO - Svenskt förbund för stomiopererade, Neurologiskt&lt;br&gt;handikappades riksförbund (NHR), Riksföreningen för cystisk fibros&lt;br&gt;(RfCf), Riksförbundet för dementas rättigheter (Demensförbundet),&lt;br&gt;Riksförbundet döva, hörselskadade och språkstörda barn (DHB), Riks-&lt;br&gt;förbundet för hjärt- och lungsjuka (RHL), Riksförbundet för mag- och&lt;br&gt;tarmsjuka (RMT), Riksförbundet för njursjuka (RNj), Riksförbundet för&lt;br&gt;rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU), Riksförbundet för social&lt;br&gt;och mental hälsa (RSMH), Riksförbundet för trafik- och polioskadade&lt;br&gt;(RTP), Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna&lt;br&gt;(FUB), Riksförbundet mot astma och allergi (RmA), Riksförbundet mot&lt;br&gt;reumatism (RMR), Riksföreningen autism (RFA), Svenska celiakiför-&lt;br&gt;bundet (SCF), Svenska diabetesförbundet (SD), Svenska epilepsiförbun-&lt;br&gt;det (SEF), Svenska psoriasisförbundet (PSO), Sveriges dövas riksför-&lt;br&gt;bund (SDR), Sveriges stamningsföreningars riksförbund, Synskadades&lt;br&gt;riksförbund (SRF) och Tandvårdsskadeförbundet. Elva av de handikapp-&lt;br&gt;organisationer som inkommit med yttranden har som medlemsförbund i&lt;br&gt;samarbetsorganet HCK hänvisat till HCK:s yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tio fackliga organisationer/yrkesföreningar och tre arbetsgivarorgani-&lt;br&gt;sationer har avgett yttranden. De är Tjänstemännens centralorganisation&lt;br&gt;(TCO), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Landsorgani-&lt;br&gt;sationen i Sverige (LO), Svenska kommunalarbetarförbundet (SKAF),&lt;br&gt;Sveriges kommunaltjänstemannaförbund (SKTF), Föreningen Sveriges&lt;br&gt;socialchefer, Svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund, För-&lt;br&gt;bundet Sveriges arbetsterapeuter, Legitimerade sjukgymnasters riksför-&lt;br&gt;bund, Sveriges psykologförbund samt Företagarnas riksorganisation,&lt;br&gt;Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;SFO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga remissinstanser som beretts tillfälle och inkommit med yttran-&lt;br&gt;den är Svenska taxiförbundet, Samhall, Pensionärernas riksorganisation&lt;br&gt;(PRO) och Sveriges pensionärsförbund (SPF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver har ytterligare 54 yttranden inkommit från instanser som&lt;br&gt;själva tagit initiativ till att lämna synpunkter. Yttrandena kommer&lt;br&gt;framför allt från kyrkliga organisationer och yrkesföreningar. De är&lt;br&gt;Länshandikapprådet Kronobergs län, Länshandikapprådet i Jönköpings&lt;br&gt;län, Föräldraföreningen för hjärt- och lungsjuka barn, Riksföreningen&lt;br&gt;för ben- och armamputerade (RBA), Unga hörselskadade, Läns-FUB i&lt;br&gt;Älvsborg, HCK i Östergötlands län, Föräldrarna Ann-Marie Wender-&lt;br&gt;holt, Maj-Britt Fallgren, Birgitta Nyman, Birgitta Hollander och Gerd&lt;br&gt;Andén, Brukarkooperativ för personlig assistans i Göteborg och Stock-&lt;br&gt;holm samt personer i Stockholm med registrerade firmor för personlig&lt;br&gt;assistans, Barnläkarföreningens sektion för habilitering och bamneuro-&lt;br&gt;logi, Svensk Läkarförening för mental retardation, Habiliteringsläkare&lt;br&gt;med regionansvar (SLMR), Tvärsektionsgruppen för yrkesföreträdare&lt;br&gt;inom barn- och ungdomshabilitering, Hörselkuratoremas förening,&lt;br&gt;Föreningen psykologer inom omsorgsverksamheten (POMS), Före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen för fritidstjänstemän inom omsorg och handikapp (FOMS), Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;Omsorgens verksamhetsansvarigas riksförening (OVAR), Föreningen Bilaga 1.4&lt;br&gt;kuratorer inom omsorgsverksamheten (KOMS), Bräcke Östergård,&lt;br&gt;Furuboda kursgård och rehabiliteringscentrum, Åsbackaskolan, Vie-&lt;br&gt;bäcks folkhögskola, Studieförbundet Vuxenskolan, Arbetarnas Bild-&lt;br&gt;ningsförbund (ABF), Ågrenska hälsocentret för barn, Jur. dr Sten&lt;br&gt;Holmberg, Leg. psykolog Margareta Schang, Helene Ohlsson/Stig&lt;br&gt;Ohlsson/Thure Pehrson/Svea Pehrson, Riksförbundet för enskild handi-&lt;br&gt;kappomsorg, Svenska sjukvårdsleverantörers förening (SLF), Svenska&lt;br&gt;lokaltrafikföreningen (SLTF), medlemmar i KDS Kvinnoförbund i&lt;br&gt;Stockholms stad och län, Sveriges Frikyrkoråd, Sionförsamlingen i&lt;br&gt;Linköping, Sionförsamlingen Stöpen och Filadelfiaförsamlingen Skövde,&lt;br&gt;Filadelfiaförsamlingen Ånäset, Filadelfiaförsamligen i Stockholm,&lt;br&gt;Filadelfiaförsamlingen i Avesta, Filadelfiaförsamlingen i Örnsköldsvik,&lt;br&gt;Filadelfiaförsamlingen Stigsjö, Filadelfiaförsamlingen Västra Frölunda,&lt;br&gt;Uppsala Filadelfiaförsamling, Filadelfiaförsamlingen Nässjö, Filadel-&lt;br&gt;fiaförsamlingen i Landsbro, Julita Filadelfiaförsamling, Filadelfiaför-&lt;br&gt;samlingen Överum, Filadelfiaförsamlingen Vetlanda, Filadelfiaförsam-&lt;br&gt;lingen Sundsvall samt Filadelfiaförsamlingens i Kalmar handikappråd,&lt;br&gt;gemensamt yttrande från pingsförsamlingama i Åsele, Dorotea,&lt;br&gt;Vilhelmina, Malgomaj, Dikanäs, Nästansjö, Långsjöby, Gunnam,&lt;br&gt;Storuman och Tärnaby, Pingstförsamligen Hjo, Umeå Pingstförsamling,&lt;br&gt;Pingstförsamlingen i Huskvarna, Pingstförsamlingen i Boden, Salemför-&lt;br&gt;samlingen i Husum samt Grindtorpskyrkan i Täby.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Reformens bakgrund och inriktning&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens kartläggning visar att de som till följd av om-&lt;br&gt;fattande funktionshinder har mycket stora svårigheter i sin dagliga&lt;br&gt;livsföring lever med de största bristerna i tillgången till bostäder, syssel-&lt;br&gt;sättning och arbete, fritid och rekreation, hälso- och sjukvård, allmänna&lt;br&gt;kommunikationer, information etc. Därmed ställs de också utanför&lt;br&gt;möjligheterna att utöva inflytande. Utredningen anser att behövligt stöd&lt;br&gt;måste tillförsäkras barn, ungdomar och vuxna med omfattande funk-&lt;br&gt;tionshinder genom särskild lagstiftning. Denna uppfattning förstärks&lt;br&gt;genom inslag i den aktuella samhällsutvecklingen i form av t.ex. mål-&lt;br&gt;styrning, decentralisering, internationalisering samtidigt som de ekono-&lt;br&gt;miska resurserna är knappa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Statens handikappråd (SHR) anser att ramlagar och decentralisering har&lt;br&gt;förstärkt utvecklingen av kunskaps- och kompetensbrist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg och Länsrätten i Stockholm anser att målet&lt;br&gt;för den föreslagna lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade&lt;br&gt;(LSS) leder för långt. Länsrätten i Stockholm föreslår att texten får ett&lt;br&gt;tillägg &amp;quot;att den enskildes hela tillvaro skall fungera som för andra i&lt;br&gt;samhället så långt möjligt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholm tillråder stor försiktighet i fråga om de före-&lt;br&gt;slagna bestämmelserna i 17 § LSS för att inte lagen skall komma i&lt;br&gt;konflikt med den kommunala rätten till självstyre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet anser att 13 § LSS om den politiska led-&lt;br&gt;ningen för verksamheten inte är synkroniserad med kommunernas frihet&lt;br&gt;enligt den nya kommunallagen (1991:900).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet församlingar instämmer i utredningens syn på människan&lt;br&gt;samt målen delaktighet och jämlikhet. Sveriges Frikyrkoråd anser att det&lt;br&gt;krävs en tydlig lagtext för lika tolkning och full delaktighet. Enligt rådet&lt;br&gt;behövs en plan för information och medvetandegörande om den männi-&lt;br&gt;skosyn som reformen grundas på. Filadelfiaförsamlingen i Örnsköldsvik&lt;br&gt;bedömer att utredningen skapar möjligheter till en större mångfald i&lt;br&gt;stödet till berörda grupper. Församlingen förutsätter att organisationer&lt;br&gt;eller enskilda församlingar och privatpersoner bereds möjlighet att&lt;br&gt;erbjuda stöd och service. Umeå pingstförsamling hoppas att den decen-&lt;br&gt;tralisering som de anser blir följden av kommunaliseringen skall ge&lt;br&gt;människor med funktionshinder kortare avstånd till de politiska besluts-&lt;br&gt;fattarna. Filadelfiaförsamlingen Vetlanda anser att församlingar och&lt;br&gt;ideella organisationer kan vara en resurs i arbetet för att stärka olika&lt;br&gt;handikappgruppers möjligheter till delaktighet i samhällslivet. Pingst-&lt;br&gt;församlingen Hjo anser att texten i 11 § LSS, punkterna 4 och 5, bör&lt;br&gt;kompletteras så att kyrkor och frikyrkor får ökat ekonomiskt stöd för att&lt;br&gt;handikappanpassa sina lokaler och på så sätt bereda möjlighet att främja&lt;br&gt;delaktigheten i samhället för personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lag om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens forslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheter har visat att det är nödvändigt att tillförsäkra den enskilde&lt;br&gt;goda levnadsvillkor och behövligt stöd genom särskild lagstiftning.&lt;br&gt;Därför föreslås införande av lagen om stöd och service till vissa funk-&lt;br&gt;tionshindrade, LSS. Lagen är en pluslag med särskilda rättigheter till&lt;br&gt;dem som ingår i lagens personkrets på grund av deras speciella behov.&lt;br&gt;På längre sikt bedömer Handikapputredningen att behoven hos den&lt;br&gt;föreslagna lagens personkrets skall kunna tillgodoses genom reglering i&lt;br&gt;lagar som omfattar alla medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Svaren skiljer sig åt mellan olika kategorier av remissinstanser i fråga&lt;br&gt;om inställningen till en särskild rättighetslag. En majoritet av handi-&lt;br&gt;kapporganisationerna uttalar sig för en rättighetslag och ingen avfärdar&lt;br&gt;förslaget. Två tredjedelar av landstingen tillstyrker en rättighetslag.&lt;br&gt;Endast 2 av 18 av Svenska kommunförbundets länsförbund stödjer&lt;br&gt;förslaget till LSS, medan en tredjedel av de 33 svarande kommunerna&lt;br&gt;gör det. Fyra kommuner tar ej ställning. Knappt hälften av de statliga&lt;br&gt;myndigheterna tillstyrker förslaget om en rättighetslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Instanser som tillstyrker förslaget om lagen om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktionshindrade&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;11 statliga myndigheter - däribland Försäkringsöverdomstolen, Social-&lt;br&gt;styrelsen, Riksförsäkringsverket (RFV) och Länsrätten i Stockholm - är&lt;br&gt;positiva till LSS. SHR anser att lagen måste kompletteras med en allmän&lt;br&gt;attitydförändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet och 16 landsting instämmer i Handikapputred-&lt;br&gt;ningens förslag om en rättighetslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbunden i Malmöhus och Dalarna tillstyrker utredningens&lt;br&gt;förslag om LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna Askersund, Eksjö, Enköping, Härnösand, Landskrona,&lt;br&gt;Linköping, Mjölby, Mölndal, Upplands Väsby och Ängelholm samt Om-&lt;br&gt;sorgsnämnden i Gotlands kommun instämmer i Handikapputredningens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 handikapporganisationer uttalar stöd för en särskild lagstiftning.&lt;br&gt;Ingen organisation framför invändningar. De handikappades riksförbund&lt;br&gt;(DHR) anser att förslaget om en lagstiftning borde ha kompletterats med&lt;br&gt;en analys av behovet av särskilda statsbidrag för viktig service och&lt;br&gt;andra former för att styra samhällets resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga församlingar som avgett yttranden har tillstyrkt utredningens&lt;br&gt;förslag om en särskild lag, LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet och FUB framhåller sina positiva erfarenheter av&lt;br&gt;omsorgslagen som ett skäl att stödja förslaget till LSS.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Instanser som hänvisar till socialtjänstlagen (1980:620)&lt;br&gt;och annan lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket (RRV) och Kammarrätten i Göteborg hänvisar till&lt;br&gt;möjligheten att förändra socialtjänstlagen (SoL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet menar att LSS inte är förenlig med kommu-&lt;br&gt;nalt självstyre och förordar preciserade rättigheter för handikappade och&lt;br&gt;en individuell biståndsprövning i SoL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 länsförbund - däribland Stockholm, Halland och Jämtland -&lt;br&gt;hänvisar till SoL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kommuner - däribland Stockholm, Göteborg och Malmö - föredrar&lt;br&gt;en förändring av SoL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Svenska kommunal-&lt;br&gt;tjänstemannaförbundet (SKTF) föreslår att SoL görs om till en rättig-&lt;br&gt;hetslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västerbottens läns landsting, Kommunförbunden i Göteborgs och&lt;br&gt;Bohus län, Värmland och Norrbotten samt kommunerna Göteborg,&lt;br&gt;Hallstahammar, Jönköping, Ljusdal, Luleå, Oxelösund och Vara&lt;br&gt;anser att delar av förslagen skall inordnas i SoL, medan andra insatser&lt;br&gt;bör föras till hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL och lagen&lt;br&gt;(1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m fl,&lt;br&gt;omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Övrigt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tolv remissinstanser - däribland Riksdagens justitieombudsmän (JO)&lt;br&gt;och länsstyrelserna i Malmö och Örebro län - avstyrker Handikapp-&lt;br&gt;utredningens förslag till LSS utan att föreslå någon alternativ lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret anser att problemen med nuvarande lagstiftning mer&lt;br&gt;beror på bristande tillsyn än oklar lagstiftning. Generella statsbidrag och&lt;br&gt;en ökad privatisering måste kombineras med en väl fungerande tillsyn&lt;br&gt;och möjligheter till sanktioner genom en förändring av befintlig lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Kammarrätten i Göteborg och JO lyfter fram gränsdragningspro-&lt;br&gt;blem som kan uppstå i förhållandet mellan SoL och LSS. Liknande&lt;br&gt;problem kan uppstå genom att två huvudmän skulle bli ansvariga för&lt;br&gt;den föreslagna LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Personkretsen&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Insatser för särskilt stöd och särskild service skall tillhandahållas åt&lt;br&gt;personer med:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvecklingsstörning, autism eller med bestående begåvnings-&lt;br&gt;handikapp efter hjärnskada i vuxen ålder eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stora och varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder,&lt;br&gt;som inte beror på normalt åldrande, men som förorsakar be-&lt;br&gt;tydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett&lt;br&gt;omfattande stödbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orsaken till och den medicinska diagnosen av ett funktionshinder skall&lt;br&gt;inte vara avgörande i det senare fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Allmänna synpunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Så gott som samtliga remissinstanser kommenterar på något sätt per-&lt;br&gt;sonkretsen. Kommentarerna avser frågor om möjligheterna att definiera&lt;br&gt;och avgränsa personkretsen. Några instanser framhåller att mängden&lt;br&gt;beslutsfattare i en decentraliserad organisation förstärker risken för indi-&lt;br&gt;viduella tolkningar och olika beslut. Många instanser bedömer att per-&lt;br&gt;sonkretsen med Handikapputredningens definition kan växa och bli&lt;br&gt;större än vad som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldraföreningen för hjärtsjuka barn och ungdomar, Riksförbundet&lt;br&gt;för mag- och tarmsjuka (RMT) och Bräcke Östergård uttrycker oro för&lt;br&gt;att kriterierna skall tolkas för snävt. RMT anser att Handikapputred-&lt;br&gt;ningen i alltför hög grad riktar in sig på de traditionella handikappgrup-&lt;br&gt;perna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämtlands läns landsting, Sociala nämnden i Stockholms stad, Om-&lt;br&gt;sorgsnämnden i Gotlands kommun, SACO/SR, Legitimerade sjukgym-&lt;br&gt;nasters riksförbund, Hörselkuratorernas förening samt Tvärsek-&lt;br&gt;tionsgruppen för yrkesföreträdare inom barn- och ungdomshabilitering&lt;br&gt;undrar vem som skall besluta om tillhörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen i Uppsala och Älvsborgs län, Förbundet blödarsjuka i&lt;br&gt;Sverige (FBIS), Riksföreningen autism (RFA), Föreningen omsorgspyko-&lt;br&gt;loger inom omsorgsverksamheten (POMS) och Omsorgens verksamhets-&lt;br&gt;ansvarigas riksförening (OVAR) framhåller betydelsen av utbildning och&lt;br&gt;kompetens för att få till stånd en fungerande tillämpning av den nya&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsöverdomstolen bedömer att man sannolikt kan falla tillbaka&lt;br&gt;på tolkningen av liknande begrepp som utvecklats vid tillämpningen av&lt;br&gt;reglerna om handikappersättning i 9 kap. lagen om allmän försäkring.&lt;br&gt;RFV menar att tolkningssvårighetema kan lösas genom att praxis&lt;br&gt;successivt utvecklas, men att det kan vara en problemfylld och irrita-&lt;br&gt;tionsskapande process. Därför anser verket det angeläget att lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde får en mera entydig utformning. Länsrätten i Stock-&lt;br&gt;holm anser att utmej slingen i enskildheter torde få överlämnas till rätts-&lt;br&gt;tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älvsborgs läns landsting konstaterar att utvecklandet av praxis kom-&lt;br&gt;mer att ställa stora krav på bl.a. de rättsvårdande myndigheterna och&lt;br&gt;särskilt de som står för prejudikatsbildningen. Västernorrlands läns&lt;br&gt;landsting föreslår att bedömningarna sker i vårdplaneringsgrupper eller&lt;br&gt;liknande organ för att skapa förutsättningar för enhetlig bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Örebro läns landsting samt kommunförbunden i Halland och&lt;br&gt;Norrbotten menar att förvaltningsdomstolarna får stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassan i Gävleborg konstaterar genom Försäkringskasse-&lt;br&gt;förbundet att omfattande medicinska och sociala utredningar blir nöd-&lt;br&gt;vändiga med stora administrativa kostnader som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Omsorgslagens nuvarande personkrets&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet, landstingen i Kronobergs, Kristianstads, Hallands&lt;br&gt;och Älvsborgs län samt Kommunförbundet Jämtlands län anser att be-&lt;br&gt;skrivningen av den nuvarande omsorgslagens personkrets i form av&lt;br&gt;diagnoser skall slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jönköpings läns landsting anser det rimligt att omsorgslagens person-&lt;br&gt;krets automatiskt omfattas av LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR) förutsätter att om-&lt;br&gt;sorgslagens personkrets skall omfattas av LSS, men är tveksam till en&lt;br&gt;särbehandling i 1 § LSS. Riksförbundet för rörelsehindrade barn och&lt;br&gt;ungdomar (RBU) anser att grupp ställs mot grupp genom utvecklings-&lt;br&gt;stördas rätt till insatser oberoende av handikappets grad. Riksförbundet&lt;br&gt;för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna (FUB) välkomnar att&lt;br&gt;termen &amp;quot;psykiskt utvecklingsstörd&amp;quot; ersätts med &amp;quot;utvecklingsstörd&amp;quot; vari-&lt;br&gt;genom man undviker förväxling med &amp;quot;psykisk störning&amp;quot;. FUB och RF A&lt;br&gt;anser det självklart att personkretsen i nuvarande omsorgslag automa-&lt;br&gt;tiskt också skall ingå i den nya lagens personkrets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholm anser att det bör framgå av lagtexten att i&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;autism&amp;quot; avses ingå även autismliknande tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg anser att om avsikten är att begåvnings-&lt;br&gt;handikapp efter en hjärnskada liksom i nu gällande omsorgslag skall&lt;br&gt;vara betydande bör detta framgå av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Den tillkommande personkretsen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;13 statliga myndigheter framför kritiska synpunkter när det gäller be-&lt;br&gt;skrivningen av den tillkommande personkretsen. Socialstyrelsen, SHR,&lt;br&gt;Nämnden för vårdartjänst (NV), Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten&lt;br&gt;i Stockholm, Länsstyrelsen i Malmöhus län och JO anser att det tredje&lt;br&gt;rekvisitet, &amp;quot;ett omfattande stödbehov&amp;quot;, bör slopas. Försäkringsöver-&lt;br&gt;domstolen anser detta vara det viktigaste rekvisitet. Socialstyrelsen&lt;br&gt;föreslår att man slopar både det andra och det tredje rekvisitet. Ett&lt;br&gt;motiv som flera remissinstanser anger för att slopa det tredje rekvisitet&lt;br&gt;är att det omfattande stödbehovet kan sägas ingå i det andra rekvisitet&lt;br&gt;&amp;quot;betydande svårigheter&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 landsting anser att Handikapputredningens beskrivning av person-&lt;br&gt;kretsen är oklar och svår att avgränsa. Den kräver stor kunskap om&lt;br&gt;funktionshinder och ger utrymme för subjektiva bedömningar hos hand-&lt;br&gt;läggare och andra beslutsfattare. Hallands läns landsting anser att det&lt;br&gt;tredje rekvisitet bör utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet och 14 kommunförbund anser att man över-&lt;br&gt;lämnar åt enskilda att fatta svåra avgöranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kommuner bedömer att personkretsen är svår att definiera och&lt;br&gt;avgränsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK, DHR och ytterligare 23 handikapporganisationer framför syn-&lt;br&gt;punkter på beskrivningen av personkretsen. 10 organisationer anser att&lt;br&gt;man bör stryka det tredje rekvisitet &amp;quot;ett omfattande stödbehov&amp;quot;. DHR,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NHR, RBU och Tandvårdsskadeförbundet vill stryka begreppet &amp;quot;stora&amp;quot;&lt;br&gt;i första rekvisitet &amp;quot;stora och varaktiga fysiska eller psykiska funktions-&lt;br&gt;hinder&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;POMS är tveksam till Handikapputredningens tolkning av begreppen&lt;br&gt;&amp;quot;stora&amp;quot;, &amp;quot;omfattande&amp;quot; och &amp;quot;betydande&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionärernas riksorganisation (PRO) och Sveriges Frikyrkoråd anser&lt;br&gt;att rekvisitet &amp;quot;ett omfattande stödbehov&amp;quot; kan strykas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala läns landsting, DHR, TCO och Bräcke Östergård tar upp&lt;br&gt;svårigheten att applicera Handikapputredningens definition av person-&lt;br&gt;kretsen på de små barnen. RBU anser att Handikapputredningen inte&lt;br&gt;uppfyller riksdagsbeslutet från år 1985 att alla handikappade barn skall&lt;br&gt;komma i åtnjutande av omsorgslagens rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg, Länsstyrelsen i Örebro län och JO tar lik-&lt;br&gt;som Jönköpings läns landsting upp svårigheterna att bedöma vad som är&lt;br&gt;normalt åldrande. JO konstaterar att detta är en fråga för medicinskt&lt;br&gt;sakkunniga, men anser att ett sätt att komma ifrån problemet kan vara&lt;br&gt;att införa en bestämd övre åldersgräns som då borde vara definitiv för&lt;br&gt;alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet samt kommunerna Malmö, Mölndal,&lt;br&gt;Upplands Väsby och Örebro belyser svårigheterna att göra åldersav-&lt;br&gt;gränsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK, Riksförbundet för dementas rättigheter, Svenska diabetesförbun-&lt;br&gt;det (SD), Sveriges dövas riksförbund (SDR) och Synskadades riksför-&lt;br&gt;bund (SRF) anser att samhällets insatser bör gälla alla med svåra funk-&lt;br&gt;tionshinder oavsett ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PRO, Sveriges Pensionärsförbund (SPF), Furuboda kursgård och&lt;br&gt;rehabiliteringscentrum samt Sveriges Frikyrkkoråd anser att man hade&lt;br&gt;vunnit på att inte göra en åldersavgränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholm framhåller att enligt utredningens förslag till&lt;br&gt;specialmotivering skall demenser och sjukdomar som är en följd av&lt;br&gt;missbruk av beroendeframkallande medel inte medföra att LSS blir&lt;br&gt;tillämplig. I omsorgslagen uttrycks detta så att hjärnskada skall vara&lt;br&gt;föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom. Motsvarande begräns-&lt;br&gt;ning saknas i den föreslagna lagtexten till LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska läkaresällskapet framhåller särskilt personer med små och&lt;br&gt;mindre kända handikapp som inte behöver ha etablerat stora funktions-&lt;br&gt;hinder eller betydande svårigheter i den dagliga livsföringen, men där&lt;br&gt;ett uteblivet samhällstöd kan medföra en snabb invalidisering. Sveriges&lt;br&gt;läkarförbund konstaterar att kronisk svår lungsjukdom, svåra hjärtfel,&lt;br&gt;diabetes och svår njursjukdom är de vanligare handikappen hos barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser, framför allt handikapporganisationer, har&lt;br&gt;namngivit grupper som de anser bör ingå i LSS personkrets. Exempel&lt;br&gt;på sådana grupper är tal- och språkhandikappade, hjärtsjuka barn och&lt;br&gt;ungdomar, barn med MBD (minimal brain dysfunction) samt döva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Rådgivning och annat personligt stöd&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;LSS personkrets skall enligt förslaget ges rätt till rådgivning och annat&lt;br&gt;personligt stöd. Det skall inte vara fråga om sjukvårdande behand-&lt;br&gt;ling/rehabilitering eller andra insatser som klart faller inom HSL:s ram&lt;br&gt;eller social service som socialtjänsten skall erbjuda enligt SoL. Insatser-&lt;br&gt;na kan vara rådgivande och allmänt stödjande där såväl medicinska,&lt;br&gt;psykologiska, sociala och pedagogiska aspekter skall beaktas. Lands-&lt;br&gt;tingen skall, om inte annat överenskommits, svara för insatserna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser anser att kommunen bör vara huvudman för&lt;br&gt;insatsen rådgivning och annat personligt stöd. Av dessa överväger kom-&lt;br&gt;munerna (8 st) och de kommunala länsförbunden (8 st). Landstings-&lt;br&gt;förbundet och 4 av landstingen anser att kommunen borde vara huvud-&lt;br&gt;man för 6.1 § LSS. Svenska kommunförbundet anser att detta stöd borde&lt;br&gt;ingå i SoL:s insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsöverdomstolen, Socialstyrelsen och SHR tillstyrker Handi-&lt;br&gt;kapputredningens förslag. NV och Länsstyrelsen i Jämtlands län anser&lt;br&gt;att verksamheten bör ha kommunalt huvudmannaskap, så att man får&lt;br&gt;gemensam huvudman för samtliga särskilda insatser enligt LSS. Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Jämtlands län anser att landstinget endast skall svara för&lt;br&gt;konsultinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet samt landstingen i Göteborgs och Bohus, Värm-&lt;br&gt;lands, Jämtlands och Norrbottens län anser att kommunerna bör svara&lt;br&gt;för verksamheten. Stockholms läns landsting anser att kommunerna bör&lt;br&gt;ha det ekonomiska ansvaret för verksamheten, men att den kan bedrivas&lt;br&gt;i landstingets regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen i Sörmlands, Kalmar, Kristianstads, Hallands, Koppar-&lt;br&gt;bergs och Västernorrlands län framhåller på olika sätt svårigheter att&lt;br&gt;särskilja rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS från habilite-&lt;br&gt;ring enligt HSL. Landstingen i Kristianstads, Hallands och Västernorr-&lt;br&gt;lands län anser därför att även rådgivning och annat personligt stöd&lt;br&gt;enligt LSS borde regleras i HSL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen i Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Malmöhus, Älvsborgs,&lt;br&gt;Örebro, Västmanlands och Kopparbergs läns landsting uttalar ett klart&lt;br&gt;stöd för ett landstingskommunalt huvudmannaskap, eftersom insatserna&lt;br&gt;kräver ett större upptagningsområde än vad de flesta kommuner har.&lt;br&gt;Stockholms, Örebro och Kopparbergs läns landsting hänvisar till posi-&lt;br&gt;tiva erfarenheter av den samordnade bamhabiliteringen. Västerbottens&lt;br&gt;läns landsting föreslår en uppdelning så att den rådgivande servicedelen&lt;br&gt;regleras i SoL, medan den behandlande delen regleras i HSL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet anser att - eftersom innehållet i verksam-&lt;br&gt;heten enligt LSS till stor del är identiskt med socialtjänstens innehåll -&lt;br&gt;en gråzon uppstår som kan skapa problem, varför man istället förordar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förändringar av SoL. Kommunernas vidgade ansvar för personer med&lt;br&gt;funktionshinder förutsätter att de har tillgång till det expertstöd som&lt;br&gt;behövs för rådgivning och personligt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östergötlands och Älvsborgs kommunförbund samt kommunförbunden&lt;br&gt;i Malmöhus, Hallands, Göteborgs- och Bohus, Skaraborgs, Örebro och&lt;br&gt;Jämtlands län anser att insatserna enligt LSS skall ha kommunalt&lt;br&gt;huvudmannaskap, medan landstinget bör svara för kompletterande&lt;br&gt;expertstöd enligt HSL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna Eksjö, Linköping, Malmö, Mark, Mölndal, Upplands&lt;br&gt;Väsby, Vara och Varberg anser att råd och personligt stöd skall vara ett&lt;br&gt;kommunalt ansvar. Jönköpings kommun bedömer att det finns risk för&lt;br&gt;att den huvudman som tillhandahåller expertstöd enligt LSS genom sina&lt;br&gt;beslut kan binda upp den huvudman som svarar för övriga insatser&lt;br&gt;enligt samma lag. Örebro kommun anser att problem med kompetens-&lt;br&gt;brist och brist på underlag kan lösas genom avtal mellan kommun och&lt;br&gt;landsting samt kommuner emellan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FUB beklagar att Handikapputredningen inte har använt begreppen&lt;br&gt;habilitering och rehabilitering i stället för rådgivning och annat person-&lt;br&gt;ligt stöd. Begreppen skulle kunna ges samma innebörd som i special-&lt;br&gt;motiveringen till förslaget om ändring i HSL. Ett alternativ är, enligt&lt;br&gt;FUB, att ge LSS personkrets rätt till habilitering/rehabilitering enligt&lt;br&gt;HSL och rätt att överklaga beslut som går dem emot. Läns-FUB Älvs-&lt;br&gt;borg förordar ett kommunalt huvudmannaskap för råd och personligt&lt;br&gt;stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska läkaresällskapet anser det ologiskt att legitimerade sjukgym-&lt;br&gt;naster, logopeder och arbetsterapeuter endast skall ge råd och stöd men&lt;br&gt;inte behandling enligt LSS. Sveriges läkarförbund anser att obalansen&lt;br&gt;mellan de hälso- och sjukvårdande insatserna och insatser enligt LSS till&lt;br&gt;stor del kan undanröjas om bestämmelsen om rådgivning och personligt&lt;br&gt;stöd enligt LSS kompletteras med ett tydligt föreskrivet ansvar för&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen att organisera habilitering/rehabilitering enligt&lt;br&gt;HSL med expertinsatser av medicinsk, psykologisk, pedagogisk och&lt;br&gt;teknisk art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnläkarföreningens sektion för habilitering och barnneurologi lik-&lt;br&gt;som Svensk läkarförening för mental retardation föreslår att insatsen&lt;br&gt;blir ett ansvar för landstinget inom ramen för habiliterings- och rehabi-&lt;br&gt;literingsverksamheten. POMS och OVAR bedömer det nödvändigt att&lt;br&gt;kommunen har tillgång till expertfunktioner motsvarande dem i LSS.&lt;br&gt;Föreningen kuratorer inom omsorgsverksamheten (KOMS) anser att&lt;br&gt;expertstödet skall ligga kvar hos landstingen med möjlighet till annan&lt;br&gt;lösning genom avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Biträde av kontaktperson&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;LSS ger rätt till kontaktperson. Kontaktpersonen skall vara en med-&lt;br&gt;människa som kan ersätta eller komplettera kontakten med anhöriga,&lt;br&gt;vara en hjälp i fritidsaktiviteter samt kunna ge råd till den funktions-&lt;br&gt;hindrade i olika situationer. Kontaktpersonen skall också ha till uppgift&lt;br&gt;att informera den enskilde om vart han/hon skall vända sig i olika&lt;br&gt;frågor och hjälpa till med kontakten. Uppgifterna kan vara så varierande&lt;br&gt;att de kan behöva fördelas på två personer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett fåtal remissinstanser har yttrat sig rörande insatsen kontaktperson.&lt;br&gt;Av dessa anser flertalet att funktionen kontaktperson bör begränsas till&lt;br&gt;att omfatta de uppgifter av vänkaraktär som en kontaktperson har enligt&lt;br&gt;dagens omsorgslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen bekräftar behovet av en kontaktperson i kontakten med&lt;br&gt;olika samhällsorgan, men anser att detta behov i första hand bör tillgo-&lt;br&gt;doses av personalen i form av personligt stöd enligt LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jönköpings och Västmanlands läns landsting stödjer i princip Handi-&lt;br&gt;kapputredningens förslag. Örebro läns landsting anser kontaktpersonen&lt;br&gt;vara en positiv relation, men ifrågasätter möjligheten att i en rättighets-&lt;br&gt;lag reglera en insats som bygger på ideellt engagemang. Kopparbergs&lt;br&gt;läns landsting tillstyrker att rätt till kontaktperson i form av vänskaps-&lt;br&gt;relation införs i LSS, men avstyrker förslaget om att kontaktpersonen&lt;br&gt;skall svara för kontakter med samhället för den handikappades räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna Askersund, Härnösand, Mjölby, Mölndal och Vara&lt;br&gt;instämmer i Handikapputredningens förslag. Stockholms stad, Malmö&lt;br&gt;kommun och Omsorgsnämnden inom Gotlands kommun anser att rätten&lt;br&gt;till kontaktperson i samma form som nuvarande omsorgslag reglerar,&lt;br&gt;bör föras över till LSS men avstyrker utredningens förslag om att kon-&lt;br&gt;taktpersonen skall vara samordnare gentemot samhället. Örebro kom-&lt;br&gt;mun anser det tveksamt om man kan lagstifta om en rättighet som&lt;br&gt;bygger på insatser från privatpersoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka (RHL) och Riksförbundet för&lt;br&gt;trafik- och polioskadade (RTP) tillstyrker Handikapputredningens för-&lt;br&gt;slag om kontaktperson. HCK, RBU och FUB anser att kontaktpersonens&lt;br&gt;uppgifter enligt omsorgslagen är viktiga och bör föras över till LSS,&lt;br&gt;men avvisar förslaget att kontaktpersonen skall åläggas uppgifter av&lt;br&gt;samordningskaraktär. Sådana uppgifter bör enligt organisationerna lösas&lt;br&gt;genom t.ex. kuratorsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Sveriges socialchefer menar att om nuvarande regler&lt;br&gt;tillämpades i praktiken skulle kontaktpersonen redan idag kunna fungera&lt;br&gt;så fantasifullt som Handikapputredningen beskriver. POMS och KOMS&lt;br&gt;anser att kontaktpersonen skall kvarstå som det lekmannauppdrag det är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i dag, medan kuratorer skall bistå med att hitta rätt i omsorgerna samt Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;god man och förvaltare bistå vid juridiska kontakter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Boende i familjehem eller elevhem&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens forslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Elevhem som kompletterande bostad bör finnas att tillgå för den grupp&lt;br&gt;barn och ungdom med speciella behov som inte kan bo hos föräldrar&lt;br&gt;eller i familjehem. De boende skall på elevhemmet få det stöd och den&lt;br&gt;omvårdnad och stimulans som de behöver för att leva ett värdigt liv.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Svaren gällande elevhem rör hemmens kvalitet och utformning. Ingen&lt;br&gt;remissinstans ifrågasätter behovet av elevhem. Endast Föreningen&lt;br&gt;Sveriges socialchefer tar upp frågan om regleringen av familjevård och&lt;br&gt;anser att denna som hittills bör regleras i SoL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala läns landsting anser att man bör överväga om inte vissa&lt;br&gt;elevhem och korttidshem bör förbli ett landstingsansvar, eftersom en-&lt;br&gt;heter med specialinrikting kräver ett större upptagningsområde och&lt;br&gt;samarbete med barnhabiliteringen. Landstinget anser vidare att be-&lt;br&gt;greppet elevhem bör avskaffas. Jönköpings läns landsting bedömer det&lt;br&gt;nödvändigt att skapa små boendeenheter som är kombinerade elevhem&lt;br&gt;och korttidshem. Landstinget anser att det bör finnas sådana enheter&lt;br&gt;med kvalificerad, särskilt utbildad personal och teknisk utrustning.&lt;br&gt;Hallands läns landsting anser att det inte framgår av betänkandet om&lt;br&gt;kostnadsansvaret för elevhemsboende vid regioninstitution skall tas över&lt;br&gt;av kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FUB anser att antalet boende på elevhem måste maximeras till högst&lt;br&gt;tre. Ordet &amp;quot;elevhem&amp;quot; föreslås bytas ut mot &amp;quot;bostad med särskild service&lt;br&gt;för barn och ungdom”. Det måste enligt FUB finnas elevhem/korttids-&lt;br&gt;hem för dem som har behov av kvalificerad, särskilt utbildad personal&lt;br&gt;och teknisk utrustning. Dessa elevhem måste samverka med landstingets&lt;br&gt;habiliteringsorganisation. ÄF4 efterlyser mellanformer där gränsen&lt;br&gt;mellan hemmaboende och elevhemsboende är flytande. RBU anser att&lt;br&gt;utredningen i sin specialmotivering inte beaktar behoven hos elever med&lt;br&gt;rörelsehinder. Boende i annan familj är, enligt RBU, inte alltid den&lt;br&gt;boendeform som skall komma i första hand, i synnerhet inte när det&lt;br&gt;gäller elever i de högre grundskoleåldrarna. Intentionerna bakom elev-&lt;br&gt;hemslagen måste enligt RBU integreras i LSS, så att det medicinska&lt;br&gt;vårdbehovet tillgodoses jämsides med att eleverna får undervisning.&lt;br&gt;RBU anser att staten skall ha kostnadsansvar för elevhemsboende för&lt;br&gt;den lilla gruppen grundskoleelever med stora rörelsehinder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges läkareförbund, Barnläkarföreningens sektion för habilitering&lt;br&gt;och barnneurologi och Bräcke Östergård anser att det måste finnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillgång till elevhemsplatser på hemorten för rörelsehindrade elever,&lt;br&gt;vilka inte bör vara på elevhem tillsammans med gravt utvecklingsstörda&lt;br&gt;barn. Instanserna anser att staten bör stå för kostnaderna för svårt funk-&lt;br&gt;tionshindrades elevhemsboende på grundskolenivå, i analogi med statens&lt;br&gt;kostnadsansvar vid de s.k. riksgymnasiema. Föreningen Sveriges social-&lt;br&gt;chefer menar att familjevård bör regleras i SoL, medan elevhem kanske&lt;br&gt;behöver regleras särskilt. Malmö försäkringskassa saknar i betänkandet&lt;br&gt;ett klargörande huruvida rätt till kommunalt bostadstillägg (KBT) skall&lt;br&gt;gälla även vid boende i elevhem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Bostad med särskild service för vuxna&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enskilda bör genom hemkommunen få tillgång till lämplig bostad med&lt;br&gt;särskild service. Enskildas behov av stöd och service skall kunna till-&lt;br&gt;godoses t.ex. genom personlig assistans, servicebostäder och grupp-&lt;br&gt;bostad. Vårdhemmen föreslås vara ersatta av andra boendeformer senast&lt;br&gt;den 1 januari 1998.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser tar upp rätten till en god bostad och konstaterar att&lt;br&gt;valfrihet saknas på grund av att bostadsbeståndet inte är tillgängligt.&lt;br&gt;SHR, Handikappinstitutet, Nordmalings kommun, HCK, DHR, RBU,&lt;br&gt;RTP, HCK i Östergötland och Filadelfiaförsamlingens i Kalmar handi-&lt;br&gt;kappråd föreslår en skärpning av kraven i plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10), PBL. HCK anser att möjligheten till ett sanktionssystem i&lt;br&gt;anslutning till PBL bör utredas. Kammarrätten i Göteborg anser att det&lt;br&gt;inte bör läggas fast någon tidpunkt för när vårdhem och specialsjukhus&lt;br&gt;skall ha avvecklats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att riktmärket för gruppbostäder hellre bör vara&lt;br&gt;3-5 än 4-6 boende som utredningen föreslagit. SHR anser att den ser-&lt;br&gt;vice som funktionshindrade behöver inte skall kopplas ihop med rätten&lt;br&gt;till en god och tillgänglig bostad. Boverket instämmer i Handikapputred-&lt;br&gt;ningens definition av gruppbostad och framhåller att den låga kravnivå&lt;br&gt;som gäller för gruppbostäder för åldersdementa inte bör tillämpas för&lt;br&gt;andra grupper. Handikappinstitutet ser en risk för att det kan byggas&lt;br&gt;gruppbostäder med en oacceptabelt låg standard genom utredningens&lt;br&gt;förslag att lämna utrymme för lokala bedömningar i fråga om kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala läns landsting anser att Handikapputredningen ej beaktat&lt;br&gt;betydelsen av gruppens sammansättning i sin definition av gruppbostad.&lt;br&gt;Södermanlands läns landsting anser att en egen bostad utan fast beman-&lt;br&gt;ning aldrig kan vara en bostad med särskild service enligt LSS. LSS bör&lt;br&gt;endast ge rätt till gruppbostad, medan SoL bör tillämpas i övrigt.&lt;br&gt;Landstinget har inget att erinra mot den föreslagna tidpunkten för av-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;veckling av vårdhemmen, men anser att planen ej bör fastställas av&lt;br&gt;centrala myndigheter. Stockholms läns landsting bedömer att tidpunkten&lt;br&gt;för vårdhemsavvecklingen är orealistisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enköpings kommun anser att utredningen dåligt har penetrerat för-&lt;br&gt;slaget om avveckling av specialsjukhusen. Fastighetsnämnden inom&lt;br&gt;Malmö kommun anser att utredningens förslag om maximalt sex per-&lt;br&gt;soner i en gruppbostad är en detaljbestämmelse som inte behövs. Kom-&lt;br&gt;muner och landsting bör fritt kunna finna lösningar för boendet utifrån&lt;br&gt;lokala förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK och FUB anser att antalet boende i en gruppbostad inte bör över-&lt;br&gt;stiga fyra personer. För utvecklingsstörda bör gruppen ibland vara ännu&lt;br&gt;mindre. FUB framhåller att den som är måttligt eller svårt utvecklings-&lt;br&gt;störd har svårt att knyta och upprätthålla många kontakter. FUB kan&lt;br&gt;inte heller acceptera att utvecklingsstörda hänvisas till s.k. servicebo-&lt;br&gt;städer. Riksförbundet för social och mental hälsa (RSMH) menar att&lt;br&gt;gruppboendet inte får bli ett &amp;quot;maskerat&amp;quot; institutionsboende där männi-&lt;br&gt;skor med relativt stora hjälpbehov föses samman. RF A anser att det bör&lt;br&gt;finnas gruppbostäder med speciell inriktning på vuxna med autism.&lt;br&gt;HCK, HCK i Östergötlands län och RTP anser att gruppbostäder bör&lt;br&gt;bestå av ett litet antal fullvärdiga lägenheter som fungerar som privata&lt;br&gt;lägenheter med möjlighet till omfattande service och vård under alla&lt;br&gt;tider på dygnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Sveriges socialchefer tillstyrker förslaget att gruppboende&lt;br&gt;med dygnet-runt-service lagregleras som särskild rättighet men, hän-&lt;br&gt;visar i övrigt till att socialtjänsten redan har ansvaret för bostad med&lt;br&gt;särskild service för vuxna genom bestämmelser i SoL. KOMS anser att&lt;br&gt;antalet platser i gruppbostad skall följa principen fyra boende. Åsbacka-&lt;br&gt;skolan föreslår regionvist gruppboende över kommun- och landstings-&lt;br&gt;gränser för att erhålla större flexibilitet vid sammansättningen av bo-&lt;br&gt;ende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PRO föreslår att avvecklingen av vårdhem och specialsjukhus sker&lt;br&gt;successivt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Bostadsanpassningsbidrag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fem remissinstanser behandlar frågan om bostadsanpassningsbidrag.&lt;br&gt;Malmö kommun antar att behovet av bostadsanpassning kommer att öka&lt;br&gt;med tanke på bl.a. institutionsavveckling samt medicinsk och teknisk ut-&lt;br&gt;veckling. Kommunen anser det angeläget med en högre grad av statlig&lt;br&gt;delfinansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att riktmärket för gruppbostäder hellre bör vara&lt;br&gt;3-5 än 4-6 boende som utredningen föreslagit. SHR anser att den ser-&lt;br&gt;vice som funktionshindrade behöver inte skall kopplas ihop med rätten&lt;br&gt;till en god och tillgänglig bostad. Boverket instämmer i Handikapputred-&lt;br&gt;ningens definition av gruppbostad och framhåller att den låga kravnivå&lt;br&gt;som gäller för gruppbostäder för åldersdementa inte bör tillämpas för&lt;br&gt;andra grupper. Handikappinstitutet ser en risk för att det kan byggas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gruppbostäder med en oacceptabelt låg standard genom utredningens Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;förslag att lämna utrymme för lokala bedömningar i fråga om kraven. Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RBU efterlyser en skärpning av tillämpningen av reglerna för bostads-&lt;br&gt;anpassningsbidrag eftersom de tillämpas mycket olika. Sveriges läkar-&lt;br&gt;förbund föreslår att råd och information om bostadsanpassning skall&lt;br&gt;vara helt gratis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pingstförsamlingen i Boden anser att det statliga stödet för bostadsan-&lt;br&gt;passningar bör ökas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Individuell plan&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En individuell plan skall upprättas om den enskilde begär det. Planen&lt;br&gt;skall klargöra den enskildes behov av insatser från olika stödorgan och&lt;br&gt;underlätta samordning. Planen skall översändas till försäkringskassan,&lt;br&gt;medan landsting och kommun skall underrätta varandra om upprättade&lt;br&gt;planer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser riktar kritik mot Handikapputredningens förslag&lt;br&gt;beträffande hanteringen av planerna. Några remissinstanser anser att&lt;br&gt;förslaget leder till en tungrodd administration och oklara roller. Social-&lt;br&gt;tjänsten har redan i dag ett yttersta ansvar enligt 3 § SoL. Sammanställ-&lt;br&gt;ningen nedan gäller planer enligt såväl SoL och HSL som LSS där inte&lt;br&gt;annat anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nio statliga myndigheter är positiva till upprättande av individuella&lt;br&gt;planer, men avstyrker utredningens förslag om att planerna skall till-&lt;br&gt;ställas försäkringskassan. Endast Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) uttalar&lt;br&gt;stöd för förslaget om försäkringskassans samordnande roll med motivet&lt;br&gt;att kassan redan har en samordnande funktion för rehabilitering. Social-&lt;br&gt;styrelsen föreslår att kommunen får ansvar för den samordning som&lt;br&gt;fordras. För de barn som har kontakt med barnhabiliteringen bör denna&lt;br&gt;ha det samordnande ansvaret. RFV anser att frågan om försäkrings-&lt;br&gt;kassans roll bör övervägas ytterligare. Verket anser att den tillsynsfunk-&lt;br&gt;tion som försäkringskassan tilldelas genom förslaget bör vara förbehållet&lt;br&gt;de statliga myndigheter som redan har tillsynsfunktioner gentemot kom-&lt;br&gt;munerna. NV, Statskontoret och JO avstyrker förslaget om att lagfästa&lt;br&gt;om individuella planer och försäkringskassans samordnande roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet framhåller värdet av individuella planer, men&lt;br&gt;anser att en detalj föreskrift om sådana ej bör införas i HSL. Östergöt-&lt;br&gt;lands, Jönköpings, Kalmar, Ålvsborgs, Örebro, Västmanlands, Koppar-&lt;br&gt;bergs och Gävleborgs läns landsting tillstyrker förslaget om planer&lt;br&gt;enligt HSL. Av dem tillstyrker dock endast Kalmar och Gävleborgs&lt;br&gt;läns landsting förslaget att försäkringskassan skall ha en samordnande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;roll. Landstingen i Göteborgs och Bohus, Västernorrlands, Jämtlands,&lt;br&gt;och Norrbottens län anser att planer inte skall regleras i HSL.&lt;br&gt;Stockholms, Södermanlands, Hallands, Älvsborgs, Örebro, Västman-&lt;br&gt;lands och Kopparbergs läns landsting stödjer förslaget om planer enligt&lt;br&gt;LSS, men avstyrker förslaget om försäkringskassans roll. Skaraborgs,&lt;br&gt;Västernorrlands och Jämtlands läns landsting anser inte att uppgiften att&lt;br&gt;planera skall regleras i LSS. Östergötlands, Kristianstads och Västman-&lt;br&gt;lands läns landsting samt Omsorgsnämnden i Stockholms läns landsting&lt;br&gt;uttalar stöd för förslaget om organisationsplaner. Västernorrlands läns&lt;br&gt;landsting anser att direktiv måste skapas för planernas utformning.&lt;br&gt;Endast Skaraborgs läns landsting avstyrker förslaget om organisations-&lt;br&gt;planer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet anser att utredningens förslag om försäk-&lt;br&gt;ringskassans och kommunernas ansvar inte är förenliga. Kommunför-&lt;br&gt;bunden Halland, Göteborg- och Bohus län och Skaraborg tillstyrker&lt;br&gt;förslaget om planer i LSS, men anser att försäkringskassan inte skall ha&lt;br&gt;ansvar för samordningen. Kommunförbundet Jämtlands län anser att&lt;br&gt;kommunen skall vara samordningsansvarig. Älvsborgs Kommunförbund&lt;br&gt;och Kommunförbundet Västernorrland avstyrker förslaget om reglering&lt;br&gt;av planer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 kommuner tillstyrker förslaget om planer enligt LSS. Av dessa&lt;br&gt;anser Stockholms stad, Askersund, Hallstahammar, Malmö, Mark och&lt;br&gt;Upplands Väsby samt Omsorgsnämnden i Gotlands kommun att kom-&lt;br&gt;munen skall svara för att insatserna genomförs. Kommunerna Härnö-&lt;br&gt;sand, Jönköping, Luleå, Mölndal, Vara, Varberg och Örebro avfärdar&lt;br&gt;förslaget om en samordnande roll för försäkringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DHR, Afasiförbundet, Hörselskadades Riksförbund (HRF), RBU, FUB,&lt;br&gt;RF A och SRF uttrycker stöd för reglering av planer i LSS. DHR och&lt;br&gt;RBU anser att kommunen skall ha det yttersta ansvaret för planering&lt;br&gt;och genomförande. Tio handikapporganisationer stödjer utredningens&lt;br&gt;förslag till planer enligt 3 a § HSL. Av dessa anser RFA och RMT att&lt;br&gt;försäkringskassan ej bör ha någon samordnande roll. RBU och RTP&lt;br&gt;menar att kommunen bör ha det yttersta ansvaret. HCK anser att&lt;br&gt;ansvarsfördelningen måste göras tydligare. DHR stödjer inte utred-&lt;br&gt;ningens förslag till formulering av 3 a § HSL, utan anser att det klart&lt;br&gt;måste framgå att planen omfattar samhällets utfästelser vad gäller reha-&lt;br&gt;biliteringsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i svaren från andra remissinstanser framhålls vikten av plane-&lt;br&gt;ring, men tveksamhet uttalas om förslaget att försäkringskassan skulle&lt;br&gt;vara samordnande myndighet. TCO tillstyrker att försäkringskassan&lt;br&gt;åläggs ett uppföljningsansvar för de individuella planerna. Försäkrings-&lt;br&gt;kasseförbundet bedömer att de föreslagna uppgifterna för försäkrings-&lt;br&gt;kassan ligger väl i linje med kassans nuvarande ansvar för att rehabilite-&lt;br&gt;ring genomförs. Kassans ansvar och uppgifter måste dock förtydligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Avgifter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens forslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln enligt LSS är att de särskilda insatserna skall vara avgifts-&lt;br&gt;fria. Avgift får dock tas ut i anslutning till assistansersättning som&lt;br&gt;utbetalas av allmän försäkringskassa. Av dem som uppbär pension eller&lt;br&gt;har inkomst får skäliga avgifter tas ut för tidsbunden hemtjänst, bostad,&lt;br&gt;uppehälle samt fritidsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett fåtal instanser har yttrat sig angående avgifter för insatser enligt&lt;br&gt;LSS. I inställningen finns en skillnad mellan kommunerna och övriga&lt;br&gt;remissinstanser. De handikapporganisationer som yttrat sig anser att&lt;br&gt;ingen skall behöva drabbas av extra kostnader på grund av sin funk-&lt;br&gt;tionsnedsättning. Kommuner och länsförbund anser att förslaget är ett&lt;br&gt;ingrepp i kommunernas rätt att själva besluta om avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV och SHR framhåller att ingen skall behöva betala för sitt handi-&lt;br&gt;kapp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kalmar och Skaraborgs läns landsting tillstyrker utredningens förslag&lt;br&gt;om avgifter. Södermanlands, Kristianstads och Älvsborgs läns landsting&lt;br&gt;anser att avgifter skall betalas, men kompletteras med en rätt till hög-&lt;br&gt;kostnadsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet Kristianstads län och Ålvsborgs Kommunförbund&lt;br&gt;avvisar Handikapputredningens förslag, som de uppfattar som ett in-&lt;br&gt;grepp i kommunernas rätt att ta ut avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms stad samt kommunerna Mark och Oxelösund avvisar ut-&lt;br&gt;redningens förbud för kommunerna att ta ut avgifter utom i vissa&lt;br&gt;undantagsfall. Ett inkomstskydd bör tillgodoses genom handikappersätt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK, DHR, FUB, HRF, RTP, Riksförbundet mot astma och allergi&lt;br&gt;(RmA), Riksförbundet mot reumatism (RMR), Svenska epilepsiförbundet&lt;br&gt;(SEF) och SRF poängterar att ingen skall behöva kännas vid extra kost-&lt;br&gt;nader på grund av sin funktionsnedsättning. DHR föreslår en integration&lt;br&gt;av högkostnadsskydd mellan huvudmännen och en justering av handi-&lt;br&gt;kappersättningen. FUB efterlyser en spärregel motsvarande 10 procents-&lt;br&gt;regeln omfattande bostadskostnaderna samtidigt som den hjälp och&lt;br&gt;service man behöver, inkl, tandvård, skall tillhandahållas utan kostnad.&lt;br&gt;Svenska psoriasisförbundet (PSO) anser att högkostnadsskyddets regler&lt;br&gt;inte är anpassade till de grupper som har oregelbundna vårdkostnader.&lt;br&gt;Förbundet konstaterar vidare att handikappersättningens nuvarande&lt;br&gt;regler lett till godtyckliga bedömningar hos försäkringskassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunalarbetareförbundet (SKAF) anser att egenavgifts-&lt;br&gt;systemet leder till orättvisor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SPF anser att ett väl genomtänkt högskostnadsskydd är den viktigaste&lt;br&gt;faktorn för att värna om den enskildes ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Uppföljning, utvärdering och tillsyn&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Statliga fackmyndigheter skall följa de verksamheter inom sina respek-&lt;br&gt;tive områden som har uppgifter att tillgodose enskilda i de avseenden&lt;br&gt;som lagförslaget föreskriver samt förmedla kunskap. Myndigheterna&lt;br&gt;skall ha rätt till full insyn i all verksamhet som offentliga och privata&lt;br&gt;organ bedriver inom ramen för LSS. Länsstyrelsernas tillsyn skall&lt;br&gt;enbart avse verksamhet som bedrivs i enskild regi. Utredningen avser&lt;br&gt;att återkomma till frågan om handikappombudsman i sitt slutbetänkande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Få remissinstanser har yttrat sig i fråga om utvärdering, uppföljning och&lt;br&gt;tillsyn. De som yttrat sig föreslår framför allt att länsstyrelsen bör få&lt;br&gt;samma tillsynsfunktion i förhållande till LSS som den idag har i fråga&lt;br&gt;om SoL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen och NV anser att den centrala tillsynsmyndigheten bör&lt;br&gt;vara Socialstyrelsen. Statskontoret och Länsstyrelsen i Jämtlands län&lt;br&gt;framhåller behovet av en stark central tillsynsfunktion utan att ange var&lt;br&gt;ansvaret skall ligga. NV, Statskontoret, RRV, länsstyrelserna i Östergöt-&lt;br&gt;lands, Malmöhus, Örebro och Jämtlands län samt JO framhåller be-&lt;br&gt;hovet av att länsstyrelsen ges ett regionalt tillsynsansvar. Jämförelser&lt;br&gt;görs härvid med tillsynen för socialtjänsten. Socialstyrelsen nämner för-&lt;br&gt;söksverksamhet med tillsyn enligt omsorgslagen som är förlagd till&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Jämtland. Enligt Socialstyrelsen bör denna utvärderas&lt;br&gt;innan man tar ställning till om tillsyn enligt LSS bör förläggas till läns-&lt;br&gt;styrelsen eller till Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter för hälso-&lt;br&gt;och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kopparbergs och Västernorrlands läns landsting anser att länsstyrelsen&lt;br&gt;bör vara lokal tillsynsmyndighet. Västmanlands läns landsting tillstyrker&lt;br&gt;förslaget om en central statlig myndighet med uppgift att följa och ut-&lt;br&gt;värdera om den nya lagstiftningen får avsedd effekt samt följa kost-&lt;br&gt;nadsutveckling och finansiering. Uppsala läns landsting understryker&lt;br&gt;vikten av att en gedigen utvärdering görs av reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sociala nämnden i Stockholms stad konstaterar att Socialstyrelsens och&lt;br&gt;länsstyrelsens tillsynsansvar är fullt tillräckligt och att försäkrinskassans&lt;br&gt;föreslagna tillsynsroll blir onaturlig och byråkratisk. Askersunds kom-&lt;br&gt;mun anser att länsstyrelsen skall ha en rådgivande och samordnande&lt;br&gt;funktion, medan kommunerna bör ha tillsynen över enskild verksamhet.&lt;br&gt;Ängelholms kommun tillstyrker utredningens förslag om en central&lt;br&gt;myndighet som svarar för uppföljning av LSS, medan länsstyrelsens&lt;br&gt;tillsyn skall avse enskild verksamhet. Kommunen ifrågasätter behovet&lt;br&gt;av en handikappombudsman och hänvisar till HCK som bör kunna fylla&lt;br&gt;denna funktion. Omsorgsnämnden i Gotlands kommun framhåller det&lt;br&gt;ökade behovet av uppföljnings- och utvärderingsinsatser. Kommunerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplands Väsby och Örebro anser att metoder för uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering bör utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK, Bröstcancerföreningarnas riksorganisation (BRO), Förbundet&lt;br&gt;blödarsjuka i Sverige (FBIS), Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka&lt;br&gt;(RHL), FUB, RMR, RF A och HCK i Östergötlands län menar att&lt;br&gt;Socialstyrelsen bör få ett förstärkt ansvar för den centrala tillsynen.&lt;br&gt;HCK, BRO, FBIS och RMR föreslår att tillsynen kombineras med sank-&lt;br&gt;tionsmöjligheter. RMR, RFA och HCK i Östergötlands län anser att&lt;br&gt;tillsynen kan utövas av Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter. SDR&lt;br&gt;anser att länsstyrelsen bör ha tillsynsansvaret. SRF skriver att tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten bör finnas så nära verksamheten som möjligt. FUB och&lt;br&gt;HCK i Östergötlands län menar att den direkta tillsynen kan utövas av&lt;br&gt;antingen Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter eller länsstyrelsen.&lt;br&gt;RHL och RMT lyfter fram behovet av uppföljning och utvärdering som&lt;br&gt;komplement till tillsynen. Afasiförbundet och RTP stödjer utredningens&lt;br&gt;förslag om en handikappombudsman. RFA anser att en handikappom-&lt;br&gt;budsman inte är den bästa lösningen, men kan behövas när rättssäker-&lt;br&gt;heten är svår att hävda. NHR anser att frågan om en handikapp-&lt;br&gt;omsbudsman kräver ytterligare belysning och menar att en sådan funk-&lt;br&gt;tion inte får ersätta annan myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;POMS anser att om man skall kunna undvika detaljreglering av verk-&lt;br&gt;samheten krävs utökade kontroll- och inspektionsmöjligheter samt kon-&lt;br&gt;tinuerligauppföljningar. Sveriges Sjukvårdsleverantörers förening fram-&lt;br&gt;håller att tillsynsfunktionen är väsentlig. LO/Försäkringsanställdas&lt;br&gt;förbund anser att förutsättningar redan finns för en handikappom-&lt;br&gt;budsman och att man därför inte skall avvakta med beslut om att inrätta&lt;br&gt;en sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Frikyrkoråd menar att man redan nu bör fastställa kriterier&lt;br&gt;för den utvärdering som föreslås ske efter tre år. Till denna utvärdering&lt;br&gt;bör finnas metoder för att utvärdera även de etiska principerna. Fri-&lt;br&gt;kyrkorådet bedömer att en handikappombudsman kan stärka självkänslan&lt;br&gt;hos många handikappade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Personlig assistans&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens forslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;LSS ger rätt till personlig assistans för den som tillhör personkretsen&lt;br&gt;och kan anses ha behov av insatsen. Den enskilde skall kunna få sådan&lt;br&gt;insats hos kommunen, själv vara arbetsgivare för assistenten eller anlita&lt;br&gt;annan, t.ex. ett kooperativ. Om kommunen är arbetsgivare skall den&lt;br&gt;enskilde ha ett stort inflytande över vem som anställs och när hjälpen&lt;br&gt;skall ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som fyllt 16 år och bor i eget boende, servicehus eller hos&lt;br&gt;familj/anhörig träder försäkringskassan in med assistansersättning via&lt;br&gt;socialförsäkringssystemet för assistans utöver 20 tim per vecka. Assis-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tansersättning utbetalas inte till boende i gruppbostad, för tid mot- Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;svarande dygnsvila eller till hjälp i samband med kommunal sysselsätt- Bilaga 1.4&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den enskilde själv vill ordna personlig assistans på annat sätt än&lt;br&gt;genom kommunen vänder han/hon sig till kommunen för ekonomiskt&lt;br&gt;bidrag för assistensbehov upp till 20 tim per vecka och därefter till för-&lt;br&gt;säkringskassan för överstigande behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För LSS:s personkrets ges den tidsbundna hemtjänsten enligt den&lt;br&gt;lagen och inte enligt SoL.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser anser att endast en huvudman bör vara an-&lt;br&gt;svarig för beslut om och administration av personlig assistans, i första&lt;br&gt;hand kommunen. Ett stort antal instanser framhåller betydelsen av&lt;br&gt;statlig medfinansiering i någon form. Några, framför allt kommuner,&lt;br&gt;avfärdar förslaget om tidsbunden hemtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Administration och finansiering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;NV, Försäkringsöverdomstolen, AMS, Kammarrätten i Göteborg, Läns-&lt;br&gt;rätten i Stockholm och länsstyrelsen i Malmöhus län anser att kommu-&lt;br&gt;nen bör svara för den totala bedömningen av behovet av assistans.&lt;br&gt;Socialstyrelsen, RRV samt länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands&lt;br&gt;län är tveksamma till den föreslagna administrationen och föreslår att en&lt;br&gt;huvudman skall ansvara för bedömningen utan att ange vilken som vore&lt;br&gt;lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS, Försäkringsöverdomstolen, Socialstyrelsen och SHR anser att&lt;br&gt;finansieringen bör ske via socialförsäkringssystemet. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Malmöhus län, Statskontoret och RRV menar att kommunen bör erhålla&lt;br&gt;ett statsbidrag. Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholm samt&lt;br&gt;länsstyrelserna i Östergötlands och Jämtlands län anser att finansie-&lt;br&gt;ringen inte är tillfredställande löst, men lämnar inga egna förslag till&lt;br&gt;lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV föreslår att kommunen får ett lagstadgat ansvar att tillgodose den&lt;br&gt;enskildes stödbehov. Kommunen bör enligt RFV ha ett sammanhållet&lt;br&gt;ansvar för både bedömningen av den enskildes hela stödbehov och för&lt;br&gt;att detta behov tillgodoses. För att kompensera den ekonomiska belast-&lt;br&gt;ningen för omfattande insatser föreslår RFV att kommunerna erhåller&lt;br&gt;ett statsbidrag för viss del av kostnaderna, t.ex. 60 % av stöd över-&lt;br&gt;stigande 15 veckotimmar. Även om Handikapputredningens förslag om&lt;br&gt;delat ekonomisk ansvar genomförs anser RFV att kommunen bör svara&lt;br&gt;för en samlad handläggning. RFV har inget att invända mot den före-&lt;br&gt;slagna nivån på assistansersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Södermanlands, Ålvsborgs, Västernorrlands och Västerbottens läns&lt;br&gt;landsting samt Länshandikapprådet i Stockholms läns landsting anser att&lt;br&gt;kommunen ensam skall svara för prövningen av behovet av personlig&lt;br&gt;assistans. Kronobergs, Kristianstads och Örebro läns landsting invänder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 159&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2T3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot det delade ansvaret utan att föreslå något alternativ. Södermanlands&lt;br&gt;och Västerbottens läns landsting föreslår en delfinansiering via stats-&lt;br&gt;bidrag till kommunerna. Älvsborgs läns landsting anser att de extra&lt;br&gt;kostnaderna skall finansieras via socialförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbunden Halland, Göteborgs och Bohus län, Älvsborg,&lt;br&gt;Örebro län, Jämtlands län och Norrbotten anser att kommunerna en-&lt;br&gt;samma bör fatta beslut om assistans. Kommunförbundet Skaraborg anser&lt;br&gt;att försäkringskassan bör ta hela det ekonomiska och administrativa an-&lt;br&gt;svaret, medan kommunförbunden i Värmland och Norrbotten ser detta&lt;br&gt;som ett alternativ. Kommunförbunden i Jämtland samt Göteborg och&lt;br&gt;Bohus län föreslår en finansiering via statsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kommuner anser att kommunerna bör fatta beslut om det totala&lt;br&gt;behovet av assistans. Luleå kommun anser att försäkringskassan bör&lt;br&gt;vara primärt ansvarig för både ekonomi och administration. Linköpings,&lt;br&gt;Malmö, Oxelösunds och Ängelholms kommuner efterlyser en tydligare&lt;br&gt;ansvarsfördelning än den som utredningen har föreslagit. Sociala nämn-&lt;br&gt;den i Stockolms stad, Härnösands kommun, Omsorgsnämnden i Malmö&lt;br&gt;kommun samt kommunerna Mjölby, Nordmaling och Västerås bedömer&lt;br&gt;att en finansiering via socialförsäkringen är bra. Göteborgs kommun&lt;br&gt;föreslår finansiering direkt via statsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK, DHR, NHR, RHL, FUB och SRF föreslår att kommunen ensam&lt;br&gt;skall svara för utredning och beslut, men att insatsen skall finansieras&lt;br&gt;via socialförsäkringen. RFA anser att kommunen bör svara för insatsen&lt;br&gt;och tillföras statliga medel för detta. RSMH förordar att försäkrings-&lt;br&gt;kassan ensam svarar för insatsen. RTP menar att den föreslagna an-&lt;br&gt;svarsfördelningen är oklar. HCK, DHR, NHR och RFA bedömer att&lt;br&gt;ersättningsnivån är för låg. Nivån förutsätter enligt dem att assistans&lt;br&gt;aldrig erhålls under obekväm arbetstid som nätter och helger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO/Försäkringsanställdas förbund anser att assistansersättningen i sin&lt;br&gt;helhet bör utbetalas av försäkringskassan. Försäkringskasseförbundet&lt;br&gt;varnar för att utredningens förslag kan leda till dubbeladministration.&lt;br&gt;TCO anser att kommunen bör pröva det sammanlagda stödbehovet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brukarkooperativ för personlig assistans i Göteborg och Stockholm&lt;br&gt;samt personer i Stockholm med registrerade firmor för personlig assis-&lt;br&gt;tans menar att två beslutsvägar kan medföra dubbla samhälleliga kostna-&lt;br&gt;der, längre väntetider för brukarna och två besvärsvägar. De bedömer&lt;br&gt;vidare att den föreslagna assistansersättningen är för låg.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Begränsningar i rätten till assistansersättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen, SHR och NV anser att ersättning bör utgå för dygnsvila.&lt;br&gt;Socialstyrelsen menar att ersättningen bör gälla även assistans i anslut-&lt;br&gt;ning till kommunal sysselsättning samt framhåller att åldersgränsen 16&lt;br&gt;år ej får tolkas som en gräns för behovet av assistans. SHR anser att 16-&lt;br&gt;årsgränsen för rätt till ersättning är olämplig. SHR och NV menar att&lt;br&gt;boendeformen inte skall påverka rätten till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Södermanlands och Västerbottens läns landsting anser att statliga&lt;br&gt;medel skall utgå till personlig assistans oavsett boendeform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet Uppsala län bedömer att stöd till personlig assistans&lt;br&gt;skall utgå även till barn under 16 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eskilstuna kommun anser att utredningens förslag om att ersättning ej&lt;br&gt;skall utgå för dygnsvila skapar ett beroende av den kommunala organi-&lt;br&gt;sationen på udda tider genom att kommunen då blir skyldig att gå in&lt;br&gt;med hjälp. Kommunen har redan idag svårigheter att organisera ett bra&lt;br&gt;arbetsflöde med god kontinuitet för den enskilde. Härnösands kommun&lt;br&gt;anser att ersättning även bör utgå vid boende i gruppbostad samt till&lt;br&gt;personer under 16 år. Kommunerna Nordmaling och Sollentuna anser&lt;br&gt;också att 16-årsgränsen är olämplig. Eskilstuna kommun anser att&lt;br&gt;åldersavgränsningen är oklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK, DHR, FUB och ytterligare åtta handikapporganisationer fram-&lt;br&gt;håller att ersättning bör utgå under dygnsvila. HCK, FUB och RFA&lt;br&gt;menar att assistansersättning skall utgå för personer i kommunal syssel-&lt;br&gt;sättning alternativt daglig verksamhet. DHR och RBU anser att rätten&lt;br&gt;bör gälla arbete resp, sysselsättning mer allmänt. HCK, DHR, FUB,&lt;br&gt;NHR, RBU, RSMH, RFA och SDR hävdar att ersättning skall utgå&lt;br&gt;oavsett boendeform. HCK, DHR, FUB, RHL, Föräldraföreningen för&lt;br&gt;hjärt- och lungsjuka barn, RBU och SEF menar att ersättningen bör&lt;br&gt;omfatta även personer under 16 år. Demensförbundet anser att den som&lt;br&gt;är dement skall ha rätt till assistans. RBU, RTP och RMR framhåller att&lt;br&gt;rätten till personlig assistans måste garanteras oavsett ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvärsektionsgruppen för yrkesföreträdare inom barn- och ungdoms-&lt;br&gt;habiliteringen bedömer att den föreslagna 20-timmarsgränsen kan med-&lt;br&gt;föra ödesdigra gränsdragningstvister när det gäller barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SPF anser att rätten till personlig assistans skall vara oberoende av&lt;br&gt;ålder. Brukarkooperativ för personlig assistans i Göteborg och&lt;br&gt;Stockholm samt personer i Stockholm med registrerade firmor för per-&lt;br&gt;sonlig assistans anser att assistansersättning bör utgå under dygnsvila&lt;br&gt;och i boendeservice.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 Utbildning, inflytande och arbetsgivaransvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;RFV vill inte inskränka det fria valet av assistent, men påpekar det&lt;br&gt;komplicerade i ett arbetsgivaransvar för den enskilde. SHR framhåller&lt;br&gt;att den enskildes inflytande inte får inskränkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jönköpings läns landsting anser att enskilda eller kooperativ skall ges&lt;br&gt;inflytande i anställningsprocessen, men att detta inte får frånta samhället&lt;br&gt;ansvaret för kvaliteten i verksamheten. Västerbottens läns landsting&lt;br&gt;menar att kommunen måste stödja den enskilde i arbetsgivaransvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Linköpings kommun bedömer att de arbetsrättsliga reglerna kan hindra&lt;br&gt;ett förverkligande av Handikapputredningens intentioner för personlig&lt;br&gt;assistans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivareföreningen SFO, TCO och Sveriges Psykologförbund är&lt;br&gt;tveksamma till förslaget att den enskilde skall ha ett arbetsgivaransvar.&lt;br&gt;Statens arbetsgivarverk (SAV) menar att den som väljer att vara arbets-&lt;br&gt;givare bör ingå i något organisatoriskt samarbete. Försäkringskasseför-&lt;br&gt;bundet befarar att arbetsgivaransvaret kan skapa svårigheter. Det är,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt förbundet, viktigt att försäkringskassan inte i praktiken får rollen Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;som arbetsgivare. SKAF, SACO/Sveriges socionomers personal- och Bilaga 1.4&lt;br&gt;förvaltningstjänstemäns riksförbund, Tvärsektionsgruppen för yrkesföre-&lt;br&gt;trädare inom barn- och ungdomshabilitering, Föreningen psykologer&lt;br&gt;inom omsorgerna (POMS) samt Furuboda kursgård och rehabiliterings-&lt;br&gt;centrum lyfter fram behovet av utbildning och handledning för assisten-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terna, som har ett ensamarbete.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.4 Tidsbunden hemtjänst och ledsagarservice&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Örebro läns landsting föreslår att rätten till ledsagarservice preciseras i&lt;br&gt;LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet Skaraborg uttrycker förvåning över det nya be-&lt;br&gt;greppet tidsbunden hemtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sociala nämnden i Stockholms stad anser att förslaget att särskilja&lt;br&gt;tidsbunden hemtjänst och personlig assistans försvårar individuella&lt;br&gt;lösningar. Omsorgsnämnden i Gotlands kommun och Varbergs kommun&lt;br&gt;anser att det är oklart enligt vilken lag den enskilde kan ansöka om&lt;br&gt;tidsbunden hemtjänst. Sollentuna kommun avstyrker utredningens förslag&lt;br&gt;om tidsbunden hemtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FUB anser att ordet &amp;quot;tidsbunden&amp;quot; bör utgå i anslutning till hemtjänst.&lt;br&gt;Ledsagarservice och handledarservice bör ingå i lagtexten i stället för i&lt;br&gt;specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Habilitering och rehabilitering&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom tillägg till HSL får sjukvårdshuvudmännen en skyldighet att&lt;br&gt;organisera och finansiera habilitering och rehabilitering för barn, ung-&lt;br&gt;domar och vuxna med funktionshinder oavsett funktionshindrets art. In-&lt;br&gt;satsernas tyngdpunkt i medicinska, pedagogiska, psykologiska och&lt;br&gt;sociala åtgärder kan växla, men behovet av samverkan mellan olika&lt;br&gt;kompetensområden består. Dessa insatser ersätter dock inte väsentligt&lt;br&gt;och kvalificerat kunnande och nödvändiga insatser som förmedlas av&lt;br&gt;t.ex. barnomsorg, skola, socialtjänst och barnhälsovård. Var resurserna&lt;br&gt;ställs till förfogande skall framgå av en särskilt upprättad organisations-&lt;br&gt;plan. Insatsernas uppläggning och utformning skall framgå av en indivi-&lt;br&gt;duell plan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En försäkringsersättning skall utgå från socialförsäkringen till lands-&lt;br&gt;tingen med 400 mkr för att möjliggöra en utbyggnad av habilitering och&lt;br&gt;rehabilitering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Framför allt handikapporganisationerna kräver att habilitering och reha-&lt;br&gt;bilitering skall regleras i en rättighetslag, medan landstingen stödjer&lt;br&gt;utredningens förslag om ett tillägg till HSL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen och Länsstyrelsen i Östergötland stödjer Handikapp-&lt;br&gt;utredningens förslag om tillägg i HSL. Socialstyrelsen framhåller den&lt;br&gt;särskilda kunskap om problem och livsbetingelser för människor med&lt;br&gt;funktionsnedsättningar i form av tvärfacklig kompetens som vuxit fram&lt;br&gt;i de arbetslag som finns inom dagens omsorgsverksamhet och habilite-&lt;br&gt;ring. Styrelsen menar att denna helhetssyn är nödvändig vid behovsbe-&lt;br&gt;dömningar och utformning av stöd. SHR föreslår att habiliteringen&lt;br&gt;regleras i en rättighetslag för att tvinga sjukvårdshuvudmännen att av-&lt;br&gt;sätta resurser för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet anser att landstingets insatser som konsulter i&lt;br&gt;frågor som rör medicinsk behandling/rehabilitering renodlat bör ges&lt;br&gt;enligt HSL. Tolv landsting tillstyrker utredningens förslag. Inget lands-&lt;br&gt;ting avfärdar förslaget. Jämtlands läns landsting framhåller särskilt att&lt;br&gt;medicinskt och tvärfackligt specialistkunnande måste vara landstingets&lt;br&gt;angelägenhet. Södermanlands, Kalmar, Kristianstads, Hallands,&lt;br&gt;Kopparbergs och Västernorrlands läns landsting anser att det är oklart&lt;br&gt;vad som är habilitering enligt HSL och vad som är specialistinsatser&lt;br&gt;enligt LSS. Västernorrlands läns landsting konstaterar att habiliteringens&lt;br&gt;elevhem är en habiliteringsresurs som utnyttjas av barn både från värd-&lt;br&gt;kommunen och andra kommuner. Därför bör elevhemmet även fort-&lt;br&gt;sättningsvis ha landstinget som huvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbunden Värmland och Dalarna har yttrat sig i frågan och&lt;br&gt;tillstyrker utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna Bollnäs, Landskrona, Mjölby och Mölndal tillstyrker&lt;br&gt;Handikapputredningens förslag. Eksjö kommun förordar en kommunal&lt;br&gt;huvudman för habiliteringen. Härnösands kommun anser att habilite-&lt;br&gt;ringen skall regleras i LSS, men ha en landstingskommunal huvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DHR, NHR, RBU och FUB anser att rätten till habilitering och reha-&lt;br&gt;bilitering bör föras in i LSS. DHR föreslår att det skall finnas ett reha-&lt;br&gt;biliteringscentrum i varje län. HCK och ytterligare 13 handikapp-&lt;br&gt;organisationer förespråkar en särskild rättighetslag för habilitering och&lt;br&gt;rehabilitering. HCK menar att en rättighetslag är nödvändig, eftersom&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen inte uppfyller sina skyldigheter enligt HSL.&lt;br&gt;HCK framhåller vidare att habilitering och rehabilitering skall ses som&lt;br&gt;egna verksamhetsområden. SRF anser att rehabilitering är en social&lt;br&gt;process som bör skiljas från sjukhusvärlden. BRO, FBIS och HRF&lt;br&gt;föreslår att en vårdgaranti med en högsta väntetid till habiliterings- och&lt;br&gt;rehabiliteringsinsatser införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska läkaresällskapet framhåller att en rehabiliteringsklinik bör&lt;br&gt;finnas i varje landstingsområde. Kliniken bör ha ansvar, inte bara för&lt;br&gt;rehabilitering av vissa patientgrupper, utan även för planering och&lt;br&gt;utveckling av rehabiliteringsverksamheten i ett bredare perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges psykologförbund anser att man genom tillägget till HSL riske-&lt;br&gt;rar att skapa en innehållskatalog som kan uppfattas som uttömmande.&lt;br&gt;Förbundet menar också att tillägget kan definiera habilitering/rehabi-&lt;br&gt;litering som medicinska verksamheter varigenom behovet av det psyko-&lt;br&gt;logiska och sociala stödet riskerar att tappas bort. Habiliteringsläkarna&lt;br&gt;med regionansvar noterar att habiliteringsbegreppet genom tillägget i&lt;br&gt;HSL bör betraktas som en sjukvårdsangelägenhet. De anser att utveck-&lt;br&gt;lingen inom habiliteringen förutsätter ett till regioninstitutionema an-&lt;br&gt;slutet elevhemsboende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som några remissinstanser för fram som tillhörande habilite-&lt;br&gt;ring och rehabilitering är bl.a. föräldrautbildning, möjligheter att träffa&lt;br&gt;andra i samma situation, anhöriggrupper och utveckling av psykosociala&lt;br&gt;insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Särskilt stöd till barn och familjer&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Föräldrapenning i samband med barns födelse skall kunna användas för&lt;br&gt;samma slags föräldrautbildning som kontaktdagama kan användas för,&lt;br&gt;t.ex. föräldrautbildning som anordnas av handikapporganisation. Kravet&lt;br&gt;på barnets närvaro skall inte längre gälla som villkor för att få tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning när en förälder medverkar i behandling av barnet eller&lt;br&gt;information och utbildning om barnets sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrar till barn och ungdomar som omfattas av LSS får rätt till tio&lt;br&gt;kontaktdagar per barn och år när barnet är mellan 2 och 16 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett tillägg till SoL skapas en möjlighet att genom förvaltnings-&lt;br&gt;besvär överklaga beslut angående rätt till plats i förskola före sex års&lt;br&gt;ålder och rätt att med förtur anvisas plats i fritidshem.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens förslag till förändringar&lt;br&gt;i föräldraförsäkringen, men lämnar synpunkter på hur den skulle behöva&lt;br&gt;förändras ytterligare. Bl.a. kritiseras åldersgränsen 16 år för rätt till till-&lt;br&gt;fällig föräldrapenning i samband med barnets sjukdom av både kommu-&lt;br&gt;ner och handikapporganisationer. Framför allt handikapporganisationer-&lt;br&gt;na anser att antalet kontaktdagar bör utökas ytterligare och gälla en&lt;br&gt;vidare personkrets än vad utredningen föreslagit. Ingen kommun eller&lt;br&gt;handikapporganisation avfärdar förslaget om möjlighet att överklaga&lt;br&gt;beslut enligt 15 § SoL. Kammarrätten i Göteborg anser att frågan bör&lt;br&gt;prövas av Socialtjänstkommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 Föräldraförsäkringen och rätten till föräldrautbildning&lt;br&gt;Försäkringsöverdomstolen, Socialstyrelsen, RFV, Statskontoret, Kam-&lt;br&gt;marrätten i Göteborg, Länsrätten i Stockholm samt länsstyrelserna i&lt;br&gt;Östergötland och Örebro berör frågan om föräldrapenningen och är&lt;br&gt;övervägande positiva till utredningens förslag. Socialstyrelsen&lt;br&gt;ifrågasätter den övre åldersgränsen 16 år för rätt till tillfällig föräldra-&lt;br&gt;penning. Styrelsen anser att den tillfälliga föräldrapenningen bör kunna&lt;br&gt;utbetalas för deltagande i föräldrautbildning inkluderat sådan som anord-&lt;br&gt;nas av en handikapporganisation. Kammarrätten i Göteborg avstyrker&lt;br&gt;ändringen i 4 kap. 4 § AFL, eftersom de menar att föräldrapenning&lt;br&gt;redan idag utges i samband med föräldrautbildning även om barnet inte&lt;br&gt;är närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms och Örebro läns landsting ser positivt på Handikapputred-&lt;br&gt;ningens förslag rörande en utvidgning av rätten till föräldrapenning.&lt;br&gt;Stockholms läns landsting anser dock att den föreslagna utvidgningen&lt;br&gt;bör gälla alla barn och ungdomar med funktionshinder. Örebro läns&lt;br&gt;landsting anser att en utredning av socialförsäkringens allmänna ålders-&lt;br&gt;gräns 16 år är nödvändig och föreslår en ändring till 20 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet Uppsala län anser att föräldraförsäkringen bör&lt;br&gt;omfatta alla utvecklingsstörda som bor kvar hos sina föräldrar. Kom-&lt;br&gt;munförbundet Värmland tillstyrker utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tio kommuner uppger sig vara positiva till Handikapputredningens&lt;br&gt;förslag. Av dessa anser Stockholms, Härnösand, Linköping, Sollentuna,&lt;br&gt;Örebro samt Omsorgsnämnden i Gotlands kommun att åldersgränsen 16&lt;br&gt;år för rätt till tillfällig föräldrapenning bör omprövas. Stockholms kom-&lt;br&gt;mun menar att föräldraförsäkringen bör vara utan övre åldersgräns,&lt;br&gt;eftersom de flesta kommuner numera saknar resurser för bamvårdare&lt;br&gt;för sjuka barn. Kommunerna Gotland och Härnösand konstaterar att be-&lt;br&gt;hovet att vara hemma med handikappade barn kvarstår så länge barnet&lt;br&gt;eller ungdomen bor kvar hos sina föräldrar oavsett barnets ålder. Ångel-&lt;br&gt;holms kommun avstyrker utredningens förslag, eftersom man anser att&lt;br&gt;föräldraförsäkringen är tillräckligt utbyggd i förhållande till vad dagens&lt;br&gt;samhällsekonomi klarar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elva handikapporganisationer uttalar sig positivt om Handikapputred-&lt;br&gt;ningens förslag till förändringar av föräldraförsäkringen. RBU, FUB,&lt;br&gt;RmA, SD, SDR och SRF anser dock att den övre åldersgränsen 16 år&lt;br&gt;bör omprövas. RBU och SDR hänvisar till myndighetsåldern 18 år. FUB&lt;br&gt;och RFA anser att ingen övre åldersgräns bör finnas. HCK, HRF, Riks-&lt;br&gt;föreningen för cystisk fibros (RfCf), RBU och RTP menar att föräldraut-&lt;br&gt;bildning som anordnas av handikapporganisationerna måste berättiga till&lt;br&gt;tillfällig föräldrapenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskasseförbundet anser att föräldraförsäkringens regler i sin&lt;br&gt;helhet bör ses över i syfte att skapa en tydligare och mer enhetlig ut-&lt;br&gt;formning. Förbundet Sveriges arbetsterapeuter anser att föräldrar till&lt;br&gt;utvecklingsstörda vuxna bör kunna vara lediga från arbetet för att följa&lt;br&gt;med till läkare m.fl. utan att behöva ta ut semester, kompensationsledigt&lt;br&gt;e.d. Föreningen kuratorer inom omsorgsverksamheten (KOMS) önskar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att rätten att delta i barnets behandling eller information om barnets &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handikapp utan att barnet är med bör gälla för båda föräldrarna. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.2 Kontaktdagar inom föräldraförsäkringens ram&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen, RFV, Statskontoret, SAV, Länsrätten i Stockholm samt&lt;br&gt;länsstyrelserna i Östergötlands och Örebro län tillstyrker utredningens&lt;br&gt;förslag om utökat antal kontaktdagar. RFV bedömer att rätten till vård-&lt;br&gt;bidrag kan komma att påverkas, eftersom det i många fall är fråga om&lt;br&gt;samma tillsynsbehov. SHR menar att behovet av kontaktdagar kan fin-&lt;br&gt;nas hos betydligt fler familjer än inom den föreslagna personkretsen och&lt;br&gt;att det för vissa grupper kan behövas fler än de föreslagna tio dagarna.&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg påpekar i fråga om förslaget till ändring i 4&lt;br&gt;kap 10 § att rätten gäller tillfällig föräldrapenning och inte kontaktdagar&lt;br&gt;och menar att lagtexten måste utformas i enlighet med detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms läns landsting anser att den föreslagna vidgningen bör&lt;br&gt;gälla alla handikappade barn och ungdomar upp till 20-årsåldem.&lt;br&gt;Västerbottens läns landsting bedömer att tio kontaktdagar per år inte är&lt;br&gt;tillräckligt och anser att möjlighet därför bör finnas att utifrån barnets&lt;br&gt;behov utöka antalet dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbunden i Uppsala län och Värmland tillstyrker utred-&lt;br&gt;ningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna Askersund, Göteborg, Linköping, Malmö, Mjölby och&lt;br&gt;Upplands Väsby instämmer i utredningens förslag. Upplands Väsby&lt;br&gt;kommun bedömer att den föreslagna ökningen och åldersgränsen kan&lt;br&gt;vara otillräcklig och föreslår därför möjlighet till dispens. Ångelholms&lt;br&gt;kommun avstyrker förslaget om ett utökat antal kontaktdagar, eftersom&lt;br&gt;man anser att föräldraförsäkringen redan idag ger goda möjligheter till&lt;br&gt;ledighet och en utbyggnad knappast är förenlig med det samhällsekono-&lt;br&gt;miska läget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 handikapporganisationer har lämnat positiva synpunkter på Handi-&lt;br&gt;kapputredningens förslag rörande kontaktdagama. DHR, NHR, Riks-&lt;br&gt;förbundet döva, hörselskadade och språkstörda barn (DHB), RBU, SDR&lt;br&gt;och Föräldraföreningen för hjärt- och lungsjuka barn anser dock att&lt;br&gt;antalet kontaktdagar kunde ha utökats ytterligare. HRF framhåller sär-&lt;br&gt;skilt ett behov för barn som inte går i skola på hemorten. FUB, RBU,&lt;br&gt;SD och SDR menar att den föreslagna åldersgränsen 16 år bör höjas&lt;br&gt;ytterligare. Elva organisationer, däribland HCK och DHR, föreslår att&lt;br&gt;personkretsen för rätt till kontaktdagar bör utökas till att gälla alla barn&lt;br&gt;med funktionshinder. SEF anser att rätten till kontaktdagar bör knytas&lt;br&gt;till barnet för att även kunna utnyttjas av annan närstående än föräldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskasseförbundet anser att ett utökat antal kontaktdagar bör&lt;br&gt;gälla för alla barn med funktionshinder. Åsbackaskolan anser att för-&lt;br&gt;äldrar till barn i specialskolan behöver tjugo kontaktdagar. Förslaget om&lt;br&gt;tio dagar skulle innebära att föräldrarna endast kan besöka skolan en&lt;br&gt;vecka per läsår. Företagarnas riksorganisation konstaterar att semester-&lt;br&gt;lönegrundande frånvaro i företagen är en betydande utgiftspost och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;menar att företagen måste kompenseras fullt ut för den frånvaro som&lt;br&gt;följer av förslaget med utökade kontaktdagar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.3 Möjlighet att överklaga beslut enligt 15 §&lt;br&gt;socialtjänstlagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen, SHR och Länsstyrelsen i Östergötland tillstyrker utred-&lt;br&gt;ningens förslag att vidga möjligheterna till överklagning av beslut om&lt;br&gt;förtur till barnomsorgen. Kammarrätten i Göteborg anser att förslaget&lt;br&gt;bör prövas av Socialtjänstkommittén i samband med översynen av SoL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet Värmland menar att ansökan om förtur bör behand-&lt;br&gt;las enligt 6 § SoL, varmed beslutet blir överklagningsbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna Linköping, Malmö, Mjölby, Mölndal och Sollentuna till-&lt;br&gt;styrker förslaget. Mölndals kommun anser att Handikapputredningen i&lt;br&gt;anslutning till den föreslagna förändringen av 15 § även borde ha över-&lt;br&gt;vägt barnets rätt till mer än tre timmars vistelse per dag så att platsen&lt;br&gt;kunde utgöra ett stöd i avlösningen för familjen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av handikapporganisationerna uttrycker Riksförbundet för mag- och&lt;br&gt;tarmsjuka (RMT), RBU och RFA stöd för utredningens förslag. Ingen&lt;br&gt;organisation avstyrker förslaget. RBU tolkar förslaget så att överklag-&lt;br&gt;ningsmöjligheten även gäller vid beslut om heldagsomsorg. RFA anser&lt;br&gt;att det måste framgå att rätten skall gälla en plats anpassad till de behov&lt;br&gt;handikappet ställer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.4 Övrigt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Andra frågor som tas upp av remissinstanserna i avsnittet om särskilt&lt;br&gt;stöd och service till barn och familjer är t.ex. tillgång till och kvalitet&lt;br&gt;på avlösarservice, utbildning i teckenspråk för föräldrar och syskon, bil-&lt;br&gt;stöd till familjehemsföräldrar samt stöd till funktionshindrade föräldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Stöd och service till små och mindre kända&lt;br&gt;handikappgrupper&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kunskapscentrer inrättas på region- och riksnivå som en utveckling av&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännens skyldighet att organisera och finansiera habilite-&lt;br&gt;ring och rehabilitering. Dessa stöds finansiellt genom en försäkrings-&lt;br&gt;ersättning som utges efter överenskommelse mellan RFV och Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet. Statliga medel skall utgå till handikapporganisationernas&lt;br&gt;informationsverksamhet samt till inrättandet av en databank. Landstings-&lt;br&gt;förbundet bör upprätta en årlig förteckning över utbudet av aktiviteter&lt;br&gt;som ger möjlighet att träffa andra personer med samma funktionshinder,&lt;br&gt;få information m.m. Socialstyrelsen bör ges ansvar för en nationell,&lt;br&gt;fortlöpande uppföljning av de små handikappgruppernas situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det är framför allt handikapporganisationerna som berör förslagen om&lt;br&gt;insatser för små och mindre kända handikappgrupper. SHR, HCK och&lt;br&gt;RMT anser att kunskapscentrer och övrigt stöd till små och mindre&lt;br&gt;kända handikappgrupper bör startas som en sammanhållen försöksverk-&lt;br&gt;samhet med centrala medel.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.2 Begreppet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SRF är tveksam till en fortsatt användning av begreppet &amp;quot;små och mind-&lt;br&gt;re kända handikappgrupper&amp;quot;. Sveriges stamningsföreningars riksförbund&lt;br&gt;anser att Handikapputredningens framställning av begreppet inte skapar&lt;br&gt;klarhet i definitionen. Förbundet menar att en grupp kan vara både&lt;br&gt;mindre känd och liten som organisation på grund av den enskildes&lt;br&gt;rädsla att avslöja sitt funktionshinder. HCK konstaterar utifrån erfaren-&lt;br&gt;heter av sitt smågruppsprojekt att behovet hos vuxna måste uppmärk-&lt;br&gt;sammas särskilt, då stödet till barn med funktionshinder och deras&lt;br&gt;familjer för närvarande är bättre utbyggt. RTP anser att de som i dag&lt;br&gt;har polio bör betraktas som en liten och mindre känd grupp. Riksföre-&lt;br&gt;ningen för cystisk fibros (RfCf) bedömer att det bör tillskapas 4-5 cent-&lt;br&gt;rer med inriktning på cystisk fibros.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen psykologer inom omsorgerna (POMS) bedömer att be-&lt;br&gt;greppet kan bli svårtolkat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agrenska hälsocentret för barn beräknar att mellan 50-70 grupper kan&lt;br&gt;bli tänkbara för centraliserad verksamhet under de närmaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.3 Befintlig verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) anser att kompeten-&lt;br&gt;sen vid befintliga kunskaps- och resurscentrer måste tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala läns landsting menar att man bör bygga vidare på den hög-&lt;br&gt;specialiserade verksamhet som bedrivs inom region- och rikssjukvården&lt;br&gt;samt vid befintliga specialskolor och regionala habiliteringscentrer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Legitimerade sjukgymnasters riksförbund anser att redan befintliga&lt;br&gt;regioninstitutioner är lämpliga att bygga ut till kunskapscentrer, men att&lt;br&gt;en komplettering är nödvändig i de delar av landet där regioninstitu-&lt;br&gt;tioner saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bräcke Östergård anser att den kunskap som finns idag vid region-&lt;br&gt;institutionerna även kan komma små och mindre kända handikapp-&lt;br&gt;grupper tillgodo.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.4 Kunskapscentrer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen, RFV, SHR, Länsstyrelsen i Östergötlands län, SIH och&lt;br&gt;Handikappinstitutet stödjer förslaget om att inrätta kunskapscentrer.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret anser att kunskapen bör samlas hos landstingen. Socialsty-&lt;br&gt;relsen framhåller att det till ett center inte skall vara knutet annat bo-&lt;br&gt;ende än vad som erfordras för sådana väl avgränsade utrednings- eller&lt;br&gt;behandlingsperioder som kräver centrets kompetens. RFV menar att den&lt;br&gt;föreslagna fördelningen av det statliga stödet mellan sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen inte innebär några praktiska problem. Socialstyrelsen, SHR och&lt;br&gt;Handikappinstitutet bedömer att nordiskt och europeiskt samarbete&lt;br&gt;skulle underlätta ett genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolv landsting tillstyrker utredningens förslag. Kristianstad läns lands-&lt;br&gt;ting bedömer att förslaget förutsätter en länsövergripande organisation.&lt;br&gt;Landstinget anser att kostnadsökningen kan bli större än vad Handikapp-&lt;br&gt;utredningen beräknat, men framhåller de ekonomiska och humanitära&lt;br&gt;vinster som kan göras genom tidiga och adekvata insatser. Skaraborgs&lt;br&gt;läns landsting anser att en placering av kunskapscentrer kan ske utanför&lt;br&gt;universitetsorterna och tar Rehabiliteringscentrum i Skövde som exem-&lt;br&gt;pel. Lokala resurser bör enligt landstinget finnas för att följa upp re-&lt;br&gt;kommendationer och vidtagna åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna Eskilstuna, Göteborg, Linköping, Ljusdal, Mjölby,&lt;br&gt;Sollentuna, Varberg och Ängelholm tillstyrker förslaget om inrättande&lt;br&gt;av kunskapscentrer. Göteborgs kommun konstaterar att det i dag inom&lt;br&gt;regionsjukvården finns kunskapscentrer som är alltför kostsamma för&lt;br&gt;huvudmannen och därför riskerar att försvinna. Ljusdals kommun före-&lt;br&gt;slår att ett kunskapscenter inrättas i Norrland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tio handikapporganisationer uttalar stöd för förslaget om kunskap-&lt;br&gt;centrer. DHR uppfattar finansieringsformen som tidsödande och krång-&lt;br&gt;lig och föreslår istället direkta statliga medel för verksamheten. RBU&lt;br&gt;och RFA menar att kunskapscentrer behövs - inte bara för små och&lt;br&gt;mindre kända grupper, utan även för ett specialiserat omhändertagande&lt;br&gt;av kända handikappgrupper vars behov inte blir tillgodosedda på hem-&lt;br&gt;maplan på grund av decentralisering. RFA bedömer att något rikscenter&lt;br&gt;bör ha speciellt ansvar för forsknings- och utvecklingsarbete. DHR&lt;br&gt;anser att det krävs en övergripande instans för att genomföra utred-&lt;br&gt;ningens intentioner. SRF anser att staten måste ta ansvar för att garan-&lt;br&gt;tera stöd och service med hög kvalitet över hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges psykologförbund framhåller att flera yrkeskategorier måste&lt;br&gt;vara företrädda vid kunskapscentrer som bör byggas upp inte bara kring&lt;br&gt;en handikappgrupp, utan även för forskning och metodutveckling. För-&lt;br&gt;bundet anser att centrerna bör lokaliseras i närheten av universitets-&lt;br&gt;orterna. Sveriges läkarförbund menar att kunskapscentrema kan för-&lt;br&gt;läggas till regionsjukhusens habiliterings- och rehabiliteringsorganisa-&lt;br&gt;tioner eller andra kliniker. Habiliteringsläkarna med regionansvar anser&lt;br&gt;att ordet &amp;quot;kunskapscenter&amp;quot; lätt sammanblandas med pedagogisk utveck-&lt;br&gt;ling, varför man istället föreslår begreppet &amp;quot;regionalt habiliterings-&lt;br&gt;centrum” eller &amp;quot;regional habiliteringsresurs&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskasseförbundet stödjer förslaget om kunskapscentrer, vilka&lt;br&gt;enligt förbundet kan tillföra kassorna viktiga kunskaper. Förbundet&lt;br&gt;stödjer också förslaget om överförande av medel från socialförsäkringen&lt;br&gt;som ett sätt att finansiera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Frikyrkoråd anser att man bör samordna tillgänglig kunskap Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;om både små och stora handikappgrupper i kunskapscentrer som bör Bilaga 1.4&lt;br&gt;vara gemensamma för hela Norden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.5 Kunskapsspridning och databas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SHR understryker handikapporganisationernas betydelse för kunskaps-&lt;br&gt;spridning. Statskontoret anser att Socialstyrelsen bör handha den databas&lt;br&gt;som föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norrbottens läns landsting menar att den föreslagna databanken under-&lt;br&gt;lättar både för enskilda och yrkesföreträdare att söka information.&lt;br&gt;Landstinget föreslår att en sådan placeras vid Spriline Arjeplog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK och DHR anser att handikapporganisationerna kan medverka vid&lt;br&gt;framställningen av informationsmaterial. Organisationerna kan även&lt;br&gt;möjliggöra för personer med funktionsnedsättningar att träffa andra i&lt;br&gt;samma situation. Det förutsätter dock en säkrad finansiering. NHR tar&lt;br&gt;gärna fram informationsmaterial, men anser att uppgiften är ett sam-&lt;br&gt;hällsansvar. RMT anser att handikapprörelsens möjligheter till insatser,&lt;br&gt;bl.a. för arrangemang för att träffa andra i samma situation, behöver&lt;br&gt;förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agrenska hälsocentret för barn ger en rad exempel på aktiviteter som&lt;br&gt;centret självt genomför för små och mindre kända handikappgrupper,&lt;br&gt;t.ex. familjeverksamhet, kartläggning, nätverksarbete och bildande av&lt;br&gt;handikapporganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.6 Uppföljning och utvärdering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Uppsala läns landsting anser att Socialstyrelsen bör följa upp verksam-&lt;br&gt;heten vid befintliga regionala habiliteringsenheter på samma sätt som&lt;br&gt;utredningen föreslår beträffande små och mindre kända handikapp-&lt;br&gt;grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DHR bedömer att - utan ytterligare medel från kommuner, landsting&lt;br&gt;och stat till kurser, läger och andra arrangemang - uppdraget till Social-&lt;br&gt;styrelsen om uppföljning m.m. inte medför någon förbättring för den&lt;br&gt;enskilde. Föräldraföreningen för hjärtsjuka barn saknar en finansiering&lt;br&gt;av Socialstyrelsens uppföljningsansvar. RFA anser att Socialstyrelsen&lt;br&gt;måste ha helt andra maktbefogenheter än i dag för att resurser skall tas&lt;br&gt;i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges läkarförbund anser att ytterligare inventering av de små och&lt;br&gt;mindre kända handikappgrupperna är nödvändig. Habiliteringsläkarna&lt;br&gt;med regionansvar menar att Socialstyrelsens uppföljningsuppdrag bör&lt;br&gt;vidgas till att gälla regionala habiliteringscentrer i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;284&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 Sysselsättning och arbete&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens forslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För personer som omfattas av LSS tillskapas en kommunal sysselsätt-&lt;br&gt;ningsgaranti. Arbetsförmedlingarna skall ha särskilda kontaktpersoner&lt;br&gt;gentemot landstingens habiliterings- och rehabiliteringsverksamhet.&lt;br&gt;Kommunerna bör inrätta tjänster som arbetsanpassare. Samhall bör&lt;br&gt;byggas ut med ca 600 arbetstillfällen per år under en tioårsperiod. En&lt;br&gt;viss del av Samhalls arbetstillfällen skall stå till kommunernas förfogan-&lt;br&gt;de och kunna nyttjas direkt för personer inom LSS:s personkrets som&lt;br&gt;kan gå från kommunal sysselsättning till arbete. Utredningen anser att&lt;br&gt;en absolut lägsta åldersgräns för förtidspension och sjukbidrag bör vara&lt;br&gt;25 år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser har inga invändningar mot Handikapputred-&lt;br&gt;ningens förslag om en kommunal sysselsättningsgaranti. Många remiss-&lt;br&gt;instanser avstyrker förslaget om att ge kommunerna möjlighet att direkt -&lt;br&gt;anvisa personer till Samhall. Även förslaget om en utbyggnad av Sam-&lt;br&gt;hall avstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.1 Kommunal sysselsättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen, SHR, NV, AMS, Statskontoret och Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Östergötlands län tillstyrker Handikapputredningens förslag om en kom-&lt;br&gt;munal sysselsättningsgaranti. SHR anser att den öppna marknadens&lt;br&gt;möjligheter alltid först måste prövas. Statskontoret anser att finansie-&lt;br&gt;ringen är oklar och föreslår ett generellt eller sektorsvist öronmärkt&lt;br&gt;statsbidrag som åtföljs av en generell tillsyn från staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kalmar, Gävleborgs, Kopparbergs och Västernorrlands läns landsting&lt;br&gt;tillstyrker utredningens förslag om kommunal sysselsättningsgaranti.&lt;br&gt;Jönköpings läns landsting hänvisar till en egen kartläggning som be-&lt;br&gt;kräftar att åtskilliga unga handikappade i länet befinner sig utan daglig&lt;br&gt;verksamhet av något slag. Västernorrlands läns landsting framför en&lt;br&gt;oro för att dagcentrer efter ett kommunalt övertagande kommer att&lt;br&gt;erbjuda plats åt personer med grava funktionsnedsättningar utan att&lt;br&gt;hänsyn tas till deras skilda behov. Ålvsborgs läns landsting avstyrker&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbunden Malmöhus och Örebro län tillstyrker utredningens&lt;br&gt;förslag om kommunal sysselsättningsgaranti. Östergötlands Kommun-&lt;br&gt;förbund menar att ansvaret för arbete och sysselsättning skall åvila&lt;br&gt;arbetsmarknadsmyndigheterna. Kommunförbundet Värmland anser att&lt;br&gt;den kommunala sysselsättningsgarantin ofta kommer i konflikt med den&lt;br&gt;kommunala ekonomin. Förbundet menar att förslaget om kommunala&lt;br&gt;arbetsanpassare ej är förenligt med kommunernas rätt att själva bestäm-&lt;br&gt;ma hur de skall arbeta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;285&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tio kommuner tillstyrker förslaget om kommunal sysselsättnings- Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;garanti. Av dessa anser Bollnäs kommun att garantin skall regleras i Bilaga 1.4&lt;br&gt;SoL. Jönköpings kommun menar att staten bör ta ett större ansvar för&lt;br&gt;sysselsättningen. Kommunerna Linköping, Malmö och Örebro anser att&lt;br&gt;ett ensidigt kommunalt ansvar riskerar att leda till att handikappade&lt;br&gt;definieras ut från arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tretton handikapporganisationer tillstyrker Handikapputredningens&lt;br&gt;förslag om kommunal sysselsättningsgaranti. NHR tycker att det är svårt&lt;br&gt;att se om det är kommunen eller försäkringskassan som har det över-&lt;br&gt;gripande ansvaret för ett slutresultat i sysselsättningskedjan. FUB under-&lt;br&gt;stryker att verksamheten skall avse heldag för den som önskar detta och&lt;br&gt;vid behov kunna kompletteras med annan verksamhet och tillsyn. RFA&lt;br&gt;pekar på ett stort behov av utveckling av alternativa dagcenterverksam-&lt;br&gt;heter med inriktning på personer med autism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO tillstyrker förslaget om kommunal sysselsättningsgaranti. Före-&lt;br&gt;ningen Sveriges socialchefer anser att staten bör behålla ansvaret för&lt;br&gt;arbetsmarknadspolitiken, medan kommunen endast skall ha ansvar för&lt;br&gt;personer med svårare funktionshinder. Omsorgens verksamhetsansva-&lt;br&gt;rigas riksförening (OVAR) konstaterar att daglig verksamhet inte får&lt;br&gt;bygga på produktion och arbete, utan måste präglas av variationsrike-&lt;br&gt;dom och flexibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bräcke Östergård anser att ungdomar i personkretsen lätt riskerar att&lt;br&gt;fastna i dagcentrer eller i olika sysselsättningsgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pingstförsamligen i Boden anser att LSS bör vara så tydlig att det&lt;br&gt;framgår att den dagliga verksamheten skall bedrivas utanför bostaden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.2 Arbetsanpassare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Stockholms och Kopparbergs läns landsting stödjer förslaget att inrätta&lt;br&gt;arbetsanpassartjänster i kommunerna. Ålvsborgs läns landsting anser att&lt;br&gt;särskilda handläggare vid arbetsförmedlingarna bör ansvara för dessa&lt;br&gt;frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östergötlands Kommunförbund och Kommunförbundet Malmöhus&lt;br&gt;stödjer utredningens förslag om speciella kontaktpersoner vid arbetsför-&lt;br&gt;medlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sollentuna kommun anser att Handikapputredningen tilldelar kom-&lt;br&gt;munen en oklar uppgift och att arbetsanpassarens roll är oklar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.3 Samhall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen, NV och AMS anser att det är arbetsförmedlingen som&lt;br&gt;skall svara för anvisning av arbete inom Samhall, varför inga platser&lt;br&gt;där bör ställas direkt till kommunernas förfogande. Statskontoret menar&lt;br&gt;att öronmärkta platser inom Samhall kan resultera i ett ineffektivt&lt;br&gt;resursutnyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kristianstad läns landsting tillstyrker en utbyggnad av platsantalet&lt;br&gt;inom Samhall och att en del av Samhalls platser står till kommunernas&lt;br&gt;förfogande. Södermanlands, Kronobergs, Kristianstads och Väster-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;286&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bottens län landsting anser att det behövs en förändrad inriktning av&lt;br&gt;Samhalls verksamhet. Kopparbergs läns landsting är ytterst tveksamt till&lt;br&gt;förslaget att en viss del av Samhalls platser skulle stå direkt till kom-&lt;br&gt;munernas förfogande. Gävleborgs läns landsting menar att en utbygg-&lt;br&gt;nad av Samhall bör prövas noga i förhållande till platser inom reguljär&lt;br&gt;arbetsmarknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östergötlands Kommunförbund och Kommunförbundet Malmöhus&lt;br&gt;tillstyrker en utbyggnad av Samhall. Kommunförbundet Värmland anser&lt;br&gt;att en del av platserna inom Samhall bör stå till kommunernas för-&lt;br&gt;fogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landskrona kommun stödjer förslaget om en utbyggnad av Samhall&lt;br&gt;och att en viss andel av platserna öronmärks för kommunen. Nordma-&lt;br&gt;lings kommun anser att satsningar på Samhall bör göras inom sektorer&lt;br&gt;där lönsamhet och produktionstänkande inte är lika utpräglat som inom&lt;br&gt;Samhalls nuvarande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;DHR, HCK, RBU, RMR, RTP, SRF och HCK i Östergötlands län&lt;br&gt;anser det vara fel att slå fast en ökning av antalet platser inom Samhall.&lt;br&gt;Förändringar skall vara beroende av det arbetsmarknadspolitiska läget.&lt;br&gt;HCK anser att alla platser inom Samhall skall förmedlas via arbetsför-&lt;br&gt;medlingen. NHR föreslår en allmän kvoteringslag. RMT ifrågasätter om&lt;br&gt;Samhall, med de krav som satts upp ifråga om arbetstider, är något för&lt;br&gt;förbundets medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO och TCO avvisar utredningens förslag att kommunerna skall kunna&lt;br&gt;direktanvisa personer till Samhall. SKAF är tveksam till utökningen av&lt;br&gt;Samhall och förordar istället en vidare satsning på och ett flexiblare&lt;br&gt;lönebidragssystem. Företagarnas riksorganisation och Arbetsgivar-&lt;br&gt;organisationen SFO anser det riktigt att Samhall byggs ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhall bedömer att om en viss del av Samhalls arbetstillfällen skall&lt;br&gt;stå till kommunernas förfogande kan det möjliggöra en mjukare över-&lt;br&gt;gång från t.ex. dagcenter till arbete. Det kan också innebära en resurs-&lt;br&gt;besparing att arbetsförmedlingen inte behöver engageras i uppsökande&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.4 25-årsgräns för sjukbidrag och förtidspension&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;RFV understryker det angelägna i att undvika förtidspensionering av&lt;br&gt;unga handikappade. Verket anser att det ekonomiska stödet bör anknyta&lt;br&gt;till det stöd som ges till motsvarande åldersgrupper i allmänhet förutom&lt;br&gt;kompensation för merkostnader föranledda av funktionsnedsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms och Kopparbergs läns landsting tillstyrker en höjning av&lt;br&gt;åldersgränsen för förtidspension till 25 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms stad och Sollentuna kommun anser att man inte får glöm-&lt;br&gt;ma det ekonomiska stödet till det mindre antal människor under 25 år&lt;br&gt;med mycket omfattande funktionshinder som inte kan erhålla arbete.&lt;br&gt;Upplands Väsby kommun menar att utredningen kunde ha prövat en&lt;br&gt;högre gräns än 25 år för förtidspension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK, FUB och RMR framhåller att om man ändrar åldersgränsen för&lt;br&gt;sjukbidrag/förtidspension måste man också utreda vilka stödformer som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall införas istället. FUB påminner om de personer som har så svåra&lt;br&gt;skador att förvärvsarbete är ett orealistiskt krav. RHL stödjer förslaget&lt;br&gt;om en lägsta åldersgräns på 25 år för förtidspension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska läkaresällskapet tillstyrker förslaget om en lägsta åldersgräns&lt;br&gt;för förtidspension vid 25 år under förutsättning att arbetsmarknadspoli-&lt;br&gt;tiska resurser och studiebidrag ger möjlighet till försörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassorna i Stockholms och Södermanlands län anser att&lt;br&gt;gränsen för sjukbidrag/förtidspension bör sättas vid 25 år. Försäkrings-&lt;br&gt;kassan i Södermanlands län tillägger, i enlighet med Rehabiliterings-&lt;br&gt;beredningens förslag, att möjlighet bör ges att vid &amp;quot;synnerliga skäl&amp;quot;&lt;br&gt;bevilja även personer under 25 år sjukbidrag/förtidspension. Försäk-&lt;br&gt;ringskassan i Östergötlands län föreslår en åldersgräns om 18 år.&lt;br&gt;Malmö allmänna försäkringskassa bedömer att en absolut lägsta ålders-&lt;br&gt;gräns vid 25 år kan få förödande konsekvenser ur försörjningssynpunkt&lt;br&gt;för vissa grupper unga handikappade.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.5 Inskolningsplatser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;AMS avvisar förslaget om särskilda inskolningsplatser, eftersom löne-&lt;br&gt;bidraget enligt styrelsen fyller samma funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO är tveksam till förslaget om särskilda inskolningsplatser och&lt;br&gt;menar att det flexibla lönebidraget fyller samma funktion.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.6 Övrigt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Andra frågor som tas upp av remissinstanserna är bl.a. boendeservice&lt;br&gt;vid AM1-S (arbetsmarknadsinstitut med särskilda insatser) utanför hem-&lt;br&gt;orten, arbetsbiträde i kombination med lönebidragsanställning, personlig&lt;br&gt;assistans på arbetsplatsen samt behovet av flera nivåer av förtidspension&lt;br&gt;och sjukpenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Hjälpmedel&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Landstingen får genom ett tillägg till 1 § HSL en skyldighet att till-&lt;br&gt;handahålla och finansiera hjälpmedel för den dagliga livsföringen och&lt;br&gt;för egen vård och behandling. De blir därmed skyldiga att ha en organi-&lt;br&gt;sation för kartläggning och utprovning. Organisationen skall redovisas i&lt;br&gt;en organisationsplan. En särskild satsning görs på hjälpmedel för fritid&lt;br&gt;och rekreation.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna tillägget i HSL stöds främst av statliga myndigheter och&lt;br&gt;av landstingen. Ingen handikapporganisation stödjer utredningens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om tillägg till HSL. Mer än hälften av organisationerna kräver en rättig- Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;hetslag även på detta område. Många remissinstanser anser att utred- Bilaga 1.4&lt;br&gt;ningens förslag om landstingets ansvar inte är förenligt med Ädel-refor-&lt;br&gt;men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen, NV, Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Östergötlands län, SIH och Handikappinstitutet tillstyrker förslaget om&lt;br&gt;ett tillägg till HSL. Socialstyrelsen bedömer att Handikapputredningen&lt;br&gt;inte har beaktat det kommunala ansvar för hjälpmedel som följer av&lt;br&gt;Ädel-reformen. Styrelsen framhåller vidare att landstingen skall ha en&lt;br&gt;organisation för kartläggning och utprovning av hjälpmedel oavsett vem&lt;br&gt;som har kostnadsansvar. Socialstyrelsen menar att det är orealistiskt att&lt;br&gt;samla alla typer av hjälpmedel under samma &amp;quot;tak” och att varje huvud-&lt;br&gt;man själv bör få avgöra hur organisationen skall utformas. NV anser att&lt;br&gt;en ändring av HSL är en mer realistisk lösning än en rättighetslag, men&lt;br&gt;ändringen bör kompletteras med en garanti rörande väntetiden för hjälp-&lt;br&gt;medel. Försäkringsöverdomstolen tillstyrker utredningens förslag om&lt;br&gt;tillägg i HSL, men framhåller att det ur den enskildes synpunkt möj-&lt;br&gt;ligen hade varit bättre med en lagreglering som innehöll möjlighet att&lt;br&gt;överklaga. SHR föreslår en särskild rättighetslag. Länsrätten i Stock-&lt;br&gt;holm föredrar ett tillägg i LSS. Rättighetslagen resp. LSS bör enligt&lt;br&gt;länsrätten innehålla en överklagningsmöjlighet. SHR anser att hjälp-&lt;br&gt;medel skall vara kostnadsfria. Arbetarskyddsstyrelsen anser att man i&lt;br&gt;varje enskilt fall får bedöma om arbetsgivaren, socialförsäkringen eller&lt;br&gt;Arbetsmarknadsverket bör ta det ekonomiska ansvaret för hjälpmedlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet samt Stockholms, Södermanlands, Kristianstads,&lt;br&gt;Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs och&lt;br&gt;Västerbottens läns landsting tillstyrker utredningens förslag. Koppar-&lt;br&gt;bergs läns landsting anser att det skall vara den huvudman som bedriver&lt;br&gt;hälso- och sjukvård som skall ha skyldigheten att tillhandahålla och&lt;br&gt;finansiera hjälpmedlen. Västmanlands och Blekinge läns landsting före-&lt;br&gt;språkar en rättighetslag för hjälpmedel. Företrädare för vuxenomsorg&lt;br&gt;och habilitering inom Västerbottens läns landsting anser att hjälpmedlen&lt;br&gt;bör regleras i LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Södermanlands, Blekinge, Malmöhus, Kopparbergs, Gävleborgs och&lt;br&gt;Jämtlands läns landsting tar upp konflikter rörande ansvarsfördelningen&lt;br&gt;i förhållande till Ädel-reformen. Uppsala och Örebro läns landsting&lt;br&gt;avvisar utredningens förslag med hänvisning till Ädel-reformen.&lt;br&gt;Stockholms, Södermanlands, Västmanlands och Jämtlands läns landsting&lt;br&gt;anser att staten skall ta kostnadsansvaret för hjälpmedelsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet menar att landstingens skyldigheter beträffande&lt;br&gt;fritidshjälpmedel måste preciseras för att inte bli för omfattande och&lt;br&gt;kostsamt. Staten måste tillföra medel i proportion till landstingens nya&lt;br&gt;åtaganden. Kronobergs, Kristiandstads, Hallands, Göteborgs och Bo-&lt;br&gt;hus, Värmlands, Örebro, Gävleborgs och Västernorrlands läns lands-&lt;br&gt;ting efterlyser tydligare förslag gällande avgränsningen och finansie-&lt;br&gt;ringen av hjälpmedel för fritid och rekreation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet samt Kommunförbunden Uppsala, Väster-&lt;br&gt;norrland och Norrbotten avvisar Handikapputredningens förslag om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 159&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillägg i HSL med hänvisning till Ädel-reformen. Östergötlands kom-&lt;br&gt;munförbund samt Kommunförbunden Blekinge, Malmöhus och Jämtlands&lt;br&gt;län hänvisar till problem i förhållande till Ädel-reformen, men tar inte&lt;br&gt;direkt ställning för eller emot någon modell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbunden Skaraborg och Örebro samt Dalarnas Kommun-&lt;br&gt;förbund tillstyrker utredningens förslag om ändring i HSL trots problem&lt;br&gt;i förhållande till Ädel-reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna Enköping, Göteborg, Hallstahammar, Linköping, Mjölby&lt;br&gt;och Mölndal tillstyrker utredningens förslag om komplettering av HSL.&lt;br&gt;Härnösands kommun föreslår att hjälpmedel skall regleras i en rättig-&lt;br&gt;hetslag. Upplands Väsby kommun föreslår en reglering i LSS. Kommu-&lt;br&gt;nerna Enköping, Landskrona, Ljusdal, Sollentuna, Varberg och&lt;br&gt;Lindesberg hänvisar till den ordning som lades i samband med Ädel-&lt;br&gt;reformen och anser att denna och Handikapputredningens förslag bör&lt;br&gt;samordnas. Varbergs kommun anser att man bör avvakta med beslut till&lt;br&gt;dess erfarenheter av Ädel-reformen vunnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK, DHR och ytterligare 19 handikapporganisationer avfärdar utred-&lt;br&gt;ningens förslag. De anser att hjälpmedel skall regleras i en rättighetslag&lt;br&gt;med överprövningsmöjligheter. HCK, RBU, RMT, RTP, SDR och SRF&lt;br&gt;anser att staten skall ha det ekonomiska ansvaret för hjälpmedel. RMT,&lt;br&gt;RTP och SRF föreslår finansiering via socialförsäkringssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK, NHR, RBU, RTP, RMR och SRF framhåller att hjälpmedel skall&lt;br&gt;ordineras avgiftsfritt. HCK i Östergötlands län och RTP anser att&lt;br&gt;Arbetsmarknadsverket skall ansvara för arbetstekniska hjälpmedel. NHR&lt;br&gt;önskar ett samlat ansvar som måste vara tydligt. DHR bedömer att&lt;br&gt;landstingets ansvar för fritidshjälpmedel måste kompletteras med öron-&lt;br&gt;märkta pengar. HRF anser att hörselskadade måste ha tillgång till fri-&lt;br&gt;tidstekniska hjälpmedel för att kunna ta del av hörandes kultur och sam-&lt;br&gt;hällsliv. ILCO anser att utredningen negligerat frågan om förbruknings-&lt;br&gt;artiklar. Förbundet framhåller att man slår vakt om nuvarande hantering&lt;br&gt;med finanisering av förbrukningsartiklar via socialförsäkringssystemet.&lt;br&gt;NHR och RBU anser att reglerna om bilstöd bör ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SKAF anser att utredningens förslag om landstingens ansvar måste&lt;br&gt;koordineras med kommunernas motsvarande uppgifter. Förbundet&lt;br&gt;Sveriges arbetsterapeuter menar att utredningens förslag inte överens-&lt;br&gt;stämmer med Ädel-överenskommelsen. Förbundet anser att avgifterna&lt;br&gt;bör följa framtida avgiftssystem inom hälso- och sjukvården och ingå i&lt;br&gt;högkostnadsskyddet. Förbundet framhåller vidare att förslaget att utöka&lt;br&gt;samhällets ansvar till att omfatta även hjälpmedel för fritid och rek-&lt;br&gt;reation är av stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska läkaresällskapet anser att hjälpmedelscentralerna bör ha en&lt;br&gt;stark koppling till regionala centrer. Sveriges läkarförbund anser att&lt;br&gt;hjälpmedelscentralerna tillsammans med hör- och syncentraler bör vara&lt;br&gt;resurs- och kunskapscentrer inom sina områden. Läkarförbundet efter-&lt;br&gt;lyser också klarare regler för fritids- och rekreationshjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska sjukvårdsleverantörers förening anser det angeläget att klar-&lt;br&gt;göra att skyldigheten i HSL rörande hjälpmedel avser samtliga personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med funktionshinder. Föreningen föreslår en rättighetslag och en direkt&lt;br&gt;statlig styrning via medelstilldelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Frikyrkoråd och Pingstförsamlingen i Boden anser att rätten&lt;br&gt;till hjälpmedel bör regleras i LSS och ligga under landstingens ansvars-&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 Färdtjänst&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringar görs i 10 § och 35 § SoL med syfte att klargöra och förverk-&lt;br&gt;liga följande mål:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;färdtjänsten skall utgöra ett komplement till kollektivtrafiken,&lt;br&gt;länsfärdtjänst införs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ingen begränsning av antalet resor eller tidpunkt för resande&lt;br&gt;skall förekomma,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egenavgiften vid färdtjänstresa skall ej överstiga kollektivtrafik-&lt;br&gt;taxan samt inga avgifter skall tas ut för ledsagare eller med-&lt;br&gt;åkande barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kvalitativa förbättringarna finansieras i huvudsak genom ökade&lt;br&gt;satsningar på servicelinjer och förbättrad tillgänglighet i kollek-&lt;br&gt;tivtrafiken samt genom att ett system med partiell färdtjänstlegitimation&lt;br&gt;införs. Under 4-5 år utges ett stimulansbidrag på 50-100 mkr till kom-&lt;br&gt;muner och trafikhuvudmän för att påskynda utbyggnaden av fler ser-&lt;br&gt;vicelinjer m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Många av remissinstanserna anser att färdtjänsten bör utredas inom&lt;br&gt;ramen för en övergripande trafikutredning. Målen för färdtjänsten på-&lt;br&gt;verkas av beslut om t.ex. handikappanpassning av kollektivtrafiken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.1 Färdtjänsten i förhållande till kollektivtrafiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SHR, NV, TSV, Boverket, Statskontoret och Länsstyrelsen i Örebro län&lt;br&gt;berör utredningens förslag angående färdtjänsten. SHR anser att nu&lt;br&gt;gällande lag om handikappanpassad kollektivtrafik måste kompletteras&lt;br&gt;med tvingande föreskrifter för att efterlevas. NV, Boverket och Stats-&lt;br&gt;kontoret framhåller vikten av att servicelinjema byggs ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms läns landsting anser att de som endast kan använda färd-&lt;br&gt;tjänst bör få utökad tillgång till sådan, medan de som kan utnyttja den&lt;br&gt;vanliga kollektivtrafiken bör få minskad tillgång till färdtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet och tolv länsförbund har yttrat sig i fråga&lt;br&gt;om färdtjänsten. Svenska kommunförbundet, Kommunförbunden i&lt;br&gt;Uppsala län, Blekinge, Kristianstads län, Ålvsborgs Kommunförbund,&lt;br&gt;Kommunförbunden Skaraborg, Värmland, Jämtlands län, Västerbotten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;291&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och Norrbotten avstyrker utredningens förslag. Kommunförbundet&lt;br&gt;Västernorrland instämmer i utredningens målsättning, men anser att&lt;br&gt;förslaget är för detaljrikt för att överensstämma med kommunalt själv-&lt;br&gt;bestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kommuner har yttrat sig rörande färdtjänsten och kollektivtrafiken.&lt;br&gt;Kommunerna Enköping, Göteborg, Landskrona, Linköping, Mjölby,&lt;br&gt;Mölndal och Västerås är positiva till utredningens förslag. Sociala&lt;br&gt;nämnden i Stockholms stad anser att de generella satsningar som före-&lt;br&gt;slås är mycket angelägna för att minska det individuella stödet. Kom-&lt;br&gt;munerna Gotland, Jönköping, Luleå, Malmö, Vara, Varberg,&lt;br&gt;Ängelholm, Örebro och Lindesberg avstyrker utredningens förslag.&lt;br&gt;Kommunerna Eskilstuna och Härnösand anser att lagen om handikapp-&lt;br&gt;anpassad kollektivtrafik bör tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 handikapporganisationer har yttrat sig och stödjer i huvudsak ut-&lt;br&gt;redningens målsättning och förslag. HCK och RTP erinrar om lagen om&lt;br&gt;handikappanpassad kollektivtrafik, som de anser måste förses med&lt;br&gt;tvingande föreskrifter. Den yttre miljön, hållplatser och terminaler&lt;br&gt;måste anpassas. Även RHL och RMR framhåller trafikmiljöns betydelse.&lt;br&gt;RBU påpekar att färdtjänsten inte bara skall komplettera kollektivtra-&lt;br&gt;fiken utan också fungera som ersättning när man inte kan förflytta sig&lt;br&gt;som andra, t.ex. åka egen bil, cykla eller gå. RBU och SRF föreslår att&lt;br&gt;färdtjänsten blir en obligatorisk uppgift för kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska lokaltrafikföreningen menar att det inte kan vara rimligt att&lt;br&gt;anpassa alla kollektiva färdmedel så länge inte miljön i övrigt tillåter&lt;br&gt;förflyttning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.2 Servicelinjer och partiell färdtjänstlegitimation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;NV anser att servicelinjerna bör byggas ut och bli tillgängliga i hela&lt;br&gt;landet. Boverket, SHR och Statskontoret stödjer också utredningens&lt;br&gt;förslag. Boverket och SHR avstyrker förslaget om hel och partiell färd-&lt;br&gt;tjänstlegitimation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbunden Västerbotten och Norrbotten menar att servicelinjer&lt;br&gt;bara har marginell effekt men medför stora kostnader i glesbygdslän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hallstahammars kommun är positiv till en utbyggnad av servicelinjer-&lt;br&gt;na genom stimulansbidrag. Sollentuna kommun framhåller att linjerna i&lt;br&gt;vissa fall har kunnat ersätta korta färdtjänstresor. Ljusdals kommun&lt;br&gt;antar att differentierad färdtjänstlegitimering medför ökad administra-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK anser att servicelinjer inte tillgodoser funktionshindrades behov&lt;br&gt;av anpassad kollektivtrafik. DHR bedömer att linjerna minskar resandet&lt;br&gt;med färdtjänst. Båda anser dock att utredningen dragit för optimistiska&lt;br&gt;slutsatser beträffande differentierad färdtjänstlegitimation. NHR påpekar&lt;br&gt;att en utbyggnad av servicelinjer inte får leda till minskade krav på&lt;br&gt;anpassning av kollektivtrafiken. RMT avstyrker förslaget om differentie-&lt;br&gt;rad färdtjänstlegitimation. RSMH framhåller att servicelinjer och an-&lt;br&gt;passad kollektivtrafik inte är något alternativ för den relativt stora grup-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;292&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pen människor med fobier. RTP anser att differentierad färdtjänstlegi-&lt;br&gt;timation är krångligt och orättvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska lokaltrafikföreningen anser att besparingar inom färdtjänsten&lt;br&gt;måste kunna komma huvudmannen för servicelinjema till godo. Svenska&lt;br&gt;taxiförbundet bedömer att servicelinjer kan bli en resurskrävande särlös-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pingstkyrkan Huskvarna menar att servicelinjesystemet noga bör&lt;br&gt;prövas och utvecklas innan det sker en utbyggnad i full skala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.3 Länsfärdtjänst&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs och Bohus läns landsting och Kopparbergs läns landsting är&lt;br&gt;positiva till förslaget om att införa länsfärdtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet Malmöhus och Ålvsborgs Kommunförbund till-&lt;br&gt;styrker förslaget om länsfärdtjänst. Kommunförbundet Norrbotten av-&lt;br&gt;visar förslaget och menar att behovet kan tillgodoses inom ramen för&lt;br&gt;riksfärdtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ljusdals kommun antar att länsfärdtjänst kan medföra enklare admi-&lt;br&gt;nistration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NHR anser att färdtjänsten skall organiseras länsvis. RMT och SRF&lt;br&gt;instämmer i utredningens förslag om länsfärdtjänst. RBU bedömer att&lt;br&gt;länsfärdtjänst minskar behovet av riksfärdtjänst. RTP föreslår färdtjänst&lt;br&gt;på lokal-, regional och riksnivå liksom inom Norden och Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska lokaltrafikföreningen bedömer att förslaget om länsfärdtjänst&lt;br&gt;skulle medföra att 25 % av riksfärdtjänstresoma skulle belasta lokala&lt;br&gt;och regionala huvudmän. Svenska taxiförbundet kräver att taxinäringen&lt;br&gt;får samma möjligheter till samordning som kommunerna har idag vid&lt;br&gt;länsvis upphandling av transporter så att systemmässiga transportlös-&lt;br&gt;ningar kan åstadkommas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.4 Regler gällande antal resor, restider och taxor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kopparbergs läns landsting anser att det inte skall finnas något högsta&lt;br&gt;tak för antal resor och att egenavgiften inte skall överstiga kollektivtra-&lt;br&gt;fiktaxan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet konstaterar att utredningens förslag om&lt;br&gt;taxor kan medföra att trafikhuvudmannens beslut påverkar kommuner-&lt;br&gt;nas kostnader för färdtjänsten medan de senares möjligheter till på-&lt;br&gt;verkan begränsas. Kommunförbundet i Uppsala län menar att om egen-&lt;br&gt;avgifterna i färdtjänsten binds i SoL blir det ett hinder i samutnyttjan-&lt;br&gt;det. Kommunförbunden Malmöhus och Västerbotten anser att avgiften&lt;br&gt;och begränsningen för resors tidpunkt under dygnet skall motsvara resor&lt;br&gt;med kollektivtrafik. Kommunförbunden Jämtlands län och Norrbotten&lt;br&gt;anser att resp, kommun skall besluta om både omfattning av resande&lt;br&gt;och om avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms stad och Örebro kommun anser att staten inte skall styra&lt;br&gt;kommunernas avgiftssättning. Kommunerna Jönköping, Vara och&lt;br&gt;Örebro bedömer att utredningens förslag i vissa delar överstiger rese-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;servicen för övriga medborgare. Ångelholms kommun anser att en be- Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;gränsning av framför allt nöjesresor måste behållas, medan taxorna kan Bilaga 1.4&lt;br&gt;motsvara kollektivtaxa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RBU anser att man bör lagstifta för att minimera begränsningar i&lt;br&gt;resornas längd, antal, tidpunkt på dygnet och förbeställningskrav. RBU&lt;br&gt;och RTP framhåller särskilt att avgift inte skall få tas ut för ledsagare.&lt;br&gt;SDR avvisar varje form av begränsning av färdtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska lokaltrafikföreningen avvisar förslaget om att inte ha några&lt;br&gt;begränsningar i fråga om tidpunkt för resa på dygnet. Om förslaget ge-&lt;br&gt;nomförs måste taxorna motsvara kostnaderna för taxiresor eller privatbil&lt;br&gt;på tider när kollektivtrafiken inte går.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.5 Finansiering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län anser att utredningens kostnadsberäkningar&lt;br&gt;är så bristfälliga att de inte kan utgöra underlag för en finan-&lt;br&gt;sieringsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet menar att kostnadsberäkningarna bygger på&lt;br&gt;osäkra antaganden och innehåller direkta felaktigheter som t.ex. i fråga&lt;br&gt;om priselasticiteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härnösands kommun anser att kostnadsökningarna för färdtjänst inte&lt;br&gt;är finansierade i utredningens förslag. Ljusdals kommun bedömer att&lt;br&gt;kostnadsökningarna för föreslagna förändringar inte kan kompenseras av&lt;br&gt;servicelinjer och förbättrad kollektivtrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK menar att stimulansbidraget endast kommer att täcka en liten del&lt;br&gt;av kostnaderna och föreslår ett riktat stöd till färdtjänsten. Även RTP&lt;br&gt;bedömer att stimulansbidraget är för litet och menar att ansvars- och&lt;br&gt;finansieringsprincipen bör tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SKAF ifrågasätter utredningens kostnadsberäkningar och antaganden&lt;br&gt;om resandefrekvens. SPF bedömer att det under en övergångstid behövs&lt;br&gt;ett behovsrelaterat statsbidrag. Förbundet ifrågasätter också om brutto-&lt;br&gt;kostnaden för färdtjänst minskar med 5 % om kostnaderna för en kraf-&lt;br&gt;tigt utvecklad kollektivtrafik räknas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska lokaltrafikföreningen menar att stimulansbidragen inte är ett&lt;br&gt;tillräckligt incitament för utbyggnad av servicelinjer och anser att finan-&lt;br&gt;siering av föreslagna åtgärder måste anges.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;18 Fritid och rekreation&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen innebär förslagen om ökad satsning på uppsökande&lt;br&gt;verksamhet, individuella planer, förbättrad färdtjänst, utökad tillgång till&lt;br&gt;hjälpmedel och personlig assistans att funktionshindrades möjligheter att&lt;br&gt;medverka i olika fritidsaktiviteter förbättras. Därutöver bör medel av-&lt;br&gt;sättas till vissa riktade fritidsinsatser. Kraftfulla satsningar behöver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;294&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidare göras på generella åtgärder som möjliggör delaktighet i fritids-, Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;kultur- och rekreationsliv. Ansvars- och finansieringsprincipen bör Bilaga 1.4&lt;br&gt;tillämpas mer konsekvent.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;SHR anser att möjligheterna till deltagande i kulturlivet måste vidgas&lt;br&gt;och påminner om målen i &amp;quot;Kultur åt alla&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Örebro läns landsting anser att rätten till fritid, rekreation och kultur&lt;br&gt;bör lagstadgas för LSS:s personkrets. Västernorrlands läns landsting&lt;br&gt;pekar på betydelsen av att ansvar för fritiden och behov av särskilda&lt;br&gt;fritidsinsatser beaktas tydligare än vad som gjorts i utredningens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Askersunds kommun framhåller betydelsen av integrerad verksamhet,&lt;br&gt;men anser att vårdorganisationen bör ansvara för speciellt anpassade&lt;br&gt;fritidsaktiviteter. Härnösands kommun framhåller att ansvars- och finan-&lt;br&gt;sieringsprincipen skall vara vägledande och att fritidsnämnden skall&lt;br&gt;ansvara för riktade fritidsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FUB, RBU, RSMH och RTP anser att fritid, kultur och rekreation&lt;br&gt;måste bli en rättighet även för dem som inte bor i elevhem eller grupp-&lt;br&gt;bostad. NHR anser att den befintliga lagstiftningen är för svag och&lt;br&gt;efterlyser ett samlat ansvarstagande för fritidsfrågoma. DHR kräver ett&lt;br&gt;för arrangörerna tydligt uttalat ansvar samt resurser för att kunna ut-&lt;br&gt;nyttja projekterfarenheter i permanent verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HRF och SDR kräver utökat samhällsstöd till föreningslivet. NHR&lt;br&gt;anser att frågan om bostadsanpassning i fritidshus bör behandlas i nästa&lt;br&gt;betänkande. Förbundet föreslår att fritidsservice inrättas i varje kommun&lt;br&gt;för praktisk hjälp under fritid och semester. RTP föreslår stöd till&lt;br&gt;resurscentrer för fritidsaktiviteter som utrustas med hjälpmedel. SDR&lt;br&gt;framhåller dövföreningarnas och olika specialförbunds stora betydelse&lt;br&gt;för döva bl.a. därför att det saknas teckenspråkiga ledare inom många&lt;br&gt;av de fritidsaktiviteter som finns i samhället. Föreningarna behöver&lt;br&gt;dock ekonomiskt stöd för sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen för fritidstjänstemän inom omsorg och handikapp anser att&lt;br&gt;insatser rörande fritid, kultur och rekreation bör kunna begäras enligt&lt;br&gt;LSS för att sätta press på utveckling och verkställighet. Samtidigt bör&lt;br&gt;kommuner eller landsting ta på sig det organisatoriska ansvaret för&lt;br&gt;tillgängligheten och en myndighet/förvaltning ansvara för insatserna.&lt;br&gt;SACO/DIK-förbundet (Dokumentation, information, kultur) bedömer att&lt;br&gt;det krävs förbättrad information om tillgängligt fritidsutbud. Förbundet&lt;br&gt;Sveriges arbetsterapeuter samt Furuboda kursgård och rehabiliterings-&lt;br&gt;centrum anser att förslaget om att fritids- och rekreationshjälpmedel&lt;br&gt;skall ingå i samhällets hjälpmedelsansvar är av stor betydelse. Furuboda&lt;br&gt;kursgård framhåller vidare forskningens betydelse inom området. Stu-&lt;br&gt;dieförbundet Vuxenskolan anser att studieförbunden har ökat handi-&lt;br&gt;kappades möjligheter till delaktighet inom fritids-, rekreations- och&lt;br&gt;kulturområdet och att de har en betydelsefull roll för möjligheterna till&lt;br&gt;personlig utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;19 Rättshjälp&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpslagen bör ändras så att det blir lättare att få rättshjälp hos&lt;br&gt;förvaltningsdomstol i angelägenheter som rör socialförsäkringsförmåner,&lt;br&gt;bistånd enligt SoL eller särskilt stöd och service enligt LSS.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötland tillstyrker utredningens förslag och pekar&lt;br&gt;på erfarenheter av att kommunala handläggare snarare hänvisar till&lt;br&gt;lokala riktlinjer och ekonomiska ramar än lagregler. Försäkringsöver-&lt;br&gt;domstolen anser att förslaget om utbyggd rättshjälp måste övervägas i&lt;br&gt;ett större sammanhang. Kammarrätten i Göteborg och JO konstaterar&lt;br&gt;att den rättssökandes personliga förhållanden redan med dagens regler&lt;br&gt;skall beaktas vid beslut om rättshjälp. Statskontoret anser att det rätts-&lt;br&gt;liga stödet bättre kan ges av handikapporganisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kopparbergs läns landsting anser att den enskildes rätt till rättshjälp&lt;br&gt;måste beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sollentuna kommun tillstyrker utredningens förslag. Sociala nämnden&lt;br&gt;i Stockholms stad stödjer förslaget, men anser att kommunerna måste&lt;br&gt;ges rimliga ekonomiska och tidsmässiga förutsättningar att kunna upp-&lt;br&gt;fylla de uppgifter som lagfästs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elva handikapporganisationer tillstyrker i huvudsak utredningens&lt;br&gt;förslag. HCK, RTP och HCK i Östergötlands län efterlyser fler exempel&lt;br&gt;på när rättshjälp kan utgå. RMT är tveksam till om utredningens förslag&lt;br&gt;räcker för att förbättra möjligheterna till rättshjälp. RBU tillstyrker&lt;br&gt;förslaget under förutsättning att personkretsen i LSS utvidgas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;20 Utkrävande av sociala rättigheter&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utsökningsbalken ger i sin nuvarande form möjlighet för kronofogden&lt;br&gt;att genom vite mot landsting eller kommun framtvinga verkställighet av&lt;br&gt;dom som meddelats av förvaltningsdomstol. Om vitesföreläggande inte&lt;br&gt;är en framkomlig väg bör en lagändring övervägas som skapar möj-&lt;br&gt;lighet att rikta vitespåföljd mot landsting och kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att det fordras precisa, överklagbara rättigheter&lt;br&gt;kombinerade med offentligrättsligt vite som kan utdömas av och över-&lt;br&gt;klagas hos länsrätten. Riksskatteverket (RSV) bedömer att kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten bör kunna göra utmätning hos kommunen eller överlämna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till kommunen att efter anvisning vidta behövlig åtgärd. Ett alternativ är&lt;br&gt;att länsrätten föreskrivs möjlighet eller skyldighet att vid vite förelägga&lt;br&gt;en kommun att uppfylla en dom. RRV menar att vitesföreläggande kan&lt;br&gt;nyttjas utan regeländringar. Verket anser att det straffrättsliga ansvaret&lt;br&gt;vid försummelser bör aktualiseras och menar att när staten genom&lt;br&gt;speciallagstiftning ålägger kommunen att bedriva viss verksamhet, måste&lt;br&gt;detta ses som delegation från stat till kommun. Det finns inget rättsligt&lt;br&gt;utrymme för kommunen att undandra sig uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län menar att en lagändring är viktig om&lt;br&gt;det visar sig att vitesföreläggande inte är en framkomlig väg med nu-&lt;br&gt;varande utsökningsbalk. Länsstyrelsen i Malmöhus län understryker&lt;br&gt;behovet av sanktionsmöjligheter. JO är tveksam till om förvaltnings-&lt;br&gt;domstolarnas domar om den enskildes rätt till bistånd kan verkställas&lt;br&gt;enligt reglerna i utsökningsbalken. En sådan verkställan fordrar att&lt;br&gt;domen innefattar åläggande av en prestation som betalningsskyldighet&lt;br&gt;eller annan förpliktelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ålvsborgs läns landsting anser att de ekonomiska och personella resur-&lt;br&gt;serna, snarare än juridiska aspekter och vite, påverkar möjligheterna att&lt;br&gt;erhålla sociala rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbunden Stockholms län och Kristianstads län, Ålvsborgs&lt;br&gt;Kommunförbund samt Kommunförbunden Skaraborg, Västernorrland&lt;br&gt;och Västerbotten framhåller att möjligheterna att erhålla insatser är&lt;br&gt;beroende av kommunernas ekonomiska och personella resurser snarare&lt;br&gt;än juridiska aspekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna Gotland, Göteborg och Mark samt Omsorgsnämnden i&lt;br&gt;Malmö kommun avvisar förslaget om vitespåföljd. De menar att kom-&lt;br&gt;munerna måste tillföras sådana ekonomiska resurser att behoven kan&lt;br&gt;tillgodoses. Malmö kommun anser att formerna för framtvingande av&lt;br&gt;verkställighet bör utredas särskilt. Ångelholms kommun avstyrker utred-&lt;br&gt;ningens förslag med hänvisning till att kommunerna lojalt följer de&lt;br&gt;rättsliga myndigheternas beslut i individärenden. Upplands Väsby kom-&lt;br&gt;mun bedömer att sanktioner och vite kan vara en åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK, DHR, FUB, NHR, RTP, SDR och HCK i Östergötlands län&lt;br&gt;anser att ett sanktionssystem måste tillskapas. DHR menar att påföljden&lt;br&gt;måste bli så kännbar att det ej lönar sig att inte följa lagen. RTP före-&lt;br&gt;drar vitesföreläggande framför kommunal bot och anser att den enskilde&lt;br&gt;skall ha rätt till skadestånd vid felaktig handläggning. Afasiförbundet är&lt;br&gt;positiv till en diskrimineringslag. SDR framhåller att en handikappom-&lt;br&gt;budsman behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO/Försäkringsanställdas förbund tillstyrker att kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten ges möjlighet att genom vite framtvinga verkställighet, men tror&lt;br&gt;inte att förslaget får någon reell betydelse för svaga grupper som kanske&lt;br&gt;varken har ork eller kraft att kräva sin rätt. Sveriges psykologförbund&lt;br&gt;och KOMS stödjer tankarna om ett sanktionssystem med vite.&lt;br&gt;SACO/Sveriges socionomers, personal- och förvaltningstjänstemäns riks-&lt;br&gt;förbund (SSR) tillstyrker ett förslag om sanktionsmöjligheter utan att&lt;br&gt;ange hur detta skall utformas. Föreningen Sveriges socialchefer anser&lt;br&gt;det angeläget att 6 § SoL förses med sanktionsmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;21 Tidplan för genomförandet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;LSS träder i kraft den 1 januari 1993. Huvudmannaskapet enligt nu&lt;br&gt;gällande omsorgslag och elevhemslag förs successivt över till kommu-&lt;br&gt;nerna under en treårsperiod fram till den 1 januari 1996. I övergångs-&lt;br&gt;bestämmelserna till LSS fastslås att vårdhem och special sjukhus skall&lt;br&gt;vara avvecklade den 1 januari 1998. En särskild organisation byggs upp&lt;br&gt;för att följa upp och utvärdera konsekvenserna av handikappreformen,&lt;br&gt;bl.a. de kostnadsmässiga. En första utvärdering görs efter tre år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg anser att förslaget att avskaffa tvångsomhän-&lt;br&gt;dertagande på grund av utvecklingsstörning inte bör genomföras och&lt;br&gt;hänvisar till propositionen (prop. 1990/91:58) om den nya psykiatriska&lt;br&gt;vårdlagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Örebro, Västmanlands och Västernorrlands läns landsting bedömer att&lt;br&gt;tiden för ett genomförande är för knapp. Blekinge läns landsting anser&lt;br&gt;att lagarna bör träda i kraft samtidigt med kommunernas resursöver-&lt;br&gt;tagande och den ekonomiska regleringen. Kalmar läns landsting anser&lt;br&gt;att tidpunkten för kommunalisering av omsorgerna om psykiskt utveck-&lt;br&gt;lingsstörda och vårdhemsavvecklingen bör överensstämma. Kronobergs&lt;br&gt;läns landsting anser att den frivilliga kommunaliseringsprocess som&lt;br&gt;redan nu pågår bör få fortsätta. Södermanlands läns landsting har inget&lt;br&gt;att erinra mot den föreslagna tidplanen för avvecklingen av vårdhem&lt;br&gt;samt överförande av omsorgsverksamhet och resurser enligt elevhems-&lt;br&gt;lagen till kommunerna. Landstinget anser dock att tidpunkten inte bör&lt;br&gt;fastställas av centrala myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östergötlands Kommunförbund och Kommunförbundet Malmöhus&lt;br&gt;konstaterar att man i resp, län redan har planerat för ett tidigare över-&lt;br&gt;förande av omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda än vad utred-&lt;br&gt;ningen föreslår. Dalarnas Kommunförbund anser att förslaget om en&lt;br&gt;övergångsperiod för förändring av omsorgsverksamhet och boende&lt;br&gt;enligt elevhemslagen är bra. Kommunförbundet Västerbotten föredrar&lt;br&gt;frivilliga överenskommelser framför en tvångsmässig huvudmanna-&lt;br&gt;skapsförändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hallstahammars kommun bedömer att ett totalt övertagande av om-&lt;br&gt;sorgs- och elevhemsverksamhet bör kunna ske fr.o.m. den 1 januari&lt;br&gt;1993. Sollentuna kommun förordar frivilliga överenskommelser. Sociala&lt;br&gt;nämnden i Stockholms kommun samt Marks och Ångelholms kommuner&lt;br&gt;anser att tidplanen för genomförandet är för kort. Jönköpings kommun&lt;br&gt;föreslår att landstingets ansvar enligt omsorgslagen övergår till kom-&lt;br&gt;munerna senast i januari 1998 när institutionerna är avvecklade.&lt;br&gt;Upplands Väsby kommun rekommenderar en genomförandetid på tre år&lt;br&gt;med inledning ett år efter riksdagsbeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;298&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;22 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens forslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Finansieringen sker främst via socialförsäkringssystemet. Därutöver&lt;br&gt;sker finansiering i viss mån via statsbudgeten samt via kommuner och&lt;br&gt;landsting. Den totala kostnaden för Handikapputredningens förslag&lt;br&gt;beräknas uppgå till 2,4 miljarder kronor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal remissinstanser anser att utredningens kostnadsberäkningar är&lt;br&gt;osäkra. Osäkerheten uppges framför allt bero på svårigheterna att upp-&lt;br&gt;skatta personkretsens storlek samt den efterfrågeökning som följer av de&lt;br&gt;föreslagna insatserna. Ungefär hälften av kommunerna och landstingen&lt;br&gt;tar upp svårigheterna att finansiera de föreslagna reformerna utan ytter-&lt;br&gt;ligare medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen jämför med erfarenheter av nuvarande omsorgslag och&lt;br&gt;understryker att ekonomiska förutsättningar måste tillförsäkras från&lt;br&gt;början för att säkerställa att den nya lagens intentioner fullföljs. RFV&lt;br&gt;bedömer att beräkningarna för assistansersättning verkar rimliga, medan&lt;br&gt;kostnader för datorstöd, information och kompetensutveckling inte kan&lt;br&gt;beräknas förrän slutliga ställningstaganden har gjorts. Verket framhåller&lt;br&gt;att en finansiering via socialförsäkringssystemet kräver att arbetsgivar-&lt;br&gt;avgiften höjs i motsvarande mån. SHR bedömer att insatsernas kvalitet&lt;br&gt;riskerar att försämras om de special destinerade statsbidragen tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet bedömer att förslagen är för lågt beräknade.&lt;br&gt;Förbundet poängterar vikten av att staten tillför medel till kommuner&lt;br&gt;och landsting för finansiering av reformen och hänvisar till uttalanden&lt;br&gt;från den kommunalekonomiska utredningen att verksamheten måste stå&lt;br&gt;i proportion till kraven på ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 landsting bedömer att utredningens kostnadskalkyler är för lågt&lt;br&gt;beräknade. Stockholms, Uppsala, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads,&lt;br&gt;Hallands, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Värmlands, Västman-&lt;br&gt;lands, Gävleborgs och Jämtlands läns landsting framhåller att staten&lt;br&gt;måste svara för reformens merkostnader. Blekinge, Örebro, Ålvsborgs&lt;br&gt;och Örebro läns landsting menar att huvudmännen måste ges ekonomisk&lt;br&gt;kompensation utan att ange på vilket sätt. Västernorrlands läns lands-&lt;br&gt;ting anser att beslut om finansieringen måste ske via årliga överlägg-&lt;br&gt;ningar mellan stat och landsting/kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet tillstyrker förslaget om en finansiering av&lt;br&gt;kostnaderna för personlig assistans genom socialförsäkringssystemet.&lt;br&gt;Förbundet ifrågasätter samtidigt hur övriga kostnader skall finansieras&lt;br&gt;och erinrar om regeringens löfte att inga kostnadskrävande reformer&lt;br&gt;skall åläggas kommunerna utan att finansiering anvisas. Östergötlands&lt;br&gt;Kommunförbund samt Kommunförbunden Blekinge, Malmöhus, Väster-&lt;br&gt;norrland och Norrbotten efterlyser ytterligare analys av de ekonomiska&lt;br&gt;konsekvenserna av föreslagna reformer. Kommunförbundet Stockholms&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;299&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;län, Östergötlands Kommunförbund, Kommunförbunden Blekinge, Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;Kristianstads län, Malmöhus, Göteborgs och Bohus län, Ålvsborgs Bilaga 1.4&lt;br&gt;Kommunförbund samt Kommunförbunden Skaraborg och Västernorrland&lt;br&gt;framhåller att staten måste garantera finansiering av eventuella merkost-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms stad samt kommunerna Malmö, Sollentuna, Västerås och&lt;br&gt;Örebro framför kritik mot de ekonomiska beräkningarna. Kommunerna&lt;br&gt;Askersund, Eksjö, Gotland, Landskrona, Mark, Malmö, Oxelösund,&lt;br&gt;Upplands Väsby och Örebro anser att staten måste garantera att huvud-&lt;br&gt;männen ersätts för sina merkostnader. Kommunerna Mölndal,&lt;br&gt;Sollentuna, Västerås, Växjö och Älmhult konstaterar att kommunerna&lt;br&gt;inte kan ta det ytterligare ekonomiska ansvar som föreslagna reformer&lt;br&gt;innebär. Stockholms stad konstaterar att statlig kompensation har en&lt;br&gt;benägenhet att minska med tiden från reformens ikraftträdande. Staden&lt;br&gt;anser att tidpunkten för flera reformer bör samordnas för att underlätta&lt;br&gt;en skatteväxling. Hallstahammars och Oxelösunds kommuner förordar&lt;br&gt;samma finansieringsmodell som för Ädel-reformen. Härnösands kom-&lt;br&gt;mun bedömer att en skatteväxling inte kommer att täcka kommunens&lt;br&gt;kostnader för övertagande av insatserna från landstinget. Marks kommun&lt;br&gt;framhåller av nivån för skatteväxling måste fastställas innan de nu&lt;br&gt;pågående nedskärningarna inom verksamheten genomförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK anser att flera övergripande samhällsekonomiska kalkyler borde&lt;br&gt;ha gjorts av utredningen. DHR, RFA och FUB menar att specialdestine-&lt;br&gt;rade statsbidrag är nödvändiga för ett genomförande av reformen. RHL,&lt;br&gt;SDR och SRF framhåller behovet av statliga medel för finansieringen av&lt;br&gt;reformen. Riksförbundet för njursjuka (RNj) anser att finansieringsmöj-&lt;br&gt;ligheter inte får skapas genom besparingar på områden som drabbar&lt;br&gt;andra sjuka och funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SKAF, Sveriges läkarförbund och Svensk läkarförening för mental&lt;br&gt;retardation, Förbundet Sveriges arbetsterapeuter samt POMS bedömer&lt;br&gt;att utredningen har underskattat de verkliga behoven och kostnaderna.&lt;br&gt;SKAF avvisar en finansiering via socialförsäkringssystemet med hänsyn&lt;br&gt;till andra utsatta eller inkomstsvaga grupper. PRO förutsätter en finan-&lt;br&gt;siering via staten. SPF menar att utredningens beräkningar måste komp-&lt;br&gt;letteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umeå Pingstförsamling, Filadelfiaförsamlingen i Nässjö och Pingst-&lt;br&gt;församlingen i Boden framhåller behovet av ekonomiska resurser för&lt;br&gt;genomförande av utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;23 EG&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;LSS reglerar interna förhållanden i Sverige och faller inte in under&lt;br&gt;EG:s regelsystem om social trygghet. Utredningen kommer i slut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betänkandet att behandla frågor om internationell samverkan och därvid Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;bl.a. handikapporganisationernas roll. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att det måste klarläggas vilka konsekvenser EG:s&lt;br&gt;regler får för det ekonomiska stödet till personlig assistans, vårdbidrag,&lt;br&gt;handikappersättning, bilstöd och kommunalt bostadstillägg. RFV anser&lt;br&gt;att insatserna enligt LSS inte är att betrakta som socialförsäkringsför-&lt;br&gt;måner som faller under EG:s regelsystem. Handikappinstitutet menar att&lt;br&gt;Sverige bör verka för att generella EG-direktiv antas om handikapp-&lt;br&gt;tillgänglighet. Institutet anser också att Handikapputredningen i det&lt;br&gt;fortsatta arbetet bör överväga om en mer strikt tillämpning av ansvars-&lt;br&gt;och finansieringsprincipen och utvidgad lagstiftning är förenlig med EG-&lt;br&gt;harmoniseringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK anser att den EG-anpassning som för närvarande pågår i Sverige&lt;br&gt;saknar stöd i EG:s regler, men innebär indragning av medel som be-&lt;br&gt;kostar välfärdsinsatser för utsatta grupper. NHR, RMT, RBU, SDR och&lt;br&gt;Unga hörselskadade efterlyser stöd till handikapprörelsen för att bygga&lt;br&gt;upp EG-kompetens samt för bevakning och samarbete över gränserna.&lt;br&gt;RMT, RBU, RTP och SRF anser det viktigt att slå vakt om rätten till en&lt;br&gt;självständig socialpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet Sveriges arbetsterapeuter bedömer att ett närmande till EG&lt;br&gt;kommer att ge både positiva och negativa effekter på hjälpmedelsom-&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska sjukvårdsleverantörers förening anser att EG-integrationen&lt;br&gt;accentuerar behovet av en generell rättighetslag rörande tillgången till&lt;br&gt;hjälpmedel, eftersom EG:s rättssystem är baserat på lagstiftning om&lt;br&gt;individens rätt och domstolsavgöranden.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;24 Ansvars- och finansieringsprincipen&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anmäler att den i det fortsatta arbetet avser att göra en&lt;br&gt;fördjupad analys i fråga om ansvars- och finansieringsprincipen och&lt;br&gt;överväga förslag om reglering inom plan- och byggområdet samt&lt;br&gt;medie-, tele- och kommunikationsområdet. Tillämpningen bör stärkas&lt;br&gt;genom information och opinionsbildning, kompensatoriska åtgärder från&lt;br&gt;staten samt lagstiftning kombinerad med påföljder och sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att ansvars- och finansieringsprincipen måste&lt;br&gt;finnas tydligt uttryckt i viktiga lagbestämmelser till vilka sanktionsmöj-&lt;br&gt;ligheter skall vara kopplade. SHR bedömer att principen måste förank-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ras i den allmänna opinionen och få genomslag i såväl enskild som Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;offentlig sektor. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmöhus läns landsting anser att principen bör lagfästas. Gävleborgs&lt;br&gt;läns landsting anser att den bör gälla &amp;quot;så långt detta är möjligt&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ångelholms kommun instämmer i ansvars- och finansieringsprincipen&lt;br&gt;om utbyggnaden av generell tillgänglighet planeras utifrån ekonomiska&lt;br&gt;och personella möjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK och RTP bedömer att principen på sikt leder till kostnads-&lt;br&gt;besparingar genom mindre efterfrågan på samhällsinsatser. HRF, NHR&lt;br&gt;och RMT stödjer utredningens inriktning i fråga om ansvars- och finan-&lt;br&gt;sieringsprincipen. RMT framhåller att tillämpningsanalysen inte får&lt;br&gt;begränsas till de traditionella handikappgrupperna. DHR förordar en&lt;br&gt;särskild lag som kompletteras med föreskrifter från regeringen samt&lt;br&gt;statsbidrag som kombineras med större krav. DHR tror att en handi-&lt;br&gt;kappombudsman kan ha betydelse för bevakningen av principen. SDR&lt;br&gt;anser att principen i praktiken kan bli ett hot mot döva och andra handi-&lt;br&gt;kappade genom att ett företag som anställer många döva kan få högre&lt;br&gt;kostnader i förhållande till andra företag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;25 Övrigt&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lyfter fram vissa ytterligare områden som de anser&lt;br&gt;att utredningen bör beakta i det fortsatta arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;25.1 Kompetens/personalutbildning/handledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En fråga som många remissinstanser - framför allt landsting, handi-&lt;br&gt;kapporganisationer samt fackliga organisationer och yrkesföreningar -&lt;br&gt;lyfter fram är behovet av kompetens, personalutbildning och handled-&lt;br&gt;ning för att genomföra reformen. Instanserna anser att handikapp-&lt;br&gt;organisationerna här kan utgöra en resurs i samarbete med t.ex. hög-&lt;br&gt;skolorna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;25.2 Teckenspråkstolkar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tillgången till och betydelsen av teckenspråkstolkar för döva tas upp av&lt;br&gt;UHÄ, SDR och Hörselkuratorernas förening. Asbackaskolan framhåller&lt;br&gt;betydelsen av att få tillhöra en teckenspråksmiljö även efter skolan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;25.3 Tandvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Jönköpings läns landsting, FUB, RFA och SACO/Sveriges tandläkarför-&lt;br&gt;bund framhåller behovet av kvalificerad tandvård. Tandläkarförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efterfrågar utveckling och utvärdering av nya behandlings- och vård- Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;metoder för handikappade och kroniskt sjuka. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;25.4 Terapi för utvecklingsstörda&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;POMS framhåller att frågan om utvecklingsstördas rätt att fritt välja&lt;br&gt;terapeut på samma villkor som andra liksom tillgången till terapeuter&lt;br&gt;med kunskap om handikappets konsekvenser bör hänskjutas till Psykia-&lt;br&gt;triutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;25.5 Studier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Studieförbundet Vuxenskolan föreslår att NV skall fördela särskilda&lt;br&gt;bidrag till utvecklingsstörda. Förbundet framhåller vidare att utveck-&lt;br&gt;lingsstörda har samma behov som synskadade av tekniskt anpassat&lt;br&gt;studiematerial. ABF anser att minskningen av statliga medel till studie-&lt;br&gt;förbund och folkhögskolor medför att det blir omöjligt att fullt ut till-&lt;br&gt;godose handikappades behov av delaktighet i folkbildningsverksam-&lt;br&gt;heten. Därför är det viktigt att samhället kan tillhandahålla tillräckliga&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemmar i KDS Kvinnoförbund i Stockholms stad och län önskar att&lt;br&gt;kyrkor och samfund skall erbjudas bidrag till ökad utbildning av an-&lt;br&gt;ställda och medlemmar i handikappfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställning av remissyttranden över &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens betänkande (SOU 1991:97) &lt;sup&gt;Bllaga 1,5&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;En väg till delaktighet och inflytande - tolk för&lt;br&gt;döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade och&lt;br&gt;talskadade&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens betänkande (SOU 1991:97) En väg till delaktig-&lt;br&gt;het och inflytande - tolk för döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade&lt;br&gt;och talskadade har tillställts totalt 68 remissinstanser. Efter remiss har&lt;br&gt;svar inkommit från följande myndigheter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Riksförsäkringsverket (RFV),&lt;br&gt;Statens handikappråd (SHR), Nämnden för vårdartjänst (NV), Universi-&lt;br&gt;tets- och högskoleämbetet (UHÄ), Statens skolverk, Statens institut för&lt;br&gt;handikappfrågor i skolan (SIH), Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),&lt;br&gt;Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Konsumentverket, Tolk- och&lt;br&gt;översättarinstitutet (TÖI), Högskolan för lärarutbildning i Stockholm&lt;br&gt;och Stockholms universitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet och 21 av landstingen har avgett yttranden. Dessa&lt;br&gt;är landstingen i följande län: Stockholms, Uppsala, Södermanlands,&lt;br&gt;Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,&lt;br&gt;Hallands, Göteborgs- och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,&lt;br&gt;Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,&lt;br&gt;Jämtlands och Västerbottens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet och de fyra kommuner som tillfrågats har&lt;br&gt;yttrat sig. Dessa är Gotlands, Malmö, Göteborgs och Örebro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga tillfrågade handikapporganisationer har avlämnat yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa är Handikappförbundens centralkommitté (HCK), Sveriges dövas&lt;br&gt;riksförbund (SDR), Hörselskadades riksförbund (HRF), Föreningen&lt;br&gt;Sveriges dövblinda (FSDB), Riksförbundet för döva, hörselskadade och&lt;br&gt;språkstörda barn (DHB), Svenska laryngförbundet samt Afasiförbundet&lt;br&gt;i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tre fackliga organisationer som beretts tillfälle att yttra sig har&lt;br&gt;gjort detta. De är Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Lands-&lt;br&gt;organisationen i Sverige (LO) samt Sveriges akademikers central-&lt;br&gt;organisation (SACO/SR).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver har yttranden inkommit från Handikappinstitutet, Samhall,&lt;br&gt;Sveriges teckenspråkstolkars förening, Dövblind- och vuxentolkföre-&lt;br&gt;ningen, Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolomas intresseorgani-&lt;br&gt;sation (RIO), Nordiska folkhögskolan i Kungälv, Strömbäcks folkhög-&lt;br&gt;skola samt Göteborgs- och Bohus läns vårdskoleförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De handikappades riksförbund (DHR), Arbetarnas bildningsförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ABF), Svenska kyrkans församlingsnämnd samt Viebäcks folkhögskola&lt;br&gt;har på eget initiativ avlämnat yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Bakgrund och syfte med reformen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med Handikapputredningens delbetänkande En väg till delaktighet&lt;br&gt;och inflytande - tolk för döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade&lt;br&gt;och talskadade är att utreda samhällets tolktjänst och analysera tillgång-&lt;br&gt;en på tolkar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen konstaterar att många personer med kommunikations-&lt;br&gt;handikapp ställs utanför möjligheterna till inflytande och delaktighet.&lt;br&gt;Brist på välutbildade tolkar, otillräckliga åtgärder för att öka intresset&lt;br&gt;för tolkyrket samt oklarheter i tolkverksamhetens organisation och i&lt;br&gt;betalningsansvaret för vissa uppdrag anges som de väsentligaste orsaker-&lt;br&gt;na till att döva m.fl. inte får den tolktjänst de behöver. Utredningen&lt;br&gt;lägger ett antal förslag till förbättringar i dessa hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna ställer sig genomgående bakom den beskrivning&lt;br&gt;utredningen gör.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen konstaterar att tillhandahållandet av tolktjänsten&lt;br&gt;hittills varit oreglerad i lag och handlagts av landstingen genom en&lt;br&gt;frivillig överenskommelse med staten. Med hänsyn till den betydelse&lt;br&gt;tolktjänsten har för dövas och andras möjligheter att utöva inflytande&lt;br&gt;anser utredningen att tolktjänsten bör regleras i lag på sådant sätt att&lt;br&gt;landstingen genom ett tillägg i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;br&gt;HSL, får skyldighet att organisera, finansiera och tillhandahålla tolk-&lt;br&gt;tjänst för s.k. vardagstolkning till döva, dövblinda, vuxendöva och&lt;br&gt;hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstansernas svar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av remissinstanserna är positiva till ett klargörande i HSL&lt;br&gt;av landstingens skyldighet att tillhandahålla tolktjänst under förutsättning&lt;br&gt;att de merkostnader som uppkommer med anledning av förslagen&lt;br&gt;finansieras av staten. Några instanser anser att en rätt till tolktjänst bör&lt;br&gt;införas i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen tillstyrker förslaget, men menar att frågan bör om-&lt;br&gt;prövas i ett senare skede då bättre tillgång till tolk gör det möjligt att&lt;br&gt;införa en lagstadgad rätt till tolktjänst. TÖI föreslår att den författnings-&lt;br&gt;mässiga regleringen av samhällets tolkservice bör utredas närmare och&lt;br&gt;ställas i relation till hur tolktjänsten finansieras. I det sammanhanget kan&lt;br&gt;det vara lämpligt att överväga om en kommande rättighetslagstiftning&lt;br&gt;också skulle omfatta en lagstadgad rätt till tolk. Statskontoret anser att&lt;br&gt;utredningen inte löst frågan om betalningsansvaret, varför principer för&lt;br&gt;reglering av denna fråga bör tas fram snarast. AMS, SIH och SHR anser&lt;br&gt;att tolktjänsten bör ingå i LSS. AMS föreslår dock att LSS kompletteras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;305&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med en övergångsbestämmelse som innebär att denna del av lagen Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;träder i kraft senare med hänsyn till tolkbristen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen och Handikappinstitutet anser att samhällets ansvar för&lt;br&gt;tolktjänst också bör omfatta tolkning för talskadade och regleras i lag.&lt;br&gt;Samma uppfattning framförs av DHR och Afasiförbundet i Sverige. NV,&lt;br&gt;TÖI, Landstingsförbundet och Värmlands läns landsting anser att ytter-&lt;br&gt;ligare utvecklingsarbete behöver göras innan beslut om taltjänstens&lt;br&gt;reglering tas. Sveriges teckenspråkstolkars förening anser att landstinget&lt;br&gt;inte bör vara huvudman för taltjänsten utan att frågan bör utredas&lt;br&gt;ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Linjenämnden för speciallärarutbildningen och linjenämnden för&lt;br&gt;grundskollärarutbildningen är båda kritiska till att landstingen föreslås&lt;br&gt;bli skyldiga att tillhandahålla tolkar även för uppdrag utanför landsting-&lt;br&gt;ens ansvarsområde. Nämnderna menar att arbetsgivaransvaret bör finnas&lt;br&gt;där tolkarna används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet och 20 av de 21 landsting som yttrat sig ställer&lt;br&gt;sig bakom utredningsförslaget. En förutsättning är dock att staten står&lt;br&gt;för de merkostnader som följer av reformen. Landstinget i Göteborgs-&lt;br&gt;och Bohus län anser dock att förutsättningarna för ett kommunalt&lt;br&gt;huvudmannaskap bör prövas ytterligare, varför man bör avvakta med&lt;br&gt;beslut om reglering i HSL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet samt tre av de fyra tillfrågade kommunerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Gotlands, Malmö och Göteborgs - biträder utredningens förslag.&lt;br&gt;Örebro kommun anser att rätten till tolktjänst bör regleras i lag. Alla&lt;br&gt;kommuner samt Svenska kommunförbundet anser att kostnaderna för&lt;br&gt;förslaget bör finansieras med statliga medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HCK och de tillfrågade handikapporganisationerna är kritiska till&lt;br&gt;utredningens förslag om reglering av tolktjänsten i HSL. Samtliga anser&lt;br&gt;att tolktjänsten bör vara en rättighet för tolkanvändama och därför ingå&lt;br&gt;i LSS. Beslut om tolktjänst skall kunna överklagas och verksamheten&lt;br&gt;finansieras med statliga medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarnas bildningsförbund, Dövblind- och vuxentolkföreningen samt&lt;br&gt;Strömbäcks folkhögskola förordar en rättighetslagstiftning. Sveriges&lt;br&gt;teckenspråkstolkars förening anser att utredningens förslag är det enda&lt;br&gt;alternativet i dagens läge, men vill ha en rättighetslagstiftning som mål.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Vardagstolkning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet vardagstolkning föreslås bli vidgat till att också omfatta&lt;br&gt;tolkning vid fritidsaktiviteter, rekreation och i föreningslivet. I tolktjäns-&lt;br&gt;ten bör även ingå grundläggande tolktjänst i arbetslivet upp till 20&lt;br&gt;tim/mån samt vid nyanställning, introduktion och utbildning inom&lt;br&gt;företag eller på annan arbetsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;306&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget, men anser att&lt;br&gt;merkostnaderna bör finansieras med särskilda statliga medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS tar särskilt upp utredningens förslag om att arbetsplatstolkning&lt;br&gt;bör ingå i vardagstolkning och tillstyrker detta under förutsättning att&lt;br&gt;det klart framgår att landstingets ansvar omfattar all tolkning som&lt;br&gt;behövs på arbetsplatsen och att finansieringsfrågan löses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet och majoriteten av landstingen biträder utred-&lt;br&gt;ningens förslag om utökad vardagstolkning under vissa förutsättningar,&lt;br&gt;bl.a. att de kompenseras ekonomiskt för de ökade utgifter förslaget&lt;br&gt;medför för landstingens del. Örebro, Värmlands, Kopparbergs, Skara-&lt;br&gt;borgs och Uppsala läns landsting anser att innebörden av begreppet&lt;br&gt;vardagstolkning bör konkretiseras. Liknande synpunkter framförs av&lt;br&gt;TCO och Dövblind- och vuxendövtolkföreningen. Landstingen i Värm-&lt;br&gt;lands, Örebro och Södermanlands län anser att tolkning i arbetslivet&lt;br&gt;inte bör föras över till landstingen och ingå i vardagstolkning. Lands-&lt;br&gt;tinget i Jönköpings län menar att förslaget innebär en väsentlig avvikel-&lt;br&gt;se från den praxis som nu råder och från ansvars- och finansieringsprin-&lt;br&gt;cipen och att landstingen måste kompenseras för de merutgifter för-&lt;br&gt;slaget innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser anser att begreppet vardagstolkning bör vidgas&lt;br&gt;mer än vad utredningen föreslår. NV, SHR, RIO och Folkbildnings-&lt;br&gt;förbundet tar särskilt upp behovet av tolk i folkbildningssammanhang.&lt;br&gt;Remissinstanserna befarar att döva och andra personer med kommunika-&lt;br&gt;tionshandikapp utestängs från studier på folkhögskola eller i studieför-&lt;br&gt;bund därför att medlen till tolk inte räcker. NV menar att utbildnings-&lt;br&gt;anordnamas kostnader för tolk bör täckas av statbidrag fullt ut. Liknan-&lt;br&gt;de tankegångar framförs av TCO, HRF, FSDB och ABF. Strömbäcks&lt;br&gt;folkhögskola framhåller att döva och hörselskadade skall ha rätt till tolk&lt;br&gt;i alla situationer där tolk behövs. Denna rätt skall gälla även då man&lt;br&gt;deltar i folkbildningsarbete. Kostnaderna skall samhället stå för. LO&lt;br&gt;påpekar att vardagstolkning bör få omfatta invandrare som ännu inte lärt&lt;br&gt;sig svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dövblind- och vuxendövtolkföreningen anser att vardagstolkning också&lt;br&gt;bör omfatta kurs- och cirkelverksamhet samt gudstjänster. Även ut-&lt;br&gt;landsresor för dövblinda bör ingå. Svenska kyrkans församlingsnämnd&lt;br&gt;efterlyser klarare regler och menar att alla religioner och samfund bör&lt;br&gt;behandlas lika när det gäller rätt till tolktjänst och betalningsansvaret för&lt;br&gt;denna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Utbildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studietiden vid teckenspråkslinjen förlängs från 34 till 40 veckor&lt;br&gt;samtidigt som antalet platser på denna linje utökas från 60 till&lt;br&gt;90,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet ges till påbyggnadsutbildning i teckenspråk (20 Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;veckor). Utbildningen föreslås ha 45 platser, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet platser på teckenspråks/dövblindtolkutbildningen ökas&lt;br&gt;från 45 till 75 platser,&lt;br&gt;Gymnasiekompetens bör krävas för antagning till tolkutbildning,&lt;br&gt;Tolkutbildningen föreslås bli högskoleanknuten och därmed&lt;br&gt;jämställd med annan språkutbildning samtidigt som detta också&lt;br&gt;ökar forsknings- och utvecklingsmöjligheterna,&lt;br&gt;För att garantera en god utbildningsnivå, som skall vara lika&lt;br&gt;oavett utbildningsort, skall studieplaner utformas för tecken-&lt;br&gt;språkslinjen och tolkutbildningama,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lärarnas kompetens skall öka genom fortbildningsinsatser och&lt;br&gt;genom att UHÄ ges i uppdrag att utforma en grundutbildning&lt;br&gt;för lärare i tolkämnet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teckenspråksläramas kompetens ökas genom att utbildning på&lt;br&gt;högskolenivå etableras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökade insatser för dövblinda - aktiveringskurser vid folkhög-&lt;br&gt;skola,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att möjliggöra samverkan och kunskapsöverföring mellan&lt;br&gt;olika skolor föreslås att TÖI får i uppdrag att tillskapa ett&lt;br&gt;resurscenter för utveckling och produktion av studiematerial&lt;br&gt;samt för utarbetande av studieplaner. Kostnad 1 miljon kr per&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är överlag positiva till utredningens olika förslag&lt;br&gt;rörande utbildningsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AMS, Riksförbundet för döva, hörselskadade och spräkstörda barn,&lt;br&gt;Sveriges Teckenspråkstolkars förening och Institutionen för Lingsvistik&lt;br&gt;vid Stockholms universitet och Strömbäcks folkhögskola m.fl. ställer sig&lt;br&gt;tveksamma eller mycket tveksamma till om en förlängning av den&lt;br&gt;grundläggande teckenspråksutbildningen från 34 till 40 veckor är till-&lt;br&gt;räcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dövblind- och Vuxendövtolkföreningen påpekar att nuvarande ordning,&lt;br&gt;där dövblindtolkutbildning ingår i teckenspråkstolkutbildning, inte&lt;br&gt;fungerar. Om man inte kan ha en speciell dövblindtolkutbildning före-&lt;br&gt;slår föreningen att dövblindtolk-kompetensen läggs som en vidareutbild-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser däribland Landstinget i Uppsala län, Landstinget&lt;br&gt;i Halland, Sveriges Teckenspråkstolkars förening (STTF), Riksförbundet&lt;br&gt;för döva, hörselskadade och språkstörda barn tillstyrker förslaget om&lt;br&gt;att högskoleanknyta tolkutbildningen då detta kan höja yrkesstatusen och&lt;br&gt;därmed underlätta rekryteringen till utbildningen. Socialstyrelsen menar&lt;br&gt;att strävan bör vara så snart som möjligt förändra tolkutbildningama till&lt;br&gt;högskoleutbildningar. Hörselskadades Riksförbund ser det som ett steg i&lt;br&gt;rätt riktning med högskoleanknytning av tolkutbildningen och menar att&lt;br&gt;det är viktigt att det omfattar både teckenspråkstolkutbildningen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;308&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vuxendövtolkutbildningen. Nordiska folkhögskolan i Kungälv anser att&lt;br&gt;en högskoleanknuten tolkutbildning kan förläggas till folkhögskola.&lt;br&gt;Sveriges Dövas Riksförbund anser att enbart högskoleanknutna tolkut-&lt;br&gt;bildningar inte är statushöj ande. Förbundet menar att detta endast är en&lt;br&gt;av många åtgärder som behövs för att öka rekryteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några andra remissinstanser ställer sig tveksamma till förslaget. Insti-&lt;br&gt;tutionen för Lingvistik vid Stockholms universitet ser inte någon vinst&lt;br&gt;med att grundutbildningen för tolkar eller den fördjupade dövblindtolk-&lt;br&gt;utbildningen knyts till högskolan samt motsätter sig förslaget om en&lt;br&gt;högskoleanpassning av tidigare folkhögskoleutbildning till högskolenivå.&lt;br&gt;Institutionen för nordiska språk vid Stockholms universitet anser för-&lt;br&gt;slaget om att inrätta ytterligare utbildningsvägar inom grundskollärarut-&lt;br&gt;bildningen och ämneslärarutbildningen skulle innebära en splittring av&lt;br&gt;resusema för teckenspråkslärarutbildningen varför institutionen avstyrk-&lt;br&gt;er detta förslag. För att tillgodose behovet av teckenspråkslärare inom&lt;br&gt;olika slag av verksamheter bör man i enlighet med utredningens förslag&lt;br&gt;bibehålla den folkhögskoleförlagda teckenspråkslärarlinjen. Vad gäller&lt;br&gt;den grundläggande tolkutbildningen ställer sig Institutionen för nordiska&lt;br&gt;språk sig bakom utredningens förslag förutom det att man ställer sig&lt;br&gt;frågande till vad den föreslagna högskoleanknytningen av utbildningen&lt;br&gt;innebär. Institutionen motsätter sig bestämt utredningens förslag om att&lt;br&gt;genomgången högre tolkutbildning skall utgöra ett krav för tolklärare&lt;br&gt;och ingå i deras utbildning. Detta förslag innebär enligt institutionen att&lt;br&gt;döva tolklärare utesluts och därtill kommer att den utbildning som ges&lt;br&gt;vid Stockholms universitet har ett helt annat syfte. Den skall tillgodo-&lt;br&gt;göra behovet av tolkar för döva vid högskolestudier och har därför ett&lt;br&gt;annat innehåll än vad blivande tolklärare behöver i sin utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden för vårdartjänst (NV) menar att en styrning av tolkutbild-&lt;br&gt;ningama till högskolenivå kan ge ökad status åt tolkyrket men också&lt;br&gt;resultera i att allt för få tolkar med nödvändig kompetens utbildas. NV&lt;br&gt;förordar att tolkutbildningen fortsättningsvis får anordnas vid folkhög-&lt;br&gt;skolor och att samarbetet med brukarorganisationema förstärks. Nämn-&lt;br&gt;den menar vidare att ett ökat kursutbud för vidareutbildning bör anord-&lt;br&gt;nas på högskolenivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser betonar vikten av att information om utbildning&lt;br&gt;i teckenspråk främjas på olika sätt. Nämnden för Vårdartjänst betonar&lt;br&gt;den betydelse folkbildningen har haft och har för rekrytering av tolkar.&lt;br&gt;Det är genom studiecirklar och folkhögskolekurser som de flesta som&lt;br&gt;valt tolkyrket fått sin grund för fortsatt tolkutbildning. ABF påpekar att&lt;br&gt;studiecirkelverksamheten utgör basen i all utveckling av teckenspråket&lt;br&gt;och påtalar att antalet deltagare i teckenspråkscirklar och intresset för&lt;br&gt;teckenspråk är konstant och högt och t.o.m. ökar trots bristen på cirkel-&lt;br&gt;ledare. AMS påpekar bl.a. att det redan i dag finns information om&lt;br&gt;yrket teckenspråkstolk både i arbetsförmedlingarnas utbildningsregister&lt;br&gt;och i yrkesregistret. AMS är också berett att snabbt föra ut all den&lt;br&gt;information som kommande beslut kräver. Föreningen Sveriges Döv-&lt;br&gt;blinda anser att TÖI snarast och i samverkan med brukarorganisationer-&lt;br&gt;na, tolkorganisationema och tolkcentralerna bör uppdras att genomföra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en kampanj för att få fler sökande till utbildningarna. Sveriges Tecken-&lt;br&gt;språkstolkars förening (STTF) menar att det, med hänsyn till det bristan-&lt;br&gt;de underlaget samt tolkutbildamas behov av grundutbildning, är för&lt;br&gt;tidigt att nu öka antalet platser på tolkutbildningen från 45 till 70. STTF&lt;br&gt;anser att kompetensen i dövblindtolkning bör separeras från tecken-&lt;br&gt;språksutbildningen på grund av de utgör två helt skilda tolkmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens handikappråd (SHR) pekar dels på den betydelse komvux&lt;br&gt;skulle kunna ha som utbildningsanordnare av tolkutbildningar dels på att&lt;br&gt;man vid planering av innehållet bör beakta behovet av tolkar som kan&lt;br&gt;fungera i internationella sammanhang. Landstingsförbundet anser att&lt;br&gt;verksamheten med aktiveringskurser för dövblinda bör utökas för att&lt;br&gt;bättre svara mot befintliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket framhåller särskilt vikten av att den grundläggande tecken-&lt;br&gt;språksutbildningen får fortsatta möjligheter att spridas och utvecklas,&lt;br&gt;både inom gymnasieskolan och vuxenutbildningens ram. Verket nämner&lt;br&gt;särskilt den möjlighet till utbildningen i teckenspråk som ges i form av&lt;br&gt;distansutbildning vid Statens skola för vuxna i Härnösand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket (RRV) är tveksamt till inrättandet av ett resurscen-&lt;br&gt;ter. De uppgifter som planeras för detta center bör kunna lösas inom&lt;br&gt;ramen för nuvarande myndigheter och intresseorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Övrigt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningen tar upp frågan om auktorisation för teckenspråkstolkar och&lt;br&gt;föreslår att förordningen (1985:613) om auktorisation av tolkar och&lt;br&gt;översättare ändras så att auktorisation får avse också teckenspråkstolkar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har kommenterat frågan. Kommerskollegium -&lt;br&gt;som har att pröva frågor om auktorisation - ser inga principiella hinder&lt;br&gt;mot att en auktorisation av teckenspråkstolkar införs. Kommerskolle-&lt;br&gt;gium anser dock att frågan bör utredas ytterligare, bl.a. med hänsyn till&lt;br&gt;hur den framtida utbildningen av teckenspråkstolkar kommer att utfor-&lt;br&gt;mas samt oklarheten i fråga om finansieringen av auktorisations-&lt;br&gt;systemet. Övriga remissinstanser som yttrat sig stöder förslaget om&lt;br&gt;auktorisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;Hjälpmedelsutredningens betänkande&lt;br&gt;(SOU 1989:39) Hjälpmedelsverksamhetens&lt;br&gt;utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.6&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Över Hjälpmedelsutredningens betänkande har sammanlagt 83 organ&lt;br&gt;avlämnat yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande avgetts av följande myndigheter: Social-&lt;br&gt;styrelsen (SoS), Riksförsäkringsverket (RFV), Statens handikappråd&lt;br&gt;(SHR), Nämnden för vårdartjänst (NV), Universitets- och högskole-&lt;br&gt;ämbetet (UHÄ) med underremisser, Skolöverstyrelsen (SÖ), Statens&lt;br&gt;institut för läromedel (SIH), Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), Boverket,&lt;br&gt;Styrelsen för teknisk utveckling (STU), Riksrevisionsverket (RRV),&lt;br&gt;Statskontoret, Konsumentverket, Forskningsrådsnämnden (FRN) och&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen (ASS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande avgetts av samtliga landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har efter remiss yttrande avgetts av följande organ: Gotlands&lt;br&gt;kommun, Malmö kommun, Svenska kommunförbundet, Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationalise-&lt;br&gt;ringsinstitut (Spri), Handikappinstitutet, Televerket, Tjänstemännens&lt;br&gt;centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO),&lt;br&gt;Sveriges akademikernas centralorganisation (SACO-SR), Handikapp-&lt;br&gt;förbundens centralkommitté (HCK), De handikappades riksförbund&lt;br&gt;(DHR), Pensionärernas riksorganisation (PRO), Sveriges pensionärsför-&lt;br&gt;bund (SPF), Synskadades riksförbund (SRF), AB Sjukvårdshuvudmän-&lt;br&gt;nens upphandlingsbolag och Svenska sjukvårdsleverantörers förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande instanser har på eget initiativ inkommit med yttranden:&lt;br&gt;Talboks- och punktskriftsbiblioteket, Uppvidinge kommun, Alvesta&lt;br&gt;kommun, Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR), ILCO i&lt;br&gt;Stockholms län, Skåneföreningen av riksförbundet för trafik- och polio-&lt;br&gt;skadade, HCK i Malmöhus län, HCK i Kronobergs län, Hörselvårds-&lt;br&gt;assistentföreningen, Ortopedtekniska branschrådet, Riksförbundet för&lt;br&gt;njursjuka (RNj), Föreningen för de neurosedynskadade (FfdN), Apo-&lt;br&gt;teksbolaget, Riksförbundet för trafik- och polioskadade (RFP), Före-&lt;br&gt;ningen rekryteringsgruppen, Hörselkuratorenas förening, Riksförbundet&lt;br&gt;för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna (FUB), Handikapp-&lt;br&gt;rörelsens socialdemokratiska funktionärsförening, Riksförbundet för&lt;br&gt;döva, hörselskadade och språkstörda barn (DHB), Hörselskadades&lt;br&gt;riksförbund (HRF), Sveriges dövas riksförbund (SDR), Svenska psoria-&lt;br&gt;sisförbundet (PSO), Svensk teknisk audiologisk förening, Riksförbundet&lt;br&gt;för mag- och tarmsjuka (RMT), Bröstcancerföreningamas riksorganisa-&lt;br&gt;tion (BRO), Riksföreningen för ben- och armamputerade och Svenska&lt;br&gt;handikappidrottsförbundet (SHIF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;311&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna synpunkter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissorgan är positiva till den kartläggning av hjälpmedels-&lt;br&gt;verksamheten som utredningen gjort. Handikappinstitutet konstaterar att&lt;br&gt;utredningens beskrivande delar av hjälpmedelsverksamheten ger en bra&lt;br&gt;bild av dagens förhållanden. Några hälso- och sjukvårdshuvudmän&lt;br&gt;biträder utredningens bedömning om att hjälpmedelsverksamheten i&lt;br&gt;stora delar fungerar rätt väl. Bristerna får sökas inom organisationen för&lt;br&gt;utprovning, tillhandahållande och uppföljning. SHR menar att det varit&lt;br&gt;värdefullt att funktionshindrade själva fått ge sin syn på verksamheten i&lt;br&gt;bl.a. den brukarstudie som ingår som en del av utredningens arbete.&lt;br&gt;Även utredningens slutsatser ifråga om utveckling och kostnader m.m.&lt;br&gt;delas av flertalet remissinstanser. T.ex. Landstingsförbundet framhåller&lt;br&gt;att utredningens syn på kostnadsökningen under 1980-talets expansiva&lt;br&gt;period överensstämmer med förbundsstyrelsens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot är remissorganen inte lika odelat positiva till utredningens&lt;br&gt;olika förslag. Värmlands läns landsting menar att förslagen ofta är&lt;br&gt;inlindade i resonemang och i bedömningar som gör att de inte är&lt;br&gt;alldeles lätta att följa. Detta förhållande plus utredningens s.k. noll-&lt;br&gt;direktiv ger förslagsdelen ett något uddlöst intryck, anser landstinget.&lt;br&gt;Socialstyrelsen finner det vara olyckligt att handikapprörelsen och&lt;br&gt;utredningsmannen redovisat olika uppfattningar om den framtida verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera huvudmän efterlyser klarare ställningstaganden från utredningens&lt;br&gt;sida. Göteborgs- och Bohus läns landsting framhåller bl.a. att utred-&lt;br&gt;ningen på ett mer entydigt sätt borde ha klargjort omfattningen av&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännens ansvar och gränser för vissa hjälpmedel.&lt;br&gt;Finansieringen av den framtida hjälpmedelverksamheten är ett annat&lt;br&gt;område som vissa huvudmän efterlyser förslag om. Stockholms läns&lt;br&gt;landsting finner det anmärkningsvärt att utredningen inte lämnat något&lt;br&gt;förslag om finansiering av den framtida verksamheten, särskilt mot&lt;br&gt;bakgrund av den mycket snabba kostnadsutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapporganisationerna har en rad kritiska synpunkter på utred-&lt;br&gt;ningens förslag av både mer övergripande natur och i enskildheter.&lt;br&gt;HCK kan t.ex. inte se att de förslag som lagts fram i något väsentligt&lt;br&gt;avseende kommer att lösa de problem som redovisats i kartläggnings-&lt;br&gt;materialet. Liknande synpunkter framförs av SRF.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändrat huvudmannaskap för hjälpmedelsverksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen framhåller att det inte varit dess uppgift att föreslå några&lt;br&gt;förändringar av huvudmannaskapet inom hjälpmedelsförsörjningen. Man&lt;br&gt;konstaterar dock - med hänvisning till pågående utredningsarbete om&lt;br&gt;förändrat huvudmannaskap för den framtida äldre- och handikapp-&lt;br&gt;omsorgen - att också frågan om det framtida ansvaret för hjälpmedels-&lt;br&gt;försörjningen bör tas upp till prövning i det sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissorganen ägnar denna fråga betydande uppmärksamhet. En&lt;br&gt;majoritet av remissorganen avstyrker tanken på att primärkommunema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;312&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också skulle få ett ansvar för hjälpmedelsverksamheten. Uppsala läns&lt;br&gt;landsting menar att det vore djupt olyckligt om hjälpmedelscentralernas&lt;br&gt;verksamhet splittrades upp på olika huvudmän och föreslår därför ett&lt;br&gt;leasingsystem, vilket skulle innebära att kommunerna skulle kunna&lt;br&gt;&amp;quot;hyra&amp;quot; utprovning, service och rådgivning samt de aktuella ordinerade&lt;br&gt;hjälpmedelen från landstinget. Östergötlands läns landsting kan inte&lt;br&gt;acceptera en ordning där ordinationsrätten finns inom kommunerna och&lt;br&gt;ansvaret för att tillhandahålla hjälpmedel ligger på landstinget, och&lt;br&gt;varnar samtidigt för att bygga upp dubbla hjälpmedelsorganisationer.&lt;br&gt;Landstingsförbundet menar att just hjälpmedelsverksamheten är en av de&lt;br&gt;svåraste delfrågorna inom den föreslagna huvudmannaskapsreformen,&lt;br&gt;varför man kräver en omsorgsfull utredning snarast. Handikapporgani-&lt;br&gt;sationerna avvisar också tanken på att huvudmannaskapet bör förändras.&lt;br&gt;Enligt organisationerna skall landstingen vara verksamhetsansvariga,&lt;br&gt;medan kommunerna bör ha ansvar för den uppsökande verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En minoritet av remissorganen ställer sig dock bakom tanken på att&lt;br&gt;också primärkommunerna skulle få ett ansvar inom hjälpmedelsverk-&lt;br&gt;samheten. Svenska kommunförbundet anser att detta bör gälla framför&lt;br&gt;allt de bostadsanknutna hjälpmedlen, men också hjälpmedel för det&lt;br&gt;dagliga livets behov. Även Svenska kommunförbundet menar att frågan&lt;br&gt;om hjälpmedelsverksamheten måste bli föremål för ytterligare utred-&lt;br&gt;ning. Kopparbergs läns landsting finner det naturligt att den huvudman&lt;br&gt;som har ansvar för verksamheten också skall ha ansvar för att hjälp-&lt;br&gt;medel tillhandahålls och svara för kostnaderna för dessa hjälpmedel.&lt;br&gt;Även Kristianstads läns landsting framför liknande synpunkter och&lt;br&gt;framhåller samtidigt att ansvaret för samordning kan åvila landstinget&lt;br&gt;t.ex. när det gäller expertmedverkan, teknisk service och lagerhållning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vidgade handikapp- och hjälpmedelsbegrepp&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen menar att det inte längre är meningsfullt att genom uppräk-&lt;br&gt;ning av produkter söka definiera hjälpmedelsområdet. Inte heller kan en&lt;br&gt;viss skada, sjukdom eller ett visst funktionshinder läggas till grund för&lt;br&gt;ett hjälpmedelsbehov. Uppstår ett behov skall det enligt utredningen&lt;br&gt;tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissorgan ställer sig mer eller mindre positiva till detta&lt;br&gt;synsätt. Vårdhögskolan i Göteborg menar att de traditionella handikapp-&lt;br&gt;och hjälpmedelsbegreppen inte längre fungerar som underlag för be-&lt;br&gt;dömningar av hjälpmedelsbehov. Östergötlands läns landsting fram-&lt;br&gt;håller att det avgörande måste vara om ett hjälpmedel kan minska eller&lt;br&gt;eliminera effekterna av en funktionsnedsättning. Denna produkt måste&lt;br&gt;ofta vägas mot andra medicinska eller andra åtgärder. Det hade därför&lt;br&gt;varit av värde att få den definitionen fastlagd av utredningen, framhåller&lt;br&gt;landstinget. AMS anser att den föreslagna definitionen också borde ha&lt;br&gt;innefattat hjälpmedel inom skolans och arbetslivets område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser vänder sig mot förslaget att slopa definitionerna.&lt;br&gt;Stockholms läns landsting anser förslaget vara olyckligt, eftersom man&lt;br&gt;utan rimliga gränsdragningar försätter personalen i en besvärlig arbetssi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;313&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tuation samtidigt som brukarna utlämnas till en subjektiv bedömning.&lt;br&gt;Medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet är av liknande upp-&lt;br&gt;fattning och menar att det är nödvändigt med en klarare avgränsning av&lt;br&gt;hjälpmedelsbegreppet. Gränsdragningen och ansvaret för s.k. vårdar-&lt;br&gt;hjälpmedel i förhållande till handikapphjälpmedel berörs av flera remiss-&lt;br&gt;organ, vilka menar att det är otillfredsställande att utredningen inte&lt;br&gt;redovisat något förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansvaret for hjälpmedel vid vård och behandling, det dagliga livet,&lt;br&gt;sport, motion och hobby&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen tar upp frågan om vilka hjälpmedel som skall tillhanda-&lt;br&gt;hållas kostnadsfritt. Hjälpmedel och behandling bör även innefatta vissa&lt;br&gt;medicinska produkter som t.ex. insulinpumpar och ventilatorer. An-&lt;br&gt;svaret bör även innefatta hjälpmedel för en normal fritid, men däremot&lt;br&gt;inte hjälpmedel som ingår i motions-, sport- och hobbyverksamhet. Det&lt;br&gt;bör heller inte ingå i huvudmännens ansvar att svara för normal hemut-&lt;br&gt;rustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissopinionen har skilda meningar i dessa frågor. Socialstyrelsen&lt;br&gt;framhåller att gränsdragningen mellan handikapphjälpmedel och övriga&lt;br&gt;produkter som förekommer inom vård och behandling kan vara svår.&lt;br&gt;Med hänvisning till pågående beredningsarbete inom regeringskansliet i&lt;br&gt;fråga om kontroll av medicin-tekniska produkter och dentalmaterial bör&lt;br&gt;den av utredningen föreslagna uppdelningen anstå av patientsäkerhets-&lt;br&gt;skäl, men också på grund av behovet av kompletteringar och förtyd-&lt;br&gt;liganden. ASS berör frågan om s.k. vårdarhjälpmedel och menar att&lt;br&gt;dessa skall provas ut i samråd med brukaren och den personal som skall&lt;br&gt;använda hjälpmedlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östergötlands läns landsting tar upp frågan om utredningens beskriv-&lt;br&gt;ning av begreppet &amp;quot;normal&amp;quot;. Utredningens formuleringar blir inte till&lt;br&gt;någon hjälp t.ex. vid de ständigt återkommande diskussionerna om vad&lt;br&gt;som är normal resp, icke normal hemutrustning. Ytterligare ett antal&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmän tar upp denna fråga. Kristianstads läns landsting&lt;br&gt;menar att gränsdragningen mellan hjälpmedel för s.k. normal fritid å&lt;br&gt;ena sida och annan hobby och fritidsverksamhet å den andra sidan, kan&lt;br&gt;vara svår att upprätthålla i praktiken. Bohus läns landsting tror att det&lt;br&gt;kommer att bli svårt - om man följer utredningens förslag - att i det&lt;br&gt;enskilda fallet avgöra vad som är sport, motion och hobbyverksamhet&lt;br&gt;resp. s.k. normal fritid. SHIF avvisar utredningens tankegångar vad&lt;br&gt;gäller begränsningen av hjälpmedel för sport och idrott. Tvärtom menar&lt;br&gt;förbundet, att hjälpmedel för idrott och fritid skall tillhandahållas handi-&lt;br&gt;kappade människor till rimliga kostnader. Hjälpmedlen behöver inte&lt;br&gt;delas ut gratis, men till ett subventionerat pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;314&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bidragsgivningen inom hjälpmedelsverksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att det för dem som står utanför det statliga bilstödet&lt;br&gt;är det angeläget att kunna få tillgång till landstingens s.k. mopedbidrag.&lt;br&gt;Reglerna för bidrag för glasögon till barn och ungdomar bör enligt&lt;br&gt;utredningen ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga remissorgan som yttrat sig i de båda frågorna framför&lt;br&gt;kritiska synpunkter på nuvarande verksamheter. Vad gäller landstingens&lt;br&gt;mopedbidrag menar flertalet att bidragsformen är otidsenlig och bör&lt;br&gt;inordnas i det statliga bilstödet. Inte heller bidraget för inköp av glas-&lt;br&gt;ögon till barn och ungdomar bör i fortsättningen vara en uppgift för&lt;br&gt;landstingen. Även i detta fall kan - efter en eventuell utredning -&lt;br&gt;bidraget administreras av försäkringskassorna. Malmö kommun anser att&lt;br&gt;det nuvarande schablonbidraget till glasögon bör slopas och ersättas med&lt;br&gt;ett upphandlingsavtal med leverantörer av glasögon till barn och ung-&lt;br&gt;domar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den enskildes rätt till hjälpmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till svårigheterna att särskilja rätten till hjälpmedel från&lt;br&gt;rätten till andra medicinska insatser föreslås att huvudmännen själva&lt;br&gt;skall få avgöra vilka hjälpmedel som skall tillhandahållas kostnadsfritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissorgan delar inte utredningens förslag i denna del. Om&lt;br&gt;varje huvudman får möjlighet att själv avgöra vilka hjälpmedel som&lt;br&gt;skall tillhandahållas kostnadsfritt, är risken uppenbar att verksamheten&lt;br&gt;inte blir likvärdig över hela landet befarar Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om att besvära sig över hjälpmedelsbeslut tas upp av flera&lt;br&gt;remissorgan. Konsumentverket menar att en möjlighet att överpröva&lt;br&gt;hjälpmedelsbeslut måste tillskapas. Handikapporganisationerna avvisar&lt;br&gt;tanken på att den framtida hjälpmedelsverksamheten skall utgöra en del&lt;br&gt;av sjukvården. Med denna utgångspunkt menar man att rätten till hjälp-&lt;br&gt;medel skall garanteras i lag och att brukaren skall ges rätt att överklaga&lt;br&gt;hjälpmedelsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissorgan anser att frågan om en eventuell lagreglering av&lt;br&gt;hjälmedelsverksamheten måste utredas ytterligare. Bl.a. måste man&lt;br&gt;belysa eventuella konflikter med annan lagstiftning anser Svenska kom-&lt;br&gt;munförbundet. Även Landstingsförbundet framför liknande synpunkter.&lt;br&gt;Socialstyrelsen anser ått man bör pröva en lagreglering, inte minst mot&lt;br&gt;bakgrund av handikapprörelsens starka krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal sjukvårdshuvudmän ställer sig bakom utredningens bedöm-&lt;br&gt;ning att någon lagreglering av hjälpmedelsverksamheten inte bör ske.&lt;br&gt;Det vore, menar Kristianstads läns landsting, olyckligt att särbehandla&lt;br&gt;den gruppen handikappade jämfört med övriga grupper i samhället,&lt;br&gt;varför man ställer sig tveksam till en lagstiftning inom området. Öster-&lt;br&gt;götlands läns landsting menar att en lagstiftning inte kan ha annat än&lt;br&gt;negativa konsekvenser, eftersom hjälpmedel är en bland andra åtgärder&lt;br&gt;inom vården som kan övervägas och samma regler bör gälla för alla&lt;br&gt;åtgärder inom hela hälso- och sjukvårdsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;315&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hjälpmedelsförsörjningens framtida organisation &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;. , &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till en eventuell framtida decentralisering av hjälp-&lt;br&gt;medelsverksamheten på grund av äldreomsorgsreformen bör man väga&lt;br&gt;in behovet av specialistkompetens hos sjukvårdshuvudmännen, föreslår&lt;br&gt;utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissorgan ansluter sig till utredningens synpunkter i denna&lt;br&gt;fråga. Handikappinstitutet framhåller att de olika centralerna och de&lt;br&gt;ortopedtekniska avdelningarna inom hjälpmedelsförsörjningen bör få en&lt;br&gt;nyckelroll i den framtida decentraliserade verksamheten. Handikappor-&lt;br&gt;ganisationerna däremot avvisar tanken på att hjälpmedelsverksamheten&lt;br&gt;skall decentraliseras till primärkommunema.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hjälpmedelsbehov som behöver särskild uppmärksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen behövs särskilda hjälpmedelsinsatser för personer&lt;br&gt;med psykisk utvecklingsstörning samt för handikappade som i praktiken&lt;br&gt;bor på institution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissorgan ställer sig bakom utredningens bedömningar i&lt;br&gt;denna del. Svenska kommunförbundet menar att det är viktigt att an-&lt;br&gt;svarsfrågan blir tydlig och att rutinerna för att tillgodose behoven inte&lt;br&gt;försvårar handläggningen. SHR riktar uppmärksamheten på hjälpmedels-&lt;br&gt;behoven inom den slutna psykiatriska vården och framhåller att det&lt;br&gt;råder stor brist på hjälpmedel bland dessa patienter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ny teknik inom hjälpmedelsförsörjningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att säkra datatekniken inom hjälpmedelsområdet bör regionala&lt;br&gt;centrer byggas upp och Handikappinstitutet bör i detta sammanhang ges&lt;br&gt;en samordnande roll, föreslår utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga remissorgan ställer sig positiva till förslaget. Landstings-&lt;br&gt;förbundet ser positivt på att teknisk kompetens och ny kunskap samlas&lt;br&gt;in och kan återföras till det lokala planet. Handikappinstitutet fram-&lt;br&gt;håller att datatekniken har en mycket stor potential inom hjälpmedels-&lt;br&gt;området och att den påbörjade utvecklingen kommer att accelerera&lt;br&gt;under 1990-talet genom nya material, reglerteknik m.m. RTP menar att&lt;br&gt;i analogi med nu nämnda resurscentrer bör man kunna tillskapa mot-&lt;br&gt;svarande centrer inom det ortopedtekniska området.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kortare väntetider för hjälpmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen framhåller att inom vissa delar av hjälpmedelsverksam-&lt;br&gt;heten bör resurser och organisation ses över. Därmed skulle väntetider-&lt;br&gt;na för vissa hjälpmedel, för vilka väntetiderna för närvarande är&lt;br&gt;oacceptabelt långa, kunna nedbringas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera sjukvårdshuvudmän konstaterar att för att få vissa hjälpmedel är&lt;br&gt;väntetiderna mycket långa, vilket inte kan accepteras. I några sjuk-&lt;br&gt;vårdsområden har man därför vidtagit olika åtgärder för att reducera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;316&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;väntetiderna. Förslaget att Socialstyrelsen skall utarbeta allmänna råd Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;för hörselvården kan vara ett sätt att minska väntetiderna inom detta Bilaga 1.6&lt;br&gt;område anser Handikappinstitutet. Andra sätt att minska köer och&lt;br&gt;väntetider är ett utökat primärkommunalt inflytande inom hjälpmedels-&lt;br&gt;verksamheten och därmed också ordinationsrätt för kommunal personal.&lt;br&gt;Härigenom borde verksamheten effektiviseras och väntetiderna minska,&lt;br&gt;framhåller Konsumentverket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillgången på enklare hjälpmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enklare hjälpmedel skall kunna saluföras över disk direkt till brukarna.&lt;br&gt;Apoteksbolaget föreslås att i mindre skala via några apotek påbörja en&lt;br&gt;försöksverksamhet inom området. I anslutning härtill betonar utred-&lt;br&gt;ningen att informationen kring hjälpmedel för det dagliga livet måste bli&lt;br&gt;bättre och mer tillgänglig för allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissorganen ställer sig över lag positiva till att de enklare hjälp-&lt;br&gt;medlen skall kunna tillhandahållas i smidigare former än för när-&lt;br&gt;varande. Vissa av de aktuella produkterna är i praktiken inte heller&lt;br&gt;tillgängliga på den öppna marknaden. Några sjukvårdshuvudmän marke-&lt;br&gt;rar att det inte kan vara en landstingsuppgift att saluföra enklare handi-&lt;br&gt;kapphjälpmedel. Däremot förklarar sig Apoteksbolaget - att i likhet med&lt;br&gt;vad som gäller för de kostnadsfria förbrukningsartiklarna - berett att via&lt;br&gt;några apotek ta på sig ett distributionsuppdrag även för andra hjälp-&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser framhåller vikten av att hitta nya distributions-&lt;br&gt;former för enklare hjälpmel för bl.a. äldre personer som inte behöver&lt;br&gt;sjukvårdens resurser. Socialstyrelsen anser att ett eventuellt framtida&lt;br&gt;nytt distributionssystem måste ses som ett komplement och inte som en&lt;br&gt;konkurrent till nuvarande system. Situationen för gruppen svårt handi-&lt;br&gt;kappade som behöver många olika slag av hjälpmedel får inte försäm-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändrat huvudmannaskap for vissa hjälpmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att huvudmannaskapet för texttelefoner, hjälpmedel&lt;br&gt;inom den kommunala barnomsorgen samt vid statliga specialskolor och&lt;br&gt;vid folkhögskolor ändras så att sjukvårdshuvudmännen får det samlade&lt;br&gt;ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet sjukvårdshuvudmän tillstyrker utredningsförslagen, allt under&lt;br&gt;förutsättning att ekonomiska resurser i motsvarande omfattning tillförs&lt;br&gt;dem för de olika verksamheterna. Några huvudmän menar dock att det&lt;br&gt;inte finns några motiv för en förändring och framhåller att dessa frågor&lt;br&gt;måste prövas i samband med en total huvudmannaskapsförändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller förslaget om ändrat huvudmannaskap för texttelefoner&lt;br&gt;anser Handikappinstitutet att det inte är självklart att sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen skall ta över detta. Ansvars- och kostnadsfrågorna måste enligt&lt;br&gt;institutet utredas mer grundligt. Även Landstingsförbundet är kritiskt&lt;br&gt;och ställer sig t.ex. tveksamt till om ett förändrat huvudmannskap skulle&lt;br&gt;resultera i en ökad återanvändning av textelefoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;317&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller förslaget om en huvudmannaskapsförändring för kostnads- Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;fria förbrukningsartiklar anser Socialstyrelsen att mycket talar för att Bilaga 1.6&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen bör få ett ansvar för dessa. Även RFV framför&lt;br&gt;liknande tankegångar. De sjukvårdshuvudmän som ansluter sig till&lt;br&gt;förslaget framhåller samtidigt att ett absolut krav är att man får ekono-&lt;br&gt;misk kompensation. Handikapporganisationerna avvisar förslaget med&lt;br&gt;hänvisning till att det nuvarande systemet fungerar bra och att någon&lt;br&gt;förändring därför inte behövs. Andra synpunkter är att förslaget kräver&lt;br&gt;mer ingående analyser än de utredningen gjort.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avgifter for hjälpmedel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En viktig princip är enligt utredningen att handikapphjälpmedel skall&lt;br&gt;vara kostnadsfria för den enskilde. Denna princip utesluter dock inte att&lt;br&gt;vissa avgifter bör kunna tas ut vid tillhandahållandet av hjälpmedel,&lt;br&gt;t.ex. vid utprovning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal sjukvårdshuvudmän framhåller att man redan infört olika slag&lt;br&gt;av avgifter vid bl.a. tillhandahållande och lån av hjälpmedel. Vissa&lt;br&gt;remissorgan avvisar tanken på olika slag av avgifter. Bl.a. Socialstyrel-&lt;br&gt;sen och handikapporganisationerna anser att de som behöver hjälpmedel&lt;br&gt;skall få sådana kostnadsfritt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utbildnings- och kompetensfrågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller kompetens- och utbildningsfrågor kring handikapphjälpmedel&lt;br&gt;föreslår utredningen en översyn av innehållet i de utbildningar där&lt;br&gt;hjälpmedel ingår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UHÅ liksom SÖ framhåller att man kommer att beakta hjälpmedels-&lt;br&gt;frågoma i de översyner av berörda utbildningar som kommer att göras.&lt;br&gt;Handikappinstitutet stryker under behovet av ökade utbildningsinsatser&lt;br&gt;och är berett att ta fram det utbildningsmaterial som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handikappinstitutet och framtidens hjälmedelsförsöijning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser det vara av avgörande betydelse att Handikappinstitu-&lt;br&gt;tet även i fortsättningen förblir det centrala organet inom hjälpmedels-&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissorgan framhåller att institutet har viktiga funktioner att&lt;br&gt;fylla i framtiden. Förväntningarna och önskemålen är många: institutet&lt;br&gt;skall ha ett ansvar för att ny teknik tas till vara inom hjälpmedelsom-&lt;br&gt;rådet, tillgodose behovet av bra och säkra hjälpmedel, vara ett framtids-&lt;br&gt;inriktat konsumentinstitut för handikappades behov samt bedriva egen&lt;br&gt;informations- och utbildningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En central funktion för Handikappinstitutet är att ge ut en rekommen-&lt;br&gt;derande förteckning över provade handikapphjälpmedel. Utredningen&lt;br&gt;föreslår att den rekommenderande funktionen upphör och att institutet&lt;br&gt;istället informerar om provade hjälpmedel. Flertalet sjukvårdshuvudmän&lt;br&gt;tillstyrker förslaget. Huvudmännen anser att om landstingen har kost-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;318&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadsansvar för verksamheten bör den inte regleras från centralt håll Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;genom anvisningar och riktlinjer. Andra remissorgan anser, å andra Bilaga 1.6&lt;br&gt;sidan, att den rekommenderande funktionen bör behållas, eftersom man&lt;br&gt;härigenom uppnår en större enhetlighet i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen ställer sig tveksam till förslaget och befarar att den&lt;br&gt;framtida tillsynsverksamheten kommer att bli betydligt svårare att&lt;br&gt;genomföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen bedömer att Handikappinstitutet har viktiga samord-&lt;br&gt;ningsuppgifter inom forsknings- och utredningsområdet. F/W ställer sig&lt;br&gt;bakom förslaget att institutet även i fortsättningen skall ha denna sam-&lt;br&gt;ordningsfunktion. STU ser positivt på institutets FoU-roll och framhåller&lt;br&gt;samtidigt att det finns en mycket stor produktpotential att ta till vara för&lt;br&gt;hjälpmedelsområdet bland de produkter som förekommer på den all-&lt;br&gt;männa marknaden. De korta serierna begränsar emellertid det ekono-&lt;br&gt;miska intresset och gör att de större företagen sällan kommer in på&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller frågan om den framtida finansieringen av Handikappinstitu-&lt;br&gt;tets drift, föreslår utredningen att verksamheten bör ges en fast budget&lt;br&gt;med treåriga finansieringsramar. Staten föreslås bidra till finansieringen&lt;br&gt;med anslag över statsbudgeten. Landstingens bidrag till institutet bör&lt;br&gt;som hittills lämnas inom ramen för ersättningen från sjukförsäkringen.&lt;br&gt;I den mån kommunerna blir huvudmän för viss hjälpmedelsverksamhet&lt;br&gt;bör de också delta i finansieringen av institutet. De remissorgan som&lt;br&gt;tagit upp frågan ställer sig bakom utredningens förslag. Handikappinsti-&lt;br&gt;tutet framhåller att institutet också är beroende av externa projektanslag&lt;br&gt;för att kunna genomföra mer omfattande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Uppföljning och utvärdering av hjälpmedelsverksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen bör uppföljning och utvärdering av hjälpmedels-&lt;br&gt;försörjningen i framtiden ske på ett mer aktivt sätt. Socialstyrelsen och&lt;br&gt;Handikappinstitutet bör kunna komplettera varandra och ge goda förut-&lt;br&gt;sättningar för en aktiv tillsynsverksamhet. Socialstyrelsen förutser att&lt;br&gt;man inför framtiden kommer att följa upp hur olika handikappgrupper&lt;br&gt;får sina hjälpmedelsbehov tillgodosedda och hur hjälpmedelsverksam-&lt;br&gt;heten utvecklas i olika delar av landet. Handikappinstitutet ställer sig&lt;br&gt;bakom förslaget att Socialstyrelsens tillsynsfunktion bör förstärkas.&lt;br&gt;Flertalet remissorgan tillstyrker förslaget om en aktivare tillsyn inom&lt;br&gt;området. Vissa remissorgan framhåller härutöver att styrelsens och&lt;br&gt;institutets ansvarsområden måste preciseras ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den framtida kostnadsutvecklingen m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till en ökande andel äldre-äldre och utvecklingen av ny&lt;br&gt;teknik m.m. förutser utredningen en fortsatt kraftig volymtillväxt av&lt;br&gt;hjälpmedelsförsörjningen och därmed åtföljande kostnadsökningar.&lt;br&gt;Överslagsmässigt beräknas kostnadsökningarna till 20-30 mkr per år.&lt;br&gt;Ändras huvudmannaskapet inom äldre- och handikappomsorgen sker en&lt;br&gt;kostnadsmässig omfördelning mellan huvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;319&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissorgan tar upp utredningens analys av den framtida&lt;br&gt;kostnadsutvecklingen av hjälpmedelsverksamheten. Bl.a. menar man att&lt;br&gt;utredningen borde ha försökt sig på att analysera effekterna av de&lt;br&gt;vårdpolitiska strävandena att minska antalet institutioner till förmån för&lt;br&gt;vård i hemmet. Några remissorgan saknar en diskussion om alternativa&lt;br&gt;lösningar och prioriteringar inom hjälpmedelsverksamheten i syfte att&lt;br&gt;dämpa den framtida kostnadsutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande systemet innebär att staten via en särskild hjälpme-&lt;br&gt;delsersättning inom ramen för den allmänna sjukvårdsersättningen&lt;br&gt;svarar för en viss del av finansieringen av hjälpmedelsförsörjningen.&lt;br&gt;Utredningen föreslår att hjälpmedelsersättningen slopas och inordnas i&lt;br&gt;den allmänna sjukvårdsersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Merparten av sjukvårdshuvudmännen tillstyrker förslaget. Enligt&lt;br&gt;handikapporganisationerna bör staten ha det övergripande ansvaret för&lt;br&gt;finansieringen av hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;320&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förklaring av förkortningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ABF&lt;br&gt;AFL&lt;br&gt;AMS&lt;br&gt;AMV&lt;br&gt;ASS&lt;br&gt;BoU&lt;br&gt;BRO&lt;br&gt;DHB&lt;br&gt;DHR&lt;br&gt;Dvtf&lt;br&gt;FA&lt;br&gt;FB&lt;br&gt;FBIS&lt;br&gt;FfdN&lt;br&gt;FiU&lt;br&gt;FRN&lt;br&gt;FSA&lt;br&gt;FSDB&lt;br&gt;FSF&lt;br&gt;FSS&lt;br&gt;FUB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;GIL&lt;br&gt;HCK&lt;br&gt;HRF&lt;br&gt;HSL&lt;br&gt;HSL&lt;br&gt;ILCO&lt;br&gt;JO&lt;br&gt;KU&lt;br&gt;LO&lt;br&gt;LSR&lt;br&gt;LSS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LVU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NHR&lt;br&gt;NV&lt;br&gt;OVAR&lt;br&gt;PBL&lt;br&gt;POMS&lt;br&gt;PRO&lt;br&gt;prop.&lt;br&gt;PSO&lt;br&gt;RBA&lt;br&gt;RBU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarnas bildningsförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostadsutskottet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bröstcancerföreningamas riksorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn&lt;br&gt;De handikappades riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dövblind- och vuxendövtolkföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksföreningen autism&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkbildningsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet blödarsjuka i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen för de neurosedynskadade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansutskottet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningsrådsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet Sveriges arbetsterapeuter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Sveriges dövblinda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen svensk företagshälsovård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Sveriges socialchefer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och&lt;br&gt;vuxna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgsföreningen för Independent Living&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappförbundens centralkommitté&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hörselskadades riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högskolan för lärarutbildning i Stockholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenskt förbund för stomiopererade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän/Justitieombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstitutionsutskottet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Legitimerade sjukgymnasters riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1993:000) om stöd och service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Neurologiskt handikappades riksförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden för vårdartjänst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omsorgens verksamhetsansvarigas riksförening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plan- och bygglagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen psykologer inom omsorgsverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionärernas riksorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska psoriasisförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen för ben- och armamputerade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;321&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rekapp&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet för enskild handkappomsorg&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RfCF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet cystisk fibros&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RTP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet för trafik- och polioskadade&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RFV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RHL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet för hjärt- och lungsjuka&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RIO&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rörelsefolkhögskolomas intresseorganisation&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RMT&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet för mag- och tarmsjuka&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RmA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet mot astma och allergi&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RMR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet mot reumatism&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RNj&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet för njursjuka&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RRV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RSMH&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet för social och mental hälsa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;RSV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;rskr.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Riksdagsskrivelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SAF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svenska arbetsgivareföreningen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SAV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens arbetsgivarverk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SD&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svenska diabetesförbundet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SDR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges dövas riksförbund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SEF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svenska epilepsiförbundet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SFR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges frikyrkoråd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SFS&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svensk författningssamling&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SfU&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Socialförsäkringsutskottet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SGI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sjukpenninggrundande inkomst&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SHIF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svenska handikappidrottsförbundet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SHR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens handikappråd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SIH&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens institut för handikappfrågor i skolan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SIV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SKAF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunalarbetareförbundet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SLMR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svensk läkarförening för mental retardation&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SLTF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svenska lokaltrafikföreningen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SKTF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges kommunaltjänstemannaförbund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SLS&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svenska läkaresällskapet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SOSFS&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens författningssamling&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SoL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SoU&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SOU&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Statens offentliga utredningar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SPF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges pensionärsförbund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;STIL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stockholms-kooperativet för Independent Living&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;STU&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för teknisk utveckling&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SFR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges frikyrkoråd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SRF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Synskadades riksförbund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SSR&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges stamningsföreningars riksförbund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;TCO&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tj änstemännens centralorganisation&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;TF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;T andvårdsskadeförbundet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;TSV&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;T rafiksäkerhetsverket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SACO&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges akademikers centralorganisation&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;SÖ&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skolöverstyrelsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;TÖI&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tolk- och översättarinstitutet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;322&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UbU &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utbildningsutskottet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;US &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Riksorganisationen unga synskadade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UHÄ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Universitets- och högskoleämbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;WHO &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Världshälsoorganisationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;323&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagförslagen i lagrådsremissen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och&lt;br&gt;särskild service åt personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. med betydande och bestående begåvningshandikapp efter hjärnskada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. med andra stora och varaktiga fysiska eller psykiska funktions-&lt;br&gt;hinder som uppenbart inte beror på normalt åldrande, men som för-&lt;br&gt;orsakar betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett&lt;br&gt;omfattande stödbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Varje landsting skall, om inte annat överenskoms enligt 17 §, svara&lt;br&gt;för insatser enligt 9 § första stycket 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje kommun skall, om inte annat överenskoms enligt 17 §, svara&lt;br&gt;för insatser enligt 9 § första stycket 2-10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vad som föreskrivs för landsting i denna lag gäller också kom-&lt;br&gt;muner som inte ingår i något landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Denna lag innebär ingen inskränkning i de rättigheter som den&lt;br&gt;enskilde kan ha enligt någon annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verksamhetens mål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor&lt;br&gt;och full delaktighet i samhällslivet för de personer som avses i 1 §.&lt;br&gt;Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna krav på verksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Insatserna enligt denna lag skall vara varaktiga, samordnade och ges&lt;br&gt;i samarbete med andra berörda samhällsorgan och myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten skall vara grundad på respekt för den enskildes självbe-&lt;br&gt;stämmanderätt och integritet. Den enskilde skall i största möjliga ut-&lt;br&gt;sträckning ges inflytande och medbestämmande över insatser som ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som&lt;br&gt;behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall&lt;br&gt;kunna ges.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rätten till insatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Personer som avses i 1 § har rätt till insatser i form av särskilt stöd&lt;br&gt;och särskild service enligt 9 § 1-9, om de behöver sådan hjälp i sin&lt;br&gt;livsföring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;324&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avses i 1 § 1 och 2 har, under samma förutsättningar, även rätt till Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;insatser enligt 9 § 10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor.&lt;br&gt;Insatserna skall anpassas till mottagarens individuella behov samt utfor-&lt;br&gt;mas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem och&lt;br&gt;stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Insatser enligt denna lag skall ges den enskilde endast om han begär&lt;br&gt;det. Den som är under 15 år eller uppenbart saknar förmåga att på egen&lt;br&gt;hand ta ställning i frågan skall i stället få insatserna på begäran av&lt;br&gt;vårdnadshavare, god man, förmyndare eller förvaltare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Insatserna for särskilt stöd och särskild service&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § Insatserna för särskilt stöd och särskild service är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild&lt;br&gt;kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och&lt;br&gt;varaktiga funktionshinder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kost-&lt;br&gt;nader för sådan assistans, till den del behovet av ekonomiskt stöd inte&lt;br&gt;täcks av assistansersättning enligt lagen (1992:000) om assistansersätt-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ledsagarservice,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. biträde av kontaktperson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. avlösarservice i hemmet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i anslutning till skoldagen samt under lov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. bostad med särskild service för vuxna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar&lt;br&gt;förvärvsarbete och inte utbildar sig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I insatserna enligt första stycket 5-10 ingår också omvårdnad. I insat-&lt;br&gt;serna bostad med särskild service för barn och ungdomar samt bostad&lt;br&gt;med särskild service för vuxna ingår också fritidsverksamhet och kul-&lt;br&gt;turella aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I samband med att insats enligt denna lag beviljas kan den enskilde&lt;br&gt;begära att en individuell plan med beslutade och planerade insatser&lt;br&gt;upprättas i samråd med honom eller henne. I planen skall även åtgärder&lt;br&gt;av andra organ redovisas. Planen skall fortlöpande och minst en gång&lt;br&gt;om året omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget och kommunen skall underrätta varandra om upprättade&lt;br&gt;planer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om någon till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt&lt;br&gt;missbruk av beroendeframkallande medel eller någon annan liknande&lt;br&gt;orsak är ur stånd att själv ta hand om sådant ekonomiskt stöd som avses&lt;br&gt;i 9 § 2, får kommunen besluta att ersättningen skall betalas ut till någon&lt;br&gt;annan person för att användas till kostnader för personlig assistans till&lt;br&gt;den stödberättigade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Kommunen får besluta om återbetalning av ekonomiskt stöd som&lt;br&gt;beviljats enligt 9 § 2, om den som beviljats stödet genom oriktiga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifter eller på annat sätt har förorsakat att det ekonomiska stödet har Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;lämnats felaktigt eller med för högt belopp. Detsamma gäller om det &amp;nbsp;Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiska stödet i annat fall har lämnats felaktigt eller med för högt&lt;br&gt;belopp och mottagaren skäligen borde ha insett detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i&lt;br&gt;fråga om verksamhet enligt 9 § 6-10 meddela föreskrifter till skydd för&lt;br&gt;enskildas liv, personliga säkerhet eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskilda uppgifter för kommunen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § Kommunen skall verka för att insatser som skall tas upp i en plan&lt;br&gt;enligt 10 § samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Till kommunens uppgifter hör att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hålla en fortlöpande kunskap om vilka invånare i kommunen som&lt;br&gt;har behov av stöd enligt lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verka för att personer som avses i 1 § får sina behov tillgodosedda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. informera om mål och medel för verksamheten enligt denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. medverka till att personer som avses i 1 § får tillgång till arbete&lt;br&gt;eller studier,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt&lt;br&gt;för personer som avses i 1 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. anmäla till överförmyndaren när en person som avses i 1 § kan&lt;br&gt;antas behöva förmyndare, förvaltare eller god man samt när ett för-&lt;br&gt;myndarskap, förvaltarskap eller godmanskap bör kunna upphöra, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. samverka med organisationer som företräder människor med om-&lt;br&gt;fattande funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gemensamma bestämmelser om landstingens och kommunernas&lt;br&gt;ansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 § Ansvaret enligt denna lag gäller gentemot dem som är bosatta&lt;br&gt;inom landstinget respektive i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett landsting eller en kommun skall efter ansökan ge den som tänker&lt;br&gt;bosätta sig inom landstinget respektive i kommunen förhandsbesked om&lt;br&gt;rätt till insatser enligt 9 §. Vid en sådan prövning skall bestämmelserna&lt;br&gt;i denna lag gälla. Landstinget eller kommunen skall utan dröjsmål&lt;br&gt;planera och förbereda insatser som förhandsbeskedet ger den enskilde&lt;br&gt;rätt till under förutsättning att han eller hon bosätter sig inom lands-&lt;br&gt;tinget respektive i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vistas inom landstinget eller i kommunen en kortare tid skall&lt;br&gt;ges det stöd och den hjälp som han eller hon omedelbart behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Ett landsting eller en kommun får med bibehållet ansvar sluta avtal&lt;br&gt;med någon annan om att tillhandahålla av insatser enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett landsting och en kommun som ingår i landstinget får träffa avtal&lt;br&gt;om att ansvar för en eller flera uppgifter enligt denna lag överlåts från&lt;br&gt;landstinget till kommunen eller från kommunen till landstinget. Om en&lt;br&gt;sådan överlåtelse sker skall föreskrifterna i denna lag om landsting&lt;br&gt;respektive kommun i tillämpliga delar gälla för kommunen respektive&lt;br&gt;landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett landsting och en kommun har träffat en överenskommelse&lt;br&gt;enligt andra stycket, får överlåtaren lämna sådant ekonomiskt bidrag till&lt;br&gt;mottagaren som motiveras av överenskommelsen. Har en överlåtelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;326&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skett från ett landsting till samtliga kommuner som ingår i landstinget, Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;får kommunerna lämna ekonomiska bidrag till varandra, om det behövs Bilaga 1.8&lt;br&gt;för kostnadsutjämning mellan kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avgifter m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 § Av dem som är berättigade att av allmän försäkringskassa få&lt;br&gt;assistansersättning enligt lagen (1992:000) om assistansersättning får&lt;br&gt;avgift för personlig assistans tas ut inom ramen för sådan ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Av dem som har folkpension i form av hel förtidspension eller hel&lt;br&gt;ålderspension eller som har annan motsvarande inkomst, får skäliga&lt;br&gt;avgifter för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter tas ut&lt;br&gt;enligt de grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock inte&lt;br&gt;överstiga kommunens självkostnader. Kommunen skall se till att den&lt;br&gt;enskilde får tillräckliga medel för sina personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Om någon under 18 år får omvårdnad i ett annat hem än det egna&lt;br&gt;med stöd av denna lag, är föräldrarna skyldiga att i skälig utsträckning&lt;br&gt;bidra till kommunens kostnader för omvårdnaden. Kommunen får i&lt;br&gt;sådant fall uppbära underhållsbidrag som avser barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § I andra fall än som anges i 18-20 §§ får avgifter eller erättning för&lt;br&gt;kostnader inte tas ut för insatser enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Föreskrifter om verkställighet av bestämmelserna om avgifter och&lt;br&gt;kostnadsansvar i 18-20 §§ får meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nämnder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;23 § Ledningen av landstingets verksamhet enligt denna lag skall utövas&lt;br&gt;av en eller flera nämnder som landstinget utser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningen av kommunens verksamhet enligt denna lag skall utövas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en eller flera nämnder som kommunfullmäktige utser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en sådan nämnd som avses i första och andra styckena gäller vad&lt;br&gt;som är föreskrivet om nämnder i kommunallagen (1991:900).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Enskild verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;24 § Om en enskild yrkesmässigt vill bedriva sådan verksamhet som&lt;br&gt;anges i 9 § första stycket 6-10 skall den enskilde söka tillstånd hos&lt;br&gt;länsstyrelsen i det län där verksamheten skall bedrivas. Länsstyrelsen&lt;br&gt;har rätt att inspektera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskild verksamhet skall stå under tillsyn av den eller de nämnder&lt;br&gt;som avses i 23 § andra stycket i den kommun där verksamheten be-&lt;br&gt;drivs. Om ansvaret för uppgiften överlåtits till landstinget enligt 17 §&lt;br&gt;andra stycket skall verksamheten i stället stå under tillsyn av lands-&lt;br&gt;tingets motsvarande nämnd. Nämnden har rätt att inspektera verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Om det råder något allvarligt missförhållande inom en enskild&lt;br&gt;verksamhet som avses i 24 §, skall länsstyrelsen förelägga den som har&lt;br&gt;ansvaret för verksamheten att avhjälpa missförhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsens föreläggande inte följs, får länsstyrelsen återkalla&lt;br&gt;tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;327&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning m.m. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Socialstyrelsen har den centrala tillsynen över verksamhet enligt Bilaga 1.8&lt;br&gt;denna lag. Styrelsen skall följa, stödja och utvärdera verksamheten samt&lt;br&gt;informera om den och stimulera till vidareutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Länsstyrelsen har inom länet tillsyn över verksamhet enligt denna&lt;br&gt;lag och får då inspektera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall också inom länet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör verksam-&lt;br&gt;heten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ge kommunerna råd i deras verksamhet samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. främja samverkan i planering mellan kommunerna, landstingen och&lt;br&gt;andra samhällsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;28 § Beslut av en sådan nämd som avses i 23 § får överklagas hos&lt;br&gt;länsrätten om beslutet avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. insatser åt enskilda enligt 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utbetalning till någon annan enligt 11 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. återbetalning enligt 12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förhandsbesked om rätt till insatser enligt 16 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. tillstånd till enskild verksamhet enligt 24 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. föreläggande eller återkallelse av tillstånd enligt 25 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beslut som meddelats av en nämnd som avses i 23 §, länsstyrel-&lt;br&gt;sen, länsrätten eller kammarrätten i frågor som avses i första stycket&lt;br&gt;gäller omedelbart. Länsrätten eller kammarrätten får dock förordna att&lt;br&gt;dess beslut skall gälla först sedan det vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;29 § Den som utan tillstånd driver en sådan verksamhet som avses i 24&lt;br&gt;§ döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tystnadsplikt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;30 § Den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven&lt;br&gt;enskild verksamhet som avser insatser enligt denna lag får inte obe-&lt;br&gt;hörigen röja vad han därvid erfarit om någons personliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om ikraftträdande av denna lag meddelas i lagen&lt;br&gt;(1992:000) om införande av lagen (1992:000) om stöd och service till&lt;br&gt;vissa funktionhindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;328&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om införande av lagen (1992:000) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa fiinktionshindrade&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Lagen (1992:000) om stöd och service till vissa funktionshindrade&lt;br&gt;träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ikraftträdandet skall lagen (1985:568) om särskilda omsorger om&lt;br&gt;psykiskt utvecklingsstörda m.fl., lagen (1985:569) om införande av&lt;br&gt;lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda&lt;br&gt;m.fl. och lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade barn&lt;br&gt;m.fl. upphöra att gälla med de undantag som framgår av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omsorgslagen lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt&lt;br&gt;utvecklingsstörda m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införandelagen till omsorgslagen lagen (1985:569) om införande av&lt;br&gt;lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda&lt;br&gt;m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;elevhemslagen lagen (1965:136) om elevhem för vissa rörelsehindrade&lt;br&gt;barn m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den nya lagen lagen (1992:000) om stöd och service till vissa funk-&lt;br&gt;tionshindrade&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Befintlig verksamhet enligt omsorgslagen och elevhemslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Under tiden fram till och med den 31 december 1995 skall, utan&lt;br&gt;hinder av bestämmelsen i 2 § andra stycket nya lagen, varje landsting&lt;br&gt;svara för insatser enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 9 § första stycket 4 och 6-10 nya lagen till personer som omfattas&lt;br&gt;av 1 § 1 och 2 samma lag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 9 § första stycket 8 nya lagen till barn med fysiska funktionshinder&lt;br&gt;som omfattas av 1 § 3 samma lag, i de fall barnen till följd av funk-&lt;br&gt;tionshindren eller av andra särskilda skäl är i behov av särskilt boende&lt;br&gt;för att kunna delta i undervisning i grundskola eller, beträffande barn&lt;br&gt;före skolåldern, för att kunna få vård och förskoleundervisning som&lt;br&gt;påkallas av funktionshindren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn enligt 24 § andra stycket nya lagen utövas i dessa fall av&lt;br&gt;landstingets motsvarande nämnd enligt 23 § första stycket samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett landsting och en kommun inom landstinget får träffa avtal om&lt;br&gt;att en eller flera uppgifter enligt 3 § överflyttas från landstinget till&lt;br&gt;kommunen vid en tidigare tidpunkt än den 1 januari 1996. Vid sådan&lt;br&gt;överenskommelse gäller vad som sägs i 17 § tredje stycket nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som vid den nya lagens ikraftträdande får omsorger enligt&lt;br&gt;omsorgslagen eller inackordering enligt elevhemslagen skall utan sär-&lt;br&gt;skilt beslut anses ha fortsatt rätt till motsvarande insatser enligt den nya&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;329&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Specialsjukhus och vårdhem&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Landstingen och kommunerna skall gemensamt planera för avveck-&lt;br&gt;ling av befintliga specialsjukhus och vårdhem. Avvecklingsplaner skall&lt;br&gt;upprättas och inlämnas till Socialstyrelsen senast den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialsjukhus och vårdhem får användas för omsorg tills de har&lt;br&gt;avvecklats helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen är huvudmän för befintliga vårdhem, om inte annat öve-&lt;br&gt;renskoms enligt 10 §, samt för specialsjukhus. Ledningen av verksam-&lt;br&gt;heten vid specialsjukhus och vårdhem skall utövas av den eller de&lt;br&gt;nämnder som utövar ledningen av verksamheten enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § För innehållet i verksamheten vid specialsjukhus och vårdhem och&lt;br&gt;för verksamhetens bedrivande i övrigt gäller bestämmelserna i den nya&lt;br&gt;lagen i tillämpliga delar. Beträffande avgifter gäller dock i stället för 19&lt;br&gt;och 20 §§ nya lagen 4 § införandelagen till omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har tillsyn över verksamheten vid specialsjukhus och&lt;br&gt;vårdhem. Styrelsen har rätt att inspektera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För specialsjukhusen tillämpas därutöver bestämmelserna i 13 och&lt;br&gt;14 §§ och 16 § första stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Nyintagning i specialsjukhus eller i vårdhem får inte ske i annat fall&lt;br&gt;än som anges i 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En sådan kommunal nämnd som avses i 23 § andra stycket nya&lt;br&gt;lagen skall regelbundet och minst en gång om året i samråd med lands-&lt;br&gt;tingets motsvarande nämnd överväga om boendet i specialsjukhus eller&lt;br&gt;vårdhem i stället kan fortsätta i någon boendeform enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Ett landsting och en kommun som ingår i landstinget får träffa&lt;br&gt;avtal om att kommunen i stället tillhandahåller omsorger vid vårdhem.&lt;br&gt;Därvid gäller vad som sägs i 17 § tredje stycket nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Beträffande vård oberoende av samtycke gäller fortfarande i&lt;br&gt;tillämpliga delar 6-7 §§ införandelagen till omsorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Den som har fått godkännande att driva enskild verksamhet enligt&lt;br&gt;17 § omsorgslagen, eller som anses ha sådant tillstånd enligt 9 § in-&lt;br&gt;förandelagen till omsorgslagen, skall anses ha tillstånd att på de villkor&lt;br&gt;som angivits i godkännandet bedriva verksamheten enligt 24 § nya&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som&lt;br&gt;har ersatts genom en bestämmelse i den nya lagen eller i denna lag,&lt;br&gt;skall hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;330&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om assistansersättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller föreskrifter om ersättning av allmänna medel&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade för kostnader för personlig assistans (assis-&lt;br&gt;tansersättning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Frågor om assistansersättning handläggs av Riksförsäkringsverket&lt;br&gt;och de allmänna försäkringskassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om assistansersättning fattas av den allmänna försäkringskassa&lt;br&gt;där sökanden är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han upp-&lt;br&gt;fyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Assistansersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som omfattas av 1 § lagen (1992:000) om stöd och service till&lt;br&gt;vissa funktionshindrade har, utom i fall som anges i 6 §, rätt att få&lt;br&gt;assistansersättning enligt bestämmelserna i 4 - 5 §§ om han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inte har fyllt 65 år och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i&lt;br&gt;genomsnitt mer än 20 timmar i veckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personlig assistans har i denna lag samma betydelse som i 9 § 2 lagen&lt;br&gt;(1992:000) om stöd och service till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Till grund för beslut om assistansersättning skall läggas det genom-&lt;br&gt;snittliga antal timmar per vecka som den enskilde har behov av person-&lt;br&gt;lig assistans för sin dagliga livsföring (beviljade assistanstimmar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Assistansersättningen lämnas inom ramen för beviljade assistanstim-&lt;br&gt;mar med belopp som motsvarar kostnaderna för assistansen, dock högst&lt;br&gt;med det belopp per assistanstimme (maximibelopp) som regeringen&lt;br&gt;fastställer för varje år, efter förslag från Riksförsäkringsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om assistansersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Assistansersättning lämnas inte om den funktionshindrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller ett&lt;br&gt;landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vårdas på en institution som drivs med bidrag från staten, en kom-&lt;br&gt;mun eller ett landsting, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bor i en gruppbostad.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansökan och beslut om assistansersätlning m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Ansökan om assistansersättning skall göras skriftligen hos den all-&lt;br&gt;männa försäkringskassa som anges i 2 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassan får uppdra åt en annan försäkringskassa att hand-&lt;br&gt;lägga ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som avses i 3 § hos en kommun har ansökt om biträde av&lt;br&gt;personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans enligt 9 § 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;331&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1992:000) om stöd och service till vissa funktionshindrade, och Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;om kommunen har anmält detta till behörig försäkringskassa, skall för- Bilaga 1.8&lt;br&gt;säkringskassan även utan ansökan pröva frågan om assistansersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Frågor om rätt till assistansersättning enligt 3 och 4 §§ avgörs av&lt;br&gt;socialförsäkringsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommun där den sökande bor skall, om det inte är uppenbart&lt;br&gt;obehövligt, höras i ärenden enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Kommunen skall, på begäran av försäkringskassan lämna de uppgif-&lt;br&gt;ter som behövs för att bedöma om assistansersättning skall lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Assistansersättning får inte lämnas för längre tid tillbaka än tre&lt;br&gt;månader före ansökningsmånaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen utbetalas månadsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Rätt till assistansersättning enligt föreskrifterna i 3-6 §§ skall om-&lt;br&gt;prövas vart annat år eller vid väsentligt ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållanden&lt;br&gt;skall gälla från och med månaden näst efter den då förhållandena&lt;br&gt;förändrades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Den som erhåller assistansersättning skall, om förhållandena&lt;br&gt;ändras så att rätten till ersättningen påverkas, genast anmäla detta hos&lt;br&gt;försäkringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som erhåller assistansersättning har legal ställföreträdare en-&lt;br&gt;ligt föräldrabalken gäller upplysningsskyldigheten i stället denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Om den ersättningsberättigade genom kommunen fått biträde av&lt;br&gt;personlig assistent får försäkringskassan besluta att assistansersättningen&lt;br&gt;skall betalas ut till kommunen i den utsträckning den motsvarar kommu-&lt;br&gt;nens avgift för assistansen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om en ersättningsberättigad till följd av ålderdomssvaghet, sjuklig-&lt;br&gt;het, långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller någon&lt;br&gt;annan liknande orsak är ur stånd att själv ta hand om assistansersätt-&lt;br&gt;ningen, får försäkringskassan besluta att ersättningen skall betalas ut till&lt;br&gt;en kommunal myndighet eller till någon annan person för att användas&lt;br&gt;till kostnader för personlig assistans till den ersättningsberättigade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Aterbetalningsskyldighet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 § Försäkringskassan skall besluta om återbetalning av assistansersätt-&lt;br&gt;ning, om den som beviljats ersättning genom att lämna oriktiga upp-&lt;br&gt;gifter eller genom att underlåta att fullgöra en uppgifts- eller anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldighet eller på annat sätt har förorsakat att ersättning har&lt;br&gt;lämnats felaktigt eller med för högt belopp. Detsamma gäller om&lt;br&gt;ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med för högt belopp&lt;br&gt;och mottagaren skäligen borde ha insett detta. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl får försäkringskassan efterskänka ersättningen, helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en senare utbetalning till någon som skall betala tillbaka ersättning&lt;br&gt;enligt första stycket får kassan hålla inne ett skäligt belopp i avräkning&lt;br&gt;på vad som har lämnats för mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;332&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Beslut om rätt till assistansersättning och beslut enligt 13 och Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §§ skall lämnas till den kommun där den funktionshindrade bor. Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 § Föreskrifterna i 20 kap. 10-13 §§ lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring om omprövning och ändring av försäkringskassas beslut samt&lt;br&gt;överklagande av försäkringskassas och domstols beslut skall tillämpas i&lt;br&gt;ärenden om assistansersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning av ett sådant beslut av en försäkringskassa som har&lt;br&gt;fattats av en tjänsteman i ett ärende om skyldighet att återbetala assi-&lt;br&gt;stansersättning skall göras av socialförsäkringsnämnden, om det belopp&lt;br&gt;som utbetalats för mycket överstiger 10 procent av basbeloppet enligt 1&lt;br&gt;kap. 6 § lagen om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut i ett ärende om assistansersättning skall gälla omedelbart,&lt;br&gt;om inte något annat anges i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 § I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas även följande före-&lt;br&gt;skrifter i lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 2 § om Riksförsäkringsverkets tillsyn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap. 2 a § om provisoriskt beslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap. 5 § om preskription,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap. 8 och 9 §§ om uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;333&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.8&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen (1980:620)’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att ordet &amp;quot;handikapp&amp;quot; i rubriken närmast före 21 § skall bytas ut&lt;br&gt;mot &amp;quot;funktionshinder&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 20 a och 69 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 21 a och 71 a §§,&lt;br&gt;samt närmast före 71 a § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a §&lt;sup&gt;2&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;Socialnämnden skall göra sig&lt;br&gt;väl förtrogen med levnadsför-&lt;br&gt;hållandena i kommunen för äldre&lt;br&gt;människor samt i sin uppsökande&lt;br&gt;verksamhet upplysa om social-&lt;br&gt;tjänstens verksamhet på detta&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall planera sina insatser för äldre. I planeringen skall&lt;br&gt;kommunen samverka med landstinget samt andra samhällsorgan och&lt;br&gt;organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 a § Socialnämnden skall göra&lt;br&gt;sig väl förtrogen med levnads-&lt;br&gt;förhållandena i kommunen för&lt;br&gt;människor med funktionshinder&lt;br&gt;samt i sin uppsökande verksamhet&lt;br&gt;upplysa om socialtjänstens verk-&lt;br&gt;samhet på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall planera sina&lt;br&gt;insatser för människor med funk-&lt;br&gt;tionshinder. 1 planeringen skall&lt;br&gt;kommunen samverka med lands-&lt;br&gt;tinget samt andra samhällsorgan&lt;br&gt;och organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill en enskild person eller sammanslutning inrätta ett hem för vård&lt;br&gt;eller boende, skall tillstånd sökas hos länsstyrelsen. Ett sådant hem står&lt;br&gt;under löpande tillsyn av socialnämnden i den kommun där hemmet är&lt;br&gt;beläget. Nämnden har rätt att inspektera verksamheten vid hemmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller även hem som har inrättats för&lt;br&gt;vård under en begränsad del av dygnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är eller har varit verk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sam i ett sådant hem som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna paragraf får inte obehö-&lt;br&gt;rigen röja vad han därvid har&lt;br&gt;erfarit om enskildas personliga&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om enskilda vårdhem finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1988:871&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1667&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;334&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71 a § Den som är eller har&lt;br&gt;varit verksam inom yrkesmässigt&lt;br&gt;bedriven enskild verksamhet som&lt;br&gt;avser insatser enligt denna lag får&lt;br&gt;inte obehörigen röja vad han där-&lt;br&gt;vid har erfarit om någons person-&lt;br&gt;liga förhållanden.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;335&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;br&gt;att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a § och 18 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 a § Landstinget skall erbjuda&lt;br&gt;dem som är bosatta inom lands-&lt;br&gt;tinget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;habilitering och rehabilite-&lt;br&gt;ring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hjälpmedel för funktionshind-&lt;br&gt;rade, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tolktjänst för vardagstolkning&lt;br&gt;för bamdomsdöva, dövblinda,&lt;br&gt;vuxendöva och hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingets ansvar omfattar&lt;br&gt;dock inte habilitering, rehabilite-&lt;br&gt;ring och hjälpmedel som en kom-&lt;br&gt;mun inom landstinget har ansvar&lt;br&gt;för enligt 18 a §. Landstingets&lt;br&gt;ansvar innebär inte någon in-&lt;br&gt;skränkning i de skyldigheter som&lt;br&gt;arbetsgivare eller andra kan ha&lt;br&gt;enligt annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Habilitering eller rehabilitering&lt;br&gt;samt tillhandahållande av hjälp-&lt;br&gt;medel skall planeras i samverkan&lt;br&gt;med den enskilde. Av planen skall&lt;br&gt;planerade och beslutade insatser&lt;br&gt;framgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 a § Kommunen skall i sam-&lt;br&gt;band med sådan hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård som avses i 18 § första -&lt;br&gt;tredje styckena även erbjuda habi-&lt;br&gt;litering, rehabilitering och hjälp-&lt;br&gt;medel för funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget får även utan sam-&lt;br&gt;band med överlåtelse av ansvar&lt;br&gt;för hälso- och sjukvård enligt 18&lt;br&gt;§ träffa överenskommelse med en&lt;br&gt;kommun inom landstinget om att&lt;br&gt;kommunen skall ha ansvar för&lt;br&gt;hjälpmedel för funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 3 a § tredje&lt;br&gt;stycket gäller även i fråga om&lt;br&gt;habilitering, rehabilitering och&lt;br&gt;hjälpmedel för funktionshindrade&lt;br&gt;som ombesörjs av en kommun.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;336&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr0&lt;/sup&gt;P 1992/93:159&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring &lt;sup&gt;Bila&lt;/sup&gt;§&lt;sup&gt;a 18&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 6 §, 4 kap. 4 och 10-12 §§ samt 10 kap. 3 § skall ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 10 a §, av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För resekostnader i samband&lt;br&gt;med läkarvård eller annan sjuk-&lt;br&gt;vårdande behandling, som avses i&lt;br&gt;2 eller 5 §, eller sjukhusvård&lt;br&gt;enligt 4 §, utges ersättning enligt&lt;br&gt;grunder som regeringen fast-&lt;br&gt;ställer. Detsamma gäller resekost-&lt;br&gt;nader i samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;tillhandahållande av hjälp-&lt;br&gt;medel åt handikappad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tandvård som avses i 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. besök med anledning av sjuk-&lt;br&gt;dom hos läkare eller sjukgymnast&lt;br&gt;inom företagshälsovård, för vilken&lt;br&gt;bidrag lämnas efter beslut av&lt;br&gt;yrkesinspektionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. besök med anledning av sjuk-&lt;br&gt;dom hos läkare inom&lt;br&gt;studerandeorganisationernas hälso-&lt;br&gt;vård, för vilken statsbidrag utbe-&lt;br&gt;talas av högskolestyrelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. konvalescentvård som lämnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 konvalescenthem som har tagits&lt;br&gt;upp på förteckning som fastställs&lt;br&gt;av regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vistelse vid en sådan vårdin-&lt;br&gt;rättning som enligt lagen&lt;br&gt;(1990:1402) om övertagande av&lt;br&gt;vissa sjukhem och andra vårdin-&lt;br&gt;rättningar övertagits av kommu-&lt;br&gt;nen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. besök för sjukvårdande be-&lt;br&gt;handling som ges såsom särskild&lt;br&gt;omsorg enligt lagen (1985:568)&lt;br&gt;om särskilda omsorger om psyk-&lt;br&gt;iskt utvecklingsstörda m. fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Lagen omtryckt 1982:120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1975&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För resekostnader i samband&lt;br&gt;med läkarvård eller annan sjuk-&lt;br&gt;vårdande behandling, som avses i&lt;br&gt;2 eller 5 §, eller sjukhusvård&lt;br&gt;enligt 4 §, utges ersättning enligt&lt;br&gt;grunder som regeringen fast-&lt;br&gt;ställer. Detsamma gäller resekost-&lt;br&gt;nader i samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;tillhandahållande av hjälp-&lt;br&gt;medel åt handikappad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tandvård som avses i 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. besök med anledning av sjuk-&lt;br&gt;dom hos läkare eller sjukgymnast&lt;br&gt;inom företagshälsovård, för vilken&lt;br&gt;bidrag lämnas efter beslut av&lt;br&gt;yrkesinspektionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. besök med anledning av sjuk-&lt;br&gt;dom hos läkare inom studerande-&lt;br&gt;organisationernas hälsovård, för&lt;br&gt;vilken statsbidrag utbetalas av&lt;br&gt;högskolestyrelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. konvalescentvård som lämnas&lt;br&gt;i konvalescenthem som har tagits&lt;br&gt;upp på förteckning som fastställs&lt;br&gt;av regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vistelse vid en sådan vårdin-&lt;br&gt;rättning som enligt lagen&lt;br&gt;(1990:1402) om övertagande av&lt;br&gt;vissa sjukhem och andra vårdin-&lt;br&gt;rättningar övertagits av kommu-&lt;br&gt;nen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. besök för sjukvårdande be-&lt;br&gt;handling som ges såsom insats&lt;br&gt;enligt lagen (1992:000) om stöd&lt;br&gt;och service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;337&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. besök för sjukvårdande be-&lt;br&gt;handling som ges med stöd av&lt;br&gt;bestämmelserna om den kommu-&lt;br&gt;nala hälso- och sjukvården i häl-&lt;br&gt;so- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763), om resan går från&lt;br&gt;eller till bostaden och denna inte&lt;br&gt;är en sådan bostad som avses i 20&lt;br&gt;§ andra stycket eller 21 § tredje&lt;br&gt;stycket&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. besök för läkarvård eller&lt;br&gt;annan sjukvårdande behandling&lt;br&gt;som ges med stöd av lagen&lt;br&gt;(1991:1136) om försöksverksam-&lt;br&gt;het med kommunal primärvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. besök för sjukvårdande be-&lt;br&gt;handling som ges med stöd av&lt;br&gt;bestämmelserna om den kommu-&lt;br&gt;nala hälso- och sjukvården i häl-&lt;br&gt;so- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763), om resan går från&lt;br&gt;eller till bostaden och denna inte&lt;br&gt;är en sådan bostad som avses i 20&lt;br&gt;§ andra stycket eller 21 § tredje&lt;br&gt;stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;besök för läkarvård eller&lt;br&gt;annan sjukvårdande behandling&lt;br&gt;som ges med stöd av lagen&lt;br&gt;(1991:1136) om försöksverksam-&lt;br&gt;het med kommunal primärvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för sjuktransporter utges enligt grunder som regeringen&lt;br&gt;fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Modern har rätt till föräldrapenning tidigast från och med den sextion-&lt;br&gt;de dagen före den beräknade tidpunkten för barnets födelse. För tiden&lt;br&gt;efter barnets födelse är den av föräldrarna som till huvudsaklig del vår-&lt;br&gt;dar barnet berättigad till föräldrapenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrapenning utges även i samband med föräldrautbildning eller&lt;br&gt;besök i förskoleverksamhet inom samhällets barnomsorg, i vilken barnet&lt;br&gt;deltar. Föräldrapenning i samband med föräldrautbildning kan utges&lt;br&gt;före barnets födelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder som inte har barnet&lt;br&gt;i sin vård har rätt till föräldrapen-&lt;br&gt;ning endast om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger. Modem har dock alltid&lt;br&gt;rätt till föräldrapenning till och&lt;br&gt;med den tjugonionde dagen efter&lt;br&gt;förlossningsdagen, även om hon&lt;br&gt;inte har barnet i sin vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder har rätt till tillfällig föräldrapennning för vård av ett barn,&lt;br&gt;som inte har fyllt tolv år, om föräldern behöver avstå från förvärvs-&lt;br&gt;arbete i samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sjukdom eller smitta hos bamet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sjukdom eller smitta hos barnets ordinarie vårdare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. besök i samhällets förebyggande barnhälsovård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder som inte har barnet&lt;br&gt;i sin vård har rätt till föräldrapen-&lt;br&gt;ning endast om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger. Modem har dock alltid&lt;br&gt;rätt till föräldrapenning till och&lt;br&gt;med den tjugonionde dagen efter&lt;br&gt;förlossningsdagen, även om hon&lt;br&gt;inte har barnet i sin vård. En&lt;br&gt;förälder som deltar i föräldraut-&lt;br&gt;bildning utan att samtidigt vårda&lt;br&gt;barnet har också rätt till föräldra-&lt;br&gt;penning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:275&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;338&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vårdbehov som uppkommer till följd av att barnets andra förälder&lt;br&gt;besöker läkare med ett annat barn till någon av föräldrarna, under förut-&lt;br&gt;sättning att sistnämnda barn omfattas av bestämmelserna om tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vård av ett barn vars levnadsålder understiger 240 dagar utges&lt;br&gt;tillfällig föräldrapenning enligt första stycket endast om tillsynen av&lt;br&gt;barnet är stadigvarande ordnad eller om barnet vårdas på sjukhus. För&lt;br&gt;vård av ett barn som är äldre än som nyss sagts utges tillfällig föräldra-&lt;br&gt;penning enligt första stycket inte för tid under vilken annars föräldra-&lt;br&gt;penning skulle ha uppburits; undantag gäller dock om barnet vårdas på&lt;br&gt;sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder till barn som fyllt&lt;br&gt;fyra år har, till och med det&lt;br&gt;kalenderår under vilket barnet&lt;br&gt;fyller tolv år, rätt till tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning även när för-&lt;br&gt;äldern avstår från förvärvsarbete i&lt;br&gt;samband med föräldrautbildning,&lt;br&gt;besök i barnets skola eller besök i&lt;br&gt;förskole- eller fritidshemsverk-&lt;br&gt;samhet inom samhällets barnom-&lt;br&gt;sorg, i vilken barnet deltar (kon-&lt;br&gt;taktdagar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder till barn som fyllt&lt;br&gt;fyra år har, till och med det&lt;br&gt;kalenderår under vilket barnet&lt;br&gt;fyller tolv år, rätt till tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning även när för-&lt;br&gt;äldern avstår från förvärvsarbete i&lt;br&gt;samband med föräldrautbildning,&lt;br&gt;besök i barnets skola eller besök i&lt;br&gt;förskole- eller fritidshemsverk-&lt;br&gt;samhet inom samhällets barnom-&lt;br&gt;sorg, i vilken barnet deltar (kon-&lt;br&gt;taktdagar). En förälder till barn&lt;br&gt;som omfattas av 7 &amp;nbsp;§ lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1992:000) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade har&lt;br&gt;dock rätt till kontaktdagar från&lt;br&gt;barnets födelse till dess att det&lt;br&gt;fyller sexton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till tillfällig föräldrapenning tillkommer även en fader som avstår&lt;br&gt;från förvärvsarbete i samband med barns födelse för att närvara vid&lt;br&gt;förlossningen, biträda i hemmet eller vårda barn. Motsvarande gäller i&lt;br&gt;tillämpliga delar för en fader vid adoption av barn, om barnet inte fyllt&lt;br&gt;tio år. Som adoption anses även att någon tar emot ett barn i avsikt att&lt;br&gt;adoptera det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 a § Med vård av barn enligt&lt;br&gt;10 § första stycket jämställs att&lt;br&gt;föräldern utan att barnet är när-&lt;br&gt;varande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;besöker en institution för&lt;br&gt;medverkan i behandling av ett&lt;br&gt;sjukt eller funktionshindrat barn&lt;br&gt;eller för att lära sig vårda ett så-&lt;br&gt;dant barn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. deltar i en kurs som anordnas&lt;br&gt;av sjukvårdshuvudman i samma&lt;br&gt;syfte som anges i punkt 7,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. besöker läkare på grund av&lt;br&gt;att barnet lider av allvarlig sjuk-&lt;br&gt;dom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. som en del i behandlingen av&lt;br&gt;barnet deltar i ett läkarbesök eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;339&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning kan&lt;br&gt;utges för vård av ett barn som&lt;br&gt;fyllt tolv men inte sexton år i de&lt;br&gt;fall barnet på grund av sjukdom,&lt;br&gt;psykisk utvecklingsstörning eller&lt;br&gt;annat handikapp är i behov av&lt;br&gt;särskild tillsyn eller vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt&lt;br&gt;första stycket utges om föräldern&lt;br&gt;behöver avstå från förvärvsarbete&lt;br&gt;av skäl som anges i 10 § första&lt;br&gt;stycket. För tid under vilken an-&lt;br&gt;nars föräldrapenning skulle ha&lt;br&gt;uppburits utges dock inte tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning annat än om bar-&lt;br&gt;net vårdas på sjukhus. För vård-&lt;br&gt;eller tillsynsbehov som grundat&lt;br&gt;rätt till vårdbidrag enligt 9 kap.&lt;br&gt;4 § utges inte heller tillfällig för-&lt;br&gt;äldrapenning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna försäkringskassan&lt;br&gt;får i förväg pröva om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna enligt första stycket&lt;br&gt;föreligger. Ett sådant beslut är&lt;br&gt;bindande för den tid som anges i&lt;br&gt;beslutet men kan omprövas om de&lt;br&gt;förhållanden som har lagts till&lt;br&gt;grund för beslutet ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:275&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:741&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i någon behandling som är ordi-&lt;br&gt;nerad av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning kan&lt;br&gt;utges för vård av ett barn som&lt;br&gt;fyllt tolv men inte sexton år i de&lt;br&gt;fall barnet på grund av sjukdom,&lt;br&gt;psykisk utvecklingsstörning eller&lt;br&gt;annat funktionshinder är i behov&lt;br&gt;av särskild tillsyn eller vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning kan&lt;br&gt;även utges för vård av ett barn&lt;br&gt;som fyllt sexton men inte tjugoett&lt;br&gt;år om barnet omfattas av 7 §&lt;br&gt;lagen (1992:000) om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade. Om barnet efter att ha&lt;br&gt;fyllt tjugoett år går i sådan skola&lt;br&gt;som avses i 5 kap. 28 § eller&lt;br&gt;6 kap. 7 § skollagen (1985:1100)&lt;br&gt;kan tillfällig föräldrapenning utges&lt;br&gt;till utgången av vårterminen det&lt;br&gt;kalenderår då barnet fyller 23 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt&lt;br&gt;första stycket utges om föräldern&lt;br&gt;behöver avstå från förvärvsarbete&lt;br&gt;av skäl som anges i 10 § första&lt;br&gt;stycket. För tid under vilken an-&lt;br&gt;nars föräldrapenning skulle ha&lt;br&gt;uppburits utges dock inte tillfällig&lt;br&gt;föräldrapenning annat än om bar-&lt;br&gt;net vårdas på sjukhus. För vård-&lt;br&gt;eller tillsynsbehov som grundat&lt;br&gt;rätt till vårdbidrag enligt 9 kap.&lt;br&gt;4 § utges inte heller tillfällig för-&lt;br&gt;äldrapenning. Tillfällig för-&lt;br&gt;äldrapennning enligt andra stycket&lt;br&gt;utges om föräldern behöver avstå&lt;br&gt;från förvärvsarbete i samband&lt;br&gt;med sjukdom hos barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna försäkringskassan&lt;br&gt;får i förväg pröva om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna enligt första och andra&lt;br&gt;styckena föreligger. Ett sådant be-&lt;br&gt;slut är bindande för den tid som&lt;br&gt;anges i beslutet men kan om-&lt;br&gt;prövas om de förhållanden som&lt;br&gt;har lagts till grund för beslutet&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;340&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § första stycket och 11 § utges&lt;br&gt;under högst 60 dagar för varje barn och år. Om föräldern behöver avstå&lt;br&gt;från förvärvsarbete av skäl som anges i 10 § första stycket 1, 3 och 4&lt;br&gt;utges tillfällig föräldrapenning under ytterligare högst 60 dagar för varje&lt;br&gt;barn och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt&lt;br&gt;10 § tredje stycket utges under&lt;br&gt;högst två dagar per barn och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt&lt;br&gt;10 § tredje stycket utges under&lt;br&gt;högst två dagar per barn och år. I&lt;br&gt;fall som avses i 10 § tredje stycket&lt;br&gt;andra meningen utges dock till-&lt;br&gt;fälligföräldrapenning under högst&lt;br&gt;tio dagar per barn och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § fjärde stycket utges under högst&lt;br&gt;tio dagar per barn. Sådan tillfällig föräldrapenning utges inte för tid&lt;br&gt;efter sextionde dagen efter barnets hemkomst efter förlossningen. Vid&lt;br&gt;adoption räknas tiden från den tidpunkt föräldrarna fått barnet i sin&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppbär en förälder oavkortade löneförmåner under tid då han bedriver&lt;br&gt;studier, jämställs avstående från studier med avstående från förvärvs-&lt;br&gt;arbete vid tillämpning av bestämmelserna om tillfällig föräldrapenning,&lt;br&gt;i den mån föräldern går miste om löneförmånerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därest pensionsberättigad i annat fall än som avses i 2 § under hel&lt;br&gt;månad är intagen i annan anstalt än sjukhus eller ock tillfälligt vistas&lt;br&gt;utom anstalten, äger den som driver anstalten att, i den mån regeringen&lt;br&gt;så förordnar, uppbära så stor del av den pensionsberättigades å månaden&lt;br&gt;belöpande folkpension, som svarar mot kostnaderna för vården eller&lt;br&gt;försörjningen på anstalten, varvid den pensionsberättigade dock skall&lt;br&gt;äga erhålla visst belopp för sina personliga behov. Vad nu sagts skall&lt;br&gt;äga motsvarande tillämpning för det fall att den pensionsberättigade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtnjuter vård eller försörjning mot&lt;br&gt;eller landstingskommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte i fråga&lt;br&gt;om pensionsberättigad som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är helinackorderad i en sådan&lt;br&gt;boendeform som avses i 20 §&lt;br&gt;andra stycket socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bor i gruppbostad eller elev-&lt;br&gt;hem som avses i lagen (1985:568)&lt;br&gt;om särskilda omsorger om psyk-&lt;br&gt;iskt utvecklingsstörda m. fl., eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skall betala ersättning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § första stycket socialtjänst-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgift, som erlägges av kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte i fråga&lt;br&gt;om pensionsberättigad som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. är helinackorderad i en sådan&lt;br&gt;boendeform som avses i 20 §&lt;br&gt;andra stycket socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bor i bostad med särskild ser-&lt;br&gt;vice som avses i lagen (1992:000)&lt;br&gt;om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade , eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skall betala ersättning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § första stycket socialtjänst-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1466&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;341&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'&lt;br&gt;att 7 kap. 1 och 4 §§ samt övergångsbestämmelserna till lagen&lt;br&gt;(1986:345) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;sup&gt;2&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller, om inte annat&lt;br&gt;följer av 2 §, inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården för uppgift om en-&lt;br&gt;skilds hälsotillstånd eller andra&lt;br&gt;personliga förhållanden, om det&lt;br&gt;inte står klart att uppgiften kan&lt;br&gt;röjas utan att den enskilde eller&lt;br&gt;någon honom närstående lider&lt;br&gt;men. Detsamma gäller i annan&lt;br&gt;medicinsk verksamhet, såsom&lt;br&gt;rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning, insemination,&lt;br&gt;fastställande av könstillhörighet,&lt;br&gt;abort, sterilisering, kastrering och&lt;br&gt;åtgärder mot smittsamma sjuk-&lt;br&gt;domar, samt i verksamhet som&lt;br&gt;avser särskilda omsorger om psy-&lt;br&gt;kiskt utvecklingsstörda och där-&lt;br&gt;med likställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller, om inte annat&lt;br&gt;följer av 2 §, inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården för uppgift om en-&lt;br&gt;skilds hälsotillstånd eller andra&lt;br&gt;personliga förhållanden, om det&lt;br&gt;inte står klart att uppgiften kan&lt;br&gt;röjas utan att den enskilde eller&lt;br&gt;någon honom närstående lider&lt;br&gt;men. Detsamma gäller i annan&lt;br&gt;medicinsk verksamhet, såsom&lt;br&gt;rättsmedicinsk och rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning, insemination,&lt;br&gt;fastställande av könstillhörighet,&lt;br&gt;abort, sterilisering, kastrering och&lt;br&gt;åtgärder mot smittsamma sjuk-&lt;br&gt;domar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt första stycket gäller också i sådan verksamhet hos&lt;br&gt;myndighet som innefattar omprövning av beslut i eller särskild tillsyn&lt;br&gt;över allmän eller enskild hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet som avser omhändertagande av patient-&lt;br&gt;journal inom enskild hälso- och sjukvård för uppgift om enskilds hälso-&lt;br&gt;tillstånd eller andra personliga förhållanden. Utan hinder av sekretessen&lt;br&gt;får uppgift lämnas till hälso- och sjukvårdspersonal om uppgiften be-&lt;br&gt;hövs för vård eller behandling och det är av synnerlig vikt att uppgiften&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En landstingskommunal eller kommunal myndighet som bedriver verk-&lt;br&gt;samhet som avses i första stycket får lämna uppgift till en annan sådan&lt;br&gt;myndighet för forskning eller framställning av statistik eller för admi-&lt;br&gt;nistration på verksamhetsområdet, om det inte kan antas att den enskilde&lt;br&gt;eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Vidare får&lt;br&gt;utan hinder av sekretessen uppgift lämnas till enskild enligt vad som&lt;br&gt;föreskrivs i lagen (1984:1140) om insemination, lagen (1988:1473) om&lt;br&gt;undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål och lagen (1991:1129)&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1989:713&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:890&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;342&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga&lt;br&gt;förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller&lt;br&gt;dock inte beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan sam-&lt;br&gt;tycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kommunal familjerådgivning gäller sekretess för uppgift som&lt;br&gt;enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med&lt;br&gt;rådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialtjänst förstås verk-&lt;br&gt;samhet enligt lagstiftningen om&lt;br&gt;socialtjänst och den särskilda&lt;br&gt;lagstiftningen om vård av unga&lt;br&gt;och av missbrukare utan samtycke&lt;br&gt;samt verksamhet som i annat fall&lt;br&gt;enligt lag handhas av social-&lt;br&gt;nämnd. Till socialtjänst räknas&lt;br&gt;också verksamhet hos annan myn-&lt;br&gt;dighet som innefattar omprövning&lt;br&gt;av socialnämnds beslut eller sär-&lt;br&gt;skild tillsyn över nämndens verk-&lt;br&gt;samhet samt verksamhet hos&lt;br&gt;kommunal invandrarbyrå. Med&lt;br&gt;socialtjänst jämställs ärenden om&lt;br&gt;bistånd åt asylsökande och andra&lt;br&gt;utlänningar samt ärenden om&lt;br&gt;tillstånd till riksfärdtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialtjänst förstås verk-&lt;br&gt;samhet enligt lagstiftningen om&lt;br&gt;socialtjänst och den särskilda&lt;br&gt;lagstiftningen om vård av unga&lt;br&gt;och av missbrukare utan samtycke&lt;br&gt;samt verksamhet som i annat fall&lt;br&gt;enligt lag handhas av social-&lt;br&gt;nämnd. Till socialtjänst räknas&lt;br&gt;också verksamhet hos annan myn-&lt;br&gt;dighet som innefattar omprövning&lt;br&gt;av socialnämnds beslut eller sär-&lt;br&gt;skild tillsyn över nämndens verk-&lt;br&gt;samhet samt verksamhet hos&lt;br&gt;kommunal invandrarbyrå. Med&lt;br&gt;socialtjänst jämställs ärenden om&lt;br&gt;bistånd åt asylsökande och andra&lt;br&gt;utlänningar samt ärenden om&lt;br&gt;tillstånd till riksfärdtjänst samt&lt;br&gt;verksamhet enligt lagstiftningen&lt;br&gt;om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess enligt första stycket gäller inte anmälan eller beslut i ären-&lt;br&gt;den om ansvar eller behörighet för personal inom kommunal hälso- och&lt;br&gt;sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;br&gt;1 juli 1986. Äldre bestämmelser&lt;br&gt;gäller alltjämt i fråga om uppg-&lt;br&gt;ifter som hänför sig till ärenden&lt;br&gt;enligt tidigare lagstiftning angåen-&lt;br&gt;de omsorger om vissa psykiskt ut-&lt;br&gt;vecklingsstörda eller till ärenden&lt;br&gt;enligt lagen (1985:569) om in-&lt;br&gt;förande av lagen (1985:568)om&lt;br&gt;särskilda omsorger om psykiskt&lt;br&gt;utvecklingsstörda m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;br&gt;1 juli 1986. Äldre bestämmelser&lt;br&gt;gäller alltjämt i fråga om upp-&lt;br&gt;gifter som hänför sig till ärenden&lt;br&gt;enligt tidigare lagstiftning an-&lt;br&gt;gående omsorger om vissa psyk-&lt;br&gt;iskt utvecklingsstörda eller till&lt;br&gt;ärenden enligt lagen ( 1985:569)&lt;br&gt;om införande av lagen (1985:568)&lt;br&gt;om särskilda omsorger om psyk-&lt;br&gt;iskt utvecklingsstörda m.fl. eller&lt;br&gt;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1470&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;343&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1992:000) om införande av lagen&lt;br&gt;(1992:000) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre föreskrifter gäller&lt;br&gt;alltjämt i fråga om uppgifter som hänför sig till verksamhet enligt tidig-&lt;br&gt;are lagstiftning om omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;344&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-12-21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: &amp;nbsp;&amp;nbsp;f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hans-Gunnar Solerud, regeringsrådet Anders Swartling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Bengt Westerberg beslutat&lt;br&gt;inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om stöd och service till&lt;br&gt;vissa funktionshindrade, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Eva&lt;br&gt;Hammar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen till lag om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade, lag om införande av lagen&lt;br&gt;om stöd och service till vissa funktionshindrade,&lt;br&gt;lag om assistansersättning och lag om ändring i&lt;br&gt;lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att åtskilliga bestämmelser i lagförslagen får ändrad&lt;br&gt;lydelse och att ett par av förslagen disponeras om, allt i förtydligande&lt;br&gt;syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets lagtextförslag framgår av bilaga till detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets ändringsförslag ger anledning till följande kommentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av remissprotokollet (avsnitt 2) framgår att en miljörelaterad handi-&lt;br&gt;kappsyn har tagits som allmän utgångspunkt när förslaget till lag om&lt;br&gt;stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) utformats. Enligt&lt;br&gt;denna syn är ett handikapp inte någon egenskap hos den enskilde utan&lt;br&gt;ett förhållande mellan skadan eller sjukdomen och personens omgiv-&lt;br&gt;ning. I lagförslaget liksom i de övriga remitterade förslagen används&lt;br&gt;också termen funktionshinder eller avledningar till denna. Detta synes&lt;br&gt;vara konsekvent genomfört med det undantaget att den inledande para-&lt;br&gt;grafen i det nämnda lagförslaget vid 2. anger att lagen omfattar stöd&lt;br&gt;och service åt personer med betydande och bestående &amp;quot;begåvningshandi-&lt;br&gt;kapp&amp;quot;. Lagrådet ifrågasätter om inte det citerade ordet skulle kunna&lt;br&gt;ersättas med ett mer följdriktigt uttryck, t.ex. &amp;quot;begåvningsmässigt&lt;br&gt;funktionshinder&amp;quot;, utan att den föreslagna omfattningen av lagen därmed&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 16 § förslaget till LSS skall en kommun eller ett landsting i&lt;br&gt;vissa fall lämna den som tänker bosätta sig i kommunen eller inom&lt;br&gt;landstinget förhandsbesked om rätten till insatser enligt 9 §. Av lagtex-&lt;br&gt;ten framgår inte hur länge ett sådant förhandsbesked är tänkt att gälla&lt;br&gt;mot kommunen eller landstinget. Vid föredragningen inför lagrådet har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;345&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framkommit att en lämplig ordning skulle vara att giltighetstiden be-&lt;br&gt;gränsades till sex månader, räknat från den dag då den eller de insatser&lt;br&gt;som beskedet omfattar blir tillgängliga för den enskilde. I lagrådets&lt;br&gt;författningsförslag har 16 § kompletterats i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget till lag om assistansersättning (ersättningslagen) har vissa&lt;br&gt;frågor reglerats genom hänvisningar i 18 § till bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring (AFL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av hänvisningarna avser bestämmelserna i 20 kap. 2 a § AFL om&lt;br&gt;provisoriska beslut. Enligt lagrådets uppfattning underlättas läsningen&lt;br&gt;betydligt om frågan regleras självständigt i ersättningslagen. I lagrådets&lt;br&gt;författningsförslag innehåller 8 § en sådan reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan hänvisning avser bestämmelserna i 20 kap. 8 och 9 §§ AFL&lt;br&gt;om uppgiftsskyldighet. Enligt 20 kap. 9 § AFL gäller bl.a. att kom-&lt;br&gt;munala myndigheter på begäran skall lämna försäkringskassan uppgift&lt;br&gt;för namngiven person rörande förhållande som är av betydelse för&lt;br&gt;tillämpningen av AFL. Hänvisningen i 18 § ersättningslagen till denna&lt;br&gt;paragraf får anses innebära att de kommunala myndigheternas uppgifts-&lt;br&gt;skyldighet kommer att omfatta också uppgifter som är av betydelse för&lt;br&gt;försäkringskassans tillämpning av ersättningslagen. Den bestämmelse&lt;br&gt;om uppgiftsskyldighet för kommunen som finns i 9 § i det remitterade&lt;br&gt;förslaget till ersättningslag synes därför överflödig och har inte tagits&lt;br&gt;med i lagrådets författningsförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärendet aktualiseras en särskild fråga om samordning mellan kom-&lt;br&gt;munens uttag av avgifter för personlig assistans och försäkringskassans&lt;br&gt;handläggning av ärenden om assistansersättning. Uttalanden i avsnitt 3.5&lt;br&gt;av den allmänna motiveringen och i specialmotiveringen till den bestäm-&lt;br&gt;melse som ger kommunen initiativrätt i ersättningsärenden (7 § tredje&lt;br&gt;stycket i det remitterade förslaget till ersättningslag) synes innebära att&lt;br&gt;kommunens rätt att ta ut avgifter för assistans skall vara beroende av att&lt;br&gt;försäkringskassan har fattat beslut om ersättning. Den föreslagna lydel-&lt;br&gt;sen av 18 § LSS och specialmotiveringen till denna paragraf kan dock&lt;br&gt;uppfattas så att det skulle finnas utrymme för kommunen att grunda ett&lt;br&gt;avgiftsuttag på en egen bedömning av rätten till assistansersättning och&lt;br&gt;att således ta ut avgift även när försäkringskassan inte har fattat något&lt;br&gt;beslut i ersättningsfrågan. Det är önskvärt att lagtexten förtydligas på&lt;br&gt;denna punkt. Den avsedda och lämpliga ordningen synes vara att&lt;br&gt;försäkringskassans beslut alltid skall vara avgörande. Av 18 § LSS bör&lt;br&gt;därför framgå att avgift får tas ut endast hos &amp;quot;dem som erhåller assi-&lt;br&gt;stansersättning&amp;quot;. Bestämmelsen i ersättningslagen om kommunens&lt;br&gt;initiativ i ersättningsärenden bör lämpligen ändras så att kommunen inte&lt;br&gt;bara har rätt utan också skyldighet att göra en anmälan till försäk-&lt;br&gt;ringskassan när en person som söker stöd från kommunen inte har&lt;br&gt;ansökt om assistansersättning från försäkringskassan men kan antas vara&lt;br&gt;berättigad till sådan ersättning. Därmed kommer det också att stå helt&lt;br&gt;klart att kommunen, i enlighet med vad som förutsatts i remissproto-&lt;br&gt;kollet, kan göra en anmälan till försäkringskassan utan hinder av annars&lt;br&gt;gällande sekretess (1 kap. 5 § sekretesslagen). I lagrådets författnings-&lt;br&gt;förslag har 5 § andra stycket ersättningslagen utformats med beaktande&lt;br&gt;av det nu sagda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;346&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det remitterade förslaget till LSS innehåller i 22 § en bestämmelse om Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;att föreskrifter om verkställighet av vissa bestämmelser om avgifter och Bilaga 1.9&lt;br&gt;kostnadsansvar får meddelas av regeringen. Förslaget till ersättningslag&lt;br&gt;innehåller i andra stycket av 5 § en bestämmelse om att regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om&lt;br&gt;assistansersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningslagen torde vad gäller normgivningskompetensen tillhöra&lt;br&gt;det område inom vilket regeringen enligt 8 kap. 13 § första stycket&lt;br&gt;punkt 2 regeringsformen genom förordning får besluta om föreskrifter&lt;br&gt;(regeringens restkompetens). Denna regeringens föreskriftsmakt utgör&lt;br&gt;enligt 8 kap. 14 § regeringsformen inte hinder för riksdagen att genom&lt;br&gt;lag besluta om föreskrifter i samma ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de båda lagförslagen antas av riksdagen får denna såvitt avser&lt;br&gt;ersättningslagen anses ha utnyttjat sin befogenhet enligt 8 kap. 14 §&lt;br&gt;regeringsformen. Att regeringen utan särskilt bemyndigande får besluta&lt;br&gt;om föreskrifter om verkställighet av båda lagarna framgår av 8 kap.&lt;br&gt;13 § första stycket punkt 1 regeringsformen. Någon erinran om denna&lt;br&gt;regeringens befogenhet bör inte tas in i lagarna. Med hänsyn härtill har&lt;br&gt;22 § LSS fått utgå ur lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annorlunda förhåller det sig med det föreslagna andra stycket i 5 §&lt;br&gt;(lagrådets förslag 6 §) ersättningslagen. I fråga om de närmare reglerna&lt;br&gt;för beräkning av assistansersättning torde det erfordras föreskrifter&lt;br&gt;utöver vad som kan inrymmas i begreppet verkställighetsföreskrifter. En&lt;br&gt;bestämmelse om att regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter av sådan mera vittgående&lt;br&gt;natur kan uppfattas som ett tillkännagivande av riksdagen att den inte&lt;br&gt;har övertagit hela regeringens normgivningskompetens i ämnet enligt 8&lt;br&gt;kap. 14 § regeringsformen utan lämnat den angivna delen av denna&lt;br&gt;kompetens orörd (Strömberg: Normgivningsmakten enligt 1974 års&lt;br&gt;regeringsform, 2 uppl., s. 161).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till ändring i övergångsbestämmelserna till lagen (1986:345)&lt;br&gt;om ändring i sekretesslagen bör brytas ut till en särskild lag om ändring&lt;br&gt;i den sistnämnda ändringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Övriga lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslagen lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;347&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga till lagrådets &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;protokoll 1992-12-21 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.9&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag innehåller bestämmelser om insatser för särskilt stöd och&lt;br&gt;särskild service åt personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder&lt;br&gt;efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig&lt;br&gt;sjukdom, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. med andra varaktiga fysiska eller psykiska funktionshinder om de&lt;br&gt;är stora och uppenbart inte beror på normalt åldrande men förorsakar&lt;br&gt;betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett om-&lt;br&gt;fattande behov av stöd eller service.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verksamhetens mål och allmänna inriktning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och&lt;br&gt;full delaktighet i samhällslivet för de personer som avses i 1 §. Målet&lt;br&gt;skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten enligt denna lag skall bedrivas i samarbete med andra&lt;br&gt;berörda samhällsorgan och myndigheter. Verksamheten skall vara grun-&lt;br&gt;dad på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet.&lt;br&gt;Den enskilde skall i största möjliga utsträckning ges inflytande och&lt;br&gt;medbestämmande över insatser som görs för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamheten enligt denna lag skall det finnas den personal som&lt;br&gt;behövs för att ett gott stöd och en god service och omvårdnad skall&lt;br&gt;kunna ges.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rätten till insatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som avses i 1 § har rätt till insatser i form av särskilt stöd och&lt;br&gt;särskild service enligt 9 § 1-9, om de behöver sådan hjälp i sin livs-&lt;br&gt;föring och om deras behov inte tillgodoses på annat sätt. Personer som&lt;br&gt;avses i 1 § 1 och 2 har, under samma förutsättningar, även rätt till&lt;br&gt;insatser enligt 9 § 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde skall genom insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;348&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatserna skall vara varaktiga och samordnade. De skall anpassas till Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;mottagarens individuella behov samt utformas så att de är lätt tillgäng- Bilaga 1.9&lt;br&gt;liga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att&lt;br&gt;leva ett självständigt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser enligt denna lag skall göras för en enskild endast om han begär&lt;br&gt;det. Om den enskilde är under 15 år eller uppenbart saknar förmåga att&lt;br&gt;på egen hand ta ställning i frågan ankommer det på vårdnadshavare,&lt;br&gt;god man, förmyndare eller förvaltare att begära insatsen för honom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Insatserna for särskilt stöd och särskild service&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatserna för särskilt stöd och särskild service är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. rådgivning och annat personligt stöd som ställer krav på särskild&lt;br&gt;kunskap om problem och livsbetingelser för människor med stora och&lt;br&gt;varaktiga funktionshinder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till skäliga kost-&lt;br&gt;nader för sådan assistans, till den del behovet av ekonomiskt stöd inte&lt;br&gt;täcks av assistansersättning enligt lagen (1993:000) om assistansersätt-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ledsagarservice,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. biträde av kontaktperson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. avlösarservice i hemmet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. korttidsvistelse utanför det egna hemmet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. korttidstillsyn för skolungdom över 12 år utanför det egna hemmet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i anslutning till skoldagen samt under lov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. boende i familjehem eller i bostad med särskild service för barn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och unga som behöver bo utanför föräldrahemmet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. bostad med särskild service för vuxna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar&lt;br&gt;förvärvsarbete och inte utbildar sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I insatserna enligt första stycket 5-10 samt i insatsen bostad med sär-&lt;br&gt;skild service för vuxna ingår också omvårdnad. I insatserna bostad med&lt;br&gt;särskild service för barn och ungdomar samt bostad med särskild ser-&lt;br&gt;vice för vuxna ingår också fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att insats enligt denna lag beviljas kan den enskilde&lt;br&gt;begära att en individuell plan med beslutade och planerade insatser&lt;br&gt;upprättas i samråd med honom eller henne. I planen skall även redo-&lt;br&gt;visas åtgärder som vidtas av andra än kommunen eller landstinget.&lt;br&gt;Planen skall fortlöpande och minst en gång om året omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget och kommunen skall underrätta varandra om upprättade&lt;br&gt;planer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;349&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet, långvarigt miss-&lt;br&gt;bruk av beroendeframkallande medel eller någon annan liknande orsak&lt;br&gt;är ur stånd att själv ta hand om sådant ekonomiskt stöd från kommunen&lt;br&gt;som avses i 9 § 2, får kommunen besluta att ersättningen skall betalas&lt;br&gt;ut till någon annan person för att användas till kostnader för personlig&lt;br&gt;assistans till den stödberättigade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får besluta om återbetalning av ekonomiskt stöd som kom-&lt;br&gt;munen beviljat enligt 9 § 2, om den som erhållit stödet eller hans ställ-&lt;br&gt;företrädare genom att lämna oriktiga uppgifter eller på annat sätt har&lt;br&gt;förorsakat att det ekonomiska stödet har lämnats felaktigt eller med för&lt;br&gt;högt belopp. Detsamma gäller om det ekonomiska stödet i annat fall har&lt;br&gt;lämnats felaktigt eller med för högt belopp och den som erhållit stödet&lt;br&gt;eller hans ställföreträdare skäligen borde ha insett detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.9&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskilda uppgifter for kommunen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall verka för att insatser som skall tas upp i planer som&lt;br&gt;avses i 10 § samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till kommunens uppgifter hör att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hålla en fortlöpande kunskap om vilka invånare i kommunen som&lt;br&gt;har behov av stöd och service enligt lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. verka för att personer som avses i 1 § får sina behov tillgodosedda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. informera om mål och medel för verksamheten enligt denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. medverka till att personer som avses i 1 § får tillgång till arbete&lt;br&gt;eller studier,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. verka för att det allmänna fritids- och kulturutbudet blir tillgängligt&lt;br&gt;för personer som avses i 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. anmäla till överförmyndaren dels när en person som avses i 1 § kan&lt;br&gt;antas behöva förmyndare, förvaltare eller god man dels när ett för-&lt;br&gt;myndarskap, förvaltarskap eller godmanskap bör kunna upphöra, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. samverka med organisationer som företräder människor med om-&lt;br&gt;fattande funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gemensamma bestämmelser om landstingens och kommunernas ansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommuns ansvar enligt denna lag gäller gentemot dem som är bo-&lt;br&gt;satta i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en person som avses i 1 § tänker bosätta sig i en kommun, skall&lt;br&gt;kommunen på ansökan meddela förhandsbesked om rätten till insatser&lt;br&gt;från kommunen enligt 9 §. Vid prövningen av en ansökan om för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;350&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handsbesked skall bestämmelserna i denna lag gälla. Kommunen skall Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;utan dröjsmål planera och förbereda de insatser som den enskilde skulle Bilaga 1.9&lt;br&gt;få rätt till om han bosätter sig i kommunen. Förhandsbeskedet gäller&lt;br&gt;under sex månader räknat från den dag då insatserna blir tillgängliga för&lt;br&gt;den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om behov av insatser enligt denna lag uppkommer under en tillfällig&lt;br&gt;vistelse i en kommun skall kommunen ge det stöd och den hjälp som&lt;br&gt;omedelbart behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt avser landstingets förpliktelser gäller vad som sägs i denna&lt;br&gt;paragraf om kommunen i stället landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett landsting eller en kommun får med bibehållet ansvar sluta avtal med&lt;br&gt;någon annan om att tillhandahålla insatser enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett landsting och en kommun som ingår i landstinget får träffa avtal&lt;br&gt;om att ansvar för en eller flera uppgifter enligt denna lag överlåts från&lt;br&gt;landstinget till kommunen eller från kommunen till landstinget. Om en&lt;br&gt;sådan överlåtelse sker skall föreskrifterna i denna lag om landsting eller&lt;br&gt;kommun i tillämpliga delar gälla för den till vilken uppgiften överlåtits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett landsting och en kommun har träffat en överenskommelse&lt;br&gt;enligt andra stycket, får överlåtaren lämna sådant ekonomiskt bidrag till&lt;br&gt;mottagaren som motiveras av överenskommelsen. Har en överlåtelse&lt;br&gt;skett från ett landsting till samtliga kommuner som ingår i landstinget,&lt;br&gt;får kommunerna lämna ekonomiska bidrag till varandra, om det behövs&lt;br&gt;för kostnadsutjämning mellan kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avgifter m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dem som erhåller assistansersättning enligt lagen (1993:000) om&lt;br&gt;assistansersättning får avgift för personlig assistans tas ut inom ramen&lt;br&gt;för sådan ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dem som har folkpension i form av hel förtidspension eller hel&lt;br&gt;ålderspension eller som har annan inkomst av motsvarande storlek, får&lt;br&gt;skäliga avgifter för bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter&lt;br&gt;tas ut enligt de grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna får dock&lt;br&gt;inte överstiga kommunens självkostnader. Kommunen skall se till att&lt;br&gt;den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som är under 18 år får omvårdnad i ett annat hem än det&lt;br&gt;egna med stöd av denna lag, är föräldrarna skyldiga att i skälig ut-&lt;br&gt;sträckning bidra till kommunens kostnader för omvårdnaden. Kom-&lt;br&gt;munen får i sådant fall uppbära underhållsbidrag som avser barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;351&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nämnder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningen av landstingets eller kommunens verksamhet enligt denna lag&lt;br&gt;skall utövas av en eller flera nämnder som fullmäktige utser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Enskild verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En enskild person får inte utan tillstånd av länsstyrelsen yrkesmässigt&lt;br&gt;bedriva sådan verksamhet som avses i 9 § första stycket 6-10. Tillstånd&lt;br&gt;skall sökas hos länsstyrelsen i det län där verksamheten skall bedrivas.&lt;br&gt;Länsstyrelsen har rätt att inspektera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskild verksamhet skall stå under tillsyn av den eller de nämnder&lt;br&gt;som avses i 22 § i den kommun där verksamheten bedrivs. Om ansvaret&lt;br&gt;för uppgiften överlåtits till landstinget enligt 17 § andra stycket skall&lt;br&gt;verksamheten i stället stå under tillsyn av landstingets motsvarande&lt;br&gt;nämnd. Nämnden har rätt att inspektera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det råder något allvarligt missförhållande inom en enskild verksam-&lt;br&gt;het som avses i 23 §, skall länsstyrelsen förelägga den som bedriver&lt;br&gt;verksamheten att avhjälpa missförhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om länsstyrelsens föreläggande inte följs, får länsstyrelsen återkalla&lt;br&gt;tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn av Socialstyrelsen och länsstyrelsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har den centrala tillsynen över verksamhet enligt denna&lt;br&gt;lag. Styrelsen skall följa, stödja och utvärdera verksamheten samt infor-&lt;br&gt;mera om den och stimulera till vidareutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har inom länet tillsyn över verksamhet enligt denna lag&lt;br&gt;och får då inspektera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall också inom länet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör verksam-&lt;br&gt;heten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ge kommunerna råd i deras verksamhet samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. främja samverkan i planering mellan kommuner, landsting och&lt;br&gt;andra samhällsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av en sådan nämnd som avses i 22 § eller av länsstyrelsen får&lt;br&gt;överklagas hos länsrätten om beslutet avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;352&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. insatser för en enskild enligt 9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utbetalning till någon annan enligt 11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. återbetalning enligt 12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förhandsbesked om rätt till insatser enligt 16 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. tillstånd till enskild verksamhet enligt 23 §, eller 6. föreläggande&lt;br&gt;eller återkallelse av tillstånd enligt 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beslut som meddelats av en nämnd som avses i 22 § länsstyrelsen,&lt;br&gt;länsrätten eller kammarrätten i frågor som avses i första stycket gäller&lt;br&gt;omedelbart. Länsrätten eller kammarrätten får dock förordna att dess&lt;br&gt;beslut skall gälla först sedan det vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 23 § första stycket&lt;br&gt;första meningen döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tystnadsplikt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild&lt;br&gt;verksamhet som avser insatser enligt denna lag får inte obehörigen röja&lt;br&gt;vad han därvid erfarit om enskildas personliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om införande av lagen (1993:000) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Befintlig verksamhet enligt omsorgslagen och elevhemslagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under tiden fram till och med den 31 december 1995 skall, utan hinder&lt;br&gt;av bestämmelsen i 2 § andra stycket nya lagen, varje landsting svara för&lt;br&gt;insatser enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 9 § första stycket 4 och 6-10 nya lagen för personer som omfattas&lt;br&gt;av 1 § 1 och 2 samma lag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 9 § första stycket 8 nya lagen för barn med fysiska funktionshinder&lt;br&gt;som omfattas av 1 § 3 samma lag, i de fall barnen till följd av funk-&lt;br&gt;tionshindren eller av andra särskilda skäl är i behov av särskilt boende&lt;br&gt;för att kunna delta i undervisning i grundskola eller, beträffande barn&lt;br&gt;före skolåldern, för att kunna få vård och förskoleundervisning som&lt;br&gt;påkallas av funktionshindren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn enligt 23 § andra stycket nya lagen utövas i dessa fall av&lt;br&gt;landstingets nämnd enligt 22 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;353&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;Bilaga 1.9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vid den nya lagens ikraftträdande får omsorger enligt om-&lt;br&gt;sorgslagen eller inackordering enligt elevhemslagen skall utan särskilt&lt;br&gt;beslut anses ha blivit beviljad motsvarande insatser enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Specialsjukhus och vårdhem&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen och kommunerna skall gemensamt planera för avveckling&lt;br&gt;av befintliga specialsjukhus och vårdhem. Avvecklingsplaner skall&lt;br&gt;upprättas och inlämnas till Socialstyrelsen senast den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialsjukhus och vårdhem får användas för sitt hittillsvarande ändamål&lt;br&gt;tills de har avvecklats helt. För innehållet i verksamheten och för verk-&lt;br&gt;samhetens bedrivande i övrigt gäller bestämmelserna i den nya lagen i&lt;br&gt;tillämpliga delar. Beträffande avgifter gäller dock i stället för 19 och&lt;br&gt;20 §§ nya lagen 4 § införandelagen till omsorgslagen. För specialsjuk-&lt;br&gt;husen tillämpas därutöver bestämmelserna i 13 och 14 §§ och 16 §&lt;br&gt;första stycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyintagning i special sjukhus eller i vårdhem får inte ske i annat fall&lt;br&gt;än när fråga är om vård oberoende av samtycke. För sådan vård gäller&lt;br&gt;fortfarande i tillämpliga delar 6 och 7 §§ införandelagen till om-&lt;br&gt;sorgslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen är huvudmän för befintliga vårdhem, om inte annat&lt;br&gt;överenskoms enligt 10 §, samt för specialsjukhus. Ledningen av verk- (&lt;br&gt;samheten vid specialsjukhus och vårdhem skall utövas av den eller de&lt;br&gt;nämnder som utövar ledningen av verksamheten enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har tillsyn över verksamheten vid specialsjukhus och&lt;br&gt;vårdhem. Styrelsen har rätt att inspektera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan kommunal nämnd som avses i 22 § nya lagen skall regelbun-&lt;br&gt;det och minst en gång om året i samråd med landstingets motsvarande&lt;br&gt;nämnd överväga om boendet i specialsjukhus eller vårdhem i stället kan&lt;br&gt;fortsätta i någon boendeform enligt den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett landsting och en kommun som ingår i landstinget får träffa avtal om&lt;br&gt;att kommunen i stället tillhandahåller omsorger vid vårdhem. Därvid&lt;br&gt;gäller vad som sägs i 17 § tredje stycket nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;354&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fått tillstånd att driva enskild verksamhet enligt 17 § om-&lt;br&gt;sorgslagen, eller som anses ha sådant tillstånd enligt 9 § införandelagen&lt;br&gt;till omsorgslagen, skall anses ha fått tillståndet enligt 23 § nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har&lt;br&gt;ersatts genom en bestämmelse i den nya lagen eller i denna lag, skall&lt;br&gt;hänvisningen i stället avse den nya bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om assistansersättning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Assistansersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som omfattas av 1 § lagen (1993:000) om stöd och service till&lt;br&gt;vissa funktionshindrade har, utom i fall som anges i 4 §, rätt att få&lt;br&gt;assistansersättning enligt denna lag om han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inte har fyllt 65 år och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- har behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i&lt;br&gt;genomsnitt mer än 20 timmar i veckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personlig assistans har i denna lag samma betydelse som i 9 § första&lt;br&gt;stycket 2 lagen (1993:000) om stöd och service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Assistansersättning utges inte för tid varunder den funktionshindrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vårdas på en institution som tillhör staten, en kommun eller ett&lt;br&gt;landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vårdas på en institution som drivs med bidrag från staten, en kom-&lt;br&gt;mun eller ett landsting, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bor i en gruppbostad.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ansökan och beslut m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om assistansersättning skall göras skriftligen hos den allmänna&lt;br&gt;försäkringskassa som anges i 2 § andra stycket. Försäkringskassan får&lt;br&gt;uppdra åt en annan försäkringskassa att handlägga ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som avses i 3 § första stycket hos en kommun har ansökt&lt;br&gt;om biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assi-&lt;br&gt;stans enligt 9 § första stycket 2 lagen (1993:000) om stöd och service&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;355&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till vissa funktionshindrade, skall kommunen, om den enskilde inte har Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;gjort någon ansökan om assistansersättning men kan antas ha rätt till Bilaga 1.9&lt;br&gt;sådan ersättning, anmäla detta till behörig försäkringskassa. I sådant fall&lt;br&gt;skall försäkringskassan även utan ansökan pröva frågan om assistanser-&lt;br&gt;sättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Assistansersättning får inte utges för längre tid tillbaka än tre månader&lt;br&gt;före den månad varunder ansökan eller anmälan gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Assistansersättning skall beviljas för visst antal timmar per vecka, var-&lt;br&gt;under den enskilde har behov av personlig assistans för sin dagliga&lt;br&gt;livsföring (beviljade assistanstimmar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar&lt;br&gt;ytterligare föreskrifter om beräkning av assistansersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till assistansersättning för den som erhåller sådan ersättning skall&lt;br&gt;omprövas sedan två år förflutit från det att frågan om rätt till ersättning&lt;br&gt;senast prövades och vid väsentligt ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändring av assistansersättning vid väsentligt ändrade förhållanden&lt;br&gt;skall gälla från och med den månad varunder anledning till ändringen&lt;br&gt;uppkom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte utan betydande dröjsmål kan avgöras om någon har rätt till&lt;br&gt;assistansersättning men det finns sannolika skäl för att sådan rätt före-&lt;br&gt;ligger, skall försäkringskassan besluta att ersättning skall betalas ut med&lt;br&gt;ett skäligt belopp om detta är av väsentlig betydelse för den funktions-&lt;br&gt;hindrade. Detsamma gäller om det står klart att rätt till assistansersätt-&lt;br&gt;ning föreligger men ersättningens belopp inte kan bestämmas utan bety-&lt;br&gt;dande dröjsmål. För sådan ersättning får föreskrivas särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det senare bestäms att assistansersättning inte skall utges eller&lt;br&gt;skall utges med lägre belopp är den ersättningsberättigade inte skyldig&lt;br&gt;att betala tillbaka utbetald ersättning i andra fall än som anges i 16 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som erhåller assistansersättning skall, om förhållandena ändras så&lt;br&gt;att rätten till ersättningen påverkas, genast anmäla detta hos försäk-&lt;br&gt;ringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som erhåller assistansersättning har legal ställföreträdare&lt;br&gt;enligt föräldrabalken gäller upplysningsskyldigheten i stället denne.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utbetalning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Assistansersättning utbetalas månadsvis med belopp som motsvarar&lt;br&gt;kostnaden för assistansen under det antal beviljade assistanstimmar som&lt;br&gt;assistans lämnats. Assistansersättning utges dock högst med det belopp&lt;br&gt;per timme som regeringen faställer för varje år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;356&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den ersättningsberättigade genom kommunen fått biträde av person- Bilaga 1.9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lig assistent får försäkringskassan besluta att assistansersättningen skall&lt;br&gt;betalas ut till kommunen i den utsträckning den motsvarar kommunens&lt;br&gt;avgift för assistansen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ersättningsberättigad till följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet,&lt;br&gt;långvarigt missbruk av beroendeframkallande medel eller någon annan&lt;br&gt;liknande orsak är ut stånd att själv ta hand om assistansersättningen, får&lt;br&gt;försäkringskassan besluta att ersättningen skall betalas ut till en kom-&lt;br&gt;munal myndighet eller till någon annan person för att användas till&lt;br&gt;kostnader för personlig assistans till den ersättningsberättigade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handläggning m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som avses i 6-8 §§ skall inom försäkringskassan avgöras av&lt;br&gt;socialförsäkringsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommun i vilken den som ansöker om eller erhåller assistansersätt-&lt;br&gt;ning är bosatt skall, om det inte är obehövligt, höras i ärenden enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om assistansersättning och beslut enligt 11 och 12 §§ skall sändas&lt;br&gt;till den kommun inom vilken den enskilde är bosatt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Återbetalning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassan skall besluta om återbetalning av assistansersättning,&lt;br&gt;om den som erhållit ersättning eller hans ställföreträdare genom att&lt;br&gt;lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att fullgöra en upp-&lt;br&gt;gifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt har förorsakat att&lt;br&gt;ersättning har lämnats felaktigt eller med för högt belopp. Detsamma&lt;br&gt;gäller om ersättning i annat fall har lämnats felaktigt eller med för högt&lt;br&gt;belopp och den som erhållit ersättning eller hans ställföreträdare skä-&lt;br&gt;ligen borde ha insett detta. Om det finns särskilda skäl får försäkrings-&lt;br&gt;kassan efterge kravet på återbetalning helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en senare utbetalning till någon som skall betala tillbaka ersättning&lt;br&gt;enligt första stycket får kassan hålla inne ett skäligt belopp i avräkning&lt;br&gt;på vad som har lämnats för mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;357&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning enligt denna lag tillämpas följande föreskrifter i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1962:381) om allmän försäkring, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 2 § om Riksförsäkringsverkets tillsyn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap. 5 § om preskription,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap. 6 § om förbud mot utmätning och om överlåtelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap. 8 och 9 §§ om uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder som inte har barnet i sin vård har rätt till föräldrapenning&lt;br&gt;endast om särskilda skäl föreligger. Kravet på särskilda skäl gäller dock&lt;br&gt;inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. modem till och med den tjugonionde dagen efter förlossningsdagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förälder som deltar i föräldrautbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förälder till ett sjukt eller funktionshindrat barn som inte har fyllt 12&lt;br&gt;år har rätt till tillfällig föräldrapenning även när föräldern behöver avstå&lt;br&gt;från förvärvsarbete i samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. besök på en institution för medverkan i behandling av barnet eller&lt;br&gt;för att lära sig vårda barnet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. deltagande i en kurs som anordnas av sjukvårdshuvudman i samma&lt;br&gt;syfte som anges i punkt 1,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. läkarbesök på grund av att barnet lider av allvarlig sjukdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. läkarbesök som är en del i behandlingen av barnet, 5. deltagande i&lt;br&gt;någon behandling som är ordinerad av läkare i samma syfte som anges&lt;br&gt;i punkt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt första stycket utges om föräldern be-&lt;br&gt;höver avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 10 § första stycket&lt;br&gt;eller 10 a §. För tid under vilken annars föräldrapenning skulle ha&lt;br&gt;uppburits utges dock inte tillfällig föräldrapenning annat än om barnet&lt;br&gt;vårdas på sjukhus. För vård- eller tillsynsbehov som grundat rätt till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;358&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § utges inte heller tillfällig föräldrapenning. Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt andra stycket utges om föräldern be- Bilaga 1.9&lt;br&gt;höver avstå från förvärvsarbete i samband med sjukdom hos barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillfällig föräldrapenning enligt 10 § första stycket, 10 a § och 11 §&lt;br&gt;utges under högst 60 dagar för varje barn och år. Om föräldern behöver&lt;br&gt;avstå från förvärvsarbete av skäl som anges i 10 § första stycket 1, 3&lt;br&gt;och 4 eller 10 a § utges tillfällig föräldrapenning under ytterligare högst&lt;br&gt;60 dagar för varje barn och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;359&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utbildningsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Beatrice Ask&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Anmälan till proposition om stöd och&lt;br&gt;service till vissa funktionshindrade&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Utbildningsåtgärder&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1.1 Teckenspråksutbildning för föräldrar till döva och&lt;br&gt;gravt hörselskadade barn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: För att skapa förutsättningar för en god kom-&lt;br&gt;munikation mellan föräldrar och deras gravt hörselskadade eller&lt;br&gt;döva barn lämnas statligt stöd med ytterligare 5 miljoner kronor&lt;br&gt;till kostnader för en försöksverksamhet med en koncentrerad&lt;br&gt;utbildning i teckenspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: Ett grundläggande villkor för en god&lt;br&gt;utveckling hos barn är en fungerande kommunikation mellan barnet och&lt;br&gt;dess föräldrar/vårdnadshavare. Förutsättningen för en god kommunika-&lt;br&gt;tion är ett gemensamt språk. Avsaknad av sådant eller hinder i en sådan&lt;br&gt;färdighet försenar barnets utveckling och kan bidra till en otrygg rela-&lt;br&gt;tion. Jag anser det viktigt att skapa förutsättningar för en god kommuni-&lt;br&gt;kation mellan barn och föräldrar till döva eller gravt hörselskadade&lt;br&gt;barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studiesocialt stöd till deltagare i vissa kurser i teckenspråk infördes på&lt;br&gt;försök budgetåret 1989/90 och har sedan dess bedrivits som en försöks-&lt;br&gt;verksamhet. Bestämmelser finns i förordningen (1992:925) om för-&lt;br&gt;söksverksamhet med studiesocialt stöd vid teckenspråksutbildning.&lt;br&gt;Stödet lämnas i form av korttidsstudiestöd och intematbidrag till för-&lt;br&gt;äldrar med döva eller gravt hörselskadade barn som deltar i kurser i&lt;br&gt;teckenspråk. Under åttonde huvudtitelns anslag F 5. Timersättning vid&lt;br&gt;vissa vuxenutbildningar beräknas under innevarande budgetår 4 miljoner&lt;br&gt;kronor för denna verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En försöksverksamhet med koncentrerad utbildning i teckenspråk för&lt;br&gt;föräldrar till döva och gravt hörselskadade barn anordnas med start&lt;br&gt;innevarande budgetår delvis finansierad med nämnda medel under an-&lt;br&gt;slaget F 5. Den består av tre kursveckor per år under fem år dvs. sam-&lt;br&gt;manlagt femton kursveckor. De tre kursveckoma delas upp på en vecka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;360&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i taget och mellanperioderna används för hemstudier med hjälp av bl.a. &amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;videoband. Medelsbehovet för denna försöksverksamhet beräknas till 6 &amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljoner kronor per år. I avvaktan på att erfarenheter vunnits av den nu&lt;br&gt;påbörjade försöksverksamheten med koncentrerad teckenspråksutbild-&lt;br&gt;ning anser jag att den form för stöd till föräldrar vid deltagande i&lt;br&gt;teckenspråksutbildning, som infördes med budgetåret 1989/90, bör&lt;br&gt;behållas. Jag anser dock att en del av de anvisade medlen bör kunna an-&lt;br&gt;vändas för den nya uppläggningen med koncentrerad utbildning och&lt;br&gt;beräknar därför en utökning med 5 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för Socialdepartementet har tidigare idag föreslagit en utökning&lt;br&gt;av antalet kontaktdagar i den tillfälliga föräldrapenningen för föräldrar&lt;br&gt;till barn under 16 år som omfattas av lagen om stöd och service till&lt;br&gt;vissa funktionshindrade. Kontaktdagar kan utges vid bl.a. föräldrautbild-&lt;br&gt;ning. Ersättning skall dock inte kunna utges samtidigt enligt båda dessa&lt;br&gt;system vid deltagande i den kursverksamhet jag här har föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1.2 Teckenspråksutbildning och tolkutbildning m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1.2.1 Bakgrund&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Teckenspråkslinjen vid folkhögskola är en förberedelse till tecken-&lt;br&gt;språk/dövblindtolkningoch utgör den allt övervägande rekryteringsbasen&lt;br&gt;för sådan utbildning. Linjen omfattar vanligen 34 veckor. Förkunskaper&lt;br&gt;i teckenspråk krävs inte. Utbildningen är kostnadsfri för deltagarna,&lt;br&gt;medan viss del av kostnaden för inackordering betalas av den studeran-&lt;br&gt;de. Ett antal studerande har utbildningsbidrag från Arbetsmarknads-&lt;br&gt;styrelsen, men även särskilt vuxenstudiestöd och studiemedel förekom-&lt;br&gt;mer. Utöver de långa folkhögskoleutbildningarna finns även andra&lt;br&gt;utbildningar som ger grundläggande utbildning i teckenspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning av tolkar för döva, dövblinda och hörselskadade bedrivs&lt;br&gt;vid fyra folkhögskolor. Tolkutbildningen är en yrkesutbildning som&lt;br&gt;sedan läsåret 1989/90 är tvåårig. Utbildningen är uppdelad i två delar&lt;br&gt;som båda ger specifik yrkeskompetens som tolk. Den ena tolkutbild-&lt;br&gt;ningen leder fram till kompetens att tolka åt döva och dövblinda. Den&lt;br&gt;andra ger kompetens att tolka åt vuxendöva och vuxendöva med syn-&lt;br&gt;skada vilka har svenska språket som basspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rekrytering till tolkutbildningama med teckenspråk som bas sker i&lt;br&gt;huvudsak bland dem som har genomgått 34 veckors teckenspråkslinje&lt;br&gt;vid folkhögskola. Tolkutbildningama genomförs som reguljära folkhög-&lt;br&gt;skolekurser. Utformning, innehåll och genomförande åvilar de folkhög-&lt;br&gt;skolor som anordnar utbildningen. En vägledande plan för de nuvarande&lt;br&gt;utbildningarna har uppställts. Enligt denna plan skall studieplaner upp-&lt;br&gt;rättas för respektive inriktning av utbildningen. Främst för att underlätta&lt;br&gt;rekryteringen till dessa utbildningar har de sedan starten, år 1969, varit&lt;br&gt;kostnadsfria för deltagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under budgetåret 1990/91 utvärderade Skolöverstyrelsen tolkutbild-&lt;br&gt;ningarna, SÖ:s rapportserie R 91:23 Utvärdering - Utbildning för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;361&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tolkar för döva och dövblinda respektive hörelskadade och vuxendöva&lt;br&gt;vid folkhögskolor. Av utvärderingen framgår att det är brist på tecken-&lt;br&gt;språkslärare som kan undervisa i och om teckenspråk, brist på tecken-&lt;br&gt;språksmaterial samt svårigheter att rekrytera elever till utbildningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan den 1 juli 1991 disponerar Tolk- och översättarinstitutet vid&lt;br&gt;Stockholms universitet (TÖI) statsbidrag för vissa merkostnader för&lt;br&gt;teckenspråks- och tolkutbildningar vid folkhögskola. Utbildningarna&lt;br&gt;skall planeras i samverkan med berörda handikapporganisationer. Bud-&lt;br&gt;getåret 1992/93 uppgår det särskilda statsbidraget för dessa verksam-&lt;br&gt;heter till 13 801 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.2.2 Utbildningsinsatser inom folkhögskolan m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: För förbättringar och utökningar av den folkhög-&lt;br&gt;skoleförlagda teckenspråksutbildningen och tolkutbildningen samt&lt;br&gt;för utveckling och produktion av studiematerial, utarbetande av&lt;br&gt;studieplaner m.m. för dessa utbildningar, bör ytterligare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14,5 miljoner kronor anvisas per budgetår fr.o.m. den 1 januari&lt;br&gt;1994. Från samma tidpunkt bör 3 miljoner kronor per budgetår&lt;br&gt;utgå för korta aktiveringskurser/anpassningskurser för dövblinda&lt;br&gt;vid folkhögskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Handikapputredningen understryker&lt;br&gt;att det råder stor brist på tillgång till tolkservice. Framför allt är bristen&lt;br&gt;på välutbildade tolkar påtaglig. Utredningen anser att flera olika utbild-&lt;br&gt;ningsinsatser, som har nära samband med varandra, behöver prioriteras&lt;br&gt;dels för att rekrytera och behålla elever i utbildningarna, dels för att&lt;br&gt;bristen på tolkar skall kunna undanröjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås en utbyggnad av teckenspråkslinjen från 34 till 40 veckor&lt;br&gt;samt att utbildningsplatserna ökas från 60 till 90 per läsår. Utredningen&lt;br&gt;föreslår vidare att TÖI skall initiera en studieplan för utbildningen. En&lt;br&gt;sådan studieplan bör enligt utredningens mening utarbetas i samverkan&lt;br&gt;med de folkhögskolor som anordnar sådan utbildning och berörda bru-&lt;br&gt;karorganisationer. Därutöver föreslår Handikapputredningen en påbygg-&lt;br&gt;nadsutbildning till teckenspråksutbildningen. Denna föreslås omfatta 20&lt;br&gt;veckor och 45 elevplatser per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen förordar att den folkhögskoleförlagda teckenspråkslärar-&lt;br&gt;linjen bibehålls intakt tills vidare. Utredningen föreslår dock att TÖI,&lt;br&gt;inom ramen för sitt ansvarsområde, bör ges uppdraget att utvärdera&lt;br&gt;teckenspråkslärarlinjen och pröva om behovet av den kvarstår när andra&lt;br&gt;utbildningsvägar genom grundskollärarutbildning, ämneslärarutbildning&lt;br&gt;respektive folkhögskollärarutbildning etableras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tolkutbildningen föreslår Handikapputredningen att gymna-&lt;br&gt;siekompetens skall fordras för tillträde till båda inriktningarna. Utred-&lt;br&gt;ningen föreslår även att TÖI skall ta initiativ till att studieplaner för&lt;br&gt;likvärdig och kvalificerad utbildning över landet utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;362&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslagen ingår även en utbyggnad av antalet deltagarplatser från&lt;br&gt;nuvarande 45 till 75 per år samt särskilda insatser för att utbilda 15&lt;br&gt;döva som kan tjänstgöra som dövblindtolkar i vissa sammanhang. För&lt;br&gt;fortbildning av tolkar föreslås att resurser avsätts motsvarande 10 ut-&lt;br&gt;bildningsplatser per år och för fortbildning av dövblindtolkar 15 utbild-&lt;br&gt;ningsplatser per år. Utredningen föreslår även en tvåveckors utbildning&lt;br&gt;av dövblinda resurspersoner till tolkutbildningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sammanlagda kostnaden för nämnda förstärkningar av tecken-&lt;br&gt;språks- och tolkutbildningama beräknar Handikapputredningen till 13,5&lt;br&gt;miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att möjliggöra samverkan och kunskapsöverföring mellan de olika&lt;br&gt;skolorna föreslår utredningen att ett resurscenter tillskapas för utveck-&lt;br&gt;ling och produktion av studiematerial samt för utarbetande av studie-&lt;br&gt;planer för teckenspråkslinjen och tolkutbildningarna. Kostnaden för&lt;br&gt;detta center beräknas till 1 miljon kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För s.k. aktiveringskurser/anpassningskurser vid folkhögskola för&lt;br&gt;dövblinda föreslås ökade resurser med 3 miljoner kronor per år, varav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1,5 miljoner kronor bör tillföras Nämnden för vårdartjänst för att täcka&lt;br&gt;tolkkostnadema vid oförändrat antal kurser och resterande 1,5 miljoner&lt;br&gt;kronor utgör kostnader för att utöka antalet kurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen föreslår vidare att UHÄ får i uppdrag att när-&lt;br&gt;mare utreda förutsättningarna för att göra tolkutbildningarna till hög-&lt;br&gt;skoleanknutna utbildningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att UHÄ bör ges i uppdrag att utforma en utbild-&lt;br&gt;ning för lärare i tolkämnet samt att ansvarig myndighet, TÖI, upprättar&lt;br&gt;en plan för fortbildning för det flertal lärare i tolkämnet vilka idag&lt;br&gt;saknar teoretisk grundutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget uppgår kostnaderna för de förslag som rör utbildningsin-&lt;br&gt;satser inom högskolan till 1,2 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser välkomnar och tillstyrker&lt;br&gt;utredningens olika förslag till förbättringar av teckenspråks- och tolkut-&lt;br&gt;bildningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, däribland Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksför-&lt;br&gt;bundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn, Sveriges Tecken-&lt;br&gt;språkstolkars förening, DIK-förbundet, Institutionen för Lingvistik samt&lt;br&gt;TÖI vid Stockholms universitet, Rörelsefolkhögskolomas intresseorgani-&lt;br&gt;sation (RIO) och Folkbildningsförbundet är tveksamma till om en för-&lt;br&gt;längning av teckenspråksutbildningen från 34 till 40 veckor är tillräck-&lt;br&gt;lig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet anser att utredningen har lagt fram en rad&lt;br&gt;förslag som förefaller välmotiverade, men som ändå inte kommer åt&lt;br&gt;grundproblemet, nämligen svårigheten att rekrytera och behålla elever&lt;br&gt;till utbildningen. Kommunförbundet anser att det krävs fördjupade&lt;br&gt;analyser för att klarlägga varför tolkyrket inte ter sig attraktivt för&lt;br&gt;ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret påpekar att uppskattningen av behovet av tolkar är&lt;br&gt;mycket osäker och att det därför är viktigt att löpande följa utvecklingen&lt;br&gt;och efter t.ex. tre år åter pröva beslutet om antalet platser i de olika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;363&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbildningarna. Statskontoret anser att det är ett ineffektivt utnyttjande Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;av resurserna att erbjuda både vardagsanvändare och framtida tolkar Bilaga 2&lt;br&gt;samma utbildning. Enligt Statskontoret torde fler framtida tolkar kunna&lt;br&gt;rekryteras om utbildningen delades upp i två delar - en grundkurs för&lt;br&gt;alla på förslagsvis 20 veckor samt en påbyggnadskurs motsvarande den&lt;br&gt;föreslagna på 20 veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for mitt förslag: Genom den reform av folkbildningen som&lt;br&gt;antogs av riksdagen med anledning av propositionen om folkbildning&lt;br&gt;(prop. 1990/91:82, bet. 1990/91:UbU18, rskr. 1990/91:358) infördes&lt;br&gt;nya regler för statsbidraget till studieförbund och folkhögskolor.&lt;br&gt;Fr.o.m. den 1 juli 1991 fördelas statsbidraget till folkbildningen av&lt;br&gt;Folkbildningsrådet. Statsbidrag för vissa särskilda utbildningsåtgärder&lt;br&gt;för handikappade på i första hand folkhögskolor disponeras och för-&lt;br&gt;delas av Nämnden för vårdartjänst (NV) medan statsbidrag för tecken-&lt;br&gt;språks- och tolkutbildning disponeras av Tolk- och översättarinstitutet&lt;br&gt;vid Stockholms Universitet (TÖI).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den nuvarande konstruktionen av statsbidrag till verksamheter&lt;br&gt;inom folkbildningsområdet har nämnda organ i uppgift att bedöma hur&lt;br&gt;statsbidraget skall fördelas på olika verksamhetsområden. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund anser jag att regering och riksdag inte skall detaljstyra t.ex.&lt;br&gt;längden på olika utbildningar eller antalet elevplatser. Denna fråga bör&lt;br&gt;berörd myndighet, dvs. NV eller TÖI, avgöra i samverkan med berörda&lt;br&gt;organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag till reformer av folkhögskolans teckenspråks- och tolkut-&lt;br&gt;bildningar som Handikapputredningen har presenterat, bedömer jag vara&lt;br&gt;angelägna. Denna uppfattning delas även av remissinstanserna, varav&lt;br&gt;flertalet i allt väsentligt tillstyrker utredningens förslag. Enligt min&lt;br&gt;mening bör ökade resurser för reformer till en kostnad av 17,5 miljoner&lt;br&gt;kronor anslås inom detta område. Mina förslag innebär såväl en för-&lt;br&gt;längning av studietiden vid teckenspråkslinjen som en utökning av an-&lt;br&gt;talet studieplatser samt en påbyggnadsutbildning i teckenspråk. Vad&lt;br&gt;gäller utbildningen för teckenspråks- och dövblindtolkar innebär för-&lt;br&gt;slagen en utökning av antalet utbildningsplatser. Jag anser det även&lt;br&gt;viktigt att ställa medel till förfogande såväl för utbildning av döva, vilka&lt;br&gt;kan tjänstgöra som dövblindtolkar i vissa sammanhang som för fortbild-&lt;br&gt;ning av dövblindtolkar och tolkar. I likhet med Handikapputredningen&lt;br&gt;bedömer jag att den folkhögskoleförlagda teckenspråkslärarutbildningen&lt;br&gt;bör behållas intakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser även att TÖI bör få särskilda resurser för att arbeta med&lt;br&gt;frågor som t.ex. rör samverkan och kunskapsöverföring mellan berörda&lt;br&gt;skolor samt med utveckling och produktion av studiematerial. TÖI bör&lt;br&gt;likaså kunna medverka vid utarbetandet av studieplaner för tecken-&lt;br&gt;språkslinjen och för tolkutbildningama samt göra analyser av behovet av&lt;br&gt;forsknings- och utvecklingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen understryker behovet av en resursförstärkning&lt;br&gt;vad gäller s.k. aktiveringskurser/anpassningskurser för dövblinda på&lt;br&gt;folkhögskolor. Dessa kurser, som omfattar två veckor, tillgodoser en&lt;br&gt;del av dövblindas utbildningsbehov och är ofta en viktig förberedelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;364&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för deltagande i längre utbildningar t.ex. vid folkhögskola. Jag anser det&lt;br&gt;angeläget att tillgodose det ökade behovet av nämnda kurser för döv-&lt;br&gt;blinda varför jag beräknar särskilda medel för detta ändamål. Nämnda&lt;br&gt;medel bör tillföras NV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga de resursförstärkningar som jag har redovisat under detta&lt;br&gt;avsnitt bör betalas ut fr.o.m. den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.2.3 Utbildningsinsatser inom universitet och högskolor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Den särskilda påbyggnadsutbildningen för tolk-&lt;br&gt;ning i universitet och högskolor vid Universitetet i Stockholm bör&lt;br&gt;tillföras 0,7 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till försöksverksamhet med teckenspråkslärarutbildning inom&lt;br&gt;grundskollärarutbildningen bör 0,5 miljoner kronor tillföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens förslag: Handikapputredningen återkommer till&lt;br&gt;Skolöverstyrelsens förslag till Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)&lt;br&gt;om att teckenspråksutbildning borde anordnas inom ramen för grund-&lt;br&gt;skollärarutbildningen, ämneslärarutbildningen och folkhögskollärarut-&lt;br&gt;bildningen. UHÄ bedömde att 12 platser inom ramen för oförändrad&lt;br&gt;dimensionering borde avsättas för utbildning av teckenspråkslärare inom&lt;br&gt;grundskollärarutbildningens årskurser 4-9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tolkutbildningen föreslår Handikapputredningen att utbild-&lt;br&gt;ningen inom högskolan skulle förbättras genom att ytterligare resurser&lt;br&gt;tillförs den särskilda påbyggnadsutbildningen för tolkning vid Univer-&lt;br&gt;sitetet i Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Frågor som rör utbildningen av lärare för&lt;br&gt;bl.a. döva och hörselskadade behandlades i propositionen om lärarut-&lt;br&gt;bildning (prop. 1991/92:75, bet. 1991/92:UbU20, rskr. 1991/92:282).&lt;br&gt;Regeringen har därefter uppdragit åt Högskolan för lärarutbildning i&lt;br&gt;Stockholm att i samråd med Universitetet i Stockholm och Högskolan i&lt;br&gt;Örebro komma med förslag om lärarutbildning för döva och hörsel-&lt;br&gt;skadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningen bör kunna starta på försök höstterminen 1993 och för-&lt;br&gt;läggas till lämplig ort med grundskollärarutbildning. För att få tillräck-&lt;br&gt;lig kvalitet på utbildningen förordar jag en ökning om 250 000 kronor&lt;br&gt;budgetåret 1993/94 (halvårseffekt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut med anledning av propositionen Universitet och&lt;br&gt;högskolor - Frihet för kvalitet (prop. 1992/93:1, bet. 1992/92:UbU3,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:103) innebar att universitet och högskolor fr.o.m. budget-&lt;br&gt;året 1993/94 ges ökad frihet bl.a. i fråga om studieorganisation, utbild-&lt;br&gt;ningsutbud och antagning av studenter. Det innebär också att regeringen&lt;br&gt;fortsättningsvis inte i detalj kommer att ange antalet utbildningsplatser&lt;br&gt;inom vissa områden utan i stället kommer utbildningsuppdrag att ges till&lt;br&gt;universitet och högskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;365&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen påpekar att många döva och högselskadade, &amp;nbsp;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är i behov av tolkservice, på grund av tolkbrist inte kan påbörja sin Bilaga 2&lt;br&gt;högre utbildning. Jag biträder utredningens förslag om behovet av&lt;br&gt;utökad påbyggnadsutbildning av tolkar vid universitet och högskolor.&lt;br&gt;Medel för denna utökning beräknas budgetåret 1993/94 till&lt;br&gt;350 000 kronor (halvårseffekt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget uppgår kostnaderna för de åtgärder jag nu har redogjort&lt;br&gt;för till 1,2 miljoner kronor per budgetår. De föreslagna medlen bör&lt;br&gt;betalas ut fr.o.m. den 1 januari 1994. Frågan om medelsanvisning&lt;br&gt;kommer senare idag att tas upp av chefen för Utbildningsdepartementet&lt;br&gt;i samband med förslagen om medelstilldelning för den grundläggande&lt;br&gt;högskoleutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Anslagsfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;o&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Åttonde huvudtiteln&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;C Folkbildning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom&lt;br&gt;folkbildningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Från anslaget utbetalas statsbidrag till Nämnden för vårdartjänst (NV)&lt;br&gt;för vissa handikappåtgärder inom folkbildningen, forsknings- och ut-&lt;br&gt;vecklingsarbete samt förvaltningskostnader. Därutöver ansvarar Tolk-&lt;br&gt;och översättarinstitutet (TÖI) vid Stockholms universitet för fördelning&lt;br&gt;av statsbidrag till tolkutbildning för döva, dövblinda och vuxendöva&lt;br&gt;samt teckenspråkslärarutbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 9) före-&lt;br&gt;slagit att 45 117 000 kronor anvisas för budgetåret 1993/94 såsom&lt;br&gt;bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i det föregående redovisat mina bedömningar när det gäller&lt;br&gt;kostnaden för att genomföra reformer som syftar till att tillförsäkra&lt;br&gt;döva, dövblinda, vuxendöva och hörselskadade en väl fungerande tolk-&lt;br&gt;tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de redovisade reformerna inom teckenspråks- och tolkutbildning-&lt;br&gt;ama samt för ett resurscenter beräknar jag en sammanlagd kostnad om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14,5 miljoner kronor per budgetår. I likhet med vad jag tidigare har&lt;br&gt;anfört, bör TÖI disponera ifrågavarande statsbidrag och fördela resurser&lt;br&gt;som är avsedda för utbildningsinsatser till folkhögskolor som anordnar&lt;br&gt;sådan undervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har även förordat att 3 miljoner kronor tillförs NV för att täcka&lt;br&gt;tolkkostnader vid korta aktiveringskurser/anpassningskurser för döv-&lt;br&gt;blinda inom folkhögskolan samt för en utökning av antalet sådana kur-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;366&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget uppgår kostnaderna för de åtgärder jag nu har redogjort Prop. 1992/93:159&lt;br&gt;för till 17,5 miljoner kronor per budgetår. Samtliga föreslagna medel Bilaga 2&lt;br&gt;bör utgå fr.o.m. den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har sagt bör under förevarande anslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 750 000 kronor (halvårseffekt) anvisas utöver vad som föreslagits i&lt;br&gt;budgetpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;F Studiestöd m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;F 6. Timersättning vid vissa vuxenutbildningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Från anslaget betalas utgifter för timersättning till studerande som deltar&lt;br&gt;i vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) eller i svensk-&lt;br&gt;undervisning för invandrare (sfi) enligt förordningen (1986:395) om&lt;br&gt;timersättning vid vissa vuxenutbildningar. Från anslaget betalas även&lt;br&gt;studiesocialt stöd vid vissa kurser i teckenspråk enligt förordningen&lt;br&gt;(1992:925) om försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid tecken-&lt;br&gt;språksutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil.9) före-&lt;br&gt;slagit att 71 925 000 kronor anvisas under förevarande anslag, varav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4,2 miljoner kronor avser nämnda försöksverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i det föregående lagt fram förslag om en utökad försöksverk-&lt;br&gt;samhet med koncentrerad utbildning i teckenspråk för föräldrar till döva&lt;br&gt;och gravt hörselskadade barn. Den utökade verksamheten medför ett&lt;br&gt;ytterligare medelsbehov av 5 miljoner kronor per budgetår. Med hänsyn&lt;br&gt;till den redan pågående försöksverksamheten måste medelsökningen få&lt;br&gt;tas i anspråk fullt ut redan fr.o.m. den 1 januari 1994. För budgetåret&lt;br&gt;1993/94 bör därför under förevarande anslag 5 miljoner kronor anvisas&lt;br&gt;utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. under åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till vissa handi-&lt;br&gt;kappåtgärder inom folkbildningen för budgetåret 1993/94 anvisa 8&lt;br&gt;750 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Timersättning vid&lt;br&gt;vissa vuxenutbildningar för budgetåret 1993/94 anvisa 5 000 000&lt;br&gt;kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;367&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition...................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...........................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 11 februari 1993 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1: Socialdepartementet.......................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning ...............................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter och&amp;nbsp;överväganden..........42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Stöd och service till vissa funktionshindrade..........45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ny rättighetslag .......................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.1 &amp;nbsp;Nuvarande lagstiftning ..............46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.2 &amp;nbsp;Behovet av en utvidgad rättighetslagstiftning&amp;nbsp;.&amp;nbsp;&amp;nbsp;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.3 &amp;nbsp;Målet för verksamheten..............50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.4 &amp;nbsp;Lagens personkrets ................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskilt stöd och särskild service.............59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.1 &amp;nbsp;Rådgivning och annat personligt stöd&amp;nbsp;&amp;nbsp;.....59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.2 &amp;nbsp;Personlig assistans.................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.3 &amp;nbsp;Ledsagarservice ..................74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.4 &amp;nbsp;Biträde av kontaktperson.............75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.5 &amp;nbsp;Avlösarservice i hemmet.............76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.6 &amp;nbsp;Korttidsvistelse utanför det egna hemmet&amp;nbsp;&amp;nbsp;...&amp;nbsp;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.7 &amp;nbsp;Korttidstillsyn för skolungdom över 12&amp;nbsp;år&amp;nbsp;.&amp;nbsp;.&amp;nbsp;.&amp;nbsp;&amp;nbsp;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.8 &amp;nbsp;Boende i familjehem eller i bostad med särskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;service för barn och ungdomar .........79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.9 &amp;nbsp;Bostad med särskild service för vuxna eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan särskilt anpassad bostad för vuxna ... 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.10 Daglig verksamhet.................88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.11 Omvårdnad .....................91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Huvudmannaskapet för verksamhet&amp;nbsp;enligt den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya lagen...........................92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa inflytandefrågor ...................96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avgifter för stöd och service ...............98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Enskild verksamhet.................... 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överklagande av beslut m.m............... 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillsyn............................ 105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa övergångsfrågor ...................... 107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överföring av huvudmannaskap ............ 107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vård oberoende av samtycke .............. 110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdhem och specialsjukhus .............. 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Habilitering och rehabilitering.................. 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ansvaret för habilitering och rehabilitering ..... 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statligt stöd till utvecklingsinsatser&amp;nbsp;inom&amp;nbsp;habilite-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen och rehabiliteringen ............... 121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;368&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Hjälpmedelsförsörjningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124 Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Små och mindre kända handikappgrupper........... 134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa social tjänstfrågor...................... 139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Stöd till föräldrar med funktionshindrade barn........ 143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt om föräldraförsäkringen............ 143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utökning av antalet kontaktdagar............ 144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rätten till tillfällig föräldrapenning när barnet inte är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närvarande ......................... 146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Höjd åldersgräns för tillfällig föräldrapenning ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande och kostnadsberäkningar........ 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tolktjänst.............................. 152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;Ansvar för tolktjänst ................... 152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;Vardagstolkning...................... 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Kostnadsfrågor och uppföljning.................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Anslagsfrågor............................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Upprättade lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Specialmotivering ......................... 167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om stöd och service till vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;funktionshindrade..................... 167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.2 &amp;nbsp;Förslaget till lag om införande av lagen (1993:000)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om stöd och service till vissa funktionshindrade ... &amp;nbsp;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.3 &amp;nbsp;Förslaget till lag om assistansersättning........ 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:620) ......................... 199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.5 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen (1982:763) ..................... 200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om allmän försäkring................... 203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.7 &amp;nbsp;Förslaget till ändring i sekretsslagen (1980:100) .. 206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.8 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1928:370) ......................... 207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.9 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken . . . 207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:143) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bidragsförskott....................... 208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.11 Förslaget till lag om ändring i stadgan (1970:88) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskilda vårdhem m.m.................. 208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1529) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i lagen (1971:289) om allmänna&lt;br&gt;förvaltningsdomstolar................... 208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:410) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt till ledighet för vård av barn, m.m......... 208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1419) om&lt;br&gt;försöksverksamhet inom socialtjänstens, hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens samt omsorgsverksamhetens område . . 209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;369&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.15 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1989:529) ......................... 209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1128) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;psykiatrisk tvångsvård .................. 209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan ............................. 209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1 Sammanfattning av Handikapputredningens huvudbe-&lt;br&gt;tänkande (SOU 1991:46) Handikapp - Välfärd -&lt;br&gt;Rättvisa............................ 211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.2 Sammanfattning av Handikapputredningens betänkan-&lt;br&gt;de (SOU 1991:97) En väg till delaktighet och inflytande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tolk för döva, dövblinda, vuxendöva, hörselskadade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och talskadade........................ 236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.3 Sammanfattning av Hjälpmedelsutredningens betänkan-&lt;br&gt;de (SOU 1989:39) Hjälpmedelsverksamhetens utveckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kartläggning och bedömning.............. 243&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.4 Sammanställning av remissyttranden över Handikapp-&lt;br&gt;utredningens huvudbetänkande (SOU 1991:46) Handikapp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Välfärd - Rättvisa..................... 253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.5 Sammanställning av remissyttranden över Handikapp-&lt;br&gt;utredningens betänkande (SOU 1991:97) En väg till del-&lt;br&gt;aktighet och inflytande - tolk för döva, dövblinda,&lt;br&gt;vuxendöva, hörselskadade och talskadade ....... 304&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.6 Sammanställning av remissyttranden över Hjälpmedels-&lt;br&gt;utredningens betänkande (SOU 1989:39) Hjälpmedels&lt;br&gt;verksamhetens utveckling................. 311&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.7 Förklaring av förkortningar................ 321&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.8 Lagförslagen i lagrådsremissen.............. 324&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.9 Lagrådets yttrande ..................... 345&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2: Utbildningsdepartementet .................. 360&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utbildningsåtgärder........................ 360&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 &amp;nbsp;Teckenspråksutbildning för föräldrar till döva och gravt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hörselskadade barn ..................... 360&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2 &amp;nbsp;Teckenspråksutbildning&amp;nbsp;och tolkutbildning&amp;nbsp;m.m.&amp;nbsp;...&amp;nbsp;&amp;nbsp;361&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2.1 Bakgrund....................... 361&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2.2 Utbildningsinsatser inom&amp;nbsp;folkhögskolan&amp;nbsp;m.m.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;362&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2.3 Utbildningsinsatser inom universitet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högskolor....................... 365&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Anslagsfrågor............................ 366&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan ............................. 367&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;370&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omslag: Konstnär Sven-Erik Lindberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotab 43097, Stockholm 1993&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret 1993/94 anvisar 5 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 9.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen under åttonde huvudtitelns förslagsanslag Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret 1993/94 anvisar 5 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 9.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>uppskov</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SkU37</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>12</nummer>
<beteckning>12</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>12</nummer>
<beteckning>12</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JuU31</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>17</nummer>
<beteckning>17</beteckning>
<lydelse>att riksdagen under femte huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar 9 500 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 6</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>17</nummer>
<beteckning>17</beteckning>
<lydelse>att riksdagen under femte huvudtitelns förslagsanslag Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar 9 500 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 6</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>18</nummer>
<beteckning>18</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 200 000 000 kr</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>18</nummer>
<beteckning>18</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Kostnader för statlig assistansersättning för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 200 000 000 kr</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>19</nummer>
<beteckning>19</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 332 500 000 kr</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>19</nummer>
<beteckning>19</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Vissa statsbidrag inom handikappområdet för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 332 500 000 kr</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20</nummer>
<beteckning>20</beteckning>
<lydelse>att riksdagen under femte huvudtitelns ramanslag Riksförsäkringsverket anvisar 10 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 6</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>20</nummer>
<beteckning>20</beteckning>
<lydelse>att riksdagen under femte huvudtitelns ramanslag Riksförsäkringsverket anvisar 10 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 6</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>21</nummer>
<beteckning>21</beteckning>
<lydelse>att riksdagen under femte huvudtitelns ramanslag Socialstyrelsen anvisar 5 500 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 6</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>21</nummer>
<beteckning>21</beteckning>
<lydelse>att riksdagen under femte huvudtitelns ramanslag Socialstyrelsen anvisar 5 500 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 6</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>22</nummer>
<beteckning>22</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om habilitering och rehabilitering (avsnitt 5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>22</nummer>
<beteckning>22</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om habilitering och rehabilitering (avsnitt 5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>23</nummer>
<beteckning>23</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om hjälpmedelsförsörjning (avsnitt 6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>23</nummer>
<beteckning>23</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om hjälpmedelsförsörjning (avsnitt 6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>24</nummer>
<beteckning>24</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om små och mindre kända handikappgrupper (avsnitt 7)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>24</nummer>
<beteckning>24</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om små och mindre kända handikappgrupper (avsnitt 7)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>25</nummer>
<beteckning>25</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om tolktjänst (avsnitt 10)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>25</nummer>
<beteckning>25</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om tolktjänst (avsnitt 10)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>26</nummer>
<beteckning>26</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om kostnadsfrågor och uppföljning (avsnitt 11).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>26</nummer>
<beteckning>26</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om kostnadsfrågor och uppföljning (avsnitt 11).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen under åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen för budgetåret 1993/94 anvisar 8 750 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 9</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU19</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen under åttonde huvudtitelns anslag Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen för budgetåret 1993/94 anvisar 8 750 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1992/93:100 bil. 9</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-02-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-02-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-02-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-03-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:33:09</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG03159</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:41</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:33:09</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG03159</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__159.pdf</filnamn>
<filstorlek>17552529</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om stöd och service till vissa funktionshindrade</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/1B206C4B-E466-473B-AD84-0E1D9C87B719</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:JuU31</uppgift>
<ref_dok_id>GG01JuU31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Länsrätternas behörighet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:SkU37</uppgift>
<ref_dok_id>GG01SkU37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SkU37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Uppskov med behandlingen av vissa ärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:SoU19</uppgift>
<ref_dok_id>GG01SoU19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:SkU12</uppgift>
<ref_dok_id>GH01SkU12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SkU12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändringar i 19 § kommunalskattelagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bo Holmberg  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bo Holmberg  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Chatrine Pålsson  och Dan Ericsson i Kolmården  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Chatrine Pålsson  och Dan Ericsson i Kolmården  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ewa Hedkvist Petersen  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ewa Hedkvist Petersen  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Jan Fransson  och Anders Nilsson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Jan Fransson  och Anders Nilsson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Jan Fransson  och Anders Nilsson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Jan Fransson  och Anders Nilsson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kenth Skårvik  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kenth Skårvik  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lena Öhrsvik  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lena Öhrsvik  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lena Öhrsvik  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lena Öhrsvik  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lena Öhrsvik  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lena Öhrsvik  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lisbeth Staaf-Igelström  och Kristina Svensson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lisbeth Staaf-Igelström  och Kristina Svensson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margareta Israelsson  och Jan Fransson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:159&lt;br/&gt;
Stöd och service till vissa funktionshindrade</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:159 Stöd och service till vissa funktionshindrade</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margareta Israelsson  och Jan Fransson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>