<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2222449</hangar_id>
 <dok_id>GG03142</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>142</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:142</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>142</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-12-10 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:45:50</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:01:51</publicerad>
 <titel>om åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotikabrott</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03142/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03142</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03142</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1992/93:142&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa&lt;br&gt;narkotikabrott&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03142/prop_199293__142-1.png" style="width:41pt;height:70pt;"/&gt;
&lt;h2&gt;Prop.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1992/93:142&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-&lt;br&gt;gade utdrag ur regeringsprotokollet den 10 december 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att den straffrättsliga regleringen av eget bruk av&lt;br&gt;narkotika och andra ringa narkotikabrott skall skärpas. Vidare föreslås att&lt;br&gt;det införs större möjligheter att använda drogkontroller i kriminalvården.&lt;br&gt;Förslagen syftar bl.a. till att ge möjligheter att ingripa tidigt och med kraft&lt;br&gt;förhindra att unga människor fastnar i missbruk och till att förbättra behand-&lt;br&gt;lingen av de missbrukare som avtjänar straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelse förs in i straffskalan för eget bruk av narkotika. Detta innebär&lt;br&gt;att det blir möjligt att ta exempelvis urinprov för att kontrollera misstänkt&lt;br&gt;narkotikabruk och att den som brukat narkotika kan dömas till en påföljd&lt;br&gt;som innefattar behandling av missbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda regeln om ansvarsfrihet när bruket uppdagas vid en vård-&lt;br&gt;eller behandlingskontakt föreslås utmönstrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen lämnas också en redogörelse för gränsdragningen mellan&lt;br&gt;1 och 2 §§ narkotikastrafflagen (1968:64) och motsvarande bestämmelser i&lt;br&gt;lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Det föreslås att 2 § narkoti-&lt;br&gt;kastrafflagen tillförs nya rekvisit i syfte att främja en enhetlig och restriktiv&lt;br&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i kriminalvårdsanstalt intagnas generella skyldigheter enligt 52 d § la-&lt;br&gt;gen (1974:203) om kriminalvård i anstalt att lämna urin- och utandnings-&lt;br&gt;prov utvidgas till att omfatta även blodprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dem som är villkorligt frigivna, dömda till skyddstillsyn eller place- Prop. 1992/93:142&lt;br&gt;rade utanför anstalt enligt 34 § lagen om kriminalvård i anstalt samt under-&lt;br&gt;går någon form av vård eller behandling för sitt missbruk föreslås en skyl-&lt;br&gt;dighet att lämna blod-, urin- eller utandningsprov för att kontrollera att de&lt;br&gt;inte är påverkade av beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna avses träda i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 26 kap. 15 § samt 28 kap. 6 och 6 a §§ brotts-&lt;br&gt;balken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns skäl att anta att den frigivne för sin anpassning i samhället&lt;br&gt;behöver stöd av en särskild föreskrift om vad han har att iaktta under prö-&lt;br&gt;votiden, får en sådan föreskrift meddelas för viss tid eller tills vidare.&lt;br&gt;Särskild föreskrift får avse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. arbetsanställning, annan förvärvsverksamhet eller utbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller&lt;br&gt;utom sjukhus eller annan dylik inrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den frigivne skall undergå&lt;br&gt;vård eller behandling enligt första&lt;br&gt;stycket 3, får det föreskrivas att han&lt;br&gt;därvid skall vara skyldig att lämna&lt;br&gt;blod-, urin- eller utandningsprov för&lt;br&gt;kontroll av att han inte är påverkad&lt;br&gt;av beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, må&lt;br&gt;meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens full-&lt;br&gt;görande i den mån sådana föreskrifter ej med hänsyn till den frigivnes eko-&lt;br&gt;nomiska situation och övriga omständigheter kan antagas motverka hans&lt;br&gt;anpassning i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den frigivne står under övervakning, får särskild föreskrift meddelas&lt;br&gt;om vad som skall gälla för denna. I sådan föreskrift får anges på vilket sätt&lt;br&gt;och i vilken omfattning den frigivne skall hålla kontakt med övervakaren el-&lt;br&gt;ler frivårdsmyndigheten. Vidare får föreskrivas skyldighet för den frigivne&lt;br&gt;att lämna underrättelse till övervakaren eller frivårdsmyndigheten om ute-&lt;br&gt;varo från arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksamhet&lt;br&gt;eller inrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i 26 kap. 12-&lt;br&gt;17 §§ skall tillämpas på motsva-&lt;br&gt;rande sätt beträffande den som har&lt;br&gt;dömts till skyddstillsyn. Rätten skall&lt;br&gt;dock i domen förordna övervakare,&lt;br&gt;om inte särskilda skäl talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i 26 kap. 12-&lt;br&gt;17 §§ skall tillämpas på motsva-&lt;br&gt;rande sätt beträffande den som har&lt;br&gt;dömts till skyddstillsyn. Rätten skall&lt;br&gt;dock i domen förordna övervakare,&lt;br&gt;om inte särskilda skäl talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får rätten i domen meddela&lt;br&gt;föreskrifter enligt 26 kap. 15 §&lt;br&gt;första och andra styckena samt&lt;br&gt;27 kap. 5 § andra stycket. Övervak -&lt;br&gt;ningsnämnden får ändra eller upp-&lt;br&gt;häva en föreskrift av sistnämnda&lt;br&gt;slag när det finns skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får rätten i domen meddela&lt;br&gt;föreskrifter enligt 26 kap. 15 §&lt;br&gt;första-tredje styckena samt 27 kap.&lt;br&gt;5 § andra stycket. Övervaknings-&lt;br&gt;nämnden får ändra eller upphäva en&lt;br&gt;föreskrift av sistnämnda slag när det&lt;br&gt;finns skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3 skall rätten, om den plane-&lt;br&gt;rade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn,&lt;br&gt;i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts, om fängelse&lt;br&gt;i stället hade valts som påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådant fall skall vidare i domen I sådant fall skall vidare i domen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alltid meddelas föreskrift om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alltid meddelas föreskrift om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingsplan som den dömde&lt;br&gt;har åtagit sig att följa. En sådan be-&lt;br&gt;handlingsplan får innehålla be-&lt;br&gt;stämmelser om att den dömde är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingsplan som den dömde har&lt;br&gt;åtagit sig att följa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldig att genomgå kroppsvisita-&lt;br&gt;tion och kroppsbesiktning för kon-&lt;br&gt;troll av att han inte missbrukar be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;roendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 samband med en sådan behandlingsplan får föreskrivas att den som an-&lt;br&gt;svarar för behandlingen skall anmäla till frivårdsmyndigheten och åklagaren&lt;br&gt;om den dömde allvarligt åsidosätter sina åligganden enligt planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 34 och 52 d §§ lagen (1974:203) om kriminal-&lt;br&gt;vård i anstalt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan en intagen genom vistelse utanför anstalt bli föremål för särskilda&lt;br&gt;åtgärder som kan antas underlätta hans anpassning i samhället, kan han få&lt;br&gt;medgivande att för sådant ändamål vistas utanför anstalten under lämplig&lt;br&gt;tid, om särskilda skäl föreligger. Därvid skall särskilt beaktas om den in-&lt;br&gt;tagne behöver vård eller annan behandling mot missbruk av beroendefram-&lt;br&gt;kallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vistelsen skall ställas de vill-&lt;br&gt;kor som kan anses erforderliga.&lt;br&gt;Vistelse utom anstalt för vård eller&lt;br&gt;behandling bör inte påbörjas så ti-&lt;br&gt;digt att den planerade vård- eller&lt;br&gt;behandlingstiden blir kortare än den&lt;br&gt;beräknade återstående verkställig-&lt;br&gt;hetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller ej en intagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vistelsen skall de villkor stäl-&lt;br&gt;las som kan anses erforderliga. /&lt;br&gt;samband med vård eller annan be-&lt;br&gt;handling får det föreskrivas att den&lt;br&gt;intagne skall vara skyldig att lämna&lt;br&gt;blod-, urin- eller utandningsprov för&lt;br&gt;kontroll av att han inte är påverkad&lt;br&gt;av beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelse utom anstalt för vård&lt;br&gt;eller behandling bör inte påbörjas så&lt;br&gt;tidigt att den planerade vård- eller&lt;br&gt;behandlingstiden blir kortare än den&lt;br&gt;beräknade återstående verkställig-&lt;br&gt;hetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m avses i 7 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen är skyldig att på an-&lt;br&gt;maning lämna urinprov för kontroll&lt;br&gt;av huruvida han är påverkad av&lt;br&gt;narkotika samt utandningsprov för&lt;br&gt;kontroll av huruvida han är påver-&lt;br&gt;kad av alkohol, om inte annat föran-&lt;br&gt;leds av medicinska eller liknande&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen är, om inte annat för-&lt;br&gt;anleds av medicinska eller liknande&lt;br&gt;skäl, skyldig att på anmaning lämna&lt;br&gt;blod-, urin- eller utandningsprov för&lt;br&gt;kontroll av att han inte är påverkad&lt;br&gt;av beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:1011.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som avses i 1 § med&lt;br&gt;hänsyn till arten och mängden nar-&lt;br&gt;kotika samt övriga omständigheter&lt;br&gt;att anse som ringa, döms till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som avses i 1 § att anse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som ringa, döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader. Be-&lt;br&gt;stod gärningen endast i eget bruk&lt;br&gt;av narkotika, döms till böter. Om en&lt;br&gt;sådan gärning har uppdagats ge-&lt;br&gt;nom att gärningsmannen sökt eller&lt;br&gt;underkastat sig vård eller någon&lt;br&gt;annan behandling, skall inte dömas&lt;br&gt;till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:286.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 december 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,&lt;br&gt;Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Odell, Unckel,&lt;br&gt;P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om åtgärder mot bruk av narkotika samt&lt;br&gt;ringa narkotikabrott&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet mellan 1 och 2 §§ narkotikastrafflagen (1968:64) har flera&lt;br&gt;gånger varit föremål för lagstiftarens uppmärksamhet. Den nu gällande&lt;br&gt;gradindelningen av narkotikabrottet har varit i kraft sedan den 1 mars 1985.&lt;br&gt;Under den tid som därefter förflutit har riksdagen vid återkommande tillfäl-&lt;br&gt;len behandlat frågan om 2 § borde ges en ny utformning. Kritiker av nuva-&lt;br&gt;rande ordning har hävdat att bestämmelsen tillämpas vid hantering av så&lt;br&gt;pass stora mängder narkotika att brotten inte lämpligen bör kunna betecknas&lt;br&gt;som ringa. Enligt deras uppfattning borde bestämmelsen därför ges en mera&lt;br&gt;restriktiv utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eget bruk av narkotika var länge straffritt men kriminaliserades genom&lt;br&gt;en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1988. Det egna bruket särbe-&lt;br&gt;handlas dock i förhållande till andra former av hantering av narkotika&lt;br&gt;genom en särskild ansvarsfrihetsregel och en begränsning av straffet till&lt;br&gt;enbart böter. Mot denna bakgrund har debatten om den straffrättsliga&lt;br&gt;behandlingen av eget bruk av narkotika fortsatt även efter 1988 års lag-&lt;br&gt;ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Narkotikalagstiftningen i sin nuvarande utformning speglar enligt min&lt;br&gt;bedömning inte straffvärdet av eget bruk av narkotika. En omotiverad skill-&lt;br&gt;nad görs mellan eget bruk och andra former av narkotikahantering, särskilt&lt;br&gt;innehav av narkotika avsedd för eget bruk. De rättstillämpande myndighe-&lt;br&gt;terna saknar möjlighet att säkra bevisning med hjälp av tvångsmedel i form&lt;br&gt;av kroppsvisitation och kroppsbesiktning, som en följd av den lägre straff-&lt;br&gt;skalan för eget bruk av narkotika. Straffskalan lämnar dessutom inte&lt;br&gt;utrymme för vårdinriktade påföljder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland annat mot bakgrund av ovan beskrivna förhållanden upprättades i&lt;br&gt;mars 1992 departementspromemorian (Ds 1992:19) Åtgärder mot bruk av&lt;br&gt;narkotika samt ringa narkotikabrott. Departementspromemorian redovisar&lt;br&gt;olika överväganden. Dessa utmynnar i förslag om en mer restriktiv tillämp-&lt;br&gt;ning av det ringa narkotikabrottet och en mer differentierad påföljdspraxis&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid detta brott. Vidare föreslås i promemorian att särregleringen av eget&lt;br&gt;narkotikabruk upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av ett regeringsbeslut i februari 1990 tillkallade dåvarande che-&lt;br&gt;fen för Justitiedepartementet en särskild utredare med uppdrag att se över&lt;br&gt;vissa kriminalvårdsfrågor. Utredningen, som tog namnet Påföljdsutred-&lt;br&gt;ningen, överlämnade under våren 1991 ett betänkande, SOU 1991:45, som&lt;br&gt;främst avser formerna för verkställighet av fängelsestraff. I betänkandet -&lt;br&gt;som har varit föremål för remissbehandling - tar utredningen upp frågor om&lt;br&gt;urinprovskontroll i anstalt men även inom frivården. Enligt nu gällande&lt;br&gt;lagstiftning kan drogkontroll, bl.a. genom urinprovsanalys, utföras enbart&lt;br&gt;vid kriminalvård i anstalt och vid skyddstillsyn i form av kontraktsvård.&lt;br&gt;Vissa delar av utredningens förslag behandlas i ovanstående departements-&lt;br&gt;promemoria. Förslagen innebär att möjligheterna till drogkontroll inom så-&lt;br&gt;väl anstalt som inom frivården utvidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2 .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i Justitiede-&lt;br&gt;partementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 92-1124).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 29 oktober 1992 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag i ärendet som upprättats inom Justitiedepartementet.&lt;br&gt;Lagrådsremissens lagförslag och Lagrådets yttrande bör fogas till proto-&lt;br&gt;kollet i detta ärende som bilaga 3 resp, bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har haft synpunkter på förslaget till ändring i narkotikastraff-&lt;br&gt;lagen såvitt gäller effekterna av att den särskilda ansvarsfrihetsregeln&lt;br&gt;utmönstras. Jag återkommer i det följande till dessa synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till lagrådsremissen har vissa ändringar av redaktionell ka-&lt;br&gt;raktär gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Ringa narkotikabrott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 1 § narkotikastrafflagen finns straffbestämmelser om uppsåtliga förfaran-&lt;br&gt;den med narkotika. Förfarandena tas upp under sex punkter och som ge-&lt;br&gt;mensam förutsättning för straffbarhet gäller att narkotikahanteringen är&lt;br&gt;olovlig. Inom det straffbara området faller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1) överlåtelse av narkotika,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2) framställning av narkotika som är avsedd för missbruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3) förvärv av narkotika i överlåtelsesyfte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4) anskaffning, bearbetning, förpackning, transport, förvaring eller någon&lt;br&gt;annan befattning med narkotika som inte är avsedd för eget bruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5) utbjudande av narkotika till försäljning, förvaring eller befordran av&lt;br&gt;vederlag för narkotika, förmedling av kontakter mellan säljare och köpare&lt;br&gt;eller någon annan sådan åtgärd, om förfarandet är ägnat att främja narkoti-&lt;br&gt;kahandel, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6) innehav, bruk eller någon annan befattning med narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffet för narkotikabrott är fängelse i högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett brott som avses i 1 § är att anse som ringa skall straffet enligt 2 §&lt;br&gt;bestämmas till böter eller fängelse i högst sex månader. I 2 § finns därut-&lt;br&gt;över två särskilda föreskrifter för det fall att gärningen endast har bestått i&lt;br&gt;eget bruk av narkotika. För dessa fall är straffskalan inskränkt till böter.&lt;br&gt;Vidare gäller en regel om ansvarsfrihet när gärningen har uppdagats genom&lt;br&gt;att gärningsmannen har sökt eller underkastat sig vård eller någon annan&lt;br&gt;behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Narkotikastrafflagen trädde i kraft den 1 april 1968. Redan i den ur-&lt;br&gt;sprungliga lydelsen innehöll lagen en indelning av det uppsåtliga brottet i&lt;br&gt;tre svårhetsgrader. Narkotikabrott bestraffades med böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år, medan straffskalan för den lägre graden, som hade benäm-&lt;br&gt;ningen narkotikaförseelse, endast innehöll böter. För grovt narkotikabrott&lt;br&gt;föreskrevs fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan hur en gärning skulle rubriceras i det enskilda fallet fick ingen&lt;br&gt;närmare belysning i förarbetena till lagen (prop. 1968:7, bet. 1968:ALU1,&lt;br&gt;rskr. 81).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en allmän vägledning uttalade dock chefen för Socialdepartementet&lt;br&gt;att en gradering skulle ske efter omständigheterna vid brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Narkotikastrafflagen ändrades i skärpande riktning såväl år 1969 som år&lt;br&gt;1972 (prop. 1969:13, bet. 1969:ALU7, rskr. 33 och prop. 1972:67, bet.&lt;br&gt;1972:JuU14, rskr. 213) . Dessa ändringar avsåg straffskalan för grovt nar-&lt;br&gt;kotikabrott. År 1981 höjdes straffminimum för grovt narkotikabrott och&lt;br&gt;straffmaximum för narkotikabrott (prop. 1980/81:76, bet. 1980/8 l:JuU25,&lt;br&gt;rskr. 211). Den senaste lagändringen som rörde graderingen av nar-&lt;br&gt;kotikabrottet trädde i kraft den 1 mars 1985 (prop. 1984/85:46, bet.&lt;br&gt;1984/85:JuU12, rskr. 103). I 1 § gjordes den ändringen att bötesstraffet slo-&lt;br&gt;pades, vilket fick till följd att straffskalan enbart omfattade fängelse.&lt;br&gt;Straffskalan enligt 2 § skärptes samtidigt till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader. Utöver straffskärpningama vidtogs dessutom den ändringen att&lt;br&gt;den särskilda brottsbenämningen narkotikaförseelse fick utgå ur 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utförlig redovisning av praxis vad gäller gränsdragningen mellan&lt;br&gt;ringa narkotikabrott och narkotikabrott finns i avsnitt 2.2 (s. 12-22) i depar-&lt;br&gt;tementspromemorian (Ds 1992:19) Åtgärder mot bruk av narkotika samt&lt;br&gt;ringa narkotikabrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet mellan 1 och 2 §§ narkotikastrafflagen har behandlats&lt;br&gt;under de senaste riksmötena (se t.ex. bet. 1989/90:JuU30 s. 5 f. och bet.&lt;br&gt;1990/9 l:JuU32 s. 17 f.). Därvid har kritiska röster höjts mot den nu gäl-&lt;br&gt;lande ordningen. Enligt kritikerna har 2 § kommit att omfatta narkotika-&lt;br&gt;mängder som inte rimligtvis kan betraktas som ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en motion till 1990/91 års riksmöte anfördes att innehav av narkotika i&lt;br&gt;dagsläget kunde utgöra ringa brott ända upp till mängder om 100 gram can-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nabis eller marihuana, 10 gram amfetamin, 1 gram heroin eller 2 gram ko- Prop. 1992/93:142&lt;br&gt;kain. En minoritet av ledamöterna inom Justitieutskottet uttalade att dessa&lt;br&gt;gränser var alltför höga och inte kunde godtas (bet. 1990/9 l:JuU32 s. 25).&lt;br&gt;Bestämmelsen i 2 § narkotikastrafflagen borde därför enligt deras uppfatt-&lt;br&gt;ning ändras så att den endast blir tillämplig vid hantering av obetydliga&lt;br&gt;mängder narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskottets majoritet fann dock inte skäl att inskrida mot den rådande ord-&lt;br&gt;ningen. Majoriteten betonade betydelsen av en enhetlig rättstillämpning,&lt;br&gt;men anförde samtidigt att vissa variationer fick accepteras i ett system med&lt;br&gt;självständiga domstolar. Som majoriteten såg på saken var det också viktigt&lt;br&gt;att man frigjorde sig från ett strikt mängdtänkande i narkotikamål. Riks-&lt;br&gt;dagen följde utskottsmajoriteten (rskr. 323).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Smuggling av narkotika&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Smuggling av narkotika bestraffas enligt reglerna i lagen (1960:418) om&lt;br&gt;straff för varusmuggling som trädde i kraft den 1 januari 1961 (prop.&lt;br&gt;1960:115, bet. 1960:FLU uti.34, rskr. 348). När det gäller narkotikasmugg-&lt;br&gt;ling har lagen fått en utformning som i allt väsentligt stämmer överens med&lt;br&gt;narkotikastrafflagen och de båda lagarna har delvis haft en parallell utveck-&lt;br&gt;ling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För varusmuggling döms bl.a. den som utan att ge det till känna hos ve-&lt;br&gt;derbörlig myndighet till riket inför eller från riket utför gods, för vilket tull,&lt;br&gt;annan skatt eller avgift skall erläggas till staten eller som enligt stadgande i&lt;br&gt;lag eller någon annan författning inte får införas eller utföras. Enligt huvud-&lt;br&gt;regeln sträcker sig straffskalan för brott enligt mellangraden från böter till&lt;br&gt;fängelse i högst två år (1 §). Vid ringa brott är påföljden - också som en hu-&lt;br&gt;vudregel - böter. Vid bedömningen av om brottet är ringa beaktas godsets&lt;br&gt;värde och övriga omständigheter (2 §). För grov varusmuggling är den all-&lt;br&gt;männa straffskalan fängelse i lägst sex månader och högst sex år (3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När varusmuggling avser narkotika gäller särskilda straffskalor som sva-&lt;br&gt;rar mot bestämmelserna i 1-3 §§ narkotikastrafflagen. Vid varusmuggling&lt;br&gt;enligt mellangraden är det alltså fråga om fängelse i högst tre år, vid ringa&lt;br&gt;brott böter eller fängelse i högst sex månader och vid grov varusmuggling&lt;br&gt;fängelse i lägst två och högst tio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den straffskala som gäller när narkotikasmugglingen bedöms som&lt;br&gt;ringa brott har varit i kraft sedan den 1 mars 1985 (prop. 1984/85:46, bet.&lt;br&gt;1984/85:JuU12, rskr. 103). Lagändringen skedde parallellt med de ovan&lt;br&gt;nämnda ändringarna av 1 och 2 §§ narkotikastrafflagen. Som skäl för&lt;br&gt;ändringen av 2 § varusmugglingslagen anfördes (a. prop. s. 19) att vissa&lt;br&gt;straffskalor i lagen var anpassade till narkotikastrafflagen och att en sådan&lt;br&gt;anpassning borde ske även i detta sammanhang. Man ville således&lt;br&gt;åstadkomma en enhetlig straffmätning för narkotikahantering och den&lt;br&gt;skulle gälla oberoende av om den ena eller andra lagen var tillämplig. När&lt;br&gt;det gällde gränsdragningen mellan brotten enligt 1 och 2 §§ varu-&lt;br&gt;smugglingslagen hänvisade föredragande statsrådet till de uttalanden som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;han hade gjort under förarbetena till motsvarande bestämmelser i narkotika-&lt;br&gt;strafflagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan det framhållas att 1986 års Varusmugg-&lt;br&gt;lingsutredning föreslår att alla straffbestämmelser om otillåtna förfaranden&lt;br&gt;med narkotika skall finnas i narkotikastrafflagen. Gämingsformema i lagens&lt;br&gt;1 § skulle då utvidgas till att omfatta även fall där någon olovligen till&lt;br&gt;landet inför eller ur landet utför narkotika (SOU 1991:84 s. 287 ff., 540 f.).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Särregleringen vid eget bruk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Narkotikakonsumtionen som sådan var inte kriminaliserad enligt den ur-&lt;br&gt;sprungliga lydelsen av narkotikastrafflagen. Frågan om en kriminalisering&lt;br&gt;diskuterades inte heller under lagförarbetena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en kriminalisering av eget bruk av narkotika behand-&lt;br&gt;lades av riksdagen vid några tillfällen före lagändringen år 1988. (bet.&lt;br&gt;1981/82:JuU47 s. 16 och bet. 1984/85:JuU26 s. 20, 25 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en ändring som trädde i kraft den 1 juli 1988 kriminaliserades det&lt;br&gt;egna bruket (prop.1987/88:71, bet. 1987/88:JuU13, rskr. 280). Den sär-&lt;br&gt;skilda straffskalan för detta brott omfattar enbart böter. Ett starkt intresse av&lt;br&gt;att missbrukare sökte vård frivilligt utgjorde motiv för en särskild regel om&lt;br&gt;ansvarsfrihet, när gärningen uppdagades i samband med att gärningsmannen&lt;br&gt;sökt eller underkastat sig vård eller någon annan behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera motionärer har kritiserat den lägre straffskalan med enbart böter.&lt;br&gt;Enligt deras mening har straffskalan lett till att kriminaliseringen av det&lt;br&gt;egna bruket har blivit verkningslös; endast med fängelse i straffskalan kan&lt;br&gt;erforderliga tvångsmedel komma till användning. De anser också att straff-&lt;br&gt;skalan för eget bruk måste svara mot gärningens straffvärde jämfört med&lt;br&gt;straffvärdet av andra brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan har fler gånger behandlats av Justitieutskottet och då gett upphov&lt;br&gt;till delade meningar (bet. 1989/90:JuU16 s. 19, bet. 1989/90:JuU30 s. 4 f.&lt;br&gt;och bet. 1990/91:JuU32 s. 16 f.). En minoritet inom utskottet har tillstyrkt&lt;br&gt;motionerna och åberopat de skäl som däri anförs. De har tillagt att en&lt;br&gt;straffskala med fängelse gör det möjligt att döma brukaren till vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolischefen har fört fram liknande tankar i anslutning till Riks-&lt;br&gt;polisstyrelsens anslagsframställning för budgetperioden 1992/93-1994/95&lt;br&gt;(s. 29 f„ bil. 13 s. 1 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Kontroll av drogfrihet vid verkställighet av påföljd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.4.1 Kriminalvård i anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagbestämmelser om urinprovstagning infördes ursprungligen år 1979&lt;br&gt;(prop. 1978/79:62, bet. 1978/79:JuU15, rskr. 90). Urinkontroller hade redan&lt;br&gt;dessförinnan förekommit inom kriminalvården men då på frivillig basis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän möjlighet att genomföra urinprover och annan drogkontroll in-&lt;br&gt;fördes år 1982 och gäller alltjämt (prop.1981/82:141, bet. 1981/82:JuU49&lt;br&gt;och 60, rskr. 361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 52 d § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, KvaL, är en&lt;br&gt;intagen skyldig att på anmaning lämna urinprov för kontroll av om han är&lt;br&gt;påverkad av narkotika samt utandningsprov för kontroll av om han är på-&lt;br&gt;verkad av alkohol. Undantag från dessa skyldigheter gäller vid medicinska&lt;br&gt;eller liknande skäl. Om den intagne utan godtagbar anledning vägrar att&lt;br&gt;lämna urinprov eller om provet är positivt kan det påverka hans möjligheter&lt;br&gt;att få regelbunden permission. När frågan om korttidspermission är under&lt;br&gt;övervägande skall det nämligen beaktas om den intagne har nyttjat eller för-&lt;br&gt;farit olagligt med narkotika eller om han utan giltigt skäl vägrat att lämna&lt;br&gt;urinprov (32 § KvaL). Den intagne kan ockå straffas disciplinärt (47 §).&lt;br&gt;Därtill kan provtagningen få betydelse för hans möjligheter till obevakade&lt;br&gt;besök och vistelse utanför anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgifter från Kriminalvårdsstyrelsen tas omkring 70 000 urin-&lt;br&gt;prov per år på kriminalvårdsanstaltema. Vidare uppskattar Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen att drygt 40 procent av de intagna är narkotikamissbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen har genom allmänna råd preciserat när urinprov&lt;br&gt;skall tas och hur själva genomförandet skall gå till (ARK 1991:3). Prov-&lt;br&gt;tagning genom stickprovskontroll bör ske vid ankomsten till en krimi-&lt;br&gt;nalvårdsanstalt liksom när det föreligger misstanke om narkotikamissbruk.&lt;br&gt;Vidare bör samma typ av kontroll ske när den intagne har haft ett obevakat&lt;br&gt;besök eller när han har vistats utanför anstalten. Kontroll av samtliga in-&lt;br&gt;tagna vid en avdelning eller en anstalt bör ske när narkotika har påträffats&lt;br&gt;där eller när det föreligger misstanke om att narkotika förekommer. För&lt;br&gt;dem som har lämnat ett negativt ankomstprov bör därutöver bara stick-&lt;br&gt;provskontroller förekomma om han inte är eller har varit känd som&lt;br&gt;missbrukare. För avdelningar eller anstalter som är avsedda för behandling&lt;br&gt;av narkotikamissbrukare gäller särskilda råd om täta kontroller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande sjäva provtagningen innebär råden att noggranna rutiner&lt;br&gt;måste tillämpas. Om analysen är utförd vid en anstalt skall provet sändas till&lt;br&gt;Statens rättskemiska laboratorium för verifikationsanalys innan det får läg-&lt;br&gt;gas till grund för bestraffning eller ingripanden mot den intagne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljdsutredningen har i sitt betänkande, SOU 1991:45, bl.a. uppehållit&lt;br&gt;sig vid frågan om urinanalysemas värde. Enligt utredningen beror tillförlit-&lt;br&gt;ligheten av tre faktorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första måste sjäva provtagningen ske under betryggande former&lt;br&gt;så att manipulationer och förväxlingar inte kan förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra är tillförlitligheten beroende av analysmetoden. Flera olika&lt;br&gt;metoder förekommer och säkerheten är varierande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje faktorn av betydelse är tolkningen av analysresultatet.&lt;br&gt;Provresultatet kan påverkas av olika faktorer och resultatet måste ses i be-&lt;br&gt;lysning av provgivarens individuella förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda anser utredningen att det finns anledning&lt;br&gt;att ställa sig tvivlande till analysresultatens tillförlitlighet och att man därför&lt;br&gt;bör vara restriktiv med att lägga urinanalyser till grund för en sanktion.&lt;br&gt;Utredningen föreslår också att varje intagen bör ha en kontaktman, något&lt;br&gt;som enligt utredningens mening bör kunna öka möjligheterna att upptäcka&lt;br&gt;narkotikamissbruk hos de intagna. Till det anförda kommer att provtag-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen - med utredningens sätt att se på saken - innebär ett långtgående in-&lt;br&gt;trång i den intagnes personliga integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens slutsats är att det alltjämt bör finnas möjligheter att genom-&lt;br&gt;föra urinprover och att någon lagändring således inte bör ske. Särskilt gäller&lt;br&gt;detta med hänsyn till att positiva urinprov endast i begränsad utsträckning&lt;br&gt;ligger till grund för disciplinpåföljder. Utredningen hänvisar också till det&lt;br&gt;gynnsamma resultat som kan antas bli följden av förslaget om kontaktmän.&lt;br&gt;Avslutningsvis anför utredningen att respekten för de intagnas integritet&lt;br&gt;måste väga mycket tungt när det gäller att styra utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av remissinstanserna har det stora flertalet instämt i utredningens&lt;br&gt;slutsats att ingen lagändring bör ske. Socialstyrelsen har emellertid förordat&lt;br&gt;en ökad användning av urinprover. Enligt styrelsens uppfattning är proverna&lt;br&gt;ett utmärkt pedagogiskt instrument i kampen mot narkotika på anstalterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.2 Vistelse utanför anstalt och i frivård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvård utanför anstalt innehåller många gånger ett inslag av behand-&lt;br&gt;ling mot missbruk. Detta gäller såväl vid verkställighet av ett fängelsestraff&lt;br&gt;som vid villkorlig frigivning och skyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelse utanför anstalt kan medges en intagen med stöd av 34 § KvaL.&lt;br&gt;Ett sådant medgivande förutsätter att den intagne genom vistelse utanför&lt;br&gt;anstalt kan bli föremål för särskilda åtgärder som kan antas underlätta hans&lt;br&gt;anpassning i samhället och att det dessutom föreligger särskilda skäl för&lt;br&gt;medgivandet. Det skall särskilt beaktas om den intagne behöver vård eller&lt;br&gt;någon annan behandling mot missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en person är villkorligt frigiven från ett fängelsestraff kan det&lt;br&gt;meddelas föreskrifter om vad han har att iaktta under prövotiden (26 kap.&lt;br&gt;15 § brottsbalken). Sådana föreskrifter får meddelas när det finns skäl att&lt;br&gt;anta att den frigivne för sin anpassning i samhället behöver det stöd som&lt;br&gt;föreskrifterna kan innebära. Föreskrift får avse vistelseort, arbetsanställning&lt;br&gt;och liknande förhållanden, men även läkarvård, nykterhetsvård eller annan&lt;br&gt;vård eller behandling i eller utom sjukhus eller någon annan dylik&lt;br&gt;inrättning. Motsvarande gäller vid skyddstillsyn (28 kap. 6 § brottsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller skyddstillsyn finns det därutöver skäl att särskilt framhålla&lt;br&gt;möjligheten att inom ramen för denna påföljd döma till s.k. kontraktsvård.&lt;br&gt;Kontraktsvård kan tillämpas i fall där missbruk av beroendeframkallande&lt;br&gt;medel eller något annat särskilt förhållande som påkallar vård eller annan&lt;br&gt;behandling, i väsentlig grad har bidragit till att brottet har begåtts och den&lt;br&gt;tilltalade har förklarat sig villig att undergå lämplig behandling som enligt&lt;br&gt;en för honom uppgjord plan kan anordnas i samband med verkställigheten.&lt;br&gt;Om domstolen i ett sådant fall dömer till kontraktsvård skall den meddela&lt;br&gt;en föreskrift om den behandlingsplan som den dömde har åtagit sig att följa.&lt;br&gt;En sådan behandlingsplan får, i motsats till vad som gäller vid en vanlig&lt;br&gt;dom pä skyddstillsyn, innehålla föreskrifter om att den dömde är skyldig att&lt;br&gt;genomgå kroppsvisitation och kroppsbesiktning för kontroll av att han inte&lt;br&gt;har missbrukat beroendeframkallande medel (28 kap. 6 a § brottsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att kontrollera drogmissbruk har alltså fått en uttrycklig Prop. 1992/93:142&lt;br&gt;lagreglering vid kontraktsvård. Föredragande statsrådet framhöll (prop.&lt;br&gt;1986/87:106 s. 91 f.) som skäl härför att det med hänsyn till bestämmel-&lt;br&gt;serna om skydd mot bl.a. påtvingat kroppsligt ingrepp i 2 kap. 6 §&lt;br&gt;regeringsformen kunde göras gällande att en ordning som innebar att den&lt;br&gt;dömde under här ifrågavarande förhållanden åtog sig en skyldighet att&lt;br&gt;underkasta sig kontroller av angivet slag kräver uttryckligt lagstöd.&lt;br&gt;Motsvarande lagreglering saknas för frivården i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljdsutredningen har i sitt betänkande, SOU 1991:45, även tagit upp&lt;br&gt;frågan om urinprovskontroller m.m. vid s.k. § 34-placering och inom frivår-&lt;br&gt;den (s. 186 ff., 199, 207 f.). Utredningen förslår en ändring av 34 § KvaL,&lt;br&gt;så att provtagning får ske utanför anstalt. Därvid beaktar utredningen att en&lt;br&gt;vistelse enligt 34 § företer många likheter med kontraktsvård, där ju prov-&lt;br&gt;tagning får genomföras. Likheterna blir särskilt påtagliga när den intagne&lt;br&gt;skall vistas i ett behandlinghem eller i en liknande inrättning. Det har anta-&lt;br&gt;gits att den intagne skall samtycka till sådana åtgärder och hans situation är&lt;br&gt;snarlik den som råder när någon samtycker till provtagning inom ramen för&lt;br&gt;kontraktsvård. En annan likhet är att det finns ett hot om verkställighet i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt, för det fall att den dömde inte uppfyller de krav som&lt;br&gt;ställs på honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens uppfattning skall provtagning kunna ske endast vid&lt;br&gt;vistelse i behandingshem eller annan liknande inrättning. Bakgrunden till&lt;br&gt;förslaget i den delen är de höga krav som enligt utredningens mening måste&lt;br&gt;ställas på själva provtagningen. Utredningen anför vidare att det bör an-&lt;br&gt;komma på vårdgivaren att avgöra om provtagningen är väsentlig för den&lt;br&gt;behandling som skall genomföras; provtagningen skall således i första hand&lt;br&gt;utgöra ett led i behandlingen och inte ett instrument för att kontrollera den&lt;br&gt;dömde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller villkorlig frigivning från ett fängelsestraff och skyddstill-&lt;br&gt;syn som inte har formen av kontraktsvård är utredningens slutsats att ingen&lt;br&gt;lagändring bör komma till stånd. Utredningens uppfattning är att provtag-&lt;br&gt;ning bara bör få ske om den är så effektiv att den uppväger integritets-&lt;br&gt;kränkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljdsutredningens förslag har gett upphov till delade meningar bland&lt;br&gt;remissinstanserna. Flertalet av dem har dock tillstyrkt förslaget eller lämnat&lt;br&gt;det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Missbruket av narkotika har under de senaste decennierna utvecklats till ett&lt;br&gt;av samhällets allvarligaste och mest svårlösta problem. De som direkt eller&lt;br&gt;indirekt kommer i kontakt med missbruket åsamkas svåra lidanden och&lt;br&gt;missbruket ger upphov till många personliga tragedier. I missbrukets köl-&lt;br&gt;vatten följer ofta en allt grövre kriminalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna avsätter stora resurser i kampen mot narkotikan. Det har&lt;br&gt;skett omfattande satsningar på narkomanvården. Det förebyggande arbetet&lt;br&gt;har utvidgats. Olika samhällsorgan har tillsammans med ideella organisatio-&lt;br&gt;ner försökt sprida information och upplysningar om narkotikans skade-&lt;br&gt;verkningar till ungdomar och andra som riskerar att komma i kontakt med&lt;br&gt;narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att samhället uttrycker ett avståndstagande från varje olov-&lt;br&gt;lig befattning med narkotika. Konsumtionen är ytterst en förutsättning för&lt;br&gt;all narkotikabrottslighet. Kriminaliseringen av det egna bruket år 1988 rik-&lt;br&gt;tade uppmärksamheten mot missbrukarna. Det är nu angeläget att förbättra&lt;br&gt;deras möjligheter till vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver behandlingsinsatser och förebyggande arbete spelar det straff-&lt;br&gt;rättsliga sanktionssystemet en central roll i narkotikabekämpningen. Sedan&lt;br&gt;narkotikastrafflagen trädde i kraft år 1968 har den ändrats ett flertal gånger&lt;br&gt;och det har genomgående varit fråga om skärpningar; det straffbara området&lt;br&gt;har successivt utvidgats och straffskaloma har blivit strängare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera ändringar har gällt de allvarligaste formerna av narkotikabrottslig-&lt;br&gt;het. Av stor betydelse är emellertid också att reglerna om de mindre allvar-&lt;br&gt;liga narkotikabrotten får en ändamålsenlig avgränsning och utformning.&lt;br&gt;Tillämpningen även av det ringa brottet måste präglas av fasthet och kon-&lt;br&gt;sekvens. Ofta är det vid de mindre allvarliga narkotikabrotten man kommer&lt;br&gt;närmast själva missbruket och har de största möjligheterna att komma till&lt;br&gt;rätta med ett begynnande narkotikaberoende. Genom ett ingripande kan&lt;br&gt;man för den enskilde markera allvaret i situationen och dessutom överväga&lt;br&gt;vilka former av hjälp och stöd som behövs. Liknande synpunkter gör sig för&lt;br&gt;övrigt gällande när missbruket är längre gånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande (avsnitt 3.2) redovisar jag mina synpunkter avseende&lt;br&gt;gränsdragningen mellan ringa brott och brott av normalgraden. Det har&lt;br&gt;funnits tecken på att bestämmelsen om ringa brott fått en i mitt tycke alltför&lt;br&gt;vid tillämpning. I syfte att främja en enhetlig och restriktiv tillämpning bör&lt;br&gt;lagtexten i 2 § första meningen narkotikastrafflagen ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rättstillämpande myndigheterna saknar möjlighet att säkra bevisning&lt;br&gt;med hjälp av tvångsmedel, som en följd av den lägre straffskalan vid eget&lt;br&gt;bruk av narkotika. Straffskalan lämnar dessutom inte utrymme för&lt;br&gt;vårdinriktade påföljder. Jag kommer att i det följande (avsnitt 3.4) att ta upp&lt;br&gt;förslag till ändring av särregleringen vid eget bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att insatserna mot narkotika kan fortsätta inom ramen för&lt;br&gt;brottspåföljderna. Om den dömde är missbrukare bör man försöka att&lt;br&gt;komma till rätta med hans drogproblem så långt detta är möjligt. Åtgärder&lt;br&gt;av olika slag kan då bli aktuella. Vårdinsatser är givetvis särskilt viktiga.&lt;br&gt;Även direkta kontrollåtgärder kan vara av stort värde. Exempelvis kan en&lt;br&gt;analys av kroppsvätskor eller utandningsluft under vissa förhållanden visa&lt;br&gt;om provgivaren har brukat något beroendeframkallande medel. Enligt den&lt;br&gt;rådande ordningen kan sådana kontroller bara ske inom en del av kriminal-&lt;br&gt;vården. Enlig min mening bör befogenheterna utsträckas så att provtagning&lt;br&gt;blir möjlig även i övriga fall. Jag kommer att i det följande (avsnitt 3.5)&lt;br&gt;redovisa de ändringar som bör göras på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Ringa narkotikabrott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelsen i 2 § första meningen narkotikastraffla-&lt;br&gt;gen preciseras så att det i lagtexten anges vilka huvudsakliga omstän-&lt;br&gt;digheter som kan medföra att ett brott bedöms som ringa. I lagtexten&lt;br&gt;nämns uttryckligen som sådana omständigheter arten och mängden&lt;br&gt;narkotika men också andra omständigheter skall kunna beaktas vid&lt;br&gt;bedömningen av brottets svårhetsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i departementspromemorian överensstämmer vad avser be-&lt;br&gt;dömningen av det ringa brottet i princip med mitt förslag. I promemorian&lt;br&gt;föreslås dock endast en viss språklig justering av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser med undantag för Insti-&lt;br&gt;tutet för social forskning, Riksförbundet för hjälp åt läkemede Ismissbrukare&lt;br&gt;och Verdandi Arbetarnas nykterhetsförbund, har tillstyrkt förslaget eller&lt;br&gt;lämnat det utan erinran. Ett fåtal remissinstanser har framhållit att den&lt;br&gt;mycket begränsade språkliga justering av lagtexten som föreslås i prome-&lt;br&gt;morian framstår som redaktionell och att syftet med ändringen inte går att&lt;br&gt;utläsa av själva lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det har under senare år framförts kritik av inne-&lt;br&gt;börd att det ringa narkotikabrottet i 2 § narkotikastrafflagen kommit att till-&lt;br&gt;lämpas i alltför stor utsträckning. Vad som särskilt har ingett oro är att det&lt;br&gt;funnits förhållandevis stora lokala och regionala skillnader i praxis vid be-&lt;br&gt;dömningen av det ringa brottet. Under senare tid synes, enligt vad jag har er-&lt;br&gt;farit, rättstillämpningen ha stabiliserats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom nedan kommer att redovisas föreslås i detta lagstiftningsärende att&lt;br&gt;den hittillsvarande straffrättsliga särregleringen vad avser eget bruk upphävs.&lt;br&gt;Detta skall ses som ett uttryck för att lagstiftaren ser allvarligt även på de&lt;br&gt;narkotikabrott som begås i missbrukarledet. Det finns enligt min uppfattning&lt;br&gt;också skäl att i detta sammanhang genom ändringar och förtydligande av re-&lt;br&gt;kvisiten för ringa narkotikabrott säkerställa att bedömningen av när ett nar-&lt;br&gt;kotikabrott skall anses som ringa sker enhetligt och med tillbörlig restriktivi-&lt;br&gt;tet. Genom lagändringen bör klargöras att beteckningen ringa narkotikabrott&lt;br&gt;skall vara förbehållen de allra lindrigaste gärningarna. Jag vill dock samtidigt&lt;br&gt;påpeka att denna syn inte på något drastiskt sätt skiljer sig från den praxis&lt;br&gt;vad avser ringa narkotikabrott som under senare tid utvecklats i domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår att som rekvisit för att bedöma ett narkotikabrott som ringa&lt;br&gt;skall anges att hänsyn skall tas till arten och mängden av narkotika samt till&lt;br&gt;övriga omständigheter. Avsikten är att markera att ett brott skall anses som&lt;br&gt;ringa endast om det med hänsyn till samtliga omständigheter framstår som&lt;br&gt;lindrigt och att därvid arten och mängden narkotika har särskild betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brottet avser innehav för eget bruk synes i dag som en yttersta gräns&lt;br&gt;för när brottet kan bedömas som ringa gälla att mängden inte överstiger&lt;br&gt;80 gram cannabisharts eller 8 gram amfetamin. Jag menar att dessa gränser&lt;br&gt;snarast bör sänkas något. När innehav avser mängder som närmar sig de&lt;br&gt;angivna nivåerna kan det dock ofta visas att narkotikan innehas i överlå-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;telsesyfte. Gärningen kan då, på sätt som redovisas nedan, inte bedömas som Prop. 1992/93:142&lt;br&gt;ringa. Om innehavet avser heroin eller kokain måste de mycket farliga och&lt;br&gt;vanebildande egenskaperna hos dessa preparat beaktas. Utrymmet för att till-&lt;br&gt;lämpa det ringa brottet bör därför i dessa fall vara ytterst litet. Ett brott bör&lt;br&gt;inte bedömas som ringa annat än vid enstaka innehav av en helt obetydlig&lt;br&gt;mängd. Även hanteringen av en hallucinogen drog som LSD måste på mot-&lt;br&gt;svarande sätt bedömas strängt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver arten och mängden bör särskilt beaktas vilken typ av befattning&lt;br&gt;med narkotika det är fråga om. Det ringa brottet bör i huvudsak vara förbe-&lt;br&gt;hållet gärningar som består i eget bruk eller innehav för eget bruk. Har&lt;br&gt;narkotika överlåtits eller har narkotika innehavts i överlåtelsesyfte bör&lt;br&gt;tillämpningen av det ringa brottet i princip vara utesluten. Undantag bör&lt;br&gt;kunna göras endast för överlåtelser av mycket små mängder, motsvarande&lt;br&gt;någon enstaka bit cannabisharts eller dylikt inom en sluten krets av miss-&lt;br&gt;brukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med rådande synsätt bör hantering av narkotika på kriminal-&lt;br&gt;vårdsanstalt bedömas strängt oavsett om narkotikan är avsedd för eget bruk&lt;br&gt;eller inte. Dagens praxis torde här även fortsättningsvis kunna vara vägle-&lt;br&gt;dande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Smuggling av narkotika&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i departementspromemorian innehåller en språklig omformu-&lt;br&gt;lering av 2 § varusmugglingslagen i syfte att markera att förutsättningarna&lt;br&gt;för att tillämpa det ringa brottet avses bli något mindre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Generaltullstyrelsen, som är en av de få remissin-&lt;br&gt;stanser som har yttrat sig i denna fråga, biträder förslaget. Några remissin-&lt;br&gt;stanser framför samma kritik mot denna del av förslaget som mot förslaget&lt;br&gt;om en mer restriktiv tillämpning av 2 § narkotikastrafflagen, dvs. att det&lt;br&gt;principiellt är betänkligt att den i och för sig önskade begränsningen av&lt;br&gt;tillämpningsområdet för ringa brott endast kommer till uttryck i förarbetena&lt;br&gt;och inte kan utläsas i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina utgångspunkter: Reglerna om varusmuggling har sedan några år&lt;br&gt;varit anpassade till narkotikastrafflagen. Avgränsningen av det ringa&lt;br&gt;smugglingsbrottet har i princip följt samma normer som den lägre graden&lt;br&gt;av narkotikabrottet. Den främsta fördelen med en sådan ordning är att&lt;br&gt;bedömningen av det enskilda brottets straffvärde inte blir beroende av&lt;br&gt;vilken lag som är tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar dock remissinstansernas kritik av att den mycket begränsade&lt;br&gt;språkliga justering av lagtexten som föreslås i promemorian, framstår som&lt;br&gt;redaktionell och att syftet med lagändringen inte går att utläsa av själva&lt;br&gt;lagtexten. Med hänsyn till det samband som finns mellan varusmugglings-&lt;br&gt;lagen och narkotikastrafflagen finns det skäl att förvänta sig att den allmänt&lt;br&gt;strängare synen på gränsdragningen mellan 1 och 2 §§ narkotikastrafflagen,&lt;br&gt;som redovisats i föregående avsnitt, får visst genomslag också vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av motsvarande bestämmelser i varusmugglingslagen. Jag finner&lt;br&gt;därför inte anledning att föreslå någon ändring av 2 § varusmugglingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Särregleringen vid eget bruk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den lägre straffskalan i 2 § narkotikastrafflagen för eget&lt;br&gt;bruk utmönstras och den allmänna straffskalan med böter eller fäng-&lt;br&gt;else i högst sex månader skall gälla även för eget bruk av narkotika.&lt;br&gt;Likaså slopas den särskilda ansvarsfrihetsregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i departementspromemorian överensstämmer i sak med mitt&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget.&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt påpekar när det gäller den särskilda ansvarsfrihetsre-&lt;br&gt;geln vikten av att lagföring även fortsättningsvis bör undvikas i dessa situa-&lt;br&gt;tioner. Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare anser att en förändring av&lt;br&gt;särregleringen kan få förödande konsekvenser för den frivilliga narkoman-&lt;br&gt;vården genom att missbrukare då kommer att undandra sig möjligheterna&lt;br&gt;till effektiva behandlingsinsatser. Samma remissinstans avvisar bestämt de&lt;br&gt;förändringar av processuell natur som ett slopande av särregleringen inne-&lt;br&gt;bär i form av tvångsmedel som husrannsakan, kroppsvisitation och&lt;br&gt;kroppsbesiktning. BRA anser att ansvarsfrihetsregeln är befogad och bör&lt;br&gt;behållas bl.a. för att det är viktigt att den som frivilligt söker vård inte skall&lt;br&gt;uppleva att han motarbetas från myndigheternas sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt den nuvarande lydelsen av bestämmel-&lt;br&gt;sen i 2 § narkotikastrafflagen har det egna bruket en lägre straffskala med&lt;br&gt;enbart böter. Dessutom innehåller samma bestämmelse en ansvarsfrihetsre-&lt;br&gt;gel, som gäller när bruket har uppdagats vid en vård- eller behandlingskon-&lt;br&gt;takt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att en särreglering av detta slag är främmande för det straff-&lt;br&gt;rättsliga systemet, eftersom den inte är knuten till några omständigheter vid&lt;br&gt;brottet utan till förhållanden som kan inträffa långt senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan med enbart böter speglar enligt min bedömning inte brottets&lt;br&gt;straffvärde. Om man ser på straffskalan för jämförbara brott står en naturlig&lt;br&gt;parallell att finna i en annan straffbar hantering av narkotika som är avsedd&lt;br&gt;för eget bruk, främst innehav. Här gäller allmänt att hanteringen i sådana&lt;br&gt;fall bedöms mildare än hantering som syftar till eller innefattar spridning av&lt;br&gt;narkotika. Detta förhållande kommer inte till uttryck i straffskaloma utan&lt;br&gt;beaktas vid straffmätning och påföljdsval inom ramen för de allmänt&lt;br&gt;tillämpliga straffskaloma. I viss utsträckning kan hanteringens art få bety-&lt;br&gt;delse även för brottsrubriceringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visserligen föreligger det en mindre skillnad mellan innehav för eget&lt;br&gt;bruk och bruket i sig såtillvida som innehavaren har möjlighet att ändra sina&lt;br&gt;planer och överlåta narkotikan till någon annan medan förbrukad narkotika&lt;br&gt;inte kan ges någon spridning. Jag anser det dock vara fråga om mer en grad-&lt;br&gt;skillnad än en artskillnad. I påföljdshänseende är det naturligt att innehavs-&lt;br&gt;brottet kan behandlas strängare än eget bruk, men skillnaden kan knappast&lt;br&gt;anses så betydande att den motiverar olika straffskalor. Det kan i detta sam-&lt;br&gt;manhang finnas anledning att erinra om att de rättstillämpande myndig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetema fastställer påföljden med hänsyn till det särskilda brottet. Om brottet&lt;br&gt;ligger på bötesnivå skall påföljden bestämmas i enlighet härmed även om&lt;br&gt;fängelse ingår i straffskalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skillnad som alltså finns mellan innehav och bruk kan ibland bli&lt;br&gt;mycket liten därför att innehavet endast utgör ett förled till en konsumtion,&lt;br&gt;som för gärningsmannnen är ändamålet med innehavet. Gränsen mellan&lt;br&gt;gärningsformema är då ganska artificiell. I sådana fall får typen av gärning&lt;br&gt;marginell betydelse för straffmätningen och skillnaden i fråga om straff-&lt;br&gt;skalor kan då framstå som alltför teoretisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att det finns vägande skäl som talar för en mer differentierad&lt;br&gt;påföljdspraxis. Huvudregeln bör dock alltjämt vara att eget bruk skall be-&lt;br&gt;straffas med böter. En mer differentierad påföljdsbestämning förutsätter&lt;br&gt;emellertid att straffskalan innehåller fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har från några remissinstanser invänts att konsekvenserna för narko-&lt;br&gt;manvården blir betänkliga om särregleringen tas bort. Det finns dock inte&lt;br&gt;anledning anta att de rättstillämpande myndigheterna vid ett ringa narkoti-&lt;br&gt;kabrott skulle agera på ett sådant sätt att möjligheterna till vård spolierades.&lt;br&gt;Som Lagrådet har anmärkt ger reglerna om åtalsunderlåtelse i 20 kap. 7 §&lt;br&gt;rättegångsbalken samt i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;unga lagöverträdare åklagaren stort utrymme att underlåta åtal i de fall som&lt;br&gt;omfattas av den nuvarande ansvarsfrihetsregeln. Jag delar Lagrådets&lt;br&gt;bedömning att det beträffande dessa fall knappast torde uppkomma någon&lt;br&gt;skillnad i lagföringshänseende över huvud taget. Lagrådet har även påpekat&lt;br&gt;att en vårdsökande i de flesta fall av förevarande slag skyddas av sekretess-&lt;br&gt;lagen (1980:100) mot att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till&lt;br&gt;åklagare, polis eller annan utredande myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om brottet ligger på fängelsenivå är domstolens möjligheter att döma till&lt;br&gt;skyddstillsyn av stor betydelse. Enligt 30 kap. 9 § brottsbalken kan rätten&lt;br&gt;som särskilt skäl för skyddstillsyn beakta om den tilltalade undergår be-&lt;br&gt;handling för missbruk som kan antas ha samband med hans brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad jag har anfört ovan bör därför den lägre straffskalan&lt;br&gt;utmönstras ur 2 § narkotikastrafflagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motivet för ansvarsfrihetsregeln är detsamma som för den lägre straff-&lt;br&gt;skalan, något som talar för att båda föreskrifterna bör behandlas på samma&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser med hänvisning till vad jag har sagt i det föregående att över-&lt;br&gt;vägande skäl talar för att också regeln om ansvarsfrihet bör upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang framhålla att om särregleringen slopas får&lt;br&gt;detta genomslag för tillämpningen av ett flertal bestämmelser av processuell&lt;br&gt;natur. I synnerhet gäller det ändringen av straffskalan, eftersom flera be-&lt;br&gt;stämmelser endast är tillämpliga på brott som kan föranleda fängelse. Hit&lt;br&gt;hör vissa regler om tvångsmedel som husrannsakan, kroppsvisitation och&lt;br&gt;kroppsbesiktning. Med den föreslagna ordningen skulle dessa regler bli till-&lt;br&gt;lämpliga vid misstanke om eget narkotikabruk som utgör ringa brott. När&lt;br&gt;det gäller kroppsbesiktning kan det bli aktuellt att söka efter färska&lt;br&gt;stickmärken på kroppen eller att ta urinprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill dock här betona att användningen av tvångsmedel skall följa sed-&lt;br&gt;vanliga bestämmelser, som proportionalitetsregeln i 28 kap. 3 a § rätte-&lt;br&gt;gångsbalken samt, vid kroppsvisitation och kroppsbesiktning, de särskilda&lt;br&gt;regler om förfarandet som finns i 28 kap. 13 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Kontroll av drogfrihet vid verkställighet av påföljd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.5.1 Kriminalvård i anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den intagnes generella skyldigheter enligt 52 d § KvaL&lt;br&gt;att lämna olika prover för drogkontroll utvidgas till att omfatta även&lt;br&gt;blodprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i departementspromemorian överensstämmer i sak med mitt&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran av&lt;br&gt;flertalet remissinstanser. Kriminalvårdsstyrelsen ställer sig tveksam till om&lt;br&gt;det föreligger något behov av blodprov stagning för att kontrollera missbruk,&lt;br&gt;eftersom de metoder som finns i dag bedöms som fullt tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag anser att det är en mycket angelägen&lt;br&gt;uppgift för kriminalvården att söka komma till rätta med det drogmissbruk&lt;br&gt;som förekommer inom anstalterna. Det är givetvis oacceptabelt att en&lt;br&gt;intagen kan påbörja eller fortsätta ett missbruk av t.ex. narkotika eller&lt;br&gt;alkohol under den tid han verkställer ett fängelsestraff. I synnerhet vid drog-&lt;br&gt;relaterad brottslighet är det viktigt att anstaltstiden utnyttjas för att motivera&lt;br&gt;missbrukare till behandling. Framgångsrika åtgärder av detta slag kan&lt;br&gt;avsevärt förbättra den intagnes förutsättningar att klara ett drogfritt liv&lt;br&gt;utanför anstalten och hans möjligheter att avhålla sig från nya brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har under senare år förts en målmedveten kamp mot drogmissbruket&lt;br&gt;inom anstaltsvården. Det har bl.a. lett till s. k. narkotikafria avdelningar&lt;br&gt;eller anstalter. Särskilda avdelningar och anstalter som är avsedda för&lt;br&gt;behandling av narkotikamissbrukare har också byggts upp. Att denna sats-&lt;br&gt;ning innefattar kontrollåtgärder är ofrånkomligt. Liksom vid bekämpningen&lt;br&gt;av andra beroendeframkallande medel har analys av kroppsvätskor eller&lt;br&gt;utandningsluft betydelse i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning för mig att här särskilt uppehålla mig vid urinprovs-&lt;br&gt;tagningama. I och för sig är det ovedersägligt att provtagningen utgör ett in-&lt;br&gt;trång i den personliga sfären. Jag anser dock att intresset av drogfrihet väger&lt;br&gt;så tungt att det motiverar intrånget i den dömdes integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olägenheter som är förknippade med provtagningen kan enligt min&lt;br&gt;bedömning i någon mån motverkas. Detta kan bl.a. ske genom en omsorgs-&lt;br&gt;full rekrytering av den personal som skall övervaka provtagningen. Det är&lt;br&gt;betydelsefullt att personalen har vana vid liknande situationer och kan upp-&lt;br&gt;träda på ett sätt som gör att åtgärden blir så lite kränkande som möjligt.&lt;br&gt;Lokalerna bör vara så inrättade att provet kan lämnas utan insyn av någon&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;obehörig. Av vikt är också att den intagne blir väl insatt i syftet med urin-&lt;br&gt;provstagningen. Han bör få klart för sig att provtagningen inte bara har till&lt;br&gt;ändamål att kontrollera om han följer gällande regler utan att den också ut-&lt;br&gt;gör ett led i behandlingen av hans drogberoende. Om den intagne själv inser&lt;br&gt;syftet med kontrollen, kan han uppfatta provtagningen som mindre in-&lt;br&gt;gripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill här betona att kriminalvården redan i dag tillämpar noggranna ru-&lt;br&gt;tiner, som har utarbetats av Kriminalvårdsstyrelsen. De svårigheter som är&lt;br&gt;förenade med urinprovstagningama finns det således möjligheter att över-&lt;br&gt;brygga. När provtagningen sker under ordnade former utgör analyserna ett&lt;br&gt;värdefullt inslag i narkotikabekämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljdsutredningen har i sitt förslag hänvisat till att varje intagen skall&lt;br&gt;ha en egen kontaktperson. Utredningens förslag är i den delen inte föremål&lt;br&gt;för överväganden inom ramen för detta lagstiftningsärende. Min uppfattning&lt;br&gt;är att oavsett om förslaget genomförs eller inte, kan det inte ersätta den&lt;br&gt;kontroll som genom urinproverna sker på kemisk väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör det alltjämt ankomma på kriminalvården att ta&lt;br&gt;ställning till hur befogenheten att kräva olika prover närmare skall utnyttjas.&lt;br&gt;Det är angeläget att narkotikabruket bekämpas med kraft och konsekvens.&lt;br&gt;En annan utgångspunkt skulle få svåra återverkningar för den intagne och i&lt;br&gt;längden vara förödande för tilltron till kriminalvården. Detta förhållande&lt;br&gt;bör dock inte leda till att urinproverna i första hand används som grund för&lt;br&gt;bestraffningsåtgärder. Självfallet är det angeläget att de utgör ett led i en be-&lt;br&gt;handling och får tjäna som motivation för den intagne att sluta med sitt&lt;br&gt;missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser vidare att den nu gällande skyldigheten att lämna utandnings-&lt;br&gt;prov för kontroll av alkoholpåverkan bör behållas. Intresset av att motverka&lt;br&gt;missbruk gör sig gällande även på detta område. Här finns inte heller&lt;br&gt;samma betänkligheter från integritetssynpunkt, eftersom förfarandet inte in-&lt;br&gt;nefattar lika ingripande moment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drogpåverkan kan även kontrolleras genom blodanalys. Det är en brist&lt;br&gt;att inte 52 d § KvaL medger den typen av kontroll. Blodanalys är vanligt fö-&lt;br&gt;rekommande vid utredning av trafiknykterhetsbrott och kontrollmetoderna&lt;br&gt;är tillförlitliga. Blodprovet skall dock inte ses som något mera heltäckande&lt;br&gt;alternativ till urinprovet för att kontrollera narkotikapåverkan. Dels är blod-&lt;br&gt;analysen kostsam och dels saknas tillgängliga resurser för en provtagning i&lt;br&gt;större skala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sist sagda utesluter dock inte att blodprov någon gång kan utgöra ett&lt;br&gt;värdefullt komplement till de andra kontrollmetoderna. Jag anser därför att&lt;br&gt;det finns skäl att utvidga den intagnes generella skyldigheter enligt 52 d §&lt;br&gt;KvaL till att omfatta även blodprover.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.2 Vistelse utanför anstalt och i frivård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelser införs om att den dömde vid villkorlig&lt;br&gt;frigivning och skyddstillsyn liksom vid placering enligt 34 § KvaL&lt;br&gt;skall vara skyldig att lämna blod-, urin- eller utandningsprov för kon-&lt;br&gt;troll av att han inte är påverkad av beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i departementspromemorian överensstämmer i sak med mitt&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. Några&lt;br&gt;remissinstanser framhåller dock att det måste finnas garantier för att prov-&lt;br&gt;tagningen kan äga rum under betryggande former och med beaktande av&lt;br&gt;den enskildes integritet. Overvakningsnämnden i Malmö menar att det kan&lt;br&gt;komma att bli svårt att i praktiken genomföra en meningsfull drogkontroll,&lt;br&gt;eftersom provtagningen inte kan ske på ett lämpligt sätt. BRA framhåller att&lt;br&gt;provtagningen vid urinprovskontroll är förenad med betydande kostnader&lt;br&gt;och att det råder osäkerhet vad gäller tolkningen av analyssvaren. Enligt&lt;br&gt;BRA bör värdet av dessa kontroller undersökas närmare innan en utvidgning&lt;br&gt;sker. Sveriges advokatsamfund anser vad gäller dem som är villkorligt fri-&lt;br&gt;givna och dem som dömts till skyddstillsyn utan kontraktsvård inte att de&lt;br&gt;skäl som anförs i promemorian är sådana att de uppväger det allvarliga in-&lt;br&gt;grepp i den personliga integriteten som en utvidgad drogkontroll innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag finner det vara av utomordentligt stor vikt&lt;br&gt;att den dömde avhåller sig från drogmissbruk även när kriminalvården sker&lt;br&gt;utanför anstalt. Vid frivård är det dessutom ofta så att påföljden är direkt&lt;br&gt;avpassad till en drogrelaterad brottslighet. Möjligheterna att komma till&lt;br&gt;rätta med gärningsmannens drogproblem har då varit avgörande för&lt;br&gt;påföljdsvalet och den bärande tanken bakom valet blir förfelad om miss-&lt;br&gt;bruket fortgår under verkställighetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att behovet av kontroll är väl så stort inom frivården som vid&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt. Den dömde är ju på fri fot och har generellt sett fler&lt;br&gt;tillfällen att komma i kontakt med droger. Särskilt påtagligt är kontrollbe-&lt;br&gt;hovet när den dömde undergår någon form av vård eller behandling inom&lt;br&gt;ramen för en brottspåföljd. Så kan t.ex vara fallet när han medges rätt att&lt;br&gt;vistas utanför anstalt med stöd av 34 § KvaL. Vidare utgör ofta vård eller&lt;br&gt;behandling ett centralt inslag i en skyddstillsyn, inte bara när den har for-&lt;br&gt;men av kontraktsvård utan också i andra fall. Även vid villkorlig frigivning&lt;br&gt;kan sådana åtgärder aktualiseras. Många gånger är det fråga om en tids vis-&lt;br&gt;telse på behandlingshem. Det är inte ovanligt att analys av t.ex. blod- eller&lt;br&gt;urinprover ingår som ett led i behandlingen. När någon vistas där på grund&lt;br&gt;av en brottmålsdom är det dock tveksamt om det är förenligt med gällande&lt;br&gt;lagstiftning att han åtar sig en skyldighet att lämna prov. Uttryckligt lagstöd&lt;br&gt;finns bara vid kontraktsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övriga situationer saknas förutsättningar att särskilt besluta att den&lt;br&gt;dömde skall lämna prov. Det får också anses osäkert i vilken mån ett med-&lt;br&gt;givande från hans sida verkligen kan läggas till grund för provtagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rådande osäkerheten kan inte anses tillfredsställande. Enligt min be-&lt;br&gt;dömning finns det ett starkt behov av möjligheter till kontrollåtgärder vid&lt;br&gt;s.k. § 34-placeringar och inom frivården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljdsutredningens förslag innebär att provtagning för drogkontroll&lt;br&gt;skall kunna ske i större utsträckning än hittills. Förslaget är dock begränsat&lt;br&gt;till § 34-placeringar och för de fallen är förslaget knutet till vistelse i be-&lt;br&gt;handlingshem eller någon annan liknande inrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns vissa mindre, praktiska svårigheter som talar mot en mera ge-&lt;br&gt;nerell drogkontroll genom analys av kroppsvätskor eller utandningsprover.&lt;br&gt;Av annan natur är de invändningar som avser respekten för den dömdes&lt;br&gt;person och tillförlitligheten av analysresultatet. Jag vill dock peka på att&lt;br&gt;såväl kränkningen som felkällorna kan begränsas genom ändamålsenliga&lt;br&gt;rutiner. När det finns förutsättningar att genomföra kontrollerna under&lt;br&gt;betryggande former, anser jag att det bör vara möjligt att utföra drog-&lt;br&gt;kontroller inom frivården. Enligt min bedömning måste intresset av&lt;br&gt;drogfrihet anses väga så tungt att det motiverar intrånget i den dömdes&lt;br&gt;integritet, givetvis under de tidigare angivna förutsättningarna att kontrollen&lt;br&gt;i det enskilda fallet är av väsentlig betydelse för en behandling och&lt;br&gt;dessutom kan genomföras under godtagbara former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är medveten om att dessa förutsättningar kan vara högst varierande&lt;br&gt;inom frivården. I vissa fall är de goda. Vid en del behandingshem för nar-&lt;br&gt;komaner, alkoholister eller andra missbrukare är drogkontroller vanligt fö-&lt;br&gt;rekommande och personalen har fått en avsevärd vana att bemästra de olika&lt;br&gt;problem som kan uppkomma. Även polikliniska program kan vara av stort&lt;br&gt;värde och provtagningar som sker i lämpliga former kan utgöra ett betydel-&lt;br&gt;sefullt led i dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser inte att det finns något bärande skäl för att skilja mellan olika&lt;br&gt;fomer av frivård. Drogkontroller bör kunna komma till stånd inom ramen&lt;br&gt;för de olika påföljderna om det är motiverat från behandlings- och kontroll-&lt;br&gt;synpunkt samt under förutsättning att ordnade former för provtagning och&lt;br&gt;analys står till buds. Det är alltså behovet av drogkontroller och möjligheten&lt;br&gt;att tillgodose detta behov som bör ges den avgörande betydelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill betona att det oavsett om den dömde vistas i behandlingshem el-&lt;br&gt;ler inte bör vara så att drogkontrollerna knyts till en föreskrift om vård eller&lt;br&gt;behandling av något slag. Utfallet av proverna måste följas upp och sättas in&lt;br&gt;i sitt sammanhang. I annat fall kommer proverna att fungera som en ren-&lt;br&gt;odlad kontroll av den dömdes vilja och förmåga att rätta sig efter gällande&lt;br&gt;regler. En sådan kontroll kan i sig vara värdefull men bör underordnas&lt;br&gt;ansträngningarna att finna en mera långsiktig lösning på den dömdes drog-&lt;br&gt;problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå en verkningsfull drogkontroll anser jag att det är tillräckligt&lt;br&gt;med analys av kroppsvätskor eller av utandningsluft. Härigenom ges möj-&lt;br&gt;ligheter att undersöka om vederbörande är påverkad av droger under verk-&lt;br&gt;ställighetstiden. Däremot finns det inte i dessa utgångspunkter något mera&lt;br&gt;uttalat behov av att söka igenom kläder, väskor eller liknande för att efter-&lt;br&gt;forska om han tar någon annan befattning med droger. Det syns inte heller&lt;br&gt;vara nödvändigt att vid sidan av provtagningen utföra besiktningar av krop-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pen. Tvärtom är det angeläget att begränsa kontrollformerna till vad som&lt;br&gt;direkt är motiverat av syftet att motverka droganvändning. De nu gällande&lt;br&gt;reglerna om kontraktsvård medger visserligen sådana åtgärder (28 kap.&lt;br&gt;6 a § brottsbalken). Av motiven till reglerna (prop. 1986/87:106 s. 51 f.)&lt;br&gt;framgår dock att de tar sikte på kontroller just i form av blod-, urin- eller&lt;br&gt;utandningsprov. Sådana kontroller får därför anses vara tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang framhålla att skälen för en mer generell&lt;br&gt;drogkontroll gör sig gällande vid alla sorter av beroendeframkallande me-&lt;br&gt;del, således inte enbart narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid villkorlig frigivning och skyddstillsyn bör den dömdes skyldighet att&lt;br&gt;medverka vid provtagning åläggas genom en särskild föreskrift. Den bör ses&lt;br&gt;som ett komplement till en föreskrift om att han skall underkasta sig läkar-&lt;br&gt;vård, nykterhetsvård eller någon annan vård eller behandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i eller utom sjukhus eller vid annan dylik inrättning. Självfallet kan en&lt;br&gt;sådan föreskrift också ingå i en behandlingsplan som ligger till grund för&lt;br&gt;kontraktsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När skyldigheten åläggs i en föreskrift blir följden att provtagningen i&lt;br&gt;likhet med övriga inslag i behandlingen står under överinseende av över-&lt;br&gt;vakningsnämnd, kriminalvårdsnämnd eller frivårdsmyndighet. Det får där-&lt;br&gt;för normalt ankomma på dessa myndigheter att efter samråd med&lt;br&gt;vårdgivaren eller någon annan avgöra om provtagning bör utgöra ett led i&lt;br&gt;behandlingen. Därvid har myndigheterna att beakta om provtagningen är&lt;br&gt;ägnad att göra behandlingen mera effektiv, liksom att pröva om prov-&lt;br&gt;tagningen kan ske under godtagbara fomer. Jag gör den bedömningen att&lt;br&gt;det hos dessa myndigheter finns den sakkunskap och inte minst den&lt;br&gt;kännedom om enskilda vårdinrättningar, som erfordras för ett avgörande av&lt;br&gt;de aktuella frågorna. Vid skyddstillsyn får även domstolen befogenhet att&lt;br&gt;föreskriva om provtagning. Ibland torde det finnas förutsättningar för ett&lt;br&gt;sådant förordnande i domen. Om domstolen, som ofta förekommer, lämnar&lt;br&gt;en allmän föreskrift om att den dömde skall underkasta sig den vård som&lt;br&gt;frivårdsmyndigheten efter samråd med läkare, vårdgivare eller någon annan&lt;br&gt;finner erforderlig, bör emellertid frågan om denna föreskrift bör förenas&lt;br&gt;med en skyldighet att genomgå provtagning inte tas upp av domstolen. Den&lt;br&gt;frågan får i stället prövas senare under verkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den dömde vägrar att medverka till provtagningen blir det att se som&lt;br&gt;en form av misskötsamhet, eftersom han då har åsidosatt vad som har ålegat&lt;br&gt;honom inom ramen för påföljden. Liksom vid provtagning i anstalt bör han&lt;br&gt;dock kunna slippa om det föreligger medicinska eller liknande skäl. Vid&lt;br&gt;misskötsamhet finns det möjlighet att inskrida med varning eller andra på-&lt;br&gt;följder (26 kap. 18 och 19 §§ samt 28 kap. 7 och 8 §§ brottsbalken). Ytterst&lt;br&gt;kan det alltså bli fråga om att förklara en villkorligt medgiven frihet förver-&lt;br&gt;kad eller att undanröja en dom på skyddstillsyn och förordna om någon an-&lt;br&gt;nan påföljd. Jag vill här återigen betona att arbetet i första hand bör inriktas&lt;br&gt;på att den dömde skall bli bättre motiverad för vård. Sådana åtgärder skapar&lt;br&gt;ofta en bättre grogrund för långsiktiga lösningar än vad bestraffningar gör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller § 34-placeringar bör förutsättningarna för drogkontroller&lt;br&gt;vägas in i bedömningen av om placering kan ske utanför anstalt. Om drog-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontrollen ses som ett väsentligt inslag i den enskildes vård, bör kontrollen&lt;br&gt;utgöra ett villkor för medgivande om § 34-placering. Även här måste beak-&lt;br&gt;tas att det i enstaka situationer kan finnas medicinska eller liknande hinder&lt;br&gt;mot provtagningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.6 Ikraftträdande m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Med hän-&lt;br&gt;syn till den tid som kommer att förflyta innan riksdagen fattar beslut i&lt;br&gt;lagstiftningsärendet torde en lämplig tidpunkt vara den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna om drogkontroll i brottsbalken och KvaL bör bli ome-&lt;br&gt;delbart tillämpliga. Detta innebär alltså att beslut om drogkontroll kan fattas&lt;br&gt;även i fall där någon har börjat verkställa påföljden innan lagändringen har&lt;br&gt;trätt i kraft. Ett under verkställighetstiden tillkommande beslut om drogkon-&lt;br&gt;troll innebär formellt sett inte att en redan ådömd påföljd skärps i efterhand&lt;br&gt;och möter därför inte något principiellt hinder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.7 Kostnadsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom Justitiedepartementet har beräkningar gjorts av vilka effekter ett ge-&lt;br&gt;nomförande av förslagen skulle få. Borttagandet av särregleringen för eget&lt;br&gt;bruk medför en något ökad belastning på kriminalvården, även om&lt;br&gt;utgångspunkten alltjämt skall vara att det egna bruket bestraffas med böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser inte att det är nödvändigt att öka resurserna hos de brottsbe-&lt;br&gt;kämpande myndigheterna av det skälet att ytterligare tvångsmedel blir till-&lt;br&gt;lämpliga vid misstanke om konsumtion som utgör ringa narkotikabrott.&lt;br&gt;Någon markant ökning av antalet lagföringar är inte att vänta och förbätt-&lt;br&gt;rade bevismöjligheter torde i viss mån kunna motverka sanningslösa förne-&lt;br&gt;kanden och på så sätt medföra en förenkling av lagföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i någon mån ökade tillämpningen av andra påföljder än böter kan&lt;br&gt;komma att medföra ett visst merarbete för rättsväsendet, främst genom att&lt;br&gt;strafföreläggande är uteslutet vid andra påföljder än böter. De fall som det&lt;br&gt;är fråga om synes emellertid inte bli av mera komplicerad eller resurskrä-&lt;br&gt;vande natur. Det är däremot uppenbart att det förhållandet att saken förs till&lt;br&gt;domstol i stället för att avgöras genom strafföreläggande medför ökade&lt;br&gt;kostnader för såväl åklagarväsendet som domstolsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökning av antalet drogkontroller inom kriminalvården kan i någon&lt;br&gt;mån föra med sig högre kostnader. Själva provtagningen är förenad med&lt;br&gt;vissa utgifter. I stor utsträckning går det dock att bygga vidare på nuvarande&lt;br&gt;ordning. Vid kriminalvård i anstalt tillämpas drogkontroller sedan länge.&lt;br&gt;När det gäller § 34-placering och frivård bör, i enlighet med vad jag har sagt&lt;br&gt;ovan, drogkontroller främst komma i fråga vid vårdhem och liknande inrätt-&lt;br&gt;ningar där kontroller redan ingår som ett inslag i behandlingen, liksom vid&lt;br&gt;poliklinisk eller annan vård där kontroll anordnas under betryggande for-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer att samtliga dessa kostnader kommer att rymmas inom&lt;br&gt;ramen för befintliga medel genom omprioriteringar inom Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentets anslagsram.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Justitiedepartementet upprät-&lt;br&gt;tats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har granskats av Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;26 kap. 15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att paragrafen tillförs en bestämmelse om drogkontroll.&lt;br&gt;Bestämmelsen sätts in som ett nytt andra stycke och medför därigenom en&lt;br&gt;förskjutning av de regler som hittills har utgjort paragrafens andra respek-&lt;br&gt;tive tredje stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen knyter an till redan befintliga möjligheter att fö-&lt;br&gt;reskriva vård eller behandling enligt första stycket 3. Det är alltså fråga om&lt;br&gt;läkarvård, nykterhetsvård eller någon annan vård eller behandling i eller&lt;br&gt;utom sjukhus eller vid annan dylik inrättning. Om den frigivne har med-&lt;br&gt;delats en sådan föreskrift, får det bestämmas att han skall vara skyldig att&lt;br&gt;lämna blod-, urin- eller utandningsprov för kontroll av att han inte är&lt;br&gt;påverkad av beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drogkontrollen är således att se som ett inslag i en vård eller en behand-&lt;br&gt;ling som vederbörande skall genomgå i anslutning till en villkorlig frigiv-&lt;br&gt;ning. Ett beslut om drogkontroll skall grundas på en bedömning av den fri-&lt;br&gt;givnes missbrukssituation och den vård eller behandling som är aktuell. En&lt;br&gt;sådan kontroll som således kan ske utan samtycke av den frigivne, bör be-&lt;br&gt;slutas bara om den kan antas i väsentlig mån bidra till en effektivare vård&lt;br&gt;eller behandling. Detta innebär att ett kontrollförfarande inte bör föreskrivas&lt;br&gt;om det saknas ett vårdprogram för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare omständighet som skall vägas in i bedömningen är de&lt;br&gt;praktiska förutsättningarna för själva provtagningen. Framför allt när det&lt;br&gt;gäller urinproverna har formerna för provtagningen stor betydelse och det är&lt;br&gt;angeläget att intrånget i den frigivnes integritet blir begränsat. Drogkontroll&lt;br&gt;får förekomma bara om provtagningen kan genomföras på ett lämpligt sätt,&lt;br&gt;något som självfallet gäller även en provtagning som avser blod eller&lt;br&gt;utandningsluft. Det har inte ansetts nödvändigt att ta in en erinran om det i&lt;br&gt;lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om frivårdsmyndigheten finner att de angivna förutsättningarna är för&lt;br&gt;handen, kan saken på myndighetens initiativ tas upp i övervakningsnämn-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Provtagningen kan omfatta blod, urin eller utandningsluft. Vanligen blir&lt;br&gt;det fråga om urinprov när kontrollen avser narkotikapåverkan och utand-&lt;br&gt;ningsluft när fråga är om ett alkoholtest. Blodprov kan komma till använd-&lt;br&gt;ning vid olika sorters drogkontroller. Av de skäl som jag har anfört i min&lt;br&gt;allmänna motivering (avsnitt 3.5.1) torde det inte bli aktuellt att använda&lt;br&gt;blodprover i någon större omfattning. Den föreslagna bestämmelsen ger&lt;br&gt;dock inte försteg för någon kontrollmetod framför andra eller någon&lt;br&gt;koppling mellan en viss metod och en viss sorts drog. Det finns därför&lt;br&gt;utrymme för beslut som kan anpassas till vad som är mest ändamålsenligt i&lt;br&gt;det enskilda fallet. Av beslutet bör emellertid framgå vilken kontrollform&lt;br&gt;som är aktuell, så att detta står klart för den frigivne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som anges i den sedan tidigare gällande bestämmel-&lt;br&gt;sen i 52 d § KvaL skall provtagningen avse den dömdes påverkan av be-&lt;br&gt;roendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap. 6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en hänvisning till vissa regler i 26 kap. brottsbalken&lt;br&gt;om villkorlig frigivning från fängelsestraff. Hänvisningen avser bl.a. 15 §&lt;br&gt;och omfattar således den nya bestämmelsen om drogkontroll i andra&lt;br&gt;stycket. Härigenom blir det möjligt att föreskriva drogkontroll vid varje&lt;br&gt;form av skyddstillsyn och den dömde kan åläggas skyldighet att lämna&lt;br&gt;blod-, urin- eller utandningsprov som ett led i en vård eller behandling av&lt;br&gt;honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som har anförts i specialmotiveringen till 26 kap. 15 § gäller i till-&lt;br&gt;lämpliga delar vid skyddstillsyn. När det gäller denna påföljd kan även&lt;br&gt;domstolen föreskriva att den dömde skall underkasta sig vård eller&lt;br&gt;behandling. Denna befogenhet skall även omfatta föreskrifter om&lt;br&gt;drogkontroll. En hänvisning även till det nya stycket i 26 kap. 15 § tas&lt;br&gt;därför in i tredje meningen i förevarande paragraf. De föreskrifter som&lt;br&gt;meddelas av domstol är vanligen ganska allmänt hållna; vid kontraktsvård&lt;br&gt;blir det dock fråga om att meddela en föreskrift om den behandlingsplan&lt;br&gt;som den dömde har åtagit sig att följa. Den föreslagna regleringen om&lt;br&gt;drogkontroller hindrar inte att föreskrifterna i ett domslut ges en mera&lt;br&gt;allmän utformning. Frivårdsmyndigheten har att uppmärksamma frågan om&lt;br&gt;drogkontroll även efter en dom på skyddstillsyn med föreskrift. Vid&lt;br&gt;domstolens prövning kan det - utom vid kontraktsvård - ofta saknas&lt;br&gt;förutsättningar för de förhållandevis detaljerade bedömningar som skall ske&lt;br&gt;vid ett beslut om drogkontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap. 6 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda regeln om kroppsvisitation och kroppsbesiktning vid kon-&lt;br&gt;traktsvård upphävs. Genom den hänvisning som finns i 28 kap. 6 § brotts-&lt;br&gt;balken blir de allmänna reglerna i 26 kap. 15 § tillämpliga vid skyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller inte bara vid kontraktsvård utan även vid skyddstillsyn i övrigt.&lt;br&gt;Hithörande frågor har jag behandlat i den allmänna motiveringen (avsnitt&lt;br&gt;3.5.2), liksom i specialmotiveringen till 26 kap. 15 § och 28 kap. 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen utökas med en regel om drogkontroll. En bestämmelse härom&lt;br&gt;förs in i andra stycket. Innebörden av regeln är att den som medges vistelse&lt;br&gt;utanför anstalten får åläggas skyldighet att lämna blod-, urin- eller utand-&lt;br&gt;ningsprov. Härigenom blir det möjligt att kontrollera om den dömde är på-&lt;br&gt;verkad av beroendeframkallande medel under den tid som verkställighet&lt;br&gt;sker utanför anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom vid villkorlig frigivning och skyddstillsyn skall kontrollen utgöra en&lt;br&gt;del av en behandling som den dömde undergår. Drogkontroll bör medges&lt;br&gt;bara när den i det enskilda fallet framstår som ett värdefullt inslag i vården&lt;br&gt;och det dessutom är möjligt att ordna godtagbara förhållanden för själva&lt;br&gt;provtagningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den intagnes skyldighet att medverka vid provtagning utvidgas enligt för-&lt;br&gt;slaget till att avse även blodprover. Som framgått av vad jag har sagt i det&lt;br&gt;föregående (avsnitt 3.5.1) är avsikten att blodprover skall kunna utgöra ett&lt;br&gt;komplement vid drogkontrollerna. Däremot torde det inte bli aktuellt att&lt;br&gt;använda blodprover mera regelmässigt. Blodprover kan - som nämnts -&lt;br&gt;komma till användning vid olika sorters droger. Lagbestämmelsen har&lt;br&gt;därför omformulerats så att provtagning kan avse varje form av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel och någon specificering av medlet sker inte&lt;br&gt;längre genom lagtexten. Genom de vidtagna ändringarna får bestämmelsen&lt;br&gt;ett innehåll som svarar mot föreskrifterna om drogkontroll i 26 kap. 15 §&lt;br&gt;och 28 kap. 6 § brottsbalken samt 34 § KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i narkotikastrafflagen&lt;br&gt;(1968:64)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda regleringen av eget narkotikabruk upphävs. Andra och tredje&lt;br&gt;meningarna i den senast gällande lydelsen får därför utgå ur lagtexten.&lt;br&gt;Straffskalan kommer därmed att omfatta böter eller fängelse i högst sex må-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som rekvisit för att bedöma ett narkotikabrott som ringa införs att&lt;br&gt;hänsyn skall tas till arten och mängden narkotika samt till övriga omstän-&lt;br&gt;digheter. Frågan om gränsdragningen mellan det ringa brottet och brott av&lt;br&gt;normalgraden har jag behandlat utförligt i den allmänna motiveringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(avsnitt 3.2). Här kan dock särskilt framhållas att med övriga omständig-&lt;br&gt;heter avses t.ex. typen av befattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ringa brottet reserveras huvudsakligen för gärningar som endast in-&lt;br&gt;nefattat eget bruk eller innehav av narkotika för eget bruk.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riks-&lt;br&gt;dagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i brottbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 26 kap. 15 § samt 28 kap. 6 och 6 a §§ brotts-&lt;br&gt;balken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns skäl att anta att den frigivne för sin anpassning i samhället&lt;br&gt;behöver stöd av en särskild föreskrift om vad han har att iaktta under prö-&lt;br&gt;votiden, får en sådan föreskrift meddelas för viss tid eller tills vidare.&lt;br&gt;Särskild föreskrift får avse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. arbetsanställning, annan förvärvsverksamhet eller utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller&lt;br&gt;utom sjukhus eller annan dylik inrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den frigivne skall undergå&lt;br&gt;vård eller behandling pä grund av&lt;br&gt;en sådan föreskrift som avses i&lt;br&gt;första stycket 3, får det bestämmas&lt;br&gt;att han därvid skall vara skyldig att&lt;br&gt;lämna blod-, urin- eller utandnings-&lt;br&gt;prov för kontroll av att han inte är&lt;br&gt;påverkad av beroendeframkallande&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, må&lt;br&gt;meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens full-&lt;br&gt;görande i den mån sådana föreskrifter ej med hänsyn till den frigivnes eko-&lt;br&gt;nomiska situation och övriga omständigheter kan antagas motverka hans&lt;br&gt;anpassning i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den frigivne står under övervakning, får särskild föreskrift meddelas&lt;br&gt;om vad som skall gälla för denna. I sådan föreskrift får anges på vilket sätt&lt;br&gt;och i vilken omfattning den frigivne skall hålla kontakt med övervakaren&lt;br&gt;eller frivårdsmyndigheten. Vidare får föreskrivas skyldighet för den frigivne&lt;br&gt;att lämna underrättelse till övervakaren eller frivårdsmyndigheten om ute-&lt;br&gt;varo från arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksamhet&lt;br&gt;eller inrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i 26 kap. 12-&lt;br&gt;17 §§ skall tillämpas på motsva-&lt;br&gt;rande sätt beträffande den som har&lt;br&gt;dömts till skyddstillsyn. Rätten skall&lt;br&gt;dock i domen förordna övervakare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i 26 kap. 12-&lt;br&gt;17 §§ skall tillämpas på motsva-&lt;br&gt;rande sätt beträffande den som har&lt;br&gt;dömts till skyddstillsyn. Rätten skall&lt;br&gt;dock i domen förordna övervakare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om inte särskilda skäl talar mot det.&lt;br&gt;Vidare får rätten i domen meddela&lt;br&gt;föreskrifter enligt 26 kap. 15 §&lt;br&gt;första och andra styckena samt 27&lt;br&gt;kap. 5 § andra stycket. Övervak-&lt;br&gt;ningsnämnden får ändra eller upp-&lt;br&gt;häva en föreskrift av sistnämnda&lt;br&gt;slag när det finns skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om inte särskilda skäl talar mot det.&lt;br&gt;Vidare får rätten i domen meddela&lt;br&gt;föreskrifter enligt 26 kap. 15 §&lt;br&gt;första, andra och tredje styckena&lt;br&gt;samt 27 kap. 5 § andra stycket.&lt;br&gt;Övervakningsnämnden får ändra&lt;br&gt;eller upphäva en föreskrift av sist-&lt;br&gt;nämnda slag när det finns skäl till&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3 skall rätten, om den plane-&lt;br&gt;rade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn,&lt;br&gt;i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts, om fängelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i stället hade valts som påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådana fall skall vidare i domen&lt;br&gt;alltid meddelas föreskrift om den&lt;br&gt;behandlingsplan som den dömde&lt;br&gt;har åtagit sig att följa. En sädan be-&lt;br&gt;handlingsplan får innehålla be-&lt;br&gt;stämmelser om att den dömde är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådana fall skall vidare i domen&lt;br&gt;alltid meddelas föreskrift om den&lt;br&gt;behandlingsplan som den dömde har&lt;br&gt;åtagit sig att följa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldig att genomgå kroppsvisita-&lt;br&gt;tion och kroppsbesiktning för kon-&lt;br&gt;troll av att han inte missbrukar be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;roendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med en sådan behand-&lt;br&gt;lingsplan får föreskrivas att den som&lt;br&gt;ansvarar för behandlingen skall an-&lt;br&gt;mäla till frivårdsmyndigheten och&lt;br&gt;åklagaren om den dömde allvarligt&lt;br&gt;åsidosätter sina åligganden enligt&lt;br&gt;planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med en sådan be-&lt;br&gt;handlingsplan får föreskrivas att den&lt;br&gt;som ansvarar för behandlingen skall&lt;br&gt;anmäla till frivårdsmyndigheten och&lt;br&gt;åklagaren om den dömde allvarligt&lt;br&gt;åsidosätter sina åligganden enligt&lt;br&gt;planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 34 § och 52 d § lagen (1974:203) om kriminal-&lt;br&gt;vård i anstalt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan en intagen genom vistelse&lt;br&gt;utanför anstalt bli föremål för sär-&lt;br&gt;skilda åtgärder som kan antas un-&lt;br&gt;derlätta hans anpassning i samhället,&lt;br&gt;får han medges att för sådant än-&lt;br&gt;damål vistas utanför anstalten under&lt;br&gt;lämplig tid, om särskilda skäl före-&lt;br&gt;ligger. Därvid skall särskilt beaktas&lt;br&gt;om den intagne behöver vård eller&lt;br&gt;annan behandling mot missbruk av&lt;br&gt;beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vistelsen skall ställas de vill-&lt;br&gt;kor som kan anses erforderliga.&lt;br&gt;Därvid får bestämmas att den in-&lt;br&gt;tagne skall vara skyldig att lämna&lt;br&gt;blod-, urin- eller utandningsprov för&lt;br&gt;kontroll av att han inte är påverkad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan en intagen genom vistelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utanför anstalt bli föremål för sär-&lt;br&gt;skilda åtgärder som kan antas un-&lt;br&gt;derlätta hans anpassning i samhäl-&lt;br&gt;let, kan han få medgivande att för&lt;br&gt;sådant ändamål vistas utanför an-&lt;br&gt;stalten under lämplig tid, om sär-&lt;br&gt;skilda skäl föreligger. Därvid skall&lt;br&gt;särskilt beaktas om den intagne be-&lt;br&gt;höver vård eller annan behandling&lt;br&gt;mot missbruk av beroendeframkal-&lt;br&gt;lande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vistelsen skall ställas de vill-&lt;br&gt;kor som kan anses erforderliga. Vis-&lt;br&gt;telse utom anstalt för vård eller be-&lt;br&gt;handling bör inte påbörjas så tidigt&lt;br&gt;att den planerade vård- eller be-&lt;br&gt;handlingstiden blir kortare än den&lt;br&gt;beräknade återstående verkställig-&lt;br&gt;hetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av beroendeframkallande medel.&lt;br&gt;Vistelse utom anstalt för vård&lt;br&gt;eller behandling bör inte påbörjas så&lt;br&gt;tidigt att den planerade vård- eller&lt;br&gt;behandlingstiden blir kortare än den&lt;br&gt;beräknade återstående verkställig-&lt;br&gt;hetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller ej en intagen som avses i 7 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 d §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen är skyldig att på an-&lt;br&gt;maning lämna urinprov för kontroll&lt;br&gt;av huruvida han är påverkad av&lt;br&gt;narkotika samt utandningsprov för&lt;br&gt;kontroll av huruvida han är påver-&lt;br&gt;kad av alkohol, om inte annat föran-&lt;br&gt;leds av medicinska eller liknande&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen är, om inte annat för-&lt;br&gt;anleds av medicinska eller liknande&lt;br&gt;skäl, skyldig att på anmaning lämna&lt;br&gt;blod-, urin- eller utandningsprov för&lt;br&gt;kontroll av att han inte är påverkad&lt;br&gt;av beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:1011.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som avses i 1 § att anse&lt;br&gt;som ringa, döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader. Be-&lt;br&gt;stod gärningen endast i eget bruk&lt;br&gt;av narkotika, döms till böter. Om en&lt;br&gt;sådan gärning har uppdagats ge-&lt;br&gt;nom att gärningsmannen sökt eller&lt;br&gt;underkastat sig vård eller någon&lt;br&gt;annan behandling, skall inte dömas&lt;br&gt;till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett sådant brott som angetts i&lt;br&gt;1 § att anse som ringa, döms till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex må-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:286.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varu-&lt;br&gt;smuggling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen&lt;br&gt;ling skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är varusmuggling som avses i&lt;br&gt;1 § första stycket med hänsyn till&lt;br&gt;godsets värde och övriga omstän-&lt;br&gt;digheter vid brottet att anse som&lt;br&gt;ringa, döms till penningböter.&lt;br&gt;Gäller gärningen narkotika döms&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1960:418) om straff för varusmugg-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är varusmuggling som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § första stycket med hänsyn till&lt;br&gt;godsets värde och övriga omstän-&lt;br&gt;digheter vid brottet att anse som&lt;br&gt;ringa, döms till penningböter. Om&lt;br&gt;gärningen gäller narkotika, döms&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:280.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över de remissinstanser som har ytttrat sig över &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1992/93:142&lt;br&gt;promemorian Åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa &lt;sup&gt;Bilaga2&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;narkotikabrott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Riksdagens om-&lt;br&gt;budsmän (JO), Riksåklagaren (RÅ), Domstolsverket, Hovrätten för nedre&lt;br&gt;Norrland, Kammarrätten i Jönköping, Stockholms tingsrätt, Göteborgs&lt;br&gt;tingsrätt, Malmö tingsrätt, Umeå tingsrätt, Rikspolisstyrelsen (RPS),&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen (KVS), Övervakningsnämnden i Täby, Övervak-&lt;br&gt;ningsnämnden i Malmö, Socialstyrelsen, Brottsförbyggande rådet (BRÅ),&lt;br&gt;Läkemedelsverket, Generaltullstyrelsen, Riksrevisionsverket (RRV), Stats-&lt;br&gt;kontoret, Rättsmedicinalverket, Juridiska fakultetsstyrelsens forsk-&lt;br&gt;ningsnämnd vid Lunds universitet. Institutet för social forskning, Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges Domareförbund,&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges åklagare, Föreningen&lt;br&gt;Sveriges polischefer, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens&lt;br&gt;centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;br&gt;(SACO/SR), Riksförbundet frivilliga samhällsarbetare, Svenska arbetsgiva-&lt;br&gt;reföreningen (SAF), Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare&lt;br&gt;(RFHL), Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Verdandi, Arbetarnas nyk-&lt;br&gt;terhetsförbund och Föreningen Sveriges Frivårdstjänstemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna vid åklagarmyndigheterna i&lt;br&gt;Stockholm, Göteborg och Malmö samt vid regionåklagarmyndighetema i&lt;br&gt;Stockholm och Västerås. SACO/SR har som sitt eget yttrande överlämnat&lt;br&gt;yttrande från Sveriges Psykologförbund. Verdandi har hänvisat till sitt re-&lt;br&gt;missvar med anledning av departementspromemorian (Ds Ju 1986:8) För-&lt;br&gt;slag till ändringar i narkotikastrafflagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 26 kap. 15 § samt 28 kap. 6 och 6 a §§ brotts-&lt;br&gt;balken skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det finns skäl att anta att den frigivne för sin anpassning i samhället&lt;br&gt;behöver stöd av en särskild föreskrift om vad han har att iaktta under prö-&lt;br&gt;votiden, får en sådan föreskrift meddelas för viss tid eller tills vidare.&lt;br&gt;Särskild föreskrift får avse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vistelseort eller bostad under viss tid, högst ett år åt gången,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. arbetsanställning, annan förvärvsverksamhet eller utbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. läkarvård, nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller&lt;br&gt;utom sjukhus eller annan dylik inrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den frigivne skall undergå&lt;br&gt;vård eller behandling på grund av&lt;br&gt;en sådan föreskrift som avses i&lt;br&gt;första stycket 3, får det bestämmas&lt;br&gt;att han därvid skall vara skyldig att&lt;br&gt;lämna blod-, urin- eller utandnings-&lt;br&gt;prov för kontroll av att han inte är&lt;br&gt;påverkad av beroendeframkallande&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den frigivne förpliktats ersätta genom brottet uppkommen skada, må&lt;br&gt;meddelas föreskrifter rörande tid och sätt för skadeståndsskyldighetens full-&lt;br&gt;görande i den mån sådana föreskrifter ej med hänsyn till den frigivnes eko-&lt;br&gt;nomiska situation och övriga omständigheter kan antagas motverka hans&lt;br&gt;anpassning i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den frigivne står under övervakning, får särskild föreskrift meddelas&lt;br&gt;om vad som skall gälla för denna. I sådan föreskrift får anges på vilket sätt&lt;br&gt;och i vilken omfattning den frigivne skall hålla kontakt med övervakaren&lt;br&gt;eller frivårdsmyndigheten. Vidare får föreskrivas skyldighet för den frigivne&lt;br&gt;att lämna underrättelse till övervakaren eller frivårdsmyndigheten om ute-&lt;br&gt;varo från arbetsplats, skola eller annan i föreskriften angiven verksamhet&lt;br&gt;eller inrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i 26 kap. 12-&lt;br&gt;17 §§ skall tillämpas på motsva-&lt;br&gt;rande sätt beträffande den som har&lt;br&gt;dömts till skyddstillsyn. Rätten skall&lt;br&gt;dock i domen förordna övervakare,&lt;br&gt;om inte särskilda skäl talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i 26 kap. 12-&lt;br&gt;17 §§ skall tillämpas på motsva-&lt;br&gt;rande sätt beträffande den som har&lt;br&gt;dömts till skyddstillsyn. Rätten skall&lt;br&gt;dock i domen förordna övervakare,&lt;br&gt;om inte särskilda skäl talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får rätten i domen meddela&lt;br&gt;föreskrifter enligt 26 kap. 15 §&lt;br&gt;första och andra styckena samt&lt;br&gt;27 kap. 5 § andra stycket. Övervak -&lt;br&gt;ningsnämnden får ändra eller upp-&lt;br&gt;häva en föreskrift av sistnämnda&lt;br&gt;slag när det finns skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får rätten i domen meddela&lt;br&gt;föreskrifter enligt 26 kap. 15 §&lt;br&gt;första-rred/e styckena samt 27 kap.&lt;br&gt;5 § andra stycket. Övervaknings-&lt;br&gt;nämnden får ändra eller upphäva en&lt;br&gt;föreskrift av sistnämnda slag när det&lt;br&gt;finns skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a §3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 30 kap. 9 § andra stycket 3 skall rätten, om den plane-&lt;br&gt;rade behandlingen är av avgörande betydelse för att döma till skyddstillsyn,&lt;br&gt;i domslutet ange hur långt fängelsestraff som skulle ha ådömts, om fängelse&lt;br&gt;i stället hade valts som påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådant fall skall vidare i domen I sådant fall skall vidare i domen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alltid meddelas föreskrift om den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alltid meddelas föreskrift om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingsplan som den dömde&lt;br&gt;har åtagit sig att följa. En sådan be-&lt;br&gt;handlingsplan får innehålla be-&lt;br&gt;stämmelser om att den dömde är&lt;br&gt;skyldig att genomgå kroppsvisita-&lt;br&gt;tion och kroppsbesiktning för kon-&lt;br&gt;troll av att han inte missbrukar be-&lt;br&gt;roendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med en sådan behand-&lt;br&gt;lingsplan får föreskrivas att den som&lt;br&gt;ansvarar för behandlingen skall an-&lt;br&gt;mäla till frivårdsmyndigheten och&lt;br&gt;åklagaren om den dömde allvarligt&lt;br&gt;åsidosätter sina åligganden enligt&lt;br&gt;planen.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingsplan som den dömde har&lt;br&gt;åtagit sig att följa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med en sådan be-&lt;br&gt;handlingsplan får föreskrivas att den&lt;br&gt;som ansvarar för behandlingen skall&lt;br&gt;anmäla till frivårdsmyndigheten och&lt;br&gt;åklagaren om den dömde allvarligt&lt;br&gt;åsidosätter sina åligganden enligt&lt;br&gt;planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 34 och 52 d §§ lagen (1974:203) om kriminal-&lt;br&gt;vård i anstalt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan en intagen genom vistelse utanför anstalt bli föremål för särskilda&lt;br&gt;åtgärder som kan antas underlätta hans anpassning i samhället, kan han få&lt;br&gt;medgivande att för sådant ändamål vistas utanför anstalten under lämplig&lt;br&gt;tid, om särskilda skäl föreligger. Därvid skall särskilt beaktas om den&lt;br&gt;intagne behöver vård eller annan behandling mot missbruk av beroende-&lt;br&gt;framkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vistelsen skall ställas de vill-&lt;br&gt;kor som kan anses erforderliga.&lt;br&gt;Vistelse utom anstalt för vård eller&lt;br&gt;behandling bör inte påbörjas så&lt;br&gt;tidigt att den planerade vård- eller&lt;br&gt;behandlingstiden blir kortare än den&lt;br&gt;beräknade återstående verkställig-&lt;br&gt;hetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vistelsen skall ställas de vill-&lt;br&gt;kor som kan anses erforderliga.&lt;br&gt;Därvid får bestämmas att den in-&lt;br&gt;tagne skall vara skyldig att lämna&lt;br&gt;blod-, urin- eller utandningsprov för&lt;br&gt;kontroll av att han inte är påverkad&lt;br&gt;av beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vistelse utom anstalt för vård&lt;br&gt;eller behandling bör inte påbörjas så&lt;br&gt;tidigt att den planerade vård- eller&lt;br&gt;behandlingstiden blir kortare än den&lt;br&gt;beräknade återstående verkställig-&lt;br&gt;hetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller ej en intagen som avses i 7 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen är skyldig att på an-&lt;br&gt;maning lämna urinprov för kontroll&lt;br&gt;av huruvida han är påverkad av&lt;br&gt;narkotika samt utandningsprov för&lt;br&gt;kontroll av huruvida han är påver-&lt;br&gt;kad av alkohol, om inte annat föran-&lt;br&gt;leds av medicinska eller liknande&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen är, om inte annat för-&lt;br&gt;anleds av medicinska eller liknande&lt;br&gt;skäl, skyldig att på anmaning lämna&lt;br&gt;blod-, urin- eller utandningsprov för&lt;br&gt;kontroll av att han inte är påverkad&lt;br&gt;av beroendeframkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1990:1011.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § narkotikastrafflagen (1968:64) skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som avses i 1 § att anse&lt;br&gt;som ringa, döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader. Be-&lt;br&gt;stod gärningen endast i eget bruk&lt;br&gt;av narkotika, döms till böter. Om en&lt;br&gt;sådan gärning har uppdagats ge-&lt;br&gt;nom att gärningsmannen sökt eller&lt;br&gt;underkastat sig vård eller någon&lt;br&gt;annan behandling, skall inte dömas&lt;br&gt;till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett sådant brott som angetts i&lt;br&gt;1 § med hänsyn till arten och&lt;br&gt;mängden narkotika samt övriga om-&lt;br&gt;ständigheter att anse som ringa,&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:286.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-11-19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,&lt;br&gt;justitierådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statsrådet Hellsvik beslutat inhämta lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Eva&lt;br&gt;Emstson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i narkotikastrafflagen (1968:64)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Narkotikabrott som består i endast eget bruk av narkotika bestraffas enligt&lt;br&gt;gällande bestämmelse i 2 § endast med böter. Om sådant brott uppdagas i&lt;br&gt;samband med att missbrukaren söker eller underkastar sig vård eller annan&lt;br&gt;behandling är han fri från ansvar för den brottsliga gärningen. Enligt för-&lt;br&gt;slaget skall särregleringen rörande eget bruk av narkotika avskaffas och den&lt;br&gt;brottsliga gärningen bedömas som övriga former av befattning med narko-&lt;br&gt;tika. Till följd härav föreslås även att ansvarsfrihetsregeln upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de kriterier som föreslås ligga till grund för att anse ett&lt;br&gt;narkotikabrott som ringa kan förutses, att konsumtion av narkotika endast i&lt;br&gt;undantagsfall kommer att bedömas som annat än ett ringa brott vilket föran-&lt;br&gt;leder böter. Lagrådet vill i detta sammanhang anmärka, att reglerna om&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse i 20 kap. 7 § rättegångsbalken samt i lagen (1964:167)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare ger åklagaren stort ut-&lt;br&gt;rymme att underlåta åtal i de fall som omfattas av den nuvarande ansvars-&lt;br&gt;frihetsregeln. I praktiken torde någon skillnad i lagföringshänseende över&lt;br&gt;huvud taget inte uppkomma. Det förtjänar även påpekas, att en vårdsökande&lt;br&gt;i de flesta fall av förevarande slag skyddas av sekretesslagen (1980:100)&lt;br&gt;mot att uppgift som angår misstanke om brott lämnas till åklagare, polis&lt;br&gt;eller annan utredande myndighet. Sådan uppgift skall enligt 14 kap. 2 §&lt;br&gt;fjärde stycket lämnas endast om fängelse är föreskrivet för brottet och detta&lt;br&gt;kan antas föranleda annan påföljd än böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen ....................................................................................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ................................................. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag ..................................................................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 december 1992 &amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;Inledning ........................................................................................ 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Bakgrund ........................................................................................ 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Ringa narkotikabrott ............................................................. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Smuggling av narkotika ........................................................ 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Särregleringen vid eget bruk ................................................ 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;Kontroll av drogfrihet vid verkställighet av påföljd ............. 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.1 &amp;nbsp;Kriminalvård i anstalt ................................................ 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.2 Vistelse utanför anstalt och i frivård .......................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Allmän motivering ......................................................................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter...................................................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;Ringa narkotikabrott ............................................................. 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;Smuggling av narkotika ....................................................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;Särregleringen vid eget bruk ................................................ 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 &amp;nbsp;Kontroll av drogfrihet vid verkställighet av påföljd ............. 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.1 &amp;nbsp;Kriminalvård i anstalt ................................................ 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.2 Vistelse utanför anstalt och i frivård .......................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 &amp;nbsp;Ikraftträdande m.m................................................................ 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7 &amp;nbsp;Kostnadsfrågor ...................................................................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Upprättade lagförslag ..................................................................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Specialmotivering .......................................................................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i&amp;nbsp;brottsbalken .......................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen om kriminalvård i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anstalt ................................................................................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i&amp;nbsp;narkotikastrafflagen ............. 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Hemställan ..................................................................................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Beslut ............................................................................................. 29&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorians lagförslag ...........&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;........... 30&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanserna ................&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;........... 35&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissens lagförslag ............................&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;........... 36&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande ............................................&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;........... 40&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42604, Stockholm 1992&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JuU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-12-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-12-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-12-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-01-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 16:22:23</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG03142</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:39</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 16:22:23</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG03142</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__142.pdf</filnamn>
<filstorlek>1595850</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotikabrott</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/BBBEA8E0-7CCD-4E0F-925D-1F9B79F0BBD7</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:JuU17</uppgift>
<ref_dok_id>GG01JuU17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotikabrott</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:142&lt;br/&gt;
Åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotikabrott</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Med anledning av prop. 1992/93:142 Åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotikabruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars-Erik Lövdén  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:142&lt;br/&gt;
Åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotikabrott</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Med anledning av prop. 1992/93:142 Åtgärder mot bruk av narkotika samt ringa narkotikabruk</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars-Erik Lövdén  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>