<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2224250</hangar_id>
 <dok_id>GG03129</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>129</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:129</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>129</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-10-29 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:45:40</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:01:38</publicerad>
 <titel>om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03129/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03129</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03129</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1992/93:129&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 oktober 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt Westerberg&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03129/prop_199293__129-1.png" style="width:37pt;height:40pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att särregleringen om avgifter som avser hel-&lt;br&gt;inackordering i särskilda boendeformer för service och omvårdnad upp-&lt;br&gt;hävs. Vidare föreslås att avgifter i sjukhem och andra vårdinrättningar,&lt;br&gt;som kommunerna övertagit från landstingen eller har betalningsansvar&lt;br&gt;för, får uppbäras av kommunerna och uttas enligt samma grunder som&lt;br&gt;övriga kommunala avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad&lt;br&gt;samt boende. Den hälso- och sjukvård som kommunerna bedriver vid&lt;br&gt;särskilda boendeformer för service och omvårdnad skall likställas med&lt;br&gt;öppen vård i fråga om kostnadsansvaret för läkemedel, läkarvård, kost-&lt;br&gt;nadsfria förbrukningsartiklar samt resor. Förslagen föranleder ändringar&lt;br&gt;av bestämmelser i socialtjänstlagen (1980:620), hälso-och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763), lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för&lt;br&gt;viss hälso- och sjukvård, lagen (1962:381) om allmän försäkring samt&lt;br&gt;lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de frågor som gäller hälso- och sjukvården samt socialförsäkringsom-&lt;br&gt;rådet har jag samrått med statsrådet Könberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 129&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10 och 35 §§ socialtjänstlagen (1980:620)'&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden bör genom hjälp&lt;br&gt;i hemmet, färdtjänst eller annan&lt;br&gt;service samt dagverksamheter&lt;br&gt;underlätta för den enskilde att bo&lt;br&gt;hemma och ha kontakter med&lt;br&gt;andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden bör genom färd-&lt;br&gt;tjänst, hjälp i hemmet, service och&lt;br&gt;omvårdnad, dagverksamheter eller&lt;br&gt;annan liknande social tjänst under-&lt;br&gt;lätta för den enskilde att bo hem-&lt;br&gt;ma och ha kontakter med andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden bör även i övrigt tillhandahålla sociala tjänster genom råd-&lt;br&gt;givningsbyråer, socialcentraler och liknande, social jour eller annan&lt;br&gt;därmed jämförlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden kan utse en särskild person (kontaktperson) eller en familj&lt;br&gt;med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga ange-&lt;br&gt;lägenheter, om den enskilde begär eller samtycker till det. För barn som&lt;br&gt;inte har fyllt 15 år får kontaktperson utses endast om barnets vårdnads-&lt;br&gt;havare begär eller samtycker till det. Har barnet fyllt 15 år får kontakt-&lt;br&gt;person utses endast om barnet självt begär eller samtycker till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För plats i förskola eller i fri-&lt;br&gt;tidshem, färdtjänst, social hem-&lt;br&gt;hjälp, sådant boende som avses i&lt;br&gt;20 § andra stycket eller 21 § tred-&lt;br&gt;je stycket eller annan liknande&lt;br&gt;social tjänst får kommunen ta ut&lt;br&gt;skäliga avgifter enligt grunder&lt;br&gt;som kommunen bestämmer. Av-&lt;br&gt;gifterna får dock inte överstiga&lt;br&gt;kommunens självkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För plats i förskola eller i fri-&lt;br&gt;tidshem, färdtjänst, hjälp i hem-&lt;br&gt;met, service och omvårdnad, så-&lt;br&gt;dant boende som avses i 20 §&lt;br&gt;andra stycket eller 21 § tredje&lt;br&gt;stycket eller annan liknande social&lt;br&gt;tjänst får kommunen ta ut skäliga&lt;br&gt;avgifter enligt grunder som kom-&lt;br&gt;munen bestämmer. Avgifterna får&lt;br&gt;dock inte överstiga kommunens&lt;br&gt;självkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådana platser i förskola som avses i 14 och 15 §§ får avgift tas ut&lt;br&gt;endast i den mån verksamheten överstiger 15 timmar i veckan eller 525&lt;br&gt;timmar om året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1988:871.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1951.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1403. Ändringen innebär bl.a. att fjärde stycket upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter som avser helinackorde-&lt;br&gt;ring i en särskild boendeform för&lt;br&gt;service och omvårdnad skall be-&lt;br&gt;stämmas så att de boende förbe-&lt;br&gt;hålls tillräckliga medel för sina&lt;br&gt;personliga behov. Regeringen&lt;br&gt;meddelar ytterligare föreskrifter&lt;br&gt;om sådana avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen meddelar föreskrifter&lt;br&gt;om avgifter vid de inrättningar&lt;br&gt;som enligt lagen (1990:1402) om&lt;br&gt;övertagande av vissa sjukhem och&lt;br&gt;andra vårdinrättningar övertagits&lt;br&gt;av kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för hjälp i hemmet,&lt;br&gt;service och omvårdnad samt boen-&lt;br&gt;de får inte, tillsammans med av-&lt;br&gt;gifter som avses i 26 § tredje&lt;br&gt;stycket hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763), uppgå till så stort&lt;br&gt;belopp att den enskilde inte förbe-&lt;br&gt;hålls tillräckliga medel för sina&lt;br&gt;personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 26 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)'&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av patienterna far vårdavgifter tas ut enligt grunder som landstinget&lt;br&gt;eller kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet.&lt;br&gt;Patienter som är bosatta inom landstinget respektive kommunen skall&lt;br&gt;därvid behandlas lika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast kommunen får ta ut vård-&lt;br&gt;avgifter för sådan vård som den&lt;br&gt;har betalningsansvarför enligt 2 §&lt;br&gt;lagen (1990:1404) om kommu-&lt;br&gt;nernas betalningsansvar för viss&lt;br&gt;hälso- och sjukvård. Detsamma&lt;br&gt;gäller i fråga om sådan psykiatrisk&lt;br&gt;långtidssjukvård med huvudsaklig&lt;br&gt;omvårdnadsinriktning för vilken&lt;br&gt;kommunen enligt 9 § samma lag&lt;br&gt;har åtagit sig betalningsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för vård enligt 18 § eller&lt;br&gt;för sådan långtidssjukvård som en&lt;br&gt;kommun har betalningsansvar för&lt;br&gt;enligt 2 eller 9 § lagen (1990:1404)&lt;br&gt;om kommunernas betalningsansvar&lt;br&gt;för viss hälso- och sjukvård får&lt;br&gt;inte, tillsammans med avgifter som&lt;br&gt;avses i 35 § tredje stycket social-&lt;br&gt;tjänstlagen (1980:620), uppgå till&lt;br&gt;så stort belopp att den enskilde&lt;br&gt;inte förbehålls tillräckliga medel&lt;br&gt;för sina personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:567.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas&lt;br&gt;betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1990:1404) om kommunernas&lt;br&gt;betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för somatisk långtids-&lt;br&gt;sjukvård vid en inrättning som&lt;br&gt;tillhör en landstingskommun läm-&lt;br&gt;nas antingen med ett belopp som&lt;br&gt;motsvarar landstingskommunens&lt;br&gt;genomsnittliga årliga självkostnad&lt;br&gt;för den aktuella vårdformen eller,&lt;br&gt;om landstingskommunen och samt-&lt;br&gt;liga kommuner i landstingskom-&lt;br&gt;munen kommer överens om det,&lt;br&gt;med belopp som svarar mot olika&lt;br&gt;vårdplatsers kvalitet. Beloppen&lt;br&gt;omräknas årligen med hänsyn till&lt;br&gt;skatteunderlagets utveckling i&lt;br&gt;landstingskommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för somatisk långtids-&lt;br&gt;sjukvård vid en inrättning som&lt;br&gt;tillhör ett landsting lämnas anting-&lt;br&gt;en med ett belopp som motsvarar&lt;br&gt;landstingets genomsnittliga årliga&lt;br&gt;självkostnad för den aktuella vård-&lt;br&gt;formen eller, om landstinget och&lt;br&gt;samtliga kommuner i landstinget&lt;br&gt;kommer överens om det, med&lt;br&gt;belopp som svarar mot olika vård-&lt;br&gt;platsers kvalitet. Beloppen om-&lt;br&gt;räknas årligen med hänsyn till&lt;br&gt;skatteunderlagets utveckling i&lt;br&gt;landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen fastställer de belopp om avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun och ett landsting får&lt;br&gt;komma överens om att landstinget&lt;br&gt;skall uppbära de avgifter som&lt;br&gt;patienterna skall erlägga till kom-&lt;br&gt;munen enligt 26 § andra stycket&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-&lt;br&gt;ring&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 12 b § och 3 kap. 4 a § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 6 och 12 §§ och 20 kap. 8 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För resekostnader i samband med läkarvård eller annan sjuk-&lt;br&gt;vårdande behandling, som avses i 2 eller 5 §, eller sjukhusvård enligt 4&lt;br&gt;§, utges ersättning enligt grunder som regeringen fastställer. Detsamma&lt;br&gt;gäller resekostnader i samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tandvård som avses i 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. besök med anledning av sjukdom hos läkare eller sjukgymnast inom&lt;br&gt;företagshälsovård, för vilken bidrag lämnas efter beslut av yrkesinspek-&lt;br&gt;tionen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. besök med anledning av sjukdom hos läkare inom studerandeorgani-&lt;br&gt;sationemas hälsovård, för vilken statsbidrag utbetalas av högskolestyrel-&lt;br&gt;se,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. konvalescentvård som lämnas i konvalescenthem som har tagits upp&lt;br&gt;på förteckning som fastställs av regeringen eller myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. vistelse vid en sådan vårdin-&lt;br&gt;rättning som enligt lagen&lt;br&gt;(1990:1402) om övertagande av&lt;br&gt;vissa sjukhem och andra vårdin-&lt;br&gt;rättningar övertagits av kommu-&lt;br&gt;nen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. besök för sjukvårdande be-&lt;br&gt;handling som ges såsom särskild&lt;br&gt;omsorg enligt lagen (1985:568)&lt;br&gt;om särskilda omsorger om psy-&lt;br&gt;kiskt utvecklingsstörda m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. besök för sjukvårdande be-&lt;br&gt;handling som ges med stöd av&lt;br&gt;bestämmelserna om den kommu-&lt;br&gt;nala hälso- och sjukvården i hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;br&gt;om resan går från eller till bosta-&lt;br&gt;den och denna inte är en sådan&lt;br&gt;bostad som avses i 20 § andra&lt;br&gt;stycket eller 21 § tredje stycket&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. besök för sjukvårdande be-&lt;br&gt;handling som ges såsom särskild&lt;br&gt;omsorg enligt lagen (1985:568)&lt;br&gt;om särskilda omsorger om psy-&lt;br&gt;kiskt utvecklingsstörda m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. besök för sjukvårdande be-&lt;br&gt;handling som ges med stöd av&lt;br&gt;bestämmelserna om den kommu-&lt;br&gt;nala hälso- och sjukvården i hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1982:120.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av 2 kap. 12 b § 1990:1466.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av 3 kap. 4 a § 1991:1640.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen ändrad lydelse i prop. 1992/93:17.&lt;br&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1975.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. besök för läkarvård eller&lt;br&gt;annan sjukvårdande behandling&lt;br&gt;som ges med stöd av lagen&lt;br&gt;(1991:1136) om försöksverksam-&lt;br&gt;het med kommunal primärvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. besök för läkarvård eller&lt;br&gt;annan sjukvårdande behandling&lt;br&gt;som ges med stöd av lagen&lt;br&gt;(1991:1136) om försöksverksam-&lt;br&gt;het med kommunal primärvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för sjuktransporter utges enligt grunder som regeringen fast-&lt;br&gt;ställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vaije dag då en pensionsberättigad, som är bosatt här i landet, får&lt;br&gt;sjukhusvård på grund av sjukdom skall försäkringskassan ta ut en avgift&lt;br&gt;enligt vad som anges i denna paragraf. Avgift skall inte tas ut för ut-&lt;br&gt;skrivningsdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift tas ut från den som uppbär hel ålderspension eller hel förtids-&lt;br&gt;pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften beräknas av försäkringskassan med hänsyn till storleken vid&lt;br&gt;vårdtillfället av pensionsförmåner i form av ålderspension, förtidspen-&lt;br&gt;sion och omställningspension enligt denna lag, änkepension enligt äldre&lt;br&gt;lagstiftning, pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott&lt;br&gt;och särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensions-&lt;br&gt;tillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat&lt;br&gt;barn. Avgiften skall utgöra en tredjedel av summan av förmånerna räk-&lt;br&gt;nade per dag, dock högst 75 kronor för vaije vårddag. Vid beräkningen&lt;br&gt;av avgiften per vårddag skall förmånernas månadsbelopp delas med 30.&lt;br&gt;Avgiften per vårddag avrundas till närmast lägre hela krontal. Avgiften&lt;br&gt;för en kalendermånad får aldrig överstiga avgiften för 30 vårddagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tas ut genom avdrag vid utbetalning av sådana pensionsför-&lt;br&gt;måner som är avgiftsgrundande enligt andra och tredje styckena. För-&lt;br&gt;säkringskassan beslutar om sådant avdrag. Om avdrag inte kan göras på&lt;br&gt;grund av att avgiftsgrundande förmåner inte längre lämnas, skall någon&lt;br&gt;avgift inte tas ut. Inte heller skall avgift tas ut om pensionsförmånerna&lt;br&gt;vid vårdtillfället eller avdragstillfället är nedsatta enligt 10 kap. 2 § eller&lt;br&gt;uppbärs av annan än den pensionsberättigade enligt 10 kap. 3 §. Av-&lt;br&gt;gifterna tillfaller den allmänna försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från pensionsberättigad som er-&lt;br&gt;håller sådan långtidssjukvård för&lt;br&gt;vilken kommunen får ta ut avgifter&lt;br&gt;enligt 26 § andra stycket hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;br&gt;skall avgift inte tas ut enligt vad&lt;br&gt;som sägs i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1992:377.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Nuvarande lydelse&amp;quot; enligt prop. 1992/93:17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är försäkrad eller eljest äger rätt till ersättning enligt denna&lt;br&gt;lag åligger att, i enlighet med de föreskrifter som meddelas av rege-&lt;br&gt;ringen eller, efter regeringens bestämmande, av Riksförsäkringsverket,&lt;br&gt;lämna de uppgifter, som är av betydelse för tillämpningen av lagen.&lt;br&gt;Beträffande den som är omyndig eller har god man eller förvaltare enligt&lt;br&gt;föräldrabalken har förmyndaren eller, om det kan anses följa av upp-&lt;br&gt;draget, gode mannen eller förvaltaren skyldighet att lämna uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som driver en sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättning som är att anse&lt;br&gt;som sjukhus enligt denna lag är&lt;br&gt;skyldig att meddela den allmänna&lt;br&gt;försäkringskassan när en patient,&lt;br&gt;som avses i 2 kap. 12 §, tas in för&lt;br&gt;vård på sjukhuset och när sjukhus-&lt;br&gt;vården upphör. Sådan uppgift&lt;br&gt;skall utan dröjsmål lämnas till den&lt;br&gt;försäkringskassa där patienten är&lt;br&gt;inskriven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som driver en vårdinrättning&lt;br&gt;som enligt lagen (1990:1402) om&lt;br&gt;övertagande av vissa sjukhem och&lt;br&gt;andra vårdinrättningar övertagits&lt;br&gt;av kommunen är skyldig att med-&lt;br&gt;dela den allmänna försäkrings-&lt;br&gt;kassan när en försäkrad tas in på&lt;br&gt;vårdinrättningen och när vistelsen&lt;br&gt;där upphör. Sådan uppgift skall&lt;br&gt;utan dröjsmål lämnas till den&lt;br&gt;försäkringskassa där den försäk-&lt;br&gt;rade är inskriven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som driver en sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättning som är att anse som sjuk-&lt;br&gt;hus enligt denna lag är skyldig att&lt;br&gt;meddela den allmänna försäk-&lt;br&gt;ringskassan när en patient, som är&lt;br&gt;avgiftsskyldig enligt 2 kap. 12 §,&lt;br&gt;tas in för vård på sjukhuset och&lt;br&gt;när sjukhusvården upphör. Sådan&lt;br&gt;uppgift skall utan dröjsmål lämnas&lt;br&gt;till den försäkringskassa där pati-&lt;br&gt;enten är inskriven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1640. Ändringen innebär bl.a. att tredje stycket upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av&lt;br&gt;läkemedelskostnader, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:49) om begränsning av&lt;br&gt;läkemedelskostnader, m.m.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 a § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 10 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för förmåner enligt&lt;br&gt;denna lag ersätts av den allmänna&lt;br&gt;försäkringen om inte annat följer&lt;br&gt;av andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för förmåner som&lt;br&gt;avses i 2 a § ersätts av landstings-&lt;br&gt;kommunen. Kostnaden för för-&lt;br&gt;måner som avses i 6 § ersätts av&lt;br&gt;kommunen såvitt avser den som&lt;br&gt;vistas vid en sådan vårdinrättning&lt;br&gt;som enligt lagen (1990:1402) om&lt;br&gt;övertagande av vissa sjukhem och&lt;br&gt;andra vårdinrättningar övertagits&lt;br&gt;av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för förmåner enligt&lt;br&gt;denna lag ersätts av den allmänna&lt;br&gt;försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av 2 a § 1990:1467.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen ändrad lydelse i prop. 1992/93:17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1987. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,&lt;br&gt;Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell,&lt;br&gt;Lundgren, Unckel, P. Westerberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet B. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om avgifter inom äldre- och&lt;br&gt;handikappomsorgen&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av förslagen i regeringens proposition om ansvaret för&lt;br&gt;service och vård till äldre och handikappade m.m. (prop. 1990/91:14)&lt;br&gt;beslutade riksdagen i december 1990 om att fr.o.m. år 1992 ge kommu-&lt;br&gt;nerna ett samlat ansvar för långvarig service och vård till äldre och&lt;br&gt;handikappade (bet. 1990/91:SoU9, rskr. 1990/91:97). Genom reformen&lt;br&gt;gavs kommunerna en i socialtjänstlagen (1980:620) fastlagd skyldighet&lt;br&gt;att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för de&lt;br&gt;äldre som behöver det. Kommunerna blev också skyldiga att inrätta&lt;br&gt;bostäder med service för handikappade. Med särskilda boendeformer&lt;br&gt;avses bl.a. servicebostäder, gruppboende, ålderdomshem och sjukhem.&lt;br&gt;Vidare innebar reformen att kommunerna från landstingen övertog an-&lt;br&gt;svaret för och driften av sådana sjukhem och andra vårdinrättningar för&lt;br&gt;somatisk långtidssjukvård som huvudsaklingen har kommunen eller en&lt;br&gt;del av kommunen som upptagningsområde. Reformen innebar också att&lt;br&gt;kommunerna numera är skyldiga att bedriva hälso- och sjukvård med&lt;br&gt;undantag av läkarvård i de särskilda boendeformerna och i bostäder med&lt;br&gt;särskild service. Kommunerna har även fått befogenhet att svara för&lt;br&gt;hemsjukvård i ordinärt boende. Riksdagen beslutade i juni 1991 om den&lt;br&gt;ekonomiska regleringen som följer av äldrereformen (prop. 1990/91:150&lt;br&gt;bil. 1:3, bet. 1990/91:SoU25, rskr. 1990/91:384).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aldredelegationen framhöll i sin rapport Ansvaret för äldreomsorgen&lt;br&gt;(Ds 1989:27) att skillnaderna i avgiftssystem mellan hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den och socialtjänsten inte är rimliga. I propositionen om ansvaret för&lt;br&gt;service och vård till äldre och handikappade uttalades att nuvarande&lt;br&gt;avgiftssystem för vård vid de sjukhem som förs över till kommunerna&lt;br&gt;bör gälla i avvaktan på en översyn av avgiftssystemen för kommunala&lt;br&gt;tjänster inom äldre- och handikappomsorgen. Vidare konstaterades att&lt;br&gt;när sjukhem och andra vårdinrättningar överförs till kommunerna kom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer hälso- och sjukvården vid dessa inte längre att ses som sluten, utan&lt;br&gt;som öppen vård och i rättsligt avseende bli likställd med vård i den&lt;br&gt;enskildes hem. Detta får konsekvenser för patientavgifter och uttag av&lt;br&gt;läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aldrereformen aktualiserade frågan om det rimliga i att ha olika av-&lt;br&gt;gifter för olika boendeformer för service och omvårdnad i kommunen&lt;br&gt;liksom då det gäller avgifter för den sociala hemtjänsten kontra hem-&lt;br&gt;sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 5 september 1991 att tillkalla en särskild ut-&lt;br&gt;redare med uppgift att göra en översyn av avgiftssystemen inom vissa&lt;br&gt;delar av socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården. Till&lt;br&gt;den särskilda utredaren knöts bl.a. ett antal sakkunniga och experter.&lt;br&gt;Utredningen antog namnet Ädelavgiftsutredningen. Dess huvuduppgift&lt;br&gt;har varit att lämna förslag till system som ger förutsättningar för mer&lt;br&gt;enhetliga och rättvisa avgiftsregler inom kommunernas äldre- och handi-&lt;br&gt;kappomsorg. Utredaren avlämnade sitt betänkande Avgifter och högkost-&lt;br&gt;nadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen (SOU 1992:50) i&lt;br&gt;maj 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas sammanfatt-&lt;br&gt;ningen av betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Adelavgiftsutredningens betänkande har remissbehandlats. Yttranden&lt;br&gt;har avgetts av sammanlagt 63 remissinstanser: 13 statliga myndigheter,&lt;br&gt;fyra landsting, 30 kommuner, Svenska kommunförbundet, Landstings-&lt;br&gt;förbundet samt 13 organisationer. Remissyttrandena finns tillgängliga i&lt;br&gt;lagstiftningsärendet (dnr S92/4577/H). Innehållet i remissyttrandena&lt;br&gt;återges i allt väsentligt i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Av 35 § socialtjänstlagen (1980:620) framgår att vaije kommun far ta ut&lt;br&gt;skäliga avgifter enligt de grunder kommunen själv bestämmer för bl.a.&lt;br&gt;färdtjänst, social hemhjälp, boende i servicehus och annan liknande&lt;br&gt;social tjänst. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostna-&lt;br&gt;der. Enligt 35 § socialtjänstlagen skall vidare avgifter som avser hel-&lt;br&gt;inackordering i servicehus för äldre människor bestämmas så, att de&lt;br&gt;boende förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov. Rege-&lt;br&gt;ringens ytterligare föreskrifter om sådana avgifter återfinns i 46-48 §§&lt;br&gt;socialtjänstförordningen (1981:750). Den enskilde skall förbehållas ett&lt;br&gt;belopp som motsvarar 30 % av folkpensionen för en ogift folkpensionär&lt;br&gt;jämte pensionstillskott. Om den enskilde har inkomster utöver folkpen-&lt;br&gt;sionsbeloppet skall förbehållsbeloppet höjas med ett belopp som motsva-&lt;br&gt;rar 20 % av skillnaden mellan de sammanlagda inkomsterna efter skatt&lt;br&gt;och det nämnda folkpensionsbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För hälso- och sjukvården gäller den grundläggande bestämmelse som&lt;br&gt;framgår av 26 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;mannen får ta ut avgifter enligt grunder som sjukvårdshuvudmannen&lt;br&gt;bestämmer, om inget annat är särskilt föreskrivet. När det gäller öppen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälso- och sjukvård får sjukvårdshuvudmannen själv bestämma avgiften.&lt;br&gt;För personer med omfattande behov av sjukvård och läkemedel finns ett&lt;br&gt;särskilt högkostnadsskydd. Genom detta uppnås kostnadsbefrielse för&lt;br&gt;den enskilde när hans sammanlagda utgifter för öppenvård och läke-&lt;br&gt;medel under en period av tolv månader uppgått till minst 1 500 kr.&lt;br&gt;Huvudmannen har också möjlighet att besluta om ett högkostnadsskydd&lt;br&gt;som inträder vid ett lägre belopp än 1 500 kr. Bestämmelser om uttag av&lt;br&gt;avgifter från pensionsberättigade inom den slutna sjukvården finns i 2&lt;br&gt;kap. 12 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). För vaije dag&lt;br&gt;en person med ålders- eller förtidspension får sjukhusvård, tas en avgift&lt;br&gt;ut som utgör en tredjedel av de allmänna pensionsförmånerna räknat per&lt;br&gt;dag, dock för närvarande högst 65 kr per vårddag. I prop. 1992/93:17&lt;br&gt;föreslås att beloppet höjs till 75 kr den 1 januari 1993. Avgiften tas ut&lt;br&gt;av försäkringskassan och Riksförsäkringsverket genom ett avdrag på&lt;br&gt;utgående pensionsförmåner. Från pensionsberättigad som vistas på av&lt;br&gt;kommunen övertagna vårdinrättningar tas enligt 2 kap. 12 b § AFL en&lt;br&gt;motsvarande avgift. Sjukpenningberättigad som erhåller sådan vård skall&lt;br&gt;enligt 3 kap. 4 a § AFL betala en avgift om för närvarande 70 kr per&lt;br&gt;vårddag. Även i den delen föreligger i nyss nämnda proposition förslag&lt;br&gt;till höjning av beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1992 övertog kommunerna med stöd i lagen (1990:1402)&lt;br&gt;om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar ansvaret&lt;br&gt;för 500 enheter för långtidssjukvård med sammanlagt 31 000 vårdplat-&lt;br&gt;ser. För de övertagna sjukhemmen fick kommunerna ett samlat ansvar&lt;br&gt;för driften och verksamheten. De är enligt nämnda lag att anse som&lt;br&gt;sådana boendeformer som anges i 20 § andra stycket socialtjänstlagen.&lt;br&gt;Med syfte att ge kommunerna ett samlat ekonomiskt ansvar för all lång-&lt;br&gt;varig vård, infördes ett betalningsansvar för sådana enheter för somatisk&lt;br&gt;långtidssjukvård som fortfarande drivs av landstingen och som i allmän-&lt;br&gt;het har ett upptagningsområde som täcker flera kommuner. Samtidigt&lt;br&gt;gavs möjlighet för kommuner och landsting att komma överens om&lt;br&gt;betalningsansvar också för psykiatrisk långtidssjukvård med huvudsaklig&lt;br&gt;omvårdnadsinriktning. Bestämmelserna om betalningsansvaret regleras i&lt;br&gt;lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och&lt;br&gt;sjukvård. Betalningsansvaret omfattade den 1 januari 1992 drygt 3 400&lt;br&gt;platser för somatisk långtidssjukvård i sammanlagt 14 landsting och 59&lt;br&gt;kommuner. Vården vid enheter där kommunerna har ett betalnings-&lt;br&gt;ansvar räknas fortfarande som sluten vård och för dem som vistas på&lt;br&gt;sådana landstingskommunala vårdenheter debiterar sjukvårdshuvudman-&lt;br&gt;nen en avgift på för närvarande 70 kr per vårddag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad&lt;br&gt;samt boende skall bestämmas så att den enskilde förbehålls till-&lt;br&gt;räckliga medel för sina personliga behov. Därutöver skall liksom&lt;br&gt;nu gälla att avgifterna skall vara skäliga och att de inte får över-&lt;br&gt;stiga kommunens självkostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särregleringen avseende helinackordering i särskilda boendefor-&lt;br&gt;mer för service och omvårdnad enligt 35 § tredje stycket social-&lt;br&gt;tjänstlagen upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för vård i sjukhem och andra vårdinrättningar som&lt;br&gt;kommunerna övertagit från landstingen får fr.o.m. den 1 januari&lt;br&gt;1993 uppbäras av kommunerna och uttas enligt samma grunder&lt;br&gt;som övriga kommunala avgifter för hjälp i hemmet, service och&lt;br&gt;omvårdnad samt boende. Särregleringen i 35 § fjärde stycket&lt;br&gt;socialtjänstlagen avseende sådan vård upphävs, liksom de sär-&lt;br&gt;skilda avgiftsreglerna som gäller sådan vård i AFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast kommunen får ta ut vårdavgift för sådan långtidssjuk-&lt;br&gt;vård som den har betalningsansvar för enligt 2 och 9 §§ lagen&lt;br&gt;(1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso-&lt;br&gt;och sjukvård. Sådan vård undantas från avgiftsbestämmelserna i&lt;br&gt;AFL. Vårdavgifter som kommunen fastställer skall bestämmas så&lt;br&gt;att de, tillsammans med avgifter för hjälp i hemmet, service och&lt;br&gt;omvårdnad samt boende enligt socialtjänstlagen, inte uppgår till så&lt;br&gt;stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för&lt;br&gt;sina personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen och Riksrevisionsverket avses få i uppdrag att&lt;br&gt;noga följa effekterna av föreslagna förändringar av avgiftsregler-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Staten bör inte reglera utformning av och nivå på&lt;br&gt;avgifter för kommunernas tjänster inom området service, omvårdnad&lt;br&gt;och vård. Kvarstående olikheter och hinder i nuvarande regelsystem bör&lt;br&gt;undanröjas för att därmed ge ökade förutsättningar för en neutral av-&lt;br&gt;giftssättning mellan olika boendeformer. Ett statligt reglerat högkost-&lt;br&gt;nadsskydd för kommunala tjänster avseende service, omvårdnad och&lt;br&gt;vård bör införas för att garantera den enskilde skäligt utrymme för bo-&lt;br&gt;stadskostnader och andra levnadsomkostnader. Förslaget innebär att&lt;br&gt;avgifterna i de särskilda boendeformer som övertagits från landstingen,&lt;br&gt;kommer att öka i förhållande till nuvarande situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Socialstyrelsen tillstyrker huvudprincipen för&lt;br&gt;utredningens förslag att kommunens avgifter för service, omvårdnad och&lt;br&gt;vård skall vara neutrala i förhållande till de boendeformer i vilka tjäns-&lt;br&gt;terna ges. De stora skillnader som råder med nuvarande avgiftssystem&lt;br&gt;för tjänster i olika boendeformer skapar orättvisor mellan enskilda. När&lt;br&gt;det gäller konstruktionen av det föreslagna högkostnadsskyddet anser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen att det finns starka skäl som talar för att även avgifter för&lt;br&gt;färdtjänst och hjälpmedel skall inrymmas i högkostnadsskyddet. När det&lt;br&gt;gäller människor med omfattande behov av service och omvårdnad,&lt;br&gt;t.ex. yngre personer med funktionshinder, anser Socialstyrelsen att&lt;br&gt;nivån på den föreslagna grundgarantin kan ifrågasättas. Enligt Social-&lt;br&gt;styrelsens mening saknas en genomgripande analys av de sammantagna&lt;br&gt;ekonomiska effekterna som konstruktionen med högkostnadsskyddet får&lt;br&gt;för personer med omfattande behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket, RRV, delar utredningens bedömning att staten inte&lt;br&gt;närmare bör reglera utformning av och nivå på avgifter för kommunala&lt;br&gt;tjänster. RRV tar inte ställning till behovet av ett högkostnadsskydd men&lt;br&gt;pekar på några omständigheter som talar mot förslaget. Bl.a. påpekas att&lt;br&gt;det idag inte finns någon motsvarighet till ett högkostnadsskydd inom&lt;br&gt;hemtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens handikappråd,SHR, avvisar utredningens förslag. I det förslag-&lt;br&gt;na inkomstrelaterade högkostnadsskyddet tas enligt SHR inte skälig&lt;br&gt;hänsyn till bl.a. yngre funktionshindrade personers behov av medel för&lt;br&gt;levnadsomkostnader som följer av ett aktivt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet tillstyrker principen att framtida avgiftssys-&lt;br&gt;tem skall vara neutralt i förhållande till boendeform. Ett nationellt be-&lt;br&gt;slutat högkostnadsskydd begränsar i vissa avseende kommunernas möj-&lt;br&gt;ligheter att utforma sina avgiftssystem efter lokala önskemål. Från själv-&lt;br&gt;styrelsesynpunkt uttalar Svenska kommunförbundet tveksamhet till&lt;br&gt;ytterligare statlig styrning men har också förståelse för behovet av att&lt;br&gt;förbehålla den enskilde ett visst minimibelopp för övriga levnadsomkost-&lt;br&gt;nader efter det att service och vård betalts. När det gäller avgifter för&lt;br&gt;tjänster som skall inrymmas inom högkostnadsskyddet framhåller för-&lt;br&gt;bundet att det finns skillnader mellan kommuner och över tiden avseen-&lt;br&gt;de vilka insatser som utgår efter individuell bedömning enligt § 6 social-&lt;br&gt;tjänstlagen respektive i mer generella former enligt § 10 socialtjänst-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LandstingsförbundettMstyrker i princip utredningens förslag men kons-&lt;br&gt;taterar att det krävs ytterligare överväganden och samordning mellan&lt;br&gt;aktuella förslag när det gäller yngre förtidspensionärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Merparten av kommunerna tillstyrker utredningens förslag att få till&lt;br&gt;stånd ett mer rättvist och neutralt avgiftssystem för olika boendeformer&lt;br&gt;samt modellen för ett statligt reglerat högkostnadsskydd för kommunala&lt;br&gt;tjänster. Några kommuner anser dock att förslaget om högkostnadsskydd&lt;br&gt;begränsar kommunens möjlighet att välja eget avgiftssystem. Bl.a. Asele&lt;br&gt;kommun menar att kommunerna skall ges möjlighet till fri avgiftssätt-&lt;br&gt;ning utan ytterligare statlig inblandning och reglering. Socialtjänstlagen&lt;br&gt;utgör en tillräcklig garanti för att den enskilde skall garanteras en skälig&lt;br&gt;levnadsnivå. Dessutom ger kommunens kompetens, ansvar, omdöme&lt;br&gt;och närhet till den enskilde förutsättningar som gör det föreslagna hög-&lt;br&gt;kostnadsskyddet obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet kommuner har synpunkter på konstruktionen av högkostnads-&lt;br&gt;skyddet. I likhet med Svenska kommunförbundet anser många komuner&lt;br&gt;att avgränsningen av service och vård enligt §§ 6 och 10 socialtjänst-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen inte är entydig och sannolikt skiftar mellan kommunerna och över&lt;br&gt;tiden. Några kommuner anser att grundgarantinivån är för låg och att&lt;br&gt;därför avgifter för bl.a. färdtjänst, hjälpmedel samt utrymme för privat&lt;br&gt;köpta tjänster bör ligga utanför grundgarantibeloppet. Andra hävdar den&lt;br&gt;motsatta ståndpunkten dvs. att nivån är för hög i förhållande till kommu-&lt;br&gt;nens socialbidragsnorm. Flera kommuner anser att utredningen brist-&lt;br&gt;fälligt har belyst förslagets konsekvenser för bl.a. yngre personer med&lt;br&gt;funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fyra landsting har yttrat sig över Ädelavgiftsutredningens förslag som&lt;br&gt;i princip tillstyrks dock med kommentarer kring konstruktionen av hög-&lt;br&gt;kostnadsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna i Kalmar och Göteborg tillstyrker i princip förslaget&lt;br&gt;men har synpunkter på konstruktionen av högkostnadsskyddet, nivån på&lt;br&gt;grundgarantin, självkostnadsprincipen samt frågan om samboendes eko-&lt;br&gt;nomiska situation. De anser vidare att frågan om bruksvärdering av&lt;br&gt;sjukhemsplatsema måste analyseras i förhållande till gällande hyres-&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pensionärs- och handikapporganisationerna framför starka invänd-&lt;br&gt;ningar mot utredningens förslag. Pensionärernas Riksorgansation (PRO)&lt;br&gt;tillstyrker principen att avgifter för service, omvårdnad och vård skall&lt;br&gt;vara neutrala i förhållande till olika boendeformer och anser det också&lt;br&gt;mycket angeläget med ett statligt reglerat högkostnadsskydd. PRO fram-&lt;br&gt;för starka invändningar mot bl.a. konstruktionen av högkostnadsskyddet,&lt;br&gt;grundgarantinivån för ensamstående och hyressättningen av sjukhems-&lt;br&gt;bäddar. Sveriges Pensionärsförbund (SPF) anser sammanfattningsvis att&lt;br&gt;förslaget får så många icke acceptabla konsekvenser att det inte utan&lt;br&gt;grundlig omarbetning kan ligga till grund för ett nytt avgiftssystem.&lt;br&gt;Handikappförbundens centralkommitté (HCK), De handikappades riks-&lt;br&gt;förbund (DHR) samt Synskadades riksförbund (SRF) avvisar i princip&lt;br&gt;utredningens förslag. DHR anför att vad som förslås i utredningen i alla&lt;br&gt;viktiga delar är oacceptabelt. HCK kräver att utredningen görs om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Ädelavgiftsutredningen uttalar att staten inte&lt;br&gt;bör reglera utformning av och nivå på avgifter för kommunernas tjänster&lt;br&gt;inom området service, omvårdnad och vård. Kvarstående olikheter och&lt;br&gt;hinder i nuvarande regelsystem bör undanröjas och en neutral avgifts-&lt;br&gt;sättning mellan olika boendeformer eftersträvas. Staten bör, enligt ut-&lt;br&gt;redningen, dock i särskilda föreskrifter garantera den enskilde ett skäligt&lt;br&gt;utrymme för bostadskostnader och andra levnadsomkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ädelavgiftsutredningens förslag om en friare avgiftssättning har sin&lt;br&gt;utgångspunkt i bl.a. en allmän inriktning att minska den statliga regel-&lt;br&gt;styrningen och att ge större frihet för kommuner och landsting att själva&lt;br&gt;bestämma hur ålagda verksamheter skall skötas. Denna inriktning har&lt;br&gt;kommit till uttryck i bl.a. frikommunförsöken, den nya kommunallag-&lt;br&gt;stiftningen, avregleringen av avgifter inom den öppna hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården samt beslutet om ett nytt statsbidragssystem. Kommunalekono-&lt;br&gt;miska kommittén framhöll i sitt betänkande (SOU 1991:98) Kommunal&lt;br&gt;ekonomi i balans - statsbidrag för ökat handlingsutrymme och nya sam-&lt;br&gt;arbetsformer, de stora krav som kommer att ställas på förnyelse och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;effektivisering av den kommunala verksamheten med tanke på begränsa-&lt;br&gt;de ekonomiska resurser. Kommittén framhöll också att en ökad avgifts-&lt;br&gt;finansiering kan vara en möjlighet för kommunsektorn att bedriva mer&lt;br&gt;omfattande verksamhet än vad sparkrav och minskad skattekvot kommer&lt;br&gt;att medge. Som ytterligare argument för avreglering pekar utredningen&lt;br&gt;på det faktum att hemtjänsten som den volymmässigt största delen av&lt;br&gt;den kommunala äldreomsorgen redan idag tillämpar ett i princip oregle-&lt;br&gt;rat avgiftssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ädelavgiftsutredningen föreslår att uttag av avgifter för service, om-&lt;br&gt;vårdnad och vård skall begränsas genom införande av ett statligt reglerat&lt;br&gt;högkostnadsskydd. Den enskilde skall enligt förslaget tillförsäkras dels&lt;br&gt;en grundgaranti som uppgår till 125 % av basbeloppet, dels ett förbehåll&lt;br&gt;på 70 % av nettoinkomster överstigande grundgarantibeloppet. Det för-&lt;br&gt;behållna beloppet förutsätts täcka bostadskostnader som i vissa fall&lt;br&gt;måste kompletteras med utgående bostadsbidrag. Utredningen utgår i sitt&lt;br&gt;förslag också från förutsättningen att förslaget om Bostadsstöd till pen-&lt;br&gt;sionärer (SOU 1992:21) genomförs i huvudsak enligt de riktlinjer och&lt;br&gt;ekonomiska förutsättningar som framgår av betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare redovisat tillstyrker flertalet remissinstanser utred-&lt;br&gt;ningens förslag till modell för en neutral avgiftssättning i förhållande till&lt;br&gt;olika boendeformer. Ett antal instanser är dock kritiska till förslaget om&lt;br&gt;ytterligare statlig reglering genom bestämmelser om ett kommunalt hög-&lt;br&gt;kostnadsskydd. Flertalet remissinstanser har också synpunkter på kon-&lt;br&gt;struktionen av högkostnadsskyddet. Dessa rör bl.a. nivån på grundga-&lt;br&gt;rantin och förbehållsbeloppet, hyressättning av flerbäddsrum på sjuk-&lt;br&gt;hemmen och risker för ökad administration. Många påpekar att utred-&lt;br&gt;ningen saknar analys av modellens tillämpbarhet för yngre personer med&lt;br&gt;funktionshinder, förvärvsarbetande och familjeförsöijare med funktions-&lt;br&gt;hinder m.fl. grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ädelavgiftsutredningens huvuduppgift var att redovisa en modell för ett&lt;br&gt;enhetligt avgiftssystem mot bakgrund av de olika avgiftsregler som efter&lt;br&gt;äldrereformen existerar inom en kommun. Utredaren har emellertid&lt;br&gt;gjort bedömningen att staten inte skall reglera avgiftssystemen och redo-&lt;br&gt;visar därför inte heller någon sådan modell. Utredarens förslag om ett&lt;br&gt;statligt reglerat högkostnadsskydd för kommunala tjänster inom äldre-&lt;br&gt;och handikappomsorgen möts av viss tveksamhet av bl.a. Svenska kom-&lt;br&gt;munförbundet och avvisas av några kommuner som menar att social-&lt;br&gt;tjänstlagens allmänna inriktning och det kommunala omdömet borgar för&lt;br&gt;en rättvis och skälig avgiftssättning. Åtskilliga remissinstanser har haft&lt;br&gt;tungt vägande synpunkter på konstruktionen av högkostnadsskyddet och&lt;br&gt;ett antal organisationer som företräder brukarna, avfärdar förslaget i sin&lt;br&gt;helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har uppmärksammat de synpunkter som framförts när det gäller&lt;br&gt;risken för skilda tolkningar avseende vilka tjänster som kommer att&lt;br&gt;avgiftsättas av kommunerna respektive måste inrymmas inom grund-&lt;br&gt;garantin och förbehållsbeloppet. Det faktiska utrymme som återstår av&lt;br&gt;grundgarantin och förbehållsbeloppet för levnadsomkostnader, tandvård,&lt;br&gt;läkarvård och läkemedel, hjälpmedel och tjänster som produceras av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra än den kommunala sektorn kan komma att bli mycket varierande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund finner jag att övervägande skäl talar mot att nu&lt;br&gt;införa ett statligt reglerat högkostnadsskydd. Som jag tidigare anfört&lt;br&gt;förutsätter den av Ädelavgifisutredningen föreslagna modellen vidare ett&lt;br&gt;enhetligt statligt bostadsstödssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör kommunerna ges möjlighet att utforma av-&lt;br&gt;giftssystemen med utgångspunkt i lokala förutsättningar. Kommunerna&lt;br&gt;bör, i likhet med gällande regler i 35 § socialtjänstlagen få ta ut skäliga&lt;br&gt;avgifter för bl.a. färdtjänst, hjälp i hemmet, service och omvårdnad&lt;br&gt;samt boende som avses i 20 § andra stycket eller 21 § tredje stycket&lt;br&gt;socialtjänstlagen enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna&lt;br&gt;får inte överstiga kommunens självkostnad. Därutöver bör införas att&lt;br&gt;avgifterna för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende inte&lt;br&gt;får - tillsammans med kommunala avgifter far hälso- och sjukvård -&lt;br&gt;uppgå till så stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga&lt;br&gt;medel för sina personliga behov. Bestämmelsen innebär att den enskilde&lt;br&gt;skyddas mot för höga kostnader för insatserna i fråga. Mitt förslag inne-&lt;br&gt;bär också att särregleringen i 35 § tredje stycket socialtjänstlagen avse-&lt;br&gt;ende avgifter för boende med helinackordering skall slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De av kommunerna övertagna vårdinrättningarna är enligt lagen&lt;br&gt;(1990:1402) om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrätt-&lt;br&gt;ningar att anse som särskilda boendeformer enligt socialtjänstlagen. Den&lt;br&gt;särreglering i 35 § fjärde stycket som gällt sådant boende i förhållande&lt;br&gt;till annat särskilt boende bör tas bort, liksom vissa regler i AFL som&lt;br&gt;berör sådant boende. Därmed kommer samma avgiftsbestämmelser att&lt;br&gt;gälla för allt särskilt boende enligt socialtjänstlagen. Med de begräns-&lt;br&gt;ningar som föreslås gälla även fortsättningsvis dvs. att avgifterna skall&lt;br&gt;vara skäliga, inte överstiga kommunens självkostnad samt att de skall&lt;br&gt;bestämmas så att den enskilde förbehålls tillräckliga medel för sina per-&lt;br&gt;sonliga behov, ges kommunerna frihet att själva bestämma avgiftssys-&lt;br&gt;temen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna till större frihet när de gäller avgiftssättning kan riskera&lt;br&gt;att medföra skillnader i avgiftsnivåer mellan kommunerna vilket kan få&lt;br&gt;fördelningspolitiska effekter och av enskilda uppfattas som orättfärdigt.&lt;br&gt;Jag avser därför senare att föreslå regeringen att ge Socialstyrelsen och&lt;br&gt;Riksrevisionsverket i uppdrag att noga följa utveckling och utformning&lt;br&gt;av kommunernas avgiftssystem i den del som rör äldre- och handikapp-&lt;br&gt;omsorgen. En sådan uppföljning bör bl.a. beskriva dels kommunernas&lt;br&gt;avgiftskonstruktioner, hur förbehåll för personliga utgifter bestäms och&lt;br&gt;vilka skälighetsbedömningar som görs i förhållande till t.ex. själv-&lt;br&gt;kostnadspriset, dels effekterna för den enskildes ekonomiska situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet avser att ta fram underlag för lokala över-&lt;br&gt;väganden om konstruktion av taxor. Detta material bör kunna underlätta&lt;br&gt;för kommunerna att utarbeta taxor som ger den enskilde tillräckliga&lt;br&gt;medel för övriga levnadskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill jag uppmärksamma några av de synpunkter&lt;br&gt;som många remissinstanser fört fram och som jag också delar. Den&lt;br&gt;enskilde måste förbehållas tillräckliga medel för att kunna bekosta t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;privat utförd städning, hemhandling, snöskottning, fotvård m.fl. tjänster&lt;br&gt;i det fall sådana tjänster inte inryms i det kommunala åtagandet. Person-&lt;br&gt;liga behov kan också omfatta kostnader för tandvård, läkarvård, läke-&lt;br&gt;medel och hjälpmedel samt resor och övriga kostnader som möjliggör ett&lt;br&gt;aktivt deltagande i samhällslivet. I synnerhet gäller detta yngre personer&lt;br&gt;med olika funktionshinder som har särskilda behov av service och om-&lt;br&gt;vårdnad. En funktionshindrad persons familjesituation och arbetssitua-&lt;br&gt;tion liksom merkostnader till följd av funktionshindret måste kunna&lt;br&gt;påverka avgifternas storlek. Många remissinstanser har kommenterat&lt;br&gt;frågan om samboendes ekonomiska situation i de fall maken är i behov&lt;br&gt;av dagvård eller växelvård eller mer permanent flyttar till en särskild&lt;br&gt;boendeform. Enligt min uppfattning får avgiftsregler inte utformas så att&lt;br&gt;samboende/makar får en sådan försämrad ekonomisk situation vid t.ex.&lt;br&gt;ovan beskrivna förhållande, att kostnadsskäl hindrar nödvändig vård&lt;br&gt;eller att makar tvingas till skilsmässa av ekonomiska skäl. Även när ena&lt;br&gt;maken flyttar till en särskild boendeform skall det vara ekonomiskt&lt;br&gt;möjligt för den andra att bo kvar i sin ursprungliga bostad och med&lt;br&gt;rimliga privatekonomiska villkor. Även för ensamstående bör det ges&lt;br&gt;ekonomiska möjligheter genom rimliga avgifter och bostadsstöd att be-&lt;br&gt;hålla bostaden en viss tid efter flyttning till särskild boendeform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För långtidssjukvård i landstingsregi för vilken kommunen har ett&lt;br&gt;betalningsansvar gäller att omvårdnadsfunktionen är densamma som i&lt;br&gt;kommunens särskilda boendeformer. Från styrnings- och rättvisesyn-&lt;br&gt;punkt är det därför angeläget att den enskildes avgifter tas ut enligt&lt;br&gt;samma principer som gäller för särskilda boendeformer i kommunen.&lt;br&gt;Det bör därför fastställas att endast kommunen får ta ut avgift för sådan&lt;br&gt;vård som den har betalningsansvar för. Denna bestämmelse avser också&lt;br&gt;de fall där kommunen genom överenskommelse med landstinget har ett&lt;br&gt;motsvarande betalningsansvar för psykiatrisk långtidssjukvård. Avgifter-&lt;br&gt;na får inte - tillsammans med avgifter för hjälp i hemmet, service och&lt;br&gt;omvårdnad samt boende - uppgå till så stort belopp att den enskilde inte&lt;br&gt;förbehålls medel för sina personliga behov. Kommuner och landsting&lt;br&gt;bör dock ges möjlighet att komma överens om att landstinget får upp-&lt;br&gt;bära avgifterna. Förslaget föranleder också ändringar i lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om jag väljer att inte följa utredarens förslag om ett statligt reg-&lt;br&gt;lerat högkostnadsskydd, finner jag dennes bärande idé om en neutral&lt;br&gt;avgiftssättning i olika boendeformer vara av grundläggande betydelse.&lt;br&gt;Under överskådlig tid kommer sannolikt standard vad avser de till kom-&lt;br&gt;munerna överförda sjukhemmen att vara lägre än vad som gäller för&lt;br&gt;t.ex. ålderdomshem och serviceboende. Vid en bedömning av boende-&lt;br&gt;kostnaden i bl.a. sådana sjukhem bör givetvis hänsyn tas till dessa stan-&lt;br&gt;dardskillnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Förändring av kostnadsansvar mellan kommuner, &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1992/93:129&lt;br&gt;landsting och stat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Samma regler om kostnadsfria eller prisnedsatta&lt;br&gt;läkemedel och om patientavgifter för läkarvård skall gälla för&lt;br&gt;boende på sjukhem och andra vårdinrättningar vilka kommunerna&lt;br&gt;övertagit från landstingen, som för övrig öppenvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsansvaret för vissa vid särskilt angivna sjukdomar kost-&lt;br&gt;nadsfria förbrukningsartiklar (KOFFA) som tillhandahålls boende&lt;br&gt;på sjukhem och andra vårdinrättningar vilka kommunerna över-&lt;br&gt;tagit från landstingen, skall överföras från kommunerna till staten&lt;br&gt;och den allmänna försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resor från särskilda boendeformer och bostäder med särskild&lt;br&gt;service till sjukvård i regi av kommunen, landstinget eller till&lt;br&gt;privatpraktiserande vårdgivare skall anses som sjukresa och där-&lt;br&gt;med berättiga till kostnadsersättning från landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser berör utredningens&lt;br&gt;förslag rörande ett förändrat kostnadsansvar mellan huvudmännen som&lt;br&gt;följd av äldrereformen. Landstingsförbundet anser att det ekonomiska&lt;br&gt;och administrativa ansvaret för reseersättningar vid resor från allt boen-&lt;br&gt;de och till primärkommunal sjukvård skall ligga hos kommunerna för att&lt;br&gt;dessa skall ges incitament att arrangera och samordna sjukresor och&lt;br&gt;färdtjänst så effektivt som möjligt. Malmöhus läns landsting förordar att&lt;br&gt;kommunen får det samlade ansvaret för samtliga resor som färdtjänst-&lt;br&gt;legitimerade gör, alltså också resor till och från sjukvård. Svenska kom-&lt;br&gt;munförbundet ser positivt på att utredaren fullt ut jämställer de till kom-&lt;br&gt;munerna överförda sjukhemmen med övriga särskilda boendeformer och&lt;br&gt;tillstyrker därmed de föreslagna förändringarna i ansvaret för resor&lt;br&gt;mellan olika boendeformer och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Sjukhem och andra vårdinrättningar som&lt;br&gt;övertagits av kommunerna skall enligt lagen (1990:1402) om överta-&lt;br&gt;gande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar anses som sådan&lt;br&gt;särskild boendeform som anges i 20 § andra stycket socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620). Genom överförandet av sjukhemmen till kommunerna och&lt;br&gt;definitionen av dem som en särskild boendeform likställs den vård som&lt;br&gt;ges där i rättsligt avseende med öppen vård. Från denna princip har&lt;br&gt;emellertid riksdagen - i avvaktan på en översyn av avgiftssystemen -&lt;br&gt;beslutat om flera undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storleken på den avgift som den enskilde betalar för boende och vård&lt;br&gt;vid ett till kommunen överfört sjukhem regleras fortfarande genom be-&lt;br&gt;stämmelser i lagen (1962:381) om allmän försäkring på samma sätt som&lt;br&gt;gäller för sluten sjukvård i landstingsregi. Även i fråga om avgifter för&lt;br&gt;läkemedel, vissa förbrukningsartiklar och sjukresor gäller vissa&lt;br&gt;undantagsregler i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För läkemedel gäller att den som vistas vid en övertagen inrättning har&lt;br&gt;rätt att utan kostnad erhålla läkemedel och för dessa kostnader svarar&lt;br&gt;landstingen. Denna generella rätt till fria läkemedel inom sådant boende&lt;br&gt;bör upphävas for att likhet skall uppnås med andra särskilda boendefor-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare gäller att vissa uppräknade förbrukningsartiklar kostnadsfritt&lt;br&gt;skall tillhandahållas den som på grund av allvarlig sjukdom eller efter&lt;br&gt;behandling för sådan sjukdom är i fortlöpande behov av t.ex. injektions-&lt;br&gt;sprutor, katetrar, bandage, blöjor osv. Nämnda bestämmelse avser en&lt;br&gt;öppenvårdssituation och är därmed tillämplig också i samband med vård&lt;br&gt;vid de inrättningar som överförts från landstingen till kommunerna. Vid&lt;br&gt;öppen vård har staten kostnadsansvaret för dessa kostnadsfria förbruk-&lt;br&gt;ningsartiklar. Riksdagen har även här beslutat om ett undantag så att&lt;br&gt;kommunerna givits kostnadsansvaret för kostnadsfria förbrukningsartik-&lt;br&gt;lar som enskilda erhåller vid vård på bl.a. de övertagna sjukhemmen.&lt;br&gt;Denna undantagsregel bör i konsekvens med vad jag nyss anfört upp-&lt;br&gt;hävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande resekostnader gäller att reseersättning lämnas av lands-&lt;br&gt;tingen för resekostnader i samband med vistelse vid en vårdinrättning&lt;br&gt;som överförts till kommunerna. Den enskilde betalar endast en självrisk&lt;br&gt;på högst 40 kr per resa i samband med att vistelsen vid t.ex. ett sjukhem&lt;br&gt;inleds och när den avslutas. Resa från en särskild boendeform till en&lt;br&gt;sjukvårdande behandling i t.ex. kommunal dagsjukvård berättigar inte&lt;br&gt;till ersättning för resekostnader. Riksdagen har härvid ansett att en sådan&lt;br&gt;resa skall betraktas som en s.k. överflyttningsresa mellan kommunala&lt;br&gt;vårdinrättningar. För dessa överflyttningsresor har således kommunen&lt;br&gt;kostnadsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 § 5 förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring gäller slutligen att patientavgift inte får tas ut för läkarvård&lt;br&gt;som ges vid en sådan vårdinrättning, som har förts över till en kommun&lt;br&gt;med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:1402) om över-&lt;br&gt;tagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu redovisade undantagen från den öppenvårdssituation som avses&lt;br&gt;gälla för de särskilda boendeformerna innebär i praktiken att de över-&lt;br&gt;förda sjukhemmen och vårdinrättningarna fortfarande befinner sig i en&lt;br&gt;oklar situation mellan särskild boendeform enligt socialtjänstlagen och&lt;br&gt;sluten sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer det nu som angeläget att genomföra de konsekvensänd-&lt;br&gt;ringar i lagstiftning om kostnadsansvar mellan stat, kommuner och&lt;br&gt;landsting som följer av det förändrade ansvaret för service och vård för&lt;br&gt;äldre och handikappade vilket riksdagen fattade beslut om i december&lt;br&gt;1990 (prop. 1990/91:14, bet. 1990/9l:SoU9, rskr. 1990/91:97). De till&lt;br&gt;kommunerna överförda sjukhemmen likställs i rättsligt hänseende med&lt;br&gt;övriga särskilda boendeformer för service och omvårdnad enligt 20 §&lt;br&gt;andra stycket socialtjänstlagen och den vård som ges där är inte längre&lt;br&gt;sluten vård enligt hälso- och sjukvårdslagen. Jag anser i likhet med&lt;br&gt;utredaren, att de undantagsbestämmelser som fortfarande gäller avseende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnadsansvaret för läkemedel, läkarvård, kostnadsfria förbruknings- Prop. 1992/93:129&lt;br&gt;artiklar och resor skall upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Förändrad kostnadsfördelning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag i det föregående innebär att kommunerna, och inte som i&lt;br&gt;nuläget staten, kommer att uppbära sjukhemsavgifter. Som en följd här-&lt;br&gt;av beräknas statens intäkter minska med 560 miljoner kronor, samtidigt&lt;br&gt;som kommunernas intäkter antas öka med motsvarande belopp. Även de&lt;br&gt;föreslagna förändringarna i fråga om läkemedel, läkarvård, kostnadsfria&lt;br&gt;förbrukningsartiklar (KOFFA) och sjukresor innebär att vissa omfördel-&lt;br&gt;ningar i kostnader uppstår mellan staten, kommunerna och landstingen.&lt;br&gt;Den sammanlagda effekten framgår av nedanstående tabell. Minustecken&lt;br&gt;i tabellen innebär minskade intäkter alternativt ökade kostnader för en&lt;br&gt;huvudman, plustecken avser ökade intäkter alternativt minskade kost-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Landsting Kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkr.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sjukhem&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;- 560&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 560&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Läkemedel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- 110&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 128&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Läkarvård&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;KOFFA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- 110&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 110&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Resor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;- 32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;+ 32&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;- 780 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;+ 114&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;+ 702&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansministern har tidigare denna dag genom regeringens proposition&lt;br&gt;1992/93:123 om vissa ekonomiska regleringar år 1993 mellan staten och&lt;br&gt;kommunsektorn, lagt förslag om ekonomisk reglering av dessa belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna nya bestämmelserna om avgifter inom de av kommuner-&lt;br&gt;na övertagna sjukhemmen ger huvudmännen ett utrymme att ta ut ökade&lt;br&gt;avgifter. Jag bedömer att detta ökade utrymme för kommunerna är i&lt;br&gt;storleksordningen 700-900 miljoner kronor. Det slutliga beloppet kom-&lt;br&gt;mer fastställas i ett senare sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu anfört har inom Socialdepartementet upprättats&lt;br&gt;förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsan- Prop. 1992/93:129&lt;br&gt;svar för viss hälso- och sjukvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läkemedels-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnader, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen under 2-5 har upprättas i samråd med statsrådet Könberg.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet service och omvårdnad har etablerats som en beteckning för&lt;br&gt;insatser som äldre och funktionshindrade yngre personer har behov av&lt;br&gt;utöver hälso- och sjukvård. Begreppet finns också numera i 20 § i denna&lt;br&gt;lag där det anges att kommunerna skall inrätta särskilda boendeformer&lt;br&gt;för service och omvårdnad för äldre människor med behov av särskilt&lt;br&gt;stöd. Mot bakgrund härav har i första stycket lagts till begreppet service&lt;br&gt;och omvårdnad. Vidare ersätts begreppet annan service av begreppet&lt;br&gt;annan liknande social tjänst, vilket är det begrepp som används i 35 §.&lt;br&gt;Därtill görs redaktionella ändringar vad gäller ordningen mellan de olika&lt;br&gt;begreppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet social hemhjälp har i första stycket bytts ut mot hjälp i hem-&lt;br&gt;met och service och omvårdnad i enlighet med vad som anförts under&lt;br&gt;10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har särregleringen för boende med helinackordering&lt;br&gt;tagits bort. Motivet är att skapa likvärdig behandling och neutralitet i&lt;br&gt;fråga om avgifter för olika boendeformer. I stället föreskrivs att avgifter&lt;br&gt;för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende, tillsammans&lt;br&gt;med kommunala vårdavgifter, inte får uppgå till så stort belopp att den&lt;br&gt;enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov.&lt;br&gt;Genom bestämmelsen skapas ett skydd för den enskilde mot för höga&lt;br&gt;kostnader för insatserna i fråga. Bestämmelsen gäller vid alla typer av&lt;br&gt;boende enligt denna lag liksom när enbart hjälp i hemmet, service och&lt;br&gt;omvårdnad tillgodoses med stöd av lagen. Därtill gäller redan enligt&lt;br&gt;första stycket att avgiften skall vara skälig och inte överstiga kommu-&lt;br&gt;nens självkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde kan ha sitt boende samt service och omvårdnad tillgodo-&lt;br&gt;sett av kommunen i sådan grad att det i omfattning kan jämställas med&lt;br&gt;helinackordering. I dessa fall avses med &amp;quot;tillräckliga medel för sina&lt;br&gt;personliga behov&amp;quot; i princip detsamma som i det nuvarande tredje stycket&lt;br&gt;i denna paragraf, vilken bestämmelse för närvarande uttolkas närmare i&lt;br&gt;46-49 §§ social tjänstförordningen (1981:750), där det föreskrivs om vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som minst skall förbehållas den som är helinackorderad för att det skall&lt;br&gt;anses räcka till personliga behov som inte tillgodoses genom kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån den enskilde har andra kostnader än vad som förutsattes vid&lt;br&gt;dessa bestämmelsers tillkomst måste medel förbehållas även for dessa&lt;br&gt;kostnader. Till de personliga behoven hör bl.a. också att få en rimlig&lt;br&gt;övergångsperiod under vilken man kan behålla sitt ordinarie boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda som exempelvis har en ordinär bostad och enbart behöver&lt;br&gt;viss hjälp i hemmet enligt denna lag skall därutöver tillförsäkras medel&lt;br&gt;för boendekostnader och andra normala levnadskostnader som inte om-&lt;br&gt;besöijs av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget till tillägg i 26 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;br&gt;skall även kommunala vårdavgifter beräknas så att de tillsammans med&lt;br&gt;avgifter enligt detta stycke, inte uppgår till så stort belopp att den en-&lt;br&gt;skilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan tilläggas att regeringen med stöd av 8 kap. 13 § regeringsfor-&lt;br&gt;men är oförhindrad att meddela verkställighetsföreskrifter om de nu&lt;br&gt;aktuella avgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande fjärde stycket, där det anges att regeringen meddelar&lt;br&gt;föreskrifter om avgifter vid de inrättningar som enligt lagen (1990:1402)&lt;br&gt;om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar övertagits&lt;br&gt;av kommunerna, föreslås upphävd. Någon särreglering beträffande av-&lt;br&gt;gifter vid sådant boende förutsätts således inte längre, utan det är tredje&lt;br&gt;stycket som skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Förslaget till lag om ändring i hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen (1982:763)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvårdslagens vårdbegrepp inkluderar - när det gäller den&lt;br&gt;slutna vården - medicinsk behandling, omvårdnad, mat och boende. För&lt;br&gt;sjukhem i landstingsregi gäller att omvårdnadsfunktionema är desamma&lt;br&gt;som i kommunens särskilda boendeformer. Från stymingssynpunkt är&lt;br&gt;det därför angeläget att den enskildes totala kostnad för boende, mat och&lt;br&gt;omvårdnad har samma nivå som motsvarande insatser i en kommunal&lt;br&gt;särskild boendeform av motsvarande kvalitet. För att åstadkomma detta&lt;br&gt;har i ett nytt andra stycke införts en bestämmelse om att endast kommu-&lt;br&gt;nen får ta ut vårdavgifter för sådan somatisk långtidssjukvård som den&lt;br&gt;har betalningsansvar för. Denna avgift kan kommunen sedan specificera&lt;br&gt;för vård, omvårdnad, mat och boende. Därmed har upprättats en grund&lt;br&gt;för en likvärdig behandling av enskilda i fråga om avgifter i sjukhem för&lt;br&gt;somatiskt långtidssjuka som kommunen har betalningsansvar för och i&lt;br&gt;särskilda boendeformer. Bestämmelsen gäller också i de fall kommunen&lt;br&gt;har åtagit sig betalningsansvar för psykiatrisk långtidssjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i detta föreslås även införande av ett nytt tredje&lt;br&gt;stycke som kopplar samman möjligheterna att ta ut avgifter för sjuk-&lt;br&gt;vårdsinsatser med motsvarande möjligheter till avgiftsuttag för hjälp i&lt;br&gt;hemmet, service och omvårdnad samt boende enligt 35 § tredje stycket&lt;br&gt;socialtjänstlagen. I stycket föreskrivs att avgifter för vård enligt 18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller för sådan långtidssjukvård som en kommun har betalningsansvar&lt;br&gt;för enligt 2 eller 9 § lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsan-&lt;br&gt;svar för viss hälso- och sjukvård inte får, tillsammans med avgifter som&lt;br&gt;avses i 35 § tredje stycket socialtjänstlagen (1980:620) uppgå till så stort&lt;br&gt;belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina person-&lt;br&gt;liga behov. En regel om sådant förbehåll finns också i 35 § socialtjänst-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1404) om&lt;br&gt;kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För långtidssjukvård i inrättningar som landstinget driver och som kom-&lt;br&gt;munen har ett betalningsansvar för, kan det i vissa fall vara lämpligt att&lt;br&gt;landstinget uppbär vårdavgifter. Kommunens rätt att ensam ta ut vårdav-&lt;br&gt;gifter i dessa inrättningar, vilket följer av det föreslagna tillägget i 26 §&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen, har därför här i ett nytt tredje stycke kom-&lt;br&gt;pletterats med en regel om att en kommun och ett landsting kan komma&lt;br&gt;överens om att landstinget skall uppbära avgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 12 b § och 3 kap. 4 a § föreslås bli upphävda till följd av för-&lt;br&gt;slagen om en mer likvärdig behandling av olika boendeformer. I dessa&lt;br&gt;bestämmelser anges att från pensionsberättigad resp, sjukförsäkrad per-&lt;br&gt;son som vistas vid en sådan vårdinrättning som enligt lagen (1991:1402)&lt;br&gt;om övertagande av vissa sjukhem och andra vårdinrättningar övertagits&lt;br&gt;av kommunen skall avgift tas ut enligt bestämmelserna om avgift för&lt;br&gt;sjukhusvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingen har fr.o.m. den 1 januari 1992 ett administrativt och ekono-&lt;br&gt;miskt ansvar för utbetalning av ersättningar för resor vid besök i hälso-&lt;br&gt;och sjukvård med anledning av sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personer som vistas i ett sjukhem eller annan vårdinrättning som&lt;br&gt;har övertagits av en kommun lämnar landstinget ersättning för resekost-&lt;br&gt;nader enligt punkt 6 i denna paragraf i samband med att vistelsen i vård-&lt;br&gt;inrättningen inleds och avslutas. Om en person under tiden för vistelsen&lt;br&gt;i vårdinrättningen behöver besöka landstingets öppna eller slutna hälso-&lt;br&gt;och sjukvård är det för närvarande oklart vad som gäller, vilket har&lt;br&gt;inneburit vissa problem mellan kommuner och landsting om kostnadsan-&lt;br&gt;svaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resor mellan särskilda boendeformer eller bostäder med särskild ser-&lt;br&gt;vice och dagsjukvård i regi av kommunen anses för närvarande inte som&lt;br&gt;sjukresor utan som överflyttningsresor mellan vårdinrättningar enligt&lt;br&gt;punkt 8. För dessa resor har kommunen kostnadsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom särskilda boendeformer och bostäder med särskild service i&lt;br&gt;alla avseeenden bör betraktas som boendeformer, har föreslagits att&lt;br&gt;bestämmelsen i nuvarande punkt 6 upphör att gälla och att lydelsen i&lt;br&gt;punkt 8 ändras. Med detta följer att kostnader för resor till sjukvård i&lt;br&gt;regi av kommunen, landstinget eller till sjukförsäkringen ansluten privat-&lt;br&gt;praktiserande vårdgivare berättigar till ersättning av landstinget, men&lt;br&gt;inte exempelvis resor mellan olika boendeformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar avgiftsuttag vid sjukhusvård för pensionsberät-&lt;br&gt;tigad. Förslaget till ändring i hälso- och sjukvårdslagen som innebär att&lt;br&gt;endast kommunen får ta ut vårdavgift för sådan långtidssjukvård som&lt;br&gt;den har betalningsansvar för har föranlett ett nytt femte stycke i denna&lt;br&gt;paragraf. Där föreskrivs att vårdavgift enligt denna paragraf inte skall&lt;br&gt;tas ut från pensionsberättigad som erhåller sådan långtidssjukvård för&lt;br&gt;vilken kommunen får ta ut avgift enligt 26 § andra stycket hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen (1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillägget i andra stycket är en följd av ändringen i 2 kap. 12 §. Enligt&lt;br&gt;tillägget skall meddelande till försäkringskassan om in- och utskrivning&lt;br&gt;av en patient enbart ske om patienten är avgiftsskyldig enligt 2 kap.&lt;br&gt;12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i det nuvarande tredje stycket, om en motsvarande skyldighet&lt;br&gt;att meddela försäkringskassan om vård på en sådan vårdinrättning som&lt;br&gt;en kommun övertagit av landstinget, föreslås avskaffad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49) om&lt;br&gt;begränsning av läkemedelskostnader, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2 a § föreslås bli upphävd. Enligt paragrafen skall den som vistas vid en&lt;br&gt;vårdinrättning som enligt lagen (1990:1402) om övertagande av vissa&lt;br&gt;sjukhem och andra vårdinrättningar övertagits av kommunerna ha rätt att&lt;br&gt;utan kostnad erhålla läkemedel. Samma regler om kostnadsfria och&lt;br&gt;prisnedsatta läkemedel kommer därmed att gälla för boende i av kom-&lt;br&gt;munen övertagna sjukhem som i övrigt särskilt boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av att 2 a § upphävs tas även första meningen i andra stycket&lt;br&gt;denna paragraf bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 6 § i denna lag framgår att injektionssprutor, kanyler, katetrar,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bandage och därmed jämförliga förbrukningsartiklar kostnadsfritt skall&lt;br&gt;tillhandahållas den som på grund av allvarlig sjukdom eller efter be-&lt;br&gt;handling för sådan sjukdom är i fortlöpande behov av artiklarna. Nämn-&lt;br&gt;da paragraf gäller vid öppen vård och är därmed i princip tillämplig i&lt;br&gt;samband med vård vid de inrättningar som överförts från landsting till&lt;br&gt;kommuner. Vid öppen vård har staten och den allmänna försäkringen&lt;br&gt;hela kostnadsansvaret för artiklarna. I avvaktan på resultatet av Adelav-&lt;br&gt;giftsutredningens översyn har riksdagen dock beslutat om undantag så&lt;br&gt;att kommunen enligt 10 § andra stycket andra meningen samma lag har&lt;br&gt;kostnadsansvar för de kostnadsfriiförbrukningsartiklar enligt 6 § som&lt;br&gt;enskilda erhåller vid vård i övertagna inrättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkten att de sjukhem som överförts till kommunerna är&lt;br&gt;särskilda boendeformer för vilka skall gälla samma villkor som för&lt;br&gt;övriga boendeformer har undantagsreglerna beträffande nämnda förbruk-&lt;br&gt;ningsartiklar slopats. Genom den föreslagna ändringen i denna paragraf&lt;br&gt;skall kostnader för förmåner enligt lagen således ersättas genom den&lt;br&gt;allmänna försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen före-&lt;br&gt;slår riksdagen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1990:1404) om kommunernas&lt;br&gt;betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läke-&lt;br&gt;medelskostnader, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som före-&lt;br&gt;draganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av Ädelavgiftsutredningens&lt;br&gt;betänkande Avgifter och högkostnadsskydd&lt;br&gt;inom äldre- och handikappomsorgen&lt;br&gt;(SOU 1992:50)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i uppgift att göra en översyn av avgiftssystemen inom&lt;br&gt;vissa delar av socialtjänsten och inom den fr.o.m. den 1 januari 1992&lt;br&gt;kommunala hälso- och sjukvården. Det främsta syftet med översynen är&lt;br&gt;att lämna förslag till system som ger förutsättningar för mer enhetliga&lt;br&gt;och rättvisa avgiftsregler inom kommunernas äldre- och handikappom-&lt;br&gt;sorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en översyn av avgiftssystemen är en följd av kommunernas&lt;br&gt;nya ansvar genom den s.k. äldrereformen. Reformen innebär att kom-&lt;br&gt;munerna från den 1 januari 1992 har det samlade ansvaret för långvarig&lt;br&gt;service och vård till äldre och handikappade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom reformen ges kommunerna en i socialtjänstlagen fastlagd skyl-&lt;br&gt;dighet att inrätta särskilda boendeformer för service och omvårdnad för&lt;br&gt;de äldre som behöver det. Kommunerna är också skyldiga att inrätta&lt;br&gt;bostäder med särskild service för funktionshindrade yngre som behöver&lt;br&gt;ett sådant boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformen innebär vidare att kommunerna från landstingen fr.o.m. den&lt;br&gt;1 januari 1992 har övertagit ansvaret för och driften av sådana sjukhem&lt;br&gt;och andra vårdinrättningar för somatisk långtidssjukvård som huvud-&lt;br&gt;sakligen har kommunen eller del av kommunen som upptagningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annan del av reformen är att kommunerna är skyldiga att bedriva&lt;br&gt;sjukvård i de särskilda boendeformerna, i bostäder med särskild service&lt;br&gt;och i dagverksamheter. Kommunerna har även fått befogenhet att svara&lt;br&gt;för hemsjukvård i ordinärt boende. Till sjukvårdsansvaret hör att till-&lt;br&gt;handahålla enkla tekniska hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För somatisk långtidssjukvård för vilken kommunerna inte har ett&lt;br&gt;verksamhetsansvar har kommunerna ålagts ett obligatoriskt betalnings-&lt;br&gt;ansvar. Ett sådant betalningsansvar gäller även för medicinskt färdig-&lt;br&gt;behandlade personer inom akutsjukvården och inom den geriatriska&lt;br&gt;vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problem med nuvarande avgiftssystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enskilda har starkt skiftande privatekonomiska villkor till följd av att&lt;br&gt;avgiftssystemen för service, omvårdnad och vård skiljer sig åt i de olika&lt;br&gt;boendeformer där tjänsterna ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person som bor och erhåller omvårdnad i servicehus med helinack-&lt;br&gt;ordering (ålderdomshem) betalar i avgift 70 % av inkomster från folk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pension och pensionstillskott och 80 % av nettoinkomster som överstiger&lt;br&gt;folkpension och pensionstillskott. Helinackorderingsavgiften omfattar i&lt;br&gt;allmänhet inte utgifter för läkarvård, läkemedel, tandvård och resor. Om&lt;br&gt;personen har pension och erhåller motsvarande omvårdnad i ett sjukhem&lt;br&gt;debiteras avgift med en tredjedel av de allmänna pensionsförmånerna per&lt;br&gt;dag, dock högst 65 kronor. För den som är förvärvsarbetande uttas&lt;br&gt;avgift med högst 70 kronor per dag. Avgiften för sjukhemsboende är&lt;br&gt;betydligt lägre än motsvarande avgift för boende i ålderdomshem. Dess-&lt;br&gt;utom behöver den enskilde som vistas i sjukhem inte betala något extra&lt;br&gt;för läkarvård, läkemedel och sjukresor. Även i fråga om tandvård till-&lt;br&gt;lämpas avgiftsfrihet i vissa landsting för dem som vistas i sjukhem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För social hemhjälp, besök vid dagverksamheter och för hemsjukvård&lt;br&gt;som kommunen tagit över ansvaret för finns inga statligt reglerade&lt;br&gt;avgiftsnivåer. För dagverksamheter och hemsjukvård gäller att personer&lt;br&gt;som är bosatta inom kommunen Skall behandlas lika. För social hem-&lt;br&gt;hjälp bestämmer kommunen avgifter med självkostnaden som taknivå.&lt;br&gt;De skillnader för social hemhjälp som finns i avgiftsregler och avgifts-&lt;br&gt;nivåer mellan kommuner kan medföra markant olika villkor för en&lt;br&gt;person beroende på var denne bor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De stora skillnader som gäller för avgiftssystemen både i fråga om det&lt;br&gt;antal tjänster som avgifterna omfattar och nivån på avgifterna leder till&lt;br&gt;en orättvis situation, i synnerhet då avgifterna i en och samma kommun&lt;br&gt;är olika stora för samma mängd och typ av tjänster och vid samma be-&lt;br&gt;talningsförutsättningar hos brukarna. För många äldre kan t.ex. både&lt;br&gt;ålderdomshem och sjukhem utgöra lämpliga boendeformer. Vilket boen-&lt;br&gt;de den enskilde väljer kan emellertid vara slumpmässigt. Ett för tillfället&lt;br&gt;tomt rum eller en ledig lägenhet kan i praktiken vara avgörande för i&lt;br&gt;vilken boendeform omvårdnad kommer att ges och därmed vilken avgift&lt;br&gt;som tas ut och vilka privatekonomiska villkor den enskilde får. En sådan&lt;br&gt;slumpfaktor är ytterligare exempel på den orättvisa som finns inbyggd i&lt;br&gt;nuvarande avgiftssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett från ett samhälls- eller kommunekonomiskt perspektiv ger nuva-&lt;br&gt;rande avgiftssystem även upphov till ogynnsamma stymingseffekter.&lt;br&gt;Tjänster som är mer kostnadskrävande för kommunen än andra kan&lt;br&gt;samtidigt vara de lägst avgiftssatta för den enskilde. Detta gäller t.ex.&lt;br&gt;om omvårdnad i sjukhem vid en jämförelse med motsvarande insatser i&lt;br&gt;ålderdomshem. Även om enskilda i första hand eftersträvar en lämplig&lt;br&gt;vårdform med tanke på de behov som föreligger kan inte privatekono-&lt;br&gt;miska fördelar i vissa boendeformer i förhållande till andra ses som&lt;br&gt;betydelselösa. Från kommunal synpunkt är det angeläget att avgiftsystem&lt;br&gt;ändras som motverkar kostnadseffektiva lösningar på de olika behov av&lt;br&gt;insatser som föreligger för äldre och yngre funktionshindrade personer.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Grunder för en ny inriktning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;För att åstadkomma en neutralitet i fråga om styreffekter och för att nå&lt;br&gt;en större rättvisa vid avgiftssättning behöver avgiftssystemen ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudprincipen i direktiven till utredningen är att kommunernas av-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gifter för service, omvårdnad och vård skall vara neutrala i förhållande&lt;br&gt;till de boendeformer i vilka tjänsterna ges. Det betyder att avgiftssyste-&lt;br&gt;met skall gälla lika oberoende av om tjänsterna ges i den enskildes eget&lt;br&gt;hem, i någon av de särskilda boendeformerna eller i bostäder med sär-&lt;br&gt;skild service. Enligt direktiven bör likhet även gälla mellan sjukhem&lt;br&gt;som drivs av en kommun och sjukhem som landsting har verksam-&lt;br&gt;hetsansvar för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överväganden om system för att skapa en sådan neutralitet har&lt;br&gt;utredningen kommit till den slutsatsen att staten varken bör reglera&lt;br&gt;utformningen av eller nivån på de avgifter kommunerna skall kunna ta&lt;br&gt;ut för service, omvårdnad och vård. Från statsmakternas sida bör i&lt;br&gt;stället förutsättningar skapas för en från boendeformerna neutral av-&lt;br&gt;giftssättning genom att väsentliga olikheter och hinder i nuvarande&lt;br&gt;regelsystem tas bort. Med en sådan inriktning fullföljs enligt utred-&lt;br&gt;ningens mening det steg som tagits genom avregleringen fr.o.m. år 1991&lt;br&gt;av avgifterna inom den öppna hälso- och sjukvården. Vidare fullföljs&lt;br&gt;den kommunalekonomiska kommitténs grundläggande tankar i betänkan-&lt;br&gt;det SOU 1991:98 att begränsade ekonomiska resurser samt krav på&lt;br&gt;förnyelse och effektivisering nödvändiggör en ökad frihet för kommuner&lt;br&gt;och landsting att organisera och prioritera sina verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med möjlighet till i princip fri avgiftssättning för kommunerna blir det&lt;br&gt;dock nödvändigt att införa ett kommunalt högkostnadsskydd och utforma&lt;br&gt;detta så att enskilda inte drabbas av alltför höga avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utformning av en modell för ett kommunalt&lt;br&gt;högkostnadsskydd&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Modellens konstruktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Uttag av avgifter från enskilda för service, omvårdnad och vård skall&lt;br&gt;enligt utredningens förslag begränsas genom införande av ett statligt&lt;br&gt;reglerat kommunalt högkostnadsskydd. Syftet med ett sådant skydd är&lt;br&gt;att garantera enskilda ett skäligt utrymme för bostadskostnader och&lt;br&gt;andra levnadsomkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet skall vara så utformat att den enskilde - innan avgifter för&lt;br&gt;service, omvårdnad och vård betalas - tillförsäkras dels en grundgaranti&lt;br&gt;för normala levnadsomkostnader, dels ett förbehåll för nettoinkomster&lt;br&gt;som överstiger grundgarantibeloppet. Avsikten med ett förbehåll utöver&lt;br&gt;grundgarantin är i första hand att den enskilde skall ha egna medel för&lt;br&gt;betalning av boendekostnader. Vid låga inkomster förutsätts att förbehål-&lt;br&gt;let belopp kompletteras med bostadsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundgarantin utgör 125 % av basbeloppet för ensamstående och&lt;br&gt;221 % av basbeloppet för samboende. Förbehållet belopp för såväl&lt;br&gt;ensamstående som samboende är 70 % av nettoinkomster överstigande&lt;br&gt;grundgarantibeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaden mellan den enskildes nettoinkomster och grundgaranti&lt;br&gt;tillsammans med förbehållsbelopp skall utgöra kommunens avgiftstak för&lt;br&gt;service, omvårdnad och vård. Kommunens maximala avgiftsuttag blir&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 129&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därmed 30 % av nettoinkomster som överstiger nivån för grundgarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen bestämmer själv avgiftssystem och avgiftsnivåer inom&lt;br&gt;ramen för det kommunala högkostnadsskyddet. Avgifterna får dock inte&lt;br&gt;överstiga kommunens självkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Grundgarantibelopp&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Grundgarantin är för ensamstående personer 125 % av basbeloppet och&lt;br&gt;för samboende 221 % av basbeloppet. Samboendes grundgaranti har&lt;br&gt;beräknats genom användning av relationen mellan ensamståendes grund-&lt;br&gt;garanti och pension för ensamstående i form av folkpension och pen-&lt;br&gt;sionstillskott. Kvoten mellan dessa belopp - 125 % av basbeloppet och&lt;br&gt;150 % av basbeloppet - är drygt 0,83. När denna kvot tillämpas på den&lt;br&gt;pension makar har om båda har folkpension och pensionstillskott (265 %&lt;br&gt;av basbeloppet), erhålls värdet 221 % av basbeloppet. I nedanstående&lt;br&gt;tabell anges grundgarantibeloppet för ensamstående och för samboende&lt;br&gt;beräknat per månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tabell. Grundgarantibelopp för ensamstående och samboende&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td rowspan="2"&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Ensamstående&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Samboende&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ordinärt&lt;br&gt;boende&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Särskild&lt;br&gt;boendeform&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ordinärt&lt;br&gt;boende&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Särskild&lt;br&gt;boendeform&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Individuella&lt;br&gt;kostnader&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 170&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 695&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 380&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 980&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hushålls-&lt;br&gt;kostnader&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 060&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;535&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 265&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;665&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övriga&lt;br&gt;kostnader&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;560&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;560&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Summa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;3 510 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3 510&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125 % av basbeloppet&lt;br&gt;räknat per månad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221 % av&lt;br&gt;räknat per&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 205&lt;br&gt;basbeloppet&lt;br&gt;månad&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;I begreppet individuella kostnader enligt tabellen ingår livsmedel, kläder&lt;br&gt;och skor, fritid, hälsa och hygien. Hushållskostnader omfattar förbruk -&lt;br&gt;ningsvaror, möbler, husgeråd, TV och radio, dagstidning, telefon och&lt;br&gt;TV-licens, hushållsel. och hemförsäkring. Övriga kostnader utgörs av&lt;br&gt;läkarvård, läkemedel, tandvård och resor, inklusive sjukresor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuella kostnader för ensamstående i ett ordinärt boende motsva-&lt;br&gt;rar konsumentverkets regler för ensamstående person över 61 år efter att&lt;br&gt;en utjämning har gjorts för de skilda belopp som avser män och kvin-&lt;br&gt;nor. Även hushållskostnader motsvarar konsumentverkets regler för&lt;br&gt;denna kategori. För övriga kostnader har utredningen gjort en egen&lt;br&gt;beräkning av skäliga kostnader för läkarvård, läkemedel, tandvård och&lt;br&gt;resor. Av angivna 280 kronor per månad för en ensamstående person&lt;br&gt;ingår läkarvård och läkemedel med 125 kronor, tandvård med 30 kronor&lt;br&gt;och resor, inklusive sjukresor med 125 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för ensamstående i en särskild boendeform har samma&lt;br&gt;totalsumma som gäller för ensamstående i ett ordinärt boende. Fördel-&lt;br&gt;ningen mellan posterna är dock annorlunda och har styrts av att kost-&lt;br&gt;naderna för lagade måltider är större i en särskild boendeform än&lt;br&gt;motsvarande kostnader for mat till en person som bor i ett ordinärt&lt;br&gt;boende. Vidare är hushållskostnader lägre i en särskild boendeform än i&lt;br&gt;ett ordinärt boende. För måltider i en särskild boendeform har beräknats&lt;br&gt;en månadskostnad på maximalt 2 200 kronor, dvs. knappt 75 kronor per&lt;br&gt;dygn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för samboende i en särskild boendeform gäller att matkost-&lt;br&gt;nadema utgör en stor post och att hushållskostnadema är lägre. Måltids-&lt;br&gt;kostnadema har för samboende i en särskild boendeform beräknats till&lt;br&gt;4 000 kronor per månad, dvs. drygt 133 kronor per dag eller 67 kronor&lt;br&gt;per person. Vid beräkningen har förutsatts att samboende personer kan&lt;br&gt;tillaga en del mål själva och därmed nedbringa kostnaderna i viss ut-&lt;br&gt;sträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samboende i ett ordinärt boende tillämpas samma totalsumma som&lt;br&gt;för samboende i en särskild boendeform. Här har fördelningen mellan&lt;br&gt;olika kostnadsslag skett genom användning av såväl konsumentverkets&lt;br&gt;som socialstyrelsens underlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med samboende avser utredningen ett faktiskt samboende mellan&lt;br&gt;personer som är gifta eller som har varit gifta med varandra eller som&lt;br&gt;har eller har haft barn tillsammans. Med dessa jämställs personer som&lt;br&gt;lever samman under äktenskapsliknande förhållanden även i andra fall&lt;br&gt;än när de tidigare har varit gifta med varandra eller har eller har haft&lt;br&gt;barn tillsammans. En ekonomisk hushållsgemenskap kan anses föreligga&lt;br&gt;i det senare fallet om samboendetiden överstiger sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om makar eller med makar jämställda personer stadigvarande lever&lt;br&gt;åtskilda från varandra skall de i avgiftshänseende räknas som ensamstå-&lt;br&gt;ende personer. Med stadigvarande åtskillnad avses att de bor på olika&lt;br&gt;adresser och inte har någon permanent hushållsgemenskap. Om den ena&lt;br&gt;maken eller med make jämställd person stadigvarande bor i en särskild&lt;br&gt;boendeform, i en bostad med särskild service eller i motsvarande vård-&lt;br&gt;eller boendeform skall de anses som ensamstående i avgiftshänseende&lt;br&gt;även om de under t.ex. veckoslut och helger bor tillsammans i sitt hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tre grupper har utredningen inte kunnat bedöma effekterna av det&lt;br&gt;föreslagna systemet. Den ena gruppen är ensamstående personer under&lt;br&gt;65 år som inte har förtidspension och som därmed inte kan få ett pen-&lt;br&gt;sionsanknutet bostadsstöd. Den andra gruppen är föräldrar med barn&lt;br&gt;som har funktionshinder och behov av service, omvårdnad och vård.&lt;br&gt;Den tredje gruppen är förtidspensionärer med barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den service och omvårdnad som familjer med funktionshindrade barn&lt;br&gt;i första hand erhåller är ledsagning, avlösning och praktisk hjälp i&lt;br&gt;hemmet. Vissa kommuner tillämpar bamomsorgsavgift för dessa insatser&lt;br&gt;medan andra tillämpar hemtjänstavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förbehållsbelopp&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av nettoinkomster som överstiger nivån för grundgarantin skall den&lt;br&gt;enskilde förbehållas en viss andel innan avgifter för service, omvårdnad&lt;br&gt;och vård tas ut. Avsikten med ett sådant förbehållsbelopp är i första&lt;br&gt;hand att den enskilde skall tillförsäkras egna medel för betalning av&lt;br&gt;boendekostnader. Vid låga inkomster förutsätts att förbehållet belopp&lt;br&gt;kompletteras med bostadsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur reglerna för bostadsbidrag är utformade är av avgörande betydelse&lt;br&gt;för vilken nivå som bör gälla för förbehållsbeloppet. För våra beräk-&lt;br&gt;ningar och förslag utgår vi ifrån det grundförslag som KBT-utredningen&lt;br&gt;redovisar i betänkandet, Bostadsstöd till pensionärer (SOU 1992:21).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nivå på förbehållsbeloppet som relativt väl samvarierar med KBT-&lt;br&gt;utredningens grundförslag är 70 % av nettoinkomster överstigande&lt;br&gt;grundgarantin. Genom ett sådant förbehåll kompletterat med bostads-&lt;br&gt;bidrag har personer i alla inkomstlägen fr.o.m. folkpension och pen-&lt;br&gt;sionstillskott möjlighet att bo med kostnader som uppgår till 4 500&lt;br&gt;kronor per månad. Nämnda kostnad utgör KBT-utredningens takkostnad&lt;br&gt;för bostadsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Kommunens maximala avgiftsuttag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett förbehåll på 70 % av nettoinkomster överstigande grundgarantin&lt;br&gt;innebär att kommunens maximala avgiftsuttag för service, omvårdnad&lt;br&gt;och vård blir 30 % av nettoinkomster utöver grundgarantin. I några&lt;br&gt;inkomstlägen inträffar vid en högsta boendekostnad på 4 500 kronor att&lt;br&gt;den enskilde som en följd av nämnda förbehållsbelopp och bostadsbidrag&lt;br&gt;inte har tillräckliga medel till att betala bostadskostnaderna. Där detta&lt;br&gt;inträffar i vissa enstaka fall bör avgiften för service, omvårdnad och&lt;br&gt;vård sättas ned så att den enskilde inte tvingas ta medel från grund-&lt;br&gt;garantibeloppet för betalning av bostadskostnaden. Grundgarantibeloppet&lt;br&gt;bör alltid utgöra en garanterad summa för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Inkomstbegreppet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;KBT-utredningen har i sitt betänkande SOU 1992:21 redovisat förslag&lt;br&gt;om inkomstbegrepp i samband med bostadsbidrag. Utredningen föreslår&lt;br&gt;att inkomstbegreppet skall omfatta dels faktisk periodisk inkomst och&lt;br&gt;dels en viss faktisk inkomst av kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som faktisk periodisk inkomst räknar utredningen framtida inkomster&lt;br&gt;i form av pensioner, arbetsinkomster m.m. Några specifika inkomster,&lt;br&gt;främst bidrag och kostnadsersättningar, räknas dock inte in i årsinkom-&lt;br&gt;sten, inte heller arbetsinkomster för ålderspensionär. Valet av faktisk&lt;br&gt;periodisk inkomst beror på att KBT-utredningen anser att taxerad in-&lt;br&gt;komst är en inaktuell uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkomst av kapital är svårare att beräkna för kommande år. Därför&lt;br&gt;använder KBT-utredningen ett färdigt mått. Som faktisk inkomst av&lt;br&gt;kapital räknas ränteinkomster, utdelningar och inkomst av uthyrning som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ingår i senast taxerade inkomst av kapital. Skuldräntor beaktas dock&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vår del anser vi - liksom KBT-utredningen - att inkomstbegreppet&lt;br&gt;bör avse en aktuell inkomst. Eftersom avvägningarna i vårt system har&lt;br&gt;sin utgångspunkt i de förslag till nya regler för bostadsbidrag som&lt;br&gt;framförs av KBT-utredningen är det även av det skälet rimligt att&lt;br&gt;använda samma inkomstbegrepp vid beräkning av det kommunala&lt;br&gt;högkostnadsskyddet som vid beräkning av bostadsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avgränsningen av service, omvårdnad och vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De tjänster enligt socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen som&lt;br&gt;skall omfattas av det kommunala högkostnadsskyddet är service, om-&lt;br&gt;vårdnad och vård som kommunen själv bedriver i ordinärt boende, i&lt;br&gt;särskilda boendeformer för service och omvårdnad, i bostäder med&lt;br&gt;särskild service och i dagverksamheter. Vid vård i sjukhem som kom-&lt;br&gt;munen har betalningsansvar för men inte verksamhetsansvar, skall&lt;br&gt;principerna för det kommunala högkostnadsskyddet tillämpas så som&lt;br&gt;anges under nästa rubrik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Service och omvårdnad används här som generella begrepp och täcker&lt;br&gt;in t.ex. begreppet social hemhjälp enligt 6 och 10 §§ socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär att individuellt bedömda tjänster enligt socialtjänstlagen&lt;br&gt;skall omfattas av högkostnadsskyddet. Dessa kan vara följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Service&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälp med praktiska sysslor i det dagliga livet, t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;städning, tvätt, hemsändning av varor, matlagning, bank- och&lt;br&gt;postärenden, matdistribution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknik som ger trygghet och som underlättar kontakt/omvårdnad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;trygghetstelefon/larm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omvårdnad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgodoseende av såväl fysiska som psykiska och sociala behov som&lt;br&gt;den enskilde normalt själv kan tillgodose men som vederbörande be-&lt;br&gt;höver hjälp med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fysiska t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;äta och dricka, sköta personlig hygien, klä sig, förflytta sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Psykosociala t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;informera sig, aktivera sig (hobbies, promenader, utflykter,&lt;br&gt;studiecirkelverksamhet etc.), upprätthålla kontakter, få gemenskap&lt;br&gt;och uppskattning, känna trygghet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär vidare att bl.a. följande hälso- och sjukvårdstjänster enligt Prop. 1992/93:129&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen skall omfattas av det kommunala högkost- Bilaga 1&lt;br&gt;nadsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvårdsinsatser, t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* omläggningar, injektioner, medicinutdelning, provtagning, blod-&lt;br&gt;trycks- och pulskontroller, sondmatning, smärtlindring, sjukgym-&lt;br&gt;nastik och arbetsterapi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ovanstående tjänster inom service, omvårdnad och vård ingår inte&lt;br&gt;hårvård, fotvård, tekniska hjälpmedel, färdtjänst och snöröjning eller&lt;br&gt;liknande separata tjänster. För dessa tjänster liksom för öppen hälso-&lt;br&gt;och sjukvård i landstingsregi, läkemedel, sjukresor och tandvård får den&lt;br&gt;enskilde betala inom ramen för det ekonomiska utrymme som skapas&lt;br&gt;genom grundgaranti och förbehållsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För färdtjänst gäller därtill att frågan om avgifter inte tillhör utred-&lt;br&gt;ningens uppdrag. Handikapputredningen har nyligen lämnat ett betän-&lt;br&gt;kande, Handikapp Välfärd Rättvisa (SOU 1991:46) som bl.a. behandlar&lt;br&gt;avgifter för färdtjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tekniska hjälpmedel skulle kunna omfattas av det kommunala högkost-&lt;br&gt;nadsskyddet men svårigheter finns att föra in dessa under en generellt&lt;br&gt;verkande regel till följd av att ansvaret för tekniska hjälpmedel är&lt;br&gt;uppdelat mellan kommuner och landsting och att ansvarsförhållandena&lt;br&gt;skiftar på den lokala nivån. Vidare är ansvarsområdet så nytt för kom-&lt;br&gt;munerna att det är svårt att redan nu bedöma hur kommunerna kommer&lt;br&gt;att hantera frågan om avgifter för hjälpmedel, t.ex. när det gäller&lt;br&gt;besöks- eller depositionsavgifter. Erfarenheterna hittills visar att kommu-&lt;br&gt;nerna följer de avgiftsprinciper som tillämpas av landstingen. Det&lt;br&gt;innebär att avgifter i allmänhet inte tas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den hjälp och teknik som redovisas under begreppet service utgör&lt;br&gt;traditionella insatser. Utvecklingen under senare år har inneburit en&lt;br&gt;tendens att minska dessa insatser till förmån för en större grad av&lt;br&gt;renodling till omvårdnadsinsatser. Att nämnda serviceinsatser finns med&lt;br&gt;inom ramen för det kommunala högkostnadsskyddet kan därmed even-&lt;br&gt;tuellt anses stå i motsättning till önskvärda utvecklingslinjer. En sådan&lt;br&gt;motsättning behöver dock inte uppkomma. Det avgörande är att en&lt;br&gt;helhetssyn tillämpas på den enskildes situation och att frågan om insatser&lt;br&gt;görs i samband med en behovsbedömning. I det sammanhanget går det&lt;br&gt;inte att utesluta hjälpen med praktiska sysslor av det skälet att den kan&lt;br&gt;ha en avgörande betydelse för den enskildes välfärd. Även teknik för&lt;br&gt;larm kan ha en sådan väsentlig betydelse och bör finnas med bland de&lt;br&gt;tjänster som ryms inom det kommunala högkostnadsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Hyressättning av nuvarande helinackorderingsboenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett slopande av helinackorderingsformen innebär att bostaden skall&lt;br&gt;upplåtas genom avtal och att hyra skall betalas. Hyressättning skall i&lt;br&gt;princip ske enligt bruksvärdesprincipen. Den enskildes egen bostadsyta,&lt;br&gt;gemensamma utrymmen och standardfaktorer som toalett, dusch, bal-&lt;br&gt;kong etc. skall värderas. Avtal om hyra sluts mellan den enskilde och&lt;br&gt;fastighetsägaren. I avtalet klargörs de förutsättningar som är förknippade&lt;br&gt;med uthyrningen. Dessa kan t.ex. vara förbehållsvillkor om att bostaden&lt;br&gt;inte får överlåtas på annan, att den inte får hyras vidare i andra hand&lt;br&gt;eller att den inte får användas för byte till annan bostad. Om kommunen&lt;br&gt;inte är fastighetsägare kan den enskilde ha andrahandsavtal med kommu-&lt;br&gt;nen som i sin tur har avtal med fastighetsägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande helinackorderingsboenden har i allmänhet en låg boende-&lt;br&gt;standard. I ålderdomshem har i stort sett alla ett eget rum men bostads-&lt;br&gt;ytan är ofta liten, två personer delar ibland hygienutrymme och oftast&lt;br&gt;har den enskilde varken kokvrå eller kokskåp i rummet. I sjukhem bor&lt;br&gt;en majoritet av de äldre i tvåbädds- eller fyrbäddsrum. Trots att detta&lt;br&gt;inte överensstämmer med vad som vanligtvis betecknas som boende&lt;br&gt;anser vi att ett avgörande steg behöver tas nu för att förverkliga idén om&lt;br&gt;att betalning skall tas ut för vaije särskild tjänst för sig och för att alla&lt;br&gt;skall behandlas lika i fråga om normala levnadsomkostnader. Ett ut-&lt;br&gt;mönstrande av sådana kostnader inklusive hyressättning av boendet är&lt;br&gt;också nödvändigt för att förverkliga ett avgiftssystem för service,&lt;br&gt;omvårdnad och vård som är neutralt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tillämpning av bruksvärdesprincipen kommer den hyra som&lt;br&gt;fastställs att bestämmas av den kvalitet som finns i bostaden. God&lt;br&gt;kvalitet ger en relativt hög hyra medan det omvända gäller om standard-&lt;br&gt;en är sämre. Genom att skilja boendekostnaden från avgiften för service,&lt;br&gt;omvårdnad och vård vinns för den enskildes räkning den fördelen att om&lt;br&gt;boendestandarden är låg och ger en låg hyra så får personen mer medel&lt;br&gt;över för annan konsumtion eller för sparande. Vid en högre standard&lt;br&gt;och hyra minskar på samma sätt möjligheten till sparande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sjukhem i andra huvudmäns regi som kommunen har&lt;br&gt;betalningsansvar för blir frågan om hyressättning mer svårlöst. Sjukhem&lt;br&gt;som drivs av landsting och sjukhem som drivs av en enskild huvudman&lt;br&gt;är inte särskilda boendeformer utan vårdinrättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De enskilda sjukhemmen måste enligt vår uppfattning betraktas som en&lt;br&gt;särskild boendeform. Detta förutsätter dock ändring av den stadga om&lt;br&gt;enskilda vårdhem m.m. som gäller sedan den 1 juli 1970. En översyn av&lt;br&gt;stadgan har diskuterats under flera års tid och en sådan bör påskyndas&lt;br&gt;till följd av behovet att skapa en neutral avgiftssättning för såväl kom-&lt;br&gt;munens särskilda boendeformer som de privata sjukhem för vilka kom-&lt;br&gt;munen har ett betalningsansvar. Vi utgår därför från att regeringen&lt;br&gt;kommer att lägga förslag om ändring av stadgan för enskilda vårdhem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sjukhem i landstingsregi gäller att omvårdnadsfunktionema är&lt;br&gt;desamma som i kommunens särskilda boendeformer. Från stymings-&lt;br&gt;synpunkt är det därför angeläget att den enskildes totala kostnad för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;boende, mat och omvårdnad har samma nivå som motsvarande insatser&lt;br&gt;i en kommunal särskild boendeform av motsvarande kvalitet. För att&lt;br&gt;åstadkomma detta föreslår vi att endast kommunen ges möjlighet att&lt;br&gt;fastställa vårdavgift. Denna avgift kan kommunen sedan specificera i&lt;br&gt;fråga om vård och omvårdnad samt mat och boendekostnad. Kostnaden&lt;br&gt;för själva boendet föreslår vi skall ligga i det intervall för egenkostnad&lt;br&gt;som personer med låga inkomster och bostadsbidrag får betala for sitt&lt;br&gt;boende. Detta intervall blir enligt grundförslaget i KBT-utredningens&lt;br&gt;betänkande SOU 1992:21 mellan 300 och 510 kronor per månad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Särskilda frågor - korttidsboende, nedsättning av avgift&lt;br&gt;m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För korttids-, växelvård och rehabilitering i särskilda boendeformer bör&lt;br&gt;i princip gälla att avgift för service, omvårdnad och vård skall kunna tas&lt;br&gt;ut som vid permanentboende. Detsamma bör gälla i fråga om måltids-&lt;br&gt;kostnader. Hur avgiftssystem och avgiftsnivåer skall utformas med tanke&lt;br&gt;på nämnda tjänster är en fråga för vaije kommun att avgöra. Som regel&lt;br&gt;torde enskilda personer ha motsvarande insatser i sitt stadigvarande&lt;br&gt;boende varför avgiften inte behöver ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till socialtjänstlagen ges exempel på fall där nedsättning&lt;br&gt;av avgiften ska ske. Det kan t.ex. gälla närstående person som är&lt;br&gt;ekonomiskt beroende av pensionären eller att pensionären fortfarande&lt;br&gt;har kvar sin bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma principer bör kunna gälla utan förändring även i samband med&lt;br&gt;att ett kommunalt högkostnadsskydd för service, omvårdnad och vård&lt;br&gt;införs. Regler om nedsättning av avgift behöver dock inte utformas&lt;br&gt;särskilt. Det ankommer på vaije kommun att utforma sina regler i fråga&lt;br&gt;om nedsättning av avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en situation där pensionären har kvar en annan bostad bör reglerna&lt;br&gt;för bostadsbidrag kunna utgöra utgångspunkt. Enligt KBT-utredningens&lt;br&gt;förslag skall minskning eller indragning av bostadsbidrag för ordinärt&lt;br&gt;boende ske först sex månader efter att försäkringskassan fattat beslut.&lt;br&gt;Om den nya bostaden (särskild boendeform etc.) har en högre bostads-&lt;br&gt;kostnad bör bostadsbidraget omgående beräknas för den nya bostaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personer under 65 år med behov av service, omvårdnad och vård&lt;br&gt;måste särskild hänsyn tas vid avgiftssättningen så att utrymme finns för&lt;br&gt;social habilitering eller rehabilitering och levnadsomkostnader i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För yngre personer utan pension som är i behov av service, omvård-&lt;br&gt;nad och vård har modellen med grundgaranti och förbehållsbelopp&lt;br&gt;svagheter. Modellen lutar sig mot bostadsbidragssystemet för pensionä-&lt;br&gt;rer enligt KBT-utredningens grundförslag vilket ger möjligheter till en&lt;br&gt;relativt god boendestandard trots eventuellt låga inkomster hos den&lt;br&gt;enskilde. Bostadsbidraget för personer som inte har pension är väsentligt&lt;br&gt;sämre för ensamstående yngre och äldre personer. För äldre ensamstå-&lt;br&gt;ende, dvs över 28 år, är bostadsbidraget maximalt 570 kronor per&lt;br&gt;månad. Detta bostadsbidrag upphör helt vid årliga bruttoinkomster över&lt;br&gt;126 000 kronor. Problemen med låga vanliga bostadsbidrag kan emeller-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tid inte hanteras inom modellen för ett kommunalt högkostnadsskydd.&lt;br&gt;Med tanke på personer som inte har pension är det därför angeläget att&lt;br&gt;nuvarande bostadsbidrag till ensamstående personer äldre än 28 år&lt;br&gt;behandlas i annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För yngre personer med förtidspension har frågan övervägts att av-&lt;br&gt;gränsa ett fribelopp för en viss del av inkomster innan grundgaranti,&lt;br&gt;förbehållsbelopp och avgift beräknas. Vi har emellertid kommit fram till&lt;br&gt;att fribelopp inte erfordras med tanke på det relativt goda privatekono-&lt;br&gt;miska utfall som gäller för förtidspensionärer inom ramen för grund-&lt;br&gt;garantin och förbehållsbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Effekter för enskilda och kommuner&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;För analys av modellen för ett kommunalt högkostnadsskydd för service,&lt;br&gt;omvårdnad och vård har uppgifter om vårdkonsumtion, avgifter och&lt;br&gt;vårdkostnader inhämtats från 13 av landets kommuner. Vid valet av&lt;br&gt;kommuner har representativitet inte eftersträvats. Istället har utredningen&lt;br&gt;haft ambitionen att välja ut ett mindre antal kommuner som sinsemellan&lt;br&gt;uppvisar en stor spännvidd när det gäller kommunala kostnader och&lt;br&gt;villkor som erbjuds äldre i form av skatter, kommunala bostadstillägg&lt;br&gt;och avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom SCB-statistik och direkt från kommunerna har uppgifter in-&lt;br&gt;hämtats om konsumtionen efter ålder och kön av social hemhjälp,&lt;br&gt;omvårdnad i ålderdomshem och i sjukhem. Vidare har avgiftsreglerna i&lt;br&gt;respektive kommun inhämtats samt personalkostnader för service,&lt;br&gt;omvårdnad och vård beräknats.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Boende- och matkostnader&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För sjukhem och ålderdomshem med helinackordering finns ingen sam-&lt;br&gt;lad statistik om kostnader för själva boendet. En bedömning av boende-&lt;br&gt;kostnader måste av det skälet bygga på en selektiv information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt gäller att nuvarande helinackorderingsboenden som regel har&lt;br&gt;en låg boendestandard. I ålderdomshem har i stort sett alla ett eget rum&lt;br&gt;men bostadsytan är ofta liten, två personer delar ibland hygienutrymme&lt;br&gt;och oftast har den enskilde varken kokvrå eller kokskåp i rummet. I&lt;br&gt;sjukhem bor en majoritet av de äldre i tvåbädds- eller fyrbäddsrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de tretton testkommunema anger fyra en hyreskostnad i ålderdoms-&lt;br&gt;hem. Hyrorna varierar för enkelrum från 405 kronor till 1 645 kronor&lt;br&gt;per månad beroende på ytstorlek och annan standard. Rum för sam-&lt;br&gt;boende personer finns även i materialet och varierar i kostnad mellan&lt;br&gt;1 400 kronor och 2 800 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För analysen och för beräkning av statens kostnad för bostadsbidrag&lt;br&gt;antar vi en genomsnittskostnad för boende i ålderdomshem på 1 500&lt;br&gt;kronor och i sjukhem på 1 000 kronor. För samboende i ålderdomshem&lt;br&gt;antas en kostnad på 2 500 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De aktuella kostnaderna för måltider i särskilda boendeformer varierar&lt;br&gt;mellan de 13 kommunerna. I stort sett alla förutom Stockholm tar ut&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omkring 70 kronor per dygn för mat och kaffe. I Stockholm är kost-&lt;br&gt;naden större och kan variera mellan 85 och 100 kronor per dygn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För testning har utredningen valt det belopp som har angivits i grund-&lt;br&gt;garantin, dvs. 2 200 kronor per månad för en ensamstående person och&lt;br&gt;4 000 kronor för samboende.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Effekter för enskilda vid varierande inkomster&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningen redovisar först typfall i fråga om det kommunala högkost-&lt;br&gt;nadsskyddets effekter för enskilda. Beräkningarna för dessa typfall gäller&lt;br&gt;fyra olika inkomstnivåer för en ålderspensionär, samboende ålderspen-&lt;br&gt;sionärer och en förtidspensionär. För ålderdomshem och sjukhem antas&lt;br&gt;nuvarande avgiftsuttag ske med utgångspunkt från reglerna i socialtjänst-&lt;br&gt;förordningen om helinackordering i ålderdomshem och reglerna i lagen&lt;br&gt;om allmän försäkring om avgiftuttag vid vistelse i sjukhem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultaten av analysen är att ensamstående ålderspensionärer genom&lt;br&gt;det nya systemet får något lägre kostnader totalt sett vid boende i&lt;br&gt;ålderdomshem jämfört med nuvarande avgiftssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personer i sjukhemsboende ökar kostnaderna väsentligt i förhållan-&lt;br&gt;de till den nuvarande situationen. Denna effekt är förväntad och visar&lt;br&gt;tydligt de mycket olika villkor som för närvarande gäller vid omvårdnad&lt;br&gt;i sjukhem och i ålderdomshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämförelsen av nuvarande hemhjälpsavgifter med ett maximalt uttag av&lt;br&gt;avgifter för service, omvårdnad och vård i ordinärt boende visar att det&lt;br&gt;föreslagna högkostnadsskyddet jämnar ut de skillnader i avgifter som i&lt;br&gt;dag finns mellan kommunerna. Kommuner med ett högt avgiftsuttag&lt;br&gt;måste till följd av högkostnadsskyddet sänka sina avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samboende ålderspensionärer och för förtidspensionärer är effek-&lt;br&gt;terna i stort sett desamma som för ensamstående ålderspensionärer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Genomsnittliga effekter för enskilda i 13 kommuner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i fördelningen av personer i olika omvårdnadsformer&lt;br&gt;i de 13 kommunerna har ett slumpmässigt urval gjorts av ensamstående&lt;br&gt;personer som använder tjänster inom respektive omvårdnadsform. De&lt;br&gt;valda personernas inkomster och nuvarande avgifter utgör utgångspunkt&lt;br&gt;för jämförelser med samma personers situation enligt det föreslagna&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analysen ger i stort sett samma bild av effekter som i beräkningarna&lt;br&gt;av typfall. Totalt sett minskar kostnaderna för personer som bor på&lt;br&gt;ålderdomshem medan personer som bor på sjukhem får ökade kost-&lt;br&gt;nader. För personer som erhåller service, omvårdnad och vård (hem-&lt;br&gt;hjälp) i ordinärt boende ökar kostnaderna om avgifter tas ut upp till&lt;br&gt;taket för högkostnadsskyddet eller upp till självkostnaden för givna&lt;br&gt;tjänster i de fall där den enskilde har en mindre konsumtion i förhållan-&lt;br&gt;de till inkomsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammantagna effekter i testkommunema för enskilda,&lt;br&gt;kommuner och stat vid maximalt uttag av avgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i ett antagande om att personer i ålderdomshem och&lt;br&gt;i sjukhem får betala avgift upp till högkostnadsskyddet och att även&lt;br&gt;avgifter tas ut till taknivån eller till självkostnad för service, omvårdnad&lt;br&gt;och vård i ordinärt boende blir de sammantagna effekterna att kommu-&lt;br&gt;nerna kan tillgodogöra sig nya intäkter, medan staten förlorar intäkter&lt;br&gt;samt enskildas kostnader ökar vid sjukhemsboende och vid ett maximalt&lt;br&gt;avgiftsuttag i ordinärt boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom att stat och försäkring förlorar nuvarande intäkter av avgifter&lt;br&gt;för sjukhem, får staten nya kostnader för bostadsbidrag. Med utgångs-&lt;br&gt;punkt från antanganden om att samtliga personer i ålderdomshem och&lt;br&gt;sjukhem som kan få bostadsbidrag även söker och får detta och att&lt;br&gt;hyrorna är 1 500 kronor för ålderdomshem och 1 000 kronor for sjuk-&lt;br&gt;hem, har statens kostnader för bostadsbidrag i nämnda boendeformer&lt;br&gt;beräknats till ca 300 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen gör den samlade bedömningen att det föreslagna kommu-&lt;br&gt;nala högkostnadsskyddet med grundgaranti och förbehållsbelopp medger&lt;br&gt;en neutral avgiftssättning för kommunal service, omvårdnad och vård&lt;br&gt;oberoende av den boendeform som den enskilde bor i. Genom högkost-&lt;br&gt;nadsskyddet skapas förutsättningar för att upphäva de väsentligt olika&lt;br&gt;ekonomiska villkor för enskilda som gäller för närvarande i ålderdoms-&lt;br&gt;hem och i sjukhem. Som visas av analysen blir den generella effekten av&lt;br&gt;förslaget att personer boende i ålderdomshem får något lägre kostnader&lt;br&gt;än i dag, medan personer som bor i sjukhem i genomsnitt får väsentligt&lt;br&gt;högre kostnader än de som gäller i dag. Denna effekt är förväntad och&lt;br&gt;visar tydligt de mycket olika villkor som gäller för närvarande vid&lt;br&gt;omvårdnad i sjukhem och i ålderdomshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslagna kommunala högkostnadsskyddet är enligt utredningens&lt;br&gt;mening väl avvägt. Utformningen av skyddet möjliggör en rättvis&lt;br&gt;avgiftssättning samtidigt som kommunerna genom systemet tillförsäkras&lt;br&gt;nya intäkter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Motiv för föreslagna lagändringar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om ett kommunalt högkostnadsskydd för service,&lt;br&gt;omvårdnad och vård förutsätter olika författningsändringar. Högkost-&lt;br&gt;nadsskyddet som sådant behöver lagregleras. Modellen för högkost-&lt;br&gt;nadsskyddet förutsätter därtill att regler om hel inackordering i ålder-&lt;br&gt;domshem upphävs och att undantagsregler som gäller boende och&lt;br&gt;omvårdnad i de till kommunerna överförda sjukhemmen slopas. Ut-&lt;br&gt;redningens inriktning att skapa en neutralitet i fråga om avgifters styref-&lt;br&gt;fekter innebär även att ändringar blir nödvändiga i fråga om reglerna&lt;br&gt;angående de inrättningar för långtidssjukvård som kommunen har ett&lt;br&gt;betalningsansvar för enligt 4 och 5 §§ lagen (1990:1404) om kommuner-&lt;br&gt;nas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens principiella utgångspunkter föranleder vidare lagändring-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ar inom områden som i mer eller mindre omfattning påverkar den en-&lt;br&gt;skilde. Dessa områden avser kostnadsansvaret för resor till och från&lt;br&gt;sjukvård, inklusive dagsjukvård i kommunal regi samt läkemedel,&lt;br&gt;läkarvård och kostnadsfria förbrukningsartiklar till personer i de sjuk-&lt;br&gt;hem som har överförts till kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förändring av kostnadsansvar mellan kommuner,&lt;br&gt;landsting och stat&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De praktiska konsekvenserna av utredningens författningsförslag följs&lt;br&gt;upp genom redovisning av förändringar som gäller ansvar, kostnader&lt;br&gt;och intäkter hos kommuner, landsting, stat och försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Avgifter för vård i sjukhem&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Avgifter för vård i sjukhem och andra vårdinrättningar som kommuner-&lt;br&gt;na har övertagit från landstingen tas i dag ut av de allmänna försäkrings-&lt;br&gt;kassorna och riksförsäkringsverket via avdrag på de allmänna pensions-&lt;br&gt;förmånerna. Med det nya systemet kommer avgifterna att uppbäras av&lt;br&gt;kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utredningens modell minskar avgiftsinkomsterna för stat och&lt;br&gt;försäkring med sammanlagt ca 560 miljoner kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Resor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Landstingen har fr.o.m den 1 januari 1992 administrativt och ekono-&lt;br&gt;miskt ansvar för reseersättningar vid resor till och från besök i hälso-&lt;br&gt;och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För personer som vistas i ett sjukhem eller annan vårdinrättning som&lt;br&gt;har övertagits av en kommun lämnar landstinget ersättning för resekost-&lt;br&gt;nader i samband med att vistelsen vid inrättningen inleds och avslutas.&lt;br&gt;Om en person under tiden för vistelsen i vårdinrättningen behöver&lt;br&gt;besöka landstingets öppna eller slutna hälso- och sjukvård råder det för&lt;br&gt;närvarande oklarhet om ersättning för resekostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resor mellan särskilda boendeformer, sjukhem såväl som övriga, och&lt;br&gt;bostäder med särskild service och dagsjukvård i regi av kommunen&lt;br&gt;anses för närvarande inte som en sjukresa utan som en överflyttnings-&lt;br&gt;resa mellan vårdinrättningar. För dessa resor har kommunen kostnads-&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens modell innebär att särskilda boendeformer och bostäder&lt;br&gt;med särskild service skall fullt ut accepteras som boendeformer. Mer-&lt;br&gt;parten personer har i dessa ett stadigvarande boende. Med detta följer&lt;br&gt;att resor till sjukvård i regi av kommunen, landstinget eller till sjukför-&lt;br&gt;säkringen ansluten privatpraktiserande vårdgivare skall bli ersättnings-&lt;br&gt;berättigad. Resekostnader utöver den enskildes avgiftstak, för närva-&lt;br&gt;rande högst 40 kronor per enkelresa, ersätts av landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanlagt ökar landstingens kostnader för sjukresor med uppskatt- Prop. 1992/93:129&lt;br&gt;ningsvis högst 32 miljoner kronor. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Läkemedel och läkarvård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Läkemedel tillhandahålls i dag kostnadsfritt av landstingen för personer&lt;br&gt;boende i sjukhem. Även läkarvård ges utan extra kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Apoteksbolaget har gjort en överslagsberäkning omfattande ca 4 000&lt;br&gt;platser på de sjukhem som finns i olika delar av landet. Med ledning&lt;br&gt;härav har beräknats att under år 1991 var den genomsnittliga årskost-&lt;br&gt;naden 4 120 kronor för läkemedel per vårdplats. Totalt för riket innebär&lt;br&gt;det en årskostnad på 128 miljoner kronor för de sjukhem som har&lt;br&gt;övertagits. Vid antagande om en genomsnittlig årskostnad på 4 120&lt;br&gt;kronor per vårdplats uppgår utgiftsminskningen för landstingen till&lt;br&gt;motsvarande belopp om principen tillämpas och kostnadsansvaret för&lt;br&gt;läkemedel övergår till staten och försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den enskilde blir merkostnaden högst lika stor som högkostnads-&lt;br&gt;skyddet inom öppen hälso- och sjukvård. Eftersom även läkarvård ingår&lt;br&gt;i detta högkostnadsskydd måste ett antagande göras om hur mycket av&lt;br&gt;den enskildes merkostnad som faller på stat och försäkring respektive&lt;br&gt;landsting. Utredningen har antagit att merkostnaden fördelas lika på stat&lt;br&gt;och försäkring respektive landsting, dvs. att hälften tillfaller vardera&lt;br&gt;staten och landstinget. Den genomsnittliga gränsen för högkostnadsskyd-&lt;br&gt;det var i mars 1992 ca 1 175 kronor, med hänsyn tagen till fördelningen&lt;br&gt;i landet av antalet sjukhemsplatser. För stat och försäkring blir därmed&lt;br&gt;kostnaden 4 120-588 kronor eller 3 532 kronor per plats. Denna summa&lt;br&gt;motsvarar 110 miljoner kronor per år. För den enskilde blir det en&lt;br&gt;genomsnittlig merutgift på 1 175 kronor som medför ökade inkomster&lt;br&gt;för staten och landstingen med vardera 18 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Kostnadsfria förbrukningsartiklar (KOFFA)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av 6 § lagen om begränsning av läkemedelskostnader m.m framgår att&lt;br&gt;vissa förbrukningsartiklar kostnadsfritt skall tillhandahållas den som på&lt;br&gt;grund av allvarlig sjukdom eller efter behandling för sådan sjukdom är i&lt;br&gt;fortlöpande behov av artiklarna. Nämnda paragraf avser öppenvård och&lt;br&gt;är därmed i princip tillämplig vid vård på de inrättningar som överförts&lt;br&gt;från landsting till kommuner. Vid öppen vård har staten hela kostnads-&lt;br&gt;ansvaret för artiklarna. I avvaktan på resultaten av denna utrednings&lt;br&gt;översyn har riksdagen dock beslutat om undantag fr.o.m. år 1992 så att&lt;br&gt;kommunen enligt 10 § samma lag har kostnadsansvar för de kostnadsfria&lt;br&gt;förbrukningsartiklar som enskilda erhåller vid vård i överförda inrätt-&lt;br&gt;ningar. För dessa kostnader har kommunerna fått ersättning i samband&lt;br&gt;med skatteväxlingen till följd av äldrereformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av förbrukningsartiklarna är det produkter för användning vid diabetes&lt;br&gt;samt olika former av stomi och inkontinens som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget antas att kommunernas nuvarande kostnader för kost-&lt;br&gt;nadsfria förbrukningsartiklar i övertagna sjukhem uppgår till ca 110&lt;br&gt;miljoner kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsansvaret överförs med utredningens modell till staten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bostadsbidrag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förutom att stat och försäkring inte kommer att uppbära nuvarande&lt;br&gt;intäkter av avgifter för sjukhem m.m., får staten nya kostnader för&lt;br&gt;bostadsbidrag. I avsaknad av andra uppgifter än de som gäller beräk-&lt;br&gt;ningarna för de 13 testkommunema redovisas i betänkandet en generali-&lt;br&gt;sering till nationell nivå av nämnda beräkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt från antagandena om att samtliga personer boende i&lt;br&gt;ålderdomshem och sjukhem som kan få bostadsbidrag även söker och&lt;br&gt;beviljas detta samt att hyrorna är 1 500 kronor för ålderdomshem och&lt;br&gt;1 000 kronor för sjukhem, görs bedömningen att statens kostnader för&lt;br&gt;bostadsbidrag i nämnda boendeformer i hela landet kan beräknas till ca&lt;br&gt;300 miljoner kronor per år.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förändrad kostnadsfördelning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För stat och försäkring innebär omfördelningen av kostnader och intäk-&lt;br&gt;ter en sammantagen merkostnad på drygt 1 000 miljoner kronor till följd&lt;br&gt;av att debitering och uppbörd av sjukhemsavgifter övergår till kommu-&lt;br&gt;nerna, att kostnaderna ökar för läkemedel och förbrukningsartiklar samt&lt;br&gt;att kostnader tillkommer för bostadsbidrag till personer i ålderdomshem&lt;br&gt;och i sjukhem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner och landsting får intäkter av omfördelningen. För kommu-&lt;br&gt;nerna blir dessa 700 miljoner kronor och för landstingen drygt 100&lt;br&gt;miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kommunerna gäller att utöver redovisade uppgifter i avsnittet,&lt;br&gt;även ytterligare intäkter tillkommer genom att den kommunala högkost-&lt;br&gt;nadsskyddsmodellen ger totalt mer intäkter från personer som bor i&lt;br&gt;sjukhem än de som för närvarande uppbärs av stat och försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De omfördelningar av kostnader och intäkter som följer av utred-&lt;br&gt;ningens förslag innebär inte något realt sett ökat resurstryck för stat,&lt;br&gt;landsting och kommuner utöver nya kostnader för staten för bostads-&lt;br&gt;bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen förutsätter att omfördelningarna av kostnader och intäkter&lt;br&gt;blir föremål för förhandlingar mellan staten och landsting och kommu-&lt;br&gt;ner. Effekterna för kommunerna av att mervärdeskatt vid byggande av&lt;br&gt;nya särskilda boendeformer inte kan lyftas av såsom gäller i dag för&lt;br&gt;vårdinrättningar, bör tas med i förhandlingarna. Utredningens bedöm-&lt;br&gt;ning beträffande bostadsbidrag till personer i ålderdomshem och i&lt;br&gt;sjukhem bör även beaktas av regeringen i samband med att regeringen&lt;br&gt;förelägger riksdagen en proposition om bostadsstöd till pensionärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidpunkt för genomförande av utredningens förslag&lt;br&gt;Utredningen har gjort bedömningen att förslagen i betänkandet bör&lt;br&gt;genomföras vid samma tidpunkt som ett nytt bostadsstöd för pensionärer&lt;br&gt;införs. Skälet till detta är att utredningens huvudförslag om ett statligt&lt;br&gt;reglerat kommunalt högkostnadsskydd för service, omvårdnad och vård&lt;br&gt;är systematiskt kopplat till KBT-utredningens förslag om bostadsstöd till&lt;br&gt;pensionärer. KBT-utredningen har i sitt betänkande angett att ett nytt&lt;br&gt;bostadsstöd bör införas fr.o.m. den 1 juli 1993. Med utgångspunkt från&lt;br&gt;detta föreslår Adelavgiftsutredningen att förslagen i detta betänkande&lt;br&gt;genomförs från samma tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition...................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...........................2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning ...............................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund ...............................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden.............................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förändring av kostnadsansvar mellan kommuner, landsting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och stat ................................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förändrad kostnadsfördelning...................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande.............................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag........................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering ..........................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1980:620)........................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen (1982:763) .......................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:1404) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård ...............................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän försäkring.......................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:49) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsning av&amp;nbsp;läkemedelskostnader, m.m........25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan&amp;nbsp;&amp;nbsp;..............................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut .................................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av Ädelavgiftsutredningens betänkande&lt;br&gt;(SOU 1992:50) Avgifter och högkostnadsskydd inom&lt;br&gt;äldre- och handikappomsorgen...............27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42203, Stockholm 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SoU12</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-11-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-11-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-11-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-11-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>(-)</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 04:09:48</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG03129</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:38</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 04:09:48</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG03129</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__129.pdf</filnamn>
<filstorlek>1934710</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/6E14B18B-D758-4536-9316-B5A57AB6830D</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:SoU12</uppgift>
<ref_dok_id>GG01SoU12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:129&lt;br/&gt;
Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:129 Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:129&lt;br/&gt;
Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:129 Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:129&lt;br/&gt;
Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:129 Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:129&lt;br/&gt;
Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:129 Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bo Holmberg  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:129&lt;br/&gt;
Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:129 Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bo Holmberg  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:129&lt;br/&gt;
Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:129 Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karin Israelsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:129&lt;br/&gt;
Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:129 Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karin Israelsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Söderberg  (-)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:129&lt;br/&gt;
Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</uppgift>
<ref_dok_id>GG02So8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:129 Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Söderberg  (-)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>