<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2288326</hangar_id>
 <dok_id>GG03141</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>141</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:141</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>141</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-12-03 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:45:50</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:01:49</publicerad>
 <titel>om ändring i brottsbalken m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03141/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03141</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03141</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1992/93:141&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om ändring i brottsbalken m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03141/prop_199293__141-1.png" style="width:40pt;height:32pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03141/prop_199293__141-2.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;h2&gt;Prop.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1992/93:141&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bi-&lt;br&gt;fogade utdrag ur regeringsprotokollet den 3 december 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller förslag om ändrade och i huvudsak skärpta straff för&lt;br&gt;ringa misshandel, olaga hot, ofredande, sexuellt ofredande, egenmäktighet&lt;br&gt;med barn, olovlig kraftavledning, grovt häleri, svindleri, olovligt brukande,&lt;br&gt;mordbrand, allmänfarlig ödeläggelse, brott mot griftefrid, barnpornografi-&lt;br&gt;brott, falskt larm, missbruk av larmanordning, övergrepp i rättssak, skyd-&lt;br&gt;dande av brottsling, främjande av flykt, olovlig underrättelseverksamhet,&lt;br&gt;mutbrott och olaga vapeninnehav. Vid utformningen av de föreslagna&lt;br&gt;ändringarna har strävan varit att vid gradindelade brott minska överlapp-&lt;br&gt;ningen av straffskaloma. En sammanställning av ändringsförslagen finns i&lt;br&gt;bilaga 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver föreslås att det under en tremånadersperiod skall vara möjligt att&lt;br&gt;utan påföljd till polisen lämna in skjutvapen eller ammunition som innehas&lt;br&gt;olovligen. Syftet är att minska antalet vapen som innehas utan tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 141&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som innehar ett skjutvapen eller ammunition utan att vara&lt;br&gt;berättigad till det skall inte dömas till ansvar för brott mot 37 § första&lt;br&gt;stycket 1 eller 38 § första stycket 4 vapenlagen (1973:1176) avseende det&lt;br&gt;vapnet eller den ammunitionen, om innehavaren frivilligt lämnar eller låter&lt;br&gt;lämna vapnet eller ammunitionen till en polismyndighet under tiden juli -&lt;br&gt;september 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som överlämnar egendom enligt 1 § behöver inte lämna uppgift&lt;br&gt;om sin identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Egendom som lämnas till polismyndigheten och vars ägare inte är&lt;br&gt;känd tillfaller staten, om ägaren inte ger sig till känna inom tre månader från&lt;br&gt;det att den lämnades in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ägaren är känd och inte kan anses ha avstått från sin rätt till&lt;br&gt;egendomen, skall polismyndigheten ge ägaren tillfälle att inom en månad ta&lt;br&gt;tillbaka egendomen. Egendomen tillfaller staten, om ägaren inte tar tillbaka&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Egendom som har tillfallit staten skall förstöras, om den inte behövs&lt;br&gt;för musealt, militärt eller annat liknande ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 och gäller till utgången av år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 §, 4 kap. 5 och 7 §§, 6 kap. 7 §, 7 kap.&lt;br&gt;4 och 5 §§, 8 kap. 10 §, 9 kap. 6 och 9 §§, 10 kap. 7 §, 13 kap. 1 och 3 §§,&lt;br&gt;16 kap. 10, 10 a och 15 §§, 17 kap. 10-12 §§, 19 kap. 10 §, 20 kap. 2 § samt&lt;br&gt;38 kap 12 § brottsbalken skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;br&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tillfogar annan&lt;br&gt;person kroppsskada, sjukdom eller&lt;br&gt;smärta eller försätter honom i&lt;br&gt;vanmakt eller annat sådant tillstånd,&lt;br&gt;dömes för misshandel till fäng-&lt;br&gt;else i högst två år eller, om brottet&lt;br&gt;är ringa, till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tillfogar annan person&lt;br&gt;kroppsskada, sjukdom eller smärta&lt;br&gt;eller försätter honom i vanmakt eller&lt;br&gt;annat sådant tillstånd, döms för&lt;br&gt;misshandel till fängelse i högst&lt;br&gt;två år eller, om brottet är ringa, till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;br&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon lyfter vapen mot an-&lt;br&gt;nan eller eljest hotar med brottslig&lt;br&gt;gärning på sätt som är ägnat att hos&lt;br&gt;den hotade framkalla allvarlig fruk-&lt;br&gt;tan för egen eller annans säkerhet&lt;br&gt;till person eller egendom, dömes för&lt;br&gt;olaga hot till böter eller fängelse&lt;br&gt;i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon lyfter vapen mot an-&lt;br&gt;nan eller eljest hotar med brottslig&lt;br&gt;gärning på sätt som är ägnat att hos&lt;br&gt;den hotade framkalla allvarlig fruk-&lt;br&gt;tan för egen eller annans säkerhet&lt;br&gt;till person eller egendom, döms för&lt;br&gt;olaga hot till böter eller fängelse&lt;br&gt;i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som handgripligen antastar&lt;br&gt;eller medelst skottlossning, sten-&lt;br&gt;kastning, oljud eller annat hänsyns-&lt;br&gt;löst beteende eljest ofredar annan,&lt;br&gt;dömes för ofredande till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som handgripligen antastar&lt;br&gt;eller medelst skottlossning, sten-&lt;br&gt;kastning, oljud eller annat hänsyns-&lt;br&gt;löst beteende eljest ofredar annan,&lt;br&gt;döms för ofredande till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst ett dr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som&lt;br&gt;avses förut i detta kapitel sexuellt&lt;br&gt;berör barn under femton är eller&lt;br&gt;förmår barnet att företa eller med-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som&lt;br&gt;avses förut i detta kapitel sexuellt&lt;br&gt;berör barn under femton år eller för-&lt;br&gt;mår barnet att företa eller medverka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verka i någon handling med sexuell&lt;br&gt;innebörd, döms för sexuellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i någon handling med sexuell inne-&lt;br&gt;börd, döms för s exue 111 ofre-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ofredande till böter eller fängel-&lt;br&gt;se i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dan de till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla, om någon blottar sig för annan på sätt som är&lt;br&gt;ägnat att väcka anstöt eller eljest genom ord eller handling på ett uppenbart&lt;br&gt;sedlighetssårande sätt uppträder anstötligt mot annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som obehörigen skiljer ett&lt;br&gt;barn under femton år från någon&lt;br&gt;som har vårdnaden om barnet döms&lt;br&gt;för egenmäktighet med&lt;br&gt;barn till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst sex månader, om gärningen&lt;br&gt;inte utgör brott mot frihet. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller, om den som gemensamt&lt;br&gt;med någon annan har vårdnaden om&lt;br&gt;ett barn under femton år utan beak-&lt;br&gt;tansvärt skäl egenmäktigt bortför&lt;br&gt;barnet eller om den som skall ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som obehörigen skiljer ett&lt;br&gt;barn under femton år från någon&lt;br&gt;som har vårdnaden om barnet döms&lt;br&gt;för egenmäktighet med&lt;br&gt;barn till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år, om gärningen inte utgör brott&lt;br&gt;mot frihet. Detsamma gäller, om&lt;br&gt;den som gemensamt med någon&lt;br&gt;annan har vårdnaden om ett barn&lt;br&gt;under femton år utan beaktansvärt&lt;br&gt;skäl egenmäktigt bortför barnet eller&lt;br&gt;om den som skall ha vårdnaden obe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hörigen bemäktigar sig barnet och&lt;br&gt;därigenom själv tar sig rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdnaden obehörigen bemäktigar&lt;br&gt;sig barnet och därigenom själv tar&lt;br&gt;sig rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt första stycket döms också den som obehörigen skiljer&lt;br&gt;ett barn under femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte&lt;br&gt;utgör brott mot frihet eller främjande av flykt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som avses i första eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som avses i första eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stycket att anse som grovt,&lt;br&gt;skall gärningsmannen dömas till&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stycket grovt, skall gärnings-&lt;br&gt;mannen dömas till fängelse, lägst&lt;br&gt;sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till förvanskande av&lt;br&gt;familjeställning dömes till ansvar&lt;br&gt;enligt vad i 23 kap. stadgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till förvanskande av&lt;br&gt;familjeställning eller egenmäktighet&lt;br&gt;med barn som är grovt döms till&lt;br&gt;ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Senaste lydelse 1990:64.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avleder någon olovligen elek-&lt;br&gt;trisk kraft, dömes för olovlig&lt;br&gt;kraftavledning till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avleder någon olovligen elek-&lt;br&gt;trisk kraft, döms för olovlig&lt;br&gt;kraftavledning till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning med&lt;br&gt;något som är frånhänt annan genom brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. otillbörligen främjar möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egen-&lt;br&gt;dom som härrör från brottsligt förvärv eller värdet av sådan egendom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. med uppsåt att dölja egendomens ursprung medverkar till att bortföra,&lt;br&gt;överlåta, omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med egendom som härrör&lt;br&gt;från brottsligt förvärv, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar genom&lt;br&gt;brott tillkommen fordran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;döms för h ä 1 e r i till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För häleri döms likaledes den som i näringsverksamhet eller såsom led i&lt;br&gt;en verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, på&lt;br&gt;ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar&lt;br&gt;något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som anges i första eller&lt;br&gt;andra stycket att anse som grovt,&lt;br&gt;döms till fängelse, lägst sex måna-&lt;br&gt;der och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som anges i första eller&lt;br&gt;andra stycket grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som offentliggör eller eljest&lt;br&gt;bland allmänheten sprider vilse-&lt;br&gt;ledande uppgift för att påverka&lt;br&gt;priset på vara, värdepapper eller an-&lt;br&gt;nan egendom, dömes för sv ind-&lt;br&gt;ier i till fängelse i högst två år&lt;br&gt;eller, om brottet är ringa, till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som offentliggör eller eljest&lt;br&gt;bland allmänheten sprider vilse-&lt;br&gt;ledande uppgift för att påverka&lt;br&gt;priset på vara, värdepapper eller an-&lt;br&gt;nan egendom, döms för s v i n d 1 e r i&lt;br&gt;till fängelse i högst två år eller, om&lt;br&gt;brottet är ringa, till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:451.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon, som medverkar vid&lt;br&gt;bildande av aktiebolag eller annat&lt;br&gt;företag eller på grund av sin ställ-&lt;br&gt;ning bör äga särskild kännedom om&lt;br&gt;ett företag, uppsåtligen eller av grov&lt;br&gt;oaktsamhet offentliggör eller eljest&lt;br&gt;bland allmänheten eller företagets&lt;br&gt;intressenter sprider vilseledande&lt;br&gt;uppgift ägnad att påverka bedöman-&lt;br&gt;det av företaget i ekonomiskt hän-&lt;br&gt;seende och därigenom medföra&lt;br&gt;skada, dömes såsom i första stycket&lt;br&gt;sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott, som i denna paragraf&lt;br&gt;sägs, att anse som grovt, dömes till&lt;br&gt;fängelse, lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon, som medverkar vid&lt;br&gt;bildande av aktiebolag eller annat&lt;br&gt;företag eller på grund av sin ställ-&lt;br&gt;ning bör äga särskild kännedom om&lt;br&gt;ett företag, uppsåtligen eller av grov&lt;br&gt;oaktsamhet offentliggör eller eljest&lt;br&gt;bland allmänheten eller företagets&lt;br&gt;intressenter sprider vilseledande&lt;br&gt;uppgift ägnad att påverka bedöman-&lt;br&gt;det av företaget i ekonomiskt hän-&lt;br&gt;seende och därigenom medföra&lt;br&gt;skada, döms såsom i första stycket&lt;br&gt;sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott, som i denna paragraf&lt;br&gt;sägs, grovt, döms till fängelse, lägst&lt;br&gt;sex månader och högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon olovligen brukar&lt;br&gt;någon annans sak och därigenom&lt;br&gt;vållar skada eller olägenhet, döms&lt;br&gt;hanförolovligt brukande till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon olovligen brukar&lt;br&gt;någon annans sak och därigenom&lt;br&gt;vållar skada eller olägenhet, döms&lt;br&gt;han för olovli gt brukande till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla, om innehavaren av en fastighet brukar denna till&lt;br&gt;men för annans rätt till den genom att olovligen bygga, gräva, plöja, ta upp&lt;br&gt;väg, låta kreatur beta eller vidta någon annan dylik åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott enligt första stycket Är brott enligt första stycket&lt;br&gt;grovt, döms till fängelse i högst två grovt, döms till fängelse, lägst sex&lt;br&gt;år. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap.&lt;br&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon anlägger brand, som&lt;br&gt;innebär fara för annans liv eller&lt;br&gt;hälsa eller för omfattande för-&lt;br&gt;störelse av annans egendom, dömes&lt;br&gt;för mordbrand till fängelse,&lt;br&gt;lägst två och högst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon anlägger brand, som&lt;br&gt;innebär fara för annans liv eller&lt;br&gt;hälsa eller för omfattande för-&lt;br&gt;störelse av annans egendom, döms&lt;br&gt;förm ordbrand till fängelse, lägst&lt;br&gt;två och högst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet mindre allvarligt,&lt;br&gt;döms till fängelse, lägst ett och&lt;br&gt;högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1986:123.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som åstadkommer explo-&lt;br&gt;sion, översvämning, ras, skepps-&lt;br&gt;brott, flyg- eller tågolycka eller&lt;br&gt;annan sådan ofärd och därigenom&lt;br&gt;framkallar fara för annans liv eller&lt;br&gt;hälsa eller för omfattande för-&lt;br&gt;störelse av annans egendom, dömes&lt;br&gt;för allmänfarlig ödeläg-&lt;br&gt;gelse till fängelse, lägst två och&lt;br&gt;högst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, dömes till&lt;br&gt;fängelse på viss tid, lägst sex och&lt;br&gt;högst tio år, eller på livstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som åstadkommer explo-&lt;br&gt;sion, översvämning, ras, skepps-&lt;br&gt;brott, flyg- eller tågolycka eller&lt;br&gt;annan sådan ofärd och därigenom&lt;br&gt;framkallar fara för annans liv eller&lt;br&gt;hälsa eller för omfattande för-&lt;br&gt;störelse av annans egendom, döms&lt;br&gt;för allmänfarlig ödeläg-&lt;br&gt;gelse till fängelse, lägst två och&lt;br&gt;högst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet mindre allvarligt,&lt;br&gt;döms till fängelse, lägst ett och&lt;br&gt;högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till&lt;br&gt;fängelse på viss tid, lägst sex och&lt;br&gt;högst tio år, eller på livstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som obehörigen flyttar, ska-&lt;br&gt;dar eller skymfligen behandlar lik&lt;br&gt;eller avlidens aska, öppnar grav&lt;br&gt;eller eljest gör skada eller ofog på&lt;br&gt;kista, urna, grav eller annat de&lt;br&gt;dödas vilorum eller på gravvård,&lt;br&gt;dömes för brott mot grifte-&lt;br&gt;fri d till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skildrar barn i porno-&lt;br&gt;grafisk bild med uppsåt att bilden&lt;br&gt;sprides eller som sprider sådan bild&lt;br&gt;av barn dömes, om inte gärningen&lt;br&gt;med hänsyn till omständigheterna är&lt;br&gt;försvarlig, för barnpornogra-&lt;br&gt;fibrott till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som obehörigen flyttar, ska-&lt;br&gt;dar eller skymfligen behandlar lik&lt;br&gt;eller avlidens aska, öppnar grav&lt;br&gt;eller eljest gör skada eller ofog på&lt;br&gt;kista, urna, grav eller annat de dödas&lt;br&gt;vilorum eller på gravvård, döms för&lt;br&gt;brott mot grifte frid till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skildrar barn i porno-&lt;br&gt;grafisk bild med uppsåt att bilden&lt;br&gt;sprids eller som sprider sådan bild&lt;br&gt;av barn döms, om inte gärningen&lt;br&gt;med hänsyn till omständigheterna är&lt;br&gt;försvarlig, för barnpornogra-&lt;br&gt;fibrott till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1979:375.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som genom oriktig uppgift&lt;br&gt;att det föreligger fara för en eller&lt;br&gt;flera människors liv eller hälsa eller&lt;br&gt;för omfattande förstörelse av egen-&lt;br&gt;dom föranleder onödig säkerhets-&lt;br&gt;åtgärd, dömes för falskt larm&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst två&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som genom missbruk av&lt;br&gt;larm, nödsignal eller annan liknande&lt;br&gt;anordning föranleder onödig ut-&lt;br&gt;ryckning av polis, räddningskår,&lt;br&gt;ambulans, militär, sjöräddning eller&lt;br&gt;annat organ för allmän bevaknings-&lt;br&gt;tjänst, dömes för missbruk av&lt;br&gt;larmanordning till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som genom oriktig uppgift&lt;br&gt;att det föreligger fara för en eller&lt;br&gt;flera människors liv eller hälsa eller&lt;br&gt;för omfattande förstörelse av egen-&lt;br&gt;dom föranleder onödig säkerhets-&lt;br&gt;åtgärd, döms för f al sk t larm till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar brott som avses i första&lt;br&gt;stycket grovt, döms till fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som genom missbruk av&lt;br&gt;larm, nödsignal eller annan liknande&lt;br&gt;anordning föranleder onödig ut-&lt;br&gt;ryckning av polis, räddningskår,&lt;br&gt;ambulans, militär, sjöräddning eller&lt;br&gt;annat organ för allmän bevaknings-&lt;br&gt;tjänst, döms för missbruk av&lt;br&gt;larmanordning till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med våld eller hot om&lt;br&gt;våld angriper någon för det han hos&lt;br&gt;domstol eller annan myndighet gjort&lt;br&gt;anmälan, fört talan, avlagt vittnes-&lt;br&gt;mål eller eljest vid förhör avgivit&lt;br&gt;utsaga eller för att hindra honom&lt;br&gt;från sådan åtgärd, döms för över-&lt;br&gt;grepp i rättssak till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst två år. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla, om man med annan&lt;br&gt;gärning, som medför lidande, skada&lt;br&gt;eller olägenhet, eller med hot om&lt;br&gt;sådan gärning angriper någon för&lt;br&gt;det han avlagt vittnesmål eller eljest&lt;br&gt;avgivit utsaga vid förhör hos myn-&lt;br&gt;dighet eller för att hindra honom&lt;br&gt;från att avgiva sådan utsaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med våld eller hot om&lt;br&gt;våld angriper någon för det han hos&lt;br&gt;domstol eller annan myndighet gjort&lt;br&gt;anmälan, fört talan, avlagt vitt-&lt;br&gt;nesmål eller eljest vid förhör avgivit&lt;br&gt;utsaga eller för att hindra honom&lt;br&gt;från sådan åtgärd, döms för över-&lt;br&gt;grepp i rättssak till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla, om man med annan&lt;br&gt;gärning, som medför lidande, skada&lt;br&gt;eller olägenhet, eller med hot om&lt;br&gt;sådan gärning angriper någon för&lt;br&gt;det han avlagt vittnesmål eller eljest&lt;br&gt;avgivit utsaga vid förhör hos myn-&lt;br&gt;dighet eller för att hindra honom&lt;br&gt;från att avgiva sådan utsaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1986:1104.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:405.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon döljer den som förö-&lt;br&gt;vat brott, hjälper honom att und-&lt;br&gt;komma, undanröjer bevis om brottet&lt;br&gt;eller på annat dylikt sätt motverkar&lt;br&gt;att det uppdagas eller beivras,&lt;br&gt;dömes för skyddande av&lt;br&gt;brottsling till böter eller fäng-&lt;br&gt;else i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon döljer den som för-&lt;br&gt;övat brott, hjälper honom att und-&lt;br&gt;komma, undanröjer bevis om brottet&lt;br&gt;eller på annat dylikt sätt motverkar&lt;br&gt;att det uppdagas eller beivras, döms&lt;br&gt;för skyddande av brotts-&lt;br&gt;ling till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte insåg men hade&lt;br&gt;skälig anledning antaga att den&lt;br&gt;andre var brottslig, döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som icke insåg men hade&lt;br&gt;skälig anledning antaga att den&lt;br&gt;andre var brottslig, dömes till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar skall inte dömas om gärningen är att anse som ringa med hän-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syn till gärningsmannens förhållande till den brottslige och övriga omstän-&lt;br&gt;digheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälper man den som är intagen&lt;br&gt;på kriminalvårdsanstalt eller som är&lt;br&gt;häktad eller anhållen eller som&lt;br&gt;annars är med laga rätt berövad fri-&lt;br&gt;heten att komma lös eller främjar&lt;br&gt;man, efter det han avvikit, hans&lt;br&gt;flykt genom att dölja honom eller&lt;br&gt;genom annan sådan åtgärd, döms&lt;br&gt;för främjande av flykt till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst tvä år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälper man den som är intagen&lt;br&gt;på kriminalvårdsanstalt eller som är&lt;br&gt;häktad eller anhållen eller som&lt;br&gt;annars är med laga rätt berövad&lt;br&gt;friheten att komma lös eller främjar&lt;br&gt;man, efter det han avvikit, hans&lt;br&gt;flykt genom att dölja honom eller&lt;br&gt;genom annan sådan åtgärd, döms&lt;br&gt;för främjande av flykt till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till&lt;br&gt;fängelse, lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar skall inte dömas om gärningen är att anse som ringa med hän-&lt;br&gt;syn till frihetsberövandets art och syfte, gärningsmannens tillvägagångssätt&lt;br&gt;och hans förhållande till den vars flykt han har främjat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, för att gå främmande&lt;br&gt;makt tillhanda, här i riket bedriver&lt;br&gt;verksamhet för anskaffande av upp-&lt;br&gt;gifter rörande militära eller andra&lt;br&gt;förhållanden, vilkas uppenbarande&lt;br&gt;för den främmande makten kan&lt;br&gt;medföra men för annan främmande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, för att gå främmande&lt;br&gt;makt tillhanda, här i riket bedriver&lt;br&gt;verksamhet för anskaffande av upp-&lt;br&gt;gifter rörande militära eller andra&lt;br&gt;förhållanden, vilkas uppenbarande&lt;br&gt;för den främmande makten kan&lt;br&gt;medföra men för annan främmande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:791.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:462.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1976:509.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;makts säkerhet, eller här i riket till&lt;br&gt;dylik verksamhet lämnar medverkan&lt;br&gt;som ej är allenast tillfällig, döms för&lt;br&gt;olovlig underrättelseverk-&lt;br&gt;samhet till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;makts säkerhet, eller här i riket till&lt;br&gt;dylik verksamhet lämnar med-&lt;br&gt;verkan som ej är allenast tillfällig,&lt;br&gt;dömes för olov 1 ig underrät-&lt;br&gt;telseverksamhet till böter el-&lt;br&gt;ler fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För olovlig underrättelseverksamhet skall ock dömas, om någon, med&lt;br&gt;uppsåt att gå främmande makt tillhanda, här i riket hemligen eller med&lt;br&gt;användande av svikliga medel antingen bedriver verksamhet för anskaf-&lt;br&gt;fande av uppgifter om annans personliga förhållande eller till dylik&lt;br&gt;verksamhet lämnar medverkan som ej är allenast tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som i denna paragraf&lt;br&gt;sägs grovt, döms till fängelse, lägst&lt;br&gt;sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;H&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagare som tar emot, låter&lt;br&gt;åt sig utlova eller begär muta eller&lt;br&gt;annan otillbörlig belöning för sin&lt;br&gt;tjänsteutövning, döms för m ut-&lt;br&gt;bröt t till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år. Detsamma skall gälla,&lt;br&gt;om arbetstagaren begått gärningen&lt;br&gt;innan han erhöll anställningen eller&lt;br&gt;efter det han slutat densamma. Är&lt;br&gt;brottet grovt, döms till fängelse i&lt;br&gt;högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i första stycket sägs om&lt;br&gt;arbetstagare äger motsvarande till-&lt;br&gt;lämpning på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ledamot av styrelse, verk,&lt;br&gt;nämnd, kommitté eller annan sådan&lt;br&gt;myndighet som hör till staten eller&lt;br&gt;till kommun, landstingskommun,&lt;br&gt;kommunalförbund, församling,&lt;br&gt;kyrklig samfällighet eller allmän&lt;br&gt;försäkringskassa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som utövar uppdrag som&lt;br&gt;är reglerat i författning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är krigsman enligt&lt;br&gt;lagen (1986:644) om disciplinför-&lt;br&gt;seelser av krigsmän, m.m. eller an-&lt;br&gt;nan som fullgör lagstadgad tjänste-&lt;br&gt;plikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagare som tar emot, låter&lt;br&gt;åt sig utlova eller begär muta eller&lt;br&gt;annan otillbörlig belöning för sin&lt;br&gt;tjänsteutövning, döms för m ut-&lt;br&gt;brott till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år. Detsamma skall gälla,&lt;br&gt;om arbetstagaren begått gärningen&lt;br&gt;innan han erhöll anställningen eller&lt;br&gt;efter det han slutat densamma. Är&lt;br&gt;brottet grovt, döms till fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i första stycket sägs om&lt;br&gt;arbetstagare skall också tillämpas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ledamot av styrelse, verk,&lt;br&gt;nämnd, kommitté eller annan sådan&lt;br&gt;myndighet som hör till staten eller&lt;br&gt;till kommun, landsting, kommunal-&lt;br&gt;förbund, församling, kyrklig sam-&lt;br&gt;fällighet eller allmän försäkrings-&lt;br&gt;kassa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som utövar uppdrag som&lt;br&gt;är reglerat i författning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är krigsman enligt&lt;br&gt;lagen (1986:644) om disciplinför-&lt;br&gt;seelser av krigsmän, m.m. eller an-&lt;br&gt;nan som fullgör lagstadgad tjänste-&lt;br&gt;plikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1986:645.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som utan att inneha an-&lt;br&gt;ställning eller uppdrag som nu har&lt;br&gt;sagts utövar myndighet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. den som i annat fall än som&lt;br&gt;avses i 1-4 på grund av förtro-&lt;br&gt;endeställning fått till uppgift att för&lt;br&gt;någon annan sköta rättslig eller&lt;br&gt;ekonomisk angelägenhet eller själv-&lt;br&gt;ständigt handha kvalificerad teknisk&lt;br&gt;uppgift eller övervaka skötseln av&lt;br&gt;sådan angelägenhet eller uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som utan att inneha an-&lt;br&gt;ställning eller uppdrag som nu har&lt;br&gt;sagts utövar myndighet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. den som i annat fall än som&lt;br&gt;avses i 1—4 på grund av förtro-&lt;br&gt;endeställning fått till uppgift att för&lt;br&gt;någon annan sköta rättslig eller&lt;br&gt;ekonomisk angelägenhet eller själv-&lt;br&gt;ständigt handha kvalificerad teknisk&lt;br&gt;uppgift eller övervaka skötseln av&lt;br&gt;sådan angelägenhet eller uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger polismyndighet att&lt;br&gt;lämna domstol, övervaknings-&lt;br&gt;nämnd, kriminalvårdsnämnden och&lt;br&gt;frivårdsmyndighet handräckning för&lt;br&gt;den dömdes inställande i mål eller&lt;br&gt;ärende enligt denna balk eller för&lt;br&gt;hans omhändertagande enligt&lt;br&gt;26 kap 22 § eller 28 kap 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger polismyndighet att&lt;br&gt;lämna domstol, övervaknings-&lt;br&gt;nämnd, kriminalvårdsnämnden och&lt;br&gt;frivårdsmyndighet handräckning för&lt;br&gt;den dömdes inställande i mål eller&lt;br&gt;ärende enligt denna balk eller för&lt;br&gt;hans omhändertagande enligt 26 kap&lt;br&gt;22 § eller 28 kap 6 b § eller 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 37 § vapenlagen (1973:1176) skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §1&lt;br&gt;Till fängelse i högst två år döms&lt;br&gt;den som uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. innehar skjutvapen utan att&lt;br&gt;vara berättigad till det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. överlåter eller upplåter skjut-&lt;br&gt;vapen till den som inte är berättigad&lt;br&gt;att inneha vapnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till fängelse i högst ett år döms&lt;br&gt;den som uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. innehar skjutvapen utan att&lt;br&gt;vara berättigad till det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. överlåter eller upplåter skjut-&lt;br&gt;vapen till den som inte är berättigad&lt;br&gt;att inneha vapnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som anges i första&lt;br&gt;stycket grovt, döms till fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gärningen har begåtts av oaktsamhet eller om brottet är ringa, döms till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1181.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 december 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,&lt;br&gt;Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lund-&lt;br&gt;gren, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition med förslag till ändring i brottsbalken&lt;br&gt;m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för&lt;br&gt;Justitiedepartementet i maj 1979 en kommitté för att utreda vissa frågor om&lt;br&gt;bl.a. fängelse och kriminalvård i anstalt. Kommittén antog namnet Fängel-&lt;br&gt;sestraffkommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén lämnade först två delbetänkanden (SOU 1980:1 och SOU&lt;br&gt;1981:92). Dessa betänkanden har lett till ändringar i brottsbalken rörande&lt;br&gt;främst minimitiden för fängelsestraff och villkorlig frigivning (prop.&lt;br&gt;1980/81:44, bet. 1980/8l:JuU32, rskr. 1980/81:252, SFS 1981:331, prop.&lt;br&gt;1981/82:153, bet. 1981/82:JuU51, rskr. 1981/82:297, SFS 1982:363 samt&lt;br&gt;prop. 1982/83:85, bet. 1982/83:JuU26, rskr. 1982/83:241, SFS 1983:240).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén lämnade i april 1986 sitt huvudbetänkande&lt;br&gt;(SOU 1986:13-15) Påföljd för brott. Vid denna tidpunkt ingick i kommittén&lt;br&gt;som ledamöter hovrättslagmannen Carl-Johan Cosmo, ordförande, riksdags-&lt;br&gt;ledamöterna Helge Klöver, Blenda Littmark och Lars-Erik Lövdén, f.d.&lt;br&gt;riksdagsledamoten Lisa Mattson, fastighetsmäklaren Jan Nilsson och lands-&lt;br&gt;tingsrådet Kay-Vilhelm Winqvist. I maj 1988 avlämnade kommittén sitt&lt;br&gt;slutbetänkande (SOU 1988:7) Frihet från ansvar. Betänkandet har remiss-&lt;br&gt;behandlats men ännu inte lett till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudbetänkandet spänner över stora delar av straffrättens område.&lt;br&gt;Omfattningen av kommitténs förslag har medfört att behandlingen inom&lt;br&gt;regeringskansliet av betänkandet har delats upp i olika etapper. I en första&lt;br&gt;etapp har således behandlats bl.a. kommitténs förslag till regler om&lt;br&gt;domstolarnas straffmätning och påföljdsval. Detta har lett till lagstiftning&lt;br&gt;som trätt i kraft den 1 januari 1989 (prop. 1987/88:120, bet. 1987/88:JuU45.&lt;br&gt;rskr. 1987/88:404, SFS 1988:942-948). Lagstiftningen, som bl.a. innebar att&lt;br&gt;två nya kapitel. 29 och 30 kap., infördes i brottsbalken, anslöt mycket nära&lt;br&gt;till vad kommittén föreslog. Därefter har kommitténs förslag till ändringar i&lt;br&gt;bötesstraffet behandlats och lett till lagstiftning som trätt i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 januari 1992 (prop. 1990/91:68, bet. 1990/91:JuU10, rskr. 1990/91:155,&lt;br&gt;SFS 1991:240-301).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I huvudbetänkandet återkom kommittén till frågan om villkorlig fri-&lt;br&gt;givning. Den frågan är nu, från delvis andra utgångspunkter än enligt&lt;br&gt;kommitténs förslag, föremål för riksdagens behandling med anledning av&lt;br&gt;regeringens proposition 1992/93:4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser nu att ta upp de förslag till ändrade straffskalor som är den del&lt;br&gt;av kommitténs huvudbetänkande som återstår att behandla. Kommitténs&lt;br&gt;förslag är i denna del formellt sett mycket omfattande. Detta beror emel-&lt;br&gt;lertid i första hand på de generella justeringar som kommittén har ansett&lt;br&gt;vara påkallade med anledning av de förslag som man lagt fram när det&lt;br&gt;gäller villkorlig frigivning. Med hänsyn bl.a. till den behandling frågan om&lt;br&gt;villkorlig frigivning har fått anser jag att det inte finns skäl att följa&lt;br&gt;kommitténs förslag i den delen och jag kommer därför inte att återkomma&lt;br&gt;till de förslagen. Däremot anser jag att det finns anledning att ta till vara&lt;br&gt;många av de förslag beträffande enskilda brott som kommittén lagt fram.&lt;br&gt;Detsamma gäller olika synpunkter och förslag som har framförts under&lt;br&gt;beredningen av kommitténs betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. En samman-&lt;br&gt;ställning av remissyttrandena har upprättats i Justitiedepartementet och&lt;br&gt;finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 86-980).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att jag behandlar kommitténs förslag om straffskalor&lt;br&gt;kommer jag att ta upp vissa synpunkter och förslag som har lagts fram även&lt;br&gt;i andra sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har i en skrivelse till Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet föreslagit ändring av straffstadgandet om olovligt brukande i 10 kap.&lt;br&gt;7 § brottsbalken i syfte att förbättra möjligheten att ingripa vid biltillgrepp.&lt;br&gt;Skrivelsen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna bör&lt;br&gt;fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. En sammanställning av&lt;br&gt;remissyttrandena har upprättats i Justitiedepartementet och finns tillgänglig&lt;br&gt;i lagstiftningsärendet (dnr 91-1136). Riksdagen har med anledning av ett&lt;br&gt;antal motioner i samma ämne givit tillkänna att regeringen bör förelägga&lt;br&gt;riksdagen förslag till erforderlig lagstiftning (justitieutskottets betänkande&lt;br&gt;1990/9l:JuU32, rskr. 1990/91:323).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt slutbetänkande (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer lämnar Vålds-&lt;br&gt;kommissionen några förslag med anknytning till utformning av straff-&lt;br&gt;skalorna och närliggande ämnen. De kommer som jag förutskickat i senaste&lt;br&gt;budgetpropositionen (prop. 1991/91:100 bil. 3 s. 41) att behandlas nedan.&lt;br&gt;Våldskommissionens betänkande har remissbehandlats. En förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. En&lt;br&gt;sammanställning av remissyttrandena har upprättats i Justitiedepartementet&lt;br&gt;och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 90-2825).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt betänkande 1990/9l:JuU3 tar justitieutskottet med anledning av en&lt;br&gt;motion bl.a. upp frågor om psykiskt våld och anför att riksdagen som sin&lt;br&gt;mening borde ge regeringen till känna att en översyn av den straffrättsliga&lt;br&gt;regleringen av psykiskt våld är erforderlig. Riksdagen biföll utskottets hem-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställan (rskr. 1990/91:15). Med anledning härav har i Justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats en promemoria som har behandlats vid en hearing den 8 maj&lt;br&gt;1992. Ett referat av hearingen med utskrift av sakdiskussionen bör fogas till&lt;br&gt;protokollet som bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kommer jag också att ta upp frågan om straffskalan&lt;br&gt;för sexuellt ofredande som berörs i departementspromemorian (DS 1989:2)&lt;br&gt;Sexuella övergrepp mot barn m.m. Promemorian har remissbehandlats. En&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 5.&lt;br&gt;En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i Justitiede-&lt;br&gt;partementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 89-364).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare tar jag nu upp ett förslag om vapenamnesti som 1987 års vapen-&lt;br&gt;utredning lade fram i sitt slutbetänkande (SOU 1989:44) Översyn av vapen-&lt;br&gt;lagstiftningen. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över re-&lt;br&gt;missinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 6. En sammanställ-&lt;br&gt;ning av remissyttrandena har upprättats i Justitiedepartementet och finns&lt;br&gt;tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 89-1937).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Justitiedepartementet har dessutom upprättats en sammanställning av&lt;br&gt;de remissyttranden som avgivits i anledning av de ovan presenterade&lt;br&gt;förslagen som direkt rör de frågor som jag behandlar i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 22 november 1992 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslagen till lag om ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav samt lag om&lt;br&gt;ändring i brottsbalken och vapenlagen (1973:1176). Lagrådsremissens lag-&lt;br&gt;förslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 8 .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har, av skäl som anges i yttrandet, ifrågasatt om det inte skulle&lt;br&gt;ha varit lämpligare att ta upp mitt förslag om minskning av överlappningen&lt;br&gt;mellan straffskalorna för ett antal brott i ett större och mer systematiskt&lt;br&gt;sammanhang. Jag har förståelse för synpunkten. En sådan generell och&lt;br&gt;systematisk genomgång måste dock göras från delvis andra kriminal-&lt;br&gt;politiska utgångspunkter än vad nuvarande underlag anger och är därför inte&lt;br&gt;möjlig för närvarande. Lagrådet har vidare haft synpunkter på förslagen till&lt;br&gt;ändring avseende sexuellt ofredande, svindleri och olovlig underrättelse-&lt;br&gt;verksamhet (avsnitten 3.1.4, 3.1.8 och 3.1.16). Jag återkommer i det föl-&lt;br&gt;jande till de synpunkterna. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i&lt;br&gt;detta ärende som bilaga 9.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Framlagda förslag m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av inledningen grundar sig de förslag som jag kommer att&lt;br&gt;lämna i det följande på flera olika dokument. Beredningsunderlaget är också&lt;br&gt;av något olika karaktär. Jag kommer att i detta avsnitt som en bakgrund pre-&lt;br&gt;sentera de olika förslag och initiativ som ligger till grund för mina över-&lt;br&gt;väganden och förslag. I nästa avsnitt (avsnitt 3) redovisar jag mina förslag&lt;br&gt;samt skälen för dem. Därefter följer en kort redogörelse för de ekonomiska&lt;br&gt;konsekvenser förslagen kan leda till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av att beredningsunderlaget är av skiftande art är att jag kommer Prop. 1992/93:141&lt;br&gt;att hålla redovisningen kort i de delar där bakgrundsdokumentationen är&lt;br&gt;utförlig, t.ex. beträffande Fängelsestraffkommitténs förslag, medan jag är&lt;br&gt;mer utförlig när bakgrundsmaterialet inte är lika lätt att tillgå, t.ex. be-&lt;br&gt;träffande behandlingen av frågan om psykiskt våld.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Fängelsestraffkommittén&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande (SOU 1986:13-15) Påföljd för&lt;br&gt;brott - om straffskalor, påföljdsval, straffmätning, villkorlig frigivning m.m.&lt;br&gt;innehåller både en djupgående analys av grunderna för straffsystemet och&lt;br&gt;flera långtgående förslag till lagändringar på straffrättens område. De vikti-&lt;br&gt;gaste av dessa berör villkorlig frigivning, bötesstraffets utformning,&lt;br&gt;reglerna för straffmätning och påföljdsval samt slutligen straffskaloma för&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1.1 Villkorlig frigivning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig frigivning och därmed sammanhängande frågor behandlas, som&lt;br&gt;jag redan nämnt, i en proposition som för närvarande ligger på riksdagens&lt;br&gt;bord. Om propositionen godtas av riksdagen innebär det ett första steg mot&lt;br&gt;en total reformering av systemet med villkorlig frigivning. Den obli-&lt;br&gt;gatoriska halvtidsfrigivningen avskaffas och ersätts med ett system där&lt;br&gt;prövning kan ske i varje enskilt fall, dock normalt tidigast sedan två tred-&lt;br&gt;jedelar av strafftiden avtjänats. Mitt förslag i den delen avviker från&lt;br&gt;Fängelsestraffkommitténs förslag främst på det sättet att villkorlig fri-&lt;br&gt;givning enligt kommittén även i fortsättningen borde ske enligt obli-&lt;br&gt;gatoriska regler. Jag har inte heller godtagit kommitténs förslag om en&lt;br&gt;generell sänkning av straffskaloma i syfte att kompensera för en senarelagd&lt;br&gt;villkorlig frigivning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1.2 Bötesstraffets ställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén hade som uttalad målsättning att minska använd-&lt;br&gt;ningen av fängelsestraff. Som ett led i den strävan sökte kommittén utvidga&lt;br&gt;tillämpningsområdet för bötesstraffet. Flera av förslagen tog i den delen&lt;br&gt;sikte på straffskalorna eller omständigheter av direkt betydelse för dessa.&lt;br&gt;Kommittén föreslog bl.a. att det maximala antalet dagsböter skulle höjas&lt;br&gt;kraftigt. Vidare föreslog kommittén att vissa mindre straffvärda brott, t.ex.&lt;br&gt;snatteri, skulle ha enbart böter i straffskalan samt att böter skulle införas&lt;br&gt;som straffminimum för några brott som i dag har enbart fängelse i straff-&lt;br&gt;skalan, t.ex. misshandel av normalgraden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har nämnt i avsnitt 1 har kommitténs förslag angående bötes-&lt;br&gt;straffet redan föranlett ändringar i brottsbalken och en mängd andra lagar&lt;br&gt;och författningar. De förslag som avsåg straffskalorna har dock i huvudsak&lt;br&gt;ännu inte lett till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill emellertid i sammanhanget erinra om den parlamentariska kom-&lt;br&gt;mitté med uppdrag att se över det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll&lt;br&gt;och uppbyggnad, ”Straffsystemkommittén” (Dir. 1992:47) som regeringen&lt;br&gt;tillkallade under våren 1992.1 direktiven anför jag bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya kommitténs uppdrag bör ingå att undersöka om det finns förut-&lt;br&gt;sättningar för att bredda användningen av böter. Olika alternativ är tänk-&lt;br&gt;bara. Ett, som förordades av Fängelsestraffkommittén, är att öka utrymmet&lt;br&gt;för böter genom förändringar i straffskaloma. För egen del är jag emellertid&lt;br&gt;tveksam till om detta är en lämplig väg. Däremot torde det kunna finnas an-&lt;br&gt;ledning att pröva om det är lämpligt att ytterligare utveckla möjligheterna&lt;br&gt;att döma ut böter i kombination med andra påföljder. Om en icke frihets-&lt;br&gt;berövande påföljd kombineras med en kännbar bötespåföljd torde detta kun-&lt;br&gt;na anses vara en tillräckligt ingripande reaktion även i många fall som i dag&lt;br&gt;leder till fängelse, under förutsättning att inte brottslighetens art särskilt&lt;br&gt;motiverar fängelse som påföljd. En utveckling i denna riktning torde under-&lt;br&gt;lättas om villkorligt fängelse ersätter den nuvarande villkorliga domen eller&lt;br&gt;införs som en ny egen påföljd. Det finns också anledning att överväga om,&lt;br&gt;såsom fallet är i vissa andra länder, även kortvariga fängelsestraff skall&lt;br&gt;kunna kombineras med böter. Detta kan vara en möjlighet att markera ett&lt;br&gt;förhöjt straffvärde på ett annat sätt än genom en längre strafftid. Även andra&lt;br&gt;lösningar kan vara tänkbara.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1.3 Straffmätning och påföljdsval&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;På grundval av förslag av Fängelsestraffkommittén infördes år 1989 ny lag-&lt;br&gt;stiftning om straffmätning och påföljdsval (SFS 1988:942-948). Den nya&lt;br&gt;lagstiftningen innebär att de principer som låg bakom den s.k. behand-&lt;br&gt;lingstanken har fått träda i bakgrunden vid domstolarnas påföljds-&lt;br&gt;bestämning. Brottet och inte brottslingen ställs uttryckligen i centrum för&lt;br&gt;påföljdsbestämningen och principerna om legalitet och proportionalitet&lt;br&gt;betonas (jfr prop. 1987/88:120, bet. 1987/88:JuU 45). Jag återkommer något&lt;br&gt;till Fängelsestraffkommitténs förslag i avsnitt 3.1.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1.4 Straffskaleöversyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén har i sitt huvudbetänkande ingående diskuterat&lt;br&gt;behovet av och principerna för en straffskalereform. Kommittén har belyst&lt;br&gt;den historiska utvecklingen på området, analyserat och värderat bärkraften&lt;br&gt;av olika argument som åberopats vid straffskaleändringar samt prövat för-&lt;br&gt;och nackdelar med skilda straffskalekonstruktioner. Kommittén har för sin&lt;br&gt;del funnit att uppgiften att se över straffskaloma och att anpassa dem till&lt;br&gt;nutida värderingar är angelägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag framhålla att den översyn som kommittén genomfört&lt;br&gt;enligt min mening visar betydelsen av att i ett sammanhang överväga och&lt;br&gt;pröva vilka straffskalor som bör vara knutna till olika brott även om över-&lt;br&gt;synen inte visar på några påtagliga brister i de relationer som nu gäller&lt;br&gt;mellan olika brotts straffskalor. I vissa hänseenden innebär emellertid&lt;br&gt;kommitténs förslag positionsförskjutningar som är angelägna att ta till vara.&lt;br&gt;Jag återkommer till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan berört anser jag i motsats till kommittén att det inte finns Prop. 1992/93:141&lt;br&gt;något behov av en generell matematisk nedjustering av samtliga straff-&lt;br&gt;skalor. Även om mitt förslag således begränsas till vissa särskilda brott&lt;br&gt;anser jag att det finns skäl att något beröra vissa av kommitténs generella&lt;br&gt;synpunkter på utformningen av straffskalor. Jag tänker närmast på kom-&lt;br&gt;mitténs uppfattning om det angelägna i att minska överlappningen mellan&lt;br&gt;straffskaloma för de olika graderna av de gradindelade brotten. Som jag&lt;br&gt;kommer att utveckla närmare i det följande (avsnitt 3.1) instämmer jag i&lt;br&gt;princip i kommitténs uppfattning. Mina förslag innebär också att över-&lt;br&gt;lappningen mellan straffskaloma i vissa fall kommer att bli mindre än den&lt;br&gt;normalt har varit. Jag föreslår dock här justeringar av detta slag endast i de&lt;br&gt;fall där jag av andra skäl funnit anledning att föreslå att de aktuella straff-&lt;br&gt;skaloma bör ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En huvudtanke och genomgående linje i Fängelsestraffkommitténs&lt;br&gt;förslag är en sänkning av förmögenhetsbrottens och en höjning av främst&lt;br&gt;våldsbrottens straffvärde. I princip delar jag kommitténs uppfattning om i&lt;br&gt;vilken riktning en relativ förskjutning av straffvärdet för olika brott bör ske.&lt;br&gt;Som jag tidigare berört är jag emellertid inte beredd att godta en sådan&lt;br&gt;generell sänkning av straffskaloma för främst förmögenhetsbrott som kom-&lt;br&gt;mittén förordat. Som jag återkommer till anser jag tvärtom att det vid vissa&lt;br&gt;förmögenhetsbrott finns anledning att markera det allvar med vilket lagstif-&lt;br&gt;taren ser på brottet genom en höjning av straffskalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med kommittén anser jag visserligen att det finns anledning att se&lt;br&gt;något allvarligare på våldsbrott och andra brott som innebär en kränkning&lt;br&gt;av den personliga integriteten än vad som hittills varit fallet. I allmänhet&lt;br&gt;lägger emellertid de nuvarande straffskaloma inte något hinder för en sådan&lt;br&gt;anpassning av påföljderna efter ändrade värderingar och samhälls-&lt;br&gt;förhållanden. Såväl vissa statistiska uppgifter som ett antal prejudikat från&lt;br&gt;Högsta domstolen talar också för att straffnivåerna för de aktuella typerna&lt;br&gt;av brott är på väg att höjas även utan att lagstiftningen har förändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På mitt initiativ genomförs nu en undersökning av domstolarnas straff-&lt;br&gt;mätningspraxis och dess utveckling. Undersökningen kommer att presen-&lt;br&gt;teras under år 1993. I avvaktan på undersökningen anser jag inte att det&lt;br&gt;heller på detta område finns underlag för några generella straffskale-&lt;br&gt;justeringar. Som jag återkommer till bör emellertid straffskaloma vid vissa&lt;br&gt;brott justeras, bl.a. i syfte att stryka under vikten av skydd för den person-&lt;br&gt;liga integriteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellt bör anmärkas att jag i det följande, när jag redovisar Fängel-&lt;br&gt;sestraffkommitténs förslag, bortser från de automatiska nedjusteringar som&lt;br&gt;är en följd av grundtanken i kommitténs förslag och som har att göra med&lt;br&gt;både kommitténs förslag beträffande skärpning av den villkorliga fri-&lt;br&gt;givningen och dess önskan att genomföra en försiktig sänkning av straff-&lt;br&gt;nivån. I de fall kommittén har föreslagit något som avviker från den&lt;br&gt;generella justeringen redovisar jag i vilken riktning, höjande eller sänkande,&lt;br&gt;som förslaget går. Kommitténs förslag innehåller naturligen förslag till&lt;br&gt;ändringar avseende i stort sett samtliga brott i brottsbalken och därutöver en&lt;br&gt;mängd stadganden i specialstraffrätten. Remissinstanserna har i stor ut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sträckning lämnat förslagen till ändringar avseende särskilda brott utan&lt;br&gt;erinran. Min redovisning av vad remissinstanserna har anfört inskränker sig&lt;br&gt;till de fall där de har uttalat sig särskilt om ett visst brott.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens förslag om&lt;br&gt;åtgärder mot olovligt brukande av tillgripet fortskaffnings-&lt;br&gt;medel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I rättsfallet NJA 1990 s. 9 slog Högsta domstolen fast att tillgrepp av fort-&lt;br&gt;skaffningsmedel (8 kap. 7 § brottsbalken) inte kan utgöra förbrott till häleri&lt;br&gt;(9 kap. 6 § brottsbalken). Mot bakgrund av detta framför Riksåklagaren&lt;br&gt;(RÅ) och Rikspolisstyrelsen (RPS) i en gemensam hemställan förslag om&lt;br&gt;ändringar i strafflagstiftningen bl.a. i syfte att ge polis och åklagare möjlig-&lt;br&gt;het att ingripa med personella straffprocessuella tvångsmedel mot den som&lt;br&gt;påträffas i en stulen bil men som påstår att han inte tillgripit bilen själv utan&lt;br&gt;övertagit den från annan. I sin gemensamma framställning anför myndig-&lt;br&gt;heterna bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den avgörande frågan (i rättsfallet, min anmärkning) var om det föregående&lt;br&gt;tillgreppet av bilen kunde anses utgöra ett förbrott till häleri genom att&lt;br&gt;bilen, såsom förutsätts i bestämmelsen om häleri, ”frånhänts” ägaren genom&lt;br&gt;brottet. Domstolarna ansåg inte att ett tillgrepp av fortskaffningsmedel&lt;br&gt;innebär ett sådant frånhändande och O dömdes därför endast för olovligt&lt;br&gt;brukande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan för normalgraden av olovligt brukande är böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader. Är brottet grovt kan dömas till fängelse i&lt;br&gt;högst två år. Omständigheter som kan medföra att brottet bedöms som grovt&lt;br&gt;är exempelvis att gärningen avsett mycket värdefull egendom eller&lt;br&gt;förorsakat stor skada eller olägenhet (se kommentaren till BrB I, femte&lt;br&gt;uppl., s. 620, som återger departementschefens uttalande i prop. 1985/86:65&lt;br&gt;s. 47). Exemplen passar generellt sett inte in på fallet att någon olovligen&lt;br&gt;brukar ett tillgripet fortskaffningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgrepp av fortskaffningsmedel är en brottstyp som under den senaste&lt;br&gt;tioårsperioden har ökat ständigt. Antalet biltillgrepp har nära nog&lt;br&gt;tiodubblats sedan år 1981. År 1989 anmäldes sammanlagt 78 215 tillgrepp&lt;br&gt;eller försök till tillgrepp av olika fortskaffningsmedel, fördelade på 69 033&lt;br&gt;bilar, 3 386 motorcyklar och 5 796 mopeder. Detta innebar en ökning från&lt;br&gt;1988 med nästan 10 000 fordon. Brottstypen är starkt koncentrerad till&lt;br&gt;storstäderna. Den som utsätts för ett fordonstillgrepp åsamkas vanligen&lt;br&gt;ekonomisk skada och personliga olägenheter samtidigt som samhället och&lt;br&gt;försäkringsbolag drabbas ekonomiskt. Tillgripna personbilar används också&lt;br&gt;i en inte obetydlig omfattning i samband med annan brottslighet. Det råder&lt;br&gt;ingen tvekan om att ökningen av biltillgreppen numera har nått en sådan&lt;br&gt;nivå att de utgör ett stort kriminalpolitiskt problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken är det mycket vanligt att den som påträffas i en tillgripen bil&lt;br&gt;hävdar att han inte själv tillgripit bilen utan att han ”övertagit” den från&lt;br&gt;någon annan. Bevisläget blir då ofta sådant att uppgiften måste godtas och&lt;br&gt;att lagföring kan ske endast för olovligt brukande trots att det finns en stark&lt;br&gt;misstanke om att vederbörande själv har tillgripit bilen. Även om skäl till&lt;br&gt;häktning föreligger med hänsyn till att det är fråga om upprepad och&lt;br&gt;likartad brottslighet eller att det finns risk för att bevis undanröjs utgör&lt;br&gt;straffskalan för olovligt brukande i normalfallet hinder mot anhållande eller&lt;br&gt;häktning. Den misstänkte måste då friges efter ett kort förhör, även om det&lt;br&gt;kan konstateras att denne, vanligen en ungdom, befinner sig i en period av&lt;br&gt;massiv brottslighet där flera personer i samma gäng kan ingå. I sådana fall&lt;br&gt;föreligger dessutom ofta utredningssvårigheter med avseende på den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktuella gärningen. Dessa svårigheter ökar självfallet om den misstänkte Prop. 1992/93:141&lt;br&gt;inte kan frihetsberövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ och RPS finner situationen mycket otillfredsställande och gör gällande&lt;br&gt;att lagstiftningen bör ändras så att straffskalan för det brott som det är fråga&lt;br&gt;om i den angivna situationen kommer att innehålla fängelse i ett år eller där-&lt;br&gt;över. RÅ och RPS diskuterar tre olika alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den första lösningen skulle häleriparagrafen ändras så att krav inte&lt;br&gt;längre ställs på att egendomen frånhänts ägaren genom brott utan att det&lt;br&gt;skulle vara tillräckligt för att häleriansvar skall inträda att besittningsrubb-&lt;br&gt;ning har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en annan tänkbar lösning anförs att rekvisiten för tillgrepp av fort-&lt;br&gt;skaffningsmedel ändras så att det för straffansvar skall vara tillräckligt att&lt;br&gt;någon olovligen tager eller brukar fortskaffningsmedlet, i stället för tager&lt;br&gt;och brukar som lydelsen i paragrafen är för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje lösningen som RÅ och RPS anger är att föreskriva att&lt;br&gt;brukande av olovligt tillgripet fortskaffningsmedel regelmässigt skall&lt;br&gt;bedömas som en grov form av olovligt brukande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagsställarna förordar det tredje förslaget som det mest ändamåls-&lt;br&gt;enliga och lagtekniskt minst ingripande. De föreslår därvid att tredje stycket&lt;br&gt;i 10 kap. 7 § brottsbalken ges följande lydelse: ”Är brott enligt första&lt;br&gt;stycket grovt, döms till fängelse i högst två år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen avsett olovligen&lt;br&gt;tillgripet motordrivet fortskaffningsmedel eller mycket värdefull egendom&lt;br&gt;eller om det förorsakat stor skada eller olägenhet.”&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Våldskommissionens förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Våldskommissionen avgav sitt slutbetänkande i november 1990. Kom-&lt;br&gt;missionen hade som uppdrag att komma med förslag som skulle kunna&lt;br&gt;motverka våldet och förbättra stödet till brottsoffer. Dess huvuduppgift var&lt;br&gt;enligt direktiven att fånga upp och stötta det breda engagemanget mot&lt;br&gt;våldet och för brottsoffren. I uppdraget låg att öka skyddet för grupper som&lt;br&gt;löper särskild risk att utsättas för våld, att främja åtgärder som är ägnade att&lt;br&gt;motverka våldet, särskilt på gator och torg, samt att förbättra möjligheterna&lt;br&gt;att ingripa mot våldsverkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen lägger fram förslag av olika karaktär i syfte att minska&lt;br&gt;förekomsten av våld i samhället. Bland dem kan nämnas åtgärder för att för-&lt;br&gt;ändra miljöer där våld uppstår, särskilda insatser mot ungdomsbrottslingar,&lt;br&gt;punktmarkering av vaneförbrytare och åtgärder för att förbättra det lokala&lt;br&gt;samarbetet mot brott genom lokala brottsförebyggande organ i kommu-&lt;br&gt;nerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen lägger även fram förslag i syfte att påverka påföljdsvalet&lt;br&gt;vid misshandel av normalgraden samt ett förslag om ändring av graderingen&lt;br&gt;av brottet övergrepp i rättssak (17 kap. 10 § brottsbalken). Av kommissio-&lt;br&gt;nens förslag avser jag att i detta sammanhang behandla sistnämnda två för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3.1 Påföljdsval vid misshandel av normalgraden&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:141&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen utgår från ett uttalande i förarbetena till brottsbalken i vilket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uttalas att misshandel som inte är av bagatellartad natur normalt bör föran-&lt;br&gt;leda fängelse. Utifrån Högsta domstolens praxis under senare år anser sig&lt;br&gt;kommissionen kunna konstatera att det numera råder tveksamhet om den&lt;br&gt;grundtanken fortfarande är vägledande vid domstolarnas påföljdsval och att&lt;br&gt;det kan förväntas en ökad användning av icke frihetsberövande påföljd vid&lt;br&gt;misshandelsbrott av normalgraden, en utveckling som kommissionen finner&lt;br&gt;mindre lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen föreslår därför att andra stycket i 30 kap. 4 § brottsbalken&lt;br&gt;ändras så att det på ett tydligare sätt framgår att vissa brott, däribland miss-&lt;br&gt;handel, är av sådan art att fängelse skall vara normalpåföljd för de brotten.&lt;br&gt;Den föreslagna lydelsen är ”som skäl för fängelse får rätten beakta 1. brotts-&lt;br&gt;lighetens straffvärde, 2. att brottet är av sådan art att särskilda skäl krävs för&lt;br&gt;annan påföljd eller 3. att den tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3.2 Hot mot parter och vittnen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Att parter och vittnen fritt och sanningsenligt kan avge sina utsagor inför&lt;br&gt;polis och domstolar utgör enligt Våldskommissionen ett av de fundament&lt;br&gt;som den svenska rättsordningen vilar på. Angrepp mot parter och vittnen&lt;br&gt;utgör angrepp på samhället. Om samhället inte förmår skydda parter och&lt;br&gt;vittnen från övergrepp hotas hela rättsordningen. I syfte att inskärpa hur&lt;br&gt;allvarligt rättsordningen ser på övergrepp i rättssak föreslår kommissionen&lt;br&gt;att bestämmelsen i brottsbalken om påföljd för normalgraden av övergrepp i&lt;br&gt;rättssak anpassas till påföljden för mened. Det skulle innebära att det för&lt;br&gt;brott av normalgraden endast kan följa fängelse och att böter förbehålls&lt;br&gt;gärningar som kan bedömas som ringa brott.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Åtgärder för att motverka psykiskt våld&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.4.1 Den straffrättsliga regleringen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det finns en mängd olika beteenden som kan betraktas som övergrepp mot&lt;br&gt;annan utan att fysiskt våld används eller någon fysisk skada tillfogas offret.&lt;br&gt;För den enskilde kan även ett sådant övergrepp få svåra och långvariga följ-&lt;br&gt;der. Psykiskt våld är sålunda ett problem i samhället. Problemet är emel-&lt;br&gt;lertid mångfacetterat, och det låter sig inte lätt regleras straffrättsligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nuvarande straffrättsliga regleringen finns ett antal bestämmelser&lt;br&gt;som kan tänkas bli tillämpliga när det gäller att beivra övergrepp som kan&lt;br&gt;betecknas som någon form av psykiskt våld. Nedan följer en kort redo-&lt;br&gt;görelse för några sådana bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Misshandel (3 kap. 5 § brottsbalken). För misshandel döms den som till-&lt;br&gt;fogar någon annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta. Likaså är det&lt;br&gt;misshandel när någon försätter en annan person i vanmakt eller något annat&lt;br&gt;sådant tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sjukdom hänförs även psykisk sjukdom och psykisk invaliditet.&lt;br&gt;Handlingen skall sålunda medföra ett psykiskt lidande som medför en medi-&lt;br&gt;cinskt påvisbar effekt, t.ex. psykisk chock eller neuros.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan antas att det i fall av allvarligt psykiskt våld kan uppkomma&lt;br&gt;sådana medicinskt påvisbara effekter som hänger samman med våldet att&lt;br&gt;ansvar för misshandel kan komma i fråga för den som har gjort sig skyldig&lt;br&gt;till övergreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vållande till kroppsskada eller sjukdom (3 kap. 8 § brottsbalken). I de&lt;br&gt;fall där ansvar inte kan utkrävas för misshandel på grund av att gär-&lt;br&gt;ningsmannen inte haft uppsåt att åstadkomma den ansvarsgrundande effek-&lt;br&gt;ten kan det komma i fråga att bedöma hans oaktsamma handlande som&lt;br&gt;vållande till kroppsskada eller sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda kan den som av oaktsamhet åsamkar någon annan ett medicinskt&lt;br&gt;påvisbart psykiskt lidande dömas för vållande till sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljöbrott (3 kap. 10 § brottsbalken). Om vållande till sjukdom har&lt;br&gt;begåtts genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som i&lt;br&gt;enlighet med arbetsmiljölagen (1977:1160) ålegat honom till förebyggande&lt;br&gt;av ohälsa eller olycksfall skall han dömas för arbetsmiljöbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetstagare blir utsatt för psykiskt våld på arbetsplatsen kan&lt;br&gt;sålunda ansvar enligt detta lagrum utkrävas av den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet har åsidosatt sina åligganden i enlighet med arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemfridsbrott (4 kap. 6 § första stycket brottsbalken). I de fall där någon&lt;br&gt;uppsöker en annan person i dennes bostad i endast terroriserande syfte kan&lt;br&gt;den aktuella bestämmelsen om hemfridsbrott bli ulllämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ofredande (4 kap. 7 § brottsbalken). Som ofredande straffas handlingar&lt;br&gt;av vitt skilda slag. Dit hör bl.a. om någon avsiktligen knuffar eller rycker&lt;br&gt;och sliter i en annan person, om gärningen inte är att bedöma som miss-&lt;br&gt;handel eller försök därtill. Andra handlingar som kan falla under be-&lt;br&gt;stämmelsen är om någon antastar en kvinna med t.ex. klappar eller&lt;br&gt;smekningar. Upprepade telefonpåringningar eller brevförsändelser liksom&lt;br&gt;falska meddelanden kan, om de utgör en kännbar fridskränkning, bedömas&lt;br&gt;som ofredande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förtal (5 kap. 1 § brottsbalken). En form av trakasserier som kan tänkas&lt;br&gt;förekomma på t.ex. en arbetsplats är att någon medarbetare utpekas som&lt;br&gt;brottslig eller på något annat sätt klandervärd. Om sådana uppgifter sprids i&lt;br&gt;syfte att utsätta den utpekade för andras missaktning kan ansvar utkrävas för&lt;br&gt;förtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förolämpning (5 kap. 3 § brottsbalken). Den som smädar någon annan&lt;br&gt;genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom något annat&lt;br&gt;skymfligt beteende mot honom kan dömas för förolämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sexuellt ofredande (6 kap. 7 § andra stycket brottsbalken). För sexuellt&lt;br&gt;ofredande skall den dömas som bl.a. genom ord eller handling på ett uppen-&lt;br&gt;bart sedlighetssårande sätt uppträder anstötligt mot någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I olika sammanhang har belysts att sexuellt ofredande på arbetsplatser är&lt;br&gt;förekommande i inte obetydlig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överträdelse av besöksförbud (24 § lagen /1988:688/ om besöksförbud).&lt;br&gt;En person kan meddelas besöksförbud vilket innebär att personen förbjuds&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att besöka eller på annat sätt ta kontakt med en annan person eller att följa&lt;br&gt;efter den andre. Besöksförbud får meddelas om det på grund av särskilda&lt;br&gt;omständigheter finns risk för att den som meddelas förbudet kommer att be-&lt;br&gt;gå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som&lt;br&gt;förbudet skall skydda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet bakom regleringen med ett särskilt besöksförbud är främst att&lt;br&gt;skapa ett extra skydd för förföljda och trakasserade kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4.2 Behovet av ändringar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I sitt av riksdagen i den delen godtagna betänkande Vissa straffrättsliga&lt;br&gt;frågor m.m. (bet. 1990/91:JuU3, rskr. 1990/91:15) har justitieutskottet bl.a.&lt;br&gt;behandlat vissa frågor om psykiskt våld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet (s. 10 f.) redogör utskottet för vad föredragande statsrådet&lt;br&gt;uttalat i förarbetena till brottsbalken (prop. 1962:10 s. 90 B) i frågan om&lt;br&gt;straffbarhet av olika former av psykisk påverkan. Av den redogörelsen&lt;br&gt;framgår att det är avsett att vissa svårare former av psykisk påverkan skall&lt;br&gt;falla under brottsbalkens misshandelsbegrepp. Mot bakgrund av lagtekniska&lt;br&gt;svårigheter har i förarbetena inte dragits upp någon bestämd gräns för när&lt;br&gt;svårare psykisk påverkan skall anses föreligga. Det närmare ställnings-&lt;br&gt;tagandet till gränsdragningsproblemet har i stället överlämnats till rätts-&lt;br&gt;tillämpningen. Av förarbetena till brottsbalken framgår också att, om&lt;br&gt;gärningen i ett sådant gränsfall inte kan bedömas som misshandel, det ofta&lt;br&gt;kan föreligga någon form av frihets- eller fridsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskottet konstaterar i betänkandet att det saknas refererad rättspraxis&lt;br&gt;från Högsta domstolen och hovrätterna i frågan om psykiskt våld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att psykiskt våld och då särskilt mobbning är vanligt&lt;br&gt;förekommande och många gånger kan skada mer än fysiskt våld anser ut-&lt;br&gt;skottet att en översyn av den straffrättsliga regleringen av psykiskt våld är&lt;br&gt;erforderlig. I samband med en sådan översyn bör det enligt utskottets&lt;br&gt;mening göras en uppskattning av antalet straffbara övergrepp av psykiskt&lt;br&gt;våld. Utskottet anser också att det i sammanhanget bör övervägas i vilken&lt;br&gt;utsträckning det är möjligt att genom en tydligare straffrättslig reglering öka&lt;br&gt;skyddet för människor som utsätts för sådant våld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om psykiska trakasserier har behandlats av riksdagen i olika sam-&lt;br&gt;manhang (se t.ex. bet. 1990/91 :AU8, AU17 och AU22). Det har då rört sig&lt;br&gt;om främst mobbning och sexuella trakasserier på arbetsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av riksdagens uttalande har inom Justitiedepartementet&lt;br&gt;utarbetats en kort promemoria. Med den som underlag inbjöd Justitie-&lt;br&gt;departementet som nämnts till en hearing i maj 1992. Promemorian innehöll&lt;br&gt;ett antal frågor som låg till underlag för diskussionen vid hearingen.&lt;br&gt;Diskussionen fokuserades kring dels kunskapen om faktisk förekomst av&lt;br&gt;psykiskt våld och vilken forskning som bedrivs samt dels rättsväsendets&lt;br&gt;hantering av de fall av psykiskt våld som kommer till myndigheternas&lt;br&gt;kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina övergripande överväganden i anslutning till de problemställningar&lt;br&gt;som ämnet aktualiserar kommer jag att redovisa i avsnitt 3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Sexuellt ofredande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 juli 1992 genomfördes flera förändringar i brottsbalkens regler om&lt;br&gt;sexualbrott i 6 kap. Ändringarna föranleddes av förslag i departements-&lt;br&gt;promemorian Sexuella övergrepp mot barn m.m. (Ds 1989:6), vilken i sin&lt;br&gt;tur till del var initierad av en framställning från riksdagen. Den i detta&lt;br&gt;sammanhang viktigaste förändringen var att två nya grova grader infördes,&lt;br&gt;grovt sexuellt tvång och grovt sexuellt utnyttjande. Straffskalan för de nya&lt;br&gt;brotten bestämdes till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.&lt;br&gt;Ändringarna låg i linje med de förslag som framfördes i promemorian. För&lt;br&gt;närmare detaljer hänvisas till den och till prop. 1991/92:35 samt justitie-&lt;br&gt;utskottets betänkande 1991/92:JuU7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian diskuteras huruvida maximistraffet för sexuellt ofre-&lt;br&gt;dande, som för närvarande är fängelse i högst ett år, bör höjas. Straff-&lt;br&gt;bestämmelsen återfinns i 6 kap. 7 § brottsbalken. I paragrafens första stycke&lt;br&gt;föreskrivs straff för den som sexuellt berör barn under femton år utan att det&lt;br&gt;är fråga om sexuellt umgänge eller som förmår barnet att företa eller&lt;br&gt;medverka i en handling av sexuell innebörd. I andra stycket straffbeläggs&lt;br&gt;blottande och andra uppenbart sedlighets sårande handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorian talar en jämförelse mellan straffvärdet hos vissa av&lt;br&gt;de handlingar som avses med bestämmelserna om sexuellt ofredande och&lt;br&gt;andra sexualbrott för att straffet för sexuellt ofredande bör höjas och att&lt;br&gt;straffmaximum bör sättas till i vart fall hälften av vad som gäller för&lt;br&gt;sexuellt utnyttjande av underårig. Med hänvisning till den inom Justitiede-&lt;br&gt;partementet pågående straffskaleöversynen lades det inte fram något förslag&lt;br&gt;om höjning av maximistraffet för sexuellt ofredande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieutskottet förutsätter i sitt betänkande med anledning av pro-&lt;br&gt;positionen med förslag till ändringar i 6 kap. brottsbalken att frågan om&lt;br&gt;straffskalan för sexuellt ofredande skall tas upp igen. Mina närmare över-&lt;br&gt;väganden och mitt förslag återkommer jag till i det följande (avsnitt 3.1.4).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 ”Vapenamnesti”&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Slutbetänkandet avgivet av 1987 års vapenutredning (SOU 1989:44) Över-&lt;br&gt;syn av vapenlagstiftningen innehåller bl.a. ett förslag om vapenamnesti,&lt;br&gt;med vilket menas att allmänheten under en period till polisen skall straffritt&lt;br&gt;kunna lämna in vapen och ammunition som man innehar utan att vara&lt;br&gt;berättigad till det. Utredningen hänvisar till erfarenheter från Danmark som&lt;br&gt;tillåtit sådan inlämning under en begränsad period såväl år 1970 som år&lt;br&gt;1986 med gott resultat. Vidare betonar utredningen att det inte är ovanligt&lt;br&gt;att polismyndigheterna får förfrågningar från privatpersoner som vill bli av&lt;br&gt;med vapen som de inte har gällande tillstånd för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att övervägande skäl talar för att man bör pröva att&lt;br&gt;tillåta straffri inlämning under ett års tid. Inlämningen måste ske frivilligt&lt;br&gt;och inlämnaren skall kunna vara anonym. Inlämnade vapen som är anmälda&lt;br&gt;som stulna skall lämnas tillbaka till ägaren. Vapen av musealt eller militärt&lt;br&gt;intresse bör enligt utredningen kunna bevaras. I övrigt bör de inlämnade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vapnen förstöras. Jag återkommer strax (avsnitt 3.2) med en närmare Prop. 1992/93:141&lt;br&gt;redovisning av mina överväganden samt den närmare utformningen av&lt;br&gt;straffriheten. Utredningens lagförslag bör fogas till protokollet i detta&lt;br&gt;ärende som bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Ändringar av straffskalor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Allmänna utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de bestämmelser om straffmätning som trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1989 är huvudprincipen att straff skall mätas ut efter brottets eller den sam-&lt;br&gt;lade brottslighetens straffvärde. Vid bedömningen av straffvärdet skall&lt;br&gt;domstolen särskilt beakta den skada, kränkning eller fara som gärningen&lt;br&gt;inneburit men också vad gärningsmannen insett eller bort inse om detta&lt;br&gt;liksom de avsikter eller motiv som han haft för sitt handlande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta rättstillämpningen ges i särskilda paragrafer exempel&lt;br&gt;på olika omständigheter som skall beaktas som försvårande och för-&lt;br&gt;mildrande vid straffmätningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundtanken bakom dessa bestämmelser är att markera att principerna&lt;br&gt;om ekvivalens och proportionalitet skall vara vägledande för domstolarnas&lt;br&gt;straffmätning så att lika svåra brott skall bestraffas lika strängt och svårare&lt;br&gt;brott skall straffas strängare än lindrigare brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att dessa principer bör vara vägledande för straffmätningen föreligger&lt;br&gt;det stor enighet om. Erfarenheten visar dock att uppfattningarna om vad&lt;br&gt;som är lika svåra brott och vad som är svårare och lindrigare brott i hög&lt;br&gt;grad kan skifta mellan olika tider, olika kulturer och olika personer.&lt;br&gt;Avsikten med de nya straffmätningsreglema är emellertid inte att de en-&lt;br&gt;skilda domarnas värdering av olika brotts straffvärde skall vara avgörande&lt;br&gt;för straffmätningen. Målsättningen är givetvis att straffnivån för olika brott&lt;br&gt;skall vara oberoende av vilken domare som dömer i det enskilda fallet.&lt;br&gt;Detta har i lagtexten markerats genom att det anges att straffmätningen skall&lt;br&gt;ske med beaktande av intresset av en enhetlig rättstillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligt att uppgiften att ansvara för att rättstillämpningen sker&lt;br&gt;med beaktande av både proportionalitets- och ekvivalensprincipema och&lt;br&gt;likhetsprincipen i första hand måste ankomma på domstolarna. Någon&lt;br&gt;möjlighet för lagstiftaren att kunna förutse alla variationer som verkligheten&lt;br&gt;kan bjuda på finns inte. Utan att rubba de grundläggande principerna går det&lt;br&gt;inte heller att fånga verkligheten i ett system som tillåter rättstillämpningen&lt;br&gt;att bli en enkel subsumtion under givna regler. Vi måste acceptera att&lt;br&gt;lagstiftning är ett relativt trubbigt instrument i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad lagstiftaren kan göra är att ange de ramar inom vilka rättstillämp-&lt;br&gt;ningen kan röra sig och de grundläggande principer som då skall tillämpas.&lt;br&gt;Ett styrmedel är härvidlag de straffskalor som anknyter till olika brott. Ge-&lt;br&gt;nom straffskaloma markerar lagstiftaren sin värdering av olika brottstypers&lt;br&gt;straffvärde och vägleder därigenom domstolarnas straffmätning i enskilda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fall. Ett annat styrmedel är straffmätningsregler av det slag som nu har&lt;br&gt;införts i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika brottsbeskrivningar som vi har i vår strafflagstiftning omfattar&lt;br&gt;ofta både gärningar med ett mycket högt straffvärde och sådana som har ett&lt;br&gt;lågt straffvärde. Överväganden beträffande vilken straffskala som skall&lt;br&gt;gälla för gärningar som faller under en viss brottsbeskrivning måste därför&lt;br&gt;alltid ske med hänsyn till både de grövsta och de lindrigaste fallen. Detta&lt;br&gt;kan tillgodoses på olika sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén har i sitt huvudbetänkande diskuterat tre olika&lt;br&gt;principer för straffskalomas konstruktion (SOU 1986:14 s. 153 ff.). Straff-&lt;br&gt;skalorna kan vara heltäckande och således omfatta alla tänkbara fall av&lt;br&gt;brottet. De kan ta sikte på normalfallen av brottet och kompletteras med för-&lt;br&gt;hållandevis generösa möjligheter att avvika från den i straffbestämmelsen&lt;br&gt;angivna skalan. Slutligen kan de vara inriktade på huvuddelen av de fall&lt;br&gt;som ryms inom bestämmelsen samtidigt som det kan finnas möjlighet att i&lt;br&gt;undantagsfall avvika från skalan. Den senaste typen av skalor är den som&lt;br&gt;för närvarande utnyttjas i svensk rätt. Fängelsestraffkommitténs förslag&lt;br&gt;innebär att detta även skall gälla i framtiden. Denna ståndpunkt har till-&lt;br&gt;styrkts av samtliga remissinstanser som berört frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också jag delar kommitténs uppfattning. För denna ståndpunkt talar&lt;br&gt;främst att domstolarna är vana vid denna typ av skalor och att en principiell&lt;br&gt;omläggning alltid medför risker för att tillämpningen åtminstone inled-&lt;br&gt;ningsvis blir osäker och ojämn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att jag förordar att straffskaloma även i framtiden bör konstrueras med&lt;br&gt;inriktning på huvuddelen av fallen innebär inte att jag anser att det saknas&lt;br&gt;anledning att kritiskt granska om det omfång som straffskaloma nu har är&lt;br&gt;lämpligt. Som jag tidigare har nämnt (avsnitt 2.1.4) finns det emellertid inte&lt;br&gt;i detta sammanhang anledning att genomföra en total översyn av straff-&lt;br&gt;skaloma på sätt som Fängelsestraffkommittén föreslår. De förslag angående&lt;br&gt;straffskaloma som jag nu lägger fram är därför i princip begränsade till&lt;br&gt;vissa särskilda brott där åtgärder framstår som särskilt angelägna. Ett skäl&lt;br&gt;till detta är det omfattande uppdrag som nyligen lämnats till Straffsystem-&lt;br&gt;kommittén. I direktiven (Dir. 1992:47) framhålls att det står kommittén fritt&lt;br&gt;att föreslå förändringar även när det gäller straffskalorna. Mot den&lt;br&gt;bakgrunden kommer jag inte heller att närmare gå in på resonemang&lt;br&gt;rörande straffskalomas allmänna utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med dessa utgångspunkter har jag inskränkt min översyn till straff-&lt;br&gt;skalorna för vissa enskilda brott och då främst våldsbrott och andra&lt;br&gt;integritetskränkande gärningar. Översynen har såväl en systematisk in-&lt;br&gt;riktning, på det sättet att straffskalan för ett enskilt brott kan behöva&lt;br&gt;anpassas efter den struktur som i övrigt gäller i strafflagstiftningen, som en&lt;br&gt;materiell sida. Med det senare avses att straffvärdet för ett brott, som det&lt;br&gt;kommer till uttryck i straffskalan kan behöva justeras. Jag vill dock un-&lt;br&gt;derstryka att syftet med att utdöma straff ytterst är att markera samhällets&lt;br&gt;ogillande av vissa normöverträdelser samtidigt som, när det gäller brott mot&lt;br&gt;enskilda, offret härigenom får en upprättelse. Det förtjänar dock att i&lt;br&gt;sammanhanget betona att de justeringar som görs nu i allmänhet inte är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsedda att påverka den straffmätning som tillämpas i dag. De höjningar av&lt;br&gt;straffmaxima som föreslås skall således inte tas till intäkt för en allmän&lt;br&gt;uppjustering av straffen för de aktuella brotten. Frågan om större för-&lt;br&gt;ändringar av straffmätningsreglema kan det finnas anledning att återkomma&lt;br&gt;till efter det att den av mig initierade undersökningen av straffmät-&lt;br&gt;ningspraxis vid vissa våldsbrott har slutförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan vid gradindelade brott&lt;br&gt;Överlappningar förekommer regelmässigt vid gradindelade brott. Som&lt;br&gt;exempel kan nämnas att straffskalan för stöld i dag sträcker sig från&lt;br&gt;allmänna fängelseminimum till fängelse i två år medan minimum för grov&lt;br&gt;stöld är fängelse i sex månader och maximum fängelse i sex år. Straffskalan&lt;br&gt;för stöld överlappar alltså straffskalan för grov stöld med ett och ett halvt år.&lt;br&gt;I vissa fall är överlappningen än mer markerad än i det exempel som jag nu&lt;br&gt;nämnt. I praktiken är det emellertid endast i sällsynta fall som domstolarna&lt;br&gt;utnyttjar den del av straffskalan för den lägre graden som överlappar&lt;br&gt;straffskalan för den högre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén har efter en analys av olika omständigheter som&lt;br&gt;kan åberopas för att ha överlappande straffskalor föreslagit att överlapp-&lt;br&gt;ningen bibehålls men minskas kraftigt. En stor majoritet av de remiss-&lt;br&gt;instanser som har yttrat sig i den frågan, bl.a. Svea hovrätt, Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Juridiska fakulteten i Stockholm, Sveriges&lt;br&gt;domareförbund och Sveriges advokatsamfund, ställer sig positiva till en&lt;br&gt;minskning av överlappningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skäl som Fängelsestraffkommittén åberopat för att bibehålla över-&lt;br&gt;lappningen är främst att bedömningen av ett brotts konkreta straffvärde&lt;br&gt;delvis sker efter andra grunder än de som används för att bestämma till&lt;br&gt;vilken grad brottet är att hänföra. Fängelsestraffkommittén pekar som&lt;br&gt;exempel på ett par av de försvårande omständigheter som numera finns in-&lt;br&gt;tagna i 29 kap. 2 §. De exempel kommittén anger gäller fall där den dömde&lt;br&gt;avsett att brottet skulle få allvarligare verkningar än det faktiskt fått samt då&lt;br&gt;han förmått någon annan att medverka till brottet genom missbruk av&lt;br&gt;dennes ungdom. Sådana omständigheter skall, i den mån det subjektiva&lt;br&gt;överskottet inte leder till ansvar för ett försöksbrott enligt en högre grad,&lt;br&gt;inte beaktas vid gradindelningen. Detta medför att straffvärdet för en stöld i&lt;br&gt;vissa fall kan bli så högt att det blir högre än minimistraffet för grov stöld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag också särskilt peka på att den i förhållande till&lt;br&gt;kommitténs förslag annorlunda lösning av återfallsproblematiken som&lt;br&gt;genomfördes i januari 1989 (se 29 kap. 4 § brottsbalken) medför att det vid&lt;br&gt;brott av normalgraden även vid återfall kan finnas behov att döma ut ett&lt;br&gt;högre straff än minimistraffet för den grövre graden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar således kommitténs uppfattning att det finns sakligt bärande&lt;br&gt;skäl för att bibehålla en viss överlappning av straffskalorna vid gradin-&lt;br&gt;delade brott. Även om de nuvarande överlappningarna, som kommittén med&lt;br&gt;instämmande av remissinstanserna har framhållit, framstår som omotiverat&lt;br&gt;stora anser jag att det inte i detta sammanhang finns anledning att genom-&lt;br&gt;föra någon generell reform som tar sikte på överlappningsproblematiken. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de fall jag har funnit anledning att lämna förslag som gäller gradindelningen Prop. 1992/93:141&lt;br&gt;av olika brott har jag emellertid föreslagit en minskning av överlappningen i&lt;br&gt;förhållande till vad som är vanligt för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera av de nedan behandlade straffstadgandena föreslår jag utöver&lt;br&gt;ändringarna av straffskaloma, språkliga eller redaktionella justeringar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.1 Misshandel, 3 kap. 5 § brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Fängelse i sex månader införs som maximistraff för&lt;br&gt;ringa misshandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommitténs förslag: Minimistraffet för normalgraden av&lt;br&gt;misshandel skall sättas till 100 dagsböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våldskommissionens förslag: Våldskommissionen föreslår att det i&lt;br&gt;lagtext skall klart framgå att fängelse är normalpåföljd för misshandelsbrott&lt;br&gt;av normalgraden. Kommissionen föreslår härvidlag en ändring av lydelsen i&lt;br&gt;30 kap. 4 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser, däribland Riksåklagaren,&lt;br&gt;Svea hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland, Norrköpings tingsrätt, Dom-&lt;br&gt;stolsverket och Sveriges domareförbund, avvisar tanken på att böter införs i&lt;br&gt;straffskalan för normalgraden av misshandel. Beträffande Våldskommis-&lt;br&gt;sionens förslag är remissopinionen delad. Samtliga tillfrågade allmänna&lt;br&gt;domstolar, Brottsförebyggande rådet, Justitieombudsmannen samt Sveriges&lt;br&gt;domareförbund avstyrker dock förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Misshandel innebär att uppsåtligen tillfoga&lt;br&gt;annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller att försätta personen i&lt;br&gt;vanmakt eller annat sådant tillstånd. Med kroppsskada avses t.ex. sår, svull-&lt;br&gt;nader, benbrott och funktionsrubbningar som försämrad rörelseförmåga, syn&lt;br&gt;eller hörsel. Smärta är fysiskt lidande som inte är alldeles obetydligt i&lt;br&gt;intensitet och varaktighet. Till sjukdom hänförs även psykisk sjukdom och&lt;br&gt;psykisk invaliditet. Vanmakt innebär praktiskt taget fullständig brist på&lt;br&gt;kroppslig kontroll, t.ex. medvetslöshet eller sömn. Vid gränsdragningen&lt;br&gt;mellan normalgraden av misshandel och ringa misshandel skall samtliga&lt;br&gt;omständigheter, inte bara skadans svårhet, beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minimistraffet för normalgraden av misshandel har allt sedan brotts-&lt;br&gt;balkens införande år 1965 varit allmänna fängelseminimum medan endast&lt;br&gt;böter har ingått i straffskalan för ringa brott. Redan i Straffrättskommitténs&lt;br&gt;förslag till brottsbalk underströks allvaret hos misshandelsbrottet&lt;br&gt;(SOU 1953:14 s. 137). I propositionen med förslag till brottsbalk uttalade&lt;br&gt;departementschefen att misshandelsbrott som inte är av bagatellartad natur&lt;br&gt;normalt bör föranleda fängelse (prop. 1962:10 B s. 91).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våldskommissionen gör gällande att påföljdspraxis har kommit att bli&lt;br&gt;oklar beträffande valet av påföljd vid normalgraden av misshandel. Kom-&lt;br&gt;missionen hänvisar därvid till att Högsta domstolen i NJA 1990 s. 84 II&lt;br&gt;gjort uttalanden som enligt kommissionen kan ge domstolarna upp-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fattningen att icke frihetsberövande påföljd är normalpåföljd vid ett sådant&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar flera remissinstansers, däribland Svea hovrätts, uppfattning att&lt;br&gt;det av praxis inte kan utläsas att grundtanken att misshandel av normal-&lt;br&gt;graden är ett brott av sådan art att det bör leda till fängelse har övergivits.&lt;br&gt;Att fängelse normalt skall följa på misshandel som inte är ringa talar även&lt;br&gt;senare praxis i Högsta domstolen (se bl.a. NJA 1990 s. 521 och 1991&lt;br&gt;s. 438). Även om det finns all anledning att betona det allvar med vilket&lt;br&gt;man bör se på våldsbrott saknas det enligt min mening därför skäl att nu&lt;br&gt;ändra i brottsbalken för att förtydliga att den tillämpade grundsatsen gäller.&lt;br&gt;En liknande lydelse av 30 kap. 4 § brottsbalken som den kommissionen&lt;br&gt;föreslår godtogs inte av Lagrådet i samband med återinförandet av 30 kap.&lt;br&gt;Den nu gällande lydelsen innebär inte heller i sak något annat än den&lt;br&gt;lydelse som kommissionen föreslår. Även detta talar för att inte genomföra&lt;br&gt;kommissionens förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att som Fängelsestraffkommittén föreslår införa böter i straffskalan för&lt;br&gt;misshandel av normalgraden skulle kunna tolkas som en signal att miss-&lt;br&gt;handelsbrotten bör ha ett lägre straffvärde än som nu är fallet. Jag har i det&lt;br&gt;föregående (avsnitt 2.1.2) nämnt kommitténs förslag att införa ett högt antal&lt;br&gt;dagsböter som minimistraff för ett antal brott som i dag har fängelse som&lt;br&gt;minimum. I detta sammanhang kan det inte bli fråga om att föra vidare&lt;br&gt;kommitténs förslag rörande minimistraffet för misshandel av normalgraden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att brottsbalken infördes diskuterades om det skulle&lt;br&gt;finnas en ringa grad av misshandel. Straffrättskommittén föreslog en sådan&lt;br&gt;med straffskalan böter eller fängelse i högst sex månader medan pro-&lt;br&gt;positionen upptog ett förslag med en ringa variant med endast böter i&lt;br&gt;straffskalan. Någon närmare motivering till varför fängelse inte togs med i&lt;br&gt;propositionens förslag lämnades inte utan departementschefen följde ett&lt;br&gt;förslag från Lagrådet i den delen (a. prop. B s. 416 och C s. 175). Även om&lt;br&gt;ringa misshandel omfattar de lindrigaste fallen av misshandel där det i stort&lt;br&gt;sett uteslutande är tillräckligt med böter som påföljd kan det tänkas&lt;br&gt;situationer där en annan påföljd framstår som påkallad. Jag tänker då på&lt;br&gt;upprepade brott som gränsar mot normalgraden av misshandel eller massiva&lt;br&gt;återfall i ringa brott. Här bör också beaktas att psykisk påverkan kan falla&lt;br&gt;under misshandelsbegreppet och att ett upprepat psykiskt våld kan leda till&lt;br&gt;så svåra följder att en sträng reaktion förefaller naturlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En berättigat sträng syn på våldsbrottslighet rimmar också, vilket även&lt;br&gt;Fängelsestraffkommittén framhåller, mindre väl med det förhållandet att&lt;br&gt;den ringa graden av misshandel har ett lägre straffmaximum än snatteri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelse i högst sex månader bör därför införas som straffmaximum vid&lt;br&gt;misshandel som är att betrakta som ringa. Avslutningsvis vill jag påpeka att&lt;br&gt;fängelse är avsett att tillämpas endast undantagsvis. Det bör även nämnas&lt;br&gt;att det bakom förslaget inte ligger någon ändrad syn på gränsdragningen&lt;br&gt;mellan det ringa brottet och misshandel av normalgraden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.2 Olaga hot, 4 kap. 5 § brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Brottet olaga hot delas in i två grader genom att en sär-&lt;br&gt;skild skala för brott som är grovt införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För normalgraden föreslås straffskalan bli böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år och för den grova graden fängelse i lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år. Detta innebär att straffmaximum för brottet höjs från två&lt;br&gt;till fyra års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommitténs förslag: Som mitt vad gäller gradin-&lt;br&gt;delningen. Kommittén föreslår ett väsentligt lägre straffmaximum för brott&lt;br&gt;av normalgraden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig i frågan godtar&lt;br&gt;förslaget om att införa en särskild skala för grova former och straffskalans&lt;br&gt;utformning för detta. Bl. a. Riksåklagaren, Svea hovrätt, Hovrätten för&lt;br&gt;Nedre Norrland, Sveriges Domareförbund och Svenska polisförbundet kriti-&lt;br&gt;serar dock det föreslagna maximistraffet, tre månaders fängelse, för normal-&lt;br&gt;graden av olaga hot. Kritiken tar bl. a. sikte på att den föreslagna&lt;br&gt;straffskalan inte skulle göra det möjligt att tillämpa reglerna om anhållande&lt;br&gt;och häktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Genom straffbudet om olaga hot stadgas straff&lt;br&gt;för vissa fall av hot. Olaga hot består i att lyfta vapen mot annan eller på&lt;br&gt;annat sätt hota med brottslig gärning på sätt som är ägnat att hos den hotade&lt;br&gt;framkalla allvarlig fruktan för egen eller annans säkerhet till person eller&lt;br&gt;egendom. Med stadgandet avses främst att bereda straffrättsligt skydd för&lt;br&gt;vissa angrepp på enskild persons känsla av trygghet till person och&lt;br&gt;egendom. Brottet är ett fridsbrott. Det är tillräckligt att hotet är ägnat att hos&lt;br&gt;den hotade framkalla allvarliga farhågor att hotet skall verkställas. Stort&lt;br&gt;avseende fästs vid hur situationen har tett sig från den hotades synpunkt.&lt;br&gt;Om gärningsmannen verkligen hade för avsikt att fullfölja hotet inverkar&lt;br&gt;inte på bedömningen av gärningens straffbarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olaga hot innebär således ett angrepp på den personliga integriteten.&lt;br&gt;Sådana angrepp bör staten allmänt sett reagera strängare mot än för närva-&lt;br&gt;rande. Svåra fall av olaga hot kan i bland utvecklas till psykisk terror och&lt;br&gt;medföra svårt lidande. För sådan brottslighet bör det kunna dömas till ett&lt;br&gt;mycket strängt straff. Det nuvarande maximistraffet, två års fängelse, anser&lt;br&gt;jag i likhet med kommittén vara för lågt. Jag delar därför kommitténs upp-&lt;br&gt;fattning att det finns ett behov av att höja maximistraffet för grova former&lt;br&gt;av olaga hot och att det samtidigt bör skapas en särskild straffskala med&lt;br&gt;enbart fängelse för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande straffskalans utformning föreslår jag att straffminimum för&lt;br&gt;grovt brott skall vara fängelse i sex månader och att maximistraffet för nor-&lt;br&gt;malgraden skall vara fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olaga hot föranleder för närvarande i stor utsträckning endast böter. Som&lt;br&gt;exempel på detta kan jag nämna att år 1991 dömdes till böter i 527 fall av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 128. Någon anledning att se strängare på sådana fall av mer lindriga olaga Prop. 1992/93:141&lt;br&gt;hot torde normalt inte finnas. De brott som bör bedömas som grova är i&lt;br&gt;princip de allvarligaste av de fall som redan i dag föranleder fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett olaga hot skall vara att bedöma som grovt bör således krävas att&lt;br&gt;brottet i betydande grad skiljer sig från ”normala” fall av olaga hot. Faktorer&lt;br&gt;som kan vara av betydelse är, förutom hotets innebörd och hur akut det&lt;br&gt;framstår, om hotet riktats mot någon med en särskilt skyddslös ställning&lt;br&gt;eller om det är fråga om upprepade allvarliga hot. En jämförelse kan här&lt;br&gt;göras med konstruktionen av det grova misshandelsbrottet (jfr prop.&lt;br&gt;1987/88:14 s. 5 ff.). Vid bedömningen av om en misshandel är att anse som&lt;br&gt;grov skall, enligt 3 kap. 6 § brottsbalken, särskilt beaktas, om gärningen var&lt;br&gt;livsfarlig eller om gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig&lt;br&gt;sjukdom eller eljest visat särskild hänsynslöshet eller råhet. När en psykisk&lt;br&gt;påverkan leder till medicinskt påvisbar sjukdom utgör gärningen i regel&lt;br&gt;misshandel. Det kan dock tänkas fall där gärningsmannen genom hot&lt;br&gt;orsakat svårt psykiskt lidande utan att sjukdomsfall har inträffat. I dessa fall&lt;br&gt;samt då gärningsmannen på annat sätt visat särskild hänsynslöshet eller&lt;br&gt;råhet bör straffskalan för den grova formen användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningvis vill jag något beröra frågor om konkurrens. Bland annat&lt;br&gt;kan den situationen uppkomma att någon gör sig skyldig till olaga hot och&lt;br&gt;detta samtidigt innefattar en överträdelse av ett tidigare meddelat be-&lt;br&gt;söksförbud enligt lagen (1988:688) om besöksförbud. Den nu föreslagna&lt;br&gt;lagändringen bör, oavsett vilken grad av olaga hot som föreligger, inte&lt;br&gt;innebära någon ändring av principen, att det i sådana situationer skall&lt;br&gt;dömas för såväl olaga hot som för brott mot besöksförbudslagen (jfr prop.&lt;br&gt;1987/88:137 s. 52 och bet. 1989/90:JuU5 s. 17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förhållandet mellan olaga hot som bedöms som grovt brott&lt;br&gt;och hot mot tjänsteman innebär mitt förslag att brotten får samma maximi-&lt;br&gt;straff. Jag vill, mot bakgrund av att det i lagstiftningsärendet har framförts&lt;br&gt;krav på att skärpa straffet för våld och hot mot tjänsteman, stryka under att&lt;br&gt;detta inte innebär någon ändring av den grundläggande utgångspunkten att&lt;br&gt;det finns anledning att se särskilt allvarligt på sådana hot mot tjänstemän&lt;br&gt;som avses i den särskilda straffbestämmelsen om detta brott. Att lag-&lt;br&gt;stiftningen lämnar utrymme för att vissa speciella fall av olaga hot från&lt;br&gt;straffvärdesynpunkt jämställs med även allvarliga hot mot tjänsteman&lt;br&gt;utesluter inte att det generellt sett finns anledning till en högre straffnivå vid&lt;br&gt;hot mot tjänsteman än vid olaga hot. Detta kommer också till uttryck i&lt;br&gt;lagstiftningen genom att böter inte ingår i straffskalan vid hot mot tjänste-&lt;br&gt;man om inte brottet i det enskilda fallet är att anse som ringa. Vid normal-&lt;br&gt;graden av olaga hot ingår däremot böter och är, som jag nyss berört, den&lt;br&gt;påföljd som oftast kommer till användning. När det gäller konkurrens&lt;br&gt;mellan hot mot tjänsteman och olaga hot torde de ändringar jag nu föreslår&lt;br&gt;inte behöva föranleda några ändrade lösningar i förhållande till vad som nu&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.3 Ofredande, 4 kap. 7 § brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Straffmaximum höjs från sex månaders till ett års&lt;br&gt;fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén föreslår i princip oförändrad straffskala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Sveriges domareförbund anser att det bör finnas en&lt;br&gt;särskild straffskala för grovt brott när det t.ex. är fråga om ett långvarigt&lt;br&gt;systematiskt trakasserande med politisk bakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Med ofredande avses dels att handgripligen&lt;br&gt;antasta någon annan t.ex. genom att sätta krokben, knuffa, rycka eller slita i&lt;br&gt;personens kläder, tillfälligt hålla fast personen m.m. och dels att genom&lt;br&gt;skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende ofreda&lt;br&gt;annan. Exempel på sådant hänsynslöst beteende är att någon stör sina&lt;br&gt;grannar med högljudd musik, trakasserar någon genom telefonterror, allvar-&lt;br&gt;ligt skrämmer någon eller lämnar ett falskt meddelande om att någon&lt;br&gt;närstående dött. Att någon drar undan stolen när någon annan skall sätta sig&lt;br&gt;ned tillhör också det straffbara området. Under straffbudet faller också&lt;br&gt;handgripligt störande av kvinnofriden, bl.a. sådana trakasserier som inte är&lt;br&gt;att betrakta som sexuellt ofredande. Det kan gälla att handgripligen hindra&lt;br&gt;en kvinna från att komma fram, ta henne under armen för att förmå henne&lt;br&gt;följa med eller antasta henne med klappar m.m. För att gärningen skall vara&lt;br&gt;brottslig krävs att den innebär en kännbar fridskränkning och dessutom kan&lt;br&gt;anses ge uttryck för hänsynslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ofredande omfattar således fridskränkningar som inte innebär olaga hot,&lt;br&gt;hemfridsbrott eller olaga intrång. Omfattande och systematiska trakasserier,&lt;br&gt;t.ex. vid mobbning eller annat psykiskt våld, kan utgöra sådana beteenden&lt;br&gt;som är att bedöma som ofredande. En gärning som är att bedöma som ofre-&lt;br&gt;dande kan rymma långvariga hänsynslösa beteenden som har ett straffvärde&lt;br&gt;som i extremfall kan överstiga nuvarande straffmaximum. Som exempel&lt;br&gt;kan nämnas mycket omfattande och utdragen telefonterror mot en tidigare&lt;br&gt;partner. Ett annat allt aktuellare fall är det av Domareförbundet uppmärk-&lt;br&gt;sammade, brott med politisk bakgrund. I detta sammanhang måste de allt&lt;br&gt;synligare rasistiska tendenserna hos vissa grupper beaktas. Staten måste&lt;br&gt;med kraft visa att brott med rasistiska motiv inte kan tillåtas. Långvarigt&lt;br&gt;trakasserande med rasistiskt motiv kan ha ett högt straffvärde även om&lt;br&gt;gärningarna i sig inte kan hänföras under annat straffbud än ofredande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde inte vara helt ovanligt att ofredande av en tidigare partner kan&lt;br&gt;innebära att det uppstår ett konkurrensförhållande till överträdelse av&lt;br&gt;besöksförbud. I likhet med vad som nu gäller bör det i sådana fall i princip&lt;br&gt;dömas i brottskonkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag till straffskärpning innebär att det i allvarligare fall finns&lt;br&gt;möjlighet att tillgripa ett frihetsberövande i form av anhållande och&lt;br&gt;häktning, vilket i vissa fall kan vara motiverat vid långvariga och upprepade&lt;br&gt;ofredandebrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.4 Sexuellt ofredande, 6 kap. 7 § brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Straffmaximum höjs från ett till två års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorian (Ds 1989:6) Sexuella övergrepp mot&lt;br&gt;barn m.m.: I promemorian uttalades att en jämförelse med andra sexual-&lt;br&gt;brott talade för att straffmaximum borde höjas från ett till i vart fall två års&lt;br&gt;fängelse. Mot bakgrund av den pågående straffskaleöversynen lades&lt;br&gt;emellertid inte något särskilt förslag fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som uttalar sig&lt;br&gt;särskilt om sexuellt ofredande stöder promemorians förslag att höja straff-&lt;br&gt;maximum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I första stycket av bestämmelsen om sexuellt&lt;br&gt;ofredande föreskrivs straff för den som sexuellt berör barn under femton år&lt;br&gt;utan att det är fråga om sexuellt umgänge eller som förmår barnet att företa&lt;br&gt;eller medverka i en handling av sexuell innebörd. I andra stycket straff-&lt;br&gt;beläggs blottande och andra uppenbart sedlighetssårande handlingar. Det&lt;br&gt;kan också här, liksom när det gäller ofredande, vara fråga om t.ex. sexuella&lt;br&gt;trakasserier på arbetsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffet för sexuellt ofredande kan jämföras med straffen för sexuellt ut-&lt;br&gt;nyttjande av underårig och sexuellt umgänge med barn. För båda dessa brott&lt;br&gt;föreskrivs som maximistraff fängelse i fyra år. Är brottet sexuellt utnytt-&lt;br&gt;jande av underårig att bedöma som grovt, kan ännu strängare straff följa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sexuellt ofredande omfattar handlingar som till sin art ansetts mindre&lt;br&gt;kvalificerade än sexuellt umgänge. Som Lagrådet har påpekat fann Högsta&lt;br&gt;domstolen i en dom den 7 oktober 1992, DB 530, att en relativt ytlig&lt;br&gt;beröring av ett barn var att bedöma som sexuellt umgänge i den mening&lt;br&gt;som avses i 6 kap. 4 § brottsbalken och inte sådan sexuell beröring som be-&lt;br&gt;straffas som sexuellt ofredande. Avgörandet minskar visserligen utrymmet&lt;br&gt;för tillämpning av första ledet av första stycket av 6 kap. 7 § något. Men&lt;br&gt;sexuellt ofredande kan i undantagsfall likväl rymma mycket straffvärda&lt;br&gt;beteenden. För egen del anser jag således att den nuvarande betydande&lt;br&gt;skillnaden i straffmaximum mellan sexuellt ofredande och andra sexualbrott&lt;br&gt;inte är motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om sexuellt ofredande är bl.a. av betydelse vid bekämp-&lt;br&gt;ningen av barnpornografin. När det gäller barn under femton år straff-&lt;br&gt;beläggs således som sexuellt ofredande bl.a. att någon förmår den unge att&lt;br&gt;vara modell vid framställning av pornografiska bilder. Att utnyttja barn i&lt;br&gt;sådana och liknande sammanhang kan tveklöst utgöra en allvarlig&lt;br&gt;kränkning och det torde råda en bred enighet om att sådana handlingar har&lt;br&gt;ett högt straffvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också peka på andra situationer där det starkt kan ifrågasättas om&lt;br&gt;inte den nuvarande straffskalan är för mild i förhållande till andra sexual-&lt;br&gt;brott. Ett sådant fall är när gärningsmannen gör sig skyldig till upprepade&lt;br&gt;övergrepp bestående i sexuella beröringar av ett barn. Även om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;onekligen förhåller sig så att gärningar som innefattar sexuellt umgänge&lt;br&gt;typiskt sett är mer ägnade att skada barnet, finns det många gånger en stor&lt;br&gt;risk för att även sexuella ofredanden kan medföra betydande menliga&lt;br&gt;konsekvenser för barnet. Jag anser det angeläget att barns särskilda&lt;br&gt;skyddsintresse kommer till uttryck i en tydlig markering som återspeglas i&lt;br&gt;straffskalans utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om höjningen av straffmaximum främst motiveras av barns&lt;br&gt;särskilda skyddsintresse finns anledning att i detta sammanhang peka på att&lt;br&gt;även sexuella ofredanden mot vuxna i extremfall kan ha ett betydande&lt;br&gt;straffvärde. Jag tänker då närmast på långvariga och omfattande sexuella&lt;br&gt;ofredanden som utgör led i psykiska trakasserier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som uttalas i promemorian anser jag således att straff-&lt;br&gt;maximum för sexuellt ofredande bör höjas betydligt. En höjning från&lt;br&gt;fängelse i ett till två år innebär en fördubbling av maximistraffet. Enligt min&lt;br&gt;mening saknas skäl att föreslå en större höjning än så.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.5 Egenmäktighet med barn, 7 kap. 4 § brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: För normalgraden av egenmäktighet med barn höjs&lt;br&gt;straffmaximum från sex månaders till ett års fängelse. För det grova&lt;br&gt;brottet föreslås straffminimum bli sex månaders fängelse och straff-&lt;br&gt;maximum fyra års fängelse. Detta innebär att straffmaximum för&lt;br&gt;brottet höjs från två till fyra års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försök till grov egenmäktighet med barn föreslås bli straffbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén föreslår i princip oförändrad straffskala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Svenska polisförbundet ställer sig positivt till den&lt;br&gt;särskilda skalan för den grova formen av egenmäktighet med barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Under straffbestämmelsen om egenmäktighet&lt;br&gt;med barn. dvs. personer under 15 år, faller förfaranden som innebär att&lt;br&gt;någon obehörigen skiljer ett barn från den som har vårdnaden om det. Men&lt;br&gt;straffbestämmelsen omfattar även den som gemensamt med någon annan&lt;br&gt;har vårdnaden, om han utan beaktansvärt skäl egenmäktigt bortför barnet&lt;br&gt;samt den vårdnadshavare som själv tar sig rätt genom att obehörigen be-&lt;br&gt;mäktiga sig barnet. Under bestämmelsen faller slutligen även ett obehörigt&lt;br&gt;skiljande av barn från någon som vårdar barnet med stöd av lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelsen är inte tillämplig om barnet förs bort eller undanhålls&lt;br&gt;på ett sätt som är att anse som ett frihetsberövande. I sådana fall är de&lt;br&gt;strängare bestämmelserna i brottsbalkens fjärde kapitel tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vanligtvis har gärningar som är att bedöma som egenmäktighet med&lt;br&gt;barn sitt upphov i att gärningsmannen - rätt eller fel - anser att barnet av&lt;br&gt;någon anledning kan ges en bättre tillvaro på en annan plats än den där det&lt;br&gt;befinner sig. Förövarens motiv kan inte sällan sägas vara från den egna&lt;br&gt;utgångspunkten goda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men samtidigt råder det ingen tvekan om att fall kan förekomma som är&lt;br&gt;så allvarliga att ett fängelsestraff framstår som motiverat. I takt med den&lt;br&gt;ökade förekomsten av internationella familjebildningar ökar risken för att&lt;br&gt;barn förs bort till främmande länder samtidigt som också svårigheterna att&lt;br&gt;återföra barnet till den legala vårdnadshavaren blir väsentligt större. Det är&lt;br&gt;naturligt att fall av detta slag bedöms allvarligt. I samband med en straff-&lt;br&gt;skärpning år 1983 uttalade departementschefen att det kan bli en chockartad&lt;br&gt;upplevelse för ett barn att hastigt ryckas upp från sin invanda miljö och&lt;br&gt;tvingas leva i ett främmande land utan att veta om det någonsin kommer att&lt;br&gt;få träffa sin andra förälder. Uttalandet kommenterades inte under den&lt;br&gt;följande riksdagsbehandlingen (prop. 1982/83:165 s. 22 och 39, bet.&lt;br&gt;1982/83:LU41, rskr. 1982/83:369).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättspraxis har förekommit flera fall i vilka straffskalan utnyttjats fullt&lt;br&gt;ut och således maximistraffet två års fängelse har dömts ut. Kriminal-&lt;br&gt;statistiken visar också en allmänt ökande tendens hos domstolarna att&lt;br&gt;använda den övre halvan av straffskalan. Under år 1991 ledde en fjärdedel&lt;br&gt;av de domar i vilka grov egenmäktighet med barn utgjorde huvudbrott till&lt;br&gt;fängelsestraff på ett år eller mer. Det rör sig ofta om fall där ett barn har&lt;br&gt;förts bort från Sverige och gärningsmannen låtit barnet förbli utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid konstruktionen av straff skalorna är det angeläget att maximum sätts&lt;br&gt;på ett sådant sätt att straffskalan lämnar utrymme för en rimlig straffnivå&lt;br&gt;även för de allvarligaste tänkbara fallen av brottet, även om dessa rent&lt;br&gt;faktiskt sällan inträffar. Mot den bakgrunden finns det anledning att anta att&lt;br&gt;straffmaximum är för lågt om den övre delen av straffskalan utnyttjas i mer&lt;br&gt;betydande omfattning. För egen del anser jag att det är uppenbart att det väl&lt;br&gt;kan tänkas fall som måste tillmätas ett högre straffvärde än två års fängelse.&lt;br&gt;Maximistraffet bör därför höjas. Jag förordar därför att maximistraffet sätts&lt;br&gt;till fyra års fängelse. För att uppnå en lämplig balans mellan straffskaloma&lt;br&gt;för de olika graderna av brottet bör samtidigt minimum för den grova&lt;br&gt;formen höjas till fängelse i sex månader och maximum för normalgraden till&lt;br&gt;fängelse i ett år. Det bör understrykas att dessa ändringar inte är avsedda att&lt;br&gt;markera någon principiellt ändrad inställning till straffvärdet vid mer&lt;br&gt;lindriga fall av egenmäktighet med barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grova brotten avser som nämnts främst fall där ett barn har förts&lt;br&gt;utomlands för att hållas kvar där under lång tid med följd att vård-&lt;br&gt;nadshavaren inte kan ha någon normal kontakt med barnet. Det torde kunna&lt;br&gt;inträffa fall där brottet inte kommer till fullbordan, exempelvis genom att&lt;br&gt;resan avbryts genom utomståendes försorg, men där förfarandet ändå&lt;br&gt;framstår som mycket straffvärt. Ansvar för försök bör därför - till skillnad&lt;br&gt;från från vad som nu gäller - kunna utkrävas i sådana fall. Försöksansvaret&lt;br&gt;bör dock begränsas till grova fall av egenmäktighet med barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.6 Olovlig kraftavledning, 8 kap. 10 § brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Brottet olovlig kraftavledning delas in i två grader&lt;br&gt;genom att en särskild skala för brott som är grovt införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För normalgraden föreslås straffskalan bli böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år och för den grova formen fängelse i lägst sex månader&lt;br&gt;och högst fyra år. Detta innebär att straffmaximum för brottet höjs&lt;br&gt;från två till fyra års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommitténs förslag: Överensstämmer i princip med mitt&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna berör inte förslaget närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Olovlig kraftavledning innebär ett olovligt&lt;br&gt;avledande av elektrisk kraft. Kraftavledning är olovlig även om man har rätt&lt;br&gt;till ström, bara själva avledandet är olovligt (t.ex. genom att mätaren&lt;br&gt;kopplas ur). Ett avledande av exempelvis gas eller vatten är att bedöma som&lt;br&gt;stöld eller, om tillägnelseuppsåt saknas, som egenmäktigt förfarande. Här&lt;br&gt;finns alltså tillgång till straffskalan för grov stöld om brottet skulle framstå&lt;br&gt;som allvarligt. Den som avleder elektrisk kraft kan däremot straffas endast&lt;br&gt;enligt detta straffbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före brottsbalkens införande var olovlig kraftavledning gradindelat med&lt;br&gt;fyra års fängelse som maximistraff för det grova brottet. Enligt min mening&lt;br&gt;är det uppenbart att avledande av elektrisk kraft - som kan ske systematiskt&lt;br&gt;och, med hänsyn till kostnaden för elektrisk energi, avse stora värden - kan&lt;br&gt;vara ett brott med högt straffvärde. Därför bör en grov form av brottet&lt;br&gt;olovlig kraftavledning återinföras. Som grov olovlig kraftavledning bör&lt;br&gt;sådana fall bedömas som i svårhetshänseende är jämförliga med grov stöld&lt;br&gt;och grovt bedrägeri. Det skall alltså röra sig om brottslighet som utförts&lt;br&gt;systematiskt eller avsett betydande värde eller fall där gärningsmannen visat&lt;br&gt;mycket stor förslagenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maximistraffet för de olika graderna av olovlig kraftavledning bör vara&lt;br&gt;lägre än för motsvarande grader av stöld. För grovt brott kan det lämpligen&lt;br&gt;sättas till fängelse i fyra år. Det ansluter då till den skala för grova brott som&lt;br&gt;jag föreslår skall införas för flera andra brott. Den grova formen bör även ha&lt;br&gt;ett förhöjt minimum, vilket också grov stöld och grovt bedrägeri har. Det&lt;br&gt;förhöjda minimistraffet ger en klar indikation att olovlig kraftavledning&lt;br&gt;skall betraktas som grovt endast i de mycket kvalificerade fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.7 Häleri, 9 kap. 6 § brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Straffmaximum för den grova formen av brottet höjs&lt;br&gt;från fyra till sex års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommitténs förslag: Överensstämmer i princip med mitt&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig i frågan ställer sig&lt;br&gt;positiva till en höjning av maximistraffet för grovt häleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Häleri kan förekomma i olika former:&lt;br&gt;(1) befattning med olovligt åtkommen sak (sakhäleri), (2) otillbörlig vin-&lt;br&gt;ning av annans brottsliga förvärv (vinningshäleri), (3) otillbörligt främjande&lt;br&gt;av att annan tillgodogör sig egendom som härrör från brottsligt förvärv eller&lt;br&gt;värdet av sådan egendom, (4) uppsåtligt döljande av brottsligt åtkommen&lt;br&gt;egendoms ursprung och slutligen (5) hävdande av brottsligt tillkommen&lt;br&gt;fordran (fordringshäleri).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sakhäleri består i att gärningsmannen tar befattning med något som är&lt;br&gt;frånhänt annan genom brott. Befattningen kan vara av olika slag men måste&lt;br&gt;vara ägnad att försvåra sakens återställande. Kriminaliseringen har till syfte&lt;br&gt;dels att underlätta att egendom som varit föremål för brottsligt förvärv kom-&lt;br&gt;mer tillbaka till ägaren, dels att motverka andra typer av förmögenhetsbrott&lt;br&gt;genom att försvåra avsättningen av brottsgods.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminaliseringen av vinningshäleri har bl.a. till syfte att möjliggöra be-&lt;br&gt;straffning av den som tar befattning, och därvid skaffar sig vinning, med&lt;br&gt;sådant som trätt i stället för sak som frånhänts annan genom brott. Det är&lt;br&gt;t.ex. inte tillåtet att ta mot pengar som erhållits vid pantsättning eller&lt;br&gt;försäljning av stöldgods.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagändring år 1991 utvidgades häleribestämmelsens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde genom att rekvisiten nämnda under punkterna (3) och (4) ovan&lt;br&gt;tillfördes (prop. 1990/91:127, bet. 1990/9l:JuU32, rskr. 1990/91:323,&lt;br&gt;SFS 1991:451). Ansvaret enligt de punkterna omfattar den som med uppsåt&lt;br&gt;att dölja egendomens ursprung medverkar till att bortföra, överlåta, omsätta&lt;br&gt;eller vidta någon annan sådan åtgärd med egendom som härrör från brotts-&lt;br&gt;ligt förvärv. Ansvar kommer i fråga även för den som på annat sätt otillbör-&lt;br&gt;ligen främjar möjligheterna för någon att tillgodogöra sig sådan egendom.&lt;br&gt;Syftet bakom utvidgningen var främst att göra lagstiftningen mer effektiv i&lt;br&gt;kampen mot dem som tvättar svarta pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordringshäleri innebär t.ex. att kräva betalning av fordran som är till-&lt;br&gt;kommen genom brott. Kriminaliseringen har motiverats med att man i&lt;br&gt;första hand vill komma åt den som använder en mellanman men avser att&lt;br&gt;själv utnyttja fordringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalorna för de olika graderna av häleribrott överensstämmer med&lt;br&gt;straffskaloma för de centrala förmögenhetsbrotten utom när det gäller maxi-&lt;br&gt;mistraffet för grovt brott där maximum är två år lägre. Organiserad&lt;br&gt;häleriverksamhet är ett allvarligt samhällsproblem. Det är lätt att inse att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förekomsten av avsättningsmöjligheter för brottsgods är av avgörande&lt;br&gt;betydelse för främst stöldbrottslighetens omfattning. Enligt min mening kan&lt;br&gt;man inte se mildare på den som begår ett häleribrott av stor omfattning än&lt;br&gt;på den som begår en motsvarande grov stöld. På senare år synes häleribrott&lt;br&gt;i stor skala med internationell prägel ha kommit att spela en allt större roll. I&lt;br&gt;de sammanhangen kan det röra sig om mycket stora värden. Jag vill här&lt;br&gt;anknyta till de ändringar av häleriparagrafen som genomfördes år 1991. De&lt;br&gt;förfaranden som då avsågs, bl.a. tvätt av pengar härrörande från narko-&lt;br&gt;tikahandel och annan internationell kriminalitet, kan ha ett mycket högt&lt;br&gt;straffvärde. Maximistraffet för grovt häleri bör därför höjas. Om maxi-&lt;br&gt;mistraffet sätts till fängelse i sex år innebär det att häleribrottet i svår-&lt;br&gt;hetshänseende fullt ut jämställs med de centrala förmögenhetsbrotten stöld,&lt;br&gt;bedrägeri och förskingring.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.8 Svindleri, 9 kap. 9 § brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Fängelse i sex månader införs som maximum för den&lt;br&gt;ringa graden av svindleri. För det grova brottet höjs straffmaximum&lt;br&gt;från fyra till sex års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommitténs förslag: Överensstämmer med mitt med&lt;br&gt;undantag av höjningen av maximistraffet för den ringa graden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna berör inte svindleribrottet särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Av svindleribrottet finns två olika typer. Det&lt;br&gt;första typen kan begås av var och en och består i att bland allmänheten&lt;br&gt;offentliggöra eller på annat sätt sprida vilseledande uppgift i avsikt, dvs.&lt;br&gt;med direkt uppsåt, att påverka priset på en vara, värdepapper eller annan&lt;br&gt;egendom. Den andra typen kan begås av endast vissa personer. Person-&lt;br&gt;kretsen består av dem som på grund av sin ställning bör ha särskild kän-&lt;br&gt;nedom om ett företag. Brottet består i att uppsåtligen eller av grov&lt;br&gt;oaktsamhet offentliggöra eller på annat sätt bland allmänheten eller&lt;br&gt;företagets intressenter sprida vilseledande uppgift som är ägnad att påverka&lt;br&gt;bedömandet av företaget i ekonomiskt hänseende och därigenom medföra&lt;br&gt;skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svindleri kan sägas utgöra en sorts bedrägeri mot allmänheten. Det står&lt;br&gt;klart att brottet kan, som Straffrättskommittén uttryckte det år 1940 (SOU&lt;br&gt;1940:2 s. 160), ”hava vittgående skadeverkningar för landets ekonomi och&lt;br&gt;ådagalägga stor hänsynslöshet”. Enligt min mening kan vissa fall av&lt;br&gt;svindleri betraktas som lika allvarliga som det svåraste bedrägeribrottet.&lt;br&gt;Skäl saknas därför att låta de båda brotten ha olika maximistraff. Även i&lt;br&gt;övrigt saknas skäl att bedöma svindleri på annat sätt än bedrägeri. Mitt&lt;br&gt;förslag innebär alltså att svindleribrottet ges samma straffskalor som&lt;br&gt;bedrägeri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom mitt förslag kommer grovt oaktsamt förfarande enligt&lt;br&gt;paragrafens andra stycke att få ett till fängelse i sex år förhöjt maximum.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har ifrågasatt om det inte finns skäl att bryta ut fallen av Prop. 1992/93:141&lt;br&gt;oaktsamhet och antingen utesluta dem från den grova gradens tillämpings-&lt;br&gt;område eller ge dem en särskild straffskala. Det är i och för sig riktigt att&lt;br&gt;uppsåtliga brott normalt bör bedömas betydligt strängare än förfaranden&lt;br&gt;som har sin grund i oaktsamhet. Jag vill emellertid inte helt utesluta att&lt;br&gt;också brott begångna av grov oaktsamhet kan ha ett straffvärde som närmar&lt;br&gt;sig det för uppsåtliga brott, exempelvis i den situationen att någon i ledande&lt;br&gt;ansvarig ställning medvetet håller sig okunnig om de rätta förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför att den gemensamma straffskalan behålls.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.9 Olovligt brukande, 10 kap. 7 § brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: För normalgraden av olovligt brukande höjs straff-&lt;br&gt;maximum från sex månaders till ett års fängelse. För det grova brottet&lt;br&gt;föreslås straffminimum bli sex månaders fängelse och straffmaximum&lt;br&gt;fyra års fängelse. Detta innebär att straffmaximum för brottet höjs från&lt;br&gt;två till fyra års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén föreslår i princip inte någon ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen föreslår att bestämmelsen om&lt;br&gt;olovligt brukande ändras så att brukande av olovligt tillgripet fortskaff-&lt;br&gt;ningsmedel regelmässigt skall bedömas som grovt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bland remissvaren på Fängelsestraffkommitténs&lt;br&gt;huvudbetänkande berörs inte olovligt brukande särskilt. - En majoritet av&lt;br&gt;dem som har yttrat sig över Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens förslag&lt;br&gt;har antingen förordat den av myndigheterna föreslagna lösningen eller&lt;br&gt;lämnat den utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som olovligt brukande straffbeläggs två olika&lt;br&gt;typer av gärningar. Vid olovligt brukande av lös sak, paragrafens första&lt;br&gt;stycke, fordras för ansvar att man olovligen brukar annans sak och där-&lt;br&gt;igenom orsakar skada eller olägenhet. Ett exempel är att olovligen använda&lt;br&gt;t.ex. en motorcykel som man har i sin besittning. Även olovlig användning&lt;br&gt;av datorer faller i vissa situationer under bestämmelsen om olovligt bru-&lt;br&gt;kande. Vid olovligt brukande av fast egendom, andra stycket, består brottet&lt;br&gt;i att innehavaren av en fastighet olovligen brukar den till men för annans&lt;br&gt;rätt. Detta olovliga brukande skall ske genom att någon bygger, gräver,&lt;br&gt;plöjer, tar upp väg, låter kreatur beta eller vidtar annan liknande åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelsen för olovligt brukande ändrades år 1986, dvs. efter&lt;br&gt;det att Fängelsestraffkommittén avgivit sitt huvudbetänkande. De ändringar&lt;br&gt;som genomfördes innebar att besittningsskyddet därefter skulle sakna&lt;br&gt;betydelse för straffbarheten och att brottet gradindelades samtidigt som&lt;br&gt;straffmaximum höjdes (prop. 1985/86:65, bet. 1985/86:JuU17, rskr.&lt;br&gt;1985/86:121, SFS 1986:122). Det straffbara området omfattar efter lag-&lt;br&gt;ändringen även bruk av egendom som inte finns i gärningsmannens be-&lt;br&gt;sittning. Avsikten med utvidgningen av det straffbara området var främst att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;39&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma åt gärningar som innebär s.k. tidsstöld, dvs. olovligt brukande av&lt;br&gt;större datoranläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i det föregående (avsnitt 3.1.6) tagit upp brottet olovlig kraft-&lt;br&gt;avledning och beträffande detta föreslagit att maximistraffet skall höjas från&lt;br&gt;två till fyra års fängelse. Olovligt brukande av anläggningar för automatisk&lt;br&gt;informationsbehandling är en typ av brott som i flera avseenden har likheter&lt;br&gt;med olovlig kraftavledning. Det kan också avse stora ekonomiska värden.&lt;br&gt;För egen del anser jag därför att det är naturligt att i detta sammanhang även&lt;br&gt;höja straffmaximum för grovt olovligt brukande till fyra års fängelse.&lt;br&gt;Minimum för det grova brottet bör, på motsvarande sätt som vid olovlig&lt;br&gt;kraftavledning, sättas till sex månaders fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren (RÅ) och Rikspolisstyrelsen (RPS) pekar i sin fram-&lt;br&gt;ställning på att tillgrepp av fortskaffningsmedel är en brottstyp som har ökat&lt;br&gt;ständigt under den senaste tioårsperioden. Antalet biltillgrepp har nära nog&lt;br&gt;fördubblats under perioden. En uppföljning efter tiden för RÅ:s och RPS:s&lt;br&gt;sifferuppgifter ger vid handen att ökningen har fortsatt. År 1990 uppgick&lt;br&gt;antalet anmälda tillgrepp eller försök till tillgrepp av olika fortskaff-&lt;br&gt;ningsmedel till 82 258 och år 1991 till 80 533. Båda årens siffror är högre&lt;br&gt;än 1989 års. Brottsligheten är starkt koncentrerad till storstadsområdena.&lt;br&gt;Den som utsätts för ett fordon stillgrepp åsamkas vanligen ekonomisk skada&lt;br&gt;och personliga olägenheter samtidigt som samhället och försäkringstagarna&lt;br&gt;drabbas ekonomiskt. Tillgripna personbilar används också i en inte obe-&lt;br&gt;tydlig omfattning i samband med annan brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslagsställarna är det mycket vanligt att den som påträffas i en&lt;br&gt;tillgripen bil hävdar att han inte själv har tillgripit den utan övertagit den av&lt;br&gt;någon annan. Bevisläget skulle då leda till att uppgiften måste godtas,&lt;br&gt;varför lagföring kan ske endast för olovligt brukande. Även om skäl för&lt;br&gt;anhållande och häktning i och för sig föreligger med hänsyn till att det är&lt;br&gt;fråga om upprepad och likartad brottslighet eller att det finns risk för att&lt;br&gt;bevis undanröjs kan, med hänsyn till nuvarande straffskala, något personellt&lt;br&gt;tvångsmedel inte tillgripas. Den diskuterade formen av olovligt brukande&lt;br&gt;ligger från straffvärdesynpunkt nära ett tillgrepp av fortskaffningsmedel.&lt;br&gt;Det finns därför skäl att bedöma dessa brott strängare än vad som i dag är&lt;br&gt;fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagsställarna framför, som jag nämnt i det föregående (avsnitt 2.2),&lt;br&gt;tre möjliga lösningar. Lika med förslagsställarna ställer jag mig tveksam till&lt;br&gt;om häleribestämmelsen bör ändras, så att den omfattar annat än sådant som&lt;br&gt;frånhänts annan genom brott. En sådan ändring skulle få svårbedömda&lt;br&gt;konsekvenser långt utöver den aktuella brottstypen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en annan möjlighet anvisar förslagsställarna en ändring av straff-&lt;br&gt;stadgandet avseende tillgrepp av fortskaffningsmedel. Genom att i det stad-&lt;br&gt;gandet jämställa brukande med tagande skulle den som brukar ett tillgripet&lt;br&gt;fortskaffningsmedel kunna dömas enligt paragrafen. En sådan justering&lt;br&gt;skulle som förslagsställarna har uppmärksammat leda till en väsentlig ut-&lt;br&gt;vidgning av det straffbara området och skulle kunna leda till svårbedömda&lt;br&gt;konkurrensproblem i förhållande till andra former av olovliga brukanden.&lt;br&gt;En ändring av rekvisiten för tillgrepp av fortskaffningsmedel förutsätter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alltså, liksom i föregående stycke berörda ändringsförslag, en mycket in- Prop. 1992/93:141&lt;br&gt;gående granskning och genomgång av de brott som skulle kunna beröras.&lt;br&gt;Jag finner det inte motiverat att endast av detta skäl initiera en sådan re-&lt;br&gt;surskrävande genomgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag som förslagställama förordar är att det som ett rekvisit för&lt;br&gt;grovt brott införs att det olovliga brukandet avser ett motordrivet fort-&lt;br&gt;skaffningsmedel. En sådan lösning är dock knappast förenlig med det&lt;br&gt;förslag till höjt minimum för grovt brott som jag nyss behandlat. Jag&lt;br&gt;förordar i stället lösningen att maximum för normalgraden av brottet höjs&lt;br&gt;till fängelse i ett år. En sådan förändring framstår också som naturlig mot&lt;br&gt;bakgrund av mitt förslag till straffskala för det grova brottet. Förslaget bör&lt;br&gt;föranleda att den angivna formen av olovligt brukande bedöms något&lt;br&gt;strängare än vad som i dag är fallet och närmare ansluter sig till den&lt;br&gt;påföljds- och straffmätningspraxis som gäller vid tillgrepp av fortskaff-&lt;br&gt;ningsmedel. Ändringen medför också att det blir möjligt att tillgripa&lt;br&gt;personella tvångsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvens av mitt förslag är att möjligheten att utfärda strafföre-&lt;br&gt;läggande för olovligt brukande faller bort. Av totalt 234 bötespåföljder för&lt;br&gt;olovligt brukande under år 1991 grundade sig 65 på strafföreläggande och&lt;br&gt;169 på domar. Motsvarande siffror för 1990 var 192,45 respektive 147. Här&lt;br&gt;måste dock beaktas att Åklagarutredningen i sitt nyligen avgivna betän-&lt;br&gt;kande (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende föreslår ändringar av&lt;br&gt;reglerna om strafföreläggande av innebörd att straffskalans utformning skall&lt;br&gt;sakna betydelse för handläggningsformen, så länge påföljden i det enskilda&lt;br&gt;fallet stannar vid böter. Utredningen föreslår vidare att särskild åtals-&lt;br&gt;prövning skall införas vid brott som avser olovliga förfaranden med förhyrd&lt;br&gt;egendom. Förslaget innebär bl.a. att olovligt brukande av förhyrd egendom&lt;br&gt;skall åtalas endast om åtal är påkallat från allmän synpunkt. Ett genom-&lt;br&gt;förande av förslaget, som för närvarande är föremål för remissbehandling,&lt;br&gt;bör medföra att antalet mål om olovligt brukande minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår således att maximistraffet för normalgraden av olovligt bru-&lt;br&gt;kande höjs till fängelse ett år och att straffskalan för det grova brottet sätts&lt;br&gt;till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år. Genom höjningen av&lt;br&gt;straffmaximum för den grova formen skapas det större utrymme för dom-&lt;br&gt;stolarnas straffmätning som jag nämnt tidigare. Straffskalan kommer&lt;br&gt;dessutom att ansluta till den av mig beträffande flera andra brott förordade&lt;br&gt;indelningen mellan brott av normalgraden och den grova varianten av&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.10 Mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse, 13 kap. 1 och 3 §§ Prop. 1992/93:141&lt;br&gt;brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En särskild straffskala för gärningar av mindre allvarlig&lt;br&gt;art införs beträffande både mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse.&lt;br&gt;Straffskalan föreslås bli fängelse, lägst ett och högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommitténs förslag: Kommittén föreslår att minimi-&lt;br&gt;straffet för mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse sänks från fängelse i&lt;br&gt;två år till fängelse i ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har haft någon erinran&lt;br&gt;mot förslaget. Domareförbundet godtar sänkningen av minimistraffet för&lt;br&gt;mordbrand med motiveringen att brottet ofta avser fara endast för egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För att mordbrand skall föreligga krävs dels att&lt;br&gt;gärningsmannen anlägger brand, dels att konkret fara för skada av allvarlig&lt;br&gt;natur uppstår. Det kan vara fråga om fara för annans liv eller hälsa, men det&lt;br&gt;kan också röra sig om fara för omfattande förstörelse av annans egendom.&lt;br&gt;Med det sistnämnda åsyftas endast skada som är kvantitativt betydande. Har&lt;br&gt;risk för omfattande förstörelse inte förelegat finns det möjlighet att tillämpa&lt;br&gt;bestämmelserna om skadegörelse i 12 kap. brottsbalken. För skada på per-&lt;br&gt;son genom mordbrand döms i princip även till straff enligt 3 kap. Om mord-&lt;br&gt;brännaren bedragit eller försökt bedra försäkringsgivare kan det även dömas&lt;br&gt;för bedrägeribrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mordbrandsbrottets straffvärde är allmänt sett mycket högt. Paragrafen&lt;br&gt;tar också främst sikte på sådana fall där många personer utsätts för livsfara.&lt;br&gt;För paragrafens tillämpning räcker det emellertid med att branden innefattar&lt;br&gt;fara för att en person skall skadas till liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffet för mordbrand sätts påfallande ofta under minimum. I Fängelse-&lt;br&gt;straffkommitténs betänkande anges att under åren 1982-1984 utmättes i 41,&lt;br&gt;38 respektive 20 procent av fallen fängelsestraff som understeg mini-&lt;br&gt;mistraffet. Även för grov mordbrand underskreds minimistraffet inte så&lt;br&gt;sällan. Senare års statistik är inte helt jämförbar men ger liknande resultat.&lt;br&gt;Under år 1985 respektive år 1989 utmättes fängelsestraff på två år eller kor-&lt;br&gt;tare tid i 74 respektive 70 procent av fallen (inkluderande grov mordbrand).&lt;br&gt;För åren 1990 respektive 1991 utmättes straff för mordbrand (exklusive&lt;br&gt;grov mordbrand) på två år eller kortare tid i 38 respektive 66 procent av&lt;br&gt;fallen. Den genomsnittliga strafftiden översteg inte något av dessa år mini-&lt;br&gt;mistraffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda talar för att domstolarna anser att en hel del gärningar som är&lt;br&gt;att bedöma som mordbrand har ett straffvärde som understiger minimi-&lt;br&gt;straffet. Även om brottets straffvärde allmänt sett är högt förekommer&lt;br&gt;uppenbarligen inte sällan fall där nuvarande minimistraff framstår som för&lt;br&gt;höga. Sådana fall där det föreligger fara för annans liv eller hälsa, torde&lt;br&gt;ytterligt sällan ha ett straffvärde som är lägre än nuvarande minimum om&lt;br&gt;två års fängelse. För det fall att brottet endast avser egendom kan det dock,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även enligt min mening, med fog ifrågasättas om inte fängelse i två år i&lt;br&gt;vissa fall kan vara alltför strängt. Det bör därför öppnas en möjlighet att i&lt;br&gt;mindre allvarliga fall döma till ett lägre fängelsestraff. Även dessa&lt;br&gt;gärningar har dock ett betydande straffvärde, varför minimistraffet för det&lt;br&gt;mindre allvarliga brottet bör sättas väsentligt högre än allmänna&lt;br&gt;fängelseminimum. Jag föreslår att skalan för det mindre allvarliga brottet&lt;br&gt;bestäms till fängelse, lägst ett och högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalorna för respektive grad av mordbrand och allmänfarlig öde-&lt;br&gt;läggelse har varit samma sedan år 1948. Likheten mellan brotten är så stor&lt;br&gt;att de bör ha samma straffskalor. Jag föreslår därför att straffskaloma för de&lt;br&gt;båda brotten även i fortsättningen blir lika, varför en särskild skala för&lt;br&gt;mindre allvarligt brott bör införas även vid allmänfarlig ödeläggelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.11 Brott mot griftefrid, 16 kap. 10 § brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Straffmaximum höjs från sex månaders till två års&lt;br&gt;fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommitténs förslag: Kommittén föreslår en mindre&lt;br&gt;skärpning av maximistraffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna berör inte frågan särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Brott mot griftefrid begås genom att någon&lt;br&gt;obehörigen, dvs. utan giltigt tillstånd eller stöd i lag eller annan författning,&lt;br&gt;antingen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska&lt;br&gt;eller gör skada eller ofog på gravvård eller något de dödas vilorum som&lt;br&gt;kista, urna eller grav. Bestämmelsen i lagrummet har sitt ursprung i 1864&lt;br&gt;års strafflag. Den tar sikte på att säkra ett allmänt omfattat intresse att&lt;br&gt;avlidna behandlas pietetsfullt, dvs. med tillbörlig respekt och vördnad.&lt;br&gt;Pietetshänsynen gäller såväl den döda kroppen eller aska efter kremering&lt;br&gt;som kista, urna och gravvård. För brott mot griftefrid är straffskalan för&lt;br&gt;närvarande böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om straffvärdet hos vissa brott mot griftefrid har under senare år&lt;br&gt;uppmärksammats i flera sammanhang. Saken berörs bl.a. i Transplanta-&lt;br&gt;tionsutredningens slutbetänkande, (SOU 1992:16) Kroppen efter döden.&lt;br&gt;Vad som särskilt har uppmärksammats är vissa fall av likskändning.&lt;br&gt;Erfarenheten ger vid handen att det kan förekomma fall, exempelvis styck-&lt;br&gt;ning och liknande, där straffvärdet är så högt att nuvarande straffskala inte&lt;br&gt;räcker till. Straffmaximum bör därför höjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transplantationsutredningen föreslår att en särskild straffskala för grovt&lt;br&gt;brott med ett maximum om fängelse fyra år bör införas. Även om det får&lt;br&gt;anses uppenbart att det är påkallat med en höjning av straffmaximum för&lt;br&gt;brott mot griftefrid och att det är angeläget med en höjning är jag inte nu&lt;br&gt;beredd att biträda ett så pass långtgående förslag som utredningens. Jag&lt;br&gt;anser att det är lämpligt att avvakta med ett ställningstagande till utred-&lt;br&gt;ningens förslag till dess att förslaget beretts i sedvanlig ordning. Det ute-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sluter dock inte att det finns tillräckliga skäl för att redan i detta ärende Prop. 1992/93:141&lt;br&gt;föreslå en mer begränsad höjning av straffmaximum. Jag föreslår således att&lt;br&gt;detta höjs till två års fängelse. En sådan förändring innebär bl.a. att&lt;br&gt;preskriptionstiden för brottet förlängs från två till fem år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.12 Barnpornografibrott, 16 kap. 10 a § brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Maximistraffet höjs från sex månaders till två års fäng-&lt;br&gt;else.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén föreslår en mindre skärpning av maximi-&lt;br&gt;straffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna berör inte frågan särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Bestämmelsen om barnpornografi brott krimi-&lt;br&gt;naliserar att i bilder av alla slag skildra barn i pornografisk bild med uppsåt&lt;br&gt;att sprida bilden, eller att sprida sådana bilder. Framställning av barnporno-&lt;br&gt;grafi kan emellertid också vara straffbart enligt olika bestämmelser i 6 kap.&lt;br&gt;brottsbalken. Jag vill här särskilt peka på 6 kap. 7 § om sexuellt ofredande&lt;br&gt;som bl.a. innebär att det är straffbart att sexuellt beröra barn under femton&lt;br&gt;år eller att förmå barnet att företa eller medverka i någon handling med&lt;br&gt;sexuell innebörd. Jag har tidigare föreslagit att straffmaximum för detta&lt;br&gt;brott höjs från ett till två års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om bampomografibrott tillkom år 1979. Straffsatsen har&lt;br&gt;varit densamma sedan dess. Även om de mest straffvärda fallen av fram-&lt;br&gt;ställning av barnpornografi i många fall täcks av andra straffbestämmelser&lt;br&gt;än den om bampomografibrott är det uppenbart att det finns fall av såväl&lt;br&gt;spridning som framställning av barnpornografi som har ett högt straffvärde&lt;br&gt;och som inte träffas av andra straffbestämmelser. Tidigare har bampomo-&lt;br&gt;grafibrottet haft samma straffskala som olaga våldsskildring. Det sist-&lt;br&gt;nämnda brottet fick straffmaximum höjt till fängelse två år genom lag-&lt;br&gt;stiftning som trädde i kraft den 1 januari 1991 (prop. 1989/90:70, bet.&lt;br&gt;1989/90:KrU30, rskr. 1989/90:309, SFS 1990:894). Det brottet och bam-&lt;br&gt;pomografibrottet omfattar gärningar med i stort samma straffvärde varför&lt;br&gt;det framstår som naturligt att de har samma straffskala. Jag föreslår därför&lt;br&gt;att straffmaximum höjs till fängelse i två år. En sådan ändring leder också&lt;br&gt;till att preskriptionstiden för brottet förlängs, vilket kan ge ökade möjlig-&lt;br&gt;heter till ingripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.13 Falskt larm och missbruk av larmanordning, 16 kap. 15 § Prop. 1992/93:141&lt;br&gt;brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Brottet falskt larm delas in i två grader genom att en&lt;br&gt;särskild straffskala för brott som är grovt införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För normalgraden föreslås straffskalan bli böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år och för det grova brottet fängelse i lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år. Detta innebär att straffmaximum för brottet höjs&lt;br&gt;från två till fyra års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelse i sex månader införs som maximistraff för missbruk av&lt;br&gt;larmanordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommitténs förslag: I princip som mitt dock med undan-&lt;br&gt;tag av att kommittén föreslår ett lägre minimum för den grova formen av&lt;br&gt;falskt larm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna berör inte frågan särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Falskt larm består i att föranleda onödig&lt;br&gt;säkerhetsåtgärd genom att lämna oriktig uppgift att det föreligger fara för en&lt;br&gt;eller flera människors liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av&lt;br&gt;egendom. Ett typexempel på falskt larm är att lämna en falsk uppgift om att&lt;br&gt;en bomb kommer att detonera i en byggnad, men även ett meddelande om&lt;br&gt;att vatten har förgiftats innefattar exempel på falskt larm. Som säkerhets-&lt;br&gt;åtgärd enligt lagrummet betraktas en åtgärd som inte är obetydlig i om-&lt;br&gt;fattning och som avser att direkt avvärja faran, t.ex. utryckning av brandkår,&lt;br&gt;ambulans, polis, sjöräddningen m.m., avspärrning av ett bombhotat område,&lt;br&gt;utrymning av t.ex. ett varuhus och åtgärder av en kommun för att hindra att&lt;br&gt;förgiftade livsmedel kommer ut bland allmänheten. En säkerhetsåtgärd är&lt;br&gt;onödig om den är obefogad därför att uppgiften är osann.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Missbruk av larmanordning består i att genom missbruk av larm, nöd-&lt;br&gt;signal eller annan liknande anordning föranleda onödig utryckning av polis,&lt;br&gt;brandkår, ambulans m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I normala fall är falskt larm ett bötesbrott. Det är emellertid uppenbart att&lt;br&gt;ett falskt larm i vissa speciella situationer kan föra med sig betydande&lt;br&gt;skadeverkningar, både för det allmänna och för enskilda personer. Så kan&lt;br&gt;exempelvis ett falskt larm om att en svår olycka har skett på ett kärn-&lt;br&gt;kraftverk med ett åtföljande stort utsläpp av radioaktiva ämnen förorsaka att&lt;br&gt;stora landområden får utrymmas. Vad ett sådant falskt alarm kan föra med&lt;br&gt;sig i form av personliga umbäranden och kostnader är lätt att förstå. Men&lt;br&gt;även andra typer av falskt larm kan förorsaka svåra skador eller&lt;br&gt;olägenheter. Detta gäller särskilt om det falska larmet riktar sig mot större&lt;br&gt;folkmassor såsom i stora varuhus eller pä idrottsanläggningar. Om en sådan&lt;br&gt;större anläggning snabbt behöver utrymmas på grund av ett falskt larm,&lt;br&gt;bestående i att en bomb snart kommer att brisera eller giftig gas strömma ut,&lt;br&gt;kan panik lätt uppstå med åtföljande svåra skadeverkningar. Mot bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av vad jag nu anfört anser jag att straffskalan lämpligen bör utformas så att&lt;br&gt;den blir densamma som för olaga hot enligt 4 kap. 5 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär således att en ny grov form av brottet falskt larm införs.&lt;br&gt;Falskt larm skall dock enligt min uppfattning även i fortsättningen i de&lt;br&gt;flesta fallen föranleda böter. Under grovt brott bör falla sådana falska larm&lt;br&gt;som kan föra med sig betydande skadeverkningar exempelvis genom&lt;br&gt;personliga umbäranden, avsevärda kostnader eller avbrott i den allmänna&lt;br&gt;samfärdseln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ökade komplexiteten och sårbarheten hos de anläggningar jag talat&lt;br&gt;om tidigare gör att ett missbruk av fasta larmanordningar kan orsaka stora&lt;br&gt;olägenheter och kostnader. Mot den bakgrunden bör straffskalan rymma&lt;br&gt;möjlighet att i undantagsfall döma till strängare påföljd än böter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.14 Övergrepp i rättssak, 17 kap. 10 § brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: För normalgraden föreslås straffskalan bli böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år och för det grova brottet fängelse i lägst sex&lt;br&gt;månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén föreslår att den särskilda straffskalan för&lt;br&gt;grovt brott avskaffas, att straffmaximum sänks och att en särskild straffskala&lt;br&gt;införs för ringa brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrar sig i frågan ställer&lt;br&gt;sig en övervägande majoritet negativa till den föreslagna förändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våldskommissionen föreslår att en ringa grad införs med straffskalan&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex månader och att böter utgår ur straffskalan&lt;br&gt;för normalgraden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Våldskommissionens förslag tillstyrks av flertalet&lt;br&gt;av de remissinstanser som yttrar sig i frågan. Brottsskadenämnden och&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län avstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Genom stadgandet om övergrepp i rättssak ges&lt;br&gt;personer som hos domstol eller annan myndighet gjort anmälan, fört talan,&lt;br&gt;avlagt vittnesmål eller på annat sätt avgivit utsaga ett särskilt skydd mot&lt;br&gt;våld eller hot om våld. I bestämmelsen straffbeläggs att genom våld eller&lt;br&gt;liknande hämnas på någon för en sådan åtgärd eller att på samma sätt&lt;br&gt;försöka hindra någon från att vidta en sådan åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med bestämmelsen om övergrepp i rättssak är att ge ett spe-&lt;br&gt;ciellt skydd för intresset av att utförandet av talan eller avgivande av utsaga&lt;br&gt;inför domstol eller annan myndighet inte påverkas på ett otillbörligt sätt.&lt;br&gt;Rättssystemet bygger bl.a. på vittnesplikten som är av stor betydelse för att&lt;br&gt;rättskipningen skall fungera tillfredsställande. Straffbestämmelserna om&lt;br&gt;bl.a. mened och osann partsutsaga avser att skapa förutsättningar för att&lt;br&gt;utsagor som lämnas inför domstol också är sanningsenliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personer som hörs inför domstol innebär situationen inte sällan på-&lt;br&gt;frestningar där det inte kan uteslutas att det förekommer hotelser i olika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;former och ibland t. o. m. våld. Det finns därför mycket starka skäl att från&lt;br&gt;samhällelig synpunkt, i likhet med vad som bl.a. gäller beträffande meneds-&lt;br&gt;brottet, tillmäta den nu aktuella typen av övergrepp ett högt straffvärde. Det&lt;br&gt;är av grundläggande vikt för att upprätthålla ett effektivt rättsväsende att&lt;br&gt;personer i denna situation ges ett högt straffskydd. Ett slopande av den sär-&lt;br&gt;skilda straffskalan för grovt brott, vilket Fängelsestraffkommittén föreslår,&lt;br&gt;skulle kunna framstå som en nedvärdering av straffvärdet hos övergrepp i&lt;br&gt;rättssak. Jag kan därför inte ställa mig bakom kommitténs förslag även om&lt;br&gt;detta inte i och för sig är ett utslag av att kommittén anser att straffvärdet&lt;br&gt;hos brottet borde anses vara lägre än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl Fängelsestraffkommittén som Våldskommissionen föreslår att en&lt;br&gt;ringa grad av brottet skall tillskapas, kommissionen med en straffskala från&lt;br&gt;böter upp till fängelse i högst sex månader. Som Brottsskadenämnden näm-&lt;br&gt;ner i sitt avstyrkande remissvar skulle ett genomförande av förslaget&lt;br&gt;sannolikt leda till att flertalet fall av övergrepp i rättssak skulle komma att&lt;br&gt;hänföras till kategorin ringa brott. Detta skulle i sin tur kunna leda till att ett&lt;br&gt;stort antal fall av brottstypen därigenom skulle prioriteras lägre än i dag och&lt;br&gt;över huvud taget inte bli utredda och beivrade. En sådan utveckling vore&lt;br&gt;mycket olycklig. Av rättsstatistiken framgår att bötespåföljden används i en&lt;br&gt;icke ringa omfattning för övergrepp i rättssak. Domstolarna verkar således i&lt;br&gt;dag använda det utrymme den nuvarande straffskalan för normalgraden ger&lt;br&gt;till en nyanserad påföljdsbestämning. Jag ser därför ingen anledning att nu&lt;br&gt;föra fram något förslag om en särskild straffskala för ringa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda straffskalan för den grova formen av övergrepp i rättssak&lt;br&gt;tillkom den 1 juli 1982 (prop. 1981/82:141, bet. 1981/82:JuU49 o. 60, rskr.&lt;br&gt;1981/82:361. SFS 1982:405). Dåvarande departementschefen betonade att&lt;br&gt;straffskalan för grovt brott bör reserveras för fall när gärningsmannen har&lt;br&gt;visat särskild hänsynslöshet och betydande men för det allmänna eller&lt;br&gt;någon enskild har uppkommit till följd av gärningen. Eftersom skalan för&lt;br&gt;den grova formen endast skall användas för de verkligt allvarliga fallen bör&lt;br&gt;knappast gärningar vilkas straffvärde uppgår till allmänna fängelsemini-&lt;br&gt;mum eller strax däröver betecknas som grova brott. Jag föreslår därför att&lt;br&gt;minimum för det grova brottet höjs till fängelse i sex månader och, i syfte&lt;br&gt;att minska överlappningen av skalorna, att straffmaximum för normalgraden&lt;br&gt;sänks till fängelse i ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.15 Skyddande av brottsling och främjande av flykt, 17 kap. 11 och Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §§ brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Brotten skyddande av brottsling och främjande av flykt&lt;br&gt;delas in i två grader genom att en särskild skala för brott som är grovt&lt;br&gt;införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För normalgraden föreslås straffskalan bli böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år och för det grova brottet fängelse i lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år. Detta innebär att straffmaximum för brotten höjs från&lt;br&gt;två till fyra års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén föreslår att en särskild skala för grovt brott&lt;br&gt;införs för främjande av flykt samt att maximistraffet för skyddande av&lt;br&gt;brottsling skärps något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna berör förslaget särskilt,&lt;br&gt;förutom Hovrätten för Nedre Norrland, som godtar kommitténs förslag till&lt;br&gt;gradindelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Skyddande av brottsling består i att motverka&lt;br&gt;att någons brott uppdagas eller beivras, dvs. att brottet eller brottslingen blir&lt;br&gt;upptäckt, föremål för utredning, lagföring, dom eller verkställighet av&lt;br&gt;påföljd. Det förutsätts alltså att ett brott rent faktiskt har förövats. För att&lt;br&gt;stadgandet inte skall få för vidsträckt tillämpningsområde gäller att mot-&lt;br&gt;verkandet kan ske endast på visst sätt, nämligen genom att dölja brotts-&lt;br&gt;lingen, hjälpa honom att komma undan, undanröja bevis om brottet eller&lt;br&gt;genom att handla på annat liknande sätt. Skyddande av brottsling kan alltså&lt;br&gt;ske antingen genom att skydda brottslingen eller genom att dölja brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottslingen kan skyddas genom att han göms eller får hjälp att und-&lt;br&gt;komma, t.ex. genom att han får låna en bil. Andra sätt att dölja en brottsling&lt;br&gt;är att, för att han skall undkomma, själv ange sig för brottet eller aktivt leda&lt;br&gt;polisen på villospår. Döljande av brottet kan ske exempelvis genom undan-&lt;br&gt;röjande av bevis och att producera falska bevis eller att aktivt hjälpa brotts-&lt;br&gt;lingen att dölja att brott har förövats. Exempel är att utplåna fotspår eller&lt;br&gt;fingeravtryck, göra nya spår, flytta på en död person och att städa ett rum i&lt;br&gt;vilket ett våldsbrott har begåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar för skyddande av brottsling kan åläggas även den som inte har&lt;br&gt;kännedom om att ett brott förövats om han hade skälig anledning att anta att&lt;br&gt;så var fallet. I dessa fall gäller en särskild straffskala med enbart böter.&lt;br&gt;Ansvarsfrihet gäller för vissa närstående till brottslingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddande av brottsling är subsidiärt till främjande av flykt, vilket brott&lt;br&gt;består i att hjälpa någon som med laga rätt är berövad friheten att komma&lt;br&gt;lös eller att, efter det han avvikit, främja hans flykt genom att dölja honom&lt;br&gt;eller genom att vidta annan sådan åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsbestämmelserna för främjande av flykt och skyddande av brotts-&lt;br&gt;ling är uppställda främst till skydd för statens brottsutredande verksamhet&lt;br&gt;och dess verkställande av påföljd för brott. Det är av vikt att denna verk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhet får pågå utan otillbörliga störningar. Naturligtvis måste fall av väl&lt;br&gt;planlagda och utförda fritagningar av personer som dömts för allvarlig&lt;br&gt;brottslighet, t.ex. grova narkotikabrott eller terrorhandlingar, tillmätas ett&lt;br&gt;högt straffvärde. Detsamma gäller vissa fall av skyddande av brottslingar&lt;br&gt;som har gjort sig skyldiga till sådana allvarliga gärningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar därför kommitténs uppfattning att en höjning av straffmaxi-&lt;br&gt;mum är motiverad. En höjning av straffmaximum till fyra år räcker väl för&lt;br&gt;att ge domstolarna det handlingsutrymme som behövs vid straffmätningen.&lt;br&gt;Straffskalan skulle dock med en sådan höjning bli mycket vid, varför jag&lt;br&gt;liksom kommittén anser att en särskild skala för grova brott bör införas. I&lt;br&gt;anslutning till vad jag föreslår rörande andra brott med en särskild skala för&lt;br&gt;grovt brott bör straffminimum för det grova brottet sättas till sex månaders&lt;br&gt;fängelse. För de lindrigaste fallen av brotten bör, som nu, tillgång till ett&lt;br&gt;bötesstraff finnas. Straffskalan för normalgraden bör då sättas till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år för att minska överlappningen mellan de två skalorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt brott kan föreligga exempelvis vid allvarligare fritagningar från&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt och därmed jämförliga gärningar. Det gäller här&lt;br&gt;särskilt gärningar som varit väl planlagda och organiserade och där mera&lt;br&gt;sofistikerade hjälpmedel har använts, där beväpning har förekommit och där&lt;br&gt;fritagningen avsett någon som avtjänar ett långt straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande skyddande av brottsling kan även det brottet som jag nämnt&lt;br&gt;ha ett högt straffvärde, om skyddandet avser förövare av mycket grova&lt;br&gt;brott. Det kan i vissa fall finnas anledning att se mycket allvarligt på denna&lt;br&gt;typ av brott, varför jag föreslår att brottet även fortsättningsvis skall ha&lt;br&gt;samma straffskala som främjande av flykt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.16 Olovlig underrättelseverksamhet, 19 kap. 10 § brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Brottet olovlig underrättelseverksamhet delas in i två&lt;br&gt;grader genom att en särskild skala för brott som är grovt införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För normalgraden föreslås straffskalan bli böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år och för den grova graden fängelse i lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år. Detta innebär att straffmaximum för brottet höjs från två&lt;br&gt;till fyra års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén föreslår en mindre skärpning av straffmaxi-&lt;br&gt;mum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna berör inte frågan särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I bestämmelsen straffbeläggs viss här i riket&lt;br&gt;bedriven spioneriliknande verksamhet, som dock inte är riktad mot Sverige.&lt;br&gt;Det finns två former av brottet olovlig underrättelseverksamhet vilka båda&lt;br&gt;kan begås endast här i riket. Den ena formen består i att, för att gå främ-&lt;br&gt;mande makt tillhanda (dvs. ett krav på direkt uppsåt), bedriva eller lämna&lt;br&gt;medverkan som inte är endast tillfällig till verksamhet för anskaffande av&lt;br&gt;uppgifter rörande militära eller andra förhållanden, vilkas uppenbarande för&lt;br&gt;4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 141&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den främmande makten kan medföra men för annan främmande makts&lt;br&gt;säkerhet. Uppgifterna kan gälla förhållanden i Sverige eller i andra länder.&lt;br&gt;Den andra formen av brottet består i att, med uppsåt (dvs. inte bara direkt&lt;br&gt;uppsåt) gå främmande makt till handa, hemligen eller med användande av&lt;br&gt;svikliga medel antingen bedriva verksamhet för anskaffande av uppgifter&lt;br&gt;om annans personliga förhållanden eller till sådan verksamhet lämna&lt;br&gt;medverkan som inte är endast tillfällig. Fråga är om viss politisk&lt;br&gt;underrättelseverksamhet. Brottet kan rikta sig mot t.ex. flyktingar och bestå&lt;br&gt;i registrering av politisk åskådning eller rastillhörighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att gärningarna är kriminaliserade motiveras bl.a. med hänsyn till vikten&lt;br&gt;av att inte störa vårt förhållande till främmande makt. Dessutom kan verk-&lt;br&gt;samhet som utgör olovlig underrättelseverksamhet lätt ändra karaktär och i&lt;br&gt;stället riktas mot Sverige. Ett annat motiv för straffbestämmelsen är en&lt;br&gt;önskan att slå vakt om rätten för flyktingar i vårt land att vara skyddade från&lt;br&gt;underrättelseverksamhet från sina hemländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olovlig underrättelseverksamhet som består i spioneri mot annat land&lt;br&gt;kan ta sig mycket allvarliga former och medföra svåra utrikespolitiska&lt;br&gt;följder för Sverige. Det är av stor vikt att Sverige inte blir bas för sådan&lt;br&gt;verksamhet. Delvis gör sig därvid samma argument gällande som vid be-&lt;br&gt;kämpandet av internationell terrorism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår med hänsyn härtill en skärpning av straffskalan för olovlig&lt;br&gt;underrättelseverksamhet. Ett maximum på fängelse i fyra år framstår som&lt;br&gt;lämpligt. Därmed får domstolarna en vidare straffskala som täcker in de in-&lt;br&gt;dividuella brottens starkt varierande straffvärde. Enbart en höjning av&lt;br&gt;maximistraffet skulle leda till att straffskalan blev mycket vid. För de&lt;br&gt;allvarligaste fallen bör därför införas en särskild skala för grovt brott. Den&lt;br&gt;kan lämpligen anknyta till den av mig tidigare förordade straffskalan för&lt;br&gt;den grova formen av flera brott, nämligen fängelse i lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år. Normalgradens maximum anpassas därefter genom att sättas&lt;br&gt;till fängelse i ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det till Lagrådet remitterade lagförslaget hade den nya straffskalan för&lt;br&gt;grovt brott förts in som ett nytt andra stycke i paragrafen. Eftersom den&lt;br&gt;grova graden omfattar olovlig underrättelseverksamhet enligt både första&lt;br&gt;och andra stycket bör den särskilda straffskalan, som Lagrådet har före-&lt;br&gt;slagit, regleras i ett avslutande tredje stycke.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.17 Mutbrott. 20 kap. 2 § brottsbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Straffminimum i skalan för den grova formen av mut-&lt;br&gt;brott höjs från allmänna fängelseminimum till fängelse i lägst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommitténs förslag överensstämmer i princip med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter om inte&lt;br&gt;straffminimum för den grova graden av mutbrott bör höjas med mer än vad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommittén föreslår och att i så fall även maximistraffet för normalgraden&lt;br&gt;bör höjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Straffbestämmelsen om mutbrott avser passiv&lt;br&gt;korruption, alltså mottagande av muta, medan straffbestämmelsen om&lt;br&gt;bestickning (17 kap. 7 § brottsbalken) utgör remediet mot aktiv korruption.&lt;br&gt;Mutbrott kan begås av arbetstagare och vissa därmed jämställda personer,&lt;br&gt;såväl i privat som i offentlig tjänst. Själva brottet består i att ta emot eller&lt;br&gt;låta åt sig utlova eller begära muta eller annan otillbörlig belöning för sin&lt;br&gt;tjänsteutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En muta är typiskt sett en ekonomisk förmån som någon får för att&lt;br&gt;handla pliktvidrigt. För mutansvar krävs emellertid inte att det varit fråga&lt;br&gt;om muta. Det räcker att det rört sig om en otillbörlig belöning. En belöning&lt;br&gt;har i allmänhet ett ekonomiskt värde, t.ex. pengar, rabatter, provision,&lt;br&gt;borgensåtagande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan för mutbrott kan jämföras med den som gäller för tjänstefel.&lt;br&gt;Medan det för grovt tjänstefel stadgas ett minimistraff om fängelse sex&lt;br&gt;månader, gäller emellertid för mutbrott att minimistraffet är lika med&lt;br&gt;fängelseminimum För att minska överlappningen i straffskalan och för att&lt;br&gt;markera att grovt mutbrott från straffvärdesynpunkt kan jämställas med&lt;br&gt;grovt tjänstefel bör ett minimistraff om fängelse i sex månader för det grova&lt;br&gt;brottet införas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.18 Olaga vapeninnehav, 37 § vapenlagen (1973:1176)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Brottet delas in i tre grader genom att en särskild skala&lt;br&gt;för brott som är grovt införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den ringa graden föreslås straffskalan bli oförändrat böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader, för normalgraden fängelse i högst ett år&lt;br&gt;och för det grova brottet fängelse i lägst sex månader och högst fyra&lt;br&gt;år. Detta innebär att straffmaximum för brottet höjs från två till fyra&lt;br&gt;års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommitténs förslag: Kommittén föreslår ingen ändring.&lt;br&gt;Remissinstanserna berör inte frågan särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Ansvarsbestämmelserna i vapenlagen finns i&lt;br&gt;37, 38 och 38 a §§. Jag tar i detta sammanhang upp endast de mer allvarliga&lt;br&gt;formerna av brott mot vapenlagen i 37 §. Beträffande övriga bestämmelser&lt;br&gt;har jag inte funnit anledning att föreslå några ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 37 § regleras straffpåföljden för olaga vapeninnehav samt för olovlig&lt;br&gt;överlåtelse och upplåtelse av skjutvapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande straffskalan för uppsåtligt olaga vapeninnehav infördes år&lt;br&gt;1971 genom en ändring (prop. 1971:109, bet. 1971:JuU14, rskr. 1971:205,&lt;br&gt;SFS 1971:236) av den då gällande vapenförordningen (1949:340). Än-&lt;br&gt;dringen innebar att maximistraffet höjdes från ett till två års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns otvivelaktigt ett samband mellan förekomsten av illegala vapen Prop. 1992/93:141&lt;br&gt;och våldsbrottslighet. Användningen av skjutvapen vid våldsbrott har ökat&lt;br&gt;under de senaste 15-20 åren. Det är omvittnat från inte minst handeln att&lt;br&gt;risken för väpnade rån upplevs som ett allt större och mer pressande&lt;br&gt;problem för personalen. En arbetsgrupp inom Brottsförebyggande rådet har&lt;br&gt;också i en rapport (BRÅ-PM 1992:3) Våld i butik, post och bank redovisat&lt;br&gt;att såväl vapenstölder som insmuggling av vapen ökar och att rån med&lt;br&gt;skjutvapen har ökat starkt. Det är då ofta fråga om livsfarliga vapen som&lt;br&gt;gärningsmännen har manipulerat på ett eller annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senare tids uppmärksammade vapenstölder inger stor oro. Jag ser en sär-&lt;br&gt;skild risk i att extremistiska politiska grupper beväpnar sig, inte bara att de&lt;br&gt;enskilda medlemmarna beväpnar sig utan också att organisationerna som&lt;br&gt;sådana skaffar sig tillgång till en stor mängd farliga vapen. Utvecklingen&lt;br&gt;också internationellt med politiska grupperingar med allt öppnare&lt;br&gt;främlingsfientlighet och rasism på sina program inger också allvarliga&lt;br&gt;farhågor. Även om motiven bakom anskaffandet av vapen utan tillstånd inte&lt;br&gt;sällan på goda grunder kan misstänkas vara att i framtiden begå andra&lt;br&gt;mycket allvarliga brott med än högre straffvärde är det ofta svårt att styrka&lt;br&gt;en brottslig vilja avseende ett specifikt sådant brott, t.ex. rån, som krävs för&lt;br&gt;att straffrättsligt ansvar för förberedelse skall kunna krävas ut. Här ligger ett&lt;br&gt;intresse av att genom en sträng syn på det olaga vapeninnehavet kunna&lt;br&gt;stävja denna typ av gärningar. Ett kraftfullt ingripande mot olovliga innehav&lt;br&gt;av vapen bör kunna minska förekomsten av illegala vapen och därigenom&lt;br&gt;medverka till kampen mot den allvarliga våldsbrottsligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår mot denna bakgrund att straffmaximum för brott mot vapen-&lt;br&gt;lagen höjs till fyra års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En höjning av maximum utan en gradindelning av brottet skulle dock&lt;br&gt;leda till att straffskalan blev alltför vid för att kunna vara till avsedd ledning&lt;br&gt;för rättstillämpningen. Jag föreslår därför att en särskild skala för grovt brott&lt;br&gt;skall införas. Skalan bör utformas på samma sätt som jag föreslagit beträf-&lt;br&gt;fande flera andra brott i detta lagstiftningsärende. Som grovt brott bör som&lt;br&gt;jag nämnt särskilt bedömas brott under former som medför att vapnen kan&lt;br&gt;befaras komma till brottslig användning, exempelvis innehav av livsfarliga&lt;br&gt;vapen som saknar lagligt användningsområde och innehav av en större&lt;br&gt;mängd vapen. Vid fastställandet av straffvärdet hos ett olaga vapeninnehav&lt;br&gt;är över huvud taget mängden av vapen av stor betydelse. Att olovligen&lt;br&gt;samla på sig en stor mängd vapen av särskilt farlig typ (främst av militär&lt;br&gt;karaktär), vilka rimligen aldrig kan förvaras på ett från spridningssynpunkt&lt;br&gt;betryggande sätt, utgör i sig en stor fara för en större krets personer och&lt;br&gt;måste anses ha ett högt straffvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sänkningen av maximum för normalgraden utgör endast ett led i strävan-&lt;br&gt;det att i förekommande fall minska överlappningen mellan straffskalorna&lt;br&gt;för olika grader av samma brott och skall givetvis inte tolkas som att synen&lt;br&gt;på gärningstypen bör mildras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Straffrihet för olaga vapeninnehav i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En särskild lag införs om att illegala skjutvapen och&lt;br&gt;ammunition straffritt kan lämnas in till polisen under tiden juli -&lt;br&gt;september 1993. Det som lämnas in skall normalt förstöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget från 1987 års vapenutredning: Överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med mitt förslag. Utredningen föreslår dock en inlämningstid på tolv&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningsförslaget möter ett blandat mottagande.&lt;br&gt;Flertalet av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget är dock positiva&lt;br&gt;till det. Bland dem som tillstyrker förslaget är Riksåklagaren, Statens krimi-&lt;br&gt;naltekniska laboratorium. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,&lt;br&gt;Svenska Polisförbundet, Föreningen Sveriges Polischefer, Frivilliga skytte-&lt;br&gt;rörelsen och Våldskommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avstyrker förslaget av principiella skäl eller som inte tillräckligt moti-&lt;br&gt;verat gör bl.a. Polismyndigheterna i Skellefteå och Lycksele samt Före-&lt;br&gt;ningen Sveriges åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser pekar på att en amnesti måste förenas med en brett&lt;br&gt;upplagd informationskampanj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Förslaget från 1987 års vapenutredning har&lt;br&gt;behandlats tidigare. I den dåvarande regeringens proposition om ändringar i&lt;br&gt;vapenlagen (1973:1176) framfördes således att en s.k. vapenamnesti inte&lt;br&gt;borde införas (prop. 1990/91:130 s. 53). Den bedömningen delades av riks-&lt;br&gt;dagen (bet. 1990/91:JuU33 s. 31, rskr. 1990/91:300).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill till en början slå fast att det är synnerligen angeläget att vidta&lt;br&gt;åtgärder för att minska den brottsliga användningen av skjutvapen. Detta&lt;br&gt;gäller inte minst mot bakgrund av att antalet väpnade rån har ökat markant&lt;br&gt;under senare år. Enligt min mening finns det nu anledning att ta till vara alla&lt;br&gt;möjligheter att minska antalet illegala skjutvapen. Den möjlighet som ligger&lt;br&gt;i att införa en särskild lag om att illegala skjutvapen och ammunition under&lt;br&gt;en viss tid straffritt kan lämnas in till polisen bör inte lämnas oprövad. Jag&lt;br&gt;anser alltså att en sådan lag bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte minst mot bakgrund av den skärpta syn på olaga vapeninnehav som&lt;br&gt;jag här tidigare förordat är det också rimligt att ge i övrigt laglydiga per-&lt;br&gt;soner chansen att under betryggande former lämna in skjutvapen och&lt;br&gt;ammunition som de innehar utan att ha rätt till det. Det kan gälla vapen som&lt;br&gt;glömts bort i samband med ett dödsfall eller en flyttning. Också detta är ett&lt;br&gt;skäl för att införa en straffrihetslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan naturligtvis diskuteras hur effektiv en straffrihetslag kommer att&lt;br&gt;bli. Av intresse är därvid att man i Danmark under en månad år 1986 fick&lt;br&gt;lämna in illegala vapen till polisen utan att rättsliga åtgärder vidtogs. Bak-&lt;br&gt;grunden till åtgärden var att betydande mängder vapen hade kommit in i&lt;br&gt;Danmark under andra världskriget och att det var omöjligt att fastställa var&lt;br&gt;dessa vapen hade hamnat. Närmare 10 000 vapen och 10 ton sprängämnen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämnades in. Möjligen kan ett resultat liknande det i Danmark inte påräknas Prop. 1992/93:141&lt;br&gt;för vår del. Det danska exemplet talar dock för att en straffrihetslag kan ge&lt;br&gt;ett utifrån svenska förhållanden gott resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger nära till hands att anta att de skjutvapen som kommer att&lt;br&gt;lämnas in inte i någon större utsträckning är sådana som cirkulerar i krimi-&lt;br&gt;nella kretsar. Varje sådant enstaka vapen som tas om hand och förstörs&lt;br&gt;minskar emellertid risken för nya allvarliga brott. Även en liten mängd&lt;br&gt;insamlade vapen är alltså av värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Merparten av de inlämnade skjutvapnen kommer antagligen att vara&lt;br&gt;sådana som har innehafts av i övrigt laglydiga personer. Att dessa vapen&lt;br&gt;lämnas in är också värdefullt. Eftersom någon kontroll av vapeninnehavet&lt;br&gt;inte skett finns det ju en risk för att vapnen inte förvaras eller hanteras på ett&lt;br&gt;sätt som är betryggande från säkerhetssynpunkt. Att vapnen lämnas in och&lt;br&gt;förstörs medför också att man kan vara säker på att de inte kommer att&lt;br&gt;användas vid brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av största vikt för att straffrihetslagen skall få den avsedda effekten är&lt;br&gt;att allmänheten får kännedom om den. En informationskampanj bör alltså&lt;br&gt;genomföras. Lämpligast synes vara att informationen lämnas strax före och&lt;br&gt;under inlämningstiden. Rikspolisstyrelsen bör svara för informationen till&lt;br&gt;allmänheten om lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlämningstid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vapenutredningen föreslår en tolvmånadersperiod som inlämningstid. Jag&lt;br&gt;anser i likhet med flera remissinstanser att en kortare tid är att föredra. Det&lt;br&gt;synes lämpligt att en inlämningsperiod på tre månader påbörjas samtidigt&lt;br&gt;med att de nya straffbestämmelserna om brott mot vapenlagen träder i kraft.&lt;br&gt;Inlämning kommer alltså att kunna ske under tiden juli - september 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av straffrihetslagen är att den som innehar illegala skjutvapen&lt;br&gt;eller ammunition inte skall kunna straffas för innehavet om han eller hon&lt;br&gt;frivilligt lämnar in eller låter lämna in egendomen till polisen under tiden&lt;br&gt;juli - september 1993. I det fall den som innehar vapen eller ammunition&lt;br&gt;inte själv lämnar in egendomen utan ger någon annan i uppdrag att göra det&lt;br&gt;gäller alltså straffriheten för båda. Däremot innebär kravet på frivillighet att&lt;br&gt;straffrihet inte kommer i fråga om någon, t.ex. i samband med en husrann-&lt;br&gt;sakan, lämnar in ett vapen på grund av upptäcktsrisken. Alla vapen och all&lt;br&gt;ammunition som enligt vapenlagen kräver tillstånd för att få innehas skall&lt;br&gt;kunna lämnas in till polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således fråga om att i en särskild lag föreskriva straffrihet för&lt;br&gt;olaga innehav av skjutvapen och ammunition i vissa fall. Detta är något&lt;br&gt;annat än en amnesti. Därmed brukar nämligen avses en generell benådning&lt;br&gt;av en viss grupp av dömda (se 11 kap. 13 § regeringsformen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlämnarens anonymitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att straffrihetslagen skall bli framgångsrik torde krävas att den som läm-&lt;br&gt;nar in illegala skjutvapen eller ammunition garanteras anonymitet. In-&lt;br&gt;lämnaren skall alltså inte behöva lämna uppgifter om sin identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte helt bortses från att möjligheten att vara anonym kan skapa&lt;br&gt;svårigheter vid utredningen av brott där vapnet använts. Svårigheterna bör&lt;br&gt;dock inte överdrivas. Det är således inte särskilt troligt att skjutvapen som&lt;br&gt;använts vid allvarliga brott lämnas in av den som begått brottet. Jag vill&lt;br&gt;också stryka under att straffriheten bara gäller för den som utan tillstånd&lt;br&gt;innehar vapnet eller ammunitionen och bara avser dennes innehav av det&lt;br&gt;som lämnas in. Polisen kan alltså utföra t.ex. sedvanliga kriminaltekniska&lt;br&gt;undersökningar på ett inlämnat vapen i syfte att utreda andra brott som har&lt;br&gt;samband med vapnet. Det kan gälla brott begångna av såväl innehavaren&lt;br&gt;som av andra personer. Om ett inlämnat vapen skäligen kan antas ha&lt;br&gt;betydelse för utredningen av ett sådant brott kan det tas i beslag enligt be-&lt;br&gt;stämmelserna i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlämningsställen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande inlämningsställen föreslår Vapenutredningen att polismyn-&lt;br&gt;digheterna skall få bestämma att inlämning skall kunna ske även hos andra&lt;br&gt;myndigheter inom polisdistriktet. Utredningen framför att det är önskvärt&lt;br&gt;att den som vill lämna ifrån sig ett vapen kan göra detta utan att behöva resa&lt;br&gt;någon längre sträcka samt att militära myndigheter och Statens kriminal-&lt;br&gt;tekniska laboratorium bör kunna hjälpa till med insamlingen. Överbefäl-&lt;br&gt;havaren har avstyrkt förslaget i denna del, bl.a. med hänsyn till att det oftast&lt;br&gt;finns en polismyndighet på de orter där försvarsmaktens myndigheter är&lt;br&gt;belägna. Enligt min mening bör det räcka med att inlämning kan ske till&lt;br&gt;polismyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlämning av skjutvapen och ammunition skall alltså kunna ske på polis-&lt;br&gt;stationerna i landet. Det bör tilläggas att straffrihetslagen i och för sig också&lt;br&gt;är tillämplig om egendom överlämnas till en enskild polisman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vapnen och ammunitionen tillfaller staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skjutvapen och ammunition som lämnas in torde i de flesta fall tillhöra den&lt;br&gt;som sett till att egendomen lämnats in till polisen. Det kan emellertid före-&lt;br&gt;komma att stöldgods lämnas in. Om ett stulet vapen lämnas in skall den&lt;br&gt;rättmätige ägaren naturligtvis kunna få tillbaka det. För att så skall kunna&lt;br&gt;ske måste polismyndigheten undersöka om det finns någon känd ägare till&lt;br&gt;det som lämnats in. Polismyndigheterna bör alltså på lämpligt sätt&lt;br&gt;kontrollera om ett inlämnat vapen är anmält stulet eller om det finns en&lt;br&gt;licens utställd beträffande vapnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om den kontrollen och hanteringen i övrigt när skjutvapen&lt;br&gt;eller ammunition lämnas till en polismyndighet bör, med stöd av 8 kap. 13 §&lt;br&gt;regeringsformen, meddelas av regeringen eller av den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är rimligt att skjutvapen eller ammunition som lämnas in enligt&lt;br&gt;straffrihetslagen normalt tillfaller staten. Mot bakgrund av att egendom kan&lt;br&gt;ha lämnats in utan ägarens samtycke bör emellertid vissa förutsättningar&lt;br&gt;vara uppfyllda för att egendomen skall tillfalla staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vapenutredningen har i denna del föreslagit att ägaren i vissa fall -&lt;br&gt;nämligen om det är uppenbart att det inlämnade tillhör någon annan än den&lt;br&gt;som lämnade in det - skall beredas tillfälle att få tillbaka inlämnad&lt;br&gt;egendom. Om ägaren inte kan spåras eller om han underlåter att återta&lt;br&gt;egendomen skall egendomen enligt utredningen tillfalla staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag förordar en reglering efter förebild av bestämmelser i hittegodslagen&lt;br&gt;(1938:121). Regleringen, som något avviker från Vapenutredningens&lt;br&gt;förslag, innebär följande. Skjutvapen och ammunition som lämnats in skall&lt;br&gt;tillfalla staten om ägaren inte är känd inom tre månader från det att&lt;br&gt;egendomen lämnades in. Egendomen måste alltså normalt förvaras i tre&lt;br&gt;månader. Om ägaren till inlämnad egendom är känd skall han eller hon få&lt;br&gt;tillfälle att inom en månad ta tillbaka egendomen. Tar ägaren inte tillbaka&lt;br&gt;egendomen eller kan denne annars anses ha uppgivit sin rätt till egendomen&lt;br&gt;tillfaller den staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna lagen kan komma i konflikt med hittegodslagen som&lt;br&gt;tillförsäkrar upphittaren vissa rättigheter. Enligt min mening bör under inlä-&lt;br&gt;mingsperioden enligt straffrihetslagen i första hand förfaras med inlämnade&lt;br&gt;vapen och inlämnad ammunition i enlighet med straffrihetslagen. Endast&lt;br&gt;om inlämnaren uttryckligen gör gällande att vapnet eller ammunitionen&lt;br&gt;skall behandlas som hittegods bör reglerna i hittegodslagen, om t.ex.&lt;br&gt;upphittarens rätt till hittelön och rätt till godset, tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan måhända inträffa att en person, som har tillstånd att inneha ett&lt;br&gt;skjutvapen, vill bli av med vapnet och därför anonymt lämnar in det enligt&lt;br&gt;straffrihetslagen. Även om straffrihetslagen inte tar sikte på denna sär-&lt;br&gt;präglade situation får det accepteras att ett sådant vapen enligt lagen kan&lt;br&gt;tillfalla staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skjutvapen och den ammunition som tillfallit staten enligt straffrihets-&lt;br&gt;lagen bör inte säljas eller på annat sätt komma ut i cirkulation på nytt. I&lt;br&gt;stället bör egendomen normalt förstöras. Detta torde bidra till att skapa&lt;br&gt;förståelse för straffrihetslagen bland allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en del fall kan det dock vara befogat att bevara vapen eller ammunition.&lt;br&gt;Om egendomen behövs för musealt, militärt eller annat liknande ändamål,&lt;br&gt;t.ex. i Statens kriminaltekniska laboratoriums samlingar, bör den således&lt;br&gt;inte förstöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Psykiskt våld&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Psykiskt våld är ett allvarligt problem. Jag har i&lt;br&gt;anslutning till mina förslag till ändringar av straffskaloma för miss-&lt;br&gt;handel, olaga hot, ofredande och sexuellt ofredande därför pekat på&lt;br&gt;vikten av att även beakta sådana beteenden som främst tar sikte på att&lt;br&gt;psykiskt bryta ned en annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemet måste dock angripas på bred front, även genom bl.a. in-&lt;br&gt;formation, utbildning, organisatoriska åtgärder. Straffrättsliga åtgärder&lt;br&gt;utöver de nu föreslagna framstår inte som ändamålsenligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hearingen: De synpunkter som lämnades på frågan om behovet av lag-&lt;br&gt;stiftning överensstämde med mina i det att främst andra än straffrättsliga&lt;br&gt;åtgärder behövs för att mest effektivt motverka det psykiska våldet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Den vanligaste formen av övergrepp som&lt;br&gt;kan betecknas som psykiskt våld torde vara vad som i dagligt tal kallas&lt;br&gt;mobbning. Inom den psykologiska forskningen beskrivs mobbning vanligt-&lt;br&gt;vis som att en eller flera personer upprepade gånger under en längre tid blir&lt;br&gt;utsatta för negativa handlingar från en eller flera personer. Det är sålunda&lt;br&gt;fråga om negativa handlingar som förekommer med viss regelbundenhet&lt;br&gt;och under inte alltför kort tid. Med en negativ handling avses i det här&lt;br&gt;sammanhanget att en person tillfogar eller försöker tillfoga en annan person&lt;br&gt;skada eller obehag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots forskning kring psykiskt våld har man ännu inte med någon större&lt;br&gt;säkerhet lyckats slå fast hur vanlig företeelsen är i samhället. Dock kan man&lt;br&gt;på goda grunder anta att den här formen av våld ligger bakom ett stort antal&lt;br&gt;sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa. Det finns också anledning att&lt;br&gt;anta att den psykiska ohälsan hos ett icke ringa antal personer är av så&lt;br&gt;allvarligt slag att de inte förmår att återvända till arbetslivet. Likaså kan&lt;br&gt;man anta att det psykiska våldet på t.ex. arbetsplatser och i skolor leder till&lt;br&gt;ett antal självmordsförsök och självmord varje år. Det är sålunda en mycket&lt;br&gt;angelägen uppgift för samhället att på olika sätt komma till rätta med det&lt;br&gt;psykiska våldet i olika miljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En huvudfråga blir då vilka åtgärder som är mest ändamålsenliga för att&lt;br&gt;komma en bit på vägen i kampen mot det psykiska våldet. Det torde stå&lt;br&gt;klart att den grupp offret ingår i, på arbetsplatsen, i skolan, inom föreningen&lt;br&gt;etc., har mycket stor betydelse för förekomsten av mobbning. I en väl&lt;br&gt;fungerande grupp mobbas det inte. Att skapa en atmosfär så att grupp-&lt;br&gt;dynamiken fungerar på ett positivt sätt görs inte i första hand genom straff-&lt;br&gt;rättslig reglering. Det är mycket en fråga om organisation, kommunikation&lt;br&gt;och andra samverkande miljöfaktorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid hearingen diskuterades bl.a. rättsväsendets behandling av psykiskt&lt;br&gt;våld. De anmälningar som görs hänför sig till olika brott, oftast något av&lt;br&gt;dem som jag redogjort för tidigare, som misshandel, ofredande, olaga hot&lt;br&gt;m.m. Att särskilja vilka anmälningar som har grund i psykiskt våld kräver&lt;br&gt;studium av varje anmälan för sig. Inte ens ett sådant förfaringssätt kan ge&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon säker bild av förekomsten. Det verkar såldes inte vara ovanligt att det Prop. 1992/93:141&lt;br&gt;är den mobbade som är gärningsman i anmälningarna; den mobbade tar till&lt;br&gt;fysiskt våld när trakasserierna har gått för långt. Till detta kommer den&lt;br&gt;beaktansvärda risken för att en mobbad som anmäler förfarandet kan löpa&lt;br&gt;en större risk att åter bli mobbad, vilket rimligen bör leda till en mindre&lt;br&gt;benägenhet att anmäla gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den expertis som närvarade vid hearingen var i stort sett enig i att straff-&lt;br&gt;rättsliga åtgärder inte är den väg som bör väljas i första hand. Jag är av&lt;br&gt;samma uppfattning. Kriminaliseringen som den är utformad i dag torde väl&lt;br&gt;räcka till för att fånga in de straffvärda fallen av psykiskt våld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det således inte i första hand är straffrättsliga åtgärder som bör&lt;br&gt;vidtas, finns ingen anledning att avvakta med de straffrättsliga åtgärder som&lt;br&gt;framstår som befogade. Jag har också i det föregående i samband med mina&lt;br&gt;förslag till förändrade straffskalor för misshandel, olaga hot, ofredande och&lt;br&gt;sexuellt ofredande betonat vikten av att förekomsten av psykiskt våld och&lt;br&gt;sådant vålds effekter beaktas vid straffmätningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den samstämmighet i åsikt som kom fram vid hearingen&lt;br&gt;har jag valt att redan i detta sammanhang redovisa de straffrättsliga åtgärder&lt;br&gt;som för närvarande bör vidtas med anledning av vad som framkommit om&lt;br&gt;det psykiska våldet. Att avvakta ytterligare beredning i form av en bear-&lt;br&gt;betning av vad som framkom vid hearingen skulle onödigtvis försena&lt;br&gt;genomförandet av förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Övrigt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Från och med den 1 juli 1992 har domstol möjlighet att i samband med dom&lt;br&gt;besluta om omhändertagande av en kontraktsvårdsdömd. Omhänder-&lt;br&gt;tagandet är avsett att säkerställa att den dömde inleder den planerade&lt;br&gt;vården. En förutsättning för omhändertagandet är att den dömde är häktad i&lt;br&gt;målet. Omhändertagandet skall vara helt kortvarigt och är maximerat till en&lt;br&gt;vecka. Möjligheten att omhänderta fördes in i en ny 6 b § i 28 kap. brotts-&lt;br&gt;balken. (Jfr prop. 1991/92:109, bet. 1991/92:JuU24, rskr. 1991/92:259,&lt;br&gt;SFS 1992:373.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om domstolen har att besluta om omhändertagandet är det även&lt;br&gt;beträffande denna kategori omhändertagna naturligt att polismyndigheten&lt;br&gt;lämnar den handräckning som behövs för omhändertagandets praktiska ge-&lt;br&gt;nomförande. Denna polismyndighetens skyldighet bör framgå av lagtext&lt;br&gt;varför jag föreslår att en hänvisning till 28 kap. 6 b § brottsbalken införs i&lt;br&gt;38 kap. 12 § samma balk.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Kostnader&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag innebär att straffen skärps för ett antal brott. Detta kan&lt;br&gt;förväntas leda till ett ökat tryck på kriminalvårdens anstaltsorganisation.&lt;br&gt;Härtill kommer vissa ökade kostnader för domstols-, åklagar- och&lt;br&gt;polisorganisationen. Dessa kostnader kommer att rymmas inom ramen för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befintliga medel genom omprioriteringar inom Justitiedepartementets Prop. 1992/93:141&lt;br&gt;anslagsram.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Justitiedepartementet upp-&lt;br&gt;rättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanser, Fängelsestraffkommittén&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över Fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande&lt;br&gt;(SOU 1986:13—15) Påföljd för brott avgetts av Svea hovrätt, Hovrätten för&lt;br&gt;Nedre Norrland, Stockholms, Göteborgs, Norrköpings och Luleå tingsrätter,&lt;br&gt;Domstolsverket, Riksåklagaren (RÅ), Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen, Kriminalvårdsnämnden, Stockholms första övervakningsnämnd,&lt;br&gt;Övervakningsnämnden i Uppsala, Brottsförebyggande rådet, Överbefäl-&lt;br&gt;havaren, Statens räddningsverk, Socialstyrelsen, Trafiksäkerhetsverket, Sjö-&lt;br&gt;fartsverket, Luftfartsverket, Generaltullstyrelsen, Riksskatteverket, Juri-&lt;br&gt;diska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet, Juridiska fakultets-&lt;br&gt;styrelsen vid Uppsala Universitet, Statens invandrarverk, Statskontoret,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Rättegångsutredningen (Jul977:06), justitieombuds-&lt;br&gt;mannen Anders Wigelius, Riksbanken, Landstingsförbundet, Svenska&lt;br&gt;Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund, Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges åklagare, Före-&lt;br&gt;ningen Sveriges länspolischefer, Föreningen Sveriges polischefer, Före-&lt;br&gt;ningen Sveriges frivårdstjänstemän, Övervakares och Kontaktperso-&lt;br&gt;ners/Familjers Riksförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Motormännens&lt;br&gt;riksförbund, Motorföramas Helnykterhetsförbund, Svenska fångvårds-&lt;br&gt;sällskapet och Svenska skyddsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ har överlämnat yttranden från överåklagaren i Göteborgs åklagardis-&lt;br&gt;trikt samt från överåklagarna vid Regionåklagarmyndighetema i Stockholm,&lt;br&gt;Kalmar, Malmö, Vänersborg och Härnösand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens centralorganisation och Centralorganisationen SACO/SR&lt;br&gt;har utan egna ställningstaganden överlämnat yttranden från Svenska polis-&lt;br&gt;förbundet respektive Sveriges Socionomers, Personal- &amp;amp; Förvaltnings-&lt;br&gt;tjänstemäns Riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanser, RÅ:s och RPS:s förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsens&lt;br&gt;skrivelse angående olovligt brukande av tillgripet fortskaffningsmedel (dnr&lt;br&gt;91-1136) avgetts av Riksdagens ombudsmän, Hovrätten för Nedre Norr-&lt;br&gt;land, Göteborgs, och Kalmar tingsrätter, Åklagarmyndigheten i Stockholm,&lt;br&gt;Regionåklagarmyndighetema i Jönköping, Västerås och Luleå, Polismyn-&lt;br&gt;digheterna i Huddinge, Eskilstuna, Värnamo och Göteborg, Brottsföre-&lt;br&gt;byggande rådet, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund, Sveriges domareförbund, Svenska polisförbundet samt Föreningen&lt;br&gt;Sveriges polischefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanser, Våldskommissionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över Våldskommissionens slutbetänkande (SOU&lt;br&gt;1990:92) Våld och brottsoffer avgivits av Svea hovrätt, Stockholms tings-&lt;br&gt;rätt, Göteborg tingsrätt, Malmö tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping, Läns-&lt;br&gt;rätten i Stockholms län, Länsrätten i Malmöhus län, Riksåklagaren (RÅ),&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen, Brottsförebyggande rådet, Brottsskadenämden,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Postens centralförvaltning, Rikspolisstyrelsen, Statistiska&lt;br&gt;centralbyrån, Statens ungdomsråd, Länsstyrelserna i Stockholms län, Upp-&lt;br&gt;sala län, Södermanlands län, Östergötlands län, Jönköpings län, Blekinge&lt;br&gt;län, Kristianstads län, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län, Värmlands&lt;br&gt;län,Västmanlands län, Kopparbergs län, Gävleborgs län, Västemorrlands&lt;br&gt;län och Jämtlands län, Barn- och ungdomsdelegationen, Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän, Diskrimineringsombudsmannen, Svenska kommunförbundet,&lt;br&gt;Södertälje kommun, Landstingsförbundet, Sveriges psykologförbund,&lt;br&gt;Sveriges socionomers, Personal - &amp;amp; Förvaltningstjänstemäns riksförbund,&lt;br&gt;Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Föreningen Sveriges&lt;br&gt;polischefer, Riksförbundet Hem och Skola, Försäkringsförbundet, Sveriges&lt;br&gt;köpmannaförbund, Bankinstitutens arbetsgivareorganisation, Pensionärer-&lt;br&gt;nas riksorganisation, Sveriges pensionärers riksförbund, Riksorganisationen&lt;br&gt;för kvinnojourer i Sverige (ROKS), Föreningen styresmän och assistenter&lt;br&gt;inom kriminalvården samt Centrum för kvinnoforskning: Forum för kvinn-&lt;br&gt;liga forskare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ har överlämnat yttranden från Överåklagarna i Stockholm, Göteborg&lt;br&gt;och Malmö åklagardistrikt samt bifogat redovisning över lokala brottsföre-&lt;br&gt;byggande projekt från Överåklagarna vid regionåklagarmyndigheten i&lt;br&gt;Kalmar och Stockholm samt Åklagarmyndigheterna i Bollnäs, Kristianstad,&lt;br&gt;Lund, Sollentuna, Uppsala, Visby, Västerås och Östersund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län har bifogat yttrande av Polisstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholm och redovisning över lokala brottsförebyggande projekt vid&lt;br&gt;Polismyndigheten i Stockholm. Länsstyrelsen i Jönköpings län har bifogat&lt;br&gt;yttrande från Polismyndigheten i Värnamo. Länsstyrelsen i Hallands län har&lt;br&gt;bifogat yttranden från Polismyndigheterna i Falkenberg, Halmstad, Kungs-&lt;br&gt;backa och Varberg. Länsstyrelsen i Värmlands län har bifogat yttranden&lt;br&gt;från Polismyndigheterna i Karlstad och Arvika. Länsstyrelsen i Koppar-&lt;br&gt;bergs län har bifogat redovisning av brottsförebyggande projekt från Polis-&lt;br&gt;myndigheterna i Avesta, Borlänge, Falun, Ludvika, Malung, Mora och&lt;br&gt;Rättvik. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har bifogat yttranden från Polis-&lt;br&gt;myndigheten i Hudiksvall. Länsstyrelsen i Västemorrlands län har bifogat&lt;br&gt;yttranden av Polismyndigheterna i Härnösand, Kramfors, Sollefteå, Sunds-&lt;br&gt;vall och Örnsköldsvik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har yttranden och skrifter inkommit från flera andra organisatio-&lt;br&gt;ner och enskilda personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Hearing om psykiskt våld&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hearingen hölls den 8 maj 1992 i Bella Venezia i Rosenbad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarade&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; gjorde; förutom representanter för Justitiedepartementet, Bengt&lt;br&gt;Rosqvist, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Agneta Almqvist, Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt, Bengt Gustavsson, Göteborgs tingsrätt, Gunnel Lindberg,&lt;br&gt;Riksåklagaren, Ulla Jonsson, Polishögskolan, Leif Smith, Polismyndigheten&lt;br&gt;i Göteborg, Helena Silverhjelm, Socialstyrelsen, (Kristina Doktare, Social-&lt;br&gt;styrelsen), Kurt Baneryd, Arbetarskyddsstyrelsen, Joakim Joachimsson,&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen, (Ilse Wetter, Försäkringskassan i Stockholms län),&lt;br&gt;(Margareta Nyqvist, Riksförbundet BRIS), Ingela Ström, Riksförbundet&lt;br&gt;BRIS, Anna-Kristina Sjöberg, Riksförbundet BRIS, Ulla Granéli, Riks-&lt;br&gt;förbundet Hem och Skola, Birgitta Sabelström, Advokatsamfundet, Lena&lt;br&gt;Busk, SACO, Anita von Schéele, Arbetarskyddsstyrelsen, Inge Olsson,&lt;br&gt;Uppsala kommun, (Bessie Wikander, TCO), (Gunnela Westlander, Arbets-&lt;br&gt;miljöinstitutet), Gunnar Severin, Polismyndigheten i Stockholm, Eva Flod-&lt;br&gt;ström, Statshälsan, Heinz Leymann, Psykiatriska institutionen vid Umeå&lt;br&gt;universitet, Majda Omérov, Psykiatriska kliniken vid Danderyds sjukhus&lt;br&gt;och Agneta Blidberg, Åklagarmyndigheten i Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedan följer en redigerad utskrift av de inlägg som gjordes. Hearingen&lt;br&gt;inleddes av departementsrådet Dag Victor, Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Dag Victor:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till den här hearingen, som kanske är lite annorlunda än många&lt;br&gt;hearingar som vi har i regeringskansliet, har ni fått belyst i den promemoria&lt;br&gt;som har skickats ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har mot bakgrund av en motion givit regeringen tillkänna att&lt;br&gt;man bör titta närmare på frågan om psykiskt våld och framför allt då den&lt;br&gt;straffrättsliga regleringen av psykiskt våld och om man kan göra förbätt-&lt;br&gt;ringar i lagstiftningen på det området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad riksdagen har uttryckt är det egentligen två saker som man&lt;br&gt;vill ha belysta. Det ena är, som det står i justitieutskottsbetänkandet som&lt;br&gt;ligger bakom riksdagsbeslutet, en uppskattning av antalet straffbara över-&lt;br&gt;grepp. Det är alltså den faktiska situationen när det gäller psykiskt våld som&lt;br&gt;riksdagen är intresserad av. Och den andra biten; det är frågan om det är&lt;br&gt;möjligt att genom en tydligare straffrättslig reglering öka skyddet för män-&lt;br&gt;niskor som utsätts för psykiskt våld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har inom Justitiedepartementet inlett ett arbete och tagit in bl.a. lite&lt;br&gt;uppgifter angående främmande rätt och försökt att hämta in annat material&lt;br&gt;från olika håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det här arbetet har vi funnit att det är en ganska svår uppgift. Det är&lt;br&gt;svårt att få någon riktig klar bild över hur pass vanligt psykiskt våld är och&lt;br&gt;vilka effekter det egentligen leder till. Och vi har också funnit att det är en&lt;br&gt;mycket svår uppgift att bedöma på vilket sätt som den straffrättsliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Namn inom parentes anger inbjudna som inte kunde deltaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftningen kan förändras för att öka skyddet mot psykiskt våld. Detta är&lt;br&gt;bakgrunden till den lite ovanliga form för beredning som vi har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det man kanske bör säga, inte för att minska debattlustan eller att lägga&lt;br&gt;några begränsningar på inläggen, är att det ur en bemärkelse är ett lite snävt&lt;br&gt;perspektiv som riksdagen har bett oss att titta på. Det tar ju enbart sikte på&lt;br&gt;den straffrättsliga regleringen och hur den kan användas för det här syftet.&lt;br&gt;Det tar alltså inte sikte pä andra åtgärder, t.ex. arbetsrättslig lagstiftning.&lt;br&gt;Och när det gäller den faktiska förekomsten är det också så att riksdagen har&lt;br&gt;sagt att man bör göra en uppskattning av antalet straffbara övergrepp, så in-&lt;br&gt;riktningen är även där på de straffrättsliga frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag nämner det här, men som sagt var inte för att ni inte ska kunna ta upp&lt;br&gt;annat. För det är alldeles självfallet av stort värde att få synpunkter också på&lt;br&gt;i vad mån straffrätten är användbar sedd i förhållande till andra metoder, om&lt;br&gt;det är andra metoder som är viktigare än de straffrättsliga och vad man kan&lt;br&gt;använda straffrätten till. Så vi ser gärna att det kommer andra synpunkter&lt;br&gt;och när ni redovisar det faktiska läget, de som har uppgifter om det, behöver&lt;br&gt;ni naturligtvis inte heller begränsa er till vad som står i brottsbalken. Men&lt;br&gt;det kan ju vara intressant om ni kan belysa i vad mån ni tror att det är saker&lt;br&gt;som är formellt straffbelagda och i vad mån det är andra saker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av problemen när det gäller psykiskt våld är naturligtvis avgräns-&lt;br&gt;ningsproblemen, hur man skall bedöma vad som är psykiskt våld. Och då är&lt;br&gt;det lätt att man ser på effekterna av olika gärningar; alltså psykiska skade-&lt;br&gt;verkningar, att människor mår illa, att de får psykiska problem. Det kanske&lt;br&gt;är värt att anmärka att de straffbestämmelser som behandlas i promemorian&lt;br&gt;täcker psykiska skadeverkningar i viss utsträckning och detta oavsett med&lt;br&gt;vilka metoder som de framkallats. Men det straffrättsliga systemet är ju mer&lt;br&gt;inriktat på det fysiska våldet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller det fysiska våldet kan det vara värt att nämna att de&lt;br&gt;psykiska skadeverkningarna många gånger står i centrum för de straff-&lt;br&gt;rättsliga bedömningarna, eller åtminstone utgör ett centralt moment i dem.&lt;br&gt;När det gäller angreppssätten är uppmärksamheten däremot ofta inriktat just&lt;br&gt;på fysiska angrepp, alltså misshandel i mer traditionell mening, när man&lt;br&gt;diskuterar de straffrättsliga frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bara här i veckan kom det ut en skrift från Brottsförebyggande rådet som&lt;br&gt;heter ”Våld” och som är en kunskapsöversikt över vad vi vet om våldet i&lt;br&gt;samhället. Där tar man bl.a. upp skadeverkningarna; våldets konsekvenser&lt;br&gt;finns det ett avsnitt som heter. Man redovisar där uppgifter om just de fy-&lt;br&gt;siska skadeverkningarna för om detta finns vissa undersökningar. Men det&lt;br&gt;framhålls också att i många fall så är det inte de fysiska skadeverkningarna&lt;br&gt;som är de värsta, utan det kan vara de psykiska skadorna som är de värsta&lt;br&gt;även när det gäller rent fysiska angrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det här har också kommit till uttryck i lagstiftningen, bl.a. så gjordes det&lt;br&gt;en ändring av misshandelsbestämmelserna 1988. Det gällde kriterierna för&lt;br&gt;grovt brott där man ändrade dem i viss mån Då framhölls det bl.a. att de&lt;br&gt;synliga skadorna kan vara begränsade men att brottet ändå kan vara att be-&lt;br&gt;döma som grovt. Det kan exempelvis vara en misshandel som har pågått&lt;br&gt;under en längre tid eller utgjort led i upprepade övergrepp. Det försvårande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;momentet vid den typen av misshandel ligger främst i, inte de fysiska ska-&lt;br&gt;dorna, utan de påtagliga integritetskränkningama, liksom i det förhållandet&lt;br&gt;att våldet ofta är psykiskt nedbrytande till sin karaktär. Så vi har två olika&lt;br&gt;moment här, dels angreppssättet och dels vilka slags skadeverkningar som&lt;br&gt;det leder till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ja, detta är några inledande ord. Det vi har tänkt oss från departementets&lt;br&gt;sida är att lyssna på er inbjudna och inte säga så mycket mer än det jag har&lt;br&gt;sagt nu utan vi lämnar ordet fritt. Vi hade tänkt lägga upp hearingen så att&lt;br&gt;den delas in i två olika avsnitt med anknytning till de frågor som ställs i&lt;br&gt;promemorian. De första frågorna tar sikte på faktisk förekomst och på&lt;br&gt;vilken forskning som finns om psykiskt våld och vad vi vet om detta rent&lt;br&gt;faktiskt på olika sätt. Vi hade tänkt att vi till en början begränsar oss huvud-&lt;br&gt;sakligen till de frågorna och att de som har kunskaper om detta redovisar&lt;br&gt;det. De fyra sista frågorna tar mer direkt sikte på rättsväsendets hantering av&lt;br&gt;psykiskt våld; hur många fall som anmäls till åtal, hur polis och åklagare&lt;br&gt;hanterar det, hur domstolarna bedömer det och slutligen vilka slags lagstift-&lt;br&gt;ningsåtgärder som eventuellt skulle kunna vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har på vart och ett av områdena dristat oss till att be någon att öppna&lt;br&gt;diskussionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det här första avsnittet har Anita von Schéele från Arbetarskydds-&lt;br&gt;styrelsen lovat att göra en sådan inledning och berätta från sitt perspektiv&lt;br&gt;vad hon känner till om förekomsten av mobbning och psykiskt våld.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anita von Schéele, Arbetarskyddsstyrelsen:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag kan berätta lite om varför jag arbetar med de här områdena. Jag har&lt;br&gt;sedan början av 1980-talet intresserat mig för och jobbat mycket intensivt&lt;br&gt;direkt med många så kallade fall av trakasserier och mobbning i egenskap&lt;br&gt;av personalkonsulent, den längsta tiden i Statshälsan. Sedan några år till-&lt;br&gt;baka jobbar jag på Arbetarskyddsstyrelsen som handläggare och håller på&lt;br&gt;att arbeta fram ett förslag till allmänna råd i enlighet med arbetsmiljölagen&lt;br&gt;om trakasserier i arbetslivet. Nu är det ju det att trakasserier, mobbning,&lt;br&gt;psykiskt våld, social utstötning osv. finns det väldigt många uttryck för och&lt;br&gt;jag har ägnat ganska mycket tid åt att försöka hitta ett annat begrepp och då&lt;br&gt;kommer vi in på definitioner. Jag har försökt att sammanfatta det som jag&lt;br&gt;har mött i mitt arbete under åren. Det gäller naturligtvis situationerna i&lt;br&gt;arbetslivet, på arbetsplatserna, det är det jag har jobbat med, arbetsmiljö-&lt;br&gt;frågorna och sambanden med arbetsmiljölagen och dess ansvarsförhållan-&lt;br&gt;den. Och då har jag kommit fram till en, som jag tycker, ganska samman-&lt;br&gt;fattande definition. Jag kallar det för kränkande särbehandling. Då får man&lt;br&gt;fram dels kränkningen i sig, vilken nu kan vara individuell och särbehand-&lt;br&gt;lingen på arbetsplatsen som då skall vara ganska påtaglig för att man skall&lt;br&gt;kunna se den och göra någonting åt den. Den här särbehandlingen behöver&lt;br&gt;då ha en sådan karaktär att den bör uppfattas som djupt personligt föro-&lt;br&gt;lämpande eller riskera att orsaka onormalt höga psykiska och stressande&lt;br&gt;påfrestningar på individen, men även på gruppen faktiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De handlingar som jag har sett och som är ganska påtagliga det är förtal&lt;br&gt;av eller nedsättande omdömen om en arbetstagare eller dennes familj, med-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vetet undanhållande av arbetsrelaterad information eller att man lämnar fel-&lt;br&gt;aktig sådan, medvetet saboterande eller försvårande av arbetets utförande,&lt;br&gt;uppenbara åsidosättanden, förföljelse i olika former eller skapande av&lt;br&gt;rädsla, medvetna förolämpningar, överkritiskt eller negativt bemötande eller&lt;br&gt;förhållningssätt, sexuella trakasserier och administrativa sanktioner utan an-&lt;br&gt;givande av sakliga skäl. För det här ser man ett klart mönster. Det är väldigt&lt;br&gt;många drabbade som säger att de inte har fått någon förklaring till det som&lt;br&gt;har skett och att alla försök att få en förklaring gör att motståndet blir värre&lt;br&gt;och detta kan ju en människa då hålla på att kämpa med i många år. De&lt;br&gt;söker alltså någon form av förklaring till vad som har skett. Det här är en&lt;br&gt;ganska typisk bild av vad som händer, nämligen att man inte blir trodd.&lt;br&gt;Många vågar inte berätta om vad som händer med dem därför att de redan&lt;br&gt;från början vet eller misstänker att de inte kommer att bli trodda. Därför är&lt;br&gt;det många av de här händelserna som aldrig blir kända, eller blir kända först&lt;br&gt;när det har gått mycket lång tid. Då kommer de ganska krisartat och chock-&lt;br&gt;artat fram i ljuset. Då har människan gått väldigt länge och haft det bedröv-&lt;br&gt;ligt och så kan det hända en sak som har blivit så att säga tuvan som stjälpte&lt;br&gt;lasset och de hamnar i en akut krissituation, med en stark chock. Det är&lt;br&gt;ganska vanligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har ägnat mycket tid och grävt ner mig i de här frågorna ibland på&lt;br&gt;heltid, för att försöka att komma till rätta med och lära mig så mycket som&lt;br&gt;möjligt vad som pågår och var det finns att söka mer kunskap. Det är&lt;br&gt;ganska svårt att söka kunskaper i de här frågorna. Det man får kunskap&lt;br&gt;genom är offren själva och den kan ibland vara vinklad. Uppgifterna kan&lt;br&gt;ibland vara färgade av så stor bitterhet och osaklighet att man får lägga ner&lt;br&gt;mycket tid och möda på att försöka reda ut vad som egentligen har hänt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt forskning är det väl Heinz Leymann som har gjort mest av samt&lt;br&gt;Heinemann inom skolvärlden. Thylefors har följt en grupp utfrysta personer&lt;br&gt;i Göteborg som kallar sig själva Exodus och skrivit en bok om det. Inge&lt;br&gt;Olsson är en av många andra som också jobbar direkt i personalkontakt med&lt;br&gt;fallen och skriver mycket om det, kan mycket om det. och jag har gjort det&lt;br&gt;också under många år. Vi är inte så många i landet som har ägnat mycket&lt;br&gt;tid åt det här. Det kan behövas mer forskning om hur arbetet bör ordnas för&lt;br&gt;att minimera riskerna för frustrationer, psykisk belastning och stress. Det är&lt;br&gt;nämligen ur min synvinkel sett frustrationer, stress och psykisk belastning&lt;br&gt;som väcker aggressioner, irritationer, som ibland då kan rikta sig mot perso-&lt;br&gt;ner som finns i närheten och som eventuellt har någon egenhet som kan irri-&lt;br&gt;tera en eller annan. När man inte kommer till rätta med de stora problemen&lt;br&gt;på en arbetsplats, inte får kontakt med chef och beslutfattare så ökar alltså&lt;br&gt;irritationen och det är en väldigt vanlig förekommande förklaring till att så-&lt;br&gt;dant här inträffar. Det behövs väldigt små skillnader i den utpekade perso-&lt;br&gt;nens agerande för att just den skall råka bli syndabock.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också behövas en del insatser vad gäller just aggressions-&lt;br&gt;forskning, alltså vad som väcker våra aggressioner och våra frustrationer.&lt;br&gt;Det behövs forskning omkring effekter av olika terapi- och behandlings-&lt;br&gt;former. Då pratar jag om de värst drabbade som alltså befinner sig i&lt;br&gt;poststresstraumatiska sjukdomstillstånd, mycket svårbehandlade tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom behöver man också se över inte bara de drabbades utan även de&lt;br&gt;frustrerades problemområden. De behöver man se över. Människor blir&lt;br&gt;frustrerade om de lever i onormalt stressande situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka är avsikterna med handlingar som riktar sig mot en utpekad&lt;br&gt;person? Det kan man egentligen bara skaffa sig hypoteser om men också gå&lt;br&gt;på det som har kommit fram i aggressionsforskningen. Men jag ser ju detta i&lt;br&gt;de fall jag har mött att här är ju ganska klara signaler på att avsikterna&lt;br&gt;kanske är att skada en människa medvetet, försvara sig själv eller det kan&lt;br&gt;t.o.m. hända att det handlar om konkurrens, ibland är det så att två personer&lt;br&gt;står och pekar på varandra och den ene säger: Du mobbar mig, men den&lt;br&gt;andra säger: Nej, det är du som mobbar mig. Och det här kan vara väldigt&lt;br&gt;svårt att reda ut och jag menar att ibland så är det faktiskt dumt att försöka&lt;br&gt;göra det också, för att man kan få backa 15-20 år tillbaka i tiden; det blir&lt;br&gt;ganska barnsliga utredningar. ”Det var du som började”,”nej det var du”osv.&lt;br&gt;Så att vad man behöver göra det är att titta på den aktuella situationen och&lt;br&gt;hjälpa människorna framåt. För det är ju det det handlar om, att undvika att&lt;br&gt;göra människor till fall. Det är det viktigaste och även få dem själva att&lt;br&gt;förstå att de kan störta sig själva till att bli ett fall om de inte tar den hjälp&lt;br&gt;och de råd de kan få.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra avsikter med att så kallat mobba eller bete sig kränkande och be-&lt;br&gt;handla en människa på ett särartat sätt det är att man vill ändra på dem eller&lt;br&gt;man vill få bort dem från arbetsplatsen. Man har bestämt sig för att får vi&lt;br&gt;bara bort den personen så blir allting bra här. Och det blir det väldigt sällan.&lt;br&gt;Det kan bli bra ett litet tag, när man då har fått bort den misshagliga&lt;br&gt;människan och hur det går för den här människan det brukar man inte lägga&lt;br&gt;ned mycket möda på. Sedan när den personen har försvunnit så dröjer det&lt;br&gt;ett litet tag och så är det snart en ny syndabock på den arbetsplatsen. Det&lt;br&gt;tyder ju på att där finns grundläggande problem i arbetssituationen, i&lt;br&gt;organisationen. Man kanske vill visa makt över någon eller roa sig på&lt;br&gt;någons bekostnad. ”Roa sig” märker man ofta när det handlar om&lt;br&gt;pennalism. Den typen av trakasserier pratar man inte så mycket om. Det är&lt;br&gt;få fall som jag har mött. Jag har mött några stycken där de har berättat att&lt;br&gt;de har blivit behandlade så att man kan kalla det för ren pennalism, men de&lt;br&gt;är inte många. Och jag vet inte under den tysta massan här eller att man&lt;br&gt;skäms lite för det, eller om det är så att pennalism förekommer mest i&lt;br&gt;sådana miljöer där man ska ”tåla lite grann”. Jag kan inte svara på det här,&lt;br&gt;jag vet faktiskt inte, men det är säkert ett problem som finns som är rätt&lt;br&gt;uttalat tror jag, eller att man stöter bort någon därför att man tror att man på&lt;br&gt;det sättet skall lösa problem. Få bort problemet helt enkelt och det är ju&lt;br&gt;kanske någonting som arbetsgivare ibland har för sig. Får man bort den där&lt;br&gt;besvärliga människan på olika sätt så har problemen löst sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag skall försöka att redovisa de få siffror som finns. Vi får ju in anmäl-&lt;br&gt;ningar om psykosociala arbetsskador, alltså arbetsskador som bottnar i&lt;br&gt;psykosociala orsaker och problem på arbetsplatsen. Här har vi nu de senaste&lt;br&gt;två åren börjat att titta just på olika former av psykosociala orsaker, det har&lt;br&gt;man väl inte gjort i den utsträckningen förut. Jag kan bara kort tala om vad&lt;br&gt;det är för sjukdomar som har visats. Det här är gamla uppgifter, men de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmer fortfarande. Det är neuroser, magvärk, depressioner, hjärtinfarkt,&lt;br&gt;magsår, psykosomatiska sjukdomar. Här finns med kärlkramp och för högt&lt;br&gt;blodtryck också. De här siffrorna fick jag fram i går, så de är hyperfärska,&lt;br&gt;och här har vi då antalet hittills registrerade anmälningar av arbets-&lt;br&gt;sjukdomar. Med eller utan tilläggsinformation. Man kan ju om man vill tala&lt;br&gt;om vad som har hänt en, och vill man inte det så är det kryss i rutan. Så att&lt;br&gt;utan tilläggsinformation är det 1 326 stycken av 2 866, och med tilläggs-&lt;br&gt;information så är det 1540 som har talat om vad det var som inträffade i den&lt;br&gt;här psykosociala arbetsskadan, och det är ju inte alltid mobbning. Här har vi&lt;br&gt;vad de har sagt kort. Det som hoppar ut är hot och våld. Det är en stor skill-&lt;br&gt;nad här nämligen hot och våld är sådant som oftast drabbar en utifrån,&lt;br&gt;klienter, patienter, kunder osv. Det vi pratar om här, är de skaderisker som&lt;br&gt;finns inne på arbetsplatsen, innanför väggarna och det är en betydlig skill-&lt;br&gt;nad i hur man hanterar de här skaderiskema från arbetsgivarens sida. Är det&lt;br&gt;hot utifrån så gör man ju vad man kan för att bygga upp skyddsmurar och&lt;br&gt;skyddsglas och allt vad det kan vara. Det är mycket svårare inom arbets-&lt;br&gt;platsen. Här har vi en stor kader av problem, relationsproblem, arbetsbe-&lt;br&gt;lastning, där har vi stressfrågorna, alltså för höga arbetsbelastningar det är&lt;br&gt;det som förekommer. Det är sällan man ser för låg arbetsbelastning. 28%&lt;br&gt;säger att de är utsatta för mobbning och då har vi definitionsproblem. Vad&lt;br&gt;är mobbning egentligen? För ibland är det så att folk betecknar det de har&lt;br&gt;varit med om som mobbning och när man sedan börjar fråga lite djupare så&lt;br&gt;kan man inte tycka att det är det. Då kan det vara ömsesidiga konflikter, det&lt;br&gt;kan vara partsfrågor, förhandlingssaker, det kan vara allt möjligt annat. Och&lt;br&gt;de är inte direkt mobbade, inte direkt trakasserade utan har hamnat i besvär-&lt;br&gt;liga situationer på andra sätt. Hur vanligt förekommande är den här typen av&lt;br&gt;handlingar? Det kan vi inte klart svara på. Vi vet att kränkningar före-&lt;br&gt;kommer i arbetslivet och det räcker att veta det. Det förekommer dessutom i&lt;br&gt;mycket hög utsträckning det vet vi ju också, och i mindre eller i högre grad.&lt;br&gt;Det finns varianter på det här alltifrån att vara utsatt för skvaller som man ju&lt;br&gt;faktiskt inte kan rubricera som något brott, utan rätt vanligt vardagsbe-&lt;br&gt;teende, till alldeles förskräckligt grova påhopp och förtal och det mest för-&lt;br&gt;skräckliga man kan tänka sig som kan rikta sig mot en människa. Vi vet vad&lt;br&gt;som har hänt i stort, vi vet att det finns ett klart mönster i de ärenden som vi&lt;br&gt;har mött och då möter vi dem ofta i ett slutstadium, ett stadium där det har&lt;br&gt;gått ganska långt. Vi vet också på ett ungefär vad som händer de värst drab-&lt;br&gt;bade steg för steg, för det är en klar upptrappning. Vi kan följa det. det finns&lt;br&gt;ett mycket tydligt mönster och det innebär att om man kan se det lite tydli-&lt;br&gt;gare och lite mer i tid så kanske man också kan åtgärda det tidigt, vilket är&lt;br&gt;väsentligt om man skall komma åt det och förebygga livslånga, för att inte&lt;br&gt;säga, livshotande skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vi utgår ifrån den klassiska situationen med en arbetsplats där man&lt;br&gt;lider av pressande förhållanden och situationer, det är mycket stress, det är&lt;br&gt;mycket missförstånd, många problem som inte blir lösta, en ledare som inte&lt;br&gt;kanske alltid tar i problemen som folk förväntar sig att han eller hon skall&lt;br&gt;göra och de står där mitt i detta och känner sig hjälplösa. Då riktar sig irrita-&lt;br&gt;tionen ibland mot någon arbetskamrat eller gentemot chefen. Vi har olika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;typer av mobbning, kamrat mot kamrat, anställd mot chef, chef mot an-&lt;br&gt;ställd, anställda och chef gentemot en person som alla vill ha bort osv. Men&lt;br&gt;om vi tar särbehandling frän arbetskamraters sida så tycker jag att det gene-&lt;br&gt;rellt sett är så att man först tycks börja lite sublimt och försiktigt. Det hand-&lt;br&gt;lar om negligeringar, man drar sig undan från personen, man kanske går ut&lt;br&gt;när vederbörande kommer in i kafferummet, man talar inte till henne, man&lt;br&gt;kan hålla undan information, vederbörande får inte komma med på fester&lt;br&gt;och sådant. Och detta är i kombination, det här är ju det som personen själv&lt;br&gt;märker. Bakom ryggen så förekommer det ju ofta samtidigt förtal. Det är&lt;br&gt;ganska många då som börjar förstå att de skall dra sig undan den här perso-&lt;br&gt;nen för att inte reta de övriga i gruppen eller bli obekväma själva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särbehandlingen trappas väldigt ofta upp om den drabbade försöker&lt;br&gt;bryta situationen eller vill tala om den. Det är en farlig sak för den drabbade&lt;br&gt;människan att fråga. Varför får inte jag vara med på fester? Varför är det så&lt;br&gt;att jag inte får information? Då får de väldigt undanglidande svar, men för-&lt;br&gt;svaren hos människorna som han vill ha svar från ökar. För här gäller det att&lt;br&gt;på något sätt försvara det man gör utan att direkt tala om för den personen&lt;br&gt;vad det handlar om. Man förväntar sig att den här personen skall veta själv&lt;br&gt;vad det handlar om. Det här innebär att förklaringar saknas och det är ingen&lt;br&gt;som vill ge förklaringarna heller. Den drabbade blir mycket förvirrad och&lt;br&gt;stressad av det här och möter allmänna återkommande förödmjukelser och&lt;br&gt;små händelser som är väldigt svåra att bevisa, man rör sig mycket försiktigt&lt;br&gt;här. Det sker kritiserande observationer av den drabbade, för att inte säga&lt;br&gt;hemlig kontroll, man går och kikar i lådorna vad den här personen sysslar&lt;br&gt;med eller man går och kollar flexkortet arbetskamrater emellan och det är ju&lt;br&gt;en kontroll som inte alls är acceptabel. Allt det här är svårt att rubricera och&lt;br&gt;bevisa för den som blir utpekad. Om han/hon skall säga detta till någon så&lt;br&gt;låter det väldigt barnsligt och det gör att de i det längsta helst inte säger&lt;br&gt;något. Det förekommer också pennalism, det är ju mera tydligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det här var arbetskamrater emellan, sedan har vi särbehandling från&lt;br&gt;arbetsgivaren och det kan vara att gruppen eller personer i den här gruppen&lt;br&gt;som pekar ut en annan försöker få med sig arbetsgivaren eller chefen i de&lt;br&gt;negativa åsikterna om denna person. Det kan ju naturligtvis vara en person&lt;br&gt;som har gjort en del fel, men i stället för att ta upp det sakligt med&lt;br&gt;människan i fråga så använder man utfrysningsmetoder för att bli av med&lt;br&gt;vederbörande eller få den här personen att fatta själv. Det är där det stora&lt;br&gt;felet ligger från arbetsgivarens sida. Man snarare bryter ner en person än att&lt;br&gt;sakligt ta upp de fel som har blivit begångna. Man intar en negativt&lt;br&gt;kritiserande hållning, vilket ganska snabbt kan bryta ner en anställd. De vet&lt;br&gt;inte riktigt var de står på jobbet och vet inte riktigt hur de befinner sig&lt;br&gt;identitetsmässigt och yrkesmässigt. Man fryser förmåner, det är också en&lt;br&gt;vanlig sak och ju högre upp man sitter i hierarkin desto flera förmåner kan&lt;br&gt;man förlora. Tjänstebilen brukar ryka utan förklaring. Löneläget kan frysas,&lt;br&gt;information och arbetsuppgifter fryser man ofta och ibland så tar man ifrån&lt;br&gt;folk arbetsuppgifter utan att ge dem några nya eller ger dem skenuppgifter.&lt;br&gt;Förklaringar saknas och det är det som är anmärkningsvärt, att sakskälen&lt;br&gt;saknas. Personen hamnar väldigt snabbt i en mycket farlig psykologisk och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;social situation där folk heller inte riktigt vet hur de skall placera den här&lt;br&gt;personen i arbetslivet, han förlorar sin identitet. Den anställde får väldigt&lt;br&gt;ofta stämpeln samarbetsproblem på sig, vilket försvårar möjligheterna till&lt;br&gt;nya jobb i framtiden och han börjar snabbt bete sig annorlunda. Han beter&lt;br&gt;sig i förhållande till hur han blir behandlad, förvirrad, upprörd, nervös,&lt;br&gt;neurotisk och desperat och har också i och med detta naturligtvis svårare att&lt;br&gt;ta sig fram. Den kränkande särbehandlingen blir tydligare och absolut mer&lt;br&gt;hotfull, när arbetsgivaren kommer in i bilden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har en fråga här som handlar om gruppens betydelse. Klimatet i&lt;br&gt;arbetsgrupperna är ju av avgörande betydelse därför att i ett bra gruppklimat&lt;br&gt;så inträffar detta nästan aldrig. Jag har i alla fall aldrig hört talas om det. Ett&lt;br&gt;bra gruppklimat, alltså ett ofarligt klimat, är det som betyder mest. Jag har&lt;br&gt;frågat många människor om detta, mobbade och icke mobbade, och det en-&lt;br&gt;tydiga svaret är att arbetsledarens attityd och förhållningssätt på jobbet är&lt;br&gt;avgörande för hur klimatet är. Vi är ju flockdjur och tittar ju på vår ledare,&lt;br&gt;det är ganska tydligt och klart, och om ledaren fungerar bra och själv trivs&lt;br&gt;bra med sitt jobb och har bra arbetsförhållanden brukar det också fungera&lt;br&gt;bra i arbetsgruppen. Då kan man ta upp problem när de inträffar, man kan&lt;br&gt;också bli osams, men förhållandena blir aldrig sjuka, nedbrytande eller för-&lt;br&gt;störande. I grupper där många lider av missnöje eller stress så påverkas alla&lt;br&gt;i högre eller lägre grad negativt. Frustrationer och irritationer tenderar att&lt;br&gt;spridas mycket snabbt, nästan som en smitta som går fram i en grupp.&lt;br&gt;Syndabockar utses mycket lätt och det är väldigt lätt att låta irritation kana-&lt;br&gt;liseras mot någon medlem i gruppen och då kan väldigt små fel hos en&lt;br&gt;person förstoras upp och vändas mot denna öppet eller hemligt. Det är ett&lt;br&gt;sätt att avreagera sin egen irritation naturligtvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka är då typiskt sett involverade? Vem som helst kan bli mobbad och&lt;br&gt;vem som helst kan befinna sig bland mobbama. Hos offren kan man möj-&lt;br&gt;ligtvis se ibland att det kan drabba människor som bryter vissa kultur&lt;br&gt;mönster, där man beter sig på ett annat sätt än vad som förväntas på just den&lt;br&gt;arbetsplatsen. Ibland är det de frispråkiga, ibland är det dem som strider för&lt;br&gt;en sak, som de kan ha rätt i, men som inte tas nådigt upp om man verbali-&lt;br&gt;serar den. Effekterna för den drabbade kan bli katastrofala. De lättare fallen&lt;br&gt;söker sig därifrån och ser sig om efter någonting annat, försöker att vara&lt;br&gt;tjänstlediga så mycket som möjligt, stanna hemma osv. Och de svårare&lt;br&gt;fallen kan utmynna i mycket svåra traumatiska tillstånd. Årslånga sjukskriv-&lt;br&gt;ningar är vanliga, fackens möjligheter är att hjälpa till mycket små och vad&lt;br&gt;gäller självmord så har vi ingen direkt forskning som handlar om samband&lt;br&gt;mellan självmordsbeteende och problem med arbetslivet, men man kan göra&lt;br&gt;avancerade gissningar här. Det här med straffrättsliga lagstiftningsåtgärder,&lt;br&gt;det har jag svårt att uttala mig om.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Heinz Leymann, Umeå universitet:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det finns betydligt mer fakta än vad Arbetarskyddsstyrelsen vill göra gäl-&lt;br&gt;lande. Det har forskats på det här sedan sex år med arbetsmiljöfondspengar.&lt;br&gt;Om vi tittar på forskningen som har gjorts kring mobbning så har den före-&lt;br&gt;kommit i skolans värld och avseende vuxenmobbning i arbetslivet. Dessa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;två områden är bäst genomforskade även internationellt sett. Jag har gjort&lt;br&gt;en studie av mobbningsfenomen i partipolitiskt sammanhang avseende, två&lt;br&gt;riksdagspartiers lokala styrelser samt värnpliktiga. Naturligtvis definierar&lt;br&gt;man vad mobbning är. Det går inte an att man bara säger att det är svårt,&lt;br&gt;man måste tvingas sig att definiera. Det kan man göra kvalitativt på olika&lt;br&gt;sätt. Den definitionen som vi har valt i forskningen är rent kvantitativ/ope-&lt;br&gt;rativ. Den bygger på tidigare inventering av handlingar som lokaliserades&lt;br&gt;vid 300 intervjuer och som resulterade i 45 fientliga handlingsformer.&lt;br&gt;Definitionen är förekomst av en eller fler av dessa operativt nämnda hand-.&lt;br&gt;lingar minst en gång i veckan under minst ett halvt år. Fokuseringen på den&lt;br&gt;långa tiden beror då på att man inom arbetarskyddsforskningen är ute efter&lt;br&gt;belastningsgränser och vid denna gräns har folk blivit sjukskrivna. En juri-&lt;br&gt;disk definition bör alltså inte ha den här långa varaktigheten utan kan avse&lt;br&gt;en kortare tid. Men jag tror att man måste på något sätt beskriva konkreta&lt;br&gt;handlingar och väga in frekvens och tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en undersökning som statistiskt sett är mycket tillförlitlig och&lt;br&gt;som har en slumpvariation på enbart 0,7%. När jag pratar om&lt;br&gt;kvantifieringar så är det hela tiden den nämnda definitionen som gäller. Vi&lt;br&gt;har hittat att 3,5% av den arbetande befolkningen passar in i den här&lt;br&gt;definitionen. Det är 154.000 människor som är mobbade enligt denna&lt;br&gt;uppgift. Man kan då bedöma hur många arbetsgrupper som har en mobbad&lt;br&gt;person. Vi antar att en arbetsgrupp i svenskt arbetsliv är mellan 5 och 10&lt;br&gt;personer stor. Vi har då 10-20 arbetsgrupper per hundra, vi har 4 mobbade&lt;br&gt;per hundra alltså har var tredje till femte arbetsgrupp i svenskt näringsliv en&lt;br&gt;mobbad bland sig. Talet 154.000 kallar man prevalens, det som man hittar i&lt;br&gt;detta ögonblick. På basis av den kan man sedan beräkna incidenser, dvs hur&lt;br&gt;många nya fall som tillkommer årligen. Beräkningen innebär att det varje år&lt;br&gt;tillkommer 120.000 nya fall, som mobbas under minst ett halvt år och med&lt;br&gt;en genomsnittstid på ett och ett halvt år, alltså en väldigt lång period. På&lt;br&gt;basis av det så kan man skatta livsrisken att råka ut för mobbning. Om man&lt;br&gt;antar att den genomsnittliga livsarbetstiden ligger vid 30 år, vilket säkert är&lt;br&gt;en underskattning, så visar den här beräkningen att var fjärde svensk i&lt;br&gt;arbetslivet riskerar att råka ut för mobbing.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man sedan tittar på de 45 handlingar som man har hittat och som&lt;br&gt;stämmer överens med vad Anita har berättat om. Statistiska analyser av det&lt;br&gt;här materialet visar väldigt tydligt skillnader i manligt och kvinnligt&lt;br&gt;beteende. Män och kvinnor väljer olika aktiviteter. Undersökningen visar att&lt;br&gt;i 40% av fallen så är det chefen som mobbar. I ytterligare 40% av fallen så&lt;br&gt;sker det på samma nivå och då är det mellan en eller till fyra personer&lt;br&gt;indragna. Nedifrån och uppåt mobbas det bara i 10% av fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekter finns det ju vid det här laget också ganska mycket kunskap om.&lt;br&gt;Socialt för den här hanteringen till ett väldigt snabbt sammanbrott av indivi-&lt;br&gt;dens sociala nätverk, dvs. man blir övergiven och ganska ensam, såväl pri-&lt;br&gt;vat som i arbetslivet. Arbetsmarknadsmässigt så förlorar den personen väl-&lt;br&gt;digt snabbt möjligheten att söka nytt jobb av olika skäl. Psykologiskt sker&lt;br&gt;det ett ganska snabbt sammanbrott av självförtroendet som i en rad fall är&lt;br&gt;irreparabelt. Psykosomatiskt har man sett en hel rad av sjukdomstillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som Anita också har nämnt och man kan räkna med en betydlig nedsättning&lt;br&gt;av immunförsvaret. Psykiatriskt sett minskar det allmänna välbefinnandet&lt;br&gt;mycket snabbt. Efter några veckor till något halvår uppstår starka stress-&lt;br&gt;symtom, lätta depressioner, psykosomatiska problem, irritationsproblem,&lt;br&gt;sjukskrivningstider om dagar och veckor. Om det här tar längre tid än något&lt;br&gt;år så ökar problemen, mycket svåra depressioner och sjukskrivningstider&lt;br&gt;inträffar som tar månader och år. Om man uttrycker det här i psykiatriska&lt;br&gt;termer så uppträder efter ca ett halvt år posttraumatiska sjukdomstillstånd.&lt;br&gt;Det är samma sjuklighet som också inträffar efter våld och överfall eller&lt;br&gt;andra hotande händelser. Efter något år så visar en undersökning att proble-&lt;br&gt;men breddar sig till ett generellt ångestsyndrom till följd av olösta sociala&lt;br&gt;situationer. Detta syndrom i sin tur ser ut att bli kroniskt efter 2-4 år och&lt;br&gt;kan med nuvarande behandlingsmetoder svårligen lösas. Antalet suicider är&lt;br&gt;mycket väl undersökta. Det är förbryllande att Arbetarskyddsstyrelsen inte&lt;br&gt;känner till undersökningarna. Åtminstone 100 förmodligen upp till 300 in-&lt;br&gt;träffar om året. Detta är 10-20% av de svenska årliga suicidema.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Majda Omérov, Danderyds sjukhus:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Våld och aggression har säkert alltid varit ett problem i vården. Men tidi-&lt;br&gt;gare diskuterades i huvudsak ”övervåld” som institutionsvård innebär för&lt;br&gt;patienten, medan situationen för personalen däremot knappast berördes.&lt;br&gt;Under åren 1982 till 1984 genomgick psykiatriska klinikerna på Danderyds&lt;br&gt;sjukhus s.k. sektorisering - mentalsjukhusen stängdes och vi tog successivt&lt;br&gt;allt ansvar för psykiatrisk vård. Aggressiva handlingar från patienterna mot&lt;br&gt;personalen ökade, och det blev svårt att rekrytera och behålla personal på de&lt;br&gt;s.k. låsta LPT-avdelningarna. Det våld och hot om våld, som förekommer&lt;br&gt;inom psykiatrin, har enligt vår mening inte tidigare uppmärksammats till-&lt;br&gt;räckligt. Arbetsmiljölagen tillkom 1977 och i den läggs huvudansvaret på&lt;br&gt;arbetsgivaren som i samverkan med arbetstagaren skall åstadkomma en god&lt;br&gt;arbetsmiljö. Tyvärr har personal som arbetar på låsta avdelningar ofta&lt;br&gt;glömts bort. 1987 startade vi på Danderyds sjukhus en s.k. aggressions-&lt;br&gt;studie. Vi har gjort en systematisk undersökning av alla aggressiva inciden-&lt;br&gt;ter när patienter vänt sig mot personalen. Dessutom har vi också intervjuat&lt;br&gt;all personal som varit utsatt för hot och hot om våld. Vi fokuserade på deras&lt;br&gt;känslomässiga reaktioner i samband med våldsincidenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller typer av skador kan det hända att patienterna sparkas,&lt;br&gt;slåss, kastar möbler och tar strupgrepp. Dock har de mycket sällan använt&lt;br&gt;vassa föremål (kniv och dylikt). När det gäller fysiska skador upplevs de&lt;br&gt;inte så dramatiskt. Dock kan den känslomässiga reaktionen bli rätt så svår.&lt;br&gt;Personalen kan känna sig otillräcklig, har svårt att komma tillbaka till&lt;br&gt;jobbet, många har mardrömmar och ångest. Inte så sällan utvecklar&lt;br&gt;personalen symtom typ magkatarr eller muskelspänning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan två år tillbaka har vi bildat en s.k. aggressionsgrupp som represen-&lt;br&gt;terar olika yrkeskategorier och olika enheter. Gruppen träffas en gång per&lt;br&gt;månad. Som huvuduppgift har vi att samla, dokumentera och sprida kun-&lt;br&gt;skap och erfarenhet kring aggressionsproblematiken inom psykvården. En&lt;br&gt;del av aggressionsgruppen utgör ett kristeam bestående av en psykiater och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en psykolog. Kristeamet skall snabbt kunna ge stöd åt personal som hamnat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 en krissituation efter svåra våldsincidenter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inge Olsson, Uppsala kommun:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag är personaladministratör och har arbetat inom detta yrke i 25 år. Redan&lt;br&gt;för tio år sedan tog jag upp frågan om vuxenmobbning - i min bok ”Prak-&lt;br&gt;tisk Pa i kommuner och landsting”. Då jag tog frågan om vuxenmobbning i&lt;br&gt;arbetslivet till allmän debatt blev jag varnad för att arbeta vidare med denna&lt;br&gt;känsliga fråga. Som fortfarande är känslig och tabubelagd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När jag började intressera mig för ämnet kunde jag konstatera att det är&lt;br&gt;en rad sammansatta faktorer vi måste ta hänsyn till när vi analyserar och&lt;br&gt;diskuterar vuxenmobbning på arbetsplatsen. Jag har här försökt göra en&lt;br&gt;lista på 13 punkter.&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Noteras kan att dessa ej är ”viktade”. Det är faktorer&lt;br&gt;som bör kunna utgöra en grund när vi diskuterar psykiskt våld på&lt;br&gt;arbetsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målfrågoma och organisationens styr- och ledningssystem är viktiga att&lt;br&gt;uppmärksamma när vi vill sätta in åtgärder mot vuxenmobbning. Tur-&lt;br&gt;bulensen och den ökade takten när det gäller organisationsförändringar bör&lt;br&gt;vi också uppmärksamma. Ta min egen kommun, Uppsala. Ni vet säkert vad&lt;br&gt;som händer hos oss. Vi kommer att säga upp 1 500 anställda och kommer&lt;br&gt;att omplacera 800 personer, till detta kommer en ny organisation, det så&lt;br&gt;kallade KOSTYM-projektet, som utöver en starkt förändrad organisation&lt;br&gt;även kommer att påverka och förändra företagskulturen. Vi har fått en&lt;br&gt;mycket jobbig situation i kommunen. Detta påverkar självfallet arbetsklima-&lt;br&gt;tet, spänningar och konflikter ökar - och därmed ökar risken för mobbning&lt;br&gt;och utstötning av anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också viktigt att studera makten och ”maktens ansikte” inom&lt;br&gt;organisationen. Detta är väldigt viktigt. Det är ju de maktlösa som utsätts&lt;br&gt;för mobbning. Att komma åt och identifiera ”maktens ansikte” och makt-&lt;br&gt;strukturerna inom ”företaget” kan vara ganska svårt, eftersom makten&lt;br&gt;många gånger är dold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefs- och ledarskapets betydelse och roll när vi diskuterar vuxen-&lt;br&gt;mobbning får ej underskattas. Detta underströk också Anita von Schéele. Vi&lt;br&gt;har många chefer men färre ledare. Tyvärr. Inte minst efterlyser jag ledare&lt;br&gt;med social kompetens. Ledare som kan hantera och lösa konflikter. Chefens&lt;br&gt;roll och dennes inställning och attityd till ledarskap och hans samspel med&lt;br&gt;sina medarbetare har en avgörande betydelse för arbetsklimatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur vi organiserar arbetet är också mycket viktigt. Vilka organisationer&lt;br&gt;har vi? Oftast är det hierarkier. Jag vill själv förespråka platta och flexibla&lt;br&gt;organisationer. Till detta återkommer jag senare i dag. Viktigt att uppmärk-&lt;br&gt;samma är också organisationspolitiken och organisationsutveckligen inom&lt;br&gt;företaget/förvaltningen. När det gäller en politisk organisation kan den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Listan upptar följande punkter: 1. Organisationens styr- och ledningssystem/målfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Makt - maktens ”ansikte”, 3. Chefskap/ledarskap, 4. Arbetsorganisation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Organisationspolitik/organisationsutveckling. 6. Personalpolitik/Personalutveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Arbetsmiljö/Företagskultur, 8. Information - kommunikation, 9. Insyn - Inflytande -&lt;br&gt;Medbestämmande, 10. Personalfunktionens ”status”, resurser och metoder, 11. Förmåga att&lt;br&gt;hantera konflikter. 12. Ekonomi och 13. Samhällsklimat.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också betecknas som en konfliktorganisation. Fylld av inte bara politiska&lt;br&gt;konflikter utan exempelvis också kulturella och administrativa konflikter.&lt;br&gt;Vilket självfallet kan utgöra grogrunder för vuxenmobbning. Brådskan när&lt;br&gt;det gäller att genomföra och genomdriva organisationsförändringar kan&lt;br&gt;också påverka och förstärka vuxenmobbningen på arbetsplatsen. Personal-&lt;br&gt;politikens innehåll och inriktning samt utvecklingen av personalen är också&lt;br&gt;viktiga att uppmärksamma, när vi vill tillskapa och utveckla metoder emot&lt;br&gt;vuxenmobbning. Om personalpolitik och personalpolitikens innehåll har jag&lt;br&gt;skrivit en hel del, bl.a. i ”Kommun-Aktuellt”. Vi har den psykiska arbets-&lt;br&gt;miljön/företagskulturen: Passar den alla? Information och kommunikation&lt;br&gt;på arbetsplatsen måste också lyftas fram när vi diskuterar åtgärder emot&lt;br&gt;vuxenmobbning. Hur fungerar inte minst den mänskliga kommunikationen?&lt;br&gt;Är den rak, öppen och personlig? I inte minst stora organisationer blir de&lt;br&gt;anställda anonyma för varandra. Brist på personliga kontakter/närhet kan&lt;br&gt;skapa och förstärka konflikter. Och kan därmed leda till utstötning. Insyn,&lt;br&gt;inflytande och medbestämmandefrågor på arbetsplatsen måste också upp-&lt;br&gt;märksammas. Att ha insyn och inflytande är viktigt för vatje anställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur och på vilket sätt kommer personalfunktionen in i sammanhanget?&lt;br&gt;Oftast alldeles för sent vill jag påstå. Jag tror att personalfolket i gemen har&lt;br&gt;en osäker och kluven inställning till fenomenet vuxenmobbning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kluvenheten kan bero på personalfunktionens befogenheter och ibland&lt;br&gt;låga status när det gäller att arbeta med dessa känsliga frågor. Här måste vi&lt;br&gt;bli tydligare och klarare - men framför allt måste vi arbeta mera&lt;br&gt;förebyggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller konflikter rent allmänt och när det gäller vuxenmobbning i&lt;br&gt;synnerhet är det viktigt att ta i dessa på ett tidigt stadium. Jag brukar ha&lt;br&gt;gamnystan som exempel. Ett litet nystan är lättare att reda ut än ett stort.&lt;br&gt;Detta gäller inte minst vid konflikter. Oftast sammanflätas mål, intresse-&lt;br&gt;och maktkonflikter med organisations- och yrkeskonflikter. Som blir&lt;br&gt;mycket svåra att reda ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta var en kort diskussion kring ett antal punkter, som bör kunna&lt;br&gt;utgöra en grund vid dagens diskussion.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Helena Silverhjelm, Socialstyrelsen:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag vill först knyta an till det som Majda Omérov sa om det fysiska våldet&lt;br&gt;som kanske snarare resulterar i psykiska lidanden för personalen. Jag skulle&lt;br&gt;villa nämna de sexuella trakasserierna som man som vårdpersonal blir utsatt&lt;br&gt;för på de psykiatriska klinikerna. Och det här gäller inte enbart skötarperso-&lt;br&gt;nalen, alltså skötare och sköterskor, utan även läkarna kan bli väldigt utsatta&lt;br&gt;för den här typen av trakasserier. Det där är ju också någonting som aldrig&lt;br&gt;kommer fram. Det kan ju aldrig mätas, det brukar inte leda till åtal eftersom&lt;br&gt;patienterna är så sjuka att det inte är aktuellt. Sedan skulle jag vilja knyta an&lt;br&gt;till det som Heinz Leymann nämnde om de 300 suicidfallen per år. Jag upp-&lt;br&gt;fattade inte riktigt om du sa att det berodde på mobbning, eller om det var&lt;br&gt;arbetsrelaterat UNS?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Heinz Leymann:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Definitionen är minst 100 förmodligen upp till 300 till följd av förhållanden&lt;br&gt;i arbetsmiljön varav mobbningen är det vanligaste skälet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Helena Silverhjelm:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är ju väldigt svårt att tala just om att mobbning ensamt skulle vara orsak&lt;br&gt;till si eller så många dödsfall. Jan Beskow har ju gjort en undersökning&lt;br&gt;1970. Det var 271 självmord, det handlade om män. Där fick han fram att i&lt;br&gt;20% av de fallen var det arbetsrelaterade orsaker. Man fick inte fram att det&lt;br&gt;berodde just på mobbning, å andra sidan hade han inte specifikt frågat anhö-&lt;br&gt;riga om det. Sedan har Ulf Åsgård i år gjort en undersökning av 104&lt;br&gt;kvinnor som har begått självmord och intervjuat anhöriga. Han har kommit&lt;br&gt;fram till att i 8% av de fallen så berodde det på arbetsproblem. Han har inte&lt;br&gt;heller fått fram att det skulle bero på just mobbning, men det är samma me-&lt;br&gt;todologiska brist där, att man har inte explicit frågat om mobbning. Jag ville&lt;br&gt;bara stryka under att det finns så oändligt många andra arbetsrelaterade&lt;br&gt;problem än just mobbning, t.ex. att vara arbetslös, att förlora sitt arbete, att&lt;br&gt;förtidspensioneras, att missbruka alkohol på arbetet osv.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ingela Ström, BRIS:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Eftersom ni efterlyser forskning på området så måste Dan Olweus nämnas. I&lt;br&gt;mer än 20 år har han studerat mobbning i skolor och synliggjort både mobb-&lt;br&gt;offrets och mobbarens roll.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Dag Victor:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det som riksdagen har frågat efter är inte specifikt mobbning och det är inte&lt;br&gt;specifikt arbetsplatsinriktat utan det man har frågat om är psykiskt våld mer&lt;br&gt;allmänt sett. Det som vi nu har fått höra har ju varit mycket inriktat på just&lt;br&gt;vad som förekommer på arbetsplatser. Är det arbetsplatserna och det som är&lt;br&gt;arbetsplatsrelaterat som är det stora problemet, eller är det så att det är bara&lt;br&gt;tillfälligheter att ni tagit upp detta och att samma typ av problem finns i&lt;br&gt;hemmen, i vänkretsar, och andra sammanhang?&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ulla Granéli, Riksförbundet Hem och Skola:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att svara på frågan om problemets omfattning så är det ändå ganska&lt;br&gt;klart att det inom skolans värld förekommer stora bekymmer med&lt;br&gt;mobbning och precis som representanten från BRIS sa har Dan Olweus&lt;br&gt;gjort ganska omfattande forskning. Om jag inte misstar mig så kommer han&lt;br&gt;precis i dagarna ut med en ny bok i ämnet som just heter ”Mobbning i&lt;br&gt;skolan”. Av tidigare siffror framgår att 15% av eleverna i svensk grund-&lt;br&gt;skola är inblandade i mobbning. Då handlar det både om mobboffer och&lt;br&gt;mobbare. Det är också viktigt att komma ihåg att ta med båda för att om&lt;br&gt;man ser på konsekvenserna av mobbning så blir det även konsekvenser för&lt;br&gt;mobbama. Det går inte bra för dem. De är överrepresenterade i kriminalitet.&lt;br&gt;Det finns alltså stora bekymmer inom skolans område och det som vi&lt;br&gt;egentligen inte riktigt har någon forskning på i dag är om det är en stor&lt;br&gt;ökning när det gäller mobbning i skolan. Det finns en del rapporter, men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egentligen ingen konsekvent undersökning. Vi tycker att varje skola&lt;br&gt;självklart skall ha ett åtgärdsprogram för att jobba med mobbningsfrågor&lt;br&gt;och det skall omfatta bäde förebyggande och akuta mobbningssituationer.&lt;br&gt;Så vill vi också att man utvärderar och följer upp programmen. En&lt;br&gt;definition om mobbning måste man självklart ha, men jag tror att barnen i&lt;br&gt;skolan ändå har ganska klart för sig mobbningsbegreppet. Jag tycker det är&lt;br&gt;viktigt vad för associationer barnen får till mobbningsbegreppet, det har jag&lt;br&gt;ingen forskning på, men min uppfattning är nog att man har ganska klart för&lt;br&gt;sig vad mobbning egentligen innebär. Jag tror att BRIS får många samtal&lt;br&gt;från barn som blir mobbade i skolan, och vi får många samtal från föräldrar&lt;br&gt;som har barn som blir mobbade i skolan. De vänder sig till oss, för att man&lt;br&gt;känner att man inte får någon lösning på problemet och därför försöker vi&lt;br&gt;stödja och rådgiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan är det väldigt viktigt allt det som har sagts om arbetsplatser för&lt;br&gt;skolan är ju Sveriges största arbetsplats. Det påverkar ju också situationen&lt;br&gt;för barnen hur arbetsplatsen som sådan har det med arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Heinz Leymann:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är förmodligen på det viset att mobbning förekommer även på andra&lt;br&gt;livsområden, fast det är inte genomforskat. Arbetsliv sområdet har man un-&lt;br&gt;dersökt, sexuella trakasserier har man undersökt och där finns även sär-&lt;br&gt;lagstiftning. Värnpliktiga har man tittat på och detta problem är kanske jäm-&lt;br&gt;förbart med utbildningsförhållanden. En undersökning av riksdagspartiers&lt;br&gt;lokala styrelser finns. Förmodligen kan man säga att fritidsförhållanden är&lt;br&gt;inte lika farliga som arbetsmiljö- och utbildningsmiljöförhållanden, efter-&lt;br&gt;som man där upptäcker de stora frekvenserna och stor varaktighet. Man kan&lt;br&gt;inte komma undan lika lätt. Om familjen finns mig veterligen ingenting av&lt;br&gt;den här typen av forskning. Vad som skymtar fram är att i vårdnadsfall kan&lt;br&gt;det bli väldigt häftiga krig med otroliga övergrepp och psykiskt våld, men&lt;br&gt;jag har aldrig sett någon undersökning av detta problem.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anita von Schéele:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den här reflektionen att det bara handlar om arbetslivet, den är ju riktig. Vi&lt;br&gt;som är här jobbar kanske med den typen av frågor till övervägande delen.&lt;br&gt;Ur min synvinkel sett så är det beroende på att arbetsmiljölagen inte alltid&lt;br&gt;tillgodoser eller hjälper upp de här bristerna i förståelse och åtgärder på de&lt;br&gt;psykosociala områdena i arbetslivet. Arbetsmiljölagen i sig är en mycket&lt;br&gt;bra lag. Men förståelsen ute på arbetsplatserna är ofta inte så hög när det&lt;br&gt;gäller de här frågorna. Vad som betecknar de stora problemen i arbetslivet,&lt;br&gt;är beroendet och det är ju också tydligt även i skolan och i andra samman-&lt;br&gt;hang där psykisk misshandel förekommer, beroendet av det egna arbetet&lt;br&gt;och det ekonomiska utbytet av arbetet. I skolan ägnar man mycket arbete åt&lt;br&gt;och har gjort fantastiska upptäckter och åtgärder vad gäller elevmobbning.&lt;br&gt;Men när det gäller mobbning gentemot lärare eller lärare sinsemellan tycker&lt;br&gt;jag nog att där finns klara brister, typ det här jag sa innan att arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen inte används. Privatlivet, det är klart att det kan förekomma kvalifice-&lt;br&gt;rad mobbning inom familjerna och i privatlivet, men det är väl ytterst sällan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som det går till anmälningar vad jag kan förstå. Skilsmässa möjligtvis, men&lt;br&gt;anmälningar är nog inte så vanligt. Det är ju rätt så logiskt att vi som jobbar&lt;br&gt;med arbetsmiljöfrågoma siktar in oss pä detta med arbetsmiljöbrott. Alla de&lt;br&gt;här punkterna hemfridsbrott, ofredande, förtal, förolämpningar osv. före-&lt;br&gt;kommer i arbetslivet och möjligheterna att komma till rätta med det via an-&lt;br&gt;mälningar är mycket små.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Heinz Leymann:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Får jag komplettera. Avseende etniska diskrimineringar gjorde diskrimine-&lt;br&gt;ringsombudsmannen för 3 år sedan en ganska stor undersökning. Där kan&lt;br&gt;man säkert hitta ytterligare fakta.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gunnar Severin, Polismyndigheten i Stockholm:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tänkte ställa en fråga som vi kanske återkommer kommer till, jag sitter&lt;br&gt;faktiskt och blir lite orolig, när man hör vilken frekvens det är på den här&lt;br&gt;typen av företeelser och jag tänkte ställa frågan till Heinz Leymann. Vad&lt;br&gt;har ni för förslag på att komma till rätta med de här problemen, är det så att&lt;br&gt;ni förslår en kriminalisering? Orolig är jag därför att vi har ju som mål att&lt;br&gt;försöka bryta brottskurvan som är i stigande. När man hör det här stora&lt;br&gt;antalet blir man ju orolig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Dag Victor:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag skulle vilja föreslå att vi kanske väntar med det tills vi går över till åt-&lt;br&gt;gärderna. Kan du kanske komma tillbaka till det då?&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anna-Kristina Sjöberg, BRIS:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag har som huvudsakliga arbetsuppgifter direktkontakter per telefon fram-&lt;br&gt;förallt med barn och ungdomar. Jag tillhör en av de få anställda. Jag tror att&lt;br&gt;att när det gäller kartläggningen av det psykiska våldet kan BRIS bidra. Det&lt;br&gt;gäller framförallt andra miljöer, som kommer som sista spelplats för det&lt;br&gt;psykiska våldet. Det är alltså det psykiska våldet i hemmet. Där BRIS inte&lt;br&gt;har råd att driva någon egentlig forskning, men vad vi gör är att vi doku-&lt;br&gt;menterar telefonsamtalen. Det är alltså en anonym dokumentering där en av&lt;br&gt;de viktigaste rubrikerna gäller de problemområden som aktualiseras. Vi tar&lt;br&gt;upp som ett särskilt problemområde mobbning och trakasserier i skolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tänkte säga några ord om BRIS uppfattning om det psykiska våldet i&lt;br&gt;hemmet. För närvarande har vi omkring 4 000 samtal om året från barn och&lt;br&gt;ungdomar. Av de 4 000 samtalen räknar vi med att omkring 12% rör det&lt;br&gt;som kan betecknas som både psykiskt och fysiskt våld. När vi definierar&lt;br&gt;problemområdet så utgår vi från docent Dagmar Lagerbergs definitioner av&lt;br&gt;det psykiska våldet och vi gör ytterligare en uppdelning i det aktiva psy-&lt;br&gt;kiska våldet och det passiva psykiska våldet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Helena Silverhjelm:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag hade egentligen tänkt tala om det psykiska våldet inom den största ar-&lt;br&gt;betsplatsen vi har och det är just hemmet vilket föregående talare har gjort,&lt;br&gt;så jag kanske inte beröra det mer än att peka på t.ex. ett sådant psykiskt våld&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som en incesthandling innebär. Sedan det psykiska väldet i att någon föräl-&lt;br&gt;der begår självmordshandlingar. Det finns ju också föräldrar söm har suttit i&lt;br&gt;koncentrationsläger och för över den problematiken på barnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När föräldrarna sedan begår självmord; hur blir då barnen påverkade?&lt;br&gt;Det vet vi kanske inte så mycket om. Vi har inte någon forskning just på det&lt;br&gt;ännu vad jag vet, men man har börjat intresserat sig för den här problemati-&lt;br&gt;ken, men det här är naturligtvis sådant som är väldigt svårt att föra över på&lt;br&gt;det straffrättsliga. Den psykiska tortyren, jag vet inte om vi skall diskutera&lt;br&gt;det här, där har man då de psykiska tortyrmetodema som består av sensorisk&lt;br&gt;deprevation, dvs. man blir isolerad. Det är bam som ständigt är utsatta för&lt;br&gt;de här psykiska tortyrmetoderna. Det finns tvångstekniker att man som&lt;br&gt;förälder kommer med motstridiga budskap, man låter barnet välja mellan&lt;br&gt;två helt oförenliga metoder osv. Det finns en hel del andra metoder som&lt;br&gt;man kan tillgripa för att påverka om det nu är barnet eller den vuxna i ett&lt;br&gt;visst bestämt syfte. Men jag tycker nog att det här med psykisk tortyr skall&lt;br&gt;komma med i en sådan här diskussion. Vi har ju många flyktingar som&lt;br&gt;kommer som har den här problematiken. Jag vill bara lyfta fram den.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Dag Victor:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När du talar om psykisk tortyr så antar jag, något förenklat, att det du menar&lt;br&gt;är systematisk psykisk påverkan av väldigt allvarligt slag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Helena Silverhjelm:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är särskilt viktigt när det är bam som blir utsatta för det, det är de som&lt;br&gt;sämst kan försvara sig och det här är ju ofta väldigt osynligt för utom-&lt;br&gt;stående så där är det ett stort problem. Det är ju också ett stort problem för&lt;br&gt;våra invandrare som i sitt hemland varit utsatta för psykisk tortyr. Det kan-&lt;br&gt;ske vi heller inte kan komma åt straffrättsligt. Jag vill föra in det som en&lt;br&gt;liten parentes i diskussionen, att det är ett problem i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Leif Smith, Polismyndigheten i Göteborg:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vem som helst kan göra sig skyldig till eller råka ut för mobbning. I var&lt;br&gt;tredje arbetsgrupp är mobbning involverad och om man arbetar i 40 år så&lt;br&gt;kan envar råka ut för mobbning. Då uppkommer ju frågan om mobbning är&lt;br&gt;ett normalbeteende. Jag är rädd för att om man lagstiftningsmässigt på&lt;br&gt;något sett skall kunna lösa detta så måste man ha en betydligt snävare&lt;br&gt;definition. Vad sedan gäller polisen, som jag representerar i Göteborg, så&lt;br&gt;pratade jag i går med chefen för våldsroteln, där normalt sett det här borde&lt;br&gt;hanteras. Vi har ju ingen brottsrubricering i och för sig vad gäller mobbing,&lt;br&gt;utan det blir då mer specifika brott, misshandel, ofredande etc. Jag ställer då&lt;br&gt;frågan om man kunde sätta de här brotten i samband med mobbning och det&lt;br&gt;är då en erfaren kriminalkommissarie, han kunde inte erinra sig ett sådant&lt;br&gt;här sammanhang. Det är ju möjligt att vi från polisen inte har tacklat och&lt;br&gt;observerat den biten. Sannolikt har vi ju handlagt en massa ärenden, miss-&lt;br&gt;handelsfall etc. som har bakomliggande orsaker i mobbning. Poängen&lt;br&gt;egentligen i det här inlägget är att skall vi komma vidare så måste vi be-&lt;br&gt;gränsa själva frågeställningen betydligt snävare annars spårar vi ur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Dag Victor:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tack. Jag har en känsla av att vi i början var på väg att ge oss över till rätts-&lt;br&gt;väsendesidan och diskutera just åtgärderna. Då kommer vi naturligtvis till-&lt;br&gt;baks till definitionsfrågan från en juridisk synpunkt. Jag tror att de som har&lt;br&gt;definierat mobbning här gjort detta mer från forskningssynpunkt, som ett&lt;br&gt;socialt problem, och att det har inte varit förslag till hur man skall skriva&lt;br&gt;straffbestämmelser. Så har jag uppfattat det. Om någon menar annat så får&lt;br&gt;han säga det.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gunnar Severin:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag tänkte bara peka på ett vanligt förekommande psykiskt våld, som&lt;br&gt;drabbar de rättsvårdande myndigheterna. Det är just det psykiska våld som&lt;br&gt;förekommer mot vittnen, målsägare och andra när det gäller att vittna och&lt;br&gt;lämna uppgifter vid anmälningar om brott och i rättegångar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Heinz Leymann:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När det gäller åtgärder finns det en hel del som man skulle kunna göra. Man&lt;br&gt;kan förebygga generellt. Man kan gripa in tidigt och så kan man gripa in&lt;br&gt;sent i form av rehabiliterande åtgärder. Det som Dan Olweus fått fram i&lt;br&gt;Oslo har klart likartad karaktär som det vi har tagit fram avseende arbets-&lt;br&gt;miljöerna. Mobbning är ett av de problem som kan uppstå vid dålig psyko-&lt;br&gt;social arbetsmiljö. Generellt kan man alltså säga att värnar man om en bra&lt;br&gt;psykosocial miljö så minskar detta konflikthärdarna. Det som är av vikt är&lt;br&gt;att man utformar den sociala miljön på ett sådant sätt att den inte är allt för&lt;br&gt;nedbrytande för människor. Det måste bli mänskliga arbetsmiljöer där&lt;br&gt;människor kan fungera. Man måste bli medveten om i grupperna hur man&lt;br&gt;vill ha sin etiska nivå på diskussionen och etablera organisatoriska hand-&lt;br&gt;lingsprogram för åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Materialet som avser arbetsmiljö finns på Arbetarskyddsstyrelsen och&lt;br&gt;heter ”Rent spel”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om mobbing är ett allmänt beteende? Man kan inte sätta hela svenska&lt;br&gt;folket bakom lås och bom var det någon som menade. Men man kan på&lt;br&gt;något sätt beakta destruktiva handlingar med risk för psykiatriska följder.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Dag Victor:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det du tog upp nu var ganska breda åtgärder i olika sammanhang, men du&lt;br&gt;nämnde väldigt lite angående just straffrätt, att använda polis, åklagare och&lt;br&gt;domstol. Skall jag tolka det, som att du menar att det i vart fall i förhållande&lt;br&gt;till andra typer av åtgärder, nödvändigtvis kommer att inta en väldigt under-&lt;br&gt;ordnande roll?&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Heinz Leymann:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om vi bortser från familjen så har vi i arbetslivet och i skolan huvudmän.&lt;br&gt;Om vi tar arbetsmiljön så är huvudmannen skyldig att tillhandahålla en&lt;br&gt;ofarlig miljö. Detsamma gäller militären, detsamma gäller även skolan. Där&lt;br&gt;kan man i och för sig förstärka kravet på huvudmannen att visa att man har&lt;br&gt;åtgärdsprogram för att gripa in snabbt. När det gäller det privata så finns det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte den typen av lagstiftning. Inom arbetsrätten bör man kunna se att en&lt;br&gt;människa som utlöser konflikter utan egentlig orsak, den bryter ett avtal. Vi&lt;br&gt;kan inte komma ifrån att de flesta av dessa konflikter också är utlösta av ett&lt;br&gt;mycket högt stresstillstånd, förorsakat av olidliga organisatoriska förhållan-&lt;br&gt;den, där det finns en huvudman som är ansvarig. Men sedan tror jag också&lt;br&gt;att man på något sätt måste göra klart för enskilda medborgare att vissa&lt;br&gt;typer av vendettor kan man inte tillåta i ett rättssamhälle. Man kan inte låta&lt;br&gt;fyra stycken ge sig på en person i månader och riskera dennes suicid. Man&lt;br&gt;kan inte terrorisera folk på ett grovt sätt utan att det blir någon form av&lt;br&gt;följd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Eva Flodström, Statshälsan:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag arbetar på Statshälsan och med ganska många olika statliga myndighe-&lt;br&gt;ter. Jag har tidigare arbetat inom skolans värld i 20 år och har då haft både&lt;br&gt;förmånen och möjligheten att arbeta väldigt konkret och väldigt nära var-&lt;br&gt;dagliga konflikter och mobbing. Dan Olweus och Anatol Pikas har hjälpt&lt;br&gt;till att förstå och arbeta med problemen. Det är frapperande att se hur&lt;br&gt;många likheter det finns inom beteendemönstret från barnens värld till de&lt;br&gt;vuxnas värld. Då tänker jag framförallt på Dan Olweus förslag till åtgärder&lt;br&gt;både akut och förebyggande. Det är oerhört intressant att se att skillnaderna&lt;br&gt;snarast ligger i terminologin i sammanhanget och att mönstret blir mer so-&lt;br&gt;fistikerat i vuxenvärlden, på vuxnas arbetsplatser jämfört med barnens ar-&lt;br&gt;betsplatser. Det är min grunduppfattning, min erfarenhet, utan att kunna be-&lt;br&gt;lägga att det är så.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon från Rikspolisstyrelsen frågade om det är så att vem som helst&lt;br&gt;kan bli både offer och mobbare. Någonstans måste man dra en gräns, är det&lt;br&gt;normalbeteende det här? Ja, den uppfattning jag har av erfarenhet utan&lt;br&gt;forskning är att vem som helst kan råka ut för olika typer av utstötnings-&lt;br&gt;mekanismer som kan leda till mobbning. Däremot är det inte så att vem som&lt;br&gt;helst hela livet förblir ett offer för utstötnings- och mobbningstendenser.&lt;br&gt;Min erfarenhet är att det ofta är flera sammanhängande saker i situationen&lt;br&gt;på arbetsplatsen och i människans egen livssituation som sammanfaller när&lt;br&gt;en person råkar ut för den här mera traumatiska reaktionen och symtomen&lt;br&gt;som företrädesvis då Heinz har pratat om och forskat kring. Det är många&lt;br&gt;sammanfallande faktorer som gör att personen förblir och inte kan ta sig ut&lt;br&gt;ur situationen och rollen som hon eller han har hamnat i. Sedan tycker jag&lt;br&gt;att det var väldigt värdefullt det Heinz sa på slutet om att vi har väldigt dålig&lt;br&gt;beredskap att arbeta i ständigt föränderliga arbetsplatser och arbetsgrupper.&lt;br&gt;Och där är bristen på intrimmning och kunskaper katastrofal, dvs. vi har&lt;br&gt;väldigt liten kunskap om hur man går in och ut ur arbetsplatser och arbets-&lt;br&gt;grupper och vårt liv i dag i samhället hänger väldigt mycket ihop med att vi&lt;br&gt;jobbar i ständigt föränderliga arbetsgrupper. Vi har ingen fostran i att gå ut&lt;br&gt;och in i arbetsgrupper. Däremot tror jag att man ser lite tendenser av mor-&lt;br&gt;gondagens generation som har levt i ständiga barngrupper, evigt föränder-&lt;br&gt;liga barngrupper på gott och ont. Det finns alltid ett pris man betalar för det&lt;br&gt;också. De vuxna, den generation jag själv tillhör, har nästan ingen erfaren-&lt;br&gt;het av att byta arbetsgrupper. En sista sak jag vill ta fram är vad jag kommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i kontakt med och ser just nu. Det är omstruktureringen genom samhället&lt;br&gt;och arbetslivet, det är katastrofalt. Den enes bröd är den andres död. Vad&lt;br&gt;man ser är att det mobiliseras icke medvetet, men ibland även medvetet men&lt;br&gt;framförallt omedvetet, revirgränser. Revir mellan grupper för att överleva,&lt;br&gt;revir mellan enskilda individer och grupper och där man måste, för att över-&lt;br&gt;leva och möjligen förhoppningsvis vara med på ffamtidståg, hävda den egna&lt;br&gt;gruppens särart för att vara behövd. När det gäller revirforskning i det här&lt;br&gt;sammanhanget så finns det alltså forskning på detta i Göteborg.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Birgitta Sabelström, Advokatsamfundet:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom den erfarenhet som jag har från äktenskapsskillnadsmål och vård-&lt;br&gt;nadsmål tror jag att mobbning inom familjer i kris är väldigt vanligt. Där är&lt;br&gt;hela skalan från att man håller sig helt passiv, man tiger och skapar en ut-&lt;br&gt;frysning till att man uttalar ganska allvarliga hot. Det förvånade mig att&lt;br&gt;någon sade att om offret slår tillbaka skulle mobbningen trappas upp.&lt;br&gt;Snarare är det så att om offret accepterar den här mobbningen så trappas det&lt;br&gt;upp hela tiden och blir bara värre och slutar kanske i fysisk misshandel. Hur&lt;br&gt;man skall komma till rätta med det här vet jag inte. Om det gäller fysiskt&lt;br&gt;våld inom familjen finns det ju ett väldigt stort mörkertal genom att man&lt;br&gt;inte vill polisanmäla det. När det gäller den s.k. mobbningen är mörkertalet&lt;br&gt;ändå större. Jag har aldrig varit med om att det lett till en polisanmälan även&lt;br&gt;om det har varit ganska grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avbrott för lunch&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gunnel Lindberg, Riksåklagaren:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I det material som har delats ut så har vi ju fått en ganska god genomgång&lt;br&gt;av den straffrättsliga regleringen. Där har jag väl inte mycket att tillägga.&lt;br&gt;Jag skulle bara vilja sätta upp en ytterligare sak på den listan och det är brott&lt;br&gt;mot besöksförbudsreglema. Därför att det är typiskt sett ett trakasseribrott&lt;br&gt;där psykiskt våld förekommer som ett inslag. I övrigt så har jag ingenting&lt;br&gt;att foga till den listan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om jag ska anknyta till vad som sades under förmiddagen så har vi ju&lt;br&gt;konstaterat att mobbing är ett stort samhällsproblem. Det är stort, utbrett,&lt;br&gt;vållar stora skador osv. Då är frågan: Ser det likadant ut inom rättsväsendet?&lt;br&gt;Är vi en spegel av hur samhället ser ut i stort? Och då tror jag faktiskt att&lt;br&gt;svaret är nej. Det vi ser av anmälningar om mobbing det är helt andra typer&lt;br&gt;än de som förmodligen är de vanligaste i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har naturligtvis problemet som vi har pratat om under förmiddagen,&lt;br&gt;att definiera vad som egentligen är anmälningar om psykiskt våld. Det kan&lt;br&gt;man konstatera att de flesta anmälningar psykiskt våld ingår som ett led i&lt;br&gt;anmälan om också brott av fysisk karaktär. Det är nog faktiskt så som det&lt;br&gt;sades inledningsvis, det vill jag understryka, att många brottsoffer anser att&lt;br&gt;den psykiska effekten av brott är mycket värre än den rent fysiska, om det&lt;br&gt;rör sig om våld, eller det rena egendomsbrottet, om det rör sig om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man bortser från det och talar om anmälningar som uteslutande rör&lt;br&gt;psykiskt våld finns det så vitt jag vet ingen statistik över detta över huvud&lt;br&gt;6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;taget. Anmälningar av det här slaget kan ju inrymmas under så väldigt&lt;br&gt;många olika brottsrubriceringar. Jag tvivlar på att det med hjälp av den be-&lt;br&gt;fintliga rättsstatistiken går att göra ens goda uppskattningar av hur många&lt;br&gt;fall det kan röra sig om. Dessutom är det ju så att det inte bara är de brott&lt;br&gt;som har definierats i promemorian som man anmäler som en form av&lt;br&gt;psykisk våld. Anmälaren själv kan ju uppfatta det hela som någonting helt&lt;br&gt;annat; om man är kraftigt mobbad t.ex. och har varit nära att t.o.m. ta livet&lt;br&gt;av sig. Då uppfattar man det som ett mordförsök och då anmäler man det.&lt;br&gt;Så anmälningar om psykiskt våld kan nog finnas under i stort sett vilken&lt;br&gt;rubricering som helst i brottsbalken, även om vi nog oftast hittar dem under&lt;br&gt;de typer av brott som finns i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan alltså inte bidra med någonting som rör en faktiskt kartläggning&lt;br&gt;av det psykiska våldet. Det blir alltså mera allmänna uppfattningar, en del&lt;br&gt;spekulationer och en allmän diskussion det som kommer i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt sett så kan man nog säga att aggressionshandlingarna har gått&lt;br&gt;väldigt långt innan de här fallen över huvud taget kommer till rättsväsendets&lt;br&gt;kännedom och att mörkertalet sannolikt är mycket stort. Det finns trots allt&lt;br&gt;ett antal anmälningar som jag tror att man kan skilja ut. Man bör nog skilja&lt;br&gt;på anmälningar som tar sikte på långvariga problem och anmälningar som&lt;br&gt;sker med anledning av en viss akut situation. Det vanligaste är att anmäl-&lt;br&gt;ningarna rör en viss akut konkret situation som har inträffat nyligen, men&lt;br&gt;ofta får man en historia om långvarigt lidande också i anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väldigt stor grupp av anmälarna består av psykiskt sjuka personer. De&lt;br&gt;anmäler t.ex. att en granne sitter och tänker elaka tankar om dem och att de&lt;br&gt;känner sig väldigt plågade av detta. Detta är förmodligen kanske den största&lt;br&gt;gruppen av anmälningar. Jag tror att man skall lämna den gruppen utanför&lt;br&gt;diskussionen här i fortsättningen, därför att det går ändå inte att definiera&lt;br&gt;vad som är vad i de fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan grupp av anmälare är paradoxalt nog den gruppen man på för-&lt;br&gt;middagen inte visste så mycket om. Det är de som blivit förfördelade t.ex. i&lt;br&gt;samband med att någon relation har brutits upp. Det kan röra makar eller&lt;br&gt;sammanboende och en vårdnadstvist. Då anmäler man varandra för psykiskt&lt;br&gt;våld under de senaste 20 åren vilket har resulterat i en tragisk skilsmässa.&lt;br&gt;Det kan vara syskon och andra släktingar som bråkar i en arvstvist och&lt;br&gt;liknande. Där är det ofta så att anklagelser och motanklagelser haglar i&lt;br&gt;skrivelser till myndigheter och i skrivelser till företrädare för motparten.&lt;br&gt;Man tar heder och ära av varandra och gör det ofta på ett ganska öppet och&lt;br&gt;brutalt sätt. I de här fallen är de bakomliggande problemen svåra. Själva&lt;br&gt;polisanmälan är nog snarast ett utslag av hur krisartad situationen är och hur&lt;br&gt;svårlöst konflikten är. Det är inte brottsligheten som man vill åt. I en del&lt;br&gt;sådana här fall finns det faktiskt brottslighet, men inte psykiskt våld som är&lt;br&gt;det viktiga här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan stor grupp av anmälningar det är de så kallade grannfejdema.&lt;br&gt;Då är vi tillbaka i relationsproblem mellan människor som lever ganska&lt;br&gt;nära varandra. Det är ofta någonting som börjar väldigt banalt t.ex. att man&lt;br&gt;har olika åsikter om hur staketet skall vara målat, om man skall ha buskar i&lt;br&gt;tomtgränsen eller om man får piska mattor på gården på kvällstid. Så små-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningom så utvecklar det här sig till någonting helt annat och tar sig allt mer&lt;br&gt;groteska uttryck, rena trakasserier kanske t.o.m. fysiskt våld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tror att de grupper jag har nämnt faktiskt är de vanligaste grupperna&lt;br&gt;av anmälningar om psykiskt våld som vi möter inom rättsväsendet, medan&lt;br&gt;däremot anmälningar om klassisk mobbning däremot är ganska ovanliga.&lt;br&gt;Mobbning mellan barn och ungdomar i skolmiljö, på fritidsgård eller lik-&lt;br&gt;nande, tar sig ganska ofta uttryck i fysiskt våld på ett eller annat sätt och det&lt;br&gt;är som regel på det stadiet som polis, åklagare och domstol kommer in i bil-&lt;br&gt;den. Då är det psykiska våldet som kanske har föregått det hela bara en bit&lt;br&gt;av bakgrundshistorien. Mobbning mellan vuxna, t.ex. på arbetsplatser eller&lt;br&gt;inom bostadsområden, är också någonting som pågått så länge att i den mån&lt;br&gt;det kommer till vår kännedom har det oftast övergått till fysiskt angrepp&lt;br&gt;också. För det blir ofta våldsamheter av mobbing förr eller senare, men då&lt;br&gt;är det kanske inte den mobbade som är brottsoffret utan tvärtom gärnings-&lt;br&gt;mannen. Det är den som under lång tid har känt sig förfördelad som till slut&lt;br&gt;griper till våld, för det är hans enda sätt att uttrycka sig. Så när tålamodet&lt;br&gt;brister så är det kanske den mobbade som gör sig skyldig till misshandel,&lt;br&gt;ofredande, olaga hot osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi får även anmälningar om renodlad pennalism. Det förekommer ju&lt;br&gt;fortfarande anmälningar om det, t.ex. i militära sammanhang. Då är det så&lt;br&gt;gott som alltid också någon form av fysisk bestraffning med i bilden;&lt;br&gt;tvångsklippning av värnpliktiga kan nämnas som exempel på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De vanligaste brotten, om vi återgår till den här katalogen som vi fick&lt;br&gt;tillsänt oss, som anmäls är sannolikt dels ofredande dels ärekränkningsbrott.&lt;br&gt;Det finns en annan lite udda typ som jag vill nämna och det är felhantering&lt;br&gt;av myndigheter, t.ex. felbehandling på sjukhus, felaktiga myndighetsbeslut&lt;br&gt;osv. Anmälaren anser inte sällan att beslutet i sig eller behandlingen i sig är&lt;br&gt;en sådan oerhörd påfrestning att den är en form av psykiskt våld från sam-&lt;br&gt;hällets sida, snarare än från någon enskilds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed har jag svarat på frågan i vilken utsträckning psykiskt våld an-&lt;br&gt;mäls. Hur hanterar vi då de här anmälningarna? Där kan man skilja mellan&lt;br&gt;då anmälningar i akuta krissituationer och anmälningar om långvariga prob-&lt;br&gt;lem som ligger bakåt i tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående den sista gruppen kan man konstatera att där kommer pre-&lt;br&gt;skriptionsfrågor väldigt ofta in i bilden. Vad som hände för 10, 15, 20 år&lt;br&gt;sedan är ju ingenting som rättsväsendet normalt befattar sig med. Många&lt;br&gt;anmälningar om psykiskt våld görs först när man t.ex. har lämnat en ar-&lt;br&gt;betsplats, gått i pension osv. och tänker tillbaka på de olösta konflikterna&lt;br&gt;och då kommer polisanmälan lång tid efteråt. Sådana här anmälningar&lt;br&gt;skrivs normalt av utan någon form av utredning alls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller anmälningar om nyligen inträffade händelser, där varierar&lt;br&gt;handläggningen beroende på brottstyp. Man hanterar inte det här anmäl-&lt;br&gt;ningarna på något sätt annorlunda än vilka anmälningar som helst under de&lt;br&gt;här brottskategorierna. Det man kan säga generellt är att ärekränknings-&lt;br&gt;brotten mycket sällan utreds av polis och åklagare beroende på de särskilda&lt;br&gt;åtalsprövningsreglema. Anmälningar om brott av typen ofredande misshan-&lt;br&gt;del, brott mot besöksförbud osv. utreds normalt om anmälan innehåller till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räcklig substans. Men många gånger är anmälningar om psykiskt våld så&lt;br&gt;pass vaga att de inte ens leder till en ordentlig polisutredning, utan anmäl-&lt;br&gt;ningarna skrivs av på ett tidigt stadium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man skall inte glömma att åklagaren står inför oerhörda bevissvårigheter&lt;br&gt;när det gäller att bevisa sambandet mellan en eller flera händelser och en&lt;br&gt;viss psykisk skada. Hur skall man kunna styrka detta samband? Finns det&lt;br&gt;någon läkare som med säkerhet kan säga att en psykisk skada har ett enda&lt;br&gt;ursprung? Kan det inte lika gärna vara personliga problem som spelar in&lt;br&gt;och åtminstone förstärker effekten? Är vi inte alla olika känsliga i olika&lt;br&gt;skeden av livet för yttre påverkan? Det kan ju vara i samband med&lt;br&gt;skilsmässor eller annat man tar extra vid sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tror att det dess värre är så att sådant psykiskt våld som inte manifes-&lt;br&gt;terar sig på något yttre påtagligt bevisbart sätt oftast inte blir beivrat, men&lt;br&gt;det finns ju också sådant som faktiskt går att bevisa på annat sätt. Nattliga&lt;br&gt;telefonsamtal, trakasserier i form av att man talar med grannarna och öser&lt;br&gt;sin galla över en person som har fattat ett felaktigt beslut mot en, det är ju&lt;br&gt;sådant som kanske går att bevisa. Men där två personer har befunnit sig i ett&lt;br&gt;rum och den ena har utsatt den andra för psykiskt våld där tror jag att vi all-&lt;br&gt;tid kommer att sitta med stora bevissvårigheter. För den här typen av brott&lt;br&gt;erkänns ganska sällan av gärningsmannen, det är nog min erfarenhet. Även&lt;br&gt;om han erkänner så gör han det inte på det sättet att här säger ”jag har tra-&lt;br&gt;kasserat den här läkaren eller grannen eller vem det nu är i åratal och det&lt;br&gt;tänker jag fortsätta med”. Utan han lägger ofta skulden på den han trakasse-&lt;br&gt;rar och vill gärna ha en rättegång om saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skäl till att vissa sådana här utredningar inte leder till rättegång det är&lt;br&gt;ju också våra åtalsunderlåtelseregler. Är t.ex. gärningsmannen psykiskt&lt;br&gt;störd så slutar det ju inte sällan med en åtalsunderlåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har också ställts frågan hur fall av psykiskt våld bedöms av domsto-&lt;br&gt;larna. Ja, det finns det väl de i salongen som kanske är bättre skickade än&lt;br&gt;jag att svara på. Det man kan säga är väl att det är ganska få fall som kom-&lt;br&gt;mer till domstol, där man bara har psykiskt våld att diskutera. Det är väl&lt;br&gt;ärekränkningsfallen man i första hand kommer att tänka på. I sådana fall&lt;br&gt;verkar domstolarna sätta ribban ganska högt för vad som är straffbart.&lt;br&gt;Åtminstone när det gäller beteendet privatpersoner emellan. Man får tåla en&lt;br&gt;hel del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ofredande och brott mot besöksförbud är väl kanske mera typiskt brott&lt;br&gt;där man väger kränkningen av målsäganden ganska noga och det är väl&lt;br&gt;ingen tvekan om att domstolarna tar hänsyn till hur stor kränkningen är.&lt;br&gt;men jag tror inte att påföljdsvalet påverkas särskilt mycket av just den psy-&lt;br&gt;kiska påverkan på målsäganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tror att det är vanligare att frågan om psykiskt våld kommer upp som&lt;br&gt;en invändning från den tilltalades sida, nämligen i de fallen där den mob-&lt;br&gt;bade till slut själv har agerat med våld i någon form. Det kan ju vara att han&lt;br&gt;har skurit sönder däcken på grannens bil, när grannen har använt vägen till&lt;br&gt;sommarstugan för ofta eller vad det nu kan vara. I de fallen har vi ju rätts-&lt;br&gt;liga regler att hålla oss till. För är det så att brottet har föranletts av någon&lt;br&gt;annans grovt kränkande beteende eller om den tilltalade till följd av psykisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;störning, sinnesrörelse eller av annan orsak har haft nedsatt förmåga att&lt;br&gt;kontrollera sitt handlande då har vi möjlighet att ta hänsyn till det vid på-&lt;br&gt;följdsval och straffmätning. Jag tror alltså att det är oftare på det sättet som&lt;br&gt;vi, åtminstone när det gäller domstolarna, möter det psykiska våldet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vi ska avrunda med är ju att ställa frågan; behövs det några lagstift-&lt;br&gt;ningsåtgärder på straffrättens område? Där kan man väl allmänt säga att&lt;br&gt;straffsrättslig lagstiftning används som konfliktlösare i viss utsträckning.&lt;br&gt;Men är mobbing i första hand en straffrättsligt problem? Nu är jag avsiktligt&lt;br&gt;provokativ, men jag tycker att den frågan måste ställas. Bl.a. mot bakgrund&lt;br&gt;av att det inte ens verkar som de drabbade själva i första hand ser det här&lt;br&gt;som ett straffrättsligt problem eftersom vi får så pass få anmälningar, fram-&lt;br&gt;förallt vad gäller mobbning i vuxensituationer. Kanske är det viktigare för&lt;br&gt;de här personerna att byta arbetsplats, byta skola, bostad etc. för att undvika&lt;br&gt;fortsatta trakasserier än att få en rättslig prövning till stånd. Det är inte&lt;br&gt;heller alls säkert att rättslig prövning innebär att trakasserierna avtar eller&lt;br&gt;försvinner. Det är väl en erfarenhet som man har gjort bl.a. i samband med&lt;br&gt;besöksförbudslagstiftningen att inte upphör det här bara för att en domstol&lt;br&gt;har sagt att det är värt 20 dagsböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min personliga åsikt är att jag tror att vi bara marginellt kan förändra&lt;br&gt;någonting genom att ändra vår straffrättsliga lagstiftning. Mobbing är i&lt;br&gt;grunden ett samhällsproblem som man måste angripa på andra sätt och&lt;br&gt;under förmiddagen så hörde vi ju ett antal förslag på det. Jag tror alltså att&lt;br&gt;sådant som information, arbetsrättslig lagstiftning osv. är det som man i&lt;br&gt;första hand måste ta sig fram med.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Helena Silverhjelm:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag håller helt med Gunnel Lindberg att det kanske inte är just den straff-&lt;br&gt;rättsliga vägen man skall gå för de mobbade. Det kan ju t.o.m. medföra, om&lt;br&gt;jag ser ur psykiatrisk synvinkel eftersom jag då är psykiater, så kan det&lt;br&gt;också medföra vissa risker. I tre fjärdedelar av fallen när mobbade anmäler&lt;br&gt;och kommer med anspråk på yrkesskadeersättning för att de har blivit mob-&lt;br&gt;bade och fått ett psykiskt lidande och eventuellt en ångest och depression så&lt;br&gt;avslås begäran. Det kan ju snarare ha den effekten att det gör dem ytterli-&lt;br&gt;gare besvikna. De känner sig ytterligare missförstådda, ytterligare svikna av&lt;br&gt;arbete och samhälle och det kan påverka deras önskan eller förstärka deras&lt;br&gt;önskan att ta livet av sig. Det här vet man ju naturligtvis ingenting om, men&lt;br&gt;det är en hypotes. Det skulle kunna vara på det sättet. Samtidigt som det att&lt;br&gt;mobbaren anmäler i en akut situation skulle kunna ha det goda med sig att&lt;br&gt;man kanske tvingas att utarbeta problemlösningar. Det här är dubbelbottnat.&lt;br&gt;Jag vill peka på risken att det kan ha motsatt effekt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gunnar Severin:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag håller med om det mesta som Gunnel Lindberg har sagt i sitt anförande.&lt;br&gt;Möjligen vill jag kort kommentera det sista om måttet på brottsligheten&lt;br&gt;rörande psykisk misshandel; att det skulle kunna ses i antalet anmälningar&lt;br&gt;om det. Det är ju så att det finns sannolikt ett stort mörkertal eftersom man&lt;br&gt;inte anmäler det eftersom det för närvarande inte är straffbelagt. När det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer in en sådan här anmälan till polisen så skall den kodas och en&lt;br&gt;kodning går ju till så att det måste ju hängas upp på ett brott och då blir det&lt;br&gt;så att man tittar efter vad det kan röra sig om för brott. Då blir det ofta något&lt;br&gt;av de brott som finns uppräknade i promemorian. Det finns ju inget brott&lt;br&gt;som heter psykisk misshandel. Det förekommer att man anmäler sådant men&lt;br&gt;det är i mycket ringa omfattning. Jag kan inte lämna någon statistik här.&lt;br&gt;Skall man via polisen få fram något mått så måste man titta i de anmäl-&lt;br&gt;ningar som numera läggs ned, där man inte uppfyller rekvisiten för brotten,&lt;br&gt;kanske olaga hot eller ofredande. De anmälningar som kommer in om&lt;br&gt;sådant här blir ofta nedlagda. Det innebär inte att polisen inte gör någonting.&lt;br&gt;Tvärtom, jag har hört mig för hos de enheter som handlägger de här ärende-&lt;br&gt;na i Stockholm och man tar seriöst på det. Man pratar med de berörda par-&lt;br&gt;terna, man kanske sammankallar dem och försöker lösa knutarna, att lösa&lt;br&gt;problemet som sådant för tillfället i alla fall. Det har nämnts exempel på&lt;br&gt;olika typer av psykisk misshandel. Jag kan komplettera med ytterligare&lt;br&gt;några. Jag tänker på att vi har haft en serie här i Stockholm med våld mot&lt;br&gt;invandrare, ni känner till namnet ”lasermannen” och där har många utlän-&lt;br&gt;ningar känt sig misshandlade psykiskt p.g.a. olika beteenden från andra&lt;br&gt;människor. De har kanske blivit fotograferade, det är en form av psykiskt&lt;br&gt;våld som inte vi kan göra något åt. Jag nämnde tidigare också att man på-&lt;br&gt;verkar vittnen, målsägare att avstå från att vittna. Man utsätts för annat våld&lt;br&gt;där man försöker att förmå målsägaren att inte ange. Jag har ett färskt ex-&lt;br&gt;empel, det är en våldtäkt där målsägaren har angett att hon blivit våldtagen&lt;br&gt;av tre skinhead och det är en felaktig uppgift. Händelsen har inträffat, men&lt;br&gt;det har inte gått till pä det sättet. Det finns kanske andra exempel på psy-&lt;br&gt;kiskt våld som medför att man inte anmäler rätt förhållande eller inte anmä-&lt;br&gt;ler det alls. Annars är det väl mest i hemmen som den psykiska misshandeln&lt;br&gt;förekommer, ofta då i kombination med alkoholism och missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anita von Schéele:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Att de drabbade skulle vara ointresserad av anmälan stämmer inte enligt&lt;br&gt;mina erfarenheter. De är i högsta grad intresserade av få någon form av rätt-&lt;br&gt;visa i det som har drabbat dem men inser ofta att situationen kan bli värre.&lt;br&gt;De vet också att den här typen av anmälningar ofta inte tas på allvar. Lite&lt;br&gt;tillspetsat; i en del av de fall jag har mött, där kan man inte annat än falla&lt;br&gt;för frestelsen och att tycka att det kan faktiskt vara så här. Man kan lugnt&lt;br&gt;ägna sig åt ganska grova trakasserier eller kränkningar av en annan svagare&lt;br&gt;människa som man vill åt, därför att det kommer troligast aldrig att kastas&lt;br&gt;tillbaka på en själv. När man talar med människorna som är mitt uppe i en&lt;br&gt;situation där de blir kränkta och illa behandlade så är det ofta så att jag av-&lt;br&gt;råder dem från att vidta vissa försvarsåtgärder för att risken att de skall&lt;br&gt;hamna i en ännu sämre situation är mycket mycket stor. Bara som en paren-&lt;br&gt;tes vid sidan av vill jag nämna en intressant grupp. Jag har inte mött så&lt;br&gt;väldigt många, men de jag har mött är mycket intressanta. Människor som i&lt;br&gt;sina anställningar kommer på att arbetsgivaren har begått ett brott kommer i&lt;br&gt;en svår sits där de skall avgöra om de skall anmäla eller hålla tyst. De jag&lt;br&gt;har mött två, tre stycken har alltså anmält. De har anmält sina arbetsgivare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och trott i sin blåögdhet att de skulle kunna jobba kvar utan att någonting&lt;br&gt;skulle inträffa. De har sedan blivit illa behandlade och utfrysta på olika&lt;br&gt;mycket hårdhänta sätt och är kränkta över att de inte får försvara sig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Joakim Joachimsson, Arbetarskyddsstyrelsen:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag är jurist på Arbetarskyddsstyrelsen och jag skulle vilja kommentera av-&lt;br&gt;snittet om arbetsmiljöbrott som har tagits upp i promemorian. Om vållande&lt;br&gt;till sjukdom har begåtts genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;har åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen ålegat honom till fö-&lt;br&gt;rebyggande av ohälsa eller olycksfall skall han enligt 3 kap. 10 § brotts-&lt;br&gt;balken dömas för arbetsmiljöbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då får man titta vad som står i arbetsmiljölagen och det är ju inte så lite&lt;br&gt;egentligen. Arbetsgivaren skall enligt 3 kap. 2 § arbetsmiljölagen vidta alla&lt;br&gt;åtgärder som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa&lt;br&gt;eller olycksfall. Om en arbetsgivare ser att det pågår mobbning och han inte&lt;br&gt;ingriper så skulle han alltså kunna dömas för arbetsmiljöbrott, åtminstone&lt;br&gt;teoretiskt. Men personligen känner jag inte till något fall där detta verkligen&lt;br&gt;har skett. Arbetsgivarens skyldigheter enligt 3 kap 2 § arbetsmiljölagen att&lt;br&gt;vidtaga alla åtgärder som behövs har numera utvecklats i 3 kap. 2 a § och&lt;br&gt;där heter det: Arbetsgivaren skall systematiskt planera, leda och kontrollera&lt;br&gt;verksamheten på ett sätt som säkerställer att arbetsmiljön uppfyller kraven i&lt;br&gt;denna lag och i föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Det här&lt;br&gt;var väl Heinz Leymann inne på, att ha planer för just mobbningssituationer.&lt;br&gt;Det här som står 3 kap. 2 a § arbetsmiljölagen är något som vi numera&lt;br&gt;kallar för intemkontroll. Arbetarskyddsstyrelsen är i färd med att besluta om&lt;br&gt;föreskrifter om internkontroll. Hur det här fungerar är ju en fråga om hur&lt;br&gt;hårt Yrkesinspektionen och Arbetarskyddsstyrelsen driver de här frågorna.&lt;br&gt;Yrkesinspektionen har ju sedan några år börjat med något som kallas för&lt;br&gt;systemtillsyn, som innebär att man går in i arbetsgivarens organisation och&lt;br&gt;tittar. Hur hårt de här frågorna verkligen drivs, det vet inte jag, men det kan-&lt;br&gt;ske min granne till höger kan svara på så småningom, Kurt Baneryd eller&lt;br&gt;Anita von Schéele.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Leif Smith, Polismyndigheten i Göteborg:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag kan väl nämna när det gäller Yrkesinspektionen att Polismyndigheten&lt;br&gt;har regelbundna kontakter med inspektionen och vid det senaste mötet sa&lt;br&gt;man i Göteborg att man skall titta just på den inre miljön på arbetsplatserna.&lt;br&gt;Vad det sedan kommer att leda till är ju väldigt svårt att svara på.&lt;br&gt;Arbetsmiljöbrott enligt 3 kap. 10 §, den är ju så vitt jag vet rätt ny. Så att vi&lt;br&gt;har inte kunnat tillämpa den ännu, för vi har inte fått några anmälningar om&lt;br&gt;det. I övrigt så är ju kriminalpolisverksamhet en rätt handfast verksamhet.&lt;br&gt;Mobbning är ofta mycket subtil. När mobbning tar sig uttryck i traditionell&lt;br&gt;brottslighet, misshandel, ofredande etc., kan vi agera efter de paragrafer&lt;br&gt;som finns. I övrigt så håller jag med Gunnel Lindberg om att jag tror att det&lt;br&gt;finns en övertro på möjligheten att lagstifta bort problem. Mobbning i de&lt;br&gt;mer subtila benämningarna, det tror jag inte man kan lagstifta bort straff-&lt;br&gt;rättsligt i varje fall, inte så att de rättsvårdande myndigheterna kan ta sig an&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det. Utan det får bli på annat sätt, information etc. Vad jag vill understryka&lt;br&gt;är egentligen att vi från polismyndighetens sida i Göteborg hoppas att det&lt;br&gt;inte kommer till stånd några större förändringar när det gäller de här bitama.&lt;br&gt;Jag tror att det bara blir paragrafer som icke kommer att tillämpas i verklig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Joakim Joachimsson:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Själva paragrafen om arbetsmiljöbrott är ju ny, men den har tillkommit i&lt;br&gt;pedagogiskt syfte. Tidigare dömdes man alltså för vållande till kroppsskada&lt;br&gt;eller sjukdom om man inte uppfyllde sina skyldigheter enligt arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Majda Omérov:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under mitt arbete har jag träffat personer som har varit utsatta för mobb-&lt;br&gt;ning. Kriminalisering av mobbning är en mycket diskutabel fråga. Enligt&lt;br&gt;vad jag har erfarit är mobbning knappast ett isolerat problem. Man behöver&lt;br&gt;kanske ställa frågan vad en person framkallar i en viss relation eller situa-&lt;br&gt;tion som leder till mobbning. Här tänker jag på vuxna personer. När det&lt;br&gt;gäller skolan tror jag det är mycket viktigt att man i god tid kan förutse och&lt;br&gt;förebygga mobbning. Mobbning hos små barn kan leda till mycket stora&lt;br&gt;problem i deras vuxna liv.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Eva Flodström:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag vill anknyta till provokationen huruvida mobbning är ett straffrättsligt&lt;br&gt;problem. Jag tycker det är en bra provokation, den stimulerar tankar ur&lt;br&gt;många aspekter. Det är klart att det måste finnas straff, rättigheter, skyldig-&lt;br&gt;heter och lagstiftning i ett samhälle. Samtidigt så tror jag att man kringgår&lt;br&gt;en stor del av grundproblemet, när vi talar om kränkande särbehandling, om&lt;br&gt;vi skall göra kränkande särbehandlingar till juridiska och lagstiftningsmöj-&lt;br&gt;liga problem och frågor. Det som är kränkande för mig är inte alls säkert att&lt;br&gt;det är kränkande för någon annan. När jag blir särbehandlad så är det inte&lt;br&gt;alls säkert att någon annan blir särbehandlad. Utifrån det så menar jag att&lt;br&gt;det här är en oerhört individuell upplevelse; och hur kan vi lagstifta kring&lt;br&gt;den typen av upplevelser? I så fall är det ju förmodligen fler av oss redan&lt;br&gt;utklassade till att vara icke lagligt närvarande på den här platsen just nu.&lt;br&gt;Sedan är det så tror jag att väldigt många människor som har blivit kränkta&lt;br&gt;och särbehandlade och hamnar i en situation som de inte kan ta sig ur, en&lt;br&gt;”offerroll”. För de människorna finns det egentligen endast ett sätt att bli&lt;br&gt;upprättade på och det är en omöjlighet. Nämligen det enda sättet att bli upp-&lt;br&gt;rättad på är att det som har gjorts inte hade gjorts. Historien är ju så att säga&lt;br&gt;skriven redan, och då kan man inte bli upprättad egentligen. Man kan möjli-&lt;br&gt;gen lindra smärtan, man kan minska lidandet på olika sätt. Det tror jag är en&lt;br&gt;viktig aspekt när man talar om huruvida man kan lagstifta, huruvida arbets-&lt;br&gt;givaren kan säkerställa att sådana här problem inte uppstår. Vad jag&lt;br&gt;däremot gärna skulle lyfta fram i sammanhanget är att det finns någonting&lt;br&gt;som heter mänskliga rättigheter att vara på olika sätt. En sista kommentar&lt;br&gt;till det som Majda tog upp med skolan och barns liv och tillvaro. Självklart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är det där grunden läggs i allt som har med fostran att göra. Men om bam&lt;br&gt;inte ser vuxensamhället, där samma spelregler gäller med rättigheter och&lt;br&gt;skyldigheter, då är den fostran ganska svår att genomföra och framförallt att&lt;br&gt;göra trovärdig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kurt Baneryd, Arbetarskyddsstyrelsen:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag vill ytterligare kommentera det som Joakim Joachimsson var inne på.&lt;br&gt;Det är alltså konstaterat att arbetsgivaren har långt gående skyldigheter när&lt;br&gt;det gäller att förebygga att människor drabbas av skada i arbetet. Det inklu-&lt;br&gt;derar såväl fysiska som psykiska skador. I lagstiftningen ligger också att ar-&lt;br&gt;betsgivaren skall kontrollera och planera sin verksamhet så att skador inte&lt;br&gt;uppstår. Han skall därvid utgå ifrån bl.a. de föreskrifter som finns. På det nu&lt;br&gt;aktuella området har vi ännu så länge inte föreskrifter. Som Anita von&lt;br&gt;Schéele sade är allmänna råd om tillämpningen av arbetsmiljölagen när det&lt;br&gt;gäller trakasserier eller kränkande särbehandling under utarbetande. Dessa&lt;br&gt;blir då en del i det lagstiftningskomplex som finns som grund här. Vi har&lt;br&gt;allmänna råd som är på väg att omarbetas till föreskrifter när det gäller våld&lt;br&gt;och hot, vilket ju också inkluderar den psykiska påfrestningen som finns i&lt;br&gt;sådana situationer. Reglerna ställer också krav på att arbetsgivaren skall ha&lt;br&gt;en fungerande efterbehandlande verksamhet för de människor som råkar ut&lt;br&gt;för våld eller hot i sitt arbete. Där finns således ett starkt krav på att arbets-&lt;br&gt;givaren skall ha en fungerande verksamhet, både för att förebygga och ha&lt;br&gt;efterhjälpande åtgärder, när våld och hot inträffar. Detta är någonting som&lt;br&gt;också Yrkesinspektionen har möjlighet att kontrollera i samband med sin&lt;br&gt;s.k. systeminspektion och som man också naturligtvis kan ta upp i andra&lt;br&gt;sammanhang, i samband med utredning av arbetsskadeärenden och lik-&lt;br&gt;nande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag skulle vilja komplettera med några synpunkter när det gäller&lt;br&gt;åklagarnas roll i dessa sammanhangen. Jag kan tänka mig att det kan finnas&lt;br&gt;skäl att i samband med en anmälan om psykiskt våld pröva om det också fö-&lt;br&gt;religger ett arbetsmiljöbrott t.ex. att arbetsgivaren inte tillräckligt har upp-&lt;br&gt;fyllt sina skyldigheter. Då vill jag påminna om att arbetsmiljölagen i det här&lt;br&gt;fallet omfattar även skolan och elever från årskurs ett och framåt och även&lt;br&gt;värnpliktiga, vilket gör att huvudmännen för dessa verksamheter också har&lt;br&gt;långtgående ansvar i dessa sammanhangen. Jag vet att det finns ett aktuellt&lt;br&gt;ärende, när en elev nyligen har åtalats för mobbning av en kamrat, jag tror&lt;br&gt;inte att målet har slutförts. Men i ett sådant sammanhang kan det finnas an-&lt;br&gt;ledning för åklagaren att överväga om detta kan vara ett arbetsmiljöbrott,&lt;br&gt;dvs om rektorn, eller vem det nu är man väljer som ansvarig för verksamhe-&lt;br&gt;ten, verkligen har gjort allt han eller hon kan för att förebygga det in-&lt;br&gt;träffade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bengt Rosqvist, Hovrätten över Skåne och Blekinge:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag vill ansluta mig till det som Gunnel Lindberg sade inledningsvis. Jag&lt;br&gt;tror liksom hon att psykiskt våld i regel inte blir ett fall för rättsväsendet&lt;br&gt;innan det psykiska våldet har övergått till någon form av fysiskt våld. Jag&lt;br&gt;har sålunda inte kunnat erinra mig att jag har varit med om något rent fall av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;psykiskt våld under min verksamhet i olika domstolar. Däremot så kan man&lt;br&gt;ju med lätthet se att det i många fall av t.ex. misshandel säkert också har&lt;br&gt;förekommit avsevärt psykiskt våld, där det har varit något annat än en till-&lt;br&gt;fällig situation. Jag är liksom Gunnel Lindberg skeptisk till att man skall&lt;br&gt;försöka få någon ytterligare straffrättslig reglering av det här problemet ut-&lt;br&gt;över de möjligheter som faktiskt redan finns. Jag vill tillägga att frågor om&lt;br&gt;psykiskt våld kan komma upp i domstolarna när det gäller skadestånd p.g.a.&lt;br&gt;misshandel eller något annat. Alldeles nyligen har jag suttit på ett mål som&lt;br&gt;gällde sexuellt utnyttjande av underårig. Det är en typ av brott där det re-&lt;br&gt;gelmässigt ställs skadeståndsanspråk. Denna form av övergrepp innebär&lt;br&gt;också ett betydande psykiskt våld mot det barn som har blivit utsatt och det&lt;br&gt;blir ju då avgörande för skadeståndets storlek. Det framgår emellertid klart i&lt;br&gt;sådana fall att det är stora bevissvårigheter. För att uppskatta ett skade-&lt;br&gt;ståndsanspråk så vill man ju gärna ha någonting att hänga upp bedömningen&lt;br&gt;på. Någon form av läkarintyg som talar om vilka symtom som finns, hur&lt;br&gt;grava de är, hur långvariga de är och vad man möjligen kan uttala sig om&lt;br&gt;framtiden. Det är enligt min erfarenhet svårt att, i vart fall när det gäller de&lt;br&gt;framtida verkningarna, få sådan dokumentation.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Agneta Blidberg, Åklagarmyndigheten i Stockholm:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag är åklagare och arbetar i Stockholm. Jag är enig med Gunnel Lindberg i&lt;br&gt;det att jag anser att det här skall man inte lösa inom straffrättens område.&lt;br&gt;Man kommer att få en mängd problem när man rent lagtekniskt skall be-&lt;br&gt;skriva gärningen, det straffbara handlandet. Psykiskt våld kan bestå i en&lt;br&gt;mängd olika beteenden. Att lagtekniskt beskriva dessa beteenden i en&lt;br&gt;straffparagraf, innebär att man får göra en sorts ”gummiparagraf’, som kan&lt;br&gt;inrymma så många olika sorters beteenden att det med hänsyn till rättssä-&lt;br&gt;kerheten inte går att ha en sådan paragraf. Det är dessutom så att det kan&lt;br&gt;vara ytterst subtila metoder som man använder vid t.ex. mobbning.&lt;br&gt;Mobbning kan innefatta ett beteende som innebär att man över huvud taget&lt;br&gt;inte talar med vederbörande; Hur skall man beskriva detta i en lagparagraf?&lt;br&gt;Ett annat stort problem är kausaliteten. Beteendet skall ha åstadkommit en&lt;br&gt;påvisbar effekt på vederbörande. Hur skall man kunna bevisa detta i efter-&lt;br&gt;hand? Om vederbörande har blivit psykiskt störd av ett förfarande så kan&lt;br&gt;det vara svårt att beskriva vari effekten ligger. Man kanske måste skaffa be-&lt;br&gt;visning i form av läkarutlåtande och jag skulle vilja se den läkare som en-&lt;br&gt;tydigt kan konstatera att ett visst beteende som pågått t.ex. i 1,5 år på en ar-&lt;br&gt;betsplats har förorsakat just en viss effekt. Förmodligen kommer vi att få&lt;br&gt;utlåtanden som att ”det är möjligt” och ”det är troligt” men att man inte&lt;br&gt;direkt kan konstatera orsak och verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är skrämmande att få höra de siffror som vi fått höra här i dag, men&lt;br&gt;man skall inte ta till straffrättsbestämmelser, så fort det är allvarliga sam-&lt;br&gt;hällsproblem utan vi måste nog lösa det på annat sätt och genom&lt;br&gt;lagstiftning på annat område, kanske t.ex. arbetsrättslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anna-Kristina Sjöberg:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag skulle vilja säga några ord om vad som händer när man ser på mötet&lt;br&gt;mellan bam och den straffrättsliga regleringen. Det är framförallt två frågor&lt;br&gt;som BRIS sedan flera år tillbaka driver. Den första är en fråga av lagteknisk&lt;br&gt;karaktär, nämligen frågan om barns talerätt. Det är ju så att barns rättsliga&lt;br&gt;status skiljer sig från vuxnas, bl.a. när det gäller den viktiga punkten&lt;br&gt;talerätt. Den andra viktiga frågan är av annan karaktär och gäller synen på&lt;br&gt;barns trovärdighet. Även där kolliderar synen på vuxnas trovärdighet i&lt;br&gt;förhållande till barns trovärdighet. Vad det beror på är inte svårt att förstå.&lt;br&gt;Eftersom platsen för brottet oftast är hemmet är frågan om trovärdighet ofta&lt;br&gt;svårutredd. Den som för det mesta förlorar i kampen är enligt vår uppfatt-&lt;br&gt;ning barnet. Därför skulle jag vilja lyfta fram de två sidorna av barnens&lt;br&gt;rättsliga status.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inge Olsson:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Är lagstiftning rätt medicin emot mobbning i arbetslivet? I en initierad arti-&lt;br&gt;kel på Dagens Nyheters debattsida den 30 juli 1991 tar professor Ulla&lt;br&gt;Jacobsson upp de lagliga motiven och förutsättningarna för att få till stånd&lt;br&gt;en lagstiftning inom området. Hon menar att vuxenmobbning är ett centralt&lt;br&gt;och växande samhällsproblem. Jag håller med henne - men är lagstiftning&lt;br&gt;rätta metoden? Klart är att vuxenmobbning skapar personliga lidanden för&lt;br&gt;de utsatta personerna och att fenomenet kostar företag och samhälle stora&lt;br&gt;pengar. Vuxenmobbning är fortfarande ett tabubelagt ämne. Som inte minst&lt;br&gt;medför ett ”personligt spill” på våra arbetsplatser. Ofta drabbas kreativa och&lt;br&gt;initiativrika personer. Mitt intresse och engagemang gäller inte minst det&lt;br&gt;strukturella våldet, att anställda genom olika sofistikerade metoder hindras i&lt;br&gt;sin utveckling, ställs åt sidan, stöts ut. Här finns det avsevärda mörkertal.&lt;br&gt;Det är inte de opportunistiska trendknuttarna, de som vänder kappan efter&lt;br&gt;vinden, som utsätts för mobbning. Nej, det är som sagt de självständiga,&lt;br&gt;kanske kritiska och ifrågasättande anställda som utsätts för denna ibland&lt;br&gt;mycket grymma behandling. Man stöter ut de som vill stå för utvecklingen&lt;br&gt;och förändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en del företag och förvaltningar försöker man nu genom bl.a. organisa-&lt;br&gt;toriska och personaladministrativa åtgärder ta tag i vuxenmobbningen,&lt;br&gt;medan man på andra arbetsplatser sopar konflikterna under mattan. I da-&lt;br&gt;garna har TCO givit ut en skrift som är intressant. Författarna menar att fö-&lt;br&gt;retag och förvaltningar i sin personalpolitik måste skriva in regler som säger&lt;br&gt;att företaget inte accepterar vuxenmobbning på arbetsplatsen. Klart är att&lt;br&gt;frågan måste uppmärksammas mer på våra arbetsplatser. Att frågan om&lt;br&gt;vuxenmobbning blivit ett växande samhällsproblem hänger inte minst sam-&lt;br&gt;man med höjda krav på effektivitet i arbetet. Och som jag tidigare påpekat,&lt;br&gt;förändringar i organisation och företagskultur. Den ökade turbulensen inom&lt;br&gt;arbetslivet försvårar också samarbete mellan individer och grupper. Den&lt;br&gt;amerikanske forskaren och psykologen Alfie Cohn menar att vi vinner på&lt;br&gt;att samarbeta istället för att konkurrera och tävla. Om konkurrensen ökar le-&lt;br&gt;der detta till såväl ”individuell” som ”kollektiv” stress, en stress som kan ut-&lt;br&gt;lösa vuxenmobbning. Med hänvisning till vad jag här och tidigare sagt är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det viktigt att integrerade och förebyggande åtgärder emot vuxenmobbning&lt;br&gt;sätts in inte minst inom områdena arbetsorganisation och chefs-/ledarskap. I&lt;br&gt;sammanhanget måste vi också diskutera etik- och moralfrågor och den pro-&lt;br&gt;blematik som hör samman med civilkurage och mod att våga och vilja ställa&lt;br&gt;upp för en misshandlad kollega. Vi måste intressera oss mera för de som är&lt;br&gt;passiva åskådare till ett mobbningsdrama. Även de har ett ansvar. Här måste&lt;br&gt;”ledningen” våga och vilja att gå in och sätta stopp. Ibland måste det till&lt;br&gt;radikala åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gunnar Severin:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om det inte har framgått tidigare vill jag också uttala att jag är tveksam till&lt;br&gt;om man skall vidta straffrättsliga åtgärder på det här området. Men jag inser&lt;br&gt;samtidigt att det finns straffvärda gärningar inom detta som man borde&lt;br&gt;kunna göra något åt. Det är ju många gånger värre med psykiskt lidande än&lt;br&gt;fysiskt lidande. Min fråga är om man kan komplettera nuvarande lagstift-&lt;br&gt;ning så att man tar mer hänsyn till psykiskt lidande än man gör i dag. Sedan&lt;br&gt;är ju förebyggande åtgärder viktiga, kanske det viktigaste. Det har vi ju hört&lt;br&gt;en hel del om i dag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ingela Ström:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag vill återknyta till det som Kurt Baneryd nyss sade. Om jag förstår det&lt;br&gt;hela rätt så omfattar arbetsmiljölagstiftningen även detta problem, vad det&lt;br&gt;handlar om är alltså att försöka få alla arbetsgivare att följa lagen. Om viljan&lt;br&gt;finns kan det inte vara särskilt svårt att gemensamt utse en kontaktperson på&lt;br&gt;varje arbetsplats - en person som är kunnig i dessa frågor och som alla vet&lt;br&gt;att man kan vända sig till. Som jag ser det är det en fråga om information&lt;br&gt;och engagemang. Även om problemet är stort är det en bra början att åt-&lt;br&gt;minstone följa de lagar som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det handlar mycket om arbetsplatser här i dag vill jag lyfta&lt;br&gt;fram skolan; den största arbetsplatsen. Här finns lärare, men framför allt&lt;br&gt;barn - som till skillnad från anställda är tvungna att vara i skolan enligt&lt;br&gt;skollagen. Hur dåligt man än mår, hur illa behandlad man än blir, till skolan&lt;br&gt;måste man gå. I dag vet vi alla att det sparas i kommunerna. Färre lärare,&lt;br&gt;färre rastvakter, fler bam som är jätterädda att gå till skolan. Detta märker vi&lt;br&gt;på BRIS i antalet samtal från mobbade bam. Det är absolut nödvändigt att&lt;br&gt;varje rektor förstår sitt ansvar för att komma tillrätta med mobbning. Även&lt;br&gt;här handlar det alltså om att följa de lagar som finns. När BRIS informerar&lt;br&gt;bam om deras rättigheter ute i skolor märker vi ibland att det finns lärare&lt;br&gt;som blundar för ganska tydliga tecken på problem. Därför vill jag också här&lt;br&gt;peka på informationsbehovet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ulla Granéli:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är glädjande att höra att Arbetarskyddsstyrelsen särskilt omnämner&lt;br&gt;skolan och att arbetsmiljölagen omfattar eleverna. Vi vet ju att det finns ett&lt;br&gt;enormt informationsbehov här. Elevskyddsombudet har funnits nu i flera år,&lt;br&gt;men det är svårt att få igång konstruktiva verksamheter ute i skolan t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med utbildning så att ombuden kan verka enligt de förutsättningar som de&lt;br&gt;har givits i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bengt Gustavsson, Göteborgs tingsrätt:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag är domare på Göteborgs tingsrätt och jag kan i allt hålla med vad som&lt;br&gt;har sagts tidigare om domstolarnas bedömning av våldet. Men jag skulle&lt;br&gt;vilja fästa uppmärksamheten på två rätt tydliga tendenser som man ser på&lt;br&gt;domstolarna. Dels är det den minskade toleransen för våld i samhället över&lt;br&gt;huvud taget. Det är allt fler som har utsatts för brott som ofredande och&lt;br&gt;olaga hot som söker sig till rättsväsendet för att få upprättelse. En annan&lt;br&gt;tendens är att domstolarna dömer ut allt högre ersättningsbelopp i skade-&lt;br&gt;stånd, för psykiskt lidande. De här två tendenserna tillsammans kanske för-&lt;br&gt;stärker varandra och gör att folk i ökad utsträckning kan komma att vilja ut-&lt;br&gt;nyttja rättsväsendet för sina förtretligheter i arbetslivet och i privatlivet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anita von Schéele:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det första jag ville säga är att det borde finnas någon för varje arbetsplats&lt;br&gt;som man kan gå till. Det här är ju naturligtvis något som vi umgås med&lt;br&gt;varje dag, när vi jobbar med arbetsmiljöfrågoma. Det finns ju skyddsombud&lt;br&gt;och företagshälsovård och andra som vi brukar föreslå. Fackliga represen-&lt;br&gt;tanter och andra brukar man räkna in här. Men det är ju det problemet att de&lt;br&gt;här personerna har ju lika väl som alla andra ofta samma arbetsgivare som&lt;br&gt;den som drabbas. Det blir ganska knepigt för de här människorna att för-&lt;br&gt;söka tvinga arbetsgivaren till åtgärder även om de står i lagtexten. De ris-&lt;br&gt;kerar sitt eget skinn. Det är dessutom väldigt svårt att stå emot fördomar&lt;br&gt;som en hel grupp mer eller mindre har bestämt sig för, att så och så skall&lt;br&gt;man tycka om den personen. Det är inte lätt att jobba med de här problemen&lt;br&gt;på lokal nivå med andra ord, utan de behöver föras upp snäppet över den&lt;br&gt;lokala situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra är en fråga till de som jobbar med de rättsliga sammanhangen&lt;br&gt;hos polis och åklagare och andra. Är det så här? Det är bara en öppen fråga.&lt;br&gt;Är det så att om man skulle anmäla någon av de här punkterna, förtal, föro-&lt;br&gt;lämpning osv., att man lägger ned det för tidigt, innan man ens har tittat på&lt;br&gt;det närmare, därför att man redan tidigt anser att det inte går att bevisa?&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Agneta Almqvist:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag arbetar vid Stockholms tingsrätt. Liknande problem uppstår i familjemål&lt;br&gt;vid separationer. Bedömningen brukar, som tidigare sagts, inte medföra&lt;br&gt;svårigheter beträffande hemfridsbrott och ofredande till skillnad från be-&lt;br&gt;dömningen av om psykiska trakasserier förekommit, om inte den tilltalade&lt;br&gt;samtidigt fälls för misshandel. De psykiska övertonerna vid misshandelns&lt;br&gt;utförande kan medföra att den ibland bedöms som grov och också höja ska-&lt;br&gt;deståndet, särskilt om det är fråga om upprepad misshandel även om det&lt;br&gt;fysiska våldet som sådant inte har varit så allvarligt. Det är alltså sättet att&lt;br&gt;utöva våldet, dvs. det symbolspråk som använts, som kan ha höjt straffvär-&lt;br&gt;det för brottet. Teoretiskt sett skulle en fällande dom kunna erhållas för de&lt;br&gt;grupper av människor som varit kraftigt utsatta för mobbning. Om jag för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;står Leymann rätt, är det de som redan är kroniskt sjuka p.g.a. den mobb-&lt;br&gt;ning de utsatts för. Då har åtgärderna kommit för sent. Enligt min erfarenhet&lt;br&gt;har de mycket svårt att beskriva det våld de är utsatta för. De har också&lt;br&gt;svårt att stå på sig vid domstolsförhandlingen. Ibland är det t.o.m. så att det&lt;br&gt;trots upprepade försök inte ens går att få målsäganden att lämna en&lt;br&gt;berättelse som styrker åtalet. Beträffande den grupp som utsatts för kraftig&lt;br&gt;mobbning tror jag alltså inte att de är i den psykiska kondition att det räcker&lt;br&gt;att höra dem för styrka åtalet. Det leder till att en mängd åtal skulle ogillas&lt;br&gt;och att de drabbade efter rättegången har lägre självförtroende än tidigare. I&lt;br&gt;övrigt är det fråga om subtila bedömningar med de bevissvårigheter alla&lt;br&gt;omvittnat. Om bl.a. arbetsmarknaden kräver att vi arbetar hårdare, att ar-&lt;br&gt;betet rationaliseras och förändras i betydande grad kan vi räkna med att allt&lt;br&gt;fler människor kommer att mobba andra och bli mobbade. Om bara de&lt;br&gt;grupper rycks ut som kämpar mot varandra i den nämnda stressituationen&lt;br&gt;och vi riktar in kriminaliseringen på dem löser vi inte de riktiga problemen&lt;br&gt;dvs. förbättrar vi inte för dem som utsätts för psykiska trakasserier. Av an-&lt;br&gt;givna skäl är jag också tveksam till att en särskild lagstiftning skapas mot&lt;br&gt;mobbning som en lösning för de utsatta.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gunnel Lindberg:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Beträffande frågan om vi skriver av ärendena för tidigt, kan man väl säga&lt;br&gt;att ser man det ur målsägandes perspektiv, så tycker de väl det när vi skriver&lt;br&gt;av på blotta anmälan. Då skall man inte glömma att vi åklagare har våra&lt;br&gt;regler att följa och om anmälan inte ens innefattar en kriminaliserad&lt;br&gt;handling, vilket ofta är fallet, då är vi skyldiga att skriva av den genast utan&lt;br&gt;någon form av utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid vissa typer av brott, förtal och förolämpning hör till dem, skall vi&lt;br&gt;pröva mycket noggrant innan vi inleder en förundersökning. Dessa brott&lt;br&gt;skall normalt inte hanteras inom åklagarväsendet och av polisen. De skall&lt;br&gt;hanteras som målsägandebrott och inget annat. Sedan finns det väl natur-&lt;br&gt;ligtvis en och annan målsägande som råkar komma i kläm, som formulerar&lt;br&gt;sig illa, och där man med de uppgifter som finns i anmälan inte anser sig&lt;br&gt;kunna styrka brott och därför skriver av anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det här är nog ett allmänt informationsproblem, tror jag, snarare än nå-&lt;br&gt;gonting annat, därför att den som anmäler ett brott vet ofta inte själv vad&lt;br&gt;som är brottsligt, vad som är viktigt att ta fram osv. Där är det ju en viktig&lt;br&gt;sak för polisen att, när man tar emot sådana här anmälningar, faktiskt fråga&lt;br&gt;ut anmälaren om de väsentliga momenten. Men faktum kvarstår, finns det&lt;br&gt;inte tillräckligt underlag då är vi skyldiga som åklagare att skriva av det di-&lt;br&gt;rekt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gunnar Severin:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det viktiga är ju inte när man lägger ned ett ärende, utan det viktiga är vad&lt;br&gt;man har gjort innan man lägger ner det. Som jag sa inledningsvis så tar man&lt;br&gt;allvarligt på det här ute i polisområdena när man märker tendenser till&lt;br&gt;mobbning kanske i skoloma och då pratar man med kanske rektorn och med&lt;br&gt;partema. De gör så gott de kan med de möjligheter som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bengt Rosqvist:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag vill bara säga kort att frän de representanter som här representerar olika&lt;br&gt;former av rättsväsendet, är det som jag ser det en samfälld tveksamhet till&lt;br&gt;att man skulle försöka reglera det här straffrättsligt. Det låter naturligtvis&lt;br&gt;väldigt negativt med hänsyn till vad vi har hört under förmiddagen om före-&lt;br&gt;komsten av sådant här. Man skall ju inte bortse från den långsiktiga moral-&lt;br&gt;bildande verkan som straffrättslagstiftningen har eller kan ha i vart fall.&lt;br&gt;Men då vill jag säga, att en förutsättning för sådan verkan enligt min åsikt är&lt;br&gt;att man har en väl definierad regel som är så formulerad att man verkligen&lt;br&gt;kan upprätthålla den. Det är väl närmast där vår tveksamhet ligger; om man&lt;br&gt;kan formulera någon regel utöver det som redan finns. Därför att en hel del&lt;br&gt;av detta går som jag ser det faktiskt in under främst ofredande och i viss ut-&lt;br&gt;sträckning kanske även misshandelsbrott. Att formulera någon ytterligare&lt;br&gt;regel angående detta, det är nog snarare där som det finns svårigheter som&lt;br&gt;är närmast oöverstigliga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anita von Schéele:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det verkar tycker jag som om de här reglerna som redan finns i brottsbalken&lt;br&gt;borde kunna räcka Ull för att täcka de företeelserna som vi pratar om inom&lt;br&gt;arbetsmiljön. Arbetsmiljöbrottet tycker jag täcker mycket av det vi pratar&lt;br&gt;om. Det innebär ju att vi har en lagstiftning som borde kunna fungera och&lt;br&gt;att svårigheterna som jag ser det mera ligger i varför det då inte fungerar?&lt;br&gt;Varför är det så svårt? Jag förstår ju det här med bevisbördan, det har man&lt;br&gt;ju stora svårigheter med även när man jobbar med det praktiskt. Finns det&lt;br&gt;någonting man kan göra för att förtydliga den lagstiftning som redan finns,&lt;br&gt;att den kan gälla lite mer för vanligt folk?&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inge Olsson:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bevisbördan är det naturligtvis många som agerar i sådana här&lt;br&gt;mobbningsfall. Och detta är det komplexa. Chefs- och personalbyten pågår&lt;br&gt;ju över tiden och då kan det vara svårt - ja kanske omöjligt - att få fram&lt;br&gt;vem eller vilka som är huvudansvariga i en mobbnings- och utstötningspro-&lt;br&gt;cess. Det är många som agerar - kanske bakom kulisserna. Andra är passiva&lt;br&gt;åskådare, men på sitt vis ändå ansvariga. Det är en problematik som är&lt;br&gt;svårhanterlig inte minst för skyddskommittéer och skyddsombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis. Jag ställer mig tveksam till lagstiftning inom området.&lt;br&gt;Jag tror att man kommer längre genom en bättre och mera human personal-&lt;br&gt;politik inom våra företag och förvaltningar. Jag tror också att en mera ut-&lt;br&gt;vecklad och flexibel arbetsorganisation kan bidra till att åtminstone lindra&lt;br&gt;fenomenet. Inte minst gäller det att få chefer och arbetsledare att ta sitt an-&lt;br&gt;svar i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anna-Kristina Sjöberg:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Då skulle jag vilja uttrycka en förhoppning från BRIS:s sida. Det är möjli-&lt;br&gt;gen precis som man säger, att sjuttiotalet innebar ett genombrott för kun-&lt;br&gt;skap om och förståelse av fysiskt våld mot barnen och åttiotalet detsamma&lt;br&gt;för sexuellt våld mot barnen, så kanske nittiotalet kan, åtminstone när det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller attityden, innebära ett genombrott för beaktande av det psykiska vål-&lt;br&gt;det som bam utsätts för.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Dag Victor: &lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vi kommer att skriva ut bandet och använda utskriften i det fortsatta arbetet.&lt;br&gt;I den mån det kan bli fråga om att publicera utskriften så kommer vi bereda&lt;br&gt;er möjlighet att studera utskriften, så att ni kan se att ni är korrekt citerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förefaller som att de flesta är eniga om att det är andra åtgärder än&lt;br&gt;strafflagstiftning som är de mest angelägna när det gäller att komma till&lt;br&gt;rätta med de här problemen. Att det är information, utbildning, kunskaps-&lt;br&gt;inhämtande, organisation ute på arbetsplatser och liknande som är aktuellt i&lt;br&gt;första hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då skall jag få be att tacka så mycket för att ni har velat komma hit.&lt;br&gt;Tack.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Dag Victors avslutningsanförande återges i mycket förkortat skick eftersom bandbyte&lt;br&gt;gjorde att huvuddelen inte finns bevarad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanser, Sexuella övergrepp mot bam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över departementspromemorian (DS 1989:2)&lt;br&gt;Sexuella övergrepp mot bam m.m. avgivits av Hovrätten över Skåne och&lt;br&gt;Blekinge, Göteborgs tingsrätt, Umeå tingsrätt, Domstolsverket, Riks-&lt;br&gt;åklagaren, Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen, Statens handikappråd,&lt;br&gt;Skolöverstyrelsen, Statens ungdomsråd, Juridiska fakultetsstyrelsen vid&lt;br&gt;Uppsala universitet, Rikspolisstyrelsen, Landstingsförbundet, Sveriges&lt;br&gt;advokatsamfund, Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet för sexuell&lt;br&gt;upplysning, Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, Svenska läkare-&lt;br&gt;sällskapet, Sveriges läkareförbund, Föreningen Sveriges åklagare, Före-&lt;br&gt;ningen Sveriges polischefer, Föreningen Sveriges socialchefer, Sveriges&lt;br&gt;psykologförbund, Riksförbundet Hem och Skola, Fredrika Bremerför-&lt;br&gt;bundet, Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Riksorganisationen för&lt;br&gt;kvinnojourer i Sverige, Alla kvinnors hus, Rädda barnens riksförbund,&lt;br&gt;Föreningen Barnens rätt i samhället, Svenska hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;tjänstemannaförbund, Sveriges socionomers, personal- och förvaltnings-&lt;br&gt;tjänstemäns riksförbund samt Riksföreningen mot sexuella övergrepp på&lt;br&gt;bam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har överlämnat yttranden från Överåklagaren vid åklagar-&lt;br&gt;myndigheten i Göteborg och Överåklagarna vid regionåklagarmyndig-&lt;br&gt;hetema i Stockholm, Karlstad, Vänersborg och Luleå. Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;har överlämnat yttranden från Polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg,&lt;br&gt;Malmö, Borås, Eskilstuna och Umeå. Sveriges läkareförbund har över-&lt;br&gt;lämnat ett yttrande från en särskild arbetsgrupp inom Svenska föreningen&lt;br&gt;för bam- och ungdomspsykiatri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 141&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanser, 1987 års vapenutredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över 1987 års vapenutrednings slutbetänkande&lt;br&gt;(SOU 1989:44) Översyn av vapenlagstiftningen avgivits av Riksåklagaren,&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet, Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i&lt;br&gt;Jönköping, Stockholms tingsrätt, Kommerskollegium, Generaltullstyrelsen,&lt;br&gt;Sprängämnesinspektionen, Statens provningsanstalt, Riksrevisionsverket,&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen, Statens kriminaltekniska laboratorium, Näringsfrihets-&lt;br&gt;ombudsmannen, Konsumentverket, Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus,&lt;br&gt;Jämtlands och Västerbottens län, Polismyndigheterna i Stockholm, Malmö,&lt;br&gt;Karlstad, Luleå och Älmhult, Statens naturvårdsverk, Överbefälhavaren,&lt;br&gt;Barnmiljörådet, Sveriges advokatsamfund, Svenska polisförbundet,&lt;br&gt;Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges åklagare, Föreningen&lt;br&gt;Sveriges Polischefer, Frivilliga Skytterörelsen, Le veran törsfören ingen för&lt;br&gt;Sport- och Fritidsartiklar, Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksför-&lt;br&gt;bund/Landsbygdens jägare, Riksförbundet Hem och Skola, Samlarför-&lt;br&gt;bundet Nordstjärnan, Samlarföreningen Polcirkeln, Svenska Armborst&lt;br&gt;Unionen, Svenska Pistolskytteförbundet, Svenska Sportskytteförbundet,&lt;br&gt;Svenska Svartkruts Federationen, Svenska Vapenstiftelsen, Grossistförbun-&lt;br&gt;det Svensk Handel, Sveriges Riksidrottsförbund, Sveriges Vapenhandlare-&lt;br&gt;förening och Sveriges Vapenägares förbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett yttrande har också lämnats av Våldskommissionen (Ju 1989:05).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har bifogat yttranden från Överåklagarna i Stockholms,&lt;br&gt;Göteborgs och Malmö åklagardistrikt samt från Överåklagarna vid region-&lt;br&gt;åklagarmyndigheterna i Vänersborg, Gävle och Umeå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generaltullstyrelsen har bifogat en promemoria från tariffbyrån vid sty-&lt;br&gt;relsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har bifogat yttranden från Polismyndigheterna i Göte-&lt;br&gt;borg, Karlshamn, Linköping, Ljungby, Sundsvall och Umeå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län har bifogat yttranden från Polismyndighe-&lt;br&gt;terna i Östersund och Sveg samt Jämdands-Häijedalens distrikt av Jägarnas&lt;br&gt;Riksförbund/Landsbygdens jägare och Jämtlands läns jaktvårdsförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län har bifogat yttranden från Polismyndig-&lt;br&gt;heterna i Umeå, Skellefteå, Lycksele, Storuman och Vilhelmina.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten i Karlstad har bifogat yttranden från Polismyndighe-&lt;br&gt;terna i Säffle och Hagfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens försvarshistoriska museer har inkommit med yttrande. Vidare har&lt;br&gt;yttranden dessutom kommit in från flera enskilda och organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1987 års vapenutrednings lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om vapenamnesti&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som innehar skjutvapen eller ammunition utan att vara be-&lt;br&gt;rättigad därtill skall vara fri från ansvar för olaga vapeninnehav avseende&lt;br&gt;det vapnet enligt 37 § vapenlagen (1973:1176) eller från ansvar enligt&lt;br&gt;38 § 4 vapenlagen avseende den ammunitionen om han under tiden den 1&lt;br&gt;juli 1990 - den 30 juni 1991 lämnar vapnet eller ammunitionen till en&lt;br&gt;polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Polismyndigheten får bestämma att inlämning av vapen eller ammu-&lt;br&gt;nition enligt 1 § får ske hos annan myndighet inom polisdistriktet. Sådan&lt;br&gt;myndighet skall överlämna vapnen och ammunitionen till polismyndighe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som överlämnar egendom enligt 1 § behöver inte lämna uppgift&lt;br&gt;om sin identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det är uppenbart att vapen eller ammunition som lämnats in en-&lt;br&gt;ligt 1 § tillhör någon annan än den som lämnat in egendomen, skall polis-&lt;br&gt;myndigheten ge ägaren tillfälle att få tillbaka denna. Om ägaren inte kan&lt;br&gt;spåras eller om han underlåter att återta egendomen tillfaller egendomen&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendom som tillfallit staten enligt första stycket skall förstöras, om den&lt;br&gt;inte behövs för musealt, militärt eller annat liknande ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som innehar ett skjutvapen eller ammunition utan att vara&lt;br&gt;berättigad till det skall inte dömas till ansvar för brott mot 37 § första&lt;br&gt;stycket 1 eller 38 § första stycket 4 vapenlagen (1973:1176) avseende det&lt;br&gt;vapnet eller den ammunitionen, om innehavaren frivilligt lämnar eller låter&lt;br&gt;lämna vapnet eller ammunitionen till en polismyndighet under tiden juli -&lt;br&gt;september 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som överlämnar egendom enligt 1 § behöver inte lämna uppgift&lt;br&gt;om sin identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Egendom som lämnas till polismyndigheten och vars ägare inte är&lt;br&gt;känd tillfaller staten, om ägaren inte ger sig till känna inom tre månader från&lt;br&gt;det att den lämnades in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ägaren är känd och inte kan anses ha avstått från sin rätt till egen-&lt;br&gt;domen, skall polismyndigheten ge ägaren tillfälle att inom en månad ta&lt;br&gt;tillbaka egendomen. Egendomen tillfaller staten, om ägaren inte tar tillbaka&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Egendom som har tillfallit staten skall förstöras, om den inte behövs&lt;br&gt;för musealt, militärt eller annat liknande ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 och gäller till utgången av år&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 §, 4 kap. 5 och 7 §§, 6 kap. 7 §,&lt;br&gt;7 kap. 4 och 5 §§, 8 kap. 10 §, 9 kap. 6 och 9 §§, 10 kap. 7 §, 13 kap.&lt;br&gt;1 och 3 §§, 16 kap. 10, 10 a och 15 §§, 17 kap. 10-12 §§, 19 kap.&lt;br&gt;10 §, 20 kap. 2 § samt 38 kap 12 § brottsbalken skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tillfogar annan person&lt;br&gt;kroppsskada, sjukdom eller smärta&lt;br&gt;eller försätter honom i vanmakt eller&lt;br&gt;annat sådant tillstånd, dömes för&lt;br&gt;misshandel till fängelse i högst&lt;br&gt;två år eller, om brottet är ringa, till&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som tillfogar annan person&lt;br&gt;kroppsskada, sjukdom eller smärta&lt;br&gt;eller försätter honom i vanmakt eller&lt;br&gt;annat sådant tillstånd, döms för&lt;br&gt;misshandel till fängelse i högst&lt;br&gt;två år eller, om brottet är ringa, till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon lyfter vapen mot annan&lt;br&gt;eller eljest hotar med brottslig gär-&lt;br&gt;ning på sätt som är ägnat att hos den&lt;br&gt;hotade framkalla allvarlig fruktan för&lt;br&gt;egen eller annans säkerhet till person&lt;br&gt;eller egendom, dömes för olaga&lt;br&gt;hot till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon lyfter vapen mot annan&lt;br&gt;eller eljest hotar med brottslig gär-&lt;br&gt;ning på sätt som är ägnat att hos den&lt;br&gt;hotade framkalla allvarlig fruktan för&lt;br&gt;egen eller annans säkerhet till person&lt;br&gt;eller egendom, döms för olaga&lt;br&gt;hot till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som handgripligen antastar&lt;br&gt;eller medelst skottlossning, sten-&lt;br&gt;kastning, oljud eller annat hänsyns-&lt;br&gt;löst beteende eljest ofredar annan,&lt;br&gt;döms för ofredande till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som handgripligen antastar&lt;br&gt;eller medelst skottlossning, sten-&lt;br&gt;kastning, oljud eller annat hänsyns-&lt;br&gt;löst beteende eljest ofredar annan,&lt;br&gt;dömes för ofredande till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som av-&lt;br&gt;ses förut i detta kapitel sexuellt berör&lt;br&gt;barn under femton år eller förmår&lt;br&gt;barnet att företa eller medverka i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, i annat fall än som av-&lt;br&gt;ses förut i detta kapitel sexuellt berör&lt;br&gt;barn under femton år eller förmår&lt;br&gt;barnet att företa eller medverka i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon handling med sexuell inne-&lt;br&gt;börd, döms för sexuellt ofre-&lt;br&gt;dande till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon handling med sexuell inne-&lt;br&gt;börd, döms för sexuellt ofre-&lt;br&gt;dande till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla, om någon blottar sig för annan på sätt som är ägnat&lt;br&gt;att väcka anstöt eller eljest genom ord eller handling på ett uppenbart&lt;br&gt;sedlighetssårande sätt uppträder anstötligt mot annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som obehörigen skiljer ett&lt;br&gt;barn under femton år från någon&lt;br&gt;som har vårdnaden om barnet döms&lt;br&gt;för egenmäktighet med&lt;br&gt;barn till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader, om gärningen inte&lt;br&gt;utgör brott mot frihet. Detsamma&lt;br&gt;gäller, om den som gemensamt med&lt;br&gt;någon annan har vårdnaden om ett&lt;br&gt;bam under femton år utan beaktans-&lt;br&gt;värt skäl egenmäktigt bortför barnet&lt;br&gt;eller om den som skall ha vårdnaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som obehörigen skiljer ett&lt;br&gt;barn under femton år från någon&lt;br&gt;som har vårdnaden om barnet döms&lt;br&gt;för egenmäktighet med&lt;br&gt;barn till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år, om gärningen inte utgör brott&lt;br&gt;mot frihet. Detsamma gäller, om den&lt;br&gt;som gemensamt med någon annan&lt;br&gt;har vårdnaden om ett barn under&lt;br&gt;femton år utan beaktansvärt skäl&lt;br&gt;egenmäktigt bortför barnet eller om&lt;br&gt;den som skall ha vårdnaden obe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hörigen bemäktigar sig barnet och&lt;br&gt;därigenom själv tar sig rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;obehörigen bemäktigar sig barnet&lt;br&gt;och därigenom själv tar sig rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt första stycket döms också den som obehörigen skiljer ett&lt;br&gt;bam under femton år från någon som vårdar barnet med stöd av lagen&lt;br&gt;(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, om gärningen inte&lt;br&gt;utgör brott mot frihet eller främjande av flykt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som avses i första eller&lt;br&gt;andra stycket att anse som grovt,&lt;br&gt;skall gärningsmannen dömas till&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som avses i första eller&lt;br&gt;andra stycket grovt, skall gärnings-&lt;br&gt;mannen dömas till fängelse, lägst&lt;br&gt;sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till förvanskande av&lt;br&gt;familjeställning dömes till ansvar en-&lt;br&gt;ligt vad i 23 kap. stadgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till förvanskande av&lt;br&gt;familjeställning eller egenmäktighet&lt;br&gt;med barn som är grovt döms till&lt;br&gt;ansvar enligt vad i 23 kap. stadgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:399.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Senaste lydelse 1990:64.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avleder någon olovligen elektrisk&lt;br&gt;kraft, dömes för o 1 o v 1 ig kraft-&lt;br&gt;avledning till böter eller fängelse&lt;br&gt;i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avleder någon olovligen elektrisk&lt;br&gt;kraft, döms för olovlig kraft-&lt;br&gt;avledning till böter eller fängelse&lt;br&gt;i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;fyra dr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning med&lt;br&gt;något som är frånhänt annan genom brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. otillbörligen främjar möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egen-&lt;br&gt;dom som härrör från brottsligt förvärv eller värdet av sådan egendom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. med uppsåt att dölja egendomens ursprung medverkar till att bortföra,&lt;br&gt;överlåta, omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med egendom som härrör&lt;br&gt;från brottsligt förvärv, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar genom brott&lt;br&gt;tillkommen fordran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;döms för h ä 1 e r i till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För häleri döms likaledes den som i näringsverksamhet eller såsom led i&lt;br&gt;en verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning, på&lt;br&gt;ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något&lt;br&gt;som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som anges i första eller&lt;br&gt;andra stycket att anse som grovt,&lt;br&gt;döms till fängelse, lägst sex månader&lt;br&gt;och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som anges i första eller&lt;br&gt;andra stycket grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som offentliggör eller eljest&lt;br&gt;bland allmänheten sprider vilse-&lt;br&gt;ledande uppgift för att påverka priset&lt;br&gt;på vara, värdepapper eller annan&lt;br&gt;egendom, dömes för svindleri&lt;br&gt;till fängelse i högst två år eller, om&lt;br&gt;brottet är ringa, till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som offentliggör eller eljest&lt;br&gt;bland allmänheten sprider vilse-&lt;br&gt;ledande uppgift för att påverka priset&lt;br&gt;på vara, värdepapper eller annan&lt;br&gt;egendom, döms för svindleri Ull&lt;br&gt;fängelse i högst två år eller, om brot-&lt;br&gt;tet är ringa, till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Senaste lydelse 1991:451.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon, som medverkar vid&lt;br&gt;bildande av aktiebolag eller annat&lt;br&gt;företag eller på grund av sin ställ-&lt;br&gt;ning bör äga särskild kännedom om&lt;br&gt;ett företag, uppsåtligen eller av grov&lt;br&gt;oaktsamhet offentliggör eller eljest&lt;br&gt;bland allmänheten eller företagets&lt;br&gt;intressenter sprider vilseledande&lt;br&gt;uppgift ägnad att påverka bedöman-&lt;br&gt;det av företaget i ekonomiskt hän-&lt;br&gt;seende och därigenom medföra ska-&lt;br&gt;da, dömes såsom i första stycket&lt;br&gt;sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott, som i denna paragraf&lt;br&gt;sägs, att anse som grovt, dömes till&lt;br&gt;fängelse, lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon, som medverkar vid&lt;br&gt;bildande av aktiebolag eller annat&lt;br&gt;företag eller på grund av sin ställning&lt;br&gt;bör äga särskild kännedom om ett&lt;br&gt;företag, uppsåtligen eller av grov&lt;br&gt;oaktsamhet offentliggör eller eljest&lt;br&gt;bland allmänheten eller företagets in-&lt;br&gt;tressenter sprider vilseledande upp-&lt;br&gt;gift ägnad att påverka bedömandet av&lt;br&gt;företaget i ekonomiskt hänseende&lt;br&gt;och därigenom medföra skada, döms&lt;br&gt;såsom i första stycket sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott, som i denna paragraf&lt;br&gt;sägs, grovt, döms till fängelse, lägst&lt;br&gt;sex månader och högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon olovligen brukar nå-&lt;br&gt;gon annans sak och därigenom&lt;br&gt;vållar skada eller olägenhet, döms&lt;br&gt;han för olovligt brukande till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon olovligen brukar nå-&lt;br&gt;gon annans sak och därigenom vållar&lt;br&gt;skada eller olägenhet, döms han för&lt;br&gt;olovligt brukande till böter el-&lt;br&gt;ler fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma skall gälla, om innehavaren av en fastighet brukar denna till&lt;br&gt;men för annans rätt till den genom att olovligen bygga, gräva, plöja, ta upp&lt;br&gt;väg, låta kreatur beta eller vidta någon annan dylik åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott enligt första stycket Är brott enligt första stycket&lt;br&gt;grovt, döms till fängelse i högst två grovt, döms till fängelse, lägst sex&lt;br&gt;år. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon anlägger brand, som&lt;br&gt;innebär fara för annans liv eller hälsa&lt;br&gt;eller för omfattande förstörelse&lt;br&gt;av annans egendom, dömes för&lt;br&gt;mordbrand till fängelse, lägst två&lt;br&gt;och högst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon anlägger brand, som&lt;br&gt;innebär fara för annans liv eller hälsa&lt;br&gt;eller för omfattande förstörelse av&lt;br&gt;annans egendom, döms för mord-&lt;br&gt;brand till fängelse, lägst två och&lt;br&gt;högst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet mindre allvarligt, döms&lt;br&gt;till fängelse, lägst ett och högst tre&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1986:123.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som åstadkommer explo-&lt;br&gt;sion, översvämning, ras, skepps-&lt;br&gt;brott, flyg- eller tågolycka eller&lt;br&gt;annan sådan ofärd och därigenom&lt;br&gt;framkallar fara för annans liv eller&lt;br&gt;hälsa eller för omfattande förstörelse&lt;br&gt;av annans egendom, dömes för a 11 -&lt;br&gt;mänfarlig ödeläggelse till&lt;br&gt;fängelse, lägst två och högst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, dömes till fäng-&lt;br&gt;else på viss tid, lägst sex och högst&lt;br&gt;tio år, eller på livstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som obehörigen flyttar, ska-&lt;br&gt;dar eller skymfligen behandlar lik&lt;br&gt;eller avlidens aska, öppnar grav eller&lt;br&gt;eljest gör skada eller ofog på kista,&lt;br&gt;urna, grav eller annat de dödas vilo-&lt;br&gt;rum eller på gravvård, dömes för&lt;br&gt;brott mot griftefrid till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som åstadkommer explosion,&lt;br&gt;översvämning, ras, skeppsbrott,&lt;br&gt;flyg- eller tågolycka eller annan så-&lt;br&gt;dan ofärd och därigenom framkallar&lt;br&gt;fara för annans liv eller hälsa eller&lt;br&gt;för omfattande förstörelse av annans&lt;br&gt;egendom, döms för allmän-&lt;br&gt;farlig ödeläggelse till fäng-&lt;br&gt;else, lägst två och högst åtta år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet mindre allvarligt, döms&lt;br&gt;till fängelse, lägst ett och högst tre&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else på viss tid, lägst sex och högst&lt;br&gt;tio år, eller på livstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som obehörigen flyttar, ska-&lt;br&gt;dar eller skymfligen behandlar lik&lt;br&gt;eller avlidens aska, öppnar grav eller&lt;br&gt;eljest gör skada eller ofog på kista,&lt;br&gt;uma, grav eller annat de dödas vilo-&lt;br&gt;rum eller på gravvård, döms för&lt;br&gt;brott mot griftefrid till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 a §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skildrar bam i porno-&lt;br&gt;grafisk bild med uppsåt att bilden&lt;br&gt;sprides eller som sprider sådan bild&lt;br&gt;av bam dömes, om inte gärningen&lt;br&gt;med hänsyn till omständigheterna är&lt;br&gt;försvarlig, för barnpornogra-&lt;br&gt;fi brott till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skildrar barn i porno-&lt;br&gt;grafisk bild med uppsåt att bilden&lt;br&gt;sprids eller som sprider sådan bild&lt;br&gt;av bam döms, om inte gärningen&lt;br&gt;med hänsyn till omständigheterna är&lt;br&gt;försvarlig, förbarnpornografi-&lt;br&gt;brott till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som genom oriktig uppgift&lt;br&gt;att det föreligger fara för en eller&lt;br&gt;flera människors liv eller hälsa eller&lt;br&gt;för omfattande förstörelse av egen-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som genom oriktig uppgift&lt;br&gt;att det föreligger fara för en eller&lt;br&gt;flera människors liv eller hälsa eller&lt;br&gt;för omfattande förstörelse av egen-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1979:375.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1986:1104.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dom föranleder onödig säkerhets-&lt;br&gt;åtgärd, dömes för f a 1 s k t larm till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som genom missbruk av&lt;br&gt;larm, nödsignal eller annan liknande&lt;br&gt;anordning föranleder onödig ut-&lt;br&gt;ryckning av polis, räddningskår,&lt;br&gt;ambulans, militär, sjöräddning eller&lt;br&gt;annat organ för allmän bevaknings-&lt;br&gt;tjänst, dömes för missbruk av&lt;br&gt;larmanordning till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med våld eller hot om&lt;br&gt;våld angriper någon för det han hos&lt;br&gt;domstol eller annan myndighet gjort&lt;br&gt;anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål&lt;br&gt;eller eljest vid förhör avgivit utsaga&lt;br&gt;eller för att hindra honom från sådan&lt;br&gt;åtgärd, döms för övergrepp i&lt;br&gt;rättssak till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år. Detsamma skall gälla,&lt;br&gt;om man med annan gärning, som&lt;br&gt;medför lidande, skada eller olägen-&lt;br&gt;het, eller med hot om sådan gärning&lt;br&gt;angriper någon för det han avlagt&lt;br&gt;vittnesmål eller eljest avgivit utsaga&lt;br&gt;vid förhör hos myndighet eller för&lt;br&gt;att hindra honom från att avgiva&lt;br&gt;sådan utsaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon döljer den som förövat&lt;br&gt;brott, hjälper honom att undkomma,&lt;br&gt;undanröjer bevis om brottet eller på&lt;br&gt;annat dylikt sätt motverkar att det&lt;br&gt;uppdagas eller beivras, dömes för&lt;br&gt;skyddande av brottsling till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dom föranleder onödig säkerhets-&lt;br&gt;åtgärd, döms för f a 1 s k t 1 ar m till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som avses i första stycket&lt;br&gt;grovt, döms till fängelse, lägst sex&lt;br&gt;månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som genom missbruk av&lt;br&gt;larm, nödsignal eller annan liknande&lt;br&gt;anordning föranleder onödig utryck-&lt;br&gt;ning av polis, räddningskår, ambu-&lt;br&gt;lans, militär, sjöräddning eller annat&lt;br&gt;organ för allmän bevakningstjänst,&lt;br&gt;döms för missbruk av larm-&lt;br&gt;anordning till böter eller fängelse&lt;br&gt;i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med våld eller hot om&lt;br&gt;våld angriper någon för det han hos&lt;br&gt;domstol eller annan myndighet gjort&lt;br&gt;anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål&lt;br&gt;eller eljest vid förhör avgivit utsaga&lt;br&gt;eller för att hindra honom från sådan&lt;br&gt;åtgärd, döms för övergrepp i&lt;br&gt;rättssak till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år. Detsamma skall gälla,&lt;br&gt;om man med annan gärning, som&lt;br&gt;medför lidande, skada eller olägen-&lt;br&gt;het, eller med hot om sådan gärning&lt;br&gt;angriper någon för det han avlagt&lt;br&gt;vittnesmål eller eljest avgivit utsaga&lt;br&gt;vid förhör hos myndighet eller för att&lt;br&gt;hindra honom från att avgiva sådan&lt;br&gt;utsaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon döljer den som förövat&lt;br&gt;brott, hjälper honom att undkomma,&lt;br&gt;undanröjer bevis om brottet eller på&lt;br&gt;annat dylikt sätt motverkar att det&lt;br&gt;uppdagas eller beivras, döms för&lt;br&gt;skyddande av brottsling till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:405.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:791.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som icke insåg men hade&lt;br&gt;skälig anledning antaga att den andre&lt;br&gt;var brottslig, dömes till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar skall inte dömas om gärningen är att anse som ringa med hän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syn till gärningsmannens förhållande till den brottslige och övriga omständig-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte insåg men hade&lt;br&gt;skälig anledning antaga att den andre&lt;br&gt;var brottslig, döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälper man den som är intagen&lt;br&gt;på kriminalvårdsanstalt eller som är&lt;br&gt;häktad eller anhållen eller som an-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nars är med laga rätt berövad fri-&lt;br&gt;heten att komma lös eller främjar&lt;br&gt;man, efter det han avvikit, hans flykt&lt;br&gt;genom att dölja honom eller genom&lt;br&gt;annan sådan åtgärd, döms för&lt;br&gt;främjande av flykt till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar skall inte dömas om gärningen är att anse som ringa med hän-&lt;br&gt;syn till frihetsberövandets art och syfte, gärningsmannens tillvägagångssätt&lt;br&gt;och hans förhållande till den vars flykt han har främjat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälper man den som är intagen&lt;br&gt;på kriminalvårdsanstalt eller som är&lt;br&gt;häktad eller anhållen eller som an-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nars är med laga rätt berövad friheten&lt;br&gt;att komma lös eller främjar man,&lt;br&gt;efter det han avvikit, hans flykt&lt;br&gt;genom att dölja honom eller genom&lt;br&gt;annan sådan åtgärd, döms för&lt;br&gt;främjande av flykt till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, för att gå främmande&lt;br&gt;makt tillhanda, här i riket bedriver&lt;br&gt;verksamhet för anskaffande av upp-&lt;br&gt;gifter rörande militära eller andra&lt;br&gt;förhållanden, vilkas uppenbarande&lt;br&gt;för den främmande makten kan med-&lt;br&gt;föra men för annan främmande&lt;br&gt;makts säkerhet, eller här i riket till&lt;br&gt;dylik verksamhet lämnar medverkan&lt;br&gt;som ej är allenast tillfällig, dömes&lt;br&gt;för olovlig underrättelse-&lt;br&gt;verksamhet till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som, för att gå främmande&lt;br&gt;makt tillhanda, här i riket bedriver&lt;br&gt;verksamhet för anskaffande av upp-&lt;br&gt;gifter rörande militära eller andra&lt;br&gt;förhållanden, vilkas uppenbarande&lt;br&gt;för den främmande makten kan med-&lt;br&gt;föra men för annan främmande&lt;br&gt;makts säkerhet, eller här i riket till&lt;br&gt;dylik verksamhet lämnar medverkan&lt;br&gt;som ej är allenast tillfällig, döms för&lt;br&gt;olovlig underrättelseverk-&lt;br&gt;samhet till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:462.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1976:509.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För olovlig underrättelseverksamhet skall ock dömas, om någon, med&lt;br&gt;uppsåt att gå främmande makt tillhanda, här i riket hemligen eller med använ-&lt;br&gt;dande av svikliga medel antingen bedriver verksamhet för anskaffande av&lt;br&gt;uppgifter om annans personliga förhållande eller till dylik verksamhet lämnar&lt;br&gt;medverkan som ej är allenast tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;br&gt;§&lt;sup&gt;H&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagare som tar emot, låter&lt;br&gt;åt sig utlova eller begär muta eller&lt;br&gt;annan otillbörlig belöning för sin&lt;br&gt;tjänsteutövning, döms för mut-&lt;br&gt;brott till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;två år. Detsamma skall gälla, om&lt;br&gt;arbetstagaren begått gärningen innan&lt;br&gt;han erhöll anställningen eller efter&lt;br&gt;det han slutat densamma. Är brottet&lt;br&gt;grovt, döms till fängelse i högst sex&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i första stycket sägs om ar-&lt;br&gt;betstagare äger motsvarande tillämp-&lt;br&gt;ning på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ledamot av styrelse, verk,&lt;br&gt;nämnd, kommitté eller annan sådan&lt;br&gt;myndighet som hör till staten eller&lt;br&gt;till kommun, landstingskommun,&lt;br&gt;kommunalförbund, församling,&lt;br&gt;kyrklig samfällighet eller allmän&lt;br&gt;försäkringskassa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som utövar uppdrag som&lt;br&gt;är reglerat i författning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är krigsman enligt&lt;br&gt;lagen (1986:644) om disciplinför-&lt;br&gt;seelser av krigsmän, m.m. eller an-&lt;br&gt;nan som fullgör lagstadgad tjänste-&lt;br&gt;plikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som utan att inneha an-&lt;br&gt;ställning eller uppdrag som nu har&lt;br&gt;sagts utövar myndighet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. den som i annat fall än som av-&lt;br&gt;ses i 1-4 på grund av förtroende-&lt;br&gt;ställning fått till uppgift att för någon&lt;br&gt;annan sköta rättslig eller ekonomisk&lt;br&gt;angelägenhet eller självständigt&lt;br&gt;handha kvalificerad teknisk uppgift&lt;br&gt;eller övervaka skötseln av sådan an-&lt;br&gt;gelägenhet eller uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagare som tar emot, låter åt&lt;br&gt;sig utlova eller begär muta eller&lt;br&gt;annan otillbörlig belöning för sin&lt;br&gt;tjänsteutövning, döms för mut-&lt;br&gt;brott till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;två år. Detsamma skall gälla, om&lt;br&gt;arbetstagaren begått gärningen innan&lt;br&gt;han erhöll anställningen eller efter&lt;br&gt;det han slutat densamma. Är brottet&lt;br&gt;grovt, döms till fängelse, lägst sex&lt;br&gt;månader och högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i första stycket sägs om&lt;br&gt;arbetstagare skall också tillämpas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ledamot av styrelse, verk,&lt;br&gt;nämnd, kommitté eller annan sådan&lt;br&gt;myndighet som hör till staten eller till&lt;br&gt;kommun, landsting, kommunalför-&lt;br&gt;bund, församling, kyrklig sam-&lt;br&gt;fällighet eller allmän försäkrings-&lt;br&gt;kassa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som utövar uppdrag som&lt;br&gt;är reglerat i författning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är krigsman enligt&lt;br&gt;lagen (1986:644) om disciplinför-&lt;br&gt;seelser av krigsmän, m.m. eller an-&lt;br&gt;nan som fullgör lagstadgad tjänste-&lt;br&gt;plikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som utan att inneha anställ-&lt;br&gt;ning eller uppdrag som nu har sagts&lt;br&gt;utövar myndighet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. den som i annat fall än som av-&lt;br&gt;ses i 1-4 på grund av förtroende-&lt;br&gt;ställning fått till uppgift att för någon&lt;br&gt;annan sköta rättslig eller ekonomisk&lt;br&gt;angelägenhet eller självständigt&lt;br&gt;handha kvalificerad teknisk uppgift&lt;br&gt;eller övervaka skötseln av sådan an-&lt;br&gt;gelägenhet eller uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1986:645.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger polismyndighet att&lt;br&gt;lämna domstol, övervaknings-&lt;br&gt;nämnd, kriminalvårdsnämnden och&lt;br&gt;frivårdsmyndighet handräckning för&lt;br&gt;den dömdes inställande i mål eller&lt;br&gt;ärende enligt denna balk eller för&lt;br&gt;hans omhändertagande enligt&lt;br&gt;26 kap. 22 § eller 28 kap 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger polismyndighet att&lt;br&gt;lämna domstol, övervaknings-&lt;br&gt;nämnd, kriminalvårdsnämnden och&lt;br&gt;frivårdsmyndighet handräckning för&lt;br&gt;den dömdes inställande i mål eller&lt;br&gt;ärende enligt denna balk eller för&lt;br&gt;hans omhändertagande enligt&lt;br&gt;26 kap. 22 § eller 28 kap. 6 b §&lt;br&gt;eller 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1009.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 37 § vapenlagen (1973:1176) skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Till fängelse i högst två år&lt;br&gt;döms den som uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. innehar skjutvapen utan att&lt;br&gt;vara berättigad till det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. överlåter eller upplåter skjut-&lt;br&gt;vapen till den som inte är berättigad&lt;br&gt;att inneha vapnet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Till fängelse i högst ett år&lt;br&gt;döms den som uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. innehar skjutvapen utan att&lt;br&gt;vara berättigad till det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. överlåter eller upplåter skjut-&lt;br&gt;vapen till den som inte är berättigad&lt;br&gt;att inneha vapnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brott som anges i första&lt;br&gt;stycket grovt, döms till fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gärningen har begåtts av oaktsamhet eller om brottet är ringa, döms till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1181.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 19 november 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,&lt;br&gt;justitierådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 22 oktober 1992 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statsrådet Hellsvik beslutat inhämta lagrådets&lt;br&gt;yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Erik&lt;br&gt;Brattgård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrädet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet konstaterar inledningsvis att här upptagna förslag till ändringar har&lt;br&gt;sin grund i skilda utredningar och framställningar. Vad särskilt gäller straff-&lt;br&gt;skaloma är utgångspunkten i många fall Fängelsestraffkommitténs huvud-&lt;br&gt;betänkande. Vid bedömningen av dessa förslag bör hållas i åtanke att&lt;br&gt;kommittén, efter en systematisk genomgång av såväl brottsbalken som&lt;br&gt;specialstraffrätten, lade fram ett förslag till en samlad reform på området.&lt;br&gt;Kommitténs ställningstaganden var således bl.a. baserade på inbördes jäm-&lt;br&gt;förelser mellan olika brotts straffvärden och en strävan efter såvitt möjligt&lt;br&gt;enhetligt utformade straffskalor. En som nu aktuell, starkt selektiv och&lt;br&gt;punktvis insatt reform medför därför risk för en inte önskvärd obalans i sys-&lt;br&gt;temet. Vad nu sagts gäller t.ex. de förslag som har sin utgångspunkt i mål-&lt;br&gt;sättningen att minska den s.k. överlappningen i straffskaloma. I den mån de&lt;br&gt;föreslagna, ibland tämligen kraftiga skärpningarna av straffskaloma för ett&lt;br&gt;brott tar sikte på någon inte tidigare beaktad gämingstyp men där en allmän&lt;br&gt;förändring av straffmätningen inte anses motiverad, ökar beroendet för till-&lt;br&gt;lämparen att söka vägledning mer i förarbetsuttalanden än i den ändrade&lt;br&gt;lagtexten. Till detta kommer vidare att vad remissinstanserna haft att ta&lt;br&gt;ställning till har varit förslag som ibland har gått i annan riktning än vad&lt;br&gt;som nu föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det anförda framgår att lagrådet helst skulle ha sett att frågan om&lt;br&gt;förändringar i straffskaloma, för så pass många olika typer av brott som det&lt;br&gt;här är fråga om, tagits upp i ett större och mer systematiskt sammanhang.&lt;br&gt;Ifrågavarande invändningar har emellertid inte sådan tyngd att lagrådet vill&lt;br&gt;motsätta sig att de remitterade förslagen leder till lagstiftning. Beträffande&lt;br&gt;vissa enskilda förslag har lagrådet följande kommentarer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolen har i en dom den 7 oktober 1992, DB 530, prövat frågan&lt;br&gt;om gränsdragningen mellan vad som faller under denna paragraf och vad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som skall räknas som sexuellt umgänge med bam enligt 6 kap. 4 §. Av-&lt;br&gt;görandet får anses visa att utrymmet för en tillämpning av första ledet i&lt;br&gt;paragrafens första stycke är förhållandevis begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om en höjning av maximistraffet för grovt brott från fyra till sex&lt;br&gt;år aktualiserar det förhållandet att andra stycket även omfattar förfaranden&lt;br&gt;som inte begåtts uppsåtligen utan av grov oaktsamhet. Det kan därför&lt;br&gt;övervägas om inte den föreslagna nya straffskalan i tredje stycket lämpligen&lt;br&gt;borde begränsas till brott som begåtts uppsåtligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap 10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av motiveringen framgår att den föreslagna nya straffskalan för grovt brott&lt;br&gt;avses bli tillämplig även beträffande gärning som behandlas i det nuvarande&lt;br&gt;andra stycket i paragrafen. Vid sådant förhållande bör det föreslagna nya&lt;br&gt;stycket placeras efter nämnda stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanställning av straffskaleändringar&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Brott&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;straffskala&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;straffskala&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Misshandel&lt;br&gt;(3 kap. 5 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ringa brott: böter&lt;br&gt;Normalgraden: fängelse&lt;br&gt;högst två år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ringa brott: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst sex&lt;br&gt;månader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden:&lt;br&gt;Oförändrat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Olaga hot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(4 kap. 5 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter eller fängelse högst&lt;br&gt;två år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst ett år&lt;br&gt;Grovt brott: fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ofredande&lt;br&gt;(4 kap. 7 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter eller fängelse högst&lt;br&gt;sex månader&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter eller fängelse högst&lt;br&gt;ett år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sexuellt ofredande&lt;br&gt;(6 kap. 7 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter eller fängelse högst&lt;br&gt;ett år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter eller fängelse högst&lt;br&gt;två år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenmäktighet med&lt;br&gt;bam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(7 kap. 4 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst sex&lt;br&gt;månader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt brott: fängelse&lt;br&gt;högst två år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst ett år&lt;br&gt;Grovt brott: fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Olovlig&lt;br&gt;kraftavledning&lt;br&gt;(8 kap. 10 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter eller fängelse högst&lt;br&gt;två år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst ett år&lt;br&gt;Grovt brott: fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Häleri&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(9 kap. 6 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: fängelse&lt;br&gt;högst två år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt brott: fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oförändrat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt brott: fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och&lt;br&gt;högst sex år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svindleri&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(9 kap. 9 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ringa brott: böter&lt;br&gt;Normalgraden: fängelse&lt;br&gt;högst två år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt brott: fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ringa brott: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst sex&lt;br&gt;månader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oförändrat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt brott: fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och&lt;br&gt;högst sex år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Olovligt brukande&lt;br&gt;(10 kap. 7 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst sex&lt;br&gt;månader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt brott: fängelse&lt;br&gt;högst två år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst ett år&lt;br&gt;Grovt brott: fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mordbrand&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(13 kap. 1 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fängelse, lägst två och&lt;br&gt;högst åtta år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fängelse, lägst två och&lt;br&gt;högst åtta år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mindre allvarliga fall&lt;br&gt;fängelse, lägst ett och&lt;br&gt;högst tre år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Brott&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;straffskala&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;straffskala&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Allmänfarlig&lt;br&gt;ödeläggelse&lt;br&gt;(13 kap. 3 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: Fängelse,&lt;br&gt;lägst två och högst åtta år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt brott: Fängelse,&lt;br&gt;lägst sex och högst tio år&lt;br&gt;eller livstid&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: Fängelse,&lt;br&gt;lägst två och högst åtta år&lt;br&gt;Mindre allvarliga fall&lt;br&gt;fängelse, lägst ett och&lt;br&gt;högst tre år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt brott: Oförändrat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Brott mot griftefrid&lt;br&gt;(16 kap. 10 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter eller fängelse högst&lt;br&gt;sex månader&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter eller fängelse högst&lt;br&gt;två år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bampomografibrott&lt;br&gt;(16 kap. 10 a §&lt;br&gt;BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter eller fängelse högst&lt;br&gt;sex månader&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter eller fängelse högst&lt;br&gt;två år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Falskt larm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(16 kap. 15 § 1st.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter eller fängelse högst&lt;br&gt;två år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst ett år&lt;br&gt;Grovt brott: fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Missbruk av&lt;br&gt;larmanordning&lt;br&gt;(16 kap. 15 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;2 st.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter eller fängelse högst&lt;br&gt;sex månader&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övergrepp i rättssak&lt;br&gt;(17 kap. 10 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst två år&lt;br&gt;Grovt brott: fängelse&lt;br&gt;högst fyra år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst ett år&lt;br&gt;Grovt brott: fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skyddande av&lt;br&gt;brottsling&lt;br&gt;(17 kap. 11 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter eller fängelse högst&lt;br&gt;två år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst ett år&lt;br&gt;Grovt brott: fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Främjande av flykt&lt;br&gt;(17 kap. 12 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter eller fängelse högst&lt;br&gt;två år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst ett år&lt;br&gt;Grovt brott: fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Olovlig&lt;br&gt;underrättelseverk-&lt;br&gt;samhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(19 kap. 10 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;böter eller fängelse högst&lt;br&gt;två år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst ett år&lt;br&gt;Grovt brott: fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Mutbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(20 kap. 2 § BrB)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst två år&lt;br&gt;Grovt brott: fängelse&lt;br&gt;högst sex år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oförändrat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt brott: fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och&lt;br&gt;högst sex år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Brott mot vapenlagen&lt;br&gt;(37 §)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ringa brott: böter eller&lt;br&gt;fängelse högst sex&lt;br&gt;månader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normalgraden: fängelse&lt;br&gt;högst två år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ringa brott: Oförändrat&lt;br&gt;Normalgraden: fängelse&lt;br&gt;högst ett år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt brott: fängelse,&lt;br&gt;lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens proposition.................................................................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll............................................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...............................................................................2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 december 1992........13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Ärendet och dess beredning.....................................................................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Framlagda förslag m.m............................................................................15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Fängelsestraffkommittén................................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Villkorlig frigivning..........................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bötesstraffets ställning......................................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Straffmätning och påföljdsval...........................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Straff skaleöversyn.............................................................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens förslag om åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot olovligt brukande av tillgripet fortskaffningsmedel................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Våldskommissionens förslag..........................................................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Påföljdsval vid misshandel av normalgraden...................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hot mot parter och vittnen................................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;Åtgärder för att motverka psykiskt våld.........................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den straffrättsliga regleringen..........................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av ändringar........................................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;Sexuellt ofredande..........................................................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;”Vapenamnesti”..............................................................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Motivering................................................................................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ändringar av straffskalor................................................................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Misshandel, 3 kap. 5 § brottsbalken..................................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Olaga hot, 4 kap. 5 § brottsbalken....................................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ofredande, 4 kap. 7 § brottsbalken...................................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sexuellt ofredande, 6 kap. 7 § brottsbalken......................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Egenmäktighet med bam, 7 kap. 4 § brottsbalken............34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Olovlig kraftavledning, 8 kap. 10 § brottsbalken.............36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Häleri, 9 kap. 6 § brottsbalken..........................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Svindleri, 9 kap. 9 § brottsbalken.....................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Olovligt brukande, 10 kap. 7 § brottsbalken.....................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.10 &amp;nbsp;Mordbrand och allmänfarlig ödeläggelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap. 1 och 3 §§ brottsbalken........................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.11 &amp;nbsp;Brott mot griftefrid 16 kap. 10 § brottsbalken..................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.12 &amp;nbsp;Bampomografibrott, 16 kap. 10 a § brottsbalken.............44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.13 &amp;nbsp;Falskt larm och missbruk av larmanordning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap. 15 § brottsbalken..................................................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.14 &amp;nbsp;Övergrepp i rättssak, 17 kap. 10 § brottsbalken................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.15 &amp;nbsp;Skyddande av brottsling och främjande av flykt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap. 11-12 §§ brottsbalken..........................................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.16 Olovlig underrättelseverksamhet, 19 kap. 10 § brotts-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;balken................................................................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.17 &amp;nbsp;Mutbrott, 20&amp;nbsp;kap.&amp;nbsp;2 § brottsbalken....................................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.18 &amp;nbsp;Olaga vapeninnehav, 37&amp;nbsp;§ vapenlagen (1973:1176).........51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;Straffrihet för olaga vapeninnehav&amp;nbsp;i vissa fall................................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;Psykiskt våld...................................................................................57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;Övrigt..............................................................................................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Kostnader.................................................................................................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Upprättade lagförslag...............................................................................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Hemställan...............................................................................................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop 1992/93:141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Beslut.......................................................................................................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Remissinstanser,&amp;nbsp;Fängelsestraffkommittén...........................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Remissinstanser,&amp;nbsp;RÅ:s och RPS:s förslag.............................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Remissinstanser,&amp;nbsp;Våldskommissionen..................................62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Hearing om psykiskt våld......................................................63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Remissinstanser,&amp;nbsp;Sexuella övergrepp mot bam.....................97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Remissinstanser,&amp;nbsp;1987 års vapenutredning...........................98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1987 års vapenutrednings lagförslag.....................................99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag...............................................100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande...............................................................111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanställning av straffskaleändringar...........................113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42547, Stockholm 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:JuU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-12-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-12-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-12-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-01-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>(-)</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 04:28:36</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG03141</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:39</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 04:28:36</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG03141</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__141.pdf</filnamn>
<filstorlek>5199307</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om ändring i brottsbalken m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/9296C364-4E0F-43B8-9C76-FAE5D9C92E23</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:JuU16</uppgift>
<ref_dok_id>GG01JuU16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Straffskalor m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:141&lt;br/&gt;
Ändring i brottsbalken m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:141 Ändring i brottsbalken m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:141&lt;br/&gt;
Ändring i brottsbalken m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:141 Ändring i brottsbalken m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:141&lt;br/&gt;
Ändring i brottsbalken m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:141 Ändring i brottsbalken m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:141&lt;br/&gt;
Ändring i brottsbalken m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:141 Ändring i brottsbalken m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:141&lt;br/&gt;
Ändring i brottsbalken m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:141 Ändring i brottsbalken m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Liisa Rulander  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:141&lt;br/&gt;
Ändring i brottsbalken m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:141 Ändring i brottsbalken m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Liisa Rulander  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margareta Israelsson  och Ingegerd Sahlström  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:141&lt;br/&gt;
Ändring i brottsbalken m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:141 Ändring i brottsbalken m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margareta Israelsson  och Ingegerd Sahlström  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Söderberg  (-)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:141&lt;br/&gt;
Ändring i brottsbalken m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Ju13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:141 Ändring i brottsbalken m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Söderberg  (-)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>