<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228048</hangar_id>
 <dok_id>GG03126</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>126</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:126</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>126</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-10-29 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:45:40</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:01:35</publicerad>
 <titel>om valuta- och kreditreglering</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03126/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03126</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03126</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1992/93:126&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om valuta- och kreditreglering&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03126/prop_199293__126-1.png" style="width:39pt;height:31pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03126/prop_199293__126-2.png" style="width:38pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1992/93:126&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 29 oktober 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bo Lundgren&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel&lt;br&gt;(LKM) och lagen (1990:749) om valutareglering (VRL) skall ersättas&lt;br&gt;med en ny lag om valuta- och kreditreglering med i huvudsak samma&lt;br&gt;innehåll som VRL, men med kompletterande bestämmelser om att vissa&lt;br&gt;kreditregleringsinstrument får användas då valutaregleringen är i kraft.&lt;br&gt;Dessa instrument föreslås vara i huvudsak desamma som i LKM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutareglering får enligt nuvarande lagstiftning, efter förordnande av&lt;br&gt;regeringen, tillämpas i krig eller krigsfara eller vid allvarliga störningar&lt;br&gt;till följd av utomordentligt stora kortfristiga kapitalrörelser. I&lt;br&gt;lagrådsremissen föreslås att valutareglering i fredstid endast får tillämpas&lt;br&gt;om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av&lt;br&gt;en allvarlig olycka, våldshandling, epidemi eller liknande eller av&lt;br&gt;utomordentligt stora kortfristiga kapitalrörelser och det är uppenbart att&lt;br&gt;andra åtgärder inte är möjliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vidare att Riksbanken, efter förordnande från&lt;br&gt;regeringen, får tillgripa kreditreglerande medel om så behövs för att&lt;br&gt;stärka effektiviteten i valutaregleringen. Kreditregleringar får därmed&lt;br&gt;endast användas då valutareglering är i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande kreditregleringar föreslås kunna användas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken får fastställa högsta belopp för utlåning (utlåningsreg-&lt;br&gt;lering).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 126&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligationer och andra fordringsrätter får inte ges ut utan tillstånd av Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;Riksbanken (emissionskontroll).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken får fastställa högsta eller högsta genomsnittlig utlånings-&lt;br&gt;ränta (räntereglering).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken får fastställa att en viss andel av kreditinstitutens totala&lt;br&gt;placeringar eller av förändringen av dessa skall göras i vissa särskilt&lt;br&gt;angivna tillgångar (placeringskrav).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen föreslås att Riksbanken skall administrera valuta- och kredit-&lt;br&gt;reglering enligt de allmänna regler som finns i Riksbankslagen. Bestäm-&lt;br&gt;melserna om valutastyrelsen och valutadirektionen enligt nuvarande VRL&lt;br&gt;föreslås därför slopade.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om valuta- och kreditreglering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. Förordnande om valutareglering och kreditreglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen får, efter samråd med Riksbanken, förordna om&lt;br&gt;valutareglering om Sverige är i krig eller krigsfara. Regeringen får&lt;br&gt;också, på framställning av Riksbanken, förordna om valutareglering om&lt;br&gt;det råder utomordentliga förhållanden som är föranledda av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. krig eller krigsfara som Sverige har befunnit sig i,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. krig utanför Sveriges gränser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en allvarlig olycka, våldshandling, epidemi eller liknande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utomordentligt stora kortfristiga kapitalrörelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får förordna om valutareglering enligt första stycket andra&lt;br&gt;meningen bara om det är uppenbart att andra åtgärder inte är tillräckliga&lt;br&gt;och möjliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen har förordnat om valutareglering, får regeringen på&lt;br&gt;framställning av Riksbanken också förordna om kreditreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om förutsättningarna enligt 1 § för valutareglering eller kreditreg-&lt;br&gt;lering inte längre är uppfyllda, skall regeringen omedelbart förordna att&lt;br&gt;regleringen skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förordnande om kreditreglering upphör att gälla senast när för-&lt;br&gt;ordnandet om valutareglering upphör att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Varje förordnande enligt 1 §, 2 kap. 2 § andra stycket eller 6 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 2 § tredje stycket skall inom en månad från beslutet underställas&lt;br&gt;riksdagen för godkännande. Om riksmöte inte pågår, skall förordnandet&lt;br&gt;underställas riksdagen inom en månad från början av det närmast följande&lt;br&gt;riksmötet. Om så inte sker inom rätt tid, upphör förordnandet att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Med kreditinstitut enligt denna lag avses de institut som anges i 3 §&lt;br&gt;lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. Valutareglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Valutareglering innebär att transaktioner, som är av sådan art att&lt;br&gt;de kan ha betydelse för valutapolitiken (valutatransaktioner) och som&lt;br&gt;anges i förordnandet om valutareglering, inte får genomföras utan&lt;br&gt;tillstånd av Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om regeringen har förordnat om valutareglering, får regeringen&lt;br&gt;förordna att Riksbanken för ett tillstånd till valutatransaktion får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ta ut en avgift som skall tillfalla Riksbanken, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bestämma att ett visst belopp under en viss tid skall vara insatt på&lt;br&gt;konto i Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen har förordnat om valutareglering, får regeringen Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;förordna att den som innehar utländska betalningsmedel, tillgodohavanden&lt;br&gt;på konton i utländskt myntslag eller utländska fondpapper skall erbjuda&lt;br&gt;Riksbanken att mot betalning i svenska kronor lösa in tillgångarna.&lt;br&gt;Riksbanken får, helt eller delvis, överlåta nämnda befogenhet till ett&lt;br&gt;kreditinstitut eller Postverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen av vissa ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Riksbanken får bemyndiga ett kreditinstitut eller Postverket att&lt;br&gt;meddela tillstånd enligt detta kapitel. Anser sig kreditinstitutet eller&lt;br&gt;Postverket inte kunna bifalla en ansökan, skall denna överlämnas till&lt;br&gt;Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om regeringen har meddelat ett förordnande om inlösen enligt 2 §&lt;br&gt;andra stycket och det råder oenighet om vilket värde i utländskt myntslag&lt;br&gt;som skall ligga till grund för ersättningen eller efter vilken kurs om-&lt;br&gt;räkningen till svenska kronor skall göras, skall ersättningen bestämmas&lt;br&gt;av en nämnd (valutanämnden).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valutanämnden skall bestå av tre personer. Regeringen utser ordföran-&lt;br&gt;de. En av de övriga ledamöterna utses av Riksbanken och den andra av&lt;br&gt;rikssammanslutningen för handelskamrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för sina beslut skall nämnden lägga en bedömning av det&lt;br&gt;pris och den kurs som skulle ha kunnat uppnås vid en frivillig avyttring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens beslut får överklagas till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldighet och kontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om regeringen har förordnat om valutareglering, får Riksbanken&lt;br&gt;meddela föreskrifter om skyldighet för den som för egen eller någon&lt;br&gt;annans räkning har gjort en valutatransaktion, att lämna de uppgifter och&lt;br&gt;visa upp de handlingar angående transaktionen som behövs för kontroll&lt;br&gt;av att valutaregleringen följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om regeringen har förordnat om valutareglering enligt 1 kap 1 §&lt;br&gt;första meningen eller andra meningen 1 eller 2, får regeringen förordna&lt;br&gt;att Riksbanken eller posttjänstemän som Riksbanken bestämmer har rätt&lt;br&gt;att öppna och granska de brev och andra försändelser till eller från&lt;br&gt;utlandet som finns inom Postverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om det med stöd av denna lag har föreskrivits begränsningar eller&lt;br&gt;förbud mot att föra tillgångar in i eller ut ur landet, får tullmyndigheterna&lt;br&gt;kontrollera att föreskrifterna följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kontrollen gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tullagen (1987:1065) i tillämpliga delar, varvid det som sägs om&lt;br&gt;varor skall avse tillgångar som omfattas av valutaregleringen, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bestämmelserna om förundersökning m.m., beslag, husrannsakan,&lt;br&gt;kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning i lagen (1960:418) om straff&lt;br&gt;för varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bryter mot ett förordnande om valutareglering eller mot ett förbud,&lt;br&gt;en föreskrift eller ett villkor som har meddelats med stöd av ett sådant&lt;br&gt;förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. låter bli att lämna en uppgift eller lämnar en oriktig uppgift och&lt;br&gt;därigenom föranleder att ett tillstånd till en valutatransaktion beviljas,&lt;br&gt;som annars inte skulle ha meddelats, eller att en valutatransaktion som&lt;br&gt;kräver tillstånd genomförs utan tillstånd, avgift eller deposition,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. använder sig av bulvan för att kringgå ett förbud som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av ett förordnande om valutareglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en gärning som avses i första stycket begåtts av grov oaktsamhet,&lt;br&gt;döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om ett brott som avses i 8 § första stycket är att anse som grovt,&lt;br&gt;döms till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om&lt;br&gt;gärningen har avsett mycket betydande belopp eller på något annat sätt&lt;br&gt;har varit av synnerligen allvarlig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § För försök till brott som avses i 8 § första stycket eller 9 § döms&lt;br&gt;till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om flera har medverkat till en i detta kapitel straffbelagd gärning,&lt;br&gt;tillämpas bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Allmänt åtal för brott som avses i 8-11 §§ får väckas endast efter&lt;br&gt;medgivande av Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Egendom som har varit föremål för brott som avses i 8 § första&lt;br&gt;stycket eller 9-11 §§ eller vederlag för sådan egendom får förklaras&lt;br&gt;förverkad helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för den egendom som avses i första stycket kan dess värde helt&lt;br&gt;eller delvis förklaras förverkat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om någon inte fullgör sådan skyldighet som anges i 5 §, får&lt;br&gt;Riksbanken förelägga honom vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § För att uppnå rättelse när en åtgärd har vidtagits i strid med ett&lt;br&gt;förordnande om valutareglering eller ett förbud, en föreskrift eller ett&lt;br&gt;villkor som har meddelats med stöd av ett sådant förordnande, får&lt;br&gt;Riksbanken förelägga vite. Föreläggandet får avse den som har rätt att&lt;br&gt;förfoga över den egendom åtgärden avsåg eller det som har trätt i den&lt;br&gt;egendomens ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande enligt första stycket får riktas mot den som sedan Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;åtgärden vidtagits har förvärvat rätt till egendomen eller till det som har&lt;br&gt;trätt i egendomens ställe bara om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvärvet har skett genom bodelning, arv, testamente eller gåva,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvärvaren har haft vetskap om eller skälig anledning till misstanke&lt;br&gt;om åtgärden och åsidosättandet av förbudet, föreskriften eller&lt;br&gt;villkoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något föreläggande att vidta rättelse får inte meddelas, om den egen-&lt;br&gt;dom som åtgärden avsåg, vederlag för den eller dess värde har förklarats&lt;br&gt;förverkat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om ett vite har förelagts med stöd av 14 eller 15 §, får inte dömas&lt;br&gt;till ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. Kreditreglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Kreditreglering innebär att Riksbanken får förordna om utlånings-&lt;br&gt;reglering, emissionskontroll, räntereglering och placeringskrav i enlighet&lt;br&gt;med vad som anges i regeringens förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Ett förordnande om kreditreglering kan gälla ett eller flera slag av&lt;br&gt;kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan på begäran av Riksbanken förordna att även annan som&lt;br&gt;yrkesmässigt och i betydande omfattning bedriver kreditgivning, samt,&lt;br&gt;när det gäller emissionskontroll, annan som offentligen utbjuder&lt;br&gt;obligationer och andra fördringsrätter som är avsedda för allmän&lt;br&gt;omsättning, skall kunna omfattas av kreditregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som omfattas av ett förordnande enligt andra stycket gäller i&lt;br&gt;tillämpliga delar vad som sägs om kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om det finns särskilda skäl får Riksbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. begränsa kreditregleringen till ett eller flera slag av institut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. undanta visst institut från kreditregleringen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utfärda olika föreskrifter för skilda institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlåningsreglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Med utlåningsreglering avses att ett högsta belopp (maximibelopp)&lt;br&gt;fastställs för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. disponerad utlåning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beviljad men ej disponerad utlåning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. garantiförbindelser som är knutna till kreditgivning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. värdet av lös egendom som i finansieringssyfte upplåts till nyttjande&lt;br&gt;(leasingobjekt) sedan ett förordnande om utlåningsreglering har trätt i&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utlåning jämställs likvider för fordringar som förvärvas i&lt;br&gt;finansieringssyfte (factoring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Riksbanken fästställer för en viss beräkningstidpunkt eller för en Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;viss beräkningsperiod ett maximibelopp enligt 4 § för utlåningens eller&lt;br&gt;garantiförbindelsernas storlek eller leasingobjektens värde. Därvid får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken ge skilda regler för utlåning, garantiförbindelser och&lt;br&gt;leasingobjekt avseende olika slags krediter eller leasingobjekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emissionskontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Med emissionskontroll avses att obligationer och andra fordrings-&lt;br&gt;rätter som är avsedda för allmän omsättning inte utan tillstånd av&lt;br&gt;Riksbanken får ges ut av någon annan än Riksgäldskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räntereglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Med räntereglering avses att högsta eller högsta genomsnittliga ränta&lt;br&gt;fastställs för utlåning av pengar. Sådan reglering omfattar inte ränta som&lt;br&gt;har fastställts enligt lag eller annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ränta likställs varje annan ersättning för lån av pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Placeringskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Med placeringskrav avses att vissa av ett kreditinstituts placeringar&lt;br&gt;vid en viss beräkningstidpunkt skall utgöra en viss andel av institutets&lt;br&gt;totala placeringar eller att förändringen under en beräkningsperiod av&lt;br&gt;sådana placeringar skall utgöra en viss procent av förändringen av de&lt;br&gt;totala placeringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Riksbanken anger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vilka placeringar som skall utgöra underlag för beräkningen enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den beräkningstidpunkt eller beräkningsperiod då placeringskravet&lt;br&gt;skall vara uppfyllt, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det procenttal som skall gälla för placeringskravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild avgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Ett kreditinstitut som åsidosätter en föreskrift som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av ett förordnande om kreditreglering skall betala en särskild&lt;br&gt;avgift till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om särskild avgift prövas av Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Den särskilda avgiften skall bestämmas som räntan på ett belopp&lt;br&gt;som Riksbanken fastställer (underlagsbeloppet). Räntesatsen skall&lt;br&gt;motsvara två gånger den räntesats som gäller enligt 52 § första och andra&lt;br&gt;styckena lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank. Avgiften skall&lt;br&gt;motsvara ränta enligt den angivna räntesatsen för tiden från den&lt;br&gt;föregående beräkningstidpunkten eller, om en tidigare beräkning inte har&lt;br&gt;skett, från det att föreskriften böljade tillämpas eller för beräkningsperio-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utlåningsreglering och placeringskrav skall beräkningstidpunkten Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;eller beräkningsperioden enligt första stycket vara den som avses i 5 §&lt;br&gt;respektive 9 §. För emissionskontroll och räntereglering bestämmer&lt;br&gt;Riksbanken beräkningstidpunkt eller beräkningsperiod särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Underlagsbeloppet skall utgöra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;för utlåningsreglering det belopp som maximibeloppet har&lt;br&gt;överskridits med,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för emissionskontroll den utestående lånesumman,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för räntereglering fem gånger det belopp med vilket räntan har&lt;br&gt;överstigit den ränta som skulle ha utgått enligt fastställd räntesats, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. för placeringskrav underskottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Om det finns särskilda skäl, får den särskilda avgiften sättas ned&lt;br&gt;helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifisskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Riksbanken får förelägga ett kreditinstitut att lämna de uppgifter&lt;br&gt;som Riksbanken anser nödvändiga för att bedöma om kreditreglering&lt;br&gt;behövs eller för att tillämpa ett meddelat förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som med uppsåt&lt;br&gt;låter bli att lämna en uppgift eller lämnar en oriktig uppgift i samband&lt;br&gt;med fullgörande av skyldighet enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en gärning som avses i första stycket begåtts av grov oaktsamhet,&lt;br&gt;döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om ett brott som avses i 15 § första stycket är att anse som grovt,&lt;br&gt;döms till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om brottet är grovt skall särskilt beaktas, om&lt;br&gt;gärningen har rört mycket betydande belopp eller kreditvolym eller på&lt;br&gt;annat sätt varit av synnerligen allvarlig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om flera har medverkat till en i detta kapitel straffbelagd gärning,&lt;br&gt;tillämpas bestämmelserna i 23 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Allmänt åtal för brott som avses i 15-17 §§ får väckas endast efter&lt;br&gt;medgivande av Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Om någon inte följer ett föreläggande enligt 14 §, får Riksbanken&lt;br&gt;förelägga honom vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § För att uppnå rättelse när en åtgärd har vidtagits i strid med en&lt;br&gt;föreskrift eller ett beslut om kreditreglering får Riksbanken förelägga&lt;br&gt;vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Om ett vite har förelagts med stöd av 19 §, får inte dömas till&lt;br&gt;ansvar för gärning som omfattas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Om ett vite har förelagts med stöd av 20 §, får särskild avgift&lt;br&gt;enligt 10-12 §§ inte tas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. Gemensamma bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Riksbanken skall meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för&lt;br&gt;tillämpningen av förordnanden enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tystnadsplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som har tagit befattning med ett ärende som avses i denna lag&lt;br&gt;får inte obehörigen röja vad han har fått veta om en enskilds personliga&lt;br&gt;eller ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot förbudet i första stycket skall inte dömas till&lt;br&gt;ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Beslut inom Riksbanken av annan än fullmäktige får överklagas till&lt;br&gt;fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av fullmäktige i frågor om att förelägga vite eller bestämma&lt;br&gt;särskild avgift får överklagas till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken får bestämma att ett beslut skall gälla omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då lagen (1990:749) om&lt;br&gt;valutareglering skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i riksdagsordningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelsen 9.8.1 till riksdagsord-&lt;br&gt;ningen&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.8.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i 8 § första stycket sägs om&lt;br&gt;beslut om åtal mot fullmäktig i&lt;br&gt;Riksbanken skall ej tillämpas i&lt;br&gt;fråga om brott, begånget i utöv-&lt;br&gt;ningen av Riksbankens beslutande-&lt;br&gt;rätt enligt lagen (1990:749) om&lt;br&gt;valutareglering och lagen&lt;br&gt;(1990:750) om betalningar till och&lt;br&gt;frän utlandet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i 8 § första stycket sägs om&lt;br&gt;beslut om åtal mot fullmäktig i&lt;br&gt;Riksbanken skall ej tillämpas i&lt;br&gt;fråga om brott, begånget i utöv-&lt;br&gt;ningen av Riksbankens beslutande-&lt;br&gt;rätt enligt lagen (1992:000) om&lt;br&gt;valuta- och kreditreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Riksdagsordningen omtryckt 1992:43.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 28 § lagen (1983:890) om allemanssparande&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banken bestämmer för varje bosparlån de närmare villkoren och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslutar om sådant lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bankens prövning av&lt;br&gt;ansökan om bosparlån gäller de&lt;br&gt;föreskrifter som Riksbanken har&lt;br&gt;meddelat med stöd av lagen&lt;br&gt;(1974:922) om kreditpolitiska&lt;br&gt;medel och de föreskrifter i övrigt&lt;br&gt;om kreditgivning som gäller för&lt;br&gt;banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bankens prövning av&lt;br&gt;ansökan om bosparlån gäller de&lt;br&gt;föreskrifter som Riksbanken har&lt;br&gt;meddelat med stöd av lagen&lt;br&gt;(1992:000) om valuta- och kredit-&lt;br&gt;reglering och de föreskrifter i&lt;br&gt;övrigt om kreditgivning som gäller&lt;br&gt;för banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1986:522.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för&lt;br&gt;riksdagens ombudsmän&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1986:765) med instruktion för&lt;br&gt;riksdagens ombudsmän skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ombudsmännens tillsyn står&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. statliga och kommunala myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. annan som innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer myndig-&lt;br&gt;hetsutövning, såvitt avser denna hans verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. tjänstemän och uppdragstagare i statliga affärsverk, när de för&lt;br&gt;verkens räkning fullgör uppdrag i sådana aktiebolag där staten genom&lt;br&gt;verken utövar ett bestämmande inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om befattningshavare vid försvarsmakten omfattar tillsynen&lt;br&gt;dock endast befäl av lägst fänriks grad och dem som innehar motsvaran-&lt;br&gt;de tjänsteställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmännens tillsyn omfattar ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. riksdagens ledamöter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;riksdagens förvaltningsstyrelse, riksdagens valprövningsnämnd,&lt;br&gt;riksdagens besvärsnämnd eller kammarsekreteraren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;riksbanksfullmäktige, riks- 3. riksbanksfullmäktige, riks-&lt;br&gt;bankschefen och vice riksbanks- bankschefen och vice riksbanks-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;chefer, utom såvitt avser del-&lt;br&gt;tagande i utövning av Riksbankens&lt;br&gt;beslutanderätt enligt lagen&lt;br&gt;(1990:749) om valutareglering och&lt;br&gt;lagen (1990:750) om betalningar&lt;br&gt;till och från utlandet m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. regeringen eller statsråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. justitiekanslem samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;chefer, utom såvitt avser del-&lt;br&gt;tagande i utövning av Riksbankens&lt;br&gt;beslutanderätt enligt lagen&lt;br&gt;(1992:000) om valuta- och kredit-&lt;br&gt;reglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. ledamöter av beslutande kommunala församlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmännen står ej under tillsyn av varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med befattningshavare förstås i denna lag, om inte annat framgår av&lt;br&gt;sammanhanget, person som står under ombudsmännens tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lenaste lydelse 1990:755.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr0&lt;/sup&gt;P- 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa&lt;br&gt;förvaltningsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:205) om rättsprövning av&lt;br&gt;vissa förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är&lt;br&gt;bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie&lt;br&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte heller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut av arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut om svenskt medborgarskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beslut om utlänningars vistelse i riket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller tjänstgö&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring inom försvarsmakten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. beslut som rör skatter eller avgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. beslut enligt lagen (1974:922)&lt;br&gt;om kreditpolitiska medel eller&lt;br&gt;beslut i frågor om allmän lik-&lt;br&gt;viditetsindragning eller allmän&lt;br&gt;prisreglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. beslut enligt lagen (1988:558) om förbud mot utförse av krigsmate-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. beslut enligt lagen (1992:000)&lt;br&gt;om valuta- och kreditreglering eller&lt;br&gt;beslut i frågor om allmän lik-&lt;br&gt;viditetsindragning eller allmän&lt;br&gt;prisreglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riel, m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. andra beslut enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverk-&lt;br&gt;ningen av krigsmateriel, m.m. än sådana som avser återkallelse av&lt;br&gt;tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § 3-5 lagen&lt;br&gt;(1984:3) om kärnteknisk verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. beslut enligt lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa&lt;br&gt;produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1991:342.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:846) om ungdomsbosparande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 16 § lagen (1988:846) om ungdomsbospa-&lt;br&gt;rande skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den bank som svara för lån enligt 15 § bestämmer de närmare villkoren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och beslutar om lån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bankens prövning av an-&lt;br&gt;sökan om lån gäller de föreskrifter&lt;br&gt;som Riksbanken har meddelat med&lt;br&gt;stöd av lagen (1974:922) om&lt;br&gt;kreditpolitiska medel och de före-&lt;br&gt;skrifter i övrigt som gäller för&lt;br&gt;banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bankens prövning av an-&lt;br&gt;sökan om lån gäller de föreskrifter&lt;br&gt;som Riksbanken har meddelat med&lt;br&gt;stöd av lagen (1992:000) om&lt;br&gt;valuta- och kredit reg ler ing och de&lt;br&gt;föreskrifter i övrigt som gäller för&lt;br&gt;banken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1992/93:126&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:1385) om Sveriges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 21 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 55 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1992/93:65 Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal mot vice riksbankschef för&lt;br&gt;brott som han begått i utövningen&lt;br&gt;av sin tjänst får beslutas endast av&lt;br&gt;finansutskottet eller av fullmäktige.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte i fråga om&lt;br&gt;brott som begåtts i utövningen av&lt;br&gt;Riksbankens beslutanderätt enligt&lt;br&gt;lagen (1990:749) om valutaregle-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal mot vice riksbankschef för&lt;br&gt;brott som han begått i utövningen&lt;br&gt;av sin tjänst får beslutas endast av&lt;br&gt;finansutskottet eller av fullmäktige.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte i fråga om&lt;br&gt;brott som begåtts i utövningen av&lt;br&gt;Riksbankens beslutanderätt enligt&lt;br&gt;lagen (1992:000) om valuta- och&lt;br&gt;kreditreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,&lt;br&gt;Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck,&lt;br&gt;Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Lundgren&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om valuta- och kreditreglering&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Inom Finansdepartementet har gjorts en översyn av vilka regleringar som&lt;br&gt;behövs för penning- och valutapolitiska ändamål. Resultatet av översynen&lt;br&gt;har presenterats i en promemoria, Fullmaktslagstiftning om valuta-&lt;br&gt;reglering och kreditreglering (Ds 1992:69). Behovet av reglerande medel&lt;br&gt;i krig och krigsfara har också utretts av en arbetsgrupp inom Finans-&lt;br&gt;departementet (Fi 1989: A) som nyligen överlämnat sitt betänkande&lt;br&gt;Ekonomisk politik under kriser och krig (SOU 1992:75).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ovan nämnda promemorian har remissbehandlats. Till protokollet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 detta ärende bör fogas en sammanställning över remissinstanserna som&lt;br&gt;bilaga 1. Remissvaren finns tillgängliga i Finansdepartementets akt, dnr&lt;br&gt;3629/92.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 15 oktober 1992 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över ett inom Finandepartementet upprättat förslag till lag om&lt;br&gt;valuta- och kreditreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i yttrande den 29 oktober 1992 lämnat förslaget utan&lt;br&gt;erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Gällande regler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kreditregleringar användes regelmässigt fram till 1980-talet. Under detta&lt;br&gt;decennium avvecklades emellertid användningen av reglerande medel&lt;br&gt;successivt. Efter avskaffandet av huvuddelen av valutaregleringen 1989&lt;br&gt;kan penning- och valutapolitiken i allt väsentligt sägas bedrivas utan&lt;br&gt;reglerande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk penning- och valutapolitik bedrivs numera via de finansiella&lt;br&gt;marknaderna. Det innebär att Riksbanken söker påverka marknads-&lt;br&gt;räntorna genom köp och försäljningar av värdepapper, vilka ändrar&lt;br&gt;bankernas tillgång till likvida medel (reserver). På motsvarande sätt&lt;br&gt;använder Riksbanken köp och försäljningar av valuta för att påverka&lt;br&gt;utvecklingen på valutamarknaden och kronans värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler som anger ramarna för Riksbankens agerande på dessa mark- Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;nader finns upptagna i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank. Där&lt;br&gt;preciseras exempelvis Riksbankens möjligheter att köpa och sälja valutor&lt;br&gt;och värdepapper, liksom möjligheterna att i penningpolitiskt syfte bevilja&lt;br&gt;krediter respektive ta emot inlåning från bankerna. Villkoren för denna&lt;br&gt;in- och utlåning är en viktig del i Riksbankens system för räntestyming.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av dessa styrmedel, som för enkelhets skull kan kallas&lt;br&gt;marknadskonförma, finns en grupp s.k. reglerande kreditpolitiska medel,&lt;br&gt;se exempelvis Kreditpolitiska utredningens betänkande En effektivare&lt;br&gt;kreditpolitik (SOU 1982:52). Dessa är inte upptagna i riksbankslagen&lt;br&gt;utan i en särskild fullmaktslag, lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel&lt;br&gt;(LKM). De kreditpolitiska medlen enligt denna lag är likviditetskrav,&lt;br&gt;utlåningsreglering, emissionskontroll, allmän och särskild placeringsplikt,&lt;br&gt;samt räntereglering. De är reglerande till sin karaktär genom att de&lt;br&gt;innebär att Riksbanken kan ges fullmakt att direkt föreskriva hur kredit-&lt;br&gt;institutens balansräkningar skall vara sammansatta eller vilka räntevillkor&lt;br&gt;kreditinstituten får tillämpa. Tidigare behandlades även kassakrav i LKM,&lt;br&gt;men de är sedan år 1989 inkluderade bland styrmedlen i riksbankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken får ta dessa styrmedel i anspråk först efter förordnande av&lt;br&gt;regeringen. Lagen är vidare tidsbegränsad till att gälla i tre år. Den har&lt;br&gt;dock regelbundet förlängts av riksdagen och är för närvarande i kraft till&lt;br&gt;utgången av år 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från lagens införande och fram till mitten av 1980-talet var många av&lt;br&gt;dessa styrmedel mer eller mindre regelmässigt i bruk. Genom omlägg-&lt;br&gt;ningen av penningpolitiken i riktning mot marknadskonförma styrmedel&lt;br&gt;kom emellertid LKM:s betydelse att minska successivt. Det sista styr-&lt;br&gt;medel som tillämpades var räntereglering avseende försäkringsbolagens&lt;br&gt;utlåning i syfte att förhindra utlåning i indexrelaterade former. Tillämp-&lt;br&gt;ningen av denna reglering upphörde i september 1991. Regeringens&lt;br&gt;förordnande vad gäller ränteregleringen upphörde vidare vid utgången av&lt;br&gt;1991. Idag är således ingen del av LKM i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Närmare om kreditreglering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;LKM är som nämnts utformad som en fullmaktslag. I 3 § stadgas: &amp;quot;Om&lt;br&gt;det behövs för att uppnå de mål som fastställts för riksbankens penning-&lt;br&gt;politiska verksamhet, kan regeringen på framställning av fullmäktige i&lt;br&gt;riksbanken förordna att riksbanken får använda kreditpolitiskt medel.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de kreditpolitiska medlen räknas likviditetskrav, utlåningsreglering,&lt;br&gt;emissionskontroll, allmän och särskild placeringsplikt samt ränteregle-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likviditetskrav kan tillämpas på bankinstitut. Det anger en lägsta kvot&lt;br&gt;mellan en banks innehav av &amp;quot;likvida medel&amp;quot;, vilka bl.a. innefattar stats-&lt;br&gt;och bostadsobligationer, och dess inlåning och övriga förbindelser,&lt;br&gt;definierade på sätt som bestäms av Riksbanken. Likviditetskravet får&lt;br&gt;högst sättas till 55 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlåningsreglering kan avse bankinstitut, försäkringsföretag med&lt;br&gt;svensk koncession eller finansbolag. Med hjälp av detta medel kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 126&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken fastställa maximibelopp för utlämnade lån, beviljade men ej Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;utlämnade lån, garantiförbindelser som är knutna till kreditgivning eller&lt;br&gt;för värdet av lös egendom som finansbolag för att medverka till finansie-&lt;br&gt;ring upplåtit till nyttjande (leasingobjekt) sedan ett förordnande om&lt;br&gt;utlåningsreglering trätt i kraft. Med lån jämställs likvider för fordringar&lt;br&gt;som finansbolag förvärvar för att medverka till finansiering (dvs.&lt;br&gt;fäctoringverksamhet). Regleringen kan begränsas till att omfatta utlåning&lt;br&gt;till vissa ändamål, dvs. det är möjligt att prioritera vissa typer av krediter&lt;br&gt;och därigenom söka påverka allokeringen av kreditvolymen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emissionskontroll innebär att obligationer eller andra för den allmänna&lt;br&gt;rörelsen avsedda skuldebrev inte får utges utan tillstånd av Riksbanken.&lt;br&gt;Detta gäller för alla företag och kreditinstitut. Däremot är Riksgälds-&lt;br&gt;kontorets upplåning för statens räkning undantagen, liksom obligationer&lt;br&gt;med löptid på högst ett år utgivna av bankinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän placeringsplikt kan tillämpas på bank- eller försäkringsinstitut.&lt;br&gt;Det innebär att ökningen under en viss period av institutets innehav av&lt;br&gt;s.k. prioriterade tillgångar, främst stats- och bostadsobligationer, skall&lt;br&gt;utgöra en viss andel antingen av de totala placeringarna (totalkrav) eller&lt;br&gt;av ökningen av dessa (marginalkrav). Såväl proportionell som marginell&lt;br&gt;placeringsplikt kan således införas, vilket kan sägas vara den viktigaste&lt;br&gt;skillnaden mellan placeringsplikt och likviditetskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild placeringsplikt innebär skyldighet för bankinstitut att lämna&lt;br&gt;byggnadskrediter till ett särskilt angivet byggnadsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räntereglering kan riktas mot alla kreditinstitut utom finansbolag. Med&lt;br&gt;stöd av detta medel kan Riksbanken fastställa högsta eller lägsta ränta för&lt;br&gt;inlåning och/eller högsta ränta för utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Närmare om valutareglering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I likhet med LKM är VRL en fullmaktslag som endast under vissa&lt;br&gt;angivna förutsättningar kan bringas i tillämpning av regeringen. Villkoren&lt;br&gt;för att valutareglering skall kunna tillgripas är, enligt 1 §, att landet är&lt;br&gt;i krig eller krigsfara, eller att det råder &amp;quot;utomordentliga förhållanden som&lt;br&gt;är föranledda av krig eller av krigsfara som landet befunnit sig i&amp;quot;. Även&lt;br&gt;i fredstid skall regeringen kunna förordna om valutareglering under förut-&lt;br&gt;sättning att &amp;quot;valutamarknaden och valutapolitiken utsätts för allvarliga&lt;br&gt;störningar till följd av utomordentligt stora kortfristiga kapitalrörelser&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om landet kommer i krig får regeringen förordna om valutareglering&lt;br&gt;efter samråd med Riksbanken. I annat fäll krävs att regeringen har fått&lt;br&gt;en framställning från fullmäktige i Riksbanken med begäran om förord-&lt;br&gt;nande om valutareglering. Förordnandet om valutareglering och vissa&lt;br&gt;andra förordnanden till följd av detta skall inom en månad underställas&lt;br&gt;riksdagen för godkännande. VRL ger långtgående befogenheter att på ett&lt;br&gt;flexibelt sätt utforma regleringen efter skiftande behov. Valutareglering&lt;br&gt;innebär att transaktioner &amp;quot;som är av sådan art att de kan ha betydelse för&lt;br&gt;valutapolitiken (valutatransaktioner)” och som anges i förordnande om&lt;br&gt;valutareglering inte får genomföras utan tillstånd av Riksbanken. Inom&lt;br&gt;en ganska vid ram skall således regeringen i förordnandet precisera vilka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;transaktioner som skall erfordra tillstånd. Om valutareglering förordnas Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;i fredstid med hänvisning till valutapolitiska skäl får regleringen dock&lt;br&gt;bara avse &amp;quot;in- eller utförsel av pengar eller andra tillgångar&amp;quot;. I förord-&lt;br&gt;nandet får regeringen föreskriva att Riksbanken för ett tillstånd till en&lt;br&gt;valutatransaktion får ta ut en avgift eller bestämma att ett visst belopp&lt;br&gt;under viss tid skall vara insatt på konto i Riksbanken. I krigsläge finns&lt;br&gt;dessutom möjlighet för regeringen att förordna om skyldighet för den&lt;br&gt;som har vissa utländska tillgångar att låta dessa inlösas mot betalning i&lt;br&gt;svenska kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om valutareglering införts med hänvisning till förhållanden på valuta-&lt;br&gt;marknaden får endast vissa transaktioner regleras, närmare bestämt in-&lt;br&gt;eller utförsel av pengar eller andra tillgångar. Lagens fullmakter är&lt;br&gt;således mindre vidsträckta i fredstid än i en genuin beredskapssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken meddelar tillämpningsföreskrifter till regeringens förord-&lt;br&gt;nanden. Dessa beslutas av fullmäktige. Riksbankens beslutanderätt i&lt;br&gt;övrigt enligt VRL utövas av valutastyrelsen, valutadirektionen eller&lt;br&gt;enskilda tjänstemän. Beslut om tillämpningsföreskrifter av mindre princi-&lt;br&gt;piell betydelse får fullmäktige överlåta till valutastyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 EG-aspekter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I Romfördraget togs ursprungligen in en allmän bestämmelse om att vaije&lt;br&gt;stat skulle föra en sådan ekonomisk politik att förtroendet för dess valuta&lt;br&gt;upprätthölls. Det europeiska valutasamarbetet (EMS) inleddes år 1979 för&lt;br&gt;att etablera en växelkursmekanism (ERM) och främja samordning av&lt;br&gt;ekonomisk-politiska åtgärder. Samtidigt introducerades valutaenheten ecu.&lt;br&gt;Genom den Europeiska enhetsakten av år 1985 infördes i Romfördraget&lt;br&gt;en föreskrift om skyldighet för medlemsstaterna att samarbeta för ekono-&lt;br&gt;misk-politiskt närmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det s.k. slutliberaliseringsdirektivet 88/361/EEG, som antogs år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1988, skulle alla hinder för fria kapitalrörelser mellan medlemsstaterna&lt;br&gt;vara borta den 1 juli 1990. Endast i vissa extremsituationer får restrik-&lt;br&gt;tioner tillgripas. De snäva ramar inom vilka valutareglering är möjlig&lt;br&gt;framgår av artiklarna 67, 73 och 108 i Romfördraget och har närmare&lt;br&gt;beskrivits i prop. 1989/90:135 om betalningar till och från utlandet (s.&lt;br&gt;20 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministermötet i Maastricht i december 1991 resulterade i överens-&lt;br&gt;kommelser om ändringar av Romfördraget med bl.a. den innebörden att&lt;br&gt;ett europeiskt centralbankssystem och en europeisk centralbank skall&lt;br&gt;inrättas, med ansvar för enhetlig valuta- och penningpolitik i gemen-&lt;br&gt;skapen. Den ekonomiska och monetära unionen skall bildas i tre fäser av&lt;br&gt;vilka den första löper sedan 1 juli 1991. Den andra skall böija den&lt;br&gt;1 januari 1994. Den sista fasen skall inledas senast år 1999. Anmärkas&lt;br&gt;kan att Storbritannien och Danmark har förbehållits rätten att stå utanför&lt;br&gt;den fullt utbyggda unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s regelverk innebär alltså tills vidare inga förpliktelser för&lt;br&gt;medlemsstaterna att fullständigt samordna sin penningpolitik. Den danska&lt;br&gt;lagstiftningen visar på att en stat har viss möjlighet att ensidigt införa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kreditrestriktioner på penningpolitiska grunder. I det andra banksamord-&lt;br&gt;ningsdirektivet (89/646/EEG) anges för övrigt, i anslutning till att till-&lt;br&gt;synsbefogenhetema för hemlands- respektive värdlandsmyndighetema&lt;br&gt;för bankfilialer preciseras, att värdländerna skall ha rätt att vidta&lt;br&gt;penningpolitiskt betingade åtgärder, som dock inte får verka diskri-&lt;br&gt;minerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet omfattar inga artiklar om samarbete på det ekonomisk-&lt;br&gt;politiska området som går utöver informationsutbyte och icke-förplikti-&lt;br&gt;gande diskussioner. Romfördragets - tills vidare begränsade - regler om&lt;br&gt;samordnad politik har alltså ingen direkt relevans för EFTA-statema. Det&lt;br&gt;får dock hållas i minnet att alla åtgärder som innebär diskriminering av&lt;br&gt;andra avtalsparters rättssubjekt är i princip oförenliga med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Europeiska rådets möte i Maastricht enades man om nya bestäm-&lt;br&gt;melser om kapitalrörelserna som preciserar möjligheterna till undantag&lt;br&gt;och som skall fogas till Romfördraget. Dessa skall ersätta det s.k.&lt;br&gt;slutliberaliseringsdirektivet. Dessa nya bestämmelser som skall träda i&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1994 innebär att valutareglering inte får tillämpas mot&lt;br&gt;övriga EG-länder utan endast mot tredje land. EES-avtalet omfattar&lt;br&gt;emellertid inte dessa regler. Vid ett svenskt medlemskap aktualiseras&lt;br&gt;däremot förändringar i detta avseende även för svensk del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Grundläggande överväganden rörande&lt;br&gt;valutareglering och kreditreglering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förändringarna under 1980-talet, i form av internationalisering av den&lt;br&gt;svenska finansiella marknaden och pågående finansiell integration inom&lt;br&gt;EG, har gjort det nödvändigt att göra en översyn av regelsystemet för&lt;br&gt;valuta- och penningpolitiken. Grundprincipen i den svensk valuta- och&lt;br&gt;penningpolitiken är sedan flera år att den skall bedrivas med marknads-&lt;br&gt;konförma medel. Riksbanken skall, med hjälp av marknadsoperationer&lt;br&gt;på penning- och valutamarknaden, försvara den fasta växelkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringsingripanden på valuta- och penningmarknaden får äga rum&lt;br&gt;endast under mycket speciella förhållanden. Detta grundsynsätt präglar&lt;br&gt;också den proposition som låg till grund för VRL (prop. 1989/90:135).&lt;br&gt;Det konstateras i all korthet att: &amp;quot;Även under allvarliga fredskriser på det&lt;br&gt;ekonomiska området bör valutaregleringen kunna få tas i anspråk för att&lt;br&gt;stödja riksbankens valutapolitik på motsvarande sätt som man i andra be-&lt;br&gt;redskapslagar låtit olika typer av kriser under fredstid utlösa möjlighet till&lt;br&gt;reglering.&amp;quot; (Ds 1989:74, s. 63). Dessa strikta rekvisit för lagens till-&lt;br&gt;ämpning förordas även av utredningen om Ekonomisk politik under&lt;br&gt;kriser och i krig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett land med fast växelkurs och med fria kapitalrörelser, såsom&lt;br&gt;Sverige, måste den inhemska räntenivån anpassas till de krav som&lt;br&gt;placerarna ställer för att hålla räntebärande värdepapper noterade i den&lt;br&gt;inhemska valutan. Hur hög räntan skall vara i förhållande till omvärlden&lt;br&gt;är, på kort sikt, beroende på placerarnas förväntningar om landets avsikt&lt;br&gt;och möjlighet att hålla en fast växelkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En marknadskonform penning- och valutapolitik innebär att valuta- Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;utflöden stoppas genom att de inhemska räntorna höjs. Ett alternativt sätt&lt;br&gt;att söka stoppa ett valutautflöde vore att förordna om valutareglering. Ett&lt;br&gt;tillfälligt stopp för alla valutatransaktioner skulle kunna ge centralbanken&lt;br&gt;och/eller regeringen respit för att kunna vidta de nödvändiga åtgärderna&lt;br&gt;för att återställa förtroendet för valutapolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En valutareglering kan åtminstone i teorin användas för att förhindra&lt;br&gt;att en valutakris skall framtvinga en kraftig ränteuppgång. Det sker&lt;br&gt;genom att inhemska placerare förhindras att köpa tillgångar noterade i&lt;br&gt;utländsk valuta. I avsaknad av alternativ tvingas de behålla sina kron-&lt;br&gt;placeringar. Det bör påpekas att en valutareglering i Sverige emellertid&lt;br&gt;inte kan förhindra en ränteuppgång för de krontillgångar som handlas&lt;br&gt;utanför landets gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sannolikt är det i praktiken omöjligt att, med kort varsel och utan&lt;br&gt;utomordentligt långtgående maktbefogenheter, bygga upp ett så heltäck-&lt;br&gt;ande system för valutakontroll att alla kringgåendemöjligheter elimineras.&lt;br&gt;Tidigare erfarenheter från 1970-talet och 1980-talet har visat att läckorna&lt;br&gt;i systemet kan vara betydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aven om valutaregleringen är i kraft kan omfattande valutaflöden äga&lt;br&gt;rum till följd av exempelvis förskjutningar i export- och importbetal-&lt;br&gt;ningama. Valutaflöden som uppkommer till följd av sådana tidigare- eller&lt;br&gt;senareläggningar av betalningar kan också förstärkas om möjligheterna&lt;br&gt;att utnyttja kreditmarknaden utnyttjas. En importör kan ta upp lån för att&lt;br&gt;tidigarelägga importbetalningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en valutareglering skall vara effektiv, om den skulle sättas i&lt;br&gt;kraft, kan den behöva kompletteras med andra restriktioner på kredit-&lt;br&gt;marknaden. Genom utlåningsreglering (lånetak) skulle investerare som&lt;br&gt;förväntar sig en nedskrivning av kronans värde kunna förhindras att&lt;br&gt;skaffa sig större skulder i kronor och, i den utsträckning valutaregle-&lt;br&gt;ringen kan kringgås, tillgångar i utländsk valuta. För att inte endast&lt;br&gt;framkalla ytterligare räntehöjningar måste detta kombineras med ränte-&lt;br&gt;reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bidrag som ränte- och utlåningsreglering kan lämna i samband med&lt;br&gt;en valutakris är dock sannolikt relativt begränsade. Ar valutaregleringen&lt;br&gt;inte effektiv finns det sannolikt så stora okontrollerbara tillgångsstockar&lt;br&gt;att en kreditreglering mitt i en akut valutakris endast i begränsad&lt;br&gt;utsträckning skulle bidra till att minska flödenas storlek. Räntereglering&lt;br&gt;är vidare ett något tveeggat vapen i samband med en valutakris. Kombi-&lt;br&gt;nerad med icke bindande restriktioner på utlandstransaktioner kan den&lt;br&gt;späda på utflödena genom att höjningen av inhemska räntor begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huruvida inhemska regleringar på kreditmarknaden utgör ett nödvän-&lt;br&gt;digt eller tillräckligt stöd för en valutareglering är svårt att bedöma.&lt;br&gt;Dessa reservationer till trots kan det vara motiverat att bevara regle-&lt;br&gt;ringsmöjligheter för situationer, vars egenskaper inte låter sig beskrivas&lt;br&gt;i förväg. Handlingsfrihet har ett värde. Det uppstår dock samtidigt olika&lt;br&gt;typer av kostnader, vilka är svåra att kvantifiera men ändå måste vägas&lt;br&gt;in vid en bedömning av om en fullmaktslag av denna karaktär bör införas&lt;br&gt;eller ej och hur den i så fall bör utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fullmaktslag på det finansiella området kan sägas innebära att stats-&lt;br&gt;makterna förbehåller sig rätten att under exceptionella omständigheter&lt;br&gt;(temporärt) ändra spelreglerna på marknaden. Finansiella transaktioner&lt;br&gt;och tillämpning av avtal som normalt är tillåtna kan med mycket kort&lt;br&gt;varsel förbjudas. Situationens extraordinära karaktär gör att åtgärder kan&lt;br&gt;tillgripas utan den ingående (och ofta utdragna) prövning och diskussion&lt;br&gt;som är nödvändig i samband med en reguljär lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är denna egenskap som gör fullmaktslagar till potentiellt mycket&lt;br&gt;kraftfulla styrmedel. Det går emellertid inte att bortse ifrån att de&lt;br&gt;långtgående befogenheter som statsmakterna på detta sätt får ger upphov&lt;br&gt;till osäkerhet om framtida ekonomiska spelregler, vilket i likhet med&lt;br&gt;annan osäkerhet kan ha negativa effekter på ekonomins funktionssätt.&lt;br&gt;Fullmaktslagar kan således förväntas påverka beteendet hos både privata&lt;br&gt;och offentliga beslutsfattare. Även från rättssäkerhetssynpunkt kan&lt;br&gt;mycket vidsträckta fullmaktslagar skapa problem. Detta gör att fullmakts-&lt;br&gt;lagars tillämpbarhet måste begränsas av villkor som gör att det inte är&lt;br&gt;möjligt att ändra spelreglerna utan att starka skäl talar för så långtgående&lt;br&gt;ingrepp. Användandet av fullmaktslagar förutsätter också en mycket nog-&lt;br&gt;grann avvägning mellan kortsiktiga fördelar och mer bestående negativa&lt;br&gt;effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Överväganden och förslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Möjligheterna att tillämpa valutareglering och&lt;br&gt;kreditreglering behålls&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Möjligheten att tillämpa valutareglering och&lt;br&gt;kreditreglering bör finnas kvar. Samtidigt bör det närmare&lt;br&gt;avgränsas och preciseras när valutareglering och kreditreglering&lt;br&gt;får tillämpas i fredstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar&lt;br&gt;utan erinran att valutareglering och kreditreglering finns kvar. Bank-&lt;br&gt;föreningen, Sparbankernas Bank, Fondhandlareföreningen och Folksam&lt;br&gt;anser att utrymmet för att tillämpa kreditreglering i fredstid bör skärpas&lt;br&gt;ytterligare. Kammarrätten i Sundsvall anser att ett förordnande om&lt;br&gt;kreditreglering i fredstid bör göras tidsbegränsat till sex månader.&lt;br&gt;Riksgäldskontoret anser att det bör undantas från lagens tillämpnings-&lt;br&gt;område. Finansinspektionen och Banlföreningen anser att bestämmelserna&lt;br&gt;om hur valutareglering resp, kreditreglering får beslutas bör göras&lt;br&gt;enhetliga. Allmänna Pensionsfonden, andra och tredje fondstyrelserna&lt;br&gt;anser att lagstiftningen bör avvakta dels beredningen av betänkandet&lt;br&gt;Ekonomisk politik under kriser och krig, dels behandlingen av den&lt;br&gt;svenska ansökan om medlemskap i EG och de förpliktelser som ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemskap medför. Också Köpmannaförbundet anser att beredningen Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;av det nämnda betänkandet bör avvaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Svensk penning- och valutapolitik bedrivs&lt;br&gt;numera i allt väsentligt via de finansiella marknaderna. Det innebär att&lt;br&gt;Riksbanken söker påverka marknadsräntorna genom köp och försäljningar&lt;br&gt;av värdepapper, vilka ändrar bankernas tillgång till likvida medel&lt;br&gt;(reserver). På motsvarande sätt använder Riksbanken köp och försälj-&lt;br&gt;ningar av valuta för att påverka utvecklingen på valutamarknaden och&lt;br&gt;kronans värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen på de finansiella marknaderna innebär att det under&lt;br&gt;normala förhållanden inte är meningsfullt att tala om en avskild inhemsk&lt;br&gt;kreditmarknad. I avsaknad av valutareglering är den svenska kredit-&lt;br&gt;marknaden i allt väsentligt en integrerad del av ett internationellt system.&lt;br&gt;Detta förhållande måste tas som utgångspunkt för utformningen av en&lt;br&gt;fullmaktslag för kreditmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att en inhemsk marknad gentemot vilken reglerande åtgärder&lt;br&gt;kan riktas inte låter sig avgränsas med mindre än att valutareglering är&lt;br&gt;i kraft måste villkoren för när reglerande styrmedel skall kunna tillgripas&lt;br&gt;anpassas till de krav som uppställs i VRL. Från den synpunkten framstår&lt;br&gt;situationer som innebär krig eller krigsfara som relativt okomplicerade&lt;br&gt;och villkoren i valutaregleringslagen är i detta hänseende desamma som&lt;br&gt;i annan beredskapslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De påfrestningar som Sveriges ekonomi i ett sådant beredskapsläge&lt;br&gt;kommer att ställas inför kommer att vara av helt arman art och omfatt-&lt;br&gt;ning än vad vi är vana vid under fredstida förhållanden. Beredskapen på&lt;br&gt;den ekonomiska politikens område måste därför vara sådan att regeringen&lt;br&gt;och Riksbanken förfogar över de medel som kan behövas i en sådan&lt;br&gt;situation. Detta gäller också de kreditpolitiska instrumenten. Under en&lt;br&gt;allvarlig säkerhetspolitisk kris kan störningarna bli så allvarliga att&lt;br&gt;extraordinära medel måste tillgripas. Impulserna till störningarna kommer&lt;br&gt;såväl utifrån och påverkar svensk ekonomi via valutaflödena som inifrån&lt;br&gt;genom svenska aktörers förändrade beteende på kreditmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt detta pekar på att det kan komma att krävas regleringsåtgärder på&lt;br&gt;kreditmarknaden för att resurserna skall kunna allokeras efter situationens&lt;br&gt;krav i krig eller krigsfara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fredstid kan det uppstå störningar som ger upphov till&lt;br&gt;omfattande påfrestningar på valutareserven. Dessa kan t.ex. härröra från&lt;br&gt;händelser på de internationella eller de inhemska finansmarknaderna. I&lt;br&gt;de allra flesta fall kan och bör sådana störningar mötas med hjälp av&lt;br&gt;reguljära styrmedel och motiverar således inte regleringsåtgärder. De&lt;br&gt;medel som Riksbanken nu med stöd av riksbankslagen förfogar över&lt;br&gt;torde vara fullt tillräckliga för att hantera även allvarliga makro-&lt;br&gt;ekonomiskt betingade penning- och valutapolitiska störningar. Det är&lt;br&gt;därför inte tillfredsställande att rekvisiten för att använda valutareglering&lt;br&gt;inte på ett entydigt sätt utesluter situationer då andra och icke reglerande&lt;br&gt;åtgärder är både möjliga och mer ändamålsenliga. Det är angeläget att&lt;br&gt;utforma ramarna för den ekonomiska politiken så att inte misstro skapas&lt;br&gt;mot stabiliteten i de ekonomisk-politiska spelreglerna. Om möjligheter till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;valutareglering utnyttjas, kan det för lång tid rubba förtroendet för de&lt;br&gt;normala ekonomiska spelreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa möjligheter att använda valutareglering även vid andra situationer&lt;br&gt;än i krig och krigsfara bör emellertid ändå finnas kvar. Det kan nämligen&lt;br&gt;uppstå extrema situationer, som i dag är svåra att förutse, där ekonomin&lt;br&gt;drabbas av störningar som leder till extraordinära förhållanden liknande&lt;br&gt;dem som kan uppstå i krig eller vid krigsfara och som inte kan hanteras&lt;br&gt;med de medel som riksbankslagen tillhandahåller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att markera att valutareglering endast får tillämpas i extrema&lt;br&gt;situationer föreslås att kriteriet för när regeringen får förordna om&lt;br&gt;valutareglering i andra situationer än i krig eller krigsfara avgränsas och&lt;br&gt;preciseras. Sålunda föreslås att valutareglering får tillämpas endast om&lt;br&gt;det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av en&lt;br&gt;allvarlig olycka, våldshandling, epidemi eller liknande eller av utom-&lt;br&gt;ordentligt stora kapitalrörelser. Valutareglering bör dock inte användas&lt;br&gt;innan andra åtgärder först prövats eller då sådana medel uppenbart inte&lt;br&gt;är tillräckliga eller möjliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslogs att valutareglering skulle få tillgripas om inte&lt;br&gt;andra penningpolitiska åtgärder var tillräckliga. Denna formulering har&lt;br&gt;kritiserats av flera remissinstanser som anser att även andra åtgärder först&lt;br&gt;borde vara prövade, eller åtminstone övervägda, såsom allmänt verkande&lt;br&gt;ekonomisk-politiska åtgärder etc. Jag instämmer i den uppfattningen. För&lt;br&gt;att valutareglering skall få tillgripas måste således övriga tänkbara&lt;br&gt;åtgärder först vara övervägda. Det ligger i sakens natur att endast&lt;br&gt;åtgärder som objektivt sett framstår som rimliga behöver övervägas.&lt;br&gt;Åtgärder som skulle få oacceptabla följder för övriga delar av samhället&lt;br&gt;behöver således inte prövas. Ett beslut att tillgripa valutareglering&lt;br&gt;kommer alltid att ytterst vara ett politiskt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En faktor vid ställningstagandet till behovet av en fullmaktslag som&lt;br&gt;möjliggör reglering av den inhemska kreditmarknaden vid fredstida kriser&lt;br&gt;är om det finns skäl som talar för att denna kan komplettera VRL och i&lt;br&gt;kritiska situationer bidra till att begränsa störningarna. I det fall&lt;br&gt;valutaregleringen kunde göras fullständigt bindande skulle något sådant&lt;br&gt;behov inte uppstå. I realiteten torde det dock vara utomordentligt svårt&lt;br&gt;att införa bindande regleringar av valutatransaktioner. Följaktligen skulle&lt;br&gt;bestämmelser som t.ex. via kreditreglering begränsar inhemska aktörers&lt;br&gt;möjlighet att med lånade medel bidra till valutautflöden kunna fungera&lt;br&gt;som ett stöd för en valutareglering som inte är helt effektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att övervägande skäl talar för att möjligheterna att använda&lt;br&gt;kreditpolitiska regleringar skall finnas kvar även fortsättningsvis, men&lt;br&gt;reserveras för krissituationer av annan art än penning- och valutapolitiska&lt;br&gt;kriser av makroekonomisk karaktär, då inga andra utomordentliga för-&lt;br&gt;hållanden som motiverar valutareglering och kreditreglering råder. En&lt;br&gt;förutsättning för att Riksbanken efter regeringens förordnande skall få&lt;br&gt;tillgripa sådana medel bör vara att valutaregleringen samtidigt är i kraft.&lt;br&gt;De rekvisit som skall föreligga för att de reglerande åtgärderna skall&lt;br&gt;kunna sättas i kraft blir därmed desamma som för valutareglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det fall regeringen förordnat om valutareglering föreslås sålunda att&lt;br&gt;Riksbanken, efter förordnande av regeringen, även skall få använda&lt;br&gt;kreditreglering. Liksom i LKM bör kreditreglering tillämpas på kredit-&lt;br&gt;institut och andra som i vissa fall skall jämställas med kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär emellertid inte att kreditreglerande medel bör användas&lt;br&gt;automatiskt eller regelmässigt i de fall då valutaregleringen är i kraft. Ett&lt;br&gt;förordnande om att Riksbanken får använda kreditreglering bör ges&lt;br&gt;endast om det är väsentligt för att stärka valutaregleringens effektivitet&lt;br&gt;i de fall när andra åtgärder prövats och befunnits otillräckliga eller när&lt;br&gt;det redan på förhand är uppenbart att marknadskonförma åtgärder inte är&lt;br&gt;möjliga, eller för att klara den fördelning av krediter som behövs i en&lt;br&gt;krigssituation eller då det råder andra utomordentliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VRL föreslås ersättas med en ny lag om valutareglering och kreditreg-&lt;br&gt;lering, där huvuddelen av de nuvarande regleringsinstrumenten i LKM&lt;br&gt;ingår som komplement till en valutareglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har förordat ett enhetligt förfarande för beslut om&lt;br&gt;valutareglering resp, kreditreglering. Enligt promemorian skall rege-&lt;br&gt;ringen förordna om valutareglering efter samråd med Riksbanken, medan&lt;br&gt;ett förordnande om kreditreglering föreslås kräva en framställning från&lt;br&gt;Riksbanken. Ett sådant förordnande skall också ligga inom ramen för vad&lt;br&gt;Riksbanken begärt. Den föreslagna skillnaden bottnar egentligen i att två&lt;br&gt;lagkomplex sammanförts i en lag. För egen del vill jag föreslå följande&lt;br&gt;lösning. Vid krig eller krigsfara bör regeringen kunna ta initiativet till en&lt;br&gt;valutareglering utan att avvakta en framställning från Riksbanken, men&lt;br&gt;naturligtvis skall regeringen samråda med Riksbanken i frågan. I övriga&lt;br&gt;situationer bör initiativrätten ligga hos Riksbanken. Ett förordnande om&lt;br&gt;valutareglering i dessa situationer förutsätter således en framställning från&lt;br&gt;Riksbanken. Att förordnandet skall ligga inom ramen för framställningen&lt;br&gt;anser jag så självklart att det inte behöver anges särskilt i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Ekonomisk politik under kriser och krig, som nyligen&lt;br&gt;presenterats, har de krav som kan aktualiseras i krig eller krissituationer&lt;br&gt;behandlats. Den fortsatta beredningen av detta betänkande får utvisa om&lt;br&gt;det är motiverat att i ett senare skede komplettera eller ändra utform-&lt;br&gt;ningen av de kreditreglerande medlen eller de kriterier som skall vara&lt;br&gt;uppfyllda för att valutareglering och kreditreglering skall få användas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Utlåningsreglering och emissionskontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Riksbanken får fastställa högsta belopp för utlåning&lt;br&gt;och utöva kontroll över emissioner av obligationer m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat&lt;br&gt;dessa bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: En reglering av en marknad innebär att stats-&lt;br&gt;makterna på administrativ väg försöker fastställa ett visst pris, en viss&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvantitet eller en viss kombination av pris och kvantitet. Det kan ske&lt;br&gt;genom att man kontrollerar utbudet och efterfrågan på marknaden, eller&lt;br&gt;genom direkta påbud om vilket pris som skall sättas. Denna indelning av&lt;br&gt;regleringsinstrument motsvarar den som gjordes i kreditpolitiska utred-&lt;br&gt;ningens förslag till kreditpolitisk lag. (Se SOU 1982:52, kap. 7 och 8,&lt;br&gt;samt bilaga 1.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En reglering av utbudet av krediter kan i princip ske genom att&lt;br&gt;kreditinstitutens möjligheter att ge lån begränsas eller indirekt genom att&lt;br&gt;låntagares möjligheter att ta upp lån begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlåningsreglering som ger Riksbanken möjlighet att direkt fastställa&lt;br&gt;maximibelopp för disponerad eller beviljad utlåning begränsar på ett&lt;br&gt;uppenbart sätt tillgången på krediter. Krediter kan emellertid även&lt;br&gt;erhållas genom att en potentiell låntagare bjuder ut obligationer eller&lt;br&gt;andra skuldebrev på marknaden. Försäljning av obligationer innebär att&lt;br&gt;köparen av obligationerna lånar ut medel till emittenten. I syfte att&lt;br&gt;indirekt begränsa det utbud av krediter som ges i form av köp av obliga-&lt;br&gt;tioner kan därför kontroll av emissioner användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheter att införa utlåningsreglering och emissionskontroll finns i&lt;br&gt;nuvarande LKM. I enlighet med förslaget i föregående avsnitt föreslås&lt;br&gt;att regeringen, efter framställning från Riksbanken, får förordna om&lt;br&gt;utlåningsreglering och emissionskontroll. Detta innebär att bestäm-&lt;br&gt;melserna om utlåningsreglering och emissionskontroll överförs till den&lt;br&gt;nya lagen om valutareglering och kreditreglering med i huvudsak samma&lt;br&gt;lydelse som i nuvarande LKM.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Räntereglering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Riksbanken får fastställa en högsta eller högsta&lt;br&gt;genomsnittlig ränta för utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Finansbolagens Förening har avstyrkt att&lt;br&gt;räntereglering får tillgripas mot finansbolagen. Övriga remissinstanser har&lt;br&gt;inte särskilt kommenterat bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: En reglering av utbudet av krediter i syfte att&lt;br&gt;öka effektiviteten i en valutareglering kan skapa ett mycket högt ränte-&lt;br&gt;läge. Detta kan vara ett skäl för att i en situation med restriktioner på&lt;br&gt;utbudet av krediter även fastställa en högsta utlåningsränta. Möjligheten&lt;br&gt;att reglera prisbildningen på kreditmarknaden ger också en något ökad&lt;br&gt;frihet när det gäller hanteringen av uppkomna krissituationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I krig eller vid andra utomordentliga förhållanden ger en reglering av&lt;br&gt;prisbildningen på kreditmarknaden möjligheter att tillföra prioriterade&lt;br&gt;områden krediter till låg kostnad. I sådana situationer fyller alltså en&lt;br&gt;räntereglering ett allokeringspolitiskt syfte som ur samhällsekonomisk&lt;br&gt;synvinkel i vissa krissituationer kan vara nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksbanken föreslås sålunda få möjlighet att tillgripa räntereglering,&lt;br&gt;efter förordnande av regeringen, då valutaregleringen är i kraft.&lt;br&gt;Ränteregleringen bör utformas så att Riksbanken kan fastställa en högsta&lt;br&gt;ränta för utlåning eller en högsta genomsnittlig ränta för utlåning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En reglering av den högsta genomsnittliga räntan ger större utrymme&lt;br&gt;för kreditinstituten att tillämpa en räntespridning med hänsyn till olika&lt;br&gt;låntagares kreditvärdighet än vad enbart en reglering av högsta ränta&lt;br&gt;skulle medge. Därför kan en reglering av den genomsnittliga räntan vara&lt;br&gt;att föredra i vissa situationer. En sådan reglering kan också kombineras&lt;br&gt;med en bestämmelse om högsta ränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomsnittlig ränta bör beräknas som ett vägt genomsnitt av ett kredit-&lt;br&gt;instituts utlåningsräntor, där vikterna utgör omfattningen av den utlåning&lt;br&gt;som beviljas till varje tillämpad räntesats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I LKM finns möjligheten att även reglera högsta och lägsta inlånings-&lt;br&gt;ränta. Denna möjlighet föreslås slopad. Motivet för en räntereglering är&lt;br&gt;att förhindra alltför kraftiga höjningar av utlåningsräntan vid en&lt;br&gt;utlåningsreglering eller att förse angelägna områden med krediter till låg&lt;br&gt;ränta i krigs- eller andra krissituationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansbolagens Förening anför som skäl för sin avstyrkan att den&lt;br&gt;kreditgivning som finansbolagen bedriver inte är förenlig med ett&lt;br&gt;ingripande från statsmakterna sida när det gäller räntesättningen på&lt;br&gt;bolagens tjänster. Finansbolagen har därför hittills varit undantagna från&lt;br&gt;dessa bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den föreslagna lagstiftningen föreslås Riksbanken få möjlighet att&lt;br&gt;begränsa kreditregleringen till ett eller flera institut eller att undanta ett&lt;br&gt;visst institut från kreditregleringen. Med dessa möjligheter bör de olägen-&lt;br&gt;heter som föreningen pekat på kunna elimineras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Placeringskrav&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Riksbanken får fastställa att en viss andel av de&lt;br&gt;totala placeringarna eller av förändringen av dessa skall göras i&lt;br&gt;vissa särskilt angivna tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Finansbolagens Förening avstyrker att placerings-&lt;br&gt;krav skall kunna läggas på finansbolag. Övriga remissinstanser har inte&lt;br&gt;särskilt kommenterat bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För att begränsa och styra efterfrågan på&lt;br&gt;krediter kan regleringar riktade mot kreditinstitutens balansräkning&lt;br&gt;utnyttjas. Detta innebär att institutens möjligheter att tillgodose olika&lt;br&gt;aktörers önskemål om krediter kan begränsas, men även att andras låne-&lt;br&gt;behov prioriteras. Sådana regleringar styr alltså indirekt marknadens&lt;br&gt;kreditefterfrågan genom att kreditinstitutens placeringar regleras. Detta&lt;br&gt;är enklare och mer verkningsfullt än en direkt reglering av vaije enskild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;låntagares lånevolym. I nuvarande LKM är likviditetskrav samt allmän&lt;br&gt;och särskild placeringsplikt regleringar som kan användas i detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrmedlen av detta slag kan vara av avgörande betydelse i samband&lt;br&gt;med krig och krigsfara, då motivet är att flytta över resurser till&lt;br&gt;totalförsvaret. Detsamma gäller om kreditregleringar tas i bruk till följd&lt;br&gt;av andra utomordentligt allvarliga kriser. Den skärpning av kriterierna&lt;br&gt;för valutareglering och kreditreglering som föreslås här innebär att&lt;br&gt;användningen av regleringarna är avgränsade till sådana situationer där&lt;br&gt;förhållandena är av så allvarlig karaktär att de kan motivera även en&lt;br&gt;användning av placeringskrav. Placeringskrav, som ersättning för&lt;br&gt;bestämmelserna om allmän och särskild placeringsplikt samt likviditets-&lt;br&gt;krav i LKM, föreslås därför, efter förordnande av regeringen, även&lt;br&gt;fortsättningsvis kunna användas av Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Placeringskravet föreslås utformas så att viss flexibilitet i tillämpningen&lt;br&gt;uppnås. Placeringskravet bör sålunda kunna tillämpas som ett genom-&lt;br&gt;snittligt eller ett marginellt placeringskrav. Ett genomsnittligt placerings-&lt;br&gt;krav innebär att vissa särskilt angivna tillgångar skall utgöra en viss andel&lt;br&gt;av de totala placeringarna vid en viss beräkningstidpunkt. Ett marginellt&lt;br&gt;placeringskrav innebär att förändringen av särskilt angivna placeringar&lt;br&gt;skall utgöra en viss andel av förändringen av de totala placeringarna&lt;br&gt;under en angiven beräkningsperiod. Riksbanken bör få avgöra vilka&lt;br&gt;placeringar som skall ingå i placeringskravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande likviditetskravet skiljer sig från det föreslagna place-&lt;br&gt;ringskravet huvudsakligen genom att vissa angivna placeringar skall&lt;br&gt;utgöra en viss andel av inlåningen och andra specificerade tillgångar. De&lt;br&gt;syften som kan uppnås med likviditetskrav kan emellertid också uppnås&lt;br&gt;med det föreslagna placeringskravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansbolagens Förening anför att eftersom finansbolagen traditionellt&lt;br&gt;inte sysslar med långfristig kreditgivning så skulle ett placeringskrav på&lt;br&gt;deras verksamhet vara helt främmande. Som jag anfört i avsnitt 4.3&lt;br&gt;rörande räntereglering bör finansbolagens situation kunna hanteras inom&lt;br&gt;ramen för den möjlighet som tilldelas Riksbanken enligt den föreslagna&lt;br&gt;lagen att undanta vissa institut eller att begränsa kreditregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Valuta- och kreditregleringens administration&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Riksbanken skall administrera valuta- och&lt;br&gt;kreditreglering enligt de allmänna regler som finns i&lt;br&gt;riksbankslagen. Bestämmelserna om valutastyrelsen och&lt;br&gt;valutadirektionen enligt nuvarande valutaregleringslag skall därför&lt;br&gt;utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bankföreningen anser att valutastyrelsen bör finnas&lt;br&gt;kvar. Övriga remissinstanser har inte berört frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt lagen om valutareglering skall&lt;br&gt;föreskrifter om tillämpningen av en valutareglering beslutas av&lt;br&gt;fullmäktige i Riksbanken. I övrigt skall beslutanderätten utövas av en&lt;br&gt;valutastyrelse och under denna en valutadirektion eller enskilda&lt;br&gt;tjänstemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditregleringar föreslås fortsättningsvis endast få tillgripas i syfte att&lt;br&gt;understödja en valutareglering. En valuta- och kreditregleringsstyrelse&lt;br&gt;kunde då få i uppgift att besluta även om tillämpningen av kredit-&lt;br&gt;reglering. Ett annat alternativ är dock att beslut i frågor om tillämpning&lt;br&gt;både av valutareglering och av kreditreglering sker på det sätt som&lt;br&gt;normalt sker i andra frågor enligt riksbankslagen. Det skulle då ankomma&lt;br&gt;på riksbanksfullmäktige och riksbankschefen att besluta även i frågor om&lt;br&gt;valuta- och kreditreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl som kan anföras för att ha en speciell styrelse för reglerande&lt;br&gt;medel är att det öppnar en möjlighet att i lag reglera att vissa ledamöter&lt;br&gt;i denna styrelse skall utses utanför Riksbanken. När VRL tillämpades&lt;br&gt;regelmässigt kunde detta motiveras av att representanter för intresse-&lt;br&gt;grupper utanför Riksbanken kunde delta i besluten i valutastyrelsen och&lt;br&gt;på så sätt bredda styrelsens kompetens och bidra till att förtroendet för&lt;br&gt;att en allsidig behandling av ärendena ägde rum. Under denna tid&lt;br&gt;behandlades också en mängd ärenden om exempelvis tillstånd för bl.a.&lt;br&gt;direktinvesteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den nuvarande utformningen av lagen om valutareglering och med&lt;br&gt;den föreslagna utformningen av kreditregleringar som en ren fullmakts-&lt;br&gt;lagstiftning för extraordinära och begränsade perioder blir dessa skäl&lt;br&gt;inte längre lika starka. Med tanke på den snabbhet som kan behövas i en&lt;br&gt;situation då hela fullmaktslagstiftningen behöver tillgripas är det en fördel&lt;br&gt;om beslutsvägarna kan hållas korta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dessa skäl föreslås att bestämmelserna om valutastyrelsen slopas.&lt;br&gt;Beslut i frågor om valuta- och kreditreglering fattas därmed på samma&lt;br&gt;sätt som i andra kredit-, penning- och valutapolitiska frågor i enlighet&lt;br&gt;med riksbankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Straff, vite och särskild avgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Sanktionssystemen för överträdelser av&lt;br&gt;valutareglering resp, kreditreglering bör i huvudsak behållas&lt;br&gt;oförändrade. Dock bör den särskilda avgiften för brott mot&lt;br&gt;kreditreglering skärpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat&lt;br&gt;dessa bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt VRL kan den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;grov oaktsamhet bryter mot ett förbud, en föreskrift eller ett villkor som&lt;br&gt;ställts upp med stöd av ett förordnande om valutareglering straffes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 126&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller den som i vissa fall lämnar en oriktig uppgift, liksom Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;den som använder sig av eller medverkar som bulvan för att kringgå ett&lt;br&gt;förbud. Vidare kan egendom som brottet avsett, eller dess värde,&lt;br&gt;förklaras förverkad. Det finns också en möjlighet för Riksbanken att&lt;br&gt;förelägga vite i vissa situationer. Det finns för närvarande ingen&lt;br&gt;anledning att överväga att ändra denna ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I LKM förekommer straffstadgande endast för lämnande av oriktig&lt;br&gt;uppgift. Därutöver finns bestämmelser om att den som åsidosätter före-&lt;br&gt;skrifter som meddelats med stöd av lagen skall erlägga särskild avgift&lt;br&gt;till staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller vad gäller brott mot föreskrifter om kreditreglering finns det&lt;br&gt;anledning att ändra den grundläggande systematiken. Däremot finns det&lt;br&gt;skäl att, i anslutning till vad som gäller för valutareglering, införa ett&lt;br&gt;särskilt straffstadgande för grovt brott mot upplysningsskyldigheten.&lt;br&gt;Dessutom bör Riksbanken få möjlighet att framtvinga lämnande av upp-&lt;br&gt;gifter som erfordras för att bedöma om kreditreglering behövs eller för&lt;br&gt;att tillämpa ett meddelat förordnande genom att förelägga vite. Vidare&lt;br&gt;bör Riksbanken utrustas, på samma vis som gäller för valutareglering,&lt;br&gt;med makten att genom vite förmå den som vidtagit en åtgärd i strid med&lt;br&gt;ett förbud, en föreskrift eller ett villkor att rätta sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den viktigaste möjligheten att beivra överträdelser av föreskrifter om&lt;br&gt;kreditreglering är och bör förbli den särskilda avgiften. Det är följakt-&lt;br&gt;ligen mycket viktigt att den sanktionen blir så slagkraftig att den avhåller&lt;br&gt;från brott mot föreskrifterna. Nuvarande särskilda avgifter kan inte antas&lt;br&gt;i alla situationer ha tillräcklig effekt. Det är lätt att föreställa sig&lt;br&gt;situationer där det kan löna sig att medvetet bryta mot föreskrifterna.&lt;br&gt;Detta beror på att den särskilda avgiften i de flesta situationer är&lt;br&gt;konstruerad som ränta på ett på visst sätt beräknat belopp som grundas&lt;br&gt;på en räntesats knuten till diskontot och endast måttligt överstiger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditreglering skall enligt förslaget bara användas i mycket speciella&lt;br&gt;undantagsfall. Utgångspunkten är att situationen är så allvarlig att det&lt;br&gt;från samhällelig synpunkt är absolut nödvändigt att föreskrifter utfärdas&lt;br&gt;och - naturligtvis - efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lämpligt att den särskilda avgiften beräknas som en ränta på ett&lt;br&gt;på visst sätt fastställt underlagsbelopp. På det sättet kan i sanktionen för&lt;br&gt;brottet mot föreskriften inrymmas såväl den omfattning överträdelsen haft&lt;br&gt;som den tid överträdelsen omfattat. Räntesatsen måste vid beräkningen&lt;br&gt;bestämmas så att effekten blir god. Det är därvid lämpligt att räntesatsen&lt;br&gt;anknyts till den som framgår av 52 § första och andra styckena lagen&lt;br&gt;(1988:1385) om Sveriges riksbank. Enligt förslaget kommer räntesatsen&lt;br&gt;att uppgå till fyra gånger diskontot eller i vissa fäll två gånger marginal-&lt;br&gt;räntan med tillägg av tre procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom tidigare bör, eftersom den särskilda avgiften fastställs enligt en&lt;br&gt;schablonberäkning och omständigheterna i det enskilda fallet kan vara i&lt;br&gt;större eller mindre grad förmildrande, det finnas en möjlighet att sätta&lt;br&gt;ned den särskilda avgiften helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Överklagande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Riksbankens beslut att förelägga vite eller bestämma&lt;br&gt;särskild avgift skall få överklagas till kammarrätt. Riksbankens&lt;br&gt;beslut i övriga frågor skall inte kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kammarrätten i Sundsvall anser att överklagandet&lt;br&gt;bör ske till länsrätt i första hand. Övriga remissinstanser har inte&lt;br&gt;kommenterat frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt nu gällande VRL och LKM kan inte&lt;br&gt;fullmäktiges i Sveriges riksbank beslut överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på att beslut om att förelägga vite och att bestämma särskild&lt;br&gt;avgift kan leda till ingripande rättsverkningar för en enskild bör det&lt;br&gt;öppnas en möjlighet att sådana beslut prövas av en domstol. Det är&lt;br&gt;lämpligt att kammarrätten prövar dylika överklaganden. Domstols-&lt;br&gt;utredningen har i sitt betänkande Domstolarna inför 2000-talet (SOU&lt;br&gt;1991:106) föreslagit att den första domstolsprövningen av i princip alla&lt;br&gt;förvaltningsbeslut skall ske i länsrätt. Instansordningen kan alltså komma&lt;br&gt;att ändras på grund av utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet sådana mål torde komma att bli så litet att det inte behövs några&lt;br&gt;resursförstärkningar för domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Finansdepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om valuta- och kreditreglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i riksdagsordningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa&lt;br&gt;förvaltningsbeslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1988:846) om ungdomsbosparande, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samråd har skett med statsrådet Laurén beträffande lagförslag 2, 4&lt;br&gt;och 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har granskat lagförslag 1. Ändringarna i övriga lagförslag är&lt;br&gt;endast en konsekvens av dels förslaget i prop. 1992/93:65 om att&lt;br&gt;upphäva lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet dels&lt;br&gt;förslagen i denna proposition om att ersätta lagen (1974:922) om&lt;br&gt;kreditpolitiska medel och lagen (1990:749) om valutareglering med&lt;br&gt;lagförslag 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i lagförslag 2 - 7 är av så enkel beskaffenhet att lagrådets Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;yttrande skulle sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslag 5 bör under riksdagsbehandlingen samordnas med förslag&lt;br&gt;till ändringar i samma lag i prop. 1991/92:174.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges de olika situationer vid vilka regeringen, på&lt;br&gt;framställning av Riksbanken, kan förordna om valutareglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av fallen är när Sverige är i krig eller befinner sig i krigsfara. När&lt;br&gt;så är fallet fordras inte att någon ytterligare förutsättning är uppfylld för&lt;br&gt;att ett förordnande skall kunna göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat fall är när det råder sådana utomordentliga förhållanden som&lt;br&gt;beror på krig utanför Sveriges gränser eller på att Sverige har varit i krig&lt;br&gt;eller krigsfara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tredje situation som kan föranleda ett förordnande om valutaregle-&lt;br&gt;ring är sådana utomordentliga förhållanden som föranletts av en allvarlig&lt;br&gt;olycka, våldshandling, epidemi eller liknande. De situationer som kan&lt;br&gt;komma i fråga är svåra att mer exakt ange på förhand. En av dem kan&lt;br&gt;vara exempelvis en allvarlig kärnkraftsolycka. En sådan kan tänkas sprida&lt;br&gt;panik som får återverkningar på valutamarknaden. Det kan också vid en&lt;br&gt;sådan händelse finnas anledning att samla landets finansiella resurser&lt;br&gt;kring sanering och återuppbyggnad. Motsvarande kan gälla om landet&lt;br&gt;drabbas av någon svår farsot. En annan händelse som kan inträffa är att&lt;br&gt;landets centrala statsledning eller delar av den utsätts för terrorist-&lt;br&gt;handlingar eller andra våldsdåd, t.ex. attentat eller gisslantagande. Skulle&lt;br&gt;en sådan handling leda till finansiell panik kan det finnas skäl att under&lt;br&gt;ett akut skede ingripa reglerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppräkningen är inte avsedd att vara uttömmande, varför det i lagt-&lt;br&gt;exten även angetts att liknande situationer kan utgöra grund för för-&lt;br&gt;ordnande om valutareglering. Avsikten är emellertid att endast extra-&lt;br&gt;ordinära situationer skall kunna utgöra anledning till valutareglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fjärde situation som kan föranleda ett förordnande om valutareg-&lt;br&gt;lering är utomordentliga förhållanden som föranletts av exceptionellt stora&lt;br&gt;kortfristiga kapitalrörelser. Kapitalrörelsernas storlek kan således inte i&lt;br&gt;sig utgöra grund för att tillgripa valutareglering. Kapitalrörelserna måste&lt;br&gt;också leda till förhållanden som i övrigt kan anses så allvarliga att regle-&lt;br&gt;ringar behöver tillgripas. Däremot är inte orsakerna till kapitalrörelserna&lt;br&gt;närmare specificerade. Detta motiveras av att det inte är möjligt att i&lt;br&gt;förväg förutse och avgränsa samtliga möjliga orsaker till de extra-&lt;br&gt;ordinära förhållanden som avses här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att valutareglering bara får tillgripas när det är&lt;br&gt;uppenbart att andra åtgärder inte är möjliga. Vad som avses med detta&lt;br&gt;uttryck har närmare kommenterats i allmänmotiveringen (avsnitt 4.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tredje stycket får regeringen också möjlighet att, på fram- Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;ställning av Riksbanken, förordna om kreditreglering, under förutsättning&lt;br&gt;att valutareglering råder. Det finns inget hinder mot att förordnandet om&lt;br&gt;kreditreglering meddelas samma dag som förordnandet om valuta-&lt;br&gt;reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar i sak 1 § tredje stycket VRL fast regeln nu&lt;br&gt;också gäller kreditreglering. Bedömningen av om regleringen fortfarande&lt;br&gt;behövs skall göras för varje delmoment av regleringen för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket upphör kreditregleringen automatiskt om valuta-&lt;br&gt;regleringen gör det, oavsett skälet till att valutaregleringen upphör att&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar i sak 2 § VRL med den utvidgningen att kravet&lt;br&gt;på underställning nu också gäller förordnanden om kreditreglering. Om&lt;br&gt;regeringen har utnyttjat sin fullmakt att förordna om valutareglering och&lt;br&gt;kreditreglering, om viss inlösenskyldighet, om viss kontroll av försän-&lt;br&gt;delser eller om att annan än kreditinstitut vid tillämpningen av reglerna&lt;br&gt;om kreditreglering skall kunna jämställas med ett kreditinstitut, så skall&lt;br&gt;regeringen inom viss tid underställa riksdagen sitt beslut. Om så inte sker&lt;br&gt;upphör förordnandet i fråga att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet kreditinstitut har enligt paragrafen samma betydelse som i&lt;br&gt;riksbankslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 2 kap. har i huvudsak med endast redaktionella&lt;br&gt;ändringar övertagits från VRL enligt följande uppställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 och 2 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5-10 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12-16 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VRL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11-16 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17-21 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dock har i 2 § bankinstitut ersatts med &amp;quot;kreditinstitut eller Postverket&amp;quot;.&lt;br&gt;Samma uttryck har införts i 3 § som ersättning för &amp;quot;auktoriserad&lt;br&gt;valutahandlare&amp;quot;. Skälet är i båda fallen att begreppet auktoriserad&lt;br&gt;valutahandlare kommer att omprövas med anledning av EES-avtalet. I&lt;br&gt;4 § 4 st har den instans till vilken ett nämndbeslut får överklagas ändrats&lt;br&gt;från Svea hovrätt till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har i preciserande syfte gjorts en ändring i nya lagens 8 § 2 p. Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;Enligt nu gällande ordning är det straffbart enligt 1 p. att i strid mot en&lt;br&gt;föreskrift underlåta att lämna en uppgift. Det är emellertid lämpligt att&lt;br&gt;låta det tydligt framgå redan av lagtexten att passivitet kan medföra&lt;br&gt;straffansvar. Det görs här genom att till straffbudet i 2 p. om att lämna&lt;br&gt;en oriktig uppgift fogas också att underlåtenhet att lämna en uppgift är&lt;br&gt;straffbar. Underlåtenheten kan bestå såväl i att helt låta bli att lämna en&lt;br&gt;föreskriven uppgift som i att utelämna en uppgift i samband med att&lt;br&gt;andra uppgifter lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitlet (11 §j införs också en bestämmelse om medverkansansvar&lt;br&gt;genom en hänvisning till brottsbalken. Detta görs i förtydligande syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot i lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel (LKM)&lt;br&gt;används här begreppet kreditreglering. Härigenom upprätthålls rågången&lt;br&gt;mellan de marknadskonförma kreditpolitiska medel Riksbanken dis-&lt;br&gt;ponerar enligt riksbankslagen och använder i sin normala verksamhet, å&lt;br&gt;ena sidan, och den i ordets egentliga bemärkelse reglerande verksamhet&lt;br&gt;det kan finnas skäl att tillgripa under vissa förhållanden och som regleras&lt;br&gt;i denna lag, å andra sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 1 §, som anger vilka kreditregleringar som finns att&lt;br&gt;tillgå, motsvarar 1 § LKM. I huvudsaklig överensstämmelse med LKM&lt;br&gt;förekommer utlåningsreglering, emissionskontroll, räntereglering och&lt;br&gt;placeringskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger vilka som kan beröras av ett förordnande om kredit-&lt;br&gt;reglering. Beträffande samtliga slag av kreditreglering kan förordnandet&lt;br&gt;avse samma krets av kreditinstitut som anges i 2 § LKM. Regeringens&lt;br&gt;förordnande kan inbegripa alla slags kreditinstitut likaväl som ett eller&lt;br&gt;flera slags.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan dessutom på begäran av Riksbanken förordna att även&lt;br&gt;annan än sådan som omfattas av sedvanlig lagstiftning om finansiella&lt;br&gt;institutioner skall omfattas av kreditregleringen. Sådana skall enligt andra&lt;br&gt;stycket i tillämpliga delar behandlas som kreditinstitut. Avsikten är inte&lt;br&gt;att Riksbanken i sin begäran skall peka ut en viss fysisk eller juridisk&lt;br&gt;person. I stället skall framställningen - och förordnandet - avse varje&lt;br&gt;annan som uppfyller de i tredje stycket uppställda kriterierna. Ett sådant&lt;br&gt;förordnande kan komma att omfatta exempelvis större företag inom&lt;br&gt;någon annan bransch än den finansiella som för att förvalta överskotts-&lt;br&gt;likviditet agerar på kreditmarknaden och som - även om verksamheten&lt;br&gt;utgör bara en liten del av det företagets verksamhet - kan vara en viktig&lt;br&gt;aktör. Dessutom kan regeringen förordna att obligationsemittenter skall&lt;br&gt;omfattas av kreditregleringen såvitt den avser emissionskontroll. Det&lt;br&gt;innebär att t.ex. stora industriföretag som vänder sig till marknaden för&lt;br&gt;att skaffa sig kredit genom att bjuda ut obligationer eller andra, liknande&lt;br&gt;slag av fordringsrätter blir, i de delar som gäller emissionskontroll, att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anse som ett kreditinstitut i denna lags mening. Ett sådant företag om- Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;fattas således inte enbart av bestämmelsen om att obligationer o.dyl. inte&lt;br&gt;får ges ut utan också av bestämmelserna om upplysningsskyldighet, sär-&lt;br&gt;skild avgift och vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har närmast sin motsvarighet i 6 § LKM. Av konkurrens-&lt;br&gt;likställighetsskäl bör en kreditreglering i görligaste mån träffa alla&lt;br&gt;marknadsaktörer på samma sätt. I de situationer där Riksbanken av någon&lt;br&gt;särskild anledning skulle finna att det är nödvändigt eller önskvärt att&lt;br&gt;göra åtskillnad mellan kreditinstituten bör banken emellertid ha möjlighet&lt;br&gt;att differentiera användningen av kreditregleringen. Medan regeringen&lt;br&gt;enligt 2 § kan låta kreditregleringen avse ett eller flera slag av kredit-&lt;br&gt;institut (t.ex. bankinstitut) har Riksbanken således, dock endast om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl till det, möjlighet att inom ramen för regeringens&lt;br&gt;förordnande inskränka användningen till ett visst slag av institut (t.ex.&lt;br&gt;bankaktiebolag, medan andra slag av bankinstitut skulle kunna lämnas&lt;br&gt;oreglerade), eller undanta ett visst, specificerat institut (t.ex. en viss&lt;br&gt;bank) eller att utfärda olika föreskrifter för olika institut (t.ex. fastställa&lt;br&gt;en viss högsta ränta enligt 7 § för vissa institut och en annan högsta ränta&lt;br&gt;för andra institut). Detta kan vara befogat om instituten har olika struktur&lt;br&gt;eller bedriver olika slags verksamhet. Att ett visst kreditinstitut, eller ett&lt;br&gt;visst slag av kreditinstitut, drabbas av lönsamhetsproblem kan däremot&lt;br&gt;inte utgöra skäl för särbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens motsvarighet återfinns i 15 § LKM. Första stycket 1-3 har&lt;br&gt;endast ändrats redaktionellt för att bättre ansluta till rådande språkbruk.&lt;br&gt;Första stycket 4 avser leasing. Även denna bestämmelse är i princip&lt;br&gt;oförändrad utom på det sättet att hänvisningen till finansbolag som&lt;br&gt;leasegivare utgått. Regleringen kan alltså i det mest omfattande fallet&lt;br&gt;träffa alla slags kreditinstitut och med kreditinstitut enligt 2 § tredje&lt;br&gt;stycket jämställda företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 16 § LKM och är endast redaktionellt ändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsens motsvarighet återfinns i 17 och 18 §§ LKM. Den innebär&lt;br&gt;att Riksbanken kan hindra att kreditinstitut och andra som jämställts med&lt;br&gt;kreditinstitut enligt 2 § tredje stycket skaffar sig kredit genom att bjuda&lt;br&gt;ut obligationer och andra liknande fordringsrätter. Skulle t.ex. en viss&lt;br&gt;obligationsemission inte strida mot syftet med kreditregleringen och&lt;br&gt;valutaregleringen har Riksbanken emellertid möjlighet såväl att lämna&lt;br&gt;tillstånd till emissionen som att - om särskilda skäl föreligger - undanta&lt;br&gt;ett visst institut från kreditregleringen enligt 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 26 § LKM. Den är, utöver vissa redaktionella&lt;br&gt;justeringar, oförändrad bortsett från att möjligheten att reglera inlånings-&lt;br&gt;ränta har utgått. Om viss högsta eller högsta genomsnittliga ränta&lt;br&gt;fastställs för utlåning torde nämligen kreditinstitutens intresse av att&lt;br&gt;upprätthålla en marginal mellan inlåningsränta och utlåningsränta effektivt&lt;br&gt;förhindra att inlåningsräntor sätts högre än som skulle anses lämpligt.&lt;br&gt;Den genomsnittliga räntan bör beräknas som ett vägt genomsnitt av ett&lt;br&gt;kreditinstituts utlåningsräntor, där vikterna utgör omfattningen av den&lt;br&gt;utlåning som beviljas till varje tillämpad räntesats. I LKM undantas&lt;br&gt;&amp;quot;ränta som har fastställts i särskild ordning eller som beräknas enligt&lt;br&gt;särskilda bestämmelser&amp;quot;. Därmed åsyftas ränta som bestämts genom lag&lt;br&gt;eller av regeringen, t.ex. vissa lån med statlig garanti. Den föreslagna&lt;br&gt;lydelsen avser att förtydliga vad som menas med undantaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 8 och 9 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar 20 och 21 §§ LKM. I 8 § anges vad som avses&lt;br&gt;med placeringskrav, nämligen att av ett instituts totala placeringar vissa&lt;br&gt;skall utgöra en viss andel eller att av en förändring av de totala place-&lt;br&gt;ringarna vissa skall utgöra en viss procent av förändringen. I 9 § anges&lt;br&gt;att Riksbanken bestämmer hur underlaget för beräkningen av placerings-&lt;br&gt;kravet preciseras, vilket innebär att det är Riksbanken som avgör vilka&lt;br&gt;placeringar som skall avses med &amp;quot;vissa&amp;quot; enligt 8 §. Det är också&lt;br&gt;Riksbanken som bestämmer vid vilken tidpunkt eller under vilken period&lt;br&gt;placeringskravet skall vara uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 29 § LKM med endast redaktionella ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 11 och 12 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvarar i princip 30 § LKM. Det är väsentligt att -&lt;br&gt;eftersom straffbestämmelser saknas vid överträdelse av kreditregleringen&lt;br&gt;- den särskilda avgiften innebär en så kännbar sanktion att en över-&lt;br&gt;trädelse medför ett kraftigt ekonomiskt avbräck. Detta är knappast fallet&lt;br&gt;i dag. Det är därför lämpligt att knyta beräkningen av den räntesats som&lt;br&gt;ingår i den särskilda avgiften till den särskilda avgift som kan åläggas&lt;br&gt;den som inte uppfyller bestämmelser om kassakrav enligt lagen&lt;br&gt;(1988:1385) om Sveriges riksbank. För att sanktionen skall bli tillräckligt&lt;br&gt;kännbar bör den särskilda avgiften utgå från två gånger den räntesats som&lt;br&gt;gäller vid överträdelse av kassakraven. Denna koppling görs här i 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 § bestäms hur Riksbanken skall fastställa det underlagsbelopp på&lt;br&gt;vilken den i 11 § angivna räntan skall beräknas. Tanken är att den&lt;br&gt;särskilda avgiften skall utgöra en sanktion som svarar mot omfattningen&lt;br&gt;av överträdelsen av föreskrifterna. Detta åstadkoms genom att under-&lt;br&gt;lagsbeloppet grundas på avvikelsen från vad som varit godtaget enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gällande föreskrifter. På detta sätt, och med användande av den ovan Prop. 1992/93:126&lt;br&gt;beskrivna räntan, elimineras gott och väl den ekonomiska nyttan för&lt;br&gt;någon som överträder föreskrifterna genom att låna ut mer pengar än&lt;br&gt;som medges (utlåningsreglering) eller till högre pris än som medges&lt;br&gt;(räntereglering) eller som skaffar sig lån fast det inte medges (emissions-&lt;br&gt;kontroll) eller inte placerar medel på föreskrivet sätt (placeringskrav).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande räntereglering är det inte tillräckligt att utgå från skillnaden&lt;br&gt;mellan den ränta som betingats och den som varit tillåten, eftersom det&lt;br&gt;skulle medföra att ett medvetet brott mot föreskrifterna skulle löna sig.&lt;br&gt;Beloppet bör till undvikande av en sådan effekt multipliceras med fem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande enkla exempel kan illustrera hur beräkningen av den särskilda&lt;br&gt;avgiften går till. I samtliga fall antas räntesatsen enligt 52 § lagen&lt;br&gt;(1988:1385) om Sveriges riksbank vara 20 % och följaktligen räntan&lt;br&gt;enligt 11 § vara 40 %. Beräkningsperioden antas vara en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kreditinstitut har lånat ut 100 MSEK, trots att den fastställda gränsen&lt;br&gt;varit 80 MSEK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 % / 12 x 20MSEK = 666 667 SEK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kreditinstitutet tagit 20 % ränta på utlåningen har således dess intäkt&lt;br&gt;uppgått till 333 333 SEK och dess kostnad till 666 667 SEK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon har i strid med emissionskontrollen gett ut obligationer för 20&lt;br&gt;MSEK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 % / 12 x 20 MSEK = 666 667 SEK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man antar att räntan på obligationen är 10 %, blir kostnaden för att&lt;br&gt;låna upp medel genom emissionen totalt 50 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kreditinstitut har lånat ut i genomsnitt 20 MSEK till en genomsnittlig&lt;br&gt;ränta på 25 %, trots att den fastställda högsta räntesatsen varit 10 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 % / 12 x (25 - 10 % x 20 MSEK) x 5 = 500 000 SEK&lt;br&gt;Kreditinstitutet har betingat sig en överränta på 250 000 SEK medan&lt;br&gt;kostnaden för den särskilda avgiften är den dubbla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kreditinstitut har bara placerat 10 MSEK i en viss tillgång, trots att&lt;br&gt;placeringen skulle ha uppgått till 30 MSEK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 % / 12 x (30 MSEK - 10 MSEK) = 666 667 SEK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man utgår från att den placering som placeringskravet avsett skulle&lt;br&gt;ha gett en avkastning på 5 % (83 333 SEK) och att kreditinstitutet i&lt;br&gt;stället fått en avkastning på 25 % (416 667 SEK) ger kalkylen en förlust&lt;br&gt;för kreditinstitutet med (416 667 - 83 333 - 666 667) = 333 333 SEK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar att påpekas att det inte finns något hinder mot att samma&lt;br&gt;kreditinstitut för samma transaktion drabbas av flera särskilda avgifter.&lt;br&gt;Detta kan illustreras med följande exempel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kreditinstitut har lånat ut 100 MSEK, trots att den fastställda gränsen&lt;br&gt;varit 80 MSEK. I stället för högsta ränta 10 % har institutet tagit 30 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 % / 12 x 20MSEK + 40 % / 12 x (30 - 10 % x 100 MSEK) x 5 =&lt;br&gt;(666 667 SEK + 3 333 333 SEK) = 4 MSEK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 31 § LKM. Den är endast redaktionellt ändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har sin närmaste motsvarighet i 28 § LKM. Den innebär att&lt;br&gt;kreditinstituten kan åläggas att lämna uppgifter oavsett om förordnande&lt;br&gt;om kreditreglering givits av regeringen eller inte. Sådana uppgifter&lt;br&gt;förutsätts nämligen kunna utgöra underlag för Riksbankens framställning&lt;br&gt;till regeringen om ett sådant förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 15 - 18 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafernas motsvarighet återfinns i 32 § LKM. Efter mönster från&lt;br&gt;motsvarande brott mot bestämmelserna om valutareglering införs i&lt;br&gt;straffskalan fängelse i högst ett år för uppsåtliga brott, medan oaktsam-&lt;br&gt;hetsbrott alltjämt skall bestraffas med böter och ringa brott inte skall&lt;br&gt;föranleda ansvar. Även underlåtenhet att lämna en uppgift är straffbar (jfr&lt;br&gt;kommentaren till 2 kap.). Vidare införs, liksom vad gäller valuta-&lt;br&gt;regleringen, ett straffstadgande för grovt brott. Ett brott kan anses vara&lt;br&gt;grovt t.ex. om lämnandet av oriktiga uppgifter syftat till att uppnå att ett&lt;br&gt;visst kreditinstitut skall undantas från kreditregleringen eller på annat sätt&lt;br&gt;varit systematiskt, liksom när det varit fråga om betydande belopp eller&lt;br&gt;kreditvolymer eller motsvarande. Den som medverkar till ett brott skall&lt;br&gt;kunna straffas. I enlighet med vad som gäller för valutareglering införs&lt;br&gt;såsom ett krav för att åtal skall få väckas att Riksbanken lämnar med-&lt;br&gt;givande till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 19 - 22 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller för valutaregleringen ges Riksbanken möjlig-&lt;br&gt;het att förena en förnyad anmodan till någon att lämna uppgifter (14 §)&lt;br&gt;med vite. Dessutom ges Riksbanken möjlighet att vid vite förelägga&lt;br&gt;någon att rätta en åtgärd som strider mot något moment av kredit-&lt;br&gt;regleringen. Det kan t.ex. röra sig om att vid vite förelägga någon att&lt;br&gt;placera medel i ett visst slag av tillgångar eller att sänka räntor som&lt;br&gt;överskrider den fastställda gränsen. Den som vid vite förelagts att lämna&lt;br&gt;uppgifter men underlåter det skall inte, utöver att behöva betala vitet,&lt;br&gt;kunna straffas. Den som ålagts vid vite att rätta något kan inte sedan&lt;br&gt;dessutom drabbas av särskild avgift, vilket måste beaktas när vites-&lt;br&gt;beloppet bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras av 4 § VRL och 5 § LKM. Den är i sak oför-&lt;br&gt;ändrad. Att det i princip är fullmäktige i Riksbanken som beslutar om&lt;br&gt;föreskrifterna följer av 41 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.&lt;br&gt;Riksbankens skyldighet att komplettera regeringens förordnanden, i den&lt;br&gt;mån det behövs, omfattar både förordnanden om valutareglering och&lt;br&gt;kreditreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har hämtats oförändrad från 10 § VRL men avser här&lt;br&gt;också ärenden om kreditreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån beslutsrätt avseende ärenden som uppkommer på grund av&lt;br&gt;tillämpningen av denna lag avgörs av annan än fullmäktige i Riksbanken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bestämmelser härom finns i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bör besluten i fråga kunna överklagas till fullmäktige. Beslut av&lt;br&gt;fullmäktige kan enligt den lagen och lagen (1989:186) om överklagande&lt;br&gt;av administrativa beslut av riksdagens förvaltningskontor och myn-&lt;br&gt;digheter inte överklagas om det inte särskilt anges i vederbörande&lt;br&gt;författning. Med hänsyn till att föreläggande av vite och bestämmande av&lt;br&gt;särskild avgift utgör sådan judiciell verksamhet som kan leda till&lt;br&gt;ingripande rättsverkningar för en enskild bör sådana beslut kunna&lt;br&gt;överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Som anmärkts i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen under avsnitt 4.7 kan instansordningen komma att ändras&lt;br&gt;med anledning av Domstolsutredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;förslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om valuta- och kreditreglering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring riksdagsordningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa&lt;br&gt;förvaltningsbeslut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1988:846) om ungdomsbosparande, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som&lt;br&gt;föredraganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning över remissinstanserna beträffande &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1992/93:126&lt;br&gt;promemorian Fullmaktslagstiftning om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Bllaga 1&lt;/sup&gt;&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;valutareglering och kreditreglering (Ds 1992:29)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över de remissinstanser som avgett yttrande över rubricerade&lt;br&gt;promemoria:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmäktige i Sveriges riksbank, Hovrätten för Nedre Norrland,&lt;br&gt;Kammarrätten i Sundsvall, Finansinspektionen, Riksgäldskon toret,&lt;br&gt;Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Riksåklagaren efter hörande av&lt;br&gt;överåklagaren vid statsåklagarmyndigheten för speciella mål, Statistiska&lt;br&gt;Centralbyrån, Konkurrensverket, Närings- och teknikutvecklingsverket,&lt;br&gt;Överstyrelsen för civil beredskap, Svenska Bankföreningen, Sparbanker-&lt;br&gt;nas Bank, Finansbolagens Förening, Svenska Fondhandlareföreningen,&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund, Företagarnas Riksorganisation, Försäkringsförbundet,&lt;br&gt;Folksam, Köpmannaförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, AP-&lt;br&gt;fonden, andra och tredje fondstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-10-29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Per Jermsten, regeringsrådet Stig von Bahr,&lt;br&gt;justitierådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 15 oktober 1992 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Lundgren beslutat inhämta&lt;br&gt;lagrådets yttrande över förslag till lag om valuta- och kreditreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Hans&lt;br&gt;Schedin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition....................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll....................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...........................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 oktober 1992 ............................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning......................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning.................................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Gällande regler...........................16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Närmare om kreditreglering....................17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Närmare om valutareglering...................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 EG-aspekter.............................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Grundläggande överväganden rörande valutareglering och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kreditreglering..............................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Överväganden och förslag.......................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Möjligheterna att tillämpa valutareglering och kredit-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reglering behålls..........................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Utlåningsreglering och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emissionskontroll..........................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Räntereglering............................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Placeringskrav............................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Valuta- och kreditregleringens administration.........28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 Straff, vite och särskild avgift..................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 Överklagande............................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag..........................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Författningskommentar.........................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan................................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut...................................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanställning över remissinstanser.............41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Utdrag ur Lagrådets protokoll den 29 oktober 1992 .... 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:FiU6</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:FiU6</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:FiU6</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:FiU6</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall (se anm.)</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:FiU6</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:FiU6</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:SkU18</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-11-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-11-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-11-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-11-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>(-)</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 02:02:46</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG03126</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:37</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Finansutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 02:02:46</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG03126</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__126.pdf</filnamn>
<filstorlek>1633103</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om valuta- och kreditreglering</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/3F7ADC95-4EE6-4E60-932B-814569C9AE68</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:FiU6</uppgift>
<ref_dok_id>GG01FiU6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>FiU6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Valuta- och kreditreglering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:SkU18</uppgift>
<ref_dok_id>GG01SkU18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SkU18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Vissa författningsändringar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:126&lt;br/&gt;
Valuta- och kreditreglering</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Fi87</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi87</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:126 Valuta- och kreditreglering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:126&lt;br/&gt;
Valuta- och kreditreglering</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Fi86</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi86</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:126 Valuta- och kreditreglering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Johan Lönnroth  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:126&lt;br/&gt;
Valuta- och kreditreglering</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Fi87</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi87</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:126 Valuta- och kreditreglering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Johan Lönnroth  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Söderberg  (-)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1992/93:126&lt;br/&gt;
Valuta- och kreditreglering</uppgift>
<ref_dok_id>GG02Fi86</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Fi86</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1992/93:126 Valuta- och kreditreglering</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Söderberg  (-)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>