<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2355945</hangar_id>
 <dok_id>GG03110</dok_id>
 <rm>1992/93</rm>
 <beteckning>110</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1992/93:110</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>110</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-10-29 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:45:30</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-25 13:01:21</publicerad>
 <titel>Ändringar i marknadsföringslagen m.m. med anledning av EES-avtalet</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03110/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GG03110</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03110</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1992/93:110&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ändringar i marknadsföringslagen m.m. med&lt;br&gt;anledning av EES-avtalet&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03110/prop_199293__110-1.png" style="width:40pt;height:49pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid regeringssammanträdet har statsrådet Odell varit föredragande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 29 oktober 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mats Odell&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas frågan om att i enlighet med EES-avtalet införliva&lt;br&gt;reglerna i ett EG-direktiv om vilseledande reklam med svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör därvid den bedömningen att den svenska marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (1975:1418) i huvudsak tillgodoser de krav som direktivet ställer.&lt;br&gt;Det föreslås dock att generalklausulen om otillbörlig marknadsföring i 2 §&lt;br&gt;kompletteras så att den också omfattar reklamåtgärder eller andra hand-&lt;br&gt;lingar som företas i näringsverksamhet vid efterfrågan av en vara, tjänst eller&lt;br&gt;annan nyttighet. En följdändring i radiolagen (1966:755) föreslås också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 110&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Regeringens proposition&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Ändringar i marknadsföringslagen m.m. med&lt;br&gt;anledning av EES-avtalet&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den 2 maj 1992 ingick EFTA-länderna, däribland Sverige, och EG samt dess&lt;br&gt;medlemsländer avtal om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),&lt;br&gt;inom vilket det skall råda fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapi-&lt;br&gt;tal. Avtalet innebär också att samarbetet skall utvecklas och breddas på an-&lt;br&gt;gränsande politikområden, såsom miljö, forskning, utbildning och konsu-&lt;br&gt;mentskydd. Enhetliga regler skall gälla inom hela EG/EFTA-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom EES-avtalet förbinder sig EFTA-länderna att införliva relevanta&lt;br&gt;delar av EG:s regelverk (1’acquis communautaire) med sina respektive rätts-&lt;br&gt;ordningar. Enligt EES-avtalet skall en rättsakt som motsvarar ett EG-direk-&lt;br&gt;tiv ge de avtalsslutande parternas myndigheter rätt att välja form och metod&lt;br&gt;för genomförandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) av-&lt;br&gt;ses träda i kraft den 1 januari 1993, dvs. samtidigt som EG:s inre marknad&lt;br&gt;fullbordas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 27 maj 1992 proposition 1991/92:170 om Euro-&lt;br&gt;peiska ekonomiska samarbetsområdet. I propositionen föreslås bl.a. att&lt;br&gt;riksdagen godkänner EES-avtalet och antar förslag till en lag om ett euro-&lt;br&gt;peiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES-lagen) med grundläggande be-&lt;br&gt;stämmelser om införlivande av avtalsåtagandena med svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I augusti 1991 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att&lt;br&gt;föredra ärenden rörande marknadsföring att tillkalla en särskild utredare&lt;br&gt;med uppgift att se över marknadsföringslagen (1975:1418, ändrad senast&lt;br&gt;1988:1605) och att lämna de förslag till lagändringar som behövs för att den&lt;br&gt;svenska lagstiftningen skall stå i överensstämmelse med EG:s regler på&lt;br&gt;marknadsföringsområdet. Som särskild utredare utsågs professorn Ulf Ber-&lt;br&gt;nitz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen, som har antagit namnet Marknadsföringsutredningen, har&lt;br&gt;lagt fram delbetänkandet (SOU 1992:49) EES-anpassning av marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagstiftningen. Utredningens sammanfattning av delbetänkandet och&lt;br&gt;här aktuella lagförslag återfinns i bilaga 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens delbetänkande har remissbehandlats. En sammanställning&lt;br&gt;av remissyttrandena har lagts som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har lagt fram förslag om att anpassa den svenska lagstift-&lt;br&gt;ningen till dels EG:s direktiv (84/450/EEG) om vilseledande reklam, dels&lt;br&gt;EG:s direktiv (89/552/EEG) om TV-sändningar till allmänheten såvitt avser&lt;br&gt;direktivets regler om reklam. Direktivet om vilseledande reklam i svensk&lt;br&gt;slutlig översättning finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om att införliva EG:s direktiv om TV-sändningar till allmänheten&lt;br&gt;(TV-direktivet) i svensk lag har också behandlats av Radiolagsutredningen&lt;br&gt;i delbetänkandet (SOU 1992:31) Lagstiftning om satellitsändningar av TV-&lt;br&gt;program, som har remissbehandlats. Radiolagsutredningens förslag liksom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningens förslag, såvitt avser anpassning till TV-direk- Prop. 1992/93:110&lt;br&gt;tivet, behandlas i den lagrådsremiss om Satellitsändningar av TV-program&lt;br&gt;som regeringen har beslutat om den 8 oktober 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna proposition behandlar regeringen frågan om de ändringar i mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen och radiolagen som bör göras med hänsyn till EG:s direktiv&lt;br&gt;om vilseledande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har den 1 oktober 1992 beslutat att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen och lag om ändring i&lt;br&gt;radiolagen (1966:755, ändrad senast 1992:74) med anledning av EG-direkti-&lt;br&gt;vet om vilseledande reklam. De till Lagrådet remitterade lagförsiagen över-&lt;br&gt;ensstämmer i allt väsentligt med propositionens lagförslag. Vid behand-&lt;br&gt;lingen hos Lagrådet har endast vissa smärre redaktionella ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande är fogat&lt;br&gt;till propositionen som bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 EG-direktivet om vilseledande reklam&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Överväganden bakom direktivet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Direktivet om vilseledande reklam är den mest heltäckande EG-rättsakten&lt;br&gt;på reklamområdet. Det antogs den 10 september 1984 och gav EG:s med-&lt;br&gt;lemsländer en frist att sätta i kraft de harmoniseringsåtgärder som behövdes&lt;br&gt;till den 1 oktober 1986. Genomförandet av direktivet har emellertid krävt&lt;br&gt;längre tid än så. Lagstiftning för att efterkomma direktivets krav beslutades&lt;br&gt;så sent som år 1991 i Belgien och Grekland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom andra motsvarande rättsakter inleds själva direktivtexten av en in-&lt;br&gt;gress. Medlemsländernas förpliktelser anges i nio artiklar. För Sveriges del&lt;br&gt;innebär redan EES-avtalet att vi måste uppfylla direktivets krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ingressen betonas att reklamen, eftersom den når ut över enskilda med-&lt;br&gt;lemsländers gränser, inverkar direkt på upprättandet av en väl fungerande&lt;br&gt;gemensam marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för direktivet ligger både konkurrenspolitiska och konsument-&lt;br&gt;politiska överväganden. Det betonas att vilseledande reklam kan leda inte&lt;br&gt;bara till att konkurrensen snedvrids, utan också till att konsumenter fattar&lt;br&gt;ofördelaktiga beslut när de skaffar sig varor eller utnyttjar sig av tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare framhålls att allmänheten och konsumenterna liksom den enskilde&lt;br&gt;näringsidkaren har intresse av att de nationella reglerna mot vilseledande&lt;br&gt;reklam harmoniseras. I nästa skede kan även andra otillbörliga yttringar av&lt;br&gt;reklam och, i den mån det är nödvändigt, jämförande reklam tas upp till be-&lt;br&gt;handling på grundval av förslag som kommissionen kan finna lämpligt att&lt;br&gt;lägga fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolar och förvaltningsmyndigheter måste enligt direktivet kunna på-&lt;br&gt;bjuda eller åstadkomma beslut om att vilseledande reklam upphör. Det för-&lt;br&gt;klaras i vissa fall vara önskvärt att vilseledande reklam kan förbjudas redan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 110&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innan den har publicerats. Medlemsländerna skall dock inte anses vara skyl- Prop. 1992/93:110&lt;br&gt;diga att införa regler som kräver systematisk förhandsgranskning av rekla-&lt;br&gt;men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anges vara önskvärt att kunna motverka kvardröjande effekter av vil-&lt;br&gt;seledande reklam genom att beordra offentliggörande av domstolars eller&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheters avgöranden eller av rättelser (beriktigande för-&lt;br&gt;klaringar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen uttalas i ingressen att direktivet inte hindrar medlemsländerna&lt;br&gt;att besluta om regler som syftar till att ge t.ex. konsumenterna ett mera om-&lt;br&gt;fattande skydd än vad direktivet innebär. Direktivet är alltså vad man brukar&lt;br&gt;kalla ett minimidirektiv.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Direktivets syfte och reklamdefinitioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Syftet med direktivet om vilseledande reklam är att ge skydd mot vilsele-&lt;br&gt;dande reklam och de otillbörliga följderna av denna (artikel 1). De som skall&lt;br&gt;skyddas är konsumenterna, dem som bedriver närings- eller affärsverksam-&lt;br&gt;het eller som utövar hantverk eller ett fritt yrke och den stora allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivet definieras uttrycket reklam. Därmed avses varje form av fram-&lt;br&gt;ställning i närings- eller affärsverksamhet, hantverk eller yrkesutövning för&lt;br&gt;att främja tillhandahållandet av varor eller tjänster, däribland fast egendom,&lt;br&gt;rättigheter och skyldigheter (artikel 2.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även uttrycket vilseledande reklam definieras (artikel 2.2). Därmed för-&lt;br&gt;stås all reklam som på något sätt, däribland genom sin presentation, vilsele-&lt;br&gt;der eller sannolikt kommer att vilseleda de personer den riktar sig till eller&lt;br&gt;dem som nås av den, så att deras ekonomiska beteende kommer att påver-&lt;br&gt;kas. Som vilseledande reklam förstås också reklam som av dessa skäl skadar&lt;br&gt;eller sannolikt kommer att skada en konkurrent.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 EG-ländernas förpliktelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vilseledandekriteriet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att avgöra om reklam är vilseledande, skall hänsyn tas till alla&lt;br&gt;inslagen i reklamen (artikel 3). I direktivet exemplifieras ett antal typfall på&lt;br&gt;vilseledande uppgifter till vilka särskild hänsyn skall tas. Detta gäller de ut-&lt;br&gt;märkande egenskaperna för varor eller tjänster, som t.ex. tillgänglighet, be-&lt;br&gt;skaffenhet, utförande, sammansättning, tillverkningsmetod och tillverk-&lt;br&gt;nings- eller leveransdatum, ändamålsenlighet, användningsområden, kvan-&lt;br&gt;titet, specifikation, geografiskt eller kommersiellt ursprung eller det resultat&lt;br&gt;man kan förvänta sig av användningen eller resultat från provningar och un-&lt;br&gt;dersökningar som utförts på varorna eller tjänsterna ifråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också uppgifter om hur priset beräknas och leveransvillkoren för varorna&lt;br&gt;eller utförandet av tjänsterna ifråga nämns uttryckligen liksom uppgifter om&lt;br&gt;annonsörens status, näringskännetecken och rättigheter, t.ex. hans identitet,&lt;br&gt;finansiella tillgångar, meriter och de industriella, kommersiella eller immate-&lt;br&gt;riella rättigheter som han innehar, eller de priser och belöningar som han&lt;br&gt;tilldelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande förpliktelsen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsländernas grundläggande förpliktelse enligt direktivet är att se till&lt;br&gt;att de förfogar över lämpliga och effektiva metoder för att - i konsumenter-&lt;br&gt;nas, de konkurrerande näringsidkarnas och den stora allmänhetens in-&lt;br&gt;tresse - kontrollera vilseledande reklam (artikel 4.1 första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana metoder skall innefatta bestämmelser om rätt för personer eller&lt;br&gt;organisationer att vidta rättsliga åtgärder beträffande sådan reklam eller att&lt;br&gt;anmäla reklamen till en förvaltningsmyndighet som är behörig att antingen&lt;br&gt;själv besluta i frågan eller inleda lämpliga rättsliga förfaranden (artikel 4.1&lt;br&gt;andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsland kan fritt välja mellan de nu nämnda åtgärdsmodel-&lt;br&gt;lerna eller alternativt göra det möjligt för domstolarna eller förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheterna att i första hand använda andra etablerade medel vid sin&lt;br&gt;handläggning av vilseledande reklam (artikel 4.1 tredje stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stopp för vilseledande reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 4.2 första stycket föreskrivs att medlemsländerna skall tillförsäkra&lt;br&gt;domstolar och förvaltningsmyndigheter de befogenheter som bedöms vara&lt;br&gt;nödvändiga för att antingen besluta att den vilseledande reklamen skall upp-&lt;br&gt;höra eller besluta om lämpligt rättsligt förfarande för att få fram ett sådant&lt;br&gt;beslut. Om den vilseledande reklamen ännu inte har publicerats men detta&lt;br&gt;är nära förestående, skall de ha befogenhet att besluta om förbud mot sådan&lt;br&gt;publicering, eller inleda ett lämpligt förfarande för att få fram ett sådant be-&lt;br&gt;slut. I båda fallen förutsätts att ingripande kan ske utan bevisning om upp-&lt;br&gt;kommen förlust eller skada eller om uppsåt eller oaktsamhet från annonsö-&lt;br&gt;rens sida (artikel 4.2 andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsländerna skall också sörja för att åtgärderna kan vidtas skynd-&lt;br&gt;samt med antingen interimistisk eller slutlig verkan. Därvid står det med-&lt;br&gt;lemslandet fritt att välja mellan dessa alternativ (artikel 4.2 tredje stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse av vilseledande reklam m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsländerna får vidare, om de så önskar, tilldela domstolarna och för-&lt;br&gt;valtningsmyndigheterna befogenhet att förordna att beslutet publiceras helt&lt;br&gt;eller delvis och i sådan form som de bedömer vara lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett medlemsland får också öppna möjlighet för domstolar och förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheter att kräva att annonsören publicerar en rättelse (artikel 4.2&lt;br&gt;fjärde stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på den behöriga myndighetens status&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet föreskriver att de förvaltningsmyndigheter som avses i artikel 4.1&lt;br&gt;skall vara sammansatta på ett sådant sätt att deras opartiskhet inte kan ifrå-&lt;br&gt;gasättas. En myndighet, som får fatta beslut med anledning av klagomål,&lt;br&gt;skall också vara behörig att effektivt övervaka och verkställa besluten. I&lt;br&gt;princip skall det åligga myndigheten att ange skälen för besluten (artikel 4.3&lt;br&gt;första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en förvaltningsmyndighet är ensam behörig att utöva de befogenheter&lt;br&gt;som avses i artikel 4.2, är den alltid skyldig att motivera sina beslut. Dess-&lt;br&gt;utom skall det finnas en möjlighet till rättslig prövning av vaije otillbörlig&lt;br&gt;eller oskälig myndighetsutövning eller av en myndighets underlåtenhet att&lt;br&gt;utöva dessa befogenheter {artikel 4.3 andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omvänd bevisbörda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolar och förvaltningsmyndigheter skall ges befogenheter att i princip&lt;br&gt;lägga bevisbördan på annonsören för riktigheten av reklampåståenden om&lt;br&gt;fakta. Det skall dock vara möjligt att tillämpa vanliga bevisbörderegler, om&lt;br&gt;omständigheterna i ett enskilt fall är sådana att det skulle strida mot närings-&lt;br&gt;idkarens eller någon annan parts berättigade intressen att göra näringsidka-&lt;br&gt;ren bevisskyldig (artikel 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av de föreskrivna domstols- och myndighetsförfarandena ges i&lt;br&gt;direktivet möjligheter till frivilliga insatser genom utomrättsliga organ och&lt;br&gt;en rätt för personer eller sammanslutningar att vända sig till sådana organ&lt;br&gt;(artikel 5).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Den svenska anpassningen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Behovet av anpassning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: I allt väsentligt uppfyller gällande lagstift-&lt;br&gt;ning direktivets krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning&lt;br&gt;(se betänkandet s. 39 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna ansluter sig till utredningens bedömning eller har inget&lt;br&gt;att invända mot denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Allmänna regler om marknadsföring&lt;br&gt;finns i marknadsföringslagen. Lagen har till ändamål att främja konsumen-&lt;br&gt;ternas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av varor,&lt;br&gt;tjänster och andra nyttigheter och att motverka marknadsföring som är otill-&lt;br&gt;börlig mot konsumenter eller näringsidkare (1 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller tre generalklausuler som i allmänna ordalag anger vad&lt;br&gt;en näringsidkare skall iaktta vid sin marknadsföring. Generalklausulerna be-&lt;br&gt;handlar otillbörlig marknadsföring (2 §), informationsskyldighet (3 §) och&lt;br&gt;produktotjänlighet (4 §). Lagen innehåller också särskilda straffbestämmel-&lt;br&gt;ser mot bl.a. uppsåtlig användning av vilseledande framställningar i sam-&lt;br&gt;band med marknadsföring (6 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanktionerna för att säkerställa efterlevnaden av marknadsföringslagens&lt;br&gt;generalklausuler är förbud mot att fortsätta det påtalade förfarandet (2 och 4&lt;br&gt;§§) respektive ålägganden att lämna information i något visst avseende (3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På marknadsföringsområdet verkar två särskilda organ, nämligen Konsu-&lt;br&gt;mentverket/Konsumentombudsmannen och Marknadsdomstolen. Konsu-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mentverket/Konsumentombudsmannen är den centrala övervakande och in- Prop. 1992/93:110&lt;br&gt;gripande myndigheten med en slags åklagarfunktion. De dömande uppgif-&lt;br&gt;terna ankommer på Marknadsdomstolen som är specialdomstol för bl.a.&lt;br&gt;marknadsföringsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om förbud eller åläggande enligt marknadsföringslagen prövas av&lt;br&gt;Marknadsdomstolen efter ansökan av i första hand Konsumentombudsman-&lt;br&gt;nen. Konsumentombudsmannen som i Marknadsdomstolen har att repre-&lt;br&gt;sentera konsumentintresset skall emellertid innan en ansökan görs objektivt&lt;br&gt;bedöma om det finns fog för en sådan. I andra hand kan ansökan göras av&lt;br&gt;vissa sammanslutningar eller av den berörde näringsidkaren. I förvaltnings-&lt;br&gt;lagen finns regler om myndigheters handläggning av ärenden vilka bl.a. in-&lt;br&gt;nefattar skyldighet att motivera beslut varigenom ett ärende avgörs. I sam-&lt;br&gt;manhanget bör också nämnas det allmänna kravet i förvaltningslagen att en&lt;br&gt;myndighet skall handlägga varje ärende där någon enskild är part så enkelt&lt;br&gt;och snabbt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen kan förbjuda en näringsidkare att fortsätta med en&lt;br&gt;otillbörlig marknadsföringsåtgärd, t.ex. fortsätta att göra reklam som är vil-&lt;br&gt;seledande. En sådan åtgärd kan också rikta sig till den som är anställd hos&lt;br&gt;en näringsidkare eller som i övrigt handlar på dennes vägnar. Dessutom kan&lt;br&gt;ett förbud träffa var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till hand-&lt;br&gt;lingen, t.ex. reklambyrån som har utformat reklammaterialet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl kan domstolen besluta att ett förbud skall gälla&lt;br&gt;tillfälligt, dvs. fram till dess att domstolen meddelar sitt slutliga beslut. Ett&lt;br&gt;förbudsbeslut kan meddelas så snart det finns anledning att anse att det ak-&lt;br&gt;tuella förfarandet objektivt sett är otillbörligt i generalklausulens mening.&lt;br&gt;Ingripanden kan med andra ord ske utan att den handlandes uppsåt eller&lt;br&gt;oaktsamhet behöver beröras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning enligt marknadsföringslagen av frågan om en framställning&lt;br&gt;uppfyller kravet på vederhäftighet eller inte tillämpas omvänd bevisbörda.&lt;br&gt;Det åligger alltså den som är ansvarig för ett meddelande att bevisa att inne-&lt;br&gt;hållet i detta stämmer överens med de verkliga förhållandena. En framställ-&lt;br&gt;ning som inte kan verifieras anses oförenlig med generalklausulen (jfr prop.&lt;br&gt;1970:57 s. 68).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har funnit uppfyller marknadsföringslagen i allt väsent-&lt;br&gt;ligt de krav som direktivet om vilseledande reklam ställer. Det gäller såväl&lt;br&gt;generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring som sanktionssystemet och&lt;br&gt;systemet för övervakning och kontroll. Det är endast på en punkt som lagen&lt;br&gt;behöver justeras, nämligen när det gäller inköpsreklam m.m. Denna fråga&lt;br&gt;behandlas i följande avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Inköpsreklam m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Generalklausulen mot otillbörlig marknadsfö-&lt;br&gt;ring i 2 § marknadsföringslagen kompletteras att gälla även reklamåt-&lt;br&gt;gärder eller andra handlingar som företas i näringsverksamhet vid ef-&lt;br&gt;terfrågan av en vara, tjänst eller annan nyttighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens forslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag Prop. 1992/93:110&lt;br&gt;(se betänkandet s. 40).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i allmänhet ingenting att invända mot utredningens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt anmärker att utredningen inte tycks ha undersökt i vad mån&lt;br&gt;ingripanden faktiskt gjorts mot inköpsfrämjande reklam inom EG och om&lt;br&gt;det också finns ett praktiskt behov att ändra den svenska lagstiftningen.&lt;br&gt;Hovrätten ställer sig emellertid positiv till att generalklausulen i marknads-&lt;br&gt;föringslagen får omfatta också inköpsfrämjande åtgärder men anser att lag-&lt;br&gt;texten alternativt kan utformas i enlighet med vad Utredningen om illojal&lt;br&gt;konkurrens tidigare föreslagit. Hovrätten anser dock att under alla förhål-&lt;br&gt;landen bör det vidare tillämpningsområde lagen får efter ändringen komma&lt;br&gt;till uttryck i lagens rubrik och i dess 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen och Konsumentverket anser att ändringen kan göras&lt;br&gt;på ett lagtekniskt enklare sätt genom ett tillägg i paragrafens första stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Marknadsförbund anser att begreppet marknadsföring har fått en&lt;br&gt;allt för snäv betydelse i den svenska lagstiftningen och därför borde bytas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet: Begreppet reklam avser varje form av framställning som syftar&lt;br&gt;till att främja tillhandahållandet av varor eller tjänster (artikel 2.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Marknadsföringslagen är principiellt upp-&lt;br&gt;lagd med huvudinriktning på konsumentskyddet. Generalklausulen om otill-&lt;br&gt;börlig marknadsföring i lagen är tillämplig vid marknadsföring på reklamåt-&lt;br&gt;gärd eller annan handling. Det marknadsföringsbegrepp som används i&lt;br&gt;marknadsföringslagen avser endast avsättningsfrämjande åtgärder och om-&lt;br&gt;fattar således inte inköps- eller andra anskaffningsfrämjande åtgärder som&lt;br&gt;riktas bakåt mot t.ex. kreditgivare, leverantörer och arbetssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med annan handling avses andra marknadsföringsåtgärder eller metoder&lt;br&gt;än reklamåtgärder. Det kan vara fråga om erbjudanden om speciella förmå-&lt;br&gt;ner som görs i säljsyfte - säljfrämjande åtgärder (s.k. promotions). Dessa&lt;br&gt;är ofta tidsbegränsade. Exempel på sådana erbjudanden utgör kombina-&lt;br&gt;tionserbjudanden, rabatt- och förmånserbjudanden, realisationer, utförsälj-&lt;br&gt;ningar och pristävlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 2.1 i direktivet avses med reklam ”varje form av framställ-&lt;br&gt;ning i samband med närings- eller affärsverksamhet, hantverk eller yrkesut-&lt;br&gt;övning för att främja tillhandahållandet av varor eller tjänster, däribland fast&lt;br&gt;egendom, rättigheter och skyldigheter”. Utredningen har med instämmande&lt;br&gt;av remissinstanserna ansett att uttrycket reklam i EG-direktivet täcker alla&lt;br&gt;framställningar som syftar till att främja marknadstillgången på varor och&lt;br&gt;tjänster och att direktivets reklambegrepp omfattar både avsättningsfräm-&lt;br&gt;jande reklam och inköpsreklam och liknande. Lagrådet har för sin del ansett&lt;br&gt;att definitionen av uttrycket reklam i direktivet knappast leder tanken till&lt;br&gt;något annat än åtgärder riktade från en leverantör gentemot konsument el-&lt;br&gt;ler annan näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av störst betydelse i praktiken är givetvis den avsättningsfrämjande rekla-&lt;br&gt;men. Direktivets definition av reklambegreppet leder också i första hand&lt;br&gt;tanken till sådan reklam. Enligt regeringens mening kan direktivet i denna&lt;br&gt;del emellertid tolkas så att reklambegreppet omfattar även anskaffnings-&lt;br&gt;främjande reklam. Åtgärder ”för att främja tillhandahållandet av varor” ute-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sluter inte reklam som syftar till att få någon annan än annonsören att tillhan- Prop. 1992/93:110&lt;br&gt;dahålla varor eller tjänster. Den svenska lagstiftningen bör därför anpassas&lt;br&gt;i enlighet med denna tolkning. Lagrådet har inte heller haft någon principiell&lt;br&gt;invändning mot att så sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det utredningsarbete som ligger till grund för marknadsföringslagens ge-&lt;br&gt;neralklausul mot otillbörlig marknadsföring utfördes på sin tid av Utred-&lt;br&gt;ningen om illojal konkurrens. Tyngdpunkten i utredningens förslag i betän-&lt;br&gt;kandet (SOU 1966:71) Otillbörlig konkurrens, utgjordes av en förbuds- och&lt;br&gt;straffsanktionerad generalklausul, som innebar bl.a. att näringsidkare inte&lt;br&gt;skulle få använda oriktig eller vilseledande framställning, ägnad att påverka&lt;br&gt;efterfrågan på eller utbudet av vara, tjänst eller annan nyttighet. Utredningen&lt;br&gt;ansåg (betänkandet s. 75) att det allmänna intresset av vederhäftighet gällde&lt;br&gt;inte bara för reklam och andra framställningar i säljverksamhet utan också&lt;br&gt;för framställningar i inköps- och annan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det blev aktuellt för regeringen att ta ställning till utredningens förslag&lt;br&gt;uttalade dåvarande departementschefen (prop. 1970:57 s. 64 f.) full förstå-&lt;br&gt;else för utredningens synpunkter. Departementschefen fann det emellertid&lt;br&gt;svårt att med den principiella uppläggning av lagstiftningen som hade valts&lt;br&gt;finna en formulering som tillgodosåg synpunkterna. Han hävdade också att&lt;br&gt;det inte förelåg något praktiskt behov av att kunna ingripa rättsligt mot fram-&lt;br&gt;ställningar som används i inköpsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den pågående översynen av marknadsföringslagen bör en&lt;br&gt;anpassning av den svenska lagstiftningen till direktivet nu inte ske genom att&lt;br&gt;begreppet marknadsföring ges en annan innebörd än det för närvarande har.&lt;br&gt;I stället bör en anpassning lämpligast komma till stånd genom att general-&lt;br&gt;klausulen om otillbörlig marknadsföring i 2 § marknadsföringslagen görs till-&lt;br&gt;lämplig även på anskaffningsfrämjande åtgärder. Detta trots att det skulle&lt;br&gt;innebära en viss avvikelse från huvudinriktningen i marknadsföringslagen.&lt;br&gt;Det ligger inom ramen för Marknadsföringsutredningen att i sitt fortsatta&lt;br&gt;arbete närmare överväga denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 2 § marknadsföringslagen är i sin nuvarande utformning&lt;br&gt;svårtillgängliga och behöver språkligt moderniseras. En sådan modernise-&lt;br&gt;ring bör dock kunna anstå i avvaktan på resultatet av Marknadsföringsutred-&lt;br&gt;ningens fortsatta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet marknadsföring förekommer också i radiolagen. I radiolagens&lt;br&gt;censurförbudsparagraf (19 §) anges i sista stycket att i fråga om marknadsfö-&lt;br&gt;ring gäller föreskrifterna i marknadsföringslagen, alkohol- och tobaksla-&lt;br&gt;gama samt produktsäkerhetslagen. Genom denna hänvisning öppnas en&lt;br&gt;möjlighet för Marknadsdomstolen att förbjuda otillbörlig reklam i radio och&lt;br&gt;TV (jfr prop. 1990/91:149 s. 59).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid endast i fråga om näringsidkares avsättningsfrämjande&lt;br&gt;åtgärder som radiolagens censurförbudsparagraf godtar att Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen förbjuder ett upprepande av otillbörliga reklamåtgärder. Om tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet för generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen utvidgas, bör&lt;br&gt;en följdändring göras i radiolagens censurförbudsparagraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet för generalklausu-&lt;br&gt;len i 2 § marknadsföringslagen har stöd i yttrandefrihetsgrundlagen (1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §). Utvidgningen är även förenlig med vad som enligt rättspraxis gäller om Prop. 1992/93:110&lt;br&gt;gränsen mellan tryckfrihetsförordningen och allmän lag i vad avser reklam.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Ingripanden mot vilseledande reklam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Direktivet kan inte anses kräva regler som&lt;br&gt;innebär att t.ex. en domstol får ingripa mot reklam redan innan den&lt;br&gt;har publicerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning&lt;br&gt;(se betänkandet s. 44 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna instämmer i bedömningen eller har inget att invända&lt;br&gt;mot den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet: Domstolarna eller förvaltningsmyndigheterna skall ges befo-&lt;br&gt;genheter att besluta att den vilseledande reklamen skall upphöra, eller be-&lt;br&gt;sluta om lämpligt rättsligt förfarande för att få fram ett sådant beslut. Om&lt;br&gt;den vilseledande reklamen ännu inte publicerats men detta är nära förestå-&lt;br&gt;ende, kan de i stället besluta om förbud mot sådan publicering, eller inleda&lt;br&gt;ett lämpligt rättsligt förfarande för att få fram ett sådant beslut (artikel 4.2&lt;br&gt;första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I direktivet talas om möjligheten att&lt;br&gt;ingripa mot vilseledande reklam som ännu inte har publicerats men vars pu-&lt;br&gt;blicering är nära förestående. Direktivtexten ger inte något klart besked om&lt;br&gt;denna ingripandemöjlighet bör uppfattas som alternativ till den först&lt;br&gt;nämnda ingripandemöjligheten eller som ett tillägg till denna. Direktivet&lt;br&gt;måste därför tolkas med hänsyn till vad som ter sig rimligast och mest sanno-&lt;br&gt;likt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De två ingripandemöjligheterna avser helt olika situationer. I det ena fal-&lt;br&gt;let rör det sig om vilseledande reklam som har publicerats och uppgiften är&lt;br&gt;att få stopp på denna reklam. I det andra fallet har det däremot ännu inte&lt;br&gt;förekommit någon publicering, i vaije fall inte i det aktuella medlemslandet&lt;br&gt;och uppgiften är att hindra publicering. Från saklig synpunkt kan det därför&lt;br&gt;inte komma i fråga att tolka direktivtexten på annat sätt än att föreskriften&lt;br&gt;om möjlighet till ingripande mot icke publicerad reklam är självständig i för-&lt;br&gt;hållande till föreskriften om ingripande mot redan vidtagna reklamåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att fastställa arten av den förpliktelse som ligger i direktivet&lt;br&gt;bör särskilt beaktas att det i direktivets ingress, såvitt gäller vilseledande re-&lt;br&gt;klam som ännu inte har publicerats, uttalas att det i vissa fall är önskvärt att&lt;br&gt;sådan reklam kan förbjudas innan publiceringstillfället, men att detta inte&lt;br&gt;innebär att medlemsländerna måste införa regler som kräver att reklamen&lt;br&gt;utsätts för systematisk förhandsgranskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämförelse mellan artikel 4.2 första stycket och ingressen i direktivet&lt;br&gt;visar således att direktivet inte medför någon skyldighet för ett medlemsland&lt;br&gt;att i sin lagstiftning ha regler som innebär att t.ex. en domstol kan ingripa&lt;br&gt;mot viss reklam redan innan den har publicerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Publicering av förbudsbeslut och rättelse av&lt;br&gt;vilseledande reklam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Direktivet kräver inte regler om publicering&lt;br&gt;av slutliga beslut om upphörande av vilseledande reklam och rättelse&lt;br&gt;av densamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens bedömning&lt;br&gt;(se betänkandet s. 45 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna instämmer i utredningens bedömning eller har inget att&lt;br&gt;invända mot denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket framhåller att frågan om beriktigande av reklam bör&lt;br&gt;övervägas ytterligare i Marknadsföringsutredningens fortsatta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet: I syfte att motverka de fortsatta följdverkningarna av vilsele-&lt;br&gt;dande reklam som skall upphöra enligt ett slutligt beslut, får domstolarna&lt;br&gt;eller förvaltningsmyndigheterna ges befogenheter att kräva att beslutet pub-&lt;br&gt;liceras helt eller delvis i lämplig form. De får också ges befogenheter att dess-&lt;br&gt;utom kräva publicering av rättelse (artikel 4.2 sista stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den marknadsföringsrättsliga lagstift-&lt;br&gt;ningen i Sverige innehåller inga bestämmelser om publicering och rättelse av&lt;br&gt;vilseledande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 kap. tryckfrihetsförordningen och 6 kap. yttrandefrihetsgrundlagen&lt;br&gt;finns bestämmelser om det s.k. ensamansvaret. Detta innebär att normalt&lt;br&gt;endast en person - utgivaren - ansvarar straff- och skadeståndsrättsligt för&lt;br&gt;framställningens innehåll. Ensamansvaret innefattar befogenheter för utgi-&lt;br&gt;varen att exklusivt bestämma om innehållet i tryckt skrift, radioprogram, fil-&lt;br&gt;mer och ljudupptagningar (5 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen och 4 kap. 3&lt;br&gt;§ yttrandefrihetsgrundlagen). Utgivarens bestämmanderätt omfattar också&lt;br&gt;kommersiell reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skyldighet för en näringsidkare att genom annonser rätta reklam eller&lt;br&gt;annan marknadsföring, kan ifrågasättas på grund av att den är svår att förena&lt;br&gt;med principen om ensamansvar (jfr prop. 1986/87:151 s. 43).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet kräver emellertid inte att det skall finnas regler om rättelse&lt;br&gt;av vilseledande reklam. Inte heller ställer direktivet något krav på att ett&lt;br&gt;medlemsland har regler som, i fall av vilseledande reklam, föreskriver att en&lt;br&gt;domstol på yrkande kan förordna att domstolens avgörande skall publiceras.&lt;br&gt;Den svenska lagstiftningen behöver därför inte ändras i dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Av EES-avtalet framgår att de nu berörda EG-rättsakterna skall implemen-&lt;br&gt;teras utan övergångsarrangemang. De nu föreslagna ändringarna i mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen och radiolagen bör därför träda i kraft samtidigt med EES-&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan för närvarande inte uteslutas att EES-avtalet kommer att träda i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 110&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kraft senare än den 1 januari 1993. Det bör därför ankomma på regeringen Prop. 1992/93:110&lt;br&gt;att bestämma när de föreslagna ändringarna skall träda i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna kan i praktiken förväntas få en ringa betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kan inte förväntas medföra några kostnadskonsekvenser för vare sig det&lt;br&gt;allmänna, näringlivet eller konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som nu har anförts har inom Civildepartementet upprät-&lt;br&gt;tats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag 2 har upprättats i samråd med Kulturdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har granskat lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ärendet till riksdagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § marknadsföringslagen (1975:1418) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företager näringsidkare vid&lt;br&gt;marknadsföring av vara, tjänst eller&lt;br&gt;annan nyttighet reklamåtgärd eller&lt;br&gt;annan handling, som genom att&lt;br&gt;strida mot god affärssed eller på an-&lt;br&gt;nat sätt är otillbörlig mot konsumen-&lt;br&gt;ter eller näringsidkare, kan mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen förbjuda honom att&lt;br&gt;fortsätta därmed eller att företaga&lt;br&gt;annan liknande handling. Förbud&lt;br&gt;kan meddelas även anställd hos nä-&lt;br&gt;ringsidkare och annan som handlar&lt;br&gt;på näringsidkares vägnar samt var&lt;br&gt;och en som i övrigt väsentligt har bi-&lt;br&gt;dragit till handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företager näringsidkare vid&lt;br&gt;marknadsföring av vara, tjänst eller&lt;br&gt;annan nyttighet reklamåtgärd eller&lt;br&gt;annan handling, som genom att&lt;br&gt;strida mot god affärssed eller på an-&lt;br&gt;nat sätt är otillbörlig mot konsumen-&lt;br&gt;ter eller näringsidkare, kan Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen förbjuda honom att&lt;br&gt;fortsätta därmed eller att företaga&lt;br&gt;annan liknande handling. Det-&lt;br&gt;samma gäller vid efterfrågan på vara,&lt;br&gt;tjänst eller annan nyttighet. Förbud&lt;br&gt;kan meddelas även anställd hos nä-&lt;br&gt;ringsidkare och annan som handlar&lt;br&gt;på näringsidkares vägnar samt var&lt;br&gt;och en som i övrigt väsentligt har bi-&lt;br&gt;dragit till handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i radiolagen (1966:755)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § radiolagen (1966:755)' skall ha följande ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller före-&lt;br&gt;skriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej heller för-&lt;br&gt;bjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäller i fråga&lt;br&gt;om trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän&lt;br&gt;sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock sådant förbud som avses&lt;br&gt;i första stycket endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sändningen är en vidaresändning av en sändning från en satellit eller an-&lt;br&gt;nars av en rundradiosändning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändningen är en egensändning i enlighet med bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf detsamma&lt;br&gt;som i lagen om kabelsändningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte förhandsgransk-&lt;br&gt;ning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger Sverige eller del därav&lt;br&gt;och som innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra trådsändningar för visning av filmer och videogram vid&lt;br&gt;allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som avses i andra&lt;br&gt;stycket gäller föreskrifterna i lagen (1990:886) om granskning och kontroll&lt;br&gt;av filmer och videogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om marknadsföring gäller&lt;br&gt;föreskrifterna i marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen (1975:1418), lagen (1978:763)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om mark-&lt;br&gt;nadsföring av alkoholdrycker, la-&lt;br&gt;gen (1978:764) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om marknadsföring av to-&lt;br&gt;baksvaror och produktsäkerhetsla-&lt;br&gt;gen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om marknadsföring och ef-&lt;br&gt;terfrågan av vara, tjänst eller annan&lt;br&gt;nyttighet gäller föreskrifterna i&lt;br&gt;marknadsföringslagen (1975:1418).&lt;br&gt;Beträffande marknadsföring gäller&lt;br&gt;också föreskrifterna i lagen&lt;br&gt;(1978:763) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om marknadsföring av alkohol-&lt;br&gt;drycker, lagen (1978:764) med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om marknadsföring&lt;br&gt;av tobaksvaror och produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1991:1066.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:2028.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utredningens sammanfattning av betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1992:49)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet handlar om vilka förändringar som bör göras i den marknads-&lt;br&gt;föringsrättsliga lagstiftningen med hänsyn till EES-avtalet mellan de Euro-&lt;br&gt;peiska gemenskaperna (EG) och medlemsländerna i EG samt Sverige och&lt;br&gt;övriga länder, som tillhör frihandelssammanslutningen EFTA. Inom ramen&lt;br&gt;för detta avtal kommer Sverige att vara skyldigt att uppfylla kraven i bl.a.&lt;br&gt;direktiven (84/450/EEG) om vilseledande reklam och (89/552/EEG) om TV-&lt;br&gt;sändningar till allmänheten. Direktiven finns i bilagorna 3 och 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska lagstiftningen tillgodoser på det hela taget kraven enligt di-&lt;br&gt;rektivet om vilseledande reklam. I viss utsträckning krävs dock att gällande&lt;br&gt;regler justeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet om TV-sändningar tilldrar sig i det här sammanhanget intresse&lt;br&gt;beroende på bestämmelserna om TV-reklam och sponsring (artiklarna 10-&lt;br&gt;21). När det gäller detta direktiv är anpassningsfrågorna något mer kompli-&lt;br&gt;cerade än i fråga om direktivet om vilseledande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagens huvudbestämmelse är generalklausulen mot otill-&lt;br&gt;börlig marknadsföring (2 § MFL). Den omfattar näringsidkares avsättnings-&lt;br&gt;främjande åtgärder men inte inköps- eller andra anskaffningsfrämjande åt-&lt;br&gt;gärder som riktas ”bakåt” mot t.ex. leverantörer eller kreditgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket reklam i direktivet om vilseledande reklam täcker emellertid&lt;br&gt;alla framställningar som syftar till att främja marknadstillgången på varor&lt;br&gt;eller tjänster. Det omfattar därför både avsättningsfrämjande reklam och in-&lt;br&gt;köpsreklam och liknande. Med hänsyn härtill föreslås att 2 § MFL komplet-&lt;br&gt;teras så att vad som där sägs om otillbörlig marknadsföring också skall tilläm-&lt;br&gt;pas på reklamåtgärder som företas i näringsverksamhet vid efterfrågan av en&lt;br&gt;vara, en tjänst eller någon annan nyttighet (se avsnitt 3.4.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin praxis rörande generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring har&lt;br&gt;Marknadsdomstolen utvecklat den s.k. lagstridighetsprincipen. Principen&lt;br&gt;innebär att domstolen kan anse att en marknadsföringsåtgärd som strider&lt;br&gt;mot en bestämmelse i speciallagstiftning även är otillbörlig i generalklausu-&lt;br&gt;lens mening. En stor del av harmoniseringsbehovet vad gäller direktivet om&lt;br&gt;TV-sändningar kan enligt utredningen tillgodoses med hjälp av generalklau-&lt;br&gt;sulen mot otillbörlig marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillgodoseende av harmoniseringsbehovet på detta sätt kräver dock att&lt;br&gt;den territoriella räckvidden för generalklausulen anpassas till TV-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-direktivet är baserat på den s.k. sändarlandsprincipen, som innebär&lt;br&gt;att vad som i sändarlandet är lagenligt och direktivenligt programinnehåll&lt;br&gt;skall få spridas fritt utanför detta lands gränser och att det är förbehållet sän-&lt;br&gt;darlandet att vidta åtgärder mot sändningar som inte följer reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom TV-direktivet är utformat aktualiserar det att den territoriella räck-&lt;br&gt;vidden för generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring i tillämpningen&lt;br&gt;både kan snävas in och utvidgas. Utredningen föreslår därför att det för tele-&lt;br&gt;visionssändningar införs en särskild bestämmelse i MFL, 21 §. Enligt para-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grafen skall, om en internationell överenskommelse påkallar det, 2 och 3 §§&lt;br&gt;MFL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillämpas på en televisionssändning från Sverige, även om sändningen en-&lt;br&gt;dast kan tas emot i ett annat land,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte tillämpas pä en televisionssändning från ett annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en internationell överenskommelse förstås framför allt EES-avtalet&lt;br&gt;och den europeiska konventionen om gränsöverskridande television, som&lt;br&gt;Sverige undertecknat men ännu inte ratificerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De här berörda frågorna diskuteras närmare i avsnitt 4.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i den radiorättsliga lagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet om TV-sändningar innebär att det står ett EG-land fritt att kräva&lt;br&gt;att programföretag som landet har jurisdiktion över följer mer preciserade&lt;br&gt;eller strängare regler än direktivets. Ett lands handlingsfrihet är emellertid&lt;br&gt;inte obegränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Romfördraget mellan EG:s medlemsländer förbjuder att ett land inför&lt;br&gt;inte bara kvantitativa importrestriktioner utan också ”alla åtgärder med&lt;br&gt;motsvarande verkan” (artikel 30). I EES-avtalet finns en motsvarande regle-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de år 1991 tillkomna reglerna för den svenska marksända televisio-&lt;br&gt;nen innebär att en annons med reklam inte får syfta till att fånga uppmärk-&lt;br&gt;samheten hos barn under 12 år (11 § första stycket radiolagen). En likaly-&lt;br&gt;dande förbudsregel har härefter införts i lagen (1991:2027) om kabelsänd-&lt;br&gt;ningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-kommissionen har med hänsyn till handelshinderaspekterna upp-&lt;br&gt;märksammat nationella förbudsbestämmelser av det slag som 11 § första&lt;br&gt;stycket radiolagen representerar. På föranstaltande av kommissionen in-&lt;br&gt;skränkte Grekland i mars 1991 ett där tidigare gällande TV-reklamförbud&lt;br&gt;för barnleksaker till att gälla enbart krigsleksaker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen konstaterar att det av motiven till 1991 års svenska lagstift-&lt;br&gt;ning om reklam i marksänd TV framgår, att den inte utformades med något&lt;br&gt;systematiskt beaktande av EES-rättens krav. Det föreliggande totalförbudet&lt;br&gt;mot TV-reklam till barn under 12 år utgör enligt utredningen otvivelaktigt&lt;br&gt;ett handelshinder enligt artikel 11 i EES-avtalet (EES-avtalets motsvarighet&lt;br&gt;till artikel 30 i Romfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen gör även bedömningen att detta förbud sannolikt inte låter&lt;br&gt;sig försvaras vid en prövning utifrån Sveriges skyldigheter enligt EES-avta-&lt;br&gt;let. Därför föreslår utredningen ett upphävande av bestämmelserna i 11 §&lt;br&gt;första stycket radiolagen och 11 § första stycket lagen om kabelsändningar till&lt;br&gt;allmänheten. Som utredningen påpekar kommer TV-reklam när det gäller&lt;br&gt;barn alldeles bortsett från dessa förbudsregler att vara omgärdad av mycket&lt;br&gt;väsentliga spärrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. erinras om regeln i 11 § andra stycket radiolagen, enligt vilken det i&lt;br&gt;annonser med reklam inte får uppträda personer eller figurer som spelar en&lt;br&gt;framträdande roll i televisionsprogram som huvudsakligen vänder sig till&lt;br&gt;barn under 12 år. Utredningen pekar också på en annan ny regel i radiola-&lt;br&gt;gen, nämligen att annonser med reklam inte får förekomma omedelbart före&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller efter ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.&lt;br&gt;Något borttagande av dessa regler föreslås inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De här berörda frågorna diskuteras närmare i avsnitt 5.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter en ändring i radiolagens censurförbudsparagraf (19 §) år 1991 har&lt;br&gt;Marknadsdomstolen rätt att förbjuda otillbörlig reklam i radio och TV, dock&lt;br&gt;endast i fråga om näringsidkares avsättningsfrämjande åtgärder. Utred-&lt;br&gt;ningen föreslår att paragrafen kompletteras så att domstolen även skall&lt;br&gt;kunna förbjuda otillbörlig inköpsreklam och liknande i radio och TV. Försla-&lt;br&gt;get är en följd av ändringsförslaget om att vad som i 2 § MFL sägs om otill-&lt;br&gt;börlig marknadsföring också skall tillämpas på reklamåtgärder som företas i&lt;br&gt;näringsverksamhet vid efterfrågan av en vara, en tjänst eller någon annan&lt;br&gt;nyttighet (se avsnitt 3.4.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utredningens lagförslag 1 och 2&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om marknadsföringslagen (1975:1418)&lt;br&gt;dels att 2§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 21 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företager näringsidkare vid marknadsföring av vara, tjänst eller annan&lt;br&gt;nyttighet reklamåtgärd eller annan handling, som genom att strida mot god&lt;br&gt;affärssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller näringsid-&lt;br&gt;kare, kan marknadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta därmed eller att&lt;br&gt;företaga annan liknande handling. Förbud kan meddelas även anställd hos&lt;br&gt;näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar samt var och&lt;br&gt;en som i övrigt väsentligt har bidragit till handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket skall tilllämpas även&lt;br&gt;på reklamåtgärd som företages i nä-&lt;br&gt;ringsverksamhet vid efterfrågan av&lt;br&gt;vara, tjänst eller annan nyttighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §'&lt;br&gt;Om en internationell överenskom-&lt;br&gt;melse påkallar det skall 2 och 3 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillämpas på televisionssändning&lt;br&gt;från Sverige, även om sändningen&lt;br&gt;endast kan tagas emot i annat land,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte tillämpas på televisionssänd-&lt;br&gt;ning från annat land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Förutvarande 21 § upphävd genom 1980:233.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i radiolagen (1966:755)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 och 19 §§ radiolagen (1966:755)’ skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annons med reklam som sänds&lt;br&gt;under annonstid i televisionen får&lt;br&gt;inte syfta till att fånga uppmärksam-&lt;br&gt;heten hos barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annonser med reklam får det&lt;br&gt;inte uppträda personer eller figurer&lt;br&gt;som spelar en framträdande roll i te-&lt;br&gt;levisionsprogram som huvudsakli-&lt;br&gt;gen vänder sig till barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annonser med reklam som sänds&lt;br&gt;under annonstid i televisionen får det&lt;br&gt;inte uppträda personer eller figurer&lt;br&gt;som spelar en framträdande roll i te-&lt;br&gt;levisionsprogram som huvudsakli-&lt;br&gt;gen vänder sig till barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller före-&lt;br&gt;skriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej heller för-&lt;br&gt;bjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäller i fråga&lt;br&gt;om trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid allmän&lt;br&gt;sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock sådant förbud som avses&lt;br&gt;i första stycket endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sändningen är en vidaresändning av en sändning från en satellit eller an-&lt;br&gt;nars av en rundradiosändning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändningen är en egensändning i enlighet med bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf detsamma&lt;br&gt;som i lagen om kabelsändningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte förhandsgransk-&lt;br&gt;ning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger Sverige eller del därav&lt;br&gt;och som innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra trådsändningar för visning av filmer och videogram vid&lt;br&gt;allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som avses i andra&lt;br&gt;stycket gäller föreskrifterna i lagen (1990:886) om granskning och kontroll&lt;br&gt;av filmer och videogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om marknadsföring gäller&lt;br&gt;föreskrifterna i marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen (1975:1418), lagen (1978:763)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om mark-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om marknadsföring gäller&lt;br&gt;föreskrifterna i marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen (1975:1418), lagen (1978:763)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om mark-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadsföring av alkoholdrycker, lagen&lt;br&gt;(1978:764) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om marknadsföring av tobaksvaror&lt;br&gt;och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;produktsäkerhetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadsföring av alkoholdrycker, lagen&lt;br&gt;(1978:764) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om marknadsföring av tobaksvaror&lt;br&gt;och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;produktsäkerhetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:1604). Marknadsföringslagen&lt;br&gt;gäller också ifråga om reklamåtgärd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1991:1066.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:2028.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som företages i näringsverksamhet&lt;br&gt;vid efterfrågan av vara, tjänst eller&lt;br&gt;annan nyttighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställning av remissyttrandena över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningens delbetänkande (SOU&lt;br&gt;1992:49) EES-anpassning av&lt;br&gt;marknadsföringslagstiftningen i den del som berör&lt;br&gt;EG-direktivet om vilseledande reklam&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanserna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss av Marknadsföringsutredningens delbetänkande (SOU&lt;br&gt;1992:49) EES-anpassning av marknadsföringslagstiftningen har yttrande av-&lt;br&gt;getts av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnmiljörådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakulteten vid universitetet i Lund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radionämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kabelnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens centralorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet - Sveriges Industriförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grossistförbundet Svensk Handel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet - Sveriges Köpmannaförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagarna - Företagarnas Riksorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Handelskammareförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkommitté&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentvägledarnas förening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Reklamförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Marknadsförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Journalistförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonsörföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Radio AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordisk Television AB (TV 4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FilmNet International Holdings AB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsindustriföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilindustriföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husmodersförbundet Hem och Samhälle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet Rädda Barnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet Hem och Skola.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrande har också kommit in från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skellefteå kommun, konsumentnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skellefteå socialdemokratiska arbetarekommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges frikyrkoråd, De fria kristna samfundens råd och Svenska kyrkans&lt;br&gt;stiftelse för rikskyrklig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Toy Manufactures of Europé&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KonsumentLuleå, konsumentnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges akademikers centralorganisation, KabelVision KB och Svenska&lt;br&gt;Bryggareföreningen har avstått från att avge något remissyttrande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av remissutfallet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser som uttalat sig över utredningens förslag när det&lt;br&gt;gäller anpassningen av lagstiftningen till direktivet om vilseledande reklam&lt;br&gt;tillstyrker eller har i huvudsak inget att invända mot dessa. Ingen remissin-&lt;br&gt;stans avstyrker förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Närmare synpunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från nationell svensk synpunkt är det enligt min mening angeläget att hävda&lt;br&gt;den tolkning av EG-direktivet om vilseledande reklam som utredningen har&lt;br&gt;lagt fram i avsnitt 3.5.1. Det förbud mot censur som hos oss har grundlags-&lt;br&gt;fästs i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen bör upprätt-&lt;br&gt;hållas som en konstitutionell princip inför vilken andra hänsyn får stå till-&lt;br&gt;baka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i direktivet skymtande tanken att av hänsyn till konsumenter och nä-&lt;br&gt;ringsidkare införa förhandsgranskning av reklam bör alltså för Sveriges del&lt;br&gt;avvisas såsom oförenlig med våra grundlagar. En fara med en sådan ordning&lt;br&gt;är också att den skulle kunna följas av beslut om förhandsgranskning även&lt;br&gt;av andra i och för sig angelägna hänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag noterar med tillfredsställelse att utredningen har redovisat goda skäl&lt;br&gt;för sin uppfattning om innebörden av reklamdirektivet på den punkt jag nu&lt;br&gt;har berört och vill endast tillfoga att det även torde vara möjligt att söka stöd&lt;br&gt;i art. 10 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga&lt;br&gt;rättigheterna och de grundläggande friheterna för den slutsats till vilken ut-&lt;br&gt;redningen har kommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet om vilseledande reklam har som utredningen framhåller&lt;br&gt;(s. 40) ett vidare tillämpningsområde än den svenska marknadsföringslagen&lt;br&gt;därigenom att direktivet omfattar även inköpsfrämjande åtgärder. Utred-&lt;br&gt;ningen föreslår att ett tillägg görs i 2 § marknadsföringslagen och en motsva-&lt;br&gt;rande följdändring i 19 § radiolagen. Huvudbestämmelsen i marknadsfö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringslagen skulle därigenom bli tillämplig också på inköpsrelaterad reklam.&lt;br&gt;Utredningen motiverar ändringsförslaget med att Sverige kommer att vara&lt;br&gt;skyldig att kunna ingripa mot reklam i samma omfattning som följer av EG-&lt;br&gt;direktivet. Däremot tycks utredningen inte ha undersökt i vad mån ingripan-&lt;br&gt;den faktiskt gjorts mot inköpsfrämjande reklam inom EG och om det också&lt;br&gt;finns ett praktiskt behov av en ändring av den svenska lagstiftningen. Det&lt;br&gt;nu anförda innebär emellertid inte att hovrätten ställer sig avvisande till den&lt;br&gt;föreslagna ändringen i sak. Med hänsyn till lagtextens nuvarande utformning&lt;br&gt;bör det inte komma i fråga att marknadsdomstolen i stället vid behov med&lt;br&gt;hänsyn till Sveriges internationella åtaganden utsträcker lagens tillämpning&lt;br&gt;till att också omfatta inköpsfrämjande åtgärder (jfr s. 41 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten ställer sig sålunda positiv till att generalklausulen i marknads-&lt;br&gt;föringslagen får omfatta också inköpsfrämjande åtgärder. Utredningen har&lt;br&gt;föreslagit den lagtekniska modellen att ett extra stycke fogas till 2 §, och mo-&lt;br&gt;tivet för detta är att utredningen säger sig inte vilja omdefiniera begreppet&lt;br&gt;marknadsföring (s. 41). Hovrätten vill först påpeka att lagen efter ändringen&lt;br&gt;får ett vidare tillämpningsområde än marknadsföring i nuvarande mening&lt;br&gt;och att detta under alla förhållanden bör komma till uttryck i lagens rubrik&lt;br&gt;och i dess 1 §. Hovrätten ifrågasätter också om inte lagstiftningstekniken är&lt;br&gt;något primitiv. Det är ju trots allt ett faktum att lagen, om den föreslagna&lt;br&gt;ändringen genomförs, omfattar två begrepp, dels marknadsföring i 3 och&lt;br&gt;6 §§, dels ett vidare begrepp i 2 § som omfattar även inköpsfrämjande åtgär-&lt;br&gt;der. Ett alternativ är att utforma lagtexten i 2 § i enlighet med vad utred-&lt;br&gt;ningen om illojal konkurrens föreslog (se s. 41). Det förhållandet att andra&lt;br&gt;bestämmelser som sitt tillämpningsområde enbart har marknadsföring där-&lt;br&gt;för att en vidare tillämpning inte är nödvändig föranleder inte till annan be-&lt;br&gt;dömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i betänkandet framlagda förslagen rör lagstiftning som inte faller under&lt;br&gt;Socialstyrelsens verksamhetsområde. Styrelsen vill dock framhålla att de&lt;br&gt;föreslagna ändringarna av den marknadsföringsrättsliga lagstiftningen synes&lt;br&gt;vara nödvändiga för att lagstiftningen skall uppfylla kraven i bl.a. de två EG-&lt;br&gt;direktiven om vilseledande reklam och om TV-sändning till allmänheten.&lt;br&gt;Socialstyrelsen tillstyrker därför utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen ansluter sig till utredningens bedömningar beträffande&lt;br&gt;anpassningen till direktivet om vilseledande reklam---. Marknadsdomsto-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;len delar utredningens uppfattning att gällande lagstiftning i allt väsentligt&lt;br&gt;uppfyller de krav som ställs av reklamdirektivet. Domstolen instämmer även&lt;br&gt;i bedömningen att direktivet inte kräver att det införs en bestämmelse om&lt;br&gt;ingripanden mot ännu inte publicerad vilseledande reklam. En sådan be-&lt;br&gt;stämmelse skulle, som utredningen anför, kräva ändringar i svensk grundlag.&lt;br&gt;Domstolen tillstyrker också utredningens förslag att det f.n. inte införs reg-&lt;br&gt;ler om beriktigande av vilseledande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till direktivets definition i artikel 2.1 av begreppet ”re-&lt;br&gt;klam” föreslår utredningen att generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen&lt;br&gt;ändras så att den även kommer att omfatta s.k. inköpsreklam. Marknads-&lt;br&gt;domstolen instämmer i uppfattningen att det nu är tid att ändra 2 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen i enlighet med utredningens förslag. Möjligen kan änd-&lt;br&gt;ringen göras på ett lagtekniskt enklare sätt genom ett tillägg i paragrafens&lt;br&gt;första stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket tillstyrker i huvudsak marknadsföringsutredningens för-&lt;br&gt;slag rörande genomförandet av direktivet om vilseledande reklam.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt marknadsföringsutredningens uppfattning (s. 39 f) tillgodoser den&lt;br&gt;nu gällande lagstiftningen i huvudsak väl de krav som ställs av direktivet om&lt;br&gt;vilseledande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket delar denna utredningens uppfattning. Direktivet inne-&lt;br&gt;håller till stor del allmänt hållna bestämmelser av samma karaktär och inne-&lt;br&gt;håll som marknadsföringslagens (MFLs) generalklausul (2 §). Att 2§ MFL&lt;br&gt;ger ett längre gående konsumentskydd mot otillbörlig marknadsföring är väl&lt;br&gt;förenligt med direktivets minimikaraktär.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningen föreslår (s. 40 ff) att generalklausulen mot&lt;br&gt;otillbörlig marknadsföring i 2 § MFL byggs ut till att omfatta också reklamåt-&lt;br&gt;gärder som företas i näringsverksamhet vid efterfrågan av vara, tjänst, eller&lt;br&gt;annan nyttighet samt att radiolagens censurförbud anpassas i enlighet där-&lt;br&gt;med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket anser liksom utredningen att anpassning i detta hän-&lt;br&gt;seende är nödvändig och att den bör framgå genom ändringar i lagtexterna.&lt;br&gt;Det kan dock, särskilt med hänsyn till den ringa betydelse förändringarna i&lt;br&gt;praktiken kommer att få, ifrågasättas om ändringen i MFL kräver ett helt&lt;br&gt;nytt stycke. Det skulle kunna vara tillräckligt att efter orden ”vid marknads-&lt;br&gt;föring” i inledningen till 2§ MFL skjuta in ”eller efterfrågan”.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningen anser (s.42ff) inte att den svenska avgräns-&lt;br&gt;ningen av marknadsföringsområdet mot yttrandefrihetsområdet i praktiken&lt;br&gt;är något problem. Konsumentverket delar den uppfattningen.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningen finner (s. 44 f) att direktivet inte innehåller&lt;br&gt;något krav på att en domstol skall kunna ingripa mot reklam redan innan&lt;br&gt;den har publicerats. Konsumentverket ansluter sig till detta.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningen anser (s. 45 f) inte att direktivet innehåller&lt;br&gt;något krav på regler om beriktigande av reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket delar utredningens uppfattning. Frågan bör dock, som&lt;br&gt;utredningen antyder, övervägas ytterligare i marknadsföringsutredningens&lt;br&gt;fortsatta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO stöder utredningens uppfattning att anpassningen av marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen till EES-avtalet kräver små ändringar. LO instämmer i förslagen beträf-&lt;br&gt;fande §2 MFL---.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens centralorganisation:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO delar utredningens uppfattning att 2 § MFL bör byggas ut dels för att&lt;br&gt;överenstämma med motsvarande EG-regler, dels därför att det skulle vara&lt;br&gt;till en viss fördel för konsumenterna och allmänt främja redlighet i företa-&lt;br&gt;gens beteende på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet - Sveriges Industriförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet är enligt förbundets mening förtjänstfullt och vi tillstyrker där-&lt;br&gt;för de ändringar av marknadsföringslagen, radiolagen och lagen om kabel-&lt;br&gt;sändningar som föreslås.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tillägg till dessa bägge bestämmelser [2 § marknadsföringslagen&lt;br&gt;och 19 § radiolagen] görs respektive lag tillämplig även på reklam vid inköps-&lt;br&gt;verksamhet. Förbundet delar utredningens bedömning att en sådan utvidg-&lt;br&gt;ning av de bägge lagarna är nödvändig enligt EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet 3.4.1. ”Inköpsreklam mm” finns ett utförligt resonemang om&lt;br&gt;tekniken för att genomföra den aktuella vidgningen av lagarnas tillämp-&lt;br&gt;ningsområde. Såsom utredningen framhåller hade det varit möjligt att ge be-&lt;br&gt;greppet ”marknadsföring” i lagstiftningen en vidare innebörd än det har&lt;br&gt;idag. Härigenom skulle ordet ”marknadsföring” komma att stå i bättre över-&lt;br&gt;ensstämmelse med det ekonomiska språkbruket. Skillnaden mellan lagstift-&lt;br&gt;ningens definition och det ekonomiska språkbruket har emellertid enligt för-&lt;br&gt;bundets erfarenhet inte medfört några egentliga praktiska problem. Vidare&lt;br&gt;förekommer ordet ”marknadsföring”, med en enhetlig betydelse, i en rad&lt;br&gt;olika lagar. En omdefinition av begreppet ”marknadsföring” i lagstiftningen&lt;br&gt;skulle därför inte bara vara tämligen komplicerad utan också, under en san-&lt;br&gt;nolikt längre övergångstid, medföra en hel del förvirring och osäkerhet rö-&lt;br&gt;rande räckvidden och innebörden av flera marknads- och konsumenträtts-&lt;br&gt;liga lagar. Den av utredningen valcja tekniken med ett tillägg att lagarna även&lt;br&gt;gäller inköpsreklam och liknande är därför att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet - Sveriges Köpmannaförbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller anpassningen till EG-direktivet om vilseledande reklam in-&lt;br&gt;stämmer förbundet i utredningens uppfattning att nu gällande lagstiftning&lt;br&gt;väl tillgodoser de krav som ställs av EGs direktiv. MFLs generalklausul&lt;br&gt;täcker mer än väl EG-direktivets krav. Det innebär ej heller krav på regler&lt;br&gt;om beriktigande av reklam. Förbundet anser det dock lämpligt att denna&lt;br&gt;fråga övervägs ytterligare i utredningens fortsatta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentvägledamas förening:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna trygga efterlevnaden av den EES-anpassade marknadsförings-&lt;br&gt;lagen vill föreningen betona vikten av att det finns aktiva konsumentvägle-&lt;br&gt;dare i landets kommuner och att Konsumentverket ges erforderliga resurser&lt;br&gt;för att bevaka efterlevnaden av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Marknads förbund:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi tillstyrker i huvudsak utredningens förslag men vill framhålla, att den&lt;br&gt;svenska lagstiftningens ord marknadsföring i detta sammanhang getts ett&lt;br&gt;trängre innebörd än den verkliga i begreppet marknadsföring. Med mark-&lt;br&gt;nadsföring förstås inte enbart avsättning av produkter och tjänster åt olika&lt;br&gt;håll utan framför allt ligger i begreppet att främja tillgången på varor, tjäns-&lt;br&gt;ter och andra nyttigheter. Marknadsföring är därför en av de väsentligaste&lt;br&gt;elementen i en fungerande marknadsekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det snäva svenska perspektivet borde ändras till: främja marknadstill-&lt;br&gt;gången på varor och tjänster. Den svenska lagstiftarens val av ordet mark-&lt;br&gt;nadsföring skedde i en period av starkt centralistiskt synsätt och gavs en snäv&lt;br&gt;innebörd, dessutom negativt laddad. EG-direktivet är utformat i en helt an-&lt;br&gt;nan situation, då planekonomiska system allmänt förkastas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att i nuläget utforma vår marknadsföringslagstiftning i överensstämmelse&lt;br&gt;med vad som gäller inom EG på detta område skulle kräva såväl lång tid&lt;br&gt;som djuplodande överväganden. På den grunden tillstyrker vi utredningens&lt;br&gt;förslag, eftersom det väsentligen tillgodoser direktivets krav och på sätt och&lt;br&gt;vis pekar på dilemmat, att direktivet syftar till att främja marknadstillgången&lt;br&gt;på varor och tjänster och inte enbart siktar till att främja avsättningen av varor&lt;br&gt;och tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RIDETS DIREKTIV&lt;br&gt;av den 10 septeaber 1984&lt;br&gt;oh tillnänming av ■edleasstatemas lagar och andra författningar oh vilseledande&lt;br&gt;reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(84/450/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA&lt;br&gt;DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Euro-&lt;br&gt;peiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i&lt;br&gt;detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag \&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Europaparlamentets yttrande&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs&lt;br&gt;yttrande&lt;sup&gt;-5&lt;/sup&gt;, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu gällande lagar mot vilseledande reklam i medlems-&lt;br&gt;staterna skiljer sig åt på väsentliga punkter. Efter-&lt;br&gt;som reklam når ut över de enskilda medlemsstaternas&lt;br&gt;gränser, inverkar den direkt på upprättandet av en väl&lt;br&gt;fungerande gemensam marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande reklam kan leda till en snedvridning av&lt;br&gt;konkurrensen inom den gemensamma marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam, vare sig den leder till ett avtal eller inte,&lt;br&gt;påverkar konsumenternas ekonomiska välfärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande reklam kan få till följd att en konsument&lt;br&gt;fattar beslut som är till förfång för honom i samband&lt;br&gt;med att han skaffar sig varor eller annan egendom&lt;br&gt;eller utnyttjar tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaden mellan lagarna i medlemsstaterna leder i&lt;br&gt;många fall inte bara till otillräckligt konsumentskydd&lt;br&gt;utan hindrar också genomförandet av annonskampanjer&lt;br&gt;utanför ett lands gränser och påverkar på så sätt det&lt;br&gt;fria utbytet av varor och tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapens andra konsumentpol i t iska&lt;br&gt;program* föreskriver lämpliga åtgärder mot vilsele-&lt;br&gt;dande och otillbörlig reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rent allmänt ligger det i den stora allmänhetens&lt;br&gt;intresse liksom det även är till fördel för konsumen-&lt;br&gt;terna och alla näringsidkare som i konkurrens med&lt;br&gt;andra är verksamma inom den gemensamma marknaden att&lt;br&gt;i första hand harmonisera de nationella bestämmelserna&lt;br&gt;mot vilseledande reklam. I ett andra skede kan man&lt;br&gt;behandla otillbörlig och i nödvändig utsträckning jäm-&lt;br&gt;förande reklam på grundval av lämpliga förslag från&lt;br&gt;kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Objektiva minimikriterier bör i detta syfte faststäl-&lt;br&gt;las för att man skall kunna avgöra om viss reklam är&lt;br&gt;vi Iseledande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lagar som medlemsstaterna antar mot vilseledande&lt;br&gt;reklam måste vara ändamålsenliga och effektiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr C 70, 21.3.1978, s. 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr C 140, 5.6.1979, s. 23.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr C 171, 9.7.1979, s. 43.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr C 133, 3.6.1981, s. 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLUTLIG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer eller organisationer, som enligt nationell&lt;br&gt;lagstiftning anses ha ett rättmätigt intresse i saken,&lt;br&gt;måste ha möjligheter att inleda förfaranden mot&lt;br&gt;vilseledande reklam, antingen inför domstol eller&lt;br&gt;inför en förvaltningsmyndighet som är behörig att&lt;br&gt;behandla klagomål eller att inleda lämpliga, rättsliga&lt;br&gt;förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör stå varje medlemsstat fritt att besluta om&lt;br&gt;huruvida de skall ge domstolarna och förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheterna befogenhet att kräva att andra vedertag-&lt;br&gt;na metoder först tillgrips för att behandla klago-&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolarna eller förvaltningsmyndigheterna måste ha&lt;br&gt;befogenheter att påbjuda eller åstadkomma att vilsele-&lt;br&gt;dande reklam upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i vissa fall kan vara önskvärt att förbjuda&lt;br&gt;vilseledande reklam, till och med innan den publice-&lt;br&gt;ras. Men detta innebär inte på något sätt att med-&lt;br&gt;lemsstaterna är tvingade att införa regler som kräver&lt;br&gt;systematisk förhandsgransking av reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse skall antas om ett snabbförfarande, som&lt;br&gt;gör det möjligt att vidta åtgärder med tillfällig&lt;br&gt;eller slutgiltig verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vara önskvärt att beordra offentliggörande av&lt;br&gt;beslut som fattats av domstolar eller förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheter eller av beriktigande förklaringar för att&lt;br&gt;undanröja alla fortsatta verkningar av vilseledande&lt;br&gt;reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsmyndigheterna måste vara opartiska, och&lt;br&gt;deras myndighetsutövning måste kunna bli föremål för&lt;br&gt;rättslig prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frivilliga kontroll som självreglerande organ&lt;br&gt;utför för att undanröja vilseledande reklam kan leda&lt;br&gt;till att man slipper tillgripa administrativa eller&lt;br&gt;rättsliga åtgärder, och den bör därför uppmuntras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonsören skall på lämpligt sätt kunna bevisa riktig-&lt;br&gt;heten av de faktiska påståenden han framför i sin&lt;br&gt;reklam, och i vissa fall kan domstolen eller en&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet besluta om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv får inte hindra en medlemsstat från att&lt;br&gt;bibehålla eller anta bestämmelser i avsikt att för-&lt;br&gt;säkra sig om ett mera omfattande skydd för konsimen-&lt;br&gt;ter, näringsidkare och den stora allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med detta direktiv är att skydda konsumenter-&lt;br&gt;na, dem som bedriver närings- eller affärsverksamhet&lt;br&gt;eller som utövar hantverk eller ett fritt yrke och den&lt;br&gt;stora allmänheten mot vilseledande reklam och de&lt;br&gt;otillbörliga följderna av denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta direktiv avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. reklam: varje form av framställning i samband med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närings- eller affärsverksamhet, hantverk eller&lt;br&gt;yrkesutövning för att främja tillhandahållandet&lt;br&gt;av varor eller tjänster, däribland fast egendom,&lt;br&gt;rättigheter och skyldigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;vilseledande reklam: all reklam som på något&lt;br&gt;sätt, däribland genom sin presentation, vilsele-&lt;br&gt;der eller sannolikt kommer att vilseleda de&lt;br&gt;personer den riktar sig till eller dem som nås av&lt;br&gt;den, och som genom sin vilseledande karaktär&lt;br&gt;sannolikt kommer att påverka deras ekonomiska&lt;br&gt;beteende, eller som av dessa skäl skadar eller&lt;br&gt;sannolikt kommer att skada en konkurrent,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;person: varje fysisk eller juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man skall avgöra om viss reklam är vilseledande&lt;br&gt;skall hänsyn tas till alla inslagen i reklamen och&lt;br&gt;särskilt till sådan information som reklamen innehål-&lt;br&gt;ler om följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;De utmärkande egenskaperna för varor eller&lt;br&gt;tjänster, som t.ex. tillgänglighet, beskaffenhet,&lt;br&gt;utförande, sammansättning, ti l Iverkningsmetod och&lt;br&gt;tillverknings- eller leveransdatum, ändamålsen-&lt;br&gt;lighet, användningsområden, kvantitet, specifika-&lt;br&gt;tion, geografiskt eller kommersiellt ursprung&lt;br&gt;eller det resultat man kan förvänta sig av&lt;br&gt;användningen, eller resultat från provningar och&lt;br&gt;undersökningar som utförts på varorna eller&lt;br&gt;tjänsterna ifråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Priset eller hur priset beräknas och leveran-&lt;br&gt;svillkoren för varorna eller utförandet av&lt;br&gt;tjänsterna ifråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Annonsörens status, hans näringskännetecken och&lt;br&gt;rättigheter, t.ex. hans identitet och finansiella&lt;br&gt;tillgångar, hans meriter och de industriella,&lt;br&gt;kommersiella eller immateriella rättigheter som&lt;br&gt;han innehar, eller de priser och belöningar som&lt;br&gt;han tilldelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Medlemsstaterna skall i konsumenternas liksom&lt;br&gt;även i konkurrenternas och den stora allmänhetens&lt;br&gt;intresse säkerställa att det finns lämpliga och&lt;br&gt;effektiva metoder för kontroll av vilseledande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana metoder skall innefatta rättsliga bestämmelser&lt;br&gt;enligt vilka personer eller organisationer, som enligt&lt;br&gt;den nationella lagstiftningen anses ha ett rättmätigt&lt;br&gt;intresse av att vilseledande reklam förbjuds, kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;vidta rättsliga åtgärder mot sådan reklam, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;anmäla sådan reklam till en förvaltningsmyndighet&lt;br&gt;som är behörig antingen att besluta i klagomål&lt;br&gt;eller att inleda lämpliga rättsliga förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall ankomma på varje enskild medlemsstat att&lt;br&gt;avgöra vilken av dessa möjligheter som skall till-&lt;br&gt;ämpas, och om domstolarna och förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;heterna skall få rätt att kräva att andra etablerade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medel först skall tillgripas för att behandla klago-&lt;br&gt;målet, däribland de som nämns i artikel 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Genom de bestämmelser som anges i punkt 1 skall&lt;br&gt;medlemsstaterna i de fall de anser sådana åtgärder&lt;br&gt;nödvändiga med hänsyn till alla inblandades och&lt;br&gt;särskilt det allmännas intressen ge domstolarna eller&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheterna befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att besluta att den vilseledande reklamen skall&lt;br&gt;upphöra, eller att besluta om lämpligt rättsligt&lt;br&gt;förfarande för att få fram ett sådant beslut,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om den vilseledande reklamen ännu inte publice-&lt;br&gt;rats men publiceringen är nära förestående, att&lt;br&gt;besluta om förbud mot sådan publicering, eller&lt;br&gt;inleda ett lämpligt rättsligt förfarande för att&lt;br&gt;få fram ett sådant beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana åtgärder kan vidtas även om det inte firns&lt;br&gt;bevis för faktisk förlust eller skada eller för uppsåt&lt;br&gt;eller vårdslöshet från annonsörens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall också ombesörja att de åtgärder&lt;br&gt;som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i första stycket, vidtas skyndsamt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;antingen med tillfällig verkan, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;med slutgiltig verkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varvid varje enskild medlemsstat har att avgöra vilket&lt;br&gt;av de två alternativen som skall väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att de fortsatta följdverkningarna av&lt;br&gt;vilseledande reklam, som skall upphöra enligt ett&lt;br&gt;slutgiltigt beslut, kan medlemsstaterna vidare till-&lt;br&gt;dela domstolarna och förvaltningsmyndigheterna be-&lt;br&gt;fogenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att kräva hel eller delvis publicering av detta&lt;br&gt;beslut och i sådan form de bedömer lämplig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;att dessutom kräva publicering av beriktigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;I fråga om förvaltningsmyndigheterna som avses i&lt;br&gt;punkt 1 gäller följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;De måste vara så sammansatta att det inte finns&lt;br&gt;anledning att tvivla på deras opartiskhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;De måste, när de behandlar ett klagomål, få full&lt;br&gt;befogenhet att övervaka och genomdriva att deras&lt;br&gt;beslut efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;De måste som regel motivera sina beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När de befogenheter som anges i punkt 2 utövas uteslu-&lt;br&gt;tande av en förvaltningsmyndighet, skall skälen till&lt;br&gt;besluten alltid anges. Vidare måste det i detta fall&lt;br&gt;fastställas ett förfarande så att varje otillbörlig&lt;br&gt;eller oskälig myndighetsutövning eller underlåtenhet&lt;br&gt;att utöva dessa befogenheter kan bli föremål för&lt;br&gt;rättslig prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv utesluter inte en frivillig kontroll av&lt;br&gt;vilseledande reklam genom självregi erande organ, och&lt;br&gt;inte heller att sådana organ anlitas av de personer&lt;br&gt;och organisationer som avses i artikel 4, om sådana&lt;br&gt;organs förfarande är tillgängligt utöver det rättsliga&lt;br&gt;eller förvaltningsförfarande som omfattas av den&lt;br&gt;artikeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall tilldela domstolarna eller&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheterna befogenheter som i domstols-&lt;br&gt;förfarandet eller förvaltningsförfarandet enligt&lt;br&gt;artikel 4 ger dem följande befogenheter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Att kräva av annonsören att han lägger fram bevis&lt;br&gt;för riktigheten av de faktiska påståenden han&lt;br&gt;framför i sin reklam. Detta under förutsättning&lt;br&gt;att ett sådant krav förefaller lämpligt på grund&lt;br&gt;av omständigheterna i det särskilda fallet&lt;br&gt;däribland de rättmätiga intressena hos annonsören&lt;br&gt;och varje annan part i förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;Att betrakta de faktiska påståendena som orikti-&lt;br&gt;ga, om bevisen som begärts in enligt a inte läggs&lt;br&gt;fram eller bedöms otillräckliga av domstolen&lt;br&gt;eller förvaltningsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv skall inte hindra medlemsstaterna från&lt;br&gt;att bibehålla eller anta bestämmelser som avser att&lt;br&gt;tillförsäkra konsumenterna, näringsidkarna och den&lt;br&gt;stora allmänheten ett mera omfattande skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser&lt;br&gt;som är nödvändiga för att följa detta direktiv före&lt;br&gt;den 1 oktober 1986 och skall genast underrätta kommis-&lt;br&gt;sionen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall till komromissionen överlämna&lt;br&gt;texterna till alla bestämmelser i nationell lagstift-&lt;br&gt;ning som de antar inom det område som omfattas av&lt;br&gt;detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Bryssel den 10 septenber 1984.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. O'TOOLE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-10-28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. justitierådet Böret Palm, justitierådet Lars Å. Beckman,&lt;br&gt;regeringsrådet Sigvard Holstad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statsrådet Inger Davidson beslutat inhämta lagrå-&lt;br&gt;dets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Per&lt;br&gt;Swahn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen (1975:1418)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen uttalas att marknadsföringslagen i allt väsentligt uppfyller&lt;br&gt;de krav som EG-direktivet (84/450 EEG) om vilseledande reklam ställer och&lt;br&gt;att det endast är på en punkt som lagen behöver justeras, nämligen när det&lt;br&gt;gäller inköpsreklam m.m. Generalklausulen mot otillbörlig marknadsföring&lt;br&gt;i 2 § marknadsföringslagen kompletteras därför enligt förslaget att gälla även&lt;br&gt;reklamåtgärder eller andra handlingar som företas i näringsverksamhet vid&lt;br&gt;efterfrågan av en vara, tjänst eller annan nyttighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åsyftade direktivet om vilseledande reklam definierar uttrycket ”re-&lt;br&gt;klam” på ett sätt som - enligt engelsk och fransk version liksom den svenska&lt;br&gt;översättning som redovisas under avsnitt 2.2 - knappast leder tanken till nå-&lt;br&gt;got annat än åtgärder riktade från en leverantör gentemot konsument eller&lt;br&gt;annan näringsidkare. Som påpekats i remissen (avsnitt 3.2) avvisades ett för-&lt;br&gt;slag om att marknadsföringslagens föregångare, lagen (1970:412) om otill-&lt;br&gt;börlig marknadsföring, skulle bli tillämplig också på handlingar riktade mot&lt;br&gt;leverantören vid inköpsverksamhet, mot den som tillhandahåller arbetskraft&lt;br&gt;etc. En sådan reglering befanns inte principiellt höra hemma i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tolkningen av den angivna definitionen i direktivet har inte presente-&lt;br&gt;rats något annat underlag än själva texten och den uppfattning utrednings-&lt;br&gt;mannen givit uttryck åt i det bakomliggande betänkandet (SOU 1992:49)&lt;br&gt;”EES-anpassning av marknadsföringslagstiftningen”. Det har emellertid&lt;br&gt;upplysts att den s.k. inköpsreklamen i andra europeiska länder allmänt anses&lt;br&gt;jämställd med den mot konsumenterna riktade reklamen och att också där-&lt;br&gt;för finns anledning att i Sverige införa en motsvarande ordning. Lagrådet&lt;br&gt;har inte någon principiell invändning mot att så sker. Att marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen är uppbyggd så att denna reglering egentligen är främmande för den&lt;br&gt;framgår visserligen redan av dess första paragraf. Olägenheten är emellertid&lt;br&gt;inte sådan att förslaget bör avstyrkas, särskilt med hänsyn till att hela lagen&lt;br&gt;är föremål för översyn av marknadsföringsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Civildepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,&lt;br&gt;Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren,&lt;br&gt;Unckel, P. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Odell anmäler fråga om ändringar i marknadsföringslagen&lt;br&gt;m.m. med anledning av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om&lt;br&gt;ändring i marknadsföringslagen (1975:1418) och om ändring i radiolagen&lt;br&gt;(1966:755) i enlighet med bilagan till detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur protokollet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maud Melin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1992/93:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning............................. 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;EG-direktivet om vilseledande reklam.................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Överväganden bakom direktivet..................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Direktivets syfte och reklamdefinitioner.............. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 EG-ländernas förpliktelser.......................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den svenska anpassningen.............................. 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Behovet av anpassning............................. 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Inköpsreklam m.m................................. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Ingripanden mot vilseledande reklam................. 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Publicering av förbudsbeslut och rättelse av vilseledande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reklam........................................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser................. 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag................................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet till riksdagen.................................. 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag.................................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Utredningens sammanfattning av betänkandet (SOU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992:49)........................................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Utredningens lagförslag 1 och 2...................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena över Marknadsfö-&lt;br&gt;ringsutredningens delbetänkande (SOU 1992:49) EES-an-&lt;br&gt;passning av marknadsföringslagen i den del som berör EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;direktivet om vilseledande reklam.................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Direktiv 84/450/EEG om tillnärmning av medlemsstater-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas lagar och andra författningar om vilseledande reklam 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Lagrådets yttrande................................. 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 oktober 1992 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 42184, Stockholm 1992&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda upprättade lagförslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1992/93:LU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda upprättade lagförslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-11-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-11-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-11-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-11-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 03:49:45</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GG03110</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:26:36</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 03:49:45</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GG03110</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199293__110.pdf</filnamn>
<filstorlek>1246013</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Ändringar i marknadsföringslagen m.m. med anledning av EES-avtalet</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/1C415704-903F-442B-80C5-C85AF1CF181C</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1992/93:LU20</uppgift>
<ref_dok_id>GG01LU20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1992/93</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändringar i marknadsföringslagen med anledning av EES-avtalet, m</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>