<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2285024</hangar_id>
 <dok_id>GG03148</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>148</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:148</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartement</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>148</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-11-26 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2021-04-06 16:22:51</systemdatum>
 <publicerad>1992-11-26 00:00:00</publicerad>
 <titel>om enskild egendom genom förmånstagarförordnande</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03148/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03148</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03148</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1992/93:148&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om enskild egendom genom förmånstagar-&lt;br&gt;förordnande&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03148/prop_199293__148-1.png" style="width:43pt;height:53pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03148/prop_199293__148-2.png" style="width:38pt;height:48pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp&lt;br&gt;i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 26 november 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reidunn Laurén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att reglerna i 7 kap. 2 § äktenskapsbalken om&lt;br&gt;vad som är enskild egendom ändras så att egendom som en make&lt;br&gt;förvärvar genom ett förmånstagarförordnande vid livförsäkring,&lt;br&gt;olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring som tecknas av någon annan&lt;br&gt;än den andra maken skall vara enskild, om försäkringstagaren har&lt;br&gt;föreskrivit det. Vidare föreslås att 103 § försäkringsavtalslagen&lt;br&gt;(1927:77) ändras bl.a. så att försäkringsgivaren skall vara skyldig att&lt;br&gt;underrätta förmånstagaren om ett sådant villkor i samband med att&lt;br&gt;han fullgör sin betalningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 148&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:148&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 § äktenskapsbalken skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskild egendom är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den&lt;br&gt;andra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens&lt;br&gt;enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. egendom som en make har erhållit genom testamente med det&lt;br&gt;villkoret att den skall vara mottagarens enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av&lt;br&gt;arvlåtaren skall vara mottagarens enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. egendom som en make har&lt;br&gt;erhållit genom förmånstagarför-&lt;br&gt;ordnande vid livförsäkring,&lt;br&gt;olycksfallsförsäkring eller sjuk-&lt;br&gt;försäkring som tecknats av någon&lt;br&gt;annan än den andra maken med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vad som har trätt i stället för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det villkoret att egendomen skall&lt;br&gt;vara mottagarens enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vad som har trätt i stället för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendom som avses i 1-5, om&lt;br&gt;inte annat har föreskrivits ge-&lt;br&gt;nom den rättshandling på grund&lt;br&gt;av vilken egendomen är enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendom som avses i 1-4, om&lt;br&gt;inte annat har föreskrivits genom&lt;br&gt;den rättshandling på grund av&lt;br&gt;vilken egendomen är enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avkastning av enskild egendom är giftorättsgods, om inte annat har&lt;br&gt;föreskrivits genom en sådan rättshandling som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den nya lagen tillämpas endast beträffande villkor om enskild&lt;br&gt;egendom vilka har tillkommit efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 103 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande om förmånstaga-&lt;br&gt;res insättande eller återkallelse&lt;br&gt;av sådant förordnande skall, för&lt;br&gt;att vara gällande, skriftligen&lt;br&gt;meddelas försäkringsgivaren eller&lt;br&gt;ock genom dennes försorg antin-&lt;br&gt;gen intagas i försäkringsbrevet&lt;br&gt;eller därå antecknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förmånstagarförordnande&lt;br&gt;eller villkor enligt 7 kap. 2 § 5&lt;br&gt;äktenskapsbalken om att ett för-&lt;br&gt;säkringsbelopp eller en försäk-&lt;br&gt;ring skall vara förmånstagarens&lt;br&gt;enskilda egendom samt en åter-&lt;br&gt;kallelse av ett sådant förordnan-&lt;br&gt;de eller villkor skall, för att vara&lt;br&gt;gällande, skriftligen meddelas&lt;br&gt;försäkringsgivaren eller genom&lt;br&gt;dennes försorg antingen tas in i&lt;br&gt;försäkringsbrevet eller antecknas&lt;br&gt;på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om försäkringstagaren har&lt;br&gt;förenat ett förmånstagarförord-&lt;br&gt;nande med villkor om att försäk-&lt;br&gt;ringsbeloppet eller försäkringen&lt;br&gt;skall vara mottagarens enskilda&lt;br&gt;egendom, skall försäkringsgiva-&lt;br&gt;ren skriftligen underrätta för-&lt;br&gt;månstagaren om det när ett för-&lt;br&gt;säkringsbelopp första gången&lt;br&gt;betalas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den nya lagen tillämpas endast beträffande villkor om enskild&lt;br&gt;egendom vilka har tillkommit efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 148&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:148&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 november 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Davidson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Laurén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om enskild egendom genom förmånsta-&lt;br&gt;garförordnande&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den som har tecknat en livförsäkring kan genom ett förmånstagar-&lt;br&gt;förordnande bestämma att försäkringsbeloppet skall betalas ut till en&lt;br&gt;annan person, förmånstagaren. Förmånstagarförordnandet kan avse&lt;br&gt;försäkringstagarens make eller någon annan person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande ordning torde försäkringstagaren inte ha möjlighet&lt;br&gt;att föreskriva att ett belopp som betalas ut enligt förmånstagarförord-&lt;br&gt;nandet skall vara mottagarens enskilda egendom. Är förmånstagaren&lt;br&gt;gift när försäkringsbeloppet betalas ut, kommer beloppet således att&lt;br&gt;ingå i förmånstagarens giftorättsgods, om inte annat har bestämts i ett&lt;br&gt;äktenskapsförord mellan förmånstagaren och dennes make.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skilda sammanhang har det rests krav på en lagändring som gör&lt;br&gt;det möjligt att tillskapa enskild egendom genom en föreskrift i ett&lt;br&gt;förmånstagarförordnande vid livförsäkring. Också i riksdagen har&lt;br&gt;motioner väckts med förslag till sådana ändringar. Riksdagen har&lt;br&gt;ställt sig negativ till tanken på att införa en sådan möjlighet men inte&lt;br&gt;uteslutit att frågan - sedd i ett längre perspektiv - kan komma i ett&lt;br&gt;annat läge (bet. 1989/90:LU23 s. 31 och 1990/91 :LU21 s.30 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en inom Justitiedepartementet upprättad departementspromemoria,&lt;br&gt;Ds 1992:33, Enskild egendom genom förmånstagarförordnande,&lt;br&gt;föreslås att det skall vara möjligt att i samband med ett förmånstagar-&lt;br&gt;förordnande vid livförsäkring bestämma att utbetalade belopp skall&lt;br&gt;utgöra mottagarens enskilda egendom, att ett villkor av sådant&lt;br&gt;innehåll skall föreskrivas på samma sätt som ett förmånstagarförord-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nande samt att försäkringsgivaren skall vara skyldig att underrätta Prop. 1992/93:148&lt;br&gt;förmånstagaren om ett sådant villkor i samband med att han fullgör&lt;br&gt;betalningsskyldigheten. Promemorian har remissbehandlats. Till&lt;br&gt;protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av promemo-&lt;br&gt;rian som bilaga 1, de lagförslag som läggs fram i promemorian som&lt;br&gt;bilaga 2 samt en förteckning över remissinstanserna som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Justitiede-&lt;br&gt;partementets dnr 92-1439).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 24 september 1992 att inhämta lagrådets&lt;br&gt;yttrande över förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken och&lt;br&gt;förslag till lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal.&lt;br&gt;Lagrådsremissens lagförslag bör bifogas protokollet i detta ärende&lt;br&gt;som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har godtagit förslagen. I anslutning till övergångsbestäm-&lt;br&gt;melserna har lagrådet gjort ett påpekande som jag återkommer till i&lt;br&gt;det följande (avsnitt 4.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har gjort några redaktionella ändringar i förslaget till lag om&lt;br&gt;ändring i försäkringsavtalslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande ordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Enskild egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äktenskapsbalken utgår från att makar kan ha två slag av tillgångar,&lt;br&gt;giftorättsgods och enskild egendom. Frågan vilken karaktär som&lt;br&gt;tillgången har får betydelse vid bodelning mellan makarna. Gifto-&lt;br&gt;rättsgods skall - med vissa undantag, se 10 kap. 2 och 3 §§ äkten-&lt;br&gt;skapsbalken - ingå i en sådan bodelning, medan enskild egendom i&lt;br&gt;princip inte skall ingå i bodelning. Makarna kan dock komma överens&lt;br&gt;om att dra in viss enskild egendom i bodelningen (se 10 kap. 4 §&lt;br&gt;äktenskapsbalken). Enligt 7 kap. 1 § äktenskapsbalken är en makes&lt;br&gt;egendom giftorättsgods i den mån den inte är enskild egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vilka fall en makes egendom kan vara enskild anges i 7 kap. 2 §&lt;br&gt;äktenskapsbalken. Egendom kan göras enskild genom ett äktenskaps-&lt;br&gt;förord mellan makarna. Egendom kan också bli enskild genom att en&lt;br&gt;givare, som inte är den andra maken, uppställer ett villkor om att den&lt;br&gt;egendom som ges bort skall vara mottagarens enskilda egendom. På&lt;br&gt;motsvarande sätt kan egendom som mottagaren har fått i arv eller&lt;br&gt;genom testamente vara enskild egendom till följd av ett villkor i ett&lt;br&gt;testamente av arvlåtaren respektive testatom. Vidare är egendom som&lt;br&gt;har kommit i stället för enskild egendom också enskild, om inte annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har föreskrivits genom den rättshandling på grund av vilken egendom-&lt;br&gt;en är enskild. Avkastning av enskild egendom är däremot giftorätts-&lt;br&gt;gods, om inte annat har bestämts genom ett äktenskapsförord, ett&lt;br&gt;gåvovillkor eller ett testamente. Några ytterligare fall då makes&lt;br&gt;egendom kan vara enskild anges inte i 7 kap. 2 § äktenskapsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1986/87:1 s. 128) uttalas att&lt;br&gt;uppräkningen i paragrafen är uttömmande och att det därför inte är&lt;br&gt;möjligt att tillskapa enskild egendom t.ex. genom ett förmånstagarför-&lt;br&gt;ordnande. Uttalandet har ifrågasatts av Gösta Walin (se Supplement&lt;br&gt;till Ärvdabalken och Föräldrabalken Sambolagen m.m. 1988, s. 224&lt;br&gt;f.), som menar att det borde vara möjligt att tillskapa enskild&lt;br&gt;egendom genom ett förmånstagarförordnande (se även Anders Agell&lt;br&gt;i SvJT 1990 s. 44). Ordalydelsen i 7 kap. 2 § ärvdabalken synes&lt;br&gt;emellertid inte ge något utrymme för en sådan slutsats (jfr Anders&lt;br&gt;Eriksson i SvJT 1990 s. 279 f.). Riksdagen har också i senare&lt;br&gt;sammanhang utgått från att det inte är möjligt att tillskapa enskild&lt;br&gt;egendom genom ett förmånstagarförordnande (se bet. 1989/90:LU23&lt;br&gt;s. 31 och 1990/91 :LU21 s. 30 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 Förmånstagarförordnande vid livförsäkring m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En livförsäkring kan tecknas på försäkringstagarens eget liv eller på&lt;br&gt;annans liv. Försäkringen tecknas antingen för livsfall eller för dödsfall&lt;br&gt;(97 § försäkringsavtalslagen). Om en försäkring har tecknats för&lt;br&gt;livsfall, utbetalas försäkringsbeloppet till försäkringstagaren när den&lt;br&gt;försäkrade har uppnått viss ålder. Har försäkringen tecknats för&lt;br&gt;dödsfall, utbetalas försäkringsbeloppet till försäkringstagaren när den&lt;br&gt;försäkrade har avlidit. Har en dödsfallsförsäkring tecknats på&lt;br&gt;försäkringstagarens eget liv, tillfaller försäkringsbeloppet som&lt;br&gt;huvudregel försäkringstagarens dödsbo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En livförsäkring tecknas ofta mellan en försäkringsgivare och en&lt;br&gt;försäkringstagare som en individuell försäkring. Livförsäkringar kan&lt;br&gt;också tecknas i form av dels gruppförsäkring som tecknas mellan en&lt;br&gt;försäkringsgivare och till exempel en personalgrupp eller en före-&lt;br&gt;ningsgrupp, dels försäkring som tecknas av en arbetsgivare för de&lt;br&gt;anställda, t.ex. tjänstegrupplivförsäkringar (kollektivavtalsgrundade&lt;br&gt;försäkringar). Anslutning till dessa senare slag av försäkringar sker&lt;br&gt;i regel utan någon direkt kontakt mellan försäkringsgivaren och de&lt;br&gt;försäkrade och försäkringarna meddelas på lika villkor för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har tecknat en livförsäkring har möjlighet att genom ett&lt;br&gt;förmånstagarförordnande bestämma att försäkringsbeloppet skall&lt;br&gt;betalas ut till en annan person, förmånstagaren (102 § försäkringsav-&lt;br&gt;talslagen). Ett förordnande av en förmånstagare och en återkallelse av&lt;br&gt;ett förmånstagarförordnande skall meddelas skriftligen till försäkrings-&lt;br&gt;givaren eller genom dennes försorg antingen tas in i försäkringsbrevet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller antecknas på detta (103 § försäkringsavtalslagen). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättspraxis har förmånstagarförordnande ansetts gälla inte bara&lt;br&gt;försäkringsbeloppet utan även belopp som utgår i form av återbäring&lt;br&gt;eller premiereglering (se NJA 1977 s. 587). I vissa fall kan även&lt;br&gt;själva försäkringen tillfalla en förmånstagare genom ett förmåns-&lt;br&gt;tagarförordnande (110 § försäkringsavtalslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den som har tecknat en olycksfalls- eller sjukförsäkring kan&lt;br&gt;bestämma att försäkringsbeloppet skall betalas ut till en förmånstaga-&lt;br&gt;re. Bestämmelserna i 102-106 §§ försäkringsavtalslagen om förmåns-&lt;br&gt;tagare tillämpas också vid sådana försäkringar (122 § försäkringsav-&lt;br&gt;talslagen) .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förmånstagarförordnande kan utformas på olika sätt. I de&lt;br&gt;blanketter för förmånstagarförordnande som försäkringsgivarna&lt;br&gt;tillhandahåller anges ofta ett antal, inte namngivna, förmånstagare i&lt;br&gt;viss ordning, till exempel maka/make, barn och föräldrar. Förordnan-&lt;br&gt;det kan uppta flera förmånstagare med rätt efter varandra. Försäk-&lt;br&gt;ringstagaren kan till exempel föreskriva att försäkringsbeloppet skall&lt;br&gt;betalas till hans make, om försäkringsfall inträffar inom tio år, och&lt;br&gt;därefter till hans barn. Förordnandet kan avse hela försäkringens&lt;br&gt;kapitalbelopp eller en del därav, till exempel en viss summa eller en&lt;br&gt;kvotdel av kapitalbeloppet. Som jag tidigare har nämnt kan förordnan-&lt;br&gt;det avse återbäring och återbetalning av inte förbrukad försäkrings-&lt;br&gt;premie. Förordnandet kan innebära att en person utses som förmåns-&lt;br&gt;tagare till kapitalbeloppet och en annan person till återbäringen. Ett&lt;br&gt;förmånstagarförordnande kan också innehålla förbehåll om att det&lt;br&gt;bara är giltigt under viss tid eller under vissa förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I försäkringsvillkoren för gruppförsäkringar och kollektivavtalsgrun-&lt;br&gt;dade försäkringar ingår ofta ett standardförordnande om förmånstaga-&lt;br&gt;re. Ett sådant förordnande kan ändras av den försäkrade genom ett&lt;br&gt;meddelande till försäkringsgivaren. Vid individuell försäkring&lt;br&gt;förordnar försäkringstagaren som regel om förmånstagare i samband&lt;br&gt;med att försäkringen tecknas. I livförsäkringar som tecknas för&lt;br&gt;dödsfall intas så gott som alltid ett förmånstagarförordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förordnande om förmånstagare hindrar inte försäkringstagaren&lt;br&gt;från att disponera över försäkringen. Han kan exempelvis överlåta&lt;br&gt;eller pantsätta den (108 § försäkringsavtalslagen). Försäkringstagaren&lt;br&gt;kan också när som helst återkalla eller ändra förmånstagarförordnan-&lt;br&gt;det (102 § försäkringsavtalslagen). Ett förmånstagarförordnande kan&lt;br&gt;emellertid göras oåterkalleligt. Försäkringstagaren har då gentemot&lt;br&gt;förmånstagaren förbundit sig att låta förordnandet &amp;quot;stå vid makt&amp;quot;&lt;br&gt;(102 § försäkringsavtalslagen). I så fall kan försäkringstagaren inte&lt;br&gt;utan förmånstagarens samtycke förfoga över försäkringen (108 §&lt;br&gt;försäkringsavtalslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning att livförsäkringen har varit undantagen från&lt;br&gt;utmätning under försäkringstagarens livstid medför förmånstagarför-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 148&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordnandet skydd mot försäkringstagarens borgenärer även efter Prop. 1992/93:148&lt;br&gt;försäkringstagarens död. Försäkringsbeloppet betalas alltså ut till&lt;br&gt;förmånstagaren även om det skulle vara brist i boet (se SOU 1986:56&lt;br&gt;s. 361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en förmånstagare utsetts, ingår ett försäkringsbelopp som&lt;br&gt;betalas ut i anledning av försäkringstagarens död inte i dennes&lt;br&gt;kvarlåtenskap (104 § försäkringsavtalslagen). Om någon förmånstaga-&lt;br&gt;re inte har utsetts, ingår försäkringsbeloppet däremot i försäkringsta-&lt;br&gt;garens kvarlåtenskap. I sådant fall kan utfallande försäkringsbelopp&lt;br&gt;komma att betalas till den som har angivits i ett av försäkringstagaren&lt;br&gt;upprättat testamente.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte ovanligt att försäkringstagare uttrycker önskemål om att&lt;br&gt;förmånstagarens förvärv skall vara förenat med vissa villkor. I&lt;br&gt;rättspraxis har en försäkringstagare ansetts ha möjlighet att, vid ett&lt;br&gt;återkalleligt förmånstagarförordnande som avser make, föreskriva att&lt;br&gt;de i 3 kap. ärvdabalken upptagna reglerna om sekundosuccession skall&lt;br&gt;tillämpas eller att så inte skall ske (se NJA 1975 s. 302). Det är&lt;br&gt;vidare inte ovanligt att en försäkringstagare meddelar föreskrifter som&lt;br&gt;begränsar förmånstagarens möjligheter att fritt förfoga över försäk-&lt;br&gt;ringsbeloppet. En sådan föreskrift kan innebära att beloppet skall&lt;br&gt;användas för ett visst ändamål eller att beloppet skall sättas in på&lt;br&gt;bankkonto under en viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Enskild egendom genom förmånstagarförordnande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt Förslag: En bestämmelse införs i äktenskapsbalken om att&lt;br&gt;egendom som har förvärvats genom förmånstagarförordnande vid&lt;br&gt;livförsäkring, olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring som har&lt;br&gt;tecknats av någon annan än den andra maken skall vara mottaga-&lt;br&gt;rens enskilda egendom, om försäkringstagaren har föreskrivit det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians Förslag: Överenstämmer med mitt förslag men&lt;br&gt;omfattar bara livförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran&lt;br&gt;av de flesta remissinstanserna. Två remissinstanser anser att det i&lt;br&gt;vissa fall bör vara möjligt för en försäkringstagare att i ett förmånsta-&lt;br&gt;garförordnande som avser försäkringstagarens make föreskriva att&lt;br&gt;försäkringbeloppet skall vara förmånstagarens enskilda egendom. En&lt;br&gt;remissinstans påpekar att regeln bör gälla även olycksfalls- och&lt;br&gt;sjukförsäkring. Ett par instanser framför synpunkter på den lagtek-&lt;br&gt;niska utformningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt Förslag: Som framgått av vad jag tidigare har&lt;br&gt;anfört torde det inte vara möjligt för en försäkringstagare att göra ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;belopp som utbetalas i enlighet med ett förmånstagarförordnande vid Prop. 1992/93:148&lt;br&gt;livförsäkring till mottagarens enskilda egendom. Till stöd för denna&lt;br&gt;ståndpunkt åberopades i förarbetena till äktenskapsbalken att det skulle&lt;br&gt;föreligga en risk för att sådana föreskrifter slentrianmässigt skulle&lt;br&gt;komma att tas in i förordnandena och att därav skulle följa åtskilliga&lt;br&gt;tillämpningssvårigheter, t.ex. när det efter en tid gällde att avgöra om&lt;br&gt;en viss penningsumma motsvarade den en gång utbetalade eller om&lt;br&gt;något som förvärvats för pengarna i sin tur var att betrakta som&lt;br&gt;enskild egendom. Vidare anfördes att man måste beakta att förmåns-&lt;br&gt;tagarförordnanden ofta är standardförordnanden enligt vilka någon&lt;br&gt;eller några i en krets av personer kan komma i fråga vid ett framtida&lt;br&gt;försäkringsfall och att man i regel inte vet vem som sist kan komma&lt;br&gt;att få beloppet (SOU 1981:85 s. 358 f., prop. 1986/87:1 s. 128).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller risken för att förordnanden skulle göras slentrian-&lt;br&gt;mässigt anser jag emellertid, mot bakgrund av att syftet med en&lt;br&gt;livförsäkring till vilken förmånstagare har insatts oftast är att trygga&lt;br&gt;de efterlevandes försörjning, att det finns anledning att anta att&lt;br&gt;försäkringstagaren i de flesta fall väl sätter sig in i innebörden av&lt;br&gt;såväl ett förmånstagarförordnande som ett villkor om att försäkrings-&lt;br&gt;beloppet skall vara mottagarens enskilda egendom. För gruppförsäk-&lt;br&gt;ringar är visserligen försäkringsvillkoren lika för alla försäkringstaga-&lt;br&gt;re, men om man utgår från att sådana försäkringar inte kommer att&lt;br&gt;innehålla standardvillkor om att försäkringsbeloppet skall vara&lt;br&gt;förmånstagarens enskilda egendom - en ordning som man inom&lt;br&gt;försäkringsbranschen allmänt torde förespråka - blir situationen&lt;br&gt;densamma som vid en individuell försäkring. Det kommer att krävas&lt;br&gt;ett initiativ från den enskilde försäkringstagaren för att försäk-&lt;br&gt;ringsbeloppet skall bli mottagarens enskilda egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller risken för tillämpningssvårigheter bör enligt min mening&lt;br&gt;beaktas att också det som mottas genom gåvor och testamenten många&lt;br&gt;gånger avser kontanta medel eller banktillgodohavanden. Oavsett på&lt;br&gt;vilket sätt mottagaren har fått beloppet kan det, när det gäller pengar,&lt;br&gt;vara svårt att visa om den enskilda egendomen finns i behåll eller vad&lt;br&gt;som har trätt i stället. I dessa situationer anser jag därför att det&lt;br&gt;knappast föreligger några sakliga skäl att göra skillnad mellan ett&lt;br&gt;försäkringsbelopp som betalas ut enligt ett förmånstagarförordnande&lt;br&gt;eller pengar som förvärvas genom gåva, arv eller testamente.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även genom förordnande i testamente kan den situationen inträffa&lt;br&gt;att man inte vet vem av flera personer som slutligen kommer att få ett&lt;br&gt;penningbelopp. Inte heller från denna synpunkt anser jag att det finns&lt;br&gt;några skäl att göra skillnad mellan förvärv genom förmånstagarförord-&lt;br&gt;nande och förvärv genom testamente.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt min mening också skäl som kan anföras till stöd&lt;br&gt;för en ordning som gör det möjligt att tillskapa enskild egendom&lt;br&gt;genom förmånstagarförordnanden. Sparande genom livförsäkring har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;blivit allt vanligare under senare år, bland annat i form av frivillig Prop. 1992/93:148&lt;br&gt;pensionsförsäkring. Inte sällan förhåller det sig på det sättet att&lt;br&gt;försäkringstagaren har valt att teckna en livförsäkring som ett&lt;br&gt;alternativ till andra former av sparande. Försäkringsbeloppet kan&lt;br&gt;mycket väl komma att bli den mest betydande egendom som försäk-&lt;br&gt;ringstagaren efterlämnar, och försäkringstagaren kan ha samma&lt;br&gt;intresse av att försäkringsbeloppet blir mottagarens enskilda egendom&lt;br&gt;som att så blir fallet med annan egendom. Därtill kommer att ett&lt;br&gt;förmånstagarförordnande, liksom en gåva och ett testamente, är en&lt;br&gt;benefik rättshandling. Utgångspunkten bör därför vara att villkor som&lt;br&gt;har föreskrivits i rättshandlingen skall respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa omständigheter anser jag talar för att lagstiftningen på detta&lt;br&gt;område bör vara neutral och inte resa hinder mot villkor om enskild&lt;br&gt;egendom när det gäller förmånstagarförordnanden vid livförsäkring.&lt;br&gt;Bestämmelsen i 7 kap. 2 § äktenskapsbalken bör därför ändras så att&lt;br&gt;egendom som har förvärvats genom förmånstagarförordnande skall&lt;br&gt;vara mottagarens enskilda egendom, om försäkringstagaren har&lt;br&gt;föreskrivit detta i förordnandet. Som Försäkringsförbundet har&lt;br&gt;påpekat bör detta gälla inte bara vid livförsäkring utan även vid&lt;br&gt;olycksfalls- och sjukförsäkring och vidare inte bara försäkringsbe-&lt;br&gt;loppet utan även själva försäkringen när den tillfaller förmånstagaren&lt;br&gt;enligt 110 § försäkringsavtalslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag nu har anfört bör tydligen gälla i fråga om förordnanden av&lt;br&gt;någon annan än förmånstagarens make. När det gäller möjligheten för&lt;br&gt;en make att ensidigt göra försäkringsbelopp som tillfaller andra maken&lt;br&gt;till dennes enskilda egendom är emellertid även följande omständighe-&lt;br&gt;ter att beakta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande gäller att makar kan avtala om den äktenskapsrätts-&lt;br&gt;liga egendomsordningen endast genom äktenskapsförord (7 kap. 3 §&lt;br&gt;äktenskapsbalken). Sålunda kan exempelvis en makes gåva till den&lt;br&gt;andra maken medan båda lever inte utan vidare förenas med villkor&lt;br&gt;att gåvan skall vara mottagarens enskilda (7 kap. 2 § äktenskapsbal-&lt;br&gt;ken). För att gåvan skall bli mottagarens enskilda egendom erfordras&lt;br&gt;ett äktenskapsförord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett äktenskapsförord kan gå ut på att egendom som tillhör ena&lt;br&gt;maken skall vara dennes enskilda egendom. Också vad som skall&lt;br&gt;tillfalla någon av makarna, dvs. framtida förvärv, kan göras till en&lt;br&gt;makes enskilda egendom. Liksom makarna när som helst under&lt;br&gt;äktenskapet kan upprätta äktenskapsförord som gör giftorättsgods till&lt;br&gt;enskild egendom, kan de när som helst under äktenskapet upphäva ett&lt;br&gt;tidigare upprättat äktenskapsförord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening finns det knappast skäl att betrakta ett förvärv&lt;br&gt;genom ett förmånstagarförordnande annorlunda än annan förmögen-&lt;br&gt;hetsöverföring mellan makarna under äktenskapet. Vad maken&lt;br&gt;förvärvar genom förmånstagarförordnandet bör därför inte kunna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göras till dennes enskilda egendom enbart genom ett villkor om detta Prop. 1992/93:148&lt;br&gt;i ett förmånstagarförordnande. För att egendomen skall bli enskild&lt;br&gt;bör också krävas äktenskapsförord mellan makarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En remissinstans har anfört att det bör vara möjligt för en make att&lt;br&gt;göra ett försäkringsbelopp som tillfaller den andra maken till dennes&lt;br&gt;enskilda egendom, om försäkringen har tecknats för dödsfalls skull.&lt;br&gt;Denna synpunkt synes utgå från den situationen att en försäkring har&lt;br&gt;tecknats på försäkringstagarens eget liv och för dödsfalls skull. Jag&lt;br&gt;vill här erinra om att ett äktenskap upplöses genom den ena makens&lt;br&gt;död eller genom äktenskapsskillnad. Då skall - med vissa undantag -&lt;br&gt;makarnas egendom fördelas mellan dem genom bodelning. Bodelning&lt;br&gt;i anledning av den ena makens död skall göras med utgångspunkt i&lt;br&gt;egendomsförhållandena den dag då dödsfallet inträffade (se 1 kap. 5 §&lt;br&gt;och 9 kap. 1 och 2 §§ äktenskapsbalken). Enligt 104 § försäkringsav-&lt;br&gt;talslagen skall ett försäkringsbelopp som utfaller efter försäkringstaga-&lt;br&gt;rens död inte ingå i dennes kvarlåtenskap, om en förmånstagare är&lt;br&gt;insatt. Försäkringsbeloppet skall följaktligen inte ingå i bodelningen.&lt;br&gt;Ett förordnande om att försäkringsbeloppet skall vara mottagarens&lt;br&gt;enskilda egendom är enligt min mening obehövligt i denna situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot kan, som en annan remissinstans har framhållit, försäk-&lt;br&gt;ringstagaren vilja förena ett förmånstagarförordnande till förmån för&lt;br&gt;den andra maken med ett villkor om att försäkringsbeloppet skall vara&lt;br&gt;mottagarens enskilda egendom i ett eventuellt nytt äktenskap. Ett&lt;br&gt;sådant förordnande avser inte egendomsordningen i äktenskapet&lt;br&gt;mellan försäkringstagaren och förmånstagaren utan vad som skall&lt;br&gt;gälla mellan förmånstagaren och dennes make i ett eventuellt senare&lt;br&gt;äktenskap. Vid bedömningen av om ett sådant förordnande bör ges&lt;br&gt;rättslig verkan ligger det enligt min mening nära till hands att jämföra&lt;br&gt;med de regler som gäller för gåvor enligt 7 kap. 2 § 2 äktenskapsbal-&lt;br&gt;ken. Enligt denna bestämmelse är egendom som en make har fått i&lt;br&gt;gåva av någon annan än den andra maken enskild, om gåvan har&lt;br&gt;förenats med villkor om att den skall vara mottagarens enskilda. Detta&lt;br&gt;innebär, som jag nyss har nämnt, att gåvor mellan makar inte kan&lt;br&gt;göras till enskild egendom genom ett ensidigt gåvovillkor av sådan&lt;br&gt;innebörd. Däremot hindrar inte bestämmelsen att en gåva mellan&lt;br&gt;makar förenas med ett villkor om att gåvan skall vara mottagarens&lt;br&gt;enskilda egendom i ett eventuellt nytt äktenskap. Frågan huruvida&lt;br&gt;egendomen är mottagarens enskilda blir ju aktuell först i samband&lt;br&gt;med en bodelning i det senare äktenskapet och gåvovillkoret har, när&lt;br&gt;det gäller den bodelningen, föreskrivits av någon annan än den andra&lt;br&gt;maken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening finns det inte anledning att i detta hänseende göra&lt;br&gt;någon skillnad mellan vad som enligt nuvarande regler gäller för&lt;br&gt;gåvor och vad som bör gälla för försäkringsbelopp som tillfaller&lt;br&gt;försäkringstagarens make enligt ett förmånstagarförordnande. Jag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser därför att det bör vara möjligt för en make att i ett förmånsta-&lt;br&gt;garförordnande till förmån för den andra maken föreskriva att&lt;br&gt;försäkringsbeloppet skall vara mottagarens enskilda egendom i ett&lt;br&gt;eventuellt nytt äktenskap. Detta är också innebörden av promemorie-&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget leder det jag har anfört till slutsatsen att det bör vara&lt;br&gt;möjligt för någon som inte är förmånstagarens make att göra belopp&lt;br&gt;som utbetalas i enlighet med ett förmånstagarförordnande vid&lt;br&gt;livförsäkring, olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring till mottaga-&lt;br&gt;rens enskilda egendom och att detta också bör vara möjligt för en&lt;br&gt;make såvitt avser ett förordnande som skall gälla om förmånstagaren&lt;br&gt;ingår nytt äktenskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Försäkringsbolagens handläggning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ett villkor om enskild egendom skall föreskrivas och&lt;br&gt;återkallas på samma sätt som nu gäller för förmånstagarförordnan-&lt;br&gt;den. Vidare skall det föras in en bestämmelse i försäkringsavtals-&lt;br&gt;lagen om att försäkringsgivaren skall underrätta förmånstagaren&lt;br&gt;om att försäkringsbeloppet är hans enskilda egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran. Några remissinstanser framför synpunkter&lt;br&gt;på den lagtekniska utformningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Ett villkor om enskild egendom förutsätter&lt;br&gt;att ett förmånstagarförordnande finns. Ett sådant villkor bör därför&lt;br&gt;föreskrivas och återkallas på samma sätt som nu gäller för förmånsta-&lt;br&gt;garförordnanden (se avsnitt 2.1.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regel får den som är förmånstagare kännedom om detta först i&lt;br&gt;samband med att ett försäkringsfall har inträffat och utbetalning av&lt;br&gt;försäkringsbeloppet blir aktuell. Sådan utbetalning skall som huvudre-&lt;br&gt;gel ske inom en månad från det att meddelande om försäkringsfallet&lt;br&gt;kom försäkringsgivaren till handa (24 § försäkringsavtalslagen).&lt;br&gt;Beträffande vissa typer av försäkringar betalas försäkringsbeloppet ut&lt;br&gt;i flera poster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett villkor i ett förmånstagarförordnande om att försäkringsbeloppet&lt;br&gt;skall vara förmånstagarens enskilda egendom måste på något sätt&lt;br&gt;göras känt för förmånstagaren. Jag anser att det är lämpligt att&lt;br&gt;försäkringsgivaren i samband med utbetalningen av försäkringsbelop-&lt;br&gt;pet underrättar förmånstagaren om detta. Om försäkringsbeloppet&lt;br&gt;skall betalas ut i flera poster bör det räcka att förmånstagaren&lt;br&gt;underrättas i samband med den första utbetalningen. Av ordningsskäl,&lt;br&gt;bland annat med hänsyn till att det kan förflyta lång tid mellan en&lt;br&gt;utbetalning av ett försäkringsbelopp och en bodelning där frågan om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkringsbeloppet är enskild egendom får betydelse, bör under- Prop. 1992/93:148&lt;br&gt;rättelsen ske i skriftlig form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse härom kan lämpligen tas in i 103 § försäkringsav-&lt;br&gt;talslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna innebär att enskild egendom kan tillska-&lt;br&gt;pas genom ett villkor i ett förmånstagarförordnande. Enligt min&lt;br&gt;mening finns det inte anledning anta att detta kommer att leda till ett&lt;br&gt;ökat antal bodelningstvister. Inte heller i övrigt finns anledning räkna&lt;br&gt;med att ändringarna kommer att medföra några ökade kostnader för&lt;br&gt;det allmänna eller för enskilda personer. För försäkringsbolagen blir&lt;br&gt;det nödvändigt att informera sina försäkringstagare om lagändringen.&lt;br&gt;Detta torde emellertid kunna ske när bolagen ändå skall meddela sig&lt;br&gt;med försäkringstagarna. Några nämnvärda kostnader behöver därför&lt;br&gt;inte uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt.&lt;br&gt;Med hänsyn till den tid som kommer att förflyta innan riksdagen kan&lt;br&gt;fatta beslut i lagstiftningsärendet torde en lämplig tidpunkt vara den&lt;br&gt;1 april 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits att de nya reglerna skall få tillämp-&lt;br&gt;ning på villkor om enskild egendom som har tillkommit efter&lt;br&gt;ikraftträdandet men inte på villkor som har tillkommit tidigare. Flera&lt;br&gt;remissinstanser har ställt sig negativa till en sådan ordning och anfört&lt;br&gt;att ett stort antal försäkringstagare har låtit ta in villkor om enskild&lt;br&gt;egendom i försäkringsbrevet i tron att de är giltiga och att de nya&lt;br&gt;reglerna bör få giltighet också på villkor som har tillkommit före&lt;br&gt;ikraftträdandet. Det har framhållits att det kan vara förenat med stora&lt;br&gt;svårigheter för försäkringsbolagen att ta fram uppgifter om dessa&lt;br&gt;försäkringstagare och informera dem om att villkoret måste förnyas&lt;br&gt;för att det skall vara giltigt. Uppsala universitets juridiska fakul-&lt;br&gt;tetsstyrelse däremot har ansett att reglerna inte bör kunna tillämpas på&lt;br&gt;villkor som har tillkommit före ikraftträdandet eftersom det, mot&lt;br&gt;bakgrund av den tvekan som har rått om giltigheten av ett sådant&lt;br&gt;villkor, är osäkert om ett tidigare tillkommet villkor verkligen&lt;br&gt;motsvarar försäkringstagarens vilja. För egen del gör jag i denna&lt;br&gt;fråga följande bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmänt antagen grundsats inom civilrätten är att nya regler äger&lt;br&gt;giltighet endast beträffande sådana rättsförhållanden som har uppkom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mit efter reglernas ikraftträdande (se prop. 1972:5 s. 593 och RÅ Prop. 1992/93:148&lt;br&gt;1988 ref. 132). Denna rättsgrundsats anses emellertid inte gälla på&lt;br&gt;familjerättens område (se bet. 1974:KU60). I propositionen med&lt;br&gt;förslag till lag om införande av äktenskapsbalken föreslogs balken i&lt;br&gt;princip bli tillämplig i sin helhet vid ikraftträdandet (prop. 1986/87:86&lt;br&gt;s. 52 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin granskning av förslaget uttalade Lagrådet att utgångspunkten&lt;br&gt;för den föreslagna övergångsregleringen synes ha varit att balken i&lt;br&gt;princip skulle slå igenom omedelbart när det gäller egentlig omstruk-&lt;br&gt;turering av äktenskapsrätten men att - när hinder inte möter från den&lt;br&gt;synpunkten - avtal och andra rättshandlingar som förekommit under&lt;br&gt;äldre rätts tid skall bedömas utifrån det rättsläge som gällde när&lt;br&gt;rättshandlingen företogs (anf. prop. s. 129 f.). Lagrådet ansåg sig&lt;br&gt;kunna tillstyrka en sådan uppläggning i fråga om övergångsproblema-&lt;br&gt;tiken men ansåg sig böra diskutera ett par situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet uttalade därvid att en naturlig utgångspunkt är att avtal&lt;br&gt;och andra rättshandlingar som förekommit under giftermålsbalkens tid&lt;br&gt;och som enligt dess regler var ogiltiga men inte skulle vara ogiltiga&lt;br&gt;enligt äktenskapsbalkens regler inte tar åt sig giltighet i och med&lt;br&gt;äktenskapsbalkens ikraftträdande. Lagrådet nämnde fortsättningsvis&lt;br&gt;bl.a. det fallet att en make under giftermålsbalkens tid gav den andre&lt;br&gt;maken en gåva som var utan verkan enligt giftermålsbalken men som&lt;br&gt;skulle få verkan makarna emellan enligt äktenskapsbalken. Enligt&lt;br&gt;Lagrådet borde enbart den omständigheten att äktenskapsbalken träder&lt;br&gt;i kraft inte rimligen ge gåvan giltighet makarna emellan. Som ett&lt;br&gt;annat exempel nämndes att enligt giftermålsbalken makar kunde&lt;br&gt;genom äktenskapsförord göra substitut för viss enskild egendom till&lt;br&gt;giftorättsgods medan motsvarande möjlighet inte står öppen enligt&lt;br&gt;äktenskapsbalken. Enligt Lagrådet kunde det inte vara rimligt att&lt;br&gt;uppfatta en ny lag så att dessa bestämmelser skulle förvandla viss&lt;br&gt;egendom från giftorättsgods till den ursprunglige mottagarens enskilda&lt;br&gt;egendom. Departementschefen anslöt sig till vad Lagrådet sålunda&lt;br&gt;uttalade (anf. prop. s. 143).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening ter det sig följdriktigt att anlägga ett motsvarande&lt;br&gt;synsätt i den nu aktuella situationen. Jag kan visserligen ha förståelse&lt;br&gt;för de argument som har framförts av några remissinstanser om att&lt;br&gt;det hos försäkringsbolagen finns ett stort antal villkor av här aktuellt&lt;br&gt;slag och att det kan vara praktiskt att dessa ges giltighet utan att&lt;br&gt;ytterligare åtgärder behöver vidtas, eftersom de i många fall torde&lt;br&gt;motsvara försäkringstagarens vilja. Man kan emellertid inte vara säker&lt;br&gt;på att så alltid är fallet. Man måste beakta att det kan finnas fall där&lt;br&gt;en försäkringstagare har föreskrivit villkor om enskild egendom&lt;br&gt;beträffande förmånstagarförordnande vid livförsäkring men sedermera&lt;br&gt;ångrat sig utan att för den skull återkalla det lämnade villkoret därför&lt;br&gt;att försäkringstagaren har kommit till insikt om att villkoret ändå var&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ogiltigt. En reglering av innebörd att tidigare föreskrivna villkor om Prop. 1992/93:148&lt;br&gt;enskild egendom numera är giltiga skulle därför kunna leda till&lt;br&gt;rättsförluster. Enligt min mening är detta ett tillräckligt skäl för att de&lt;br&gt;nya reglerna inte skall tillämpas på villkor som har tillkommit före&lt;br&gt;ikraftträdandet. Mot bakgrund av det nu anförda delar jag den i&lt;br&gt;promemorian framförda uppfattningen att de nya reglerna skall&lt;br&gt;tillämpas endast beträffande villkor som har tillkommit efter ikraftträ-&lt;br&gt;dandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lösning som jag nu föreslår följer de principer som tillämpades&lt;br&gt;då äktenskapsbalken infördes. Man kan därför diskutera om en&lt;br&gt;särskild övergångsregel erfordras. Av vad jag nyss har anfört framgår&lt;br&gt;att det kan uppstå tvekan om vad som bör gälla för äldre förordnan-&lt;br&gt;den. Med hänsyn härtill anser jag att det behövs en särskild över-&lt;br&gt;gångsbestämmelse som klargör att de nya reglerna skall tillämpas&lt;br&gt;endast beträffande villkor om enskild egendom som har tillkommit&lt;br&gt;efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag har anfört har inom Justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i äktenskapsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal.&lt;br&gt;Lagrådet har granskat lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskild egendom är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den&lt;br&gt;andra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens&lt;br&gt;enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. egendom som en make har erhållit genom testamente med det&lt;br&gt;villkoret att den skall vara mottagarens enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av&lt;br&gt;arvlåtaren skall vara mottagarens enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. egendom som en make har erhållit genom förmånstagarförord-&lt;br&gt;nande vid livförsäkring, olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring som&lt;br&gt;tecknats av någon annan än den andra maken med det villkoret att&lt;br&gt;den skall vara mottagarens enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vad som har trätt i stället för egendom som avses i 7-5, om inte&lt;br&gt;annat har föreskrivits genom den rättshandling på grund av vilken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendomen är enskild. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avkastning av enskild egendom är giftorättsgods, om inte annat har&lt;br&gt;föreskrivits genom en sådan rättshandling som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om i vilka fall en makes egendom är&lt;br&gt;enskild. I första stycket har lagts till en bestämmelse, punkt 5, som&lt;br&gt;innebär att en försäkringstagare kan göra ett belopp som utbetalas i&lt;br&gt;enlighet med ett av honom gjort förmånstagarförordnande vid&lt;br&gt;livförsäkring, olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring till mottaga-&lt;br&gt;rens enskilda egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant villkor kan föreskrivas i samband med att försäkringsta-&lt;br&gt;garen förordnar om förmånstagare eller vid en senare tidpunkt. I&lt;br&gt;103 § försäkringsavtalslagen finns bestämmelser om hur försäkrings-&lt;br&gt;tagaren skall förfara när ett villkor skall föreskrivas eller återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den egendom som avses i punkt 5 är i de flesta fall ett utfallande&lt;br&gt;försäkringsbelopp men kan också vara själva försäkringen (jfr 110 §&lt;br&gt;försäkringsavtalslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen tar sikte på förmånstagarförordnanden av någon&lt;br&gt;annan än den andra maken. En make kan under bestående äktenskap&lt;br&gt;inte ensidigt göra ett belopp som utbetalas i enlighet med ett förmåns-&lt;br&gt;tagarförordnande till den andra maken till dennes enskilda egendom.&lt;br&gt;För att en sådan ordning skall uppnås måste makarna föreskriva detta&lt;br&gt;i ett äktenskapsförord. Däremot kan en make i ett förmånstagarförord-&lt;br&gt;nande till förmån för den andra maken föreskriva att försäkringsbe-&lt;br&gt;loppet skall vara förmånstagarens enskilda egendom i ett eventuellt&lt;br&gt;nytt äktenskap. Frågan om villkoret har föreskrivits av någon annan&lt;br&gt;än förmånstagarens make skall nämligen avgöras vid bodelningen i&lt;br&gt;det senare äktenskapet, då det blir aktuellt att tillämpa villkoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112 kap. 1 § äktenskapsbalken finns regler om jämkning av bodel-&lt;br&gt;ning. Reglerna innebär att en make i vissa situationer kan få behålla&lt;br&gt;mer av sitt giftorättsgods än vad som skulle ha varit fallet om&lt;br&gt;egendomen skulle ha fördelats enligt huvudregeln om likadelning. Vid&lt;br&gt;denna bedömning kan enligt förarbetena till äktenskapsbalken hänsyn&lt;br&gt;tas till egendom som en make har förvärvat genom gåva och testa-&lt;br&gt;mente och som enligt villkor vid gåvan eller i testamentet skall vara&lt;br&gt;makens enskilda egendom (se prop. 1986/87:1 s. 184 f.). Motsvaran-&lt;br&gt;de bör anses gälla egendom som har förvärvats genom förmånsta-&lt;br&gt;garförordnande med villkor om att egendomen skall vara mottagarens&lt;br&gt;enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i övrigt bör vad som gäller om egendom som blivit enskild&lt;br&gt;genom villkor vid gåva kunna tillämpas också beträffande egendom&lt;br&gt;som blivit enskild genom villkor i förmånstagarförordnande. Eftersom&lt;br&gt;den egendom som erhålls genom förmånstagarförordnande inte kan&lt;br&gt;utgöra bostad eller bohag, behövs dock inga ändringar i 7 kap. 5 §&lt;br&gt;eller 11 kap. 8 § äktenskapsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i försäkringsavtalsla- Prop. 1992/93:148&lt;br&gt;gen (1927:77)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;103 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förmånstagarförordnande och ett villkor enligt 7 kap. 2 § 5&lt;br&gt;äktenskapsbalken om att ett försäkringsbelopp eller en försäkring skall&lt;br&gt;vara förmånstagarens enskilda egendom samt en återkallelse av ett&lt;br&gt;sådant förordnande eller villkor skall, för att vara gällande, skriftligen&lt;br&gt;meddelas försäkringsgivaren eller genom dennes försorg antingen tas&lt;br&gt;in i försäkringsbrevet eller antecknas på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omförsäkringstagaren harförenat ettförmånstagarförordnande med&lt;br&gt;ett villkor om att försäkringbeloppet eller försäkringen skall vara&lt;br&gt;mottagarens enskilda egendom, skall försäkringsgivaren skriftligen&lt;br&gt;underrätta förmånstagaren om det när ett försäkringsbelopp första&lt;br&gt;gången betalas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras hur förmånstagare förordnas och hur ett sådant&lt;br&gt;förordnande återkallas. För att ett förmånstagarförordnande skall vara&lt;br&gt;giltigt krävs att det meddelas skriftligen till försäkringsgivaren eller&lt;br&gt;att det genom försäkringsgivarens försorg antingen tas in i försäk-&lt;br&gt;ringsbrevet eller tecknas på detta. Ett förmånstagarförordnande kan&lt;br&gt;således meddelas försäkringsgivaren både skriftligen och muntligen.&lt;br&gt;I rättspraxis har godtagits ett skriftligt meddelande som inte har&lt;br&gt;överbringats till försäkringsbolaget, när förmånstagarförordnandet har&lt;br&gt;tillkommit under försäkringstagarens sjukdom och denne har avlidit&lt;br&gt;kort tid därefter (jfr NJA 1982 s. 390).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tillagda bestämmelsen i första stycket innebär att ett villkor om&lt;br&gt;att försäkringsbeloppet skall vara mottagarens enskilda egendom för&lt;br&gt;att vara gällande skall föreskrivas på samma sätt som gäller för ett&lt;br&gt;förmånstagarförordnande. Detsamma gäller villkor som innebär att&lt;br&gt;försäkringen skall vara förmånstagarens enskilda egendom. Ett sådant&lt;br&gt;villkor blir tillämpligt om en försäkring tillfaller förmånstagen enligt&lt;br&gt;110 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett villkor om enskild egendom kan föreskrivas i samband med&lt;br&gt;förmånstagarförordnandet eller vid en senare tidpunkt. Villkoret&lt;br&gt;återkallas på samma sätt som ett förmånstagarförordnande. Det kan&lt;br&gt;återkallas utan att förmånstagarförordnandet återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket är nytt. Enligt detta är försäkringsgivaren skyldig att&lt;br&gt;i samband med att betalningsskyldigheten fullgörs skriftligen meddela&lt;br&gt;förmånstagaren om att försäkringsbeloppet är dennes enskilda&lt;br&gt;egendom. Betalningsskyldigheten skall enligt 24 § som huvudregel&lt;br&gt;fullgöras inom en månad efter det att meddelande om försäkringsfallet&lt;br&gt;kom försäkringsgivaren till handa. Om försäkringsbeloppet betalas ut&lt;br&gt;i rater behöver förmånstagaren inte meddelas vid varje tillfälle som&lt;br&gt;utbetalning sker utan bara vid det första utbetalningstillfället. Av&lt;br&gt;lagtexten framgår att meddelandet skall lämnas till förmånstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturligtvis kan det också lämnas till någon som är behörig att ta Prop. 1992/93:148&lt;br&gt;emot det för förmånstagarens räkning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Övergångsbestämmelserna till de föreslagna lag-&lt;br&gt;ändringarna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den nya lagen tillämpas endast beträffande villkor om enskild&lt;br&gt;egendom som har tillkommit efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna avses träda i kraft den 1 april 1993. Av skäl som har&lt;br&gt;angivits i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4) skall lagen inte&lt;br&gt;tillämpas på villkor som har tillkommit före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att villkoret skall ha &amp;quot;tillkommit&amp;quot; efter ikraftträdandet tar sikte på&lt;br&gt;bestämmelserna i 103 § försäkringsavtalslagen om vad som krävs för&lt;br&gt;att ett villkor om enskild egendom skall vara gällande. Det innebär att&lt;br&gt;de nya reglerna skall tillämpas om villkoret efter lagens ikraftträdande&lt;br&gt;antingen har skriftligen meddelats försäkringsgivaren eller genom&lt;br&gt;dennes försorg tagits in i försäkringsbrevet eller antecknats på detta.&lt;br&gt;Som tidigare har nämnts i avsnitt 4.2 har Högsta domstolen i ett visst&lt;br&gt;fall godtagit ett skriftligt meddelande som inte har överbringats till&lt;br&gt;försäkringsbolaget (se NJA 1982 s. 390).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har noterat att övergångsbestämmelserna inte behandlar&lt;br&gt;frågan vad som skall gälla beträffande villkor som har tillkommit före&lt;br&gt;ikraftträdandet. Vilken verkan sådana äldre villkor skall tillerkännas&lt;br&gt;får som lagrådet har påpekat avgöras utifrån det rättsläge som gällde&lt;br&gt;vid deras tillkomst (jfr vad som anförts i den allmänna motiveringen&lt;br&gt;i avsnitten 2.1.1 och 2.4).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i äktenskapsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som&lt;br&gt;föredraganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Prop. 1992/93:148&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;Sammanfattning av departementspromemorian 1992:33 om&lt;br&gt;enskild egendom genom förmånstagarförordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian behandlas frågan om egendom bör kunna göras till&lt;br&gt;enskild egendom genom förmånstagarförordnande i livförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås att reglerna om vad som är enskild egendom ändras så&lt;br&gt;att egendom som en make förvärvar genom ett förmånstagarförord-&lt;br&gt;nande vid livförsäkring av någon annan än den andra maken skall&lt;br&gt;vara enskild, om försäkringstagaren har föreskrivit det. Vidare&lt;br&gt;föreslås att försäkringsgivaren skall vara skyldig att underrätta&lt;br&gt;förmånstagaren om en sådan föreskrift i samband med fullgörandet av&lt;br&gt;betalningsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Prop. 1992/93:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 § äktenskapsbalken skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskild egendom är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den&lt;br&gt;andra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens&lt;br&gt;enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. egendom som en make har erhållit genom testamente med det&lt;br&gt;villkoret att den skall vara mottagarens enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arvlåtaren skall vara mottagarens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vad som har trätt i stället för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. egendom som en make har&lt;br&gt;erhållit genom förmånstagarför-&lt;br&gt;ordnande vid lixförsäkring av&lt;br&gt;någon annan än den andra ma-&lt;br&gt;ken med det villkoret att egen-&lt;br&gt;domen skall vara mottagarens&lt;br&gt;enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vad som har trätt i stället&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendom som avses i 1-4, om&lt;br&gt;inte annat har föreskrivits genom&lt;br&gt;den rättshandling på grund av&lt;br&gt;vilken egendomen är enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för egendom som avses i 7-5,&lt;br&gt;om inte annat har föreskrivits ge-&lt;br&gt;nom den rättshandling på grund&lt;br&gt;av vilken egendomen är enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avkastning av enskild egendom är giftorättsgods, om inte annat har&lt;br&gt;föreskrivits genom en sådan rättshandling som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den nya lagen tillämpas endast beträffande villkor om enskild&lt;br&gt;egendom som har tillkommit efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:148&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 103 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande om förmånstaga-&lt;br&gt;res insättande eller återkallelse av&lt;br&gt;sådant förordnande skall, för att&lt;br&gt;vara gällande, skriftligen med-&lt;br&gt;delas försäkringsgivaren eller ock&lt;br&gt;genom dennes försorg antingen&lt;br&gt;intagas i försäkringsbrevet eller&lt;br&gt;därå antecknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förmånstagarförordnande&lt;br&gt;eller en återkallelse av ett sådant&lt;br&gt;förordnande samt villkor om att&lt;br&gt;försäkringsbeloppet skall vara&lt;br&gt;förmånstagarens enskilda egen-&lt;br&gt;dom skall, för att vara gällande,&lt;br&gt;skriftligen meddelas försäkrings-&lt;br&gt;givaren eller genom dennes för-&lt;br&gt;sorg antingen tas in i försäk-&lt;br&gt;ringsbrevet eller antecknas på&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om försäkringstagaren har&lt;br&gt;förenat förmånstagarförordnan-&lt;br&gt;det med ett villkor om att försäk-&lt;br&gt;ringsbeloppet skall vara mot-&lt;br&gt;tagarens enskilda egendom, skall&lt;br&gt;försäkringsgivaren skriftligen&lt;br&gt;underrätta förmånstagaren om&lt;br&gt;det när försäkringsbeloppet utbe-&lt;br&gt;talas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den nya lagen tillämpas endast beträffande villkor som har&lt;br&gt;tillkommit efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;promemorian Enskild egendom genom förmånstagarförord-&lt;br&gt;nande.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Hovrätten för&lt;br&gt;Övre Norrland, Jönköpings tingsrätt, Finansinspektionen, Stockholms&lt;br&gt;universitets juridiska fakultetsnämnd, Uppsala universitets juridiska&lt;br&gt;fakultetsstyrelse, Sveriges Advokatsamfund, Föreningen jurister vid&lt;br&gt;de allmänna advokatbyråerna, Sveriges Försäkringsförbund, Folksam&lt;br&gt;och Försäkringsjuridiska Föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation&lt;br&gt;(TCO) och Landsorganisationen i Sverige (LO) har meddelat att de&lt;br&gt;avstår från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Prop. 1992/93:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 § äktenskapsbalken skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskild egendom är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. egendom som till följd av äktenskapsförord är enskild,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. egendom som en make har fått i gåva av någon annan än den&lt;br&gt;andra maken med det villkoret att egendomen skall vara mottagarens&lt;br&gt;enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. egendom som en make har erhållit genom testamente med det&lt;br&gt;villkoret att den skall vara mottagarens enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. egendom som en make har ärvt och som enligt testamente av&lt;br&gt;arvlåtaren skall vara mottagarens enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. egendom som en make har&lt;br&gt;erhållit genom förmånstagarför-&lt;br&gt;ordnande vid livförsäkring,&lt;br&gt;olycksfallsförsäkring eller sjuk-&lt;br&gt;försäkring som tecknats av någon&lt;br&gt;annan än den andra maken med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vad som har trätt i stället för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det villkoret att egendomen skall&lt;br&gt;vara mottagarens enskilda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vad som har trätt i stället för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendom som avses i 7-5, om&lt;br&gt;inte annat har föreskrivits ge-&lt;br&gt;nom den rättshandling på grund&lt;br&gt;av vilken egendomen är enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendom som avses i 1-4, om&lt;br&gt;inte annat har föreskrivits genom&lt;br&gt;den rättshandling på grund av&lt;br&gt;vilken egendomen är enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avkastning av enskild egendom är giftorättsgods, om inte annat har&lt;br&gt;föreskrivits genom en sådan rättshandling som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den nya lagen tillämpas endast beträffande villkor om enskild&lt;br&gt;egendom som har tillkommit efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 103 § lagen (1927:77) om försäkringsavtal&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande om förmånstaga-&lt;br&gt;res insättande eller återkallelse av&lt;br&gt;sådant förordnande skall, för att&lt;br&gt;vara gällande, skriftligen med-&lt;br&gt;delas försäkringsgivaren eller ock&lt;br&gt;genom dennes försorg antingen&lt;br&gt;intagas i försäkringsbrevet eller&lt;br&gt;därå antecknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förmånstagarförordnande&lt;br&gt;och ett villkor enligt 7 kap. 2 §&lt;br&gt;5 äktenskapsbalken om att ett&lt;br&gt;försäkringsbelopp eller enförsäk-&lt;br&gt;ring skall vara förmånstagarens&lt;br&gt;enskilda egendom samt en åter-&lt;br&gt;kallelse av ett sådant förordnan-&lt;br&gt;de eller villkor skall, för att vara&lt;br&gt;gällande, skriftligen meddelas&lt;br&gt;försäkringsgivaren eller genom&lt;br&gt;dennes försorg antingen tas in i&lt;br&gt;försäkringsbrevet eller antecknas&lt;br&gt;på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om försäkringstagaren har&lt;br&gt;förenat ett förmånstagarförord-&lt;br&gt;nande med ett villkor om att&lt;br&gt;försäkringsbeloppet eller försäk-&lt;br&gt;ringen skall vara mottagarens&lt;br&gt;enskilda egendom, skall försäk-&lt;br&gt;ringsgivaren skriftligenunderrät-&lt;br&gt;ta förmånstagaren om det när&lt;br&gt;ett försäkringsbelopp första&lt;br&gt;gången betalas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den nya lagen tillämpas endast beträffande villkor om enskild&lt;br&gt;egendom som har tillkommit efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAGRÅDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Prop. 1992/93:148&lt;br&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-11-13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, justitierådet Lars&lt;br&gt;Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 september 1992 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Gun Hellsvik beslutat inhämta&lt;br&gt;lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Gudrun&lt;br&gt;Antemar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I båda lagförslagen finns likalydande övergångsbestämmelser. Enligt&lt;br&gt;punkt 1 i dessa bestämmelser träder den nya lagen i kraft den 1 april&lt;br&gt;1993 och enligt punkt 2 tillämpas den nya lagen endast beträffande&lt;br&gt;villkor om enskild egendom som har tillkommit efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inga invändningar mot bestämmelserna men noterar att&lt;br&gt;de inte behandlar frågan vad som skall gälla beträffande villkor som&lt;br&gt;har tillkommit före ikraftträdandet. Denna fråga överlämnas alltså till&lt;br&gt;rättstillämpningen. Vilken verkan sådana äldre villkor skall tillerkän-&lt;br&gt;nas torde få avgöras utifrån det rättsläge som gällde vid deras&lt;br&gt;tillkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt lämnar lagrådet de remitterade förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INNEHÅLL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens proposition ........................ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ................ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag........................ 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 26 novem-&lt;br&gt;ber 1992 .................................. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning .............................. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän motivering ........................ 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Nuvarande ordning..................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Enskild&amp;nbsp;egendom................. 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förmånstagarförordnande vid livför-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkring m.m.................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Överväganden ........................ 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Enskild egendom genom förmånstagarförord-&lt;br&gt;nande ........................ 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Försäkringsbolagens handläggning&amp;nbsp;m.m. ... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Kostnader........................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Ikraftträdande m.m...................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag....................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering ......................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i äkten-&lt;br&gt;skapsbalken .......................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i försäk-&lt;br&gt;ringsavtalslagen ....................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Övergångsbestämmelserna till de före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slagna lagändringarna.................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan ............................. 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut ................................ 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian (Ds 1992:33)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskild egendom genom förmånstagar-&lt;br&gt;förordnande .......................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Promemorians lagförslag.................. 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna ........... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag................ 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Utdrag ur protokoll vid lagrådets sammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 13 november 1992 ................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42444, Stockholm 1992&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:LU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-12-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-12-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-12-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-12-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 14:51:35</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG03148</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:40</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 14:51:35</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG03148</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__148.pdf</filnamn>
<filstorlek>1014676</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om enskild egendom genom förmånstagarförordnande</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/E04ACE2B-D0DD-4F23-B187-3681D6C77714</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:LU23</uppgift>
<ref_dok_id>GG01LU23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Enskild egendom genom förmånstagarförordnande</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>