2228740 GG03100 1992/93 100 prop prop prop Proposition 1992/93:100 Proposition Proposition 100 0 1992-12-17 00:00:00 2025-12-19 13:45:30 2008-08-25 12:59:30 med förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94 digitaliserad html skarven https://data.riksdagen.se/dokument/GG03100/text https://data.riksdagen.se/dokument/GG03100 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GG03100 Regeringens proposition 1992/93:100 med förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-1.png" style="width:41pt;height:69pt;"/> Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 december 1992 för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan. På regeringens vägnar Carl Bildt Anne Wibble Propositionens huvudsakliga innehåll Det i 1993 års budgetproposition framlagda förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 visar en omslutning av 520 698 miljoner kronor. Detta innebär en minskning i förhållande till vad som nu beräknas för innevarande budgetår med 58 818 miljoner kronor. Budgetförslaget utvisar ett underskott på 162 346 miljoner kronor. Budgetsaldot i statsbudgeten för innevarande budgetår är ett underskott på 100 177 miljoner kronor. Detta beräknas nu komma att uppgå till 198 288 miljoner kronor. Lånebehovet för budgetåret 1993/94 beräknas uppgå till 205 346 miljoner kronor. Den största skillnaden mellan budgetsaldo och lånebehovet utgörs av underskott i arbetsmarknads- och lönegaranti- fonden. I bilagorna till budgetpropositionen redovisas regeringens förslag till inkomster och utgifter i statsbudgeten. I bilaga 1 behandlas dels den ekonomiska politiken mot bakgrund av den samhällsekonomiska utveck- lingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget. 1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Statsbudget för budgetåret 1993/94 Inkomster: Skatter Inkomster av statens verksamhet Inkomster av försåld egendom Återbetalning av lån Kalkylmässiga inkomster Prop. 1992/93:100 Underskott Summa kr. 322 596 615 000 27 992 967 000 1 000 000 6 160 896 000 1 600 034 000 358 351 512 000 Summa kr. 162 346 763 000 520 698 275 000 Utgifts anslag: Prop. 1992/93:100 <table border="1"> <tr><td> Kungliga hov- och slottsstatema</td><td> 65 226 000</td></tr> <tr><td> Justitiedepartementet</td><td> 19 030 169 000</td></tr> <tr><td> U trikesdepartementet</td><td> 16 103 498 000</td></tr> <tr><td> Försvarsdepartementet</td><td> 38 902 745 000</td></tr> <tr><td> Socialdepartementet</td><td> 117 721 443 000</td></tr> <tr><td> Kommunikationsdepartementet</td><td> 17 387 231 000</td></tr> <tr><td> Finansdepartementet</td><td> 96 871 154 000</td></tr> <tr><td> Utbildningsdepartementet</td><td> 29 656 648 000</td></tr> <tr><td> Jordbruksdepartementet</td><td> 6 966 627 000</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadsdepartementet</td><td> 47 232 449 000</td></tr> <tr><td> Kulturdepartementet</td><td> 15 898 349 000</td></tr> <tr><td> N äringsdepartementet</td><td> 4 250 937 000</td></tr> <tr><td> Civildepartementet</td><td> 2 179 650 000</td></tr> <tr><td> Miljö- och naturresursdepartementet</td><td> 2 064 371 000</td></tr> <tr><td> Riksdagen och dess myndigheter m.m.</td><td> 866 778 000</td></tr> <tr><td> Räntor på statsskulden, m.m.</td><td> 95 000 000 000</td></tr> <tr><td> Oförutsedda utgifter</td><td> 1 000 000  510 198 275 000</td></tr> </table> Minskning av anslagsbehållningar 4 500 000 000 4 500 000 000 Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto 6 000 000 000 6 000 000 000 Summa kr. 520 698 275 000 <h6><a name="caption1"></a>Specifikation av statsbudgetens inkomster 1993/94</h6> Prop. 1992/93:100 1993/94                                                      Tusental kronor 1000 Skatter: 1100 Skatt på inkomst: 1110 Fysiska personers inkomstskatt: 1111 Fysiska personers inkomstskatt 1120 Juridiska personers inkomstskatt: 1121 Juridiska personers inkomstskatt 1122 Avskattning av företagens reserver 1123 Beskattning av tjänstegruppliv 1130 Ofördelbara inkomstskatter: 1131 Ofördelbara inkomstskatter 1140 Övriga inkomstskatter: 1141 Kupongskatt 1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt 1143 Bevillningsavgift 1144 Lotteriskatt 1200 Lagstadgade socialavgifter: 1211 Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto 1231 Barnomsorgsavgift 1241 Utbildningsavgift 1251 Övriga socialavgifter,netto 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbets- miljöinsitutcts verksamhet 1291 Särskild löneskatt 1300 Skatt på egendom: 1310 Skatt på fast egendom: 1311 Skogsvårdsavgifter 1312 Fastighetsskatt 1320 Förmögenhetsskatt: 1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt 1330 Arvsskatt och gåvoskatt: 1331 Arvsskatt 1332 Gåvoskatt 1340 Övrig skatt på egendom: 1341 Stämpelskatt 1342 Skatt på värdepapper 1400 Skatt på varor och tjänster: 1410 Allmänna försäljningsskatter: 1411 Mervärdeskatt 1420,  1430 Skatt på specifika varor: 1421 Bensinskatt 1422 Särskilda varuskatter 1423 Försäljningsskatt på motorfordon 1424 Tobaksskatt 1425 Skatt på spritdrycker 1426 Skatt på vin <table border="1"> <tr><td> 12 442 000</td><td colspan="2"> 12 442 000</td></tr> <tr><td> 17 148 000 4 143 000 1 150 000</td><td> 22 441 000</td><td></td></tr> <tr><td> 2 270 000</td><td> 2 270 000</td><td></td></tr> <tr><td> 360 000 0 5 000 3 043 000</td><td> 3 408 000</td><td> 40 561 000</td></tr> <tr><td> 39 212 000 11 209 000 1 496 000 152 000 1 509 000 4 721 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 276 000 5 234 000</td><td> 63 809 000</td><td> 63 809 000</td></tr> <tr><td> 107 000 16 160 000</td><td> 16 267 000</td><td></td></tr> <tr><td> 2 170 000 65 000</td><td> 2 235 000</td><td></td></tr> <tr><td> 1 100 000 275 000</td><td> 1 375 000</td><td></td></tr> <tr><td> 5 500 000 0</td><td> 5 500 000</td><td> 25 377 000</td></tr> <tr><td> 116 500 000</td><td> 116 500 000</td><td></td></tr> <tr><td> 23 600 000 150 000 1 580 000 8 265 000 6 000 000 3 220 000</td><td></td><td></td></tr> </table> 1993/94 Tusental kronor Prop. 1992/93:100 1427 Skatt på malt- och läskedrycker 1428 Energiskatt 1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle 1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk 1434 Skatt på viss elektrisk kraft 1435 Särskild skatt mot försurning 1440 Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol: 1442 Systembolaget AB:s inlevererade överskott 1450 Skatt på tjänster: 1451 Reseskatt 1452 Skatt på annonser och reklam 1453 Totalisator skatt 1454 Skatt på spel 1460 Skatt på vägtrafik: 1461 Fordonsskatt 1462 Kilometerskatt 1470 Skatt på import: 1471 Tullmedel 1480 Övriga skatter på varor och tjänster: 1481 Övriga skatter på varor och tjänster 2 655 000 17 037 000 500 140 000 933 000 67 000   63 647 500 200 000 310 000 1 012 000 0 120 000 4 120 000 1 335 000 5 185 115 420 000 200 000 1 442 000 5 455 000 5 185 115 420 000 Summa skatter: 192 849 615 322 596 615 2000 Inkomster av statens verksamhet: 2100 Rörelseöverskott: 2110 Affärsverkens inlevererade överskott: 2111 Postverkets inlevererade överskott 2112 Televerkets inlevererade överskott 2113 Statens järnvägars inlevererade överskott 2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott 2116 Affärsverkets svenska kraftsnäts inlevererade utdelning 2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott 2119 Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av motsvarighet till statlig skatt 2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott: 2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning 2124 Inlevererat överskott av Riksgälds- kontorets garantiverksamhet 2130 Riksbankens inlevererade överskott: 2131 Riksbankens inlevererade överskott 2150 Överskott från spel verksamhet: 2151 Tipsmedel 2152 Lotterimedel 49 388 1 000 000 0 185 000 193 000 50 425 71 181 0 179 000 7 900 000 1 198 700 768 705 1 548 994 179 000 7 900 000 1 967 405 11 595 399 1993/94 Tusental kronor Prop. 1992/93:100 2200 Överskott av statens fastighets- förvaltning: 2210 Överskott av fastighetsjorvalting: 2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet 2300 Ränteinkomster: 2310, 2320 Räntor på näringslån: 2314 Ränteinkomster på lån till fiskeri- näringen 2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån 2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten 2321 Ränteinkomster på skogsväglån 2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet 2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk 2325 Räntor på Postverkets statslån 2327 Räntor på Statens vattenfallsverks statslån 2330 Räntor pä bostadslån: 2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande 2333 Ränteinkomster på lån för bostads- försörjning för mindre bemedlade barnrika familjer 2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket 2340 Räntor pä studielån: 2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och garantilån för studerande 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån 2350 Räntor på energisparlån: 2351 Räntor på energisparlån 2360 Räntor pä medel avsatta till pensioner: 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering 2370 Räntor på beredskapslagring: 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar 2380,  2390 Övriga ränteinkomster: 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån 2385 Ränteinkomster på lån för kommun- markförvärv 2385 Ränteinkomster på lån för student- kårslokaler 2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler 2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder 2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering 2392 Räntor på intressemedel 2394 Övriga ränteinkomster 500 000      500 000 500 000 11 455 113 800 9 87 345 1 500 49 073 0 4 029 000 90 1 800 140 18 200 166 000 7 000 647 523 0 0 60 12 000 50 700 4 283 249 681 150 295 4 030 890 18 340 166 000 7 000 647 523 Prop. 1992/93:100 1993/94 Tusental kronor <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td colspan="2"> 2395 Räntor på särskilda räkningar</td><td rowspan="2"> 443 774</td><td rowspan="2"> 5 463 822</td></tr> <tr><td> i Riksbanken</td><td> 177 000</td></tr> <tr><td> 2400 2410</td><td> Aktieutdelning: Inkomster av statens aktier: 2411 Inkomster av statens aktier</td><td> 2 328 000</td><td> 2 328 000</td><td> 2 328 000</td></tr> <tr><td> 2500</td><td> Offentligrättsliga avgifter: 2511 Expeditionsavgifter 2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram 2523 Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolan 2527 Avgifter för statskontroll av krigs- materieltillverkningen 2528 Avgifter vid bergsstaten 2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet 2531 Avgifter för registrering i förenings - m.fl. register 2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 2534 Vissa avgifter för registrering av körkort och motorfordon 2535 Avgifter för statliga garantier 2536 Lotteriavgifter 2537 Miljöskyddsavgift 2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel 2539 Täktavgift 2541 Avgifter vid Tullverket 2542 Patientavgifter vid tandläkar- utbildningen 2543 Skatteutjämningsavgift 2545 Närradioavgifter 2547 Avgifter för Telestyrelsens verksamhet 2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet 2549 Avgifter för provning vid riksprovplats 2551 Avgifter från kränkraftverk 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter</td><td> 1 182 538 7 500 0 1 6 205 9 900 19 050 905 000 196 029 182 909 1 605 89 060 151 091 40 767 75 500 5 000 1 396 000 4 608 3 485 107 000 3 727 159 895 572 365</td><td> 5 119 235</td><td> 5 119 235</td></tr> <tr><td> 2600</td><td> Försäljningsinkomster: 2611 Inkomster vid kriminlavården 2624 Inkomster av uppbörd av fel- parkeringsavgifter 2625 Utförsäljning av beredskapslager 2626 Inkomster vid Banverket</td><td> 210 000 84 615 150 000 767 000</td><td> 1 211 615</td><td> 1 211 615</td></tr> <tr><td> 2700</td><td> Böter m.m.: 2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter 2712 Bötesmedel 2713 Vattenföroreningsavgift</td><td> 730 327 364 393 176</td><td> 1 094 896</td><td> 1 094 896</td></tr> <tr><td> 2800</td><td> Övriga inkomster av statens verksamhet: 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet</td><td> 680 000</td><td> 680 000</td><td> 680 000</td></tr> </table> Summa inkomster av statens verksamhet: 27 992 967 1993/94 Tusental kronor Prop. 1992/93:100 3000 Inkomster av försåld egendom: <table border="1"> <tr><td> 3100</td><td> Inkomster av försålda byggnader och maskiner:</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 3110</td><td> Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner: 3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och maskiner</td><td> 0</td><td> 0</td><td></td></tr> <tr><td> 3120</td><td> Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner: 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 3200</td><td> Övriga inkomster av markförsäljning: 3211 Övriga inkomster av markförsäljning</td><td> 1 000</td><td> 1 000</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 3300</td><td> Övriga inkomster av försåld egendom: 3311 Inkomster av statens gruvegendom 3312 Övriga inkomster av försåld egendom</td><td> 0 0</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> </table> Summa inkomster av försåld egendom:              1 000 4000 Återbetalning av lån: <table border="1"> <tr><td> 4100</td><td> Återbetalning av näringslån:</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 4120</td><td> Återbetalning av jordbrukslån: 4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen</td><td> 30 853</td><td> 30 853</td><td></td></tr> <tr><td> 4130</td><td> Återbetalning av övriga näringslån: 4131 Återbetalning av vattenkraftslån 4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten 4135 Återbetalning av skogsväglån 4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet 4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk 4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier</td><td> 268 2 600 37 88 083 1 800 1 720</td><td> 94 508</td><td> 125 361</td></tr> <tr><td> 4200</td><td> Återbetalning av bostadslån m.m.:</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 4212 Återbetalning av lån för bostads- byggande 4213 Återbetalning av lån för bostadsför- sörjning för mindre bemedlade barnrika familjer 4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket</td><td> 3 000 000 360 1 700</td><td> 3 002 060</td><td> 3 002 060</td></tr> <tr><td> 4300</td><td> Återbetalning av studielån:</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier 4312 Återbetalning av allmänna studielån 4313 Återbetalning av studiemedel</td><td> 110 4 000 2 606 000</td><td> 2 610 110</td><td> 2 610 110</td></tr> <tr><td> 4400</td><td> Återbetalning av energisparlån: 4411 Återbetalning av energisparlån</td><td> 300 000</td><td> 300 000</td><td> 300 000</td></tr> </table> Prop. 1992/93:100 <table border="1"> <tr><td> 1993/94</td><td> Tusental kronor</td></tr> <tr><td> 4500 Återbetalning av övriga lån:</td><td></td></tr> <tr><td> 4514 Återbetalning av lån för studentkårs-</td><td></td></tr> <tr><td> lokaler</td><td> 180</td></tr> <tr><td> 4515 Återbetalning av lån för allmänna</td><td></td></tr> <tr><td> samlingslokaler</td><td> 6 500</td></tr> <tr><td> 4516 Återbetalning av utgivna startlån och</td><td></td></tr> <tr><td> bidrag</td><td> 5 000</td></tr> <tr><td> 4517 Återbetalning från Portugalfonden</td><td> 5 500</td></tr> <tr><td> 4519 Återbetalning av statens</td><td></td></tr> <tr><td> bosättningslån</td><td> 0</td></tr> <tr><td> 4521 Återbetalning av lån för inventarier i</td><td></td></tr> <tr><td> vissa specialbostäder</td><td> 80</td></tr> <tr><td> 4525 Återbetalning av lån för svenska</td><td></td></tr> <tr><td> FN-styrkor</td><td> 45 000</td></tr> <tr><td> 4526 Återbetalning av övriga lån</td><td> 61 105      123 365      123 3 65</td></tr> </table> Summa återbetalning av lån:    6 160 896 5000 Kalkylmässiga inkomster: <table border="1"> <tr><td> 5100</td><td> Avskrivningar och amorteringar:</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 5110</td><td> Affärsverkens avskrivningar och amorteringar: 5113 Statens järnvägars avskrivningar</td><td> 0</td><td rowspan="2"> 0</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 5116 Statens vatten fal lsverks amorteringar</td><td> 0</td><td></td></tr> <tr><td> 5120</td><td> Avskrivningar på fastigheter: 5121 Avskrivningar på fastigheter</td><td> 0</td><td> 0</td><td></td></tr> <tr><td> 5130</td><td> Uppdragsrnyndigheters komplement- kostnader:</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 5131 Uppdragsrnyndigheters m.fl. komp-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> lementkostnader</td><td> 167 760</td><td> 167 760</td><td></td></tr> <tr><td> 5140</td><td> Övriga avskrivningar: 5143 Avskrivningar på ADB-utrustning</td><td> 2 349 374</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar</td><td></td><td></td><td rowspan="2"> 2 530 034</td></tr> <tr><td></td><td> för civilt totalförsvar</td><td> 12 900</td><td> 2 362 2 74</td></tr> <tr><td> 5200</td><td> Statliga pensionsavgifter, netto: 5211 Statliga pensionsavgifter, netto</td><td> -930 000</td><td> -930 000</td><td> -930 000</td></tr> </table> Summa kalkylmässiga inkomster:    1 600 034 STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER : 358 351 512 Prop. 1992/93:100 <h6>I. Kungliga hov- och slottsstaterna</h6> A Kungliga hovstaten 1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning, förslagsanslag                                              _______24 677 000 24 677 000 B Kungliga slottsstaten 1  De kungliga slotten: Driftskostnader, förslagsanslag                    29 422 000 2 Kungliga husgerådskammaren, förslagsanslag                         11 127 000       40 549 000 Summa kr.       65 226 000 10 <table border="1"> <tr><td> II.</td><td colspan="2"> Justitiedepartementet</td><td> Prop. 1992/93:]</td></tr> <tr><td> A</td><td> Justitiedepartementet m.m.</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statsrådsberedningen, förslagsanslag</td><td></td><td> 49 224 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Justitiedepartementet, förslagsanslag</td><td></td><td> 63 229 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Utredningar m.m., reservationsanslag</td><td></td><td> 30 200 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td colspan="2"> Framtidsstudier, långsiktig analys, m.m., reservationsanslag</td><td> * 12 432 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> 155 085 000</td></tr> <tr><td> B</td><td> Polisväsendet</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Rikspolisstyrelsen, ramanslag</td><td></td><td> 475 000 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Säkerhetspolisen, förslagsanslag</td><td></td><td> 470 643 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Polishögskolan</td><td></td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Statens kriminaltekniska laboratorium, ramanslag</td><td></td><td> 46 710 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td rowspan="2"> Lokala polisorganisationen, ramanslag</td><td></td><td> 9 891 189 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 10 883 543 000</td></tr> <tr><td> C</td><td> Åklagarväsendet</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Riksåklagaren, ramanslag</td><td></td><td> 23 812 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Åklagarmyndigheterna, ramanslag</td><td></td><td> 535 366 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> 559 178 000</td></tr> <tr><td> D</td><td> Domstolsväsendet m.m.</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Domstolsverket, ramanslag</td><td></td><td> 63 910 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Domstolarna m.m., ramanslag</td><td></td><td> 2 445 640 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> 2 509 550 000</td></tr> <tr><td> E</td><td> Kriminalvården</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Kriminalvårdsstyrelsen, ramanslag</td><td></td><td> 106 609 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Kriminalvården, ramanslag</td><td></td><td> 3 298 089 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> U tlandstransporter, förslagsanslag</td><td></td><td> 125 000 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> 3 529 698 000</td></tr> <tr><td> F</td><td> Rättshjälp m.m.</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Rättshj älpskostnader, förslagsanslag</td><td></td><td> 815 100 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Rättshjälpsmyndigheten, ramanslag Allmänna advokatbyråer:</td><td></td><td> 11 684 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Uppdragsverksamhet, förslagsanslag</td><td> 1 000</td><td></td></tr> <tr><td> 4</td><td> Driftbidrag, förslagsanslag</td><td> 11 410 000</td><td> 11 411 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Vissa domstolskostnader m.m., förslagsanslag</td><td></td><td> 256 200 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag</td><td></td><td> 24 694 000</td></tr> </table> 1 119 089 000 * Beräknat belopp 11 Prop. 1992/93:100 G Övriga myndigheter <table border="1"> <tr><td> 1</td><td colspan="2"> Justitiekanslem, ramanslag</td><td> 7 387 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Datainspektionen, ramanslag Brottsskadenämnden:</td><td></td><td> 21 254 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Förvaltningskostnader, ramanslag</td><td> 7 103 000</td><td></td></tr> <tr><td> 4</td><td> Ersättning för skador på grund av brott, förslagsanslag Brottsförebyggande rådet:</td><td> 35 000 000</td><td> 42 103 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Förvaltningskostnader, förslagsanslag</td><td> * 14 361 000</td><td></td></tr> <tr><td> 6</td><td> Utvecklingskostnader, reservationsanslag</td><td> * 4 823 000</td><td> 19 184 000 89 928 000</td></tr> <tr><td> H</td><td> Diverse</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Svensk författningssamling, förslagsanslag</td><td></td><td> 10 112 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till vissa internationella sammanslutningar förslagsanslag</td><td> m.m.,</td><td> 2 586 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Stöd till politiska partier, förslagsanslag</td><td></td><td> 141 200 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Allmänna val, förslagsanslag</td><td></td><td> 29 600 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed, förslagsanslag</td><td></td><td> 600 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> 184 098 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Summa kr.</td><td> 19 030 169 000</td></tr> </table> Beräknat belopp 12 <h6>Utrikesdepartementet</h6> Utrikesdepartementet m.m. Utrikesförvaltningen, ramanslag Kursdifferenser, förslagsanslag Honorärkonsuler, förslagsanslag Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation, förslagsanslag Nordiskt samarbete, förslagsanslag Utredningar m.m., reservationsanslag Officiella besök m. m., förslagsanslag Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., förslagsanslag Bidrag till vissa internationella organisationer Förenta nationerna, förslagsanslag Nordiska ministerrådet, förslagsanslag Europarådet, förslagsanslag Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), förslagsanslag Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), förslagsanslag Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m., förslagsanslag Internationell råvarulagring, förslagsanslag Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag Fredsbevarande verksamhet, reservationsanslag Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK), förslagsanslag Internationellt utvecklingssamarbete Bidrag till internationella biståndsprogram, reservationsanslag Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag Andra biståndsprogram, reservationsanslag Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), ramanslag Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), ramanslag Nordiska afrikainstitutet, ramanslag Prop. 1992/93:100 1 495 441 000 1 000 15 500 000 60 000 000 1 610 000 10 552 000 10 180 000 4 500 000 1 597 784 000 191 890 000 250 000 000 29 780 000 21 500 000 110 000 000 8 713 000 2 000 000 2 864 000 407 000 000 23 328 000 1 047 075 000 3 148 404 000 6 702 000 000 1 804 500 000 303 219 000 24 963 000 26 936 000 5 470 000 13 Prop. 1992/93:100 8  Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), ramanslag 9  Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö Vi-centrum), förslagsanslag 10 Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP), förslagsanslag D Information om Sverige i utlandet, m.m. 1  Svenska institutet, reservationsanslag 2  Radioprogramverksamhet för utlandet, reservationsanslag 3  Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag E Utrikeshandel och exportfrämjande 1  Kommerskollegium, ramanslag 2  Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag 3  Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag 4  Krigsmaterielinspektionen m.m., ramanslag 5  Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet 6  Medel för översättning av EG:s regelverk, reservationsanslag 7  Medel för informationsinsatser om europeisk integration, reservationsanslag F Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. 1  Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området, reservationsanslag 2  Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling, reservationsanslag 3  Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings- institut (SIPRI), reservationsanslag 4  Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning, förslagsanslag 5  Utrikespolitiska Institutet, reservationsanslag 20 991 000 7 076 000 36 441 000 12 080 000 000 63 083 000 51 363 000 14 254 000 128 700 000 48 471 000 187 563 000 1 000 4 465 000 * 2 250 000 16 500 000 50 000 000 309 250 000 2 511 000 20 000 000 * 21 310 000 * 15 840 000 * 10 028 000 69 689 000 * Beräknat belopp 14 Prop. 1992/93:100 G Samarbete med Central- och Östeuropa 1  Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa, reservationsanslag 2  Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa, förslagsanslag 3  Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier, reservationsanslag 640 999 000 1 000 230 000 000 871 000 000 Summa kr. 16 103 498 000 15 <h6>IV. Försvarsdepartementet</h6> A Försvarsdepartementet m.m. 1  Försvarsdepartementet, ramanslag 2 Utredningar m.m., ramanslag B Arméförband Armé förband: 1  Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 2  Anskaffning av materiel, ramanslag 3  Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag C Marinförband Marinförband: 1  Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 2  Anskaffning av materiel, ramanslag 3  Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag D Flygvapenförband Flygvapenförband: 1  Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 2  Anskaffning av materiel, ramanslag 3  Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag E Operativ ledning m.m. Operativ ledning m.m.: 1  Ledning och förbandsverksamhet, ramanslag 2  Anskaffning av materiel, ramanslag 3  Anskaffning av anläggningar, reservationsanslag 4  Forskning och utveckling, ramanslag F Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten 1  Försvarets sjukvårdsstyrelse, ramanslag 2  Fortifikationsförvaltningen 3  Försvarets materielverk, ramanslag 4  Försvarets radioanstalt, ramanslag 5  Vämpliktsverket, ramanslag 6  Militärhögskolan, ramanslag 7  Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. Prop. 1992/93:100 57 152 000 12 900 000 70 052 000 8 638 903 000 3 777 295 000 603 200 000 13 019 398 000 2 754 180 000 2 920 355 000 166 000 000 5 840 535 000 5 364 947 000 7 547 941 000 423 600 000 13 336 488 000 1 125 342 000 117 396 000 79 580 000 167 218 000 1 489 536 000 46 099 000 1 000 1 318 841 000 389 195 000 213 772 000 104 802 000 157 710 000 16 <table border="1"> <tr><td></td><td> Prop. 1992/93:100</td></tr> <tr><td> Särskilda avvecklingskostnader för Försvarets datacenter, förslagsanslag Ersättningar för kroppsskador, förslagsanslag</td><td> 1 000 70 463 000 2 300 884 000</td></tr> </table> Civil ledning och samordning Överstyrelsen för civil beredskap: <table border="1"> <tr><td> Civil ledning och samordning, ramanslag</td><td> 63 648 000</td></tr> </table> Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m., reservationsanslag         81 692 000 Civilbefälhavama, ramanslag                                _______35 246 000 186 586 000 Befolkningsskydd och räddningstjänst <table border="1"> <tr><td> Befolkningsskydd och räddningstjänst, ramanslag Skyddsrum m.m., förslagsanslag Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m., förslagsanslag Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. Vapenfristyrelsen, ramanslag Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga, förslagsanslag</td><td> 684 857 000 495 613 000 25 000 000 1 000 77 790 000 13 827 000 119 499 000 1 416 587 000</td></tr> </table> ftykologiskt försvar <table border="1"> <tr><td> Styrelsen för psykologiskt försvar, ramanslag</td><td> 10 547 000 10 547 000</td></tr> </table> Försörjning med industrivaror Överstyrelsen för civil beredskap: <table border="1"> <tr><td> Försörjning med industrivaror, ramanslag Industriella åtgärder, reservationsanslag Kapitalkostnader, förslagsanslag Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m., förslagsanslag</td><td> 82 371 000 9 246 000 167 950 000 1 000 259 568 000</td></tr> </table> Övrig verksamhet <table border="1"> <tr><td> Försvarets civilförvaltning</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> Gemensam försvarsforskning, ramanslag Försvarets forskningsanstalt:</td><td> 485 713 000</td></tr> <tr><td> Avgiftsfinansierad verksamhet Kustbevakningen, ramanslag</td><td> 1 000 309 481 000</td></tr> </table> 17 2 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Prop. 1992/93:100 <table border="1"> <tr><td> Anskaffning av materiel för Kustbevakningen, reservationsanslag</td><td> 54 000 000</td></tr> <tr><td> Flygtekniska försöksanstalten, ramanslag</td><td> 20 993 000</td></tr> <tr><td> Flygtekniska försöksanstalten:</td><td></td></tr> <tr><td> Avgiftsfinansierad verksamhet</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> Försvarets mediecenter</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> Försvarets förvaltningshögskola, ramanslag</td><td> 17 827 000</td></tr> <tr><td> Försvarshögskolan, ramanslag</td><td> 8 786 000</td></tr> <tr><td> Krigsarkivet, ramanslag</td><td> 15 710 000</td></tr> <tr><td> Statens försvarshistoriska museer, ramanslag</td><td> 40 604 000</td></tr> <tr><td> Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets</td><td></td></tr> <tr><td> område, förslagsanslag</td><td> 18 575 000</td></tr> <tr><td> Utredning av allvarliga olyckor, förslagsanslag</td><td> 870 000</td></tr> <tr><td> Försvarsmaktens utlandsstyrka</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td colspan="2"> 972 564 000</td></tr> <tr><td> Summa kr.</td><td> 38 902 745 000</td></tr> </table> 18 <h6>V. Socialdepartementet</h6> A Socialdepartementet m.m. 1  Socialdepartementet, ramanslag 2  Utredningar, utveckling, samverkan m.m., ramanslag B Familjer och barn 1  Allmänna barnbidrag, förslagsanslag 2  Bostadsbidrag, förslagsanslag 3  Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag 4  Bidragsförskott, förslagsanslag 5  Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag 6  Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, förslagsanslag 7  Barnpensioner, förslagsanslag 8  Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag C Ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom 1  Bidrag till sjukförsäkring, förslagsanslag 2  Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag 3  Förtidspensioner, förslagsanslag 4  Ålderspensioner, förslagsanslag 5  Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag 6  Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension, förslagsanslag 7  Handikappersättningar, förslagsanslag 8  Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag 9  Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag 10 Ersättning till postverket m.m., förslagsanslag D Hälso- och sjukvård 1  Bidrag till hälso- och sjukvård, förslagsanslag 2  Insatser mot aids, reservationsanslag 3  Funktionen hälso- och sjukvård m.m. i krig, ramanslag 4  Bidrag till Spri, förslagsanslag 5  Bidrag till WHO, förslagsanslag 6  Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar Beräknat belopp Prop. 1992/93:100 52 839 000 77 933 000 130 772 000 17 000 000 000 * 2 300 000 000 2 750 000 000 3 110 000 000 8 530 000 28 800 000 280 000 000 1 285 000 000 26 762 330 000 4 649 000 000 3 425 000 14 315 000 000 52 185 000 000 1 720 000 000 6 700 000 000 933 000 000 12 000 000 3 900 000 231 163 000 80 752 488 000 1 211 332 000 185 220 000 164 300 000 26 300 000 29 800 000 2 591 000 1 619 543 000 19 <table border="1"> <tr><td> Omsorg om äldre och handikappade</td><td> Prop. 1992/93:100</td></tr> <tr><td> Stimulansbidrag inom äldreomsorgen, reservationsanslag</td><td> 1 100 000 000</td></tr> <tr><td> Bostadsanpassningsbidrag m.m., förslagsanslag</td><td> 133 700 000</td></tr> <tr><td> Statsbidrag till vårdartjänst m.m., förslagsanslag</td><td> 136 580 000</td></tr> <tr><td> Bidrag till viss verksamhet för personer med</td><td></td></tr> <tr><td> funktionshinder, reservationsanslag</td><td> 60 023 000</td></tr> <tr><td> Bidrag till handikapporganisationer</td><td> 129 248 000</td></tr> <tr><td> Bidrag till pensionärsorganisationer</td><td> 2 446 000</td></tr> <tr><td> Ersättning för texttelefoner, förslagsanslag</td><td> 67 700 000</td></tr> <tr><td> Ersättning till postverket för befordran av</td><td></td></tr> <tr><td> blindskriftsförsändelser, förslagsanslag</td><td> 49 825 000</td></tr> <tr><td> Bilstöd till handikappade, förslagsanslag</td><td> 206 000 000</td></tr> <tr><td></td><td> 1 885 522 000</td></tr> <tr><td> Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik</td><td></td></tr> <tr><td> Bidrag till missbrukar- och ungdomsvård, reservationsanslag</td><td> 480 000 000</td></tr> <tr><td> Bidrag till organisationer, reservationsanslag</td><td> 31 630 000</td></tr> <tr><td> Bidrag till centralförbundet för alkohol-</td><td></td></tr> <tr><td> och narkotikaupplysning</td><td> 7 964 000</td></tr> <tr><td></td><td> 519 594 000</td></tr> <tr><td> Myndigheter under Socialdepartementet</td><td></td></tr> <tr><td> Riksförsäkringsverket, ramanslag</td><td> 604 806 000</td></tr> <tr><td> Allmänna försäkringskassor, ramanslag</td><td> 4 121 817 000</td></tr> <tr><td> Socialstyrelsen, ramanslag</td><td> 316 395 000</td></tr> <tr><td> Folkhälsoinstitutet, ramanslag</td><td> 136 555 000</td></tr> <tr><td> Smittskyddsinstitutet, ramanslag</td><td> * 62 117 000</td></tr> <tr><td> Läkemedelsverket</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> Rättsmedicinalverket, ramanslag</td><td> 163 136 000</td></tr> <tr><td> Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, ramanslag</td><td> 14 560 000</td></tr> <tr><td> Statens institut för psykosocial miljömedicin, ramanslag</td><td> * 5 741 000</td></tr> <tr><td> Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik,</td><td></td></tr> <tr><td> ramanslag</td><td> 13 921 000</td></tr> <tr><td> Bammiljörådet, ramanslag</td><td> * 5 199 000</td></tr> <tr><td> Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor,</td><td></td></tr> <tr><td> ramanslag</td><td> 5 998 000</td></tr> <tr><td> Nämnden för vårdartjänst, ramanslag</td><td> 8 971 000</td></tr> <tr><td> Statens handikappråd, ramanslag</td><td> 6 027 000</td></tr> <tr><td> Statens institutionsstyrelse, ramanslag</td><td> 470 000 000</td></tr> <tr><td> Socialvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag</td><td> * 79 175 000</td></tr> <tr><td> Avvecklingskostnader,/önZflg5«/M'Zrtg</td><td> 36 775 000</td></tr> <tr><td></td><td> 6 051 194 000</td></tr> </table> Summa kr. 117 721 443 000 * Beräknat belopp 20 <h6>VI. Kommunikationsdepartementet</h6> A Kommunikationsdepartementet m.m. 1  Kommunikationsdepartementet, ramanslag 2 Utredningar m.m., ramanslag 3  Viss internationell verksamhet, förslagsanslag 4  Kostnader för avveckling av Trafiksärkerhetsverket, förslagsanslag B Vägväsende m.m. 1  Vägverket: Administrationskostnader, ramanslag 2  Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag 3  Byggande av riksvägar, reservationsanslag 4  Byggande av länstrafikanläggningar, reservationsanslag 5  Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar, reservationsanslag 6  Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder, reservationsanslag 1 Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag 8  Kostnader för registerverksamhet, ramanslag 9 Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m. C Järnväg 1  Banverket: Administrationskostnader, ramanslag 2  Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar, reservationsanslag 3  Nyinvesteringar i stomjämvägar, reservationsanslag 4  Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader, förslagsanslag 5 Jämvägsinspektionen, ramanslag 6  Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag 7  Ersättningar till Statens järnvägar i samband med utdelning från AB SWEDCARRIER, förslagsanslag D Sjöfartsverket 1  Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m., förslagsanslag 2 Transportstöd för Gotland, förslagsanslag 3  Handelsflottans pensionsanstalt 4  Handelsflottans kultur- o fritidsråd 5  Ersättning till viss kanal trafik m.m., förslagsanslag 6  Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag Prop. 1992/93:100 45 726 000 12 490 000 5 151 000 32 000 000 95 367 000 462 000 000 5 633 721 000 * 1 556 500 000 * 925 400 000 648 500 000 * 707 300 000 47 667 000 507 500 000 1 000 10 488 589 000 301 000 000 2 825 656 000 * 1 392 087 000 * 368 000 000 15 689 000 41 123 000 * 1 000 4 943 556 000 60 754 000 160 000 000 1 000 1 000 63 000 000 90 000 000 373 756 000 * Beräknat belopp 21 E Luftfart Prop. 1992/93:100 Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag Bidrag till kommunala flygplatser m.m., reservationsanslag Kollektivtrafik m.m. Riksfärdtjänst, förslagsanslag Köp av interregional persontrafik på järnväg, reservationsanslag Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik, reservationsanslag Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret, reservationsanslag Transportforskning Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag Bidrag till Statens väg- och trafikinstitut, reservationsanlag Transportforskningsberedningen, reservationsanslag Övriga ändamål 67 352 000 15 200 000 82 552 000 * 113 300 000 511 000 000 191 000 000 4 960 000 820 260 000 1 000 * 61 129 000 * 44 006 000 105 136 000 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut                              1 000 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hyrdologiska institut, ramanslag                                      121 636 000 Statens geotekniska institut                                                     1 000 Bidrag till Statens geotekniska institut, ramanslag                        16 376 000 Statens haverikommission                                                   1 000 EUMETSAT, reservationsanslag                            ______70 000 000 208 015 000 Telekommunikation Telestyrelsen, förslagsanslag Postväsende * 20 000 000 20 000 000 Ersättning till postverket för riksstäckande betalnings- och kassaservice, reservationsanslag 250 000 000 250 000 000 Summa kr. 17 387 231 000 * Beräknat belopp 22 <table border="1"> <tr><td> Finansdepartementet</td><td> Prop. 1992/93:100</td></tr> </table> Finansdepartementet m.m. <table border="1"> <tr><td> Finansdepartementet, ramanslag Ekonomiska råd, förslagsanslag Utredningar m.m., ramanslag Utvecklingsarbete, reservationsanslag Uppdrag till Statskontoret, ramanslag</td><td> 125 914 000 4 302 000 40 000 000 38 000 000 55 000 000 263 216 000</td></tr> </table> Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet <table border="1"> <tr><td> Riksskatteverket, ramanslag Skattemyndigheterna, ramanslag Kronofogdemyndigheterna, ramanslag</td><td> 351 000 000 4 237 311 000 1 117 367 000 5 705 678 000</td></tr> </table> Statlig lokalförsörjning och fastighetsförvaltning <table border="1"> <tr><td> Statens lokalförsörjningsverk, ramanslag Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m., förslagsanslag Statens fastighetsverk Kapitalkostnader, förslagsanslag Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader, förslagsanslag</td><td> 60 000 000 95 000 000 1 000 20 000 000 1 000 175 002 000</td></tr> </table> Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning Riksgäldskontoret: <table border="1"> <tr><td> Förvaltningskostnader, ramanslag Kostnader för upplåning och låneförvaltning, förslagsanslag Garantiverksamhet, förslagsanslag In- och utlåningsverksamhet</td><td> 71 655 000 523 180 000 1 000 1 000 594 837 000</td></tr> </table> Vissa centrala myndigheter m.m. <table border="1"> <tr><td> Tullverket, ramanslag Konjunkturinstitutet, ramanslag Finansinspektionen, ramanslag Riksrevisionsverket, ramanslag Statskontoret: Uppdragsverksamhet Regeringskansliets förvaltningskontor, ramanslag Statistiska centralbyrån:</td><td> 1 255 717 000 * 24 733 000 94 510 000 170 590 000 1 000 463 271 000</td></tr> </table> Statistik, register och prognoser, ramanslag * 435 033 000 Uppdragsverksamhet                   ___________* 1 000       435 034 000 * Beräknat belopp 23 Prop. 1992/93:100 <table border="1"> <tr><td> 9</td><td> Bankstödsnämnden, förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Nämnden för offentlig upphandling, ramanslag</td><td> 6 100 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 2 449 957 000</td></tr> <tr><td> F</td><td> Statliga arbetsgivarfrågor</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens arbetsgivarverk, ramanslag</td><td> 47 848 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Statens löne- och pensionsverk</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Statens institut för personalutveckling: Avvecklingskostnader, förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Vissa avtalsstyrda anslag, förslagsanslag</td><td> 14 501 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Bidrag till Statshälsan, förslagsanslag</td><td> 258 600 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m., förslagsanslag</td><td> 100 000 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Trygghetsåtgärder för statsanställda, reservationsanslag</td><td> 324 438 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Tjänstepensioner för skolledare och lärare</td><td> 2 444 492 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 3 189 881 000</td></tr> <tr><td> G</td><td> Bostadsväsendet</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Boverket:</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Förvaltningskostnader, ramanslag             * 144 787 000</td><td></td></tr> <tr><td> 2</td><td> Uppdragsverksamhet                               * 1 000</td><td> 144 788 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Länsbostadsnämnderna, ramanslag</td><td> * 126 066 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Räntebidrag m.m., förslagsanslag</td><td> 31 180 000 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag</td><td> 3 100 000 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus, förslagsanslag</td><td> 175 000 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag Statens bostadskreditnämnd:</td><td> 1 000 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Förvaltningskostnader, ramanslag                 16 000 000</td><td></td></tr> <tr><td> 9</td><td> Garantiverksamhet, förslagsanslag                     1 000</td><td> 16 001 000</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Bonusränta för ungdomsbosparande, förslagsanslag</td><td> 4 000 000</td></tr> <tr><td> 11</td><td> Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån, förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 34 746 856 000</td></tr> <tr><td> H</td><td> Bidrag och ersättningar till kommunerna</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statligt utjämningsbidrag till kommuner, förslagsanslag</td><td> 40 200 500 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Skatteutjämningsbidrag till landsting, förslagsanslag</td><td> 7 922 000 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem m.m., förslagsanslag</td><td> 790 000 000</td></tr> </table> 48 912 500 000 * Beräknat belopp 24 Övriga ändamål Prop. 1992/93:100 Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon, förslagsanslag Exportkreditbidrag, förslagsanslag Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag Bokföringsnämnden, förslagsanslag Stöd till idrotten, reservationsanslag Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken, förslagsanslag Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning, förslagsanslag Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordbanken, förslagsanslag Åtgärder för att stärka det finansiella systemet, förslagsanslag Samarbete avseende informationstjänster inom ramen för EES-avtalet, förslagsanslag 6 000 000 1 000 * 3 187 000 4 364 000 511 173 000 31 000 000 270 000 000 1 000 1 000 7 500 000 833 227 000 Summa kr. 96 871 154 000 * Beräknat belopp 25 <h6>VIII. Utbildningsdepartementet</h6> A Utbildningsdepartementet m.m. 1  Utbildningsdepartementet, ramanslag 2 Utredningar m.m., ramanslag 3  Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., förslagsanslag 4  Sametinget, reservationsanslag 5  Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område, reservationsanslag B Det offentliga skolväsendet 1  Statens skolverk, ramanslag 2  Statens institut för handikappfrågor i skolan, ramanslag 3  Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp, reservationsanslag 4  Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag 5  Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag 6  Fortbildning m.m., reservationsanslag 7 Genomförande av skolreformer, reservationsanslag 8  Särskilda insatser på skolområdet, förslagsanslag 9  Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet, förslagsanslag 10  Sameskolor, ramanslag 11  Specialskolor: Utbildning m.m., förslagsanslag 12  Specialskolor: Utrustning m.m., reservationsanslag 13  Statens skola för vuxna i Härnösand, ramanslag 14  Statens skola för vuxna i Norrköping, ramanslag 15  Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m., förslagsanslag 16  Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag C Folkbildning 1  Bidrag till folkbildningen 2  Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen 3  Bidrag till kontakttolkutbildning, reservationsanslag D Den grundläggande högskoleutbildningen m.m. 1 Grundläggande högskoleutbildning samt vissa andra ändamål inom högskoleområdet Prop. 1992/93:100 46 876 000 18 284 000 22 370 000 7 500 000 15 700 000 110 730 000 227 024 000 99 088 000 13 821 000 55 613 000 * 24 812 000 85 560 000 125 000 000 203 914 000 42 839 000 30 695 000 344 826 000 8 748 000 19 288 000 19 000 000 56 501 000 222 257 000 1 578 986 000 1 917 543 000 45 117 000 7 974 000 1 970 634 000 * 8 346 985 000 Beräknat belopp 26 <table border="1"> <tr><td> Forskning och forskarutbildning</td><td> Prop. 1992/93:100</td></tr> <tr><td> Forskning och forskarutbildning inom högskolan samt vissa andra forskningsändamål</td><td> * 7 039 137 000</td></tr> </table> Studiestöd m.m. Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet Studiehjälp m.m., förslagsanslag Studiemedel m.m., förslagsanslag Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar, förslagsanslag 159 610 000 1 000 2 086 780 000 6 130 000 000 1 078 600 000 71 925 000 * 110 660 000 100 000 000 9 737 576 000 Lokalförsörjning m.m. Inredning och utrustning av lokalerna vid högskoleenheterna <table border="1"> <tr><td> m.m., reservationsanslag</td><td> * 872 600 000 872 600 000</td></tr> </table> Summa kr. 29 656 648 000 * Beräknat belopp 27 <table border="1"> <tr><td> IX.</td><td> Jordbruksdepartementet</td><td> Prop. 1992/93:1</td></tr> <tr><td> A</td><td> Jordbruksdepartementet m.m.</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Jordbruksdepartementet, ramanslag</td><td> 32 625 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Lantbruksråd, förslagsanslag</td><td> 7 353 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Utredningar m.m., ramanslag</td><td> 9 313 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., förslagsanslag</td><td> 36 000 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 85 291 000</td></tr> <tr><td> B</td><td> Jordbruk och trädgårdsnäring</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens jordbruksverk, ramanslag</td><td> 113 077 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag</td><td> 10 000 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Markförvärv för jordbrukets rationalisering, reservationsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, förslagsanslag</td><td> 19 928 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag</td><td> 10 000 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag</td><td> 38 000 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Stöd till avbytarverksamhet m.m., förslagsanslag</td><td> 435 000 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Stöd till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, förslagsanslag</td><td> * 955 000 000</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m., reservationsanslag</td><td> 1 538 000</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag</td><td> 2 212 001 000</td></tr> <tr><td> 11</td><td> Rådgivning och utbildning, reservationsanslag</td><td> 29 785 000</td></tr> <tr><td> 12</td><td> Stöd till sockerbruket på Gotland m.m., förslagsanslag</td><td> 12 500 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 3 836 830 000</td></tr> <tr><td> C</td><td> Skogsbruk</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Skogsvårdsorganisationen, förslagsanslag Skogsvårdsorganisationen:</td><td> * 1 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Myndighetsuppgifter, ramanslag              * 310 080 000</td><td></td></tr> <tr><td> 3</td><td> Frö- och plantverksamhet, förslagsanslag            * 1 000</td><td> 310 081 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag</td><td> * 142 492 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag</td><td> * 39 962 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Främjande av skogsvård m.m., reservationsanslag</td><td> * 14 868 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 507 404 000</td></tr> <tr><td> D</td><td> Fiske</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Fiskeriverket, ramanslag</td><td> 49 463 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag</td><td> 4 084 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag</td><td> * 1 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Bidrag till fiskets rationalisering m.m., förslagsanslag</td><td> * 9 388 000</td></tr> <tr><td> 5</td><td> Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag</td><td> * 40 000 000</td></tr> </table> Beräknat belopp 28 Prop. 1992/93:100 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till fiske, förslagsanslag Prisreglerande åtgärder på fiskets område, förslagsanslag Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m., förslagsanslag Bidrag till fiskevård m.m., reservationsanslag Rennäring m.m. Främjande av rennäringen, reservationsanslag Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall, förslagsanslag Djurskydd och djurhälsovård Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt, förslagsanslag Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, förslagsanslag Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård, förslagsanslag Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder, reservationsanslag Centrala försöksdjursnämnden, ramanslag Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar, förslagsanslag Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet Bidrag till Statens utsädeskontroll, förslagsanslag Statens växtsortnämnd, ramanslag Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet Bidrag till Statens maskinprovningar, förslagsanslag Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket, reservationsanslag Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag Livsmedel Statens livsmedelsverk, ramanslag Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, ramanslag * Beräknat belopp * 1 000 * 1 000 1 000 000 3 612 000 107 550 000 11 017 000 38 000 000 12 320 000 1 000 61 338 000 1 000 67 121 000 1 000 76 868 000 6 000 000 25 757 000 5 608 000 51 766 000 233 122 000 1 000 2 416 000 646 000 1 000 7 443 000 28 315 000 2 429 000 41 251 000 94 305 000 1 000 3 750 000 29 <table border="1"> <tr><td></td><td> Prop. 1992/93:100</td></tr> <tr><td> Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring, reservationsanslag Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m., förslagsanslag Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m., förslagsanslag Livsmedelsstatistik, förslagsanslag</td><td> 87 398 000 247 280 000 172 000 000 11 514 000 616 248 000</td></tr> </table> Utbildning och forskning <table border="1"> <tr><td> Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruksuniversitet, förslagsanslag Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniversitet m.m., reservationsanslag Skogs- och jordbrukets forskningsråd, reservationsanslag Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien, förslagsanslag</td><td> * 627 975 000 * 295 336 000 * 33 700 000 * 169 680 000 * 101 200 000 * 772 000 1 228 663 000</td></tr> </table> Biobränslen <table border="1"> <tr><td> Bioenergiforskning, reservationsanslag Bidrag för ny energiteknik, reservationsanslag</td><td> * 48 930 000 200 000 000 248 930 000</td></tr> </table> Summa kr. 6 966 627 000 * Beräknat belopp 30 <h6>X. Arbetsmarknadsdepartementet</h6> A Arbetsmarknadsdepartementet m.m. 1  Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag 2  Utredningar m.m., reservationsanslag 3  Internationella avgifter, förslagsanslag 4 Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag B Arbetsmarknad m.m. 1  Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag 2  Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag 3  Arbetsdomstolen, ramanslag 4  Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag 5  Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, förslagsanslag 6  Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar, förslagsanslag 7  Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten, reservationsanslag C Arbetslivsfrågor 1  Arbetarskyddsverket, ramanslag 2  Arbetsmiljöinstitutet, ramanslag 3  Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag 4  Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag, förslagsanslag 5  Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 6  Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag 7  Bidrag till Samhall Aktiebolag, reservationsanslag 8  Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m., förslagsanslag D Regional utveckling 1  Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag 2  Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag 3  Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag 4  Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag 5  Sysselsättningsbidrag, förslagsanslag 6  Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m., reservationsanslag Beräknat belopp Prop. 1992/93:100 42 524 000 17 220 000 16 130 000 6 616 000 82 490 000 2 875 016 000 28 448 611 000 14 395 000 1 684 000 75 000 1 000 2 500 000 31 342 282 000 387 645 000 * 172 252 000 787 783 000 570 017 000 1 000 6 386 203 000 4 934 274 000 1 000 13 238 176 000 350 000 000 1 012 000 000 1 000 500 000 000 200 000 000 179 900 000 31 Prop. 1992/93:100 7  Glesbygdsmyndigheten, reservationsanslag 8  Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU), reservationsanslag 9  Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden, förslagsanslag 10 Transportstöd, förslagsanslag 17 000 000 * 6 100 000 4 200 000 300 300 000 2 569 501 000 Summa kr. 47 232 449 000 Beräknat belopp 32 <table border="1"> <tr><td> XI.</td><td> Kulturdepartementet</td><td> Prop. 1992/93:100</td></tr> <tr><td> A</td><td> Kulturdepartementet m.m.</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Kulturdepartementet, ramanslag</td><td> 42 386 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Utredningar m.m., ramanslag</td><td> 13 300 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Internationellt samarbete m.m., reservationsanslag</td><td> 1 345 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 57 031 000</td></tr> <tr><td> B</td><td> Kulturverksamhet m.m.</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Allmän kulturverksamhet m.m.</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> Statens kulturråd, ramanslag</td><td> 25 663 000</td></tr> <tr><td> 2</td><td> Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m., reservationsanslag</td><td> 118 572 000</td></tr> <tr><td> 3</td><td> Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag</td><td> 9 372 000</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag</td><td> 25 000 000</td></tr> <tr><td></td><td> Ersättningar och bidrag till konstnärer</td><td></td></tr> <tr><td> 5</td><td> Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer</td><td> 56 785 000</td></tr> <tr><td> 6</td><td> Bidrag till konstnärer, reservationsanslag</td><td> 31 624 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Inkomstgarantier för konstnärer m.m., förslagsanslag</td><td> 21 467 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m., förslagsanslag</td><td> 86 444 000</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Ersättning till rättighetshavare på musikområdet</td><td> 3 375 000</td></tr> <tr><td></td><td> Teater, dans och musik</td><td></td></tr> <tr><td> 10</td><td> Bidrag till Svenska riksteatem, Operan och Dramatiska teatern</td><td> 609 185 000</td></tr> <tr><td> 11</td><td> Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag</td><td> 69 664 000</td></tr> <tr><td> 12</td><td> Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 13</td><td> Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag</td><td> 226 270 000</td></tr> <tr><td> 14</td><td> Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, förslagsanslag</td><td> 370 500 000</td></tr> <tr><td> 15</td><td> Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m., reservationsanslag</td><td> 57 756 000</td></tr> <tr><td> 16</td><td> Bidrag till Musikaliska akademien</td><td> 3 424 000</td></tr> <tr><td></td><td> Bibliotek</td><td></td></tr> <tr><td> 17</td><td> Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag</td><td> 35 292 000</td></tr> <tr><td></td><td> Bildkonst, konsthantverk m.m.</td><td></td></tr> <tr><td> 18</td><td> Statens konstråd, ramanslag</td><td> 5 041 000</td></tr> <tr><td> 19</td><td> Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag</td><td> 28 038 000</td></tr> <tr><td> 20</td><td> Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden, förslagsanslag</td><td> 3 000 000</td></tr> </table> 33 3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Prop. 1992/93:100 <table border="1"> <tr><td> Utställningar av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag Bidrag till Akademien för de fria konsterna Främjande av hemslöjden, förslagsanslag</td><td> 1 520 000 1 580 000 15 742 000</td></tr> <tr><td> Arkiv Riksarkivet och landsarkiven, ramanslag Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, förslagsanslag Svenskt biografiskt lexikon, ramanslag</td><td> 183 842 000 * 26 452 000 3 238 000</td></tr> <tr><td> Kulturmiljövård Riksantikvarieämbetet, ramanslag Kulturmiljövård, reservationsanslag Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag Kulturstöd vid ombyggnad m.m., förslagsanslag</td><td> 126 452 000 70 213 000 1 000 120 000 000</td></tr> <tr><td> Museer och utställningar Centrala museer: Myndigheter, ramanslag Centrala museer: Stiftelser Bidrag till vissa museer m.m. Bidrag till regionala museer, förslagsanslag Riksutställningar Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag</td><td> 389 060 000 102 683 000 113 610 000 79 268 000 33 360 000 80 000</td></tr> <tr><td> Forskning Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet, reservationsanslag</td><td> * 30 855 000</td></tr> </table> Lokalförsörjning m.m. Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål, <table border="1"> <tr><td> reservationsanslag</td><td> 3 000 000 3 087 429 000</td></tr> </table> Massmedier m.m. <table border="1"> <tr><td> Film m.m. Statens biografbyrå, ramanslag Stöd till svensk filmproduktion m.m., reservationsanslag Stöd till filmkulturell verksamhet, reservationsanslag Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag</td><td> 7 728 000 61 500 000 68 298 000 12 377 000</td></tr> <tr><td> Dagspress och taltidningar Presstödsnämnden och taltidningsnämnden, ramanslag Driftstöd till dagspressen, förslagsanslag Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag</td><td> 5 316 000 420 000 000 7 800 000</td></tr> </table> Beräknat belopp 34 <table border="1"> <tr><td></td><td> Prop. 1992/93:100</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen, förslagsanslag Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag Stöd till radio och kassettidningar, förslagsanslag</td><td> 1 000 75 000 000 101 974 000</td></tr> <tr><td> Litteratur och tidskrifter Litteraturstöd, reservationsanslag Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag Stöd till bokhandeln, reservationsanslag Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur, reservationsanslag Talboks- o punktskriftsbiblioteket, ramanslag Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden, förslagsanslag</td><td> 40 866 000 19 450 000 8 030 000 8 576 000 62 323 000 3 128 000</td></tr> <tr><td> Radio och television Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten Kabelnämnden, förslagsanslag Närradionämnden, förslagsanslag Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland, förslagsanslag Bidrag till dokumentation av mediautvecklingen och till europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag</td><td> 4 204 000 4 761 000 27 132 000 16 287 000 954 751 000</td></tr> </table> Invandring m.m. <table border="1"> <tr><td> Statens invandrarverk, ramanslag Förläggningskostnader m.m., förslagsanslag Åtgärder för invandrare, reservationsanslag</td><td> 613 888 000 6 407 000 000 20 926 000</td></tr> </table> Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag 269 960 000 <table border="1"> <tr><td> Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen, reservationsanslag Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., ramanslag Lån till hemutrustning för flyktingar m. fl., förslagsanslag Utlänningsnämnden, ramanslag Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m., reservationsanslag Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism, reservationsanslag</td><td> 4 295 000 000 15 589 000 3 829 000 92 264 000 51 550 000 2 000 000 10 000 000 11 782 006 000</td></tr> </table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-2.png" style="width:13pt;height:9pt;"/> Prop. 1992/93:100 E JämställdhetsfrAgor 1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., ramanslag                         6 576 000 2  Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag               ________10 556 000 17 132 000 Summa kr. 15 898 349 000 36 <h6>Näringsdepartementet</h6> Näringsdepartementet m.m. Prop. 1992/93:100 Näringsdepartementet, ramanslag Industriråd/industriattaché, ramanslag Utredningar m.m., ramanslag Avgifter till vissa internationella organisationer, ramanslag 51 711 000 1 335 000 18 000 000 4 638 000 75 684 000 Näringspolitik m.m. Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader, ramanslag                172 200 000 Utredningar, reservationsanslag                    7 500 000 Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m. m., förslagsanslag Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m., förslagsanslag Småföretagsutveckling, reservationsanslag Styrelsen för Sverigebilden, reservationsanslag Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m., förslagsanslag Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag Medel till AB Göta Kanalbolag för upprustning och drift av kanalen, reservationsanslag Avveckling av Stiftelsen Institutet för företagsutveckling, förslagsanslag Exportkrediter 179 700 000 1 000 1 000 170 000 000 100 000 000 5 000 000 100 000 000 15 000 000 1 000 569 703 000 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag                                     1 000 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m., förslagsanslag                                       1 000 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder, förslagsanslag                                      _______55 000 000 55 002 000 Marknads- och konkurrensfrågor Marknadsdomstolen, ramanslag                                    6 080 000 Konkurrensverket, ramanslag                                       62 000 000 Särskilda avvecklingskostnader för näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk, förslagsanslag            _____________1 000 68 081 000 37 E Energi Prop. 1992/93:100 1  Drift av beredskapslager, förslagsanslag 2  Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag 3  Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m., förslagsanslag 4  Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag 5  Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, förslagsanslag 6  Vissa åtgärder för effektivare användning av energi, reservationsanslag 7  Insatser för ny energiteknik, reservationsanslag 8  Bidrag till Energiteknikfonden, förslagsanslag F Teknisk forskning och utveckling 1  Teknisk forskning och utveckling, reservationsanslag 2  Materialteknisk forskning, reservationsanslag 3  Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéeverksamhet, reservationsanslag 4  Teknikvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag 5 Europeiskt rymdsamarbete m.m., förslagsanslag 6  Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag 7  Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete, reservationsanslag 8  Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien 9  Forskning för ett avfallssnålt samhälle: Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag 10 Energiforskning, reservationsanslag 11  Byggnadsforskning, reservationsanslag 12  Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag 13  Statens institut för byggnadsforskning, förslagsanslag 14  Bidrag till Statens institut för byggnadsforskning, reservationsanslag 15  Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning, reservationsanslag 16  Avgifter till vissa internationella FoU-organisationer, förslagsanslag G Teknologisk infrastruktur m.m. 1 Sprängämnesinspektionen, ramanslag 2  Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 3  Bidrag till Statens provningsanstalt, reservationsanslag Beräknat belopp 330 551 000 10 054 000 1 000 63 946 000 1 000 100 000 000 222 000 000 72 000 000 798 553 000 * 753 348 000 * 36 150 000 30 630 000 * 184 966 000 * 447 439 000 * 58 287 000 * 211 000 000 5 520 000 * 24 607 000 * 280 764 000 * 178 200 000 * 10 000 000 * 1 000 * 53 625 000 * 810 000 * 544 000 2 275 891 000 15 275 000 * 1 000 * 51 722 000 38 Prop. 1992/93:100 <table border="1"> <tr><td colspan="4"> Styrelsen för teknisk ackreditering:</td></tr> <tr><td> 4</td><td> Myndighetsverksamhet, ramanslag</td><td> 11 150 000</td><td></td></tr> <tr><td> 5</td><td> Uppdragsverksamhet</td><td> 1 000</td><td></td></tr> <tr><td> 6</td><td> Bidrag till riksmätplatsverksamhet, reservationsanslag</td><td> 8 800 000</td><td> 19 951 000</td></tr> <tr><td> 7</td><td> Bidrag till Standardiseringskommissionen</td><td></td><td> 39 328 000</td></tr> <tr><td> 8</td><td> Patent- och registreringsverket</td><td></td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> 9</td><td> Patentbesvärsrätten, ramanslag</td><td></td><td> 10 500 000</td></tr> <tr><td> 10</td><td> Elsäkerhetsverket, ramanslag Sveriges geologiska undersökning:</td><td></td><td> 45 000 000</td></tr> <tr><td> 11</td><td> Geologisk undersökningsverksamhet m.m., ramanslag</td><td> 131 245 000</td><td></td></tr> <tr><td> 12</td><td> Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag</td><td> * 5 000 000</td><td> 136 245 000</td></tr> <tr><td> 13</td><td> Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag</td><td></td><td> 70 000 000</td></tr> <tr><td> 14</td><td> Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder, förslagsanslag</td><td></td><td> 20 000 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> 408 023 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> Summa kr.</td><td> 4 250 937 000</td></tr> </table> Beräknat belopp 39 <table border="1"> <tr><td> Civildepartementet</td><td> Prop. 1992/93:100</td></tr> <tr><td> Civildepartementet m.m.</td><td></td></tr> <tr><td> Civildepartementet, ramanslag</td><td> 39 910 000</td></tr> <tr><td> Utredningar m.m., ramanslag</td><td> 22 600 000</td></tr> <tr><td></td><td> 62 510 000</td></tr> <tr><td> Länstyrelserna m.m.</td><td></td></tr> <tr><td> Länsstyrelserna m.m., ramanslag Kammarkollegiet:</td><td> 1 693 900 000</td></tr> <tr><td> Myndighetsuppgifter, ramanslag                 19 100 000 Uppdragsverksamhet                                 1 000</td><td> 19 101 000</td></tr> <tr><td></td><td> 1 713 001 000</td></tr> <tr><td> Trossamfund m.m.</td><td></td></tr> <tr><td> Stöd till trossamfund m.m., reservationsanslag</td><td> 70 000 000</td></tr> <tr><td></td><td> 70 000 000</td></tr> <tr><td> Konsumentfrågor</td><td></td></tr> <tr><td> Konsumentverket, ramanslag</td><td> 75 100 000</td></tr> <tr><td> Allmänna reklamationsnämnden, ramanslag</td><td> 13 400 000</td></tr> <tr><td> Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag</td><td> 2 100 000</td></tr> <tr><td> Konsumentforskning, reservationsanslag</td><td> * 1 939 000</td></tr> <tr><td> Bidrag till miljömärkning av produkter</td><td> 5 000 000</td></tr> <tr><td></td><td> 97 539 000</td></tr> <tr><td> Ungdomsfrågor</td><td></td></tr> <tr><td> Statens ungdomsråd, ramanslag Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.,</td><td> 6 066 000</td></tr> <tr><td> reservationsanslag Stöd till internationellt ungdomssamarbete,</td><td> 110 084 000</td></tr> <tr><td> reservationsanslag</td><td> 7 950 000</td></tr> <tr><td></td><td> 124 100 000</td></tr> <tr><td> Folkrörelsefrågor, kooperativa frågor, m.m.</td><td></td></tr> <tr><td> Lotterinämnden, ramanslag</td><td> 2 200 000</td></tr> <tr><td> Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag</td><td> 4 500 000</td></tr> <tr><td> Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag</td><td> 85 000 000</td></tr> <tr><td> Stöd till ideell verksamhet, reservationsanslag Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet,</td><td> 17 800 000</td></tr> <tr><td> reservationsanslag</td><td> 3 000 000</td></tr> <tr><td></td><td> 112 500 000</td></tr> </table> Summa kr. 2 179 650 000 * Beräknat belopp 40 <h6>Miljö- och naturresursdepartementet</h6> Miljö- och naturresursdepartementet m.m. Miljö- och naturresursdepartementet, ramanslag Utredningar m.m., reservationsanslag Miljövård Statens naturvårdsverk, ramanslag Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag Miljöforskning, reservationsanslag Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag Sanering och återställning av miljöskadade områden, reservationsanslag Koncessionsnämnden för miljöskydd, ramanslag Kemikalieinspektionen Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen, reservationsanslag Visst internationellt miljösamarbete, förslagsanslag Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag Forskning för ett avfällssnålt samhälle: Avfallshantering, reservationsanslag Strålskydd, kärnsäkerhet m.m. Prop. 1992/93:100 53 975 000 22 643 000 76 618 000 424 305 000 143 584 000 135 445 000 * 151 783 000 250 000 000 19 880 000 18 460 000 1 000 10 426 000 38 687 000 * 25 000 000 * 17 199 000 1 234 770 000 Statens strålskydds institut, ramanslag Statens kämkraftinspektion: Förvaltningskostnader, ramanslag Kämsäkerhetsforskning, ramanslag Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m., förslagsanslag Fastighetsdataverksamheten 59 929 000 68 360 000 80 392 000 128 289 000 19 360 000 228 041 000 Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata, ramanslag Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata Lantmäteriet 103 012 000 1 000 103 013 000 Lantmäteriet Förvaltningskostnader för lantmäteriet, ramanslag 1 000 408 631 000 * Beräknat belopp 41 Prop. 1992/93:100 3 Bidrag enligt lantmäteri taxan, förslagsanslag F Övriga ändamål 1  Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda miljön m.m., reservationsanslag 2 Statens va-nämnd, ramanslag 6 900 000 415 532 000 1 200 000 5 197 000 6 397 000 Summa kr. 2 064 371 000 42 <table border="1"> <tr><td> Riksdagen och dess myndigheter m.m.</td><td> Prop. 1992/93:100</td></tr> </table> Riksdagen <table border="1"> <tr><td> Riksdagens ledamöter och partier m.m., förslagsanslag Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag Riksdagens förlagsverksamhet, förslagsanslag Riksdagens byggnader m.m., reservationsanslag Förvaltningskostnader, ramanslag</td><td> 354 926 000 800 000 39 600 000 175 400 000 230 888 000 801 614 000</td></tr> </table> Riksdagens myndigheter <table border="1"> <tr><td> Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen, förslagsanslag Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli, förslagsanslag Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli:</td><td> 30 008 000 11 651 000 9 330 000</td></tr> <tr><td> Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet, förslagsanslag</td><td> 14 175 000 65 164 000</td></tr> </table> Summa kr. 866 778 000 43 <h6>XVI. Räntor på statsskulden, m.m.</h6> 1 Räntor på statsskulden m.m., förslagsanslag Prop. 1992/93:100 95 000 000 000 44 <h6>XVII. Oförutsedda utgifter</h6> 1 Oförutsedda utgifter, förslagsanslag Prop. 1992/93:100 1 000 000 45 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Prop. 1992/93:100 Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester- berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask Föredragande: statsråden Wibble, Davidson, Hellsvik, Laurén, Svensson, Dinkelspiel, Björck, B. Westerberg, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, Ask, Olsson, Hörnlund, Friggebo, Johansson, Thurdin Proposition med förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94 Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som skall ingå i regeringens förslag till statsbudget for budgetåret 1993/94. Anförandena redovisas i underprotokollen för resp, departement. Statsrådet Wibble anför: Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbud- get för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster och utgifter upprättats. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94. Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om. Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under- protokollen jämte i förekommande fall översikter över förslagen skall bifogas propositionen enligt följande: 46 Finansplanen Kungliga hov- och slottsstatema (första huvudtiteln) Justitiedepartementet (andra huvudtiteln) Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln) F örsvarsdepartementet (fjärde huvudtiteln) Socialdepartementet (femte huvudtiteln) Kommunikationsdepartementet (sjätte huvudtiteln) F inansdepartementet (sjunde huvudtiteln) Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln) Jordbruksdepartementet (nionde huvudtiteln) Arbetsmarknadsdepartementet (tionde huvudtiteln) Kulturdepartementet (elfte huvudtiteln) Näringsdepartementet (tolfte huvudtiteln) Civildepartementet (trettonde huvudtiteln) Miljö- och naturresursdepartementet (fjortonde huvudtiteln) Riksdagen och dess myndigheter m.m. (femtonde huvudtiteln) Räntor på statsskulden, m.m. (sextonde huvudtiteln) Oförutsedda utgifter (sjuttonde huvudtiteln) Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del Bilaga 1 Prop. 1992/93:100 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5 Bilaga 6 Bilaga 7 Bilaga 8 Bilaga 9 Bilaga 10 Bilaga 11 Bilaga 12 Bilaga 13 Bilaga 14 Bilaga 15 Bilaga 16 Bilaga 17 Bilaga 18 Bilaga 19 47 gotab 42656, Stockholm 1992 Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 1 Finansplanen 1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. Bilaga 1 till budgetpropositionen 1993 Finansplanen                           prop. <h6>1992/93:100</h6> <h6>Bilaga 1</h6> Finansdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Wibble Anmälan till budgetpropositionen 1993 såvitt avser finansplanen Finansplan 1 Inledning Missgreppen i den ekonomiska politiken under 1970- och 1980-talen har fört Sverige in i den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världs- kriget. Hög arbetslöshet, fallande produktion, allvarliga obalanser i den finansiella sektorn, ett stort underskott i de offentliga finanserna och fallet i den svenska kronans värde innebär stora påfrestningar för många människor. Välfärden måste tryggas och utvecklas och utrymme skapas för nöd- vändiga miljösatsningar. De övergripande målen för den ekonomiska politiken är därför att återupprätta tillväxten och pressa ned arbets- lösheten. Därmed tas också produktionsresurser i hela Sverige till vara. Arbetet med att lösa Sveriges ekonomiska problem är mödosamt och tar tid. Det finns inga genvägar i den ekonomiska politiken. Men vi kan redan se flera positiva utvecklingstendenser som visar att förutsätt- ningarna för en god ekonomisk utveckling har stärkts. Inom näringslivet sker en kraftig förbättring av konkurrenskraften. Samtidigt väntas de svenska företagen under de närmaste åren möta växande utlands- marknader. Möjligheterna till en ny period av tillväxt, nyföretagande och tryggad sysselsättning finns inom räckhåll. För att fånga dessa möjligheter måste den ekonomiska politiken nu inriktas på två huvuduppgifter: För det första krävs en fortsatt sanering av de offentliga finanserna för att öka förtroendet för den ekonomiska politiken och göra en varaktigt lägre räntenivå möjlig. En lägre ränta är den enskilda faktor som har störst betydelse för att höja aktivitetsnivån i ekonomin och därmed minska arbetslösheten. För det andra krävs fortsatta insatser för att skapa förutsättningar för en expansion i näringslivet. Det sker genom förändringar i de offentliga utgiftssystemen, strategiska skattesänkningar och satsningar på forskning, utbildning och infrastruktur. I detta perspektiv är EES-avtalet och ett framtida svenskt medlemskap i EG av central betydelse. Förutsättningarna för att den svenska ekonomin skall komma stärkt ur krisen är goda. Lågkonjunkturen har utnyttjats till att förbereda den svenska ekonomin för en kommande internationell konjunkturuppgång. Sedan år 1990 har en rad steg tagits i den ekonomiska politiken för att rätta till de strukturella brister som länge präglat den svenska ekonomin. Skattereformen, energipolitiken, EES-avtalet samt ansökan om medlem- skap i EG är exempel på beslut som fattades då socialdemokraterna satt i regeringsställning. Att dessa strukturreformer dröjde så länge är emellertid en viktig orsak till dagens svåra ekonomiska problem. Efter regeringsskiftet hösten 1991 har ett omfattande sanerings- och förnyelsearbete av vårt lands ekonomi inletts: * Under det senaste året har beslut fattats som innebär successivt minskade offentliga utgifter med sammantaget ca 70 miljarder kronor under de kommande åren. Det motsvarar ca 5 % av BNP. Förutsätt- ningarna för att eliminera det strukturella underskottet i de offentliga finanserna har därmed förbättrats. Tabell 1.1 Långsiktig effekt av åtgärder föreslagna under 1992 Miljarder kronor Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Inkomstöverföringar till hushållen sjuk- och arbetsskadeförsäkringen                            7 pensioner                                                   10 barnbidrag, studiebidrag och föräldraförsäkringen             3 Tandvårdsförsäkringen                                         0,5 Avgifter för läkemedel                                             1 Statsbidrag till kommunerna                                    7,5 Minskade subventioner till existerande bostäder                5 Nytt bostadsfinansieringssystem samt slopat investeringsbidrag                                              19 Minskat branschstöd, stöd till företagshälsovård, organisationer m.m.                                         4 Minskat bistånd                                                1,5 Minskade utgifter för försvaret                                    1,2 Övriga utgiftsminskningar                                      8 Summa minskade utgifter                               68 * En genomgripande översyn och omprövning av socialförsäkrings- systemen har inletts i syfte att stärka motiven för arbete och sparande och minska de offentliga utgifterna. *  Politiken har lagts om för att stimulera konkurrens i alla delar av Prop. 1992/93:100 ekonomin. En skärpt konkurrenslag har införts. Hinder för privata Bilaga 1 alternativ till den offentliga sektorn har undanröjts. *  Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken har hävdats. Ett stort antal arbetslösa har kunnat erbjudas utbildning eller praktik. Insatser mot långtidsarbetslöshet har prioriterats. Målet för denna politik är att stärka arbetskraftens kompetens och förhindra att den höga arbets- lösheten permanentas. *  Omfettande åtgärder har vidtagits som innebär att tillväxtkraften i ekonomin har stärkts. Ett investeringsprogram för att förbättra den svenska infrastrukturen har inletts. Stora satsningar på högskole- utbildning har genomförts i alla delar av landet. *  Strategiska skattesänkningar har genomförts. Sammantaget har beslut fettats om fullt finansierade skattesänkningar på produktion och kapitalbildning med ca 40 miljarder kronor. De viktigaste inslagen är sänkta arbetsgivaravgifter, sänkt energiskatt för industrin, successivt slopad förmögenhetsskatt, slopad omsättningsskatt på aktier, slopad skogsvårdsavgift och slopad fastighetsskatt på kommer- siella lokaler. *  Hushållens sparande har förbättrats markant. Sparkvoten, som 1988 var minus 5 %, har ökat från 2,7 % 1991 till omkring 6 % 1992- 1994. En utveckling mot ökad enskild kapitalbildning har därigenom påbörjats. *  Inflationsbekämpningen har varit framgångsrik. Den underliggande prisökningstakten är nu 2 %. Även de nominella löneökningarna har anpassats nedåt till en nivå som är lägre än i våra konkurrentländer. *  Konkurrenskraften i näringslivet har stärkts påtagligt. Genom låga löneökningar, förbättrad produktivitet, sänkta arbetsgivaravgifter och depreciering av kronan förstärks konkurrensläget med ca 17 % i förhållande till våra konkurrentländer. Genom dessa åtgärder har grunden lagts för en exportledd expansion av den svenska ekonomin. Den ekonomiska politiken måste nu inriktas på att ytterligare förbättra förutsättningarna för återupprättad tillväxt och fortsatt låg inflation. Diagram 1.1 Den konkurrensutsatta respektive skyddade sektorn 1981-1994 Produktionsvolym Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Index 1981=100 130<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-3.png" style="width:268pt;height:127pt;"/> 951-------,-------,-------,-------,--------,--------,-------,--------.-------,-------,-------,-------.-------,------- 1981   1983   1985   1987   1989   1991   1993   1995 Diagrammet visar att den konkurrensutsatta sektorns tillbakagång nu bryts samtidigt som den skyddade sektorn hålls tillbaka. Under de närmaste åren bör bl.a. följande riktlinjer gälla för den ekonomiska politiken: 1 Den underliggande inflationstakten skall förbli låg Låg inflation är en nödvändig förutsättning för varaktig tillväxt. Den fasta växelkursen var ett ankare i låginflationspolitiken. Förlusten av detta ankare skärper kraven på den ekonomiska politiken. Risken att den rörliga växelkursen leder in i en inflationsspiral måste undanröjas. Den underliggande inflationstakten under 1993 väntas bli ca 2 7c. Konsumentprisindex beräknas stiga med ca 5 % på grund av höjda indirekta skatter, reducerade subventioner samt de höjda importpriser som följer av deprecieringen. En större ökning kan inte tolereras. För 1994 kvarstår endast en mindre del av deprecieringens genomslag på priserna. Då måste också ökningen av konsumentprisindex bli lägre. Den underliggande inflationstakten skall således förbli låg. En varaktigt låg inflation är en förutsättning för lägre räntor. Därmed är låg inflation också en förutsättning för tillväxt och tryggad syssel- sättning. En hög inflationstakt är oacceptabel även av andra skäl. Den leder till ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor. Inflationen är också samhälls- ekonomiskt skadlig eftersom den missgynnar sparande och uppmuntrar skuldsättning. 2 Underskottet i de offentliga finanserna skall minska                   Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Om vi underlåter att sanera de offentliga finanserna blir följden en fortsatt kraftig ökning av statsskulden. Växande ränteutgifter medför då att angelägna offentliga utgifter successivt trängs ut. Därför måste arbetet med att minska underskottet i de offentliga finanserna drivas vidare. En betydande del av underskottet är strukturellt, dvs. det försvinner inte vid en konjunkturuppgång. Den strukturella delen av underskottet måste på sikt elimineras. I det följande presenteras ett program for hur detta skall ske i ett medelfristigt perspektiv. Diagram 1.2 Finansiellt sparande i offentlig sektor Miljarder kr. löpande priser 0 -20 -40 -60 -80 -100 -120 -140 -160 -180 1991   1992   1993   1994   1995   1996   1997   1998<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-4.png" style="width:245pt;height:152pt;"/> Detta program innebär krav på budgetförstärkningar på sammantaget 25 miljarder kronor under åren 1994-96 utöver de minskningar i offent- liga utgifter som följer av redan fettade beslut och förslagen i årets budgetproposition. Även 1997 och 1998 krävs beslut om fortsatta budget- förstärkningar. Beräkningar för 1994-98 visar att årliga budgetförstärkningar på 10 miljarder kronor vid realt oförändrad offentlig konsumtion gör det möjligt att eliminera det strukturella underskottet under perioden. Återhämtningen av tillväxten är central för att reducera det totala underskottet i de offentliga finanserna. Åtgärder som ökar tillväxten, t.ex. förbättrade motiv för arbete genom förändringar inom social- försäkrings- och skattesystemen, är därför avgörande även från budget- synpunkt. 3 De offentliga utgifterna skall minska Saneringen av de offentliga finanserna förutsätter fortsatta och målmed- vetna utgiftsminskningar. I budgetpropositionen föreslås eller aviseras begränsningar av de offentliga utgifterna som långsiktigt uppgår till drygt Prop. 1992/93:100 27 miljarder kronor. Därav hänför sig drygt 12 miljarder kronor till Bilaga 1 förslag som överenskommits i samband med uppgörelsen mellan rege- ringen och socialdemokraterna hösten 1992. För budgetåret 1993/94 innebär förslagen att utgifterna minskar med 17 miljarder kronor. Genom dessa och tidigare förslag böljar de totala offentliga utgifterna nu minska. I förslaget till statsbudget för 1993/94 förslås bl.a. följande utgifts- minskningar: Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen sänks, rätten till nedtrappning av arbetstiden begränsas och åldersgränsen för rätt till delpension höjs från 60 till 62 år fr.o.m 1 juli 1993. Från och med 1995 gäller rätten till delpension från 63 års ålder. Arbetsskadesjukpenningen slopas fr.o.m. 1 juli 1993 och ersätts av sjukpenning. Ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen blir i huvudsak den- samma som vid sjukdom. Samtidigt återinförs fem karensdagar. Kronans minskade värde innebär en standardsänkningen för det svenska folkhushållet. För denna standardsänkning kan ingen kompensera sig. Därför skall alla basbeloppsanknutna förmåner reduceras för den pris- ökning som följer av deprecieringen. * * * Sverige bör återgå till en fest växelkurs. En viktig fördel med en fest växelkurs är att den minskar osäkerheten för utrikeshandel och investe- ringar. För att en återgång till en fest växelkurs skall bli trovärdig är en varaktigt låg inflation nödvändig. Därför är inflationsbekämpningen central för möjligheterna att uppnå tillväxt, investeringar och ökad sysselsättning. * * * I förslaget till statsbudget föreslås bl.a. följande åtgärder för att öka tillväxtkraften i den svenska ekonomin: Förslag aviseras om att beskattningen av egenföretagare blir likvärdig med den för aktiebolag fr.o.m. 1994. I avvaktan på de nya reglerna föreslår regeringen vissa lindringar för beskattningsåret 1993. Arbetsmarknaden avregleras. Arbetsförmedlingsmonopolet avskaffes och förenklingar av arbetsrättsliga regler förbereds. Inkomst- och mervärdebeskattningen ses över i syfte att förenkla och Prop. 1992/93:100 att uppnå konkurrensneutralitet.                                       Bilaga 1 Avregleringen av kommunikationsmarknaden, finansmarknaden, bostadsmarknaden, elmarknaden och den kommunala verksamheten m.m. drivs vidare. Ett antal förslag presenteras under våren. Satsningarna på infrastruktur fortsätter. Genom en övergång till lånefinansiering kan investeringsnivån höjas ytterligare. Detta innebär att nya projekt för ytterligare 20 miljarder kronor kan påböijas. Arbetslinjen hävdas. Utbildnings- och kompetenshöj ande åtgärder samt insatser mot långtidsarbetslöshet prioriteras. De närmaste årens ekonomiska utveckling har såväl mörka som ljusa inslag. Under det kommande året dominerar svårigheterna. Nedgången 1 den samlade produktionen av varor och tjänster fortsätter. Arbets- lösheten stiger. Deprecieringen av kronan innebär en standardsänkning för hushållen som är särskilt svår att bära för dem som lever med knappa ekonomiska marginaler. En politik för att återupprätta tillväxten och trygga sysselsättningen kommer på kort sikt att medföra kännbara uppoffringar för alla med- borgare. Men om vi avstår från att ta itu med de ekonomiska problemen blir följden permanent hög arbetslöshet, varaktigt sänkt levnadsstandard och att välfärdssystemen vittrar sönder. En sådan utveckling skulle medföra stora fördelningspolitiska problem och måste med kraft förhindras. Men den ekonomiska utvecklingen uppvisar också viktiga ljuspunkter. Den kraftiga förbättringen av näringslivets konkurrenskraft kommer successivt att leda till ökad export och industriproduktion. Under 1994 väntas den svenska ekonomin få en exportledd tillväxt som lägger en ny och stabil grund för välfärden. 2 Bakgrund Orsaken till dagens ekonomiska problem står att finna i missgrepp i den ekonomiska politiken under 1970- och 1980-talen. Overbryggningspolitiken på 1970-talet och devalveringspolitiken på 1980-talet hämmade drivkrafterna för effektivitet och förnyelse i ekonomin. Näringslivets strukturomvandling sköts på framtiden. Nödvändiga rationaliseringar inom den offentliga sektorn uteblev. Detta skapade djupgående strukturella brister som har inneburit att den ekono- miska tillväxten i Sverige under lång tid har halkat efter andra industri- länder. Devalveringarna krävde eftervård. Efter 1981 års devalvering inrik- tades den ekonomiska politiken på att sanera de offentliga finanserna. Vid regeringsskiftet 1982 revs emellertid dessa besparingsbeslut upp samtidigt Prop. 1992/93:100 som en så kallad offensiv devalvering genomfördes.                      Bilaga 1 Devalveringarna medförde, tillsammans med en internationell konjunkturuppgång, en förstärkning av aktivitetsnivån i ekonomin. Devalveringarna gav dock endast en respittid, under vilken de grund- läggande strukturella obalanserna i ekonomin borde ha angripits. Men så skedde inte. Den nödvändiga eftervården försummades. Stabiliserings- politiken misslyckades med att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan. Detta blev särskilt tydligt efter 1984. Strukturpolitiska reformer för att förbättra ekonomins funktionssätt och öka tillgången på produktions- resurser uteblev också. Det stabiliseringspolitiska misslyckandet hade flera orsaker. Finans- politikens inriktning var inte tillräckligt stram. De offentliga utgifterna hölls inte tillbaka. Samtidigt medförde avregleringen av kreditmarknaden en kraftigt ökad utlåning under andra hälften av 1980-talet. Det dåvarande skattesystemet, med höga skattesatser och vidlyftiga avdrags- möjligheter, stimulerade hushållen och företagen att ta stora lån. Kreditexpansionen innebar en kraftig påspädning av den inhemska efterfrågan. Följden blev en överhettning av ekonomin som vid slutet av 1980-talet blev akut. Inflationen steg till tvåsiffriga tal. Kostnadsläget försämrades snabbt. Svensk export förlorade marknadsandelar och affärerna med utlandet visade underskott. Avsikten med devalveringarna var att föra över resurser från den skyddade till den konkurrensutsatta sektorn. Men eftersom den inhemska efterfrågan inte hölls tillbaka fick de konkurrensutsatta delarna av näringslivet inte tillräckligt expansionsutrymme. 1980-talets inflationsekonomi skapade ett drivhusklimat i ekonomin som ledde till spekulation baserad på höga inflationsförväntningar. Låne- baserade investeringar i fastigheter och andra tillgångar framstod som lönsamma. I takt med att inflationen växlades ned, försvagades utsikterna för framtida värdestegringar och fastighetsvärdena föll. Följden blev mycket omfattande kreditförluster och allvarliga obalanser inom hela den svenska finanssektom. Under 1970-talet grundlädes obalanser i de offentliga finanserna. Mot slutet av 1980-talet medförde överhettningen att problemen tillfälligt kunde döljas. Den höga inflationen i kombination med bl.a. höga marginalskatter och brist på inflationsskydd i skatteskalorna ledde till ett stigande skattetryck. Efter det snabba konjunkturraset 1991 blev det strukturella underskottet åter synligt. Den ekonomiska politikens misslyckande under 1980-talet gällde inte endast stabiliseringspolitiken. Också inom strukturpolitiken förekom stora försummelser. Bristen på utbudsstimulerande åtgärder bidrog till att över- hettningen blev så kraftig. Den regionala obalansen förstärkte detta. Ingenting gjordes för att komma till rätta med de allvarliga bristerna i socialförsäkringssystemen. Utgifterna för sjukförsäkringen, arbets- skadeförsäkringen och förtidspensioneringen böljade under 1980-talet att ökade okontrollerat. Under perioden 1985-90 växte utgifterna för transfe- reringar med 22 % realt medan den totala produktionen bara växte med 11 %. Antalet sjukdagar ökade, antalet personer som klassades som Prop. 1992/93:100 arbetsskadade ökade kraftigt och allt fler människor tvingades till Bilaga 1 förtidspension. Många slogs ut från arbetsmarknaden och fastnade i bidragsberoende. Denna utveckling innebar också att utbudet på arbets- kraft hämmades vilket bidrog till överhettningen på arbetsmarknaden. Bristen på förnyelse i den offentliga sektorn medförde ett stigande skattetryck och en svag produktivitetsutveckling för ekonomin som helhet. Hindren mot att låta enskilda alternativ konkurrera med offentliga producenter av vård, omsorg och utbildning motverkade en angelägen effektivisering och kvalitetsförbättring inom dessa områden. Till försummelserna inom utbudspolitiken på 1980-talet skall även läggas osäkerheten kring energipolitiken, det dåliga klimatet för mindre och medelstora företag och fördröjningen av skattereformen. Misstagen i den ekonomiska politiken innebar att de strukturella och stabiliseringspolitiska problemen i den svenska ekonomin successivt förvärrades. Vid 1990-talets början stod det klart att den svenska ekonomin var på väg in i en ny djup kris. Diagram 2.1 Industriproduktionen i Sverige och EG<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-5.png" style="width:278pt;height:189pt;"/> Överhettningen ledde fram till en kostnadskris som innebär att nära 200 000jobb har försvunnit i industrin sedan 1989. Industriinvesteringar- na har fallit med i genomsnitt 13 % per år under perioden 1990-92. Det strukturella budgetunderskottet, den fallande produktionsnivån och den höga arbetslösheten har lett fram till ett underskott i statsfinanserna som för budgetåret 1992/93 uppgår till nästan 200 miljarder kronor. Den nödvändiga nedväxlingen av inflationen medför, liksom i andra länder, en period med nrycket höga realräntor. Genom att skuldsättningen under 1980-talet ökat kraftigt har de åtstramande effekterna av fällande tillgångsvärden och höga realräntor blivit mycket påtagliga. Industri- Prop. 1992/93:100 krisen, finanskrisen och krisen i de offentliga finanserna har skapat en Bilaga 1 ond cirkel som det tar tid att bryta. Uppslutningen kring den fästa växelkursen har varit stark i Sverige. Däremot har inte den förda politiken och den ekonomiska utvecklingen i övrigt, t.ex. i fråga om lönebildningen, motsvarat de krav som en fäst växelkurs ställer. De upprepade devalveringarna under 1970- och 1980- talen skadade Sveriges trovärdighet vad gäller förmågan att varaktigt hålla en låg inflation. Dessa fäktorer bidrog till att Sverige i novem- ber 1992 tvingades överge den lästa växelkursen. 3 De internationella förutsättningarna <h6>3.1 Den svaga internationella konjunkturen och prognosen för 1993-94</h6> Den internationella ekonomin utvecklades svagare under 1992 än de flesta bedömare räknade med för bara några månader sedan. BNP- tillväxten för OECD-området som helhet uppskattas till ca 1,5 % medan tillväxten i Europa väntas vara knappt 1 %. Samtidigt föll inflationen, dock mindre i Europa än i OECD-området totalt. Flera fäktorer talar för en fortsatt svag ekonomisk aktivitet i Europa och Japan de närmaste månaderna. En mycket måttlig återhämtning förutses därefter. Räntorna har normalt fallit i lågkonjunkturer. Så har inte skett i Europa denna gång. En stram penningpolitik förs i Tyskland. Detta har med- verkat till höga räntor också i Europa i övrigt, vilket starkt hämmat aktiviteten. För flera länder blev priset till slut för högt att behålla en fäst växelkurs. I Storbritannien, Italien, Spanien, Portugal, Finland, Sverige och Norge deprecierades valutorna med 5-15 % under perioden september-december 1992. Återhämtningen har dröjt även i länder med en expansiv penning- politik såsom USA och Japan. Effekterna har dämpats dels av att bankerna har ökat sina marginaler, dels av att hushåll och företag i ökad utsträckning har betalat tillbaka sina skulder. De lägre räntorna har sålunda underlättat skuldsaneringen men i mindre grad lett till ökad konsumtion och investeringar. En viktig orsak är också att de långa räntorna i USA inte har sjunkit lika mycket som de korta, vilket hänger samman med fortsatta inflationsförväntningar. Den finansiella anpass- ningen har visat sig ta längre tid än man tidigare trott. De flesta länder gick in i lågkonjunkturen med stora budgetunderskott. Det har inneburit att regeringarna i mindre grad än under tidigare låg- konjunkturer kunnat använda finanspolitiken för att stimulera ekono- mierna. De redan låga räntorna i USA och Japan samt en kommande nedgång av räntorna i Tyskland och flertalet övriga europeiska länder väntas bidra till återhämtningen. Företagens och hushållens skuldsanering leder så 10 småningom till att inkomsterna åter i högre grad används till konsumtion och investeringar. EG-ländema enades i december 1992 om ett s.k. tillväxtinitiativ för att stärka den ekonomiska utvecklingen. Dels skall länderna inom ramen för gällande ekonomisk-politisk strategi stödja privata och offentliga inve- steringar, dels inrättas på gemenskapsnivå en investeringsfond samt en tillfällig lånefacilitet i Europeiska investeringsbanken (EIB). Låne- garantier från fonden tillsammans med den nya lånefaciliteten beräknas kunna generera investeringar, främst i infrastruktur, på motsvarande 250 miljarder kronor. Avsikten är uttryckligen att initiativet framför allt skall påverka förväntningarna om en bättre tillväxt. Den direkta stimu- lanseffekten beräknas uppgå till ca en halv procentenhet av gemenskapens samlade BNP. En lyckosam avslutning på de pågående GATT-förhandlingama skulle bidra till att förbättra de internationella konjunkturutsiktema. Inter- nationell handel har spelat en utomordentligt viktig roll som motor för ekonomisk tillväxt under hela efterkrigstiden. Förutom handelslibera- liseringar för industri- och jordbruksvaror skulle ett nytt GATT-avtal öppna nya områden för internationell konkurrens - framför allt tjänste- handel. De möjliga välfärdsvinsterna har uppskattats till inemot 200 miljarder dollar (motsvarande ca 1 400 miljarder kronor) årligen. EFTA-ländema skulle tillhöra de största vinnarna. Sverige stöder utkastet till GATT-överenskommelse, vilken enligt planerna ska vara klar i mars 1993. Resultatet kan tidigast träda i kraft den 1 januari 1994. USA ligger längst fram i konjunkturcykeln och bedöms även ha kommit längst i skuldanpassningen. Under senare delen av 1992 framkom allt klarare indikationer på att den amerikanska ekonomin är inne i en snabbare återhämtning. Avgörande för dess styrka är hur konsumtionen utvecklas. Den amerikanska ekonomin förutses växa med 2,5 % 1993 och 3 % 1994. Den japanska ekonomin är mitt uppe i den mest djupgående reala och finansiella anpassningen på tjugo år. Den finansiella anpassningen underlättas av en expansiv penning- och finanspolitik som möjliggörs av ett offentligt sparandeöverskott och en lång period med låga pris- och löneökningar. Förutsatt att anpassningen sker gradvis och kontrollerat kan den japanska tillväxten väntas öka till 2,5 % 1993 och 3,1 % 1994. Aktiviteten i den tyska ekonomin har dämpats kraftigt sedan våren 1992. Detta har skapat förutsättningar för lägre inflation och lägre räntor. Det tar dock tid innan lägre räntor får effekt på konsumtion och investe- ringar. Finanspolitiken väntas vara stram de närmaste åren mot bakgrund av att budgetunderskottet ökat kraftigt som en följd av kostnaderna för den tyska återföreningen. Dessutom hämmas exportsektorn av D- markens faktiska appreciering. Tillväxten i de västra förbundsländema väntas stanna vid 0,5 % 1993 och uppgå till 2 % 1994. I såväl Danmark som Finland och Norge sker för närvarande en anpassning av den finansiella sektorn. En viss återhämtning i de nordiska länderna förutses fr.o.m. 1993. Som en följd av den stora förbättringen Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 11 av den finska konkurrenskraften väntas återhämtningen där bli starkt Prop. 1992/93:100 exportledd. Tillväxten för 1993 väntas uppgå till 1,3 % med en ytter- Bilaga 1 ligare förstärkning 1994. I Danmark och Norge däremot är återhämt- ningen baserad främst på en ökad inhemsk efterfrågan. Tillväxten i båda länderna väntas uppgå till 1,5 % 1993 och förutses öka till ca 2,5 % 1994. För OECD-ländema sammantagna bedöms BNP växa med 1,8 % 1993 och med 2,8 % 1994. Tillväxten väntas bli svagare i Europa, eller knappt 1 % 1993 och drygt 2 % 1994. I jämförelse med bedömningen i prop. 1992/93:50 i oktober innebär detta en viss nedrevidering för 1993. Inflationen förutspås ligga kvar på drygt 3 % i OECD-området de närmaste två åren, och arbetslösheten väntas öka ytterligare innan den vänder sakta nedåt 1994. Världshandeln förutses växa med 5,5 % 1993 och 6,5 % 1994. Den internationella utvecklingen kan således ge vissa positiva impulser och möjligheter för svensk ekonomi. För att tillgodogöra sig dem krävs dock en stabil tillväxtfrämjande inhemsk politik. <h6>3.2 Den västeuropeiska integrationen</h6> I november 1992 godkände riksdagen med stor majoritet EES-avtalet. Schweiz valde genom resultatet i folkomröstningen att inte ansluta sig till EES, vars ikraftträdande därmed försenas. Regeringen kommer att verka för att avtalet för övriga länder träder i kraft under första halvåret 1993. EES-avtalet innebär att ett ekonomiskt samarbetsområde med närmare 370 miljoner människor upprättas. EES-området svarar för nära tre fjärdedelar av svensk utrikeshandel. Ett deltagande på lika villkor på denna marknad är av stor betydelse för vår förmåga att bevara och stärka Sveriges ställning som livskraftig industrination. Genom avtalet skapas i allt väsentligt fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital samt en enhetlig konkurrenspolitik. Dessutom kommer samarbete att ske på ett antal angränsande områden, t.ex. vad gäller miljö, utbildning, forskning och konsumentpolitik. EES-avtalet är betydelsefullt i sig, men utgör också ett viktigt steg på vägen till ett svenskt medlemskap i EG. En väsentlig del av EG-samarbetet, som inte täcks av EES-avtalet, är det ekonomiska och monetära samarbetet. EG-ländema har i Maastricht- överenskommelsen enats om en fördjupning av det nuvarande samarbetet till en ekonomisk och monetär union (EMU). Slutsteget i EMU är in- förandet av en gemensam valuta. Bildandet av en valutaunion i Europa har både positiva effekter samtidigt som det medför vissa risker. Med en gemensam valuta minskar transaktionskostnaderna i utrikes- handeln, vilket stimulerar handelsutbytet mellan länderna. Eliminering av växelkursrisker får också positiva dynamiska effekter genom en ökning av företagens investeringar. Upprättandet av en gemensam centralbank innebär att penningpolitiken utformas utifrån förhållandena i hela unionen 12 och inte som nu utifrån förhållandena i det dominerande landet i valuta- samarbetet, Tyskland. Det finns emellertid också risker i bildandet av EMU. För att två ekonomiska områden skall ingå i samma valutaområde förutsätts att de är någorlunda homogena. Det betyder att ekonomierna skall reagera på externa chocker på likartat sätt. Därutöver skall arbetskraft och kapital vara lättrörliga över gränserna. Om dessa krav är uppfyllda kommer områdena att vinna på att förenas i en valutaunion. Ytterligare andra fäktorer talar för en valutaunion i Europa. Avveck- lingen av valutaregleringama i industriländerna har bidragit till framväx- ten av en allt mer omlättande finansiell sektor. På de avreglerade finansiella marknaderna kan kapital mycket snabbt röra sig mellan olika valutor. Volymen på kapitalströmmama är mycket stor i förhållande till ländernas valutareserver, varför centralbankerna kan få svårigheter att försvara fästa växelkurser. Särskilt mindre valutor kan komma under press när placerare söker sig till de valutor som bedöms som säkrast. Händelserna under hösten 1992 illustrerar detta. Flera länder inom EG:s växelkurssamarbete har tvingats överge sina fästa växelkurser till följd av kapitalflöden som berott på förväntningar om växelkursjuste- ringar. I en valutaunion upphör sådana kapitalflöden. Därmed försvinner också de ränteskillnader som är förknippade med valutarisker. Det finns stora fördelar för Sverige att delta i ett allt fästare europeiskt valutasamarbete. Lägre transaktionskostnader innebär betydande bespa- ringar för svenska företag och svenska konsumenter. Prisstabilitet och en väl fungerande lönebildning blir lättare att uppnå. Arbetsmarknadens parter vet då att möjligheten att devalvera försvunnit. Samtidigt ökar kraven på flexibilitet i relativa löner och priser. Förutsättningarna för den ekonomiska politiken blir mer stabila. Räntenivån i Sverige blir densamma som i övriga delar av det större valutaområdet. Risken för valutakriser och räntechocker elimineras. Intresset för investeringar i Sverige ökar. Sammantaget innebär ett svenskt deltagande i ett sådant europeiskt valutasamarbete ökade möjligheter till lägre räntor och högre investe- ringar, och därmed fler jobb och högre välfärd. Mot denna bakgrund är det ett svenskt intresse att delta i EG:s arbete med att skapa en ekono- misk och monetär union. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 4 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1993-1994 Den utveckling under 1980-talet som redovisats tidigare har fått djupgående verkningar in på 1990-talet. Den samlade produktionen av varor och tjänster föll med nästan 2 % 1991 och drygt 1 % 1992. Nedgången väntas fortsätta också 1993. Därmed får det svenska folkhushållet vidkännas en standardsänkning på över 60 miljarder kronor, motsvarande nästan 7 000 kronor per svensk. Om den svenska ekonomin hade utvecklats som OECD-ländema under treårsperioden skulle vaije 13 person i genomsnitt ha haft nästan 15 000 kronor högre disponibel inkomst 1993. Deprecieringen av kronan innebär att den inhemska efterfrågan minskar genom att importprisema stiger. Samtidigt förbättras förutsättningarna för den konkurrensutsatta sektorn ytterligare. De svenska företagen kommer att möta växande utlandsmarknader under prognosperioden. Förutsättningarna är därför goda för en expansion av den utlandskon- kurrerande sektorn. En remarkabel förbättring av konkurrenskraften sker nu. Lönekost- naderna väntas öka långsamt både 1993 och 1994, samtidigt som produktiviteten stiger snabbare i Sverige än i omvärlden. Till detta ska läggas effekterna av sänkningen av arbetsgivaravgifterna, den förkortade semestern samt deprecieringen. Sammantaget beräknas de relativa enhetsarbetskostnadema falla med drygt 15 % 1993 och med ytterligare drygt 1 % 1994. En del av denna förbättring beror dock på att den genomsnittliga produktiviteten ökat genom utslagning av industri med låg produktivitet varigenom produktionskapaciteten samtidigt har minskat. Den svenska exporten väntas öka kraftigt även om marknadstillväxten förblir lägre än under föregående konjunkturuppgångar. Tidigare förluster av marknadsandelar vänds till vinster. Exportvolymen väntas stiga med 5 % 1993 och 8 % 1994. Därmed stimuleras också industriproduktionen, som bedöms öka med ca 1 % 1993 och med 6 % 1994. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Tabell 4.1 Försörjningsbalans <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. 1991</td><td colspan="4"> Procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> 1 432,9</td><td> -1,8</td><td> -1,2</td><td> -1,4</td><td> 1,6</td></tr> <tr><td> Import</td><td> 381,7</td><td> -5,9</td><td> 0,5</td><td> -0,5</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Tillgång</td><td> 1 814,6</td><td> -2,9</td><td> -0,7</td><td> -1,1</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 777,3</td><td> 1,0</td><td> -1,5</td><td> -3,2</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> 387,1</td><td> 0,2</td><td> 0,9</td><td> -0,5</td><td> -0,8</td></tr> <tr><td> Stat</td><td> 112,2</td><td> -0,7</td><td> 2,0</td><td> -0,3</td><td> -0,5</td></tr> <tr><td> Kommuner</td><td> 274,9</td><td> 0,6</td><td> -0,5</td><td> -0,6</td><td> -0,9</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> 270,7</td><td> -8,3</td><td> -8,7</td><td> -9,5</td><td> -3,0</td></tr> <tr><td> Lagerinvesteringar1</td><td> -25,0</td><td> -2,1</td><td> 0,9</td><td> 0,2</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Export</td><td> 404,6</td><td> -2,2</td><td> 1,2</td><td> 5,0</td><td> 8,0</td></tr> <tr><td> Användning</td><td> 1 814,6</td><td> -2,9</td><td> -0,7</td><td> -1,1</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Inhemsk användning</td><td> 1 410,0</td><td> -3,2</td><td> -1,4</td><td> -3,4</td><td> -0,3</td></tr> </table> 1 Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Den mycket svaga efterfrågan på arbetskraft bidrar till att hålla nere löneökningarna både 1993 och 1994. Det finns dock ett löneöverhäng från 1992 som drar upp genomsnittet 1993. Dessutom uppstår rent tekniskt en löneglidning till följd av företagsnedläggningar och personal- inskränkningar. När arbetsstyrkan minskas är det vanligtvis de sist anställda som friställs. Dessa har som regel en lägre lön än genomsnittet, varför den genomsnittliga lönenivån höjs även om ingen enskild anställd 14 fått löneförhöjning. Den uppmätta genomsnittliga timlönen väntas därför stiga med 3 % 1993 och 3,5 % 1994. Konsumentpriserna väntas öka med knappt 5 % under loppet av 1993. Av detta beräknas stigande importpriser m.m. till följd av deprecieringen av kronan svara för drygt 1,5 procentenheter och skatter och andra politiska beslut för drygt 1 procentenhet. Den underliggande inflations- takten uppgår således till endast ca 2 %. Under 1994 väntas den faktiska ökningen av konsumentprisindex reduceras till knappt 3 % beroende på att effekterna av skatteförändringarna upphör samt att både importpris- och hyresutvecklingen dämpas något. Den underliggande inflationstakten beräknas understiga 2 %. Hushållens realt disponibla inkomster beräknas fälla med drygt 3,5 % 1993. Detta sker mot bakgrund av stora ökningar tidigare år, nämligen 2 % 1989, 3,1 % 1990, 4,9 % 1991 och 2,1 % 1992. Hushållens köp- kraft påverkas både av höjda importpriser och av de prisökningar som följer av höjningen av bensin-, tobaks- och den reducerade mervärdes- skatten samt av lägre subventioner. Motverkande effekter som ökar köpkraften uppkommer genom lägre räntor och den prissänkning som följer av de sänkta arbetsgivaravgifterna. Under 1994 bedöms de reala disponibla inkomsterna förbli oförändrade. Hushållens sparkvot har stigit mycket kraftigt under de senaste åren. Detta är långsiktigt positivt. Sparkvoten har nu kommit upp på en för svenska förhållanden hög nivå. Från en lägsta nivå på minus 5,1 % 1988 ligger nu sparandet som andel av de disponibla inkomsterna på ca 6 %. Hushållen kan antas vilja upprätthålla sin konsumtionsstandard och sparkvoten beräknas därför avta något 1993 för att sedan plana ut 1994. Osäkerheten i denna bedömning är dock mycket stor. Den privata konsumtionen väntas falla förhållandevis mycket under 1993 och sedan stabiliseras under 1994. Den underliggande konsumtionsutvecklingen inom den offentliga sektorn uppvisar en fällande trend. Nedgången bromsas dock av att en stor del av beredskapsarbetena registreras som kommunal konsumtion. Den offentliga konsumtionen mäts på ett sätt som innebär att ökad effektivitet genom lägre kostnader registreras som minskad volym. En fallande konsumtionsvolym behöver alltså inte innebära att servicen har blivit sämre. Näringslivets investeringar och bostadsbyggandet påverkas i hög grad av de omställningsprocesser som ekonomin genomgår. Fallande priser på fästigheter får - tillsammans med höga realräntor - en starkt kontraktiv inverkan. Dålig lönsamhet, lågt kapacitetsutnyttjande och försiktiga framtidsförväntningar verkar i samma riktning. Bruttoinvesteringarna väntas falla med nästan 10 % 1993. En motverkande fäktor är emellertid de omfattande satsningarna på infrastrukturinvesteringar. Dessa ligger nu på en nivå som är ca 3 gånger så stor som under 1980-talet. Den starka konkurrenskraftsförbättringen väntas gradvis resultera i växande produktion och högre lönsamhet inom industrin, vilket för med sig ökade industriinvesteringar under 1994. Detta begränsar nedgången i de samlade bruttoinvesteringarna. Lageravvecklingen bedöms fortsätta 2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 15 under prognosperioden men ske i allt långsammare takt. Därmed uppstår Prop. 1992/93:100 ett positivt bidrag till BNP.                                                   Bilaga 1 Sammantaget väntas BNP falla med 1-1,5 % under 1993. Uppsvinget inom den konkurrensutsatta sektorn leder sedan till att tillväxten kommer igång under 1994. BNP-tillväxten beräknas då bli drygt 1,5 %. Det kommer dock att dröja viss tid innan detta får positiva effekter på arbetsmarknaden. Den produktionsökning som uppstår kan till en böljan tillgodoses genom höjd produktivitet. Uppgången i den öppna arbetslös- heten motverkas av de omfattande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Den genomsnittliga arbetslösheten beräknas stiga till drygt 6 % 1993 och till 7 % 1994. Under 1994 väntas arbetslösheten plana ut och sedan successivt sjunka. Tabell 4.2 Nyckeltal Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 4,9</td><td> 2,1</td><td> -3,7</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Sparkvot (nivå)</td><td> 2,7</td><td> 6,1</td><td> 5,6</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Industriproduktion</td><td> -5,1</td><td> -3,5</td><td> 1,0</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Relativ enhetsarbetskostnad</td><td> 1,4</td><td> -0,9</td><td> -15,4</td><td rowspan="2"> -1,1 7,0</td></tr> <tr><td> Arbetslöshet (nivå)</td><td> 2,7</td><td> 4,8</td><td> 6,2</td></tr> <tr><td> Handelsbalans (mdr. kr.)</td><td> 30,5</td><td> 35,1</td><td> 57,5</td><td> 76,7</td></tr> <tr><td> Bytesbalans (mdr. kr.)</td><td> -20,2</td><td> -25,6</td><td> -4,7</td><td> 23,0</td></tr> <tr><td> Bytesbalans (% av BNP)</td><td> -1,4</td><td> -1,8</td><td> -0,3</td><td> 1,5</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Den låga aktiviteten i ekonomin leder till en fällande import under 1993, medan en ökning sannolikt inträffar under 1994. Utrikeshandeln kommer att ge ett kraftigt positivt bidrag till tillväxten. Exportvolymen ökar betydligt kraftigare än importvolymen under prognosperioden. Detta är den främsta förklaringen till det mycket stora överskottet i handels- balansen 1994. Bytesbalansen kan därigenom för första gången sedan 1986 komma att uppvisa ett överskott, motsvarande ca 1,5 % av BNP. Redan 1993 ger kapitalbildningen ett positivt bidrag till BNP-tillväxten. Detta ökar kraftigt under 1994 samtidigt som det negativa bidraget från konsumtionen minskar. Sammantaget får därmed den svenska ekonomin en långsiktig bättre struktur, som förbättrar förutsättningarna för en snabb ekonomisk återhämtning därefter. 16 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Konsumtion</td><td> 0,6</td><td> -0,6</td><td> -1,9</td><td> -0,2</td></tr> <tr><td> Kapitalbildning</td><td> -2,4</td><td> -0,6</td><td> 0,5</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> -1,8</td><td> -1,2</td><td> -1,4</td><td> 1,6</td></tr> </table> 5 Finanspolitiken <h6>5.1 Bestående låg inflation vid rörlig växelkurs</h6> Den underliggande inflationen är i dag historiskt låg. På vissa marknader råder till och med deflation. Producentpriserna har sjunkit under det senaste året. Denna låga inflationstakt har uppnåtts under en period med sjunkande aktivitetsnivå och betydande kapitalförluster. Detta är en kostsam men nödvändig anpassning efter överhettningen i slutet av 1980-talet. Det är av yttersta vikt att den låga inflationen kan bibehållas även när konjunk- turläget förbättras så att inte anpassningskostnaderna behöver tas en gång till. Sverige har tydliga och smärtsamma erfarenheter av de nackdelar som är förknippade med hög och varierande inflation. En hög inflation leder till fördelningspolitiska orättvisor. Inkomster och förmögenheter omfördelas på ett godtyckligt sätt. Låntagare tjänar på bekostnad av sparare. Hög inflation tenderar också att missgynna personer med en svag ställning på arbetsmarknaden. Inflationen undergräver respekten för det som skapar välfärd, nämligen arbete, sparande och företagande. I stället gynnas spekulation. Mångårigt sparande kan raderas ut på kort tid. Inflation uppmuntrar ett osunt beteende. Hög och varierande inflation leder till att prissättning och därmed marknadernas funktionssätt försämras. Det blir svårare för både hushåll och företag att fatta ekonomiskt korrekta beslut, t.ex. i fråga om investeringar för framtiden. Med ett nominellt företagsskattesystem ger inflation upphov till snedvridande effekter på investeringsbeslut genom att den reala avkastningen efter skatt påverkas på ett godtyckligt sätt. Detta leder till sämre resursanvändning och lägre effektivitet i ekonomin. Tillväxten blir lägre. Det finns ingen konflikt mellan hög tillväxt och låg inflation. Tvärtom är låg inflation nödvändig för att nå uthållig tillväxt. För att främja tillväxten och därmed sysselsättning och välfärd måste således inflationen förbli varaktigt låg. Den svenska ekonomin har ett antal särdrag som medför att inflationen lätt kan återkomma. Det är mycket viktigt att den ekonomiska politiken 17 utformas så att existerande inflationsmekanismer och uppkomsten av nya Prop. 1992/93:100 inflationsspiraler motverkas.                                               Bilaga 1 Sverige har under lång tid varit ett höginflationsland och det finns en risk att grundläggande förväntningar är anpassade till detta. Sedan länge har t.ex. arbetsmarknadens parter tenderat att sluta avtal som medför att kostnaderna ökar mer än produktiviteten. Risken för detta har inte blivit mindre genom att växelkursen för närvarande är rörlig. Den ekonomiska politiken måste därför medverka till att göra klart för arbetsmarknadens parter att sådan kostnadsinflation inte kan accepteras. Efter devalveringen 1982 slog den svenska ekonomin i kapacitetstaket förhållandevis tidigt under den följande konjunkturuppgången. Detta medförde en stigande inflation. Flaskhalsar som skulle riskera en liknande process när tillväxten kommer igång måste därför undvikas. Arbetskraft och andra resurser måste föras över till den utlandskon- kurrerande sektorn. Även om utlandsbetalningama 1994 på grund av den låga aktivitetsnivån ger ett litet överskott, tycks Sverige ha haft ett underliggande, strukturellt underskott i bytesbalansen. Därför måste förutsättningar nu skapas för en kapacitetsökning av den utlandskon- kurrerande sektorn. Under senare år har den internationella integrationen kraftigt ökat, inte minst vad gäller kapitalmarknaderna. Mycket stora belopp omsätts på mycket kort tid. Detta tenderar att påskynda ekonomiska förlopp. Även begränsade inflationsimpulser kan riskera att snabbt övergå i ett accelererande förlopp. Mot denna bakgrund är det centralt att utforma den ekonomiska politiken så att inflationsförväntningarna stabiliseras på en låg nivå. Förlusten av den fästa växelkursen som ankare i en sådan politik skärper kraven på den ekonomiska politikens långsiktighet och utformning. Risken att den rörliga växelkursen leder in i en inflationsspiral måste avväijas. Den underliggande inflationstakten för 1993 väntas bli ca 2 %. Konsumentprisindex beräknas stiga med ca 5 % till följd av höjda indirekta skatter, reducerade subventioner samt de höjda importpriser som följer av deprecieringen. En större ökning kan inte tolereras. För 1994 kvarstår endast en mindre del av deprecieringens genomslag på priserna. Då måste också ökningen av konsumentprisindex bli lägre. Den underliggande inflationstakten skall således förbli låg. <h6>5.2 Den stabiliseringspolitiska avvägningen</h6> Den svaga aktivitetsnivån i ekonomin leder till krav från olika håll på finanspolitiska stimulanser. Men det vore att upprepa 1980-talets misstag. En sådan politik vore inte hållbar och skulle inte ge avsett resultat. Allmänt ökade offentliga utgifter för att stimulera ekonomin skulle innebära en ytterligare försvagning av budgeten. I en situation när budgetunderskottet redan är mycket stort och statens upplåningsbehov driver upp räntorna skulle detta få negativa effekter bl.a. genom stigande inflationsförväntningar som driver upp räntorna ytterligare. Nettoresul- 18 tatet skulle kunna bli en hårdare åstramning via penning- och valutapoli- Prop. 1992/93:100 tiken.                                                                          Bilaga 1 Ytterligare en mekanism skulle verka i samma riktning. En fortsatt försvagning av budgeten skulle automatiskt leda till större statsskuld. Räntebetalningarna skulle öka automatiskt och därmed leda till än större framtida besparingskrav. Inflationsförväntningarna skulle snabbt tillta, med starkt negativa effekter på tillväxt och sysselsättning. Budgetunderskottet och statens lånebehov har nu nått sådan omfattning att sedvanliga stabiliseringspolitiska mekanismer inte fungerar. Minskade offentliga utgifter kan, genom att de leder till ett lägre budgetunderskott, totalt sett ge expansiva effekter på den ekonomiska aktiviteten genom att de möjliggör lägre räntor utan stigande inflationsförväntningar. Detta förutsätter naturligtvis ett väl fungerande samspel mellan finans- och penningpolitiken. Med hänsyn till de åtgärder som redan vidtagits på närmare ca 70 miljarder kronor i minskade offentliga utgifter framstår det som angeläget att nya åtgärder träder i kraft stegvis under ett antal år framöver. En successiv minskning av de offentliga utgifterna ger utrymme för en lägre ränta och låg inflation. Stabiliseringspolitiken måste ha en sådan inriktning att realräntan kan sjunka utan att detta sker genom ökad inflation. Riksbanken kan i stor utsträckning styra den korta räntans nivå bl.a. genom att bestämma marginalräntan. Om den korta räntan sänks kraftigt betyder det att den förväntade avkastningen på placeringar i svenska kronor sjunker. Därvid minskar efterfrågan på tillgångar i svenska kronor och växelkursen sjunker om finanspolitiken inte är tillräckligt stram. Detta i sin tur leder till större importerade prisökningar samt ökade inflationsförväntningar. Det senare återspeglas i den långa räntan som då stiger. Den penningpolitiska handlingsfriheten är med andra ord starkt beroende av att inflationen och inflationsförväntningarna hålls nere. <h6>5.3 Strukturella och konjunkturbetingade underskott</h6> Det strukturella underskottet i den offentliga sektorn Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande kan delas upp i en konjunkturrensad och en konjunkturell del. Den konjunkturrensade delen (något oegentligt kallad strukturell del) kvarstår även vid ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande. Det beräknade strukturella underskottet är således justerat med hänsyn till BNP-nivå men inte med hänsyn till sammansättning av BNP. Det resterande konjunkturbetingade underskottet är en följd av att skatteunderlagen är tillfälligt låga på grund av lågt kapacitetsutnyttjande samt av att lågkon- junkturen medför extra kostnader för arbetslöshet och arbetsmarknads- politiska åtgärder. Utbetalt bankstöd har även medtagits här. En uppdelning av det totala underskottet i en konjunkturell respektive en konjunkturrensad del är behäftad med osäkerheter. Underskotten utgör skillnaden mellan två mycket stora tal. Mindre beräkningstekniska förändringar kan ge stora effekter på de olika saldona. Icke desto mindre 19 är en uppdelning intressant, eftersom den ger en indikation på hur Prop. 1992/93:100 underskottet utvecklas när tillväxten kommer igång och de konjunkturella Bilaga 1 effekterna faller bort, både på inkomst- och utgiftssidan. Som diskuteras närmare i den preliminära nationalbudgeten har uppdelningen av underskottet i en strukturell och en konjunkturbetingad del gjorts med utgångspunkt i att 1991 var ett år med ett konjunktur- mässigt normalt kapacitetsutnyttjande samt att den potentiella tillväxt- takten uppgår till 2 % per år. Enligt denna bedömning var således det konjunkturberoende under- skottet år 1991 noll. Det faktiska underskottet på 15 miljarder kronor var därför strukturellt. Detta underskott kan i allt väsentligt hänföras till 1980-talets ökning av inkomstöverföringar samt det låga hushållsspa- randet, som medförde ohållbart höga mervärdesskatteintäkter från den privata konsumtionen. Tabell 5.1 Finansiellt sparande i offentlig sektor Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Totalt finansiellt sparande</td><td> -15</td><td> -130</td><td> -170</td><td> -140</td></tr> <tr><td> därav</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Strukturellt</td><td> -15</td><td> -70</td><td> -70</td><td> -55</td></tr> <tr><td> Konj unkturberoende</td><td> 0</td><td> -60</td><td> -100</td><td> -85</td></tr> </table> Den stora försämringen i det strukturella underskottet inföll således mellan 1991 och 1992. I allt väsentligt hänger detta samman med beslut och utvecklingstendenser under slutet av 1980-talet som först 1992 blev synliga i det offentliga sparandet. Överhettningen, den höga nominella pris- och lönekostnadsökningen och det låga hushållssparandet hade inneburit att den offentliga sektorns inkomster blivit uppblåsta till långsiktigt ohållbara nivåer. Samtidigt var utgifterna för arbetsmarknads- politiska insatser låga på grund av det överhettade sysselsättningsläget. När pris- och lönekostnadsökningen dämpades och överhettningen på arbetsmarknaden försvann minskade inkomsterna och utgifterna ökade. De tidigare nivåerna visade sig vara långsiktigt ohållbara i den meningen att inkomsterna inte var tillräckliga för de utgifter som blev resultatet av ett mera normalt konjunkturläge. Enbart ökningen i hushållssparandet, som under perioden 1989-1992 ökade uppgick till närmare 100 miljarder kronor, motsvarar en minskning av mervärdesskatteintäk- terna från privat konsumtion med ca 20 miljarder kronor. 20 Försämringen i det strukturella underskottet mellan 1991 och 1992 kan Prop. 1992/93:100 mer konkret förklaras av bl.a. följande faktorer:                          Bilaga 1 Högre hushållssparande Övergång till lägre inflation Ökad vinstandel Ökade offentliga investeringar M ervärdesskattesänkning Ökade räntebidrag på grund av dyrt byggande 1990-91 Ökade flyktingkostnader 6 miljarder kronor 7 „ 6 " 4 10 " 3 " 6 " Det ökade hushållssparandet förklarar ca 6 miljarder kronor. Därigen- om försvagades den privata konsumtionen och basen för mervärdesskatte- intäktema. Ökningen av sparandet är positiv ur samhällsekonomisk synvinkel. Den beror på en kombination av skattereformen som gjorde det dyrt att låna och lönsamt att spara, på kreditmarknadens omsvängning till restriktiv utlåning samt på den ökade arbetslösheten som skapade behov i hushållen av en ekonomisk buffert. Nedväxlingen i inflationstakten förklarar ca 7 miljarder kronor. Även detta är positivt, men innebär i övergångsskedet att utgifterna ökar snabbare än inkomsterna. När inflationen sjunker ökar inkomsterna med den nya låga inflationstakten medan många utgifter är basbeloppsstyrda och därför ökar med den tidigare högre inflationstakten. Effekten blir en engångsvis permanent försämring av saldot. Ökade räntebidrag på grund av att det tidigare finansieringssystemet medförde dyrt byggande svarar för ca 3 miljarder. Sänkningen av mervärdesskatten år 1992 svarar för 10 miljarder kronor. Därtill kommer ett antal mindre poster som enligt den valda metoden inte är konjunkturberoende. De kan dock vara mer eller mindre till- fälliga. Dit hör t.ex. ökade utgifter för flyktingmottagningen och ränta på utbetalt bankstöd. Av tabellen framgår att det strukturella underskottet är i stort sett oförändrat mellan åren 1992 och 1993. Detta kan synas egendomligt med hänsyn till de stora utgiftsminskningar som träder i kraft 1993. Samtidigt har emellertid deprecieringen medfört en kraftigt ändrad sammansättning av BNP, vilket kortsiktigt reducerat skatteintäkterna. Vinster är på kort sikt lägre beskattade än löner och genom deprecieringen ökar vinstan- delen. Deprecieringen medför även att exporten främjas medan den privata konsumtionen begränsas vilket minskar underlaget för mervärdes- skatt m.m. Den offentliga sektorns ränteutgifter, netto, ökar med ca 20 miljarder kronor. Skatteintäkterna påverkas också av slopade punkt- skatter samt av att pensionärernas grundavdrag inte längre avtrappas mot bl.a. kapitalinkomst. Nettoeffekten är att det strukturella underskottet är oförändrat 1993 jämfört med 1992. 21 Mellan 1993 och 1994 minskar det strukturella underskottet med ca 15 miljarder kronor. Detta är nettot av beslut om minskade utgifter på ca 25 miljarder kronor och ökade räntor netto på ca 10 miljarder kronor. Analysen visar att finanspolitiken hade en kraftigt expansiv inriktning under 1992, om hela den offentliga sektorn beaktas, huvudsakligen till följd av tidigare fattade beslut. Under 1993 är finanspolitiken neutral. För 1994 förutses en finanspolitisk åtstramning. Analysen visar också automatiken i saldoförsämringen. Betydande åtgärder krävs för att kompensera ökningen av ränteutgifterna och än mer för att minska det strukturella underskottet. Detta illustrerar vikten av att inte skjuta saneringen av de offentliga finanserna på framtiden. Strukturellt underskott i statsbudgeten Även statsbudgetens saldo kan delas upp i en strukturell del som består även vid ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande och en resterande konjunkturbetingad del. Skillnaden mellan det faktiska, redovisade saldot för 1993/94 och det beräknade strukturella saldot visar således den konjunkturmässiga delen av underskottet. Statsbudgetens saldo 1993/94 Miljarder kronor Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td> Totalt saldo</td><td> ca -160</td></tr> <tr><td> Strukturellt saldo</td><td> ca -105</td></tr> <tr><td> Konjunkturberoende saldo</td><td> ca - 55</td></tr> </table> Tabellen visar att om det inte varit lågkonjunktur 1993/94 skulle underskottet varit 55 miljarder kronor lägre. Det underskott som kvarstår på ca 105 miljarder kronor är att betrakta som strukturellt. Det strukturella underskottet i de totala offentliga finanserna är summan av statsbudgetens strukturella underskott, viss upplåning utanför statsbudgeten samt sparandet i socialförsäkringssektorn och kommun- sektorn. <h6>5.4 Långsiktig utgiftsstrategi</h6> Riksdagen har på förslag från regeringen lagt fast en långsiktig utgifts- strategi (LUS) för de offentliga utgifterna. Utgiftsstrategin innebär en prövning i tre led och har beskrivits i proposition 1991/92:38 Inrikt- ningen av den ekonomiska politiken (1991/92:FiU10). De tre leden är följande: 1) Att bedöma den långsiktiga utgiftsutvecklingen. 22 2)  Att fastställa det totala utgiftsutrymmet och fördela detta, dels över Prop. 1992/93:100 tiden, dels enligt politiska prioriteringar på sektorer. Därmed krävs Bilaga 1 även ett ställningstagande inom vilka områden besparingar skall ske. 3)  Att genomföra processen vaije år, göra avstämningar och därmed bestämma utgiftsutrymme för en ny treårsperiod. Som ett led i denna långsiktiga utgiftsstrategi föreslog regeringen omfattande besparingsåtgärder i budgetförslaget i januari 1992, i den reviderade finansplanen våren 1992 samt i proposition 1992/93:50 som en följd av överenskommelsen med socialdemokraterna hösten 1992. Under föregående riksmöte fattade riksdagen efter förslag i budgetpro- positionen beslut om utgiftsminskningar på sammanlagt ca 20 miljarder kronor. Därtill beslöt riksdagen att successivt reducera räntebidragen vid ny- och ombyggnad av bostadshus, vilket ger en tillkommande besparing på 15 miljarder kronor när det nya systemet gäller fullt ut. Under innevarande riksmöte har riksdagen med utgångspunkt i regeringens proposition om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin fattat beslut som innebär budgetförstärkning för staten inkl. AP-fonden genom bl.a. införandet av en karensdag, sänkt kompensations- nivå för pensioner och sjukpenning och framtida höjd pensionsålder på ca 33 miljarder kronor per år. Nyss nämnda beslut ger en sammanlagd långsiktig effekt på närmare 70 miljarder kronor. Strukturellt motiverade reformer som bidrar till ett högre utbud av arbete och ett högre sparande ger långsiktiga budgeteffekter som är väsentligt större än de direkta besparingarna. Det gäller t.ex. för regelförändringar i socialförsäkringssystemen som uppmuntrar arbete och rehabilitering och motverkar frånvaro. Denna typ av reformer är därför särskilt angelägna både för att öka den långsiktiga produktionskapaciteten och för att förbättra de offentliga finanserna på medellång och lång sikt. Även skattereformens dynamiska effekter bör göra sig gällande när tillväxten böijar ta fart. Den fram till år 1997 successivt höjda pensions- åldern medför ett tillkommande arbetsutbud som är särskilt stort när konjunkturläget blir bättre. Därigenom ökar basen för socialavgifter, inkomstskatter och indirekta skatter vilket ger fördelaktiga budgeteffekter utöver den direkta besparingen i form av lägre pensionsutgifter. Utöver nu angivna besparingar har riksdagen fattat ett principbeslut om att ansvaret och därmed finansieringen av sjuk- och arbetsskadeför- säkringen skall flyttas ut från budgeten. Som framgick av tabell 5.1 beräknas det strukturella underskottet för den offentliga sektorn till ca 55 miljarder år 1994. Riksdagen har lättat beslut om att detta underskott på sikt skall elimineras. För att bedöma de krav detta ställer på budgetpolitiken under kommande år redovisas en beräkning av det strukturella och det totala underskottets utveckling under år 1995-1998. Beräkningarna redovisas mera utförligt i den preliminära nationalbudgeten. Eftersom det inte 23 föreligger någon egentlig prognos för den svenska ekonomins utveckling Prop. 1992/93:100 under dessa år beaktas därvid endast ett begränsat antal fäktorer. Liksom Bilaga 1 vid beräkningen av det strukturella underskottet för tidigare år antas en underliggande trendmässig tillväxt på 2 %. Jämförelsenormen är därför att alla inkomster ökar med 2 % realt. För de offentliga utgifterna är ökningen lägre därför att den offentliga konsumtionen antas vara realt oförändrad. Om pris- och kostnadsökningarna i den offentliga konsum- tionen är större än i den övriga ekonomin antas detta mötas med olika åtgärder. Beräkningarna baseras på antagandet att det sker en konjunkturmässig återhämtning från år 1994 till år 1998 så att skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP reduceras med en sjättedel per år, vilket motsvarar en årlig tillväxt på 3,2 %. En årlig tillväxt på 3,2 % kan förefalla hög, bl.a. med hänsyn till att den genomsnittliga tillväxttakten efter 1982 års devalvering uppgick till 2,6 % för perioden 1983-1986. A andra sidan bör tillväxtförutsätt- ningama vara förhållandevis goda efter år 1994 dels med hänsyn till de förbättringar i ekonomins funktionssätt som följer av fattade beslut, dels med hänsyn till den stora outnyttjade kapaciteten i utgångsläget. Vid denna beräkning antas en årlig tillkommande budgetförstärkning genom nya beslut på 10 miljarder kronor i 1994 års priser per år för åren 1995-1998 och på 5 miljarder för år 1994 utöver vad som nu föreslås för budgetåret 1993/94 samt att den offentliga konsumtionen är realt oförändrad som jag tidigare redovisat. Som framgår av tabellen beräknas dessa budgetförstärkningar resultera i ett trendmässigt sjunkande strukturellt underskott i de offentliga finanserna så att detta är eliminerat år 1998. Det totala underskottet reduceras ännu kraftigare, vilket beror på den antagna konjunkturåterhämtningen under år 1995-1998. Följande slutsatser kan dras: För att uppnå en godtagbar utveckling av det strukturella och det totala underskottet för den offentliga sektorn krävs årliga tillkom- mande budgetförstärkningar på minst 10 miljarder kronor under de kommande åren vid realt oförändrad offentlig konsumtion. Återhämtningen och tillväxten är central för att reducera det totala underskottet för den offentliga sektom. Åtgärder som ökar tillväxten, t.ex. ökade incitament till arbete genom förändringar av socialförsäk- rings- och skattesystemet, är därför avgörande även ur budgetsyn- vinkel. Även vid dessa tillkommande årliga besparingar och en förhållande- vis stark konjunkturåterhämtning under 1990-talet ökar den offentliga sektoms skuld kraftigt. Det strukturella underskottet i den offentliga sektom kan elimineras under perioden. Tabell 5.2 Avvecklingen av den offentliga sektorns strukturella underskott Prop. 1992/93:100 Miljarder kronor, 1994 års priser                                                Bilaga 1 1994   1995   1996   1997   1998 Förändringar som på- verkar sparandet Ökning av ränteutgifter <table border="1"> <tr><td> utöver 2 % realt</td><td> -9,1</td><td> -7,4</td><td> -5,8</td><td> -3,6</td></tr> <tr><td> Effekter av tidigare besparingsbeslut</td><td> 6,3</td><td> 5,0</td><td> 6,6</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> Andra faktorer</td><td> -6,4</td><td> -8,4</td><td> -3,0</td><td> -2,4</td></tr> <tr><td> Realt oförändrad offentlig konsumtion</td><td> 8,2</td><td> 8,4</td><td> 8,5</td><td> 8,7</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Antagen tillkommande budgetförstärkning</td><td> 5,0</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Minskat konjunkturbe- tingat underskott</td><td></td><td> 12,9</td><td> 13,6</td><td> 14,4</td><td> 15,2</td></tr> <tr><td> Strukturellt finansiellt sparande</td><td> -49,6</td><td> -39,7</td><td> -31,4</td><td> -14,4</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Totalt finansiellt sparande</td><td> -137,2</td><td> -115,4</td><td> -94,3</td><td> -63,6</td><td> -33,3</td></tr> </table> I tabell 5.2 redovisas utvecklingen av den offentliga sektorns sparande vid tillkommande budgetförstärkningar. Tabellen illustrerar det faktum att nuvarande stora underskott medför stora automatiska räntebetalningar varvid kraven på budgetförstärkningar för att minska underskottet blir betydande. Ju mer saneringen av de offentliga finanserna skjuts på framtiden, desto större blir kraven på framtida budgetförstärkningar. Mot denna bakgrund förslås i detta budgetförslag följande: Kompensationsgraden i delpensionsförsäkringen sänks samtidigt som begränsningar i rätten till nedtrappning av arbetstiden införs fr.o.m. den 1 juli 1993. Åldersgränsen för rätt till delpension höjs från 60 till 62 år. Fr.o.m. 1995 gäller rätten till delpension från 63 års ålder. De ändrade reglerna i sjukförsäkringen som regeringen föreslagit i prop. 1992/93:31 medför ett behov av anpassning av arbetsskadeförsäk- ringen. Regeringen har för avsikt att förelägga riksdagen ett förslag om att arbetsskadesjukpenningen slopas fr.o.m. 1 juli 1993. Inom arbetslöshetsförsäkringen förändras kompensationsnivån så att den i huvudsak blir densamma som vid sjukdom. Dessutom återinförs fem karensdagar. Kostnaderna för beredskapsarbeten reduceras genom att arbetstiden begränsas till 90 % av heltid. Den högsta ersättningen inom arbetslöshetsförsäkringen, KAS och utbildningsbidragen avindexeras. De föreslagna regelförändringarna inom studiestödet innebär bl.a. att studiestödet begränsas till 10 månader per år. Inom Justitiedepartementets ansvarsområde minskas utgifterna genom rationaliseringar och effektivise- 25 ringar inom polisväsendet samt genom att utbildningen vid Polishög- skolan sker med studiemedel i stället för med lön. Deprecieringen innebär en standardsänkning för det svenska folkhus- hållet. För denna standardsänkning kan ingen kompensera sig. Därför får inte basbeloppsanknutna förmåner, dvs. pensioner och andra transfere- ringar öka med den del av inflationen som beror på deprecieringen. Konjunkturinstitutet kommer senare att få i uppdrag att beräkna hur deprecieringen påverkar konsumentpriserna för oktober 1993 respektive oktober 1994. Skatten på starkare alkoholdrycker höjs så att priset på dessa drycker anpassas till prisutvecklingen för varor och tjänster i allmänhet. Dess- utom bör en ytterligare differentiering av skatten på alkoholsvagare drycker göras. Skatteintäkterna beräknas därigenom öka med ca 150 miljoner kronor. Sammantaget föreslås eller aviseras utgiftsminskningar på 17 miljar- der kronor för budgetåret 1993/94. Därav hänför sig 4,9 miljarder kronor till förslag som aviserats i proposition 1992/93:50 och 11,9 miljar- der kronor till nya förslag. Den långsiktiga effekten är betydligt större eller sammantaget nära 28 miljarder kronor. De förslag som tidigare aviserats svarar för ca 12,5 miljarder kronor och de nya förslagen svarar för 15 miljarder kronor. Därtill förstärks budgeten med 150 miljoner kronor från den höjda alkoholskatten. Tabell 5.3 Förslag i 1993 års budgetproposition samt i aviserade särpropositioner Miljarder kronor Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1993/94</td><td> Lång sikt</td></tr> <tr><td> Höjd pensionsålder</td><td> 1,1</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Samordnad sjuk- och arbetsskadesjukpenning</td><td> 1,6</td><td> 1,6</td></tr> <tr><td> Regeländring inom delpensioneringen</td><td> 0,2</td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> Utebliven kompensation för deprecieringens</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> priseffekt i basbeloppsanknutna förmåner</td><td> 1,2</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Regeländringar inom studiestödet</td><td> 0,6</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Sänkt ersättningsnivå och karensdagar inom</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> arbetslöshetsförsäkringen</td><td> 4,7</td><td> 4,7</td></tr> <tr><td> Minskade kostnader för beredskapsarbeten,</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> utbildningsbidrag m.m.</td><td> 2,1</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Sänkt dagpenning för asylsökande</td><td> 0,2</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> M inskade bostadssubventioner</td><td> 1,5</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Besparingar inom försvaret</td><td> 0,4</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Minskat bistånd</td><td> 0,9</td><td> 0,9</td></tr> <tr><td> Polisväsendet</td><td> 0,2</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Administrativa utgiftsminskningar</td><td> 2,1</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Summa minskade utgifter</td><td> 16,8</td><td> 27,4</td></tr> <tr><td> därav</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> aviserade i prop 1992/93:50</td><td> 4,9</td><td> 12,4</td></tr> <tr><td> nya förslag till minskade utgifter</td><td> 11,9</td><td> 15,0</td></tr> </table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-6.png" style="width:14pt;height:11pt;"/> För att fullfölja saneringen av de offentliga finanserna måste budgetför- stärkningar ske även under kommande år. Jag återkommer senare till detta. <h6>5.5 Riktlinjer för budgetpolitiken</h6> Målet för budgetpolitiken är att avskaffa det strukturella underskottet i de offentliga finanserna och därigenom skapa förutsättningar för en långsiktigt bättre ekonomisk utveckling. Underskottet i de offentliga finanserna har ökat kraftigt under senare år. Detta beror i allt väsentligt på tidigare ekonomisk-politiska misslyck- anden. Problemen förstärks av den rådande djupa lågkonjunkturen. Underskottet i statsbudgeten har också ökat kraftigt. Om vi underlåter att sanera de offentliga finanserna blir följden en fortsatt kraftig ökning av statsskulden. Växande ränteutgifter medför då att angelägna offentliga utgifter successivt trängs ut. Detta skulle få svåra konsekvenser för de människor som är beroende av offentliga insatser och leda till ökade orättvisor i samhället. Därför måste arbetet med att minska underskottet i de offentliga finanserna drivas vidare. Följande normer skall gälla för budgetpolitiken: 1 Det strukturella underskottet i de offentliga finanserna skall avskaffas Med detta avses att den offentliga sektorns finansiella sparande skall vara i balans över en konjunkturcykel. Ett hjälpmedel i detta arbete är den långsiktiga utgiftsstrategin. För att uppfylla normen och fullfölja saneringen av de offentliga finanserna krävs fortsatta budgetförstärkningar. Under åren 1994-1996 bör budgetförstärkningarna uppgå till ca 25 miljarder kronor samt vad som följer av att den offentliga konsum- tionen är realt sett oförändrad enligt den definition som jag tidigare redovisat. Detta gäller utöver de minskningar i offentliga utgifter som följer av redan fettade beslut och förslagen i årets budgetproposition. Åtgärderna bör förslagsvis fördela sig med ca 5 miljarder kronor för 1994 och vardera 10 miljarder kronor för 1995 och 1996. Även 1997 och 1998 krävs beslut om fortsatta budgetförstärkningar. Saneringen av de offentliga finanserna är ett långsiktigt arbete. Jag är öppen för att diskutera vilka budgetförstärkningar som bör genomföras. Det är angeläget att en bred parlamentarisk majoritet står bakom åtgärderna. Detta stärker trovärdigheten i budgetpolitiken vilket får positiva effekter på tillväxt, inflationsförväntningar och förbättrar förutsättningarna för ett varaktigt lågt ränteläge. Åtgärderna kan beröra bl.a. följande tre områden: * Sjukförsäkringen och andra delar av socialförsäkringssystemet. Detta kan ske exempelvis genom ytterligare sänkningar av ersättnings- nivåerna och/eller utflyttning från statsbudgeten i kombination med vissa avgiftsförändringar. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 27 *  Bostadssektorns belastning på den offentliga sektorn. Möjligheterna Prop. 1992/93:100 att uppnå detta ökar i takt med sjunkande ränta som i sig dämpar Bilaga 1 boendekostnaderna. *  Grundavdraget i inkomstskatteskalan. Åtgärderna ovan ansluter till det förslag som regeringen aviserade den 19 november 1992. I detta ingick emellertid som en väsentlig ingrediens också en kraftig ytterligare sänkning av arbetsgivaravgifterna. Jag har inte bedömt det som ändamålsenligt att nu genomföra denna del av för- slaget. Jag är öppen för att diskutera även andra förslag till i första hand minskade utgifter som läggs fram i riksdagen. 2 De offentliga utgifterna bör successivt sjunka räknat som andel av BNP Denna norm gäller för de offentliga utgifternas utveckling. Eftersom normen är långsiktig bör den gälla oberoende av faktiskt konjunkturläge och således avse de offentliga utgifterna exklusive konjunkturberoende och tillfälliga utgifter, såsom arbetsmarknadspolitiska insatser och bankstöd. Normen avser således de konjunkturrensade offentliga utgifterna som andel av en konjunkturrensad BNP. Som framgår av följande tablå innebär årets förslag till statsbudget att denna norm uppfylls. Konjunkturrensade offentliga utgifterna som andel av en konjunkturrensad BNP Procent <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Konjunkturrensad</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> utgiftskvot</td><td> 63,3</td><td> 65,4</td><td> 64,2</td><td> 62,7</td></tr> </table> Ökningen av den konjunkturrensade utgiftskvoten mellan 1991 och 1992 förklaras bl.a. av ökade offentliga investeringar, högre utgifter för räntebidrag och ökade kostnader för flyktingmottagning. Därefter sjunker den konjunkturrensade utgiftskvoten till följd av beslutade utgiftsminsk- ningar. Ett liknande sätt att beskriva den strama utgiftutveckling som följer av tidigare fattade beslut och det budgetförslag som nu läggs fram är den nominella ökningen av de konjunkturrensade offentliga utgifterna. Som tidigare har framgått hade finanspolitiken en kraftigt expansiv inriktning under 1992 då de konjunkturrensade offentliga utgifterna ökade med 6,6 %. Därefter har utgiftsutvecklingen begränsats högst väsentligt. Ökningstakten för nominella konjunkturrensade utgifter beräknas bli 2,1 % för 1993 och 1,6 % för 1994. Detta innebär en real minskning. 28 <h6>5.6 Statens budget och upplåningsbehovet                   Prop. 1992/93:100</h6> Bilaga 1 Budgetläget Den kraftiga försämringen av den offentliga sektorns sparande under de senaste åren beror i huvudsak på en kraftig försämring av statens budget från budgetåret 1990/91 till budgetåret 1992/93. Under budgetåret 1993/94 kan en viss förbättring skönjas. Detta beror både på tidigare fettade beslut, de nedskärningar på utgiftssidan som regeringen genomfört i samverkan med socialdemokraterna hösten 1992 och på de nu föreslagna åtgärderna. Saldoförbättringen motverkas dock av fortsatta fell på inkomstsidan. Samtidigt ökar statsskuldräntoma kraftigt på grund av den snabbt växande statsskulden. Denna utveckling visar påtagligt följden av att under en period ha stora underskott i budgeten. Tabell 5.4 Statsfinansernas utveckling Miljarder kr <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991/92 Utfall</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 397,7</td><td> 381,2</td><td> 358,4</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadspolitik</td><td> 34,7</td><td> 43,4</td><td> 44,0</td></tr> <tr><td> Statsskuldräntor</td><td> 60,0</td><td> 83,0</td><td> 95,0</td></tr> <tr><td> Finanskrisutgifter</td><td> 4,2</td><td> 22,6</td><td></td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 379,6</td><td> 430,5</td><td> 381,7</td></tr> <tr><td> Summa utgifter</td><td> 478,5</td><td> 579,5</td><td> 520,7</td></tr> <tr><td> Budgetsaldo</td><td> -80,8</td><td> -198,3</td><td> -162,3</td></tr> <tr><td> Andel av BNP</td><td> -5,6 %</td><td> -13,8 %</td><td> -11,1 %</td></tr> <tr><td> Statens lånebehov</td><td> 88,7</td><td> 230,1</td><td> 205,3</td></tr> <tr><td> Underliggande</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> budgetsaldo</td><td> -91,3</td><td> -173,2</td><td> -163,9</td></tr> </table> Statens lånebehov Statens lånebehov räknas fram genom att utgå ifrån det redovisade budgetsaldot och sedan lägga till kassamässiga korrigeringar p.g.a. att skillnader mellan tidpunkten när transaktioner bokförs i myndigheters redovisning och när de registreras på statsverkets checkräkning, finansiering av underskott i fonder som ligger utanför statsbudgeten, den del av statens kreditgivning som går via riksgäldskontoret och därför inte redovisas på statsbudgeten. 29 Statens lånebehov nästan fördubblas från budgetåret 1991/92 till budgetåret 1992/93. 1993/94 sker det en förbättring, vilken helt är att hänföra till förbättringen i det redovisade budgetsaldot för 1993/94. Det starkt negativa offentliga sparandet, som ger upphov till det stora lånebehovet, motsvaras av ett starkt positivt privat sparande hos företag och hushåll. Bytesbalansen beräknas vara nära noll år 1993 och positiv år 1994. Det kommer således att finnas stor placeringskapacitet i den privata inhemska sektorn. <h6>5.7 Finanskrisen och statsbudgeten</h6> Budgetkonsekvenser av tidigare beslutade åtgärder Riksdagen beslutade hösten 1991 att staten skulle garantera en nyemission av aktier i Nordbanken på ca 5,2 miljarder kronor och teckna sin andel av emissionen. Som en följd av beslutet har 4 191 milj kronor betalats ut över statsbudgeten under 1991/92 för nyteckning av aktier i Nordbank- en. Riksdagens beslut i juni 1992 om rekonstruktion av Nordbanken (prop. 1991/92:153, bet. 1991/92:NU36, rskr. 1991/92:352) innebär att regeringen har bemyndigats att bilda Förvaltningsaktiebolaget Venantius med uppgift att inneha aktier i Nordbanken och svara för finansieringen av uppköp av utestående aktier i Nordbanken intill ett belopp om 2 050 miljoner kronor. Detta belopp belastar statsbudgeten under budgetåret 1992/93. I nämnda beslut bemyndigades regeringen att inom en ram om 20 miljarder kronor besluta om garantier, lån och kapitaltillskott eller vidta andra åtgärder i syfte att förstärka den finansiella basen i Nord- banken och Securum. Den 29 oktober 1992 beslutade regeringen att tillskjuta sammanlagt 10 miljarder kronor till Nordbanken, vilket har belastat innevarande års statsbudget. Dessutom har en garanti på 9,85 miljarder kronor, syftande till att stärka den finansiella basen i Securum, utfärdats. Vid denna garantis infriande kommer de principer som riksdagen beslutat på förslag av regeringen i prop. 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet att tillämpas. Dessutom kommer statsbudgeten att belastas av räntekostnader i samband med lån till den stiftelse som äger Sparbanken Första. Budgetbelastningen av nämnda åtgärder uppgår under innevarande budgetår till 22,6 miljarder kronor. Därutöver uppkommer en svårbedöm- bar ytterligare budgetbelastning i den mån det generella bankstödet utnyttjas. <h6>5.8 Kommunala frågor</h6> Kommunerna och landstingens verksamhet har stor samhällsekonomisk betydelse. Den svarar för merparten av social service till hushållen. Staten har ett övergripande ansvar för att den offentliga verksamheten i vid mening utvecklas på ett sätt som är förenligt med samhällsekono- misk balans. Statsmakternas riktlinjer för den kommunala ekonomin bör Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 30 ange omfattningen av den skattefinansierade verksamheten oavsett om Prop. 1992/93:100 denna produceras av kommunen eller privata tjänsteproducenter. Det Bilaga 1 innebär att riktlinjer främst bör ges för den totala finansiella ramen och därmed för den kommunala skattesatsen och de statliga transfereringarna. Som jag framhöll i den reviderade finansplanen 1992 bör kommuner och landsting utgå från att det nya statsbidraget utvecklas mycket restriktivt under de närmaste åren. Utrymme för att höja ambitionsnivån i den kommunala verksamheten måste huvudsakligen skapas genom rationaliseringar och effektiviseringar. Jag avser att till våren återkomma med en bedömning av det finansiella utrymmet för kommunsektorn i samband med att jag redovisar mitt förslag till inriktning av den ekonomiska politiken på medellång sikt. Jag avser då också att ta upp frågan om den kommunala utdebiteringen för år 1994. Mellan 1985 och 1991 hade kommunsektorn ett negativt finansiellt sparande. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna medan en del av investeringarna finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragningar av rörelsekapitalet. Den kommunala sektorns finansiella sparande förbättrades därefter mycket kraftigt under åren 1991 och 1992. Ar 1992 uppskattas det finansiella sparandet till ca 10 miljarder kronor. Det finansiella sparandet bedöms bli positivt även år 1993. För år 1994 förutses däremot en klar försämring. Förbättringen av kommunernas och landstingens ekonomi mellan åren 1991 och 1993 beror på att inkomsterna ökar snabbare än utgifterna. Skatteinkomsterna steg kraftigt 1991 och 1992 till följd av de höga löneökningarna två år tidigare. Samtidigt ledde den förutsedda dämpning- en av löneökningarna och inflationen till att de kommunala utgifterna inte växte i samma snabba takt. Konsumtions- och investeringsutvecklingen dämpades. Med den finansiella utveckling som kan förutses i både den statliga och kommunala sektorn kommer frågan om finansiering av de tjänster som kommuner och landsting hittills erbjudit in i bilden. Finansieringen har en avgörande betydelse för resursanvändningen inom offentlig sektor. Utgångspunkten är att skattefinansieringen även i framtiden kommer att spela en huvudroll inom flera tjänstesektorer. Avgifterna motsvarar idag ca 13 % av kommunernas kostnader. Avgiftstäckningen är högst inom de tekniska områdena och lägst inom kultur, utbildning, omsorg. Från bl.a. 1992 års långtidsutredning har framhållits att ökad avgiftsfinansiering kan bli nödvändig om det inte skattevägen är möjligt att täcka kostnaderna för den kommunala verksamheten. Jag återkommer till denna fråga i samband med den reviderade finansplanen till våren. Under våren 1992 har en utredning om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation tillsatts. Enligt direktiven bör utredningen bl.a. analysera patientavgifternas roll inom hälso- och sjukvården utifrån tre olika perspektiv; avgifternas roll som finansieringskälla, avgifternas roll som styrinstrument och avgifternas fördelningspolitiska betydelse. Utredningens arbete beräknas vara slutfört senast den 1 mars 1994. 3 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 31 <h6>5.9 Fördelningseffekter                                       Prop. 1992/93:100</h6> Bilaga 1 Den samhällsekonomiska utvecklingen de senaste tio åren har medfört en breddad och mer nyanserad syn på fördelningspolitiken. Debatten handlar inte längre enbart om de direkta effekterna av att staten omfördelar resurser genom skatter och inkomstöverföringar. Omfördelningen i ett livstidsperspektiv uppfattas allt oftare som viktig, liksom fördelningen mellan generationer samt mellan könen. Likaså har de samhällsekono- miska kostnaderna av inkomstomfördelning alltmer uppmärksammats. Debatten handlar också om de fördelningspolitiska effekterna av arbetslöshet och inflation, liksom den än större frågan om fördelningen av arbetstillfällen mellan Sverige och andra länder. Det finns inga vinnare i en ekonomi i kris. Alla förlorar genom att en låg tillväxt ger frisk som sjuk, gammal som ung, en lägre välfärd än om tillväxten skulle vara på samma nivå som i vår omvärld. Dessutom skapar krisen stora och godtyckliga klyftor mellan olika människor. Dessa klyftor är långt allvarligare än de som kan bli följden av ändrade skatter och inkomstöverföringar. Tillväxten är avgörande för möjligheten att öka standarden för alla. En bestående tillväxt kräver låg inflation. Detta är ett starkt skäl för en kraftfull antiinflationspolitik. En hög inflationstakt leder också i sig till fördelningspolitiska orättvisor. Inkomster och förmögenheter omfördelas på ett godtyckligt sätt. Låntagare tjänar på bekostnad av sparare. Hög inflation tenderar också att missgynna personer med en svag ställning på arbetsmarknaden. De som träffas av arbetslöshet eller permanent slås ut från arbetsmark- naden förlorar inte bara inkomster utan också möjligheten att försörja sig själva. Flera års besparingar kan försvinna på några månader genom höga räntor och sänkta priser på egna hem. Många små företagare förlorar sina kunder, sitt kapital och kanske hela sitt livsverk. Det är klyftor som inte enkelt kan mätas, men som är mycket viktiga i ett livstidsperspektiv. Ett kontinuerligt växande budgetunderskott pressar upp räntorna och medför därför sämre tillväxt och hög arbetslöshet. Detta leder till fortsatta välfärdsförluster och växande klyftor. Växande underskott medför också en ökad orättvisa mellan olika generationer. Dagens generation konsumerar, men kommande generationer får betala genom lägre disponibla inkomster och sämre offentlig service. Underskotten har därmed också en moralisk dimension. Minskade offentliga utgifter innebär smärtsamma omprövningar och uppoffringar. För att accepteras måste uppoffringarna och de följande långsiktiga förbättringarna fördelas rättvist mellan olika grupper. Det är viktigt att alla är med om att sanera de offentliga finanserna och att utsatta grupper skyddas. Grundläggande är att basen för den samlade välfärden ökar och att fördelningen av ekonomiska resurser blir rättvis. Den ekonomiska politiken utformas efter detta synsätt. Åtgärderna sätts in på ett sådant sätt att effekterna blir så rättvist fördelade som möjligt. Inkomstöverföringar som har störst betydelse för utsatta grupper har 32 undan tagits från besparingar, t. ex. bostadsbidrag. Särskilda insatser har Prop. 1992/93:100 gjorts genom ökat kommunalt bostadstillägg, höjda pensionstillskott, höjt Bilaga 1 vårdbidrag till föräldrar med handikappade barn samt genom högkost- nadsskydd. Sänkningen av ersättningarna inom socialförsäkringen har fördelats så att många får avstå ganska små belopp. Förändringarna inom de direkta och indirekta skatterna är likaledes så utformade att flertalet hushåll berörs. De sammanlagda effekterna av ingreppen i inkomstöver- föringar och skatter är därför jämnt fördelade mellan olika inkomst- grupper och familjetyper samt mellan kvinnor och män. I ett läge med krympande resurser ställs förmågan att prioritera på hårda prov. Ett viktigt inslag i regeringens politik är att ge förtur åt riktade insatser för grupper som har särskilda behov. Den proposition regeringen i vår lägger fram om bl.a. rätt till personlig assistent för svårt handikappade skall ses i detta sammanhang. <h6>5.10 Pensionssystemet</h6> I ett långsiktigt perspektiv är utformningen av pensionssystemet av avgörande betydelse för tillväxt, sparande, skattetryck och balans i de offentliga finanserna. Som påpekats av utredningen om ökat hushålls- sparande (SOU 1992:97) är pensionen ett viktigt sparmotiv. En långsik- tigt stabil ökning av sparandet i den svenska ekonomin är nödvändig, i allt väsentligt genom privat sparande. Pensionssystemet måste därför reformeras. Målet är att skapa ett pensionssystem som utöver att det ger grundtrygghet är långsiktigt hållbart, stimulerar sparandet och stärker sambandet mellan inbetalda avgifter och utgående förmåner. Förslag om sådana reformer kommer att läggas på basis av den pågående parlamen- tariska arbetsgruppens arbete. Men även förändringar inom det nuvarande pensionssystemets ram är angelägna. Pensionsåldern kommer med början 1994 att höjas successivt till 66 år. En eventuell ytterligare höjning av pensionsåldern kan bli aktuell först mot slutet av 1990-talet. Ersättningsnivån sänks samtidigt som särskilda åtgärder vidtas för att skydda de pensionärer som har det sämst ställt. Även om det strukturella underskottet i den totala offentliga sektorn elimineras kommer betydande åtaganden att finnas inom pensions- systemet. Det är utomordentligt angeläget att förändringar i pensions- systemet påböijas tidigt under 1990-talet så att full effekt kan nås då påfrestningarna på pensionssystemet blir som störst. Regeringen eftersträvar bredast möjliga förankring för en sådan reform. 6 Penning-, valuta- och statsskuldspolitik Sverige har sedan 1982 haft en fest växelkurs. Riksbankens huvuduppgift har varit att försvara och skapa förtroende för den festa växelkursen. Den festa växelkursen har varit ett hjälpmedel för att åstadkomma en långsiktigt trovärdig låg inflation. Under denna period har emellertid 33 inflationstakten varit högre än i konkurrentländerna och det relativa kostnadsläget har stadigt försämrats. Den ekonomiska politiken var således under stora delar av 1980-talet inte förenlig med de krav som en fastkurspolitik ställer. Först under det senaste året har inflationen och kostnadsstegringama kommit ned på en låg internationell nivå. Riksbanken lyckades försvara växelkursen även efter det att flera europeiska valutor devalverats eller lämnats att flyta fritt. De åtgärds- paket som presenterades under hösten av regeringen, i samarbete med socialdemokraterna, var en viktig faktor i försvaret av växelkursen. Till slut tvingades dock riksbanksfullmäktige överge den fasta växelkurspoli- tiken. Det uthålliga försvaret av växelkursen bidrog ändå till att stärka förtroendet för regeringens och riksbanksfullmäktiges strävan att uppnå prisstabilitet. Det finns exempel på små utrikeshandelsberoende länder med rörlig växelkurs som framgångsrikt värnat om penningvärdet. Mycket talar dock för att just små utrikeshandelsberoende länder som Sverige har fördelar av att ha en fast växelkurs. Osäkerhet om växelkursen leder till att den som gör affärer med Sverige kräver ersättning för risken, vilket tar sig uttryck i pris eller ränta. För investeringar blir utländska placerares avkastningskrav alltför höga vid kursrisk. Sverige bör därför sträva efter att på sikt återgå till en fast växelkurs. Efter beslutet att lämna ecu-anknytningen binds inte längre penning- och valutapolitiken av kravet på att försvara kronkursen. De principiella kraven på penning- och finanspolitiken är emellertid oförändrade. Uppgiften att dämpa inflationen begränsar räntepolitikens rörelsefrihet. Riksbanken kan påverka de korta räntorna, främst den s.k. dagslåne- räntan. Men räntepolitiken påverkar också växelkursen. En låg ränta kan pressa ned kronkursen och ge upphov till inflationsimpulser. En expansiv penningpolitik skapar förväntningar om högre inflation i framtiden, vilket driver upp de långa räntorna. Det är de långa räntorna som främst påverkar hushållens konsumtionsmöjligheter och gör företagens investe- ringar dyrare. Låga räntor är möjliga enbart om penning- och finanspoli- tiken i förening bidrar till att förtroende skapas för penningvärdets stabilitet. I avsaknad av en fast växelkurs som norm för inflationsutvecklingen finns det risk för att inflationen återigen tar fart när konjunkturen börjar förbättras. Den ekonomiska politiken måste därför utformas så att målet om varaktigt låg inflationstakt uppnås. En lägre ränta som uppnås till följd av en trovärdig ekonomisk politik får betydande positiva effekter på de offentliga finanserna. En lägre ränta ger lägre upplåningskostnader. Konsumentpriserna ökar långsammare och därmed de utgifter som styrs av basbeloppet. Räntebidragen för nya och omsatta bostadslån blir lägre. Tillväxten blir högre och det konjunktur- beroende underskottet lägre. Följande tablå visar de ungefärliga effekterna på de offentliga finanserna ett år efter en räntenedgång med en procentenhet. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 34 Effekt på den offentliga sektorns finanser av en procentenhets lägre ränta Miljarder kronor Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Offentlig sektor        Staten <table border="1"> <tr><td> Lägre ränta på nettoskuld</td><td> 1,8</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Lägre pensioner, studiemedel, m.m.</td><td> 0,4</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> Lägre räntebidrag</td><td> 1,0</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Högre BNP</td><td> 2,5</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Summa                      ca</td><td> 6</td><td> ca 7</td></tr> </table> Dessutom uppkommer en mycket betydande effekt genom minskat behov av stöd till den finansiella sektorn. Enligt regeringsformen har Riksbanken ansvaret för kredit- och valutapolitiken. Något i lagstiftning preciserat mål för Riksbankens verksamhet finns inte angivet. Den sittande Riksbanksutredningen har i uppdrag att utreda om Riksbanken bör få ett klart angivet mål och vilken ställning som banken skall ha gentemot riksdag och regering. Utredningen har också i uppdrag att lägga fram förslag som stärker Riksbankens oberoende. Utredningen skall lägga fram sitt betänkande i februari 1993. Utredningens resultat och den därpå följande remissbehandlingen skall inte föregripas. Det kan dock konstateras att ett stabilt penningvärde är ett viktigt mål för den samlade ekonomiska politiken och att penning- och valutapolitiken har ett särskilt ansvar för att detta mål uppnås. Riksdagen beslöt den 16 december att avskaffa valutalånenormen. Denna norm innebar att staten inte skulle nettolåna i utländsk valuta för att finansiera budgetunderskott eller för att förvalta statsskulden. Valutalånenormens uppgift var att bidra till finanspolitisk disciplin. Att valutalånenormen nu är avskaffad innebär inte att statens valuta- upplåning fortsättningsvis bör bedrivas utan någon handlingsregel. Statens upplåning bör vara förutsägbar för att bidra till ökad säkerhet på kreditmarknaden och bättre fungerande marknader. Detta medför på sikt lägre upplåningskostnader för staten. Det är vidare angeläget att begränsa statens risktagande i skuldförvaltningen. Upplåningen, vare sig den sker i kronor eller i utländsk valuta, får inte heller bedrivas så att den försämrar penning- och valutapolitikens verkningsgrad. Den nu avskaffade valutalånenormen bör således ersättas med riktlinjer för statens upplåning i valuta för finansiering av statsskulden. Principen bör vara att regeringen, efter samråd med Riksbanken, meddelar sådana riktlinjer till Riksgäldskontoret. Riksgäldskontoret har under hösten 1992 tagit upp lån i utländsk valuta för Riksbankens räkning. Det rör sig dels om lån på, med gällande växelkurser, sammanlagt ca 110 miljarder kronor i syfte att öka valuta- reserven, dels om lån på sammanlagt ca 50 miljarder kronor som Riks- banken avser att, i huvudsak, låna vidare till de svenska bankerna. Upplåning för det senare ändamålet skall, i enlighet med vad som 35 meddelades i september 1992, fortgå till dess upplåningen uppgår till ett Prop. 1992/93:100 sammanlagt belopp av ca 125 miljarder kronor.                          Bilaga 1 De förstnämnda lånen på 110 miljarder kronor avses den 1 januari 1993 föras över till upplåning för finansiering av statsskulden. Riksbank- ens och Riksgäldskontorets balansräkningar kan därigenom normaliseras. Åtgärden har den fördelen att Riksbankens utlåning till banksystemet i svenska kronor kan reduceras samtidigt som Riksgäldskontorets upplåningsbehov under den närmaste tiden i mindre utsträckning behöver täckas genom emissioner på den svenska marknaden. De stora budgetunderskotten och den allmänna utvecklingen på finansmarknaderna gör att statsskuldpolitiken får en ökad roll. Den snabbt ökande statsskulden innebär en stor refinansieringsbörda. Det finns mot denna bakgrund anledning att förlänga löptiden på statsskulden. Sammanfattningsvis innebär avskaffandet av valutalånenormen att det finns ett behov av att riktlinjer för statens framtida upplåning för finansiering av statsskulden fästställs. Riksdagen har begärt att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag till sådana riktlinjer (bet. 1992/93:FiUl, rskr. 1992/93:134). Regeringen avser återkomma till riksdagen i 1993 års kompletteringsproposition med en fördjupad analys av frågan om riktlinjer för statlig valutaupplåning. Dessförinnan avses inte omfattningen av statens skuld i utländsk valuta för finansiering av statsskulden väsentligen utökas på något annat sätt än genom den nyss nämnda överföringen. 7 Finanskrisen De senaste årens ekonomiska utveckling har bl.a. kommit att präglas av att de finansiella systemen i många industriländer utsatts för betydande påfrestningar med återverkningar på den reala ekonomin. Problemen har kommit till uttryck i växande kreditförluster, en återhållsam kreditgivning och olika former av ingripanden från regeringarnas sida. Bakgrunden är en kombination av en osedvanligt utdragen internationell högkonjunktur under 1980-talet och avreglering av kreditmarknadema i flertalet OECD-länder. Avregleringama utlöste en allmän kreditexpan- sion, med kraftigt stigande priser på tillgångar som aktier och fastigheter. Förväntningar om fortsatta värdestegringar understödde en ökad skuldsättning hos företag och hushåll. Skattesystemen i många länder gynnade därtill låntagande framför sparande. Hushållens skulder satta i relation till BNP var i början av 1990-talet högst i länder som USA, Japan, Storbritannien. I Sverige har skuldsättningen med detta mått traditionellt legat något lägre men ökningen under andra hälften av 1980- talet har varit väl så stark. När den internationella konjunkturen vände nedåt, samtidigt som den tidigare ohållbart höga inflationen i Sverige snabbt dämpades, förstärktes nedgången av den kraftiga och på många håll smärtsamma anpassningen på aktie- och fastighetsmarknaderna. Hushållen har fått starka motiv att minska sin skuldsättning. 36 Bankerna i Sverige och övriga nordiska länder har drabbats jämförelse- Prop. 1992/93:100 vis hårt. Den tidigare prisuppgången och därefter prisfallet på den Bilaga 1 svenska fastighetsmarknaden har varit omfattande. En viktig orsak till djupet i den svenska finanskrisen är ordningsföljden i de avregleringar som skedde under 1980-talet. Kreditregleringen togs bort vilket vitaliserade kreditmarknaden. Valutaregleringen hade spelat ut sin roll och avskaffades. Först 1990-91 genomfördes dock den skattereform som gjorde det mer lönsamt att arbeta och att spara än att låna. En alltför lättsinnig kreditgivning gav upphov till betydande kreditför- luster i det svenska banksystemet. För perioden 1990-1992 ligger dessa troligen i storleksordningen 100 miljarder kronor. De konstaterade kreditförlusterna har successivt ökat och till detta skall läggas en stigande andel nödlidande krediter med s.k. ränteeftergifter. Bankernas intjäningsförmåga försämras vilket leder till lägre motståndskraft mot kreditförluster. Tidigare stigande ränte- netton, som bl.a. kom till stånd genom höjda marginaler mellan in- och utlåningsräntoma, har i allt fler fall förbytts mot sjunkande räntor. Staten har tidigare bistått Första Sparbanken och Nordbanken för att säkerställa långsiktigt hållbara lösningar för dessa banker. För Nordbank- en har staten i egenskap av ägare ett särskilt ansvar för bankens kapitalsituation och struktur. Under hösten 1992 försämrades situationen i Gota Bank kraftigt varvid regeringen utfäste att bankens förpliktelser skall tryggas. Ett omstruktureringsarbete pågår. Oron på de finansiella marknaderna tilltog efter sommaren. Osäker- heten om bl.a. bostadsinstitutens ekonomiska situation ökade och marknaden för institutens korta upplåning upphörde tidvis att fungera. Regeringen beslutade i det läget, i samråd med socialdemokraterna, att lämna förslag till riksdagen om att staten garanterar att bankernas och vissa andra kreditinstituts förpliktelser kan fullgöras i rätt tid (prop. 1991/92:135). Näringsutskottet har hemställt att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen (bet. 1992/93:Nul6). Riksdagen behandlar ärendet den 18 december. Syftet med åtagandet är att stärka förtroendet för betalningssystemet och säkerställa kreditförsöijningen. Staten har ett långtgående ansvar för att trygga stabiliteten i betalnings- systemet och allmänhetens förtroende för systemet. Vid allvarliga problem i enskilda institut kan detta förtroende snabbt rubbas och få spridningseffekter, som kan innebära omlättande störningar i betalnings- och kreditsystemet i stort. Det ankommer därför på regering och riksdag att vidta tillräckliga åtgärder för att förhindra en sådan utveckling. Åtagandet innebär att kapitalbasen i banker och deras dotterbolag samt i andra kreditinstitut med statlig anknytning kan vidmakthållas eller stärkas. Därmed minskas osäkerheten om institutens finansiella ställning, vilket bidrar till lägre upplåningskostnader samt en successivt normali- serad kreditgivning. Stöd kan lämnas till fortsatt verksamhet i livskraftiga institut eller till rekonstruktion eller avveckling i ordnade former av institut med långsiktigt olönsamma utsikter. Stöd kan ges i form av lån, garantier, 37 kapitaltillskott eller på annat sätt. Åtgärderna skall utformas så att kostnaderna för stödet skall återvinnas till staten. Villkor om rationalise- ringar och omstruktureringar skall kunna kopplas till stödet. Staten skall inte eftersträva att bli ägare till kreditinstituten. Regeringens bemyn- digande att vidta åtgärder gäller tills vidare. En avveckling av stödsyste- met kan bara ske efter ett nytt beslut av riksdagen. En särskild myndighet kommer att inrättas för att hantera stödet. Beslut om stöd av principiell vikt eller av större omfattning skall dock under- ställas regeringen för godkännande. Regeringen skall vidare fortlöpande informera riksdagen om genomförda åtgärder. De åtgärder regeringen har föreslagit i nämnda proposition är nödvändiga för att under nuvarande förhållanden trygga oumbärliga funktioner för samhällsekonomin. Åtgärderna bör bidra till att kreditinsti- tuten inte onödigtvis begränsar en sund kreditgivning till livskraftiga företag. Kreditvolymema måste dock anpassas efter 1980-talets exceptio- nella kreditexpansion. Det kommer därför att ta tid innan tillståndet på kreditmarknaden kan sägas ha återgått till det normala. Det allmänna ränteläget och realräntans höjd är av stor betydelse för en ekonomisk återhämtning. En varaktigt lägre ränta kan uppnås endast genom en trovärdig, långsiktig ekonomisk politik. En sådan är nödvändig också för att statens stöd till kreditinstituten skall kunna begränsas och återvinnas inom rimlig tid. Det är av stor vikt att stödet är så generellt som möjligt och att stor uppmärksamhet ägnas konkurrensen på kreditmarknaden. Senare års utveckling visar också på behovet av ökade kunskaper om de förhållan- den och orsakssamband som lett fram till nuvarande problem på kreditmarknaden, samt om tillsynens och regelverkens ändamålsenlighet. Regeringen kommer därför inom kort att tillsätta en utredning med uppgift att analysera dessa förhållanden. 8 Arbetsmarknadspolitiken På lång sikt finns det ingen annan möjlighet att öka sysselsättningen i Sverige än genom en politik som leder till stärkt och bevarad konkurrens- kraft, varaktigt låg inflation och därmed lägre ränta. Det fortsatt försvagade arbetsmarknadsläget skulle dock få mycket negativa konse- kvenser för många människor och ekonomin som helhet om inte direkta motågärder sätts in. Arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken ligger fest. Målet är att bekämpa arbetslösheten och förhindra utslagning från arbetsmarknaden. Omfettan- de insatser för att skapa meningsfull verksamhet för ungdomar i form av ungdomspraktik och kraftigt utökade utbildningsinsatser har satts in. Främst prioriteras åtgärder för att motverka långtidsarbetslöshet. Ett stort antal personer kommer att vara sysselsatta i konjunkturberoende åtgärder 1993. Regeringens insatser innebär den mest massiva arbetsmarknadspoli- tiska satsning som genomförts för att dämpa arbetslösheten. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 38 Arbetsmarknadspolitikens huvuduppgift är att förbättra arbetsmark- Prop. 1992/93:100 nådens funktionsförmåga. Denna uppgift måste fullföljas även i ett läge Bilaga 1 när kampen mot den öppna arbetslösheten kräver omfattande insatser. Arbetsmarknadspolitiken måste vara en integrerad del av den ekonomiska politiken. Dagens stora åtgärdsvolym får således inte innebära att denna prioritering åsidosätts. En avgörande förutsättning för att inflationen skall kunna hållas tillbaka när tillväxten ökar är att arbetsmarknaden fungerar väl. De arbetsmarknadspolitiska insatserna måste därför ges en sådan utformning att arbetskraften inte låses fast i åtgärder eller sektorer utan står till arbetsmarknadens förfogande när efterfrågan ökar. En förutsätt- ning för detta är att åtgärderna skall vara möjliga att avsluta snabbt. Flertalet av åtgärderna är också tidsbegränsade till sex månader och kan endast i undantagsfall förlängas. De aktiva insatser som sätts in av sysselsättningsskäl måste också ges en till väx tbefrämj ande inriktning. Generella stimulanser till skyddade sektorer bör undvikas. Ett långsiktigt förbättrat sysselsättningsläge kan endast fås genom ökad tillväxt i de konkurrensutsatta delarna av svensk ekonomi. För att detta skall vara möjligt krävs en väl fungerande arbetsmarknad som säkerställer att denna sektor inte liksom under 1980- talet drabbas av kapacitetsrestriktioner i form av brist på arbetskraft. Därför prioriterar regeringen utbildnings- och kompetenshöj ande insatser samt tidigareläggning av tillväxtbefrämjande investeringar. Bl.a. har arbetsmarknadsutbildningen utökats kraftigt. Utbildningen bevarar och stärker arbetskraftens kompetens till den väntade uppgången i ekonomin. Ytterligare möjligheter har dessutom öppnats för arbetslösa att göra kompletteringar av sin tidigare utbildning. Statsmakterna har fettat beslut om 25 miljarder kronor i investeringar i infrastruktur avseende åren 1991-94. Det har vidare skett en kraftig förstärkning av rekryte- ringsstöd och beredskapsarbeten. Under innevarande budgetår har ytterligare 3 400 miljoner kronor anslagits, vilket motsvarar 30 000 personer i genomsnitt per månad. Det har också skett en betydande förnyelse av arbetsmarknadspolitiken. Resurser som normalt används för att täcka utgifter för kontantstöd utnyttjas nu för att stärka arbetslinjen i form av ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. Ungdomspraktiken som totalt beräknas ge 75 000 platser per månad har mycket snabbt kommit upp i höga volymer och ger ungdomar viktig yrkespraktik och arbetslivserfarenhet. Det ökar deras möjligheter att konkurrera om arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Arbetslivsutveckling som beräknas omfetta 20 000 personer per månad syftar till att bibehålla och stärka den arbetslöses anknytning till arbetslivet. Arbetslösheten kommer trots åtgärderna att vara hög efter svenska förhållanden och utgöra ett allvarligt problem. Enskilda människor kan få stora sociala problem och kompetens går förlorad när den inte används och stimuleras. Stora ungdomsgrupper riskerar att slås ut från arbets- marknaden. 39 Särskilt allvarliga problem uppstår vid långvarig arbetslöshet. Förutom väl kända sociala problem riskerar den att försämra ekonomins funktions- sätt så att en uppgång i ekonomin snabbt slår i kapacitetstaket med betydande risker för överhettning. Samtidigt finns det en gräns för hur mycket arbetsmarknadspolitiken kan expanderas med bibehållna kvalitetskrav. Det är därför nödvändigt med en stark prioritering för att undvika att hög arbetslöshet permanen- tas. Som ett led i en långsiktig tillväxtstrategi syftar åtgärderna därför främst till att ge ungdomar meningsfull sysselsättning främst i form av praktik, underlätta for svaga grupper, såsom handikappade, och motverka långtidsarbetslöshet och utslagning från arbetsmarknaden. En varaktigt låg inflationstakt kräver en motsvarande låg löneökning. OECD beräknar den arbetslöshetsnivå som bedöms vara förenlig med en icke accelererande pris- och löneökningar (non-accelerating inflation rate of unemployment, NAIRU). Arbetslöshet under denna nivå leder till en stigande löneöknings- och därmed inflationstakt, vilket innebär att arbetslöshetsnivån inte går att upprätthålla på medellång och lång sikt. Denna nivå på arbetslösheten varierar mycket mellan olika länder och nivån beror bl. a. på arbetsmarknadspolitikens utformning, lönebildningssystemet och graden av löneflexibilitet. OECD har beräknat NAIRU till mellan 2,5 och 3 % för Sverige. Under senare delen av 1980-talet låg arbetslösheten i Sverige mellan 1,5 och 2 % vilket var väsentligt lägre än den nivå där priser och löner inte accelererar. Överhettningen av den svenska ekonomin ledde också till accelererande pris- och löneökningar. Den nödvändiga anpassningen därefter resulterade i den kraftiga ökning av arbetslösheten som nu pågår. Det är således inte möjligt att uppnå en varaktigt låg arbetslöshet genom en expansiv penning- och finanspolitik. Arbetslösheten kan däremot motverkas på ett varaktigt sätt genom strukturella reformer och en utformning av lönebildningsprocessen som reducerar den nivå på arbetslösheten där priser och löner inte accelererar. Politiken skall utformas så att denna nivå blir så låg som möjligt. Offentliga regelsystem bör utformas så att en låg arbetslöshet är förenlig med en icke accelererande inflations- och löneökningstakt. De lägre marginalskatterna medför att en given löneökning efter skatt kan uppnås genom en betydligt lägre löneökning före skatt. Kostnaderna för arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder bör i ökad utsträckning bäras direkt och på ett synligt sätt av personer som har arbete så att de i större utsträckning beaktar effekter på arbetslöshet i löneförhandlingarna. En återhållsamhet i lönekraven blir då mera attraktiv för personer som har arbete genom att arbetslösheten och därmed kostnaderna för denna blir lägre. Denna koppling bör finnas på en så decentraliserad nivå som möjligt. Även en sänkning av kompensationsnivån vid arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder bidrar till en lägre arbetslöshetsnivå genom att incitamenten för att söka och acceptera andra arbeten förstärks. Det bör således normalt vara privatekonomiskt lönsamt att acceptera ett mark- nadsmässigt arbete inom en annan bransch eller på annan ort jämfört Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 40 med en utdragen period av arbetslöshet eller deltagande i arbetsmark- Prop. 1992/93:100 nadsåtgärder.                                                              Bilaga 1 Det nuvarande systemet för arbetslöshetsersättning har uppenbara brister. Avsikten har varit att genom arbetsgivaravgifter och i någon mån egenavgifter bygga upp en fond, arbetsmarknadsfonden, som skulle kunna tjäna som en buffert vid variationer i arbetslösheten. Detta system fungerar inte vid nuvarande arbetslöshetsnivåer. Underskottet i fonden beräknas för det innevarande budgetåret till närmare 15 miljarder kronor och underskottet beräknas överstiga 25 miljarder kronor budgetåret 1993/94. Den av regeringen tillsatta utredningen om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring skall ge förslag till hur arbetslöshetsförsäkringen skall finansieras i framtiden. Staten bör inte bedriva inkomstpolitik. När staten agerar som arbets- givare måste hänsyn tas till de egna ekonomiska resurserna och till att de för internationell konkurrens utsatta delarna av ekonomin bör vara lönel edande. Det besvärliga arbetsmarknadsläget gör det angeläget att uppmuntra till tidigareläggning av angelägna ombyggnadsåtgärder inom bostadsbe- ståndet. Det bör ske genom att räntebidragsandelen begränsas till 36 % för de ombyggnadsarbeten som påböijas under 1995 och till 25 % för dem som påböijas 1996 eller senare. Genom dessa regeländringar blir det ekonomiskt fördelaktigt att tidigarelägga ombyggnadsåtgärder i första hand till 1993 och 1994. Samtidigt klargörs att statliga räntebidrag inte kommer att utgå för eftersatt underhåll. Det bör stimulera till att i större utsträckning löpande genomföra erforderliga reparationsarbeten. Dessa åtgärder kan kombineras med en ändring av fastighetsskatten så att om- och tillbyggnadsåtgärder inte leder till skatteökning. Bättre långsiktiga förutsättningar för byggverksamhet och boende skapas genom de olika avregleringar inom bygg- och bostadsmarknaden som regeringen har satt igång. 9 Tillväxtbefrämjande åtgärder <h6>9.1 Förutsättningar för tillväxt</h6> Den ekonomiska politiken syftar till att skapa uthållig tillväxt för att öka invånarnas välfärd. Detta förutsätter låg inflation. Men prisstabilitet är inte tillväxtens enda förutsättning. Åtgärder som förlöser den svenska ekonomins långsiktiga tillväxtmöjligheter är nödvändiga. Den viktigaste uppgiften är att genomföra förändringar, som ger större utrymme åt initiativlusten och skaparkraften hos entreprenörer och anställda i hela den svenska ekonomin. Ett starkt och konkurrenskraftigt näringsliv i hela landet är en förutsättning för en stabil ekonomi och en trygg välfärd. Långsiktiga åtgärder för att stärka näringslivet måste kombineras med kraftfulla åtgärder för att underlätta återhämtningen ur lågkonjunkturen. Regional- politiska insatser har i detta perspektiv också stor betydelse. 41 Regeringens politik har varit inriktad på att befrämja en stark tillväxt Prop. 1992/93:100 genom:                                                             Bilaga 1 strategiska skattesänkningar, avregleringar, förändringar av offentliga utgiftssystem. De omedelbara behoven har tillgodosetts genom insatser för att minska skattetrycket på strategiska resurser. Beskattningen av sparandet och energin har anpassats för att förbättra näringslivets villkor och arbets- givaravgifterna har sänkts.. Avregleringar och åtgärder för att öka utbudet av riskkapital underlättar mindre och nya företags expansion. Förändrade regler för beskattning och socialförsäkringar har stimulerat produktivitetsutvecklingen. Den långsiktiga växtkraften förstärks genom en rad insatser. Satsningen på forskningen och den högre utbildningen ökar basen för de kunskaps- intensiva verksamheternas expansion, både inom industrin och tjänsten- äringama. Europapolitiken ökar Sveriges dragningskraft på investeringar, såväl svenska som utländska. Den öppnar också nya marknader inte minst när det gäller den offentliga upphandlingen, som är avcentral betydelse för flera av Sveriges viktigaste företagsgrupper. Infrastruktur- investeringarna ökar tillväxtpotentialen. Omdaningen av den offentliga sektorn ökar de konkurrensutsatta sektorernas möjlighet att expandera, utan att hämmas av 1980-talets brist på resurser. Sammantagna har dessa åtgärder banat vägen för en kraftig förbättring av den svenska ekonomins konkurrenskraft. Ökad anpassningsförmåga Tillväxten är beroende av hur snabbt och hur smidigt näringslivet anpassar sig till förändrade villkor. Växande offentliga utgifter och faktiska monopol låste under 1970- och 1980-talen stora resurser i en offentlig sektor med påtagliga effektivitetsproblem. Stora delar av näringslivet har i praktiken varit skyddade från konkurrens. Ett alltmer omfattande arbetsrättsligt regelverk har minskat de små och medelstora företagens expansionsvilja. Regeringens åtgärder ökar konkurrensen inom sektorer som hittills varit offentliga monopol. De konkurrensutsatta verksamheternas möjlighet att bära ekonomins framtida utveckling ökar. De förändrade villkoren för den offentliga verksamheten skapar mer likvärdiga konkurrensför- hållanden, när olika sektorer vill expandera sin verksamhet. Regeringen förenklar det regelverk, som bestämmer villkoren för den privata verksamheten. Genom att företagandet underlättas ökar förutsätt- ningarna för en varaktig återhämtning. 42 Normer och spelregler                                           Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Den ekonomiska aktiviteten bedrivs i en miljö, som präglas av hävd- vunna normer och institutioner. I det korta perspektivet tas dessa betingelser ofta för givna. Den ekonomiska och ekonomisk-historiska forskningen tillmäter institutionerna och etiken en viktigare roll än så. Framväxten av nya associationsformer och tydliga äganderegler skapade förutsättningar för marknadsekonomins utveckling. Rättsreglerna har utvecklats i ett nära samspel med etiska och religiösa normer. De gemensamma normerna underlättade det förtroende mellan aktörerna som var en förutsättning för att långväga handel och finansiella transaktioner skulle komma till stånd. Det är sannolikt att sådana faktorer även gynnat den svenska ekono- mins utveckling. En restriktion för marknadsekonomins tillväxtkraft är transaktionskost- naderna. Dessa kostnader ökar när ekonomins förankring i en god etik är svag. Samhällets svar på detta är lagar och andra offentliga ingrepp. Även om dessa kan motiveras utifrån den rådande situationen är det alltid effektivare om de ekonomiska aktörerna själva reducerar transaktions- kostnaderna. Ett sådant handlingssätt grundläggs genom en etiskt sammanhållen och förankrad politik. De senaste årens utveckling och debatt har understrukit institutionernas, rättsreglernas och etikens betydelse för en väl fungerande ekonomi. En etik som också betonar det personliga ansvaret bidrar till att lösa problem utan hämmande detaljregleringar. Flera av de problem som den ekonomiska utvecklingen kan skapa, t.ex. på miljöns område, beror på att institutioner och rättsregler inte utformats för att beakta sådana effekter. Klara ägandeförhållanden skapar en tydlig ansvarsfördelning, som gör det lättare att undvika negativa följder av det ekonomiska livet. Internationaliseringen av ekonomin och samhället innebär att olika kulturer och etiska normer allt oftare möts vid marknadens transak- tioner. Den svenska ekonomins oförmåga att möta det växande efterfråge- trycket mot 1980-talets slut låg delvis på det institutionella och etiska planet. Inte minst skattereglernas utformning hade under flera årtionden frätt på värderingarna av arbetets och sparandets betydelse. Förtjänstmöjlighetema i avregleringens spår innebar frestelser, som aktörerna inte alltid visade sig kunna motstå. Varken inom närings- livet eller inom den offentliga sektorn var institutionerna och kontrollsystemen rustade att möta de påfrestningar som detta ledde till. 43 Regeringsförklaringen betonar de etiska värdenas grundläggande Prop. 1992/93:100 betydelse för det svenska samhället. Dessa värderingar hämtar inte sin Bilaga 1 kraft från staten, utan från medborgarna själva. Regeringens inriktning på att skapa långsiktiga och stabila spelregler, inom det ekonomiska livet såväl som på andra områden, syftar till att stärka det samspel mellan samhällets värderingar och offentliga ingrepp, som ger institutionerna och etiken den livskraft som en god samhällsutveckling kräver. Jämställdhet En viktig del i en politik för tillväxt är att stärka kvinnors ställning i ekonomin och att öka jämställdheten mellan kvinnor och män i samhället. En ökad tillväxt är också en förutsättning för att kunna vidareutveckla välfärden och jämställdheten. Hur de ekonomiska resurserna fördelas är därvid av stor betydelse. Sverige har i ett historiskt och internationellt perspektiv, kommit långt när det gäller jämställdhet mellan män och kvinnor. Svenska kvinnors förvärvsfrekvens är bland de högsta i världen. Det är en styrka för Sverige i förhållande till många andra länder, där man inte på samma sätt tillvaratar kvinnors kompetens i arbetslivet. Familjepolitiken bidrar till detta. Ändå återstår mycket att göra för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män i Sverige. Det finns en stor tillväxtpotential i att bättre ta tillvara kvinnors kompetens i arbetslivet och på andra områden. En sådan utveckling underlättas när strukturer förändras och konkurrensen ökar, t.ex. i kommuner och landsting. Ett moderna tjänstesamhälle som svarar mot de krav medborgarna - både kvinnor och män - ställer, kräver en förnyelse av arbetsorganisationen som uppmuntrar till initiativ och ansvar. Detta kan också stimulera även mer traditionella produktions- inriktade organisationer till förändringar. Möjligheterna till förnyelse och entreprenörskap är nu större än vad som hittills varit fallet. Därmed finns också goda möjligheter att öka jämställdheten, t.ex. genom att förbättra kvinnors villkor på arbetsmarknaden, inte minst inom områdena vård och omsorg. För detta krävs emellertid ett aktivt och målmedvetet arbete. Det är angeläget att kommuner och landsting riktar ökad uppmärksamhet mot arbetsvillkoren för de anställda kvinnorna samt uppmuntrar och stöder de kvinnor som vill ta ett ökat eget ansvar för verksamheten. Utbildning och barnomsorg är grundläggande för jämställdheten. Det är därför värdefullt att utbyggnaden av olika typer av barnomsorg kommit så långt i Sverige. Inom utbildningen är kvinnor fortfarande underrepresenterade inom t.ex. tekniska yrken och överrepresenterade på t.ex. vårdutbildning. Det leder ofta till senare löneskillnader. Det är väsentligt att främja ett urval till högre utbildning som grundar sig på kompetens och inte på kön. <h6>9.2 Skattepolitik för tillväxt</h6> Regeringens skattepolitik innebär att skattetrycket successivt sänks. Takten och omfattningen måste avvägas mot de samhällsekonomiska förutsättningarna. I första hand skall tillväxthämmande skatter sänkas eller avskaffas. Hänsyn måste också tas till att utrymmet för avvikande skatteuttag vad avser internationellt lättrörliga skattebaser krymper successivt. Genom den nödvändiga marginal skattereform som genomfördes 1990- 91 lades en god grund för fortsatt reformering av skattesystemet. Bolagsbeskattningen reformerades genom en sänkning av skattesatsen på en motsvarande breddning av basen. Sverige har därigenom fått OECD- områdets mest konkurrenskraftiga bolagsbeskattning enligt en nyligen publicerad studie. I betydande utsträckning eliminerades genom skatteför- ändringarna 1991 också snedvridningar genom en mera enhetlig beskattning av olika slag av inkomster. Efter den nya regeringens tillträde hösten 1991 fattades en rad beslut som bidragit till att ytterligare förbättra villkoren för sparande och kapitalbildning och därmed tillväxt i den svenska ekonomin. Förmögen- hetsskatten på arbetande kapital i mindre och medelstora företag har slopats. Förmögenhetsskatten i övrigt tas ut med en enhetlig skattesats på 1,5 procent och slopas helt den 1 januari 1995. Den för riskkapitalförsör- jningen skadliga omsättningsskatten på aktiehandel har slopats, liksom den allmänna löneavgiften och skogsvårdsavgiften. Arvs- och gåvoskatten sänktes kraftigt och beslut togs om att sänka den generella skattesatsen för kapitalinkomster. Våren 1992 genomfördes en omläggning av energibeskattningen som innebär att konkurrenskraften för den svenska industrin stärks kraftigt. Denna omläggning var motiverad från såväl tillväxt- som miljöpolitiska utgångspunkter. Löneskatterna, som för bara några år sedan uppgick till närmare 40 procent av lönesumman, reduceras ytterligare genom den beslutade sänkningen på 4,3 procentenheter från den 1 januari 1993. Denna åtgärd medför, förutom en omedelbar förbättring av konkurrenskraften, att snedvridningar till följd av skattesystemets uppbyggnad minskas. Sänkningen av löneskatterna har i första hand avsett sådana som i ekonomisk mening utgör renodlade skatter. Därmed minskar beskatt- ningen av en extra arbetsinsats. Det finns starka skäl att gå vidare på denna väg. Den svaga kopplingen mellan avgifter och förmåner i systemet för löneskatter bidrar till en alltför hög total marginalskatt på arbetsinkomster. En starkare förmånsanknytning är därför mycket angelägen. Den förestående reformeringen av pensionssystemet är också betydelsefull från denna utgångspunkt. Sammantaget har skatterna sänkts för produktion och kapitalbildning med ca 40 miljarder kronor. Finansieringen har i huvudsak skett inom skattesystemet. Totalt har dock beslut fattats om minskade skatter med ca 10 miljarder kronor. I ett längre tidsperspektiv och i samband med ett kommande svenskt medlemskap i EG är det vidare angeläget, främst för att undvika besvärande gränshandel, att den svenska konsumtionsbeskattningen reduceras genom en sänkning av den generella skattesatsen. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 45 Egenföretagare och delägare i handelsbolag som är fysiska personer Prop. 1992/93:100 beskattas idag hårdare för sina inkomster än vad som gäller för aktie- Bilaga 1 bolagen. Som aviserades redan i anslutning till marginalskattereformen bör detta förhållande undanröjas. Under 1993 kommer ett system att föreslås som ger egenföretagama och delägare i handelsbolag likartade skatteregler, och därmed samma möjlighet till expansion som aktiebolag. De nya reglerna är avsedda att träda i kraft fr.o.m. den 1 januari 1994. I avvaktan på att de nya reglerna kan träda i kraft kommer vissa lindringar i beskattningen för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag att föreslås för beskattningsåret 1993. Förslagen innebär en tillfällig höjning av underlaget för inkomstbaserad skatteutjämningsreserv samt en senareläggning av återföringen av tidigare obeskattade reserver. Genom dessa åtgärder lindras skatteuttaget samtidigt som likviditeten förbättras. Dubbelbeskattningen av aktiebolagens vinster utgör en hämmande faktor vad avser företagens försörjning med riskvilligt kapital. Det nuvarande systemet innebär att en lånefinansiering blir billigare än en finansiering genom eget kapital. Detta skapar problem särskilt för de mindre företagen där företagarens eget sparande har stor betydelse för företagets expansion. En särskild utredare kommer att under sommaren presentera förslag om lättnader i dubbelbeskattningen. Samtidigt bör ändringar i bolagsbeskattningen göras på grundval av betänkandet (SOU 1992:67) Fortsatt reformering av företagsbeskatt- ningen. Skatten på starkare alkoholdrycker höjs så att priset på dessa drycker anpassas till KPI-utvecklingen för varor och tjänster i allmänhet. Dessutom bör en ytterligare differentiering av skatten på alkoholsvagare drycker göras. Ytterligare skattesänkningar inom ramen för den ovan angivna prioriteringen kommer att föreslås under våren 1993. Utgångspunkten är att förbättra Sveriges utvecklingskraft och att vidta sådana skatteföränd- ringar som är motiverade med hänsyn till den ökade ekonomiska integra- tionen inom Europa. Detta gäller bl.a dieselskatten, charterskatten och skatten på dryckesförpackningar. De ytterligare skattesänkningar som blir aktuella är fullt finansierade. <h6>9.3 Riskkapital för tillväxt</h6> En av grundstenarna i regeringens politik för tillväxt är ett livskraftigt små- och nyföretagande. Regeringen har som mål att skapa goda gene- rella förutsättningar för nyetableringar och tillväxt i företagen. En viktig förutsättning för ett expansivt ny- och småföretagande är en fungerande privat riskkapitalmarknad för småföretag. På grundval av propositionen om kapital för tillväxt har riksdagen beslutat om riktlinjer för utskiftning av aktier i två portföljbolag och åtta riskkapitalbolag som kapitaliserats med medel från de förutvarande löntagarfonderna (prop. 1992/93:41, FiU1992/93:3, rskr. 25). Dessa medel skall via särskilda riskkapitalbolag tillföras små och medelstora 46 företag i form av riskvilligt kapital. Riskkapitalbolagen skall ägas privat och drivas på strikt affärsmässiga grunder. Riskkapitalmarknaden tillförs 6,5 miljarder kronor. Statens medverkan vid finansiering av företagsetableringar och utvecklingsprojekt i unga företag liksom statens insatser för att utveckla en väl fungerande privat riskkapitalmarknad förstärks och effektiviseras genom bildandet av Industri- och nyföretagarfonden. Denna fond ersätter Industrifonden och erhåller även medel från Stiftelsen Småföretagsfonden samt från utvecklingsfonderna. Industri- och nyföretagarfonden skall bl.a. ge förmånliga lån vid etablering av nya företag i samarbete med privata finansiärer (prop. 1992/93:82). <h6>9.4 Avregleringar för tillväxt</h6> En stor del av den svenska ekonomins växtkraft finns i de nya företagen, i de mindre företagen - och i de företag som ännu inte kommit igång. Men många av de som skulle kunna växa tvekar eller avstår, när de möter uppgiften att forcera svårhanterliga regelverk. Därför måste det offentliga regelsystemet ständigt omprövas och regler som inte är ändamålsenliga mönstras ut. Avreglering av arbetsmarknaden Den parlamentariska kommitté som gör en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen har följande övergripande mål: förslagen skall leda till enklare bestämmelser, de skall ge ökade möjligheter till information och inflytande för den enskilde arbetstagaren samt innebära en förskjutning av information och förhandlingar till det lokala planet. Kommittén skall särskilt beakta de mindre företagens intressen. Förslag kommer att redovisas i ett delbetänkande våren 1993. Delbetänkandet kommer att omfatta anställningsskyddet och vissa frågor i medbestämmandelagen. Förslag baserade på utredningens arbete förbereds inom regeringskansliet. Kommitténs arbete förväntas vara helt slutfört före utgången av 1993. Regeringen har också beslutat om översyn av ledighetslagstiftningen. Utredningen om avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet har under hösten 1992 avlämnat sitt slutbetänkande. Enklare skatteregler Ett omfattande arbete har inletts med syfte att skapa enklare skatteregler. Nya regler om s.k. F-skatt har beslutats av riksdagen och kommer att tillämpas från och med den 1 april 1993. De nya reglerna gör det möjligt för en arbetsgivare att på ett enkelt sätt få veta huruvida han är skyldig att göra skatteavdrag och betala arbetsgivaravgifter eller inte. Med böljan år 1993 genomförs vissa förenklingar på inkomstskatte- sidan genom att skattefrihet införs för vissa förmåner vid tjänsteresor. Ytterligare förenklingsförslag kommer under våren 1993. Ett förenklings- arbete pågår också när det gäller fastighetstaxeringen. 4 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 47 Regeringen tillsatte i januari 1992 en utredning för att se över Prop. 1992/93:100 mervärdesskattelagen från konkurrensneutralitetssynpunkt. Utredningen Bilaga 1 har i november lämnat ett delbetänkande som bl.a. behandlar vissa sjukvårdsfrågor, uthyrning av fastighet och vissa mervärdesskattefrågor inom bank- och försäkringsväsendet. Betänkandet kommer enligt planerna att leda till lagstiftning under våren 1993. Fler förslag kommer att presenteras senare. Avreglering av kommunikationsmarknaden Den inrikes flygtrafiken avreglerades i juni 1992. Erfarenheterna av denna avreglering är hittills att det uppstått en ökad konkurrens som skapat ett större utbud och lägre priser. Järnvägstrafiken avregleras successivt. Riksdagen har beslutat att upphandling av interregional persontrafik på järnväg skall ske i kon- kurrens. En utredning om att tillåta konkurrens på spåren avlämnas i början av år 1993. Enligt förslag i proposition 1992/93:132 skall postmarknaden slutligt avregleras genom att Postverkets brevmonopol avskaffas. Förslag om postlag och bolagisering av Posten kommer att presenteras. Avregleringen av telemarknaden fortsätter. En ny tillsynsmyndighet - Telestyrelsen - har inrättats. Inom kort kommer riksdagen att föreläggas ett samlat förslag om telelag och bolagisering av Televerket. Avregleringar av Finansmarknaden I syfte att i första hand öka valfriheten för hushållen och stimulera till konkurrens om pensionssparandet har regeringen i en lagrådsremiss före- slagit utökade möjligheter för hushållen att pensionsspara. Ett individuellt pensionssparande med samma skatteregler som för sparande i pensions- försäkring, skall kunna ske på inlåningskonto i bank, i värdepappers- fonder eller i enskilda värdepapper. Sparandet skall vara bundet för pensionsändamål men kunna flyttas mellan tillåtna sparformer. Det nya sparsystemet föreslås att införas den 1 januari 1994. Regeringens och kommuners rätt att utse offentliga styrelseledamöter i bankaktiebolag slopas från årsskiftet. Bestämmelsen att regeringen skall godkänna valet av styrelseordförande i bankaktiebolag tas också bort. Utlänningsförbehåll som intagits i bolagsordningar för bankaktiebolag och försäkringsaktiebolag liksom i de allmänna aktiebolagen till vilka övriga aktiebolag på kreditmarknaden räknas upphör att gälla den 1 januari 1993. Alla aktier blir således fria från årsskiftet. Från och med årsskiftet får en bank dels utföra vissa posttjänster, dels låta vissa banktjänster utföras av annan än bankens egen personal i exempelvis butikslokaler. Kreditinstitut från EES-området får efter avtalets ikraftträdande driva verksamhet i Sverige efter ett anmälningsförfarande. En proposition som föreslår viss avreglering på försäkringsområdet kommer att presenteras under våren 1993. Försäkringsföretag från EG- länder kommer att kunna etablera sig i Sverige genom filialer och utan krav på deposition av tillgångar. Vidare kommer sådana företag att kunna 48 driva fri handel med tjänster till Sverige utan att vara etablerade här i Prop. 1992/93:100 landet och, med vissa undantag, utan tillstånd av svenska myndigheter. Bilaga 1 Avreglering av bostadsmarknaden Riksdagen har på regeringens förslag beslutat om en ny ordning för statliga räntesubventioner för ny- och ombyggnad av bostäder från och med år 1993. Beslutet innebär en radikal omläggning och förenkling av de statliga subventionerna. Regeringen prövar för närvarande en rad ytterligare förslag och synpunkter från utredningen om statens stöd för bostadsfinansieringen vad avser planprocessen, kraven på byggnader, bygglovsförfärandet samt kommunal bostadsförsöijning och kommunal bostadsförmedling. Boverket genomför en översyn av nybyggnadsregler- na. Syftet är att ta bort alla detalj föreskrifter om bostäders utformning och utrustning och ersätta dessa med föreskrifter om funktioner. Konkurrens på elmarknaden Ett arbete pågår för att genom ökad konkurrens på elmarknaden uppnå ett mer rationellt resursutnyttjande och erbjuda kunderna flexibla leveransvillkor och lägre priser. Utredningsförslag om ny ellag och svensk kraftbörs avlämnas under våren. Avreglering av skogsbrukssektorn En översyn och total genomgång av skogspolitiken har genomförts av 1990 års skogspolitiska kommitté. Kommittén föreslår en långtgående avreglering och förenkling av skogsvårdslagen. Regeringen har för avsikt att senare under detta riksmöte återkomma till riksdagen med förslag om skogspolitiken och den statliga skogsvårdsorganisationen. Avreglering av kommunal verksamhet I och med att statsbidragssystemet till kommunerna lagts om vid års- skiftet har de regler som följt de specialdestinerade statsbidragen försvunnit. Dessa ersätts med en påse pengar som fördelas enligt ett antal fäktorer som relateras till kostnadsstruktur och inkomststruktur i form av skattekraft. Detta ger stor frihet för kommunerna att använda sina medel på ett effektivt sätt. Inom Civildepartementet har ett arbete inletts som syftar till att öka den ideella sektorns möjligheter att i större utsträckning ta över och driva verksamheter som av tradition tidigare har varit kommunala. Socialdepartementet har presenterat en rapport som beskriver hindren för utveckling mot privata driftsformer samt ger förslag på åtgärder som undanröjer eller begränsar onödiga hinder. Regeringen kommer successivt att lägga fram förslag som underlättar alternativa verksamhets- former. 49 Avreglering på utbildningsområdet                                  Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Från och med den 1 juli 1992 tilldelas fristående skolor på grundskole- och gymnasienivå medel av kommunerna. Regeringen avser att lägga en proposition om elevernas möjlighet att välja skola, de ekonomiska villkoren för fristående gymnasieskolor och kommunernas möjlighet att lägga ut utbildning på fristående huvudmän. Även forskningen och utbildningen på högskolenivå avregleras. Bland annat introduceras inför budgetåret 1993/94 ett nytt resurstilldel- ningssystem som ökar konkurrensen mellan högskolor och universitet. <h6>9.5 Konkurrens för tillväxt</h6> Konkurrens och likvärdiga konkurrensvillkor är grundläggande för att nationell och internationell handel skall kunna utvecklas till samhälls-. ekonomins och konsumenternas fördel. Ett utökat internationellt sam- arbete med eliminering av handelshinder och en internationalisering av företagandet ställer krav på en konkurrenspolitik på den nationella marknaden som ligger i läs med vad som gäller på de internationella marknaderna. Sverige kommer genom EES-avtalet att ta ett viktigt steg mot att ingå i det europeiska samarbetet. Sverige kommer därmed att ansluta sig till de spelregler för en effektiv konkurrens som återfinns i Romfördraget. Detta innebär väsentligt förstärkt konkurrens bl.a. genom eliminering av hinder för internationell rörlighet för varor, tjänster, arbete och kapital. Nya regler kommer att gälla för bl.a. offentlig upphandling. För svensk del innebär en offensiv konkurrenspolitik bl.a. att den offentliga sektorn i större utsträckning utsätts för konkurrens. Detta gäller inte minst kommunal verksamhet. En offensiv konkurrenspolitik innebär vidare att tidigare skyddade sektorer avregleras och öppnas för kon- kurrens samt att fasta och tydliga spelregler skapas för konkurrensen i den privata sektorn. Här kan noteras att ett av de viktigaste hindren för fritt marknadstillträde ofta är olika typer av regleringar. Ett sätt att öka inslaget av konkurrens är att upphandla varor och tjänster på den öppna marknaden i konkurrens. Betydande kostnadsminsk- ningar kan uppnås när den offentliga verksamheten utsätts för kon- kurrens. En förutsättning för användande av entreprenader är dock att det finns verklig konkurrens mellan flera aktörer på den lokala marknaden. I prop. 1992:93:43 har regeringen klargjort förutsättningarna för ett ökat inslag av entreprenader och konkurrens i den kommunala verksamheten. Riksdagen har beslutat i enlighet med regeringens förslag. I många fall kan potentiell konkurrens vara tillräcklig för att uppnå adekvat konkurrens. Det centrala är att privata producenter får kon- kurrera på helt likvärdiga villkor utan några öppna eller dolda etable- ringshinder. Upphandling genom anbudstävlingar bör tillämpas i långt större utsträckning än vad som hittills skett. En departementspromemoria (Ds 1992:121) med ett förslag till rättslig reglering av innebörd att viss verksamhet som bedrivs i egen regi skall utsättas för konkurrens, har 50 presenterats av Näringsdepartementet och remissbehandlas för när- varande. Ett förslag till ny konkurrenslagstiftning har nyligen antagits av riksdagen (prop. 1992/93:56, NU17, rskr. 144). Den nya konkurrens- lagen träder i kraft den 1 juli 1993. Lagen innebär att de materiella konkurrensreglerna har utformats med utgångspunkt i EG:s konkurrens- regler i Romfördraget och EES-avtalet. Den s.k. missbruksprincipen överges till förmån för den s.k. förbudsprincipen. Detta innebär att lagen innehåller uttryckliga förbud mot särskilt angivna typer av konkurrens- begränsningar. Överträdelse av förbuden kan medföra ekonomiska sanktioner på upp till 10 % av företagets årsomsättning. Lagen skall tillämpas av det nya Konkurrensverket och prövas ytterst av Marknads- domstolen. <h6>9.6 Privatisering av statligt ägda företag</h6> Under 1980-talet har det enskilda sparandet ökat bl.a. genom sparande i olika fonder, konvertibellån och aktieförsäljningar riktade till de anställda. Det är bra för vitaliteten i svensk ekonomi om många människor såsom ägare engagerar sig i hur det går för företagen, strävar efter att påverka deras utveckling samt bidrar till utbudet av riskvilligt kapital. Försäljningen av statliga företag tar därför sikte på att ge många människor möjligheter att spara i aktier och bli delägare i dessa företag. En utförsäljning av statliga tillgångar inbringar betydande belopp. För att inte minska statens förmögenhet bör dessa medel användas dels för infrastrukturinvesteringar, dels för att amortera statsskulden. Utförsäljningarna ger givetvis inte något utrymme för ökade offentliga utgifter utan innebär främst en ändrad sammansättning av statens förmögenhetsportfölj genom att aktier i statliga företag ersätts med andra tillgångar eller reducerad statsskuld. Privatiseringen ger dock ett samhällsekonomiskt överskott i form av effektivitetsvinster genom ökad konkurrens. I den mån dessa vinster tillfaller staten bör de användas for att reducera det strukturella underskottet och inte för att öka de offentliga utgifterna. Regeringens privatiseringsprogram inleddes sedan riksdagen i december 1991 bifallit regeringens proposition om privatisering av statligt ägda företag, m.m. (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10, rskr. 1991/92:92) och bemyndigat regeringen att sälja statens aktier i 35 helt eller delvis ägda bolag. I riksdagsbeslutet om nyteckning av aktier i Nordbanken (prop. 1991/92:21, bet. 1991/92:NU4, rskr. 1991/92:8) fick regeringen bemyndigande att sälja aktierna i banken. Arbetet med bolagisering av statlig verksamhet som en förberedelse för privatisering har fortsatt. Vid årsskiftet 1991/92 ombildades Statens Vattenfallsverk till Vattenfall AB. Den 1 juli 1992 överfördes verksam- heten vid Domänverket till aktiebolagsform, Domän AB. I maj 1992 har staten utfärdat och sålt köprätter avseende sitt innehav (42 %) i SSAB Svenskt Stål AB. Svenska folkets efterfrågan på SSAB- Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 51 paket blev mer än tre gånger större än efterfrågan. Även kvoten för institutionella placerare övertecknades kraftigt. I maj 1992 fullföljdes privatiseringen av Svalöf AB, som arbetar med växtförädling inom lantbruk och trädgård. I augusti 1992 sålde staten merparten av sitt aktieinnehav i Svensk Avfällskonvertering AB, Sakab, till WMI Sellbergs AB. Regeringens arbete med bolagisering och förberedelse för privatise- ring av ytterligare verksamheter pågår. Utförsäljning skall ske på kommersiella villkor. Tidpunkterna för fortsatta utförsäljningar kommer att väljas med hänsyn till marknadsmässiga bedömningar av möjlighet- erna till ägarspridning. <h6>9.7 Den nödvändiga infrastrukturen</h6> I regeringens ekonomiska politik spelar satsningar på infrastrukturen en viktig roll. Produktiva investeringar utgör en viktig länk mellan de stabiliseringspolitiska ansträngningarna och regeringens politik för en uthållig tillväxt. Förbättrade kommunikationer skapar förutsättningar för ökad produktivitet och konkurrenskraft i näringslivet. Den samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningen måste inta en fram- skjuten plats, när besluten om olika insatser fattas. Satsningarna på infrastrukturen måste koncentreras dit där de spelar störst roll för att avhjälpa flaskhalsar och komma hela landets näringsliv till godo. Sammanlagt har närmare 25 miljarder tillförts infrastrukturområdet via ökade anslag och tidigareläggningar av planerade investeringar genom beslut under 1991 och 1992. Större delen utgörs av planeringsramen för investeringar i trafikens infrastruktur. Av de ca 20 intecknade miljarderna har 45 % avsatts för jämvägsinvesteringar, 28 % för väginvesteringar och 27 % för storstadsöverenskommelser. Ytterligare ca 5 miljarder har avsatts för investeringar i produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder samt för underhåll av vägar och järnvägar. Av dessa satsningar beräknas en stor del, ca 65 %, fälla ut i form av investeringar till och med 1994. Under 1993 och 1994 beräknas den totala investeringsnivån i ekonomin vara ca 3 procentenheter högre än vad som skulle ha varit fallet utan dessa satsningar. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 52 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Diagram 9.1 Beslutade investeringar i infrastruktur 1991-1998<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-7.png" style="width:278pt;height:185pt;"/> Anm: Avgiftsfinansierade projekt ingår ej Källa: Kommunikationsdepartementet I syfte att åstadkomma en långsiktig hållbar finansiering för fortsatt utbyggnad av infrastrukturen, föreslås en övergång till lånefinansiering för investeringsanslag som gäller vägar och järnvägar. Förslaget medger ett fullföljande av påbörjade projekt samt en ytterligare ökning av investeringsnivån under 1990-talet. Under perioden innebär detta en låneram på 30 miljarder kronor, vilket innebär att nya projekt för ytterligare 20 miljarder kronor kan påböijas. <h6>9.8 Regional balans</h6> Den djupa lågkonjunkturen slår hårt mot redan tidigare utsatta delar av vårt land. En större delaktighet i den europeiska integrationen innebär ökade möjligheter för regional utveckling. Syftet med regionalpolitiken är att hela landet skall kunna dra nytta av fördelarna med en skärpt internationell konkurrens och en fri marknad. En central del i en ekonomisk politik för uthållig tillväxt är att tillvarata utvecklingsmöjligheterna i alla delar av landet, inte minst på landsbygden och de mindre orterna. Genom en kraftfull regionalpolitik skapas förutsättningar för att stimulera produktion och sysselsättning i regioner med underutnyttjande av resurser. Att ta till vara utvecklingskraften i de mindre företagen är därvid avgörande för att åstadkomma en regionalt spridd sysselsättning liksom satsningar på bättre infrastruktur, teknikspridning, god service och en bra miljö. På detta sätt kan också sådana överhettningsproblem i ekonomin som uppkom under senare delen av 1980-talet undvikas. 53 Regeringen föreslår mot denna bakgrund att 2,6 miljarder kronor Prop. 1992/93:100 anvisas för skilda insatser på det regionalpolitiska området, bl.a. Bilaga 1 möjliggörs en fortsatt kreditgivning från Norrlandsfonden och en i övrigt hög ambitionsnivå på regionalpolitiska området. <h6>9.9 Tillväxten - miljöpolitikens hävstång</h6> En god tillväxt skapar förutsättningarna för den miljövänliga utveckling, som i sin tur är ett av villkoren för att tillväxten skall bli uthållig. Det är när ekonomin växer som produktionsapparaten förnyas och miljövänliga teknologier snabbast kommer i bruk. Det är också tack vare de resurser som tillväxten skapar som ambitionerna kan höjas när det gäller miljöpolitiska ingripanden. Därför syftar regeringens politik till att vårda det ömsesidiga beroendet mellan tillväxt- och miljöpolitiken. Den ekonomiska utvecklingen skall präglas av hänsyn till miljön och naturresurserna. Miljöskulden får inte öka. För svensk del innebär det att särskilt stor vikt måste läggas på det internationella miljösamarbetet. De för Sverige svåraste miljöproblemen kan endast lösas i samarbete med andra länder. Regeringen har tillsatt en utredning med uppgift att ta fram förslag på hur Sverige tillsammans med andra länder gemensamt kan uppfylla inter- nationella miljökonventioner, främst klimatkonventionen men även beträffande svavel och andra gränsöverskridande föroreningar. Av sär- skild vikt att belysa är Sveriges möjligheter att få tillgodoräkna sig utsläppsminskningar vid åtgärder i andra länder, eftersom det i vissa fall kan vara den kostnadseffektivaste lösningen. Det är viktigt att miljöpolitikens alla medel koordineras på ett effektivt sätt. Samtidigt som användningen av ekonomiska styrmedel utökas, skall regleringarna tillåtas ge näringslivet ett större inslag av valfrihet och flexibilitet när det gäller åtgärderna. På regeringens uppdrag ser Naturvårdsverket över frågan om s.k. bubblor. För att hänsynen till miljön skall infogas i marknadsekonomins mekanismer och arbetet bli förebyggande arbetar regeringen målmedvetet för att öka inslagen av ekonomiska styrmedel och producentansvar. En kretsloppsanpassad samhällsutveckling kräver att producenterna tar sitt ansvar, men det kräver också att det individuella ansvaret ökar. Regeringen kommer under året att arbeta vidare med förslag på detta område. 10 Avslutning Missgreppen i den ekonomiska politiken under 1970- och 1980-talen har fört in Sverige i den svåraste ekonomiska krisen sedan andra världs- kriget. Arbetet med att lösa Sveriges ekonomiska problem är mödosamt och kommer att ta tid. Regeringens politik är en samlad strategi för att återupprätta tillväxten och pressa ned arbetslösheten i hela Sverige. Vi kan redan se flera 54 positiva utvecklingstendenser som visar att förutsättningarna för en god Prop. 1992/93:100 ekonomisk utveckling har stärkts.                                         Bilaga 1 Möjligheterna till en ny period av tillväxt, nyföretagande och tryggad sysselsättning finns inom räckhåll. De riktlinjer för den ekonomiska politiken som redovisas i denna budget innebär att dessa möjligheter till- varatas. 55 Statsbudgeten och särskilda frågor 1 Statsbudgetens och statens utveckling <h6>1.1 Statsbudgeten budgetåren 1992/93 och 1993/94</h6> 1.1.1 Beräkningsförutsättningar Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1992 redovisat en beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som RRV grundat sina beräkningar på framgår av tabell 1. De antaganden som görs om den ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa beräkningar. En sammanfattning av beräkningen bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 1.2. Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har beräkningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag nu räknar med något förändrade antaganden till grund för inkomst- beräkningen. Dessa återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning att avvika från RRV:s beräkningsförutsättningar. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen Procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992 RRV</td><td> Föredra- ganden</td><td> 1993 RRV</td><td> Föredra- ganden</td><td> 1994 RRV</td><td> Föredra- ganden</td></tr> <tr><td> Lönesumma</td><td> 0,9</td><td> 0.9</td><td> -0,7</td><td> -0,2</td><td> 2,1</td><td> 3,1</td></tr> <tr><td> Konsumentpriser,</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> årsgenomsnitt</td><td> 2,0</td><td> 2,3</td><td> 4,9</td><td> 5.1</td><td> 2,9</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion,</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> löpande priser</td><td> 0,2</td><td> 0,9</td><td> 1,2</td><td> 2,3</td><td> 3,0</td><td> 3,3</td></tr> </table> 1.1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1992/93 RRV:s senaste beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1992/93 utgörs av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 17 december 1992. Be- räkningarna av inkomsterna för budgetåret 1992/93 redovisas också i verkets inkomstberäkning. Inkomster I sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1992/93 beräknat inkomsterna till 379 751 milj.kr. Till följd av vad jag nyss anfört om lönesummans utveckling samt ny information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 1 162 milj. kr. Med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt regeringens proposition om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117, bet. FiUl, rskr. 134) vad beträffar arbetarskyddsavgift och sjukför- 56 säkringsavgift räknar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto Prop. 1992/93:100 med 438 milj. kr. och upp inkomsttiteln Inkomster av arbetsgivaravgifter Bilaga 1 riZZ arbetarskyddsverket och arbetsmiljöinstitutets verksamhet med 101 milj. kr. Till följd av ny information räknar jag ned inkomsttiteln Sjukför- säkringsavgift, netto med 89 milj. kr. Sammantaget räknar jag sålunda ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 527 milj. kr. I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveck- ling räknar jag upp inkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 1 100 milj.kr. Med anledning av vad jag nyss anfört angående löne- summans utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 75 milj. kr. Av samma anledning justerar jag även upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 17 milj. kr. Med anledning av en annan bedömning av den ekonomiska utveck- lingen räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 300 milj, kr., Jag räknar även ned inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 750 milj. kr. med anledning av de åtgärder på skatteområdet beträffande enskilda näringsidkare som statsrådet Lundgren senare idag kommer att presentera. Sammantaget räknar jag sålunda ned inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 450 milj. kr. Vidare räknar jag ned inkomsttiteln Energiskatt med 50 milj. kr. till följd av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93 FiUl, bet. 1992/93 SkU18, rskr. 158) avseende senareläggning av slopande av avdrag för allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar. Dessutom räknar jag ned samma inkomsttitel med 30 milj. kr. till följd av regeringens proposition om skatt på dieselolja m.m. (prop. 1992/93: 124, bet. 1992/93 SkU13, rskr. 147) avseende miljöklasser för tunga fordon. Sammantaget räknar jag således ned inkomsttiteln Energiskatt med 80 milj. kr. Till följd av ny information räknar jag upp inkomsttiteln Räntor på energisparlån med 3 milj. kr. Slutligen justerar jag upp inkomsttiteln Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande med 76 milj, kr. med anledning av en annan bedömning av den ekonomiska utveck- lingen. Sammantaget medför mina justeringar en beräknad ökning av inkom- sterna med 1 477 milj. kr. jämfört med RRV:s beräkning. Ändringarna framgår av tabell 2. 57 Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1992/93 Tusental kronor Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td></td><td> RRVs beräkning</td><td> Förändring enligt före- draganden</td></tr> <tr><td> 1111 Fysiska personers inkomstskatt</td><td> 7 168 000</td><td> + 1 162 000</td></tr> <tr><td> 1121 Juridiska personers inkomstskatt</td><td> 18 918 000</td><td> - 450 000</td></tr> <tr><td> 1211 Folkpensionsavgift</td><td> 43 865 000</td><td> + 75 000</td></tr> <tr><td> 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto</td><td> 117 000</td><td> - 527 000</td></tr> <tr><td> 1251 Övriga socialavgifter, netto</td><td> 7 354 000</td><td> + 17 000</td></tr> <tr><td> 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> arbetarskyddsverkets och arbetsmiljö-</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> institutets verksamhet</td><td> 315 000</td><td> + 101 000</td></tr> <tr><td> 1411 Mervärdeskatt</td><td> 115 500 000</td><td> + 1 100 000</td></tr> <tr><td> 1428 Energiskatt</td><td> 13 325 000</td><td> - 80 000</td></tr> <tr><td> 2332 Ränteinkomster på lån för</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> bostadsbyggande</td><td> 4 830 000</td><td> + 76 000</td></tr> <tr><td> 2351 Räntor på energisparlån</td><td> 212 700</td><td> + 3 300</td></tr> <tr><td> Summa inkomster</td><td> 379 750 702</td><td></td></tr> <tr><td> Summa förändringar enligt föredraganden</td><td></td><td> + 1 477 300</td></tr> </table> RRV:s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida. Sammantaget medför justeringarna av RRVs beräkningar att jag beräknar inkomsterna för budgetåret 1992/93 till 381 228 milj.kr. Utgifter I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 482 160 milj.kr. RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 574 792 milj.kr. RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden m.m. till 78 miljarder kronor. Med anledning av ett förändrat budget- och ränteläge samt ny information angående valutaförluster sedan RRV:s prognos publicerades beräknar jag ränteutgifterna förbudgetåret 1992/93 till 83 miljarder kr. Täbell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1992/93 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> Beräkning till grund för stats- budgeten</td><td> Nuvarande beräkning</td></tr> <tr><td> Räntor på lån i svenska kronor</td><td> 64,0</td><td> 60,5</td></tr> <tr><td> Räntor på lån i utländsk valuta</td><td> 5.1</td><td> 16,8</td></tr> <tr><td> Valutaförluster, netto</td><td> - 0,1</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 69,0</td><td> 83,0</td></tr> </table> Med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt regeringens proposition om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117, bet. FiUl, rskr. 134) om arbetarskyddsavgiften räknar jag ned anslaget Bidrag till arbets- 58 miljöfond med 267 milj. kr. Efter samråd med chefen för Justitie- Prop. 1992/93:100 departementet räknar jag ned anslaget Lokala polisorganisationen med Bilaga 1 250 milj. kr. som en följd av att åtgärder kommer att vidtas för att minska belastningen på detta anslag. Vidare räknar jag ned anslaget Bidrag till sjukförsäkringar med 66 milj. kr. med anledning av ny information. Slutligen räknar jag upp utgifterna med 1 307 milj. kr. med anledning av regeringens förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 (prop. 1992/93:105). Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna på reserva- tionsanslag under innevarande budgetår att minska med 6 523 milj.kr. och uppgå till 29 338 milj.kr. Bedömningen är självfallet osäker men jag accepterar tills vidare RRVs beräkning som baseras på uppgifter från de ansvariga myndigheterna. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslags- behållningarna mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1991/92 och 1992/93 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td> Huvudtitel</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Utrikesdepartementet</td><td> 8,1</td><td> 8,1</td></tr> <tr><td> Kommunikationsdepartementet</td><td> 16,4</td><td> 10,7</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadsdepartementet</td><td> 3,7</td><td> 4,1</td></tr> <tr><td> Näringsdepartementet</td><td> 1,9</td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> Övriga huvudtitlar</td><td> 5,8</td><td> 4,9</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 35,9</td><td> 29,3</td></tr> </table> Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar upp 16 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 15 miljarder kr. Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1992/93 till 579 516 milj. kr. Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1992/93 Milj. kr. <table border="1"> <tr><td></td><td> Statsbudget</td><td> RRV</td><td> Föredraganden</td></tr> <tr><td> Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor</td><td> 425 660</td><td> 474 269</td><td> 474 993</td></tr> <tr><td> Statsskuldräntor</td><td> 69 000</td><td> 78 000</td><td> 83 000</td></tr> <tr><td> Förändring i anslagsbehållningar</td><td> 4 500</td><td> 6 523</td><td> 6 523</td></tr> <tr><td> Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto</td><td> -17 000</td><td> 16 000</td><td> 15 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 482 160</td><td> 574 792</td><td> 579 516</td></tr> </table> 59 1.1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1993/94 Inkomster RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 344 711 milj.kr. för budgetåret 1993/94. De skillnader i antaganden om pris- och löne- utveckling som jag nyss redovisat samt vissa förändringar som förs fram i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRV:s beräkningar som jag därmed funnit nödvändiga. Till följd av vad jag anfört om den ekonomiska utvecklingen samt ny information räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 3 066 milj. kr. I och med upprättandet av den nya inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift för jag de medel RRV har beräknat att den allmänna sjukvårdsavgiften skall inbringa, dvs. 4 721 milj. kr. från inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt till inkomsttiteln Allmän sjukförsäkringsavgift. Jag justerar även ned inkomsttiteln Fysiska personers skatt med 100 milj. kr. med anledning av regeringens proposition om vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst (prop. 1992/93:127, bet. 1992/93:SkU 14, rskr. 148) med avseende på bil- avdraget. Sammantaget räknar jag sålunda ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 1 755 milj. kr. Till följd av vad jag nyss anfört angående den privata konsumtionens utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Mervärdeskatt med 2 100 milj, kr. Med anledning av att jag gör en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomst- skatt med 538 milj. kr. Samtidigt justerar jag ned samma inkomsttitel med 430 milj. kr. med anledning av vad statsrådet Lundgren senare idag kommer att anföra angående åtgärder på skatteområdet som rör enskilda näringsidkare. Sammantaget justerar jag således upp inkomsttiteln Juridiska personers inkomstskatt med 108 milj. kr. Till följd av att jag gör en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen räknar jag upp inkomsttiteln Avskattning företagens reserver med 100 milj. kr. Vidare justerar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkrings- avgift, netto med 1 074 milj. kr. och justerar upp inkomsttiteln Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verksamhet med 248 milj. kr. med anledning av regerings proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50) samt regeringens proposition om lönegarantifonden m.m. (prop. 1992/93:117, bet. FiUl, rskr. 134) vad beträffar arbetarskyddsavgift och sjukför- säkringsavgift. Med anledning av lönesummans utveckling räknar jag upp Sjukförsäkringsavgift, netto med 111 milj. kr. Till följd av det förslag som chefen för socialdepartementet senare idag kommer att framföra beträffande bruttobudgetering av försäkringskassornas administration räknar jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 3 808 milj, kr. Sammantaget räkar jag sålunda upp inkomsttiteln Sjukförsäkrings- avgift, netto med 2 845 milj. kr. I enlighet med vad jag anfört om lönesummans utveckling räknar jag upp inkomsttiteln Folkpensionsavgift Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 60 med 336 milj. kr. och inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 74 Prop. 1992/93:100 milj. kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto Bilaga 1 med 1 658 milj. kr. med anledning av att chefen för arbets- marknadsdepartementet beräknar att antalet personer som genomgår arbetsmarknadsutbildning med bibehållen arbetslöshetsersättning kommer att öka. Sammantaget justerar jag således upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med 1 732 milj. kr. Med anledning av vad chefen för näringsdepartementet senare idag kommer att föreslå angående slopad överföring från allmän energiskatt räknar jag upp inkomsttiteln Energiskatt med 72 miljoner kronor. Dessutom räknar jag ned inkomsttiteln Energiskatt med 50 milj. kr. till följd av regeringens proposition om åtgärder för att stärka den svenska ekonomin (prop. 1992/93:50 bet. 1992/93 FiUl, bet. 1992/93 SkU18, rskr. 158) med anledning av senareläggning av slopande av avdrag för allmän energiskatt på det bränsle som åtgår för värmeproduktion i kraftvärmeanläggningar. Sammantaget räknar jag sålunda upp inkomst- titeln Energiskatt med 22 milj. kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Expeditions- och ansöknings- avgifter med 47 milj. kr. med anledning av vad chefen för utbildnings- departementet senare idag kommer att anföra angående uppläggnings- kostnad för studielån. Jag räknar även upp inkomsttiteln Avgifter vid kronofogdemyndigheterna med anledning av bruttobudgetering av avgiftsfinansierad verksamhet och breddning av avgiftsunderlaget med 905 milj. kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Övriga offentlig- rättsliga avgifter med 572 milj. kr. med anledning av bruttobudgetering av avgiftsfinansierad verksamhet. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Avgifter för finansinspektionens verksamhet med 7 milj. kr. Med anledning av mitt förslag om övergång till lån i riksgäldskontoret som jag senare idag kommer att redovisa i avsnitt 2.4 räknar jag upp dels inkomsttiteln Uppdragsrnyndigheters m.fl. komplementkostnader med 118 milj. kr. dels inkomsttiteln Avskrivningar på ADB-utrustning med 1 283 milj. kr. Till följd av vad chefen för utbildningsdepartementet senare idag kommer att redovisa angående förbättrad återkravsverksamhet för studielån tillför jag inkomsttiteln Återbetalning av studiemedel 20 milj, kr. Vidare räknar jag upp inkomsttiteln Avgifter för statliga garantier med 156 milj. kr. med anledning av vad jag senare idag kommer att redogöra för avseende avgifter för statliga garantier. Jag justerar upp inkomsttiteln Räntor på energilån med 3 milj. kr. till följd av ny information. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Ränte- inkomster på lån för bostadsbyggande pga en annan bedömning av den ekonomiska utvecklingen med 72 milj. kr. Sammanlagt innebär avvikelserna från RRV:s beräkningar en upp- skrivning av inkomsterna för budgetåret 1993/94 med 13 641 milj. kr. Jag beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94 till 358 352 milj. kr. Förändringarna i förhållande till RRV:s beräkningar framgår av tabell 6. 61 Tabell 6. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1993/94 Tusental kronor Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td></td><td> RRVs beräkning</td><td> Förändring enligt före- draganden</td></tr> <tr><td> Inkomsttitel</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1111 Fysiska personers inkomstskatt</td><td> 14 197 000</td><td> - 1 755 000</td></tr> <tr><td> 1121 Juridiska personers inkomstskatt</td><td> 17 040 000</td><td> + 108 000</td></tr> <tr><td> 1122 Avskattning av företagens reserver</td><td> 4 043 000</td><td> + 100 000</td></tr> <tr><td> 1211 Folkpensionsavgift</td><td> 38 876 000</td><td> + 336 000</td></tr> <tr><td> 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto</td><td> 8 364 000</td><td> + 2 845 000</td></tr> <tr><td> 1251 Övriga socialavgifter, netto</td><td> - 223 000</td><td> + 1 732 000</td></tr> <tr><td> 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift</td><td> 0</td><td> + 4 721 000</td></tr> <tr><td> 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> arbetarskyddsverkets och arbetsmiljö-</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> institutets verksamhet</td><td> 28 000</td><td> + 248 000</td></tr> <tr><td> 1411 Mervärdeskatt</td><td> 114 400 000</td><td> + 2 100 000</td></tr> <tr><td> 1428 Energiskatt</td><td> 17 015 000</td><td> + 22 000</td></tr> <tr><td> 1471 Tullmedel</td><td> 5 185 000</td><td> + 115</td></tr> <tr><td> 2332 Ränteinkomster på lån för bostads-</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> byggande</td><td> 3 957 000</td><td> + 72 000</td></tr> <tr><td> 2351 Räntor på energisparlån</td><td> 162 700</td><td> + 3 300</td></tr> <tr><td> 2511 Expeditions-och ansöknings-</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> avgifter</td><td> 1 135 538</td><td> + 47 000</td></tr> <tr><td> 2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna</td><td> 0</td><td> + 905 000</td></tr> <tr><td> 2535 Avgifter för statliga garantier</td><td> 26 909</td><td> + 156 000</td></tr> <tr><td> 2548 Avgifter för finansinspektionens</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> verksamhet</td><td> 100 000</td><td> + 7 000</td></tr> <tr><td> 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter</td><td> 0</td><td> + 572 365</td></tr> <tr><td> 4313 Återbetalning av studiemedel</td><td> 2 586 000</td><td> + 20 000</td></tr> <tr><td> 5131 Uppdragsrnyndigheters m.fl.</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> komplementkostnader</td><td> 50 000</td><td> + 117 760</td></tr> <tr><td> 5143 Avskrivningar på ADB-utrustning</td><td> 1 066 000</td><td> + 1 283 374</td></tr> <tr><td> Summa inkomster</td><td> 344 710 598</td><td></td></tr> <tr><td> Summa förändringar enligt föredraganden</td><td></td><td> + 13 640 914</td></tr> </table> Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budget- året 1993/94 (tabell 7). 62 Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp Förslag 1261 Allmän sjukförsäkringsavgift 1281 Allmän löneavgift 1431  Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk 1432  Kassettskatt 1433  Skatt på videobandspelare 1441 V & S Vin & Sprit AB:s inlevererade överskott 1482 Tillfällig regional investeringsskatt 1511 Avräkningsskatt 2115 Affärsverket FFV:s inlevererade överskott 2117 Domänverkets inlevererade överskott 2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskontorets garanti- verksamhet 2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens överskott 2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet 2311 Räntor på lokaliseringslån 2317 Ränteinkomster på luftfartslån 2324  Räntor på televerkets statslån 2325  Räntor på Postverkets statslån 2326  Räntor på affärsverket FFV:s statslån 2395  Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken 2396  Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet 2512 Tillsynsavgifter 2531  Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register 2532  Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 2541 Avgifter vid Tullverket 2546  Avgifter för registrering av fritidsbåtar 2547  Avgifter för Telestyrelsens verksamhet 2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium 2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet 2626 Inkomster vid Banverket 3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner 4111 Återbetalning av lokaliseringslån 4132 Återbetalning av luftfartslån 4211 Återbetalning av lån till egnahem 4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer 4514 Återbetalning av lån för studiekårslokaler 5311 Avgifter för företagshälsovård Ny inkomsttitel Upphör Namnändring Upphör Upphör Upphör Upphört Upphör Upphört Upphör Namnändring Upphört Namnändring Upphör Upphört Upphör Namnändring Upphört Namnändring Upphör Upphör Namnändring Namnändring Namnändring Upphört Namnändring Upphört Upphört Namnändring Upphört Upphör Upphört Upphört Namnändring Namnändring Upphör Utgifter I förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 uppgår utgifterna sammanlagt till 520 698 milj.kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor svarar då för 415 198 milj.kr. Anslagsbehållningarna på reservationsanslag beräknas minska med 4 500 milj.kr. under budgetåret 1993/94. I syfte att förslaget till statsbudget skall visa en realistisk budgetbelast- ning förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Denna beräknas till 6 miljarder kr. Vid beräkningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och in- komstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i budgeten. 5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 63 Riksdagen har begärt att regeringen bör pröva huruvida denna post borde redovisas brutto. Det kan enligt min mening finnas skäl att göra en tydligare redovisning när mycket stora förändringar förväntas ske avseende inkomster och hur dessa beräknas i tillkommande utgiftsbehov. Något sådant förhållande föreligger inte för närvarande. Jag beräknar därför posten tillkommande utgiftsbehov netto. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1993/94 Milj.kr. Förslag till statsbudget Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor Statsskuldräntor Förändring av anslagsbehållningar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto 415 198 95 000 4 500 6 000 Summa 520 698 1.1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1992/93 och 1993/94 Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget till statsbudget för budgetåret 1993/94 såsom framgår av tabell 9 och tabell 10. Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 198,3 miljarder kronor för 1992/93 och till 162,3 miljarder kronor för 1993/94. Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1991/92-1993/94 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td rowspan="3"></td><td colspan="4"> 1991/92 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td rowspan="2"> Utfall</td><td rowspan="2"> Stats- budget</td><td colspan="2"> Beräknat utfall</td><td rowspan="2"> Förslag till statsbudget</td></tr> <tr><td> enligt RRV</td><td> enligt föredra- ganden</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 397.7</td><td> 382,0</td><td> 379,8</td><td> 381,2</td><td> 358,4</td></tr> <tr><td> Utgifter exkl. statsskuldräntor</td><td> 418,5</td><td> 413,2</td><td> 496,8</td><td> 496,5</td><td> 425,7</td></tr> <tr><td> Statsskuldräntor</td><td> 60,0</td><td> 69,0</td><td> 78,0</td><td> 83,0</td><td> 95,0</td></tr> <tr><td> Saldo</td><td> - 80,8</td><td> - 100,2 -</td><td> 195,0</td><td> - 198,3</td><td> - 162,3</td></tr> </table> 64 un t- (N OO Os un O un<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-8.png" style="width:216pt;height:61pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-9.png" style="width:12pt;height:129pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-10.png" style="width:12pt;height:72pt;"/> > cö<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-11.png" style="width:16pt;height:130pt;"/> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Tabell 10. Förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-12.png" style="width:217pt;height:15pt;"/> <table border="1"> <tr><td> un r-</td><td> Q <O tT</td><td> rq</td><td></td><td> »n</td></tr> <tr><td></td><td> Q Os cn</td><td></td><td> \o</td><td> r*</td></tr> <tr><td> KO OS</td><td> O OO O</td><td></td><td> r*</td><td></td></tr> <tr><td> KO (N</td><td rowspan="2"> ~38</td><td></td><td> so</td><td> 00</td></tr> <tr><td> Os os</td><td></td><td></td><td> os</td></tr> <tr><td> un os</td><td></td><td> r*n</td><td> f*5</td><td> so</td></tr> <tr><td> c4 r-</td><td> s©</td><td> 00</td><td></td><td> o</td></tr> <tr><td> C-4 (N</td><td></td><td></td><td> so</td><td> rq</td></tr> <tr><td> <*■)</td><td></td><td> c*n</td><td></td><td></td></tr> </table> J2 3 <75<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-13.png" style="width:30pt;height:42pt;"/> 65 1.1.5 Statsbudgetens utgifter fördelade på ändamål och realekonomiska kategorier budgetåret 1993/94 Utgifterna för den statliga konsumtionen utgör drygt en femtedel av statsbudgetens utgifter. Dessa består av löner och andra utgifter för framför allt statlig förvaltning, försvaret och högskolan. Investeringarnas andel av de totala utgifterna på statsbudgeten uppgår till ca 2 procent. De största investeringarna som finansieras över statsbudgeten avser investeringar i infrastruktur. Transfereringarnas andel av statsutgifterna uppgår till ca 60 procent. Transrereringarna utgörs av hushållstransfereringar, transfereringar till utlandet samt transfereringar till företag m.m. Drygt hälften av trans- fereringarna går till hushållen. De största posterna är utgifter för pensioner, sjuk- och föräldraförsäkring, barnbidrag samt arbetsskade- ersättningar. De statliga transfereringarna till kommunerna utgörs främst av utjäm- ningsbidrag till kommunerna och skatteutjämningsbidrag till landstingen. Transfereringarna till utlandet består huvudsakligen av utvecklings- bistånd. Biståndet uppgår till ca 0,9 procent av bruttonationalinkomsten (BNI). Transfereringar till företag inkluderar överföringar till såväl privata som statliga företag. Här ingår även räntebidrag till bostäder samt bidrag för omställning av jordbruket. Statsskuldräntorna beräknas uppgå till 95 miljarder kronor 1993/94 och utgör därmed drygt 16 procent av statsbudgetens utgifter. Diagram 1. Realekonomisk fördelning av statsbudgetens utgifter Prop. 1992/93:100 Bilaga 1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-14.png" style="width:225pt;height:156pt;"/> I tabell 11 visas budgetförslagets utgifter fördelade på olika ändamål. Av tabellen framgår att den största enskilda posten i budgeten är statsskuldräntorna. Knappt 90 miljarder kronor avser utgifter för pensioner, åldrings- och handikappomsorg. Vidare utgör allmänna bidrag 66 mellan stat och kommuner ca 50 miljarder kronor. I denna utgiftspost Prop. 1992/93:100 ingår det statliga utjämningsbidraget till kommunerna samt skatteut- Bilaga 1 jämningsbidraget till landstingen. Stöd till barnfamiljer utgörs främst av utgifter för föräldraförsäkring och barnbidrag. Inkomsttrygghet vid sjukdom utgörs främst av utgifter för sjuk- och arbetsskadeförsäkring. I utgiftsposten bostadsförsörjning ingår bl.a. räntebidrag och bostads- bidrag. Tabell 11. Ändamålsfördelning av statsbudgetens utgifter Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> Belopp</td><td> Andel i procent</td></tr> <tr><td> Pensioner, åldrings- och handikappomsorg</td><td> 87,5</td><td> 15,0</td></tr> <tr><td> Allmänna bidrag mellan stat och kommuner</td><td> 48,6</td><td> 8,4</td></tr> <tr><td> Stöd till barnfamiljer</td><td> 40,8</td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> Inkomsttrygghet vid sjukdom</td><td> 43,0</td><td> 7,4</td></tr> <tr><td> Försvar</td><td> 40,2</td><td> 6,9</td></tr> <tr><td> Bostadsförsörjning</td><td> 41,3</td><td> 7,1</td></tr> <tr><td> Utbildning och forskning</td><td> 32,9</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Åtgärder inom arbetsmarknadsområdet</td><td> 32,7</td><td> 5,6</td></tr> <tr><td> Samhällsskydd och rättsskipning</td><td> 23,0</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Infrastruktur</td><td> 17,5</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Internationellt ekonomiskt bistånd</td><td> 12,4</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Näringslivsändamål</td><td> 10,7</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Fritidsverksamhet och kultur</td><td> 4,6</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Allmän miljö- och naturvård</td><td> 1,4</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Statsskuldräntor</td><td> 95,0</td><td> 16,3</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 49,9</td><td> 8,6</td></tr> <tr><td> Summa1</td><td> 581.5</td><td> 100,0</td></tr> </table> 1 Inklusive tillkommande utgiftsbehov. <h6>1.2 Underliggande budgetutveckling</h6> Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller sammanhänger med förändringar i redovisningsprinciperna. Som bas används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1993/94. Detta innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte kan jämföras med den i ett tidigare. Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär effekt. Trots att avgränsningama i det enskilda fallet inte är helt självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de extraordinära effekterna uteslutits, så att statsbudgetens underliggande utveckling klargörs. På inkomstsidan har bl.a. följande effekter betraktats som extra- ordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot: —  vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter —  tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten 67 inkomster från sjukförsäkringsfonden, delpensionsfonden och arbets- Prop. 1992/93:100 miljöfonden                                                       Bilaga 1 På utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot: —  valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån —  kapitaltillskott till Nordbanken och Industrikredit —  engångsvisa besparingar Tabell 12 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden 1991/92-1993/94. Tabell 12. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1991/92-1993/94 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Underliggande budgetsaldo</td><td> - 91,3</td><td> - 173,2</td><td> - 163,9</td></tr> <tr><td> Som andel av BNP</td><td> - 6,4%</td><td> - 12,1%</td><td> - 11,2%</td></tr> </table> <h6>1.3 Lånebehov och statsskuld</h6> Statens budgetsaldo utgör den viktigaste orsaken till statsskuldens förändring och storlek. Förhållandet är emellertid inte så enkelt som att statsskulden enbart är lika med de ackumulerade budgetunderskotten och att statsskuldförändringen under en tidsperiod är lika med budgetunder- skottet under samma tidsperiod. Statsskuldförändringen under en given tidsperiod är i stället lika med det totala, utifrån kommande lånebehov som staten har att finansiera samt effekterna av de tillfälliga bokföringstransaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret vidtar och som påverkar statsskuldens storlek. Riksgäldskontoret har till uppgift att låna för att finansiera utgifter som beslutats av riksdagen och som inte täcks av statsinkomster. Budgetunder- skottet utgör den viktigaste beståndsdelen i detta lånebehov (tabell 12). Det är emellertid inte det redovisade budgetutfallet baserat på inkomst/ut- giftsmässiga principer som är relevant i det här sammanhanget, utan i stället dess kassamässiga motsvarighet som är utfallet på statsverkets checkräkning i riksbanken. I tabellen är skillnaden mellan redovisat budgetutfall och rörelserna på statsverkets checkräkning angivet som kassamässiga korrigeringar. Dessa korrigeringar kan i allmänhet endast göras i efterhand när utfallen är kända. I prognosperspektivet antas att de kassamässiga flödena är lika med budgetsaldot. Med anledning av ökad arbetslöshet, beroende på försämrat konjunkturläge, har underskott i arbetsmarknadsfonden uppstått vilket medför upplåningsbehov. Detta upp- låningsbehov beräknas till 12,7 mdr för budgetåret 1992/93 och 27,6 mdr 68 för budgetåret 1993/94. På grund av det försämrade konjunkturläget har Prop. 1992/93:100 även underskott uppstått i lönegarantifonden. I detta fall sammanhänger Bilaga 1 underskottet med ökat antal konkurser. Det beräknade upplåningsbehovet uppgår till 3,3 mdr 1992/93 och 3,6 mdr 1993/94. Riksgäldkontoret har en omfattande utlåning till affärsverk och myndigheter, bl.a. till CSN för studielån. Riksgäldskontorets utlåning påverkar inte budgeten men väl statens lånebehov. Statsskuldens förändring påverkas därutöver av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgäldskontoret gör. Dessa transaktioner, eller skulddispositioner, är ofta betingade av tidsförskjutningar mellan de kassamässiga betalningar statsskulden ger upphov till och redovisningen av dessa. Som exempel kan nämnas utbetalningar och regleringar av förskott för inlösen av obligationer och premieobligationsvinster. Valutaomvärderingar utgör en annan betydelsefull del av skulddisposi- tionerna. Valutaskulden värderas löpande till aktuella valutakurser samtidigt som avräkningen mot statsbudgeten enbart avser de realiserade valutadifferensema. Redovisningen av uppköpta obligationer sker däremot på ett sätt som inte påverkar statsskuldens förändring. Prognosen för skulddispositionerna innehåller enbart beräknade realiseringar av valutadifferenser. Dessa utgör en del av förändringarna på valutaomvär- deringskontot. De övriga skulddispositionerna kan inte prognostiseras. Med anledning av att den svenska kronan depricierats så ökar valuta- skulden. Detta återspeglas i beräkningen av skulddispositioner. Tabell 13. Lånebehov och statsskuld Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Budgetunderskott</td><td> 80,8</td><td> 198,3</td><td> 162,3</td></tr> <tr><td> Kassamässiga korrigeringar</td><td> - 6,3</td><td> -</td><td></td></tr> <tr><td> Avskrivning av Vattenfalls statslån</td><td> - 17,2</td><td></td><td> -</td></tr> <tr><td> Utlåning</td><td> 31,4</td><td> 12,0</td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> Finansiering av underskott i Arbetsmarknadsfonden</td><td> -</td><td> 12,7</td><td> 27,6</td></tr> <tr><td> Finansiering av underskott i Lönegarantifonden</td><td></td><td> 3,3</td><td> 3,6</td></tr> <tr><td> Infrastrukturinvesteringar</td><td></td><td> -</td><td> 4,8</td></tr> <tr><td> Lån till Sparbanken Första</td><td></td><td> 3,8</td><td> -</td></tr> <tr><td> Lånebehov</td><td> 88,7</td><td> 230,1</td><td> 205,3</td></tr> <tr><td> Skulddispositioner</td><td> - 4,4</td><td> 30,0</td><td> - 7,2</td></tr> <tr><td> Statsskuldförändring</td><td> 84,3</td><td> 260,1</td><td> 198,1</td></tr> <tr><td> Statsskuld vid utgången av resp, budgetår</td><td> 711,0</td><td> 971,1</td><td> 1 169,2</td></tr> </table> Anm: Inbetalning markeras med minustecken. 69 <h6>1.4 Strukturellt saldo i statsbudgeten                         Prop. 1992/93:100</h6> Bilaga 1 Statsbudgetens saldo analyseras i detta avsnitt i en strukturell och en konjunkturell del. Avsikten är att visa hur stor del av budgetsaldot i statsbudgeten som skulle varit kvar budgetåret 1993/94 om konjunkturen då återtagit en mer normal nivå. En beräkning av underskottet i den konsoliderade offentliga sektorn särredovisas i den preliminära national- budgeten. Där framgår att detta underskott är betydligt mindre än i ststabudgeten framför allt beroende på AP-fondens överskott. Det finns olika metoder för att beräkna statsbudgetens strukturella saldo. De olika metoderna innefattar bedömningar som i sin tur påverkar resultatet. I följande avsnitt har en beräkning gjorts utifrån mikronivå, dvs. utifrån statsbudgetens enskilda anslag och inkomsttitlar. Med samma utgångspunkter och antaganden om den ekonomiska utvecklingen, men med en makroansats, har ytterliggare en beräkning av det strukturella saldot gjorts. Den beräkningen presenteras i den preliminära national- budgeten. Beräkningarna har gjorts med utgångspunkt från 1991 som antas vara ett år med normalt kapacitetsutnyttjande med avseende på arbetslöshet och BNP-nivå. Utgående från detta år antas sedan en BNP-tillväxt på 2% årligen, vilket är i enlighet med bedömningen av den långsiktiga tillväxt- potentialen. Definitionsmässigt innebär det att underskottet år 1991 i sin helhet var strukturellt. Från år 1991 har sedan en uppräkning gjorts av de olika inkomsterna och utgifterna i takt med en konjunktumeutral utveckling. Ökningstakten för priser, timlön och räntor skiljer sig dock inte, enligt den valda metoden, från den faktiska. Utöver detta har även de regelbeslut som ligger till grund för budgetförslaget beaktats. Skillnaden mellan det faktiska, redovisade saldot för budgetår 1993/94 och det beräknade strukturella saldot visar den konjunkturmässiga delen av underskottet. De antaganden som används för hur ekonomin skulle ha utvecklats med normal konjunktur är följande: —  BNP-tillväxten 1992-1994 sätts till 2,0% per år. —  Arbetslösheten såväl som de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna hålls på 1991 års nivå (realt). —  Arbetskraftsutbudet samt produktivitetsökningen sätts i enlighet med de långsiktiga bedömningar som gjorts i bl.a. LK-kalkylen 1992. Dessa bygger på befolkningsutveckling, långsiktig teknikutveckling etc. —  För offentlig konsumtion används de faktiska prognoserna. Det- samma gäller för bostadsinvesteringar samt investeringar i offentliga myndigheter. —  Övriga försörjningsbalanskomponenter ökar i volym så att tillväxten blir 2% per år. —  De faktiska prognoserna för pris- och löneutvecklingen används. Detta gäller också för ränteprognosema. 70 — Statsskuldräntorna hålls på den faktiska nivån. Avsikten är att tala om hur mycket av det redovisade saldot 1993/94 som är strukturellt betingat och statsskulden är ju given av den faktiska utvecklingen. Om det inte varit lågkonjunktur skulle underskottet för budgetår 1993/94 bli ca 54 miljarder kronor lägre än vad som beräknas i budget- förslaget. Det underskott som ändå kvarstår på ca 108 miljarder kronor är därmed att betrakta som strukturellt. För att eliminera detta underskott krävs strukturella åtgärder i form av förändrade regelsystem och omprioritering av olika verksamheter. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Tabell 14. Strukturellt saldo för statsbudgeten budgetåret 1993/94 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td> Redovisat saldo</td><td> 162</td></tr> <tr><td> Konjunkturell inkomstjustering</td><td> 38</td></tr> <tr><td> Konjunkturell utgiftsjustering</td><td> 18</td></tr> <tr><td> Justering för engångsinkomster</td><td> -9</td></tr> <tr><td> Justering för engångsutgifter</td><td> 7</td></tr> <tr><td> Strukturellt saldo</td><td> -108</td></tr> </table> Tabell 15. Redovisade inkomster och utgifter enligt budgetförslaget för 1993/94 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> Budget- förslaget</td><td> Strukturell beräkning</td><td> Saldoeffekter</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 358</td><td> 396</td><td> 38</td></tr> <tr><td> Justering för engångsinkomster</td><td> -</td><td> -9</td><td> -9</td></tr> <tr><td> Utgifter exkl. statsskuldräntor</td><td> 425</td><td> 407</td><td> 18</td></tr> <tr><td> Statsskuldräntor</td><td> 95</td><td> 95</td><td> -</td></tr> <tr><td> Justering för engångsutgifter</td><td> -</td><td> 7</td><td> 7</td></tr> <tr><td> Budgetsaldo</td><td> -162</td><td> -108</td><td> 54</td></tr> <tr><td> Tillfälliga utgifter (Ej konjunkturberoende)</td><td> 10</td><td> 10</td><td></td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande: Arbetsmarknadsfonden, netto</td><td> -28</td><td> -4</td><td> 24</td></tr> <tr><td> Lönegarantifonden</td><td> -4</td><td> -</td><td> 4</td></tr> </table> Statsbudgetens inkomster minskar med automatik med den lägre tillväxten i ett sämre konjunkturläge. Utgifterna förändras till viss del med automatik, men huvudsakligen är det nya beslut som ligger bakom utgiftsökningarna i en lågkonjunktur. De största skillnaderna mellan ett normalkonjunkturår och det faktiska budgetförslaget, dvs. om det inte vore lågkonjunktur, är följande: Både inkomst- och utgiftssidan har korrigerats för den större löne- summan i normalkonjunkunkturantagandena. Störst effekt får detta för statens inkomster där det bl.a. innebär att inkomstskatten från privat- personer ökar med 10 miljarder kronor bl.a. beroende på omläggningen av kommunalskattesystemet. Fr.o.m. 1995 träder det nya systemet i 71 kraft, vilket kommer att påverka beräkningen för senare år. Inkomster av Prop. 1992/93:100 sociala avgifter blir högre då även dessa är beroende av lönesumman. Bilaga 1 Företagen skulle gå bättre vid en normalkonjunktur och betala ca 2 miljarder kronor mer i inkomstskatt. Den privata konsumtionsvolymen har justerats upp i normalkonjunktur- bilden, vilket påverkar inkomstsidan genom ökade inkomster av mervärdeskatt och övriga indirekta skatter. Detta förbättrar budgetsaldot med 20 miljarder kronor. Totalt ger inkomstsidan en positiv saldoeffekt på 38 miljarder kronor. De största justeringarna på utgiftssidan, dvs. de utgifter som enligt beräkningen är konjunkturberoende, görs för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och infrastrukturåtgärder. Utgifterna för arbetsmarknads- politiska åtgärder korrigeras över statsbudgeten med 17 miljarder kronor till följd av den lägre arbetslösheten i en normalkonjunktur. För infrastrukturinvesteringar har 1-2 miljarder kronor tillkommit för att skapa ökade sysselsättningseffekter och tillhör därmed den konjunktur- känsliga delen av saldot. De minskade utgifterna ger totalt en positiv saldoeffekt på 18 miljarder kronor. En justering för engångsinkomster och engångsutgifter på 9 miljarder respektive 7 miljarder kronor, har gjorts då dessa endast uppkommer budgetåret 1993/94. Engångsinkomstema består bl.a. av avskattning. Engångsutgiftema består till största del av valutaförluster för statsskulden till följd av frisläppandet av kronan. Arbetsmarknadsfondens utbetalningar beräknas minska med omkring 24 miljarder kronor. Den lägre arbetslösheten påverkar således det strukturella sparandeunderskottet i fonden i större utsträckning än i statsbudgeten. I det strukturella budgetsaldot kan det ingå utgifter av mer tillfällig karaktär men som inte är konjunkturberoende. Exempel på sådana utgifter för innevarande år är insatser i det finansiella systemet, utgifter för en stor flyktingtillströmning samt utgifter till följd av en omfattande byggverksamhet. Beräkningar för budgetåret 1993/94 påverkas av en omfattande byggnadsverksamhet under framför allt början av 1990-talet. Den innebär att de strukturella utgifterna för räntebidragen är 10 miljarder kronor högre budgetåret 1993/94 än vad som vore fallet om byggnadsverksamheten legat på en mer normal nivå. Lånestocken 1993/94 är liksom statsskulden given av den faktiska utvecklingen och utgifterna för räntebidrag måste därför ses som strukturella. De tillfälliga utgifter särredovisas i tabell 15. Många av de beslut som fattats får inte effekt förrän efter 1993/94. Det finns anledning att anta att de strukturella åtgärder som vidtagits under de senaste åren kommer att innebära att det strukturella budgetunder- skottet minskar på sikt. I samband med den långsiktiga konsekvenskalkylen kommer beräk- ningar också av utvecklingen av det strukturella saldot på längre sikt att genomföras. Dessa beräkningar presenteras för riksdagen i den revi- derade finansplanen. 72 <h6>1.5 Statsutgifternas förmögenhetseffekter</h6> Ett arbete har inletts inom finansdepartementet med att ta fram komplett- erande information om statens finansiella utveckling bl.a. för att kunna redovisa den statliga verksamhetens effekter på den statliga förmögen- heten. Jag återkommer till detta i avsnitt 1.6. Som en del i detta arbete ingår att dela upp statsbudgetens och den statliga verksamhetens utgifter på löpande drift i form av ett resultat i företagsekonomiska termer samt i investeringar. Fr.o.m. redovisningen av budgetåret 1993/94 kommer myndigheterna att upprätta fullständiga årsredovisningar. Riksrevisions- verket (RRV) utvecklar för närvarande en modell för konsolidering av dessa för att ta fram redovisning för hela staten. Det arbete jag pre- senterar i det följande får ses som ett sätt att förbättra beslutsunderlaget tills dess att denna information finns tillgänglig. Resultatet av de beräkningar som nu gjorts i företagsekonomiska termer påverkar inte bilden av det statsfinansiella läget. Det rör sig i och för sig om effekter på ett antal miljarder kronor men i förhållande till den totala omslutningen och saldot är förändringarna endast marginella. 1.5.1 Tidigare behandling av frågan om drift- och kapitalredovisning I en motion (mot. 1990/91 :FiUT43) som återges i finansutskottets betänkande 1990/91 :FiU 30, sid 76-78 påtalas att nuvarande redovisning och budgetering innebär att investeringsutgifter försvagar budgeten lika mycket som driftsutgifter trots att utgifter för produktiva investeringar endast innebär en omvandling från finansiellt till realt kapital. Utskottsmajoritetens uppfattning var att en återgång till en uppdelning av budgeten i en drift- och kapitalbudget inte skulle lösa de problem som redovisats i motionen. Den menade att andra metoder i stället borde övervägas för att komma till rätta med de olägenheter som motionärerna påtalat och förordade att frågan borde utredas vidare. Det var i slutet av 1970-talet som redovisningen av budgeten ändrades från en uppdelning i drift- och kapitalbudget till en sammanslagen totalbudget (prop. 1976/77:130, bet. 1977/78:FiU 1). I propositionen anfördes främst praktiska skäl för en sammanläggning. Sambanden mellan drifts- och kapitalbudgetarna ansågs komplicerade och bedömdes försämra överblicken över den statliga budgeten. Det framhölls att förmögenhetsredovisningen över kapitalfonder var ofullständig. Bland annat redovisades endast tillgångar som kunde förväntas ge en monetär avkastning. Infrastrukturinvesteringar i exempelvis vägar skulle således inte ha fått en annorlunda redovisning än i dag. Från konjunkturpolitisk utgångspunkt ansågs uppdelningen vidare mindre betydelsefull. Samtliga myndigheter upprättar numera balansräkning, i vilken dock flertalet myndigheter inte redovisar anläggningstillgångar. Fullständiga balansräkningar finns för affärsverken samt för vissa andra verksam- heter. RRV har vidare sedan mitten av 1980-talet med hjälp av myndig- heternas bokslut och enkäter beräknat en balansräkning för staten. Denna återges i publikationen Årsbokslut för staten, vilken dock trots namnet Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 73 inte innehåller någon resultaträkning. Sammanfattningsvis finns således Prop. 1992/93:100 för närvarande varken någon sammanhållen förmögenhetsredovisning Bilaga 1 med balans- och resultaträkningar för hela den statliga verksamheten eller någon förmögenhetsredovisning som kan användas i budgetarbetet. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 skall i princip samtliga myndigheter redovisa fullständiga balansräkningar. 1.5.2 Mätning av den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter Jag anser att det som en del i regeringens och riksdagens beslutsunderlag är önskvärt med information om den statliga verksamhetens effekter på den statliga förmögenheten. Informationen om den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter bör vara så heltäckande som möjligt. En komplett information skulle bl. a. kräva beräkningar av effekter på humankapital och naturresurser utöver de mer konventionella investerings- och förmögenhetsberäkningama. Dessa frågor behandlas bl.a. i rapporten Nationalförmögenheten, bilaga 11 till 1992 års långtidsutredning. Jag anser det dock orealistiskt att löpande lämna information om den statliga verksamheten som innefattar så komplicerade och osäkra bedömningar. Jag anser mot denna bakgrund att informationen bör begränsas till att omfatta den statliga verksamhetens effekter på vad som i redovisnings- sammanhang betecknas som förmögenhet. En möjlighet är då att tillämpa de metoder och värderingsgrunder som används i nationalräkenskaperna (NR). Sådana beräkningar görs emellertid redan av Statistiska Central- byrån och Konjunkturinstitutet för de institutionella sektorerna staten och socialförsäkringssektorn. Arbetet har bl.a. mot bakgrund av de kommande förändringarna av myndigheternas redovisning i stället inriktats på att tillämpa de principer som ligger till grund för upprättandet av företags bokslut och årsredo- visningar, dvs. på att beräkna ett "företagsekonomiskt resultat” för den statliga verksamheten. Uppgifter som möjliggör jämförelser med NR är dock önskvärda. Med denna inriktningen kommer investeringsutgifter inte att belasta årets resultat. Resultatet kommer i stället att belastas med avskrivningar på årets och tidigare års investeringar. På så sätt erhålls dels en mer rättvisande periodisering av investeringsutgiftema, dels ett bättre mått på den statliga verksamhetens förmögenhetseffekter, dvs. på det statliga sparandet. För att erhålla ett mått på statens sparande som överens- stämmer med NR:s definition, vilken är den oftast använda, krävs dock vissa ytterligare korrigeringar vilka framgår av avsnitt 1.5.3. Utgångspunkten vid beräkningen av det företagsekonomiska resultatet är den nuvarande statliga inkomst- och utgiftsredovisningen i RRV:s s.k. realekonomiska fördelning. Den korrigeras på i huvudsak följande sätt: —  Från inkomsterna dras främst återbetalning av lån för att erhålla periodens intäkter. —  Från utgifterna dras främst lämnade lån och gjorda investeringar samt läggs till anskaffningskostnader för försåld egendom för att erhålla periodens kostnader vid sidan av avskrivningar. 74 —  Teoretiskt sett finns det behov av ytterligare omperiodiseringar av Prop. 1992/93:100 inkomster och utgifter. Det har dock inom ramen för det hittills- Bilaga 1 varande arbetet inte varit möjligt att genomföra detta. —  Till periodens kostnader läggs beräknade avskrivningar. Dessa har beräknats genom att utgå från de statliga bruttoinvesteringarna enligt NR och tillämpa samma genomsnittliga livslängdsantaganden som i NR:s kapitalförslitningsberäkningar. Det valda investeringsbegreppet innebär vissa avvikelser från den företagsekonomiska redovisningskonventionen. Enligt denna konvention får ett företag inte redovisa en investering som tillgång om avkastningen från investeringen inte tillfaller företaget. De framtida inkomsterna från många statliga investeringar tillfaller inte staten direkt utan andra samhällssektorer. I själva verket är den kanske viktigaste orsaken till att viss verksamhet inte på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt kan bedrivas i privat regi utan bör tas om hand av exempelvis staten eller kommun- erna att inkomsterna från verksamheten inte tillfaller ägaren utan sprids i samhället. Verksamheter som karaktäriseras av sådana svårigheter för ägaren att - på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt - få betalning för tillhandahållna tjänster brukar i ekonomisk teori benämnas kollektiva varor. Det anförda visar att den företagsekonomiska redovisnings- konventionen inte i alla delar är lämplig att använda för statlig verksam- het. Med hänsyn till detta, till möjligheterna att företa avstämningar mot NR och mot bakgrund av de informationsbehov som jag vill tillgodose, bedömer jag det lämpligt att här utgå från NR:s definition av inves- teringar. 1.5.3 Sambandet mellan företagsekonomiskt resultat och sparande enligt nationalräkenskaperna Det företagsekonomiska nettoresultatet är inte detsamma som årets nettosparande enligt NR. En del av skillnaden mellan det företags- ekonomiska nettoresultatet och NR:s nettosparande kan hänföras till olika beräkningsgrunder för avskrivningar respektive kapitalförslitning. En annan skillnad är att vid beräkning av nettosparandet all resursför- brukning omräknas till aktuella priser. De företagsekonomiska avskriv- ningarna beräknas genom att utgiften för att anskaffa investeringen fördelas på dess ekonomiska livslängd. NR beräknar i stället kapitalför- slitningen på återanskaffningsvärdet. En svaghet med ett företags- ekonomiskt redovisningssätt med avskrivningar baserade på historiska anskaffningsvärden är att det vid inflation medför, åtminstone delvis, fiktiv förbättring av det redovisade resultatet. En annan skillnad är att realiserade kapitalvinster eller -förluster ingår i det företagsekonomiska resultatet men inte i sparandet enligt NR. Detsamma gäller nedskrivningar av fordringar eller uppskrivningar av skulder enligt den s.k. försiktighetsprincipen. De viktigaste skillnaderna mellan NR och ett företagsekonomiskt resultat utgörs i detta avseende i praktiken av valutakursvinster och -förluster i den statliga utlands- upplåningen. Realiserade kapitalvinster eller -förluster samt ned- 75 skrivningar av fordringar eller uppskrivningar av skulder ingår hos NR Prop. 1992/93:100 i posten omvärdering av förmögenhet.                                  Bilaga 1 För att beräkna den totala förmögenhetsförändringen på ett mer rättvisande sätt än vad vanliga redovisningsprinciper tillåter, behöver den vid årets utgång befintliga förmögenheten omvärderas till den då gällande prisnivån. Reala tillgångar värderas då till återanskaffningsvärden och finansiella tillgångar till marknadspriser. I tider av stigande tillgångs- priser kan sådana orealiserade omvärderingsvinster som ligger utanför det företagsekonomiska resultatet utgöra en stor del av den totala förmögen- hetsförändringen . Huvudprinciperna för sambandet mellan företagsekonomiskt resultat, sparande och förmögenhetsförändring enligt NR sammanfattas nedan. Det skall dock betonas att det även finns andra poster, exempelvis omperiodi- seringar, vissa skillnader i behandlingen av transfereringar och åter- betalning av studielån, samt omklassificeringar mellan sektorer, som påverkar detta samband. Tabell 16. Huvudprinciper för sambandet mellan företagsekonomiskt resultat samt sparande och förmögenhetsförändring enligt nationalräkenskaperna Företagsekonomiskt rörelseresultat efter finansnetto men före avskrivningar företagsekonomiska avskrivningar = företagsekonomiskt rörelseresultat netto lagerprisvinster (ej tillämpligt för staten) skillnad mellan kapitalförslitning enl. NR och företagsek. avskrivningar realiserade kapitalvinster netto + vissa företagsekonomiska reserveringar (nedskrivn. av fordringar etc.) = sparande netto enl. NR + omvärdering av förmögenhet netto = förändring av förmögenhet Anm: Sparande netto enl. NR kan delas upp i finansiellt och realt sparande. Det finansiella sparandet är i princip statens bidrag till bytesbalanssaldot, det reala sparandet är i princip investeringar minus kapitalförslitning. 1.5.4 Beräkningar av statens företagsekonomiska resultat Beräkningarna omfattar de verksamheter som ingår i RRV:s redovisning av realekonomisk fördelning av statsbudgetens respektive statens totala inkomster och utgifter. Därutöver ingår en sammanställning av affärs- verkens företagsekonomiska resultat baserad på deras årsredovisningar. Resultatet av beräkningarna återges i tabell 17. Som framgår innebär omräkningen från den existerande statliga redovisningen till företags- ekonomiska redovisningsprinciper korrigeringar av resultatet med flera miljarder kronor. I relation till de totala utgifterna eller budgetsaldot är korrigeringarna dock små. Redovisningen i företagsekonomiska termer påverkar därför inte bilden av det statsfinansiella läget nämnvärt. Det redovisade budgetsaldot uppgick budgetåret 1991/92 till -81 miljarder kronor. För att komma till det företagsekonomiska resultatet görs först korrigeringar som netto uppgår till -6 miljarder kronor och sedan justeras för avskrivningar på -4 miljarder kronor. Beräkningen för budgetåren 1992/93 och 1993/94 redovisas i tabell 18 och ger samma bild med 76 endast marginella skillnader mellan budgetsaldo och ett beräknat Prop. 1992/93:100 företagsekonomiskt resultat. För den totala verksamheten är det ännu Bilaga 1 mindre skillnad mellan de båda måtten när det gäller budgetåret 1991/92. Statens nettosparande kan som framgått ovan sägas utgöra statens förmögenhetsförändring, vid sidan av omvärderingseffekter. Avskriv- ningarna är i huvudsak beräknade med utgångspunkt från uppgifter om bruttoinvesteringar enligt NR och samma ekonomiska livslängd som genomsnittligt tillämpas i NR:s kapitalförslitningsberäkningar. In- vesteringsuppgifterna ger en bild av statens kapitalanvändning för investeringsändamål vilken representerar, åtminstone huvuddelen av, den "kapitalbudget" som staten ianspråktagit under budgetåret. Flera typer av utgifter som i ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt skulle kunna sägas ge förmögenhetseffekter klassificeras inte som investeringar vid beräkningen av statens företagsekonomiska resultat. Två av dessa är utgifter för utbildningsändamål och utgifter för militär materiel. Utgifterna för utbildning underhåller eller ökar stocken av humankapital men klassificeras i enlighet med vedertagna internationella konventioner som offentlig konsumtion. Detsamma gäller utgifterna för militär materiel som underhåller eller bygger landets militära kapacitet. För att ge en bild av storleken på och utvecklingen av dessa utgiftsslag samt de investeringar som ingår i korrigeringarna ges en särskild redovisning i tabell 19 och 20 för de senaste åren. Det kan tilläggas att även utbildning inom de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skulle kunna ses som investeringar i humankapital. Utgifter för detta ingår dock inte i tabellen.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-15.png" style="width:13pt;height:11pt;"/> Tabell 17. Statens beräknade företagsekonomiska resultat och nettosparande budgetåret 1991/92 Miljarder kronor Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td></td><td> Stats- budgeten</td><td> Statens tot. verk- samhet enl. RRV</td><td> Affärsverken År 1991</td></tr> <tr><td> Inkomster enligt redovisning</td><td> 398</td><td> 626</td><td> 90</td></tr> <tr><td> Utgifter enligt redovisning</td><td> -478</td><td> 708</td><td> -74</td></tr> <tr><td> Resultat enligt redovisning</td><td> -81</td><td> -83</td><td> 16</td></tr> <tr><td> Korrigeringar*'</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> av inkomster</td><td> -16</td><td> -21</td><td> -</td></tr> <tr><td> av utgifter</td><td> 10</td><td> 20</td><td> -</td></tr> <tr><td> Summa korrigeringar</td><td> -6</td><td> -1</td><td> -</td></tr> <tr><td> Företagsekonomiskt resultat efter</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> finansnetto men före avskrivningar</td><td> -87</td><td> -84</td><td> 16</td></tr> <tr><td> Företagsekonomiska avskrivningar</td><td> -4</td><td> -5</td><td> -10</td></tr> <tr><td> Företagsekonomiskt nettoresultat</td><td> -91*’’</td><td> -89*’></td><td> 6</td></tr> <tr><td> Minnesposter:</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Kapitalförslitning enligt NRs metod</td><td> -6</td><td> -8</td><td> -10</td></tr> <tr><td> Övriga korrigeringar jämfört med NR</td><td> -</td><td> -8</td><td> -</td></tr> <tr><td> Nettosparande enligt NR</td><td> -</td><td> -100</td><td> -</td></tr> <tr><td> Varav: Finansiellt sparande</td><td> -</td><td> -104</td><td> -</td></tr> <tr><td> Realt sparande</td><td> -</td><td> 4</td><td> -</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> 10</td><td> 12</td><td> 16</td></tr> </table> Anm: I statens tot. verks, enligt RRV ingår i princip socialförsäkringssektorn exkl AP-fonderna. *) Korrigeringar som minskar det företagsekonomiska resultatet anges med minus- tecken **) Affärsverken skall leverera in ca 7 miljarder kronor till staten avseende verksamheten 1991. Därav utgör motsvarigheten till inkomstskatt ca 1 miljard kronor och återbetalning av lån minst 1 miljard kronor. Vid beräkning av statens resultat inkl, affärsverken skall de inleveranser från affärsverken som intäktsförs i staten elimineras för att undvika dubbelräkning. Det är f.n. inte möjligt att beräkna storleken av denna eliminering. Tabell 18. Statsbudgetens beräknade företagsekonomiska resultat och nettosparande budgetåren 1992/93 och 1993/94 Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td> Statens företagsekonomiska resultat</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Inkomster enligt redovisning</td><td> 380</td><td> 358</td></tr> <tr><td> Utgifter enligt redovisning</td><td> 580</td><td> 520</td></tr> <tr><td> Resultat enligt redovisning</td><td> -200</td><td> -162</td></tr> <tr><td> Korrigeringar*)</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> av inkomster</td><td> -9</td><td> -9</td></tr> <tr><td> av utgifter</td><td> 18</td><td> 10</td></tr> <tr><td> Summa korrigeringar</td><td> 9</td><td> 1</td></tr> <tr><td> Företagsekonomiskt resultat efter</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> finansnetto men före avskrivningar</td><td> -191</td><td> -161</td></tr> <tr><td> Företagsekonomiska avskrivningar</td><td> -4</td><td> -4</td></tr> <tr><td> Företagsekonomiskt nettoresultat</td><td> -195</td><td> -165</td></tr> <tr><td> Minnesposter:</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar 1</td><td> 19</td><td> 11</td></tr> </table> Anm: I statens tot. verks, enligt RRV ingår i princip socialförsäkringssektorn exkl AP-fonderna. ’ Korrigeringar som minskar det företagsekonomiska resultatet anges med minus- tecken ’Avskrivningar baseras på dessa uppgifter 78 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Tabell 19. Utgifter för utbildningsändamål och för försvarsändamål i statsbudgeten Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> 1987/88</td><td> 1988/89</td><td> 1989/90</td><td> 1990/91</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> "Investeringar" inom försvars ramen</td><td> 9</td><td> 10</td><td> 9</td><td> 14</td><td> 13</td><td> 13</td><td> 14</td></tr> <tr><td> Utbildning och universitets- forskning</td><td> ■ 45</td><td> 45</td><td> 48</td><td> 59</td><td> 62</td><td> 55</td><td> 33*'</td></tr> <tr><td> Statsbudgetens totala utgifter</td><td> 337</td><td> 350</td><td> 398</td><td> 438</td><td> 478</td><td> 581</td><td> 519</td></tr> </table> *>Fr. o.m. 1993 går inget bidrag särskilt till gundskolan över statsbudgeten. Det ingår istället i det generella bidraget till kommunerna. Källor: Realekonomisk fördelning av statsbudgeten, RRV, Utfallet av statsbudgeten för budgetåret 1990/91, SCB SM 9201 och ändamålsfördelning av statsutgifterna 1991/92, RRV samt finansdepartementet. Tabell 20. Utgifter för investeringar i statsbudgeten Miljarder kronor <table border="1"> <tr><td></td><td> 1987/88</td><td> 1988/89</td><td> 1989/90   1990/91</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td><td> 1993/94</td></tr> <tr><td> Investeringar*</td><td> 12</td><td> 9</td><td> 11 11</td><td> 10</td><td> 19</td><td> 11</td></tr> </table> Investeringsutgifterna i hela staten beräknas i den preliminära nationalbudgeten (bilaga 1.1). <h6>1.6 Framtida former för budgetering och redovisning av statens verksamhet</h6> Högre krav på redovisningen av den statliga verksamheten bör ställas. Beslut om prioriteringar och besparingar i statens utgifter ställer anspråk på en mer fullständig redovisning av statens finansiella situation. Behovet av en heltäckande finansiell information är också angelägen utifrån statens ökade beroende av kapitalmarknaden för finansiering. Statsbudgeten ger idag inte en rättvisande eller ens fullständig bild av statens finansiella åtaganden bl.a. p.g.a. att stora delar av statens utgifter inte på ett tydligt sätt redovisas som utgiftsposter i statsbudgeten. I avsnittet 1.5 har jag redovisat vad en utbrytning av investeringar och avskrivningar medför för statsbudgeten. Olika finansiella metoder såsom nettoredovisning, låneramar, avgiftsfinansiering eller annan finansiering utanför statsbudgeten gör att omslutningen på statsbudgeten inte korrekt avspeglar statens finansiella verksamhet. Det är viktigt att formerna för budgetering och redovisning är sådana att statens verksamhet och omslutning tydligt framgår. Föreliggande budgetproposition innehåller ett visst ökat inslag av bruttobudgetering på statsbudgeten på vissa områden. Förändringar i denna riktning har gjorts bl.a. genom att socialför- säkringens administrationskostnader i princip redovisas som brutto- utgifter. I tidigare budgetpropositioner har merparten av dessa utgifter redovisats som nettoinkomster. Detta genom att huvuddelen av utgifterna subtraherats från inkomsterna medan resterande utgifter redovisats under anslag. 6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 79 Den i avsnitt 2.4 föreslagna ordningen att samtliga myndigheter skall Prop. 1992/93:100 finansiera sina anläggningsinvesteringar genom lån i Riksgäldskontoret Bilaga 1 innebär att statsbudgeten i högre grad kommer att avspegla myndig- heternas kostnader för verksamheten i stället för deras utgifter. Denna förändring och övriga förändringar av myndigheternas finansiella styrning innebär att skillnaden mellan statsbudgetens saldo och statens upp- låningsbehov kommer att öka. Detta leder till att behovet av komplet- terande information ökar. Regeringen avser att löpande vidareutveckla och förbättra statens redovisning. Riksrevisionsverket arbetar bl.a. med att ta fram en modell för en konsoliderad balans- och resultaträkning för staten med utgångspunkt i myndigheternas årsredovisningar. Konsolide- ringen innebär att statens samlade upplåningsbehov kan fastställas utifrån en finansieringsanalys för staten. Statsbudgeten omfattar inte statens tillgångar. Statens tillgångar är omfattande och balanserar till en del statsskulden. För statsbudgeten innebär detta att utgifterna för statsskuldräntor i viss mån balanseras av utdelningar eller inleveranser från förvaltningen av tillgångarna. Statsbudgeten avspeglar däremot inte förändringar av värdet på statens tillgångar. Detta innebär att en överföring av statens tillgångar utan vederlag till annan part inte innebär någon belastning på statsbudgeten trots att denna transaktion i princip innebär att statsskulden ökat och att en statsfinansiell belastning därmed uppstår. Jag bedömer att statsbudgetens syfte att sätta upp finansiella restrik- tioner för statens verksamhet inte kan ersättas med en budget i balans- och resultaträkningstermer. Det finns däremot ett behov av ett förbättrat beslutsunderlag. Det krävs ett omfattande utvecklingsarbete för att bl.a. precisera principer för den konsoliderade och fullständiga statliga redovisningen och hur den skall kunna göras operativ i budgettermer samt presenteras för riksdagen. Jag bedömer det som angeläget att förbättra underlaget för statsmak- ternas beslut som berör statens finansiella situation. Jag avser att återkomma senare och närmare beskriva utvecklingsarbetets fortsatta riktning. <h6>l. 7  Redovisning av verksamheten med statliga garantier</h6> <h6>m. m. för budgetåret 1991/92</h6> Riksrevisionsverket (RRV) har redovisat verksamheten med statliga kreditgarantier inkl, grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på myndigheternas rapporter till RRV. I det följande lämnas en samman- ställning av och kortfattade kommentarer till myndigheternas uppgifter. Uppgifterna avser, med undantag av garantiramarna, garantistockens ställning per den 30 juni 1992. De redovisade utgifterna och inkomsterna för verksamheten avser budgetåret 1991/92. Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30 juni 1992. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits. Riksbankens garanti på drygt nio miljarder kr. för Världsbanken redovisas enligt den dollarkurs som gällde per den 30 juni 1992. 80 Garantier för Forsmarks Kraftgrupp AB redovisas i år i sin helhet Prop. 1992/93:100 under Riksgäldskontoret.                                                  Bilaga 1 Gällande garantiramar Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli 1992, uppgår till 184 miljarder kronor en ökning med 15 miljarder kronor. Bland de ramar som ökat under det gångna året dominerar ramen för Riksgäldskontoret. Under året har Riksgäldskontorets ram höjts från 53,8 till 80,5 miljarder kronor. Till största delen beror detta på att Riks- gäldskontoret tagit över ansvaret för de garantier som tidigare förvaltades av Statens Vattenfallsverk, samt garantin till Första Sparbanken. Gjorda garantiutfästelser Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1992 uppgår till 138 miljarder kr. Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas till belopp som överstiger de fastställda garantiramarna, eftersom endast en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld. Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästel- serna inom garantiramarna. Större ökningar av utfästelserna kan noteras för Riksgäldskontoret, Televerket och Bostadskreditnämnden, en ny myndighet som började sin verksamhet 1 januari 1992. Minskningar i utfästelserna förekommer främst för exportkreditnämn- dens garantier. Garanterad kapitalskuld Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1992, var 112 miljarder kr. vilket är 7 miljarder kr. mer än året innan. Grundfondsförbindelser har ökat med 11 miljarder kr. till 66 miljarder kr. Garantin till Första Sparbanken utgör 7,5 miljarder kr. av ökningen. Skillnaden mellan den garanterade kapitalskulden och gjorda garanti- utfästelser beror till största delen på det faktiska utnyttjandet av export- kreditgarantierna. Ökningen av den garanterade kapitalskulden per samhällsområde har särskilt berört garantier till bostäder och övrigt, där kreditinstituten ingår. Minskningar av den garanterade kapitalskulden gäller Riksbankens garanti för Världsbanken och beror på lägre dollarkurs. Utgifter till följd av infriade garantier Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1991/92 uppgår till 1,0 miljard kr. Utgifterna härrör främst från exportkredit- nämndens garantier till Brasilien, Irak, f d Sovjetunionen, Mexico och Egypten. Ökade utgifter märks också inom jordbruksområdet. Utgifterna uppgick till 39 miljoner kr. 81 Inkomster från lämnade garantier Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1991/92 uppgår till 388 miljoner kr. Inkomsterna genereras främst av exportkreditgarantierna och Riksgäldskontorets garantier. Garantiavgifterna har minskat med över 100 miljoner kr. sedan förra budgetåret. Exportkreditnämndens inkomster minskade kraftigt beroende på att premier på viktiga marknader sänkts och att nya garantier beviljats till mer kreditvärdiga länder. Riksgäldskontoret har fått ökade inkomster från bl a garantin till Första Sparbanken. Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till 378 miljoner kr. Dessa inkomster härrör från exportkreditgarantierna. Stora återbetalningar har gjorts inom exportkreditsektorn bl.a. från Libyen, Mexico, Egypten, Panama och Nigeria. Resultatet av verksamheten Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidigare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garantier resulterat i ett nettounderskott på ca 260 miljoner kr. Detta är en avsevärd försämring av resultatet jämfört med föregående budgetår då verksamheten redovisade ett nettoöverskott på ca 450 miljoner kr. Riksgäldskontoret har i samband med prop 1991/92:29, FiU4, rskr.38 givits det övergripande ansvaret för kostnadsuppföljning och redovisning av statliga garantier. Detta ansvar avspeglas i Riksgäldskontorets redovisning för verksamhetsåret 1991/92 där verksamheten med statliga garantier redovisas särskilt. Riksgäldskontorets årsredovisning för år 1992/93 bör utvecklas ytterligare och omfatta samtliga statliga garantier. Regeringen avser att i kommande års budgetpropositioner redovisa verksamheten med statliga garantier under sjunde huvudtiteln, Riksgälds- kontoret. Regeringens uppdrag till RRV att årligen redovisa verksam- heten kan därmed upphöra. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 82 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-16.png" style="width:68pt;height:187pt;"/> « -o x>        x> CD CD CD~ O O <D —< o O O O O o' O o"<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-17.png" style="width:20pt;height:21pt;"/> o' <table border="1"> <tr><td> X5 B X X> c* o o</td><td colspan="2"> X> tT <D SO</td><td> o</td><td> t";</td><td></td><td> oo.</td><td> in</td><td> OO</td></tr> <tr><td> CT? CD <D</td><td> •—<</td><td> <o o o</td><td> oo"</td><td> a</td><td> 00</td><td> o\"</td><td> 00</td><td> cn oo</td></tr> <tr><td> <D</td><td> O1</td><td></td><td> o\</td><td></td><td> O\</td><td> 00</td><td> 00</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> ■</td><td></td><td></td><td> —</td><td> tn</td><td></td></tr> </table> Tabell 21. Statliga garantier per den 30 juni 1992 (garantiram per den 1 juli 1992).<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-18.png" style="width:18pt;height:47pt;"/> > cd<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-19.png" style="width:10pt;height:36pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-20.png" style="width:15pt;height:36pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-21.png" style="width:59pt;height:79pt;"/> s □ CX D Q<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-22.png" style="width:12pt;height:78pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-23.png" style="width:10pt;height:49pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-24.png" style="width:25pt;height:109pt;"/> 83 2 Styrning av statsförvaltningen och de finansiella ProP- 1992/93:100 förutsättningarna för myndigheterna                  Bilaga 1 <h6>2.1 Finansiell styrning</h6> 2.1.1 En förändrad budgetprocess Riksdagen har begärt att regeringen för riksdagen redovisar hittills- varande erfarenheter av den nya budgetprocessen samt förslag till eventuell modifiering av budgetrutinema (bet. 1992/93:FiU4, rskr. 1992/93:29). Samtliga myndigheter i de tre budgetcyklema har nu lämnat en fördjupad anslagsframställning och myndigheterna i budgetcykel 1 har lämnat årsredovisningar. Följaktligen börjar nu underlag finnas för att kunna dra mer långtgående slutsatser av budgetreformen. I 1988 års kompletteringsproposition (prop. 1987/88:150 bil. 1 s. 68 ff) pekade chefen för Finansdepartementet bl.a. på behovet av en effektivare resurshushållning i den offentliga sektorn och det angelägna i att fortlöpande kunna omprioritera i de offentliga utgifterna. Regeringen har därefter fortlöpande redovisat för riksdagen hur arbetet med en effek- tivare styrning av den statliga verksamheten fortskrider. I 1992 års budgetproposition (bil. 1) presenterade regeringen en samlad strategi för regeringens styrning av de verksamheter som borde bedrivas under statligt huvudmannaskap liksom inriktningen på det fortsatta arbetet. Ett viktigt led i detta arbete har varit att utveckla den statliga budget- processen. Motivet bakom detta har varit att skapa bättre förutsättningar för att analysera och utvärdera resultaten i offentlig verksamhet. Kraven borde skärpas vad gäller redovisning och analys av vilka resultat som uppnåtts. Intresset borde förskjutas från ambition till uppföljning och utvärdering. Därmed skulle statsmakterna få bättre underlag för att styra den offentliga verksamheten. 1 1988 års kompletteringsproposition angavs att följande riktlinjer borde gälla för detta arbete. Det betonades att det var fråga om successiva förändringar och att det inte var aktuellt att införa en viss given lösning, utan att det var fråga om att inleda ett arbete i en viss riktning. —  Statsmakterna borde styra genom att ange övergripande mål och huvudsaklig inriktning av verksamheten. —  Förutsättningar måste skapas för fördjupad analys och bättre styrning av verksamhetens inriktning. —  Kraven borde skärpas på redovisning och analys av vilka resultat som uppnåtts. Intresset borde förskjutas från ambitioner till uppfölj- ning och utvärdering. Föredraganden underströk behovet av bättre förutsättningar för en långsiktig och fördjupad verksamhetsanalys och en övergång till en mål- och resultatstyrning. Ett centralt inslag i denna förändrade budgetprocess var att en fördjupad redovisning och prövning skulle ske vart tredje år av Prop. 1992/93:100 hela den verksamhet som myndigheterna administrerade eller ansvarade Bilaga 1 för. En sådan fördjupad prövning skulle kunna resultera i en mer långsiktigt inriktad styrning av verksamheten. Denna styrning skulle normalt komma till uttryck genom treåriga budgetramar för förvaltnings- kostnadsanslaget och riktlinjer för förändring av inriktningen av verksamheten under den kommande treårsperioden. Som jag framhöll i min anmälan till 1992 års budgetproposition har en rad positiva effekter åstadkommits i det pågående reformarbetet med den statliga budgetprocessen. Jag finner det angeläget att ånyo poängtera detta. Ett antal myndigheter har i arbetet med både den fördjupade anslagsframställningen och med årsredovisningen visat att en resultat- kultur är på väg att etableras. Många myndigheter har i utarbetandet av den fördjupade anslagsframställningen engagerat hela sin organisation för att bedöma den egna verksamheten och den inriktning verksamheten bör ha i framtiden. I tider då allt större krav ställs på myndigheterna att ompröva och effektivisera sin verksamhet måste även det fortlöpande ansvaret för resultatstyrning och resultatredovisning ligga på samtliga linjeansvariga inom myndigheten och inte enbart vara en fråga för ekonomifunktionen. De årsredovisningar som inkommit till regeringen under hösten 1992 visar också att framsteg nåtts i förhållande till det underlag som tidigare funnits tillgängligt. Årsredovisningarna har tillfört regeringen värdefull resultatinformation som på ett tydligare sätt visar vad som har åstad- kommits samtidigt som underlag ges för snabba korrigeringar från regeringens sida. De avlämnade årsredovisningarna ger goda utgångs- punkter för det fortsatta utvecklingsarbetet. 2.1.2 Mål och resultatstyrning Ett centralt syfte med den nya budgetprocessen är att ge regeringen och riksdag ett bättre beslutsunderlag vid ställningstagande till de offentliga utgifternas utveckling och inriktning, bl.a. genom krav på resultat- rapportering och effektanalyser. I linje med riktlinjerna i 1988 års kompletteringsproposition och i enlighet med den strategi som presen- terades i 1992 års budgetproposition fullföljs nu arbetet med att utveckla mål- och resultatstyrningen i staten. Delegeringen av befogenheter till myndigheterna, även finansiella sådana, fortsätter. Verksamhetsformerna i staten renodlas. Statliga särlösningar skall undvikas. Regelverken för den statliga verksamheten skall vara tydliga. Lämnad resultatinformation skall granskas och bedömas av revisionen. En uppstramning av myndig- hetsledningarnas och styrelsernas ansvar och ledningsformer skall genom- föras. Regeringen kommer att bygga vidare på erfarenheterna från de senaste årens arbete med att införa resultatstyrning. Erfarenheterna måste sammantaget, trots vissa konstaterade brister, bedömas som goda. Det är fråga om en mycket omfattande och långsiktig process att med resultat- uppföljning som bas göra rationella resursavvägningar. En utveckling av 85 de instrument som utgör basen i resultatstyrningen måste successivt ske. Prop. 1992/93:100 Mål- och resultatstyrningen bör också utvidgas till att omfatta inte bara Bilaga 1 myndigheternas inre effektivitet utan också effekterna av myndigheternas verksamhet i omvärlden. Regeringen behöver kvalificerat underlag för att bestämma lämplig ansvars- och uppgiftsfördelning för offentlig verksam- het samt för att utforma ändamålsenliga styrformer i övrigt. Rege- ringskansliets kompetens att beställa resultatinformation och utforma styrningen i resultattermer bör i detta sammanhang vidgas. Det är dialogen mellan regeringen och myndigheterna samt myndig- hetsledningarnas ansvar att följa upp resultatet, ompröva och effektivisera sin verksamhet som är kärnan i mål- och resultatstyrningen. Ansvaret för att utveckla resultatstyrningen och genomföra en löpande, effektiv uppföljning ligger således på myndigheterna. Det åligger också myndig- heterna att, inte enbart på grundval av uppdrag från regeringen, utan på eget initiativ genomföra periodiska, större utvärderingar inom och av sina verksamhetsområden. Perspektivet måste successivt vidgas till att omfatta analyser av vilka effekter som uppkommer inom skilda samhällssektorer genom den egna verksamheten. Den myndighetsintema resultatin- formationen skall vid skilda tidpunkter kunna aggregeras till ett för regeringen relevant beslutsunderlag. Detta innebär starka krav på såväl myndigheternas kompetens att redovisa resultat och analysera effekter som på en väl fungerande ekonomistyrning och verksamhetsanpassade uppfölj ningssystem. En viktig komponent i mål- och resultatstyrningen är myndigheternas ekonomiadministrativa förmåga. Riksrevisionsverket (RRV) har uppgiften att både granska och ge stöd i dessa frågor. RRV:s rapporter utgör ett underlag för regeringens bedömning av myndigheternas ekonomi- administrativa förmåga och därmed förutsättningarna för fortsatt delegering. RRV har vidare uppdraget att utveckla ett systematiskt sätt att bedöma myndigheternas ekonomiadministrativa förmåga i form av ett s.k. ratingsystem. En utökad delegering av finansiella befogenheter till myndigheterna innebär att verifieringen av myndigheternas resultatinformation ökar i vikt. Det kan därför bli aktuellt att volymmässigt öka utrymmet för redovisningsrevision. Jag återkommer till denna fråga inför 1994 års budgetproposition. Erfarenheter av fördjupade anslagsframställningar från budgetcykel 3 För att kunna införa en budgetberedning i statsförvaltningen på grundval av de riktlinjer som presenterades i 1988 års kompletteringsproposition framstod det som ändamålsenligt att fördela myndigheterna i tre grupper i syfte att låta en tredjedel av myndigheterna genomgå fördjupad prövning hösten 1990, den andra tredjedelen hösten 1991 och den sista tredjedelen hösten 1992. Sammanlagt har nu ca 150 myndigheter genomgått sådan fördjupad granskning. I budgetberedningen hösten 1992 har ca 80 myndigheter och deras verksamhetsområden genomgått fördjupad prövning. För ett femtiotal 86 myndigheter kommer regeringen att lägga förslag om verksamhetens Prop. 1992/93:100 inriktning för en treårsperiod. I likhet med förra året är den främsta Bilaga 1 anledningen till att regeringen inte föreslår en planeringsram för tre år för vissa myndigheter att utredningar och särskilda översyner pågår. I en del fall har resultatanalysen i den fördjupade anslagsframställningen inte bedömts ha den kvalitet som erfordras för att regeringen skall kunna ta ställning till verksamhetens inriktning för en längre period. Erfarenheterna från innehållet i de fördjupade anslagsframställning- arna från myndigheter i budgetcykel 3 liknar dem som tidigare har anmälts för myndigheterna i budgetcyklema 1 och 2 (prop. 1990/91:100 bil. 1 och prop. 1991/92:100 bil. 1). Ett ambitiöst arbete pågår inom många myndigheter att utveckla mer systematiska och övergripande resultatanalyser. Resultattänkandet är på väg att vinna insteg i många myndigheter. Statskontoret har på regeringens uppdrag genomfört en undersökning av ett urval av de fördjupade anslagsframställningarna. En iakttagelse som Statskontoret förmedlar är att många myndigheter har en god uppföljning av mängden prestationer, men att det är svårt för myndig- heterna att relatera resultaten av sin verksamhet till insatta resurser. Många gånger är också kopplingen mellan kraven på nya resurser och slutsatserna i resultatanalysen otydlig. En bedömning som Statskontoret gör, vilket också har konstaterats tidigare, är att de fördjupade anslagsframställningarna många gånger är alltför omfattande och svåröverskådliga för att utgöra ett bra bered- ningsunderlag inom regeringskansliet. Icke oväsentliga delar av informa- tionen i den fördjupade anslagsframställningen saknar relevans för regeringens beslutsfattande. Detta betyder att myndigheternas resultat- information till regeringen framdeles måste aggregeras och koncentreras. Samtidigt beställer regeringen information i myndighetsspecifika direktiv som inbjuder till omfattande redogörelser och i många fall saknar relevans för beredningsarbetet. Regeringen måste mot denna bakgrund i högre utsträckning bl.a. differentiera kraven i de myndighetsspecifika direktiven med hänsyn tagen till berörda verksamheters art och komplexi- tet. Statskontoret pekar också på att myndigheterna ofta saknar en verksamhetsindelning som är ändamålsenlig för att kunna mäta resultatet. Ofta sker heller ingen nedbrytning av målen på verksamhetsgrenar. Myndigheternas resultatanalys är i många fall mer beskrivande än analyserande. Erfarenheterna av årsredovisningar från budgetcykel 1 Under hösten 1992 har statliga förvaltningsmyndigheter för första gången lämnat årsredovisningar till regeringen. De myndigheter som berörs ingår i budgetcykel 1, dvs. den treåriga budgetcykel som omfattar budgetåren 1991/92 - 1993/94, och samtliga myndigheter under försvarsdeparte- mentets verksamhetsområde. Årsredovisningen avser utfallet för budgetåret 1991/92. Sammanlagt har ett femtiotal årsredovisningar inkommit till regeringen. 87 Samtliga årsredovisningar granskas av RRV. RRVs revisionsberättel- Prop. 1992/93:100 ser över årsredovisningarna ställs till regeringen med kopia till myndig- Bilaga 1 hetsledningarna. Årsredovisningarna innehåller dels en resultatredovisning, dels ekonomiska dokument i form av resultat- och balansräkning samt en anslagsredovisning och finansieringsanalys. I ett par fall har myndigheter erhållit dispens från regeringen att inkomma med resultatredovisning. Detta avser myndigheter som funnits under kort tid och ej hunnit bygga upp fungerande uppföljningssystem. RRV har av regeringen medgivits rätt att meddela dispens vad gäller innehållet i de ekonomiska dokumen- ten och kraven att redovisa enligt den nya bokföringsförordningens bestämmelser. Detta gäller för myndigheter som var bildade innan de nya redovisningsbestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1991. RRV har i ett relativt stort antal fall meddelat sådan dispens för det aktuella budgetåret. Sådana dispenser avses inte lämnas fr.o.m. budgetåret 1993/94. De generella iakttagelserna från RRVs granskning vad gäller resultat- redovisningen är att verksamhetsbeskrivningama är ambitiösa och att myndigheterna i huvudsak klarat att till regeringen avrapportera de särskilda uppdrag som lämnats i regleringsbreven. Innehållet i årsredovis- ningarna kan betecknas som ett framsteg i förhållande till det underlag som tidigare funnits tillgängligt i budgetberedningen. Sammantaget har de årsredovisningar som inkommit tillfört regeringen värdefull resultatin- formation som tidigare inte funnits tillgänglig. De brister i resultatredovisningarna som kan konstateras är att myndigheterna i många fall ännu inte har en ändamålsenlig verksamhets- indelning på vilken resultatredovisningen kan byggas upp. Så länge detta består föreligger stora hinder för att redovisa kostnader för slutpres- tationer vilket innebär att nyckeltal som speglar produktivitet och styckkostnader blir svåra att få fram. Man kan därutöver konstatera att kvalitetsmätningar oftast inte utförs och att jämförelser över tid och med andra "producenter" ofta saknas. Vad gäller årsredovisningarna är också erfarenheten att endast ett begränsat antal personer inom myndigheterna deltagit i arbetet med denna. Vissa av RRVs iakttagelser är av central betydelse. Emellertid har RRVs revision detta första år valt att göra uttalanden av begränsad natur i revisionsberättelserna. Det som inte har varit tillfredsställande i resultatredovisningarna har behandlats i särskilda revisionsrapporter som lämnats till myndigheternas styrelser och till regeringen för kännedom. RRVs iakttagelser pekar på tre viktiga slutsatser för att mål- och resultatstyrningen ytterligare skall kunna utvecklas: —  Regeringen måste ange tydliga och verksamhetsrelaterade mål och resultatkrav. —  Myndigheterna måste ha en god intern verksamhetsstyming för att kunna lämna den resultatinformation som regeringen efterfrågar. —  Ändamålsenliga interna styrnings- och uppföljningssystem måste därför utvecklas på myndigheterna. 88 Inriktningen på det fortsatta arbetet Jag berörde de utgångspunkter som bör gälla för utvecklingsarbetet i min anmälan till 1992 års budgetproposition. Den inriktning för det fortsatta arbetet som jag då anmälde har resulterat i ett förändringsarbete med bl.a. följande inslag. —  Statskontoret har fått i uppdrag att medverka i arbetet med att utveckla metoder för sektorsövergripande analyser i regerings- kansliet. —  Myndigheterna utvecklar verksamhetsanpassade resultatmått, resultat- analys och resultatredovisning samt är i färd med att ytterligare stärka sin ekonomiadministrativa kompetens. RRV arbetar med att implementera de nya reglerna och metoderna. Dessa åtgärder avser att höja informationsvärdet av myndigheternas ekonomiska rapporte- ring väsentligt. Årsredovisningen kommer att få en vidgad roll i budgetprocessen, vilket kommer att ge resultatredovisningen en ökad vikt och ställa högre krav på myndigheterna att utveckla sin resultatuppföljning. I samband därmed bör en volymmässig ökning av redovisningsrevisionens insatser aktualiseras i syfte att få en ökad kunskap om tillförlitligheten i myndigheternas resultatinformation. —  Budgetcykelindelningen har gjorts mer flexibel. Verksamhetsmässiga skäl och statsmakternas bedömning måste avgöra vid vilka tidpunkter ett område skall bli föremål för regeringens fördjupade prövning. —  Samtliga revisionsberättelser över myndigheternas årsredovisningar ställs till regeringen som underlag för prövning och ställningstagande till myndigheternas verksamhet. —  En översyn av de s.k. budgetförordningama görs. Den nya förord- ningen, som avses gälla för samtliga myndigheter, inkl, myndigheter inom försvarsdepartementets område, beräknas träda i kraft den 1 juli 1993. —  RRV vidareutvecklar vägledningarna för budgetprocessen. —  En budgetberedning med ramteknik har genomförts under kalender- året 1992 i regeringskansliet. Tekniken innebär att regeringen gör en bedömning av det samhällsekonomiska utrymmet för de offentliga utgifterna, gör en prioritering mellan olika ändamålsområden och fördelar tillgängligt utgiftsutrymme på departementsvisa budgetramar. —  Vissa organisatoriska konsekvenser för regeringskansliet har utretts. —  I syfte att stärka kompetensen och uppfylla de krav på fortbildning som bör ställas på tjänstemän i regeringskansliet inleddes under våren 1992 ett program för utbildning på området finansiell styrning. Som jag nyss nämnde pågår för närvarande ett arbete med en ny budgetförordning. Den nya förordningen beräknas träda i kraft den 1 juli 1993. Strävan är att förtydliga förutsättningarna för mål- och resultat- styrningen. Innehållet i årsredovisningen ges en mer central ställning i förordningen. Kraven på resultatredovisningen i årsredovisningen preciseras. En tydligare fokusering görs på resultatanalysen i den Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 89 fördjupade anslagsframställningen. En annan förändring är att den Prop. 1992/93:100 fördjupade anslagsframställningen bör lämnas till regeringen tidigare i Bilaga 1 budgetberedningen än vad som nu är fallet. En vidgning bör ske av mål- och resultatstyrningen. Tillämpning bör ske för all statligt finansierad och reglerad verksamhet. Den bör även omfatta den av myndigheterna bedrivna sakverksamheten. Uppföljningen av statligt finansierade och reglerade transfereringar och verksamheter i kommuner och landsting bör vidareutvecklas. Vidare bör en förstärkning ske av resultatstyrningen på myndighets- nivå. Det är myndigheternas uppgift som huvudansvariga för verkställig- heten att även på eget initiativ göra fördjupningar för att tillgodose sitt behov av kunskap om verksamhetsområdet. Resultatet av uppföljningen bör redovisas i koncentrerad form på en relevant nivå till regeringen. Därutöver behöver regeringen underlag från kommittéer, stabsorgan m.fl. för sin omprövning och åtgärder för effektivisering av offentlig verk- samhet För att motverka alltför standardiserade beställningar av resultatinfor- mation från regeringens sida måste i regeringskansliet finnas goda kunskaper om verksamheters särart och för att specifika krav skall kunna ställas i beställningen. I sin rapport till regeringen om vissa fördjupade anslagsframställningar i budgetcykel 3 har t.ex. Statskontoret skisserat sex kategorier av myndigheter som vardera ställer olika krav på resultat- information. Ett arbete bör påbörjas som anknyter till denna idé från Statskontoret. Jag har också för avsikt att verka för att åstadkomma en moderniserad grundutbildning för tjänstemän i regeringskansliet med betoning på resultatstyrning och en fortsatt utbildning på området finansiell styrning. Uppföljning av organisations- och strukturförändringar inom statsförvaltningen I samband med riksdagens ställningstagande till det program för minskning av den statliga administrationen som presenterades i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II, bet. 1990/91 :FiU37, rskr. 1990/91:390) uttalade Finansutskottet att riksdagen borde ges möjlighet till en kontinuerlig och samlad uppföljning av programmets effekter. En sådan uppföljning borde innehålla en närmare precisering av de besparingseffekter som kommer att uppnås. Vidare borde de verksamhetsmässiga och personalmässiga konsekvenserna analyseras. I 1992 års kompletteringsproposition (1991/92:150 bil. 1:5, bet. 1991/92: FiU30, rskr. 1991/92:350) redovisades regeringens bedömning av personalkonsekvenserna av de strukturförändringar som pågår i statsförvaltningen inte bara till följd av det s.k. administrationsprogram- met utan också till följd av andra riksdagsbeslut. Däremot gjordes ingen bedömning av andra effekter av strukturförändringarna. Jag anser mot denna bakgrund att Statskontoret bör ges i uppdrag att följa upp organisations- och strukturförändringarna inom statsförvalt- ningen. 90 2.1.3 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens resultat 1992 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 RRV har nyligen avlämnat sin årliga rapport till regeringen om det ekonomiadministrativa läget och revisionens resultat. Av rapporten framgår att antalet revisionsberättelser med invändningar har minskat från 33 1991 till 11 1992. Detta är en indikation på att antalet otillfreds- ställande förhållanden har minskat. Antalet kan komma att öka då revisionen ännu inte kunnat avslutas för fyra myndigheter. Revisionen har dock resulterat i betydligt fler revisionsrapporter till myndigheternas ledning och styrelse med anledning av att den löpande redovisningen ofta har betydande svagheter. RRV bedömer att de externa krav som ställs på redovisningen klaras av bättre än tidigare, men att myndigheterna i allmänhet ännu inte har en kvalitativt god nivå på den löpande redovis- ningen och resultatredovisningen. RRV konstaterar dock att myndigheter- nas ledningar ägnar allt större uppmärksamhet åt ekonomifrågor och att intresset för dessa frågor inom myndigheterna har ökat. Detta intresse har bl.a. visats i en ökad efterfrågan på utbildning, rådgivning och stöd i ekonomistyrningsfrågor samt i form av myndighetsegna insatser för utveckling av ekonomiadministrativa system och redovisningsrutiner. Jag har i det föregående redovisat RRV:s iakttagelser i granskningen av myndigheternas årsredovisningar och utvecklingen av resultatstyr- ningen inom myndigheterna samt vilka åtgärder jag anser bör vidtas med anledning av detta (avsnitt 2.1.2). Andra viktiga iakttagelser är att respekten för god redovisningssed och intemkontroll generellt fortfarande inte är på en godtagbar nivå. Detta visar sig bl.a. i form av att anslags- överskridande fortfarande förekommer i stor utsträckning. Riskerna för en icke avsedd användning av statliga medel har också ökat genom att internkontrollen i flera fall försvagats i samband med decentralisering och delegering inom myndigheterna. Vidare har RRV funnit att affärsmässig- heten i anskaffningen av varor och tjänster generellt sett inte är tillfreds- ställande, vilket är oroande med hänsyn till upphandlingens omfattning i staten som helhet. Det är också vanligt att redovisningen av s.k. blandfinansierad verksamhet, inkl, extemfinansierad verksamhet vid universitet och högskolor, inte är upplagd så att redovisningen ger en rättvisande bild av utfallet. RRV pekar även på att ett antal myndigheter inte har färdigställt sina bokslut i rätt tid. Jag anser att de brister RRV funnit inte är acceptabla. En utökad delegering inom myndigheterna får inte leda till att kvaliteten på ekonomiadministrationen eftersätts. Att myndigheter inte färdigställer bokslut i rätt tid försämrar inte bara RRV:s möjligheter att granska bokslutet utan kan också innebära att regeringen inte får ett beslutsunder- lag i tid. Ansvaret för att upprätta redovisningen, att se till att regler följs och att förhindra brister ligger hos den enskilda myndigheten. För att möta de höga krav som nu ställs på myndigheterna genom de utökade finansiella befogenheterna krävs att myndigheterna har en hög am- bitionsnivå vad gäller ekonomiadministrativ kompetens, ändamålsenligt utnyttjande av ekonomiadministrativa system samt den egna interna resultatstyrningen och uppföljningen. Det ankommer på myndighetsled- 91 ningarna att se till att så sker. Det är därför positivt att myndighets- Prop. 1992/93:100 ledningar i allt större utsträckning engagerat sig i ekonomi- och Bilaga 1 redovisningsfrågor för att öka myndighetens ekonomiadministrativa förmåga. Många förvaltningsmyndigheter genomför för närvarande stora insatser för att lägga om sin redovisning och förbättra sin resultatuppföljning. För att möta myndigheternas behov av råd och stöd i omläggningsarbetet genomför RRV och Kammarkollegiet samt Försvarets civilförvaltning omfattande insatser. De system, metoder och rutiner som nu tillhanda- hålls myndigheterna ger förutsättningarna för en ekonomi- och resultat- styrning av god kvalitet. 2.1.4 Renodling av verksamhetsformer inom statsförvaltningen Tillämpning av verksamhetsformer i staten behandlades i 1992 års budgetproposition. Här konstaterades att myndighetsformen är den verk- samhetsform som bör väljas för statlig verksamhet. Konkurrensutsatt verksamhet bör, om inte särskilda skäl talar för det, inte bedrivas i myndighetsform och, i normalfallet, inte av staten. Bolag under myndig- heters förvaltning bör inte förekomma, ej heller bör statlig verksamhet bedrivas i stiftelseform om inte särskilda skäl föreligger. Jag kommer i det följande att presentera ett antal åtgärder i det fortsatta arbetet med att tillämpa dessa principer på den statliga verksamheten. Konkurrensutsatt verksamhet Regeringen presenterade i prop. 1991/92:38 Den ekonomiska politiken en strategi för statens förmögenhetsförvaltning. En av utgångspunkterna är att statens ägande bör begränsas till områden och funktioner där marknaden inte själv förmår skapa de bästa förutsättningarna för en fungerande samhällsekonomi. Detta innebär att staten endast i undantags- fall och då med bestämda motiv bör uppträda som ägare av verksamheter med kommersiella förutsättningar. RRV har på regeringens uppdrag gjort en översyn av vissa konkurrens- utsatta verksamheter. Uppdraget innefattade principer för bolagisering och när en bolagiserad verksamhet inte kan bedömas lämplig att drivas i privat ägo. RRV redovisar i översynen ett antal olika kriterier för när en affärs- verksamheten inom en myndighet kan bedömas lämplig att bolagisera och senare övergå till privat ägo. Regeringen har, utifrån RRV:s analys- modell, utarbetat följande generella kriterier för när en affärsverksamhet kan bedömas aktuell för ombildning till aktiebolagsform: —  verksamheten är av betydande omfattning —  verksamheten styrs inte primärt av politiska uppgifter och mål —  verksamheten bedrivs under fungerande konkurrensvillkor —  verksamheten har kommersiella förutsättningar och är oberoende av direkta anslagsmedel —  verksamheten innebär ingen myndighetsutövning 92 Regeringen har under hösten presenterat riktlinjerna för en bolags- Prop. 1992/93:100 bildning av verksamheten vid Statens bakteriologiska laboratorium. Bilaga 1 Senare denna dag lägger regeringen förslag om bolagisering av AMU. Olika utredningar har också lagt förslag om ytterligare bolagiseringar. Regeringen kommer att arbeta vidare med flertalet av de verksamheter som RRV bedömer aktuella för en bolagisering samt vidta nödvändiga strukturella åtgärder. Kriterier för när ett statligt bolag kan bedömas lämpligt att kvarstå i statlig ägo bedömer jag, utifrån RRV:s analysmodell, främst vara: —  väl fungerande konkurrensvillkor saknas —  hög effektivitet och affärsmässighet saknas Vad gäller det första kriteriet ligger ansvaret för att utforma väl fungerande konkurrensvillkor på statsmakterna. Riksdagen har i samband med prop. 1992/93:56 (bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144) fattat beslut om en ny konkurrenslag. På en rad områden, t.ex. el- och teleom- rådet, utarbetas för närvarande förslag till förändrad lagstiftning. Konkurrensvillkoren skall utformas på ett sådant sätt att kraven på mångfald och samhällsekonomisk effektivitet tillgodoses. När det gäller det andra kriteriet är det av stor vikt att statens roll som ägare är klart separerad från statens ansvar för regelverk och konkurrens inom en sektor. Särskilda krav på en korrekt och konkurrensfrämjande upphandling bör ställas på berörda myndigheter. Det statliga ägaransvaret för ett aktiebolag bör bl.a. därför ej ligga på en myndighet utan på regeringen med aktieinnehavet formellt redovisat hos Kammarkollegiet. Staten som ägare bör ställa höga krav på lönsamhet i verksamheten. Det värde som det statliga ägandet representerar är med utgångspunkt i statens balansräkning helt intecknat genom statsskulden. Detta innebär att varje statlig tillgång belastar statsbudgeten med sin del av statsskuld- räntan minus inlevererad utdelning. Statliga tillgångar som har en samhällsekonomisk avkastning som understiger statsskuldräntan är en årlig statsfinansiell belastning. Verksamheter som bedöms möjliga att bedriva i bolagsform men där effektivitet och affärsmässighet bedöms förhindra en privatisering bör därför i normalfallet avvecklas. Regeringens fortsatta arbete med att minska den statliga balansomslut- ningen genom bolagiseringar och privatiseringar och därmed bl.a. minska statsbudgetens underskott bör utgå från här presenterade riktlinjer. Omprövning av statliga stiftelser och myndighetsbolag RRV har i två olika rapporter granskat bolag under myndigheter och statliga stiftelser. Regeringen har, liksom den förra regeringen, intagit en mycket restriktiv hållning till att bedriva statlig verksamhet i stiftelse- form resp, i bolag direkt under myndigheter (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Ett skäl för den restriktiva in- ställningen till stiftelser och bolag under myndigheter är att staten 93 avhänds egendom samtidigt som svårigheter föreligger för statsmakterna Prop. 1992/93:100 att få ändamålsenlig insyn i och möjligheter att påverka och kontrollera Bilaga 1 användningen av de insatta statliga medlen. Å andra sidan finns verksamheter som även fortsättningsvis bör bedrivas i privaträttsliga former, t.ex. inom det kulturella området. Jag anser därför att statens engagemang i de stiftelser som staten medverkat i som stiftare fortlöpande bör ses över för att tillse att de insatta statliga medlen används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. RRV har i flera granskningar funnit att myndigheter, i strid med rege- ringsformens bestämmelser, medverkat i bildande av stiftelser och bolag genom avsättande av statliga medel utan att inhämta tillstånd från stats- makterna. Ett sådant förfarande kan inte accepteras och måste enligt min uppfattning föranleda att åtgärder vidtas av berörda myndigheter och statsmakterna genom omprövning av statens åtaganden i dessa verksam- heter. Mot denna bakgrund bör en särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn av befintliga bolags- och stiftelsebildningar och lämna förslag till åtgärder. En utgångspunkt för utredaren bör, mot bakgrund av den restriktiva synen på statliga stiftelser och myndighetsbolag, vara att det statliga huvudmannaskapet begränsas. I de fall verksamheten som bedrivs är av centralt statligt intresse bör myndighetsformen vara den verksamhetsform som skall tillämpas. RRV har nyligen i en rapport till regeringen föreslagit att RRV bör ges rätt att revidera samtliga av myndigheter bildade bolag och till myn- digheter knutna stiftelser. Bakgrunden till förslaget är inte bara de svårigheter revisionen haft att få insyn i de i bolag eller stiftelser avknoppade verksamheterna, utan också att frånvaron av gransknings- rätten försvårar för revisionen att verifiera hur de statliga medlen används av berörda myndigheter. Jag anser att det är viktigt att stats- makterna garanteras insyn i olika verksamheter när stora befogenheter har delegerats till myndigheterna. Jag avser att återkomma till regeringen i frågan i samband med prövningen av hur det statliga ekonomi- administrativa regelverket skall tillämpas. Tillämpning av det statliga ekonomiadministrativa regelverket Det statliga ekonomiadministrativa regelverket och de finansieringsformer som tillkommer statliga myndigheter tillämpas idag även av icke-statliga organisationer, dvs. organisationer som inte ingår i den juridiska personen staten. Således förekommer det att t.ex. en stiftelse inplacerats i systemet med budgetcykler, har krav på sig att lämna formella anslagsframställningar i enlighet med vad myndigheterna har att lämna, har egen dragningsrätt på statsverkets checkräkning eller har ålagts krav på att den statliga bokföringsförordningen skall tillämpas. Delegeringen av finansiella befogenheter till myndigheterna innebär att myndigheterna kommer att ges större möjligheter att göra bindande ekonomiska åtaganden över längre tid. Ramanslag innebär att den som disponerar anslaget har möjlighet att "låna" upp till en viss nivå på det 94 efterföljande budgetårets anslag genom utnyttjande av anslagskredit. Prop. 1992/93:100 Vidare föreslås dels ett system med generell räntebeläggning av statliga Bilaga 1 medelsflöden, dels lån för finansiering av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. I den mån dessa generella finansiella befogenheter även ges icke-statliga organisationer, kan staten hamna i en situtation som innebär att staten får stå riskerna vid en eventuell försämrad betalnings- förmåga inom organisationen eller vid en nedläggning av verksamheten. Enligt min mening bör statsmakternas krav på underlag för prövning av resurstillskott och på kontroll av medlens användande regleras i särskild ordning. RRV har mot denna bakgrund fått regeringens uppdrag att identifiera vilka organisationer som, utan att vara statliga myndigheter, anvisas anslag på statsbudgeten och därmed, eller på grund av andra bestämmel- ser, kommit att omfattas av det ekonomiadministrativa regelverk som gäller för myndigheter under regeringen. RRV skall lämna förslag till vilka bestämmelser som behöver ändras för att de skall omfatta endast statliga myndigheter och hur berörda organisationer bör hanteras i budgetprocessen vad gäller finansieringsform och krav på beslutsunder- lag samt återrapporteringskrav. I uppdraget ingår även att lämna förslag till hur statsmakternas behov av insyn och kontroll av hur de statliga medlen används genom revision skall tillgodoses. Jag avser att åter- komma till regeringen med förslag till vilka tekniker som bör tillämpas för finansiering m.m. av organisationer som inte är statliga myndigheter men som erhåller statliga bidrag för sin verksamhet. 2.1.5 Effektiv medelshantering Ett intensivt utvecklingsarbete har pågått de senaste åren i syfte att effektivisera den statliga medelshanteringen. Arbetet har koncentrerats på att skapa så marknadslika och konkurrensneutrala förhållanden som möjligt i den statliga verksamheten samt att ge myndigheterna större frihet att, inom ramen för tillgängliga resurser, själva göra avvägningar i finansiella frågor. För att skapa förutsättningar för rationellt besluts- fattande på myndighetsnivån är det väsentligt att samtliga kostnader staten har för verksamheten beaktas vid myndighetens beslut om utformning av verksamheten. Denna utveckling ställer höga krav på myndighetens redovisning. I 1992 års budgetproposition redovisade jag ett antal förändringar i detta syfte. Jag kommer i det följande att presentera vilka åtgärder regeringen vidtagit på området samt lämna förslag till utveckling av den finansiella styrningen av myndigheterna med syftet att en effektivare medelshantering erhålls. Förslagen innebär dels effektivare system för den statliga medelshanteringen på "koncemnivå”, dels utökade möjlig- heter att delegera finansiella befogenheter till myndigheterna. Förslagen bör i de flesta fall kunna genomföras på samtliga myndigheter vid ingången av budgetåret 1993/94. 7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 95 Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader                  Prop. 1992/93:100 Riksdagen har godkänt riktlinjerna beträffande ramar för myndigheternas förvaltningskostnader (prop. 1991/92:100 bil.l s. 46-48, bet. 1991/92: FiU20, rskr. 1991/92:128). Nya riktlinjer för budgetering av myndig- heternas förvaltningskostnader har därför tillämpats i årets förslag till statsbudget. De nya riktlinjerna för budgetering innebär att ett utrymme för förväntade kostnadsökningar budgetåret 1993/94 för samtliga resursslag har beaktats. Myndigheternas anslag motsvarar således det likviditets- utrymme som resp, myndighet totalt disponerar och är ett uttryck för regeringens bedömning av vilka resurser som sammantaget skall stå till buds för att de verksamhetsmässiga målen skall kunna uppfyllas under budgetåret 1993/94. Samtliga löne- och prisökningar under nästa budgetår skall finansieras inom denna ram samt det utrymme som anslagssparandet resp, anslagskrediten medger. Vidare kommer kompensation för kostnadsökningar inom samtliga resursslag att fastställas med utgångs- punkt i den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. Myndigheterna får genom detta förslag information om vilket hand- lingsutrymme som ges i finansiellt avseende. Därigenom ökar möjlig- heterna att vidta åtgärder för att kunna uppnå de av statsmakterna uppställda målen för verksamheten. En omläggning av detta slag medför omfattande förändringar av teknisk natur. Jag återkommer till detta och vissa övergångsfrågor i det följande (avsnitt 2.2). Anslagstyperna på statsbudgeten Ett av de främsta verktygen statsmakterna har för den finansiella styr- ningen av den statliga verksamheten är, vid sidan av att anvisa anslag på statsbudgeten för ett visst ändamål, att ange hur dessa medel får dispone- ras. Detta sker bl.a. genom val av anslagstyp, dvs. vilken beteckning de anvisade anslagen ges. De anslagstyper som nu används är obetecknat anslag, förslagsanslag, reservationsanslag och ramanslag. Jag kommer i det följande (avsnitt 2.7) att närmare redogöra för vilka villkor som nu gäller för de olika anslagstyperna samt lämna vissa förslag till förändringar. Jag föreslår här en effektivare rutin för återförande av återstående reservationer på reservationsanslag, vilket innebär förändrade villkor i förhållande till nuvarande regler för dispositionsrätt till reserverade medel. Jag förslår även en förändring av beräkningen av ramanslagskreditens storlek i syfte att anpassa kreditutrymmet till de förändringar som nu införs inom ramen för finansiell styrning. Statlig kassahållning In- och utbetalningstidpunkter för statliga betalningar Den tidigare (prop. 1991/92:100 bil. 1) aviserade översynen av in- och utbetalningstidpunkter för statliga betalningar har nyligen genomförts av 96 Riksgäldskontoret (RGK) och RRV. Översynen har omfattat de stora be- Prop. 1992/93:100 talningsflöden som vid förändrade betalningstidpunkter kan ge betydande Bilaga 1 ränteeffekter för staten. De betalningar som har studerats är bl.a. pensionsutbetalningar, barnbidrag, dagersättningar, kulturbidrag, bidrag till folkbildningen, inbetalning av inkomstskatt och arbetsgivaravgifter, in- och utbetalning av mervärdesskatt, bidrag till kommuner samt utbetalning av studiemedel. I översynen har även delar av reglerings- brevens bestämmelser vad gäller betalningstidpunkter behandlats. Chefen för Utbildningsdepartementet kommer senare idag att redovisa vissa åtgärder i fråga om ändrade betalningstidpunkter (bil. 9). Jag har för avsikt att återkomma med förslag till åtgärder angående förändrade tidpunkter för statliga betalningar i 1993 års kompletteringsproposition. Utveckling av statens betalningssystem I 1992 års budgetproposition (bil. 1) redovisades de krav som bör ställas på det statliga betalningssystemet. Dessa krav sammanfattas i det följande. —  Förmedlingen av de statliga betalningarna bör ske på ett utifrån statens synvinkel kostnadseffektivt sätt. —  Det statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovis- ningssystem och statens samlade informationsbehov. —  Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att det skapas valfrihet för betalningsavsändare och betalningsmottagare vid val av betalningsförmedlare. —  Det statliga betalningssystemet skall vara så sammansatt att hög säkerhet kan garanteras. Mot bakgrund av dessa krav har RRV på regeringens uppdrag utrett och lämnat förslag till utveckling av det statliga betalningssystemet. Jag kommer i det följande att lämna vissa förslag angående en utveckling av statens betalningssystem (avsnitt 2.8). Jag kommer bl.a. att föreslå att betalningar till och från staten skall kunna förmedlas av såväl Postgirot som Bankgirot. Räntebeläggning av statliga medelsflöden I 1992 års budgetproposition (bil. 1) redovisades frågan om att räntebe- lägga statliga medelsflöden. Jag framhöll då vikten av att öka kostnads- medvetandet hos myndigheterna genom att de kostnader som för närvarande redovisas gemensamt på statsbudgeten istället bör redovisas i anslutning till resp, verksamhet. Ett system med ränta på myndig- heternas medel ger myndigheterna frihet att själva göra avvägningar i finansiella frågor och därmed incitament till en god kassahållning. RGK och RRV har utrett frågan och lämnat förslag till en modell för räntebe- läggning av statliga medelsflöden. RGK:s och RRV:s utredning visar att de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten kan räntebeläggas budgetåret 1993/94. Jag kommer i det följande att lämna 97 förslag angående en räntebeläggning av statliga medelsflöden och därmed Prop. 1992/93:100 föreslå att de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksam- Bilaga 1 heten skall räntebeläggas fr.o.m. budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.3). Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters anläggningstillgångar Lån i RGK för investeringar för förvaltningsmyndigheternas anläggnings- tillgångar har behandlats i de senaste årens budgetpropositioner. Modellen har utvecklats av RRV med sikte på att denna modell skall kunna ersätta flera av de befintliga finansieringsmodellerna. Genom tillämpning av lånemodellen bärs statens kostnader för en investering den myndighet som gör investeringen, vilket ökar förutsättningarna för rationella investeringsbeslut på myndighetsnivån. Lånemodellen ligger väl i linje med resultatstyrningens idé att myndigheten själv får besluta om fördelning av sina resurser. De årliga utgifterna för en eventuell investering i form av räntor och amorteringar får av myndigheten ställas mot övriga utgifter där myndighetens egna prioriteringar får avgöra om en investering skall genomföras eller inte. Lånemodellen har införts successivt fr.o.m. budgetåret 1990/91. Innevarande budgetår tillämpar ett tjugotal myndigheter med tillhörande undermyndigheter lånemodellen för ADB-och kommunikationsutrustning. Tio myndigheter har tilldelats lånemodellen för att finansiera i princip samtliga typer av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Erfarenheterna från tillämpningen visar att lånemodellen nu kan införas generellt i statsförvaltningen. Jag kommer därför i det följande (avsnitt 2.4) att redogöra för utform- ningen av lånemodellen och föreslå ett generellt införande av lån i RGK för finansiering av förvaltningsmyndigheternas investeringar i anlägg- ningstillgångar för förvaltningsändamål. Avgiftsfinansierad verksamhet I 1992 års budgetproposition redovisades huvudprinciper för styrning och budgetering av avgiftsfinaniserad verksamhet. Syftet var att renodla tillämpningen av avgiftsfinaniserad verksamhet och formerna för verksamhetens kapitalförsörjning. Arbetet har i stor utsträckning inriktats på att klargöra myndigheternas handlingsutrymme för att bedriva sådan verksamhet. Regeringen har genom avgiftsförordningen (1992:191) och kapitalförsörjningsförordningen (1992:406) beslutat om generella regler för avgiftsfinansierad verksamhet i enlighet med de riktlinjer som redovisas i propositionen. Jag kommer i det följande (avsnitt 2.5) att lämna vissa förslag som innebär en utökad rätt för myndigheterna att genom avgifter finansiera viss verksamhet. Jag föreslår bl.a. att en myndighet som tillhandahåller avgiftsfinansierade tjänster, där det ekonomiska målet är full kostnads- täckning, även skall få ta ut ersättning för postbefordran av handlingar i anledning av den avgiftsbelagda tjänsten. Jag föreslår vidare att samtliga myndigheter som bedriver avgiftsfinansierad verksamhet och som får 98 disponera avgiftsinkomsterna bör få balansera årets resultat i den avgifts- finaniserade verksamheten i ny räkning. Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten I prop. 1990/91:100 bil.l, aviserades en utredning om försäkring av statens egendom m.m. Frågan har utretts av en särskild utredare som har överlämnat betänkandet (SOU 1992:40) Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. Jag kommer i det följande (avsnitt 2.6) att lämna förslag om riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten. Utgångspunkten för mina förslag är att den enskilda myndigheten har bäst förutsättningar att avgöra inriktningen av sin risk- och skade- hantering. Jag föreslår därför att myndigheten själv skall få välja system för riskfinansiering samtidigt som den i princip får bära hela kostnaden för inträffade skador. Försäkringar bör dock undvikas i så stor utsträck- ning som möjligt. Jag bedömer att den mest angelägna åtgärden i stället är att minska skadekostnaderna, t.ex. genom skadeförebyggande arbete. En förutsättning för att en myndighets risk- och skadehantering skall kunna genomföras på ett meningsfullt sätt är att verksamhetens skade- risker och skadekostnader är kända. Jag föreslår därför att varje myndighet skall vara skyldig att genomföra riskanalyser. Medvetandet om risker och skador är eftersatt hos flertalet myn- digheter. Jag anser därför att särskild vikt måste läggas vid att lämna stöd för myndigheternas hantering av dessa frågor. Ett vägledande regelverk bör även utarbetas. Jag föreslår att ansvaret för det stödjande arbetet skall läggas på Kammarkollegiet. Dessutom bör den nuvarande försäkringsliknande verksamheten hos Försvarets civilförvaltning flyttas över till kollegiet. Chefen för Försvarsdepartementet återkommer senare i dag i denna fråga. Förutom de generella riktlinjerna m.m. för risk- och skadehanteringen i staten kommer jag att ta upp frågan om ett särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor. Frågan har utretts av en särskild utredare. Utredningen initierades mot bakgrund av olyckan på Oskarshamns flygplats år 1989. Efter olyckan konstaterades bl.a. att det fanns betydande skillnader i försäkringsskyddet för de omkomna. De efterlevande till dem som reste i tjänsten för statens räkning fick nämligen sämre ersättning än om det hade rört sig om en tjänsteresa inom den privata sektorn. Enligt min mening är det motiverat att statligt anställda och uppdrags- tagare hos staten får ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor som svarar mot vad som allmänt tillämpas för privatanställ- da. Jag föreslår därför att ett sådant skydd skapas. Vad som skall avses med tjänsteresa och vilka slags resor som skall omfattas av försäkrings- skyddet bör dock avgöras av varje myndighet. När det gäller administrationen av försäkringsskyddet föreslår jag att Försvarets civilförvaltning bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings- och ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Försäk- Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 99 ringsskyddet bör även kunna upphandlas på den privata försäkringsmark- Prop. 1992/93:100 naden. Varje myndighet bör således själv få möjlighet att avgöra hur Bilaga 1 försäkringsskyddet vid tjänsteresor skall ordnas. Myndigheternas lokalförsörjning Ett led i regeringens arbete med att delegera ansvar och befogenheter till myndigheterna är att dessa även får ta ansvar för sin lokalförsörjning. Byggnadsstyrelsens monopol på lokalförsörjningsområdet har därför avskaffats (prop. 1990/91:150 bil. 1:1, bet. 1990/91 :FiU30, rskr. 1990/91:386). Senast den 1 juli 1993 kommer samtliga myndigheter att ha övertagit det fulla ansvaret för den egna lokalförsörjningen. Som ett led i ombildningen av Byggnadsstyrelsen är två nya fastighets- koncemer under uppbyggnad (prop. 1992/93:37 bil. 1, bet. 1992/93: FiU8, rskr. 1992/93:123). Av detta följer att de ca 8 000 upplåtelse- handlingar som idag reglerar förhållandet mellan lokalbrukaren och Byggnadsstyrelsen successivt skall omsättas till civilrättsliga avtal. Regeringen beslutade den 26 mars 1992 om nya riktlinjer för myndig- heternas lokalförsörjning. I beslutet lades fast att villkoren i upplåtelse- handlingen gäller tills nytt avtal tecknats med det nya fastighetsbolag som kommer att bildas. Regeringen beslutade den 26 november 1992 om tillägg till övergångs- bestämmelserna i de nya riktlinjerna för myndigheternas lokalförsörjning vilka skall gälla såvitt inte myndigheterna och de nya fastighetsförvaltar- na ömsesidigt kommer överens om andra villkor. I tilläggsbestämmelser- na fastställdes en hyrestid och en ömsesidig uppsägningstid på upplåtelse- handlingarna. Hyrestiden fastställdes till den treårsperiod resp, myndighet tillhör inom budgetcyklerna 1, 2 och 3, dvs. budgetåren 1991/92- 1993/94, 1992/93-1994/95 och 1993/94-1995/96. Eftersom lokaler är en relativt trögrörlig resurs anser jag att det är viktigt att kunna ge myndigheterna incitament att effektivisera resurs- användningen vad gäller de statsägda lokaler som nu kommer att föras över till de två nya fastighetskoncemema. Under tidigare år har det funnits en ordning för myndigheter som anvisats medel för lokalkostnader under förslagsanslag, som inneburit att de efter samråd med Byggnads- styrelsen kunnat lämna förslag till regeringen om att få tillgodoräkna sig resurser för reella lokalbesparingar. Jag anser att myndigheterna över- gångvis bör kunna ges möjlighet att tillgodoräkna sig frigjorda resurser till följd av lokalbesparingar under den treårsperiod upplåtelsehandlingen gäller för de lokaler som kommer att föras över till de två nya fastighets- koncemema. Jag har för avsikt att senare föreslå regeringen att i ett förvaltningsbeslut ge den nyligen inrättade stabs- och servicemyn- digheten, Statens lokalförsörjningsverk, ett bemyndigande att övergångs- vis få överta betalningsansvaret för upplåtna lokaler eller delar av upplåtna lokaler som myndigheterna valt att lämna men inte kunnat tillgodoräkna sig på grund av de nya villkoren i upplåtelsehandlingarna. Regeringen medgav den 27 maj 1992 att Byggnadsstyrelsen fick införa ett system med hyresdebitering kvartalsvis i förskott. De förändrade 100 debiteringsrutinerna innebär en tidsmässig tidigareläggning av hyresbetal- ningarna jämfört med tidigare rutiner. Flertalet anslagsfinansierade myndigheter betalar fr.o.m. budgetåret 1992/93 sina lokalhyror kvar- talsvis i förskott. I samband med skiftet av rutinerna för debitering uppstår en engångsvis merbelastning på statsbudgeten på grund av att hyresbeloppet för budgetårets första kvartal skall betalas senast den 30 juni budgetåret innan. För budgetåret 1991/92 uppstod inte denna mer- belastning då debiteringssystemet inte var fullt utvecklat inom Byggnads- styrelsen. Merbelastningen kommer istället att inträffa vid slutet av innevarande budgetår förutsatt att myndigheterna betalar sin första kvartalshyra för budgetåret 1993/94 i rätt tid, dvs. senast den 30 juni 1993. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om en regle- ring som medger en engångsvis merbelastning på berörda myndigheters anslag, vilken skall motsvara den första kvartalshyran för budgetåret 1993/94. Staten som avtalspart Statliga myndigheter träffar avtal å statens vägnar. Förutom köpe- och hyresavtal kan en myndighet t.ex. lägga ut förvaltningsuppgifter på entre- prenad för att få en kostnadseffektivare verksamhet. Det kan också vara fråga om avtal där myndigheten åtar sig uppgifter åt en annan part. Riktlinjer och regler för under vilka former som statliga myndigheter får ingå avtal med annan part saknas i stor utsträckning. I flera av RRV:s granskningar har olika problem med ingångna avtal påtalats. Behovet av stöd till myndigheterna i avtalsfrågor är tilltagande. Då myndigheternas finansiella befogenheter ökas successivt finns det, enligt min mening, behov av att klargöra myndigheternas handlingsutrymme även på detta område. Jag avser därför att föreslå regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av formerna för de avtal som för närvarande ingås av statliga myndigheter. Utredaren bör lämna förslag till riktlinjer och regler för myndigheternas tillämpning samt det eventuella stöd som myndigheterna kan behöva. <h6>2.2 Principer för beräkning av anslagen</h6> Den nya budgetprocessen med resultatstyrning innebär att statsmakterna anger mål och ställer resultatkrav samt preciserar ambitionsnivån i verksamheten genom att anvisa medel. Myndigheterna ansvarar för formulering av produktionsmål och för verkställande inom givna ramar. Budgetprocessen bygger på fördjupad redovisning och analys inom varje myndighet och en årlig redovisning till statsmakterna mot uppställda mål. Det ankommer på statsmakterna att årligen värdera och pröva ambitions- nivån i den statliga verksamheten. Den nya budgetprocessen skall vara ett stöd för statsmakterna i arbetet att nå högre effekt inom ramen för givna medel. Processen bygger på ett tydliggörande och en precisering av ansvarsfördelningen mellan stats- makterna och myndigheterna i en rad praktiska avseenden. Den ställer nya krav på statsmakterna att precisera mål och resultatkrav, men Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 101 förutsätter samtidigt att statsmakterna avstår från att detalj reglera Prop. 1992/93:100 myndigheternas produktion och avstår från att lägga restriktioner på hur Bilaga 1 medlen får disponeras. En utvecklad budgetprocess förutsätter delegering av ansvar och befogenheter till myndigheterna, vilket i sin tur kräver utveckling av styrformer och finansiella förutsättningar och revision på det sätt som jag redovisat i 1992 års budgetproposition (bil. 1, Statsbud- geten och särskilda frågor). Inom ramen för budgetprocessen skall ambitionsnivån i den statliga verksamheten prövas och preciseras genom förslag till årlig anslagsnivå för resp, myndighet. Denna prövning måste följas upp med en förbättrad budgetteknik. I det följande redovisar jag en teknisk lösning att budgetera myndigheternas förvaltningskostnader som ökar myndigheternas handlingsutrymme och förbättrar incitamenten till en effektiv resurs- hantering. Syftet med tekniken är att tydligare än för närvarande ange myndigheternas handlingsutrymme i förväg. Tillsammans med övrig delegering och den utvecklade finansiella styrningen ges resp, myndighet handlingsutrymme inom de av statsmakterna årligen angivna ekonomiska ramarna. Därmed undviks den s.k. cash-limiteffekt som tidigare tillämpning av löneutgiftsramar kunde leda till och som riksdagen tidigare ifrågasatt (bet. 1988/89:FiU20, rskr. 1988/89:101-103). Beslut som innebär förändringar i verksamhetens inriktning eller som förutsätter resurstillskott måste även fortsättningsvis hanteras inom ramen för budgetprocessen. En ökad andel operativa beslut bör dock kunna fattas direkt av myndigheterna förutsatt att de ekonomiska ramarna är kända. Inom dessa ramar har sedan myndigheterna ansvaret att formulera mål för sin produktion, att besluta om resursallokering etc. För att stimulera långsiktighet krävs en rättvisande teknik för att beräkna priskompensation över tiden. Därmed ökar incitamenten till effektivt utnyttjande av resurser. Myndigheternas förutsättningar måste därför göras tydligare så att de så tidigt som möjligt känner till de ekonomiska ramarna för verksamheten och på vilket sätt de kommer att kompenseras för kostnadsutvecklingen. Inom dessa givna ramar måste myndigheterna ges stora finansiella friheter. De produktivitetsvinster som kan frigöras i verksamheten måste få disponeras av myndigheterna. Beslut om effektivisering måste i så hög utsträckning som möjligt kunna fattas av myndigheterna själva inom givna ekonomiska ramar, utan att statsmakternas godkännande måste inhämtas. Eftersom löner i normalfallet utgör en merpart av förvaltnings- kostnaderna är det också viktigt att myndigheterna ges ökade möjligheter att själva lokalt påverka lönebildningen. Utöver dessa rena effektivitets- åtgärder är det statsmakternas uppgift att bestämma inriktning och omfattning av olika verksamheter. Utgångspunkten för det pågående utvecklingsarbetet med finansiell styrning har varit att genom modifieringar av nuvarande styrformer och anslagstyper uppnå dessa syften. Jag kommer senare att redovisa förslag till räntefaktor på statliga medelsflöden, utökade möjligheter till låne- finansiering av investeringar samt utökat bemyndigande att redovisnings- mässigt utjämna mellan olika budgetår. I det följande redovisar jag nu 102 förslag till teknik för budgetering av myndigheternas anslag för förvalt- ningskostnader vilken i förväg både ger besked om ekonomiska ramar och en rättvisande kompensation över tiden. Omläggningen bör genomföras samtidigt med flera andra förändringar av teknisk natur. För att hantera detta och ge myndigheterna tillfälle att komplettera underlaget bör dessa justeringar göras samlat i reglerings- brevet för resp, myndighet. 2.2.1 Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader Huvudprinciper Riksdagen har godkänt riktlinjerna beträffande ramar för myndigheternas förvaltningskostnader (prop. 1991/92:100, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128-129). Riktlinjerna innebär att en ram för myndigheternas samlade förvaltningsutgifter och inte endast för enskilda resursslag läggs fast. Det finns tre huvudsakliga syften med de nya budgeteringsprin- ciperna. Det första syftet är att myndighetens verksamhet skall prövas som en helhet och att anslagsnivån är ett uttryck för beslutad och förväntad ambitionsnivå i verksamheten. De nya budgeteringsprinciperna innebär att myndighetens hela verksamhet, med dess olika resursslag, budgeteras samlat och på ett likartat sätt. Dessutom beräknas ett särskilt utrymme som skall användas för att möta kostnadsökningar för samtliga resursslag under löpande verksamhetsår. Utrymmet kommer att ligga som en permanent buffert i myndighetens anslag. Den ekonomiska ramen inför ett aktuellt budgetår bör resp, myndighet känna i sin helhet så tidigt som möjligt. Därigenom ökar myndigheternas möjligheter att förbereda och vidta åtgärder för att kunna uppnå de av statsmakterna uppställda målen för verksamheten. Myndigheter som disponerar medel på ramanslag kan fritt fördela det totala ekonomiska utrymme som givits av statsmakterna. Några särskilda restriktioner för hur mycket av det ramanslag som tilldelas myndigheten som skall användas till t.ex. löner och lokaler kommer normalt inte att finnas. Dessutom föreslår jag i det följande att ytterligare befogenheter skall tilldelas myndigheterna i form av möjligheter att ta upp lån för investeringar, att få ränta på anslagsmedel etc. Dessa ökade befogenheter kommer att kunna utnyttjas av majoriteten av alla myndigheter eftersom de allra flesta myndigheter kommer att ha tilldelats ramanslag från och med budgetåret 1993/94. Det andra syftet med nya principer för statsmakternas budgetering är att den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn skall utgöra utgångspunkt vid fastställandet av kompensationen för kostnadsutvecklingen inom samtliga resursslag. Hittills har denna princip tillämpats endast för lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader. Härigenom uppnås en stabilitet och långsiktighet i kompensationen och en följsamhet mot övriga ekonomin. Merparten av en normal förvaltningsmyndighets budget utgörs av lönekostnader. Valet av teknik för kompensation för lönekostnadsut- Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 103 vecklingen kommer att ha inflytande på effektiviteten och incitamenten Prop. 1992/93:100 inom det statliga förhandlingssystemet. Denna kompensation kan fördelas Bilaga 1 lika för alla myndigheter oavsett avtalsutfall eller selektivt beroende på myndighetens lönestruktur eller genom att utfallet av förhandlingarna tillåts påverka den årliga priskompensationen för resp, myndighet. Förslag till modeller utifrån dessa grunder har lämnats av Ramanslags- utredningen (SOU 1992:102). Utredningen har även lämnat förslag beträffande kompensation för lokalkostnader resp, övriga förvalt- ningskostnader. Det tredje syftet är att klart skilja statsmakternas ansvar inom ramen för den statliga budgetprocessen från frågor som det ankommer på staten som arbetsgivare att förhandla om i likhet med andra parter på arbets- marknaden. Frågor som rör ambitionsnivåer och verkningsgrader i den statliga verksamheten skall prövas inom ramen för budgetprocessen. Inom den ekonomiska politiken måste statsmakterna bl.a. bekämpa inflationen och genom avregleringar och konkurrensbefrämjande åtgärder verka för en konkurrenskraftig prisnivå i den svenska ekonomin. Det är på mot- svarande sätt en huvudfråga för statsmakterna att verka för en fungerande arbetsmarknad, personalförsörjning och kompetensutveckling för att stimulera tillväxten i hela ekonomin. Däremot bör statsmakterna avstå ifrån att direkt reglera priser på enskilda varor och tjänster, så även i fråga om löner. Som arbetsgivare inom det statliga området bör statsmakterna endast ange allmänna arbetsgivarpolitiska riktlinjer. Statsmakterna måste således avstå ifrån att försöka tillgodose sitt arbetsgivarintresse genom att via budgetpolitiken bedriva inkomstpolitik på det statliga avtalsområdet (jfr. prop. 1991/92:100 bil. 1). Detta bör enligt min mening vara möjligt genom de förslag till nya principer för budgetering av förvaltningskostnader som har tillämpats i årets förslag till statsbudget. För att myndigheterna skall kunna möta kostnadsökningar under löpande budgetår har ett särskilt utrymme (buffertutrymme) beräknats vid budgeteringen av myndigheternas ramanslag. Detta buffertutrymme skall användas för att möta prisutveckling på såväl löner som för lokaler och övriga förvaltningskostnader. Anslagsnivån i budgetpropositionen skall därmed ses som ett uttryck för det likviditetsutrymme som myndig- heten har tillgång till under det löpande verksamhetsåret. Merutgifter eller överskridande för löneökningar eller andra kostnadsökningar kommer inte att medges under budgetåret. Myndigheterna skall i stället utnyttja den möjlighet till anslagssparande eller anslagskredit som ramanslaget medger. Jag vill samtidigt betona att förändringar i verksamheternas inriktning eller omfattning på sedvanligt sätt måste underställas riksdagen. De nya budgeteringsprinciperna bör enligt min mening tillämpas på samtliga myndigheter, oavsett anslagstyp. Beträffande lönekostnads- komponenten innebär det i fortvarighetstillståndet att kostnadsut- vecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn kommer att ligga till grund för kompensationen för kostnadsutvecklingen för myndigheterna. 104 För det tjugotal myndigheter som även under budgetåret 1993/94 kommer Prop. 1992/93:100 att ha förslagsanslag, reservationsanslag eller obetecknat anslag för sina Bilaga 1 förvaltningskostnader innebär detta att de principer om löneutgiftsram som redovisades i 1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 1) föreslås vara utgångspunkten vid tillämpningen under nästa budgetår. Om de faktiska avtalskostnadema för någon enskild myndighet i denna kategori blir avsevärt högre än den kompensation de fått enligt de nya principerna och detta bedöms leda till större verksamhetsmässiga konsekvenser bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag om att reglera dessa frågor. Beräkning av förändrade lönekostnader Ramanslagsutredningen (dir. 1992:28) har i ett betänkande (SOU 1992:102) Myndigheternas förvaltningskostnader - budgetering av pris- och löneökningar redovisat en modell för att fastställa omräkningen av lönedelen av anslaget för den statliga sektorn där utgångspunkten är att anslagen beräknas utifrån lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrens- utsatta sektorn. Dessutom har utredningen föreslagit en modell för hur uppräkning av ramanslagen skulle kunna ske, bl.a. avseende korrigering av lönebasen. Den hittillsvarande ordningen har inneburit att de statliga löneavtalen har underställts Finansutskottets godkännande. Detta har inte bara inneburit ett ställningstagande till det materiella innehållet för de statligt anställda. Avtalens faktiska nivå och fördelning har dessutom legat till grund för beräkningarna av myndigheternas förvaltningskostnadsanslag. Något incitament att hålla tillbaka kostnadsökningar har därför inte funnits på myndighetsnivån. I detta sammanhang vill jag nämna att jag senare denna dag (bil. 8, anslaget Fl. Statens arbetsgivarverk) kommer att redogöra för mina förslag beträffande en ny utformning av statens centrala arbetsgivar- organisation enligt de förslag som Arbetsgivarkommittén nyligen lagt fram i sitt betänkande (SOU 1992:100) Staten och arbetsgivarorganisa- tionerna. I korthet innebär förslagen att Statens arbetsgivarverk (SAV) ombildas till en myndighet som finansieras med avgifter från de anslutna myndigheterna. Arbetsgivarorganistionen får i och med denna konstruk- tion en i förhållande till regeringen mer självständig ställning. Jag kommer även att föreslå att endast de s.k. huvudavtal och MBA-R skall underställas statsmakterna för godkännande. Övriga kollektivavtal som arbetsgivarorganisationen sluter bör inte behöva slutas under förbehåll om riksdagens och regeringens godkännande. Dessutom vill jag påpeka, vilket är relevant i övervägandena om de nya budgeteringsprinciperna, att mitt förslag till arbetsgivarorganisation förutsätter att ett system med ramar för myndigheternas förvaltningskostnader införs. Mitt förslag till nya budgeteringsprinciper innebär att en uppräkning av baserna för samtliga myndigheter måste göras, främst för att inhämta den eftersläpning som nuvarande budgetering av löner ger upphov till. Utredningen har förordat att en sådan uppräkning sker genom att vid 105 omläggningstillfället lämna ett särskilt utrymme (buffertutrymme) som Prop. 1992/93:100 kan användas för att möta kostnadsökningar under löpande budgetår Bilaga 1 genom en schablonuppräkning av myndigheternas anslag. Schablon- uppräkningen bör baseras på en prognos för förväntade kostnadsökningar. En permanent buffert läggs sålunda in i myndigheternas anslag. Efter övergången till de nya budgeteringsprinciperna kommer fast- ställande av myndigheternas kompensation för lönekostnader att göras med utgångspunkt i lönekostnadsutvecklingen inom andra delar av arbets- marknaden. Därmed upprättas en naturlig koppling till tillväxten i ekonomin som helhet. Ramanslagsutredningen har tagit fram två grundmodeller samt en förenklad modell med vilka kompensationen för lönekostnads- komponenten kan fastställas. I alla tre modellerna fastställs totalutrymmet för kompensation för lönekostnadsökningar genom att multiplicera lönekostnadsutvecklingen på den konkurrensutsatta sektorn med den totala lönesumman i statsförvaltningen. Det som skiljer de tre modellerna från varandra är sedan hur fördelningen av detta fastställda totalutrymme skall ske mellan myndigheterna. I den första modellen, ensektormodellen, som utredningen förordar, fördelas totalutrymmet enligt en eventuell fördelningsprofil i de centrala statliga avtalen. I den andra modellen, delsektormodellen, fördelas totalutrymmet mellan myndigheterna enligt lönekostnadsutvecklingen inom varje delsektor av den konkurrensutsatta sektorn. I denna modell är det lönekostnadsutvecklingen inom delsektorer av övrig arbetsmarknad, till vilka myndigheterna naturligt kan relateras, som direkt bestämmer kompensationsutrymmet på myndighetsnivå. Ingen hänsyn tas i denna modell till eventuell fördelning i de centrala statliga avtalen utan fördelningen är beroende av hur myndigheterna klassificeras i förhållande till delsektorer på den privata arbetsmarknaden. I den tredje modellen, det förenklade förfarandet, fördelas det fastställda total- utrymmet mellan myndigheterna med samma procenttal, dvs. den konkurrensutsatta sektorns lönekostnadsutveckling. Denna modell tar varken hänsyn till eventuell profil i statliga avtal eller till delsektorer på den konkurrensutsatta sektorn. Utredningens betänkande har remissbehandlats och en majoritet av remissinstanserna anser att ensektormodellen är att föredra. De flesta anger dock både för- och nackdelar med de olika modellerna. Remiss- yttrandena finns tillgängliga på Finansdepartementet. En av fördelarna med ensektormodellen är att den medger att avtals- förhandlingar får genomslag i budgetregleringen. Överväganden och prioriteringar mellan t.ex. olika yrkesgrupper ligger inom det avtals- reglerade området och bör därmed få genomslag vid budgeteringen av myndigheternas anslag. Långsiktiga obalanser i lönenivån kan dessutom åtgärdas inom den tilldelade delen av totalutrymmet. Modellen tillåter också att de centrala parterna överlåter lönebildningen till lokal nivå. En möjlig nackdel med ensektormodellen är att det inom ett fastställt totalt löneutrymme kan uppstå konkurrens mellan myndigheterna samt att vissa myndigheter kan få svårt att hävda sina intressen vid förhand- lingarna. Denna nackdel kan dock förebyggas med ett moget arbetsgivar- uppträdande hos myndigheter och SAV. 106 Jag anser att det är viktigt att de tre tidigare anförda huvudsyftena med Prop. 1992/93:100 att genomföra de nya budgeteringsprinciperna uppnås. Valet av modell Bilaga 1 för kompensation för lönekostnadsutvecklingen spelar en viss roll för myndigheternas möjligheter att påverka lönebildningen. Av de föreslagna modellerna anser jag att ensektormodellen har de flesta fördelarna. Denna modell stöds även av de flesta remissinstanserna. Mot denna bakgrund förordar jag ensektormodellen. De närmaste årens erfarenheter får visa om valet behöver omprövas. Mitt huvudmotiv för att välja ensektormodellen är att den medger såväl en decentraliserad lönebildning som riktade satsningar, t.ex. i form av avsättningar för trygghetsåtgärder för de statsanställda. De nya budgeteringsprinciperna bör tillämpas på samtliga myndig- heter, oavsett anslagstyp. För avgiftsfinsierade myndigheter bör RRV vid det föreskrivna samrådet granska att myndigheterna inte lägger större kostnadsökningar till grund för beräkning av avgifternas storlek än vad som skulle ha gjorts vid en medelstilldelning över statsbudgeten. Beträffande statsbidrag som avser kostnader för statligt reglerade löner anser jag att även för dessa bör tydliga ekonomiska ramar fastställas. För dessa bör därför tillämpas samma principer som för beräkningen av lönekostnadskompensationen för myndigheter med motsvarande anslags- typ. Beräkning av förändrade lokalkostnader Ramanslagsutredningen har föreslagit en uppräkningsmodell för myndigheternas lokalkostnader som i princip innebär att dessa räknas upp med hyreskontraktens KPI-koppling fram till det första omförhandlings- tillfället och därefter med 100 % av KPI. Enligt den nuvarande ordningen genomför Byggnadsstyrelsen årligen en avisering av hyreskostnaderna för varje myndighet inom dess lokalhållningsområde som underlag för regeringens budgetprövning av myndigheternas lokalkostnader. Aviseringen utgör en prognos över hyresutvecklingen t.o.m. det budgetår hyran avser. Differenser mellan aviserad hyra och utfallet har belastat Byggnadsstyrelsens resultat. Enligt de nya riktlinjerna för de statliga myndigheternas lokalförsörj- ning kommer någon detaljerad prövning av myndigheternas lokalkost- nader inte att ske i framtiden. Myndigheterna skall, inom ramen för den fortlöpande budgetprövningen, få kompensation för den allmänna prisutvecklingen, så även när det gäller lokalkostnaderna. Enligt min mening innehåller Ramanslagsutredningens förslag kom- ponenter av alltför inflationsdrivande karaktär som jag inte kan ställa mig bakom. Jag anser att utgångspunkten för budgeteringen av myndig- heternas lokalkostnader bör vara ett myndighetsspecifikt index som bör baseras på bedömningar av t.ex. area per anställd, hyra per kvadratmeter och specifik ortsinformation. Den nybildade myndigheten Statens lokalförsörjningsverk bör få i uppdrag att utveckla och redovisa ett sådant underlag inför regeringens budgetprövning av myndigheternas lokal- kostnader inför 1994 års budgetproposition. 107 Beräkning av förändringar av övriga kostnader De former som idag tillämpas för kompensationen av prisökningar på övriga förvaltningskostnader ligger väl i linje med en tydlig ekonomisk ramstyming. Jag anser därför inte att några förändringar behöver göras i denna del. Ramanslagsutredningen har redovisat samma inställning i denna fråga. Buffertutrymmet kan även användas för att möta kostnads- ökningar inom detta resursslag. Övriga frågor De nya riktlinjerna för budgeteringen samt mina förslag beträffande utformningen av statens centrala arbetsgivarorganisation innebär i vissa fall ändringar jämfört med dagens förhållanden. I det följande kommer jag att peka på vilken innebörd de nya förslagen har för riksdagen, regeringen, myndigheterna samt parterna på det statliga avtalsområdet. Riksdag och regering kommer även fortsättningsvis att inom ramen för budgetprocessen besluta om olika verksamheters inriktning och utgifter över statsbudgeten. De nya budgeteringsprinciperna innebär att de förslag till anslagsnivåer som redovisas i budgetpropositionen är lika med det faktiska likviditetsutrymme (inkl, sparande och kredit) som ställs till myndigheternas disposition under det aktuella budgetåret. Vidare innebär de nya principerna att någon merutgift för löne- och prisökningar inte kommer att medges myndigheterna under löpande budgetår. För myndigheterna gäller att ramanslagen (inkl, sparande och kredit) utgör totalt tilldelat utrymme för budgetåret. Samtidigt gäller, enligt tidigare gällande regler för ramanslaget, att inga restriktioner finns för disposition av medel inom ramanslaget under det löpande budgetåret. Anslags- krediten föreslås ökas till 5%, högst 7%, av anslagsbeloppets storlek efter regeringens prövning (se avsnitt 2.7). I fortvarighetstillståndet kommer endast ett mycket litet centralt anslag att budgeteras för att täcka lönekostnader under löpande budgetår för de få myndigheter som även fortsättningsvis kommer ha reservationsanslag, förslagsanslag eller obetecknat anslag. Kompensationen för dessa myndigheter kommer dock att beräknas på samma grunder som för ramanslagsmyndigheter, dvs. kompensationen kan aldrig överstiga lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. Förord- ningen om anslagsöverskridande till följd av löneavtal samt beslut rörande täckning av merkostnader för löner m.m. kommer att finnas kvar i någon form för dessa myndigheter. Behovet av särskilda beslut om lönemerkostnader för myndigheter med ramanslag bortfaller om riksdagen godkänner de riktlinjer som jag lagt fram denna dag. Detta är en konsekvens av att ramanslagsmyndigheter redan i sitt anslag kommer att ha ett utrymme för kostnadsökningar under löpande budgetår. Beträffande underlag för beräkning av lönekostnadskomponenten bör ett uppdrag lämnas om att ta fram statistik över lönekostnadsutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn som kan tillämpas vid budgeteringen av anslagen till 1994 års budgetproposition. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 108 De centrala parterna på den statliga arbetsmarknaden ansvarar som Prop. 1992/93:100 tidigare för lönebildningen i fria förhandlingar. Beslut om konfliktåt- Bilaga 1 gärder sker i likhet med i dag centralt. De centrala parterna har möjlighet att centralt besluta att delegera förhandlingarna men inte konflikträtten till lokal nivå. Skillnaden för parterna i och med de nya budgeterings- principerna är att de redan vid ingången av förhandlingarna vet att den budgetkompensation myndigheterna kommer att få baseras på löne- kostnadsutvecklingen på den konkurrensutsatta sektorn oavsett vad de statliga avtalen kostar. Principerna innebär att alla kostnader skall finansieras inom det fastställda utrymmet, inkl, eventuella avtal som medför att kostnaden för någon centralt framförhandlad åtgärd förs upp på statsbudgeten. Kostnaden för sådan åtgärd räknas av mot utrymmet. Sammanfattningsvis föreslår jag följande riktlinjer för budgetering av myndigheternas förvaltningskostnader. —  Myndigheternas anslag budgeteras inkl, ett buffertutrymme för att möta kostnadsökningar under löpande budgetår. —  Kompensation för kostnadsökningar inom samtliga resursslag fastställs med utgångspunkt i den allmänna prisutvecklingen inom den konkurrensutsatta sektorn. 2.2.2 Beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94 I årets förslag till statsbudget har samtliga förvaltningskostnadsanslag budgeterats enligt de nya riktlinjerna för budgetering av myndigheternas förvaltningskostnader. Budgeteringen har i ett första skede genomförts på samma sätt som tidigare i år. Anslagsnivåerna har med andra ord justerats i basen med hänsyn till kostnadsökningar avseende träffade avtal inom den statliga sektorn samt med hänsyn till kostnadsökningar inom resursslagen lokaler och övriga förvaltningskostnader. Dessutom har hänsyn tagits till att arbetsgivarinträdet slopats (se bil. 8). Därefter har ett permanent buffertutrymme beräknats som skall användas för att möta kostnadsökningar avseende löner, lokaler och övriga förvaltnings- kostnader under löpande budgetår. För myndigheter som disponerar ramanslag innebär det att ett buffertutrymme har beräknats inom resp, anslag. För de tjugotal myndigheter med reservationsanslag, förslags- anslag eller obetecknat anslag innebär de nya budgeteringsprinciperna att kompensationen för lönekostnadsökningar under budgetåret 1993/94 kommer att ske som tidigare år genom s.k. täckningsbeslut samt genom förordningen om anslagsöverskridande till följd av löneavtal med stöd av riksdagens nuvarande bemyndigande. Beräkningen av kompensation för kostnadsutvecklingen kommer dock att ske utifrån samma principer som tillämpats när buffertutrymmet fastställts för ramanslagsmyndigheterna. Det är viktigt att framhålla att årets budgetprövning av anslagens storlek i flera fall varit mycket stram. Rationaliseringar och besparingar men även reformer på viktiga och prioriterade områden, har genomförts. Det kan därför vara svårt att entydigt jämföra årets budgetförslag med föregående års statsbudget. 109 Beräkningen av buffertutrymmet har för lokaler baserats på Byggnads- styrelsens bedömning av prisutvecklingen på lokaler. För övriga förvalt- ningskostnader är det beräkningsmässigt ingen skillnad från tidigare år. Beträffande löner har jag som teknisk beräkningsgrund baserat beräk- ningarna på de antaganden som jag tidigare denna dag redovisat för lönekostnadsutvecklingen. Dessa antaganden stämmer dessutom väl överens med den lönekostnadsutveckling som skett det senaste året. Detta antagande är med andra ord grunden för beräkningen av den del av buffertutrymmet som består av löner. I avtal mellan de centrala statliga parterna har överenskommits att arbetsgivarinträdet för statligt anställda beträffande sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring slopats från och med den 1 juli 1992 (se bil. 8). Under den tid arbetstagare med statligt reglerade anställningar omfattades av arbetsgivarinträdet fick arbetstagaren lön enligt kollektiv- avtal från myndigheten i stället för sjukpenning från försäkringskassorna. För arbetstagare vid myndigheter betalades ersättningen (reglerat via förordningen (1984:1014) om myndigheternas uppgiftsskyldighet till de allmänna försäkringskassorna, m.m, ändrad senast 1991:1814) då till en inkomsttitel på statsbudgeten, Statliga pensionsavgifter, netto. För dessa arbetstagare betalades en lägre ersättning för arbetsgivaravgifter, som för staten motsvaras av lönekostnadspålägget, vilket för närvarande uppgår till 42,5% av utbetald lön. I samband med att löneutbetalningen bokförs skall lönekostnadspålägget omföras till den nämnda inkomsttiteln på stats- budgeten. För myndigheterna innebär avtalet om att arbetsgivarinträdet upphör att lönekostnaden för sjukfrånvaro minskar med den sjukpenning som tjänstemannen uppbär enligt lagen om allmän försäkring. Jag har vid budgeteringen av myndigheternas anslag för budgetåret 1993/94 tagit hänsyn till att denna utgift har försvunnit. Med antaganden om sjukpenningens storlek för arbetstagare vid statliga myndigheter för vilka arbetsgivarinträdet gällde samt om lönesumman i statsförvaltningen motsvarar lönekostnaden för sjukpenningen ca 3 procentenheter av den totala lönesumman i statsförvaltningen. Antagandet som jag använt för beräkningen av buffertutrymmet motsvarar således storleksmässigt den utgift som jag beräknar bortfaller för myndigheterna till följd av att arbetsgivarinträdet slopats. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om hur regeringen skall reglera det förhållandet att det i myndigheternas anslagsbaser under innevarande budgetår finns ett utrymme till följd av att arbetsgivarinträdet slopats. Beträffande den höjning av lönekostnadspålägget som gjordes med en procentenhet i samband med att arbetsgivarinträdet för föräldrapenning vid barns födelse slopades per den 1 juli 1989 (prop. 1988/89:150 bil. 12 s. 5) anser jag även fortsättningsvis bör inräknas i lönekostnadspå- lägget. Jag anser dock att en översyn bör göras beträffande lönekostnads- pålägget, bl.a. med avseende på den del som rör höjningen i samband med slopandet av arbetsgivarinträdet för föräldrapenning vid barns födelse. Redan tidigare (prop. 1991/92:100 bil. 1, avsnitt 4.3.2) har jag aviserat att jag har för avsikt att tillkalla en särskild utredare med uppgift Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 110 att studera förutsättningarna för att införa arbetsgivaravgifter även för Prop. 1992/93:100 statliga myndigheter. Översynen bör ingå i denna utredares uppdrag. Bilaga 1 I det följande redogör jag mer i detalj för lönenivån i anslagsberäk- ningarna. Lönerna för det stora flertalet statstjänstemän och för vissa andra arbetstagare i offentlig verksamhet bestäms genom förhandlingar mellan SAV och de fackliga organisationerna på det statliga avtalsområdet. Den 13 januari 1992 träffade SAV avtal med Statsanställdas förbund, SACO och TCO-OF om tillägg till slutlig reglering enligt RALS 1989- 90. Den 26 oktober 1992 träffade SAV och de fackliga organisationerna på det statliga avtalsområdet en uppgörelse om hur löneutrymmet i RALS 1991-93 den 1 april 1992 skall användas. I förhållande till det löneläge som låg till grund för beräkningen av lönekostnaderna i budgetpropositionen 1992 har beaktats dels fördel- ningen av avsatta medel för löneåtgärder för arbete av lika värde (totalt 60 milj, kr.), dels löneutrymmet fr.o.m. den 1 april 1992 (2,6 % dock lägst 369 kr) dels medel som avsattes till Trygghetsstiftelsen fr.o.m. den 1 juli 1992 (0,4 % dock lägst 57 kr). När det gäller avsättningen till Statshälsan för perioden 1 april-30 juni 1992 har denna ingen inverkan på lönenivån i anslagsberäkningarna för budgetåret 1993/94. Vidare har INU (kvalifikationstillägg) om 0,5 % beaktats fr.o.m. den 1 april 1992. Höjningarna av chefslöner den 1 april 1992 med motsvarande kom- ponenter har beaktats. I löneomräkningen har dessutom avsättningen om 1,5 % av lönesumman för den individuellt kompletterande ålders- pensionen beaktats. I budgetförslaget har de olika avtalskomponenternas kostnadseffekt beräknats utifrån varje myndighets faktiska löneprofil. 2.2.3 Tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1993/94 Flera tekniska justeringar av anslagen kommer att genomföras för budgetåret 1993/94 till följd av avtal, de nya riktlinjerna för bud- geteringen av myndigheternas förvaltningskostnadsanslag m.m. Just- eringarna är neutrala både på statsbudgetnivå och för den enskilda myndigheten. För att myndigheterna skall få en möjlighet att komplettera underlaget som skall ligga till grund för dessa justeringar bör justeingama göras samlat i myndigheternas regleringsbrev. Lönekostnadspålägget (LKP) Regeringen har i prop. 1992/93:50 bil. 3 föreslagit att arbetsgivar- avgifterna sänks med 4,30 procentenheter. Regeringen har vidare i samma proposition (bil. 5) föreslagit att den särskilda löneskatten bör sänkas med 4,16 procentenheter i konsekvens med förändringarna av egenavgifterna enligt socialavgiftslagen (1981:691). I prop. 1992/93:31 föreslår regeringen dessutom att det i sjuklönelagen och sjukförsäkringen införs ett system med karensdag den första dagen i sjuklöneperioden resp, sjukperioden. 8 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 100. Bilaga 1. 111 För alt undvika snedvridning i konkurrensvillkoren mellan verksamhet Prop. 1992/93:100 i privat resp, offentlig regi anser jag att de föreslagna åtgärderna även Bilaga 1 skall beaktas vid uttaget av lönekostnadspålägget inom den statliga sektorn. Åtgärderna bör dock gälla från 1 juli 1993 för den statliga sektorn. Det innebär att lönekostnadspålägget från den 1 juli 1993 bör justeras till följd av de nyss föreslagna åtgärderna. För att neutralisera sänkningen och göra justeringarna saldoneutrala måste också myndigheternas inkomster (anslag och avgifter) samtidigt justeras i motsvarande mån eftersom inkomsterna är budgeterade inkl, lönekostnadspålägg. Underlag för en sådan justering har inte kunnat inhämtas i tid till budgetförslaget. Justeringen bör i stället göras i myndigheternas regleringsbrev genom att beloppet ställs till regeringens disposition. Arbetsgivarinträde och buffertutrymme Som jag tidigare anfört motsvarar buffertutrymmet storleksmässigt de utgifter som bortfaller för myndigheterna till följd av att arbets- givarinträdet slopas. Detta bortfall kan dock beloppsmässigt variera mellan olika myndigheter. Buffertutrymmet skall däremot procentuellt vara lika stort på alla myndigheter. För att få en rättvisande anslagsnivå krävs därför en individuell justering av varje myndighets anslag. Denna justering kan rent tekniskt ske med hjälp av statistik på myndighetsnivå. Statistiken har inte kunnat inhämtas i tid till budgetförslaget men inhämtas för närvarande från Statistiska centralbyrån och skall bearbetas av Riksförsäkringsverket. Denna justering bör göras i myndigheternas regleringsbrev samtidigt med övriga tekniska justeringar. Ny finansieringsform för Statshälsan Avtalet om en ny finansieringsform för Statshälsan träder i kraft den 1 januari 1993. Avtalet innebär att de myndigheter, som är anslutna till Statshälsan, efter detta datum skall betala avgifter direkt till Statshälsan. Myndigheterna har också rätt att välja annan företagshälsovård än Statshälsan. Detta kan dock ske tidigast den 1 juli 1994 på grund av de varsel och uppsägningstider som gäller i förhållandet till Statshälsan. Enligt vad jag återkommer till senare denna dag (bil. 8, anslag F 6. Bidrag till Statshälsan) skall myndigheterna efter den 1 januari 1993 svara för finansieringen av företagshälsovården inom ramen för tilldelade medel. Budgetmässigt innebär detta att för andra hälften av budgetåret 1992/93 ca 102 milj. kr. skall fördelas på myndigheterna som ett engångsbelopp. I syfte att förenkla övergången mellan de båda systemen bör från detta engångsbelopp dras det belopp som skulle ha tillförts en inkomsttitel på statsbudgeten enligt den gamla ordningen. Myndigheterna bör tillföras medlen genom ett regeringsbeslut. För budgetåret 1993/94 bör anslagsbaserna justeras för de myndigheter som enligt avtalet mellan parterna har rätt till kompensation. Myndig- 112 hetema bör kompenseras med hänsyn till avtalsnivån, dvs. 217 milj. kr. Prop. 1992/93:100 och till antalet anställda. I avvaktan på att statistik för antalet anställda Bilaga 1 som avser läget den 1 september 1992 kan inhämtas, har jag beräknat nämnda belopp under anslaget F 6. Bidrag till Statshälsan. Justeringen bör göras i myndigheternas regleringsbrev genom att delar av anslaget F 6. Bidrag till Statshälsan i stället ställs till resp, myndig- hets disposition. Justering med anledning av övergången till lån i Riksgäldskontoret Införandet av lån i Riksgäldskontoret för finansiering av förvaltnings- myndigheternas anläggningstillgångar (se avsnitt 2.4) innebär att enbart utgifter för räntor och amorteringar, och inte investeringsutgifter, skall belasta statsbudgeten. För att inte en merbelastning skall uppstå på statsbudgeten måste en justering av myndigheternas förvaltningskostnadsanslag som tidigare använts för finansiering av investeringar göras. Justeringen bör ske genom att nuvarande investeringsutrymme på anslag dras bort men att kompensation för räntor och amorteringar lämnas. Övergången till lån blir därmed resursmässigt neutral för såväl myndigheten som för staten som helhet. Statsbudgetens saldo kommer därmed att förbättras tem- porärt. Underlag för en sådan justering har inte beaktats i budgetförslaget. Resp, myndighet bör ges möjlighet att komplettera underlagen för denna justering. På underlag av myndigheternas utfallsredovisning bör justeringen göras i myndigheternas regleringsbrev. Trygghetsåtgärder för statsanställda Jag kommer senare denna dag (bil. 8) att redogöra för ramavtal om löner m.m. 1991-1993 för statstjänstemän m.fl. (RALS 1991-93). I avtalet har avsatts 0,4% av lönesumman, dock lägst 57 kr, till Trygghetsstiftelsen fr.o.m. den 1 juli 1992. En justering av myndigheternas anslag är nödvändig till följd av att medelsbehovet med anledning av denna avsättning för budgetåret 1993/94 har förts upp på statsbudgeten (anslaget F 8. Trygghetsåtgärder för statsanställda). Underlag för en sådan justering har inte kunnat inhämtas i tid till budgetförslaget. Justeringen kommer i stället att göras i myndigheternas regleringsbrev med ett motsvarande belopp. <h6>2.3 Räntebeläggning av statliga medelsflöden</h6> I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. 1991/92: FiU20, rskr. 1991/92:128) aviserades att frågan om en räntebeläggning av statliga medelsflöden skulle utredas. Riksgäldskontoret (RGK) och Riksrevisionsverket (RRV) har utrett frågan och lämnat förslag till modell för räntebeläggning av statliga medelsflöden. Den modell som föreslås är en vidareutveckling av räntekonto med kredit som för närvarande 113 tillämpas av myndigheter med s.k. uppdragsmodell för avgiftsfinansierad verksamhet. Räntekonto med kredit regleras i kapitalförsörjnings- förordningen (1992:406). En tillämpning av räntemodellen för anslagsfinansierade myndigheter innebär att var och en får tillgång till ett räntekonto i RGK. Myndigheter- nas anslagsbelopp delas upp i tolftedelar, och en tolftedel tillförs myndigheternas konton varje månad. Den kredit som för närvarande är kopplad till ett räntekonto i RGK får för anslagsfinansierade myndigheter en annan innebörd. Kreditutrymmet blir i detta fall lika med det anslagsbelopp samt den anslagskredit som ställs till myndigheternas förfogande. Ränteberäkningen görs på saldot på myndighetens konto. Myndigheten får disponera de ränteintäkter resp, finansiera de räntekost- nader som uppstår. RGK:s räntesättning för både in- och utlåning sker på marknadsmässiga grunder baserat på RGK:s upplåningskostnader. Jag anser att RRV:s och RGK:s förslag till räntemodell visar att ett generellt införande är möjligt redan nu. Jag föreslår därför att en ränte- beläggning av de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten skall införas fr.o.m. budgetåret 1993/94. De myndigheter som här blir aktuella framgår av resp, huvudtitelbilaga. Bedömningen har utgått från att myndigheten dels har tilldelats ramanslag för sina för- valtningskostnader, dels kommer att redovisa enligt bokföringsför- ordningen (1979:1212, ändr. 1991:1026), dels har en betalningsprofil som någorlunda kommer att stämma överens med tidpunkten för in- betalning på kontot. I samband med att anslagsfinansierade myndigheter kommer att tillämpa räntemodellen upphör dessa myndigheters direkta dragningsrätt på statsverkets checkräkning för de medel som skall ränteberäknas. En särskild myndighet bör enligt min mening ansvara för att medel förs mellan statsverkets checkräkning och myndigheternas konton. RGK och RRV föreslår i sin rapport endera av de två myndigheterna då det i dagsläget inte står klart vilken myndighets tekniska system som bäst kan hantera medelsöverföringarna. Denna fråga behöver övervägas ytter- ligare. Det bör ankomma på regeringen att besluta om vilken myndighet som skall ansvara för medelsöverföringarna under budgetåret 1993/94. Regeringen bör återkomma till riksdagen i nästa års budgetproposition med ett slutligt förslag på ansvarig myndighet. De flesta myndigheter med s.k. uppdragsmodell för avgiftsfinansierad verksamhet har för närvarande tillgång till räntekonto med kredit i RGK. I dessa fall skall kreditutrymmet i RGK spegla myndighetens behov av likvida medel. Detta behov bör enligt min mening tillgodoses genom att samtliga myndigheter som disponerar inkomster från avgiftsfinansierad verksamhet får disponera krediter i RGK. Detta innebär bl.a. att ett lik- viditetsbehov för en avgiftsfinansierad verksamhet som budgeteras under ett anslag fortsättningsvis skall täckas med kontokrediten, och inte som nu är fallet via anslagsmedel på statsverkets checkräkning. Det är enligt min mening viktigt att redovisningsmässigt hålla i sär anslags- och avgiftsfinansierade verksamheter. Som jag nyss nämnde innebär övergången till räntebeläggning av medelsflöden att myndig- Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 114 heternas direkta dragningsrätt mot statsverkets checkräkning avskaffas för Prop. 1992/93:100 de anslagsmedel som räntebeläggs. Denna dragningsrätt måste för den Bilaga 1 avgiftsfinansierade verksamheten ersättas med ett ökat kreditutrymme i RGK. Regeringens nuvarande bemyndigande från riksdagen om rätt att disponera krediter i RGK för uppdragsmyndigheter måste ges en annan utformning. Behovet av ett ökat kreditutrymme i RGK innebär som jag nyss nämnde dock inte ett ökat upplåningsbehov för staten totalt eftersom detta behov tidigare finansierats med medel från statsverkets check- räkning. Övergången till räntemodellen kommer i detta avseende således inte att få någon saldoeffekt på statens upplåning. Genom den generella räntebeläggningen och redovisningen enligt bokföringsförordningen (1979:1212, ändr. 1991:1026) kommer i princip samtliga myndigheter, oaktat hur de finansieras, att tillämpa samma finansierings- och redovis- ningsprinciper fr.o.m. budgetåret 1993/94. Mot denna bakgrund anser jag att det i fortsättningen bör ankomma på regeringen att besluta om det kreditutrymme som förvaltningsmyndigheter får disponera i RGK. Det finns ytterligare frågor av övergångskaraktär som jag vill belysa. Myndigheter som har ramanslag för budgetåret 1992/93 kan komma att redovisa ett anslagssparande eller en nyttjad anslagskredit vid utgången av budgetåret. Avsikten är att eventuellt sparande eller kredit skall föras till myndighetens konto i RGK. För de myndigheter som för närvarande disponerar reservationsanslag och som fr.o.m. budgetåret 1993/94 föreslås tilldelas ramanslag kommer eventuell utgående reservation på motsvarande sätt att föras till myndighetens konto i RGK. RRV och RGK har för närvarande regeringens uppdrag att utreda lämplighet och möjlighet till räntebeläggning av andra medelsflöden såsom transfereringar, uppbörd och andra regelstyrda utgifter där myndigheterna är ansvariga för utbetalning av medlen men inte kan påverka betalningstidpunkterna. Jag har för avsikt att återkomma till denna fråga vid ett senare tillfälle. Sammanfattning Sammanfattningsvis föreslår jag att en generell räntebeläggning av de medel som myndigheterna disponerar i den egna verksamheten genomförs fr.o.m. budgetåret 1993/94. Mitt förslag innebär att myndigheterna tilldelas ett konto i RGK till vilket anslagsmedel förs en gång per månad. Myndigheternas direkta dragningsrätt mot statsverkets checkräkning avskaffas för de medel som räntebeläggs. En särskild myndighet bör därför ansvara för att medel förs mellan statsverkets checkräkning och myndigheternas konton. För att räntebeläggningen skall fungera på ett ändamålsenligt sätt fr.o.m. budgetåret 1993/94 bör det ankomma på regeringen att besluta om vilken myndighet som skall ansvara för medelsöverföringama för detta budgetår. Jag föreslår även att det i fortsättningen bör ankomma på regeringen att besluta om det totala kreditutrymmet i RGK för avgiftsfinansierade verksamheter. 115 <h6>2.4 Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters anläggningstillgångar</h6> Lån i Riksgäldskontoret (RGK) för att finansiera investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning infördes på försök för vissa myndigheter budgetåret 1990/91 (prop. 1989/90:100 bil. 1, bet. 1989/90:FiU20, rskr. 1989/90:204). I 1992 års budgetproposition redovisades riktlinjer för den fortsatta tillämpningen av lån för finansiering av investeringar i anläggni- ngstillgångar för förvaltningsändamål. Denna lånemodell bör i princip kunna tillämpas på samtliga förvaltningsmyndigheter. En förutsättning för övergång till lånemodellen är dock att myndigheten upprättar fullständig tillgångsredovisning och bokslut enligt bokföringsförordningen enligt dess lydelse fr.o.m. 1 juli 1991. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 infördes lånemodellen för ADB- och kommunikationsutrustning generellt för samtliga förvaltningsmyndigheter som uppfyllde redovisningskraven. För att samla erfarenheter till grund för ett ställningstagande till slutlig utformning av lånemodellen inleddes en ny försöksverksamhet där vissa myndigheter erhöll lån i RGK för att finansiera samtliga anläggningstillgångar av icke-infrastrukturell art. Även återstående kapitalskulder för redan gjorda investeringar som berörda myndigheter finansierat genom lån via det generella ADB- anslaget som Statskontoret disponerat resp, utrustningsanslag har konverterats till lån i RGK (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. 1991/92: FiU20, rskr. 1991/92:128). Regeringen har reglerat lånemodellen i kapitalförsörjningsförordningen (1992:406). Regeringen beslutar om en låneram för resp, myndighet, som omfattar investeringsbehov i såväl anslagsfinansierad som avgifts- finansierad verksamhet. RGK bestämmer lånevillkoren på marknads- mässiga grunder och kontrollerar att myndighetens låneanspråk ryms inom den tilldelade låneramen. RGK aviserar räntor och amorteringar halvårsvis. Enstaka investeringsbehov som uppstår under budgetåret där värdet uppgår till ett mindre belopp får dock direktfinansieras med medel på anslag för förvaltningskostnader. Då samtliga förvaltningsmyndigheter fr.o.m. budgetåret 1993/94 förutsätts uppfylla de redovisningskrav som måste ställas upp för att myndigheterna enkelt skall kunna använda lånemodellen kan lånemo- dellen införas generellt för samtliga myndigheter. Erfarenheterna från de tidigare försöksverksamheterna visar också att det är fullt möjligt. Lån i RGK bör enligt min mening införas fr.o.m. budgetåret 1993/94 som generell metod för finansiering av de statliga myndigheternas samtliga investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Undantag från lånemodellen bör endast få ske efter särskilt beslut av regeringen. Eventuella kapitalskulder som myndigheterna har till statsverket för redan gjorda investeringar som finansierats över statsbud- geten, i form av bl.a. särskilda utrustningsanslag och investeringsanslag, bör lösas genom lån i RGK och befintliga utrustningsanslag avvecklas. För att kostnaderna för investeringen skall fördelas över den tid till- gången brukas bör amorteringstiden i normalfallet motsvara tillgångens ekonomiska livslängd. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 116 Av praktiska skäl bör myndigheterna inte behöva invänta att lånemedel överförts till myndigheten för att den skall kunna beställa och betala en anläggningstillgång om det är klart att utgiften ligger inom den låneram myndigheten lämnats. För att inte enskilda lån skall behöva tas vid varje enskild betalning som avser köp av anläggningstillgång bör myndigheter- na under pågående budgetår kunna erhålla medel i form av löpande kredit i RGK, som räknas av mot låneramen. Även likvida medel på det egna räntekontot bör kunna användas i avvaktan på att lån tecknas. Löpande krediter eller medel på räntekonto som tas i anspråk för investeringar i anläggningstillgångar bör dock konverteras till lån minst en gång om året, senast inför budgetårets slut. I den mån ett investeringsbehov uppstår under det löpande budgetåret som ej kan finansieras inom låneramen bör myndighetens tilldelade låneram kunna omprövas av regeringen. Regeringen bör inhämta riksdagens bemyndigande att disponera ett låneutrymme i RGK för att finansiera myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. Låneutrymmet bör definieras som en låneram som avser den totala skuld till RGK som regeringen genom myndigheterna sammanlagt får ikläda sig. Det i belopp preciserade bemyndigandet bör gälla tills vidare. Regeringen bör återkomma till riksdagen när behov av justering av låneramen föreligger. Regeringen bör vidare lämna en årlig redovisning till riksdagen som visar utnyttjat låneutrymme föregående budgetår, tilldelat låneutrymme det pågående budgetåret och beräknat lånebehov för det kommande budgetåret fördelat på resp, departementsområde. En särredovisning bör kunna lämnas för sådana sektorer som bedöms vara av särskilt intresse för riksdagen att ta del av. RGK bör ges i uppgift att lämna underlag för en sådan redovisning. Regeringen prövar myndigheternas investeringsverksamhet inom ramen för den ordinarie budgetberedningen. Till grund för regeringens prövning av den totala låneramens storlek och för fördelning på departementsområ- den/sektorer ligger de enskilda myndigheternas investeringsplaner och deras bedömning av lånebehov för kommande budgetår. För att kunna möta oförutsedda behov bör låneramen även rymma ett belopp som ställs till regeringens disposition. De förväntade kostnaderna för nya åtagan- den, tillsammans med kostnader för eventuella tidigare låneåtaganden, bör sättas i relation till vad resp, myndighet bedöms klara av att finansiera inom ramen för sina resurser. Prövningen kan därmed sägas koncentreras på en kreditprövning snarare än en prövning av det enskilda objektet i investeringsplanerna. Inom ramen för riksdagens bemyndigande bör regeringen tilldela resp, myndighet ett investeringsutrymme i form av en låneram. Låneramen avser den totala skuld en enskild myndighet får ha till RGK. Myndigheternas investeringar och hur de finansierats skall redovisas i myndighetens bokslut i årsredovisningen. Resultatet bör återrapporteras till riksdagen i budgetpropositionen som en del av regeringens redovis- ning av myndighetens resultat i resp, huvudtitelbilaga. För att införandet av lånemodellen skall bli statsbudgetmässigt neutral Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 117 krävs att en justering görs av de förvaltningskostnadsanslag som tidigare använts för att direktfinansiera anläggningstillgångar för förvaltningsända- mål som jag redogjort för tidigare idag (avsnitt 2.2.3). Lånebehov för budgetåret 1993/94 Jag beräknar förvaltningsmyndigheternas samlade lånebehov för finan- siering av anläggningstillgångar för förvaltningsändamål för budgetåret 1993/94, inkl, ett belopp till regeringens disposition för att möta oförutsedda behov, till 4 500 000 000 kr. Av detta belopp beräknas 1 400 983 000 kr. användas för att lösa återstående kapitalskulder till statsverket för investeringar gjorda t.o.m. budgetåret 1992/93. Reger- ingen har, inom ramen för det bemyndigande riksdagen lämnat reger- ingen för budgetåret 1992/93, t.o.m. 30 november 1992 bemyndigat myndigheterna att uppta lån i RGK intill ett sammanlagt belopp av drygt 970 milj. kr. för innevarande budgetår. Då låneramen skall avse den totala skuld myndigheterna får ikläda sig, har de tidigare bemyn- digandena beaktats i min beräkning av det sammanlagda lånebehovet för budgetåret 1993/94. Vissa undantag bör dock lämnas för ingång i lånemodellen för budget- året 1993/94. Undantag bör lämnas för de myndigheter som kommer att ingå i den nya myndigheten Försvarsmakten som inrättas den 1 juli 1994. Vidare bör undantag lämnas för budgetåret 1993/94 för universitet och högskolor inom utbildningsdepartementets område. Dessa är för när- varande föremål för en större omstrukturering med utgångspunkt från de riktlinjer som angivits i prop. 1992/93:1 om universitet och högskolor - frihet för kvalitet. Berörda myndigheters investeringsbehov ingår därför inte i den beräkning av lånebehov jag redovisade nyss. Avsikten är dock att även dessa myndigheter senare skall tillämpa lånemodellen. Jag har i denna fråga samrått med cheferna för Försvarsdepartementet och Utbildningsdepartementet. Det samlade lånebehovet för budgetåret 1993/94 fördelas enligt följande: Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 <table border="1"> <tr><td> Departementsområde</td><td> Lånebehov 1993/94</td><td> varav inlösen</td></tr> <tr><td> Justitiedep.</td><td> 1 121 709 000</td><td> 294 875 000</td></tr> <tr><td> varav polissektorn</td><td> (680 000 000)</td><td> (196 913 000)</td></tr> <tr><td> Utrikesdep.</td><td> 37 500 000</td><td> 28 217 000</td></tr> <tr><td> Försvarsdep.</td><td> 14 200 000</td><td> -</td></tr> <tr><td> Socialdep.</td><td> 705 675 000</td><td> 373 465 000</td></tr> <tr><td> Kommunikationsdep.</td><td> 61 178 000</td><td> 3 761 000</td></tr> <tr><td> Finansdep.</td><td> 977 124 000</td><td> 580 478 000</td></tr> <tr><td> Utbildningsdep.</td><td> 24 798 000</td><td> 4 218 000</td></tr> <tr><td> Jordbruksdep.</td><td> 276 100 000</td><td> -</td></tr> <tr><td> varav SLU</td><td> (75 000 000)</td><td> -</td></tr> <tr><td> Arbetsmarknadsdep.</td><td> 305 350 000</td><td> -</td></tr> <tr><td> Kulturdep.</td><td> 67 748 000</td><td> 4 787 000</td></tr> <tr><td> Näringsdep.</td><td> 104 159 000</td><td> 10 892 000</td></tr> <tr><td> Civildep.</td><td> 86 890 000</td><td> 31 490 000</td></tr> <tr><td> Miljö, och naturresursdep.</td><td> 274 403 000</td><td> 68 800 000</td></tr> <tr><td> Till regeringens disposition</td><td> 443 166 000</td><td> -</td></tr> </table> Summa                             4 500 000 000       1 400 983 000 118 Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att via RGK Prop. 1992/93:100 uppta lån för förvaltningsmyndigheternas investeringar i anläggningstid- Bilaga 1 gångar för förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 4 500 000 000 kr. samt att, inom denna låneram, besluta om rätt för myndigheter att ta upp lån i RGK för detta ändamål. Sammanfattning Sammanfattningsvis föreslår jag att lån i RGK införs som generell metod för att finansiera förvaltningsmyndigheternas samtliga investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål fr.o.m. budgetåret 1993/94. Samtliga befintliga kapitalskulder myndigheterna har till statsverket för investeringar i sådana tillgångar bör vid övergången lösas med lån. Regeringen bör begära riksdagens bemyndigande att få disponera ett låneutrymme, en låneram, som utgör den totala skuld som får iklädas för detta ändamål. Som underlag för riksdagens ställnings- tagande bör regeringen lämna en årlig redovisning av låneverksamheten. Inom ramen för riksdagens bemyndigande bör regeringen tilldela resp, myndighet ett investeringsutrymme i form av en låneram som avser den totala skuld myndigheten får ikläda sig för investeringar. Jag föreslår slutligen, i enlighet med vad jag redovisat, att regeringen begär riksdagens bemyndigande att uppta lån i RGK intill ett sammanlagt belopp av 4 500 000 000 kr. <h6>2.5 Avgiftsfinansierad verksamhet</h6> Styrning och budgetering av avgiftsfinansierad verksamhet I föregående års budgetproposition (bil. 1 s. 52 ff) redovisades huvud- principer för styrning och budgetering av avgiftsfinansierad verksamhet. Regeringen har genom avgiftsförordningen (1992:191) och kapitalför- sörjningsförordningen (1992:406) beslutat om generella regler för avgiftsfinansierad verksamhet i enlighet med de i propositionen redovisa- de riktlinjerna. Förordningarna trädde i kraft den 1 juli 1992. Principerna för budgetering har nu tillämpats vid budgeteringen av avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94. Med stöd av kapitalförsörjningsförordningen får myndigheter med s.k. uppdragsmodell självständigt besluta om att balansera årets resultat i den avgiftsfinansierade verksamheten i ny räkning. Detta gäller förutsatt att det ackumulerade överskottet inte överstiger 10 % av verksamhetens om- sättning. RRV har i en rapport till regeringen den 29 september 1992 föreslagit att denna balanseringsrätt även bör omfatta myndigheter med avgiftsfinansierad verksamhet som nettobudgeterats på ett anslag. Jag anser att RRV:s förslag bör genomföras men vill i sammanhanget understryka att om ett överskott uppstått i verksamheten har myndigheten att beakta detta i en omprövning av avgifternas storlek för att ett över- uttag av kunderna ej skall ske. 119 Statliga myndigheters telefonservice                                     Prop. 1992/93:100 Riksdagen har behandlat frågan om användningen av s.k. 020-nummer bilaga 1 (bet. 1988/89:FiU30, rskr. 1988/89:327, bet. 1991/92:KU30, rskr. 1991/92:273, bet. 1991 /92:FiU 17). 020-nummer innebär att uppringaren endast betalar markeringsavgift motsv. lokalsamtal och mottagaren resten. Riksdagen ansåg att statliga myndigheters telefonservice borde förbättras genom en ökad användning av 020-nummer, men att den närmare omfattningen av denna service fick övervägas av regeringen. Jag anser att det är angeläget att myndigheterna tillhandahåller och utvecklar en hög servicegrad gentemot allmänheten. STATTEL-delegatio- nen (dir. 1991:29) har bl.a. i uppgift att föreslå metoder för en ökad telefonservice. Erfarenheterna av 020-nummer i statlig verksamhet är hittills mycket begränsade. SJ införde 020-nummer för information och bokningar av biljetter i maj 1991. Totalt inkommer ca 4 miljoner samtal per år via 020-numret. Enligt information jag erhållit under hand från SJ har detta inneburit en ökad tillgänglighet för kunderna och givit möjligheter att rationalisera på biljettförsäljningskontoren genom att kunden kan välja att få beställd biljett hemsänd med ett inbetalningskort. Vissa köproblem föreligger för närvarande men är under åtgärdande. Kostnaden för själva 020-tjänsten är ca 6 mkr per år, vilken finansieras genom biljettintäkter. SJ:s uppfattning är att införandet av 020-nummer är en riktig åtgärd för att öka tillgängligheten. SJ betonar dock att den etablering som skett av telefonbokningscentraler, som är kärnan i SJ:s tillämpning av 020- nummer, inte skulle ha kommit till stånd utan ekonomisk samverkan med kommuner och andra samhällsorgan. Genom mål- och resultatstyrning har statsmakterna i stor utsträckning delegerat till myndigheterna att själva besluta om utformningen av sin verksamhet för att, inom ramen för tillgängliga resurser, uppfylla de mål och krav på resultat statsmakterna ställt. Genom de utökade finansiella befogenheterna förstärks myndigheternas möjligheter att även resurs- mässigt prioritera olika insatser för att uppfylla de åligganden myndig- heten har, t.ex. vad gäller former för uppgiftslämnande. Jag avser här bl.a. införandet av ramanslag för förvaltningskostnader och den rätt myndigheterna givits att själva få besluta om att ta ut avgifter för vissa varor och tjänster. Det bör enligt min mening ankomma på den enskilda myndigheten att själv bedöma om den, inom ramen för sina resurser, bättre kan uppfylla de krav som ställs på verksamheten i servicehänseende genom att införa 020-nummer eller andra motsvarande lösningar som kan komma att erbjudas på telefoniområdet. Jag har därför inte för avsikt att föreslå någon reglering av denna fråga. Televerket har även infört ett system med s.k. 071-nummer som innebär att den uppringande, utöver sedvanlig markeringsavgift, får betala en avgift till mottagaren. I regleringsbrev för Patent- och registreringsverket (PRV) för budgetåret 1991/92 bemyndigades verket att bedriva avgiftsbelagd telefonservice för uppgiftslämnande ur 120 bolagsregistret. Syftet var att minska de långa väntetiderna som länge Prop. 1992/93:100 varit ett stort problem. PRV beslutade med stöd av bemyndigandet att Bilaga 1 införa 071-nummer fr.o.m. mars månad 1992. Därmed utökades antalet öppna linjer från 12 till 24. Efter samråd med RRV fastställde PRV avgiftsnivån enligt principen full kostnadstäckning, som gäller för bolagsbyråns verksamhet i övrigt. För att tillgodose allmänhetens behov av avgiftsfritt uppgiftslämnande beslutade PRV att fyra av de 24 linjerna fortfarande skulle vara avgiftsfria. Efter en anmälan till Riksdagens ombudsmän (JO), där det ifrågasattes om PRV:s beslut var förenligt med offentlighetsprincipen, uttalade JO i beslut den 5 maj 1992 (Dnr 1028/1992) att PRV från rättslig synpunkt handlat korrekt. JO förutsatte emellertid att PRV, så snart erfarenheter kan dras från det nyinförda systemet, kontrollerar att de fyra avgiftsfria telefonlinjerna tillgodoser allmänhetens behov av avgiftsfritt uppgifts- lämnande och att PRV tillställer JO resultatet av utvärderingen. Rege- ringen har i regleringsbrev till PRV för innevarande budgetår begärt att en utvärdering av den avgiftsbelagda telefonservicen skall redovisas i PRV:s anslagsframställning förbudgetåret 1994/95. Med samma motiv som jag anfört i fråga om 020-nummer anser jag att en myndighet självständigt bör kunna besluta om att ta ut avgift för telefonupplysningar genom s.k. 071-nummer, om det kan medföra att myndigheten därmed tillhandahåller en service som går utöver den skyldighet myndigheten har enligt sekretesslagen och förvaltningslagen. Givetvis är det myndighetens ansvar att tillse att ett införande av 071- nummer, eller andra motsvarande telefontjänster som kan komma att erbjudas av andra leverantörer, sker på ett sätt som inte står i strid med dessa bestämmelser. Det bör ankomma på myndigheten själv att besluta om avgiftens storlek, dock med den begränsningen att avgiften skall grundas på att inkomsterna från verksamheten inte får överstiga myndighetens kostnader för den utökade servicen. Ett sådant bemyndig- ande bör lämnas myndigheterna genom ett tillägg till avgiftsförordningens bestämmelser. Jag avser därför att återkomma till regeringen med förslag om ändring i avgiftsförordningen med den innebörd jag nu redogjort för. Avgifter för viss postbefordran Riksdagen beslutar om offentligrättslig verksamhet skall finansieras med avgifter. Oftast har riksdagen slagit fast att avgifterna skall sättas så att full täckning erhålls för de kostnader myndigheten har för tillhan- dahållande av den avgiftsbelagda tjänsten. Exempel på sådana avgifter är avgifter för ansökning om prövning av tillstånd av olika slag och avgifter för utlämnande av kopior av allmänna handlingar m.m. (prop. 1989/90: 138, bet. 1989/90:FiU38, rskr. 1989/90:289). Vanligen skickas t.ex. ett tillståndsbeslut eller kopior av allmänna handlingar med post till den som begärt tillståndet eller kopiorna. Kostnaderna för sådan postbefordran belastar idag i de flesta fall den berörda myndighetens anslag. Jag anser dock att mottagaren i princip även bör svara för portokostnadema. Ett sådant avgiftsuttag får anses 121 ligga inom ramen för riksdagens beslut om full kostnadstäckning. Prop. 1992/93:100 Myndigheterna bör få disponera inkomsterna från avgifter för postbe- Bilaga 1 fordran av handlingar. Jag avser att föreslå regeringen att ge RRV i uppdrag att lämna förslag till hur dessa avgifter skall regleras. RRV bör även beräkna vilka anslagsmässiga justeringar som bör göras för berörda myndigheter vid en övergång till avgiftsfinansiering av postbefordran som föranleds av en avgiftsbelagd tjänst. Uppdraget bör genomföras så att en övergång till avgiftsfinansiering kan ske redan vid ingången av budgetåret 1993/94. Som en konsekvens bör medel som i budgetförslaget budgeterats på berörda anslag för 1993/94 för täckande av sådana kostnader inte ställas till myndigheternas disposition. Det bör ankomma på regeringen att besluta om dessa frågor i samband med beslut om regleringsbrev för budgetåret 1993/94. Sammanfattning Sammanfattningsvis anser jag att samtliga myndigheter som bedriver avgiftsfinansierad verksamhet och som får disponera avgiftsinkomsterna bör få balansera årets resultat upp till en viss nivå i ny räkning. Jag anser vidare att myndigheterna själva bör få besluta om utformning av sin telefonservice vad gäller tillämpning av s.k. 020-nummer resp. 071- nummer eller liknande tjänster som kan komma att erbjudas på telefoni- området. Jag anser även att myndigheter som tillhandahåller avgifts- finansierade tjänster, där det ekonomiska målet är full kostnadstäckning, bör få ta ut ersättning för postbefordran av handlingar i anledning av den avgiftsbelagda tjänsten. <h6>2.6 Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten</h6> I detta avsnitt kommer jag inledningsvis att redovisa min syn på hur de generella riktlinjerna m.m. för risk- och skadehanteringen i staten bör utformas. Därefter tar jag upp frågan om ett särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor. Generella riktlinjer m.m. Bakgrund För närvarande gäller som grundregel att statliga myndigheter inte får teckna försäkring för statens egendom eller för att skydda staten eller statligt anställda mot ansvarighet. Utgångspunkten är att staten själv kan stå risken genom s.k. självförsäkring. För att täcka skadekostnader är myndigheterna i princip tvungna att använda anslagsmedel. Vissa undantag från försäkringsförbudet finns dock. T.ex. får ett antal myndigheter teckna trafikförsäkring. I prop. 1990/91:100 bil.l, aviserades en utredning om försäkring av statens egendom m.m. Frågan har utretts av en särskild utredare som har överlämnat betänkandet (SOU 1992:40) Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. I uppdraget har undantag gjorts för skador som uppkommit 122 vid myndighetsutövning som kan ersättas enligt 3 kap. 2 § skadestånds- Prop. 1992/93:100 lagen (1972:207) samt försäkringar som skyddar statens personal mot Bilaga 1 personskador. Utredaren föreslår att samtliga myndigheter skall göra en riskanalys. Den skall sammanställas vart tredje år i den fördjupade anslagsframställ- ningen. Vidare föreslås att det gällande försäkringsförbudet för statens egendom m.m. fortfarande skall gälla som princip. För att underlätta fortsatt verksamhet om en skada skulle inträffa föreslår utredaren ett system med s.k. nödfallskrediter hos Riksgäldskontoret (RGK). För närvarande finns möjlighet för myndigheterna att låta Försvarets civilförvaltning (FCF) reglera de trafikskador som uppkommer när statens fordon är inblandade. Utredaren föreslår att denna försäk- ringsliknande verksamhet skall fortsätta. Även personskador som inte uppkommit i följd av trafik föreslås ingå i denna hantering. Betänkandet har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementets ärende (dnr 2980/92). Flertalet förvaltningsmyndigheter instämmer i förslagen eller har mindre erinringar. Bland de myndigheter som har väsentliga invändningar dominerar uppdragsmyndigheter och affärsverk. Även företrädare för försäkringsbranschen är kritiska. En vanlig synpunkt är att det gällande försäkringsförbudet bör slopas samt att nödfallskrediter inte behövs. Dessutom får den föreslagna uppläggningen av riskanalysen kritik. Flertalet remissinstanser - i huvudsak förvaltningsmyndigheter - stöder förslaget att trafikskadorna även i fortsättningen skall kunna regleras av FCF. Några instanser anser dock att hanteringen skall utsättas för konkurrens. Även förslaget att FCF skall hantera personskadorna får ett omfattande stöd. Riktlinjer Enligt min mening bör risk- och skadehanteringen i staten ha följande inriktning. En förutsättning för att en myndighets risk- och skadehantering skall kunna genomföras på ett meningsfullt sätt är att verksamhetens skade- risker och skadekostnader är kända. Därför är det angeläget att risk- analyser genomförs. Jag föreslår att varje myndighet skall vara skyldig att genomföra sådana analyser på det sätt som utredaren föreslår. I likhet med flera remissinstanser anser jag dock att analyserna inte skall inordnas i budgetprocessen. Riskhanteringen bör i stället vara en del i myndighetens löpande verksamhet. För att kunna upprätthålla verksamheten om den drabbas av en större skada krävs någon form av riskfinansiering. De problem som utredaren avser lösa med hjälp av nödfallskrediter torde i de flesta fall kunna hanteras inom det system med lån i RGK jag föreslagit i det föregående (avsnitt 2.4). Dessa lån avser finansiering av investeringar i anläggnings- tillgångar för förvaltningsändamål. Om en anläggningstillgång skulle utsättas för en större skada eller bli förstörd finns möjlighet att anpassa låneramen med hänsyn till detta. Jag bedömer därför att det för 123 närvarande inte finns behov av särskilda nödfallskrediter. Av detta skäl Prop. 1992/93:100 avser jag inte lägga fram förslag om ett ytterligare finansieringssystem. Bilaga 1 I den mån erfarenheterna av tillämpningen av det nya regelverket visar att ändringar är nödvändiga är jag beredd att åter överväga denna fråga. Utredaren föreslår vidare att det rådande förbudet för myndigheter att teckna försäkringar skall kvarstå. Ett sådant förbud ligger dock inte i linje med det arbete som pågår att delegera beslutanderätten i finansiella frågor till myndigheterna. Jag anser därför att myndigheterna själva skall få välja system för riskfinansiering. Utgångspunkten för denna bedöm- ning är att den enskilda myndigheten har bäst förutsättningar att avgöra inriktningen av sin risk- och skadehantering. Dessutom torde myn- digheten få bättre möjligheter att kunna minska sina riskkostnader om den själv får avgöra sin riskfinansiering. Som jag tidigare föreslagit skall varje myndighet göra en riskanalys. Med denna analys som utgångspunkt kan myndigheten ta ställning till olika metoder för riskfinansiering. Därmed finns det förutsättningar att bedöma myndighetens samlade risk- och skadehantering inom ramen för den fortlöpande revisionen. I utredningen framhålls att finansieringen av myndigheternas risker är ett mindre problem eftersom staten själv kan betala inträffade skador. Frågan om att teckna försäkring eller att avstå från detta är därför av underordnad betydelse. Det viktigaste är i stället att minimera den totala riskkostnaden. Jag bedömer att den mest angelägna åtgärden i detta sammanhang är att minska skadekostnaderna, t.ex. genom skadeföre- byggande arbete. En förutsättning är därvid att ett system för skade- rapportering finns hos varje myndighet. Försäkringslösningar bör dock undvikas i så stor utsträckning som möjligt. Enligt min bedömning torde en myndighets arbete med risk- och skadehantering främjas genom att den i princip får bära hela kostnaden för sina skador genom den föreslagna lösningen för riskfinansiering. Myndigheten bör således inte i utgångsläget kunna räkna med att få ökat anslag i den kommande budgetprövningen på grund av inträffade skador. Som jag tidigare nämnt kan även i vissa fall ramen för lån i RGK anpassas med hänsyn bl.a. till större skador. Administration Utredaren har visat att medvetandet om risker och skador är eftersatt hos flertalet myndigheter. Jag anser därför att särskild vikt måste läggas vid att lämna stöd för myndigheternas hantering av dessa frågor. Det kan t.ex. gälla vägledning för arbetet med riskanalyser. Dessutom bör ett regelverk för risk- och skadehanteringen utarbetas. Ansvaret för det stödjande arbetet bör läggas på en central förvalt- ningsmyndighet. Behovet av stöd torde vara störst hos små och medel- stora myndigheter. Eftersom Kammarkollegiet har som inriktning att stödja sådana myndigheter på det ekonomiadministrativa området föreslår jag att kollegiet får ansvaret för denna uppgift. Kvalificerad kompetens som behärskar risk- och skadehantering bör dock tillföras. 124 I Kammarkollegiets uppgifter bör bl.a. ingå att lämna förslag till riskfinansiering i enskilda fall. T.ex. bör den myndighet som överväger att teckna en försäkring först samråda med kollegiet. Dessutom bör ansvaret för att i vissa fall upphandla standardiserade försäkringar ligga på kollegiet - t.ex. det ramavtal för en konsultansvarsförsäkring som utredaren föreslår. Kammarkollegiet bör även ta initiativ till att interna statliga lösningar för riskfinansiering skapas i de fall dessa är kostnadseffektiva för staten som helhet. T.ex. beskriver utredaren olika system för intern riskfinan- siering som bygger på skadefonder och kreditgivning. De myndigheter som har behov av att skydda sig mot vissa skador - företrädesvis av mindre omfattning - skulle kunna välja att ingå i ett sådant system. En sådan lösning har samma principiella utgångspunkt (självförsäkring) som den nuvarande försäkringsliknande verksamheten hos FCE Även i de fall försäkring tecknas kan statens fördelaktiga finansiella ställning utnyttjas. Exempelvis kan större delen av risken flyttas över (cederas) till en riskbärare som staten har kontroll över (en intern statlig enhet). En sådan lösning ligger nära den nuvarande självförsäkringsprincipen som är mest fördelaktig ur strikt ekonomisk synpunkt. Samtidigt utnyttjas de fördelar som finns inbyggda i ett försäkringssystem. Jag föreslår att det stödjande arbete som jag beskrivit ovan skall påbörjas av Kammarkollegiet under budgetåret 1993/94. Verksamheten bör på sikt avgiftsfinansieras. Som jag tidigare nämnt har vissa myndigheter möjlighet att teckna trafikförsäkring i ett försäkringsbolag. I enlighet med den grundläggande principen att varje myndighet själv skall kunna välja system för riskfinansiering föreslår jag att denna möjlighet bör utsträckas till att gälla alla myndigheter. Sålunda bör samtliga myndigheter kunna försäkra sina fordon hos ett försäkringsbolag. För närvarande drivs en försäkringsliknande verksamhet hos FCF. En grundläggande förutsättning för denna ordning är tillgången till samman- hållen kompetens för trafikskadereglering. Utredaren bedömer att verksamheten varit mycket kostnadseffektiv och av hög kvalitet. Flertalet remissinstanser har goda erfarenheter av denna hantering. Regleringen av trafikskadorna bör därför i enlighet med utredarens förslag fortsätt- ningsvis ske centralt. Chefen för Försvarsdepartementet kommer senare i dag (bilaga 5) att föreslå att FCF läggs ned senast den 30 juni 1994. Jag föreslår att regleringen av trafikskador i samband därmed förs över till Kammarkollegiet. Om en myndighet kan visa att den på grund av sin speciella verksam- het har särskild kompetens på trafikskadeområdet bör regeringen kunna medge dispens från kravet på central handläggning. För den myndighet som väljer att försäkra sig i ett försäkringsbolag sker skaderegleringen naturligtvis hos detta bolag. Utredaren föreslår vidare att även andra personskador än trafikskador skall handläggas centralt. Efter regeringens bemyndigande utsåg statsrådet Laurén i december 1991 en utredare för att se över Justitie- kanslems (JK) uppgifter (Ju 1991:08), bl.a. uppgiften att bevaka statens Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 125 rätt. I denna innefattas JK:s uppgift enligt kungörelsen (1972:416) om Prop. 1992/93:100 statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall. Jag anser därför att Bilaga 1 ställningstagandet till utredarens förslag om andra personskador än trafikskador bör ske i samband med beredningen av resultatet av JK- utredningens arbete. Jag har erfarit att utredningen beräknar att avge sitt betänkande i början av år 1993. Försäkringsskyddet vid statliga tjänsteresor har utretts av en särskild utredare. Jag kommer i det följande att lämna vissa förslag på detta område. Bl.a. bör Kammarkollegiet få möjlighet att hantera ett skade- reglerings- och ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Administrationen av den föreslagna interna statliga verksamheten på trafikskadeområdet samt för skydd vid tjänsteresor bör finansieras med avgifter. Denna verksamhet bör redovisas som ett eget resultatområde avskild från övrig verksamhet hos Kammarkollegiet. I frågan om administrationen av risk- och skadehanteringen i staten har jag samrått med statsrådet Laurén och med cheferna för Försvars- och Civildepartementen. Regelverk Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till regler för risk- och skadehanteringen i staten. Det bör ankomma på Kammar- kollegiet att utarbeta allmänna råd för myndigheterna i deras arbete med risk- och skadehantering. Reglerna bör träda i kraft efter det att kollegiets stödjande arbete har etablerats. Som jag tidigare föreslagit bör detta arbete påbörjas under budgetåret 1993/94. Jag bedömer att det nya regelverket kan börja tillämpas tidigast fr.o.m. den 1 juli 1994. Som jag tidigare redovisat är den nuvarande risk- och skadehanter- ingen eftersatt hos många myndigheter. Detta har bl.a. medfört att utredaren inte kurmat göra en samlad bedömning av det historiska skadeutfallet och därtill hörande kostnader. Därför saknas underlag för ett definitivt ställningstagande till vilka metoder för riskfinansiering som är mest adekvata. Den skadehistorik som för närvarande saknas bör efter hand kunna tas fram. Med denna som grund finns förutsättningar att göra förändringar i regelverket i den mån sådana bedöms nödvändiga. Mot denna bakgrund är det viktigt att utvecklingen av myndigheternas risk- och skadehantering följs noga. Jag avser därför att ta initiativ till en uppföljning och utvärdering av regelverket när det har tillämpats under en tid. Detta bör göras fristående från de myndigheter som administrerar risk- och skadehanteringen i staten. Försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor I föregående avsnitt har min syn på de generella riktlinjerna m.m. för risk- och skadehanteringen i staten redovisats. I det följande kommer jag att ta upp frågan om ett särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor. 126 Bakgrund Den 8 maj 1989 störtade ett passagerarflygplan på flygplatsen i Oskars- hamn. Vid olyckan omkom bl.a. tolv personer som reste i tjänsten för Tele- och postutredningens (K 1988:02) räkning. Det visade sig att betydande skillnader fanns i försäkringsskyddet för de tolv omkomna. Det framkom även att de efterlevande fick sämre ersättning än om det hade rört sig om en tjänsteresa inom den privata sektorn. Detta berodde på att resan hade gjorts för statens räkning. Med anledning av det inträffade beslöt riksdagen på regeringens förslag (prop. 1989/90:108, bet. 1989/90:LU39, rskr. 1989/90:260) att staten ex gratia skulle betala ut 500 000 kr till dödsboet efter var och en av de omkomna deltagarna i Tele- och postutredningen. Utredningen m.m. Efter riksdagsbehandlingen av regeringens förslag beslöt regeringen den 28 juni 1990 att tillkalla en särskild utredare för att överväga hur ett särskilt försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor skulle kunna utformas. Utredningen överlämnade den 8 mars 1991 betänkandet Försäkrings- skydd vid statliga tjänsteresor samt betänkandet Försäkringsskydd för särskilda persongrupper den 19 juni 1991. I betänkandet Försäkringsskydd vid statliga tjänsteresor konstateras att man till rimliga kostnader och genom enkla administrativa förfaranden snabbt bör kunna erbjuda statligt anställda m.fl. i huvudsak samma försäkringsskydd vid tjänsteresor som privatanställda. Utredningen anser vidare att det finns skäl som talar för lösningen av försäkringsfrågan såväl genom utnyttjande av enskilda försäkringsbolag som genom ett internt statligt system. Några helt avgörande skäl för den ena eller den andra modellen finns knappast enligt utredningens mening. Betänkandet Försäkringsskydd för särskilda persongrupper behandlar försäkringsskyddet för personer som t.ex. får statlig utbildning, värnpliktiga eller personer intagna på kriminalvårdsanstalt eller annars berövade sin frihet. De två senare kategorierna omfattas av lagen (1977:265) om personskadeskydd. Utredningen anser att en generell försäkring i samband med att dessa persongrupper gör resor knappast kan utformas. I stället måste det ankomma på resp, myndighet att överväga och komma med förslag i den mån detta resande skulle kunna betecknas som en form av tjänsteresa. Betänkandena har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgäng- liga i Finansdepartementets ärende (dnr 4603/91). Remissinstanserna tillstyrker att försäkringsfrågan löses så att i princip samma skydd ges på den statliga arbetsmarknaden som på den privata. Uppfattningen om vilken som är den bästa organisatoriska lösningen för att uppnå detta försäkringsskydd skiftar dock mellan dem. Remiss- instanserna stöder även utredningens förslag om försäkringsskyddet för särskilda persongrupper. 9 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 100. Bilaga 1. Rättelse: S. 137 rad 15 står: för---och Rättat till: riktlinjer statsskuldpolitiken Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 127 Riktlinjer                                                              Prop. 1992/93:100 ,        Bilaga 1 Jag föreslår att försäkringsskyddet vid statliga tjänsteresor skall utformas enligt följande riktlinjer. Det är enligt min mening motiverat att statligt anställda och uppdrags- tagare hos staten får ett försäkringsskydd vid tjänsteresor som svarar mot vad som allmänt tillämpas för privatanställda. Jag föreslår sålunda att alla anställda och uppdragstagare skall få ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor. Som utredningen föreslår bör vissa grundläggande moment alltid finnas med. Dessa delar bör omfatta ersättning vid dödsfall och invaliditet, ersättning för förlorat personligt resgods, möjlighet till ersättning för kostnader vid reseavbrott, över- fallsskydd vid personskada samt rättsskydd. Det bör också vara möjligt för en myndighet att komplettera med ytterligare moment beroende på omständigheterna. Vad som skall avses med tjänsteresa och vilka slags resor som skall omfattas av försäkringsskyddet bör enligt min mening avgöras av varje myndighet. De definitioner som används i skattelagstiftningen och i reseavtalen på det statliga avtalsområdet bör kunna användas som vägledning. Riksdagen beslöt att även de efterlevande till två AMU-elever som omkom i flygolyckan i Oskarshamn skulle få samma ex gratiaersättningar som de efterlevande till de omkomna som deltog i Tele- och postutred- ningen. Det förekommer att personer som får statlig utbildning samt de övriga särskilda persongrupper som jag tidigare nämnt gör resor i statlig regi. Dessa resor kan dock enligt min mening inte anses ha karaktären av tjänsteresor med den innebörd som läggs i detta begrepp. Jag föreslår därför att dessa kategorier inte skall omfattas av den ordning som jag tidigare redovisat. I stället bör varje myndighet som är huvudman för dessa kategorier av resande se över villkoren för dessa resor. Om kriterierna för tjänsteresa kan anses uppfyllda finns möjlighet att tillställa regeringen förslag hur försäkringsskyddet skall ordnas. För värnpliktiga finns det för övrigt ett väl utvecklat försäkringsskydd vid resor. Administration m.m. När det gäller administrationen av försäkringsskyddet föreslår jag att FCF bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings- och ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Det är för övrigt ett av de alternativ som redovisas i utredningen. Vid den planerade avvecklingen av FCF bör denna verksamhet föras över till Kammarkollegiet. En myndighet bör även kunna anlita den privata försäkringsmarknaden. En sådan lösning ligger i linje med den av mig tidigare föreslagna principen att varje myndighet själv skall få välja system för sin riskfinan- siering. En myndighet har även i övrigt fått större befogenheter vad gäller ansvaret för sin ekonomi. Den kan därför väga in kostnaderna för sitt försäkringsskydd i planeringen av tjänsteresorna. För att minska dessa kostnader bör möjligheten prövas att upphandla en standardiserad försäkring. I enlighet med vad jag föreslagit tidigare bör ansvaret för denna upphandling ligga på Kammarkollegiet. 128 Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till regler som Prop. 1992/93:100 innebär att statliga myndigheter skall se till att anställda och upp- Bilaga 1 dragstagare får ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor med den omfattning jag redovisat ovan. Reglerna bör träda i kraft snarast. Sammanfattning Jag föreslår att varje myndighet själv skall få välja system för riskfinan- siering samtidigt som den i princip får bära hela kostnaden för inträffade skador. Försäkringar bör dock undvikas i så stor utsträckning som möjligt. Dessutom föreslår jag att varje myndighet skall vara skyldig att genomföra riskanalyser. Jag föreslår även att ansvaret för stöd i myndigheternas arbete med risk- och skadehanteringen skall läggas på Kammarkollegiet. Dessutom bör den nuvarande försäkringsliknande verksamheten hos FCF flyttas över till kollegiet vid den planerade avvecklingen av FCF. Vidare föreslår jag att alla anställda och uppdragstagare hos staten skall få ett försäkringsskydd eller motsvarande skydd vid tjänsteresor. Vad som skall avses med tjänsteresa och vilka slags resor som skall omfattas av försäkringsskyddet bör dock avgöras av varje myndighet. När det gäller administrationen av försäkringsskyddet vid tjänsteresor föreslår jag att FCF bör få möjlighet att skapa ett skadereglerings- och ersättningssystem liknande det som finns för statens fordon. Försäkrings- skyddet bör även kunna upphandlas på den privata försäkringsmarknaden. Varje myndighet bör således själv få möjlighet att avgöra hur försäk- ringsskyddet vid tjänsteresor skall ordnas. <h6>2.7 Anslagstyper på statsbudgeten</h6> De beslut som riksdagen fattar om anslag på statsbudgeten och ställer dessa till regeringens förfogande har en dubbel innebörd. Riksdagen anger dels ändamål, dels de finansiella villkoren för anslagens använd- ning. Således kan riksdagen besluta att för ändamålet får användas högst det anvisade beloppet eller att ändamålet skall tillgodoses även om det anvisade beloppet måste överskridas. Vidare kan riksdagen medge att en besparing på anslaget får behållas (reserveras) och utnyttjas även under kommande budgetår. Sådana villkor anger riksdagen genom att åsätta anslagen olika beteckningar som anger anslagens finansiella karaktär och ekonomiska räckvidd. Anslagssystemets innebörd behandlades senast i 1987 års budgetproposition. Regeringen kan överföra bemyndigandet att disponera anslaget, och därmed motsvarande medel från statsverkets checkräkning, till en myndighet som har att genomföra ändamålet med anslaget genom beslut i regleringsbrev. Regeringen har möjlighet att indela anslaget i anslag- poster för olika deländamål. Bestämmelser om en myndighets disposi- tionsrätt till anslag och anslagsposter avgörs av den beteckning som anslaget eller anslagsposten har. Regeringen beslutade i maj 1992 om en anslagsförordning (1992:760) som trädde i kraft 1 juli 1992. I förord- 129 ningen lämnas föreskrifter för myndigheternas rätt att disponera anslag Prop. 1992/93:100 och avräkningsregler mot statsverkets checkräkning.                       Bilaga 1 Nuvarande anslagstyper Ett obetecknat anslag får inte överskridas utan riksdagens medgivande och outnyttjade medel får inte användas under följande budgetår. Förslagsanslag får överskridas av regeringen utan riksdagens hörande om det behövs för att ändamålet med anslagen skall uppfyllas. Riksdagen kan dock begränsa möjligheterna att överskrida genom att ange villkor för de enskilda anslagen. Överskridanderätten överförs emellertid inte med automatik till myndigheten som tilldelats dispositionsrätt till anslaget. Regeringen har i anslagsförordningen föreskrivit att myndigheterna endast får överskrida ett förslagsanslag efter särskilt beslut av regeringen. Outnyttjade medel på förslagsanslag får inte reserveras till följande budgetår. Reservationsanslag får inte överskridas men reserverade medel på anslaget får disponeras efter budgetårets slut. Om ett reservationsanslag inte längre finns upptaget på statsbudgeten får reserverade medel användas för avsett ändamål intill utgången av tredje budgetåret efter det att anslaget fanns upptaget på statsbudgeten. När ett reservationsanslag avser investeringar får dock reserverade medel användas för avsett projekt under obegränsat antal år, förutsatt att projektet påbörjats inom tre år från den tidpunkt då anslaget först kunde disponeras. Regeringen har i anslagsförordningen föreskrivit att myndigheterna får disponera reserverade medel högst två budgetår efter det att anslaget senast var uppfört. Regeringen kan dock besluta om bemyndigande att disponera reservationen under ytterligare budgetår inom ramen för de bestämmelser jag redovisade nyss. Ett ramanslag medger möjlighet att överföra ej utnyttjat belopp till följande budgetår i form av s.k. anslagssparande. Anslaget får överskri- das genom ett utnyttjande av s.k. anslagskredit eller, efter regeringens beslut i varje enskilt fall, genom att merutgift redovisas under anslaget. Anslagssparande läggs till och anslagskredit dras från det följande budgetårets anslagsbelopp för att fastställa det årets totalt disponibla anslag. Regeringen beslutar om anslagskreditens storlek som i normal- fallet får uppgå till högst 5% av anslagsbeloppet. I det fall myndigheten bedriver avgiftsfinansierad verksamhet som redovisas mot anslaget kan dock anslagskrediten beräknas på myndighetens totala utgifter för att kunna möta eventuella fluktuationer i den avgiftsfinansierade verksam- heten (prop. 1991/92:100 bil. 1). Behov av vissa förändringar Jag bedömer att de anslagstyper som nu används fyller det behov som finns för att styra de olika typer av ändamål som finansieras med medel på statsbudgeten. Jag anser dock att vissa förändringar bör göras dels vad gäller bestämmelserna om rätten att disponera reserverade medel på reservationsanslag, dels för hur anslagskredit på ramanslag beräknas. 130 Då dispositionsrätten till reserverade medel på reservationsanslag upphör vid olika tidpunkter beroende på ändamålet med det enskilda an- slaget, har det inte varit tekniskt möjligt att på ett enkelt sätt återföra eventuella återstående reservationer från anslaget till statsbudgeten. Ett konstaterande av att dispositionsrätten har upphört måste föregås av en bedömning av ändamålet med anslaget. Om anslaget avser investeringar måste en undersökning göras om huruvida projektet har inletts inom rätt tid eller om det avslutats. Erfarenheterna visar att reservationer inte kommit att återföras till statsbudgeten trots att dispositionsrätten till medlen formellt har upphört. Jag anser därför att ett effektivare system måste införas med den innebörden att dispositionsrätten till reserverade medel på reservations- anslag alltid skall upphöra tre år efter det att anslaget senast var uppfört på statsbudgeten, oavsett ändamål. Medlen bör återföras till statsbudgeten utan att ett särskilt beslut måste fattas av regeringen. I det fall ett reservationsanslag avser investeringar och det konstateras att projektet inte kan avslutas inom treårsperioden får regeringen föreslå riksdagen att föra upp anslaget på statsbudgeten igen. Ett sådant system, bör enligt min bedömning, förbättra underlaget för regeringens och riks- dagens ställningstagande till utgiftsbelastningen på statsbudgeten. Jag har tidigare idag föreslagit att det införs ett system med ramar för myndigheternas förvaltningskostnader (avsnitt 2.2). Genom att någon särskild kompensation inte kommer att medges för kostnadsökningar under året utöver vad som beaktats i budgeteringen, finns det behov av att utöka anslagskreditens storlek på ramanslag jämfört med idag. Enligt min mening bör kreditgränsen inte i något fall behöva sättas högre än 7 % av anslagsbeloppets storlek. I normalfallet bör den dock sättas till 5% av anslagsbeloppet. Jag har också föreslagit ett införande av en generell räntebeläggning av statliga medelsflöden (avsnitt 2.3), som innebär att myndigheternas direkta dragningsrätt till statsverkets checkräkning avskaffas ifråga om medel för förvaltningsändamål. I stället tilldelas varje myndighet ett räntekonto med kredit dit anslagsmedel och betalning för avgifter myndigheten själv får disponera förs. Därmed kommer fluktua- tioner i den avgiftsfinansierade verksamheten belasta räntekontot, varför sådan verksamhet fortsättningsvis inte behöver beaktas vid beräkning av anslagskredit. Sammanfattning Sammanfattningsvis föreslår jag att dispositionsrätten till reserverade medel på reservationsanslag alltid skall upphöra tre år efter det att anslaget senast var uppfört på statsbudgeten. Om ändamålet med anslaget ännu inte uppfyllts vid utgången av det tredje året bör regeringen föreslå riksdagen att föra upp anslaget på statsbudgeten igen. Jag föreslår även, med anledning av de förändringar som nu införs inom ramen för finansiell styrning, att storleken på anslagskrediten på ramanslag utökas med 2 % till att i normalfallet uppgå till 5 % av anslagsbeloppets storlek. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 131 <h6>2.8 Utveckling av statens betalningssystem och Postgirot Prop. 1992/93:100 Bilaga 1</h6> Utveckling av statens betalningssystem I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 1, bet. 1991/92: FiU20, rskr. 1991/92:128) redovisade jag de krav som bör ställas på det statliga betalningssystemet. Dessa krav konkretiseras i det följande. —  Förmedlingen av de statliga betalningarna bör ske på ett utifrån statens synvinkel kostnadseffektivt sätt. Ränteförluster skall mini- meras och fördröjningar skall undvikas. —  Det statliga betalningssystemet skall vara anpassat till statens redovis- ningssystem och statens samlade informationsbehov. Det måste vidare anpassas till det arbete som pågår med utvecklingen av den finansiella styrningen av myndigheter. —  Det statliga betalningssystemet skall vara så utformat att det skapas valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja den betal- ningsförmedlare som bäst passar betalningsavsändarens eller betal- ningsmottagarens behov. Valfriheten möjliggör konkurrens mellan olika betalningsförmedlare och främjar den långsiktiga effektiviteten i betalningsförmedlingen. —  Det statliga betalningssystemet skall vara så sammansatt att hög säkerhet garanteras. Kriterier för behörighet till systemet skall definieras. Myndigheternas säkerhetstänkande måste öka. Säkerhet i betalningsförmedling måste garanteras. I detta sammanhang lämnades förslag om en avveckling av Postgirots ensamrätt till de statliga betalningarna. Förslaget om avveckling förutsatte dock en utveckling av det statliga betalningssystemet och en analys aviserades om dess framtida utformning. RRV har i samråd med Riksbanken och Riksgäldskontoret genomfört nyss nämnda analys och lämnat förslag till utveckling av statens betalningssystem i en rapport från RRV. Jag kommer i det följande att behandla denna rapport samt redovisa den inriktning som jag anser bör gälla för utvecklingen av det statliga betalningssystemet. RRV föreslår i sin rapport att det statliga koncemkontosystem Cassa- Nova som finns i Postgirot i ett första steg byggs ut så att det även kan kommunicera med banksystemet. Förslaget innebär att CassaNova även fortsättningsvis utgör statens koncemkontosystem. Varje myndighet får ett samlingskonto i CassaNova som kan hantera betalningar via såväl Postgirot som Bankgirot. De motiv RRV lämnar för denna lösning är att den skapar valfrihet för både betalningsavsändare och betalningsmot- tagare samtidigt som en rättvisande redovisning för statsförvaltningen som helhet uppnås. Detta förslag skall enligt RRV kunna tillämpas fr.o.m. den 1 juli 1993. I ett längre perspektiv ser RRV möjligheten att ett eller flera koncemkontosystem hanteras inom statens betalnings- system. Denna utveckling måste dock utredas vidare. Jag anser att en stegvis utveckling av statens betalningssystem i enlighet med RRV:s förslag bör genomföras. RRV:s förslag uppfyller i 132 huvudsak de krav som regeringen ställer på statens betalningssystem. Det Prop. 1992/93:100 bör ankomma på regeringen att besluta om i vilken takt utvecklingen i Bilaga 1 huvudsak bör ske. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om att ge RRV i uppdrag att genomföra denna utveckling i enlighet med det förslag som RRV presenterat. Målet bör vara att ett utbyggt CassaNova skall kunna kommunicera med banksystemet fr.o.m. den 1 juli 1993. I uppdraget skall ingå att teckna affärsmässiga avtal med Postgirot och Bankgirot. Parallellt med detta uppdrag skall nödvändiga tekniska justeringar göras så att systemet anpassas till pågående utveckling av den finansiella styrningen av myndigheterna. RRV skall i sitt uppdrag även utreda och lämna förslag till fortsatt ägande av CassaNova vid en bolagisering av Postgirot. Genomförandet av ett utvecklat statligt betalningssystem i enlighet med vad jag ovan anfört innebär att Postgirots ensamrätt till statliga betalning- ar upphör att gälla. Förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot måste därvid upphävas. Friheten att välja betalningsförmedlare får dock inte innebära att staten som koncern får ökade kostnader för sin betalningsförmedling. Den får vidare inte hindra en effektiv hantering av statens redovisning samt i övrigt inte motverka statens samlade informationsbehov. Den nyss nämnda förordningen skall därför ersättas med ett nytt regelverk. Regelverket skall ta tillvara statens intressen i enlighet med vad jag tidigare anfört. Myndigheternas ansvar och befogenheter skall i detta sammanhang tydligt framgå. Det bör skapas möjligheter för myndig- heterna att själva teckna avtal med aktuella betalningsförmedlare. En viktig utgångspunkt bör dock enligt min mening vara att myndigheterna alltid skall samråda med RRV, som bevakar att statens samlade intressen inte åsidosätts. För att underlätta myndigheternas betalningsförmedling bör t.ex. betalkort och checkar kunna användas i större utsträckning. RRV bör därför teckna affärsmässiga avropsavtal med leverantörer av vissa betalningstjänster. Regeringen bör ge RRV i uppdrag att lämna förslag till ett samlat regelverk för statliga betalningar. I samband med att regeringen tar ställning till RRVs förslag till regelsystem kan förord- ningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot upphävas. Eventuellt kan övergångslösningar behövas. En successivt ökande konkurrens om den statliga betalnings- förmedlingen kan sedan uppkomma allteftersom myndigheterna och betalningsförmedlarna uppfyller de krav som ställs i det nya regelverket. RRV bör vidare ges i uppdrag att lämna mer utvecklade förslag om statens betalningssystem i ett längre perspektiv. Inriktningen bör vara att möjliggöra val av ett eller flera koncemkontosystem inom det statliga betalningssystemet. RRV bör i detta sammanhang även lämna förslag till hur prognoser över statliga betalningar bör hanteras. Postgirot På betalningsmarknaden kommer Postgirot att verka under allt hårdare konkurrens till följd av avregleringen av de statliga betalningarna. För att 133 klara denna situation bedömer jag det, i likhet med chefen för Kom- Prop. 1992/93:100 munikationsdepartementet, som angeläget att verksamheten i Postgirot Bilaga 1 drivs i aktiebolagsform. Chefen för Kommunikationsdepartementet kommer senare idag (bil. 7) att föreslå att Postgirot ombildas till aktiebolag vid Postverkets bolagisering. I prop. 1991/92:100 bil. 1 anfördes skäl för att föra in postgiro- rörelsen under Finansinspektionens tillsyn. Detta borde, enligt proposi- tionen, åstadkommas senast vid en bolagisering. Postgirot driver en verksamhet som i flera avseenden liknar den som bedrivs av banker, vilka verkar i enlighet med bankrörelselagens regler. Med bankrörelse avses i 1 kap. 2 § bankrörelselagen (1987:617) verksamhet i vilken ingår inlåning från allmänheten på sådan räkning som bank allmänt använder. Bankrörelse får efter tillstånd (oktroj) av regeringen drivas av bankaktiebolag, sparbanker, centrala förenings- banker samt, också efter regeringens tillstånd, i filialer till utländska banker. Ett särskilt undantag i den nämnda bestämmelsen ger Postverket rätt att för sin postgirorörelse hålla konton för allmänheten. Postverket tar således i dag i sin postgirorörelse emot medel från allmänheten på konto. I enlighet med föreskrifterna för förvaltning av Postverkets likvida medel (placeringsreglementet) har Postverket också rätt att dels betala ränta på juridiska personers postgirokonton, dels att i postgirorörelsen ge juridiska personer kredit upp till 30 dagar i samband med betalnings- förmedlingen. Ett förslag till en ny lag som skall gälla för postgiroaktiebolagets verksamhet bör underställas riksdagen. Med hänsyn till att postgiro- rörelsen till viss del liknar bankrörelse bör det ställas åtminstone samma krav på postgirorörelsen som på banker såvitt gäller placering av medel och krav på riskbärande kapital. Den nya lagen bör därför innehålla bestämmelser om t.ex. kapitalkrav och vilka placeringar som skall vara tillåtna för postgiroaktiebolaget. I lagen skall fastställas att verksamheten skall stå under Finansinspektionens tillsyn. Den översyn av Postgirots verksamhet som aviserades i prop. 1991/92:100 bil. 1, har slutförts. Härvid framkom att postgirorörelsen inte är i behov av utökade befogenheter att driva verksamhet för att kunna konkurrera på betalningsmarknaden. De minskade intäkter som kan bli följden av en ökad konkurrens om statliga betalningar bör kunna kompenseras med ökade avgiftsintäkter. I den mån postgirorörelsen anser sig behöva komplettera betalningsförmedlingstjänsten med andra rena banktjänster, bör detta, i enlighet med chefens för Kommunikations- departementet förslag (bil. 7), lösas genom samarbete med andra banker. För närvarande sköts förvaltningen av de likvida medel som uppstår i postgirorörelsen av en särskild avdelning inom Postverket, Posten Finans. Med hänsyn till att postgirorörelsen i och med bolagiseringen avskiljs från den övriga postverksamheten får postgiroaktiebolagets medels- förvaltning inte sammanblandas med Postens övriga finansiella verksam- het. 134 Sammanfattning Sammanfattningsvis föreslår jag att det statliga koncemkontosystemet CassaNova byggs ut så att det fr.o.m. den 1 juli 1993 kan förmedla betalningar såväl via Postgirot som Bankgirot. Postgirots kvarvarande ensamrätt som statens betalningsförmedlare kommer härmed att av- skaffas. Förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot skall ersättas med ett nytt regelverk för statliga betalningar. Det statliga betalningssystemets utformning på längre sikt utreds vidare med en inriktning som möjliggör val av ett eller flera koncemkontosystem inom betalningssystemet. Mitt förslag innebär att de krav som regeringen ställer på det statliga betalningssystemet kommer att uppfyllas. RRV bör ges i uppdrag att dels genomföra utvecklingen av betalningssystemet per den 1 juli 1993, dels lämna förslag till ett samlat regelverk om de statliga betalningarna, dels lämna förslag om det statliga betalningssystemets utformning på längre sikt. Beträffande Postgirot kommer ett förslag till en ny lag som skall gälla för postgiroaktiebolagets verksamhet att underställas riksdagen vid ett senare tillfälle. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 135 3 Budgetkonsekvenser av EES-avtalet EES-avtalet godkändes den 18 november 1992 av riksdagen. Mot bakgrund av utfallet av folkomröstningen i Schweiz kommer avtalet inte att träda i kraft den 1 januari 1993 som tidigare var avsikten. Avtalet är för närvarande föremål för en teknisk bearbetning och det kan, efter nytt godkännande av berörda parlament, beräknas träda i kraft under första halvåret 1993. Medel har dock beräknats för budgetåret 1993/94 för att ge en beredskap att täcka de utgiftsåtaganden som följer av avtalet. Till de direkta kostnader som följer av avtalet hör kostnaderna för det s.k. programsamarbetet, kostnaderna för nya EFTA-organ och gemensamma EES-institutioner, deltagandet i EGs kommitté- och lagstiftningsarbete samt bidraget till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning inom EES. Samtliga kostnader finansieras genom omprioriteringar inom statsbudgeten. Beräkningarna är i vissa delar behäftade med osäkerheter. Dessa beror bl.a. på att en stor del av kostnaderna för programsamarbetet till följd av överenskomna principer för kostnadsdelning är direkt kopplade till vilka belopp som avsätts inom gemenskapsbudgeten för respektive verksamhet. Gemenskapsbudgeten fastställs kalenderårsvis. Den fastställda gemen- skapsbudgeten fanns inte tillgänglig som underlag för budgeteringen av de svenska kostnaderna för programsamarbetet. För 1994 finns för närvarande endast mycket preliminära siffror. Utgiftsåtagandena för programsamarbetet avser dels anslag för det aktuella budgetåret som motsvarar en andel av gemenskapsbudgeten för programmet ifråga, dels belopp för bemyndigande att ingå civilrättsligt åtagande som avser en längre tid än det aktuella budgetåret. I genomsnitt omsätts dessa bemyndiganden på tre år. Åtagandena enligt EES-avtalet omfattar inga bemyndiganden som beslutats före 1 januari 1993. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 136 Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor: Preliminär nationalbudget (Bilaga 1.1) Utdrag ur riksrevisionsverket inkomstberäkning (Bilaga 1.2) Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3) Hemställan Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, att regeringen dels föreslår riksdagen att 1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som jag har förordat i det föregående, 2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har förordat i det föregående, 3. godkänna det program för budgetförstärkningar på 25 000 000 000 kr i 1994 års priser för åren 1994-1996 som jag har förordat i det föregående, 4. godkänna de riktlinjer statsskuldspolitiken som jag förordat i det föregående, 5. för budgetåret 1993/94, i avvaktan på slutliga förslag i komplette- ringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det föregående, a) beräkna statsbudgetens inkomster, b) beräkna förändringar i anslagsbehållningarna, c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto, 6. godkänna riktlinjerna för budgetering av myndigheternas förvalt- ningskostnader (avsnitt 2.2.1), 7. bemyndiga regeringen att genomföra räntebeläggning av statliga medelsflöden (avsnitt 2.3), 8. bemyndiga regeringen att besluta om myndigheternas kredit- utrymme i riksgäldskontoret (avsnitt 2.3), 9.  godkänna riktlinjerna för finansiering av myndigheternas investeringar för förvaltningsändamål (avsnitt 2.4), 10. bemyndiga regeringen att besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar för myndigheternas anläggningstillgångar upp till belopp av 4 500 000 000 kr (avsnitt 2.4), 11. godkänna riktlinjerna för risk- och skadehantering i staten (avsnitt 2.6), 12. godkänna förändringar i dispositionsrätten till vissa anslagstyper på statsbudgeten (avsnitt 2.7), 13. bemyndiga regeringen att genomföra redovisade förändringar av det statliga betalningssystemet (avsnitt 2.8), dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om 14. det strukturella saldot (avsnitt 1.4), 15. statsutgifternas förmögenhetseffekter (avsnitt 1.5), 16. framtida former för budgetering och redovisning av statens verksamhet (avsnitt 1.6), 17. statliga garantier (avsnitt 1.7), Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 137 18. finansiell styrning (avsnitt 2.1), 19. beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.2.2), 20. tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.2.3), 21. myndigheternas lånebehov för finansiering av anläggnings- tillgångar (avsnitt 2.4), 22.  statliga myndigheters telefonservice och avgifter för post- befordran (avsnitt 2.5), 23. postgirot och utvecklingen av det statliga betalningssystemet (avsnitt 2.8), 24. budgetkonsekvenser av EES-avtalet (avsnitt 3). Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 138 <h6>Innehåll</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 Finansplanen 1   Inledning                                                             1 2  Bakgrund                                                7 3   De internationella förutsättningarna                              10 3.1  Den svaga internationella konjunkturen och prognosen för 1993-94                                             10 3.2  Den västeuropeiska integrationen                         12 4  Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1993-1994             13 5   Finanspolitiken                                                  17 5.1  Bestående låg inflation vid rörlig växelkurs                17 5.2  Den stabiliseringspolitiska avvägningen                    18 5.3  Strukturella och konjunkturbetingade underskott           19 5.4  Långsiktig utgiftsstrategi                                   22 5.5  Riktlinjer för budgetpolitiken                              27 5.6  Statens budget och upplåningsbehovet                    29 5.7  Finanskrisen och statsbudgeten                           30 5.8  Kommunala frågor                                   30 5.9  Fördelningseffekter                                      32 5.10 Pensionssystemet                                        33 6   Penning-, valuta- och statsskuldpolitik                           33 7  Finanskrisen                                                  36 8  Arbetsmarknadspolitiken                                      38 9   Tillväxtbefrämj ande åtgärder                                    41 9.1  Förutsättningar för tillväxt                                 41 9.2  Skattepolitik för tillväxt                                      44 9.3  Riskkapital för tillväxt                                     46 9.4  Avregleringar för tillväxt                                   47 9.5  Konkurrens för tillväxt                                     50 9.6  Privatisering av statligt ägda företag                         51 9.7  Den nödvändiga infrastrukturen                          52 9.8  Regional balans                                         53 9.9  Tillväxten — miljöpolitikens hävstång                    54 10 Avslutning                                                    54 Statsbudgeten och särskilda frågor 1   Statsbudgetens och statens utveckling                            56 1.1  Statsbudgeten budgetåren 1992/93 och 1993/94           56 1.1.1 Beräkningsförutsättningar                           56 1.1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1992/93                                56 1.1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret 1993/94                                60 1.1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåret 1992/93 och 1993/94                                        64 139 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> 1.1.5 Statsbudgetens utgifter fördelade på ändamål och</td><td rowspan="2"> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1</td></tr> <tr><td> realekonomiska kategorier budgetåret 1993/94</td><td> 66</td></tr> <tr><td> 1.2 Underliggande budgetutveckling</td><td> 67</td><td></td></tr> <tr><td> 1.3 Lånebehov och statsskuld</td><td> 68</td><td></td></tr> <tr><td> 1.4 Redovisning av strukturellt saldo</td><td> 70</td><td></td></tr> <tr><td> 1.5 Statsutgifternas förmögenhetseffekter</td><td> 73</td><td></td></tr> <tr><td> 1.5.1 Tidigare behandling av frågan om drift- och</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> kapitalredovisning</td><td> 73</td><td></td></tr> <tr><td> 1.5.2 Mätning av den statliga verksamhetens</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> förmögenhetseffekter</td><td> 74</td><td></td></tr> <tr><td> 1.5.3 Sambandet mellan företagsekonomiskt resultat och</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> sparande enligt nationalräkenskaperna</td><td> 75</td><td></td></tr> <tr><td> 1.5.4 Beräkningar av statens företagsekonomiska resultat</td><td> 76</td><td></td></tr> <tr><td> 1.6 Framtida former för budgetering och redovisning av</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> statens verksamhet</td><td> 79</td><td></td></tr> <tr><td> 1.7 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m.</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> för budgetåret 1991/92</td><td> 80</td><td></td></tr> <tr><td> 2 Styrning av statsförvaltningen och de finansiella</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> förutsättningarna för myndigheterna</td><td> 84</td><td></td></tr> <tr><td> 2.1 Finansiell styrning</td><td> 84</td><td></td></tr> <tr><td> 2.1.1 En förändrad budgetprocess</td><td> 84</td><td></td></tr> <tr><td> 2.1.2 Mål och resultatstyrning</td><td> 85</td><td></td></tr> <tr><td> 2.1.3 Det ekonomiadministrativa läget och revisionens</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> resultat 1992</td><td> 91</td><td></td></tr> <tr><td> 2.1.4 Renodling av verksamhetsformer inom</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> statsförvaltningen</td><td> 92</td><td></td></tr> <tr><td> 2.1.5 Effektiv medelshantering</td><td> 95</td><td></td></tr> <tr><td> 2.2 Principer för beräkning av anslagen</td><td> 101</td><td></td></tr> <tr><td> 2.2.1 Ramar för myndigheternas förvaltningskostnader</td><td> 103</td><td></td></tr> <tr><td> 2.2.2 Beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94</td><td> 109</td><td></td></tr> <tr><td> 2.2.3 Tekniska justeringar av anslag för budgetåret</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> 111</td><td></td></tr> <tr><td> 2.3 Räntebeläggning av statliga medelsflöden</td><td> 113</td><td></td></tr> <tr><td> 2.4 Lån till investeringar för förvaltningsmyndigheters</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> anläggningstillgångar</td><td> 116</td><td></td></tr> <tr><td> 2.5 Avgiftsfinansierad verksamhet</td><td> 119</td><td></td></tr> <tr><td> 2.6 Riktlinjer m.m. för risk- och skadehanteringen i staten</td><td> 122</td><td></td></tr> <tr><td> 2.7 Anslagstyper på statsbudgeten</td><td> 129</td><td></td></tr> <tr><td> 2.8 Utveckling av statens betalningssystem och Postgirot</td><td> 132</td><td></td></tr> <tr><td> 3 Budgetkonsekvenser av EES-avtalet</td><td> 136</td><td></td></tr> </table> Hemställan 140 Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget för 1993 gotab 42690, Stockholm 1993 Preliminär Nationalbudget Förord Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1994. Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika verk och institutioner. För bedömningen av den internationella utveck- lingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den svenska ekonomin baseras främst på underlag från Statistiska central- byrån och på den prognos för de kommande åren som Konjunktur- institutet publicerade den 11 december. Vidare har en grupp bransch- resp. konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedöm- ningarna åvilar dock helt Finansdepartementets ekonomiska avdelning. Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är departementsrådet Anders Palmér. Kalkylerna avslutades den 17 december 1992. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 10 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 1 Inledning Den svenska ekonomin befinner sig i efterkrigstidens djupaste lågkon- junktur. Produktionen av varor och tjänster föll sammantaget med 3% 1991 - 1992. Nedgången väntas fortsätta i en takt av ungefär 1 1/2% också i år. Därefter förutses emellertid de allt mer positiva betingelserna för den konkurrensutsatta sektorn resultera i en tillväxt i ekonomin under 1994 på drygt 1 1/2%. En viktig förklaring till att utvecklingen är betydligt sämre i Sverige än i flertalet jämförbara länder hänger samman med kraften i den omställ- ningsprocess som ekonomin genomgår och omfattningen av de tidigare grundlagda obalanserna. Eftersom erfarenheter i stor utsträckning saknas om hur dessa förlopp går till och hur länge de varar, blir ekonomiska bedömningar i detta läge behäftade med ovanligt stor osäkerhet. Föreliggande prognos får ses som den mest sannolika av många möjliga utvecklingsvägar. En starkt återhållande kraft i ekonomin är den skuldsanering som pågår. I samband med överhettningen under slutet av 1980-talet steg utlåningen brant till hushåll och företag. I takt med de tilltagande realräntorna och de ändrade skattereglerna har incitamenten blivit starka för aktörerna i ekonomin att minska sin skuldsättning. Utgiftsbenägen- heten i den privata sektorn har fallit. Privat konsumtion och näringslivets investeringar hämmas. De höga realräntorna och den allt sämre konjunkturen har bidragit till att priserna fallit på ett flertal tillgångsmarknader, från en högt uppdriven nivå. Det gäller exempelvis kommersiella fastigheter, permanentbostäder, fritidshus, bilar, båtar, konst m.m. Därmed minskar både viljan och möjligheterna för hushåll och företag att belåna sina tillgångar, samtidigt som nyinvesteringar bortfaller när det blir allt billigare att köpa begagnade fastigheter, bilar etc. Dessutom innebär prisfall att det blir lönsamt att vänta med anskaffning. Anpassningen av ekonomin är ofrånkomlig och nödvändig, men deflationen på vissa tillgångsmarknader får i det korta perspektivet en starkt negativ inverkan på den ekonomiska tillväxten. En samverkande faktor är den krisartade situation som den finansiella sektorn befinner sig i. De mycket stora kreditförlusterna i bankerna och oron kring bostadsinstitutens situation har urholkat förtroendet för betalningssystemet och nödvändiggjort den statliga garanti som utfärdats. En restriktiv utlåningspolitik tillämpas från bankernas och institutens sida, vilket får en hämmande inverkan på den ekonomiska aktiviteten. Den djupa lågkonjunkturen för också med sig en ökad utslagning av produktionskapacitet och driver upp arbetslösheten, även den som har en mer långvarig karaktär. Framtidsförväntningarna hos företag och hushåll blir därmed mer negativa. Ekonomins långsiktiga produktionsförmåga riskerar att skadas och en återhämtning försvåras. Dessa kontraktiva processer i ekonomin är ännu inte avslutade utan kommer att fortsätta att prägla utvecklingen under 1993 och inom vissa sektorer också under 1994. Kraften och varaktigheten är dock svårbe- Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 dömd. Erfarenheterna från andra länder — bl.a. Förenta staterna och Norge — tyder på att processen kan bli utdragen. En betydande risk för en negativ avvikelse finns i prognosen. Ett symptom på obalanserna i den internationella och svenska ekonomin är den höga realräntan, som får en rad kontraktiva effekter. Skuldsaneringen drivs på och tillgångsvärdena pressas. Produktiva investeringar motverkas, eftersom avkastningen på alternativa finansiella placeringar blir högre. Skuldtyngda hushåll med knappa marginaler drabbas hårt. Eftersom denna kategori är mycket sårbar kan effekterna bli dramatiska, i form av personliga konkurser och exekutiva auktioner. Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande växer p.g.a. ränteutgifter för tillkommande skuld men också via sämre tillväxt som genererar lägre inkomster och via högre utgifter för understöd till arbetslösa o.dyl. Kreditförlusterna i det finansiella systemet blir allt större, vilket också för med sig ökade statsutgifter. Förutom de mer omedelbara effekterna på ekonomin blir också hushållens och företagens framtidsförväntningar mer pessimistiska. En viktig förutsättning för en gradvis ökande aktivitet i den svenska ekonomin är att realräntorna kommer ner. De finanspolitiska åtgärder som vidtas bör — tillsammans med lägre tyska räntor under 1993 — möjliggöra att räntenivån faller i en sådan omfattning att återhämtningen säkerställs. Det finns andra faktorer som också motverkar nedgången i ekonomin och bidrar till att skapa betingelser för tillväxt nästa år. Visserligen ter sig de internationella utsikterna nu något sämre än tidigare, men svenska företag kommer ändå att möta växande utlandsmarknader under prognosperioden. Exporten gynnas också av att industrins konkurrenskraft håller på attförbättras dramatiskt. Lönekostnaderna ökar långsamt, samtidigt som produktiviteten stiger snabbare i Sverige än i omvärlden. Till detta ska läggas effekterna av sänkningen av arbetsgivaravgifterna, den förkortade semestern och den lägre kronkursen. Sammantaget beräknas de relativa enhetsarbetskostnaderna förbättras med 15% i år och med ytterligare 1 % nästa år. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Diagram 1:1 K- respektive S-sektorns produktion.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-25.png" style="width:279pt;height:193pt;"/> Anm.: Indelning enligt EFO-modellen, men där S-sektorn också inkluderar stat och kommun. Källor: Statistiska cenralbyrån och Finansdepartementet. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Den svenska ekonomin kommer under främst 1993, men även under 1994, att präglas av två motsatta tendenser. Den konkurrensutsatta sektorn kommer gradvis att expandera, vilket ger ett stort positivt bidrag till tillväxten. Samtidigt kommer den skyddade sektorn att pressas av fallande efterfrågan och dålig lönsamhet. Diagram 1:2 Procentuell utveckling av nominella BNP 1980-1994 %<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-26.png" style="width:278pt;height:179pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Sammantaget väntas denna utveckling leda till att BNP faller med knappt 1,5% i år. BNP i löpande priser i det närmaste stagnerar, vilket visar på kraften i desinflationsprocessen. Nästa år börjar de expansiva krafterna att ta överhanden så att BNP kan börja stiga igen. Tillväxten blir dock sannolikt inte tillräckligt hög för att förhindra att kapacitets- utnyttjandet i ekonomin fortsätter att falla. Därmed växer arbetslösheten ytterligare. Jämförelse med tidigare prognoser Flera faktorer ligger bakom att ekonomin utvecklats betydligt sämre än vad som förutsågs för ett år sedan i den preliminära nationalbudgeten och även i den reviderade nationalbudgeten från april. En sådan faktor är den svagare internationella konjunkturen som inneburit att marknadstillväxten för svensk export reviderats ned. Orsakerna står att finna i trögheten i den amerikanska uppgången, bl.a. beroende på att skuldsaneringen och anpassningen till fallande tillgångsvärden tagit längre tid än väntat. Dessutom har kostnaderna för den tyska återföreningen blivit högre än beräknat, vilket hållit uppe räntorna på en hög nivå. Den turbulens som inträffade på den europeiska valutamarknaden under hösten har också haft stor betydelse. Flera inhemska faktorer har också bidragit till att ekonomin utvecklas sämre än vad som tidigare förutsågs. Desinflationsprocessen i ekonomin totalt och deflationsprocessen på olika delmarknader har gett stora negativa effekter på aktivitetsnivån. Den med obalanserna i ekonomin sammanhängande höga nivån på realräntorna och den djupa finanskrisen har verkat i samma riktning. De åtgärdspaket som regeringen och socialdemokraterna har utarbetat har naturligtvis också påverkat prognosförutsättningama, liksom beslutet att låta kronan flyta. Revideringarna för 1992 och 1993 har således orsakats dels av omständigheter som svårligen kunnat förutses, dels av att effekterna av redan påbörjade processer underskattats. Ett problem i sammanhanget har varit att erfarenheterna av den anpassning som många länder — och inte minst Sverige — genomgår är mycket begränsade. De ingår inte i de prognosmodeller som används, utan effekterna måste läggas på efter att det "normala" beräkningsarbetet avslutats. De varningar som tidigare utfärdats för att utvecklingen är osedvanligt svårbedömd — med betydande risk för sämre utfall — har visat sig vara berättigade. De största prognosavvikelsema föreligger mot denna bakgrund för privat konsumtion, näringslivets investeringar och bostadsinvesteringar, där omställningsprocessens effekter är starkast. Detta slår i sin tur igenom på importen. Den privata konsumtionen har reviderats ned både därför att sparkvoten stigit snabbare än väntat 1992 och därför att de disponibla inkomsterna utvecklas sämre 1993. För exporten har en upprevidering gjorts för 1993. Visserligen har den internationella konjunkturen försvagats, men detta uppvägs mer än väl av konkurrenskraftsförbättringen som leder till vinster av marknads- Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 andelar. För bytesbalansen har mycket små korrigeringar gjorts i Prop. 1992/93:100 prognoserna.                                                           Bilaga 1.1 När det gäller löneutvecklingen har prognoserna gradvis reviderats ned något, i takt med det allt sämre arbetsmarknadsläget. Detsamma gäller synen på den underliggande inflationstakten. Däremot har olika politiska åtgärder, liksom kronans depreciering, medfört att prognosen för KPI har behövts justeras upp. Internationella förutsättningar Recessionen inom OECD-området kulminerade våren 1991. I USA och Kanada, de länder som ligger tidigast i konjunkturcykeln, har tillväxten därefter ökat. Uppgången har dock varit trög och fylld av besvikelser. I Japan och Kontinentaleuropa dämpades å andra sidan den ekonomiska aktiviteten under 1992. Eftersom de stora länderna ligger i olika faser i konjunkturförloppet blir uppgången måttlig, sett i ett historiskt perspek- tiv. För OECD-området totalt väntas tillväxten i BNP stiga från 1 1/2% 1992 till 1 3/4% 1993 och till 2 3/4% 1994. Den svaga utvecklingen beror till stor del på den skuldsanering och deflationsprocess på tillgångsmarknadema som de anglosaxiska länderna, Japan och Norden genomgår, samt på det höga ränteläget som etablerats i Europa. Inflationstrycket har gradvis dämpats inom OECD-området. Under prognosperioden finns det gott om ledig kapacitet inom näringslivet samtidigt som arbetslösheten ligger kvar på en hög nivå. Pris- och kostnadsstegringama kommer att vara måttliga och bedöms inte utgöra något hot mot den ekonomiska stabiliteten. Tabell 1:1 Internationella förutsättningar Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> BNP i OECD</td><td> 0,8</td><td> 1,5</td><td> 1,8</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Konsumentpriser i OECD</td><td> 4,3</td><td> 3,1</td><td> 3,1</td><td> 3,1</td></tr> <tr><td> (KPI årsgenomsnitt)</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Råoljepris (dollar per fat)</td><td> 20,0</td><td> 19,4</td><td> 19,5</td><td> 21,0</td></tr> <tr><td> Dollarkurs (i kr.)</td><td> 6,05</td><td> 5,83</td><td> 6,84</td><td> 6,84</td></tr> <tr><td> Växelkursförändring SEK/ECU</td><td> -</td><td> 0,4</td><td> 12,0</td><td> 0</td></tr> </table> Anm.: Stoppdatum för växelkursen var 10 december då ECU-index noterades till 113,9. Detta motsvarar en appreciering av ECU mot kronan på 13,9% jämfört med riktmärket index=100. Motsvarande depreciering av kronan mot ECU:n blir då 12,2% (13,9/1,139) Källor: OECD och Finansdepartementet. Den amerikanska ekonomin verkar nu ha kommit in i en mer påtaglig tillväxtfas, efter det att merparten av den finansiella konsolideringen sannolikt klarats av. Den främsta drivkraften bakom återhämtningen förutses bli den privata konsumtionen, även om en svag reallöne- och sysselsättningsutveckling håller tillbaka hushållens disponibelinkomster. Skuldsättningen och arbetsmarknadsläget väntas dessutom dämpa hushållens konsumtionsutgifter till förmån för en uppgång i sparandet. Stigande vinster och låga räntor medför att företagens finansiella situation Prop. 1992/93:100 stadigt förbättras, vilket stimulerar investeringarna. Så länge världs- Bilaga 1.1 marknadstillväxten förblir svag kommer dock exporten att utvecklas trögt. Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 2 1/2% 1993 och till drygt 3% 1994. Inflationen väntas ligga kvar på 3% de närmaste åren. Den ekonomiska aktiviteten i västra Tyskland mattades påtagligt under 1992 och en regelrätt recession kan inte uteslutas. Återföreningen med de östra delstaterna har resulterat i ett stigande inflationstryck. För att hålla tillbaka pris- och kostnadsökningarna har Bundesbank fört en fortsatt stram penningpolitik, vilket hållit uppe räntorna. Den privata konsumtionen hålls tillbaka av den svaga utvecklingen av hushållens realinkomster, investeringarna sjunker p.g.a. fallande kapacitetsut- nyttjande och exporten motverkas av den gradvis försämrade konkurrens- kraften. BNP väntas stiga med 1/2% i år och med 2% nästa år. En ännu svagare utveckling kan emellertid inte uteslutas. Det höga tyska ränteläget påverkar Europa i övrigt och bidrar till en dämpad ekonomisk aktivitet i ett flertal länder. Efter det att pundet lämnade det europeiska valutasamarbetet och började flyta fritt har Storbritannien aviserat en mer expansiv ekonomisk politik, även om risken för högre inflation därmed ökat. BNP väntas stiga med drygt 1% 1993 och med 2 1/2% 1994. Utvecklingen i de tre nordiska grannländerna blev svag under 1992, beroende på den försämrade internationella konjunkturen och den fortsatta skuldsaneringen i den privata sektorn. Under 1993 förutses alla länderna uppvisa en viss tillväxt då den finansiella anpassningen kommit en bra bit på väg i Danmark och Norge och då Finland efter raset i ekonomin under 1991 och 1992 kan räkna med en stark expansion för exporten. Den internationella prognosen är behäftad med betydande osäkerheter. Statsfinanserna är pressade i många länder och behov av budgetkon- solidering föreligger. Finanspolitiken kan därför få en stramare inriktning än vad som här antagits. Även penningpolitiken är svårbedömbar. Om inflationstrycket i Tyskland kvarstår kan den förutsedda räntenedgången utebli eller gå långsammare än beräknat. Det kan emellertid inte uteslutas att det amerikanska uppsvinget får en mer normal karaktär med högre tillväxtsiffror som följd. Riskerna förefaller denna gång vara mer balanserade än tidigare. Löner och konsumentpriser Den nedväxling av lönestegringstakten i Sverige som påbörjades 1991 väntas fortsätta också under 1993 och 1994. Den viktigaste faktorn för lönebildningen är arbetsmarknadsläget. Detta kommer att förbli svagt under hela prognosperioden, även om ökningen av den öppna arbets- lösheten gradvis kommer att dämpas. Visserligen kommer vinstläget i den konkurrensutsatta sektorn att stärkas efter det att kronan deprecierats, men i den skyddade sektorn sker i stället en försvagning. En viss löneglidning uppstår även vid en lågkonjunktur, eftersom de sist anställda vanligtvis avskedas först, när personalstyrkan ska reduceras. Denna grupp har för det mesta lägre lön än genomsnittet, varför en ökning av timlönerna registreras. Samma effekt uppstår om hela företag, med en genomsnittligt lägre lönenivå, slås ut. Dessutom innebär avgångsvederlag vid avskedande att företagens lönekostnader i förhållan- de till antalet arbetade timmar höjs, vilket registreras som löneglidning. Mot denna bakgrund bedöms den genomsnittliga timlönen stiga med 3 % i år och med 3 1/2% nästa år, då aktiviteten stärks något. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 1:2 Löner och priser Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Timlön, kostnad</td><td> 5,6</td><td> 3,5</td><td> 3,0</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> KPI dec.-dec.</td><td> 8,0</td><td> 1,9</td><td> 4,9</td><td> 2,9</td></tr> <tr><td> NPI dec.-dec.</td><td> 5,1</td><td> 2,8</td><td> 3,4</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> KPI årsgenomsnitt</td><td> 9,4</td><td> 2,3</td><td> 5,1</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> NPI årsgenomsnitt</td><td> 5,5</td><td> 4,2</td><td> 3,4</td><td> 2,6</td></tr> </table> Anm.: KPI = Konsumentprisindex, NPI = Nettoprisindex. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Prisutvecklingen under de kommande åren förväntas bli mycket lugn, om man ser till den underliggande utvecklingen. Lönerna ökar långsamt, den inhemska efterfrågan är svag och inflationsförväntningarna är dämpade. I år kommer dock en del tillfälliga faktorer att dra upp konsumentprisindex. Mervärdeskatten på livsmedel m.m. stiger till 21 %, bensinskatten liksom vissa miljöavgifter ökar samtidigt som räntebidragen reduceras. Deprecieringen av den svenska kronan innebär att import- priserna stiger, även om utländska företag som exporterar till Sverige sannolikt pressar sina marginaler. Sänkningen av arbetsgivaravgifterna med 4,3 procentenheter verkar i prisdämpande riktning. Under loppet av 1993 beräknas KPI öka med knappt 5% och under den efterföljande 12-månadersperioden med knappt 3%. Bilden blir dock annorlunda avseende den underliggande inflationstakten. I detta mått är frånräknat effekterna av ändrade indirekta skatter och arbetgivaravgifter, extra sänkning av räntebidragen samt 1992 års depreciering. Mätt på detta sätt ligger inflationstakten i Sverige kring 2% under de kommande två åren. Försörjningsbalans Den omställningsprocess som den svenska ekonomin är inne i påverkar i hög grad hushållens situation. Fram t.o.m. 1992 har de realt disponibla inkomsterna ökat kontinuerligt, trots lågkonjunktur och växande arbetslöshet. Nytt skattesystem, höga realräntor, behovet av skuldkon- solidering, fallande tillgångsvärden och oro inför framtiden har medfört att sparkvoten stigit mycket snabbt, med ca 11 procentenheter på 3 år. Detta resulterade i en nedgång i den privata konsumtionen under förra året med ca 1 1/2%. Låga löneökningar, växande arbetslöshet, extraordinära prishöjningar Prop. 1992/93:100 och besparingar i transfereringssystemen gör att realinkomsterna faller Bilaga 1.1 markant i år, med nästan 4 %. Eftersom en del av dessa effekter klingar av nästa år, upphör då nedgången. Vad som händer med sparkvoten är osäkert. Många av de krafter som drivit upp sparandet under de gångna åren kommer att fortsätta att verka, även om anpassningsprocessen nu hunnit en bit på väg. Däremot kan hushållen väntas vara obenägna att dra ned sin privata standard alltför mycket, särskilt om de tror att den starka nedgången i köpkraften i år är tillfällig. Huvudscenariet är därför att sparkvoten kommer att minska något under 1993 för att sedan plana ut 1994. Fallet i privat konsumtion bedöms ändå bli betydande i år, 3 - 3 1/2%, medan en stabilisering är sannolik nästa år. Den statliga konsumtionen steg 1992 p.g.a. ökade utgifter för arbetsmarknadspolitiken m.m. De besparingskrav som ställs på statliga myndigheter väntas resultera i fallande konsumtion under prognos- perioden. För kommunerna bedöms antalet sysselsatta avta i en takt av ungefär 2% per år. Antal arbetade timmar minskar dock inte lika mycket, eftersom andelen vikarier och deltidsarbetande sjunker. Dessutom tillkommer en uppdragande effekt via beredskapsarbeten, motsvarande ca 1/2 procentenhet. Den totala kommunala konsumtionen beräknas minska med drygt 1/2% 1993 och ca 1% 1994. Den starka investeringsnedgången som registrerats under de båda senaste åren har främst varit koncentrerad till näringslivet. Industriinve- steringarna har pressats av höga räntor, lågt kapacitetsutnyttjande, oförmånligt kostnadsläge och vikande lönsamhet. Inom övrigt näringsliv har fastighetskrisen haft stor inverkan, liksom den fallande inhemska efterfrågan. En gradvis återhämtning av industriinvesteringarna förutses. Konkurrenskraften förbättras och lönsamheten stiger. Inom övrigt näringsliv fortsätter investeringarna att minska, men i avtagande takt. Desinflationsprocessens effekter slår hårt mot denna sektor. Eftersom omställningen av ekonomin hunnit en bit på väg, borde merparten av investeringsraset redan ha inträffat. Genom beslut under 1991 och 1992 har närmare 25 miljarder kr. utöver ordinarie anslag tillförts infrastrukturområdet. En stor del av dessa satsningar beräknas falla ut som investeringar under prognosperioden. Förra året höjdes de totala investeringarna med ca 1 1/2 procentenheter till följd av dessa satsningar. För 1993 och 1994 beräknas nivån bli ca 3 procentenheter högre än vad den skulle ha varit fallet utan dessa åtgärder. Efterfrågan på lägenheter avtar i takt med stigande realräntor, ökade boendekostnader, minskad sysselsättning och sjunkande inkomster. Nybyggandet hölls dock uppe relativt väl under första halvåret 1992, delvis p.g.a. effekterna av övergångsreglerna för investeringsbidraget. Nedgången under prognosperioden väntas bli kraftig, över 35% per år. Ombyggnadsinvesteringama har hållits uppe av den tidigareläggning som uppkommit genom successivt sjunkande räntebidrag. Även på detta område väntas stora minskningar framöver. Sammantaget innebär dessa bedömningar att bruttoinvesteringarna faller med ca 9 1/2% i år och med ca 3% nästa år. Lagren inom näringslivet minskade mycket kraftigt under 1991. Neddragningarna fortsatte också under 1992. Höga realräntor och svag produktionsutveckling har bidragit till detta. Även för 1993 förutses en avveckling, bl.a. av färdigvaror inom industrin samt av parti- och detaljhandelslagren. Nästa år förväntas lagren vara ungefär oförändrade. Eftersom det är förändringen i lagerinvesteringama som påverkar BNP- tillväxten ger lagerposten ett positivt bidrag under prognosperioden. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 1:3 Försörjningsbalans <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. 1991</td><td colspan="4"> Procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> 1 432,9</td><td> -1,8</td><td> -1,2</td><td> -1,4</td><td> 1,6</td></tr> <tr><td> Import</td><td> 381,7</td><td> -5,9</td><td> 0,5</td><td> -0,5</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Tillgång</td><td> 1 814,6</td><td> -2,9</td><td> -0,7</td><td> -1,1</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 777,3</td><td> 1,0</td><td> -1,5</td><td> -3,2</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> 387,1</td><td> 0,2</td><td> 0,9</td><td> -0,5</td><td> -0,8</td></tr> <tr><td> Stat</td><td> 112,2</td><td> -0,7</td><td> 2,0</td><td> -0,3</td><td> -0,5</td></tr> <tr><td> Kommuner</td><td> 274,9</td><td> 0,6</td><td> 0,5</td><td> -0,6</td><td> 0,9</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> 270,7</td><td> -8,3</td><td> -8,7</td><td> -9,5</td><td> -3,0</td></tr> <tr><td> Lagerinvesteringar1</td><td> -25,0</td><td> -2,1</td><td> 0,9</td><td> 0,2</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Export</td><td> 404,6</td><td> -2,2</td><td> 1,2</td><td> 5,0</td><td> 8,0</td></tr> <tr><td> Användning</td><td> 1 814,6</td><td> -2,9</td><td> -0,7</td><td> -1,1</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Inhemsk användning</td><td> 1 410,0</td><td> -3,2</td><td> -1,4</td><td> -3,4</td><td> -0,3</td></tr> </table> 1 Förändring i procent av föregående års BNP. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Den svaga marknadstillväxten och fortsatta andelsförluster gjorde att exporten bara ökade med 1 % under förra året. De krympande andelarna hänger bl.a. samman med oförmånlig varusammansättning och ökad konkurrens från nyindustrialiserade länder. En något bättre marknadsut- veckling kommer att ge viss draghjälp åt exporten under 1993 och 1994. Den viktigaste faktorn är dock att konkurrenskraften nu förbättrats starkt p.g.a. produktivitetsförbättringar, sänkningen av arbetsgivaravgifterna och kronans lägre kurs. Den relativa enhetsarbetskostnaden väntas falla med drygt 15% i år och med drygt 1% nästa år. Därmed skapas förutsättningar för betydande marknadsandelsvinster framöver, även om en del av företagens prissänkningsutrymme sannolikt används till marginalförstärkningar. Exporten kan komma att öka med 5% resp. 8% under de båda åren. Detta gör att industriproduktionen kan börja stiga något 1993 för att sedan accelerera 1994 då också fallet i den inhemska efterfrågan bromsas upp. Under 1991 minskade importen mycket kraftigt, beroende på fallet i maskin- och lagerinvesteringama, för att sedan plana ut under 1992. De kommande åren bidrar framför allt efterfrågan från exporten och lagerutvecklingen till högre import, medan privat konsumtion och investeringar verkar i andra riktningen. Sammantaget väntas importen falla svagt 1993 men stiga något 1994. 10 Sammanfattningsvis kan konstateras att den inhemska efterfrågan sjunker Prop. 1992/93:100 med ca 3 1/2% 1993, vilket är betydligt mer än året innan. Nedgången Bilaga 1.1 motverkas dock till en del av nettoexportens allt större positiva bidrag. Nästa år upphör i det närmaste fallet i inhemsk efterfrågan, medan nettoexporten fortsätter att utvecklas starkt. Diagram 1:3 BNP och produktivitet i Sverige 1981-1994 Årlig procentuell förändring<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-27.png" style="width:271pt;height:180pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet Under hela prognosperioden ger produktiviteten stora positiva bidrag till tillväxten. Först 1994 dämpas emellertid fallet i sysselsättningen så pass mycket att BNP stiger. Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten Procent av föregående års BNP <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 0,5</td><td> -0,8</td><td> -1,7</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Offentlig konsumtion</td><td> 0,1</td><td> 0,3</td><td> -0,1</td><td> -0,2</td></tr> <tr><td> Bruttoinvesteringar</td><td> -1,8</td><td> -1,8</td><td> -1,8</td><td> -0,5</td></tr> <tr><td> Lagerinvesteringar</td><td> -2,1</td><td> 0,9</td><td> 0,2</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Nettoexport</td><td> 1,5</td><td> 0,3</td><td> 2,1</td><td> 1,9</td></tr> <tr><td> BNP</td><td> -1,8</td><td> -1,2</td><td> -1,4</td><td> 1,6</td></tr> </table> Anm.: Pga. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet. 11 Bytesbalans Exportvolymen utvecklas genomgående betydligt starkare än import- volymen under prognosperioden. Återhämtningen av ekonomin beror helt på den utlandskonkurrerande sektorn. Detta gör att överskottet i handelsbalansen gradvis växer till en rekordnivå 1994. Därmed förbättras också bytesbalansen. Dessutom bedöms utgifterna för resevaluta avta kraftigt, delvis p.g.a. de fallande relativpriserna på turisttjänster i Sverige. Även räntenettot förbättras, trots deprecieringen av kronan. Detta beror på att den räntebärande skulden till utlandet inte ökar lika mycket som tidigare, som en effekt av den starkare bytesbalan- sen och en nedgång i svenska direktinvesteringar utomlands. Nästa år väntas bytesbalansen uppvisa ett överskott motsvarande 1 1/2% av BNP. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 1:5 Nyckeltal Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 4,9</td><td> 2,1</td><td> -3,7</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Sparkvot (nivå)</td><td> 2,7</td><td> 6,1</td><td> 5,6</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Industriproduktion</td><td> -5,1</td><td> -3,5</td><td> 1,0</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Relativ enhetsarbetskostnad</td><td> 1,4</td><td> -0,9</td><td> -15,4</td><td> -1,1</td></tr> <tr><td> Arbetslöshet (nivå)</td><td> 2.7</td><td> 4,8</td><td> 6,2</td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> Handelsbalans (mdr. kr.)</td><td> 30,5</td><td> 35,1</td><td> 57,5</td><td> 76,7</td></tr> <tr><td> Bytesbalans (mdr. kr.)</td><td> -20,2</td><td> -25,6</td><td> -4,7</td><td> 23,0</td></tr> <tr><td> Bytesbalans (% av BNP)</td><td> -1,4</td><td> -1,8</td><td> -0,3</td><td> 1,5</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Arbetsmarknad Efterfrågan på arbetskraft är mycket svag. Den öppna arbetslösheten har hittills begränsats av ett kraftigt fall i arbetskraftsutbudet. Detta orsakas dels av de allt mer omfattande arbetsmarknadspolitiska insatserna, dels av att många människor lämnat arbetsmarknaden. Även i år avtar utbudet. Främst beror detta på att volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder stiger, till en nivå motsvarande över 5% av arbetskraften. Fallet i BNP medför att arbetslösheten förutses växa till 6,2%. Nästa år fortsätter uppgången till en nivå på 7% som årsgenom- snitt. Rationaliseringar och effektiviseringar förväntas leda till en så pass stark produktivitetsökning att behovet av arbetskraft avtar ytterligare, trots att ekonomin då kommit in i en återhämtningsfas. Sparande Bruttosparandet i ekonomin, summan av realt och finansiellt sparande, sjönk ytterligare 1992 och uppgick till 14% av BNP, vilket var i paritet med den rekordlåga nivån från början av 1980-talet. Huvudförklaringen till nedgången var fallet i de fasta investeringarna. Dessa tendenser väntas fortsätta också i år. Nästa år stiger dock bruttosparandet tillbaka till 1992 års nivå, beroende på den förbättrade bytesbalansen, vilken är identiskt med det totala finansiella sparandet i ekonomin. 12 Tabell 1:6 Sparande Procent av BNP i löpande priser <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Bruttosparande</td><td> 15,8</td><td> 13,9</td><td> 12,8</td><td> 14,1</td></tr> <tr><td> Realt sparande</td><td> 17,1</td><td rowspan="2"> 15,7 16,9</td><td> 13,1</td><td> 12,5</td></tr> <tr><td> Fasta investeringar</td><td> 18,9</td><td> 14,2</td><td> 13,1</td></tr> <tr><td> Lagerinvesteringar</td><td> -1,7</td><td> -1,2</td><td> -1,0</td><td> -0,6</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -1,4</td><td> -1,8</td><td> 0,3</td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> Offentlig sektor</td><td> -1,2</td><td> -8,9</td><td> -12,0</td><td> -9,5</td></tr> <tr><td> Hushåll</td><td> 1,8</td><td> 4,4</td><td> 4,5</td><td> 4,6</td></tr> <tr><td> Företag</td><td> -2,0</td><td> 2,8</td><td> 7,1</td><td> 6,4</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Diagram 1:4 Finansiellt sparande i privat- offentlig sektor samt bytesbalans som andel av BNP 1980-1994<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-28.png" style="width:277pt;height:185pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Fördelningen av det finansiella sparandet på sektorer förändras kraftigt under perioden 1991-1993. Den offentliga sektorns underskott växer mycket starkt beroende på att lågkonjunkturen och den snabbt avtagande inflationstakten minskar de nominella skattebaserna samtidigt som utgifterna för bl.a. arbetsmarknadspolitiken ökar. Dessutom stiger ränteutgifterna på statskulden. Den ökande aktiviteten i ekonomin och de olika besparingsåtgärderna medför dock att den nedåtgående trenden bryts och att underskottet krymper något 1994. Det strukturella underskottet, dvs. den del som inte beror på kapacitetsutnyttjandet i ekonomin, beräknas uppgå till knappt 5% av BNP 1992 för att sedan sjunka till ca 3 1/2% av BNP 1994. Försämringen av det offentliga sparandet motverkas emellertid av en uppgång inom privat sektor. Hushållens sparande — som andel av BNP — steg betydligt förra året och uppgången väntas fortsätta. Företagsspa- 13 randet ökade markant 1992 p.g.a. de fallande reala investeringarna. Den Prop. 1992/93:100 successiva förstärkningen av företagssparandet som förutses för prognos- Bilaga 1.1 perioden beror dock i stigande utsträckning på högre lönsamhet. Kapitalmarknad Under sommaren och hösten utsattes EG:s monetära samarbete för stora påfrestningar. Turbulensen på de europeiska valutamarknaderna i kombination med en sämre ekonomisk utveckling i Sverige urgröpte gradvis förtroendet för den fasta växelkursen. Trots omfattande åtgärder i form av räntehöjningar, finanspolitisk åtstramning och sänkning av arbetsgivaravgiften kunde förtroendet inte återställas. Den 19 november beslutade riksbanksfullmäktige att låta kronan flyta fritt. Den fördjupade ekonomiska krisen bidrog tillsammans med höga realräntor till en fortsatt försämrad situation för kreditinstituten under 1992. För att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och trygga kreditförsörjningen har staten garanterat att banker och vissa andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser. Bedömningen är att en depreciering av kronan i storleksordningen 10- 20% i nuvarande konjunkturläge inte behöver öka förväntningarna om den underliggande inflationen. Målet att begränsa inflationstakten ligger fast. Sammantaget bör det finnas utrymme för sänkta räntor under prognosperioden innefattande en krympande differens mot Tyskland. 14 2 Den internationella utvecklingen <h6>2.1 Allmän översikt</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tillväxten i totalproduktionen i OECD-området nådde sin botten våren 1991. I USA och Kanada, dvs de stater som leder konjunkturförloppet, har tillväxten därefter ökat. I Kontinentaleuropa dämpades å andra sidan den ekonomiska aktiviteten något 1992. Mest markant var uppbroms- ningen i västra Tyskland. I Japan sjönk tillväxten till den lägsta nivå som noterats sedan den första oljepris-chocken 1973-74. Aktiviteten väntas tillta i Nordamerika, Japan och Storbritannien under 1993, medan avmattningen i allmänhet fortsätter i Västeuropa. Eftersom de stora länderna ligger i olika faser blir konjunkturuppgången i ett historiskt perspektiv förhållandevis svag. För OECD-området som helhet väntas BNP-tillväxten stiga från 1’A procent 1992 till 1 3/4 procent 1993 och 2 3/4 procent 1994. Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> Andel av OECD- områdets totala BNP i %'</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Förenta staterna</td><td> 36,0</td><td> -1,2</td><td> 2</td><td> 2 1/2</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Japan</td><td> 19,2</td><td> 4,4</td><td> 1 3/4</td><td> 2 1/4</td><td> 3 1/4</td></tr> <tr><td> Västtyskland</td><td> 8,8</td><td> 3,7</td><td> 1</td><td> 1/2</td><td> 2</td></tr> <tr><td> Frankrike</td><td> 7,0</td><td> 1,2</td><td> 2</td><td> 1 1/4</td><td> 2 3/4</td></tr> <tr><td> Storbritannien</td><td> 5.5</td><td> -2,4</td><td> -1</td><td> 1 1/4</td><td> 2 1/2</td></tr> <tr><td> Danmark</td><td> 0,8</td><td> 1,3</td><td> 1 1/4</td><td> 1 1/2</td><td> 2 1/4</td></tr> <tr><td> Finland</td><td> 0,7</td><td> -6,5</td><td> -2</td><td> 1 1/4</td><td> 1 3/4</td></tr> <tr><td> Norge</td><td> 0,7</td><td> 1,9</td><td> 2 1/2</td><td> 1 1/2</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Sverige</td><td> 1,3</td><td> -1,8</td><td> -1 1/2</td><td> -1 1/2</td><td> 1 1/2</td></tr> <tr><td> Norden2</td><td> 2,2</td><td> -1,0</td><td> 1/2</td><td> 1 1/2</td><td> 2 1/4</td></tr> <tr><td> OECD-Europa</td><td> 38,2</td><td> 1,2</td><td> 1</td><td> 1</td><td> 2 1/4</td></tr> <tr><td> OECD-totalt</td><td></td><td> 0,8</td><td> 1 1/2</td><td> 1 3/4</td><td> 2 3/4</td></tr> </table> 1 1987 års BNP 2 Exklusive Sverige Källor: OECD och Finansdepartementet Efter att förnyade svaghetstecken gjort sig gällande under hösten 1991, växte den amerikanska ekonomin kraftigt under första och tredje kvartalet 1992. Penningpolitiken väntas bidra till att inhemsk efterfrågan stiger på bred front under 1993, samtidigt som finanspolitiken kan komma att lättas något av den nytillträdda Clinton-administrationen. Det finns dock en betydande risk att en svag sysselsättnings- och realinkomsttillväxt samt fortsatt skuldreducering i hushålls- och företagssektorerna håller tillbaka konsumtion och investeringar. Styrkan i återhämtningen förutses bli mycket måttlig i jämförelse med tidigare perioder. BNP-tillväxten väntas uppgå till 2>/z procent 1993 för att öka till 3 procent 1994. Såväl Japan som västra Tyskland erfor en markant avmattning under loppet av 1992. Under intrycket av fallande aktie- och fastighetspriser 15 började japanska konsumenter och företag agera alltmer försiktigt, vilket resulterade i en lägre konsumtionstillväxt och en fortsatt neddragning av de privata investeringarna. Grundorsaken till avmattningen i västra Tyskland är kostnaderna för återföreningen. Som svar på försämringen av de offentliga finanserna och det för tyska förhållanden höga kostnads- och inflationstrycket förs en stram penningpolitik, vilket håller tillbaka den inhemska efterfrågan. Utsikterna att undvika recession har försämrats betydligt. Medan tillväxten väntas öka svagt i Japan under 1993, förutses en fortsatt avmattning i västra Tyskland. Penningpolitiken i OECD-området under 1992 karaktäriserades av de inledningsvis motsatta rörelseriktningarna i å ena sidan USA och Japan och å andra sidan Tyskland — och därmed i praktiken övriga västeurope- iska länder. 1 de förstnämda länderna lättades penningpolitiken successivt för att stimulera ekonomierna. I USA har detta bidragit till ett uppsving i investeringarna, framför allt bostadsbyggandet, medan konsumtionen påverkats i mindre utsträckning. De långa räntorna har tenderat att falla mindre än de korta, vilket sannolikt begränsat effekten på företagsinvest- eringarna. I Tyskland var politiken fortsatt stram under första halvåret 1992 efter allt fler tecken på ihållande pris- och kostnadsstegringar. Därefter har politiken lättats något i syfte att minska spänningarna inom EMS, vilket resulterat i fallande marknadsräntor. I föreliggande prognos väntas penningpolitiken lättas ytterligare i Tyskland under 1993, i takt med att inflationstrycket avtar. Finanspolitiken i OECD-området 1992 var lätt expansiv. Japan har som enda större industriland mer aktivt använt finanspolitiken för att stimulera den inhemska efterfrågan genom tidigareläggning av offentliga infrastruk- turinvesteringar. Ett redan ansträngt budgetläge i övriga OECD-länder har försämrats till följd av att utgifter för bl a arbetslöshetsunderstöd har ökat samtidigt som skatteinkomsterna eroderats. Finanspolitiken under 1993 och 1994 förutses vara inriktad på fortsatt budgetkonsolidering. Om återhämtningen dröjer kan det dock inte uteslutas att det sker en viss lättnad i USA och vissa EG-länder. EG-ländema enades vid Europeiska Rådets möte i Edinburgh om ett tillväxtinitiativ i syfte att stärka den ekonomiska utvecklingen. Den direkta stimulanseffekten blir sannolikt begränsad och uppgår till ca 0,5 procent av EGs samlade BNP utspritt över ett antal år. Avsikten med initiativet är att det framför allt skall verka på förväntningarna. Inflationen inom OECD-området dämpades markant under 1992. Bland de större länderna var det endast i Tyskland som inflationstrycket ökade. Under prognosperioden väntas prisstegringstakten inom OECD-området stabiliseras på en låg nivå. Ledig kapacitet inom såväl industrin som på arbetsmarknaden dämpar kostnadsutvecklingen. I Tyskland väntas inflationen avta som en följd av den svaga ekonomiska utvecklingen. Vissa länder får en inflationsimpuls efter höstens valutakursförändringar, men deprecieringarna förutses inte få fullt genomslag i konsumentledet. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 16 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Förenta staterna</td><td> 4,2</td><td> 3</td><td> 3</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Japan</td><td> 3,3</td><td> 2</td><td> 2</td><td> 2 1/2</td></tr> <tr><td> Västtyskland</td><td> 3,5</td><td> 4</td><td> 3 1/2</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Frankrike</td><td> 3,2</td><td> 3</td><td> 2 3/4</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Storbritannien</td><td> 5,9</td><td> 3 3/4</td><td> 4</td><td> 4</td></tr> <tr><td> Danmark</td><td> 2,4</td><td> 2</td><td> 2</td><td> 2 1/4</td></tr> <tr><td> Finland</td><td> 4,1</td><td> 2 1/2</td><td> 3 1/2</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Norge</td><td> 3,4</td><td> 2 1/2</td><td> 3 1/2</td><td> 2 1/2</td></tr> <tr><td> Sverige</td><td> 9,4</td><td> 2 1/4</td><td> 5</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Norden1</td><td> 3,3</td><td> 2 1/2</td><td> 3</td><td> 2 1/2</td></tr> <tr><td> OECD-Europa</td><td> 4,7</td><td> 4</td><td> 4</td><td> 3 1/2</td></tr> <tr><td> OECD-totalt</td><td> 4,3</td><td> 3</td><td> 3 1/4</td><td> 3</td></tr> </table> 1 Exklusive Sverige Källor: OECD och Finansdepartementet Arbetslösheten inom OECD-området steg till nära 8 procent under 1992. Den förutsett svaga återhämtningen under 1993 kan knappast hindra att arbetslösheten stiger ytterligare och först under 1994 väntas en dämpning påbörjas. Utsikterna om en fortsatt ökning av arbetslösheten i Europa har inneburit att arbetslöshetsfrågan givits högre prioritet i det internationella samarbetet. Världshandeln ökade med ca 5 procent 1992. När den gradvisa återhämtningen fortsätter under 1993 och 1994 beräknas världshandeln fortsätta att utvecklas positivt. En betydande osäkerhetsfaktor är dock utgången av GATT-förhandlingama inom ramen för Uruguay rundan. En positiv utgång av förhandlingarna skulle lägga grunden till en långsiktigt gynnsam utveckling för världshandeln. Det finns ett antal stora osäkerhetsmoment i det aktuella kon- junkturläget. I ljuset av den senaste kvartalssiffran för BNP och fortsatt posititv utveckling av flertalet konjunkturvariabler i USA, bedöms riskerna vara mer balanserade än tidigare. I Japan och Västeuropa däremot kan det inte uteslutas att utvecklingen blir svagare än beräknat. I förgrunden för utvecklingen i Europa står risken för ett fortsatt uppdrivet ränteläge. Utformningen av den ekonomiska politiken i Tyskland är avgörande för möjligheten till lägre realräntor i övriga Europa. Penningpolitiken bedöms lättas under det första halvåret 1993, men därvidlag finns en stor osäkerhet. Fördröjs denna lättnad kommer sannolikt tillväxten i Europa att bli svagare än prognosticerat. Vidare föreligger det en osäkerhet om effekterna av den valutaoro som rådde i Europa hösten 1992. Italien och Storbritannien lämnade växelkurssa- marbetet inom EMS med stora deprecieringar som följd. Spanien samt Portugal skrev ned sina valutor. Storbritannien har aviserat en mer expansiv ekonomisk politik efter beslutet att lämna ERM. Italien går motsatt väg och har presenterat ett omfattande åtstramningspaket. Osäkerhet kvarstår vidare om hur långt skuldsaneringen bland hushåll och företag har kommit. Processen är sannolikt inte slutförd och kommer 11 Riksdagen 1992/93. 1 samt. Nr 100. Bilaga 1. 17 att medverka till en dämpad utveckling de kommande åren. Anpassningen inleddes tidigast i USA och har där underlättats av de låga räntorna. Vidare är deflationsprocessen i tillgångspriserna i Japan sannolikt inte avslutad. Oklarhet råder dessutom om styrkan i det japanska finansiella systemet och den möjliga inverkan på den reala ekonomin. De offentliga finanserna försämrades i flertalet OECD-länder 1991 och 1992. Till största delen beror försämringen på konjunkturella faktorer men i vissa länder har även diskretionära åtgärder bidragit till budgetför- svagningen. Endast ett fåtal EG-länder uppfyller de konvergenskrav för de offentliga finanserna som stipulerats för deltagande i den monetära unionen. I Tyskland har kostnaderna för återförening med de östra delstaterna systematiskt underskattats. Det står nu klart att stora budgetförstärkningar krävs de närmaste åren. I USA har det federala underskottet ökat ytterligare. Det har därmed uppstått behov för medelfristig budgetkonsolidering i flertalet OECD-länder de kommande åren, vilket på kort sikt kan ha en dämpande inverkan på den ekonomiska aktiviteten. <h6>2.2 Länderöversikter</h6> Förenta staterna Den amerikanska ekonomin nådde konjunkturbotten våren 1991. Återhämtningen därefter har kännetecknats av att den varit betydligt svagare än i tidigare uppgångar, trots stöd från en mycket expansiv penningpolitik. Orsakerna till denna utveckling har främst varit dels en hög skuldsättning hos hushåll och företag, dels en svag framtidstro hos dessa grupper. Tillväxten i hushållens reala disponibla inkomster har dessutom varit svag. Totalproduktionen ökade preliminärt med knappt 2 procent 1992. Den svaga tillväxten i efterfrågan i kombination med stabila oljepriser medförde att inflationen dämpades till 3 procent, en historiskt sett låg nivå i Förenta staterna. Den snabbare tillväxten under tredje kvartalet 1992 bedöms i stor utsträckning varit tillfällig. Huvudscenariot i föreliggande prognos är att återhämtningen även fortsättningsvis blir relativt svag. Vad valet av Bill Clinton till president kommer att innebära för den amerikanska ekonomin är för tidigt att sia om. Optimismen bland hushållen tycks redan spira i hopp om en expansiv och sys- selsättningsskapande finanspolitik. Clintons hittillsvarande planer för finanspolitiken — infrastruktursatsningar, skattekrediter för investeringar, arbetsmarknadsutbildning och utbildningsinsatser — skulle innebära en måttlig stimulans fr o m andra halvåret 1993. En svår fråga är hur Clinton kan kombinera dessa planer med kraven på medelfristig budgetkonsolidering som lagts fast i 1990 års budgetuppgörelse mellan kongressen och presidenten. I princip krävs att alla utgiftsökningar och skattesänkningar finansieras. Vid oförändrad politik skulle budgetunder- skottet minska både 1993 och 1994. Om Clintons program verkställs innebär det sannolikt att underskottet ökar något och att anpassningen mot budgetbalans fördröjs. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 18 Penningpolitiken väntas under 1993 vara fortsatt expansiv för att stötta Prop. 1992/93:100 den svaga återhämtningen. Även om penningpolitiken under lång tid inte Bilaga 1.1 givit märkbart stöd för den inhemska efterfrågan, har den underlättat hushållens och företagens ansträngningar att reducera skuldbördan. Denna anpassning bedöms allmänt ha kommit långt i Förenta staterna i jämförelse med andra länder med likartade problem. I den mån processen håller på att avslutas kommer konsumtion och investeringar att alltmer gynnas av en expansiv politik. Det kan dock inte uteslutas att anpass- ningen fortsätter under 1993 och därmed lägger en hämsko på ekonomin. Den främsta drivkraften bakom återhämtningen förutses bli den privata konsumtionen, även om en svag reallöne- och sysselsättningsutveckling håller tillbaka hushållens disponibelinkomster. Skuldsättningen och arbetsmarknadsläget väntas dessutom leda till att hushållen håller tillbaka konsumtionsutgifterna till förmån för en uppgång i sparandet. Stigande vinster och låga räntor medför att företagens finansiella position stadigt förbättras. Företagens investeringar tilltar därför i styrka såväl 1993 som 1994. Det kraftiga uppsvinget i bostadsinvesteringama 1992 väntas fortsätta 1993 bl a mot bakgrund av att bostadsräntoma är på den lägsta nivån sedan början av 1960-talet. Den stigande inhemska efterfrågan leder till en fortsatt kraftig importtillväxt 1993 samtidigt som exporten stagnerar. Nettoexporten väntas därför ge ett betydande negativt bidrag till tillväxten under 1993. Först 1994 — när tillväxten i världsekonomin kommit igång ordentligt — bedöms exporten kunna öka i takt med importen. Sammantaget bedöms tillväxten uppgå till 2x/i procent 1993 och 3 procent 1994. Inflationen väntas ligga kvar på 3 procent de närmaste två åren. Japan Efter att ha uppvisat en stark tillväxt under det första kvartalet dämpades aktiviteten betänkligt i den japanska ekonomin under det andra och tredje kvartalet 1992. Nedgången är den kraftigaste sedan första oljepris- chocken i mitten på 1970-talet. Den främsta orsaken var en kraftig försvagning av inhemsk efterfrågan. Penningpolitiken, som lättats avsevärt sedan mitten av 1991, kunde inte förhindra en betydande avmattning i privat konsumtion och företagens investeringar. Regeringens tidigareläggning av offentliga infrastrukturinvesteringar sedan våren 1992 utgjorde en motvikt till den vikande aktiviteten inom andra sektorer. Bytesbalansöverskottet steg till rekordnivå under 1992, främst beroende på att den svaga inhemska efterfrågan lett till vikande import. Sam- mantaget bedöms tillväxten 1992 ha dämpats till 1 3/4 procent. Penningpolitiken i Japan väntas vara fortsatt expansiv under 1993. Det kan inte heller uteslutas att centralbanken genomför ytterligare diskon- tosänkningar om det visar sig att inhemsk efterfrågan inte tar fart. Japan är det enda större OECD-land som utan påfrestningar har möjlighet att bedriva en expansiv finanspolitik. Regeringens åtgärdspro- gram från augusti 1992 inkluderar tidigareläggning av offentliga 19 investeringsprojekt, åtgärder för att stimulera de privata investeringarna Prop. 1992/93:100 samt insatser för att stödja den finansiella sektorn med sikte på att minska Bilaga 1.1 trycket från fallande aktie- och fastighetspriser. Totalt uppgår paketet till motsvarande 2,4 procent av BNP. De direkta stimulanseffekterna på ekonomin bedöms emellertid bli avsevärt mindre, eller drygt 1 procent av BNP, och infaller främst under budgetåret 1993. Ett flertal faktorer pekar på att den japanska ekonomin vänder först emot mitten av 1993. I ljuset av 1980-talets massiva investeringar talar det försämrade vinstläget i industrin för en fortsatt neddragning av maskin- och anläggningsinvesteringar under 1993. Hushållens förvänt- ningar om den egna ekonomin kan också förutses förbli dämpade. Min- skade bonusutbetalningar, lägre övertidsersättning och låg sysselsättn- ingstillväxt kan i det försämrade arbetsmarknadsläget medföra att hushållens inkomsttillväxt stagnerar och håller tillbaka konsumtionsut- gifterna. Därtill skall läggas att de japanska hushållen är högt skuldsatta, även om räntebördan är lägre än i t ex USA. Det av ändrade beskat- tningsregler framdrivna uppsvinget i de privata bostadsinvesteringarna som inleddes under andra halvåret 1992 väntas fortsätta under första halvåret 1993 för att därefter mattas av. Nettoexporten kommer att ge ett kraftigt bidrag till BNP-tillväxten 1993, liksom var fallet föregående år, p g a en stagnerande exporttillväxt i kombination med fallande importefterfrågan. Sammantaget väntas tillväxten uppgå till 2 1/4 procent 1993 och 3 1/4 procent 1994. Inflationen beräknas till 2 resp. 2‘A procent 1993 och 1994. Västeuropa Tillväxten dämpades ytterligare något i OECD-Europa under 1992. En viktig förklaring är den kraftiga avmattningen i västra Tyskland. De höga realräntorna i Europa har stått i förgrunden när utvecklingen analyserats. Arbetslösheten ökade ytterligare och frågan om hur denna utveckling skall kunna brytas har givits högre prioritet. Oron på de internationella valutamarknaderna under hösten 1992 har ökat osäkerheten om den ekonomiska utvecklingen. Ett nödvändigt villkor för en återhämtning i Europa förefaller vara lägre realräntor. Räntorna i Tyskland bedöms sjunka under första hälften av 1993, vilket borde bereda väg för lägre räntor i Västeuropa i övrigt. Stora ekonomiska obalanser i flera av de västeuropeiska länderna innebär emellertid att tillväxten förblir dämpad under prognosperioden. Återhämtningen fördröjs och blir svagare än tidigare prognosticerat men förutses ändå komma igång från och med andra halvåret 1993. Den ekonomiska aktiviteten i Tysklands västra delstater mattades under 1992 och särskilt då under hösten. Orderingången till industrin fortsätter att minska och kapacitetsutnyttjandet sjunker. Enkätundersökningar visar att företagens förväntningar för den närmaste framtiden präglas av pessimism. Konjunkturindikatorerna pekar mot att återhämtningen fördröjs och inte inleds förrän senare delen av 1993. 20 Turbulensen på valutamarknaderna under hösten 1992 har resulterat i Prop. 1992/93:100 en appreciering av D-marken mot de flesta övriga europeiska valutor. Bilaga 1.1 Dessutom har höga löneökningar och sjunkande produktivitet medfört att enhetsarbetskostnaden ökar snabbare i Tyskland än i konkurrentländerna. Den tyska industrin har därmed förlorat konkurrenskraft. Den grundläggande orsaken till problemen i den tyska ekonomin är kostnaderna för återföreningen med de östra delstaterna. Återföreningen har bl a medfört en snabb ökning av de offentliga utgifterna och en stark penningmängdstillväxt. Detta har resulterat i ett stigande inflationstryck. För att hålla tillbaka pris- och kostnadsökningarna har den tyska centralbanken fört en stram penningpolitik. Prognoserna för underskottet i de offentliga finanserna har succesivt justerats upp och behovet av budgetkonsolidering har ökat. BNP-tillväxten i de västra delstaterna kommer att dämpas betydligt under 1993 och beräknas till endast 1/2 procent. Den privata konsum- tionen hålls tillbaka av den svaga utvecklingen av hushållens disponibla inkomster. Investeringsaktiviteten sjunker p g a fallande kapacitetsut- nyttjande, svag exportefterfrågan samt lägre vinster inom industrin. Vidare bidrar det uppdrivna ränteläget till en dämpad efterfrågan. Först under senare delen av 1993 förutses konjunkturen vända och tillväxten 1994 kan nå upp till ca 2 procent. En starkare internationell efterfrågan och lägre räntor stimulerar ekonomin. En positiv faktor för utvecklingen framgent är att tyska företag och hushåll, till skillnad från i många andra OECD-länder, inte genomförde en snabb skulduppbyggnad under 1980- talet. Arbetslösheten kommer att stiga under prognosperioden, vilket bidrar till lägre löneökningar. Inflationen beräknas gradvis dämpas till 3 procent 1994. Låg ekonomisk aktivitet och minskat inflationstryck antas innebära att den strama penningpolitiken kan lättas under 1993. Det förutsätter emellertid att finanspolitiken stramas åt och att löneavtalen sluts på lägre nivåer. Tillväxten i östra Tyskland blev svagare än väntat under 1992 även om botten i den ekonomiska nedgången passerades. Även de närmaste åren kommer utvecklingen att bli sämre än tidigare beräknat. Det beror på ett i det närmaste totalt bortfall av efterfrågan från Östeuropa, en i förhållan- de till produktiviteten allt för snabb löneutveckling, en föråldrad produktionsapparat samt ett varuutbud som saknar konkurrenskraft. De östra delstaterna kommer för en lång tid att vara beroende av trans- fereringar från väst för sin återuppbyggnad och sin standard. I reger- ingens medelfristiga finansplan beräknas transfereringarna till östra Tyskland uppgå till ca 100 mdr D-mark om året. Lågkonjunkturen i Storbritannien blev mer utdragen än förväntat och BNP föll med ca 1 procent 1992. Sedan recessionen inleddes i mitten 1990 har BNP fallit med över 4 procent. Hög skuldsättning och höga realräntorna förklarar till en del att ekonomin utvecklats svagt. Nedgång- en planade emellertid ut under andra halvåret 1992 och vissa kon- junkturindikatorer pekar mot att en återhämtning inleds under första halvåret 1993. Arbetslösheten har ökat snabbt och överstiger 10 procent av arbetskraften. 21 Den svaga efterfrågan har medfört att deprecieringen av pundet ännu inte Prop. 1992/93:100 fullt ut slagit igenom i konsumentpriserna.                                Bilaga 1.1 Pundet lämnade ERM i mitten av september 1992 i samband med valutaoron. Det övergripande målet för den ekonomiska politiken definieras numera som hållfast långsiktig tillväxt. Den underliggande inflationstakten ska hållas mellan 1-4 procent under återstoden av mandatperioden. Den förda penningpolitiken sedan utträdet ur ERM bekräftar att Storbritannien inte har för avsikt att återinträda under den närmaste tiden. Basräntan har sänkts vid ett flertal tillfällen och de korta marknadsräntorna är nu lägre än i Tyskland. En negativ räntedifferens mot Tyskland hade varit omöjlig att upprätthålla inom ERM. Till följd av de ekonomiska obalanserna antas återhämtningen bli svagare än normalt efter en lågkonjunktur. BNP-tillväxten beräknas till drygt 1 procent 1993. Lägre räntor kan innebära att desinflationspro- cessen i tillgångspriserna upphör och att den privata konsumtionen stimuleras. Skuldsättningen kommer emellertid fortsatt att vara ett stort problem varför uppgången blir dämpad. Bruttoinvesteringarna ökar till följd av stigande offentliga investeringar och att de privata invester- ingarna slutar att falla. Under 1994 väntas återhämtningen fortsätta. Exporten beräknas öka under prognosperioden som en följd av kon- kurrenskraftsförbättringen efter deprecieringen av pundet. Finanspolitiken ges troligen en mer expansiv inriktning under prognosperioden och det offentliga upplåningsbehovet ökar. På medellång sikt finns det dock behov av en konsolidering i de offentliga finanserna. Pundets utträde ur ERM antas utnyttjas till att bedriva en expansiv penningpolitik. Inflationsimpulsen av deprecieringen väntas på kort sikt inte slå igenom fullt ut i konsumentledet. Inflationen beräknas till 4 procent både 1993 och 1994. Löneökningskraven från arbetstagarna förutses bli förhållandevis återhållsamma. Den svaga återhämtningen leder sannolikt till en fortsatt ökning av arbetslösheten under 1993, eller ca 11 procent av arbetskraften. BNP-tillväxten i Frankrike tog fart igen under det tredje kvartalet 1992 efter ett kvartal med stagnation. Svag efterfrågan från utlandet och pessimistiska förväntningar hos företag och hushåll innebär sannolikt att tillväxten åter kommer att dämpas under återstoden av året och under inledningen av 1993. Den franska ekonomin är emellertid, med undantag för den höga arbetslösheten, i grunden stark. Det finns inga underlig- gande stora obalanser och Frankrike är ett av de få EG-länder som uppfyller Maastrichtfördragets konvergensvillkor. Konkurrenskraften har förbättrats markant de senaste åren och när den internationella kon- junkturen vänder kommer Frankrike att ligga väl till för en stark utveckling, även om det relativa kostnadsläget påverkats negativt av höstens valutakursförändringar. Den franska francen utsattes för stark press i samband med folkomröst- ningen om Maastrichtfördraget i september. Med hjälp av massiva interventioner i nära samarbete mellan de franska och tyska central- bankerna kunde de akuta devalveringsspekulationema avvärjas. Ränte- differensen mot D-marken ligger dock kvar på en högre nivå än före folkomröstningen, vilket hämmar ekonomin. 22 Svag utländsk efterfrågan och lågt förtroende hos företag och hushåll medför att BNP-tillväxten beräknas till endast 1 1/4 procent 1993. Investeringarna förutses fortsätta att falla och bidraget från nettoexporten sjunker. Företagens finansiella situation är visserligen god, men ett lågt kapacitetsutnyttjande håller tillbaka investeringarna. Sjunkande realräntor och ökad internationell ekonomisk aktivitet antas bidra till att tillväxten blir nära 3 procent 1994. Arbetslösheten beräknas öka under större delen av 1993 och närma sig 11 procent innnan den åter kan börja sjunka. Inflationen bedöms fortsatt att vara bland de lägsta inom EG och löneavtalen väntas slutas på låga nivåer. Produktiviteten i industrin antas fortsätta att utvecklas gynnsamt, vilket innebär en låg ökningstakt i enhetsarbetskostnaden under prog- nosperioden. Norden Den ekonomiska utvecklingen i våra nordiska grannländer under 1992 blev svag. I Norge tilltog tillväxten något samtidigt som den stagnerade i Danmark. Finland såg för andra året i följd sin BNP falla, om än inte lika starkt som 1991. Under 1993 förutses alla länderna uppvisa en viss tillväxt som förbättras ytterligare under 1994. Prognoserna innehåller dock fler osäkerhetsmoment än normalt och flertalet av dessa risker påverkar utsikterna i negativ riktning. Efter flera års fall upplevde Danmark en ökning av privat konsumtion 1992. En förväntad uppgång i bruttoinvesteringarna uteblev dock, varför tillväxten i den inhemska efterfrågan blev marginell. Skuldsaneringen bedöms vara långt framskriden såväl bland hushållen som i företagssek- torn och den inhemska efterfrågan väntas stiga både 1993 och 1994. Utrikeshandelns bidrag förutses bli mindre än tidigare år och tillväxten stannar därför på ca IV2 och drygt 2 procent under 1993 och 1994. Att tillväxten blir så svag innebär, i kombination med en ökad produk- tivitet, att sysselsättningen påverkas endast marginellt. Arbetslösheten väntas därför ligga kvar på över 10 procent av arbetskraften under prognosperioden. Danmark har under senare år uppvisat en av västvärld- ens lägsta inflationstakter. Ingen förändring i detta hänseende förutses för 1993 och 1994 då siffran beräknas bli 2 respektive 2 1/4 procent. Budgetplanen som presenterats för 1993 är fortsatt stram i syfte att få ner budgetunderskottet och förhindra kostnadsökningar. Något av ett trendbrott för den konservativa regeringen är dock dess beslut att avsätta ca 6 mrd DKK i syfte att motverka den höga arbetslösheten och stimulera aktiviteten i ekonomin. Detta skall till fullo finansieras genom nedskär- ningar av andra utgifter. Danmark erfor en, mot bakgrund av den svaga internationella kon- junkturen, kraftig exportökning under 1992. Detta berodde dels på de låga lönekostnadsökningama, dels på en förbättrad produktivitet. Resultatet blev en ökning av överskottet i bytesbalansen. För prog- nosperioden förutses överskottet krympa något bl a till följd av de föreslagna stimulansåtgärderna. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 23 Den finska ekonomin är på väg ur den svåra recession som följde av Prop. 1992/93:100 den kraftiga överhettningen i slutet på 1980-talet och kollapsen av Bilaga 1.1 handeln med det forna Sovjetunionen. Efter devalveringen med ca 12 procent i november 1991 trodde många att Finland skulle uppleva en exportledd återhämtning genom vilken BNP-fallet skulle hejdas. En stark exportökning kunde dock inte hindra att BNP föll med drygt 2 procent 1992 delvis till följd av den svaga internationella konjunkturen och den finansiella konsolideringen i den privata sektorn. En ytterligare bidragan- de orsak till BNP-fallet var det mycket höga ränteläget som följde på de återkommande valutakriserna. Den kraftiga valutaoron i september tvingade Finlands Bank att låta marken flyta fritt. Därefter deprecierades marken med ca 13 procent. Regeringen lade senare fram ett åtgärdsprogram som innebär avsevärda besparingar i de offentliga finanserna de närmaste tre åren. Till följd av regeringens uppgörelse med fackföreningarna kunde liksom förra året arbetsmarknadens parter komma överens om ett nollavtal för 1993. Tillsammans med de två deprecieringarna och markanta produk- tivitetsförbättringar i exportindustrin (uppemot 13 procent) stärker dessa åtgärder Finlands konkurrensförmåga kraftigt. Vidare innebär åtgärds- paketets åtstramande karaktär att importökningen under 1993 blir blygsam. Den starkt förbättrade konkurrenskraften och den låga importtillväxten innebär att nettoexporten förutses bli så stor att nedgången i den inhemska efterfrågan motverkas. BNP-tillväxten för 1993 väntas bli 1 1/4 procent. För 1994 bidrar sannolikt den inhemska efterfrågan i viss mån till BNP-tillväxten. Men även detta år förväntas nettoexporten vara den viktigaste faktorn bakom ökningen i BNP som beräknas bli 1 3/4 procent. Importökningen väntas under 1994 bli påtaglig (6 procent) till följd av den höga importandelen i de likaledes ökade investeringarna, medan exporten fortsätter att växa i något lägre takt än 1993. Sysselsättningen sjönk betydligt 1992 och arbetslöshetsprognosen på 10 procent överskreds rejält. Vid årets slut uppgick arbetslösheten till över 16 procent. På grund av det låga kapacitetsutnyttjandet och den höga kapitalintensiteten i industrin förväntas inte arbetslösheten sjunka i någon större utsträckning vare sig under 1993 eller 1994. Till följd av den strama finanspolitiken och den allmänt låga aktiviteten i ekonomin är inflationstrycket utomordentligt lågt. Den prisökning som förväntas för 1993 (3’/2 procent) är till stor del resultatet av höjningar av indirekta skatter inom ramen för åtgärdspaketet. Inflationstakten väntas falla tillbaka något under 1994 och stanna vid 3 procent. Deprecieringen bidrar till den ökade inflationen men förväntas inte få fullt genomslag under 1993 då den inhemska efterfrågan faller. Den norska ekonomin växte med 2 1/2 procent 1992 och liksom tidigare år var det i huvudsak oljesektom som förklarar denna siffra. Fastlands-BNP visade en tillväxt på endast 1 procent. Liksom i övriga nordiska länder är huvudförklaringen till den uteblivna återhämtningen den finansiella konsolideringen i hushållssektom i kombination med den svaga internationella konjunkturen. Hushållens sparkvot har ökat kraftigt 24 de senaste två åren. Föreliggande prognos utgår ifrån att kon- solideringsprocessen är i det närmaste genomförd. Ett tecken på att så är fallet är att nedgången i fastighetspriserna ser ut att hejdats under senare delen av 1992. Således förutspås den privata konsumtionen och industriinvesteringarna öka 1993. Nettoexportens bidrag är avtagande till följd av den kraftigt ökade importen, som väntas följa tillväxten i den inhemska efterfrågan. BNP-tillväxten för hela ekonomin förutses bli ca 1 x/i procent 1993 medan den för fastlandsekonomin väntas uppgå till 2 procent. Den expansiva finanspolitik som förts de senaste åren har inte haft avsedd effekt. Arbetslösheten har förblivit lika hög som tidigare d v s ca 6 procent av arbetskraften. Regeringen har efter valutaoron under hösten 1992 uppenbarligen tagit intryck av utvecklingen i Finland och Sverige och budgeten för 1993 är stram. Utgiftssidan kan närmast betecknas som en inflationsjustering av fjolårets. Fortfarande uppvisar budgeten ett underskott på ca 50 mrd NOK, men detta skall ses i ljuset av att staten samtidigt har ansenliga nettofordringar. Deprecieringen av den svenska kronan och det därpå följande trycket mot den norska valutan föranledde regeringen att presentera ett åtgärds- paket i budgetpropositionen. Syftet var att stärka industrin genom en sänkning av arbetsgivaravgiften och därmed lugna valutamarknaden. Detta skulle finansieras via en höjning av momsen och toppskatten. Vare sig detta förslag eller en höjning av marginalräntan lyckades hejda valutaspekulationerna och den 10 december tvingades Norges Bank överge kronans koppling till ECU. År 1994 väntas fastlandsekonomin och den totala BNP att uppvisa liknande tillväxttal som under 1993 främst till följd av en fortsatt hög inhemsk efterfrågan. Prisstegringstakten i Norge väntas stiga till 3'A procent under 1993 för att sedan falla tillbaka till 2*A procent året därpå. Deprecieringens inflationsimpuls väntas således inte få fullt genomslag beroende på att den i viss mån motverkas av den måttliga ökningen i privat konsumtion, produktivitetsförbättringarna i industrin, de låga lönelyften samt det låga kapacitetsutnyttjandet. Östeuropa Inom länderna i Central- och Östeuropa samt republikerna i f d Sov- jetunionen fortgår omställningen till marknadsekonomi med varierande hastighet och framgång. I de länder i Central- och Östeuropa som tidigt inledde reformproces- sen — framför allt Ungern, Tjeckoslovakien och Polen — tycks nu en viss ljusning kunna skönjas vad gäller den ekonomiska utvecklingen. Dessa länder har haft betydande framgång vad gäller makroekonomisk stabilisering och privatisering av mindre företag. De har dessutom med framgång inlett en omläggning av handeln från traditionella hand- elspartners i öst till nya marknader i väst. Det är därmed troligt att den samlade produktionen ökar från och med 1993. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 25 Bland många av de stater som utgjorde f d Sovjetunionen har dock Prop. 1992/93:100 reformprocessen knappt påbörjats. Dessa stater har dessutom drabbats Bilaga 1.1 hårt av att den tidigare mycket omfattande interna handeln drastiskt minskat. Vad beträffar Ryssland är den ekonomiska situationen kritisk, delvis på grund av oklarhet om reformpolitikens framtid. Åtgärder för att uppnå makroekonomisk stabilitet har inte fått effekt. De baltiska staterna påverkas av utvecklingen inom OSS i allmänhet och Ryssland i synnerhet. Under den inledande fasen av reformprocessen har de baltiska staterna visat en påtaglig beslutsamhet och reformvilja. Samtliga tre stater har exempelvis lämnat rubelzonen och helt eller delvis infört egna valutor, samtidigt som omfattande prisliberaliseringar genomförts. De första stegen mot mer omfattande privatiseringar har tagits. Trots dessa initiala framgångar bör poängteras att stora svårigheter kvarstår. Även under 1993 kommer utvecklingen i de baltiska ekonomier- na att kännetecknas av fallande produktion och stigande arbetslöshet. 26 3 Utrikeshandel <h6>3.1 Export och import</h6> Sveriges totala varuexport ökade med ca 1% 1992. I år beräknas den stiga med 5% och med drygt 8 1/2% 1994. Förutom en snabbare marknadstillväxt beror uppgången på stärkt konkurrenskraft och andelsvinster. Varuimporten visar en långsam återhämtning under prognosperioden. I år beräknas den falla med omkring 1/2% och öka med närmare 4% 1994. Importtillväxten inom OECD-området under de närmaste två åren bedöms bli betydligt svagare än under konjunkturuppgången åren 1984- 1986. Marknadstillväxten var då mer än tre gånger högre än den beräknade för 1992-1994. Det bidrar till en relativt långsam exporttillväxt de närmaste åren, trots en markant förbättring i industrins konkurrens- kraft. Sveriges relativpris för bearbetade varor steg med ca 10% under perioden 1985-1989. Detta har lett till att industrin förlorat marknadsan- delar i stor utsträckning. Under 1990 började industrin hålla tillbaka exportpriserna och relativpriset föll något. Utrymmet för en större prisnedgång var ändå begränsat, eftersom kostnadsutvecklingen var fortsatt hög. Industrins lönsamhet försämrades snabbt fr.o.m. 1990. Diagram 3:1 Svensk industris konkurrenskraft 1975-1991 Index 1980=100 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-29.png" style="width:278pt;height:175pt;"/> Källa: OECD År 1990 föll Sveriges relativpris för bearbetade varor något och steg måttligt året därpå. Industrin förlorade ändå marknadsandelar i stor omfattning under dessa år. De tidigare årens snabba försämring i konkurrenskraft slår igenom på flera års sikt. Under 1992 sjönk åter relativpriset, vilket kunde märkas i en uppbromsning av andelsför- 27 lustema. Under 1992 beräknas förlusten till 2,5% på världsmarknaden Prop. 1992/93:100 för bearbetade varor, att jämföra med 4,6% 1991.                       Bilaga 1.1 Sänkningen av arbetsgivaravgiften i januari 1993 samt deprecieringen av den svenska kronan efter det att kopplingen till ecun släppts, skapar utrymme för en kraftig sänkning av relativpriset för svensk export i år. Totalt beräknas relativpriset minska med omkring 7% 1993. En del av fallet förklaras av utrymmet för en relativprissänkning som deprecie- ringen av kronan ger. Omkring hälften av utrymmet (sedan de ökade kostnaderna för importerade insatsvaror räknats bort) antas utnyttjas för en relativprissänkning och resten till en vinstmarginalförbättring. Relativprissänkningen är nästan lika stor som i samband med devalve- ringarna i början på 1980-talet, då relativpriset föll med 8%. Den kraftiga förbättringen i konkurrenskraft bidrog starkt till att exportindu- strin kunde vända de tidigare marknadsandelsförlustema till vinster. Industrins andelar på OECD-marknaden ökade med drygt 9% i volym under åren 1982-1983. Under prognosperioden 1993-1994 beräknas andelsvinsterna uppgå till 6 1/2%. Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor Procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder</td><td> 5,3</td><td> 0,7</td><td> 2,2</td><td> 3,4</td><td> 5,5</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 5,8</td><td> 2,2</td><td> 2,9</td><td> 4,0</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Priser 14 OECD-länders importriser, SEK</td><td> 2,7</td><td> 0,7</td><td> -0,8</td><td> 16,0</td><td> 2,6</td></tr> <tr><td> Svenska exportpriser</td><td> 2,0</td><td> 1,8</td><td> -2,2</td><td> 7,9</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Relativpris</td><td> -0,7</td><td> 1,1</td><td> -1,4</td><td> -7,0</td><td> -0,1</td></tr> <tr><td> Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder</td><td> -4,3</td><td> -5,4</td><td> -2,6</td><td> 2,8</td><td> 4.6</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> -5,0</td><td> -4,6</td><td> -2,5</td><td> 2,4</td><td> 4.0</td></tr> <tr><td> Exportvolym 14 OECD-länder</td><td> 0,8</td><td> -4,7</td><td> -0,5</td><td> 6.3</td><td> 10,4</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 0,6</td><td> -2,6</td><td> 0,4</td><td> 6,5</td><td> 10,0</td></tr> </table> Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bearbetade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare av svensk export av bearbetade varor. OECD-Iändernas importpriser vägs samman på motsvarande sätt. Källor: OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Relativprissänkningen i år beräknas leda till marknadsandelsvinster för svensk exportindustri för första gången på tio år. Andelsvinsterna kan ändå väntas bli begränsade p.g.a. att andra faktorer inverkar negativt på utvecklingen. En faktor som håller tillbaka exporten under innevarande lågkonjunktur är produktsammansättningen. Svensk export av bearbetade varor är i högre grad än konkurrentländerna inriktad på varor som nu möter särskilt svag efterfrågan eller missgynnas av överkapacitet på exportmarknaden. Detta gäller t.ex. papper och papp samt järn och stål, men också vissa investeringsvaror, se tabell 3:2. I en jämförelse med 28 Sveriges tre resp. 14 största konkurrentländer inom OECD ligger den Prop. 1992/93:100 största skillnaden mellan dem och Sverige i att andelen papper och papp Bilaga 1.1 samt järn och stål i exporten är betydligt större för Sverige. Andelen maskiner och transportmedel är visserligen totalt sett ungefär lika stor för Sverige som för OECD i genomsnitt, men skillnaderna är stora för enskilda varugrupper. Sveriges andel industrimaskiner, telekommuni- kationsutrustning och vägfordon i exporten är större än för OECD- genomsnittet. Sveriges största konkurrent, Tyskland, har ännu större andelar industrimaskiner och vägfordon i sin export än Sverige, vilket också missgynnat Tysklands export då efterfrågan på dessa varor dämpats under lågkonjunkturen. Sedan 1986 har Tyskland tappat ca 19% av sin andel av världsmarknaden för bearbetade varor. Diagram 3:2 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder Index 1980=100<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-30.png" style="width:294pt;height:191pt;"/> Andelsutvecklingen beror inte enbart på konkurrenskraften och produktsammansättningen i förhållande till konkurrentländerna. Japan, som upprätthållit sin konkurrenskraft relativt väl och som dessutom har stora andelar varor som växer snabbt på exportmarknaden, som t.ex. kontorsmaskiner, datorer, telekommunikationsutrustning, har ändå tappat marknadsandelar från mitten av 1980-talet. En del av andelsförlustema som drabbat flertalet OECD-länder kan förklaras av den ökade konkur- rensen från nyindustrialiserade länder som Sydkorea, Hongkong, Singapore och Taiwan. De har tillsammans vunnit andelar på export- marknaden för bearbetade varor i accelererande takt sedan mitten av 1980-talet. Sedan 1986 har dessa länder tillsammans ökat sin marknads- andel för bearbetade varor med drygt 30%. 29 Tabell 3:2 Varuexportens fördelning på några varugrupper 1990             Prop. 1992/93:100 Andelar av total varuexport i procent                                                Bilaga 1 1 <table border="1"> <tr><td></td><td> Tyskland</td><td> Japan</td><td> USA</td><td> Sverige</td><td> OECD</td></tr> <tr><td> Papper och papp</td><td> 2,2</td><td> 0,7</td><td> 1,3</td><td> 11,0</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Järn och stål</td><td> 3,8</td><td> 4,4</td><td> 0,9</td><td> 6,0</td><td> 3,3</td></tr> <tr><td> Maskiner och</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> transportmedel</td><td> 49,4</td><td> 70,8</td><td> 46,4</td><td> 43,5</td><td> 43,7</td></tr> <tr><td> varav</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Industrimaskiner</td><td> 18,3</td><td> 15,9</td><td> 13,2</td><td> 17,4</td><td> 14,0</td></tr> <tr><td> Kontorsmaskiner</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> och datorer</td><td> 2,5</td><td> 8,7</td><td> 4,2</td><td> 2,6</td><td> 4,3</td></tr> <tr><td> Telekom.utrustning</td><td> 1,8</td><td> 10,1</td><td> 2,5</td><td> 4,4</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Elektriska maskiner</td><td> 6,8</td><td> 11.0</td><td> 7.6</td><td> 4,3</td><td> 6,3</td></tr> <tr><td> Vägfordon</td><td> 16,8</td><td> 22,9</td><td> 7,9</td><td> 13,0</td><td> 12,3</td></tr> </table> Anm.: Tyskland avser här Västtyskland. Varugrupperna är uppdelade enligt SITC, rev. 3. Källa: OECD (Foreign Trade by Commodities, 1991), Finansdepartementet. Mot slutet av 1989 inleddes ett fall i den svenska varuimporten. Mellan 1990 och 1992 minskade den med omkring 6%. Det kraftiga fallet hänger delvis samman med en omfattande lageravveckling. Importandelen tycks också ha återgått till en mer normal nivå jämfört med överhettningsåren mot slutet av 1980-talet, då importen drevs upp genom de kapacitetsrestriktioner som förelåg för den inhemska produk- tionen. I nedgångsfasen har importen också minskat snabbare än den importvägda efterfrågan. Bedömningen av importen av bearbetade varor baseras i hög grad på utvecklingen av den s.k. importvägda efterfrågan. De olika efterfråge- komponentema vägs där samman med avseende på genomsnittligt importinnehåll av bearbetade varor. Tabell 3:3 Importvägd efterfrågan på bearbetade varor Bidrag till importvägd efterfrågan, procentenheter <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Offentlig varukonsumtion</td><td> 0,3</td><td> 0,6</td><td> -0,0</td><td> -0,1</td></tr> <tr><td> Privat varukonsumtion</td><td> 0,2</td><td> -1,4</td><td> -1,7</td><td> -0,1</td></tr> <tr><td> Byggnadsinvesteringar</td><td> -0,2</td><td> -0,2</td><td> -0,5</td><td> -0,3</td></tr> <tr><td> Maskininvesteringar</td><td> -3,7</td><td> -2,5</td><td> -0,4</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Export av bearbetade varor</td><td> -0,9</td><td> 0.1</td><td> 2,4</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td> Lagerförändringar</td><td> -2,5</td><td> 1,5</td><td> 0,5</td><td> 0,7</td></tr> <tr><td> Importvägd efterfrågan</td><td> -6,7</td><td> -1,9</td><td> 0,2</td><td> 4,9</td></tr> <tr><td> Import av bearbetade varor</td><td> -7,5</td><td> -1,2</td><td> -1,0</td><td> 6,0</td></tr> </table> Anm.: Beräkningarna av importvägd efterfrågan utgår från konstant importinnehåll. Källor: Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. 1991 föll den importvägda efterfrågan med hela 7%. Den starka lageravvecklingen i kombination med raset i maskininvesteringama var de viktigaste faktorerna bakom detta. Under 1992 föll den privata varukonsumtionen kraftigt samtidigt som maskininvesteringama fortsatte att minska. Ett positivt lagerbidrag medförde att nedgången i importvägd efterfrågan stannade vid ca 2%. I år förutses en förskjutning av 30 användningssidan mot mer importtunga delar varför den importvägda Prop. 1992/93:100 efterfrågan i stort sett blir oförändrad, trots att den totala (ovägda) Bilaga 1.1 efterfrågan fortsätter att minska. Härtill bidrar i första hand den starka exporttillväxten samt att nedgången för maskininvesteringar i stort sett upphör. Den privata konsumtionen minskar visserligen totalt sett kraftigt, men minskningen i varukonsumtion beräknas bli av ungefär samma storleksordning som 1992. Den starka exporttillväxten 1994 bidrar i hög grad till den femprocentiga tillväxten av den importvägda efterfrågan som då förutses. Normalt ökar importen snabbare än den importvägda efterfrågan. Detta kan ses som en effekt av den tilltagande internationella specialiseringen som kännetecknat världsekonomin en längre tid. Ekonometriska skattningar tyder på att denna effekt för Sverige har upgått till 1,5-2% per år under 1980-talet. Under perioden 1991 till 1994 finns dock två viktiga skäl till varför inte importen av bearbetade varor väntas öka snabbare än den importvägda efterfrågan. Importandelen drevs upp av det extremt höga kapacitetsutnyttjandet under överhettningsåren. I nedgångs- fasen återgår importandelen sedan till mera normala nivåer. Det andra skälet är att deprecieringen av kronan gör importvaror relativt sett dyrare vilket naturligtvis bör få effekter på importvolymen. Importpriset för bearbetade varor föll med 2% under 1992. I år väntas en ökning med drygt 6%, vilket till största delen förklaras av deprecie- ringen av den svenska kronan och dess genomslag på importpriserna. Deprecieringen antas få full effekt på importpriset för råvaror, medan effekten på övriga varor blir mindre. Den svaga inhemska efterfrågan och de pressade hemmamarknadsprisema gör att såväl exportörerna till Sverige som importörerna här i landet sannolikt pressar sina marginaler. Tabell 3:4 Export och import av varor Miljarder Procentuell volymutveckling Procentuell prisutveckling <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Varuexport Bearbetate varor</td><td> 281,5</td><td> -2,6</td><td> 0.4</td><td> 6,5</td><td> 10,0</td><td> 1,8</td><td> -2,2</td><td> 7,9</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Fartyg</td><td> 2,4</td><td> -29,7</td><td> 77,9</td><td> -4,0</td><td> -18,0</td><td> 7,1</td><td> -3,9</td><td> 2.6</td><td> 3,6</td></tr> <tr><td> Petroleumprodukter</td><td> 9,8</td><td> 5,3</td><td> 9,0</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td><td> 1.8</td><td> -18,0</td><td> 2,8</td><td> 6,9</td></tr> <tr><td> Övriga råvaror</td><td> 39,5</td><td> -1,2</td><td> -0,4</td><td> -1,0</td><td> 7,0</td><td> -9,2</td><td> -2,8</td><td> 7,0</td><td> 5,9</td></tr> <tr><td> Summa Varuexport</td><td> 333,1</td><td> -2,2</td><td> 1,2</td><td> 5,0</td><td> 8,7</td><td> 0,1</td><td> -2.9</td><td> 7,9</td><td> 3,3</td></tr> <tr><td> Varuimport Bearbetade varor</td><td> 235,2</td><td> -7,5</td><td> -1,2</td><td> -1,0</td><td> 6,0</td><td> -0,5</td><td> -2,0</td><td> 6,4</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> Fartyg</td><td> 4,8</td><td> 23,3</td><td> -32,4</td><td> 47,2</td><td> -46,9</td><td> -1,5</td><td> -4,8</td><td> 2,4</td><td> 5,1</td></tr> <tr><td> Råolja</td><td> 14,6</td><td> -3,6</td><td> 6,0</td><td> 1,1</td><td> 0,5</td><td> -10,5</td><td> -6,6</td><td> 18,0</td><td> 9,0</td></tr> <tr><td> Petroleumprodukter</td><td> 10,5</td><td> 2.1</td><td> 4,0</td><td> -4,7</td><td> 2,4</td><td> -5,5</td><td> -11,0</td><td> 19,5</td><td> 7,3</td></tr> <tr><td> Övriga råvaror</td><td> 35,8</td><td> -5.9</td><td> 2,6</td><td> -1,3</td><td> 1,8</td><td> 4.3</td><td> -2,5</td><td> 11,0</td><td> 5,4</td></tr> <tr><td> Summa Varuimport</td><td> 301,0</td><td> -6,1</td><td> -0,2</td><td> -0,6</td><td> 3,9</td><td> -1,1</td><td> -3,2</td><td> 7,9</td><td> 4,4</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån. Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. 31 <h6>3.2 Bytesbalans</h6> Bytesbalansen uppvisade 1992 preliminärt ett underskott på drygt 25 miljarder kr., motsvarande 1,8% av BNP. För 1993 och 1994 förutses en påtaglig förbättring, som framför allt förklaras av en väntad ökning av handelsbalansens överskott. Handelsbalansen visade 1992 ett överskott på ca 35 miljarder kr. och väntas i år förbättras med drygt 22 miljarder kr. för att nästa år visa ett rekordstort överskott på 77 miljarder kr. Trots betydande underskott i avkastningsnettot även de följande två åren beräknas bytesbalansen visa ett kraftigt överskott 1994, motsvarande 1,5% av BNP. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 3:5 Bytesbalans Miljarder kr. <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Varuexport</td><td> 339,9</td><td> 332,8</td><td> 327,4</td><td> 371,1</td><td> 416,9</td></tr> <tr><td> Varuimport</td><td> 323,7</td><td> 300,9</td><td> 290,9</td><td> 312,2</td><td> 338,8</td></tr> <tr><td> Korrigeringspost</td><td> -1,3</td><td> -1,3</td><td> -1,4</td><td> -1,4</td><td> -1,4</td></tr> <tr><td> Handelsbalans</td><td> 14,8</td><td> 30,5</td><td> 35,1</td><td> 57,5</td><td> 76,7</td></tr> <tr><td> Sjöfartsnetto</td><td> 9,5</td><td> 10,3</td><td> 10,4</td><td> 11,4</td><td> 12,3</td></tr> <tr><td> Övriga transporter</td><td> 1,7</td><td> 2,1</td><td> 1,0</td><td> 1,1</td><td> 1,1</td></tr> <tr><td> Resevaluta</td><td> -19,0</td><td> -20,5</td><td> -22,7</td><td> -22,2</td><td> -21,4</td></tr> <tr><td> Övriga tjänster</td><td> -6,9</td><td> -0,9</td><td> -0,5</td><td> -0,3</td><td> -0,4</td></tr> <tr><td> Tjänstebalans</td><td> -14,8</td><td> -9,0</td><td> -11,8</td><td> -10,0</td><td> -8,3</td></tr> <tr><td> Avkastning på kapital</td><td> -27,1</td><td> -29,3</td><td> -34,9</td><td> -39,7</td><td> -31,9</td></tr> <tr><td> därav</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> räntenetto</td><td> -42,2</td><td> -45,2</td><td> -52,3</td><td> -60,4</td><td> -54,3</td></tr> <tr><td> återinvesterade</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> vinstmedel</td><td> 9,3</td><td> 8,8</td><td> 9,6</td><td> 11,7</td><td> 12,9</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> -13,5</td><td> -12,4</td><td> -13,9</td><td> -12,5</td><td> -13,4</td></tr> <tr><td> Bytesbalans</td><td> -40,5</td><td> -20,2</td><td> -25,6</td><td> -4,7</td><td> 23,0</td></tr> <tr><td> Andel av BNP</td><td> -3,0</td><td> -1,4</td><td> -1,8</td><td> -0,3</td><td> 1,5</td></tr> </table> Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen. Källor: Riksbanken, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Underskottet i tjänstebalansen bedöms minska något under perioden 1993-1994 vilket förklaras av en viss förbättring i resevaluta- samt sjöfartsnettot. Underskottet i resevalutanettot beräknas falla för första gången på tio år. Inkomsterna bedöms successivt stiga i volym till följd av de fallande relativpriserna på turisttjänster i Sverige, i kombination med den internationella konjunkturuppgången. Resevalutautgiftema däremot beräknas minska kraftigt i volym (-13% 1993) i samband med fallet i privat konsumtion och den negativa utvecklingen i hushållens disponibla inkomster. Räknat i löpande priser blir effekten på resevaluta- nettot däremot inte så stor, eftersom utgifterna stiger markant till följd av deprecieringen av kronan. Kapitalavkastningen i bytesbalansen visar fortsatt stort underskott, men nästa år beräknas det minska med ca 8 miljarder kr., vilket förklaras av utvecklingen i räntenettot. Den räntebärande skulden till utlandet ökar inte lika mycket som tidigare, vilket förklaras bl.a. av en förbättring i 32 bytesbalansen samt en nedgång i svenska direktinvesteringar utomlands sedan 1991. Räntenettot försämrades ändå med 7 miljarder kr. 1992. Försämringen kan delvis förklaras av en övergång från kortfristig till mer långfristig upplåning under 1991, som vanligen genererar halvårs- eller helårsvisa räntebetalningar. Denna typ av lån som togs 1991 belastade följaktligen räntenettot först 1992. Ränteuppgången i samband med oron på de finansiella marknaderna under hösten 1992 slår till största delen igenom i år och bidrar till ett ökat underskott i räntenettot. Det höga ränteläget förklaras också av en ökad kronandel i skuldstocken. Utländska placerare har visat ökat intresse för svenska räntebärande värdepapper. Kronandelen i skuldstocken växer därmed. Det svenska ränteläget får följaktligen en allt större betydelse för de räntekostnader som belastar bytesbalansen. Vidare bidrar fallet i kronkursen till att utlandsskulden automatiskt ökar. Under 1992 ökade staten sin utlandsupplåning. En del av denna upplåning deponeras i svenska banker, vilket medför att de kan amortera sina skulder mot utlandet. Den statliga upplåningen är huvudsakligen långfristig. Den upplåning som gjordes förra året genererar följaktligen räntebetalningar först i år. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Diagram 3:3 Sveriges räntebärande skuld mot utlandet 1985-1994<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-31.png" style="width:276pt;height:190pt;"/> Anm.: Den räntebärande skulden påverkar räntebetalningarnas storlek. Här ingår samtliga räntebärande skuld- och tillgångsslag mellan Sverige och utlandet. Däremot inkluderas inte handelskrediter, statens andelar i internationella utvecklingsbanker m.m. Inte heller tillgångar i form av direktinvesteringar och portföljaktier ingår. Källor: Statistiska centralbyrån, Sveriges riksbank och Finansdepartementet. En successiv nedgång i marknadsräntorna i år får en positiv effekt på räntenettot 1994, då den räntebärande utlandsskulden beräknas minska. En minskning med en procentenhet i räntenivån för den räntebärande skulden innebär en förbättring i räntenettot med drygt 6 miljarder kr. 12 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 33 De utländska direktinvesteringarna i Sverige bedöms nära balansera det Prop. 1992/93:100 svenska direktinvesteringsutflödet under de närmaste åren. Mönstret Bilaga 1.1 under den senare hälften av 1980-talet, då utlandsinvesteringarna genererade betydande underskott, bröts redan 1991 då nettoutflödet för direktinvesteringarna uppgick till knappt 10 miljarder kr., att jämföra med hela 72 miljarder kr. året innan. Under 1991 skedde en markant uppgång av de utländska direktinves- teringarna i Sverige. De steg från drygt 12 miljarder kr. 1990 till 38 miljarder kr. 1991. För 1992 pekar preliminära uppgifter på en påtagligt minskad nivå både av de utländska direktinvesteringarna i Sverige och de svenska utomlands. Det hör sannolikt samman med den internationella lågkonjunkturen, ränteuppgången och skuldsaneringen. Det finns ändå flera faktorer som talar för en uppgång i de utländska direktinveste- ringarna i Sverige på sikt. Det har blivit lättare för utländska företag att köpa svenska företag sedan den nya förvärvslagstiftningen trädde i kraft i januari 1992. Förstärkningen av näringslivets konkurrenskraft, fördelaktig företagsbeskattning m.m. borde vidare stimulera utländska investeringar i Sverige. 34 4 Industrin <h6>4.1 Produktion och konkurrenskraft</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Efter det kraftiga fallet i industriproduktionen från första kvartalet 1989 tycks nedgången ha upphört under 1992. Sänkningen av arbetsgivarav- giften från 1 januari 1993 samt deprecieringen av kronan ger en avsevärd förbättring av konkurrenskraften, som beräknas bidra till en gynnsam utveckling av industriproduktionen. Den svaga internationella efterfrågan motverkar däremot en kraftigare uppgång. Tabell 4:1 Nyckeltal för industrin Procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Industriproduktion</td><td> -2,0</td><td> -5,1</td><td> -3,5</td><td> 1,0</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Lönekostnad per timme</td><td> 8,8</td><td> 7,6</td><td> 3,7</td><td> 0,3</td><td> 4,5</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> 3,0</td><td> 1.1</td><td> 3,8</td><td> 3,1</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Enhetsarbetskostnad, (ULC)</td><td> 5,6</td><td> 6,4</td><td> -0,1</td><td> -2,7</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> 14 OECD-länders ULC</td><td> 4,1</td><td> 4,3</td><td> 1,9</td><td> 2,0</td><td> 1,7</td></tr> <tr><td> 14 OECD-länders ULC, SEK</td><td> 6,7</td><td> 4,5</td><td> 0,8</td><td> 15,0</td><td> 1,7</td></tr> <tr><td> Relativ ULC, SEK</td><td> -1,0</td><td> 1,8</td><td> -0,9</td><td> -15,4</td><td> -1,1</td></tr> </table> Anm.: Konkurrentländernas ULC och växelkurser är viktade med OECD:s konkurrentvikter, som tar hänsyn till konkurrensen med både export och hemmapro- duktion på exportmarknaden. Vi har inte inkluderat konkurrensen gentemot länder utanför OECD-området. Produktiviteten baseras här på SCB:s industristatistik. Uppgiften för 1990 är uppreviderad, men preliminär. Källor: Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartemen- tet. Industrins andel av BNP föll 1982 till knappt 21% från ca 22% 1978, året innan dåvarande nedgångsfas. Nu har andelen minskat från 22% 1988 till 18%. Den krympande andelen hör samman med den kraftiga nedgången i efterfrågan under innevarande lågkonjunktur, det höga kostnadstrycket, fallande produktpriser, lönsamhetsförsämringen m.m. Den höga realräntan och kreditåtstramningen inom den finansiella sektorn är några faktorer som dessutom motverkat nyinvesteringar inom industrin (se vidare kapitel 8). Industrikapacitet har slagits ut. En grov uppskattning av hur stor utslagningen varit är skillnaden mellan förändringen i produktionen och kapacitetsutnyttjandet. Måttet visar att omkring 7% av industrins kapacitet slagits ut mellan första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1992. I verkstadsindustrin beräknas kapacitetsutslagningen ha uppgått till ca 9% under samma period. Till detta ska också läggas den kapacitet som nu varaktigt försvinner i och med nedläggningen av Volvos fabriker i Uddevalla och Kalmar. Volvo tar därmed bort 30% av sin kapacitet i Sverige. Det innebär att ytterligare ca 1 procent av industrins kapacitet läggs ned, grovt räknat, utöver 7% som vi räknat med. SAAB drar ner antalet anställda, men behåller tills vidare sin produktionskapacitet. Detta är möjligt genom minskad sjukfrånvaro och ökad produktivitet. 35 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Diagram 4:1 Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande 1989-1992 Index 1:a kvartalet 1989 = 100<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-32.png" style="width:277pt;height:177pt;"/> Källa: Statistiska centralbyrån. Industrins kapacitetsutnyttjande sjönk med 9% från toppnivån första kvartalet 1989 t.o.m. andra kvartalet 1992. Under den tidigare nedgångs- fasen från början av 1979 till bottennivån 1982 minskade kapacitetsutnytt- jandet med ca 8%. Industriproduktionen föll med 9% under samma period, att jämföra med ett fall med drygt 15% under den senare nedgångsfasen. Detta indikerar att utslagningen av kapacitet varit större under innevarande lågkonjunktur än under den tidigare. Utslagningen under början av 1980-talet kan med ovan nämnda grova beräkningssätt uppskattas till ca 1%, mot ca 8% nu. Det möjliga kapacitetsutnyttjandet, dvs. den nivå som kunde nåtts med befintlig arbetsstyrka om inte hinder av olika slag förelegat, har också minskat betydligt och i högre grad än under den förra lågkonjunkturen i början av 1980-talet. Skillnaden mellan det faktiska och möjliga kapacitetsutnyttjandet ökade avsevärt under åren 1989-1991, vilket innebär att företagen i viss mån behöll ledig kapacitet. Under 1992 minskade emellertid denna skillnad, vilket tyder på att företagen i högre grad reducerade antalet anställda. Produktionen stabiliserades emellertid förra året och produktiviteten steg inom industrin, vilket motverkade en fortsatt utslagning. Med befintlig arbetsstyrka skulle industrin teoretiskt ha kunnat producera ca 10% mer under 1992 om det funnits tillräcklig efterfrågan. Den beräknade ökningen i industriproduktionen 1993-1994 med totalt 7% skulle alltså inte innebära någon omedelbar risk för flaskhalsar och brist på arbetskraft inom de närmaste två åren. Därefter finns däremot betydande risker för detta om inte industrikapaciteten åter växer under de närmaste åren. 36 Åren 1986-1987 förbättrades industrins konkurrenskraft till följd av en Prop. 1992/93:100 gynnsam växelkursutveckling för den svenska kronan, p.g.a. valuta- Bilaga 1.1 korgens sammansättning. Även år 1990 förbättrades konkurrenskraften till följd av en effektiv depreciering av kronan. Under hela perioden 1984-1991 ökade industrins arbetskostnad per producerad enhet ändå drygt 14% snabbare än i konkurrentländerna, räknat i gemensam valuta. Under 1992 steg industrins lönekostnader med endast drygt 3 1/2%. Den svaga efterfrågan och det växande överskottet på arbetskraft har starkt bidragit till att bromsa löneökningstakten. Industrins produktivitet steg markant, till 3,8%, vilket sammantaget innebär att industrins arbetskostnad per producerad enhet var så gott som oförändrad. I konkurrentländerna beräknas den däremot ha stigit med ca 2%. Beslutet att låta kronan flyta fritt i november 1992 innebar en effektiv apprecie- ring av konkurrentländernas valutor med ca 14% fram till mitten av december 1992. Valutakurserna antas under prognosperioden rent tekniskt ligga kvar på denna nivå. Räknat i gemensam valuta uppgår förbättringen i industrins konkurrenskraft till knappt 1% för 1992. Diagram 4:2 Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1994<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-33.png" style="width:277pt;height:187pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån, OECD, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Sänkningen av arbetsgivaravgiften samt borttagandet av två semester- dagar beräknas ge industrin en kostnadssänkning med totalt 3,6%. Dessutom bidrar deprecieringen av kronan starkt till att förstärka konkurrenskraften. Relativt Sveriges största konkurrentland Tyskland sänks kostnadsnivån med hela 25% åren 1992-1994, räknat i svenska kronor. Relativt Sveriges 14 viktigaste konkurrentländer beräknas industrins arbetskostnad per producerad enhet minska med totalt 17%, räknat i gemensam valuta samma period. Det innebär att det relativa kostnadsläget 1994 blir gynnsammare än 1983 års nivå. Den kraftiga 37 förbättringen hör inte enbart samman med deprecieringen av kronan och Prop. 1992/93:100 sänkningen av arbetsgivaravgiften. Stora delar av industrin har slagits ut Bilaga 1.1 och de företag som återstår är de mest konkurrenskraftiga. Produktivitets- tillväxten i dessa företag är sannolikt relativt hög. <h6>4.2 Lönsamhet</h6> I samband med konjunkturnedgången under andra halvåret 1989 började industriföretagens vinster falla. Industrins rörliga kostnader per producerad enhet steg snabbare än produktpriserna redan fr.o.m. 1988, och marginalerna, dvs. bruttoöverskottet som andel av bruttoproduktions- värdet, pressades för att bromsa marknadsandelsförlustema. År 1990 nådde lönekostnaderna per producerad enhet den högsta nivån sedan 1981, men uppgången i insatskostnadema mer än halverades. Försäljningspriserna höjdes i allt långsammare takt och marginalerna pressades ytterligare. År 1991 dämpades ökningstakten i både insats- och lönekostnader, men produktpriserna steg ännu långsammare. Förra året minskade industrins rörliga kostnader per producerad enhet. Produktpriserna föll något mer och vinstmarginalen krympte för femte året i rad, om än inte så kraftigt som föregående år. Industrins vinstan- del, dvs. driftöverskottet brutto som andel av förädlingsvärdet, beräknas ha nått en botten 1992, ungefär i nivå med vinstandelen under lågkon- junkturåren 1980-1981. Vinstmarginalen beräknas stiga i år med hela 3 procentenheter, vilket innebär att en stor del av marginalförlustema under de senaste åren återhämtas. En del av förbättringen förklaras av det utrymme för marginalförstärkningar som deprecieringen av kronan ger. Omkring hälften av utrymmet (sedan de ökade kostnaderna för importerade insatsvaror räknats bort) antas utnyttjas för marginalförstärkning och resten till en relativprissänkning av exportpriserna. En viss marginal- förbättring antas också ske på hemmamarknaden. Vinstandelen beräknas 1994 ligga på nästan samma nivå som 1989. Den höga vinstandelen bör dock ses mot bakgrund av den kraftiga utslagningen av olönsamma företag, vilket automatiskt drar upp genomsnittet. Basindustrins priser har fallit kraftigt under de senaste två åren, i samband med vikande råvarupriser, ökad konkurrens och överkapacitet på världsmarknaden. Trots en minskning av såväl insatsvarukostnader som lönekostnader per producerad enhet pressades vinstmarginalen kraftigt 1992, för tredje året i följd. I år väntas en snabb förbättring i basindustrins vinstutveckling och en omfattande marginalförstärkning. Inom skogsindustrin väntas insatsvarupriserna fortsätta minska, bl.a. till följd av sjunkande vedpriser och slopandet av den allmänna energiskat- ten. Branschen gynnas också av att importandelen är låg och att deprecieringen av kronan därmed får ett begränsat genomslag på kostnaderna. De rörliga kostnaderna blir så gott som oförändrade för basindustrin som helhet medan produktpriserna stiger, vilket ger en marginalförbättring med hela 4,7 procentenheter i år. Nästa år ökar insatsvarukostnadema, men sammantaget beräknas likväl vinstmarginalen stiga med ytterligare knappt 2 procentenheter. 38 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 4:2 Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel Procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Per producerad enhet (procentuell förändring): Förbrukningskostnad</td><td> 2,8</td><td> 2,2</td><td> -0,6</td><td> 3,6</td><td> 4,3</td></tr> <tr><td> Lönekostnad1</td><td> 8,8</td><td> 6,0</td><td> -0,1</td><td> -2,7</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Lönekostnad per timme</td><td> 9,4</td><td> 7,6</td><td> 3,7</td><td> 0.3</td><td> 4,5</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> 0,5</td><td> 1,5</td><td> 3,8</td><td> 3,1</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Summa rörlig kostnad</td><td> 4,6</td><td> 4,2</td><td> -0,4</td><td> 1,6</td><td> 3,2</td></tr> <tr><td> Produktpris</td><td> 3,6</td><td> 2,0</td><td> -0,8</td><td> 5,1</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Marginal, procentenheter</td><td> -0,9</td><td> -1,8</td><td> -0,3</td><td> 3,0</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Bruttoöverskottsandel2</td><td> 26,9</td><td> 21,9</td><td> 21,1</td><td> 28,3</td><td> 29,3</td></tr> </table> 1 Lönekostnad per timme avser löner inkl, kollektiva avgifter och icke varuan- knutna indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion i fasta priser per arbetad timme. 2 Som andel av förädlingsvärdet till faktorpris. Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Delårsresultaten 1992 för de största industriföretagen (minst 200 anställda) visar att resultatet efter avskrivningar försämrades med 30% jämfört med delåret 1991. Med delår avses årets sex eller åtta första månader beroende på företagens rapporteringsprinciper. Nettomarginalen, resultat efter avskrivningar i procent av omsättningen, minskade med 1 procentenhet, till 2,5% delåret 1992. Finansdepartementets prognos över industrins lönsamhet baseras på nationalräkenskaperna (NR) och inte företagsstatistiken. Beräkningen av vinstmarginalen görs med olika metoder beroende på vilken av dessa källor som används, och marginalutvecklingen kan därför skilja sig åt. Bruttomarginalen visar en nedgång med 0,3 procentenheter 1992 enligt NR, men en nedgång med 0,6 procentenheter enligt delårsresultaten 1992 för de största industriföretagen. I Finansdepartementets prognos beräknas vinstmarginalen ("brutto- marginalen") som bruttoöverskott i procent av bruttoproduktionsvärdet. Bruttoöverskottet uttrycker hur mycket som återstår av förädlingsvärdet då lönekostnaderna räknats bort. I företagsekonomiska termer motsvaras bruttoöverskottet närmast av rörelseresultat exkl. lagerprisvinster, före kalkylmässiga avskrivningar. Bruttomarginalen i företagsstatistiken motsvarar rörelseresultat före avskrivningar i procent av omsättningen. Bruttomarginalerna är emellertid inte helt jämförbara vilket förklarar skillnaden mellan kurvorna i diagram 4:3. 39 Diagram 4:3 Industrins bruttomarginal 1980-1992<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-34.png" style="width:288pt;height:210pt;"/> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Bruttoöverskottet enligt NR beräknas utifrån försäljningsvärdet för de varor som tillverkats, d.v.s. inklusive färdigvarulager. Rörelseresultatet i företagsstatistiken beräknas utifrån det faktiska försäljningsvärdet vid försäljningstillfället, alltså exklusive värdet på varor i lager. Ytterligare en skillnad ligger i att i den företagsekonomiska vinstberäkningen ingår de kostnader som företaget historiskt sett haft för att tillverka varorna. Förutsatt att insatsvaruprisema stigit över tiden kommer därmed de redovisade kostnaderna för tillverkningen att vara lägre än om varan tillverkats precis vid försäljningstillfället. Om insatsvaruprisema istället fallit över tiden kommer de redovisade tillverkningskostnaderna vara större än om varan tillverkats precis vid försäljningstillfället. I nationalrä- kenskaperna däremot motsvarar vinsten det överskott som återstår då åt eranskaffning skostnaden för produkterna dragits ifrån produk- tionsvärdet. Detta överskott syftar på vad själva produktionsprocessen klarat av att generera och exkluderar således effekter av prisutvecklingen. Skillnader i förändringstakt mellan de båda bruttomarginalbegreppen kan förklaras av förändringen i prisutvecklingstakt. De fallande priserna på insatsvaror under innevarande lågkonjunktur inverkar negativt på företagsstatistikens rörelseresultat. I NR registreras en gynnsammare vinstutveckling p.g.a. de fallande återanskaffningskostnadema. 40 5 Arbetsmarknad Efter en avtagande överhettning under loppet av 1990 försämrades arbets- marknadsläget i snabb takt 1991. Under hösten 1992 förmörkades bilden betydligt av de mycket höga räntenivåerna som bromsade upp aktiviteten i ekonomin. Detta medverkade till det stora antalet varsel om uppsäg- ningar som registrerades mot slutet av året. Deprecieringen av kronan, sänkningen av räntan samt de sänkta arbetsgivaravgifterna gör att det hårda omvandlingstrycket i ekonomin lättat något. Den mycket svaga efterfrågan på arbetskraft återspeglas i den låga nivån på antalet lediga platser hos arbetsförmedlingarna samt genom att det enligt företagen nästan inte förekommer någon brist på arbetskraft. Den dämpade efterfrågan, tillsammans med de höga varseltalen, indikerar ett fortsatt svagt arbetsmarknadsläge under prognosperioden. Den öppna arbetslösheten har hittills begränsats av ett kraftigt fall i arbetskraftsutbudet. Detta orsakas till en del av en stark ökning av volymen av arbetsmarknadspolitiska insatser i form av främst ar- betsmarknadsutbildning. Utbudet minskar också till följd av att fler väljer att studera även i reguljär utbildning, eller inte söker arbete alls, eftersom möjligheten att få ett arbete bedöms vara liten. Diagram 5:1 Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser Prop.1992/93:100 Bilaga 1.1 65000 60000 55000 50000 45000 40000 35000 30000 25000 20000 15000 10000 5000 0 1980    1982    1984    1986    1988    1990    1992<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-35.png" style="width:250pt;height:150pt;"/> Källor: Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet Även i år förutses utbudet minska, vilket främst beror på att volymen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder stiger. Fallet i produktionen medför att sysselsättningen minskar än mer, varför arbetslösheten förutses stiga till 6,2%. Arbetslösheten förutses kulminera under vinterhalvåret 1993/94 för att sedan säsongrensat plana ut, vilket innebär ett årsgenomsnitt på 7% 1994. Denna uppgång sker trots att BNP då åter börjar stiga. Tidigare gjorda rationaliseringar och effektiviseringar förväntas leda till en så pass stark produktivitetsökning att behovet av arbetskraft avtar ytterligare, trots att ekonomin då kommit in i en återhämtningsfas. 41 5.1 Sysselsättning                                                 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 I takt med den avtagande ekonomiska aktiviteten började sysselsättningen falla i början av 1991. Nedgången har därefter fortsatt i snabb takt. Sysselsättningen sjönk med över 250 000 personer, motsvarande närmare 6%, mellan 1990 och 1992, mätt som helårsgenomsnitt. Sysselsättningen i timmar minskade något mindre under perioden till följd av stigande medelarbetstid. Ökningen av medelarbetstiden förklaras främst av minskad sjukfrånvaro medan ökningen av antalet semesterdagar för vissa grupper år 1991 verkade i motsatt riktning. Sysselsättningsneddragningama har varit tydligast inom industrin, som också svarat för huvuddelen av det totala sysselsättningsfallet i ekonomin. Nedgången inleddes redan i början av 1990 och har fortsatt kontinuerligt. Under loppet av perioden har nedgången blivit allt starkare också inom den privata tjänstesektorn, byggsektorn och mot slutet också inom kommunerna. Tabell 5:1 Arbetsmarknad Tusental personer (i åldrarna 16-64 år) <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Nivå 1991</td><td colspan="4"> Förändring från föregående år</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Sysselsättning Jord- och skogsbruk</td><td> 143</td><td> -6</td><td> -7</td><td> -4</td><td> -3</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 939</td><td> -62</td><td> -82</td><td> -20</td><td> 20</td></tr> <tr><td> Byggnadsverksamhet</td><td> 312</td><td> -1</td><td> -38</td><td> -37</td><td> -25</td></tr> <tr><td> Privata tjänster</td><td> 1624</td><td> -14</td><td> -31</td><td> -40</td><td> 7</td></tr> <tr><td> Kommunal verksamhet</td><td> 1200</td><td> 1</td><td> -21</td><td> -13</td><td> -24</td></tr> <tr><td> Statlig verksamhet</td><td> 208</td><td> 5</td><td> -1</td><td> -5</td><td> -5</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 4430</td><td> -77</td><td> -180</td><td> -119</td><td> -30</td></tr> <tr><td> Arbetskraft, totalt</td><td> 4552</td><td> -25</td><td> -86</td><td> -62</td><td> 4</td></tr> <tr><td> Arbetslösa</td><td> 122</td><td> 53</td><td> 94</td><td> 57</td><td> 34</td></tr> <tr><td> % av arbetskraften</td><td> 2,7</td><td> 2,7</td><td> 4,8</td><td> 6,2</td><td> 7,0</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet. Sysselsättningen inom jord- och skogsbruk har minskat under lång tid. De strukturella förändringarna inom jordbruket förutses fortsätta under perioden, med minskad sysselsättning som följd. Vändningen uppåt av produktionen inom skogsindustrin innebär en ljusning också inom skogsbruket. Sysselsättningsnedgången inom jord- och skogsbruk förutses således bromsas upp under prognosperioden. Inom industrin har antalet sysselsatta sjunkit med 170 000 personer, eller med ca 17%, mellan 1989 och 1992. Den uppgång i produktionen som förutses i år (se kapitel 4) bedöms vara för svag för att sys- selsättningen ska vända uppå. Däremot minskar nedgångstakten. År 1994, då produktionen beräknas växa med 6%, förutses en sysselsätt- ningsuppgång. Trots denna starka produktionsuppgång beräknas produktivitetsökningen vara ungefär lika stor nästa år som i år. Det förklaras av att de stora sysselsättningsneddragningar som tidigare gjorts 42 medför att potentialen för snabba produktivitetsökningar minskar då produktionen vänder uppåt. Ett tecken som tyder på att arbetsstyrkan redan nu utnyttjas i relativt hög grad är att övertidsuttaget har ökat och ligger på en betydligt högre nivå än i föregående lågkonjunktur. Arbetskraftsreserven, som i motsvarande konjunkturfaser genererat en snabb produktivitetstillväxt, är således mindre. Byggnadsverksamheten ligger sent i konjunkturcykeln vilket medförde att sysselsättningen började minska först mot slutet av 1991. Därefter har fallet varit dramatiskt. Sysselsättningen har dragits ned med ca 13% 1992 och nedgången förutses bli ungefär lika stor de kommande åren p.g.a raset i bostadsbyggandet och fortsatt låga byggnadsinvesteringar inom näringslivet. Inom den privata tjänstesektorn har sysselsättningen avtagit kontinuer- ligt under 1991 och 1992. Sammanlagt har antalet sysselsatta minskat med ca 45 000 personer, motsvarande närmare 3%. Även 1993 förutses nedgången fortsätta med 40 000 personer beroende på den svaga utvecklingen inom byggsektorn och fallet i privat konsumtion. År 1994 förutses åter en svag uppgång i sysselsättningen, i takt med återhämt- ningen i ekonomin. Inom den kommunala sektorn stagnerade sysselsättningen under 1991. År 1992 föll antalet sysselsatta med i genomsnitt drygt 20 000 personer. Under 1993 beräknas antalet minska med ca 13 000 personer. Satsningen på beredskapsarbeten håller då uppe sysselsättningen eftersom en stor del av dessa hamnar inom kommunerna. År 1994 förutses nedgången bli större då inte åtgärdsinsatser bromsar utvecklingen. Antalet sysselsatta inom staten minskade något under 1992. Ned- gången förutses fortsätta under prognosperioden, till följd av neddrag- ningar inom administrationen, med sammanlagt 10 000 personer. Sammanfattningsvis förutses antalet sysselsatta fortsätta att minska, om än i avtagande takt, 1993 och 1994. Nedgången inom byggnads- verksamheten drar ned utvecklingen under hela perioden. En vändning uppåt inom främst industrin, men också inom den privata tjänstesektorn mot slutet av perioden, förutses till följd av den stigande produktionen. Sedan 1990, då det totala antalet sysselsatta var som störst, beräknas antalet ha minskat med ca 400 000 personer år 1994. Det motsvarar en minskning med 9%. Produktiviteten antas öka med 1,7% 1993 och drygt 2% 1994. Poten- tialen bedöms som ännu större men den svaga efterfrågan innebär att den inte kan realiseras. Dessutom minskar trycket på effektiviseringar, liksom utslagningen av mindre effektiva enheter, som en följd av det väsentligt förbättrade kostnadsläget. Prop.1992/93:100 Bilaga 1.1 43 Prop.1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1988</td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Näringslivet Produktion</td><td> 2,7</td><td> 2,6</td><td> 0,9</td><td> -2,8</td><td> -1,5</td><td> -1,3</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> 3,2</td><td> 1,1</td><td> 0,5</td><td> -3,6</td><td> -4,2</td><td> -3,7</td><td> -0,1</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> -0,4</td><td> 1,5</td><td> 0,3</td><td> 0,8</td><td> 2,8</td><td> 2,4</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Industri Produktion</td><td> 2,3</td><td> 1,7</td><td> -2,0</td><td> -5,1</td><td> -3,5</td><td> 1,0</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> 0,5</td><td> -0,6</td><td> -2,4</td><td> -6,1</td><td> -7,0</td><td> -2,0</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> 1,9</td><td> 2,3</td><td> 0,5</td><td> 1,1</td><td> 3,8</td><td> 3,1</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Byggnadsverksamhet Produktion</td><td> 0,7</td><td> 5,7</td><td> 0,2</td><td> -3,4</td><td> -5,5</td><td> -10,5</td><td> -6,0</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> 0,9</td><td> 3,6</td><td> 2,0</td><td> -2,3</td><td> -10,5</td><td> -14,0</td><td> -9,0</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> -0,2</td><td> 2,0</td><td> -1,8</td><td> -1,2</td><td> 5,6</td><td> 4,1</td><td> 3,3</td></tr> <tr><td> Privata tjänster Produktion</td><td> 3,8</td><td> 2,6</td><td> 2,1</td><td> -0,5</td><td> 0,3</td><td> -1,5</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> 3,1</td><td> 3,0</td><td> 2,1</td><td> -2,1</td><td> -1,4</td><td> -2,8</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> 0,7</td><td> -0,4</td><td> 0,0</td><td> 1,6</td><td> 1,7</td><td> 1,3</td><td> 1,9</td></tr> <tr><td> Offentliga tjänster Produktion</td><td> 0,7</td><td> 2,1</td><td> 1,9</td><td> -0,1</td><td> -0,1</td><td> -0,4</td><td> -0,7</td></tr> <tr><td> Totalt Produktion</td><td> 2,3</td><td> 2,4</td><td> 1,2</td><td> -2,1</td><td> -1,2</td><td> -1,1</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> Sysselsättning</td><td> 2,4</td><td> 1,5</td><td> 0,8</td><td> -2,3</td><td> -3,0</td><td> -2,7</td><td> -0,4</td></tr> <tr><td> Produktivitet</td><td> -0,1</td><td> 0,9</td><td> 0,4</td><td> 0,2</td><td> 1,9</td><td> 1,7</td><td> 2,2</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Medelarbetstidens utveckling är ytterligare en faktor som påverkar sysselsättningen. Lågkonjunkturen gör att arbetstiderna förkortas inom vissa branscher. Det bekräftas av att den nedgång som skett i syssel- sättningen främst har berört de heltidssysselsatta medan andelen deltidssysselsatta har ökat. Antalet personer som skulle vilja arbeta mer, om de inte hindrades av arbetsmarknadsskäl, har stigit från 170 000 personer 1989 till ca 300 000 personer 1992. I motsatt riktning verkar den minskade frånvaron. Efter den starka uppgången i medelarbetstiden 1992, som sannolikt till stor del var en följd av införandet av de nya sjukförsäkringsreglerna, beräknas en relativt oförändrad nivå under 1993. År 1994 förutses en viss uppgång i medelarbetstiden orsakad av främst minskningen av antalet semesterdagar. Även anknytningen till arbetsmarknaden har minskat under inne- varande lågkonjunktur. De fast anställda svarar för hela nedgången av antalet sysselsatta, medan antalet tidsbegränsat anställda ökat något. Det kan ses som en riktning mot en mer försiktigt hållning vid rekrytering bland arbetsgivare i det osäkra arbetsmarknadsläget. <h6>5.2 Utbud av arbetskraft</h6> I samband med att efterfrågan på arbetskraft avtog under 1991 inleddes också en nedgång i utbudet av arbetskraft. Sedan 1990 har antalet personer i arbetskraften minskat med 110 000 personer, eller med ca 2,5%. Eftersom befolkningen samtidigt steg med ca 50 000 personer 44 berodde hela nedgången på ett minskat arbetskraftsdeltagande. År 1990 Prop. 1992/93:100 deltog 84,8% av befolkningen i arbetskraften, 1992 var andelen 82%. Bilaga 1.1 Bakom denna minskning ligger ett starkt fall i de yngre åldersgruppernas arbetskraftsdeltagande. Nedgången blir emellertid också allt tydligare även bland de äldre. Antalet studerande har ökat betydligt. Antalet deltagande i arbets- marknadsutbildning har enligt AMS stigit med 50 000 personer sedan 1990. Även antalet reguljärt studerande torde samtidigt ha stigit i omfattning. En ytterligare orsak till att arbetskraftsutbudet minskar är att motiva- tionen bland de arbetslösa att aktivt söka arbete avtar i takt med att arbetsmarknadsläget försämras. Utvecklingen av antalet s.k. latent arbetssökande speglar detta. Latent arbetssökande är personer som skulle vilja arbeta, men som inte aktivt sökt arbete av arbetsmarknadsskäl. Sedan 1990 har antalet stigit med 55 000 personer till 95 000 personer 1992. Av dessa var det drygt 20 000 som studerade men egentligen hellre ville ha ett arbete. En stor del av de latent arbetssökande utgörs av ungdomar. Det svaga arbetsmarknadsläget 1993 innebär att utbudet av arbetskraft beräknas fortsätta att falla. Förra året minskade antalet personer i arbetskraften med ca 2%. Omkring hälften orsakades av ökningen av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Att arbetskraftdeltagandet faller, vilket det inte gjort i tidigare konjunkturnedgångar, beror sannolikt på de höga nivåer som uppnåddes under överhettningsåren. Dessutom har bidraget från det trendmässigt stigande kvinnliga arbetskraftsdeltagandet minskat. Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper Årsmedeltal 1991 och förändring i procentenheter Nivå Förändring från föregående år <table border="1"> <tr><td></td><td colspan="2"> 1991</td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> 16-19 år,</td><td> män</td><td> 42,3</td><td> 2,5</td><td> -0,4</td><td> -5,4</td><td> -7,4</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> kvinnor</td><td> 47,1</td><td> 2,0</td><td> -0,8</td><td> -3,4</td><td> -7,9</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 20-24 år.</td><td> män</td><td> 82,8</td><td> 0,7</td><td> -0,2</td><td> -2,0</td><td> -5,9</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> kvinnor</td><td> 77,5</td><td> 1,2</td><td> -1,4</td><td> -3,1</td><td> -4,2</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 25-54 år,</td><td> män</td><td> 94,6</td><td> 0,3</td><td> 0,0</td><td> -0,5</td><td> -1,1</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> kvinnor</td><td> 90,5</td><td> 0,1</td><td> 0,3</td><td> -0,8</td><td> -1,1</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 55-64 år.</td><td> män</td><td> 75,5</td><td> -0,2</td><td> 0,7</td><td> 0,0</td><td> -0,9</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> kvinnor</td><td> 66,9</td><td> -0,6</td><td> 2,0</td><td> 0,6</td><td> -2,0</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Totalt</td><td></td><td> 83,9</td><td> 0,5</td><td> 0,3</td><td> -0,9</td><td> -1,9</td><td> -1,4</td><td> -0,2</td></tr> </table> Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och Finansdepartementet. 1 år beräknas utbudet sjunka med ca 1,5%, motsvarande drygt 60 000 personer. Därav förutses de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna svara för i stort sett hela nedgången. Mest beräknas arbetskraftsdeltagandet sjunka bland ungdomarna, främst beroende på att allt fler studerar, genom arbetsmarknadspolitiska insatser men också i det reguljära ut- bildningsväsendet. Nästa år, då åtgärdsvolymen förutses vara oförändrad och inga ytterligare ökningar inom det reguljära utbildningsväsendet 45 förutses, blir också utbudet relativt opåverkat. Höjningen av pen- Prop. 1992/93:100 sionsåldem bedöms endast öka utbudet i storleksordningen en tiondels Bilaga 1.1 procent 1994. <h6>5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder</h6> Arbetslösheten började stiga våren 1990, från en rekordlåg nivå på drygt 1%, och har därefter stigit kontinuerligt. En viss utplåning kan noteras under andra halvåret 1992. Som årsgenomsnitt har arbetslösheten stigit från 1,5% 1990 till 4,8% 1992. Det innebär i antal en ökning med i det närmaste 150 000 personer till ca 215 000 öppet arbetslösa. Antalet deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder steg samtidigt med ca 100 000 personer. Andelen personer i åtgärder av den totala arbetskraften uppgick därmed till ca 3,5% 1992. Sammanlagt stod således ca 8,5% av arbetskraften utanför den ordinarie arbetsmarknaden 1992. Till skillnad från föregående lågkonjunktur är arbetslösheten nu betydligt högre bland män än bland kvinnor. Mot slutet av 1992 var skillnaden ca 2 procentenheter. Det hänger samman med att sysselsätt- ningen minskat mest inom mansdominerade näringar som industri- och byggbranschen medan de kvinnodominerade tjänstenäringama hittills berörts i mindre omfattning. Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp <table border="1"> <tr><td></td><td> 1984</td><td> 1985</td><td> 1986</td><td> 1987</td><td> 1988</td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td></tr> <tr><td> 16-19 år</td><td> 4,3</td><td> 4,1</td><td> 3,6</td><td> 3,6</td><td> 3,1</td><td> 3,1</td><td> 4,5</td><td> 6,7</td><td> 9,6</td></tr> <tr><td> 20-24 år</td><td> 5,5</td><td> 5,3</td><td> 5,1</td><td> 4,4</td><td> 3,4</td><td> 2,9</td><td> 3,0</td><td> 5,8</td><td> 10,9</td></tr> <tr><td> 25-54 år</td><td> 2,0</td><td> 1,8</td><td> 1,7</td><td> 1,4</td><td> 1,2</td><td> 1.0</td><td> 1,1</td><td> 2,1</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> 55-64 år</td><td> 2,8</td><td> 2,5</td><td> 2,1</td><td> 1,9</td><td> 1,6</td><td> 1,2</td><td> 1,4</td><td> 2,0</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 2,6</td><td> 2,4</td><td> 2,2</td><td> 1,9</td><td> 1,6</td><td> 1,4</td><td> 1,5</td><td> 2,7</td><td> 4,8</td></tr> </table> Anm.: Siffrorna för åren 1984-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av mätmetod i AKU. Källa: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Studerar man de olika åldersgrupperna är det bland ungdomarna som arbetslöshetstalen är högst. Under tredje kvartalet 1992 noterades så höga nivåer som ca 14% bland 16 - 19-åringama och ca 12% i ålders- gruppen 20 - 24 år. Mot slutet av året kunde dock en viss nedgång noteras bl.a. till följd av den snabba expansionen av ungdomspraktik- platserna. En stor del av de arbetslösa är nytillträdande på arbetsmarknaden. Under loppet av konjunkturnedgången uppger emellertid en allt större del att orsaken till arbetslösheten är personal- eller driftsinskränkningar. Denna orsak till arbetslösheten kan förväntas stiga ytterligare med tanke på den fortsatt höga nivån på antalet varsel under 1992. Antalet varsel om uppsägningar under året kan uppskattas till 185 000, vilket är betydligt mer än under förra lågkonjunkturen då antalet som mest uppgick till drygt 60 000 varsel under ett år. Tillverkningsindustrin 46 svarar för ca 43%, byggbranschen och den offentliga tjänstesektorn för Prop. 1992/93:100 ca 12% vardera.                                                       Bilaga 1.1 Den genomsnittliga tiden i arbetslöshet har stigit från i snitt drygt 16 veckor 1991 till ca 20 veckor 1992. Trots en stark expansion av arbetsmarknadspolitiska åtgärder har antalet långtidsarbetslösa, dvs. arbetslösa längre tid än sex månader, ökat markant. Jämfört med 1990 har antalet femdubblats till ca 55 000 personer i genomsnitt 1992. En viss stabilisering, på ca 65 000 personer, kan noteras under andra hälften av året. Som mest uppgick antalet långtidsarbetslösa under föregående lågkonjunktur till ca 40 000 personer. Det motsvarade närmare 30% av det totala antalet arbetslösa. Andelen i slutet av 1992 uppgick till 27%. En motsvarande andel långtidsarbetslösa som under lågkonjunkturen i början av 1980-talet innebär en nivå på ca 90 000 långtidsarbetslösa 1994. En hög andel långtidsarbetslösa riskerar att försämra ar- betsmarknadens funktionsförmåga och försvåra lönebildningen. I många länder har långtidsarbetslösheten angivits som en av orsakerna till "hysteresis", dvs. en permanent hög arbetslöshet. Diagram 5:2 Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbets- marknadspolitiska åtgärder<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-36.png" style="width:278pt;height:187pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån, Arbetsmarknadsstyrelsen och Finansdepartementet Den fortsatta, om än avtagande, nedgången i sysselsättningen innebär att arbetslösheten bedöms fortsätta stiga under prognosperioden. Den förutses kulminera under vinterhalvåret 1993/94 för att sedan säsongren- sat plana ut. Årsgenomsnittet för arbetslösheten förutses stiga från 4,8% 1992 till 6,2% 1993 och därefter till 7,0% 1994. Det motsvarar en ökning med närmare 60 000 personer 1993 och med ytterligare 34 000 personer 1994. Andelen personer i konjunkturberoende arbetsmarknads- politiska åtgärder beräknas samtidigt stiga med 1,5 procentenheter mellan 1992 och 1993 till drygt 5% av arbetskraften. Den nivån antas ligga kvar 47 1994. Andelen som inte ingår i den ordinarie arbetsmarknaden uppgår därmed till ca 12% 1994. Det kan jämföras med de 5,5% som var den högsta nivån som uppnåddes under lågkonjunkturen i början av 1980- talet. Osäkerheterna i prognosen är naturligtvis många. Empirisk erfarenhet saknas om hur arbetsmarknadens funktionsförmåga påverkas av de för Sverige, i ett historiskt perspektiv, mycket höga nivåerna på arbetslöshet och arbetmarknadspolitiska åtgärder. Svårigheterna att bedöma arbets- givarnas beteende och därmed produktivitetsutvecklingen är dessutom stora. Det tidigare extremt starka omvandlingstrycket i ekonomin som blev följden av en låg inflation, de höga räntorna och den fasta växel- kursen kan antas ha lättat något. Trycket på produktivitetsförbättringar har minskat något genom det väsentligt förbättrade kostnadsläget. Den effektivisering som redan skett innebär dock sannolikt att det finns stora produktivitetspotentialer när efterfrågan tar fart. Omfattningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har ökat successivt 1991 och 1992. Andelen personer i åtgärder (exkl. arbetshan- dikappade) av arbetskraften har stigit med över 2 procentenheter sedan 1990. Till skillnad mot tidigare lågkonjunkturer, då beredskapsarbeten utgjorde större delen av åtgärderna, har tyngdpunkten förskjutits till utbildningsinsatser. Den 1 juli 1992 infördes en ny åtgärd, den s.k. ungdomspraktiken. Denna åtgärd kan ses som en praktiskt inriktad arbetsmarknadsutbild- ning för ungdomar ute på företagen. De särskilda inskolningsplatserna upphörde i och med införandet av ungdomspraktik. Prop.1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder Tusental, genomsnitt per år <table border="1"> <tr><td></td><td> 1985</td><td> 1986</td><td> 1987</td><td> 1988</td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 1992</td></tr> <tr><td> Beredskapsarbete</td><td> 24</td><td> 19</td><td> 17</td><td> 14</td><td> 10</td><td> 8</td><td> 11</td><td> 16</td></tr> <tr><td> Ungdomspraktik1</td><td> 31</td><td> 24</td><td> 18</td><td> 10</td><td> 5</td><td> 3</td><td> 10</td><td> 30</td></tr> <tr><td colspan="2"> Avtalad inskolningsplats</td><td></td><td> 1</td><td> 2</td><td> 1</td><td> 2</td><td> 3</td><td> 4</td></tr> <tr><td> Rekryteringsstöd Arbetsmarknads-</td><td> 12</td><td> 10</td><td> 6</td><td> 5</td><td> 3</td><td> 2</td><td> 5</td><td> 14</td></tr> <tr><td> utbildning (AMU)</td><td> 33</td><td> 34</td><td> 36</td><td> 40</td><td> 38</td><td> 37</td><td> 57</td><td> 85</td></tr> <tr><td> Utbildningsvikariat</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 1</td><td> 8</td></tr> <tr><td rowspan="2"> Före tagsutbildning2 Åtgärder för arbets- handikappade3</td><td> 3</td><td> 4</td><td> 3</td><td> 3</td><td> 4</td><td> 6</td><td> 6</td><td> 7</td></tr> <tr><td> 72</td><td> 79</td><td> 82</td><td> 84</td><td> 86</td><td> 88</td><td> 86</td><td> 84</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 175</td><td> 170</td><td> 162</td><td> 158</td><td> 147</td><td> 146</td><td> 179</td><td> 248</td></tr> <tr><td> Andel av arbets- kraften4</td><td> 2,4</td><td> 2,1</td><td> 1,8</td><td> 1,7</td><td> 1,4</td><td> 1,3</td><td> 2,0</td><td> 3,7</td></tr> </table> 1 T.o.m. 30 juni 1989 ungdomslag. Den 1 juli 1989 - juni 1992 särskilda inskol- ningsplatser, därefter ungdomspraktik. 2 Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m. Omräknat till heltidsutbil- dade. 3 Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet och offentligt skyddat arbete. 4 Samtliga åtgärder exkl. arbetshandikappade. Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen. 48 I samband med regeringens och socialdemokraternas ekonomisk- Prop. 1992/93:100 politiska krispaket utökades de arbetsmarknadspolitiska insatserna Bilaga 1.1 kraftigt. Ännu en ny form av åtgärd, kallad arbetslivsutveckling, introducerades som införs 1 januari 1993. Den innebär att arbetslösa ska kunna gå tillbaka till arbetslivet och erhålla ett utbildningsbidrag som ger samma ersättning som arbetslöshetsförsäkringen. Det ska förstärka skyddet mot utförsäkring. Förutom införandet av arbetslivsut- vecklingen utökades också antalet ungdomspraktikplatser och bered- skapsarbeten med 36 000 respektive 30 000 platser. Dessutom tillkom 25 000 platser i det reguljära utbildningsväsendet i form av komvux, folkhögskola, gymnasieskola och högskola. 13 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 49 6 Löner och konsumentpriser                       Prop. 1992/93:100 Nedväxlingen av pris- och löneökningstakten inleddes 1991 och förstärks bilaga 11 av den allt lägre aktivitetsnivån i ekonomin och den därmed följande mycket svaga efterfrågan på arbetskraft. Även om det råder osäkerhet om hur lönebildningen kommer att organiseras torde den höga och växande arbetslösheten leda till mycket måttliga nominella löneökningar. Lönerna bedöms öka med 3% 1993 och 3 1/2% 1994 i genomsnitt. För industrin ligger löneökningstakten i nivå med den i våra viktigaste konkur- rentländer. Den underliggande prisökningstakten i konsumentledet avtar till följd av den svaga efterfrågan och beräknas uppgå till ca 2 %. Deprecieringen av den svenska kronan medför dock att importpriserna stiger, vilket åtminstone delvis övervältras på de inhemska priserna. Under 1993 stiger dessutom konsumentprisindex (KPI) med ytterligare 1 1/2 procentenheter till följd av höjda indirekta skatter och minskade subventioner. KPI beräknas därför öka med 5% 1993 och 3% 1994. <h6>6.1 Löner</h6> Svensk lönebildningen kännetecknas av låg löneflexibilitet och små lönedifferenser. Utjämningen av lönerelationerna hänger samman med den centrala samordningen av lönebildningen, som har varit det mest utmärkande draget i det svenska löneförhandlingssystemet sedan 1950- talet. Diagram 6:1 Lönespridningen i Sverige Index 19/2-100 190 180 170 160 150 140 130 120 110 100 90 80 70 60 1960    1965    1970    1975    1980    1985    1990<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-37.png" style="width:259pt;height:163pt;"/> Anm.: Lönespridningen visar hur mycket lönerna inom en grupp arbetstagare skiljer sig från medellönerna i gruppen. Före 1972 saknas individuppgifter för "arbetare" varför lönespridningen 1960-1972 visar skillnaden mellan olika avtalsområdens medellöner och hela SAF-områdets. Källa: Svenska Arbetsgivareföreningen. 50 Lönepolitikens innebörd började att förändras fr.o.m. 1960-talets mitt. Lönedifferentiering utifrån arbetets art och svårighetsgrad förbyttes i låglönepolitiska satsningar som medförde en kraftig utjämning av lönerna. Av diagram 6.1 framgår att lönespridningen för arbetare halverades mellan 1965 och 1976. Motståndet hos arbetsgivarna ökade successivt mot relativlönernas utveckling och mot centrala löneförhand- lingar. Under 1980-talet började lönespridningen åter att stiga genom att de centrala låglönesatsningarna kompenserades alltmer via branschvisa och lokala avtal. Löneförhandlingar på flera olika nivåer bidrog till att driva upp de totala nominella löneökningarna i det överhettade arbets- marknadsläge som rådde mot 1980-talets slut. Sverige verkar nu gå mot en mer decentraliserad organisations- och förhandlingsstruktur, men det är ännu osäkert om centrala löneöverenskommelser är ett avslutat kapitel i svensk lönebildningshistoria eller ej. Under 1991 skedde en markant nedväxling i löneökningstakten till 5 1/2% till följd av det snabbt försämrade arbetsmarknadsläget. Arbets- marknadens parter slöt de tvååriga stabiliseringsavtal som löper ut i mars 1993. Resultaten tyder på att avtalen fick till stånd en något snabbare lönedämpning 1991 än vad som annars blivit fallet, men att avtalen för 1992 verkar ligga något högre än vad arbetsmarknadsläget motiverar. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 6:1 Timlöner Årlig procentuell förändring Samtliga löntagare Industriarbetare <table border="1"> <tr><td></td><td> Avtal</td><td> Löne- glid- ning</td><td> Timför- tjänst</td><td> Avtal</td><td> Löne- glid ning</td><td> Timför- tjänst</td></tr> <tr><td> 1960-64</td><td> 5,3</td><td> 2,8</td><td> 8,1</td><td> 3,5</td><td> 4,2</td><td> 7,7</td></tr> <tr><td> 1965-69</td><td> 5,6</td><td> 2,7</td><td> 8,3</td><td> 4,2</td><td> 4,4</td><td> 8,5</td></tr> <tr><td> 1970-74</td><td> 6,8</td><td> 2,5</td><td> 9,4</td><td> 5,5</td><td> 5,3</td><td> 10,8</td></tr> <tr><td> 1975-79</td><td> 9,0</td><td> 3,0</td><td> 11,9</td><td> 6,3</td><td> 4,7</td><td> 10,9</td></tr> <tr><td> 1980-84</td><td> 5,8</td><td> 2,1</td><td> 7,9</td><td> 5,2</td><td> 3,6</td><td> 8,8</td></tr> <tr><td> 1985-89</td><td> 4,8</td><td> 3,0</td><td> 7,8</td><td> 3,9</td><td> 4,4</td><td> 8,0</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 6,1</td><td> 3,9</td><td> 10,0</td><td> 2,8</td><td> 6,7</td><td> 9,5</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 2,8</td><td> 2,8</td><td> 5,6</td><td> 2,3</td><td> 3,2</td><td> 5,5</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 2,7</td><td> 0,8</td><td> 3,5</td><td> 2,6</td><td> 1,4</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> 1993</td><td></td><td></td><td> 3,0</td><td></td><td></td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> 1994</td><td></td><td></td><td> 3,5</td><td></td><td></td><td> 4,5</td></tr> </table> Anm.: Uppgifterna för samtliga löntagare baseras på lönesummestatsistik. Uppgifterna för industriarbetare grundas på förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i före- kommande fall kompletterats med engångsbelopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Källor.: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Lönebildningen påverkas främst av arbetsmarknadsläget, vinster, prisförväntningar och produktivitet. Inflationstakten tilltar under 1993 till följd av höjda importpriser, ökade indirekta skatter och neddragning av vissa subventioner. Det är dock frågan om en tillfällig uppgång i inflationstakten. Vinstutvecklingen i den skyddade sektorn försvagas av en fallande kronkurs, samtidigt som den konkurrensutsatta sektorns lönsamhet förbättras. 51 Den viktigaste faktorn för lönebildningen är sannolikt arbetsmarknads- Prop. 1992/93:100 läget. Arbetslösheten och andelen sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska Bilaga 1.1 åtgärder steg sammantaget med 3 1/2 procentenheter till knappt 8 1/2% under 1992 och förutses fortsätta växa under 1993. Det är svårt att fastställa vilken effekt detta kommer att få på lönebildningen, eftersom Sverige aldrig under efterkrigstiden upplevt så hög arbetslöshetsnivå. Skattningar av löneekvationerna utifrån historiska samband antyder nominella lönesänkningar för 1993. Den nuvarande avtalskonstruktionen medför ett överhäng på drygt 1/2 procentenhet för lönekostnaderna 1993, dvs. den genomsnittliga lönen 1993 blir 1/2% högre än den genomsnitt- liga lönen 1992 som en följd av att de avtalade lönerna ökade under loppet av år 1992. Dessutom uppstår en lönehöjande effekt om företag tillämpar LIFO-principen vid uppsägningar, dvs. den sist anställde får gå först. Denne har oftast lägre lön och efter avskedandet stiger den genomsnittliga lönen inom företaget. Samma effekt uppstår om hela företag slås ut med en genomsnittligt lägre lönenivå. Avgångsvederlag vid avskedanden innebär en tillfällig uppdragning av företagens lönekost- nader i förhållande till antalet arbetade timmar och kommer också att registreras som löneglidning. Under nästa år ökar rörligheten på arbetsmarknaden något, vilket genererar viss löneglidning. Timför- tjänsten beräknas sammantaget öka med 3% i år och 3 1/2% 1994. Arbetslöshetens dämpande effekter på lönebildningen kan ha underskattats i år. Å andra sidan kan eventuella centrala låglönesatsningar med efterföljande lokala avtal också ge högre löneökningar 1994, eftersom en riktning mot förändrade relativlöner försvåras av bristande lönerörlighet nedåt vid lägre inflationstakter. Utöver timförtjänsten påverkas de totala lönekostnaderna av föränd- ringar i arbetsgivaravgifterna. Dessa minskar 1993 med 4,3 procenten- heter genom att barnomsorgs- och utbildningsavgiften slopas samt att folkpensionsavgiften sänks med 1,62 procentenheter och arbetarskydds- avgiften med 0,17 procentenheter Därtill kommer effekten av de två indragna semesterdagarna som beräknas sänka lönekostnaderna med 1/2 procentenheter 1994. Inom OECD-området beräknas lönerna i genomsnitt stiga med 4% i tillverkningsindustrin både 1993 och 1994. Därmed kommer den svenska industrins löneökningar i genomsnitt ligga i paritet med den hos våra viktigaste konkurrenter under prognosperioden. Detta innebär tillsammans med deprecieringen av kronan och en förhållandevis hög produktivitets- tillväxt att den svenska relativa enhetsarbetskostnaden sjunker mycket kraftigt. 52 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Diagram 6:2 Nominell timlön inom industrin Årlig procentuell förändring, nationell valuta<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-38.png" style="width:277pt;height:174pt;"/> Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. <h6>6.2 Konsumentpriser</h6> Prisökningstakten i konsumentledet dämpades markant i fjol. Uppgången i konsumentprisindex (KPI) avtog från 9 1/2% 1991 till drygt 2% 1992 (årsgenomsnitt). Under 1980-talet ökade KPI i genomsnitt med 8%. Nedväxlingen från en hög till en låg inflationstakt medför betydande anpassningssvårigheter i Sverige, liksom för andra länder som tidigare genomgått en liknande desinflationsprocess. Initialt leder det till höga realräntenivåer som sänker aktivitetsnivån i ekonomin, men på sikt bidrar en låg och stabil inflationstakt till att främja tillväxten. Enligt en undersökning av Kanadas riksbank av 62 länder under en 25-årsperiod leder en reduktion av inflationstakten med 1 procentenheter till en varaktig ökning av BNP med 0,1 procentenheter per år. Efter 30 år är inkomstnivån således 3 % högre per procentenhet sänkt inflation. Den kraftiga nedgången av konsumentpriserna förra året förstärktes av sänkningen av mervärdeskattesatsen från 25% till 18% för livsmedel, hotell- och restaurangtjänster samt inrikes persontransporter. Skattesänk- ningen drog ned KPI med 1,3 procentenheter I oktober 1992 uppgick inflationstakten, dvs. prisutvecklingen jämfört med samma månad föregående år, till 2,3%. Det förklaras i hög grad av höjda boendekost- nader. I övrigt avspeglas den svaga efterfrågan i ekonomin i mycket små prisrörelser. Basbeloppet, som bestäms av KPI i oktober, fastställdes för 1993 till 34 400 kr. Valutaoron i september med kraftigt höjda räntor drev upp KPI. Om räntorna hade hunnit sjunka tillbaka till nivån före valutaoron skulle basbeloppsökningen begränsats med 200 kr., vilket hade reducerat utgiftsökningen i den offentliga sektorn med drygt 1 53 miljard kr för 1993. I november sjönk inflationstakten till 1,4% p.g.a.   Prop. 1992/93:100 fallande räntenivåer samt sjunkande livsmedels- och klädpriser. En Bilaga 1.1 höjning av tobaksskatten i kombination med högre importpriser beräknas dra upp inflationstakten till 1,9% i december. Tabell 6:2 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> KPI dec.-dec.</td><td> 1,9</td><td> 4,9</td><td> 2,9</td></tr> <tr><td> Nettoprisindex dec.-dec.</td><td> 2,8</td><td> 3,4</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> Importpriser</td><td> -2,5</td><td> 9,6</td><td> 3,2</td></tr> <tr><td> Bostäder</td><td> 5,4</td><td> 2,7</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> Indirekta skatter, bidrag i procentenheter</td><td> -0,7</td><td> 1,6</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> Diverse taxor</td><td> 7,2</td><td> 3,3</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Konkurrensutsatt svensk produktion</td><td> 1.4</td><td> 3,5</td><td> 5,8</td></tr> <tr><td> Arbetskraftskostnad i näringslivet</td><td> 1,3</td><td> -0,9</td><td> 1,1</td></tr> <tr><td> Vinstmarginal, bidrag i procentenheter</td><td> 0,9</td><td> 0,4</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> KPI årsgenomsnitt</td><td> 2,3</td><td> 5,1</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Nettoprisindex årsgenomsnitt</td><td> 4,2</td><td> 3,4</td><td> 2,6</td></tr> <tr><td> OECD, KPI</td><td> 3,2</td><td> 3,2</td><td> 3,1</td></tr> <tr><td> Implicitprisindex</td><td> 2,4</td><td> 5,6</td><td> 3,3</td></tr> <tr><td> Basbelopp</td><td> 33 700</td><td> 34 400</td><td> 35 400</td></tr> </table> Anm.: Diverse taxor består av läkemedel, läkarvård, tandläkararvode, lotteri m.m., TV-licens, post och tele samt resor och transporter. Nettoprisindex är KPI exkl. indirekta skatter och subventioner. Vid beräkning av basbeloppet 1994 har en avräkning skett för höjda importpriser till följd av kronans depreciering. OECD- länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Prisutvecklingen under de kommande åren förväntas bli mycket lugn. Arbetskraftskostnaden har dämpats avsevärt och hushållens efterfrågan faller. Prisförväntningama hos hushåll och företag indikerar också en återhållsam prisutveckling även om dessa mätningar är gjorda före kronans depreciering. 1993 kommer dock en del tillfälliga faktorer att dra upp konsument- priserna. Mervärdeskattesatsen för livsmedel m.m. stiger från 18% till 21%, bensinskatten liksom diverse miljöskatter ökar, medan ränte- bidragen reduceras. Den tillfälliga sänkningen av fastighetsskatten upphör, varefter den uppgår till 1,5%. I motsatt riktning verkar avskaffandet av en rad punktskatter på bl.a. läskedrycker, konfektyr, kemisktekniska preparat, kasettband och videoapparater, liksom arbetsgivaravgiftssänkningen. Sammantaget kommer förändrade indirekta skatter, arbetsgivaravgifter och subventioner att höja KPI med 1,2 procentenheter Deprecieringen av den svenska kronan innebär att importprisema stiger, vilket delvis övervältras i den svenska prisutveck- lingen. Efter devalveringarna 1981 och 1982 slog "det teoretiska utrymmet för importprishöjningar" igenom till 60% under det första året efter devalveringen och med ytterligare drygt 10% under det därpå följande året. Importprisgenomslaget beräknas bli något lägre 1993 till 54 följd av den svaga efterfrågan. Det kan vara svårt att särskilja deprecier- Prop. 1992/93:100 ingens totala priseffekter utöver höjda importpriser med hänsyn till Bilaga 1.1 återverkningar via t.ex. lönebildning, ränteutveckling och förändrade vinstmarginaler. Diagram 6:3 Prisutvecklingen i Sverige Årlig procentuell förändring<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-39.png" style="width:277pt;height:176pt;"/> Anm.: Konsumentpriser visar prisutvecklingen gentemot konsumentledet, (KPI). Nettopriser anger konsumentpriser exklusive indirekta skatter och subventioner, (NPI). BNP-deflatorn visar prisutvecklingen på den totala svenska produktionen. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Förändringar av nettoprisindex (NPI) visar prisutvecklingen exklusive effekter av ändrade indirekta skatter och subventioner och utgör därmed ett inflationsmått som bättre motsvarar efterfrågeläget avseende privat konsumtion. En ökad indirekt beskattning eller sänkt subvention som höjer KPI skall inte uppfattas som ett uttryck för ett högt efterfrågeläge. NPI har därför ofta refererats som den "underliggande inflationstakten”. Deprecieringens effekter slår dock i genom i NPI. Inte heller sådana prisförändringar bör tolkas som effekter av efterfrågeläget. En mer rättvisande beräkning av den "underliggande inflationstakten" redovisas i tabell 6.3 där också deprecieringens effekter är avräknade. Inflationen i Sverige begränsas då till ca 2% per år under prognosperioden, vilket främst förklaras av fortsatt ökade boendekostnader. BNP-deflatorn, som visar prisutvecklingen på den totala svenska produktionen, ökar ännu mindre. Regeringen har förklarat att det inte föreligger något real- ekonomiskt utrymme för kompensation för deprecieringens prishöjande effekter. I prognosen korrigerades därför 1994 års basbelopp för de höjda importprisemas genomslag på KPI. 55 Tabell 6:3 "Underliggande" inflationstakt Bidrag i procentenheter Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> "Underliggande" inflationstakt</td><td> 2,7</td><td> 2,1</td><td> 1,7</td></tr> <tr><td> Indirekta skatter, subventioner och arbetsgivaravgifter</td><td> -0,8</td><td> 1,2</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> Deprecieringens effekter</td><td></td><td> 1,6</td><td> 0,9</td></tr> <tr><td> * direkta effekter via höjda importpriser</td><td></td><td> 1,4</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> * indirekta effekter</td><td></td><td> 0,2</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> KPI, dec.-dec.</td><td> 1,9</td><td> 4,9</td><td> 2,9</td></tr> </table> Anm.: Begreppet "underliggande" inflationstakt används för en mängd olika mått. En del referar till nettoprisindex som den underliggande inflationstakten. OECD använder KPI rensat för mat och energi. Källa: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. En implicit prisindex för den privata konsumtionen (IPI) erhålles ur nationalräkenskaperna. Vikterna i IPI speglar det aktuella årets konsum- tionssammansättning till skillnad från KPI som använder föregående års värden. Skattereformen medförde stora relativprisförändringar, vilket i sin tur ledde till en ändrad konsumtionssammansättning. IPI och KPI har därmed utvecklats något olika under de senaste åren och detta mönster fortsätter även i år. Diagram 6:4 Konsumentpriser Årlig procentuell förändring<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-40.png" style="width:280pt;height:175pt;"/> Anm.: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som konkurrent till Sverige på världsmarknaden. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Den faktiska ökningen av konsumentprisindex i Sverige kommer i år till följd av de tillfälliga effekterna att vara starkare än i våra viktigaste konkurrentländer. Nästa år är den svenska utvecklingen i paritet med omvärldens. Den underliggande inflationstakten i Sverige, enligt ovanstående definition, ligger emellertid klart under omvärldens. 56 Det bör uppmärksammas att även om konsumentprisindex är ett ofta använt inflationsmått i såväl Sverige som internationellt, så finns det stora skillnader i KPI mellan olika länder. Olikheterna förklaras bl.a. av vad som inkluderas i indexen, val av basår, hur ofta varukorgens viktsam- mansättning korrigeras samt hur indirekta skatter behandlas. Inflationstakten enligt KPI är emellertid ett av de konvergenskriterier som kommer att användas inom EMU. Skillnader mellan olika index finns också inom den europeiska gemenskapen och ett harmoniserings- arbete skall inledas snarast. Detta kommer att medföra krav på föränd- ringar av det svenska indexen. Därmed kommer de olika krav som ställs på KPI åter i fokus: Är det främst ett kompensationsindex, som skall användas för att skriva fram pensioner och andra transfereringar, eller ett mått på den allmänna inflationstakten? Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 57 7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion Mellan 1989 och 1991 ökade hushållens realt disponibla inkomster med drygt 8% medan den privata konsumtionen steg med mindre än 1 %. Hushållens sparkvot förbättrades därmed med över 7 procentenheter. Förra året fortsatte inkomstutvecklingen att vara positiv, trots sjunkande sysselsättning och stigande arbetslöshet. Hushållen drog ned konsum- tionen och uppgången av sparandet fortsatte. I år beräknas realinkomster- na minska med över 3,5%. Då sparandet bedöms gå ned något begränsas fallet i den privata konsumtionen till drygt 3%. För 1994 beräknas både inkomster och konsumtion vara i stort sett realt oförändrade, se tabell 7:1. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 7:1 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande Miljarder kr.                         Procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Löpande priser</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Löner</td><td> 631,0</td><td> 636,6</td><td> 635,5</td><td> 655,1</td><td> 5,4</td><td> 0,9</td><td> -0,2</td><td> 3,1</td></tr> <tr><td> Företagarinkomster</td><td> 61,6</td><td> 62,0</td><td> 62,4</td><td> 64,6</td><td> -0,4</td><td> 0,6</td><td> 0,7</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Räntor och utdelningar, netto</td><td> -28,3</td><td> -31,5</td><td> -27,6</td><td> -23,8</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomstöverföringar från</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> offentlig sektor</td><td> 316,8</td><td> 345,3</td><td> 362,1</td><td> 373,8</td><td> 14,4</td><td> 9,0</td><td> 4,9</td><td> 3,2</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster, netto</td><td> 101,5</td><td> 111,3</td><td> 115,4</td><td> 120,2</td><td> 13,3</td><td> 9,7</td><td> 3,7</td><td> 4,1</td></tr> <tr><td> Direkta skatter, avgifter m.m</td><td> 284,1</td><td> 288,8</td><td> 297,8</td><td> 311,2</td><td> -7,1</td><td> 1,6</td><td> 3,1</td><td> 4,5</td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 798,6</td><td> 834,9</td><td> 850,0</td><td> 878,7</td><td> 15,6</td><td> 4,6</td><td> 1,8</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 777,3</td><td> 784,0</td><td> 802,2</td><td> 828,6</td><td> 11,2</td><td> 0,9</td><td> 2,3</td><td> 3,3</td></tr> <tr><td> 1985 års priser</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 529,7</td><td> 540,8</td><td> 520,9</td><td> 521,3</td><td> 4,9</td><td> 2,1</td><td> -3,7</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion</td><td> 515,6</td><td> 507,9</td><td> 491,6</td><td> 491,6</td><td> 1,0</td><td> -1,5</td><td> -3,2</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Sparkvot, nivå i %</td><td> 2,7</td><td> 6,1</td><td> 5,6</td><td> 5,7</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> Anm.: I lönesummeutvecklingen för 1991 ingår basbreddning i samband med skattereformen. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. <h6>7.1 Hushållens inkomster</h6> År 1991 steg de realt disponibla inkomsterna med nära 5% samtidigt som den reala lönesumman före skatt minskade med ca 4%. Bakom den kraftiga inkomstökningen ligger i huvudsak sänkningen av inkomstskat- ten samt ökade transfereringar från den offentliga sektorn. Även 1992 fick hushållen en relativt god inkomstutveckling till följd av ökande trans- fereringar. Nedväxlingen av inflationen var också en starkt bidragande orsak till att de realt disponibla inkomsterna kunde öka med ca 2% trots att sysselsättningen föll med nära 3,5%. Nedgången av sysselsättningen fortsätter i år, men detta kompenseras delvis på inkomstsidan av bidrag till arbetslösa och personer i ar- betsmarknadspolitiska åtgärder. Den kraftiga nedgången av realinkomster- na beror i stället på finanspolitiska åtgärder. Ersättningen vid sjukdom, arbetslöshet och pension sänks. Inkomstbeskattningen ökar till föjd av 58 avskaffat schablonavdrag, lägre uppräkning av skiktgränsen för statsskat- ten samt av att en egenavgift införs i sjukförsäkringen. Därtill kommer höjningar i den indirekta beskattningen och neddragningar av subven- tioner, vilket höjer konsumentpriserna. För 1994 förutses att nedgången i sysselsättningen i det närmaste upphör och att arbetslösheten stiger i långsammare takt. Realinkomstema kommer dock inte att öka nämnvärt. Den trendmässiga uppgången av pensionsinkomstema reduceras av att deprecieringseffekten på KPI avräknas vid beräkningen av basbeloppet. Inkomstbeskattningen skärps genom att grundavdraget sänks. Dessutom ska uppräkningen av grundavdrag och skiktgräns för statlig skatt reduceras med deprecierings- effekten. År 1991 steg hushållens köpkraft utöver de disponibla inkomsterna med drygt 1 procentenhet, dels genom att det tillfälliga sparandet upphörde och dels genom att 1989 års sparande återbetalades i maj 1991. I februari 1992 återbetalades 1990 års tillfälliga sparande, vilket bidrog till att öka hushållens köpkraft med knappt 1/2 procentenhet förra året. I år minskar köpkraften totalt med ca 4 1/2% beroende på att jämförelse- nivån 1992 innefattar återbetalning av det tillfälliga sparandet, se tabell 7:2. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 7:2 Hushållens inkomster Miljarder kr. Löpande priser Procentuell utveckling 1985 års priser Procentuellt bidrag till realinkomstutvecklingen 1991 1992   1993   1994 1992   1993   1994 <table border="1"> <tr><td> Lönesumma exkl. sjuklön</td><td> 631,0</td><td> -2,4</td><td> -4,6</td><td> 0,3</td><td> -1,9</td><td> -3,5</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> därav timlön</td><td></td><td> 1,0</td><td> -1,9</td><td> 0,7</td><td> 0.8</td><td> -1,5</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> sysselsättning</td><td></td><td> -3,3</td><td> -2,7</td><td> -0,4</td><td> -2,7</td><td> -2,0</td><td> -0,3</td></tr> <tr><td> Inkomstöverföringar inkl, sjuklön</td><td> 316,8</td><td> 8,5</td><td> -1,2</td><td> 0,4</td><td> 3,4</td><td> -0,5</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Pensioner från offentlig sektor</td><td> 172,7</td><td> 4,5</td><td> -1,8</td><td> 1,0</td><td> 1,0</td><td> -0,4</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Sjukförsäkring m.m. inkl, sjuklön</td><td> 61,0</td><td> -11.4</td><td> -14,8</td><td> -3,7</td><td> -0,9</td><td> -1.0</td><td> -0,2</td></tr> <tr><td> Arbetslöshetsbidrag m.m.</td><td> 21,8</td><td> 93,2</td><td> 18,5</td><td> 4,3</td><td> 2,6</td><td> 1,0</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 61,3</td><td> 9,5</td><td> -0,8</td><td> -1,1</td><td> 0,7</td><td> -0,1</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster, netto</td><td> 134,9</td><td> -2,2</td><td> -2,3</td><td> 1,7</td><td> 0,3</td><td> -0,3</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Direkta skatter</td><td> 284,1</td><td> -0,6</td><td> -1,9</td><td> 1,7</td><td> 0,2</td><td> 0,7</td><td> -0,6</td></tr> <tr><td> Disponibel inkomst</td><td> 798,6</td><td> 2,1</td><td> -3,7</td><td> 0,1</td><td> 2,1</td><td> -3,7</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Tillfälligt sparande</td><td> 2,8</td><td></td><td></td><td></td><td> 0,3</td><td> -0,7</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Inkomster inkl, tillfälligt sparande</td><td> 801,4</td><td> 2,4</td><td> -4,3</td><td> 0,1</td><td> 2,4</td><td> -4,4</td><td> 0,1</td></tr> </table> Anm.: Lönesumma, inkomstöverföringar och skatter är deflaterade med konsumentprisindex (KPI). Disponibel inkomst och tillfälligt sparande är deflaterade med implicit prisindex för privat konsumtion (IPI). Skillnaden mellan KPI och IPI påverkar posten "övriga inkomster, netto". Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Inkomstöverföringama från den offentliga sektorn kommer i stort sett att vara realt oförändrade under prognosperioden, trots fortsatta kraftiga ökningar av arbetsmarknadsrelaterade bidrag. Detta förklaras av förändringar i socialförsäkringarna. En karensdag införs i sjukförsäk- ringen från den 1 april 1993. Samtidigt ändras ersättningsnivåerna så att ersättningen höjs f.r.o.m. den andra t.o.m. den 89:e sjukdagen och sänks 59 vid längre sjukperioder. Nu föreslås att fem karensdagar införs i Prop. 1992/93:100 arbetslöshetsförsäkringen och att ersättningsnivån sänks med 10 Bilaga 1.1 procentenheter från den 1 juli 1993. Pensionsutbetalningama reduceras med 2% från 1993. De sämst ställda pensionärerna får kompensation genom höjda bostadstillägg och pensionstillskott. Pensionsåldern höjs successivt, med början nästa år, till 66 år. Som nämnts ovan ska deprecieringseffekten på KPI avräknas vid beräkning av basbeloppet för 1994. Genom att inflationen går ned nästa år, efter den tillfälliga uppgången i år, kommer ändå basbeloppet att vara ungefär realt oförändrat, se tabell 7:3. Tabell 7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td colspan="4"> Miljarder kr. Löpande priser</td><td colspan="3"> Procentuell förändring 1985 års priser</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Pensioner</td><td> 172,7</td><td> 184,6</td><td> 190,5</td><td> 197,8</td><td> 4,5</td><td> -1,8</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Folkpension inkl. KBT och delpension</td><td> 76,5</td><td> 80,1</td><td> 81,0</td><td> 82,2</td><td> 2,3</td><td> -3,7</td><td> -1,4</td></tr> <tr><td> Allmän tilläggspension</td><td> 87,9</td><td> 95,8</td><td> 100,7</td><td> 106,6</td><td> 6,5</td><td> 0,0</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Tjänstepensioner</td><td> 8,3</td><td> 8,7</td><td> 8,8</td><td> 9,0</td><td> 2,5</td><td> -4,1</td><td> -0,3</td></tr> <tr><td> Sjukförsäkring m.m.</td><td> 61,0</td><td> 49,0</td><td> 46,3</td><td> 45,7</td><td> -21,5</td><td> -10,0</td><td> -3,9</td></tr> <tr><td> Sjukförsäkring</td><td> 31,8</td><td> 18,7</td><td> 14,7</td><td> 14,1</td><td> -42,7</td><td> -24,9</td><td> -6,7</td></tr> <tr><td> Föräldraförsäkring</td><td> 17,9</td><td> 18,9</td><td> 19,2</td><td> 19,5</td><td> 3,5</td><td> -3,4</td><td> -1,3</td></tr> <tr><td> Arbetsskadeförsäkring</td><td> 11,3</td><td> 11,4</td><td> 12,4</td><td> 12,1</td><td> -1,7</td><td> 3,4</td><td> -4,7</td></tr> <tr><td> Arbetslöshetsbidrag m.m.</td><td> 21,8</td><td> 43,0</td><td> 53,6</td><td> 57,5</td><td> 93,2</td><td> 18,5</td><td> 4,3</td></tr> <tr><td> AMU-bidrag</td><td> 6,2</td><td> 11,5</td><td> 16,9</td><td> 16,8</td><td> 81,9</td><td> 40,5</td><td> -3,1</td></tr> <tr><td> Arbetslöshetsförsäkring, KAS och lönegaranti</td><td> 15,6</td><td> 31,6</td><td> 36,7</td><td> 40,6</td><td> 97,6</td><td> 10,6</td><td> 7,7</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 61,3</td><td> 68,7</td><td rowspan="2"> 71,6 16,9</td><td> 72,8</td><td> 9,5</td><td> -0,8</td><td> -1,1</td></tr> <tr><td> Barnbidrag</td><td> 16,4</td><td> 16,7</td><td> 17,2</td><td> -0,6</td><td> -3,4</td><td> -1,3</td></tr> <tr><td> Studiebidrag m.m.</td><td> 8,4</td><td> 8.0</td><td> 8,2</td><td> 8,5</td><td> -6,9</td><td> -3,3</td><td> 0,7</td></tr> <tr><td> Bostadsbidrag</td><td> 6,8</td><td> 6,7</td><td> 7,6</td><td> 8,5</td><td> -3,0</td><td> 6,9</td><td> 9,5</td></tr> <tr><td> Socialbidrag m.m.</td><td> 8,1</td><td> 10,6</td><td> 11,3</td><td> 11,7</td><td> 28,3</td><td> 0,9</td><td> 1,1</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 21,7</td><td> 26,6</td><td> 27,7</td><td> 26,9</td><td> 20,3</td><td> -1,1</td><td> -5,4</td></tr> <tr><td> Summa inkomstöverföring</td><td> 316,8</td><td> 345,3</td><td> 362,1</td><td> 373,8</td><td> 6,5</td><td> -0,2</td><td> 0,4</td></tr> </table> Anm.: Deflatering är gjord med konsumentprisindex. Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Finansdepartementet. Skattereformen 1990-1991 innebar en genomgripande förändring av skattesystemet. Skatten på arbetsinkomster sänktes kraftigt. Alla kapitalinkomster sammanförs till ett inkomstslag och beskattas med en enhetlig statlig skatt om 30%. Skattesänkningen finansieras delvis inom inkomstskattesystemet genom basbreddningar och skärpning av kapitalbe- skattningen. I skattereformen ligger en årlig justering av skatteskalan. Grundavdraget höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för statsskatten räknas upp med ökningen av konsumentprisindex föregående år plus 2 procentenheter. Genom att skatteskalan räknas upp med den historiska inflationen uppkommer en real skattesänkning när löneök- ningarna och inflationen avtar medan det motsatta gäller vid höjd inflation. För 1992 innebar systemet på detta sätt en real sänkning av skatteuttaget motsvarande ca 4 miljarder kr. 60 För 1993 och 1994 justeras skiktgränsen för statsskatten endast med ökningen av konsumentprisindex. År 1993 avskaffas schablonavdraget under inkomst av tjänst vid taxeringen, vilket beräknas medföra en skattehöjning på ca 7 miljarder kr. Den i år införda egenavgiften i sjukförsäkringen beräknas öka skatteuttaget med ca 3 miljarder kr. Avtrappningan av pensionärernas särskilda grundavdrag mot kapitalin- komster och förmögenhet upphör 1993. Nästa år sänks grundavdraget med ca 2 400 kr., vilket medför en skatteskärpning på ca 5 miljarder kr. <h6>7.2 Privat konsumtion och sparande</h6> Trots en ökning av de realt disponibla inkomsterna förra året minskade hushållen sin konsumtion avsevärt. Störst nedgång registrerades för olika typer av kapitalvaror, så som hemutrustning och bilar. I synnerhet inköpen av bilar påverkades kraftigt av den allmänna ränteoro som inleddes i och med spekulationerna mot kronan i september. Försälj- ningen av dagligvaror ökade dock något jämfört med 1991. Att konsum- tionsminskningen så hårt drabbat kapitalvaror förklaras till stor del av den expansion som uppstod i samband med kreditmarknadens avreglering 1985. Under senare delen av 1980-talet ökade hushållens inköp av kapitalvaror kraftigt, vilket i nationalräkenskaperna registreras som ökad konsumtion. Med tanke på den relativt långa livslängden hos olika typer av kapitalvaror är dock inte hela denna registrerade uppgång att betrakta som konsumtion i egentlig mening. En stor del av inköpen kan i stället ses som investeringar, vilka ger innehavaren möjlighet till konsumtion under många års tid. Denna expansion av kapital varuinköpen innebar att en avsevärd fallhöjd byggdes in i den privata konsumtionen. Preliminärt beräknas den privata konsumtionen ha fallit med 1,5% 1992. Detta innebär att sparandet, relaterat till disponibel inkomst, uppgick till drygt 6%. Hushållens sparkvot har därmed, på bara 4 år, stigit från en rekordlåg nivå 1988 på -5,1%, till en nivå 1992 som närmar sig genomsnittet för 1950-talet. Förklaringen till denna omställning står att finna i en mängd faktorer. I samband med avregleringen av kreditmarknaden minskade hushållen sitt finansiella sparande kraftigt, genom att ta lån för att köpa bl.a. bilar och andra kapitalvaror. Kreditexpansionen drog också upp priserna på bostäder, vilket i sin tur underlättade en ökad skuldsättning. Inflationen och marginalskatten var relativt höga under perioden, vilket medförde att realräntan efter skatt var låg. På bara 3 år växte hushållens skuldkvot, dvs. skulderna som andel av disponibel inkomst, från 103% till 135%. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 61 Diagram 7:1 Privat konsumtion<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-41.png" style="width:278pt;height:186pt;"/> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet Genom att det nya skattesystemet gjort det dyrare att ha lån, samtidigt som inflationen inte längre minskar skuldens reala värde som tidigare, stärks hushållens incitament att amortera ned sin skulder och därmed öka sitt sparande. Som en följd av dessa nya förutsättningar bröts prisupp- gången på bostäder och övergick i ett fall även i nominella tal. Statistiska Centralbyrån (SCB) uppger att småhusprisema under tredje kvartalet i fjol låg ca 10% under toppnivån 1991. Då även aktiekurserna under de senaste åren haft en svagare utveckling än tidigare har hushållen fått se sin förmögenhet krympa. I diagram 7:2 framgår hur hushållens sparkvot samvarierat med förändringen av nettoförmögenhet i relation till disponibel inkomst. Värdeminskningarnas effekt på förmögenheten dämpas nu av att hushållens finansiella sparande ökat kraftigt. Hushållens skulder som anel av disponibel inkomst har nu sjunkit tillbaka till nivån före kreditmarknadens avreglering. Detta förklaras dock främst av att de disponibla inkomsterna ökade kraftigt under 1990 och 1991. I kronor räknat har inte skulderna minskat nämnvärt. Inte heller har räntekostnaden efter skatt avtagit i relation till disponibel inkomst. Trots att skulderna blivit relativt sett mindre ligger alltså kostnaden för hushållens skulder kvar på en hög nivå. Skulderna kommer därför sannolikt att amorteras ned ytterligare. Fallande förmögenhet och ökande kapitalkostnad påverkar hushållens konsumtion påtagligt men effekterna bör avta i takt med att hushållen genomför sin portföljanpassning. En annan svårbedömd faktor är att förväntningarna om framtida inkomsttillväxt kan ha rubbats. Den för svenska förhållanden exeptionella arbetslöshetsuppgången, i kombination med en ökad oro kring t.ex. pensionssystemets framtid, kan ha förändrat dessa förväntningar. Ett sådant skift, i negativ rikting, kan få mycket kraftiga effekter på sparandet under lång tid. 62 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Diagram 7:2 Hushållens sparkvot och förmögenhetsförändring. Andel av disponibel inkomst<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-42.png" style="width:278pt;height:181pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Förklaringarna till den höjda sparkvoten är alltså många och svårig- heterna att bedöma den framtida utvecklingen avsevärda. Motiven till att minska skulderna väntas i princip kvarstå under prognosperioden och sparkvoten beräknas därför ligga på en fortsatt hög nivå under både 1993 och 1994. Den kraftiga minskningen av realin- komsterna inkl, kvardröjande effekter av det tillfälliga sparandet (4,4%), väntas dock medföra att sparkvoten sjunker något i år. Hushållen strävar efter att i möjligaste mån dämpa svängningarna i sin konsumtions- standard och minskningen av den privata konsumtionen beräknas stanna vid 3,2%. Det är ändå betydligt kraftigare än fallet 1983, då den privata konsumtionen sjönk med 2,2%. Sett över två år förväntas konsumtionen minska med mellan 4-5%. Under 1994 beräknas fallet i realinkomstema upphöra och sparkvoten ligga kvar på oförändrad nivå, vilket även innebär oförändrad privat konsumtion mellan 1993 och 1994. Svårigheterna i bedömingen är dock stora och det går inte att utesluta en fortsatt höjd sparkvot, vilket skulle få mycket kraftigt negativa effekter för det inhemskt orienterade näringslivet. Emellertid finns det också faktorer som talar för att sparkvoten kan falla mer än beräknat, i fall hushållen betraktar inkomstminskningen som tillfällig. Lägre räntor kan också resultera i minskat sparande, vilket i så fall skulle förstärka den inhemska eferfrågan. Därtill har nu sparkvoten kommit upp på, en för svenska förhållanden, historiskt hög nivå. 63 Diagram 7:3 Hushållens sparkvot som andel av disponibel inkomst 1951-1994. Sparande i procent av disponibel inkomst Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-43.png" style="width:280pt;height:180pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. I diagram 7:3 framgår den trendmässiga nedgång av hushållens sparkvot som skett mellan 1950-talet och slutet av 1980-talet. Denna nedgång kan till en del förklaras av demografiska faktorer. Befolknings- strukturen har i Sverige förskjutits mot en allt större andel pensionärer och en mindre andel i yrkesverksam ålder. Med utgångspunkt i livscykel- teorins antagande om att man i yrkesverksam ålder sparar medel för att konsumera under sin tid som pensionär är en sådan sparkvotssänkning logisk. Ur denna synvinkel implicerar alltså en sparkvot, som idag ligger nära 1950-tals nivå, ett betydligt "sparsammare" beteende än då. En annan faktor som talar för att sparkvoten skulle kunna komma ned något är att det finansiella sparandet enligt prognosen blir så högt. Med ett antagande om oförändrade aktiekurser ökar hushållens finansiella förmögenhet med nära 200 miljarder kr. under prognosperioden. Osäkerheten i bedömingen av den privata konsumtionen är följaktligen stor. Varken en starkare eller svagare konsumtionsutveckling än prog- nosens kan uteslutas. 64 8 Investeringar                                           Prop. 1992/93:100 Efter den starka investeringsexpansionen under andra hälften av 1980- talet vände utvecklingen 1990 i takt med avtagande ekonomisk aktivitet och sjunkande kapacitetsutnyttjande. Året därpå accelererade nedgången ytterligare. Även 1992 beräknas minskningen bli av samma storleksord- ning, ca 9%. Desinflationsprocessen dämpar investeringsaktiviteten genom höga realräntor, skärpta avkastningskrav på investeringar och fallande värden på olika tillgångar. Det urholkar också värdet på säkerheter för lån och medverkar till kreditförlusterna i banker och finansbolag. Det därav följande strama kreditläget dämpar investeringsak- tiviteten ytterligare. Deprecieringen av kronan motverkar värdefallet på fastigheter genom lägre räntor samt en ökad ekonomisk aktivitet. Effekterna bedöms dock som för små för att innebära någon dramatisk förändring av situationen på finans- och fastighetsmarknaden. Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. 1991 Löpande priser</td><td colspan="4"> Årlig procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Näringsliv</td><td> 146,6</td><td> -15,4</td><td> -13,4</td><td> -0,8</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Offentliga myndigheter</td><td> 33,7</td><td> 10,9</td><td> 6,2</td><td> -0,1</td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> Bostäder</td><td> 90,4</td><td> 2,2</td><td> -6,0</td><td> -35,6</td><td> -36,6</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 270,7</td><td> -8,3</td><td> -8,7</td><td> -9,5</td><td> -3,0</td></tr> <tr><td> därav maskiner</td><td> 105,1</td><td> -11,9</td><td> -13,0</td><td> -2,3</td><td> 4,4</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Hittills har investeringsnedgången främst varit koncentrerad till näringslivet. Under prognosperioden förutses fallet bli störst för bostadsbyggandet. Det bidrar till att de totala byggnadsinvesteringarna sjunker markant 1993. Nedgången fortsätter 1994 medan maskininvester- ingama då förutses vända uppåt. De totala investeringarna beräknas falla med 9,5% i år och med 3% 1994. De statliga investeringarnas expansion till följd av satsningarna inom infrastrukturområdet motverkar nedgången. Inom näringslivet förutses en vändning uppåt mot slutet av prognos- perioden mot bakgrund av den återhämtning i ekonomin som förutses. <h6>8.1 Näringslivets investeringar</h6> Efter en oavbruten uppgång sedan 1982 vände utvecklingen 1990 då näringslivets investeringar började falla. År 1991 noterades en minskning med drygt 15 %. Särskilt stark var nedgången inom finans- och fastighets- förvaltning och byggnadsindustri. Inom industrin reducerades investeringsvolymen med en fjärdedel på två år, mellan 1989 och 1991. Fallet fortsatte 1992 med ca 12%. Enligt SCB:s oktoberenkät skulle investeringsvolymen stiga svagt 1993. Utvecklingen har dock tenderat att överskattas de senaste åren. Den uppgång i industriproduktionen som förutses under 1993 bedöms inte 14 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 65 innebära att investeringarna stiger i någon större omfattning, med tanke på det låga kapacitetsutnyttjandet. En ökning av investeringarna väntas främst inom basindustrin men också inom verkstadsindustrin medan nedgången inom övrig industri fortsätter. Under 1994 ändras däremot förutsättningarna. Produktionen stiger starkare, vinstläget förbättras och kapacitetsutnyttjandet kommer upp till högre nivåer. Detta stimulerar till en viss investeringsuppgång, uppskatt- ningsvis av storleksordningen 10%. Det är en större ökning än i industriproduktionen. Överslagsberäkningar visar emellertid att utslag- ningen av produktionskapacitet varit av betydligt större omfattning än vid föregående lågkonjunktur. Nyinvesteringar krävs då relativt snart efter det att produktionen kommit igång. Med utgångspunkt i kapacitetsutnyttjande och produktionsutveckling, och därmed maximal produktionskapacitet, bedöms produktionskapaci- teten inom industrin ha fallit med över 7% sedan produktionen var som högst, jämfört med ca 1% i förra lågkonjunkturen. Det innebär att kapitalstocken nu minskat med över 40 miljarder kr i volym, vilket motsvarar mer än ett års nyinvesteringar. För att enbart återhämta detta skulle investeringarna behöva stiga med ungefär en tredjedel i nivå under en konjunkturcykel på fem år. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. 1991 Löpande priser</td><td colspan="4"> Årlig procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 41,2</td><td> -18,2</td><td> -12,0</td><td> 1,0</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Basindustri</td><td> 7,7</td><td> -38,9</td><td> -22,0</td><td> 17,0</td><td> 13,0</td></tr> <tr><td> Verkstadsindustri</td><td> 16.8</td><td> -16,1</td><td> -9.0</td><td> 3,0</td><td> 11,0</td></tr> <tr><td> Övrig industri</td><td> 16,7</td><td> -5,7</td><td> -10,5</td><td> -7,6</td><td> 7,3</td></tr> <tr><td> Statliga affärsverk</td><td> 20,0</td><td> 0,1</td><td> -3,0</td><td> 12,0</td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> Övrigt näringsliv</td><td> 85,3</td><td> -17,3</td><td> -16,9</td><td> -5,7</td><td> 1.4</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 146,6</td><td> -15,4</td><td> -13,4</td><td> -0,8</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> därav byggnader</td><td> 52,2</td><td> -14,5</td><td> -9,1</td><td> -1,1</td><td> 6.7</td></tr> <tr><td> maskiner</td><td> 94,3</td><td> -15,8</td><td> -15,7</td><td> -1,8</td><td> 4.1</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Investeringarna i övrigt näringsliv började falla i en mer betydande omfattning först 1991, ett år efter det att nedgången i industrin inleddes. Raset uppgick då till över 17%. Vanligtvis är utvecklingen av invester- ingarna inom denna sektor jämnare än inom industrin till följd av den lägre graden av utländsk konkurrens. Fastighetskrisens inverkan, och den mycket svaga inhemska efterfrågan, gör dock att fallet bedöms vara lika stort också 1992. Nedgången förutses fortsätta i avtagande takt i år. I stort sett samtliga branscher berörs. Både maskin- och byggnads- investeringarna väntas stiga svagt 1994 till följd av den återhämtning i ekonomin som förutses. 66 Diagram 8:1 Procentuell förändring av investeringar och produktion i näringslivet Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-44.png" style="width:279pt;height:173pt;"/> Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. <h6>8.2 Offentliga investeringar</h6> Kommunerna svarade för den uppgång i de offentliga investeringarna på knappt 7% som registrerades 1991. Förklaringen är troligen att investeringarna förskjöts framåt i tiden som en följd av att kommunerna inte belastas av mervärdesskatt fr.o.m. år 1991. Under 1992 ökade de statliga infrastruktursatsningarna medan de kommunala investeringarna föll. Även åren därefter förutses staten svara för investeringsuppgången medan de kommunala investeringarna först minskar för att sedan plana ut mot slutet av prognosperioden. Tabell 8:3 Offentliga investeringar <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. 1991 Löpande priser</td><td colspan="4"> Årlig procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Statliga myndigheter</td><td> 10,3</td><td> -0,1</td><td> 30,0</td><td> 15,0</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Statliga affärsverk</td><td> 20,0</td><td> 0,1</td><td> -3,0</td><td> 12,0</td><td> 7,0</td></tr> <tr><td> Staten</td><td> 30,4</td><td> 0,0</td><td> 8,1</td><td> 13,2</td><td> 6,2</td></tr> <tr><td> Kommunala myndigheter</td><td> 23,4</td><td> 16,9</td><td> -4,9</td><td> -9,6</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Kommunala affärsverk</td><td> 5,1</td><td> 12,1</td><td> -0,3</td><td> 1,1</td><td> 2,7</td></tr> <tr><td> Kommunerna</td><td> 28,5</td><td> 16,0</td><td> -4,1</td><td> -7,8</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 58,8</td><td> 6,9</td><td> 2,4</td><td> 4,0</td><td> 4,0</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. 67 Genom beslut under 1991 och 1992 har närmare 25 miljarder kr utöver Prop. 1992/93:100 ordinarie anslag tillförts infrastrukturområdet genom tidigareläggningar Bilaga 1.1 av planerade investeringar samt via ökade anslag. Av dessa utgör planeringsramen för investeringar i trafikens infrastruktur den större delen, ca 20 miljarder kr. Dessutom har ytterligare ca 5 miljarder kr avsatts för investeringar i produktivitets- och sysselsättningsfrämjande åtgärder inom kommunikationsdepartementets område, främst i form av väginvesteringar, samt för underhåll av vägar och järnvägar. En stor del av de totala satsningarna beräknas falla ut som investeringar under prognosperioden. Förra året steg de totala investeringarna med 1,5 procentenheter till följd av infrastruktursatsningar. För 1993 och 1994 beräknas nivån vara ca 3 procentenheter högre än vad som skulle ha varit fallet utan dessa åtgärder. <h6>8.3 Bostadsinvesteringar</h6> Efterfrågan på lägenheter har minskat i takt med stigande räntor, ökade boendekostnader, minskad sysselsättning och avtagande inkomster. Ett tecken på detta är ett växande antal lediga lägenheter. Sedan bottennoter- ingen 1990, då ca 3 000 lägenheter var lediga för uthyrning, har antalet i oktober stigit till närmare 20 000. Störst andel lediga lägenheter finns i det nyproducerade beståndet. Fortfarande är emellertid det totala antalet betydligt lägre än rekordnoteringen under förra lågkonjunkturen då 37 000 lägenheter var lediga. Diagram 8:2 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-45.png" style="width:278pt;height:163pt;"/> Anm.: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år till och med 1991. samt antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1992. Antalet påbörjade lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus. Källor: Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Efter den starka uppgången av nybyggandet av bostäder under andra hälften av 1980-talet inleddes ett fall 1991. Från nivån 1990, som med 70 000 påbörjade lägenheter är den högsta sedan det s.k. miljonprogram- mets dagar, minskade antalet med 20% till 55 000 lägenheter. 68 Även 1992 fortsatte nedgången då ytterligare en fjärdedel av påbörjan- Prop. 1992/93:100 det föll bort. Under första halvåret hölls dock aktiviteten uppe relativt väl Bilaga 1.1 p.g.a. en stabil flerbostadshusproduktion. Övergångsreglerna för sänkningen av investeringsbidraget medverkade till detta. Dessa regler innebär att projekten ska ha påbörjats före 1 maj 1992 för flerbostadshus och före 1 juli 1992 för egnahem för att erhålla oreducerat investerings- bidrag. Ett fortsatt fall i nybyggandet förutses under resten av prognos- perioden. Den statistik som speglar utbudssidan, t.ex antalet ansökningar om statligt stöd, indikerar ett högre bostadsbyggande 1993 än det i prognosen förväntade. Enligt Boverket skulle ansökningarna innebära ett påbörjande med ca 30 000 lägenheter 1993. Att antalet enligt vår bedömning blir lägre beror på den svaga utvecklingen av efterfrågan. Höjda relativpriser på byggande och boende verkar fortsatt dämpande på efterfrågan de kommande åren. Fr.o.m. den 1 januari 1993 avskaffas investeringsbidragen helt. Dessutom träder ett nytt system för statens stöd för bostadsfinansieringen i kraft. Det innebär att räntebidragen ska avvecklas successivt. I kontraktiv riktning verkar också ett fortsatt stramt kreditläge och fallande sysselsättning. Nedgången motverkas i någon mån av räntesänkningen efter övergången till flytande växelkurs. Investerings- volymen beräknas falla med runt 40% per år 1993 och 1994. Det motsvarar 25 000 respektive 15 000 påbörjade lägenheter. Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. 1991 Löpande priser</td><td colspan="4"> Årlig procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Nybyggnad</td><td> 67,4</td><td> 1,2</td><td> -19,0</td><td> -43,0</td><td> -38,0</td></tr> <tr><td> Flerbostadshus</td><td> 38,7</td><td> 7,9</td><td> -9,0</td><td> -40,0</td><td> -42,0</td></tr> <tr><td> Småhus</td><td> 28,7</td><td> -6,7</td><td> -32,9</td><td> -48,6</td><td> -29,2</td></tr> <tr><td> Ombyggnad</td><td> 23,0</td><td> 4,5</td><td> 25,0</td><td> -24,0</td><td> -35,0</td></tr> <tr><td> Flerbostadshus</td><td> 16,5</td><td> -8,3</td><td> 50,0</td><td> -25,0</td><td> -40,0</td></tr> <tr><td> Småhus</td><td> 6,5</td><td> 62,0</td><td> -38,8</td><td> -17,8</td><td> -6,5</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 90,4</td><td> 2,2</td><td> -6,0</td><td> -35,6</td><td> -36,6</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Ombyggnadsinvesteringarna inom bostadsbyggandet steg starkt under första hälften av 1980-talet till följd av subventionerna inom ROT- sektom (reparation, om- och tillbyggnad). För att motverka den tilltagande överhettningen på byggmarknaden infördes regleringar som minskade ombyggnadsvolymen med 35% mellan 1987 och 1990. Regleringarna avvecklades successivt under 1990 och 1991. Mot slutet av 1991 sänktes också den garanterade räntan för enskilda projekt av arbetsmarknadsskäl, till 3,4% mot tidigare 5,25%. Strax innan årsskiftet 1991/92 ökade antalet ansökningar om statligt stöd till följd av att mer restriktiva regler infördes 1 januari 1992. 69 De nya reglerna innebär att den lägre räntenivån på 3,4% permanen- Prop. 1992/93:100 tades. Samtidigt tillkom dock en inskränkning av vad som berättigade till Bilaga 1.1 räntesubventioner. De som sökte bidrag innan utgången av 1991 och påbörjar projektet innan utgången av 1992 får statligt stöd enligt de äldre mindre restriktiva reglerna. Ombyggnadsverksamheten har därför stigit kraftigt under 1992. Även antalet ansökningar om statligt stöd för ombyggnad har ökat starkt under de tre första kvartalen 1992. En dubblering har skett i förhållande till samma period förra året. Samtidigt har dock omfattningen av varje projekt minskat så att volymen av ombyggnadsinvesteringarna ändå avtar 1993. År 1993 och 1994 förutses ett minskat antal igångsätt- ningar, även om nivån är högre än vad den var i slutet av 1980-talet. Volymen förutses fortsätta att falla i och med den minskade omfattningen av projekten. Utvecklingen kan dock bromsas av de åtgärder som nu föreslås för att stimulera tidigareläggning av genomgripande underhåll och ombyggnad av bostäder till år 1993 och 1994. Räntebidragen för genomgripande underhåll och ombyggnad reduceras till 36% för projekt som sätts igång 1995 och minskas ytterligare till 25% för projekt påbörjade 1996. Därmed kvarstår endast det skattekompenserande räntebidraget. På detta sätt skapas starka incitament för att tidigarelägga genomgripande underhåll och ombyggnader till år 1993 och år 1994. Diagram 8:3 Bostadsinvesteringar<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-46.png" style="width:287pt;height:211pt;"/> 70 <h6>8.4 Byggnadsverksamhet</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Den totala byggnadsverksamheten består, förutom av bostadsinvester- ingar, av investeringar i övriga fastigheter, anläggningar samt av reparationer och underhåll av fastigheter och vägar. Efter en trendmässig nedgång av byggnadsinvesteringarna under 1970-och början av 1980- talet vände utvecklingen i mitten av 1980-talet. Byggnadsinvesteringarna i näringslivet började då stiga samtidigt som efterfrågan på bostäder ökade. Avregleringen av kreditmarknaden medverkade till en stark kreditexpansion som underblåste prisökningarna på kommersiella fastigheter och bostäder. Det tidigare skattesystemets egenskaper, med betydande avdragsmöjligheter, medförde också en låg räntekänslighet hos låntagarna. Anläggningar + övriga byggnader^<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-47.png" style="width:254pt;height:94pt;"/> | Bostäderj ] Industri | Diagram 8:4 Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1994 Miljarder kr. 1985 års priser 60 50 40 30 20 10 0 1970  1973  1976  1979  1982  1985  1988  1991  1994 Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. I takt med en alltmer besvärande överhettning på byggmarknaden tillgreps omfattande regleringar för att hålla tillbaka byggandet. Avsikten var dels att dämpa det allmänna efterfrågetrycket dels att skapa utrymme för nyproduktion av bostäder. Dessa regleringar, t.ex. ramar för allt byggande utom bostadsbyggande, restriktioner för ombyggnad av bostäder och den s.k. investeringsskatten avvecklades under 1990 och 1991. Tecken på avmattning inom byggnadsverksamheten kom 1990. Valutaavregleringens avskaffande vid halvårsskiftet 1989 bidrog till att dämpa prisuppgången på kommersiella fastigheter eftersom köp av fastigheter i utlandet då blev möjligt. Prisfallet på kommersiella fastigheter blev allt tydligare 1990. Fallet förstärktes av ökade drifts- och kapitalkostnader till följd av skattereformen och av sjunkande efterfrågan på lokaler och därmed lägre hyror. 71 En nedgång av byggnadsinvesteringarna inleddes under andra halvåret Prop. 1992/93:100 1990. Sedan dess har arbetslösheten bland byggnadsarbetare stigit Bilaga 1.1 kontinuerligt. Under 1992 skedde dock en utplåning och nivån stabilisera- des på ca 20%. Arbetslösheten bland icke yrkesutbildad personal är väsentligt högre än bland övriga yrkesgrupper. Enligt konjunkturinsti- tutets byggbarometer i september 1992 förväntade sig ca tre fjärdedelar av företagen att byggvolymen kommer att minska det närmaste året. Ungefär lika många planerar för ytterligare personalnedskärningar. Nedgången i byggnadsinvesteringarna bedöms var av samma storleks- ordning 1992 som 1991, ca 5%. Fallet beräknas bli betydligt starkare 1993 och 1994, 15,5% respektive ca 10%. Denna utveckling orsakas av fallet i bostadsbyggandet medan det starka raset i näringslivet bromsas upp och en mer betydande återhämtning sker mot slutet av perioden. De offentliga investeringarnas expansion dämpar nedgången. Reparationer och underhåll, som ingår i den totala byggnadsverksamheten, har historiskt tenderat att variera kontracykliskt i förhållande till ombygg- nader av bostäder. Den starka uppgången under 1992 av ombyggnaderna torde därför innebära en minskad reparationsverksamhet. Under resten av prognosperioden däremot förutses av samma orsak en ökning som bromsar fallet i den totala byggnadsverksamheten. Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. 1991 Löpande priser</td><td colspan="4"> Årlig procentuell volymförändring</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Byggnadsinvesteringar</td><td> 165,7</td><td> -4,8</td><td> -5,1</td><td> -15,5</td><td> -10,2</td></tr> <tr><td> därav näringslivet</td><td> 52,2</td><td> -14,5</td><td> -9,1</td><td> 1,1</td><td> 6,7</td></tr> <tr><td> myndigheter</td><td> 23,0</td><td> 0,9</td><td> 6,3</td><td> 3,2</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> bostäder</td><td> 90,4</td><td> 2,2</td><td> -6,0</td><td> -35,6</td><td> -36,6</td></tr> <tr><td> Reparationer och</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> underhåll</td><td> 65,8</td><td> 1,9</td><td> -6,0</td><td> 2,0</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 231,5</td><td> -2,8</td><td> -5,4</td><td> -10,1</td><td> -5,9</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. <h6>8.5 Lagerinvesteringar</h6> Under 1980-talet skedde en strukturell utveckling mot sjunkande lagerkvoter, dvs lager i förhållande till produktion. Totalt sett minskade lagren med närmare 55 miljarder kr (1985 års priser). För industrins del innebar detta att lagerkvoten i det närmaste halverades. I samband med att industrikonjunkturen vände nedåt under 1989 och 1990 avstannade denna utveckling och en mindre lageruppbyggnad skedde. Denna var emellertid blygsam vid en jämförelse med motsvarande fas i tidigare konjunkturnedgångar. Produktionen anpassades snabbare till den svagare efterfrågan än vad som varit fallet tidigare. Trots den mycket måttliga 72 uppbyggnaden denna period tog lageravvecklingen åter fart med intensifierad styrka år 1991. De totala minskningen av lagren uppgick till närmare 21 miljarder kr (1985 års priser). Det negativa bidraget till BNP-tillväxten blev därmed hela 2,1 procentenheter. Inte sedan 1970- talet har lagerförändringar haft en så kraftig tillväxtdämpande effekt. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 8:6 Lagervolymförändringar Miljarder kr., 1985 års priser <table border="1"> <tr><td></td><td> 1981- 1991</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Jord- och skogsbruk</td><td> -0,6</td><td> -0,7</td><td> 0,0</td><td> -0,2</td><td> -0,0</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> -38,9</td><td> -11.5</td><td> -4,5</td><td> -2,5</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> El- och vattenverk</td><td> -5,2</td><td> -0,7</td><td> -0,1</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Partihandel</td><td> -20,7</td><td> -4.0</td><td> -4,5</td><td> -1,0</td><td> -0,3</td></tr> <tr><td> Detaljhandel</td><td> -1,2</td><td> -1,5</td><td> 2,2</td><td> -0,9</td><td> -0,2</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> -66,7</td><td> -18,3</td><td> -6,9</td><td> -4,6</td><td> -0,4</td></tr> <tr><td> Korrektionspost</td><td> -2,6</td><td> -2,6</td><td> -5.6</td><td> -5,6</td><td> -5,6</td></tr> <tr><td colspan="2"> Totalt inkl korrektionspost-69,3</td><td> -21,0</td><td> -12,5</td><td> -10,2</td><td> -6,0</td></tr> <tr><td> BNP-bidrag</td><td></td><td> -2,1</td><td> 0,9</td><td> 0,2</td><td> 0,5</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. Lagerneddragningama fortsatte i snabb takt också under 1992. Industrin har, enligt konjunkturbarometem, en längre tid ansett sig ha för stora lager av färdigvaror. På grund av det exceptionellt svaga efter- frågeläget har avvecklingen inte kunnat påbörjas förrän 1992. Denna avveckling har varit störst inom skogsindustrin men berör också övriga delbranscher i varierande omfattning. Minskningen av varor i arbete fortsatte 1992 och var speciellt påtaglig för verkstadsindustrin. Detta kan ses som ett tecken på att arbetet att effektivisera produktionen fortgår. Lagerneddragningama i partihandeln uppgick till hela 5 miljarder (1985 års priser). En starkt bidragande orsak till detta står att finna i de höga realräntorna. De totala lagerneddragningama bedöms preliminärt ha uppgått till knappt 13 miljarder kr 1992. Eftersom det är förändringen i lagerinvesteringar som påverkar BNP-tillväxten ger lagerposten ändå ett positivt bidrag på 0,9 procentenheter. Vid analysen av lagerutvecklingen måste man dock beakta att national- räkenskaperna valt att till de egentliga lagerminskningama också lägga neddragande korrektionsposter i detaljhandelns lager. På så sätt justerar man ned ekonomins användningssida och därmed det officiella BNP- måttet. Anledningen till detta förfarande är de stora svårigheterna i avstämningen mellan försörjningsbalansens användnings- och pro- duktionssida. Korrektionsposten förekommer såväl andra halvåret 1991 (2,6 miljarder kr) som första halvåret 1992 (3,0 miljarder). I prognosen betraktas inte dessa korrektionsposter som några egentliga lagemeddrag- ningar. Det är därför rimligt att göra ett tekniskt antagande om att motsvarande poster förekommer även i år och kommande år (preliminärt också för andra halvåret 1992). Därmed påverkas inte BNP-tillväxten i ekonomin under prognosperioden. 73 Diagram 8:5 BNP-utveckling och lagerbidrag<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-48.png" style="width:271pt;height:176pt;"/> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Diagram 8:6 Lagerinvesteringar Miljarder kr., 1985 års priser<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-49.png" style="width:278pt;height:176pt;"/> Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet Att lageravvecklingama blivit så kraftiga de senaste åren beror i hög grad på desinflationsprocessen. En hög realränta innebär en allmän press på alla typer av kapitalanvändning. I tidigare konjunkturuppgångar har också ett inslag av prisspekulation haft stor betydelse för lagerbeteen- det. Detta har tagit sig uttryck i att man köpt in stora kvantiteter medan priserna varit låga och sedan genom lagerhållning väntat in prisökningar. Denna form av lageruppbyggnad kan nu väntas ske i mycket begränsad omfattning när förväntningar om framtida prisökningar är mycket små. 74 För lagerhållningen, speciellt i handelsledet, kan också åtstramningen på Prop. 1992/93:100 kreditmarknaden spela en roll genom kraftigt ökande svårigheter att Bilaga 1.1 lånefinansiera lager. De grundläggande motiven för en restriktiv lagerhållning väntas i huvudsak kvarstå också under innevarande och kommande år. 1993 förutses därför lagemeddragningar uppgående till 10 miljarder kr. (inkl, korrigeringsposter). Industrilagren väntas minska med 2,5 miljarder. Denna minskning ligger nästan enbart på färdig varulagren. Det successivt förbättrade efterfrågeläget på industrivaror gör att avvecklingen av dessa lager kan fortsätta. I och med att industriproduktionen börjar öka 1993 upphör avvecklingen av lagren av insatsvaror samt varor i arbete. För partihandeln förutses ytterligare lagemeddragningar av såväl bilar som övriga varor. Lagerpostens bidrag till BNP-tillväxten uppgår 1993 till +0,2 procentenheter. 1994 förväntas lagren i stort sett vara oförändrade om man exkluderar korrigeringsposter. Det positiva BNP-bidraget från lagren blir då 0,5 procentenheter. Vissa mindre neddragningar kan förutses inom handeln och för industrins färdigvarulager. I takt med den tilltagande pro- duktionen sker en marginell ökning av lagren av insatsvaror och varor i arbete. Det är dock viktigt att notera att lagerkvoterna fortsätter att minska något såväl 1993 som 1994. Detta kan ses som ett uttryck för fortsatt rationalisering av lagerhanteringen. De bidrag till tillväxten som diskuteras gäller bruttosiffror, dvs utan hänsyn taget till importinnehållet i lagerförändringama, vilket är förhållandevis högt. Den direkta påverkan på produktionen av en lager- förändring är alltså inte lika stor som bidragstalen indikerar. Sambandet mellan lagerrörelserna och importens utveckling är egentligen mycket starkt. Det kraftiga importraset 1991 berodde således i hög utsträckning på motsvarande lageravveckling. För perioden 1992 till 1994 påverkas tillväxttalen för importen på omvänt sätt uppåt av de positiva lageromsla- gen. 75 9 Den offentliga sektorn                              Prop. 1992/93:100 Den offentliga sektorns finanser har försämrats kraftigt under de senaste två åren. För 1992 beräknas underskottet i det finansiella sparandet uppgå till motsvarande ca 9% av BNP. Den strukturella delen av underskottet beräknas till knappt 5% av BNP, medan resterande underskottet beror på det låga kapacitetsutnyttjandet i ekonomin. Underskottet fortsätter att öka i år beroende på den svaga ekonomiska utvecklingen och stigande ränteutgifter. För 1994 förutses en förbättring av de offentliga finanserna och det strukturella underskottet beräknas då uppgå till ca 3,5% av BNP. <h6>9.1 Den konsoliderade offentliga sektorn</h6> Under första hälften av 1970-talet hade den offentlig sektorn ett finansiellt sparandeöverskott motsvarande 3-5% av BNP. Den svaga ekonomiska utvecklingen i slutet av decenniet och under de första åren av 1980-talet medförde en kraftig försämring av den offentliga sektorns finanser. Det finansiella sparandet sjönk till motsvarande ca minus 7% av BNP 1982. Sparandet förbättrades sedan under den långa högkonjunk- turen och 1990 uppnåddes finansiellt överskott motsvarande ca 4% av BNP, se diagram 9:1. Diagram 9:1 Den offentliga sektorns Finansiella sparande 1970-1994 Andel av BNP % 6 4 2 0 -2 -4 -6 -8 -10 -12 1970  1973  1976  1979  1982  1985  1988  1991  1994 Källor: Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet och Fiansdepartementet. Bakom förstärkningen av den offentliga sektorns finanser låg, förutom den starka konjunkturen, de mot slutet av 1980-talet tilltagande löne- och prisökningarna. Detta tillsammans med de icke inflationsskyddade skatteskalorna bidrog till att driva upp skattekvoten (skatterna och socialavgifternas andel av BNP). Sammantaget steg skattekvoten från 50% 1985 till drygt 56% 1990. Utgifternas andel av BNP minskade under samma period med 4 procentenheter.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-50.png" style="width:251pt;height:156pt;"/> 76 Den djupa konjunkturnedgången medför att skatteinkomsterna minskar Prop. 1992/93:100 samtidigt som utgifterna dras upp av kostnaderna för arbets- Bilaga 1.1 marknadspolitiken och ersättning till arbetslösa samt av stöd till bankerna. Produktionsbortfallet vid ökad arbetslöshet belastar till ca 80% den offentliga sektorn genom skattebortfall och ökade bidrag. Resterande 20% utgörs av sänkt disponibel inkomst för berörda hushåll. Den offentliga sektorns finansiella sparande försämrades kraftigt fr.o.m. 1991 och i år beräknas ett underskott på motsvarande 12% av BNP. Den för 1994 förutsedda konjunkturuppgången tillsammans med vidtagna finanspolitiska åtgärder medför att det finansiella sparandet förbättras, trots att ränteutgifterna ökar starkt till följd av den successivt växande offentliga skuldsättningen. Trots de sedan 1991 ökande underskotten är den offentliga sektorns nettoskuld fortfarande lägre än i många andra länder. Offentliga sektorns finansiella nettoskuld beräknas till ca 23% i Sverige 1994, medan genomsnittet för OECD-ländema då uppgår till ca 37% av BNP. Försämringen av den offentliga sektorns finansiella ställning är dock ojämförligt störst i Sverige under prognosperioden, se diagram 9:2. Diagram 9:2 Den offentliga sektorns finansiella nettoställning Andel av BNP<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-51.png" style="width:277pt;height:185pt;"/> Källor: OECD och Finansdepartementet En orsak till försämringen av de offentliga finanserna är en svag utveckling av skatteinkomsterna. Skattekvoten sjönk med nära 5 procentenheter mellan 1990 och 1992. Därav beror dock ca 1 procent- enhet på att en arbetsgivarperiod infördes i sjukförsäkringen 1992, varvid de offentiga utgifterna reducerades i motsvarande grad. Avlyften av mervärdeskatten på den offentliga sektorns inköp fr.o.m. 1991 sänker också skattekvoten utan att därför påverka det finansiella sparandet. Effekten på skattekvoten 1992 beräknas till ca 1 procentenhet. Efter justering för dessa förändringar sjönk således skattekvoten med ca 3 77 procentenheter mellan 1990 och 1992. Det motsvarar ett skattebortfall på drygt 40 miljarder kr. räknat på 1992 års BNP-nivå. Det är inte bara förändringar i skatteregler som påverkar den på detta sätt justerade skattekvoten, utan skattekvoten beror också på hur olika skatteunderlag utvecklas i förhållande till BNP. Att vinstandelen i ekonomin ökade mellan 1990 och 1992 reducerar skattekvoten, eftersom vinster är lägre beskattade än löner på kort och medellång sikt. Även betalningsrutiner och redovisningsprinciper påverkar skattekvoten. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 9:1 Skattekvoten Procentandel av BNP <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Hushållens direkta skatter</td><td> 19,1</td><td> 19,3</td><td> 19,9</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Företagens direkta skatter</td><td> 0,9</td><td> 1.4</td><td> 1,8</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Arbetsgivaravgifter</td><td> 17,3</td><td> 16,0</td><td> 14,4</td><td> 14,1</td></tr> <tr><td> Mervärdeskatt</td><td> 8,9</td><td> 8.1</td><td> 8,1</td><td> 8.0</td></tr> <tr><td> Övriga indirekta skatter</td><td> 7,0</td><td> 6,5</td><td> 6,5</td><td> 6,6</td></tr> <tr><td> Skatter och avgifter</td><td> 53,1</td><td> 51,4</td><td> 50,6</td><td> 50,7</td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Riksrevisionsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. Nedan anges en del större skatteändringar för åren 1992, 1993 och 1994: —  Skatten på vissa kapitalinkomster sänktes och omsättningskatten på värdepapper slopades 1992. Skatten på allemansparande har höjts till 30% från 1993. —  Skattereduktionen för fackföreningsavgifter slopades 1992. —  Schablonavdraget under inkomst av tjänst avskaffas från 1993. —  Pensionärernas särskilda grundavdrag avtrappas inte länge mot kapitalinkomster och förmögenhet från 1993. —  Grundavdraget sänks från 0,32 till 0,25 basbelopp 1994, dvs med ca 2 400 kr. —  Mervärdeskattesatsen på livsmedel, inrikes resor samt på restaurang och hotell sänktes den 1 januari 1992 från 25% till 18% och höjdes den 1 januari 1993 till 21 %. Den svaga utvecklingen av den privata konsumtionen (skatteunderlaget) under prognosperioden medför att mervärdeskatteintäkterna som andel av BNP beräknas vara oförän- drade trots årets skattehöjning. —  Uttaget av arbetsgivaravgifter sänktes 1 januari 1992 med ca 2,5 procentenheter, som andel av avgiftsunderlaget. Därav är 2,3 procentenheter en kompensation för arbetsgivarnas kostnad för arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen. År 1993 sänks arbetsgivarav- gifterna med 3,8 procentenheter. Där ingår en höjning med 0,5 procentenheter för att arbetsgivarens besparingar till följd av lägre sjuklönekostnader skall tillfalla staten. —  Punktskatterna på en rad olika varor har slopats från 1993. 78 —  Energibeskattningen har lagts om från 1993 genom att skatten på Prop. 1992/93:100 energianvändningen inom industrin sänkts medan övriga sektorer fått Bilaga 1.1 höjd skatt. Omläggningen beräknas vara i stort sett neutral för de totala skatteinkomsterna. —  Tobaksskatten höjdes 1 december 1992. —  Bensinskatten och vissa miljöskatter höjdes vid årsskiftet 1992/93. —  Fastighetsskatten för sk kommersiella lokaler har slopats från 1993 medan fastighetsskatten på småhus höjts från 1,2 till 1,5% av taxeringsvärdet. —  Ökad preliminärbeskattning av biinkomster samt omläggning av uppbörden av preliminär B-skatt för hushåll och företag snabbar upp skatteinbetalningarna under 1993 och 1994. De offentliga utgifterna steg realt med nästan 7,5% 1992. Som andel av BNP uppgick utgifterna till knappt 70%. Transfereringarna till hushåll ökade kraftigt till följd av det försvagade läget på arbets- marknaden. Nedgången i inflationen medförde en relativt stark real ökning av pensionsutgiftema. Stödet till bankerna drog upp transfere- ringarna till näringlivet. Den offentliga konsumtionen och investeringarna steg till följd av bl.a. arbetsmarknadspolitiska insatser och infrastruktur- investeringar, se tabell 9:2. Tabell 9:2 Real förändring av den offentliga sektorns inkomster och utgifter <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Miljarder kr. 1991</td><td colspan="3"> Procentuell förändring 1985 års priser</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 890,0</td><td> -4,0</td><td> -5,1</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 906,5</td><td> 7,3</td><td> 0,8</td><td> -2,6</td></tr> <tr><td> Transfereringar till hushåll</td><td> 316,8</td><td> 6,5</td><td> -0,2</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> därav pensioner</td><td> 172,7</td><td> 4,5</td><td> -1,8</td><td> 1.0</td></tr> <tr><td> sjukförsäkring m.m.</td><td> 61,0</td><td> -21,5</td><td> -10,0</td><td> -3,9</td></tr> <tr><td> arbetslöshetsbidrag m.m.</td><td> 21,8</td><td> 93,2</td><td> 18,5</td><td> 4,3</td></tr> <tr><td> övrigt</td><td> 61,3</td><td> 9,5</td><td> -0,8</td><td> -1,1</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar (subv.)</td><td> 95,3</td><td> 37,4</td><td> -3,3</td><td> 23,0</td></tr> <tr><td> Räntor</td><td> 74,4</td><td> 5,5</td><td> 19,2</td><td> 3,9</td></tr> <tr><td> Konsumtion</td><td> 387,1</td><td> 0,9</td><td> -0,5</td><td> -0,8</td></tr> <tr><td> Investeringar</td><td> 32,9</td><td> 6,2</td><td> -0,1</td><td> 2,2</td></tr> </table> Anm.: Inkomsterna och transfereringarna är deflaterade med konsumentprisindex. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. I år beräknas den reala utgiftsökningen understiga 1 %, delvis beroende på höjd inflationstakt (KPI). Som andel av BNP stiger utgifterna med 2,5 procentenheter. Transfereringarna till hushåll minskar något realt trots fortsatt stark ökning av arbetsmarknadsrelaterade bidrag. Ersättningsnivån sänks för pensionärer samt inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna. Besparingar inom bostadssektorn börjar ge effekt 1993. Rationaliseringar inom den statliga och kommunala verksamheten drar ned den offentliga 79 konsumtionen. Kommunerna minskar även sina investeringar. Dessa tendenser blir ännu starkare nästa år, då de offentliga utgifterna realt väntas minska med ca 2,5% och som andel av BNP med ca 2,5 procentenheter. Ar 1992 försämrades den offentliga sektorns finansiella sparande med 112 miljarder kr. till ett underskott på ca 128 miljarder kr. I år beräknas försämringen uppgå till ca 45 miljarder kr. och underskottet motsvara 12% av BNP. Med en förbättring på ca 30 miljarder kr. 1994 beräknas underskottet då att motsvara 9,5% av BNP, se tabell 9:3. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 9:3 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter Löpande priser Miljarder kr.                         Procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 890,0</td><td> 873,6</td><td> 870,9</td><td> 899,6</td><td> 1,0</td><td> -1,8</td><td> -0,3</td><td> 3,3</td></tr> <tr><td> Skatter</td><td> 543,5</td><td> 530,7</td><td> 528,1</td><td> 552,4</td><td> -1,8</td><td> -2,3</td><td> -0,5</td><td> 4.6</td></tr> <tr><td> Socialförsäkringsavgifter</td><td> 218,0</td><td> 205,4</td><td> 200,7</td><td> 205,3</td><td> 6,3</td><td> -5,8</td><td> -2,3</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster</td><td> 128,6</td><td> 137,5</td><td> 142,1</td><td> 141,8</td><td> 4,6</td><td> 6,9</td><td> 3,4</td><td> -0,2</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 906,5</td><td> 1001,8</td><td> 1043,1</td><td> 1041,8</td><td> 9,9</td><td> 10,5</td><td> 4,1</td><td> -0,1</td></tr> <tr><td> Transfereringar till hushåll</td><td> 316,8</td><td> 345,3</td><td> 362,1</td><td> 373,8</td><td> 14,4</td><td> 9,0</td><td> 4,9</td><td> 3,2</td></tr> <tr><td> Subventioner m.m.</td><td> 95,3</td><td> 134,0</td><td> 136,2</td><td> 107,8</td><td> 18,5</td><td> 40,6</td><td> 1,6</td><td> -20.8</td></tr> <tr><td> Ränteutgifter</td><td> 74,4</td><td> 80,3</td><td> 100,6</td><td> 107,5</td><td> 9,5</td><td> 7,9</td><td> 25,3</td><td> 6,9</td></tr> <tr><td> Konsumtion</td><td> 387,1</td><td> 397,1</td><td> 400,6</td><td> 408,2</td><td> 5,5</td><td> 2,6</td><td> 0.9</td><td> 1,9</td></tr> <tr><td> Investeringar1</td><td> 32,9</td><td> 45,1</td><td> 43,6</td><td> 44,5</td><td> 0,7</td><td> 36,9</td><td> -3,2</td><td> 1,9</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -16,5</td><td> -128,2</td><td> -172,2</td><td> -142,2</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> därav stat</td><td> -57.1</td><td> -169,0</td><td> -222,3</td><td> -170,5</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> socialförsäkring</td><td> 43,7</td><td> 32,0</td><td> 33,8</td><td> 30,3</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> kommun</td><td> -3,2</td><td> 8,8</td><td> 16,3</td><td> -2,0</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Procent av BNP</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Skatter och avgifter</td><td> 53,1</td><td> 51,4</td><td> 50,6</td><td> 50,7</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 63,3</td><td> 69,9</td><td> 72,4</td><td> 69,8</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -1,2</td><td> -8,9</td><td> -12,0</td><td> -9,5</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet. <h6>9.2 Statens finanser</h6> Vad som i det föregående sagts om hela den offentliga sektorns finanser, gäller i stor utsräckning även statens ekonomi. Därtill påverkas statens finansiella sparande under prognosperioden av förändringar i utbetal- ningar av kommunalskattemedel och statsbidrag till kommunerna. De relativt starka svängningarna i kommunernas finansiella sparande under prognosperioden motsvaras huvudsakligen av förändringar i statliga överföringar till kommunerna. Den statliga konsumtionen beräknas ha ökat med 2% i volym 1992. För 1993 och 1994 väntas konsumtionsvolymen gå ned med knappt 1/2% per år. 80 Tabell 9:4 Statens inkomster och utgifter Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Miljarder kr.                               Procentuell förändring <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 415,3</td><td rowspan="2"> 372,8 259,1</td><td rowspan="2"> 378,6 269,4</td><td> 400,2</td><td rowspan="2"> -10,3 -15,3</td><td> 1,5</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Skatter</td><td> 305,9</td><td> 293,2</td><td> 4,0</td><td> 8,9</td></tr> <tr><td> Socialförsäkringsavgifter</td><td> 57,4</td><td> 57.4</td><td> 50,3</td><td> 49,8</td><td> -0,1</td><td> -12,3</td><td> -1,0</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster</td><td> 52,1</td><td> 56,3</td><td> 58,9</td><td> 57,1</td><td> 8,1</td><td> 4,4</td><td> -2,9</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 472,5</td><td> 541,9</td><td rowspan="2"> 600,9 161,3</td><td> 570,7</td><td rowspan="2"> 14,7 10,6</td><td> 10,9</td><td> -5,0</td></tr> <tr><td> Transfereringar till hushåll</td><td> 138,6</td><td> 153,3</td><td> 162,2</td><td> 5,2</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Statbidrag till kommuner</td><td> 65,7</td><td> 62,4</td><td> 84,3</td><td> 75,2</td><td> -5,1</td><td> 35,2</td><td> -10,8</td></tr> <tr><td> Statsbidrag till socialf.</td><td> 16,1</td><td> 30,6</td><td> 22,3</td><td> 18,1</td><td> 89,7</td><td> -26,9</td><td> -19,1</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 66,7</td><td> 98,7</td><td> 107,0</td><td> 78,4</td><td> 48,0</td><td> 8,5</td><td> -26,7</td></tr> <tr><td> Ränteutgifter</td><td> 64,3</td><td> 69,8</td><td> 91,0</td><td> 99,6</td><td> 8,6</td><td> 30,3</td><td> 9,4</td></tr> <tr><td> Konsumtion</td><td> 106,9</td><td> 108,8</td><td> 113,8</td><td> 115,4</td><td> 1,8</td><td> 4,5</td><td> 1,4</td></tr> <tr><td> Investeringar</td><td> 14,2</td><td> 18,3</td><td> 21,1</td><td> 21,8</td><td> 28,9</td><td> 15,6</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -57,1</td><td> -169,0</td><td> -222,3</td><td> -170,5</td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> Anm.: I investeringar ingår även lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet. Statens finansiella sparande försämrades med över 110 miljarder kr. 1992 till ett underskott på ca 170 miljarder kr. Efter en ytterligare försämring i år beräknas underskottet 1994 återgå till 1992 års nivå, se tabell 9:4. <h6>9.3 Socialförsäkringssektorns finanser</h6> Socialförsäkringssektorn i nationalräkenskaperna omfattar allmänn tilläggspensionering (AP-fonden inkl, de förutvarande löntagarfonderna), sjukförsäkringen samt arbetslöshetsförsäkringen. Det finansiella sparandet inom sektorn är uteslutande hänförligt till AP-fonden. De finansiella över- eller underskotten inom sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen transfereras i nationalräkenskaperna till staten. AP-fondens sparande minskade med nära 12 miljarder kr. 1992. Avgiftsinkomsterna var i stort sett oförändrade p.g.a. den svaga utvecklingen av lönesumman (avgiftsunderlaget) medan pensionsutgiftema steg med 9%. Den sänkta ersättningsnivån för pensionärer medför att sparandet ökar något i år, trots en fortsatt svag utveckling av avgifts- inkomsterna. För 1994 beräknas sparandet gå ned till ca 30 miljarder kr., se tabell 9:5. 15 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 81 Tabell 9:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter Löpande priser. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td colspan="2"> Miljarder kr.</td><td></td><td></td><td colspan="2" rowspan="2"> Procentuell förändring 1992      1993</td><td rowspan="2"> 1994</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 228,7</td><td> 232,3</td><td> 226,8</td><td> 228,1</td><td> 1,6</td><td> -2,4</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Avgifter</td><td> 161,5</td><td> 149,7</td><td> 152,1</td><td> 157,3</td><td> -7,3</td><td> 1,6</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> Bidrag från staten</td><td> 16,1</td><td> 30.6</td><td> 22,3</td><td> 18,1</td><td> 89,7</td><td> -26,9</td><td> -19,1</td></tr> <tr><td> Ränteinkomster</td><td> 51,1</td><td> 52,1</td><td> 52,4</td><td> 52,8</td><td> 2,0</td><td> 0,7</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 185,0</td><td> 200,3</td><td> 193,0</td><td> 197,8</td><td> 8,3</td><td> -3,7</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Transfereringar till hushåll</td><td> 149,6</td><td> 159,7</td><td> 165,7</td><td> 174,7</td><td> 6,8</td><td> 3,8</td><td> 5,4</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 29,5</td><td> 34,6</td><td> 21,1</td><td> 16,9</td><td> 17,3</td><td> -39,1</td><td> -19,7</td></tr> <tr><td> Konsumtion m.m.</td><td> 6,0</td><td> 6,0</td><td> 6,2</td><td> 6,3</td><td> 1,2</td><td> 3,1</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> 43,7</td><td> 32,0</td><td> 33,8</td><td> 30,3</td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> Källor: Konjunkturinstitutet, Riksförsäkringsverket, Statistiska centralbyrån och Finansdepartementet. <h6>9.4 Kommunernas finanser</h6> Den kommunala sektorn består av kommuner och landsting samt församlingar och kommunalförbund. Mellan 1985 och 1991 hade sektorn ett negativt finansiellt sparande. Inkomsterna täckte de löpande utgifterna medan en del av investeringarna finansierades med upplåning, försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet. År 1992 stärktes kommunsektorns finanser och det finansiella sparandet beräknas ha uppgått till ca 9 miljarder kr. Förbättringen av sparandet hör delvis samman med den nedväxling av löne- och prisökningstakten som skett under de senaste två åren. Detta dämpade kommunernas kostnads- ökningar samtidigt som skatteinkomsterna steg kraftigt till föjd av de höga löneökningarna två år tidigare. Från och med 1993 införs ett nytt system för utbetalning av skatte- medel till kommuner och landsting. Systemet innebär att utbetalningarna sker det år skatten avser och inte, som i det tidigare systemet, två år senare. Detta medför att inkomster och utgifter kan budgeteras i samma pris- och löneläge. Utbetalningarna av kommunalskattemedel grundas på det senast kända skatteunderlaget i kommunen resp, landstinget. Underlaget räknas upp med en faktor som motsvarar den beräknade ökningen av skatteunderlaget de två efterföljande åren. När taxeringen är känd görs en slutreglering. Det nya systemet för utbetalning av kom- munalskatt får dock inte genomslag förrän 1995, då slutavräkningen enligt det gamla systemet upphör. Ett nytt system för statsbidrag till kommunerna har också införts i år. Större delen av de specialdestinerade statsbidragen har avvecklats och ersatts av ett system med mer generella principer. Avsikten med det nya statsbidragssystemet är att ge kommunerna större handlingsfrihet vad gäller veksamhetens utformning och prioritering mellan olika områden. Nivån på det nya s.k. utjämningsbidraget har anpassats till ett samtidigt slopande av skatteutjämningsavgiften och avräkningsskatten. Vissa förändringar sker även i statsbidragssystemet för landstingen. 82 Tabell 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter                            Prop. 1992/93:100 Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser                           Bilaga 1 1 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td colspan="4"> Miljarder kr.</td><td colspan="4"> Procentuell utveckling</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 356,4</td><td> 393,7</td><td> 398,0</td><td> 386,4</td><td> 8,4</td><td> 10,5</td><td> 1,1</td><td> -2,9</td></tr> <tr><td> Skatter</td><td> 232,4</td><td> 269,1</td><td> 257,3</td><td> 257,7</td><td> 13,4</td><td> 15,8</td><td> -4,4</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Bidrag från staten och socialförsäkringssektorn</td><td> 80,9</td><td> 76,1</td><td> 91,3</td><td> 77,8</td><td> -1,3</td><td> -5,9</td><td> 19,9</td><td> -14,7</td></tr> <tr><td> Övriga inkomster</td><td> 43,2</td><td> 48,5</td><td> 49,4</td><td> 50,8</td><td> 3,2</td><td> 12,3</td><td> 2,0</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 359,6</td><td> 384,9</td><td> 381,7</td><td rowspan="2"> 388,4 37,0</td><td> 6,7</td><td> 7,0</td><td> -0,8</td><td> 1.8</td></tr> <tr><td> Transfereringar til! hushåll</td><td> 28,6</td><td> 32,3</td><td> 35,1</td><td> 12,1</td><td> 12,8</td><td> 8,7</td><td> 5,5</td></tr> <tr><td> Övriga transfereringar</td><td> 38,0</td><td> 43,6</td><td> 43,5</td><td> 42,2</td><td> 21,0</td><td> 14,8</td><td> -0,2</td><td> -2,9</td></tr> <tr><td> Konsumtion</td><td> 274,9</td><td> 282,8</td><td> 281,2</td><td> 287,1</td><td> 5.1</td><td> 2,9</td><td> -0,6</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Investeringar</td><td> 18,1</td><td> 26,2</td><td> 21,9</td><td> 22,0</td><td> -2,5</td><td> 44,7</td><td> -16,4</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -3,2</td><td> 8,8</td><td> 16,3</td><td> -2,0</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> Anm.: I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark. Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Riksrevisionsverket och Finansdepartementet. I år beräknas kommunsektorns finansiella sparande stiga till drygt 16 miljarder kr. De statliga inkomstöverföringarna i form av kommunals- skattemedel och statsbidrag ökar med ca 3,5 miljarder kr. samtidigt som de sänkta arbetsgivaravgifterna reducerar kommunernas kostnader med ca 6 miljarder kr. Ar 1994 får kommunsektorn åter underskott i det finansiella sparandet när de effekter, som förstärkt sektorns finanser under 1992 och 1993 faller bort. De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året beräknas konsumtionen ha ökat med 1/2% i volym. Antalet sysselsatta i kommunsektorn började gå ned förra året. Den förutsedda framtida försämringen av den kommunala ekonomin, i kombination med skatte- stoppet, väntas leda till en fortsatt nedgång av den kommunala syssel- sättningen under prognosperioden. En relativt stark uppgång i den genomsnittliga arbetstiden medför dock att timvolymen inte sjunker lika mycket som antalet sysselsatta. I år dras konsumtionen dessutom upp av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Den totala konsumtionvolymen beräknas minska med ca 0,5% i år och med ca 1% 1994. <h6>9.5 Den offentliga sektorns strukturella sparande</h6> Definition och metod Den offentliga sektorns finansiella sparande kan delas upp i en strukturell del, som består vid ett över konjunkturcykeln genomsnittligt kapacitetsut- nyttjande i ekonomin, och en konjunkturell del, som beror på ett onormalt lågt eller högt kapacitetsutnyttjande. Vid beräkning av det strukturella sparandet justeras endast för kapacitetsutnyttjandet. Inga justeringar görs avseende t.ex. priser, räntor, löner, vinstandel eller sammansättning av BNP, trots att även dessa faktorer orsakar stora variationer i den offentliga sektorns finansiella sparande. 83 För att beräkna det strukturella sparandet måste den BNP-nivå, den Prop. 1992/93:100 arbetslöshet samt det antal i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som är Bilaga 1.1 förenligt med ett över konjunkturcykeln genomsnittligt kapacitetsut- nyttjande bestämmas. Därefter beräknas den offentliga sektorns inkomster och utgifter vid den sålunda korrigerade BNP- och arbetslöshetsnivån. Beräkningarna sker för staten och socialförsäkringssektorn. Kommunernas finanser för beräkningsåret är i stort sett oberoende av den reala ekonomiska utvecklingen åtminstone t.o.m. 1994. Kommunernas skatteinkomster för beräkningsåret bestäms fram till dess av skatteunderlagen från tidigare perioder. Det nya systemet för utbetalningar av kommunalskattemedel får inte genomslag i kalkylen förrän 1995 då slutavräkningsförfarandet enligt det gamla systemet upphört. Kommunernas utgifter för syssel- sättningsskapande åtgärder täcks till stor del av statsbidrag. Utgångspunkten för beräkningarna bör vara ett år då ekonomin var i balans. Det är därvid en fördel att kunna välja ett faktiskt basår framför att skapa ett syntetiskt år. År 1985 var ekonomin i någorlunda balans med en arbetslöshet på 2,4% och 2,4% av arbetsstyrkan i konjunkturberoende arbets- marknadsåtgärder. Mellan 1985 och 1990 steg BNP med i genomsnitt 2% per år. Denna tillväxt uppnåddes dock till priset av en successivt tilltagande överhettning i ekonomin. År 1990 kan sålunda inte betecknas som ett år med jämnvikt i ekonomin. Med den under perioden låga produktivitsutvecklingen var 2% tillväxt uppenbarligen inte förenligt med jämnvikt i ekonomin. Under perioden 1985-1991 uppnåddes en årlig tillväxt på i genomsnitt ca 1,5%. År 1991 var arbetslösheten 2,7% medan 2% av arbetsstyrkan var i konjunkturberoende arbets- marknadsåtgärder. Underskottet i bytesbalansen var 1,4% av BNP (1985 1,3% av BNP). År 1991 kan därför betraktas som ett år med ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande. Att BNP minskade med nära 2% mellan 1990 och 1991 samt att industrins kapacitetsutnyttjande var det lägsta sedan 1983 talar för att BNP-nivån 1991 kan tyckas vara låg, för att avspegla ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande i ekonomin. Men med den ytterligare nedgång av BNP som skedde under 1992 och med prognoserna för de närmaste åren växer gapet mellan potentiellt och faktiskt kapacitetsutnyttjande till drygt 6,5% 1994. Skillnaden mellan faktisk arbetslöshet (inkl, personer i åtgärder) och 1991 års nivå beräknas uppgå till ca 7,5% 1994. Genom skattereformen och andra strukturella reformer (t.ex sänkt kompensationsnivå i sjukförsäkringen och höjd pensionsålder) bör ekonomins funktionssätt förbättrats och den potentiella tillväxten, dvs den tillväxt som är förenlig med konstant kapcitetsutnyttjande, ha ökat för de närmaste åren. I Långtidsutredningens (LU) prognoskalkyl bedöms den potentiella tillväxten under 1990-talet till 2-2,5%. Därvid beräknas arbetsutbudet öka med ca 0,5% per år och produktivitetsutvecklingen ligga i linje med den historiska trenden de senaste 15 åren, dvs. knappt 2% per år. 84 Mot bakgrund av ovanstående diskussion väljs 1991 som basår vad gäller BNP och arbetslöshet. BNP skrivs sedan fram från 1991 års nivå med 2% per år. Skatteinkomsterna beror i huvudsak med några undantag (t.ex. fastighetsskatten) av BNPs nivå och sammansättning både beträffande användning (konsumtion - export/kapitalbildning) och inkomster (löner - vinster). Skatterna är också beroende av genom reavinstbeskattningen, på värdestegringar och omsättning av aktier och fastigheter. Inkomster från företagsbeskattningen dras ned av kapitalförluster i den nuvarande recessionen. Konkurser minskar skatteinbetalningarna. I beräkningarna av det strukturella sparandet justeras de faktiska skatteinkomsterna proportionellt med BNP-gapet med undantag av icke varuanknutna och ej löneberoende indirekta skatter, som t.ex fastighets- skatter och skatter på toto och andra spel, samt företagens direkta skatter. Beträffande företagsbeskattningen medför extraordinära vinster och förluster och andra bokslutsdispositioner att sambandet mellan skattein- betalningar och BNP-tillväxten är svagt. Vid beräkning av det strukturella sparandet sätts därför företagens inkomstskatt till 1,5% av BNP, vilket motsvarar genomsnittet för den senaste 10-årsperioden, oberoende av de faktiska skatteinkomsterna för beräkningsåret. Övriga direkta skatter från företagen som avskattningen, avkastningskatt på pensionsfonder m.m. korrigeras inte. Slutskatteregleringen för företag och hushåll justeras inte heller eftersom skillnaden mellan preliminär skatt och slutskatt inte torde påverkas av BNP-nivån. Dessutom beror slutskatteregleringen inte på beräkningsårets utan på historiska inkomster. Den proportionella korrigeringen mot BNP-gapet torde vara rättvisande med det nya skattesystemet, vid en given sammansättning av BNP. Med en annan sammansättning av BNP skulle dock skattekvoten anta ett annat värde. Detta beaktas dock ej eftersom justeringen endast avser graden av kapacitetsutnyttjande. I den nuvarande djupa recessionen torde metoden i viss mån underskatta den konjunkturbetingade delen av underskottet pga. extraordinära skattebortfall beroende på konkurser m.m. Den offentliga sektorns övriga inkomster består till ca 90 % w räntor, utdelningar och andra kapitalinkomster. Dessa antas vara oberoende av konjunkturen och justeras därför inte. Utgifterna för arbetsmarknadspolitiken och arbetslösheten skrivs fram från 1991 års nivå med en antagen ökning av arbetskraftsutbudet på 0,5% per år och timlöneutvecklingen. Dessa beräknade utgifter ersätter sedan de faktiska kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och utbetalningarna till arbetslösa, vid beräkning av det strukturella sparan- det. Utgifterna för sjuk- och föräldraförsäkringen korrigeras propotionellt mot BNP-gapet. Övriga utgifter med undantag av stödet till bankerna antas vara oberoende av konjunkturen. Bostads- och socialbidragen är naturligtvis till viss del beroende av konjunkturen. Konjunktureffekten är dock svår att kvantifiera eftersom dessa bidrag kanske ännu mer påverkas av bostads- och flyktningpolitiken. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 85 Någon bedömning av vad som är tillfälliga inkomster och utgifter Prop. 1992/93:100 utöver bankstödet görs inte i beräkningarna. Ej heller beaktas beslutade Bilaga 1.1 framtida besparingar eller utgiftsåtaganden. Även frågan om vad den internationella integrationen ställer för krav på det långsiktigt hållbara skatteuttaget lämnas utanför beräkningarna. Det beräknade sparandet är således strukturellt i den meningen att justeringen sker för graden av kapacitetsutnyttjande inkl. arbetsmarknadspolitiska åtgärder och bankstöd. Andra mer eller mindre tillfälliga förhållanden beaktas inte. Benämningen konjunkturjusterat sparande är därför egentligen mer rättvisande än benämningen strukturellt sparande. Resultat Det beräknade strukturella sparandet för perioden 1991-1994 redovisas 1 tabell 9:7. Vid tolkningen av resultatet måste beaktas att det strukturella underskottet inkluderar ränteutgifterna för den faktiskt ackumulerade statsskulden. Detta innebär att det strukturella underskottet ökar med räntorna på den tillkommande skulden vid frånvaro av andra föränd- ringar. Det beräknade strukturella sparandet anger således vad det finansiella sparandet skulle bli om BNP-gapet plötsligt sluts och arbetslösheten går ned till 1991 års nivå. Ränteutgifterna skulle då ändå ligga kvar tills statsskulden faktiskt börjar minska. Den offentliga sektorns sparande är nettot av två storheter som var för sig uppgår till ca 1 000 miljarder. Ett prognosfel på 1 % av inkomster eller utgifter påverkar sparandet med 10 miljarder. Prognosfel av det faktiska sparandet slår igenom även på det strukturella sparandet, med undantag av prognosfel, som beror på nya förutsättningar beträffande tillväxt, arbetslöshet och bankstöd. Den offentliga sektorns strukturella sparande försämrades kraftigt mellan 1991 och 1992. Den konjunkturjusterade skattekvoten sjönk med 2 procentenheter, varav ca 1 procenthenhet till följd av sänkta arbets- givaravgifter i samband med att en arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen infördes förra året. Övriga skattesänkningar bidrog, tillsammans med minskad konsumtionsandel och ökad vinstandel i ekonomin, till ned- gången av skattekvoten. Den konjunkturjusterade utgiftskvoten steg med 2 procentenheter mellan 1991 och 1992. Efter beaktande av sänkta utgifter i sjukförsäkringen till följd av arbetsgivarperioden steg övriga utgifter med 3 procentenheter som andel av BNP. Ökningen beror till stor del på den starka utgiftsautomatiken i regelsystemen för bl.a. pensioner och räntebidrag till bostäder. Därtill kommer en del utgifter som kan vara mer eller mindre tillfälliga. Ökade utgifter för flyktingmot- tagningen och utdelning av löntagarfondsmedel till riskkapitalbolaget kan nämnas som exempel. I år beräknas det strukturella sparandet vara i stort sett oförändrat, trots att ränteutgifterna ökar kraftigt. 86 Tabell 9:7 Den offentliga sektorns finanser, konjunkturjusterat <table border="1"> <tr><td></td><td> 1991</td><td> 1992</td><td> 1993</td><td> 1994</td></tr> <tr><td> Nivå</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Miljarder kr.</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -13,6</td><td> 70,5</td><td> -71,5</td><td> -54,6</td></tr> <tr><td> därav stat</td><td> -54,1</td><td> -114,0</td><td> -127,3</td><td> -89,1</td></tr> <tr><td> socialförsäkring</td><td> 43,7</td><td> 34,7</td><td> 39,6</td><td> 36,5</td></tr> <tr><td> kommun</td><td> -3,2</td><td> 8,8</td><td> 16,3</td><td> -2,0</td></tr> <tr><td> Procent av BNP</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomster</td><td> 62,3</td><td> 60,6</td><td> 59,5</td><td> 59,2</td></tr> <tr><td> Skatter och avgifter</td><td> 53,3</td><td> 51,3</td><td> 50,3</td><td> 50,4</td></tr> <tr><td> Utgifter</td><td> 63,3</td><td> 65,4</td><td> 64,2</td><td> 62,7</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -0,9</td><td> -4,8</td><td> -4,6</td><td> -3,4</td></tr> </table> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Förändring Miljarder kr. <table border="1"> <tr><td> Finansiellt sparande därav</td><td> -56,9</td><td> -1,1</td><td> 16,9</td></tr> <tr><td> Staten inkl, socialföräkring därav</td><td> -68,9</td><td> -8,5</td><td> 35,2</td></tr> <tr><td> räntor och kapitalinkomster,netto</td><td> 1,8</td><td> -17,4</td><td> -10,3</td></tr> <tr><td> primärt sparande</td><td> -70,8</td><td> 8,9</td><td> 45,5</td></tr> </table> Källa: Finansdepartementet Finanspolitiska åtgärder medför att sparandeunderskottet, trots fortsatt stigande ränteutgifter, minskar till ca 55 miljarder kr. 1994, motsvarande 3,4% av BNP. Den konjunkturjusterade skattekvoten beräknas till 50,4% medan den justerade utgiftskvoten understiger 63%, vilket är lägre än 1991. Det strukturella underskottet i den statliga sektorn beräknas 1994 till knappt 90 miljarder, kr. Resultatets beroende av antaganden om BNP och arbetslöshet illustreras av att den offentliga sektorns finansiella sparande 1993 skulle förbättras med ca 7 miljarder kr. vid 1 % högre real BNP och med ca 4 miljarder kr. vid 1 % lägre arbetslöshet. Om båda inträffar samtidigt förstärks sparandet med ca 11 miljarder kr. Som nämnts ovan används i beräkningarna den faktiska skattekvoten, med undantag för företagsbeskattningen. Skattekvoten antar dock olika värden beroende på BNPs sammansättning. En konsumtionsledd tillväxt leder till större skatteinkomster på medellång sikt än om BNP bärs upp av export och kapitalbildning. Exempelvis ger ett produktionsvärde på 10 miljarder kr. som går till privat konsumtion 2,5 miljarder kr. i mervärde- skatt, medan samma värde till export inte ger några mervärdeskatte- intäkter. Den desinflationsprocess som den svenska ekonomin nu genomgår drar sannolikt ned skatteinkomsterna och ökar utgifterna mer än vad som förklaras av den svaga reala ekonomiska utvecklingen, bl.a. genom att vinstandelen ökar och konsumtionsandelen minskar. Eftersom korrigering endast görs för kapacitetsutnyttjande tenderar dessa faktorer att reducera det strukturella sparandet. 87 Finanspolitiken Förändringen av statens och socialförsäkringssektorns konjunkturjusterade primära finansiella sparande, dvs. sparandet exkl. räntenettot, indikerar om finanspolitikens inrikting är expansiv eller kontraktiv jämfört med föregående år. Som framgår av tabell 9:7 (sista raden) sjönk statens och socialförsäkringssektorns primära sparande med ca 70 miljarder kr. 1992, dvs. finanspolitiken hade en starkt expansiv inriktning förra året. Detta berodde på samma faktorer som försämrade hela offentliga sektorns sparande (se ovan). Därtill kom för statens del att utbetalningarna av kommunalskattemedel steg i takt med löneökningarna två år tidigare (10%), medan ökningen av skatteinkomsterna baserade på 1992 års lägre löne- och prisökningar. I år blir finanspolitiken stramare. Kraftiga åtstramningar riktas mot hushållssektorn medan företagen får en lättnad genom sänkningarna av arbetsgivaravgifterna och energibeskattningen. De statliga inkomst- överföringarna till kommunerna, summan av kommunalskatt, statsbidrag och sänkta arbetsgivaravgifter, stiger också relativt kraftigt 1993, vilket visar sig i en förbättring av kommunernas finansiella sparande. Nästa år skärps finanspolitken då det konjunkturjusterade primära sparandet i staten och socialförsäkringssektorn ökar med 45,5 miljarder kr. I detta belopp ingår minskade statsbidrag till kommunerna, sänkta utgifter för bostadsfinansieringen, höjd inkomstskatt för hushållen genom sänkt grundavdrag, helårseffekt av de under 1993 minskade ersättningsnivåerna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna m.m. <h6>9.6 Den offentliga sektorns sparande efter prognosperioden</h6> I detta avsnitt redovisas utvecklingen av den offentliga sektorns finansiel- la sparande under perioden 1995-1998 vid alternativa antaganden om tillväxt, ränta och tillkommande budgetförstärkningar. Syftet är att belysa om underskottsutvecklingen är hållbar i ett längre tidsperspektiv samt att bidra till underlaget för en bedömning av storleksordningen på de tillkommande budgetförstärkningar som krävs för att eliminera den offentliga sektorns strukturella underskottet på medellång sikt. Eftersom det inte föreligger någon aktuell ekonomisk prognos för tiden efter 1994 simuleras utvecklingen av den offentliga sektorns finansiella sparande vid alternativa antaganden. Vid dessa simuleringar beaktas endast ett begränsat antal kända faktorer som påverkar utvecklingen av den offentliga sektorns sparande som t.ex. räntor för tillkommande skuld, att förmögenhetsskatten slopas 1995, att avskattningen av företagens tidigare reserver upphör 1996 samt effekter av tidigare besparingsbeslut avseende höjd pensionsålder och reducerade räntebidrag. En utgångspunkt för simuleringarna är att det under den studerade perioden finns en underliggande tillväxttakt i ekonomin på 2%. Denna tillväxt är främst en följd av produktivitetsökningar men förstärks av att arbetsutbudet kan väntas öka genom den successiva höjningen av pensionsåldern, genom att ohälsotalet reduceras samt genom anpass- ningen till att den totala marginaleffekten för beskattat arbete sänkts Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 88 genom skattereformen och senare skatte- och avgiftssänkningar från Prop. 1992/93:100 72,9% år 1989 till 59,1% år 1993.                                     Bilaga 1.1 Jämförelsenormen i dessa simuleringar är i princip att alla inkomster och utgifter ökar med den underliggande reala tillväxttakten på 2%. De faktorer som beaktas särskilt avser avvikelser från denna trend. Utöver de beaktade faktorerna finns det givetvis många andra orsaker till avvikelser från en real tillväxt på 2% både på inkomstsidan och på utgiftssidan som t.ex. att punktskatterna är bestämda i kronor per enhet och således inte följer inflationen samt att barnbidraget är bestämt i kronor. Hänsyn har inte heller tagits till eventuella tillkommande kostnader för bankstöd m.m. utöver vad som budgeterats t.o.m. budgetåret 1993/94. Eftersom många faktorer är utelämnade, vilket inte kan undvikas vid långsiktiga kalkyler, måste resultaten tolkas med stor försiktighet särskilt avseende resultat för enstaka år. För år 1994 beräknas faktisk BNP uppgå till 93,3% av BNP vid ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande medan det konjunkturella underskottet beräknas uppgå till 87,6 miljarder kr. I huvudfallet antas en återhämning ske under perioden 1995-1998 så att skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP reduceras med ca 1/6 per år. Tillsammans med den underliggande tillväxten på 2% medför detta en årlig tillväxt på 3,2%. Denna tillväxt kan förefalla förhållandevis hög, bl.a med tanke på att den genomsnittliga tillväxten 1983-1986 uppgick till 2,6%. Å andra sidan bör tillväxtförutsättningarna vara förhållandevis goda efter år 1994 med hänsyn till den djupa lågkonjunkturen, 6,7% outnyttjad kapacitet och en sysselsättningsminskning med 7,4% jämfört med "normalkonjunkturåret" 1991, samt med hänsyn att ovan nämnda regeländringar tenderar att öka arbetsutbudet. Därtill förefaller det mindre sannolikt att återhämtningen till ett konjunkturmässigt normalt kapacitetsutnyttjande skulle ske med mindre än 1/6 per år eftersom vi i så fall inte skulle uppnå ett normalt kapacitetsutnyttjande inom överskåd- lig tid. För att belysa effekten av en alternativ tillväxt redovisas även ett sidofall med en återhämtning av 1/10 av BNP-gapet per år motsvarande en årlig tillväxt på 2,8%. I huvudfallet antas att realräntan uppgår till 5 % samt att inflationstakten är 2 %, vilket medför en nominell ränta på 7 %. Eftersom det främst är realräntan som är betydelsefull vid dessa beräkningar undersöks ett sidofall med en realränta på 4 % och därmed en nominell ränta på 6 %. Realräntan, inflationstakten liksom tillväxten antas vara konstanta under simuleringsperioden främst för att förenkla analysen och kan ses som antaganden avseende genomsnitten under simuleringsperioden. En snabbare återhämtning under färre år är kanske mera trolig men innebär ytterligare ett osäkerhetsmoment genom att det krävs ett antagande om när återhämtningen inträffar. I huvudfallet antas besparingar genom att den offentliga konsumtionen förutsätts vara realt konstant i stället för att växa med den underliggande tillväxten på 2%. Som framgår av tabell 9.8 bidrar detta till en årlig sparandeökning på 8-9 miljarder kr. i fasta priser. En realt konstant 89 offentlig konsumtion kräver besparingar, effektiviseringar eller ökad Prop. 1992/93:100 avgiftsfinansiering som balanserar de reala kostnadsökningar som Bilaga 1.1 uppkommer bl.a. inom sjuk- och åldringsvården p.g.a. ändrad befolk- ningssammansättning samt genom att de relativa priserna tenderar att stiga för offentlig konsumtion p.g.a. lägre produktivitetstillväxt än i näringslivet. I huvudfallet antas därtill en tillkommande årlig budgetförstärkning genom nya beslut på 10 miljarder kr per år i fasta priser, dock 5 miljarder år 1994, utöver förslagen i budgetpropositionen för år 1993/94. Detta motsvarar i princip beslut om reducerade transfereringar eller höjda skatter. Tabell 9:8 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och 5% realränta. Miljarder kr. fasta priser. <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td></tr> <tr><td> Förändringar som påverkar sparandet</td><td></td><td> 21,8</td><td> 21,1</td><td> 30,7</td><td> 30,3</td></tr> <tr><td> därav</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> realt konstant offentlig konsumtion</td><td></td><td> 8,2</td><td> 8,4</td><td> 8,5</td><td> 8,7</td></tr> <tr><td> tillkommande budgetförstärkning</td><td> 5,0</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> ökning av ränteutgifter utöver 2% realt</td><td></td><td> -9,1</td><td> -7,4</td><td> -5,8</td><td> -3,6</td></tr> <tr><td> reducerade räntebidrag</td><td></td><td> 4,5</td><td> 3,2</td><td> 4,8</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> höjd pensionsålder, utgiftseffekt</td><td></td><td> 1,8</td><td> 1,8</td><td> 1.8</td><td></td></tr> <tr><td> minskat konjunkturelit underskott</td><td></td><td> 12,9</td><td> 13,6</td><td> 14,4</td><td> 15,2</td></tr> <tr><td> övrigt</td><td></td><td> -6,4</td><td> -8,4</td><td> -3,0</td><td> -2,4</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -137,2</td><td> -115,4</td><td> -94,3</td><td> -63,6</td><td> -33,3</td></tr> <tr><td> Strukturellt finansiellt sparande</td><td> -49,6</td><td> -39,7</td><td> -31,4</td><td> -14,4</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande i % av BNP</td><td> -9,2</td><td> -7,5</td><td> -5,9</td><td> -3.9</td><td> -2,0</td></tr> <tr><td> Finansiell förmögenhet i % av BNP</td><td> -22,5</td><td> -29,3</td><td> -34,3</td><td> -37,1</td><td> -37,9</td></tr> </table> Ett stort finansiellt underskott leder till en ökad nettoskuld och därmed stigande ränteutgifter. Som framgår av tabell 9.8 ger denna faktor en stark tendens till ökande underskott särskilt i början av återhämtnings- perioden. Av tabellen framgår också att tidigare fattade besparingsbeslut avseende reducerade räntebidrag till bostäder samt höjd pensionsålder ger ett betydande bidrag till en förbättring av det offentliga sparandet. Detta visar betydelsen av att besparingar inte bara ändrar utgifternas nivå på kort sikt utan även ger trendmässigt sjunkande utgifter. Den konjunkturella återhämtningen är mycket betydelsefull för att reducera det totala underskottet. Eftersom finanspolitiken antas vara stram genom en konstant offentlig konsumtionsvolym och betydande andra tillkommande budgetförstärkningar förutsätter den starka återhämt- ningen att penningpolitiken är förhållandevis lätt samt att det för år 1994 förväntade goda konkurrensläget kan upprätthållas under hela simule- ringsperioden. Om dessa förutsättningar inte uppfylls riskerar tillväxten att bli lägre p.g.a. bristande efterfrågan, vilket kan ge den mindre fördelaktiga utveckling som redovisas i ett senare sidofall. Raden övrigt i tabell 9.8 redovisar effekterna av att ATP-pensionema ökar med mer än 2% realt, att förmögenhetsskatten upphör 1995, att 90 avskattningen av företagens tidigare reserver upphör 1996 samt att även Prop. 1992/93:100 underskottet ökar med realt 2% om alla inkomster och utgifter ökar med Bilaga 1.1 realt 2%. Vid dessa antaganden reduceras det strukturella underskottet successivt och vänds till ett överskott år 1998. Eftersom en del av BNP-gapet kvarstår förekommer ett konjunkturellt underskott även år 1998. Detta är dock så pass begränsat att den totala underskottet för den offentliga sektorn år 1998 understiger EG:s konvergenskrav motsvarande 3% av BNP. Konvergenskravet uppfylls dock först detta år trots en lång period med en förhållande hög tillväxt samt betydande tillkommande bespa- ringar. Underskotten under 1992-1998 leder till att det offentliga sektorns nettoskuld ökar från 1,9% av BNP år 1992 till en maximal nivå på 37,9% år 1998. Konvergenskravet avseende en skuldsättning för den offentliga sektorn på maximalt 60% av BNP avser dock bruttoskulden med reducering för interna skuldförhållanden inom den offentliga sektorn. Denna bruttoskuld är väsentligt högre än nettoskulden och torde överstiga 60% av BNP år 1998 vid huvudfallets antaganden. Som nämnts ovan baseras dessa simuleringar på antaganden om konstant tillväxt, realränta, inflation och tillkommande budgetförstärk- ningar. En sådan konstant tillkommande budgetförstärkning genom nya beslut kan vara olämplig ur konjunktursynvinkel särskilt vid en stark återhämtning under vissa år. Detta kan utgöra ett skäl för att tillkom- mande budgetförstärkningsbeslut på i dessa simuleringar 10 miljarder kr. per år i praktiken fördelas över tiden på ett konjunkturmässigt mera lämpligt sätt på samma sätt som tidigare beslutade besparingar medför successivt stigande budgetförstärkningar genom reducerade räntebidrag m.m. Om det finns risk för överhettning är den ur konjunktursynvinkel lämpliga budgetförstärkningen långt större än den här antagna nivån på 10 miljarder kr. per år för att hålla inflationstakten på en låg nivå. Den antagna tillkommande budgetförstärkningen på 10 miljarder kr. per år kan således tolkas som ett genomsnitt för simuleringsperioden. Sidofallet med 2,8 i stället för 3,2% årlig tillväxt motsvarande en återhämtning av 1/10 av BNP-gapet per år redovisas i tabell 9.9. Som framgår av tabellen leder en svagare tillväxt, som kan bero på en otillräcklig efterfrågan, till ett så stort kvarvarande konjunkturellt underskott år 1998 att EG:s konvergenskrav inte uppfylls. Det struktu- rella underskottet blir något högre p.g.a. större tillkommande räntebetal- ningar men är nästan eliminerat år 1998. 91 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 9:9 Den offentliga sektorns sparande, 2,8% tillväxt och 5% realränta. Miljarder kr. fasta priser. <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td></tr> <tr><td> Förändringar som påverkar sparandet</td><td> 5,0</td><td> 16,9</td><td> 15,5</td><td> 24,3</td><td> 23,0</td></tr> <tr><td> därav</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> realt konstant offentlig konsumtion</td><td></td><td> 8,2</td><td> 8,4</td><td> 8,5</td><td> 8,7</td></tr> <tr><td> tillkommande budgetförstärkning</td><td> 5,0</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> ökning av ränteutgifter utöver 2% realt</td><td></td><td> -9,1</td><td> -7,8</td><td> -6,5</td><td> -4,7</td></tr> <tr><td> reducerade räntebidrag</td><td></td><td> 4,5</td><td> 3,2</td><td> 4.8</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> höjd pensionsålder, utgiftseffekt</td><td></td><td> 1,8</td><td> 1,8</td><td> 1,8</td><td></td></tr> <tr><td> minskat konjunkturellt underskott</td><td></td><td> 8,0</td><td> 8,4</td><td> 8,9</td><td> 9,4</td></tr> <tr><td> övrigt</td><td></td><td> -6,4</td><td> -8,5</td><td> -3,2</td><td> -2,7</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -137,2</td><td> -120,3</td><td> -104,8</td><td> -80,5</td><td> -57,5</td></tr> <tr><td> Strukturellt finansiellt sparande</td><td> -49,6</td><td> -39,7</td><td> -31,8</td><td> -15,8</td><td> -1,8</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande i % av BNP</td><td> -9,2</td><td> -7,8</td><td> -6,6</td><td> -5,0</td><td> -3,4</td></tr> <tr><td> Finansiell förmögenhet i % av BNP</td><td> -22,5</td><td> -29,7</td><td> -35,6</td><td> -39,5</td><td> -41,9</td></tr> </table> En annorlunda realränta har förhållandevis små effekter på den offentliga sektorns underskott, vilket framgår av tabell 9.10. Förklaringen är att statens skuld i stor utsträckning balanseras av nettoförmögenheten inom AP-fondema. I tabell 9.11 visas slutligen utvecklingen av den offentliga sektorns- finansiella sparande när det inte sker några besparingar, dvs. då den reala offentliga konsumtionen växer med 2% per år och det inte sker några tillkommande besparingar. Tabell 9:10 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och 4% realränta. Miljarder kr. fasta priser. <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td></tr> <tr><td> Förändringar som påverkar sparandet</td><td> 5,0</td><td> 23,1</td><td> 22,3</td><td> 31,7</td><td> 31,1</td></tr> <tr><td> därav</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> realt konstant offentlig konsumtion</td><td></td><td> 8,2</td><td> 8,4</td><td> 8,5</td><td> 8,7</td></tr> <tr><td> tillkommande budgetförstärkning</td><td> 5,0</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> ökning av ränteutgifter utöver 2% realt</td><td></td><td> -7,8</td><td> -6,3</td><td> -4,9</td><td> -2,9</td></tr> <tr><td> reducerade räntebidrag</td><td></td><td> 4,5</td><td> 3,2</td><td> 4,8</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> höjd pensionsålder, utgiftseffekt</td><td></td><td> 1,8</td><td> 1,8</td><td> 1,8</td><td></td></tr> <tr><td> minskat konjunkturellt underskott</td><td></td><td> 12,9</td><td> 13,6</td><td> 14,4</td><td> 15,2</td></tr> <tr><td> övrigt</td><td></td><td> -6,4</td><td> -8,4</td><td> -2,9</td><td> -2,3</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -137,2</td><td> -114,1</td><td> -91,8</td><td> -60,1</td><td> -29,0</td></tr> <tr><td> Strukturellt Finansiellt sparande</td><td> -49,6</td><td> -38,4</td><td> -28,9</td><td> -11,0</td><td> 5,1</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande i % av BNP</td><td> -9,2</td><td> -7,4</td><td> -5,8</td><td> -3,7</td><td> -1,7</td></tr> <tr><td> Finansiell förmögenhet i % av BNP</td><td> -22,5</td><td> -29,2</td><td> -34,1</td><td> -36,7</td><td> -37,3</td></tr> </table> 92 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Tabell 9:11 Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt, 5% realränta samt inga besparingar. Miljarder kr. fasta priser. <table border="1"> <tr><td></td><td> 1994</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td></tr> <tr><td> Förändringar som påverkar sparandet</td><td> 0,0</td><td> 3,2</td><td> 0,7</td><td> 8,3</td><td> 5,8</td></tr> <tr><td> därav</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> realt konstant offentlig konsumtion</td><td></td><td> 0,0</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> tillkommande budgetförstärkning</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> ökning av ränteutgifter utöver 2% realt</td><td></td><td> -9,5</td><td> -9,1</td><td> -8,8</td><td> -8,1</td></tr> <tr><td> reducerade räntebidrag</td><td></td><td> 4,5</td><td> 3,2</td><td> 4,8</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> höjd pensionsålder, utgiftseffekt</td><td></td><td> 1,8</td><td> 1,8</td><td> 1,8</td><td></td></tr> <tr><td> minskat konjunkturellt underskott</td><td></td><td> 12,9</td><td> 13,6</td><td> 14.4</td><td> 15,2</td></tr> <tr><td> övrigt</td><td></td><td> -6,5</td><td> -8,9</td><td> -3,9</td><td> -3,7</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande</td><td> -142,2</td><td> -139,0</td><td> -138,4</td><td> -130,1</td><td> -124,3</td></tr> <tr><td> Strukturellt finansiellt sparande</td><td> -54,6</td><td> -63,2</td><td> -74,9</td><td> -79,5</td><td> -87,3</td></tr> <tr><td> Finansiellt sparande i % av BNP</td><td> -9,5</td><td> -9,0</td><td> -8,7</td><td> -7,9</td><td> -7,3</td></tr> <tr><td> Finansiell förmögenhet i % av BNP</td><td> -22,8</td><td> -31,1</td><td> -38,9</td><td> -45,6</td><td> -51,5</td></tr> </table> Som framgår av tabellen skulle detta ge ett över tiden växande struk- turellt underskott. Det totala underskottet skulle ligga högt över EG:s konvergenskrav även efter en lång period med förhållandevis hög tillväxt och den offentliga sektorns nettoskuld skulle överstiga 50% av BNP vid slutet av simuleringsperioden. 93 10 Kapitalmarknaden Under sommaren och hösten 1992 utsattes EG:s monetära samarbete för svåra påfrestningar. Oron på de europeiska valutamarknaderna i kombination med en allt mer försämrad allmän ekonomisk utveckling i Sverige försvagade successivt förtroendet för den fasta växelkursen. Den 19 november beslutade fullmäktige i Riksbanken att låta kronan flyta fritt. Den fördjupade ekonomiska krisen i kombination med relativt höga räntor bidrog till en fortsatt försämrad situation för kreditinstituten under 1992. För att säkerställa stabiliteten i betalningssystemet och trygga kreditförsörjningen har staten garanterat att banker och vissa andra kreditinstitut kan fullgöra sin förpliktelser. <h6>10.1 Internationell ränte- och valutautveckling</h6> Under sommaren och hösten ökade tveksamheten huruvida överensko- mmelsen mellan EG-länderna om den politiska och monetära unionen skulle kunna genomföras enligt de ursprungliga planerna. Den knappa nej-segern i den danska folkomröstningen i juni bidrog till en inten- sifierad debatt i hela Europa, särskilt i Storbritannien och Frankrike. I mitten av sommaren höjde den tyska centralbanken, Bundesbank, de administrativa räntorna. Diskontot höjdes med 0,75 procentenheter till 8,75%. Växelkurserna inom EGs växelkursmekanism hade, fram till september 1992, i princip legat fast sedan 1987. Det monetära systemet, EMS, var under dessa år i väsentliga avseenden framgångsrikt. Genom att antiinflationspolitiken i allt högre utsträckning prioriterades ökade förtroendet för den fasta växelkurspolitiken successivt, vilket bl.a. avspeglades i minskade räntedifferenser och lägre inflation. Den tyska återföreningen år 1990 ändrade förutsättningarna högst väsentligt. Förtroendet för växelkursmekanismen har byggt på D-marken som ankare och en tysk centralbank som prioriterat ett stabilt penning- värde. Så länge den ekonomiska utvecklingen hos de enskilda EG- ländema i princip var likartad utgjorde detta inget problem. Den tyska återföreningen resulterade emellertid i ett ökat budgetunderskott och en kraftig överhettning av den tyska ekonomin vilket bl.a. avspeglades i en stigande inflationstakt. För att dämpa den allmänna prisuppgången stramades penningpolitiken i Tyskland åt. Konjunkturutvecklingen i EG- länderna blev därmed olikartad. Samtidigt som konjunkturen försvagades i övriga EG-länder, vilket under normala omständigheter skapar utrymme för sänkta räntor, upplevde Tyskland överhettning och stigande räntor. Till följd av D-markens centrala roll inom växelkurssamarbetet tvingades de övriga EG-länderna följa med i räntehöjningarna för att undvika att deras valutor försvagades mot D-marken. De höga räntorna förlängde lågkonjunkturen inom EG, och skapade grogrund för missnöje med växelkurssamarbetet. I början av september beslöt Finland att låta marken flyta, varvid den deprecierades mellan 10% och 15%. Sedan ett par år tillbaka befinner sig Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 94 Finland i en mycket djup recession, bl.a. till följd av kollapsen av öststatshandeln och fallande skogsproduktpriser. Redan i november 1991 devalverades marken med drygt 12%. Diagram 10:1 6-månaders Euromarknadsräntor 1991-1992 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 <h6>Enkla årsräntor</h6> <h6>Procent</h6><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-52.png" style="width:277pt;height:180pt;"/> Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992. Källa: Finansdepartementet Den underliggande oro som vuxit fram under sommaren på de europeiska valutamarknaderna förstärktes högst väsentligt av det finländska beslutet. Andra valutor som liksom den finska marken knytits till ecun, t.ex. den svenska och norska kronan, utsattes för spekulationer. Kombinationen av osäkerhet om den monetära unionens framtid, höga räntor och den finska deprecieringen utsatte EMS-samarbetet för stora påfrestningar. Genom centralbanksinterventioner på valutamarknaden och höjda räntor försökte EG-länderna åter skapa lugn på valutamarknaden. Mycket snart stod det emellertid klart att pressen på den italienska liren var alltför hård och liren devalverades med 7% i mitten av september. Samtidigt sänktes diskontot i Tyskland, med 0,5 procentenheter, vilket skapade vissa förutsättningar för att läget därmed skulle stabiliseras. Respiten blev dock kortvarig. Bara några dagar senare uppkom spekula- tioner mot i första hand det brittiska pundet. Det brittiska pundet hade redan innan oron varit en av de svagare valutorna inom ERM. Den brittiska regeringen hade också under en längre tid avvaktat med att höja räntan för att stärka pundet. Den tilltagande valutaoron drabbade därför pundet med all kraft och den brittiska regeringen fann sig nödsakad att lämna valutasamarbetet och låta pundet flyta fritt. Även Italien och Spanien drabbades av de förnyade spekulationerna. Pesetan devalverades med 5 % medan Italien tillfälligt avstod från att utföra interventionsplik- ten i valutasamarbetet och lät liren flyta fritt tills vidare. 95 Under tremånadersperioden september t.o.m. november deprecierades liren och pundet med ca 14% mot D-marken. Genom omfattande interventioner från såväl Bundesbank som Banque de France och höjda räntor kunde emellertid växelkursen upprätthållas för den franska francen. Bundesbank understödde med interventioner den franska francen genom att medverka till en nedgång av den tyska dagslåneräntan i slutet av september och början av oktober. Under valutaoron var intresset stort för D-mark, holländska floriner och belgerfranc. Även den schweiziska francen och den österrikiska schillingen var opåverkad under valutaoron. Beslutet i mitten av november att låta den svenska kronan flyta fritt resulterade i nya spekulationer på valutamarknaden, företrädsvis mot den norska och den danska kronan, irländska pundet, pesetan och den portugiska escudon. EGs monetära kommitté beslöt att Spanien och Portugal skulle devalvera sina valutor med 6% vardera. Den 10 december beslutade den norska centralbanken att låta den norska kronan flyta fritt. Inledningsvis deprecierades den norska kronan med 5%. Genom höjda räntor lyckades de övriga länderna stabilisera valutaflöde- na. Ännu i mitten av december var dock osäkerheten alltjämt betydande på valutamarknaderna. Den europeiska ränteutvecklingen uppvisade under 1992 en splittrad bild. Under perioden september t.o.m. mitten av december föll räntan på sexmånaders D-marksplaceringar med ca 1,5 procentenheter till ca 8,5%. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Diagram 10:2 10-åriga obligationsräntor 1991-1992 Procent<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-53.png" style="width:278pt;height:171pt;"/> <h6>1991                      1992</h6> Anm.: Veckovisa observationer. Sista observationen avser 16 dec 1992. Källa: Financial Times och Finansdepartementet. I Storbritannien prioriterade regeringen, efter det att pundet fick flyta fritt, räntesänkningar, med ett kraftigt fall för pundet som följd. Räntan på sexmånaders pundplaceringar, som vid årsskiftet noterades till 10,8%, 96 hade i mitten av december fallit till ca 7%. Osäkerheten på valutamark- Prop. 1992/93:100 naden har för flertalet övriga EG-länder inneburit att räntorna legat på en Bilaga 1.1 hög nivå under 1992. Räntedifferensen till D-marksplaceringar har vidgats betydligt. Den tyska ekonomin befinner sig nu i en avmattnings- fas vilket sannolikt skapar utrymme för en räntenedgång under 1993. I Förenta staterna och Japan har penningpolitiken under 1992 inriktats mot ytterligare räntesänkningar. Sammantaget har de japanska räntorna fallit med ca en procentenhet. Även i Förenta staterna föll räntorna betydligt under större delen av året. Under det sista kvartalet steg räntorna åter, bl.a. efter statistik som visade att den ekonomiska aktiviteten tilltagit i styrka. Tecknen på ökad aktivitet minskade förväntningarna om ytterligare administrativa räntesänkningar. Den amerikanska dollarn pendlade mellan 1,40 och 1,68 D-mark per dollar under 1992. De stora svängningarna var ett uttryck för den osäkerhet som fanns beträffande konjunkturutvecklingen i Förenta staterna och räntedifferensens utveckling mot Tyskland. Den minskade räntedifferensen mot slutet av 1992 innebar att dollarn successivt apprecierades. Dollarn noterades, i mitten av december, till ca 1,55 D- mark. Den japanska yenen noterades till 123 yen per dollar, vilket i det närmaste var oförändrat jämfört med årsskiftet 1991/92. År 1991 steg aktiekurserna vid de 20 största aktiebörserna med ca 12%, räknat i lokala valutor. Den svaga aktivitetsnivån i världsekonomin och oron på de europeiska ränte- och valutamarknaderna minskade köpintresset under 1992 och fram till mitten av december hade aktiekur- serna på de 20 största aktiebörserna i genomsnitt fallit med ett par procent. I London steg dock index med ca 10%, bl.a. understött av pundets depreciering och de lägre räntorna. Flertalet europeiska börser registrerade en negativ utveckling, vilket förklaras av svaga företags- rapporter samt oron på valutamarknaderna. Lägre räntor lyckades inte vända aktiekursutvecklingen på Tokyobörsen utan kurserna fortsatte att falla med i genomsnitt ca 25%, vilket bl.a. förklaras av minskade vinster för börsföretagen. <h6>10.2 Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen</h6> Den 19 november beslöt riksbanksfullmäktige att lämna den fasta växelkursen mot ecun och låta kronan flyta fritt. Beslutet föregicks månaderna dessförinnan av oro kring den svenska kronan med valutaut- flöden och kraftigt stigande räntor som följd. I september försvarades den fasta växelkursen med dels kraftigt höjda räntor, marginalräntan var som högst 500%, dels två överenskommelser mellan regeringen och social- demokraterna om den ekonomiska politiken. Åtgärderna lyckades dock endast tillfälligt dämpa devalveringsförväntningama. Förtroendet för den fasta växelkursen förblev svagt. I slutet av oktober började räntorna åter att stiga. Under de sex dagar som föregick beslutet att släppa kronan fri, dvs. mellan den 12 och 19 november, uppgick valutautflödena till närmare 160 miljarder kronor. Riksbanksfullmäktige bedömde i det läget att det inte längre var hållbart att försvara den fasta kronkursen. 16 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. 97 Under de senaste åren har kronan vid flera tillfällen utsatts för Prop. 1992/93:100 devalveringsspekulationer, vilket tvingat Riksbanken till återkommande Bilaga 1.1 och betydande räntehöjningar för att försvara den fasta kronkursen. Under år 1990 förekom större spekulationer vid två tillfällen och under 1991 vid ett tillfälle mot slutet av året. Genom att Sverige har en betydande utlandsskuld, netto ca 500 miljarder kronor, vilken i stor utsträckning finansieras kortfristigt, är valutapositionerna lättrörliga. Under de senaste tre åren har utsikterna för den medelfristiga ekono- miska utvecklingen gradvis försämrats, vilket bl.a. har tagit sig uttryck i ökade svårigheter att balansera valutaflödena och återkommande osäkerhet om de privata aktörernas vilja att refinansiera sina valutalån. Under åren 1990 och 1991 kombinerades därför räntehöjningarna med finanspolitiska åtgärder för att understryka fastheten i antiinflations- politiken och beslutsamheten att försvara kronans kurs. Kronans ensidiga koppling till ecun i maj 1991, som till en början resulterade i en räntenedgång, var ytterligare en åtgärd för att öka trovärdigheten i detta avseende. Efteråt visade det sig dock att åtgärderna endast gav ett andrum, och inte kunde lösa de grundläggande trovärdighetsproblemen. Nedgången i den ekonomiska aktiviteten under 1992 minskade inflationsförväntningarna och skulle under normala omständigheter ha skapat utrymme för lägre räntor. Utvecklingen blev emellertid annor- lunda. Under sommarmånaderna kunde man spåra en minskad vilja till köp av räntebärande kronpapper, med stigande räntor som följd. En viktig förklaring var den danska folkomröstningen som ökade osäkerheten om EG:s process mot en monetär union, vilket i förlängningen även reste frågetecken för värdet av den svenska ecu-kopplingen. De allt sämre utsikterna för svensk ekonomi, med bl.a. försämrad lönsamhet i näringslivet och därav följande utslagning av produktionskapital, ökad arbetslöshet, stigande budgetunderskott, fallande tillgångspriser och betydande förluster inom finanssektorn, förstärkte misstron mot placeringar i räntebärande kronpapper, trots den höga räntan. Den minskade efterfrågan resulterade i betydande valutautflöden. Redan under sommarmånaderna, dvs före frisläppandet av den finska marken, uppgick valutautflödet till 37,6 miljarder kronor. Under samma period steg de kortare marknadsräntorna med mellan 2 och 3 procentenheter. Till skillnad från perioder med tidigare valutaoro steg denna gång obligations- räntorna relativt mycket, vilket var ett uttryck för en mer fundamental oro hos placerarna. Räntedifferensen mot ecu och D-mark, mätt på sexmånaders placeringar, som under våren och försommaren nedbringats till ca 1,5 resp. 2 procentenheter, steg successivt till 3,5 resp. 5 procentenheter. 98 Diagram 10:3 Ränteutvecklingen 1989-1992<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-54.png" style="width:277pt;height:195pt;"/> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Anm.: 6-månaders statsskuldväxlar och 5-åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt. Sista observation avser 17 dec 1992. Källa: Finansdepartementet. De inbyggda devalveringsförväntningarna gav Sverige en sårbar position i samband med valutaoroligheterna i Europa under september månad. Efter det finska beslutet att släppa marken fri tvingades riksbank- en höja marginalräntan till 75% för att stävja valutautflödet. Efter några dagars respit, då riksbanken sänkte marginalräntan till 20%, förnyades oron i samband med att pundet och liren lämnade ERM. Riksbanken tvingades denna gång höja marginalräntan till hela 500%. Marknads- räntorna sköt i höjden och halvårsräntan noterades till över 30% som högst. Räntehöjningen och de två krispaketen som regeringen och socialdemokraterna gemensamt lade fram minskade, tillfälligtvis, devalveringsförväntningarna. Sommarens och höstens ränteuppgång var olycklig mot bakgrund av den djupa recessionen i den svenska ekonomin. De höga räntorna betraktades som ett allvarligt hot mot många företag vilket förstärkte den negativa synen på svensk ekonomi. Problemen för de finansiella instituten fördjupades, bl.a. som en följd av fortsatta prisfall på fastigheter och aktier. Detta accentuerades av rapporter om omfattande förluster och varsel i skogs- och bilindustrin. Ett tydligt tecken på den minskade efterfrågan på räntebärande kronpapper var att Riksgäldskontoret under hösten vid flera emissioner av statsskuldväxlar och statsobligationer fick anbud i otillräcklig omfattning och till räntor som inte var acceptabla. En förklaring till valutautflödet under sensommaren var att bankerna minskade sin upplåning i utländsk valuta, bl.a. till följd av snävare limitgränser i utländska banker. För att kunna tillgodose allmänhetens önskemål om lån i utländsk valuta och för att stärka valutareserven började Riksbanken och Riksgäldskontoret under hösten successivt låna 99 i utländsk valuta i syfte att låna upp sammanlagt drygt 230 miljarder Prop. 1992/93:100 kronor. I och med att valutautflödena upphörde försökte Riksbanken Bilaga 1.1 åstadkomma en nödvändig nedväxling i ränteläget genom att under oktober och början av november successivt sänka marginalräntan till 11,5%. Räntesänkningen fick denna gång endast begränsad effekt. På morgonen den 19 november beslutade Riksbanken att höja marginalräntan till 20% samtidigt som regeringen föreslog ytterligare ett åtgärdspaket. Det stod emellertid snabbt klart att åtgärderna inte förmådde vända valutaflödena. Efter Riksbanksfullmäktiges beslut, på eftermiddagen den 19 novem- ber, att låta kronan flyta fritt sattes marginalräntan till 12,5%. Genom den, jämfört med i början av november, enprocentiga höjningen av marginalräntan demonstrerade Riksbanken sin avsikt att inte rucka på prisstabilitetsmålet. Under första halvan av december sänkte Riksbanken marginalräntan vid två tillfällen med sammanlagt 1,5 procentenheter till 11%. Efter beslutet att låta kronan flyta fritt försvagades kronan inledningsvis med ca 11 % gentemot det gamla riktmärket, ecun. Marknadsräntorna föll med uppemot 2,5 procentenheter. I slutet av november och under första halvan av december präglades räntemarknaden av en avvaktande attityd. Delvis var detta ett uttryck för att komplexiteten i ränteanalysen ökat till följd av den rörliga växelkursen. En väsentlig fråga är i vilken omfatt- ning inflationsförväntningarna påverkas av kronans depreciering. Avvaktan på klargöranden om finanspolitikens framtida inriktning och Riksbankens försiktighet att sänka marginalräntan bidrog till att räntened- gången dämpades. Samtidigt fortsatte kronan att försvagas och i mitten av december hade kronan deprecierats med ca 17%. Sedan början av september, dvs innan valutaoroligheterna inleddes, har kronan depre- cierats med ca 21 % mot D-marken och noterades i mitten av december till 4,43 kronor per D-mark. Under samma period har kronan depre- cierats med drygt 30% mot såväl den amerikanska dollarn som mot den japanska yenen, men endast 7% mot det brittiska pundet. 100 Diagram 10:4 Växelkurser i kronor 1991-1992<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-55.png" style="width:279pt;height:191pt;"/> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Anm.: Dagsobservationer. Sista observationen avser 17 dec 1992. Källa: Finansdepartementet Bedömningen är att en depreciering i storleksordningen 10-20% under nuvarande konjunkturläge inte behöver öka de underliggande inflations- förväntningarna. Målet att begränsa inflationstakten står kvar. Sam- mantaget bör det finnas utrymme för sänkta räntor under 1993. <h6>10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden</h6> Sedan 1990 har kreditmarknaden kännetecknats av stigande kreditförlus- ter och en alltmer dämpad kreditexpansion. Den allt djupare recessionen, stigande realräntor och fortsatt fallande tillgångspriser, särskilt på fastighetsmarknaden, bidrog till att situationen försämrades ytterligare under 1992. Flera banker tvingades vända sig till staten för att få finansiellt stöd. Minskad lönsamhet och fortsatt höga utlåningsräntor innebar att låntagarnas betalningsförmåga försvagades under 1992. Därmed ökade andelen nödlidande krediter, dvs krediter som med eller utan medgivande inte genererade avtalsenlig ränta. Fallande tillgångsvärden nödvändig- gjorde samtidigt omfattande kreditförlustreserveringar på dessa krediter. Sammantaget beräknas kreditförlusterna under 1992 ha uppgått till åtminstone 50 miljarder kronor. Kreditinstitutens resultat pressas nu från två håll, dels genom att resultatet belastas med befarade kreditförluster och dels genom att räntenettot minskar till följd av ett ökat räntebortfall på de nödlidande krediterna. Fram t.o.m. år 1991 lyckades kreditinsti- tuten, åtminstone delvis, kompensera de ökade kreditförlusterna med vidgade marginaler mellan in- och utlåningsräntor och allmänna kostnadsbesparingar. Även om marginalerna vidgades ytterligare under 1992 blev räntebortfallet av en sådan omfattning att det sammanlagda 101 resultatet före kreditförluster försämrades. Det är dock viktigt att understryka att bilden är splittrad. Medan vissa institut numera inte har någon intjäningsförmåga alls, kan andra institut uppvisa fortsatta förbättringar av resultaten före kreditförluster. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Diagram 10:5 Bankernas kreditförluster och resultat<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-56.png" style="width:278pt;height:190pt;"/> Anm.: 1992 avser åtta-månaders resultat uppräknat till årsnivå. Källa: Finansdepartementet. Problemen medför att kreditinstitutens resultat snabbt försämras och alltfler institut tvingas redovisa negativa resultat. En sådan utveckling riskerar leda till att allt fler institut inte klarar kapitaltäckningskraven. Under 1992 tvingades därför flera banker begära statlig hjälp. I sin egenskap av huvudägare i Nordbanken nödsakades staten medverka i en omfattande rekonstruktion av banken för att lösa de allvarliga problemen. Rekonstruktionen innebär bl.a. att den övervägande delen av de nödlidande krediterna, inklusive inlösta panter, överförs till ett nytt helstatligt bolag, Securum samtidigt som staten tillför kapital till Securum. Redan år 1991 framkom att Första Sparbanken åsamkats omfattande kreditförluster, vilket föranledde en statlig garanti på 3,8 miljarder kronor. I mars 1992 bedömdes kapitalbehovet uppgå till 7,3 miljarder kronor. För att säkerställa en mer långsiktigt hållbar lösning beslutade riksdagen därför att dels lämna ett lån på 3,8 miljarder kronor, vilket utbetalades i slutet av 1992, och dels gå i borgen för ett lån på 3,5 miljarder kronor till sparbanksstiftelsema. I september framkom att Gota AB, med dess dotterbolag Gota Bank, skulle tvingas redovisa en förlust för det andra tertialet av en sådan omfattning att koncernen inte skulle kunna uppfylla kapitaltäckningskra- vet på 8% vid årsskiftet och riskera att hamna på obestånd i början av detta år. Den försäkringslösning för banken som presenterades i början 102 av år 1992 visade sig vara otillräcklig. Per den sista augusti uppgick Prop. 1992/93:100 kreditförlusterna till 5,4 miljarder kronor, exkl. ersättning från försäk- Bilaga 1.1 ringen. De nödlidande krediterna uppgick till 12,5 miljarder kronor, vilket motsvarade ca 13% av bankens balansomslutning vid årsskiftet 1991/92. För att trygga stabiliteten i betalningssystemet gjorde regeringen en utfästelse att Gota Banks förpliktelser skulle infrias. Ökade farhågor rörande kreditinstitutens kapitalsituation minskade förtroendet för de finansiella instituten under 1992, innebärande bl.a. fallande kurser på bankaktier, sämre kreditvärdighet och högre upp- låningskostnader på kapitalmarknaden. Under höstens turbulens på valutamarknaderna växte osäkerheten och oron generellt. Viktiga marknader upphörde tidvis att fungera, t.ex. marknaden för bostadscerti- fikat, och förtroendet för det finansiella systemet rubbades. Särskilt bostadsinstituten drabbades, bl.a genom stigande upplåningskostnader. Exempelvis steg räntedifferensen mellan bostads- och statsobligationer till som högst ca 3 procentenheter. Även om bostadsinstituten, relativt sett, varit förskonade från kreditförluster, oroades obligationsköparna av de allt tydligare signalerna om bristande betalningsförmåga hos hushållen och fallande bostadspriser. Samtidigt rådde det en viss osäkerhet huruvida staten skulle ingripa vid ett eventuellt fallissemang för ett bostadsinstitut. I det läget bedömde regeringen det som nödvändigt att genom ett generellt åtagande trygga stabiliteten i det finansiella systemet, vilket annonserades i slutet av september. I mitten av december behandlade riksdagen de närmare formerna på vilket sätt staten skall garantera att banker och andra kreditinstitut kan fullgöra sina förpliktelser i rätt tid. Enligt riksdagens beslut kan stödet ges i form av lån, garantier, kapitaltillskott eller på annat sätt. Ett viktigt syfte med åtgärderna är att trygga kreditförsörjningen. Kreditinstitutens svårigheter har inneburit bl.a. att rutinerna för utlå- ningen skärpts. Det är en i allt väsentligt sund utveckling. Den totala kreditvolymen, som omfattar ca 1900 miljarder kronor, expanderade mycket kraftigt efter avregleringen av kreditgivningen i mitten av 1980- talet. Kreditprövningen byggde på optimistiska värderingar av säkerheter, inte minst på kommersiella fastigheter, på bekostnad av analys av kundernas långsiktiga betalningsförmåga. Under vissa år steg kredit- volymen med över 20% årligen och under åren 1987-1990 ökade kreditvolymen från ca 90% av BNP till närmare 140% av BNP. Det finns en risk för att kreditinstituten nu intar en ur samhällsekono- miskt perspektiv alltför restriktiv hållning i kreditgivningen. Tillgänglig- heten av statliga stödinsatser kan minska kreditinstitutens farhågor över kapitalsituationen och därvidlag utgöra ett bidrag till en successiv normalisering av kreditgivningen. 103 Diagram 10:6 Utlåning till allmänheten 1986-1992 <h6>12-månaders förändring Procent</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-57.png" style="width:279pt;height:166pt;"/> <h6>1986   1987   1988   1989   1990   1991   1992</h6> Anm.: Månadsobservationer. Sista observation avser november 1992. Källa: Riksbanken Under 1992 avstannade kreditexpansionen. De restriktivare utlånings- rutinema kan delvis förklara nedgången liksom att kreditreserveringar drar ned registrerad kreditvolym, men sannolikt utgör den dämpade kreditefterfrågan en viktigare orsak till omsvängningen. Svag efterfrågan i ekonomin och höga utlåningsräntor minskar intresset för investeringar och köp av konsumtionsvaror. Den kraftiga nedgången i bostads- institutens utlåningsökning är bl.a. en följd av det minskade bostadsbyg- gandet. I mitten av december handlades en femårig statsobligation till en ränta på ca 9,6% medan den femåriga bundna ränta som bostadsinstituten erbjöd villaägarna uppgick till 12,75%, en skillnad på drygt 3 procenten- heter. Under åren 1989 och 1990 uppgick motsvarande skillnad till endast ca 1 procentenhet. Med andra ord har det relativt sett blivit dyrare för hushållen att låna pengar. Den vidgade differensen har två kom- ponenter, dels att skillnaden i avkastning mellan bostadsobligationer och statsobligationer vidgats från ca 0,5 procentenheter till mellan 1,5 och 2 procentenheter och dels att bostadslåneinstituten ökat marginalerna med ca en halv procentenhet. Sammantaget är uppgången ett uttryck för en ökad försiktighet från investerare att placera i bostadsobligationer samt att bostadsinstituten ökar räntenettot för att kompensera förväntade ökade kreditförluster. 104 Prop. 1992/93:100 Diagram 10:7 Bostadräntor 1989-1992<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-58.png" style="width:279pt;height:194pt;"/> Anm.: Månadsgenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992. Tyskland avser statsobligationsränta. Hypotek fasta avser Stadshypoteks utlåning till villa med fem års bunden ränta. Källor: Riksgäldskontoret och Finansdepartementet. Statistiken över bankernas in- och utlåningsräntor är bristfällig men indikerar att den genomsnittliga ränteskillnaden vidgats med ett par procentenheter under de senaste åren. En slutsats som kan dras är att medan staten under de senaste åren fått en allt lägre upplåningskostnad har osäkerheten över utvecklingen i den svenska ekonomin och proble- men i den finansiella sektorn medfört att privata låntagare, såsom företag och hushåll, alltjämt betalar en förhållandevis hög ränta. Detta har bidragit till den dämpade konsumtions- och investeringsefterfrågan. Bedömningen är dock att statens generella åtagande att garantera bankers och vissa andra kreditinstituts förpliktelser skall minska skillnaden mellan statens upplåningsräntor och bankernas och institutens utlåninsgräntor. Det är dock osannolikt att dessa ränteskillnader skall kunna falla till de låga nivåer som rådde i slutet av 1980-talet, vilka var ett uttryck för höga inflationsförväntningar och ett outvecklat risktänkande. Bedömningen för innevarande år är att kreditinstitutens kreditförluster kommer att fortsätta att ligga på en hög nivå. Lägre räntor bidrar visserligen till att förbättra lönsamheten och öka tillgångspriserna, men samtidigt är utsikterna för svensk ekonomi fortsatt dystra och hemma- marknadsföretagens och i synnerhet hushållens betalningsförmåga kommer av allt att döma fortsätta att försvagas. Stora kreditförluster och fortsatta räntebortfall på de nödlidande krediterna innebär att flertalet kreditinstitut kan komma att tvingas redovisa negativa resultat. Sannolikt kommer vissa institut att behöva förbättra sin kapitalbas med externt kapital. Den senaste sammanställningen över bankkoncememas kapital- täckningssituation, vilken sträcker sig till den 31 augusti, visade att 105 kapitaltäckningsgraden i genomsnitt fallit med en procentenhet till 8,8% Prop. 1992/93:100 sedan årsskiftet och att kapitalöverskottet minskat till sammantaget ca 10 Bilaga 1.1 miljarder kronor. <h6>10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden</h6> Kursutvecklingen på Stockholms fondbörs kännetecknades under 1992 av kraftiga svängningar och en ökande omsättning. Beslutet att låta kronan flyta medförde att aktiekurserna sköt i höjden i november. Den 1 december 1991 slopades omsättningsskatten på aktier, vilket bidrog till att omsättningen ökade under 1992. Under årets 11 första månader uppgick omsättningen till ca 144 miljarder kronor, vilket var en uppgång med närmare 30% jämfört med motsvarande period år 1991. Fallande räntor och stigande internationella aktiekurser stimulerade köpintresset under årets inledning. Fram till mitten av maj steg aktiekur- serna med i genomsnitt ca 10%. Under försommaren minskade köpintres- set betydligt, vilket har en rad förklaringar. De delårsrapporter som presenterades under våren var sämre än väntat och innebar att vinstför- väntningama reviderades ned. Nej-segern i den danska folkomröstningen om en monetär och politisk union i juni lade ytterligare sordin på stämningen. Den gryende osäkerheten beträffande Maastricht-avtalets förverkligande och successivt stigande räntor i Europa medförde att aktiekurserna på de europeiska börserna föll, vilket även smittade av sig på Stockholmsbörsen. Valuta- och räntekrisen under september blev särskilt kännbar för Sverige med bl.a. kraftigt stigande räntor som följd, vilket höjde avkastningskravet på aktier högst väsentligt. Den relativt svaga dollarkursen under sommaren och början av hösten var ytterligare en faktor som verkade dämpande på vissa aktier, företrädsvis skogs- aktier. Skogsindustrin hade också drabbats negativt av det finska beslutet att låta marken flyta fritt. Samtidigt ökade pessimismen om den allmänekonomiska utvecklingen. Alltfler signaler tydde på att lönsam- heten inom industrin försämrades kraftigt. Bl.a. kom rapporter om omfattande förluster och nedläggningsplaner inom skogs- och bil- industrin. Under perioden maj till i början av oktober, då bottennivån nåddes, föll aktiekurserna med i genomsnitt drygt 35%. Under samma period föll index för skogsaktier med över 40 %. Under oktober och första halvan av november intog aktieplacerama en avvaktande attityd. Den andra överenskommelsen mellan regeringen och socialdemokraterna, innehållande bl.a. en arbetsgivaravgiftssänkning med 4,3%, togs emot positivt. I genomsnitt steg aktiekurserna med drygt 10% under denna period. Beslutet att låta kronan flyta fritt innebar att aktiekurserna, under mycket stor omsättning, sköt i höjden, eftersom den svenska industrins konkurrenskraft förbättras av en svagare krona. Under perioden 19 november t.o.m. mitten av december steg aktiekurserna med i genomsnitt 20%. Köpintresset blev särskilt stort för skogsaktier till följd av skogsindustrins stora känslighet för växelkursförändringar. 106 Sammantaget under året, fram till mitten av december, föll generalin- dex med 5%. Kursutvecklingen skilde sig åt mellan olika branscher. Medan index för banker och fastigheter föll kraftigt var köpintresset för kemi och läkemedel samt verkstad betydande. Trots det stora köpintresset för skogsaktier efter kronans depreciering begränsades uppgången under året som helhet till ca 5 %. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 Diagram 10:8 Börsutvecklingen 1991-1992<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-59.png" style="width:278pt;height:192pt;"/> Anm.: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 17 dec 1992. Källa: Finansdepartementet. Utlandets intresse för svenska aktier var fortsatt stort under 1992. Fram t.o.m. oktober köpte utländska placerare svenska aktier för, netto 9,4 miljarder kronor, vilket skall jämföras med sammanlagt 11,2 miljarder kronor år 1991. Intresset fokuserades främst till de största och mest välkända exportföretagen såsom Astra, Volvo, Asea, SKF och Electro- lux. En intressant iakttagelse i det sammanhanget är att index för de 16 mest omsatta aktierna sedan årsskiftet, fram till mitten av december, steg med ca 10%, dvs. en betydligt bättre utveckling än för börsen som helhet. 107 <h6>Innehåll</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.1 1  Inledning                                                      2 2  Internationell utveckling                                     15 2.1  Allmän översikt                                          15 2.2  Länderöversikter                                         18 3  Utrikeshandel                                             27 3.1  Export och import                                     27 3.2  Bytesbalans                                              32 4  Industri                                                      35 4.1  Produktion och konkurrenskraft                          35 4.2  Lönsamhet                                          38 5  Arbetsmarknad                                       41 5.1  Sysselsättning                                                 42 5.2  Utbud av arbetskraft                                     44 5.3  Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder         46 6  Löner och konsumentpriser                              50 6.1  Löner                                                50 6.2  Konsumentpriser                                      53 7  Hushållens ekonomi och privat konsumtion                58 7.1  Hushållens inkomster                                  58 7.2  Privat konsumtion och sparande                         61 8  Investeringar                                                 65 8.1  Näringslivets investeringar                                 65 8.2  Offentliga investeringar                                    67 8.3  Bostadsinvesteringar                                     68 8.4  Byggnadsverksamhet                                   71 8.5  Lagerinvesteringar                                       72 9  Den offentlig sektorn                                      76 9.1  Den konsoliderade offentliga sektorn                      76 9.2  Statens finanser                                            80 9.3  Socialförsäkringssektorns finanser                          81 9.4 Kommunernas finanser                               82 9.5  Den offentliga sektorns strukturella sparande               83 9.6  Den offentliga sektorns sparande efter prognosperioden 88 10 Kapitalmarknaden                                     94 10.1 Internationell ränte- och valutautveckling                   94 10.2 Den svenska ränte- och valutakursutvecklingen            97 10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden                      101 10.4 Utvecklingen på aktiemarknaden                       106 108 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Tabeller</td><td colspan="2"> Prop. 1992/93:100</td></tr> <tr><td> 1:1</td><td> Internationella förutsättningar</td><td> 6</td><td> Bilaga 1.1</td></tr> <tr><td> 1:2</td><td> Löner och priser</td><td> 8</td><td></td></tr> <tr><td> 1:3</td><td> Försörjningsbalans</td><td> 10</td><td></td></tr> <tr><td> 1:4</td><td> Bidrag till BNP-tillväxten</td><td> 11</td><td></td></tr> <tr><td> 1:5</td><td> Nyckeltal</td><td> 12</td><td></td></tr> <tr><td> 1:6</td><td> Sparande</td><td> 13</td><td></td></tr> <tr><td> 2:1</td><td> Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder</td><td> 15</td><td></td></tr> <tr><td> 2:2</td><td> Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder</td><td> 17</td><td></td></tr> <tr><td> 3:1</td><td> Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export av bearbetade varor</td><td> 28</td><td></td></tr> <tr><td> 3:2</td><td> Varuexportens fördelning på några varugrupper 1990</td><td> 30</td><td></td></tr> <tr><td> 3:3</td><td> Importvägd efterfrågan på bearbetade varor</td><td> 30</td><td></td></tr> <tr><td> 3:4</td><td> Export och import av varor</td><td> 31</td><td></td></tr> <tr><td> 3:5</td><td> Bytesbalans</td><td> 32</td><td></td></tr> <tr><td> 4:1</td><td> Nyckeltal för industrin</td><td> 35</td><td></td></tr> <tr><td> 4:2</td><td> Industrins rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet samt bruttoöverskottsandel</td><td> 39</td><td></td></tr> <tr><td> 5:1</td><td> Arbetsmarknad</td><td> 42</td><td></td></tr> <tr><td> 5:2</td><td> Produktion och sysselsättning i timmar</td><td> 44</td><td></td></tr> <tr><td> 5:3</td><td> Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper</td><td> 45</td><td></td></tr> <tr><td> 5:4</td><td> Relativ arbetslöshet i olika åldrar</td><td> 46</td><td></td></tr> <tr><td> 5:5</td><td> Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder</td><td> 48</td><td></td></tr> <tr><td> 6:1</td><td> Timlöner</td><td> 51</td><td></td></tr> <tr><td> 6:2</td><td> Konsumentpriser</td><td> 54</td><td></td></tr> <tr><td> 6:3</td><td> "Underliggande" inflationstakt</td><td> 56</td><td></td></tr> <tr><td> 7:1</td><td> Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion och sparande</td><td> 58</td><td></td></tr> <tr><td> 7:2</td><td> Hushållens inkomster</td><td> 59</td><td></td></tr> <tr><td> 7:3</td><td> Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll</td><td> 60</td><td></td></tr> <tr><td> 8:1</td><td> Bruttoinvesteringar efter näringsgren</td><td> 65</td><td></td></tr> <tr><td> 8:2</td><td> Bruttoinvesteringar i näringslivet</td><td> 66</td><td></td></tr> <tr><td> 8:3</td><td> Offentliga investeringar</td><td> 67</td><td></td></tr> <tr><td> 8:4</td><td> Bostadsinvesteringar</td><td> 69</td><td></td></tr> <tr><td> 8:5</td><td> Byggnadsverksamhet</td><td> 72</td><td></td></tr> <tr><td> 8:6</td><td> Lagervolymförändringar</td><td> 73</td><td></td></tr> <tr><td> 9:1</td><td> Skattekvoten</td><td> 78</td><td></td></tr> <tr><td> 9:2</td><td> Real förändring av den offentliga sektorns inkomster och utgifter</td><td> 79</td><td></td></tr> <tr><td> 9:3</td><td> Den offentliga sektorns inkomster och utgifter</td><td> 80</td><td></td></tr> <tr><td> 9:4</td><td> Statens inkomster och utgifter</td><td> 81</td><td></td></tr> <tr><td> 9:5</td><td> Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter</td><td> 82</td><td></td></tr> <tr><td> 9:6</td><td> Kommunernas inkomster och utgifter</td><td> 83</td><td></td></tr> <tr><td> 9:7</td><td> Den offentliga sektorns finanser, konjunkturjusterat</td><td> 87</td><td></td></tr> <tr><td> 9:8</td><td> Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och 5% realränta</td><td> 90</td><td></td></tr> </table> 109 <table border="1"> <tr><td> 9:9</td><td> Den offentliga sektoms sparande, 2,8% tillväxt och 5% realränta</td><td> Prop. 1992/93:100 92 Bilaga 1.1</td></tr> <tr><td> 9:10</td><td> Den offentliga sektoms sparande, 3,2% tillväxt och 4% realränta</td><td> 92</td></tr> <tr><td> 9:11</td><td> Den offentliga sektorns sparande, 3,2% tillväxt och 5 % realränta samt inga besparingar</td><td> 93</td></tr> </table> 110 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Diagram</td><td colspan="2"> Prop. 1992/93:100</td></tr> <tr><td> 1:1</td><td> K- respektive S-sektoms produktion</td><td> 4</td><td> Bilaga 1.1</td></tr> <tr><td> 1:2</td><td> Procentuell utveckling av nominella BNP 1980-1994</td><td> 4</td><td></td></tr> <tr><td> 1:3</td><td> BNP och produktiviteten i Sverige 1981-1994</td><td> 11</td><td></td></tr> <tr><td> 1:4</td><td> Finansiellt sparande i privat- och offentlig sektor samt bytesbalans som andel av BNP 1980-1994</td><td> 13</td><td></td></tr> <tr><td> 3:1</td><td> Svensk industris konkurrenskraft 1975-1991</td><td> 27</td><td></td></tr> <tr><td> 3:2</td><td> Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade varor till 14 OECD-länder</td><td> 29</td><td></td></tr> <tr><td> 3:3</td><td> Sveriges räntebärande skuld mot utlandet 1985-1994</td><td> 33</td><td></td></tr> <tr><td> 4:1</td><td> Industriproduktion och kapacitetsutnyttjande 1989-1992</td><td> 36</td><td></td></tr> <tr><td> 4:2</td><td> Industrins arbetskostnad per producerad enhet i Sverige relativt 14 OECD-länder 1980-1994</td><td> 37</td><td></td></tr> <tr><td> 4:3</td><td> Industrins bruttomarginal 1980-1992</td><td> 40</td><td></td></tr> <tr><td> 5:1</td><td> Antal varsel samt antal nyanmälda lediga platser</td><td> 41</td><td></td></tr> <tr><td> 5:2</td><td> Öppet arbetslösa samt personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska åtgärder</td><td> 47</td><td></td></tr> <tr><td> 6:1</td><td> Lönespridningen i Sverige</td><td> 50</td><td></td></tr> <tr><td> 6:2</td><td> Nominell timlön inom industrin</td><td> 53</td><td></td></tr> <tr><td> 6:3</td><td> Prisutvecklingen i Sverige</td><td> 55</td><td></td></tr> <tr><td> 6:4</td><td> Konsumentpriser</td><td> 56</td><td></td></tr> <tr><td> 7:1</td><td> Privat konsumtion</td><td> 62</td><td></td></tr> <tr><td> 7:2</td><td> Hushållens sparkvot och förmögenhetsförändring</td><td> 63</td><td></td></tr> <tr><td> 7:3</td><td> Hushållens sparkvot som andel av disponibel inkomst 1951-1994</td><td> 64</td><td></td></tr> <tr><td> 8:1</td><td> Procentuell förändring av investeringar och produktion i näringslivet</td><td> 67</td><td></td></tr> <tr><td> 8:2</td><td> Antal outhyrda lägenheter resp, antal påbörjade lägenheter</td><td> 68</td><td></td></tr> <tr><td> 8:3</td><td> Bostadsinvesteringar</td><td> 70</td><td></td></tr> <tr><td> 8:4</td><td> Byggnadsinvesteringar per sektor 1970-1994</td><td> 71</td><td></td></tr> <tr><td> 8:5</td><td> BNP-utveckling och lagerbidrag</td><td> 74</td><td></td></tr> <tr><td> 8:6</td><td> Lagerinvesteringar</td><td> 74</td><td></td></tr> <tr><td> 9:1</td><td> Den offentliga sektorns finansiella sparande 1970-1994</td><td> 76</td><td></td></tr> <tr><td> 9:2</td><td> Den offentliga sektorns finansiella nettoställning</td><td> 77</td><td></td></tr> <tr><td> 10:1</td><td> 6-månaders Euromarknadsräntor 1991-1992</td><td> 95</td><td></td></tr> <tr><td> 10:2</td><td> 10-åriga obligationsräntor 1991-1992</td><td> 96</td><td></td></tr> <tr><td> 10:3</td><td> Ränteutvecklingen 1989-1992</td><td> 99</td><td></td></tr> <tr><td> 10:4</td><td> Växelkurser i kronor 1991-1992</td><td> 101</td><td></td></tr> <tr><td> 10:5</td><td> Bankernas kreditförluster och resultat</td><td> 102</td><td></td></tr> <tr><td> 10:6</td><td> Utlåning till allmänheten 1986-1992</td><td> 104</td><td></td></tr> <tr><td> 10:7</td><td> Bostadsräntor 1989-1992</td><td> 105</td><td></td></tr> <tr><td> 10:8</td><td> Börsutvecklingen 1991-1992</td><td> 107</td><td></td></tr> </table> 111 Bilaga 1.2 Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning 17 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. <h6>REGERINGEN</h6> <h6>FINANSDEPARTEMENTET</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 Riksrevisionsverkets inkomstberäkning for budgetåret 1993/94 Enligt Riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till rege- ringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster för det kommande budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetpropositio- nen. RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1993/94. Beräkningarna har gjorts för varje in- komsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts även av det väntade utfallet för budgetåret 1992/93. Underlag för beräkning- arna har bl.a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna av in- komstskatterna har dessutom uppgifter från RRVs taxeringsstatistiska un- dersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats. Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. Dessutom redovisas uppräkningsfaktorer för det skatteunderlag som skall ligga till grund för det statliga utjämningsbidraget och utbetalningen av den kommu- nala inkomstskatten för år 1993. I den av RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1992 re- dovisas förutsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika in- komsttitlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den preli- minära nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalen- derårsvis för åren 1992, 1993 och 1994. Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1992/93 kan använ- das som komplement till RRVs inkomstberäkning. Inkomstliggaren innehål- ler utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser och vilka bestämmelser som gäller för dem. Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direktör Gert Jönsson, revisionsdirektör Georg Danielsson, avdelningsdirektör Jör- gen Hansson, byrådirektör Nikolaos Chryssanthou, revisor Peter Håkans- son, revisor Jens Swahn, byråassistent Catarina Frank-Lundkvist, byråassis- tent Maj-Britt Medjaoui och föredragande, avdelningsdirektör Birgitta Hallstener. Stockholm den 17 december 1992 Arne Gadd Birgitta Hallstener SAMMANFATTNING Förutsättningar Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 RRVs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret 1993/94 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret 1992/93 har utförts under sedvanligt antagande om en ekonomisk politik i enlighet med de propositioner som av oss är kända enligt nedanstående: - 1992/93:27 - 1992/93:29 - 1992/93:30 - 1992/93:31 - 1992/93:36 - 1992/93:37 - 1992/93:50 - 1992/93:52 - 1992/93:86 - 1992/93:90 - 1992/93:96 - 1992/93:108 om ändrad handels- och föreningsregistrering om vissa socialavgiftsfrågor om ändring av begreppet arbetsskada om ändrad sjukersättning om vissa frågor om den kommunala ekonomin om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och lokaler, m.m. om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin om höjd skatt på tobaksvaror om ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet om ändrad lagstiftning för värdepappershandel med anled- ning av EES-avtalet, m.m. om vissa uppbörds- och indrivningsfrågor om skattelättnader vid utskiftning av aktier i riskkapitalbolag, m.m. - 1992/93:116 om ersättningsnivåer förvissa pensionsförmåner m.m. - 1992/93:118 om ändring i lagen om handelsbolag och enkla bolag - 1992/93:122 om vissa frågor inför 1994 års allmänna fastighetstaxering, m.m. - 1992/93:123 om vissa ekonomiska regleringar år 1993 mellan staten och kommunsektorn - 1992/93:124 om skatt på dieselolja m.m. - 1992/93:127 om vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst - 1992/93:131 om vissa företagsskattefrågor, m.m. - 1992/93:134 om förändringar i de kommunala bostadstilläggen för år 1993 m.m. - 1992/93:135 om åtgärder för att stärka det finansiella systemet - 1992/93:136 om allmän sjukförsäkring - 1992/93:138 meddelande om kommande förslag till lagstiftning beskatt- ning av inkomst från handelsbolag i samband med att andelen överlåtits Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutvecklingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning av det ekonomiska läget som presenterades i Konjunkturinstitutets höstrap- port 1992 har utgjort det huvudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också löpande haft kontakter med Finansdepartementet, främst då med arbetet där med den preliminära nationalbudgeten för år 1993. Detta har sammantaget lett till att förelig- gande inkomstberäkning baseras på följande antaganden: Prop. 1992/93:100 <table border="1"> <tr><td> Utbetald lönesumma1</td><td colspan="3"> Bilaga 1.2</td></tr> <tr><td> inkl, sjuklön</td><td> 0,9</td><td> -0,7</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Pensioner</td><td> 6,7</td><td> 3,2</td><td> 6,1</td></tr> <tr><td> Konsumentprisindex,1</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> årsmedeltal</td><td> 2,0</td><td> 4,9</td><td> 2,9</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion, volym1</td><td> -2,2</td><td> -4,0</td><td> 0,0</td></tr> <tr><td> Privat konsumtion, pris1</td><td> 0,2</td><td> 1,2</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Basbelopp, kr.</td><td> 33 700</td><td> 34 400</td><td> 36 000</td></tr> <tr><td> Bostadslåneränta, procent</td><td> 11,35</td><td> 10,35</td><td> 9,25</td></tr> <tr><td> Statens avkastningsränta,2</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> procent</td><td> 12,25</td><td> 12,0</td><td> -</td></tr> </table> 1 Procentuell förändring från föregående år 2 Avser budgetåret 1992/93 och 1993/94 En av RRV genomförd enkätundersökning till svenska aktiebolag, spar- banker och försäkringsbolag ligger även till grund för vissa referensberäk- ningar av juridiska personers inkomstskatt. I denna enkät har det bl.a. fram- kommit att skatteunderlaget juridiska personer beräknas minska med 4,1% mellan åren 1991 och 1992. En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster under budgetåren 1992/93 och 1993/94 framgår av tabell 3. Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1992/93 och 1993/94 Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster budgetåret 1992/93 till 379 751 milj.kr. Det är -17 975 milj.kr. eller 4,5% mindre än utfallet för budgetåret 1991/92. STATSBUDGETENS INKOMSTER Budgetåret 1993/94 Fysiska personers inkomstskatt<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-60.png" style="width:290pt;height:96pt;"/> Mervärdesskatt 33% Totalt 345 miljarder kr. För budgetåret 1993/94 beräknas statsbudgetens inkomster till 344 710 milj.kr. Minskningen i förhållande till budgetåret 1992/93 blir 35 040 milj.kr. vilket motsvarar 9,2 % i minskningsstakt. Utveckling av inkomsterna De beräknade förändringarna av inkomsterna på statsbudgeten på - 17 975 milj.kr. resp. -35 040 milj.kr. mellan resp, budgetår har delats upp i tabell 1 på några av de största inkomsttitlarna. De största förändringarna avser fysiska och juridiska personers inkomst- skatt, socialförsäkringsavgifter, mervärdesskatt, avräkningsskatt och in- komster av statens verksamhet. De beskrivs närmare i nästa avsnitt. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 Tabell 1. Förändringar mellan budgetåren 1991/92 - 1992/93 och 1992/93 -1993/94 (milj.kr.) Inkomstgrupp/                                    1991/92 till       1992/93 till Inkomsttitel                                    1992/93         1993/94 <table border="1"> <tr><td> 1111</td><td> Fysiska personers inkomstskatt</td><td> -</td><td> 14 857</td><td> +</td><td> 7 029</td></tr> <tr><td> 1121</td><td> Juridiska personers inkomstskatt</td><td> +</td><td> 4 535</td><td> -</td><td> 1878</td></tr> <tr><td> 1122</td><td> Avskattning av företagens reserver</td><td> +</td><td> 5 000</td><td> -</td><td> 957</td></tr> <tr><td> 1123</td><td> Beskattning av tjänstegruppliv</td><td> -</td><td> 551</td><td> +</td><td> 50</td></tr> <tr><td> 1144</td><td> Lotteriskatt</td><td> +</td><td> 798</td><td> +</td><td> 70</td></tr> <tr><td> 1211</td><td> Folkpensionsavgift</td><td> -</td><td> 3 946</td><td> -</td><td> 4 989</td></tr> <tr><td> 1221</td><td> Sjukförsäkringsavgift,netto</td><td> -</td><td> 2 185</td><td> +</td><td> 8247</td></tr> <tr><td> 1231</td><td> Barnomsorgsavgift</td><td> -</td><td> 5 350</td><td> -</td><td> 7 284</td></tr> <tr><td> 1251</td><td> Övriga socialavgifter, netto</td><td> +</td><td> 6 268</td><td> -</td><td> 7577</td></tr> <tr><td> 1281</td><td> Allmän löneavgift</td><td> -</td><td> 1484</td><td> -</td><td> 213</td></tr> <tr><td> 1291</td><td> Särskild löneskatt</td><td> +</td><td> 3 493</td><td> -</td><td> 608</td></tr> <tr><td> 1312</td><td> Fastighetsskatt</td><td> +</td><td> 7 617</td><td> +</td><td> 19</td></tr> <tr><td> 1341</td><td> Stämpelskatt</td><td> -</td><td> 869</td><td> +</td><td> 300</td></tr> <tr><td> 1342</td><td> Skatt på värdepapper</td><td> -</td><td> 1796</td><td></td><td> 0</td></tr> <tr><td> 1411</td><td> Mervärdesskatt</td><td> -</td><td> 4 544</td><td> -</td><td> 1 100</td></tr> <tr><td> 1421</td><td> Bensinskatt</td><td> +</td><td> 3 001</td><td> +</td><td> 3 000</td></tr> <tr><td> 1424</td><td> Tobaksskatt</td><td> +</td><td> 1 302</td><td> +</td><td> 1238</td></tr> <tr><td> 1428</td><td> Energiskatt</td><td> -</td><td> 2 358</td><td> +</td><td> 3 690</td></tr> <tr><td> 1462</td><td> Kilometerskatt</td><td> +</td><td> 30</td><td> -</td><td> 1790</td></tr> <tr><td> 1511</td><td> Avräkningsskatt</td><td> -</td><td> 3 249</td><td> -</td><td> 7786</td></tr> <tr><td> 2000</td><td> Inkomster av statens verksamhet</td><td> -</td><td> 6 951</td><td> -</td><td> 16 819</td></tr> <tr><td> 3000</td><td> Inkomster av försåld egendom</td><td> +</td><td> 3 749</td><td> -</td><td> 4 357</td></tr> <tr><td> 4000</td><td> Återbetalning av lån</td><td> -</td><td> 5 189</td><td> -</td><td> 1442</td></tr> <tr><td> 5000</td><td> Kalkylmässiga inkomster</td><td> +</td><td> 826</td><td> +</td><td> 184</td></tr> <tr><td></td><td> Övrigt, netto</td><td> -</td><td> 1265</td><td> -</td><td> 2 067</td></tr> <tr><td></td><td> Summa förändringar</td><td></td><td> 17 975</td><td></td><td> 35 040</td></tr> </table> Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare bud- getår framgår av nedanstående diagram STATSBUDGETENS INKOMSTER Procent          Utveckling mellan budgetåren<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-61.png" style="width:291pt;height:119pt;"/> Av diagrammet framgår att förändringen av statsbudgets inkomster var rela- tivt stark för de flesta budgetåren under senare hälften av 1980-talet. Bud- getåret 1991/92 börjar utvecklingen bli negativ. Detta beror bl.a. på skatte- reformen och konjunkturutvecklingen. I det följande redogörs för de större förändringarna i de beräknade in- komsterna mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 resp. 1992/93 och 1993/94. Fysiska personers inkomstskatt Fysiska personers inkomstskatt beräknas minska med 14 857 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Detta beror dels på höga preliminärskat- teinbetalningar våren 1992, och dels på höga utbetalningar av kommunal- skatt budgetåret 1992/93. För budgetåret 1993/94 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskatter till 14197 milj.kr., vilket är en ökning med 7 029 milj.kr. jämfört med 1992/93. Detta beror på att preliminärskatteinbetalningarna ökar till följd av att biinkomster preliminärbeskattas fr.o.m. april 1993. En annan orsak är den nya allmänna sjukförsäkringsavgiften som börjar gälla 1993. Juridiska personers inkomstskatt Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas öka med 4 535 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Budgetåret 1992/93 beräk- nas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 18 918 milj.kr. Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas titeln Juridiska perso- ners inkomstskatt minska med 1 878 milj.kr. Inkomsterna på titeln, främst i form av fyllnadsinbetalningar, minskar med 3 292 milj.kr. Minskningen be- ror främst på att den slutliga B-skatten, inkomståret 1993, beräknas bli 2,4 % lägre jämfört med inkomståret 1992. Minskningen kan hänföras till mins- kade inkomster från fastighetsskatt och särskild löneskatt. Utgifterna på ti- teln minskar med 1 414 milj.kr. mellan budgetåren. Budgetåret 1993/94 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 17 040 milj.kr. Lagstadgade socialavgifter Budgetåret 1992/93 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter uppgå till 67 629 milj.kr. Det är en minskning med 3 652 milj.kr. i förhål- lande till budgetåret 1991/92. Folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften och utbildningsavgiften beräknas minska med 3 946 milj.kr., 5 350 milj.kr. resp. 550 milj.kr. Dessa minskningar beror i huvudsak på regeringens förslag om sänkning av avgiftssatserna för dessa socialavgifter fr.o.m. den 1 januari 1993. Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas minska med 12 629 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. De minskade inkomsterna beror på sänkningen av avgiftssatsen med 2,3 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1992. Inkomstminskningen reducerades delvis genom regeringens Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 förslag om en höjning av avgiftssatsen med 0,47 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1993. I beloppet för inkomsterna för budgetåret 1991/92 ingick 4 913 milj.kr. som överföring från Sjukförsäkringsfonden till statsbudgeten. Utgifterna under inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto beräknas minska med 10 444 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det be- ror främst på införandet av sjuklön under de första 14 dagarna av varje sjuk- period. Överskottet för inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto beräknas öka med 6 268 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Under budget- året 1992/93 skall 8 300 milj.kr. överföras från Delpensionsfonden till Ar- betsskadeavgiften. Överföringarna från Arbetsmarknadsfonden till stats- budgeten beräknas minska med 3 467 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Inkomsterna av Särskild löneskatt beräknas öka med 3 493 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Den särskilda löneskatten på pensionskost- nader (3 832 milj.kr.) för inkomståret 1991 omförs i juni 1993 från inkomst- skatten till denna inkomsttitel. Den allmänna löneavgiften beräknas minska med 1 484 milj.kr. vilket beror på att denna avgift upphörde den 31 decem- ber 1991. Budgetåret 1993/94 beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter uppgå till 53 927 milj.kr. Det är en minskning med 13 702 milj.kr. i förhål- lande till budgetåret 1992/93. Folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften och utbildningsavgiften beräknas minska med 4 989 milj.kr., 7 284 milj.kr. resp. 991 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Dessa minsk- ningar beror i huvudsak på de föreslagna sänkningarna av avgiftssatserna fr.o.m. den 1 januari 1993. Inkomsterna av sjukförsäkringsavgiften beräknas öka med 2 784 milj. kr. Ökningen beror på de föreslagna höjningarna av avgiftssatsen. Utgifterna på inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto beräknas minska med 5 463 milj.kr. I beräkningarna har hänsyn tagits till regeringens förslag om ändrad sjukersättning m.m. Inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto beräknas minska med 7 577 milj.kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Det beror främst på att beloppet för budgetåret 1992/93 innefattar överföringen (8 300 milj.kr.) från Delpensionsfonden till arbetsskadeavgiften. Den särskilda löneskatten beräknas öka med 608 milj.kr. mellan budget- åren 1992/93 och 1993/94. I juni 1994 omförs den särskilda löneskatten på pensionskostnader (3 680 milj.kr.) för inkomståret 1992 från inkomstskatten till denna inkomsttitel. Skatt på egendom Fastighetsskatten för budgetåret 1992/93 beräknas till 16 141 milj, kr., vilket är en ökning med 7 617 milj.kr. jämfört med budgetåret 1991/92. Detta beror till stor del på den reformerade fastighetsbeskattningen 1991. För budgetåret 1993/94 beräknas fastighetsskatten uppgå till 16160 milj.kr., vilket är en ökning med 19 milj.kr. jämfört med 1992/93. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 Skatt på varor och tjänster Inkomsten av mervärdesskatt, som netto är den största inkomsttiteln på statsbudgeten, uppgick till 120 044 milj.kr. budgetåret 1991/92. För budget- åren 1992/93 och 1993/94 beräknas nu inkomsterna till 115 500 milj.kr. resp. 114 400 milj.kr. Inkomstförändringarna beror bl.a. att skatten sänktes den 1 januari 1992 till 18 % på vissa varor och tjänster som t.ex. livsmedel, hotel 1 - och restaurang- tjänster samt personbefordran. Fr.o.m. den 1 januari 1993 föreslås att skatten höjs på dessa varor och tjänster till 21 %. Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion påverkar också be- skattningsunderlaget för mervärdesskatt. Som tidigare har nämnts utgår RRV från att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 0,2 % år 1992, 1,2% år 1993 och med 3,0% år 1994. Bensinskatten uppgick till 17 599 milj.kr. för budgetåret 1991/92. För bud- getåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna för bensinskatt öka med 3 001 resp. 3 000 milj.kr. Ökningen beror främst på de beslutade och före- slagna höjningarna av koldioxsidskatt och bensinskatt fr.o.m. den 1 januari 1993. Tobaksskatten uppgick till 5 725 milj.kr. för budgetåret 1991/92. För bud- getåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna på tobaksskatt öka med 1 302 milj.kr. resp. 1 238 milj.kr. Ökningarna beror främst på att skatten på tobaksvaror höjdes den 1 december 1992. Inkomsterna av energiskatt uppgick till 15 683 milj.kr. budgetåret 1991/92. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna till 13 325 milj.kr. resp. 17 015 milj.kr. Inkomsterna beräknas minska med 2 358 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Minskningen beror bl.a. på att tillverkningsindustrin får skattelättnader av olika slag. Mellan budget- åren 1992/93 och 1993/94 beräknas inkomsterna öka med 3 690 milj. kr. Ök- ningen mellan budgetåren beror främst på att en dieseloljeskatt föreslås att införas fr.o.m. den 1 oktober 1993. Avräkningsskatt Från den 1 januari 1991 skall landsting och kommuner erlägga avräknings- skatt till staten. Syftet med denna skatt är att åstadkomma ett budgetmässigt neutralt utfall av skattereformen mellan stat och kommun. Detta innebär att visst belopp återförs till staten från kommunerna. I annat fall skulle budget- effekten av de sänkta statliga skattesatserna belasta staten, medan en bety- dande del av budgetförstärkningen genom basbreddningar skulle tillfalla kommunerna. Avräkningsskatten avskaffas fr.o.m. 1993. Övriga inkomster Inkomsthuvudgruppen Inkomster av statens verksamhet har minskat med 6 951 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Det beräknas minska med 16 819 milj. kr. mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Televerkets inlevererade överskott beräknas minska med 6 164 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 beroende på att Televerket inlevere- rade sitt statslån under budgetåret 1991/92. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 Enligt prop. 1992/93:37 om ny organisation av statens fastigheter och loka- ler, m.m. föreslås att Byggnadsstyrelsen läggs ned och ersätts med fyra nya organisationer. Byggnadsstyrelsen kommer dock att fortsätta sin verksamhet i stort sett i nuvarande organisation till våren 1992. Överskottet av Bygg- nadsstyrelsens verksamhet för perioden den 1 januari 1993-den 30 juni 1993 beräknas till 500 milj.kr. Ränteinkomsterna minskade sammanlagt med 5 234 milj.kr. mellan bud- getåren 1991/92 och 1992/93. Av denna minskning hänför sig 2 149 milj.kr. till ränteinbetalningar på statsbudgeten för Statens vattenfallsverks statslån, 1 736 milj.kr. till ränteinkomster på lån för bostadsbyggande och 640 milj .kr. till inkomsttiteln Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken. Mellan bud- getåren 1992/93 och 1993/94 beräknas minskningen bli 2 408 milj.kr. Av denna minskning hänför sig 873 milj.kr. till ränteinkomster på lån för bo- stadsbyggande och 1203 milj .kr. till ränteinkomster på det av Byggnadssty- relsen förvaltade kapitalet. Inkomsterna av statens aktier beräknas öka med 1 798 milj.kr. mellan budgetåret 1991/92 och 1992/93. Ökningen beror på Vattenfall ABs aktieut- delning. Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas minska med 2 164 milj. kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93 samt med 7 358 milj.kr. mel- lan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Minskningarna avser främst inkomster från skatteutjämningsavgifter. Inkomsthuvudgruppen Återbetalning av lån beräknas minska med 5 189 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas återbetalning av lån att minska med 1 442 milj.kr. Minskningarna beror främst på minskade återbetalningar av lån för bostads- byggande. Inom inkomsthuvudgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas avskriv- ningar och amorteringar minska med 1 078 milj.kr. mellan budgetåren 1991/92 och 1992/93. Mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräknas in- komsterna öka med 28 milj.kr. Vid beräkningen av inkomsterna på inkomsttiteln Statliga pensionsavgif- ter, netto har RRV räknat med oförändrat lönekostnadspålägg på 42,5 % för budgetåren 1992/93 och 1993/94 eftersom förslag om ändring inte föreligger. Till följd därav har för statliga myndigheter hänsyn inte tagits till regeringens förslag om sänkning av folkpensionsavgiften, barnomsorgsavgiften, utbild- ningsavgiften och arbetarskyddsavgiften med sammanlagt 4,3 procentenhe- ter. Hänsyn har inte heller tagits till förslaget om höjning av sjukförsäkrings- avgiften. Känslighetskalkyl Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den pri- vata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresultaten för flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en tentativ känslighetskalkyl för vissa inkomsttitlar. Om utvecklingen av både privat konsumtion och löner förändras samtidigt med en procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 åren 1993 och 1994 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som i nedanstående tablå (miljarder kr.). Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 <table border="1"> <tr><td> Statsbudgeten</td><td> 1992/93 Prognos</td><td> 1993/94 Prognos</td></tr> <tr><td> Summa inkomster</td><td> ± 0,8</td><td> ±2,5</td></tr> </table> Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 380,6 miljarder kr. för budgetåret 1992/93 och till 347,2 miljarder kr. för budget- året 1993/94 om utvecklingen ökar. Till viss del återspeglar dessa föränd- ringstal att endast en halvårseffekt uppkommer för budgetåret 1992/93 och att ett nivålyft inträffar som blir utgångspunkt för budgetåret 1993/94. Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår från den konjunktur- bedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen kan känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa anta- ganden. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På ett mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgifter. För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgif- ter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. I tabell 2 görs en sammanställning av bruttobeloppen budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94. I RRVs pro- gnosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl in- komster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp finns i be- skrivningen av resp, inkomsttitel. Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1993/94 beräk- nas uppgå till 967 263 milj. kr. vilket är nära tredubbelt så mycket som in- komsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräknas till 622 552 milj. kr. för samma budgetår. Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på in- komsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt m.m.). Utgifterna utgörs bl.a. av utbetalningar av kommunalskattemedel och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomsterna öka med 3,3 % mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94. Mellan samma bud- getår ökar bruttoutgifterna med 2,3 %. Till följd härav ökar nettot på in- komsthuvudgruppen med 11,2%. Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivarav- gifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga ar- betsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudgeten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och till olika fonde- ringar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgifternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgruppen 1200 beräknas minska med 8,1% mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94, medan bruttoutgifterna beräknas minska med 3,0% mellan samma bud- getår. Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 302 896 milj.kr. för budgetåret 1992/93 och bruttoutgifterna till 117 076 milj.kr. för samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdesskatt och den offent- liga sektorns kompensation för i princip all ingående mervärdesskatt. Brut- toinkomsterna ökar med 1,5 % mellan budgetåren 1992/93 och 1993/94 me- dan utgifterna beräknas minska med 0,4% under samma period. Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga arbetsgi- varavgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna 1100, 1200 och 1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i tabell 2. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 Uppräkningsfaktorer för 1992 och 1993 Riksrevisionsverket har i uppdrag att meddela uppräkningsfaktorer för det skatteunderlag som skall ligga till grund för beräkningen av det statliga ut- jämningsbidraget och utbetalningen av den kommunala inkomstskatten för år 1993. Följande uppräkningsfaktorer gäller: A Uppräkningsfaktor inkomståret 1992 1,0205 B Uppräkningsfaktor inkomståret 1993 1,0250 Beräkningarna bygger på de antaganden, modeller och regler som presente- ras i Inkomstberäkningen Hösten 1992. Skattebas för den kommunala in- komstbeskattningen är fysiska personers beskattningsbara inkomst. 10<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-62.png" style="width:13pt;height:89pt;"/> Os Os ■rF o CO<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-63.png" style="width:10pt;height:29pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-64.png" style="width:10pt;height:16pt;"/> Os Os C-, Os CM Os Os Ooor^ooO’—1 os o c o c i cm x,   -tf os co ’—1 »—1 Os O- CM    >—< ■—> Os CM CM cO o SO sO — xF >X) Os CM CO      r— \O os o os x x x, > -t ir, ci ri -t k, z — C" 00 S© oo O CO >X) c > > ir, r< cr CM CO s© X xj- CO      —< X^CJ - OS O x x r xx CO     —<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-65.png" style="width:10pt;height:15pt;"/> r- Os IX, C", Os 00 F" co sC s© — c- sO O OM C- s© —. CF o- co 'x, C"<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-66.png" style="width:20pt;height:12pt;"/> CM CO I I O- Os -T Os<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-67.png" style="width:19pt;height:11pt;"/> o CM xf sCOsCiXQXNrHfN X, ir, X X, O O F' - X) -ccm^OsOX-<<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-68.png" style="width:10pt;height:15pt;"/> r- Os CO s© CM IX, s© Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-69.png" style="width:12pt;height:303pt;"/> o 'So <h6>5</h6><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-70.png" style="width:10pt;height:29pt;"/> s© Os •X,<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-71.png" style="width:10pt;height:15pt;"/> 00 CO CO CO \© 'X, CM xF S© C'<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-72.png" style="width:10pt;height:29pt;"/> I I O1 xF O O •'T -rt CM CM<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-73.png" style="width:10pt;height:30pt;"/> xF Os CO Os O- — C- — Os co N C - XO Os S© CM CM CO SC CO s© CO CM<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-74.png" style="width:10pt;height:14pt;"/> Os O Os C- — C- s© — O CM CM CO \D CO CM CM CM c-, s© CM C" s© Os<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-75.png" style="width:13pt;height:53pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-76.png" style="width:10pt;height:28pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-77.png" style="width:10pt;height:15pt;"/> Os Os — O X, sO O> X C“i O cf XiX)xt0sxFlX)XiX)O CO C- CM 00 O CO IX, os X ciir.oNXrrr^cM — CM X X, o c     CM OM Os co CM CO — x, > O' CO xF XF o Os CO OM CO o IX, CM CO — CM CM C- r- CM O s ^(MXXCXCMXCM os^oco oor^ocs© xF CO C"- O Os© C- CMOS<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-78.png" style="width:10pt;height:14pt;"/> 00 o<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-79.png" style="width:12pt;height:73pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-80.png" style="width:80pt;height:145pt;"/> C3 E E □ si<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-81.png" style="width:13pt;height:228pt;"/> 11 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 Tabell 3 Sammanställning av beräkningsresultatet för budgetåren 1992/93 och 1993/94 (tkr) <table border="1"> <tr><td colspan="2" rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1991/92 Utfall</td><td rowspan="2"> 1992/93 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1992/93 Prognos</td><td rowspan="2"> 1993/94 Prognos</td><td colspan="2"> Förändring 1992/93-1993/94</td></tr> <tr><td> Belopp</td><td> Procent</td></tr> <tr><td> 1000</td><td> Skatter:</td><td> 335 155844</td><td> 324965146</td><td> 324 746300</td><td> 312139 500</td><td> -12606 800</td><td> -3,88</td></tr> <tr><td> 1100</td><td> Skatt på inkomst:</td><td> 42759171</td><td> 23882000</td><td> 37857000</td><td> 42108000</td><td> 4251000</td><td> 11,23</td></tr> <tr><td> 1110</td><td> Fysiska personers inkomstskatt:</td><td> 22024 570</td><td> -8 271000</td><td> 7168000</td><td> 14197000</td><td> 7029000</td><td> 98,06</td></tr> <tr><td> 1111</td><td> Fysiska personers inkomstskatt</td><td> 22024570</td><td> -8271000</td><td> 7 168 000</td><td> 14197000</td><td> 7029000</td><td> 98,06</td></tr> <tr><td> 1120</td><td> Juridiska personers inkomstskatt:</td><td> 16034275</td><td> 28448000</td><td> 25018000</td><td> 22233000</td><td> -2 785000</td><td> -11,13</td></tr> <tr><td> 1121</td><td> Juridiska personers inkomstskatt</td><td> 14382823</td><td> 23848000</td><td> 18918000</td><td> 17040000</td><td> -1878000</td><td> -9,93</td></tr> <tr><td> 1122</td><td> Avskattning av företagens reserver</td><td> 0</td><td> 3 500000</td><td> 5000000</td><td> 4043000</td><td> -957000</td><td> -19,14</td></tr> <tr><td> 1123</td><td> Särskild skatt på tjänstcgrupplivförsäkring</td><td> 1651 452</td><td> 1 100000</td><td> 1 100000</td><td> 1 150000</td><td> 50000</td><td> 4,55</td></tr> <tr><td> 1130</td><td> Ofördelbara inkomstskatter:</td><td> 2139 732</td><td> 405000</td><td> 2215000</td><td> 2270000</td><td> 55000</td><td> 2,48</td></tr> <tr><td> 1131</td><td> Ofördelbara inkomstskatter</td><td> 2139732</td><td> 405000</td><td> 2215000</td><td> 2270000</td><td> 55000</td><td> 2,48</td></tr> <tr><td> 1140</td><td> Övriga inkomstskatter:</td><td> 2560594</td><td> 3300000</td><td> 3456000</td><td> 3408000</td><td> -48000</td><td> -1,39</td></tr> <tr><td> 1141</td><td> Kupongskatt</td><td> 380478</td><td> 365000</td><td> 420000</td><td> 360000</td><td> -60000</td><td> -14,29</td></tr> <tr><td> 1142</td><td> Utskiftningsskatt och ersättningsskatt</td><td> 2000</td><td> 0</td><td> 58000</td><td> 0</td><td> -58000</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1143</td><td> Bevillningsavgift</td><td> 3147</td><td> 5000</td><td> 5000</td><td> 5000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1144</td><td> Lotteriskatt</td><td> 2174969</td><td> 2930000</td><td> 2973000</td><td> 3043000</td><td> 70000</td><td> 2,35</td></tr> <tr><td> 1200</td><td> Lagstadgade socialavgifter:</td><td> 71282 826</td><td> 81060000</td><td> 67 629000</td><td> 53927 000</td><td> -13702 000</td><td> -20,26</td></tr> <tr><td> 1211</td><td> Folkpensionsavgift</td><td> 47811402</td><td> 49059000</td><td> 43865000</td><td> 38876000</td><td> -4989000</td><td> -11,37</td></tr> <tr><td> 1221</td><td> Sjukförsäkringsavgift, netto</td><td> 2302088</td><td> 99000</td><td> 117000</td><td> 8364000</td><td> 8247000</td><td> 7048,72</td></tr> <tr><td> 1231</td><td> Barnomsorgsavgift</td><td> 14130442</td><td> 14479000</td><td> 8780000</td><td> 1496000</td><td> -7284000</td><td> -82,96</td></tr> <tr><td> 1241</td><td> Utbildningsavgift</td><td> 1693049</td><td> 2020000</td><td> 1 143000</td><td> 152000</td><td> -991000</td><td> -86,70</td></tr> <tr><td> 1251</td><td> Övriga socialavgifter,netto</td><td> 1086331</td><td> 6684000</td><td> 7 354000</td><td> -223000</td><td> -7577000</td><td> -103,03</td></tr> <tr><td> 1271</td><td> Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsverkets och arbctsmiljöinsitutets verksamhet</td><td> 212795</td><td> 528000</td><td> 315000</td><td> 28000</td><td> -287000</td><td> -91,11</td></tr> <tr><td> 1281</td><td> Allmän löneavgift</td><td> 1697330</td><td> 201000</td><td> 213000</td><td> 0</td><td> -213000</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 1291</td><td> Särskild löneskatt</td><td> 2349389</td><td> 7990000</td><td> 5842000</td><td> 5234000</td><td> -608000</td><td> -10,41</td></tr> <tr><td> 1300</td><td> Skatt på egendom:</td><td> 20340 596</td><td> 25999546</td><td> 25 654000</td><td> 25377 000</td><td> -277 000</td><td> -1,08</td></tr> <tr><td> 1310</td><td> Skatt på fast egendom:</td><td> 8947000</td><td> 16046546</td><td> 16570000</td><td> 16267000</td><td> -303000</td><td> -1,83</td></tr> <tr><td> 1311</td><td> Skogsvårdsavgifter</td><td> 423000</td><td> 429000</td><td> 429000</td><td> 107000</td><td> -322000</td><td> -75,06</td></tr> <tr><td> 1312</td><td> Fastighetsskatt</td><td> 8524000</td><td> 15617546</td><td> 16141 000</td><td> 16160000</td><td> 19000</td><td> 0,12</td></tr> <tr><td> 1320</td><td> Förmögenhetsskatt:</td><td> 2138000</td><td> 2153000</td><td> 2509000</td><td> 2235000</td><td> —274000</td><td> -10,92</td></tr> <tr><td> 1321</td><td> Fysiska personers förmögenhetsskatt</td><td> 2076000</td><td> 2068000</td><td> 2447000</td><td> 2170000</td><td></td><td> -11,32</td></tr> <tr><td> 1322</td><td> Juridiska personers förmögenhetsskatt</td><td> 62000</td><td> 85000</td><td> 62000</td><td> 65000</td><td> 3000</td><td> 4,84</td></tr> <tr><td> 1330</td><td> Arvsskatt och gåvoskatt:</td><td> 1390630</td><td> 1500000</td><td> 1375000</td><td> 1375000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1331</td><td> Arvsskatt</td><td> 1128130</td><td> 1200000</td><td> 1100000</td><td> 1100000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1332</td><td> Gåvoskatt</td><td> 262500</td><td> 300000</td><td> 275000</td><td> 275000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1340</td><td> Övrig skatt på egendom:</td><td> 7864966</td><td> 6300000</td><td> 5200000</td><td> 5500000</td><td> 300000</td><td> 5,77</td></tr> <tr><td> 1341</td><td> Stämpelskatt</td><td> 6068706</td><td> 6300000</td><td> 5200000</td><td> 5500000</td><td> 300000</td><td> 5,77</td></tr> <tr><td> 1342</td><td> Skatt på värdepapper</td><td> 1796260</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1400</td><td> Skatt på varor och tjänster:</td><td> 189 738285</td><td> 186 237600</td><td> 185820300</td><td> 190727 500</td><td> 4907 200</td><td> 2,64</td></tr> <tr><td> 1410</td><td> Allmänna försäljningsskatter:</td><td> 120044231</td><td> 114450000</td><td> 115500000</td><td> 114400000</td><td> -1100000</td><td> -0,95</td></tr> <tr><td> 1411</td><td> Mervärdesskatt</td><td> 120044231</td><td> 114450000</td><td> 115 500000</td><td> 114 400000</td><td> -1100000</td><td> -0,95</td></tr> <tr><td> 1420.</td><td> 1430 Skatt på specifika varor:</td><td> 55200841</td><td> 57371600</td><td> 56148300</td><td> 63625500</td><td> 7477200</td><td> 13,32</td></tr> <tr><td> 1421</td><td> Bensinskatt</td><td> 17 599450</td><td> 18500000</td><td> 20600000</td><td> 23600000</td><td> 3000000</td><td> 14,56</td></tr> <tr><td> 1422</td><td> Särskilda varuskatter</td><td> 1 130044</td><td> 665000</td><td> 675000</td><td> 150000</td><td> -525000</td><td> -77,78</td></tr> <tr><td> 1423</td><td> Försäljningsskatt på motorfordon</td><td> 1584648</td><td> 1670000</td><td> 1315000</td><td> 1580000</td><td> 265000</td><td> 20,15</td></tr> </table> 12 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 <table border="1"> <tr><td colspan="2" rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1991/92 Utfall</td><td rowspan="2"> 1992/93 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1992/93 Prognos</td><td rowspan="2"> 1993/94 Prognos</td><td colspan="2"> Förändring 1992/93-1993/94</td></tr> <tr><td> Belopp</td><td> Procent</td></tr> <tr><td> 1424</td><td> Tobaksskatt</td><td> 5 724 850</td><td> 6177000</td><td> 7027000</td><td> 8265000</td><td> 1238000</td><td> 17,62</td></tr> <tr><td> 1425</td><td> Skatt på spritdrycker</td><td> 6150901</td><td> 6100000</td><td> 6060000</td><td> 6000000</td><td> -60000</td><td> -0,99</td></tr> <tr><td> 1426</td><td> Skatt på vin</td><td> 3043025</td><td> 3160000</td><td> 3130000</td><td> 3220000</td><td> 90000</td><td> 2,88</td></tr> <tr><td> 1427</td><td> Skatt på malt- och läskedrycker</td><td> 2786681</td><td> 2759000</td><td> 2676000</td><td> 2655 000</td><td> -21000</td><td> -0,78</td></tr> <tr><td> 1428</td><td> Energiskatt</td><td> 15 682808</td><td> 16975000</td><td> 13325000</td><td> 17015 000</td><td> 3690000</td><td> 27,69</td></tr> <tr><td> 1429</td><td> Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle</td><td> 378</td><td> 500</td><td> 500</td><td> 500</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1431</td><td> Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk</td><td> 139 859</td><td> 141000</td><td> 125000</td><td> 140000</td><td> 15000</td><td> 12,00</td></tr> <tr><td> 1432</td><td> Kassettskatt</td><td> 201 336</td><td> 108000</td><td> 105300</td><td> 0</td><td> -105 300</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 1433</td><td> Skatt på videobandspelare</td><td> 163458</td><td> 83100</td><td> 75500</td><td> 0</td><td> -75500</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 1434</td><td> Skatt på viss elektrisk kraft</td><td> 926846</td><td> 946000</td><td> 970000</td><td> 933000</td><td> -37000</td><td> -3,81</td></tr> <tr><td> 1435</td><td> Särskild skatt mot försurning</td><td> 66557</td><td> 87000</td><td> 64000</td><td> 67000</td><td> 3000</td><td> 4,69</td></tr> <tr><td> 1440</td><td> Överskott vid försäljning av varor med statsmonopol:</td><td> 279 1 73</td><td> 350000</td><td> 200000</td><td> 200000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1441</td><td> AB Vin- & Spritcentralens inlevererade överskott</td><td> 0</td><td> 150000</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1442</td><td> Systembolaget AB:s inlevererade överskott</td><td> 279173</td><td> 200000</td><td> 200000</td><td> 200000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1450</td><td> Skatt på tjänster:</td><td> 1831061</td><td> 1495000</td><td> 1462000</td><td> 1442000</td><td> -20000</td><td> -1,37</td></tr> <tr><td> 1451</td><td> Reseskatt</td><td> 376567</td><td> 370000</td><td> 350000</td><td> 310000</td><td> -40000</td><td> -11,43</td></tr> <tr><td> 1452</td><td> Skatt på annonser och reklam</td><td> 999181</td><td> 1015000</td><td> 1002000</td><td> 1012000</td><td> 10000</td><td> 1,00</td></tr> <tr><td> 1453</td><td> Totalisatorskatt</td><td> 350946</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1454</td><td> Skatt på spel</td><td> 104367</td><td> 110000</td><td> 110000</td><td> 120000</td><td> 10000</td><td> 9,09</td></tr> <tr><td> 1460</td><td> Skatt på vägtrafik:</td><td> 7104265</td><td> 7075000</td><td> 7175000</td><td> 5455000</td><td> -1 720000</td><td> -23,97</td></tr> <tr><td> 1461</td><td> Fordonsskatt</td><td> 4009623</td><td> 4050 000</td><td> 4050000</td><td> 4120000</td><td> 70000</td><td> 1,73</td></tr> <tr><td> 1462</td><td> Kilometerskatt</td><td> 3094642</td><td> 3025000</td><td> 3125000</td><td> 1335 000</td><td> -1790000</td><td> -57,28</td></tr> <tr><td> 1470</td><td> Skatt på import:</td><td> 4 785454</td><td> 4941000</td><td> 4990000</td><td> 5185000</td><td> 195000</td><td> 3,91</td></tr> <tr><td> 1471</td><td> Tullmedel</td><td> 4785 454</td><td> 4 941000</td><td> 4990000</td><td> 5185000</td><td> 195 000</td><td> 3,91</td></tr> <tr><td> 1480</td><td> Övriga skatter på varor och tjänster:</td><td> 493260</td><td> 555000</td><td> 345000</td><td> 420000</td><td> 75000</td><td> 21,74</td></tr> <tr><td> 1481</td><td> Övriga skatter på varor och tjänster</td><td> 453116</td><td> 555000</td><td> 345000</td><td> 420000</td><td> 75 000</td><td> 21,74</td></tr> <tr><td> 1482</td><td> Tillfällig regional investeringsskatt</td><td> 40144</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 1500</td><td> Avräkningsskatt</td><td> 11034966</td><td> 7 786000</td><td> 7 786000</td><td> 0</td><td> -7786000</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 1511</td><td> Avräkningsskatt</td><td> 11034966</td><td> 7786000</td><td> 7786000</td><td> 0</td><td> -7786000</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 2000</td><td> Inkomster av statens verksamhet:</td><td> 49999854</td><td> 43365232</td><td> 43049177</td><td> 26230302</td><td> -16818875</td><td> -39,07</td></tr> <tr><td> 2100</td><td> Rörelseöverskott:</td><td> 20464505</td><td> 14267015</td><td> 11601192</td><td> 11595399</td><td> -5793</td><td> -0,05</td></tr> <tr><td> 2110</td><td> Affärsverkens inlevererade överskott:</td><td> 10011114</td><td> 3050315</td><td> 2449593</td><td> 1548994</td><td> -900599</td><td> -36,77</td></tr> <tr><td> 2111</td><td> Postverkets inlevererade överskott</td><td> 61389</td><td> 50130</td><td> 50344</td><td> 49388</td><td> -956</td><td> -1,90</td></tr> <tr><td> 2112</td><td> Televerkets inlevererade överskott</td><td> 7163 838</td><td> 1119000</td><td> 1000000</td><td> 1000000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2113</td><td> Statens järnvägars inlevererade överskott</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2114</td><td> Luftfartsverkets inlevererade överskott</td><td> 563 918</td><td> 180260</td><td> 183000</td><td> 185000</td><td> 2000</td><td> 1,09</td></tr> <tr><td> 2116</td><td> Affärsverket svenska kraftnäts inlevererade utdelning</td><td> 1645 000</td><td> 200000</td><td> 175000</td><td> 193000</td><td> 18000</td><td> 10,29</td></tr> <tr><td> 2117</td><td> Domänverkets inlevererade överskott</td><td> 87464</td><td> 1450000</td><td> 900000</td><td> 0</td><td> -900000-</td><td> -100,00</td></tr> </table> 13 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1991/92 Utfall</td><td rowspan="2"> 1992/93 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1992/93 Prognos</td><td rowspan="2"> 1993/94 Prognos</td><td colspan="2"> Förändring 1992/93-1993/94</td></tr> <tr><td> Belopp</td><td> Procent</td></tr> <tr><td> 2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott</td><td> 49505</td><td> 50925</td><td> 51070</td><td> 50425</td><td> -645</td><td> -1,26</td></tr> <tr><td> 2119 Affärsverket svenska kraftnäts inleverans av motsvarighet till statlig skatt</td><td> 440000</td><td> 0</td><td> 90179</td><td> 71181</td><td> -18998</td><td> -21,07</td></tr> <tr><td> 2120 Övriga myndigheters inlevererade överskott:</td><td> 676904</td><td> 341000</td><td> 322699</td><td> 179000</td><td> -143699</td><td> -44,53</td></tr> <tr><td> 2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning</td><td> 190431</td><td> 212000</td><td> 138699</td><td> 0</td><td> -138699-</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 2124 Inlevererat överskott av riksgäldskontorets garantiverksamhet</td><td> 486473</td><td> 129000</td><td> 184000</td><td> 179000</td><td> -5000</td><td> -2,72</td></tr> <tr><td> 2130 Riksbankens inlevererade överskott:</td><td> 7700000</td><td> 8900000</td><td> 7000000</td><td> 7900000</td><td> 900000</td><td> 12,86</td></tr> <tr><td> 2131 Riksbankens inlevererade överskott</td><td> 7700000</td><td> 8900000</td><td> 7000000</td><td> 7900000</td><td> 900000</td><td> 12,86</td></tr> <tr><td> 2150 Överskott från spel verksamhet:</td><td> 2076487</td><td> 1975 700</td><td> 1828900</td><td> I 967405</td><td> 138505</td><td> 7,57</td></tr> <tr><td> 2151 Tipsmedel</td><td> 1066172</td><td> 985 700</td><td> 1096800</td><td> 1 198700</td><td> 101900</td><td> 9,29</td></tr> <tr><td> 2152 Lotterimedel</td><td> 1010315</td><td> 990000</td><td> 732 100</td><td> 768705</td><td> 36605</td><td> 5,00</td></tr> <tr><td> 2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:</td><td> 620301</td><td> 2 627 000</td><td> 1850000</td><td> 500000</td><td> -1350 000</td><td rowspan="2"> -72,97 -72,97</td></tr> <tr><td> 2210 Överskott av fastighetsförvalting:</td><td> 620301</td><td> 2627000</td><td> 1850000</td><td> 500000</td><td> -1350000</td></tr> <tr><td> 2214 Överskott av Byggnadsstyrelsens verksamhet</td><td> 620 301</td><td> 2627000</td><td> 1850000</td><td> 500000</td><td> -1350000</td><td> -72,97</td></tr> <tr><td> 2300 Ränteinkomster:</td><td> 13030465</td><td> 7 869421</td><td> 7 796280</td><td> 5 388522</td><td> -2407 758</td><td> -30,88</td></tr> <tr><td> 2310, 2320 Räntor på näringslån:</td><td> 2653664</td><td> 266695</td><td> 158845</td><td> 150295</td><td> -8550</td><td> -5,38</td></tr> <tr><td> 2311 Räntor på lokaliseringslån</td><td> 77184</td><td> 116100</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen</td><td> 9628</td><td> 9306</td><td> 11327</td><td> 11455</td><td> 128</td><td> 1,13</td></tr> <tr><td> 2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån</td><td> 126</td><td> 93</td><td> 122</td><td> 113</td><td> -9</td><td> -7,38</td></tr> <tr><td> 2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten</td><td> 1705</td><td> 1 125</td><td> 1 100</td><td> 800</td><td> -300</td><td> -27,27</td></tr> <tr><td> 2321 Ränteinkomster pä skogsväglån</td><td> 15</td><td> 20</td><td> 12</td><td> 9</td><td> -3</td><td> -25,00</td></tr> <tr><td> 2322 Räntor på övriga näringslån. Kammarkollegiet</td><td> 101549</td><td> 88991</td><td> 94436</td><td> 87345</td><td> -7091</td><td> -7,51</td></tr> <tr><td> 2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk</td><td> 1631</td><td> 1000</td><td> 1500</td><td> 1500</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2324 Räntor på televerkets statslån</td><td> 262092</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2325 Räntor på Postverkets statslån</td><td> 50348</td><td> 50060</td><td> 50348</td><td> 49073</td><td> -1275</td><td> -2,53</td></tr> <tr><td> 2327 Räntor på statens vattenfallsverks statslän</td><td> 2149386</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2330 Räntor på bostadslån:</td><td> 6568604</td><td> 5302100</td><td> 4832100</td><td> 3958890</td><td> -873210</td><td> -18,07</td></tr> <tr><td> 2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande</td><td> 6565940</td><td> 5 300000</td><td> 4 830000</td><td> 3957000</td><td> -873000</td><td> -18,07</td></tr> <tr><td> 2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer</td><td> 154</td><td> 100</td><td> 100</td><td> 90</td><td> -10</td><td> -10,00</td></tr> <tr><td> 2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket</td><td> 2510</td><td> 2000</td><td> 2000</td><td> 1800</td><td> -200</td><td> -10,00</td></tr> <tr><td> 2340 Räntor på studielån:</td><td> 18958</td><td> 18640</td><td> 18640</td><td> 18340</td><td> -300</td><td> -1,61</td></tr> <tr><td> 2341 Ränteinkomster pa statens lan för universitetsstudier och garantilän för studerande</td><td> 99</td><td> 140</td><td> 140</td><td> 140</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> </table> 14 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1991/92 Utfall</td><td rowspan="2"> 1992/93 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1992/93 Prognos</td><td rowspan="2"> 1993/94 Prognos</td><td colspan="2"> Förändring 1992/93-1993/94</td></tr> <tr><td> Belopp</td><td> Procent</td></tr> <tr><td> 2342 Ränteinkomster på allmänna studielån</td><td> 18859</td><td> 18500</td><td> 18500</td><td> 18200</td><td> -300</td><td> -1,62</td></tr> <tr><td> 2350 Räntor på energisparlån:</td><td> 323141</td><td> 250000</td><td> 212 700</td><td> 162 700</td><td> —50000</td><td> -23,51</td></tr> <tr><td> 2351 Räntor på energisparlån</td><td> 323 141</td><td> 250000</td><td> 212700</td><td> 162700</td><td> -50000</td><td> -23,51</td></tr> <tr><td> 2360 Räntor på medel avsatta till pensioner:</td><td> 3 708</td><td> 7000</td><td> 7000</td><td> 7000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering</td><td> 3708</td><td> 7000</td><td> 7000</td><td> 7000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2370 Räntor på beredskapslagring:</td><td> 602294</td><td> 585 786</td><td> 590132</td><td> 647523</td><td> 57391</td><td> 9,73</td></tr> <tr><td> 2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar</td><td> 602294</td><td> 585786</td><td> 590132</td><td> 647523</td><td> 57391</td><td> 9,73</td></tr> <tr><td> 2380, 2390 Övriga ränteinkomster:</td><td> 2860096</td><td> 1 439200</td><td> 1976863</td><td> 443 774</td><td> -1533089</td><td> -77,55</td></tr> <tr><td> 2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån</td><td> 281</td><td> 0</td><td> 200</td><td> 0</td><td> -200</td><td> -100,0</td></tr> <tr><td> 2385 Ränteinkomster på lån för studentkårslokaler</td><td> 59</td><td> 60</td><td> 60</td><td> 60</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler</td><td> 15740</td><td> 13000</td><td> 13000</td><td> 12000</td><td> -1000</td><td> -7,69</td></tr> <tr><td> 2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder</td><td> 62</td><td> 40</td><td> 50</td><td> 50</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering</td><td> 651</td><td> 1100</td><td> 700</td><td> 700</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2392 Räntor på intressemedel</td><td> 8246</td><td> 10000</td><td> 4283</td><td> 4283</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2394 Övriga ränteinkomster</td><td> 98961</td><td> 70000</td><td> 255570</td><td> 249681</td><td> -5 889</td><td> -2,30</td></tr> <tr><td> 2395 Räntor på särskilda räkningar i Riksbanken</td><td> 1 140444</td><td> 400000</td><td> 500000</td><td> 177000</td><td> -323000</td><td> -64,60</td></tr> <tr><td> 2396 Ränteinkomster på det av Byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet</td><td> 1595 652</td><td> 945000</td><td> 1203000</td><td> 0</td><td> -1203000</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 2400 Aktieutdelning:</td><td> 419820</td><td> 2 706000</td><td> 2218 000</td><td> 2 328000</td><td> 110 000</td><td> 4,96</td></tr> <tr><td> 2410 Inkomster av statens aktier:</td><td> 419820</td><td> 2 706000</td><td> 2218000</td><td> 2328000</td><td> 110000</td><td> 4,96</td></tr> <tr><td> 2411 Inkomster av statens aktier</td><td> 419820</td><td> 2706000</td><td> 2218000</td><td> 2328000</td><td> 110000</td><td> 4,96</td></tr> <tr><td> 2500 Offentligrättsliga avgifter:</td><td> 12954 204</td><td> 10464165</td><td> 10790111</td><td> 3431870</td><td> -7358241</td><td> -68,19</td></tr> <tr><td> 2511 Expeditions- och ansökningsavgifter</td><td> 598044</td><td> 638105</td><td> 1134138</td><td> 1 135538</td><td> 1400</td><td> 0,12</td></tr> <tr><td> 2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram</td><td> 7499</td><td> 6500</td><td> 7500</td><td> 7500</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2523 Avgifter för särskild prövning och fyllnadsprövning inom skolväsendet</td><td> 313</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkningen</td><td> 519</td><td> 1</td><td> 1</td><td> 1</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2528 Avgifter vid bergsstaten</td><td> 3 619</td><td> 3136</td><td> 5212</td><td> 6205</td><td> 993</td><td> 19,05</td></tr> <tr><td> 2529 Avgifter vid patent- och registreringsväsendet</td><td> 8814</td><td> 9296</td><td> 9900</td><td> 9900</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register</td><td> 31549</td><td> 35043</td><td> 38550</td><td> 19050</td><td> -19500</td><td> -50,58</td></tr> <tr><td> 2534 Vissa avgifter för registrering av körkort och motorfordon</td><td> 183 132</td><td> 187744</td><td> 189382</td><td> 196029</td><td> 6647</td><td> 3,51</td></tr> <tr><td> 2535 Avgifter för statliga garantier</td><td> 45 071</td><td> 147239</td><td> 25 910</td><td> 26909</td><td> 999</td><td> 3,86</td></tr> <tr><td> 2536 Lotteriavgifter</td><td> 1577</td><td> 1260</td><td> 1600</td><td> 1605</td><td> 5</td><td> 0,31</td></tr> <tr><td> 2537 Miljöskyddsavgift</td><td> 88860</td><td> 100200</td><td> 89060</td><td> 89060</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel</td><td> 136605</td><td> 181800</td><td> 151 329</td><td> 151091</td><td> -238</td><td> -0,16</td></tr> </table> 15 18 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1991/92 Utfall</td><td rowspan="2"> 1992/93 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1992/93 Prognos</td><td rowspan="2"> 1993/94 Prognos</td><td colspan="2"> Förändring 1992/93-1993/94</td></tr> <tr><td> Belopp</td><td> Procent</td></tr> <tr><td> 2539 Täktavgift</td><td> 30 119</td><td> 26243</td><td> 35 227</td><td> 40767</td><td> 5 540</td><td> 15,73</td></tr> <tr><td> 2541 Avgifter vid Tullverket</td><td> 65 142</td><td> 74000</td><td> 73700</td><td> 75 500</td><td> 1 800</td><td> 2,44</td></tr> <tr><td> 2542 Patientavgifter vid tandläkarutbildningen</td><td> 6 120</td><td> 3500</td><td> 5000</td><td> 5000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 2543 Skatteutjiimningsavgift</td><td> 11 738830</td><td> 8 759000</td><td> 8759 000</td><td> 1 396000</td><td> -7 363000</td><td> -84,06</td></tr> <tr><td> 2545 Närradioavgifter</td><td> 465.3</td><td> 4 460</td><td> 4608</td><td> 4608</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2547 Avgifter för telestyrelsens verksamhet</td><td> 3 738</td><td> 5 638</td><td> .3 873</td><td> .3 485</td><td> -388</td><td> -10,02</td></tr> <tr><td> 2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet</td><td> 0</td><td> 107 000</td><td> 91000</td><td> 100000</td><td> 9000</td><td> 9,89</td></tr> <tr><td> 2549 Avgifter för provning vid riksprovplats</td><td> 0</td><td> 9000</td><td> 8475</td><td> 3 727</td><td> -4748</td><td> -56,02</td></tr> <tr><td> 2551 Avgifter från kärnkraftverken</td><td> 0</td><td> 165000</td><td> 154 184</td><td> 159895</td><td> 5711</td><td> 3,70</td></tr> <tr><td> 2552 Övriga offentligrättsliga avgifter</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 2462</td><td> 0</td><td> -2462</td><td> -100,0</td></tr> <tr><td> 2600 Försäljningsinkomster:</td><td> 985 976</td><td> 1 187 623</td><td> 1219715</td><td> 1211615</td><td> -8100</td><td> -0,66</td></tr> <tr><td> 2611 Inkomster vid kriminlavården</td><td> 171816</td><td> 225000</td><td> 202000</td><td> 210000</td><td> 8000</td><td> 3,96</td></tr> <tr><td> 2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter</td><td> 80817</td><td> 97797</td><td> 84615</td><td> 84 615</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2625 Utförsäljning av beredskapslager</td><td> 90549</td><td> 164826</td><td> 221600</td><td> 150000</td><td> -71600</td><td> -32,31</td></tr> <tr><td> 2626 Inkomster vid Banverket</td><td> 642 794</td><td> 700 000</td><td> 711500</td><td> 767000</td><td> 55 500</td><td> 7,80</td></tr> <tr><td> 2700 Böter m.m.:</td><td> 794076</td><td> 822 573</td><td> 897 379</td><td> 1094896</td><td> 197517</td><td> 22,01</td></tr> <tr><td> 2711 Restavgifter oeh dröjsmälsavgifter</td><td> 457479</td><td> 472019</td><td> 537 964</td><td> 730 327</td><td> 192363</td><td> 35,76</td></tr> <tr><td> 2712 Bötesmedel</td><td> 336467</td><td> 350450</td><td> 359239</td><td> .364393</td><td> 5 154</td><td> 1.43</td></tr> <tr><td> 2713 Vattenförorcningsavgift</td><td> 130</td><td> 104</td><td> 176</td><td> 176</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:</td><td> 730 507</td><td> 3421435</td><td> 6676 500</td><td> 680000</td><td> -5996 500</td><td> -89,82</td></tr> <tr><td> 2811 Övriga inkomster av statens verksamhet</td><td> 730507</td><td> 3421435</td><td> 6676 500</td><td> 680000</td><td> -5996500</td><td> -89.82</td></tr> <tr><td> 3000 Inkomster av försåld egendom:</td><td> 608471</td><td> 4032 700</td><td> 4357 500</td><td> 1 000</td><td> -4356 500</td><td> -99,98</td></tr> <tr><td> 3100 Inkomster av försälda byggnader och maskiner:</td><td> 3 255</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 3110 Affärsverkens inkomster av försälda fastigheter och maskiner:</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> ().()()</td></tr> <tr><td> 3113 Statens järnvägars inkomster av försälda faslig- heter oeh maskiner</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 3120 Slutliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maskiner:</td><td> 3255</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.</td><td> 330</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader</td><td> 2 925</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 3200 Övriga inkomster av markförsäljning:</td><td> 10 737</td><td> 1000</td><td> 1 000</td><td> 1 000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 3211 Övriga inkomster av markförsäljning</td><td> 10 737</td><td> 1 0(X)</td><td> 1 000</td><td> 1 (MX)</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> </table> 16 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1991/92 Utfall</td><td rowspan="2"> 1992/93 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1992/93 Prognos</td><td rowspan="2"> 1993/94 Prognos</td><td colspan="2"> Förändring 1992/93-1993/94</td></tr> <tr><td> Belopp</td><td> Procent</td></tr> <tr><td> 3300 Övriga inkomster av försåld egendom:</td><td> 594479</td><td> 4031700</td><td> 4356500</td><td> 0</td><td> -4356500</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 3311 Inkomster av statens gruvegendom</td><td> 31577</td><td> 31700</td><td> 31500</td><td> 0</td><td> -31500</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 3312 Övriga inkomster av försåld egendom</td><td> 562902</td><td> 4000000</td><td> 4325000</td><td> 0</td><td> -4325000</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 4000 Återbetalning av lån:</td><td> 12771651</td><td> 8794635</td><td> 7582735</td><td> 6140896</td><td> -1441839</td><td> -19,01</td></tr> <tr><td> 4100 Återbetalning av näringslån:</td><td> 1047 899</td><td> 296975</td><td> 125031</td><td> 125361</td><td> 330</td><td> 0,26</td></tr> <tr><td> 4110 Återbetalning av industrilån:</td><td> 171488</td><td> 165000</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4111 Återbetalning av lokaliseringslån</td><td> 171488</td><td> 165000</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4120 Återbetalning av jordbrukslån:</td><td> 29380</td><td> 31699</td><td> 30527</td><td> 30853</td><td> 326</td><td> 1,07</td></tr> <tr><td> 4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen</td><td> 29380</td><td> 31699</td><td> 30527</td><td> 30853</td><td> 326</td><td> 1,07</td></tr> <tr><td> 4130 Återbetalning av övriga näringslån:</td><td> 847031</td><td> 100276</td><td> 94 504</td><td> 94508</td><td> 4</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4131 Återbetalning av vattenkraftslån</td><td> 243</td><td> 253</td><td> 182</td><td> 268</td><td> 86</td><td> 47,25</td></tr> <tr><td> 4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten</td><td> 8882</td><td> 2645</td><td> 2600</td><td> 2600</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4135 Återbetalning av skogsväglån</td><td> 40</td><td> 50</td><td> 38</td><td> 37</td><td> -1</td><td> -2,63</td></tr> <tr><td> 4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet</td><td> 106014</td><td> 92728</td><td> 88164</td><td> 88083</td><td> -81</td><td> -0,09</td></tr> <tr><td> 4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk</td><td> 1390</td><td> 1600</td><td> 1800</td><td> 1800</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga garantier</td><td> 730462</td><td> 3000</td><td> 1720</td><td> 1720</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:</td><td> 8730168</td><td> 5602 280</td><td> 4502 280</td><td> 3002060</td><td> -1500220</td><td> -33,32</td></tr> <tr><td> 4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande</td><td> 8724840</td><td> 5600000</td><td> 4500000</td><td> 3000000</td><td> -1500000</td><td> -33,33</td></tr> <tr><td> 4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade barnrika familjer</td><td> 554</td><td> 380</td><td> 380</td><td> 360</td><td> -20</td><td> -5,26</td></tr> <tr><td> 4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket</td><td> 4774</td><td> 1900</td><td> 1900</td><td> 1700</td><td> -200</td><td> -10,53</td></tr> <tr><td> 4300 Återbetalning av studielån:</td><td> 2337446</td><td> 2486110</td><td> 2525110</td><td> 2 590110</td><td> 65000</td><td> 2,57</td></tr> <tr><td> 4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier</td><td> 81</td><td> 110</td><td> 110</td><td> 110</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4312 Återbetalning av allmänna studielån</td><td> 2976</td><td> 4000</td><td> 4000</td><td> 4000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4313 Återbetalning av studiemedel</td><td> 2334389</td><td> 2482000</td><td> 2521000</td><td> 2586000</td><td> 65000</td><td> 2,58</td></tr> <tr><td> 4400 Återbetalning av energisparlån:</td><td> 487 626</td><td> 300000</td><td> 300000</td><td> 300000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4411 Återbetalning av energisparlån</td><td> 487626</td><td> 300000</td><td> 300000</td><td> 300000</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 4500 Återbetalning av övriga lån:</td><td> 168512</td><td> 109270</td><td> 130314</td><td> 123365</td><td> -6949</td><td> -5,33</td></tr> <tr><td> 4514 Återbetalning av lån för studcntkårslokaler</td><td> 166</td><td> 180</td><td> 200</td><td> 180</td><td> -20</td><td> -10,00</td></tr> <tr><td> 4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler</td><td> 14872</td><td> 6500</td><td> 7 000</td><td> 6500</td><td> -500</td><td> -7,14</td></tr> <tr><td> 4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag</td><td> 5309</td><td> 7000</td><td> 5 000</td><td> 5000</td><td> 0</td><td> 0.00</td></tr> <tr><td> 4517 Återbetalning från Portugalfonden</td><td> 5 821</td><td> 5 500</td><td> 5 500</td><td> 5500</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> </table> 17 Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.2 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Inkomsttitel</td><td rowspan="2"> 1991/92 Utfall</td><td rowspan="2"> 1992/93 Statsbudget</td><td rowspan="2"> 1992/93 Prognos</td><td rowspan="2"> 1993/94 Prognos</td><td colspan="2"> Förändring 1992/93-1993/94</td></tr> <tr><td> Belopp</td><td> Procent</td></tr> <tr><td> 4519 Återbetalning av statens bosättningslån</td><td> 390</td><td> 0</td><td> 300</td><td> 0</td><td> -300</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder</td><td> 131</td><td> 90</td><td> 90</td><td> 80</td><td> -10</td><td> -11,11</td></tr> <tr><td> 4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor</td><td> 57 659</td><td> 40000</td><td> 50000</td><td> 45 000</td><td> -5000</td><td> -10,00</td></tr> <tr><td> 4526 Återbetalning av övriga lån</td><td> 84 164</td><td> 50000</td><td> 62224</td><td> 61 105</td><td> -1 119</td><td> -1,80</td></tr> <tr><td> 5000 Kalkylmässiga inkomster:</td><td> -810532</td><td> 825800</td><td> 14990</td><td> 198900</td><td> 183910</td><td> 1226,88</td></tr> <tr><td> 5100 Avskrivningar och amorteringar:</td><td> 2 178415</td><td> 1004300</td><td> 1 100490</td><td> 1 128 900</td><td> 28410</td><td> 2,58</td></tr> <tr><td> 5110 Affärsverkens avskrivningar och amorteringar:</td><td> 1235000</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 5113 Statens järnvägars avskrivningar</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 5116 Statens vattcnfallsverks amorteringar</td><td> 1235000</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0</td><td> 0,00</td></tr> <tr><td> 5120 Avskrivningar på fastigheter:</td><td> .196 6&?</td><td> 0</td><td> 210000</td><td> 0</td><td> —210000</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 5121 Avskrivningar på fastigheter</td><td> 396683</td><td> 0</td><td> 210000</td><td> 0</td><td> -210000</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 5130 Uppdragsmyndigheters komp lemen t k ostnader:</td><td> 86555</td><td> 230000</td><td> 150000</td><td> 50000</td><td> -100000</td><td> -66,67</td></tr> <tr><td> 5131 Uppdragsmyndigheters nr.fl. komplcmentkostnader</td><td> 86555</td><td> 230000</td><td> 150000</td><td> 50000</td><td> —100000</td><td> -66,67</td></tr> <tr><td> 5140 Övriga avskrivningar:</td><td> 460177</td><td> 774300</td><td> 740490</td><td> 1078900</td><td> 338410</td><td> 45,70</td></tr> <tr><td> 5143 Avskrivningar på ADB- utrustning</td><td> 442891</td><td> 761000</td><td> 727190</td><td> 1066000</td><td> 338810</td><td> 46,59</td></tr> <tr><td> 5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilt totalförsvar</td><td> 17 286</td><td> 13 300</td><td> 13300</td><td> 12900</td><td> -400</td><td> -3,01</td></tr> <tr><td> 5200 Statliga pensionsavgifter, netto:</td><td> -3 131776</td><td> -230000</td><td> -1 137000</td><td> -930000</td><td> 207 000</td><td> -18,21</td></tr> <tr><td> 5211 Statliga pensionsavgifter, netto</td><td> -3 131776</td><td> -230000</td><td> -1 137000</td><td> -930 (XX)</td><td> 207000</td><td> -18,21</td></tr> <tr><td> 5300 Statliga avgifter:</td><td> 142829</td><td> 51500</td><td> 51500</td><td> 0</td><td> -51500</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> 5311 Avgifter för företagshälsovård</td><td> 142829</td><td> 51500</td><td> 51500</td><td> 0</td><td> -51500</td><td> -100,00</td></tr> <tr><td> SUMMA INKOMSTER</td><td> 397 725 288</td><td> 381983 513</td><td> 379750702</td><td> 344710598</td><td> -35040104</td><td> -9,23</td></tr> </table> 18 Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen, m.m. Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.3<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-82.png" style="width:21pt;height:203pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-83.png" style="width:11pt;height:408pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-84.png" style="width:34pt;height:411pt;"/> CM 00 00 m Os OK CO K© •—i 00 O O m cm co «o m<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-85.png" style="width:54pt;height:96pt;"/> m ok IT) HCC 1-t 00 C- © ©K Ok rf co co<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-86.png" style="width:95pt;height:510pt;"/> 00 KO CO CM rH Ok CM »O Ok i—t ©k r- oo b» in CO «T) IO "'t © O 00 k© KO OK i-l KO i-l CM Tt 00 00 Ok CO rf Tt- r- o ko O O CM t" KO KO b- Ok Ok KO rf tJ- CO CO CO CM Ok KO m ko wo m ko oo cm k© ko co cn cn co co co •n ko k© O ko OK CM Ok OlTjTt CM CO CO CO CO CO OK O TT 0 0\N 1/1 HCM b» CM CM CM CO CO<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-87.png" style="width:12pt;height:147pt;"/> Miljoner kronor, löpande priser. <table border="1"> <tr><td> CN</td><td> US</td><td rowspan="2"> o rq o</td><td> xF</td><td> rf</td><td> Ox ' OO</td><td> Os</td><td colspan="2"> f~ so s© o-s ks o oo</td><td> <*s</td></tr> <tr><td> Os</td><td> rq r*</td><td> 8</td><td> i</td><td> KS F" OO F~ O SO</td><td> oo Os</td><td colspan="2"> foo^xnxf s© o rs Q> rq r- o</td><td> Ox SO</td></tr> <tr><td> Ox</td><td rowspan="2"> s;</td><td> m ,—<</td><td> m</td><td> oo</td><td> F- 00 Ox</td><td> V</td><td colspan="2"> SO r-   Q> Os S© Tt</td><td rowspan="2"> Ks</td></tr> <tr><td> Os</td><td> so so</td><td> F*</td><td> r-</td><td> —' O</td><td> Ox</td><td> rq os F- s© tf</td><td></td></tr> <tr><td> v-H</td><td> en</td><td> rq</td><td></td><td> TF</td><td></td><td> rq</td><td> T_*</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> r*</td><td> os m</td><td> KS</td><td> r*</td><td> O ' O</td><td> •**<</td><td colspan="2"> oosrqnono</td><td></td></tr> <tr><td> Ox</td><td rowspan="2"> 3</td><td> so rq</td><td> OS</td><td> 00</td><td> xF Os xF</td><td> s©</td><td> Oxn nn nm</td><td> F~</td><td> Ks</td></tr> <tr><td rowspan="2"> s</td><td> oo o</td><td> KS</td><td> Ox</td><td> F" KS</td><td> rq</td><td> oo c*s o Q> oo <rs</td><td> 00</td><td> Ox</td></tr> <tr><td> rs</td><td rowspan="2"> SS</td><td> cn</td><td> F'</td><td> KS KS O</td><td> Os</td><td> rqoooo^^F</td><td> ,_|</td><td></td></tr> <tr><td> Os</td><td> o</td><td> KS</td><td> rs</td><td> —< O —<</td><td> Ks</td><td> *-< 00 KS S© Ks</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> r—</td><td></td><td> r-< rq</td><td></td><td> rf</td><td> 1</td><td> rq</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> O</td><td> rs</td><td> OS XF</td><td> O</td><td> ©</td><td> r-s F" so</td><td></td><td rowspan="2"> xF KS xF s© o oo tF tF Ox ks</td><td> KS</td><td> 00</td></tr> <tr><td> Ox</td><td> K</td><td> so m</td><td> KS</td><td> xf</td><td> oson</td><td> bs</td><td> cn</td><td> s©</td></tr> <tr><td> Ox</td><td> VS</td><td> ks ks</td><td> xF</td><td> t—4</td><td> K) KS QS</td><td> rq</td><td> f- rq rq s© ks</td><td> o</td><td> s©</td></tr> <tr><td> 00</td><td></td><td> o m</td><td> f-</td><td> 00</td><td> xf rq</td><td> s©</td><td> F- Ox Ox     < 00</td><td> xF</td><td> f*s</td></tr> <tr><td> Ox</td><td> ©</td><td> n rq</td><td> xF</td><td> OS</td><td> OOS-H</td><td> rq</td><td> O so Tf S© Ks</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> r-< rq</td><td></td><td> r*s</td><td> v-H</td><td> rq</td><td> 1</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Ox</td><td></td><td> m</td><td> cn</td><td> ©</td><td> OS OO —1</td><td> ks</td><td> FISOSOOxtFtF</td><td> [</td><td> tx</td></tr> <tr><td> 00</td><td> o</td><td> r- rq</td><td></td><td> ©</td><td> rs < rq</td><td> rq</td><td rowspan="2"> tf ks rq tx tf s© oo rq o co</td><td> rq</td><td> KS</td></tr> <tr><td> oo</td><td> r*</td><td> 00 O</td><td> 00</td><td> SO</td><td> O KS KS</td><td> tx</td><td> 00</td><td> S©</td></tr> <tr><td> 00</td><td> r-</td><td> rq »-t</td><td> rs</td><td> Os</td><td> 00 Os 00</td><td> ></td><td> oo rq co rq oo</td><td> rq</td><td></td></tr> <tr><td> Os</td><td> SO</td><td> rq o</td><td> ■xF</td><td> tF</td><td> 00 F~-</td><td> O</td><td> OS S© Tfr K> Tf</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> rs</td><td> rq</td><td></td><td> rs</td><td></td><td> rq</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 00</td><td> rq</td><td> os rq</td><td> rH</td><td> Os</td><td> —< —' o</td><td> OS</td><td> O^OOCrfn</td><td> c*s</td><td> Ox</td></tr> <tr><td> 00</td><td> us</td><td> r- r-</td><td> O</td><td> SO</td><td> rq o rq</td><td> Ox</td><td rowspan="2"> KS TF O  O 00 00 S© cn   F- F"</td><td> n</td><td></td></tr> <tr><td> r--.</td><td> US</td><td> OO XF</td><td> rq</td><td> so</td><td> F- OS 00</td><td> tx</td><td> Ox</td><td> tx</td></tr> <tr><td> 00</td><td> rq</td><td> Os m</td><td> Os</td><td> SO</td><td> tf rq -h</td><td> rq</td><td rowspan="2"> rHOOnOOX Oss©Tf«STF</td><td> rq</td><td> Ks</td></tr> <tr><td> Os</td><td> c*S</td><td> Os Os</td><td> co</td><td> rs</td><td> 00 F" —<</td><td> Os</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> rs</td><td></td><td></td><td> r*s</td><td></td><td> •**<</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> r-</td><td> ws</td><td rowspan="3"></td><td> 1—<</td><td> r-</td><td> oo rs ks</td><td></td><td> so f- r- rq r- r-</td><td> 00</td><td> <*s</td></tr> <tr><td> 00</td><td> o</td><td> so</td><td> SO</td><td> rq cn os</td><td> 00</td><td> <rs c<s ks rq</td><td> rq</td><td> V</td></tr> <tr><td> SO</td><td></td><td> O</td><td> rq</td><td> —< o o</td><td> 00</td><td> rq cn m oo t—< o</td><td> s©</td><td> V</td></tr> <tr><td> oo</td><td> O</td><td rowspan="2"> q r*s Os 00</td><td> SO</td><td> vs</td><td> rq o rq</td><td> £s</td><td> KS 00 O f^s O O</td><td> c*s</td><td> Ks</td></tr> <tr><td> Os</td><td> rq</td><td> ■^F</td><td> FS</td><td> 00 F-</td><td> 00</td><td> OO K) TF S© K) T-<</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> rs</td><td></td><td></td><td> rs</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> SO</td><td> Os</td><td> O so</td><td> rs</td><td> fH</td><td> Os r-s so</td><td> Os</td><td> F- o rq os s© r-</td><td> so</td><td> ></td></tr> <tr><td> 00</td><td> o</td><td> f~</td><td></td><td> ©</td><td> SO KS -h</td><td> rq</td><td> —< rq Ox Q> K> c<s</td><td> r—<</td><td> Ox</td></tr> <tr><td> K)</td><td> ©</td><td> KS KS</td><td> o</td><td> Os</td><td> F- rq ks</td><td></td><td> rq f-         ks</td><td> 00</td><td> V</td></tr> <tr><td> 00</td><td> vs</td><td> OO xF</td><td> rq</td><td> fH</td><td> xF O O</td><td> s©</td><td> f^ tf s© f* rq</td><td> so</td><td> ></td></tr> <tr><td> Os</td><td> r-</td><td> so so</td><td> xF</td><td> rq</td><td> F~ SO —</td><td> tx</td><td> F~ KS Tf S© TF</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> rq</td><td> 1</td><td></td><td> f*S</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> ks</td><td> so</td><td> oo r-</td><td></td><td> r*</td><td> F- rq ks</td><td></td><td> x© Os S© v s© KS</td><td> <*s</td><td> K)</td></tr> <tr><td> 00</td><td> Os</td><td> »—< Qs</td><td> 00</td><td> r*s</td><td> so xf rq</td><td> tx</td><td rowspan="2"> rqors^noF' tf o rq rq os</td><td> KS</td><td> so</td></tr> <tr><td></td><td> VS</td><td> rs F"</td><td> xF</td><td> F^</td><td> so rq tf</td><td> ks</td><td> O</td><td> S©</td></tr> <tr><td> 00</td><td> ©</td><td> K) SO</td><td> 00</td><td> Ox</td><td> —■ o</td><td> oo</td><td> Ox f~ rq jfs s© co</td><td> KS</td><td> <*s</td></tr> <tr><td> O\</td><td> SO</td><td> F- xF</td><td> C*S</td><td> rq</td><td> F- s© —<</td><td> SO</td><td> S© K) tF tx tF</td><td> i—<</td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> rq</td><td></td><td></td><td> rs</td><td></td><td> *•»<</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> tF</td><td> vs</td><td> KS F-</td><td> <TS</td><td> VS</td><td> cn s© f-</td><td> k></td><td> o rq rq tx rq ks</td><td rowspan="2"> 8</td><td> O</td></tr> <tr><td> 00</td><td> SO</td><td> F- rq</td><td> SO</td><td> SO</td><td> oo s© —<</td><td> Q></td><td> oo s© SO oo TF TF</td><td> Ox</td></tr> <tr><td> —. C*~></td><td></td><td> O so</td><td> xF</td><td> rq</td><td> CCF-</td><td> Os</td><td> c<s cn >—< f*s tf rq</td><td> F-</td><td> o</td></tr> <tr><td> 00</td><td></td><td> cn xF</td><td> m</td><td> 00</td><td> O s© xF</td><td> rq</td><td> m rq F' Q> o rq</td><td> F*</td><td> ></td></tr> <tr><td> Os</td><td> rq</td><td> K) <TS</td><td> rs</td><td> Ox</td><td> F- KS *-<</td><td> Ks</td><td> so ks rs s© tf</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1</td><td> rq</td><td> 1</td><td></td><td> rq</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> rs</td><td> ©</td><td colspan="2"> O O O</td><td> ©</td><td> O O O</td><td> O</td><td colspan="2"> OOO^OOO</td><td> o</td></tr> <tr><td> 00</td><td> oc</td><td> rq t-h</td><td> K)</td><td> 00</td><td> KS ▼—< xF</td><td> rq</td><td> KS s© r-< Q> KS TF</td><td> T—<</td><td></td></tr> <tr><td> ■— C4</td><td> rq</td><td> OO so</td><td> 00</td><td> 00</td><td> XF KS OS</td><td></td><td colspan="2"> rq c<s ks rq O F* tF</td><td></td></tr> <tr><td> 00</td><td> F-*</td><td> rq so</td><td> i</td><td> F*</td><td> ks rq rq</td><td> tx</td><td colspan="2"> Os F* O °0 XF Ox xF</td><td> tx</td></tr> <tr><td> Os</td><td> Os</td><td> Tt —1</td><td> r-s</td><td> F-</td><td> SO KS</td><td> ^F</td><td> Ks ■rF xF \F rs</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1—1</td><td></td><td></td><td></td><td> rq</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-88.png" style="width:11pt;height:18pt;"/> OO Ox <table border="1"> <tr><td> ©</td><td> O O O</td><td> o</td><td> o c o</td><td></td><td> OOO^OOO</td><td> O</td></tr> <tr><td> rs</td><td> Ox OO so</td><td> so</td><td> rq os cn</td><td> tx</td><td> Ox t-   rq xt s© rq</td><td> Kj</td></tr> <tr><td></td><td> Os xF s©</td><td></td><td> oo o F~</td><td> so</td><td></td><td> Ox</td></tr> <tr><td> r-</td><td> OO   so</td><td> US</td><td> O Ox —'</td><td></td><td> KS Ks xF tx Ox o</td><td></td></tr> <tr><td> SO</td><td> n o rq</td><td> rs</td><td> S© xF —<</td><td> f*s</td><td> ks xF <*s rq »-<</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 1</td><td> rq</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-89.png" style="width:257pt;height:88pt;"/> Prop. 1992/93:100 Bilaga 1.3<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-90.png" style="width:394pt;height:614pt;"/> Tabell 3. Statsskulden vid slutet av budgetåren 1980/81 - 1991/92 m.m. (Milj.kr.) <table border="1"> <tr><td> © oo</td><td colspan="2"> xf o</td><td colspan="2"> © Ok</td><td> Ok Ok</td><td colspan="2"> 04 © © O</td><td colspan="5"> xF 04 © © ©</td><td> co</td><td colspan="2"> o o</td><td> F-</td><td> tF O</td><td> xF</td></tr> <tr><td> O \O</td><td> co</td><td> 04</td><td> 04</td><td> co</td><td> © O</td><td colspan="2"> f- © © ©</td><td colspan="5"> 04 © © 00 O</td><td></td><td> 00</td><td> un</td><td> CO</td><td> 00</td><td> Ok</td></tr> <tr><td> O XF</td><td> r-</td><td></td><td> ©</td><td> ©</td><td> Xf k©</td><td> CO O</td><td> —< un</td><td> xF</td><td></td><td> 04</td><td colspan="2"> co un</td><td> Ok</td><td></td><td> 00</td><td> 04</td><td> k©</td><td> CO</td></tr> <tr><td> tn ©</td><td> co</td><td> 04</td><td> Ok</td><td></td><td> OO</td><td> CO 04</td><td> un k©</td><td> 00</td><td> CO</td><td> F"</td><td colspan="2"> OO F-</td><td> _<</td><td></td><td> 04</td><td> un</td><td> oo co</td><td></td></tr> <tr><td> 04 04</td><td> XF</td><td> ©</td><td> ©</td><td> k©</td><td> k© ©</td><td> un k©</td><td> k© k©</td><td rowspan="2"> 4-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> +</td><td> +</td><td colspan="2"> + +</td><td> +</td><td></td><td></td><td></td><td> + +</td><td></td></tr> <tr><td> —' IT)</td><td> F"</td><td> o-</td><td> r-</td><td> Ok</td><td colspan="2"> 04 Ok co 04 r-</td><td> xF F"</td><td> k©</td><td> xF</td><td> 04</td><td colspan="2"> O o</td><td> OO</td><td colspan="2"> O k©</td><td> _!</td><td> un co</td><td> r~</td></tr> <tr><td> 04 cn</td><td> 04</td><td> XF</td><td> ©</td><td> OO</td><td> © 04</td><td> O ©</td><td> un o</td><td> T—</td><td></td><td> Ok</td><td> 04</td><td> 04</td><td> F"</td><td> F-</td><td> CO</td><td> 04</td><td> co «—•</td><td> xF</td></tr> <tr><td> f- ©</td><td> XF</td><td> Ok</td><td> o</td><td> xF</td><td> 04 >—■</td><td> k© un</td><td> un oi</td><td> k©</td><td> 00</td><td> 00</td><td> un</td><td> t—</td><td> un</td><td> r*</td><td></td><td> un</td><td> o o</td><td> CO</td></tr> <tr><td> KO 04</td><td> _(</td><td> 04</td><td> Ok</td><td> O</td><td> oo o</td><td> co co</td><td> co F-</td><td> xF</td><td> un</td><td> 00</td><td> *—<</td><td> k©</td><td> 00</td><td> r-</td><td> 00</td><td> k©</td><td> o o</td><td> k©</td></tr> <tr><td> XF ©</td><td> 00</td><td> O</td><td> co</td><td> 04</td><td> 04 -h</td><td> O oo</td><td> F" un</td><td> r-<</td><td> »—<</td><td></td><td> 04</td><td> co</td><td></td><td></td><td> t—<</td><td></td><td> 04</td><td> »—<</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> +</td><td> +</td><td> +</td><td colspan="2"> + +</td><td> ■</td><td> +</td><td> 1</td><td></td><td></td><td> ■</td></tr> <tr><td> 1 1</td><td> 1</td><td></td><td></td><td> 1</td><td> 1 1</td><td> CO k©</td><td> O co</td><td> 1</td><td></td><td> 1</td><td></td><td> 1</td><td> 1</td><td></td><td></td><td> co</td><td> CO k©</td><td> CO</td></tr> <tr><td> 1 1</td><td></td><td> 1</td><td></td><td> 1</td><td> 1 1</td><td> un</td><td> F- Ok</td><td> 1</td><td></td><td></td><td> 1</td><td> 1</td><td> 1</td><td></td><td></td><td> un</td><td> k© xF</td><td> kO</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> un Ok</td><td> Ok F-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> un</td><td> CO Ok</td><td> F-</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> r* k©</td><td> 00 k©</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> r-</td><td> Ok F"</td><td> un</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> +</td><td> + '</td><td></td></tr> <tr><td> 1 1</td><td> 1</td><td> 1</td><td> i</td><td></td><td> 1 1</td><td> 1 Tt</td><td> F" 1</td><td> 1</td><td> I</td><td></td><td></td><td></td><td> 1</td><td></td><td></td><td> 1</td><td colspan="2"> xf CO F"</td></tr> <tr><td> 1 1</td><td></td><td> 1</td><td></td><td> 1</td><td> 1 1</td><td> I 04</td><td> 1</td><td> 1</td><td></td><td></td><td> 1</td><td></td><td></td><td> 1</td><td></td><td> 1</td><td> 04 Ok</td><td> »—<</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> F-</td><td> XF</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> F- k©</td><td> xF</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> un</td><td> 00</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> un 04 4- +</td><td> 00</td></tr> <tr><td> © r-<</td><td> 00</td><td> co</td><td> i</td><td> ©</td><td> © O</td><td> 1 1</td><td> 1 1</td><td colspan="2"> O xF</td><td> co</td><td colspan="2"> un co</td><td> un</td><td> o</td><td> un</td><td> o</td><td> 1 1</td><td> 1</td></tr> <tr><td colspan="2"> © oo xf</td><td> ©</td><td> 1</td><td></td><td> XF k©</td><td> 1 1</td><td> 1 1</td><td colspan="2"> F- O</td><td> co</td><td></td><td> k©</td><td> ■<</td><td></td><td> »—<</td><td> v©</td><td> ! 1</td><td> 1</td></tr> <tr><td colspan="3"> •—* O' OO XF</td><td></td><td> CO</td><td> 04 xF</td><td></td><td></td><td colspan="5"> 04 CO Ok k© xF</td><td colspan="2"> CO O</td><td> 04</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> XF ©</td><td></td><td> 04</td><td></td><td> CO</td><td> v-H XF</td><td></td><td></td><td colspan="3"> oovn</td><td></td><td> 04</td><td> co</td><td> 04</td><td> CO</td><td> ■^F</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> xf cn</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> T—<</td><td></td><td></td><td> co</td><td></td><td> co</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td colspan="2"> cn</td><td></td><td> +</td><td></td><td> 1</td><td> +</td><td></td><td> +</td><td></td><td> +</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1 1</td><td> o</td><td> O</td><td> o</td><td> Ok</td><td> O O</td><td> XF</td><td> un 04</td><td> 1</td><td></td><td> o</td><td colspan="2"> o o</td><td> T—-<</td><td> T—<</td><td> O</td><td> T—</td><td> co</td><td> O</td></tr> <tr><td> ■ 1</td><td> T—<</td><td> o</td><td rowspan="2"> 8</td><td> v-H</td><td colspan="2"> k© O Ok 04</td><td> F" CO</td><td> 1</td><td></td><td></td><td colspan="2"> Ok O</td><td> 00</td><td> xt</td><td colspan="2"> k© Ok</td><td> co un</td><td> un</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> oo</td><td> 04</td><td colspan="2"></td><td> k©</td><td></td><td></td><td> F"</td><td colspan="2"> O 04</td><td> F-</td><td> xt</td><td></td><td> un</td><td> k© xF</td><td> xF</td></tr> <tr><td></td><td> 00</td><td> 04</td><td> oo</td><td> O</td><td> —< O</td><td> k© un</td><td> XF F-</td><td></td><td></td><td> 00</td><td> xF</td><td> un</td><td> O"</td><td></td><td></td><td> un</td><td> Ok 00</td><td> CO</td></tr> <tr><td></td><td> ©</td><td> ©</td><td> 00</td><td> OO</td><td> 00 o-</td><td> F" 00</td><td> CO 04</td><td></td><td></td><td> un</td><td></td><td> 04</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> . XF</td><td> Ok</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> wh 04</td><td></td><td></td><td> +</td><td> +</td><td> +</td><td></td><td> +</td><td></td><td> +</td><td> + 4-</td><td> +</td></tr> <tr><td> 1 1</td><td></td><td> 1</td><td> 1</td><td></td><td> 1 1</td><td> 1 1</td><td> 00 00</td><td></td><td> I</td><td> 1</td><td></td><td></td><td></td><td> 1</td><td> 1</td><td></td><td> 1 00</td><td> o</td></tr> <tr><td> 1 1</td><td> 1</td><td></td><td> 1</td><td></td><td> 1 i</td><td> 1 1</td><td> XF xt</td><td> 1</td><td> 1</td><td></td><td></td><td></td><td> 1</td><td></td><td></td><td></td><td> 1 xF</td><td> o</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> un un</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> un</td><td> o</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td rowspan="2"> 04 un</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 04</td><td> co</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 4-</td><td> 4-</td></tr> <tr><td> 1 1</td><td> i</td><td> co</td><td> 00</td><td> co</td><td colspan="2"> O O co Ok</td><td> CO O</td><td></td><td></td><td> 1</td><td> CO</td><td> un</td><td> un</td><td></td><td> o</td><td> co</td><td> xF xF</td><td></td></tr> <tr><td> 1 1</td><td> 1</td><td> ©</td><td> o</td><td> o</td><td> © t-</td><td> Ok un</td><td> CO</td><td></td><td></td><td></td><td> un</td><td> un</td><td> Ok</td><td> xF</td><td> 04</td><td> 04</td><td> CO F"</td><td> o-</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> co</td><td> ©</td><td> ©</td><td> k© XF</td><td> co un</td><td> o oo</td><td></td><td></td><td></td><td> co</td><td></td><td> Ok</td><td> 1</td><td> 00</td><td> Ok</td><td> 00 xF</td><td> F*</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> i</td><td> o</td><td> k©</td><td> © 00</td><td> T-M un</td><td> Ok k©</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> Ok</td><td> un</td><td> o</td><td> 1</td><td> 04</td><td> un co</td><td> O-</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 04</td><td> CO XF</td><td> k© un</td><td> un k©</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td rowspan="2"> +</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> +</td><td colspan="2"> + +</td><td> 4-</td><td> +</td><td> ' 4-</td><td> +</td></tr> <tr><td> Ok 00</td><td> ©</td><td> o</td><td> f-</td><td> ©</td><td> kO ©</td><td> xF co</td><td> o o-</td><td> 00</td><td> Ok</td><td></td><td> un</td><td> co</td><td> 04</td><td> 00</td><td> Ok</td><td colspan="2"> Ok Ok k©</td><td> CO</td></tr> <tr><td colspan="2"> © ©</td><td> co</td><td> oo</td><td> Ok</td><td> O Ok</td><td> 04 un</td><td> © oo</td><td> Ok</td><td> 00</td><td colspan="2"> Ok k©</td><td> xF</td><td> Ok</td><td> 00</td><td> 00</td><td> 04</td><td> 04 Ok</td><td> ©</td></tr> <tr><td> cn o</td><td> ©</td><td> o</td><td> co</td><td> Ok</td><td> xF oo</td><td> co co</td><td> O- CO</td><td> xF</td><td> k©</td><td> xF</td><td> xF</td><td> k©</td><td> CO</td><td> un</td><td> xt</td><td> -^F</td><td> O CO</td><td> co</td></tr> <tr><td> © f-</td><td> XF</td><td> ©</td><td> XF</td><td> O</td><td> OO 00</td><td> CO 00</td><td> Ok un</td><td> r-<</td><td></td><td> O-</td><td></td><td></td><td> co</td><td> 04</td><td></td><td> ■^F</td><td> un t-<</td><td> xF</td></tr> <tr><td></td><td> »—<</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td rowspan="2"> 04</td><td rowspan="2"> 04 —•</td><td></td><td rowspan="2"> +</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> +</td><td> +</td><td> 4-</td><td></td><td></td><td></td><td> 4-</td><td> +</td><td> + +</td><td> L</td></tr> <tr><td> F" o</td><td colspan="2"> xr f^</td><td> v©</td><td> 04</td><td> 04 xF</td><td> xF ©</td><td> —' k©</td><td> 00</td><td colspan="2"> O F-</td><td> cn</td><td> Ok</td><td> xt</td><td> o</td><td> F"</td><td> O</td><td> 00 XF</td><td> ©</td></tr> <tr><td> XF ©</td><td colspan="2"> 00 XF</td><td> ©</td><td> 00</td><td> © 04</td><td> 00 00</td><td> XF XF</td><td> 04</td><td> 04</td><td></td><td> k©</td><td> v—H</td><td> 00</td><td> 00</td><td> CO</td><td> ■^F</td><td> Ok xF</td><td> Ok</td></tr> <tr><td> cn o-</td><td colspan="2"> o f-</td><td> 00</td><td> k©</td><td> © O</td><td> O oo</td><td> xF CO</td><td colspan="2"> Ok TF</td><td> CO</td><td> k©</td><td> 1</td><td> •—<</td><td> 00</td><td> un</td><td> Ok</td><td> t-* xF</td><td> O</td></tr> <tr><td> © oo</td><td colspan="2"> XF ©</td><td> (</td><td> _<</td><td> un xf</td><td> Ok 04</td><td> xF O</td><td> xF</td><td> CO</td><td> un</td><td> 04</td><td> un</td><td></td><td> co</td><td></td><td> tF</td><td> k© OO</td><td> xF</td></tr> <tr><td></td><td colspan="2"> 04 04</td><td> co</td><td> co</td><td> co co</td><td> 04 04</td><td> ' r-<</td><td> +</td><td> +</td><td> +</td><td> +</td><td> +</td><td> 1</td><td> +</td><td> ■</td><td> 1</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> cn cn</td><td colspan="2"> CO 00</td><td> 00</td><td colspan="3"> o o o o o</td><td> k© k©</td><td> O</td><td> 1</td><td> o</td><td> un</td><td> 1</td><td> 00</td><td> 1</td><td></td><td> O</td><td> 1 Tt</td><td> O</td></tr> <tr><td> © ©</td><td colspan="2"> CO 04</td><td> 04</td><td> 04</td><td> 04</td><td> CO CO</td><td> 04</td><td> ©</td><td> 1</td><td> co</td><td></td><td> 1</td><td></td><td> 1</td><td></td><td> 00</td><td> 1</td><td> 04</td></tr> <tr><td> 04 04</td><td colspan="2"> CO CO</td><td> CO</td><td> CO</td><td> co co</td><td></td><td></td><td> 04</td><td></td><td> Ok</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 04</td><td> 1</td><td></td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td></td><td> co</td><td> 00</td><td> 00</td><td> Ok</td><td> ©</td><td> Ok</td><td> un</td><td> 04</td><td> cn</td><td></td><td> s</td><td> c*n</td><td> Ok</td><td> ©</td><td> un</td><td> o</td><td> Ok</td><td> cn</td><td> F-</td><td> xF</td><td> cn</td><td> 00</td><td> 1</td></tr> <tr><td> xF</td><td> co</td><td></td><td> un</td><td> Ok</td><td> xF</td><td> CO</td><td> co</td><td> un</td><td> 00</td><td> 1</td><td> s-</td><td> Ok</td><td> ©</td><td> 00</td><td></td><td> xF</td><td> un</td><td> un</td><td> O</td><td> O</td><td> oo</td><td> ©</td><td> 1</td></tr> <tr><td> O</td><td> co</td><td> co</td><td> XF</td><td> OO</td><td> Ok</td><td> Ok</td><td> Ok</td><td> 00</td><td> o-</td><td></td><td></td><td> -'t</td><td> 1</td><td> 04</td><td> o</td><td></td><td> un</td><td> Ok</td><td> O</td><td> O</td><td> O</td><td> O</td><td></td></tr> <tr><td> O</td><td> r-<</td><td> Ok</td><td> T—<</td><td> CO</td><td> xF</td><td> Ok</td><td> 00</td><td> ©</td><td> 00</td><td></td><td> ä></td><td> Ok</td><td> 04</td><td></td><td> 04</td><td> 04</td><td> F-</td><td> oo</td><td> ©</td><td></td><td> 04</td><td> OO</td><td></td></tr> <tr><td> F-</td><td> o</td><td> 00</td><td> o</td><td> Ok</td><td> 00</td><td> ©</td><td> XF</td><td> co</td><td></td><td></td><td> 0£</td><td></td><td> un</td><td> m</td><td> v—<</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 04</td><td></td><td> T—<</td><td></td></tr> <tr><td></td><td rowspan="2"> 04</td><td></td><td> 04</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> -o</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 4-</td><td> 4-</td><td> 4-</td><td></td><td> 4-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> ©</td><td> un</td><td> ©</td><td> Ok</td><td> un</td><td> OO</td><td></td><td> 04</td><td> ©</td><td> 00</td><td> 04</td><td> u</td><td> o</td><td> 00</td><td> Ok</td><td> r-<</td><td> cn</td><td> ©</td><td> ©</td><td> o-</td><td> Ok</td><td> ©</td><td></td><td> xF</td></tr> <tr><td> OO</td><td> 04</td><td> co</td><td> un</td><td></td><td> xF</td><td> 04</td><td></td><td> un</td><td> Ok</td><td> 00</td><td> 0)</td><td> 00</td><td></td><td> m</td><td> T—1</td><td> 04</td><td> un</td><td> cn</td><td> 04</td><td> o</td><td> ©</td><td> xF</td><td> OO</td></tr> <tr><td> ©</td><td> co</td><td> ©</td><td> XF</td><td> o</td><td> 04</td><td> ©</td><td></td><td> xF</td><td> ©</td><td> Ok</td><td> T3</td><td> oo</td><td> F"</td><td> ©</td><td> m</td><td> 00</td><td> un</td><td> 04</td><td> ©</td><td> Ok</td><td> 04</td><td> 04</td><td> 04</td></tr> <tr><td> Ok</td><td> r-</td><td> 04</td><td> Ok</td><td> ©</td><td> Ok</td><td></td><td> Ok</td><td> 04</td><td> ©</td><td> O</td><td> d</td><td> o</td><td> ©</td><td> F^</td><td> un</td><td> ©</td><td> ©</td><td> cn</td><td></td><td> F-</td><td> r-</td><td> xF</td><td> xF</td></tr> <tr><td></td><td> o</td><td> oo</td><td> un</td><td> Ok</td><td> o</td><td> Ok</td><td> 00</td><td> 00</td><td> 04</td><td> 1</td><td> 3</td><td> ©</td><td> ©</td><td> 00</td><td> F-</td><td> r-</td><td> cn</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> xF</td><td> 00</td></tr> </table> Innehållsförteckning <h6>Innehåll</h6> Finansplanen Prop. 1992/93:100 Bilaga 1 1     Inledning                                                           1 2    Bakgrund                                               7 3     De internationella förutsättningarna                            10 4    Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1993-1994           13 5     Finanspolitiken                                                17 6     Penning-, valuta- och statsskuldpolitik                         33 7    Finanskrisen                                                36 8    Arbetsmarknadspolitiken                                  38 9     Tillväxtbefrämj ande åtgärder                                  41 10   Avslutning                                                  54 Statsbudgeten och särskilda frågor 1     Statsbudgetens och statens utveckling                          56 2     Styrning av statsförvaltningen och de finansiella förutsättningarna för myndigheterna                          84 3    Budgetkonsekvenser av EES-avtalet                        136 Hemställan Bilagor Bilaga 1.1      Preliminär nationalbudget Bilaga 1.2      Utdrag ur Riksrevisionsverkets inkomstberäkning Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen gotab 42585, Stockholm 1992 Bilaga 2 till budgetpropositionen 1993<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-91.png" style="width:38pt;height:35pt;"/> Kungliga hov- och slottsstaterna (första huvudtiteln) Prop. 1992/93:100 Bil. 2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Davidson Anmälan till budgetpropositionen 1993 A. Kungliga hovstaten <h6>A 1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hov-</h6> <h6>hållning</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 25 950 000 23 500 000 24 677 000 Från anslaget bekostas statschefens officiella funktioner. Bl.a. avlönas ca 60 anställda inom hovförvaltningen. Regeringen har medgivit att anslaget för innevarande budgetår får överskridas med 500 000 kr med hänsyn till den planerade omfattningen av statsbesök m.m. Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 24 677 000 kr, vilket motsvarar pris- och löneomräkning av innevarande budgetårs anslag. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhåll- ning för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 24 677 000 kr. 1 1 Riksdagen 1992193. 1 sand. Nr 100. Bilaga 2 B. Kungliga slottsstaten Prop. 1992/93:100 Bil. 2 <h6>B 1. De kungliga slotten: Driftkostnader</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 28 249 533 26 150 000 29 422 000 Från detta anslag avlönas ca 75 anställda, varav ca 25 i park- och träd- gårdsvård och tolv för lokalvård. Härtill kommer drygt 25 personer med uppdrag av deltids- och bisysslekaraktär. Från anslaget betalas även andra driftkostnader för de kungliga slotten utom rent fastighets- underhåll. Stockholms slott används av kungen och inrymmer representations- lokaler och kontor. I Stockholms slott finns bl.a. Riksmarskalksämbetet, Ståthållarämbetet, Husgerådskammaren och Bemadottebiblioteket. Vissa delar av slottet visas även för allmänheten. En del av Drottningholms slott används av kungen och hans familj som bostad och en annan del visas för allmänheten. Ulriksdals slott har delvis upplåtits till kansli för Världsnaturfonden men har även öppnats för allmänheten och används for utställningar. I anslutning till slottet finns en utställningslokal for drottning Kristinas kröningsvagn och i det s.k. Orangeriet finns ett skulpturmuseum. Haga slott används som bostad för prominenta gäster från utlandet. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning av en del av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott och Tullgams slott visas för allmänheten. Rosersbergs slott disponeras till större delen av Statens räddningsverk. De två övervåningarna i slottet har dock fått behålla sin ursprungliga karaktär och visas för allmänhe- ten. Riksmarskalksämbetet har - i anslutning till en framställning från Ståt- hållarämbetet - hemställt att 31 539 000 kr anvisas för driften av de kungliga slotten under nästa budgetår. Detta belopp motsvarar enligt Ståthållarämbetet anslagsbehovet för oförändrad verksamhetsnivå. Riksrevisionsverket (RRV) har lämnat synpunkter på redovisningen inom Ståthållarämbetets verksamhetsområde. Ståthållarämbetet meddelar med anledning av detta följande. Önskemål har framförts om en samlad s.k. koncernredovisning av alla aktiviteter inom ämbetet, dvs. förutom av den rent anslagsfinansierade verksamheten även Djurgårdsförvaltningen, visnings- och donationsme- del, slottsbodar, grusmedelsfond m.m. I samband med en omorganisa- tion av Ståthållarämbetet sker en total omläggning av ämbetets ekono- mi- och redovisningssystem under budgetåret 1992/93, så att de nya rutinerna är helt intrimmade till ingången av budgetåret 1993/94. Djur- gårdsförvaltningens räkenskapsår ändras samtidigt från kalenderår till att motsvara det statliga budgetåret. Föredragandens överväganden Jag förordar att detta anslag räknas upp med - utöver pris- och löneom- räkning - 2 miljoner kronor. Det bör därigenom vara möjligt att behålla verksamhetsvolymen oförändrad i förhållande till tidigare. Av samma skäl kommer jag att senare i dag vid min anmälan till propositionen om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1992/93 att förorda ett tilläggsbudgetanslag på samma belopp redan för innevarande budgetår. Det skall därefter vara möjligt att bedriva verksamheten utan sådana anslagsöverskridanden som varit ofrånkomliga de senaste åren. Jag har vidare med tillfredsställelse noterat Ståthållarämbetets åtgärder med anledning av RRV:s synpunkter. Anslaget bör således föras upp med 29 422 000 kr i förslaget till statsbudget för nästa budgetår. Prop. 1992/93:100 Bil. 2 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till De kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 29 422 000 kr. <h6>B 2. Kungliga husgerådskammaren</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 9 663 535 10 600 000 11 127 000 Husgerådskammarens uppgift är att svara för underhåll och vård av de konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten som till- hör staten men disponeras av kungen, att vetenskapligt bearbeta sam- lingarna samt att genom skrifter och visningsverksamhet presentera samlingarna för allmänhet och forskare. Dessutom förvaltar Husgeråds- kammaren de Bemadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk samt administrerar Bemadottebiblioteket. Slut- ligen hjälper Husgerådskammaren till vid tillfällig möblering för repre- sentation o.dyl. Av medel från detta anslag avlönas ca 30 anställda. I samband med anslagsframställningen för budgetåret 1989/90 lade Husgerådskammaren fram en långtidsplan för en upprustning under perioden 1989-1999, som skulle ge kammaren möjligheter att hålla en godtagbar kontroll över samlingarnas kondition och resurser för de mer akuta vårdinsatserna. Husgerådskammaren har därefter varje budgetår tillförts ökade resurser för detta ändamål. I anslagsframställningen for budgetåret 1993/94 begär nu Husgeråds- kammaren inom ramen för långtidsplaneringen ytterligare resursför- stärkningar. Vidare föreslår Husgerådskammaren att särskilda medel anvisas för nyanskaffning av möbler, textilier m.m. samt för förbättrade vårdinsatser av de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konsthantverk. Riksmarskalksämbetet tillstyrker Husgerådskammarens framställning om ett anslag för budgetåret 1993/94 på 14 695 (XX) kr, varav 1 100 000 kr i engångsanslag. Prop. 1992/93:100 Bil. 2 Föredragandens överväganden Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 11 127 000 kr, vilket mot- svarar pris- och löneomräkning av innevarande budgetårs anslag. På grund av det ansträngda statsfinansiella läget kan jag i år inte förorda någon anslagsökning för de i och för sig välmotiverade ändamålen. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 11 127 000 kr. Register Prop. 1992/93:100 Bil. 2 1 A. Kungliga hovstaten 1   1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning 24 677 000 24 677 000 2   B. Kungliga slottsstaten 2   1. De kungliga slotten: Driftkostnader 3  2. Kungliga husgerådskammaren Totalt för Kungliga hov- och slottsstaterna 29 422 000 11 127 000 40 549 000 65 226 000 gotab 42647, Stockholm 1992 Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 3 Justitiedepartementet (andra huvudtiteln) 1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3 Justitiedepartementet                                      Prop. 1992/93:100 Bilaga 3 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Hellsvik och, såvitt avser frågorna under punkterna 2 och 3, statsrådet Laurén. <h6>Anmälan till budgetpropositionen 1993</h6> <h6>1 Allmänt</h6> 1.1 Ansvarsområdet: Rättssamhället, rättssäkerheten och rätts- tryggheten Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden på många områden som är av avgörande betydelse för rättssamhället. Departementets ansvars- område utgör vad man kan kalla rättsstatens kämfunktioner. Först och främst bör grundlagarna nämnas. Departementet handlägger också viktiga delar av den lagstiftning som reglerar de enskilda medborgarnas förhållande till staten och andra offentliga organ. Hit hör bl.a. strafflagstiftningen, de regler som styr polisens och åklagarnas verksam- het samt reglerna om förfarandet vid våra domstolar. Ett annat betydel- sefullt område är lagregler om enskildas inbördes förhållanden, t.ex. inom familjerätten, köprätten och bolagsrätten. Till Justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsvä- sendet, åklagarväsendet, polisen och kriminalvården. Verksamheten på Justitiedepartementets område är grundläggande för den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Det är rättsstatens uppgift att tillgodose den enskildes självklara krav på rättstrygghet, dvs. trygghet för liv, hälsa, integritet och egendom. Rättssäkerheten ställer krav på bl.a. likformighet och förutsebarhet i normgivning och rättstillämpning. Rättstryggheten uppnås främst genom effektivitet i brottsbekämpningen. De nödvändiga förnyelsearbetena inom den offentliga sektorn berör också rättssamhället. Ambitionen är att även i tider av resursknapphet förbättra och förstärka den enskildes rättssä- kerhet och rättstrygghet. 1.2 Förnyelsen av rättssamhället Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: - Rättssamhället skall befästas och stärkas ytterligare. - Grundlagsskyddet för äganderätten och närings- och yrkesfrihe- ten samt ökad domstolskontroll av normbeslut och förvaltnings- beslut utreds. - Grundlagsändringar inför ett svenskt EG-medlemskap förbereds. - Domstolsväsendet reformeras. -Brottsbekämpningen effektiviseras och brottsoffrens ställning stärks. -Reformer på bostadspolitikens område sätter den enskilde i centrum. På Justitiedepartementets ansvarsområde pågår ett omfattande arbete som syftar till att i väsentliga delar reformera rättssamhället. Många av de aktuella reformfrågorna, bl.a. de som rör en stärkt rättstrygghet och rättssäkerhet, härrör från initiativ som har tagits efter regeringsskiftet år 1991. Vissa frågor har sin bakgrund i den ökande internationaliseringen, där Sveriges samarbete med EG-statema står i förgrunden. Andra hänger samman med sådana faktorer som intresset att bekämpa brottslighet med största möjliga effektivitet samt att utnyttja rättsväsendets instanser på rationellast möjliga vis i en tid då resurstillskott knappast är att räkna med. Sammantaget innebär reformarbetet att rättssäkerheten och rätts- tryggheten skall stärkas, brottsligheten bekämpas med kraft och rättsväsendet utnyttjas effektivt. Det finns anledning att redan inledningsvis nämna några viktiga frågor, som senare kommer att behandlas mera i detalj. Äganderätten samt närings- och yrkesfriheten är av grundläggande betydelse i vårt samhällssystem men har hittills inte reglerats på ett lika uttryckligt sätt i det svenska grundlagsskyddet för medborgerliga fri- och rättigheter som i andra länders konstitutioner. Fri- och rättighetskom- mittén har därför fått i uppdrag att överväga frågan om regeringsformens bestämmelser kan byggas ut på denna punkt. I uppdraget ingår också att överväga om det s.k. lagprövningsinstitutet kan förstärkas och domstols- kontrollen av normbeslut och förvaltningsbeslut kan utökas. Här finns ett samband med Sveriges deltagande i det europeiska samarbetet som ställer krav på domstolsprövning av frågor som hos oss hittills prövats enbart av andra myndigheter. Än mer samband med integrationsarbetet har det uppdrag som lämnats Grundlagsutredningen inför EG. Denna kommitté undersöker behovet av grundlagsändringar med anledning av ett svenskt medlemskap i EG. Kommittén behandlar också frågor om riksdagens medverkan i ett EG-samarbete och om val i Sverige till Europaparlamen- tet. Här kan vidare nämnas den kommitté som utreder frågan om ett ökat inslag av personval i det svenska valsystemet, en förändring som skulle ge medborgarna bättre möjligheter att påverka vilka som skall represen- tera dem i de politiska församlingarna. Domstolsväsendet skall stå väl rustat inför framtiden. Ett omfattande översynsarbete syftar till att se till att domstolarna kan utnyttjas på ett så rationellt sätt som möjligt. Detta är av betydelse av flera olika anled- ningar. Den enskilde skall kunna få sin sak behandlad på ett så rätts- säkert sätt som möjligt, vare sig han är part i ett brottmål eller tvistemål eller i ett mål vid en förvaltningsdomstol. För brottsbekämpningen och för den enskilde är det ett viktigt intresse att åtal prövas så snart som möjligt. God kvalitet och tillräcklig snabbhet i tvistemålshandläggningen är betydelsefullt för att enskilda parter skall utnyttja domstolarna för tvistlösning och därmed bidra till rättsbildningen. Förvaltningsdomsto- larna handlägger ofta mål av stor vikt för den enskilde, vare sig det gäller frihetsberövanden, sociala förmåner, skatter, körkort eller annat som påverkar hans levnadsvillkor. Det är angeläget att dessa domstolars arbetsförhållanden är goda. Det pågående översynsarbetet på rättskipningens område syftar till att med bibehållande av nuvarande kvaliteter i domstolsväsendet göra att detta kan hantera en ökande måltillströmning och nya arbetsuppgifter som delvis hänger samman med internationaliseringen på rättsområdet. Därför förbereds nu åtgärder för att överföra uppgifter som inte består i rättskipning från domstolar till förvaltningsmyndigheter, göra en bättre fördelning av måltyper mellan de allmänna domstolarna och förvaltnings- domstolarna, bredda länsrätternas behörighet så att de blir allmänna förvaltningsdomstolar i mera egentlig betydelse än för närvarande, begränsa måltillströmningen till överinstanserna utan att ge avkall på rättssäkerhetskraven samt nedbringa antalet specialdomstolar till ett minimum. För åklagarväsendet prövas förändringar med liknande syften. Höga krav måste ställas på strafflagstiftningens fasthet och konsekvens. En allmän inriktning vid kommande översyn av straffrätten skall vara att straff skall vara förbehållet sådana förfaranden för vilka straffrättsliga sanktioner verkligen behövs. Det innebär också att statsmakterna måste reagera med skärpa mot särskilt sådana brott som hårt drabbar den enskilde. Jag tänker då på exempelvis våldsbrott och narkotikabrott. Påföljdssystemet är centralt i strafflagstiftningen. Snabba, tydliga och konsekventa reaktioner på brott är av stor betydelse för förankringen av strafflagstiftningen i allmänhetens rättsmedvetande och för att påföljds- systemet skall verka avhållande på människors brottsbenägenhet. Av särskilt stor betydelse är samhällets reaktion på brott av ungdomar. En bred översyn av påfölj dssystemet i stort och beträffande ungdomar görs i Straffsystemkommittén och Ungdomsbrottskommittén. Polisen har en central roll i rättssamhället. Det är viktigt att arbetet med att rationalisera och effektivisera polisens verksamhet drivs vidare med kraft. Polisen måste bli mer synlig i samhället. Samtidigt måste den brottspreventiva och brottsutredande verksamheten utvecklas i takt med att kriminaliteten blir allt grövre men också allt mer sofistikerad. En del i detta arbete är att en översyn skall göras av kriminalpolisens organisa- tion. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Inom kriminalvården pågår sedan en tid tillbaka ett omlättande Prop. 1992/93:100 förändringsarbete vid kriminalvårdsanstaltema och häktena. Arbetet syftar Bilaga 3 till att skapa en rationellare kriminalvård samtidigt som kvaliteten skall förbättras. Det senare skall ske bl.a. genom att tillsynspersonalen får ansvarsfullare arbetsuppgifter och att s.k. kontaktmannaskap införs. En genomgripande översyn av de principer och det regelverk som lades fast genom 1974 års kriminalvårdsreform pågår i fängelseutredningen. Utvecklingsarbete inom frivården är inriktat på åtgärder som kan effektivisera skyddstillsynen i dess olika former. Gärningsmännen har länge stått i centrum i kriminalpolitiken, och brottsoffren har kommit i skymundan. Nu har brottsofferfrågoma fått starkt ökad vikt, och åtskilliga reformer har gjorts i syfte att stärka ställningen för den som utsatts för brott. Det finns all anledning att fortsätta detta arbete. Inom civilrätten har den svenska lagstiftningens anpassning till EES- och EG-rätten varit en dominerande arbetsuppgift under det gångna året. Som exempel på ny lagstiftning som är föranledd av den europeiska integrationen kan nämnas lagändringar som avser utlänningars rätt att förvärva fäst egendom och att ha befättningar och äga aktier i aktiebolag samt nya lagar om handelsagentur, konsumentkrediter och paketresor. För den enskilde medborgaren är bostadspolitiken av stor betydelse. Bostadspolitiken inriktas på att alla skall ha möjlighet till en bra bostad till ett rimligt pris. Inom Justitiedepartementets område vidtas flera olika åtgärder beträffände bostadslagstiftningen. Arbetet med att öka möjlighe- terna att äga sin bostad fullföljs genom förslag till nya lagändringar som gör det lättare för de boende att omvandla hyreslägenheter till bostadsrätter. Vidare kommer att föreslås lagändringar som stärker hyresgästernas ställning, bl.a. genom ändringar i hyresförhandlingslagen. Enskilda hyresgäster skall ges möjlighet att stå utanför det kollektiva hyresförhand- lingssystemet. Vidare skall åtgärder vidtas för att komma till rätta med problemet med störande hyresgäster. 1.3 Internationellt samarbete Några huvudpunkter: - Svensk rätt förändras på vissa områden till följd av EES-avtalet och inför ett EG-medlemskap. - Samarbetet inom Norden, Europarådet, FN m.fl. internationella organ fortsätter. - Sverige lämnar bidrag till utvecklingen i Central- och Östeuropa på det rättsliga området. Under det senaste året har lagstiftningsarbetet i Justitiedepartementet i hög grad kommit att röra den anpassning av svensk rätt till EG:s rättssystem som följer av de åtaganden som Sverige gör genom det s.k. Prop. 1992/93:100 EES-avtalet. Sålunda har stora delar av den centrala civilrätten berörts Bilaga 3 av dessa förändringar. Arbetet är dock inte avslutat. I vissa frågor, t.ex. när det gäller aktiebolagsrätt och redovisningsfrågor, har Sverige i EES- avtalet fått anstånd under viss tid med att genomföra de behövliga lagändringarna. Arbetet med att anpassa svensk rätt på dessa områden till EG-rätten kommer därför att fortsätta under 1993. De förändringar som kan föranledas av ett eventuellt svenskt med- lemskap i EG har också stor aktualitet på grund av Sveriges medlems- ansökan. Flera olika utredningar arbetar nu med frågor som hör samman med detta. Men även andra internationella frågor än sådana som rör förhållandet till EG får betydelse för svensk rätt. Inom flera olika internationella organisationer medverkar Sverige i arbete på blivande internationella överenskommelser som kan få stor praktisk betydelse även för svensk rättsutveckling. Så är t.ex. fallet inom Europarådet (miljöskaderätt) och olika organ inom FN-systemet — IAEA (atomansvarighet), IMO (sjörätt), UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO (immaterialrätt). Sådant arbete pågår också inom andra mellanstatliga organisationer, såsom Haagkon- ferensen för internationell privaträtt (internationella adoptioner), UNIDROIT (återställande av stulna kulturobjekt) och OECD (atomansva- righet m.m.). Även inom GATT pågår förhandlingar. Atomansvarighetsfrågoma har särskilt accentuerats i anslutning till pågående kämsäkerhetssamarbete med Osteruropa och det forna Sov- jetunionen. Flertalet Östeuropeiska stater har inte anslutit sig till Wienkonventionen och det tilläggsprotokoll som förenar Paris- och Wienkonventionema. Detta förhållande innebär för närvarande svårig- heter för Sverige och andra OECD-stater att bl.a. engagera sig i projekt som innebär direkta tekniska förbättringar och installationer av säker- hetsutrustning i de Östeuropeiska reaktorerna. Atomansvarighetsfrågoma bör därför ha en fortsatt hög prioritet i det internationella arbetet med särskild inriktning på problemen i Östeuropa och det forna Sovjet- unionen. Det nordiska samarbetet på lagstiftningsområdet har traditionellt varit av stor betydelse. Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden, t.ex. inom den allmänna förmögenhetsrätten och familjerätten, har tillkommit i nordiskt samarbete. Det har resulterat i att vi på flera rättsområden har i stort sett överensstämmande lagregler i de nordiska länderna. Denna rättslikhet är enligt min mening av stort värde. Det finns därför anledning att vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på lagstiftningsområdet. Det nordiska lagstiftningssamarbetet har fördjupats under den senaste tiden genom arbetet med anpassningen till EG:s rättssystem. Genom EES-avtalet och Sveriges ansökan om medlemskap i EG torde också nya förutsättningar för ett allt festare nordiskt lagstiftningssamarbete föreligga. Nordiska överläggningar i olika lagstiftningsärenden pågår fortlöpande på flera områden, t.ex. beträffende femiljerätt, immaterialrätt och transporträtt. Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till utveck- lingen i Central- och Östeuropa. Det gäller inte minst rättsutvecklingen. Från svensk sida har därvid, i nordiskt samarbete, insatserna kon- centrerats på rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna, men kontakter har också förekommit med andra länder. Från svensk sida har ingåtts särskilda avtal om rättsutvecklingsbistånd med Estland och Lettland. Enligt de båda avtalen bidrar Sverige till rättsutvecklingen i dessa länder genom framför allt tre former av insatser. En är att organisera och genomföra seminarier i olika rättsliga ämnen för jurister från Estland och Lettland. En annan är att låta estniska och lettiska domare och lagstiftningsjurister utbildningstjänstgöra vid svenska domstolar och lagstiftningsorgan. Den tredje formen är att svenska jurister såsom konsulter granskar lagförslag som arbetats fram i Estland och Lettland och i övrigt biträder lagstiftarna i dessa länder. Vid sidan av vad som nu nämnts deltar Sverige i ett nordiskt arbete med rättsutvecklingsbistånd till de tre baltiska staterna. Detta har hittills bestått av två former, nämligen leveranser av juridisk litteratur till Estland, Lettland och Litauen samt rättsliga seminarier för baltiska jurister. Det har också förekommit ett omfattande antal kontakter mellan företrädare för lagstiftningsorgan och rättsväsende i Sverige och de tre baltiska staterna. Inledande kontakter för samarbete och utbildning har förekommit på flera områden. Således har den svenska polisen under det gångna året på olika sätt förberett ett biståndsprogram för utveckling av polisorganisationerna i de tre baltiska staterna. Programmen kommer att ha sin tyngdpunkt i kunskapsöverföring, men omfattar även viss materiell hjälp, t.ex. för att förstärka dessa länders gränskontroller. Samtidigt utvecklas ett nödvändigt polisiärt samarbete med de baltiska staterna. De nordiska justitieministrarna har enats om att bjuda in de baltiska justitieministrarna till ett gemensamt nordiskt-baltiskt justitieministermöte under 1993. Mötet kommer att äga rum i Sverige under augusti månad. Kontakter har också aktualiserats mellan Baltiska lagstiftningsbyrån (ett för de tre baltiska staterna gemensamt rådgivande lagstiftningsorgan) och Nordiska ämbetsmannakommittén för lagstiftningsfrågor. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 <h6>2 Offentlig rätt</h6> 2.1 Grundlagsfrågor m.m. Prop. 1992/93:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: - Utredningsarbetet beträffande behovet av grundlagsändringar inför EG avslutas. - En parlamentarisk kommitté utreder frågan om utvidgat skydd för grundläggande fri- och rättigheter, inkorporering av Europa- konventionen samt ökade möjligheter till domstolskontroll av normbeslut och förvaltningsbeslut. - Frågorna om ökat inslag av personval i valsystemet och den fria nomineringsrätten övervägs av en parlamentarisk kommitté. Sverige har historiskt, politiskt, ekonomiskt och kulturellt en naturlig roll att spela i det europeiska samarbetet. Endast som medlem i de Euro- peiska gemenskaperna (EG) kan vi fullt ut delta i detta samarbete, och sommaren 1991 ansökte Sverige formellt om medlemskap i EG. EG:s medlemsländer har överlåtit vissa av sina befogenheter till gemenskapen. Den svenska regeringsformen medger i viss utsträckning en sådan befogenhetsöverlåtelse, men dessa möjligheter har inte bedömts vara tillräckliga för ett svenskt EG-medlemskap. För att överväga denna och de andra grundlagsfrågor som ett medlemskap skulle aktualisera tillkallades (Dir. 1991:24) sommaren 1991 en parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju 1991:03), vilken antagit namnet Grundlagsutredningen inför EG. Kommittén beräknas kunna slutföra sitt arbete i böijan av år 1993, och en proposition skall då i enlighet med 8 kap. 15 § regeringsformen kunna föreläggas riksdagen senast nio månader före 1994 års riksdagsval, dvs. i december 1993. Fri- och rättighetskommittén (Ju 1992:01) utreder frågan om grundlags- skydd för bl.a. äganderätten, närings- och yrkesfriheten samt den negativa föreningsrätten. Kommittén skall enligt sina direktiv (Dir. 1991:119) också överväga frågan om den s.k. lagprövningsrätten och om vidgade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltnings- beslut. Inkorporering i Sverige av Europarådets konvention om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är ytterligare en fråga som kommittén behandlar. Avsikten är att förslag om förstärkt grundlags- skydd för fri- och rättigheter skall läggas fram i sådan tid att riksdagen ges möjlighet att lätta ett första beslut om dessa grundlagsändringar under innevarande valperiod. Medborgarna bör ges bättre möjligheter att vid de allmänna valen påverka vilka personer som skall representera dem i riksdagen och kommunala beslutande församlingar. Personvalskommittén (Ju 1992:02) har till uppgift (Dir. 1991:121) att lägga fram förslag som inom ett riksproportionellt valsystem medför ett ökat inslag av personval. Eftersom det visat sig möjligt att på ett otillbörligt sätt utnyttja den fria nomineringsrätten har kommittén getts i uppdrag att också överväga möjligheterna att förhindra ett sådant missbruk. Utredningsarbetet beräknas vara avslutat i böljan av år 1993. Även Vallagsutredningen (Ju 1991:02) arbetar med valfrågor. En särskild utredare har sålunda sett över valförfarandet från administrativ och teknisk synpunkt (Dir. 1991:13, Dir. 1992:49). Vallagsutredningen avgav nyligen ett delbetänkande (SOU 1992:108) VAL - Organisation, Teknik, Ekonomi, vilket remissbehandlas för närvarande. En proposition planeras föreläggas riksdagen under våren 1993. Utredningens fortsatta arbete sker under parlamentarisk medverkan. Malmöhus län är för närvarande indelat i två valkretsar för val till riksdagen, nämligen fyrstadskretsen (Malmö, Helsingborgs, Landskrona och Lunds kommuner) och länsvalkretsen (resten av länet). Regeringen har i dag beslutat om proposition till riksdagen i vilken det föreslås att Malmöhus län delas in i tre geografiskt sammanhängande valkretsar: en för Malmö kommun samt en nordlig och en sydlig. Den nya valkretsin- delningen är avsedd att tillämpas första gången vid 1994 års riksdagsval. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 2.2 Offentlighet och sekretess Några huvudpunkter: - Sekretesslagen justeras i begränsad utsträckning med anledning av EES-avtalet. - Ändringar i sekretesslagen övervägs bl.a. i fråga om sekretess i anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, tjänstetill- sättningsärenden och barns tillgång till uppgifter om biologiska föräldrar. En ur olika aspekter framträdande del av den svenska rättsordningen är principen om allmänna handlingars offentlighet. Offentlighetsprincipen begränsas genom regler om sekretess. Sekretesslagen (1980:100) antogs av riksdagen år 1980. Lagen innefattar en samlad reglering av sekretess för allmänna handlingar och tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Lagens tillämpning följs med stor uppmärksamhet från Justitiede- partementets sida. Förslag till ändringar i sekretesslagen läggs fram fortlöpande i mån av behov. Flera ändringar har trätt i kraft också under 1992. Med anledning av EES-avtalet har det inom departementet under 1992 utarbetats en promemoria rörande ändringar i sekretesslagen. Promemo- rian har remissbehandlats och lett till proposition till riksdagen (prop. 1992/93:120). I propositionen föreslås vissa begränsade justeringar av sekretesslagen i syfte att uppfylla de krav som avtalet ställer. Riksdagen har nyligen antagit lagförslaget (bet. 1992/93:KU 11, rskr 1992/93:77). Vidare fortgår inom departementet arbetet med en promemoria som 10 skall behandla flera olika sekretessfrågor. Bl.a. frågor om sekretess i anmälan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (1990/91 :KU10, rskr. 30), sekretess i tjänstetillsättningsärenden, barns tillgång till sekretess- belagt material rörande biologiska föräldrar (1989/90:KU8y, 1989/90:SoU28 och 1990/91:KU10 p.ll), konkursförvaltares rätt att få ta del av revisionspromemorior som upprättats inom skatteförvaltningen beträffande konkursgäldenärer och sekretess i vissa regeringsärenden. Avsikten är att promemorian skall remissbehandlas under vintern och att en remiss skall överlämnas till lagrådet våren 1993. I anslutning till riksdagens behandling av frågan om en ny kommunallag (1990/91:KU38) uppkom vissa frågeställningar rörande sekretess. Dessa frågor är nu föremål för utredning i Lokaldemokratikommittén (C 1992:01). 2.3 Datalagsfrågor Prop.1992/93:100 Bilaga 3 En huvudpunkt: - Datalagsutredningen kommer att lämna ett förslag till en ny datalag i början av år 1993. År 1989 tillkallade dåvarande chefen för Justitiedepartementet efter regeringens bemyndigande en särskild utredare för att göra en översyn av datalagen från såväl saklig som lagteknisk synpunkt (Dir. 1989:26). Utredningen, som har antagit namnet Datalagsutredningen (Ju 1989:02), avlämnade sommaren 1990 ett delbetänkande (SOU 1990:61) Skärpt tillsyn - huvuddragen i en reformerad datalag. I detta har redovisats vissa principiella överväganden om utgångspunkter för en framtida datalag, vilka skulle kunna tjäna som riktlinjer för det fortsatta arbetet. År 1991 avlämnade utredningen delbetänkandena Personregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och massmedieområdena (SOU 1991:21) och Vissa särskilda frågor beträffande integritetsskyddet på ADB-området (SOU 1991:62). De tre betänkandena har remissbehandlats. Utredningen slutför nu sitt arbete genom att utarbeta och redovisa ett förslag till en ny datalag. En fråga som därvid är aktuell är anpassning till eventuellt kommande EG-direktiv om skydd för den personliga integriteten. Detta arbete sker under parlamentarisk medverkan med sikte på att bli slutfört i början av år 1993. 11 2.4 Förvaltningsrätt Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: - Rättsprövningslagen ses över av den kommitté som skall utreda frågan om utvidgat skydd for grundläggande fri- och rättigheter samt ökade möjligheter till domstolsprövning av normbeslut och förvaltningsbeslut. - JK:s arbetsuppgifter ses över med inriktning på konflikter som kan uppstå mellan de olika arbetsuppgifterna. Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, KU 38, rskr. 189). Genom lagen har Regeringsrätten fått rätt att i vissa fall undanröja ett beslut i ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av civilrättsliga normer eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. En förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till grund för beslutet strider mot gällande rättsregler. I väntan på erfarenheter från tillämpningen har lagen gjorts tidsbegrän- sad. Den skulle ursprungligen tillämpas på beslut som meddelades under tiden den 1 juni 1988 - den 31 december 1991. Lagen har emellertid - med oförändrat tillämpningsområde - förlängts att fortsätta att gälla under ytterligare tre år i avvaktan på en slutlig utvärdering av dess tillämpning. Dessutom har några justeringar gjorts i lagens regler om förfarandet i Regeringsrätten (prop. 1990/91:176, KU12, rskr. 51). Enligt uttalanden i propositionen om förlängd giltighet av lagen är det för tidigt att definitivt ta ställning till om lagen i dess nuvarande form skall perma- nentas eftersom Europadomstolen ännu inte prövat något klagomål över beslut som meddelats med stöd av lagen. Till detta kommer att depar- tementens arbete, under samordning av Statsrådsberedningen, med översynen av instansordningen i de ärendegrupper lagen omfattar ännu inte är avslutat. Det kan här också nämnas att en övergång till domstols- prövning i flera ärendegrupper aktualiseras även av den orsaken att Sverige skall anpassa sig till krav som uppställs i vissa EG-direktiv. Som jag redan nämnt ingår frågan om vidgade möjligheter till domstolspröv- ning av normbeslut och förvaltningsbeslut bland de frågor som utreds av Fri- och rättighetskommittén. I uppdraget ingår att överväga hur en framtida reglering bör vara utformad på området. Mot bakgrund av bl.a. ett tillkännagivande av riksdagen (1989/90:KU15, rskr. 109) pågår en översyn av JK:s arbetsuppgifter m.m. vilken görs av en särskild utredare. (Dir. 1991:110). I enlighet med riksdagens beslut är översynen inriktad särskilt på de konflikter som kan uppkomma emellan JK:s olika arbetsuppgifter men även på en renodling av verksamheten. Utredarens arbete beräknas vara avslutat i böljan av år 1993. 12 <h6>3 Civilrätt</h6> 3.1 Allmänt Prop.1992/93:100 Bilaga 3 På det civilrättsliga området har reformarbetet under de två senaste åren i hög grad dominerats av en anpassning av viktiga delar av svensk civilrätt till EG-rätten. Sålunda har sådan anpassning skett såväl vad gäller den kommersiella kontraktsrätten (t.ex. lag om handel sagentur) som när det gällt konsumenträtten (t.ex. ny konsumentkreditlag och ändringar i hemförsäljningslagen). Också inom försäkrings- och skadeståndsrätt har det skett en sådan anpassning (t.ex. ändringar i trafikskadelagen och införandet av en produktansvarslag). Även vissa andra delar av civilrätten har berörts. Det gäller t.ex. fastighetsrätt och aktiebolagsrätt. De åtaganden att anpassa svensk civilrätt till EG:s regelverk som görs genom det s.k. EES-avtalet har i och med dessa lagstiftningsåtgärder i stora delar redan fullgjorts. På några områden, där Sverige i EES-avtalet får anstånd med att genomföra lagändringarna, återstår emellertid lagstiftningsarbete. Mest omfattande är därvid det lagstiftningsarbete som skall ske på associationsrättens område. I och med att arbetet med EG-anpassningen nu till stora delar är avklarat finns det utrymme att använda lagstiftningsresursema på civilrättens område för andra reformbehov. Därvid kommer särskilt reformbehovet på bostadslagstiftningens område i blickpunkten men det finns också andra angelägna lagstiftningsuppgifter. I det följande lämnas en redogörelse för läget i lagstiftningsarbetet inom civilrättens område. 3.2 Allmän förmögenhetsrätt Några huvudpunkter: - En översyn av vissa frågor med anknytning till konsumentköp- lagen och konsumentjänstlagen pågår. - Andra delar av konsumenträtten anpassas till EG:s regelverk. - En ny fastighetsmäklarlag förbereds. Konsumenttjänstlagen (1985:716) trädde i kraft den 1 juli 1986. Konsumentköplagen (1990:932) trädde i kraft den 1 januari 1991. Med anledning av bl.a. tillkännagivanden av riksdagen (se bet. 1989/90:LU35 och 1991/92:LU7 och 24) pågår inom Justitiedepartementet ett arbete med en översyn av vissa av reglerna i de nämnda lagarna och reglerna om lösöreköp. Som ett led i översynen äger en hearing rum i december 1992. Som redan har framhållits (se avsnitt 3.1) har lagstiftningsarbetet på senare tid dominerats av frågan om att anpassa svensk rätt på vissa områden till EG:s regelsystem. Detta gäller i särskilt hög grad på det 13 konsumenträttsliga området. Inom EG har man ägnat stort intresse åt Prop. 1992/93:100 konsumentskyddsfrågor. Det finns ett stort antal EG-rättsakter som rör Bilaga 3 det konsumenträttsliga området. Genom EES-avtalet förbinder sig Sverige att införliva EG:s regler på det området med svensk lag. Detta åtagande har gett upphov till ett antal lagstiftningsärenden inom Justitiedepartemen- tets område. En ny konsumentkreditlag (1992:830), ändringar i hemförsäljningslagen (1981:1361) och en ny lagstiftning om s.k. paketresor har antagits av riksdagen och träder i kraft den 1 januari 1993. Dessa lagändringar medför väsentliga förstärkningar av konsumentskyddet på de berörda områdena. Riksdagen har också beslutat om ändringar i kreditupplysningslagen (1973:1173) som skall träda i kraft den 1 januari 1993. Även i detta fäll är det fråga om en anpassning till EG:s rättssystem. Ändringarna innebär bl.a. att utländska kreditupplysningsföretag får möjlighet att bedriva kreditupplysningsverksamhet i Sverige. Ändringarna i kreditupplysningslagen baserades på ett förslag av kreditupplysningsutredningen (Ju 1991:06, dir. 1991:69). Den utred- ningen arbetar nu vidare med andra frågor rörande lagstiftningen om kreditupplysningsverksamhet. Bl.a. skall utredningen klarlägga hur intresset av en effektiv kreditupplysningsverksamhet kan främjas utan att kravet på personlig integritet och sekretess träds för när. En annan utredning (Ju 1988:01, dir. 1988:15) överväger frågor om leasing av lös egendom m.m. (se avsnitt 3.5). En ny lag om handelsagentur trädde i kraft den 1 januari 1992. Lagen, som är förenlig med ett EG-direktiv om handelsagentur, har tillkommit i nordiskt samarbete. Huvudsyftet med lagen är att förstärka agentens ställning gentemot huvudmannen bl.a. när det gäller uppsägningstid och avgångsvederlag. Lagen bygger på ett betänkande av kommissionslags- kommittén (SOU 1984:85). Ett slutbetänkande av den kommittén (se SOU 1988:63) om bl.a. frågor om kommissionärsbolag har remissbe- handlats och övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet. I departementspromemorian (Ds 1992:87) Ny fästighetsmäklarlag föreslås att en ny lag om fastighetsmäklare skall ersätta den sedan 1984 gällande fastighetsmäklarlagen. Förslaget syftar bl.a. till en effektivi- sering av registrerings- och tillsynsfunktionerna samt en skärpning av kraven på den som söker registrering som fastighetsmäklare. Förslaget innehåller också nya regler om hur mäklaren skall utföra sitt uppdrag. Promemorian har remissbehandlats under hösten 1992 och förslagen övervägs nu inom Justitiedepartementet. 14 3.3 Ersättningsrätt Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: - Frågor om ersättning för ideell skada utreds. Ett delförslag remissbehandlas för närvarande. - Reglerna om det allmännas skadeståndsansvar ses över. - En reformering av försäkringsavtalsrätten förbereds. Också på det ersättningsrättsliga området har det, som tidigare nämnts (se avsnitt 3.1), skett en anpassning av svensk rätt till EG:s rättssystem. Det gäller bl.a. trafikskadelagen och reglerna om produktansvar. På det skadeståndsrättsliga området pågår vid sidan härav en utveckling i riktning mot att ge de skadelidande ökade möjligheter att få ersättning för sina skador. Bl.a. undersöker en kommitté (Ju 1989:01, dir. 1988:76) möjligheterna till att förbättra ersättningen för ideell skada. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att diskutera ersättningsnivån, ersättningsprinciper och metoder för att bestämma ersättningen. Kommittén har i september 1992 lagt fram ett delbetänkande (SOU 1992:84) Ersättning för kränkning genom brott. I betänkandet föreslås nya regler om ersättning för lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten eller annat integritetskränkande brott. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Sedan hösten 1989 arbetar en parlamentarisk kommitté med att göra en översyn av reglerna om det allmännas skadeståndsansvar (Ju 1989:03, dir. 1989:52). Kommittén väntas redovisa resultatet av sina överväganden under 1993. Beträffande skador som uppkommer vid transport av farligt gods deltar Sverige i det internationella arbetet i olika FN-organ för att förbättra de skadelidandes situation vid olyckor av större omfattning. Inom FN:s sjöfartorganisation, IMO, bedrivs för närvarande ett arbete på en konvention om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods. När det gäller atomansvar deltar Sverige i det internationella arbete med att revidera den s.k. Wienkonventionen som pågår inom FN:s atomenergiorgan IAEA. Arbetet syftar till att förbättra de skadelidandes rätt till ersättning för skador till följd av atomolyckor samt till att förmå fler länder att ansluta sig till konventionssystemet. Avsikten är att en konferens om revision av Wienkonventionen skall äga rum under hösten 1993. Inom OECD:s atomenergiorgan NEA följs arbetet inom IAEA samtidigt som en modernisering av den s.k. Pariskonventionen och en tilläggskonvention från år 1963 förbereds. Sverige deltar aktivt i även detta arbete. Under våren 1989 anordnade Justitiedepartementet en hearing som ett första led i en allmän utvärdering av trafikskadelagen. Några av de synpunkter som framfördes vid hearingen har behandlats i prop. 1992/93:8 om den svenska trafikskadelagens anpassning till EG:s 15 regelverk m.m. Det gäller bl.a. frågan om införandet av en självrisk på Prop. 1992/93:100 ersättning vid sakskada som vållats av okänt fordon. Riksdagen har fattat Bilaga 3 beslut i de frågor som rör EG-anpassningen men däremot ännu inte beslutat i de övriga frågor som behandlas i propositionen. På försäkringsavtalsrättens område pågår sedan länge ett omfattande nordiskt reformarbete. Till grund för arbetet i Sverige ligger försäkrings- rättskommitténs båda betänkanden (SOU 1986:56) Personförsäkringslag och (SOU 1989:88) Skadeförsäkringslag. Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande ett arbete med att omarbeta de förslag som kommittén lagt fram, bl.a. med hänsyn till den internationella utveck- lingen och vad som framkom vid remissbehandlingen av kommittéför- slagen. En redovisning av resultatet av departementets arbete bedöms kunna ske under 1993. Slutligen kan här nämnas att frågan om en obligatorisk ansvarsförsäk- ring för fritidsbåtar övervägs i Justitiedepartementet. Frågan har diskuterats vid nordiska överläggningar senast i april 1990. 3.4 Bostadslagstiftningen Några huvudpunkter: - Enskilda hyresgäster ges rätt att stå utanför det kollektiva hyres- förhandlingssy stemet. - Ytterligare förslag läggs fram för att underlätta övergång från hyresrätt till bostadsrätt. - Det skall bli lättare att vräka hyresgäster på grund av störande beteende. På bostadslagstiftningens område utarbetas nu inom Justitiedepartementet två promemorior som inom kort sänds ut på remiss. Den ena behandlar hyresgästers rätt att stå utanför det kollektiva hyresförhandlingssystemet och att i stället själva få förhandla med hyresvärden. I promemorian behandlas dessutom frågan om att det skall kunna finnas flera olika förhandlande hyresgästorganisationer som företräder hyresgäster i ett och samma hus. Förslagen i promemorian i dessa delar får konsekvenser också för den s.k. förhandlingsersättningen. Promemorian behandlar också vissa hyreslagsfrågor. Bl.a. föreslås att de allmännyttiga bostadsföretagens hyror inte längre skall utgöra förstahandsnorm vid hyressättning. Hyrorna i det privata fastighetsbiståndet kan därmed komma att få lika stor betydelse vid hyressättningen. I den andra promemorian föreslås lagändringar i syfte att ytterligare underlätta en övergång från hyresrätt till bostadsrätt. Bl.a. föreslås en ny ordning som innebär att en säljare av en fastighet som förvärvas av en bostadsrättsförening för ombildning från hyresrätt till bostadsrätt skall kunna "ligga kvar" i fastigheten genom att förvärva en option till bostadsrätt. Vidare föreslås att den s.k. ombildningslagen skall omfatta också fastigheter som är taxerade som småhus. 16 I en proposition (prop. 1992/93:144) som nyligen har lämnats till riksdagen föreslås att det minsta antal medlemmar som krävs för en ekonomisk förening eller en bostadsrättsförening skall sänkas från fem till tre. Även en sådan lagändring är ägnad att underlätta en öveigång från hyresrätt till bostadsrätt. I Justitiedepartementet pågår arbete på en lagrådsremiss med förslag om ändringar i hyreslagstiftningen. Ändringarna bygger på vissa av de förslag som lagts fram i hyreslagskommitténs betänkande (SOU 1991:96) Ny hyreslag. De frågor som behandlas i lagrådsremissen gäller vräkning av hyresgäster på grund av bristande betalning eller störande beteende, avstående från besittningsskydd, borttagande av den s.k. treårsspärren för byte av lägenhet samt ansvaret för tidigare hyresgästs skulder. Förslagen i lagrådsremissen kommer bl.a. att innebära att det skall bli lättare att vräka störande hyresgäster. Inom Justitiedepartementet pågår ett beredningsarbete beträffande också andra upplåtelseformer, nämligen kooperativ hyresrätt samt ägarlägen- heter. Den senare frågan kommer att redovisas i en depar- tementspromemoria. 3.5 Övrig fastighetsrätt Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: - Utlänningar får fr.o.m. den 1 januari 1993 rätt att fritt förvärva fastigheter i Sverige med visst undantag beträffande fritidsfas- tigheter. - Möjligheterna att bilda småjordbruks- och skogsbruksfastigheter utvidgas. - Ett förslag till lagstiftning om skydd för jordbruksarrendatorers investeringar remissbehandlas för närvarande. - Vissa rationaliseringar av inskrivningsväsendet övervägs. Sveriges närmande till EG föranleder en omfattande avreglering av utländska medborgares förvärv av fast egendom här i landet. En proposition om det (prop. 1992/93:71) har nyligen antagits av riksdagen. Den nya lagstiftningen, som träder i kraft den 1 januari 1993, innebär att den nuvarande förvärvskontrollen i huvudsak avskaffas. Endast beträf- fande fritidsbostäder skall det i fortsättningen gälla vissa förvärvsrestrik- tioner. Sedan lång tid har ett omfattande reformarbete bedrivits på fastighetsbildningens område. Riksdagen har nyligen på grundval av prop. 1991/92:127 beslutat om betydande ändringar i bl.a. reglerna om fastighetsreglering. Nu övervägs vissa ytterligare ändringar i fästighets- bildningslagen, vilka syftar till att göra det lättare att bilda små jord- bruks- och skogsbruksfastigheter. Inom Justitiedepartementet har utarbetats en promemoria (Ds 1992:125) Fastighetsbildning för lands- 17 2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3 bygdsutveckling som för närvarande är föremål för remissbehandling. En framställning från kammarkollegiet om ändrade ersättningsregler vid omprövning av tillstånd till s.k. vattenföretag har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet. På jordabalkens område har riksdagen nyligen — på grundval av proposition 1992/93:6 — beslutat om vissa ändringar i de grannelags- rättsliga reglerna. Ändringarna innebär att tomträttshavare i dessa sammanhang i huvudsak likställs med fastighetsägare. Vidare har riksdagen nyligen antagit en proposition (prop. 1992/93:23) där det föreslås vissa kompletteringar av reglerna om tillbehör till fast egendom. Dessa lagändringar i jordabalken träder i kraft den 1 januari 1993. Inom finansmarknaden har utvecklats en avtalstyp som kallas fastighetsleasing eller festighetsrenting. Denna avtalstyp, som brukar betecknas som ett mellanting mellan köp och hyra, har behandlats i ett delbetänkande (SOU 1991:81) av leasingutredningen. Betänkandet har remissbehandlats. Remissutfallet visar att någon lagstiftning i enlighet med utredningens förslag inte bör ifrågakomma. Inom Justitiedeparte- mentet övervägs nu vilken åtgärd som i stället kan komma i fråga. Det finns dock anledning att avvakta med det slutliga avgörandet av den frågan till dess att utredningens slutbetänkande om övriga leasingfrågor föreligger. Arrendekommittén har nyligen avlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1992:109) Investeringar och andra arrenderättsliga frågor. I betänkandet presenteras bl.a. ett förslag till lösning av den länge diskuterade frågan om hur en jordbruksarrendator skall kunna få ett rättsligt skydd för sina investeringar på arrendestället. Betänkandet, liksom det av kommittén tidigare avgivna delbetänkandet (SOU 1991:85) om friköpsrätt vid s.k. historiska arrenden, är nu föremål för remissbehandling. År 1990 tillkallades en särskild utredare med uppgift att undersöka om det finns skäl att införa ett nytt system för pantsättning av fastigheter. Utredaren fann emellertid att det för närvarande inte finns skäl för en sådan reform. I stället utarbetas nu inom Justitiedepartementet en prome- moria rörande ett papperslöst inteckningssystem m.m., där en något mindre långtgående reform på fastighetspanträttens område kommer att föreslås. Promemorian, som också tar upp förslag till rationaliseringar på inskrivningsrättens område, kommer inom kort att sändas ut på remiss. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 18 3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: - Svensk aktiebolagsrätt anpassas till EG:s regelverk. - En proposition med förslag till lag om stiftelser läggs fram. - Frågan om möjligheten att bilda enmanshandelsbolag övervägs. Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen har tillkommit i nordiskt samarbete under åren 1973 - 1978. De nordiska lagarna har därefter ändrats vid olika tillfällen. I enlighet med Sveriges åtaganden i EES-avtalet har aktiebolagslagens, bankaktiebolagslagens och försäkringsrörelselagens regler om bundna aktier upphävts med verkan fr.o.m. den 1 januari 1993. Som ett led i EG-anpassningen har vidare bl.a. kravet på bosättning i Sverige för vissa befattningshavare i bl.a. aktiebolag ändrats till att gälla krav på bosätt- ning inom EES. Under hösten 1990 tillsattes en kommitté, aktiebolagskommittén (Ju 1990:08, dir. 1990:46, 1991:89 och 1991:98) som i samråd med motsvarande kommittéer i Finland och Norge ser över aktiebolagslagen. Kommittén har under hösten 1992 överlämnat delbetänkandet (SOU 1992:83) Aktiebolagslagen och EG, vilket innehåller förslag till en anpassning av den svenska aktiebolagsrätten till flera av EG:s direktiv på det bolagsrättsliga området. I betänkandet föreslås bl.a. att aktiebolagen skall delas in i två kategorier (publika aktiebolag och privata aktiebolag) samt att aktiekapitalet i publika aktiebolag skall uppgå till minst 100 000 kr. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. En proposition på grundval av betänkandet kommer att avlämnas under 1993. Aktiebolagskommittén skall även överväga bl.a. frågor som rör aktiebolagets finansiella instrument, aktiebolagens organisation och aktieägarnas minoritetsskydd. Kommittén har genom tilläggsdirektiv under hösten 1991 fått i uppgift att överväga om det finns skäl att modifiera förbudet för ett aktiebolag att förvärva egna aktier. En lagrådsremiss med förslag till lag om stiftelser beräknas kunna överlämnas till lagrådet under våren 1993. Lagförslaget innehåller en omfattande civilrättslig reglering av stiftelseinstitutet samt regler om den offentliga tillsynen över stiftelserna. En proposition beräknas kunna lämnas till riksdagen hösten 1993. I en proposition (prop. 1992/93:144) som nyligen har lämnats till riksdagen, föreslås att det minsta antalet medlemmar som en ekonomisk förening — eller en bostadsrättsförening — får ha skall sänkas från fem till tre. Inom Justitiedepartementet övervägs ett förslag om vissa restriktioner när det gäller aktiebolags rätt att välja firma (se riksskatteverkets rapport 1987:8). På handelsbolagsrättens område övervägs inom Justitiedepartementet 19 frågan om gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag(se SOU 1989:34, prop. 1989/90:110 och departementspromemoria 1989-10-27 om enmanshandelsbolag). En proposition med förslag till nya regler på detta område kommer att avlämnas till riksdagen under 1993. Redovisningskommittén har till uppgift att göra en översyn av redovisningslagstiftningen. Kommittén har genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:19) även fått i uppgift att — om nödvändigt med förtur — lägga fram förslag till de förändringar av redovisningslagstiftningen som föranleds av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet. Enligt tilläggs- direktiven skall kommittén utreda även frågan om bokföringsnämndens ställning. 3.7 Immaterialrätt Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: - Svensk immaterialrätt anpassas till EG:s regelverk. - Förslag om ändringar i upphovsrättslagen läggs fram. - Genteknikberedningens betänkande remissbehandlas. Med anledning av prop. 1992/93:48 har riksdagen nyligen beslutat om omfattande ändringar i den immaterialrättsliga lagstiftningen. Änd- ringarna har gjorts för att anpassa svensk rätt på detta område till EG:s rättssystem. EES-avtalet innebär att framtida EG-lagstiftning kan komma att bli gällande för Sverige. Detta kommer att bli föremål för överväganden och förhandlingar från fäll till fäll. För närvarande pågår arbete inom EG på olika lagstiftningsprojekt inom bl.a. upphovsrätten och mönsterrätten. EG har antagit en förordning om förlängt skydd för läkemedelspatent. Det är avsikten att förordningens bestämmelser skall gälla inom hela EES efter beslut av Gemensamma EES-kommittén. Inom Justitiedepartementet har utarbetats en promemoria (dnr 92-3397) som behandlar frågan om införlivande med svensk rätt av ett sådant beslut. Promemorian har remissbehandlats och förslagen i den övervägs nu inom Justitiedepar- tementet. Inom WIPO (World Intellectual Property Organization) pågår sedan flera år ett arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett stort antal frågor behandlas och arbetet syftar främst till att avskaffä skillnaderna i patentsystemen i Europa, USA och Japan. En inledande diplomatkonferens för att ta ställning till ett konventionsförslag i ämnet hölls år 1991. Diplomatkonferensen kommer att fortsätta våren 1993. Upphovsrättsutredningen lämnade år 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:30). I betänkandet behandlas bl.a. frågor om inskränkningar i upphovsrätten. Betänkandet har remissbehandlats. En proposition i ärendet kommer att föreläggas riksdagen under 1993. Det internationella arbetet rörande åtgärder för att komma till rätta med 20 piratåtgärder med bl.a. upphovs- och varumärkesrättsligt skyddade produkter har fortsatt under år 1992. Sverige har följt arbetet med detta ämne och andra immaterialrättsliga frågor som behandlas inom ramen för GATT-förhandlingama (Uruguayrundan). Frågan om ett svenskt tillträde till 1989 års tilläggsprotokoll till 1891 års Madridöverenskommelse om internationell registrering av varumärken bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. Inom Justitiedepartementet övervägs också möjligheterna att skapa effektivare och enhetliga sanktioner inom området för industriellt rättsskydd. Mikrobiologin, och särskilt gentekniken, har fått allt större betydelse inom så vitt skilda områden som livs- och läkemedelsproduktion, djuravel, växtförädling och miljövård. Samtidigt väcker teknikens tillämpning betänkligheter bl.a. från miljösynpunkt och etisk synpunkt. För att få ett antal frågor med anknytning till gentekniken belysta tillsattes år 1990 en parlamentarisk beredning för frågor rörande användningen av gentekniken. Beredningen överlämnade i september 1992 sitt betänkande (SOU 1992:82) Genteknik - en utmaning och slutförde därmed sitt uppdrag. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. I mars 1991 antogs en reviderad text till den internationella växtföräd- larrättskonventionen. Inom Justitiedepartementet övervägs för närvarande vilka lagstiftningsåtgärder som en ratifikation av den nya texten kommer att kräva. Inom ramen för GATT-förhandlingama har frågor om immaterialrättsligt skydd för bioteknik-uppfinningar intagit en framträ- dande roll. Också i andra internationella organisationer i vilka Sverige är medlem har dessa frågor diskuterats, bl.a. i arbetet på FN-konventionen om biologisk mångfald. 3.8 Transporträtt Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Två huvudpunkter: - En sjölagsreform förbereds i nordiskt samarbete. - Det internationella arbetet rörande en översyn av reglerna om oljeskador till sjöss fortsätter. Sjölagsutredningen har sett över sjölagen i olika avseenden. Utred- ningen avlämnade i februari 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:13). I betänkandet föreslås en revision av sjölagens bestämmelser om godsbe- fordran. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med motsvarande utredningar i Danmark, Finland och Norge. Betänkandet remiss- behandlades under hösten 1990 och lagstiftningsfrågan bereds nu inom Justitiedepartementet i nordiskt samarbete. På sjörättens område kan vidare nämnas att Sverige 1990 underteck- nade den år 1989 antagna nya konventionen om bärgning. Inom 21 Justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete förslag till de lagstift- ningsåtgärder som föranleds av ett eventuellt tillträde till konventionen. Under 1990 antogs vidare ett ändringsprotokoll till 1974 års Aténkonven- tion om befordran till sjöss av passagerare och deras resgods. Ändrings- protokollet innebär bl.a. en revision av ansvarsgränserna i konventionen. Inom Justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete frågan om ett eventuellt tillträde till ändringsprotokollet. Arbetet med dessa instrument på transporträttens område har bedrivits inom FNs sjöfartsorganisation, IMO. Arbetet inom IMO på regler om skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods fortsätter. En fråga som fortfarande är aktuell är ansvaret för oljeskador till sjöss. Vid en diplomatkonferens i november 1992 beslutades om en höjning av ersättningsbeloppet enligt det internationella ersättningssystemet på området. Avsikten är att det lagstiftningsarbete som därmed aktualiseras skall göras till föremål för nordiska överläggningar i januari 1993. För närvarande förbereds inom departementet en lagrådsremiss angående ändring i lagen (1985:193) om internationell järnvägstrafik. Ändringarna är föranledda av ändringar, beslutade 1990, i den bakomlig- gande konventionen, COTIF. De i 1990 års budgetproposition nämnda s.k. Montrealprotokollen nr 3 och nr 4 har ännu inte trätt i kraft. Den lagstiftning som bygger på dessa överenskommelser har därför ännu inte kunnat sättas i kraft i sin helhet. Jag vill vidare nämna att ansträngningarna på att få till stånd ett särskilt försäkringssystem med en obligatorisk passagerarförsäkring för flygtrafik fortsätter. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 3.9 Familjerätt Några huvudpunkter: - Åtgärder har vidtagits för att motverka olovliga bortföranden av barn. - Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu på den internationellt privaträttsliga regleringen. - Reformarbetet på förmynderskapsrättens område fortsätter. - Även vissa adoptionsfrågor kommer att behandlas i det fortsatta reformarbetet. Merparten av det reformarbete som nu pågår på familjerättens område rör föräldrarättsliga frågor. I prop. 1992/93:139 har regeringen föreslagit en ändring i föräldrabal- kens regler om umgänge med barn. Förslaget innebär att det införs en uttrycklig bestämmelse om att domstolen, när den bedömer en umgänges- fråga, skall beakta risken för att barnet i samband med utövandet av umgänge utsätts för övergrepp, olovligen bortförs eller kvarhålls eller 22 annars far illa. Bestämmelsen föreslås träda i kraft den 1 april 1993. I ett betänkande (SOU 1988:40) från förmynderskapsutredningen, som har remissbehandlats, föreslås förenklingar i reglerna om förvaltning av omyndiga barns egendom. Förslagen övervägs nu inom Justitie- departementet. Också reglerna om adoption har setts över av förmynderskaps- utredningen, som i slutet av år 1989 lade fram ett betänkande i saken (SOU 1989:100). Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu inom Justitiedepartementet. På sambolagstiftningens område är två utvärderingar aktuella. Statskon- toret avses få i uppdrag att göra en utvärdering av lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem. En parlamentarisk kommitté (Ju 1991:01, dir. 1991:6) har samtidigt i uppdrag att göra en utvärdering av lagen (1987:813) om homosexuella sambor. Båda uppdragen kan väntas bli redovisade under 1993. Den sistnämnda utredningen skall också överväga frågan om det bör införas en lagstiftning om s.k. registrerat partnerskap. I departementspromemorian (Ds 1992:94) Behörighet att förrätta vigsel inom andra trossamfund än svenska kyrkan m.m. föreslås vissa förenk- lingar i de nuvarande reglerna om vigselrätt. Promemorian har remissbe- handlats under hösten 1992 och förslagen övervägs nu inom Justitiedepar- tementet. En proposition till riksdagen i ärendet beräknas kunna lämnas under våren 1993. I prop. 1992/93:148 har regeringen föreslagit regler som gör det möjligt att åstadkomma enskild egendom genom ett förmånstagarförord- nande i försäkring. Reglerna föreslås träda i kraft den 1 april 1993. Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu i övrigt på den internationellt privaträttsliga regleringen. En ny lag om vissa internationella frågor rörande makars förmögen- hetsförhållanden trädde i kraft den 1 juli 1990. Den bygger på delar av Familjelagssakkunnigas slutbetänkande (SOU 1987:18) Internationella fämiljerättsfrågor som också innehåller förslag om nya internationellt privaträttsliga regler om äktenskap, underhållsbidrag och arv. Återstående delar av detta betänkande övervägs nu i Justitiedepartementet tillsammans med ett annat utredningsförslag om nya internationellt privaträttsliga regler på förmynderskapsrättens område (SOU 1987:73). I sammanhanget behandlas också vissa internationella adoptions- och vårdnadsfrågor som tagits upp av förmynderskapsutredningen (se SOU 1989:100). I anslut- ning härtill kan nämnas att det pågår ett nordiskt samarbete rörande en översyn av den intemordiska fämiljerättsliga regleringen. I den tidigare nämnda prop. 1992/93:139 har regeringen föreslagit nya regler om förfärandet enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflytt- ning av bam. De föreslagna reglerna syftar till att, med bibehållande av skyddet för barnen, effektivisera förfarandet. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 23 <h6>4 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och processrätten Prop. 1992/93:100 Bilaga 3</h6> 4.1 Domstolsväsendet Några huvudpunkter: - Förändringar av de allmänna domstolarnas och de allmänna förvaltningsdomstolarnas organisation förbereds. - Försäkringsöverdomstolen avskaffas. - Frågan om övriga specialdomstolars framtid bereds vidare. - Domstolsverkets roll förändras. Sedan flera år pågår ett målmedvetet arbete för att komma till rätta med domstolarnas svårigheter, som har yttrat sig i en växande arbetsbörda och tidvis tilltagande personalförsörjningsproblem. Som ett led i en förutsätt- ningslös och framtidsinriktad diskussion om domstolsväsendet utar- betades och remissbehandlades departementspromemorian (Ds 1989:2) Domstolarna i framtiden - en idéskiss. Nästa steg var att en parlamen- tariskt sammansatt kommitté tillsattes i slutet av år 1989 för att se över domstolarnas uppgifter, arbetssätt och oiganisation. Kommittén, som antog namnet Domstolsutredningen (Ju 1989:06) redovisade i böljan av 1992 sitt uppdrag genom betänkandet (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet. Betänkandet innehåller olika förslag som tar sikte på arbetsfördelningen mellan domstolar och förvaltning och mellan de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Utredningen tar också upp omprövning, överklagande och instansordningen och vissa processrätts- liga frågor. Betänkandet har remissbehandlats och förslagen prövas för närvarande i Justitiedepartementet. Redan nu vill jag dock ange att inriktningen på detta arbete är att i viktiga delar förbereda ett genomfö- rande av huvuddelar av förslagen. Det innebär att åtgärder förbereds för att över-föra uppgifter som inte består i rättskipning från domstolar till förvaltningsmyndigheter, göra en bättre fördelning av måltyper mellan de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna, bredda länsrätternas behörighet så att de blir allmänna förvaltningsdomstolar i mera egentlig betydelse än för närvarande samt begränsa måltillströmningen till överinstanserna utan att ge avkall på rättssäkerhetskraven. I ett särskilt hänseende vill jag dessutom närmare ta upp vissa av utredningens förslag som är av principiell betydelse för det fortsatta beredningsarbetet. I betänkandet konstateras att principen om att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans är genomförd för de allmänna domstolarna och att det endast är ett begränsat antal måltyper som avviker från det mönstret. Det gäller framför allt utsök- ningsmålen som prövas av hovrätt som första instans. I denna del lägger utredningen fram ett förslag som innebär att målen skall starta i tingsrätt. 24 När det gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna finns det däremot ingen enhetlig instansordning. Den största delen av antalet mål prövas visserligen av länsrätt som första domstolsinstans men majoriteten av de målgrupper som prövas av kammarrätt böljar där. Enligt Domstolsutred- ningen bör en principiell utgångspunkt vara att den första domstolspröv- ningen av ett förvaltningsärende alltid sker i länsrätt. Utredningen föreslår därför att den första domstolsprövningen av vissa uppräknade mål skall ske i länsrätt i stället för i kammarrätt. Det gäller bl.a. kriminal vårdsmål, kommunalbesvärsmål och vissa länsstyrelsemål såsom byggnadsmål och hälsoskyddsmål. Den föreslår vidare - utan att lägga fram några lagförslag i denna del - att länsrätt i princip skall vara den första domstolsinstansen i samtliga måltyper där kammarrätt i dag har denna funktion. Förslaget har genomgående fått ett positivt mottagande under remissbehandlingen. Jag anser för egen del att Domstolsutredningens principiella utgångs- punkt är den riktiga och att tyngdpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans också inom de allmänna förvaltningsdomstolarna. Att många måltyper börjar i kammarrätt har till stor del sin historiska förklaring. Vid 1971 års förvaltningsreform fanns det egentligen bara två förvaltningsdomstolar, nämligen Regeringsrätten och den dåvarande Kammarrätten med hela riket som domkrets. Det var genom denna reform som kammarrättsorganisationen böljade byggas ut och i princip fick samma målområde som Regeringsrätten. Trots att det numera finns en underrättsorganisation som består av 24 länsrätter har mycket få måltyper flyttats från kammarrätt till länsrätt. En ändrad instansordning som innebär att förval tningsdomstolsprövningen som regel startar i länsrätt innebär att länsrätterna blir allmänna förvaltningsdomstolar i ordets rätta bemärkelse och att förvaltningsrättsreformen därmed fullföljs. En principiell ordning med länsrätt som första instans i de måltyper som prövas av förvaltningsdomstolarna behöver dock inte gälla för samtliga måltyper. Den fortsatta beredningen av Domstolsutredningens förslag får visa om det i fråga om vissa mål kan vara motiverat med ett undantag. Under beredningen kommer jag också att ta ställning till olika synpunkter som under remissbehandlingen framförs på vissa enskildheter i Domstols- utredningens förslag. Jag har siktet inställt på att under år 1993 presentera mina förslag i dessa delar i en eller flera propositioner. Enligt min mening är det emellertid av flera skäl angeläget att redan nu ta ställning till den principiella frågan om instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Ett skäl är de nya förvaltnings- domstolsmål som allteftersom tillkommer som en följd av Sveriges närmande till EG och där det enligt min mening vore olyckligt om dessa mål under en övergångstid förs till kammarrätt som första domstols- instans för att sedan flyttas till länsrätt. Ett annat skäl är att en förändrad instansordning får organisatoriska konsekvenser, som behöver förberedas i god tid. Det vore därför angeläget att slå fast den princip för instans- ordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna som jag nu har redovisat. Domstolarnas organisation har, efter det att regeringen återkallat Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Domstolsutredningens uppdrag i denna del, utretts inom Justitiedepar- Prop. 1992/93:100 tementet och redovisats i departementspromemorian (1992:38) Domstols- Bilaga 3 väsendet - Organisation och administration i framtiden. Arbetet har bedrivits utifrån ett brett perspektiv och med delvis andra utgångspunkter än som följde av Domstolsutredningens direktiv. Bl.a har det innefattat frågor om specialdomstolamas och Domstolsverkets framtid. Departementspromemorian har utarbetats mot bakgrund bl.a. av Domstolsutredningens förslag och omvandlingen av de centrala förvalt- ningsmyndigheternas roll. I promemorian föreslås att de minsta tings- rätterna skall slås samman med andra för att skapa bärkraftiga enheter för framtiden. I promemorian behandlas vidare den fortsatta decentrali- seringen av administrationen från Domstolsverket. Det konstateras att Domstolsverket bör avvecklas som central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet. De samordningsuppgifter som måste hanteras centralt bedöms vara av sådan art att de kan hanteras inom regeringskansliet eller av ett särskilt stabsorgan. Promemorian behandlar även specialdomstolar- na. Det konstateras att starka skäl talar för att specialdomstolama avskaffas och att deras verksamheter inordnas i de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstolarna. I promemorian aviseras därför en närmare utredning om specialdomstolama. Det föreslås dock att Försäkringsöverdomstolen redan nu skall läggas ned och att socialförsäk- ringsmål skall handläggas av Regeringsrätten som högsta instans. Remissbehandlingen av promemorian har nyligen avslutats. Det är ännu för tidigt att ta någon slutlig ställning till vilka organisatoriska föränd- ringar som bör genomföras för tingsrätternas del. Beträffande förslaget om Domstolsverkets framtid kan jag konstatera att en överväldigande majoritet av remissinstanserna anser att det finns ett stort behov av en central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet och att Domstolsver- ket inte bör avvecklas. Den grundläggande tanken bakom förslagen i promemorian är att i möjligaste mån minimera de centrala administrativa beslutsfunktionerna inom domstolsväsendet och låta domstolarna ta ett större administrativt verksamhetsansvar. Den centrala verksamheten bör koncentreras till i första hand utvecklingsfrågor och frågor av ekonomisk natur samt vissa stödfunktioner. Jag har tagit intryck av vad många remissinstanser anfört, nämligen att en decentralisering av admini- strationen kan ske inom ramen för den befintliga myndighetsstrukturen. Det sagda innebär att verkets nuvarande karaktär av centralt ämbetsverk av mer traditionell typ ändras och också att organisationen krymps. Jag kommer nu att bereda ärendet vidare. Erforderliga åtgärder kan påbörjas redan under innevarande budgetår. När det gäller Försäkringsöverdomstolen avser jag att inom kort föreslå regeringen att förelägga riksdagen en proposition om nedläggning av domstolen. En nedläggning kan ske troligen om ett par år. En sådan åtgärd får anses som en naturlig följd av den nya instansordning för socialförsäkringsmål som trädde i kraft den 1 juli 1991. Den nya ordningen innebar att försäkringsrätterna lades slutgiltigt ned den 1 juli 1992 och att länsrätt och kammarrätt nu prövar socialförsäkringsmål. Dessa mål bör i en framtid handläggas av Regeringsrätten som sista 26 instans. Inom kort kommer också en departementspromemoria med en närmare utredning om andra specialdomstolar att sändas ut på remiss. Inriktningen är att antalet specialdomstolar skall bli så litet som möjligt. Våren 1990 godkände riksdagen efter förslag av regeringen (prop. 1989/90:79) riktlinjer för en reformerad domarbana m.m. (JuU 25, rskr. 193). Den nya ordningen, som böljade tillämpas den 1 juli 1990, innebär bl.a. att domarutbildningen skall koncentreras och fullgöras i ett sammanhang. Målet som sattes upp var att den sammanlagda tjänstgö- ringstiden, räknat från böijedag i överrätt till assessorsförordnande, inte skulle vara längre än tre år. Detta motsvarar i huvudsak minimitiderna för de i utbildningen ingående obligatoriska momenten. Som jag nämnde i förra årets budgetproposition har reformen utvärderats. Utvecklingen inom vissa hovrättsområden, och kanske särskilt inom Svea hovrätts område, har lett till att tiden för fiskalstjänstgöring i tingsrätt för de allra flesta nu böljar närma sig minimitiden, ett års tjänstgöring i underrätt. Från bl.a. en del hovrätters sida har framförts att denna tid är för kort. Domstolsverket kommer att genomföra en utvärdering av reformen och räknar med att presentera resultatet härav under våren 1993. Den undersökningen får ge svaret i vad mån den korta underrättstjänstgö- ringen kan innebära någon nackdel från bl.a. utbildningssynpunkt och i så fall föreslå åtgärder. Hyresnämnden i Stockholm har hemställt att tjänstgöring som t.f.hyres- råd vid Hyresnämnden i Stockholm till en tid av högst sex månader skall få tillgodoräknas en hovrättsfiskal som underrättsår vid prövning inför assessorsgodkännande. Hyresnämndens skrivelse har remissbehandlats. De tillfrågade domstolarna har därvid avstyrkt förslaget medan hyres- nämnderna tillstyrkt det. Även om tjänstgöring i hyresnämnd i och för sig rymmer ett antal moment som kan vara av god nytta för en yngre domare och sådana erfarenheter säkerligen också kan komma domstols- väsendet i stort till godo är jag inte beredd att medverka till att den obligatoriska tjänstgöringstiden vid tingsrätt i vissa fall kan komma att ytterligare förkortas för att bytas ut mot tjänstgöring vid hyresnämnden. Som jag återkommer till i det följande är renodlingen av domarrollen en viktig fråga. Det bör vara en utgångspunkt för det fortsatta reformar- betet att i största utsträckning låta den lagfame domaren koncentrera sina insatser till sådana göromål där domarens särskilda kompetens är nödvändig. De förändringar av rättslivet som blir en följd av vårt närmande till Europa och rättsutvecklingen när det gäller domstolskon- troll av normbeslut och förvaltningsbeslut kommer att leda till en allt viktigare roll för domaren. Detta ger anledning att överväga om domarnas nuvarande anställningsvillkor på ett riktigt sätt borgar för en stark och oberoende domarkår. Det finns därför anledning att överväga en översyn av domarnas arbets- och anställningsförhållanden med syfte att se om åtgärder kan vidtas för att stärka domarnas och därmed domstolarnas ställning i rättssamhället. Det kan vara motiverat att låta en sådan översyn omfatta också andra frågor av betydelse för att tillgodose detta syfte. Domstolsväsendet har normalt ett system med treåriga budgetramar. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 27 Som framgår av förra årets budgetproposition var tanken att domstols- väsendet fr.o.m. budgetåret 1992/93 skulle gå in i en ny treårig budgetperiod. Med hänsyn till de förändringar som kan förväntas av bl.a. Domstolsutredningens arbete inskränktes emellertid ställningstagandet till domstolsväsendets medelsbehov till de två närmaste budgetåren. Av dessa skäl går nu, som jag strax återkommer till, domstolsväsendet in i det andra året i en tvåårig budgetram. 4.2 Åklagarväsendet Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: - Åklagarutredningens betänkande (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende remissbehandlas för närvarande. - Åklagarväsendets centrala organisation ses över. - Den inriktning av verksamheten som gäller under hittillsvarande treåriga budgetcykel har utsträckts till att omfatta även budget- året 1994/95. Åklagarväsendet har brottats med liknande problem som domstolarna och liksom andra delar av den offentliga sektorn ställts inför uppgiften att med begränsade resurser klara av en växande arbetsmängd. Som nämnts i 1991 års budgetproposition tillsattes 1990 en parlamentariskt sammansatt kommitté för att se över åklagarverksamheten och förunder- sökningsreglema. Kommittén, som antog namnet Åklagarutredningen - 90 (Ju 1990:04), redovisade i augusti 1992 sitt uppdrag genom betän- kandet (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. Betänkande remissbehandlas för närvarande. Åklagarutredningen -90 föreslår bl.a. avkriminalisering och restriktivare åtalsregler för vissa brottstyper, införande av särskilda restriktioner för att väcka åtal för vissa brott och vidgade möjligheter till föreläggande av straff och förverkande direkt av polis och åklagare. Vidare föreslås en renodling av polis- och åklagarrollen, bl.a. så tillvida att felparkerings- avgifter helt skall avlastas polis och åklagare och i stället överlåtas på kommunerna. När det gäller förenklingar i förundersökningsförfarandet föreslås bl.a. att skyldigheten att göra formell förundersökning i bötesmål avskaffas och att dokumentation av förhör skall kunna ske i enklare former än i dag. Slutligen föreslås att åklagarväsendet organiseras efter en regionmodell som innebär att samtliga åklagarmyndigheter inom en region läggs samman till en enda myndighet. Åklagarverksamheten skall dock bedrivas på samma orter som i dag. De nuvarande lokala åkla- garmyndigheterna blir nämligen enligt förslaget arbetsenheter inom den regionala myndigheten, en lösning som har stora likheter med vad som redan i dag gäller i storstäderna. Statskontoret fick i juli 1992 i uppdrag att se över åklagarväsendets centrala organisation. Uppdraget lämnades mot bakgrund av att Aklagar- 28 utredningen -90 gjort en genomlysning av åklagarväsendet på regional Prop. 1992/93:100 och lokal nivå. I direktiven till Åklagarutredningen ingick däremot inte Bilaga 3 att se över den centrala nivån. Uppdraget skall redovisas senast den 15 februari 1993. Åklagarväsendet går budgetåret 1993/94 in i det tredje året i den pågående budgetperioden. Regeringen beslutade i juni 1992 att de riktlinjer för åklagarverk- samheten som gäller för perioden 1991/92 - 1993/94 skall utsträckas till att omfetta även budgetåret 1994/95. 4.3 Processrätten Några huvudpunkter: - Förslag om att förändra de allmänna domstolarnas och de allmänna förvaltningsdomstolarnas arbetsuppgifter prövas i syfte att överföra uppgifter som inte består i rättskipning från dom- stolar till förvaltningsmyndigheter, göra en bättre fördelning av målen mellan de allmänna domstolarna och förvaltningsdomsto- larna, bredda länsrätternas behörighet och att begränsa måltill- strömningen till överinstanserna. - Förvaltningsprocesslagen (1971:291) ses över liksom förfarandereglema för domstolsärenden. - Skiljemannalagen ses över. - Rättshjälpen ses över i syfte bl.a. att åstadkomma besparingar. Reglerna i rättegångsbalken (RB) om förfarandet vid de allmänna domstolarna har under det senaste årtiondet varit föremål för ett omfattande reformarbete. En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens område är för den närmaste framtiden knuten till Domstolsutredningens betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna inför 2000-talet. En av utredningens huvuduppgifter har, som jag redan nämnt, (avsnitt 4.1) varit att se till att domstolsverksamheten renodlas och koncentreras på de dömande uppgifterna. En viktig uppgift för utred- ningen har också varit att se över förvaltningsprocesslagen (1971:291) som styr förfarandet vid förvaltningsdomstolarna. Vidare har utredningen sett över de förfaranderegler för de allmänna domstolarna som inte direkt angår tvistemål och brottmål. Det gäller för tingsrätternas del lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden och för hovrätternas och högsta domstolens del reglerna i RB om besvär. Också frågor om hur överrättemas resurser bättre skall kunna inriktas på de mera svårbedömda målen har övervägts av utredningen. Betänkandet har nyligen varit föremål för en bred remiss och övervägs nu inom Justitiedepartementet. Jag har i avsnittet 4.1 angett huvudinriktningen av delar av det arbete som förestår. En viktig del i reformarbetet beträffande domstolarna är också strävan- 29 dena mot en renodling av domarrollen. Olika författningsändringar har därför gjorts under årens lopp för att öka möjligheten att delegera arbetsuppgifter från domarpersonal till annan personal. För närvarande pågår två försöksverksamheter i domstolarna, en i en tingsrätt och en i två hovrätter. Vidare driver Domstolsverket i samarbete med domstolarna ett projekt om ändrade arbetsformer. Förslag om att delegera ytterligare arbetsuppgifter har i olika sammanhang förts fram till Justitiedepar- tementet. Mot denna bakgrund kommer frågan om och i vad mån RB:s regler behöver ändras för att möjliggöra delegering av olika arbets- uppgifter inom domstolarna att behandlas i en departementspromemoria. Som jag antydde i förra årets budgetproposition kan det också vara lämpligt att först göra en bedömning av de olika reformförslag som lagts fram av Domstolsutredningen och att därefter generellt ta ställning till fördelningen av göromålen i domstolarna. Utredningens förslag kan bl.a. komma att aktualisera frågan om notarieutbildningens innehåll. En särskild utredare har under året utrett vissa frågor angående Regeringsrätten. Det gäller bl.a. en översyn av reglerna om muntlighet i Regeringsrätten mot bakgrund av de krav Europakonventionen ställer och en nerflyttning av vissa extraordinära uppgifter från Regeringsrätten till kammarrätterna. Uppdraget redovisas i dagarna. Viktiga frågor med processuell anknytning har föreslagits av Åklagarut- redningen -90. (Jfr avsnitt 4.2) Jag tänker då dels på frågor om vilken plats instituten åtalsunderlåtelse, strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot bör ha i vårt rättsväsende, dels på frågor om förundersök- ningens bedrivande, särskilt med inriktning på att förenkla rutiner m.m. så att tiden mellan brott och åtalsbeslut kan förkortas. En annan central fråga är den om förundersökningsledningen. I tidigare års budgetpropositioner har ett lagstiftningsärende angående begränsningar i målsäganderätten anmälts. Våren 1990 inhämtades lagrådets yttrande över ett lagförslag i ärendet varefter en ny remissbe- handling ägde rum sommaren 1990. I likhet med flera av remissinstanser- na anser jag att beredningsunderlaget inte är tillräckligt för att kunna läggas till grund för en lagändring och att behovet av ändrade regler kan ifrågasättas. Några omedelbara lagstiftningsåtgärder krävs i alla fall inte, och jag avser därför inte att föra förslaget vidare. Jag är ännu inte beredd att ta ställning till frågan om - och i så fäll hur - hemlig teknisk avlyssning skall lagregleras. Såsom redovisats i tidigare budgetpropositioner fick SÄPO-kommitténs förslag till lagstiftning i slutbetänkandet (SOU 1990:51) ett blandat mottagande. Enligt min mening bör denna fråga, liksom kommitténs förslag när det gäller användning av övervakningskameror i den brottsutredande verksamheten, bedömas i belysning också av den ytterst snabba tekniska utveckling som äger rum på teleområdet och hur denna förhåller sig till reglerna om hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Frågan har dessutom anknytning till frågan om en eventuell permanentning av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål (jfr prop. 1992/93:26 s. 5). Ett slutligt ställningstagande i dessa frågor bör i vart fall avvakta att vissa pågående rättegångar har slutförts. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 30 Regeringen har under hösten 1992 beslutat en lagrådsremiss om Prop. 1992/93:100 ändringar i rättegångsbalkens regler om när rätten får hålla fortsatt Bilaga 3 huvudförhandling i brottmål och i rättegångsbalkens jävsbestämmelser. Ändringarna syftar dels till att komma till rätta med de olägenheter som hänger samman med att domstolarna måste genomföra dubbla huvudför- handlingar i de brottmål där rätten beslutar inhämta rättspsykiatriskt utlåtande dels till att säkerställa att rättegångsbalkens jävsbestämmelser överensstämmer med de krav på en opartisk domstol som ställs upp i Europakonventionen såsom de klargjorts genom Europadomstolens dom i målet Hauschildt mot Danmark. Lagen om särskild personutredning i brottmål, m.m. (prop. 1991/92:2, bet. 1991/92:JuU4, rskr. 1991/92:24, SFS 1991:2041) och en förord- ning i samma ämne trädde i kraft den 1 juli 1992. Den nya lagstiftningen syftar som jag redovisade i förra årets budgetproposition till att åstad- komma ett mer flexibelt förfarande för att inhämta personutredning i brottmål. Inom departementet utarbetas för närvarande en lagrådsremiss med förslag till ändringar i reglerna om kroppsvisitation och kroppsbesiktning på grundval av en departementspromemoria (Ds 1991:56) som varit föremål för remissbehandling. Syftet är bl.a. att klargöra vilka åtgärder som får företas med stöd av de centrala reglerna om kroppsvisitation resp, kroppsbesiktning i RB. I lagrådsremissen behandlas också beslut om restriktioner vid häktning och vissa andra frågor som tagits upp i departementspromemorian (Ds 1992:8) Häktades gemensamhet med omvärlden. I tidigare budgetpropositioner har problematiken kring massmediabevak- ningen av uppmärksammade rättegångar tagits upp. Det handlar bl.a. om direktsändningar i radio och bandinspelningar vid rättegången. Det är här fråga om svåra avvägningar mellan å ena sidan principen om offentlighet vid domstol och allmänhetens intresse av information och å andra sidan intresset av att utredningen i målet blir den bästa möjliga och hänsynen till olika personers integritet. Enligt min mening behöver dessa frågor beredas vidare, bl.a med beaktande av möjligheten att utnyttja videotek- nik vid domstolsförhandlingar, t.ex. vid bevisupptagningar. En annan aspekt som bör vägas in i sammanhanget är frågan om anonymitet för vittnen, vilken på senare tid har tagits upp i olika sammanhang sedan parter och vittnen utsatts för hot i samband med rättegångar. Frågan är värd all uppmärksamhet. Det är enligt min mening inte möjligt att genomföra några principiella förändringar på området men jag tror att det finns utrymme för vissa justeringar, bl.a. i förundersökningskungörelsen, för att förbättra situationen för de inblandade. Frågorna övervägs för närvarande inom departementet. En särskild utredare fick under 1991 i uppdrag att utreda möjligheterna att i svensk rätt införa regler om grupptalan. Syftet med utredningen är att förbättra möjligheterna att i domstol driva anspråk som är gemensam- ma eller likartade för en större grupp människor. Enligt direktiven skall frågan särskilt övervägas för konsument- och miljörättsområdena. Också lagen (1929:145) om skiljemän är föremål för översyn på 31 grundval av bl.a. en framställning från Stockholms Handelskammares Prop. 1992/93:100 skiljedomsinstitut sedan regeringen våren 1992 beslutat att tillsätta en Bilaga 3 särskild utredare. Utredaren skall också undersöka om det finns brister i rättsskyddet på skilj edomsområdet och överväga om föriarandereglema för de allmänna domstolarna kan ändras så att rättegång i domstol blir ett mera slagkraftigt alternativ till skiljeförfarande. Uppdraget skall redovisas före den 1 maj 1994. Från den internationella processrättens område kan nämnas att Sverige hösten 1992 tillträdde 1988 års EG/EFTA-konvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, den s.k. Luganokonventionen (jfr prop. 1991/92:128). Konventionen träder i kraft för Sveriges del den 1 januari 1993. Från det internationella fältet kan också nämnas ändringar i rätte- gångsbalken som beslutats under hösten 1992 på grundval av prop. 1992/93:64. Ändringarna syftar i första hand till att anpassa rättegångs- balkens regler till EES-avtalet. Det handlar bl.a. om möjligheterna för utländska advokater att vara verksamma i de olika EG- och EFTA- ländema och reglerna om ombud vid rättegång. När det gäller rättshjälpsområdet vill jag erinra om de omfattande förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur som ägt rum de senaste åren. Många av de lagändringar som har genomförts sedan rättshjälpsreformen trädde i kraft har syftat till att minska statens kostnader för rättshjälpen. Reformerna har också varit kostnadsdämpan- de, framför allt när det gäller den allmänna rättshjälpen. Reformerna har dock inte på något avgörande sätt kunnat bromsa ökningarna av statens kostnader for rättshjälpen i stort. Mot denna bakgrund uppdrog rege- ringen åt Riksrevisionsverket att analysera kostnadsutvecklingen och fastställa dess orsaker. I uppdraget ingick även att utvärdera 1988 års reform av rättshjälpslagstiftningen och de organisatoriska förändringar som trädde i kraft den 1 januari 1991. Uppdraget redovisades den 17 februari 1992 i rapporten (F 1992:6) Rättshjälpens effektivitet. I förra årets budgetproposition aviserades besparingar med 40 milj, kr på rättshjälpsanslaget. En av de besparingsåtgärder som särskilt nämndes var en sänkning av den övre inkomstgränsen för rätt till allmän rättshjälp. I en proposition till riksdagen våren 1992 (prop. 1991/92:159) föreslog också regeringen en sådan sänkning från sju till fyra basbelopp. Sedan riksdagen avslagit propositionen återkom regeringen hösten 1992 med en ny proposition (prop. 1992/93:109) i ämnet vari bl.a. föreslås en höjning av rättshjälpsavgiftema. Förslagen bör kunna träda i kraft den 1 mars 1993. Regeringen beslutade hösten 1991 att ändra bemyndigandet för Dom- stolsverket att fastställa taxorna enligt rättshjälpsförordningen (1979:938) och konkursförordningen (1987:916). Taxorna skall numera fastställas på grundval av en timkostnadsnorm som beslutas av regeringen. I enlighet med vad som aviserades i den nyss nämnda prop. 1992/93:109 har regeringen hösten 1992 beslutat differentiera timkostnadsnormen på så sätt att den norm som skall ligga till grund för brottmålstaxan har satts lägre än den som skall ligga till grund för äktenskapsskillnads- respektive 32 konkursförval tartaxan.                                                     Prop. 1992/93:1CX) Det bör i detta sammanhang också nämnas att frågan om rättsligt Bilaga 3 bistånd till offer för brott som begåtts utomlands övervägs inom Justitiedepartementet (se härom vidare i avsnitt 5.3.4). 4.4 Konkursrätt och utsökningsrätt Några huvudpunkter: - Frågan om skuldsanering övervägs. - Insolvensutredningen har överlämnat sitt slutbetänkande. - Utsökningsbalken ses över. Insolvensutredningen (Ju 1988:02) lade i oktober 1990 fram delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. Där föreslås att det i vårt land införs en möjlighet för fysiska personer med övermäktig skuldbörda att få skulder helt eller delvis avskrivna efter beslut av domstol. Efter remissbehandling har olika konsekvenser av förslaget, främst organisatoriska och kostnadsmässiga frågor, övervägts inom regeringskansliet. Enligt min mening bör man i första hand försöka ta till vara de möjligheter till olika frivilliga lösningar som finns på området. Det är viktigt att banker och andra kreditgivare bidrar till en lösning på problemet. Kommunernas konsumentvägledare och socialförvaltningarna arbetar redan med dessa frågor på olika håll i landet. Vissa projekt bedrivs på regeringens uppdrag, bl.a. uppdrog regeringen i våras åt Socialstyrelsen att utreda effekterna av den budget- och skuldrådgivning som kommunerna i Malmöhus län skall bedriva under år 1992. Under hösten 1992 uppdrog regeringen åt Konsumentverket att inleda en tvåårig försöksverksamhet på två orter i landet med syfte bl.a. att finna former för kommunernas konsumentrådgivare och ackordscentralens jurister för hantering av skuldsaneringar med underhandsackord och att utarbeta kriterier för beviljande av underhandsackord och för en enhetlig handläggning av skuldsaneringsärenden. Projektet bekostas delvis av regeringen över bl.a. Justitiedepartementets anslag. För dessa frågor svarar i första hand andra ledamöter av regeringen. En arbetsgrupp inom regeringskansliet med företrädare för Social-, Civil-, Finans- och Justitiedepartementet arbetar vidare med dessa frågor. Det är min bestämda uppfattning att behovet av en lagreglerad skuldsanering i enlighet med Insolvensutredningens förslag på detta sätt kan minska. Jag kan också nämna att riksdagens lagutskott helt nyligen pekat på möjlig- heten att underlätta frivilliga överenskommelser om skuldsanering om dessa kompenseras med en möjlighet att helt eller delvis efterge det allmännas fordringar, dvs. främst skatter (1992/93:LU2y s.4). Jag vill framhålla att jag inte är beredd att redan nu helt avfärda tanken på att införa en skuldsaneringslag. Det kan alltså, alla frivilliga lösningar till trots, komma att visa sig att någon form av tvångsmässig nedskrivning 33 3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3 av skulder är nödvändig. Insolvensutredningen avlämnade helt nyligen sitt slutbetänkande (SOU 1992:113) Lag om företagsrekonstruktion. Betänkandet innehåller bl.a. förslag om ett nytt rekonstruktionsförferande för företag i kris och om ändringar i förmånsrättslagen samt om upphävande av ackordslagen. Betänkandet behandlar också frågan om lönegarantins inverkan på konkurrensen mellan företag. Betänkandet skall nu sändas ut på en bred remiss. Vissa internationella frågor på konkursrättens område har övervägts av en särskild utredare. Betänkandet (SOU 1992:78) om vissa internationella insolvensfrågor som avlämnades under hösten 1992 innehåller bl.a. förslag om att Sverige med vissa reservationer skall ansluta sig till 1990 års Europeiska konvention om vissa internationella aspekter på konkurser och förslag till den lagstiftning som krävs för ändamålet. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utsökningsbalken är föremål för en översyn, i första hand på grundval av förslag från Riksskatteverket. En första delrapport har föranlett vissa lagändringar (se prop. 1990/91:126). En andra delrapport, liksom en slutrapport, har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom J usti tiedepartementet. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 34 <h6>5 Kriminalpolitiken</h6> 5.1 Allmän inriktning Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Att upprätthålla lag och ordning så att människor kan känna sig trygga i samhället hör till rättsstatens viktigaste uppgifter. Brottsligheten befinner sig i dag på en nivå som inte kan accepteras. Jag redovisar i nästa avsnitt siffror på brottsutvecklingen. Att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot brott måste därför vara ett huvudmål för kriminalpolitiken. En given förutsättning måste också vara att kriminalpolitiken ges tillräckliga resurser så att den av medborgarna uppfattas som en trovärdig och realistisk väg att bekämpa brottsligheten. Jag redovisar i detta och andra avsnitt hur dessa förutsättningar kan uppfyllas. Brottsstatistiken antyder visserligen att brottsligheten hittills under 1990- talet har legat på en i huvudsak oförändrad nivå. Denna nivå - årligen anmäls ca 1,2 miljoner brott - är dock oacceptabelt hög. Till detta kommer att oroande tecken har visat sig i vår omvärld i form av en mycket stor ökning av brottsligheten inom det forna Östblocket. Det handlar delvis om organiserad brottslighet med inslag av narkotikahandel. Med all sannolikhet kommer Sverige att inom kort i ökande omfattning beröras av kriminalitet som härrör från eller på annat sätt har samband med denna brottslighet. Alltför få brott klaras upp, mindre än en tredjedel av brotten som anmäldes år 1990 blev uppklarade. Denna utveckling gör det nödvändigt att överväga kriminaliseringens struktur och omfattning. Straffsystemets främsta syfte är att motverka vissa särskilt oönskade beteenden. Att lagstiftaren har stämplat ett förfarande som brottsligt och belagt det med straff är ett uttryck för statens maktutövning. Det är av stor vikt för trovärdigheten till straffsystemet att förfaranden som är stämplade som brottsliga också beivras. Den allmänna trovärdigheten till straffsystemet fordrar också att de påföljder som utdöms upplevs som rättvisa och satta i proportion till brottets allvar. Inte minst för dem som utsätts för brott måste de rättsvårdande myndigheterna visa att det finns en kraft och en vilja att ingripa och bestraffa brottslingen. Om inte statsmakterna på detta sätt förmår ge medborgarna uppfattningen att de står på brottsoffrens sida mot dem som begår brotten har staten misslyckats med en av sina mest grundläggande uppgifter. Det har under lång tid funnits en tendens att mer eller mindre slentrianmässigt föreskriva straff för olika regelöverträdelser i samhället. Straffsystemet har nu en omfattning och en brist på överskådlighet som medför svårigheter för medborgarna att trots kanske de bästa föresatser undgå att göra sig skyldiga till olika regelöverträdelser. Regelsystem på taxeringsområdet är ett sådant exempel. Det är min uppfattning att vi i framtiden måste begränsa kriminaliseringsinstrumentet till sådana förfaranden som i mer traditionell bemärkelse kan kallas brottsliga. Jag tänker då särskilt på sådana 35 förfaranden där det finns ett utpräglat skyddsintresse för den enskilde Prop. 1992/93:100 eller för det allmänna, exempelvis våldsbrott, förmögenhetsbrott mot Bilaga 3 enskilda och narkotikabrott. Genom avregleringar och förenklingar på samhällslivets olika områden bör förutsättningar kunna skapas för att rättsväsendets resurser skall kunna koncentreras på sådana förfaranden som verkligen framstår som straffvärda. Detta måste vara ett av de centrala målen i det kommande lagstiftningsarbetet. De senaste årens utveckling av brottslighet inom näringslivet inger stor oro. Det är dock min uppfattning att denna utveckling i första hand måste brytas med andra än straffrättsliga åtgärder. Den extrema ekonomiska situation som rått under det senaste decenniet med hög inflation och en på många områden utpräglad transaktionsekonomi har i sig varit en bidragande orsak till utvecklingen av den ekonomiska brottsligheten. Det är också min bestämda uppfattning att den effektivaste åtgärden mot brott i näringsverksamhet är att återupprätta en stabil ekonomi, återupprätta traditionellt industriellt tänkande och etik och moral i affärslivet. Därutöver måste ökad samordning ske mellan de brottsbekämpande myndigheterna samtidigt som verksamheterna i sig effektiviseras och i vissa fall decentraliseras. Åklagaren spelar en central roll i kampen mot den grova ekonomiska brottsligheten och särskilt åklagarens ställning bör generellt sett utvecklas och förstärkas. Vi måste också medverka till ökat eget ansvar och stärkt kontroll av den egna verksamheten, exempelvis genom att näringsidkaren själv utformar kontrollinstrument för att motverka brottslighet inom eller mot näringsidkarens verksamhet. Samtidigt har självfallet statsmakterna det yttersta ansvaret för bekämpande av och ingripande mot brott. Den omfattande brottsligheten innebär att många enskilda drabbas av olika former av skador och förmögenhetsförluster. Men brottsligheten skapar också en allmän känsla av otrygghet och rädsla, även hos dem som inte utsätts för brott. Att bryta utvecklingen mot allt fler brott är en avgörande fråga för allas vår trygghet i samhället. Samtidigt med den inriktning av översynen av strafflagstiftningen som ovan angivits är det angeläget att kärnan av straffbestämmelser får en adekvat utformning och att straff utmäts som står i proportion till brottets allvar. Missbruket av narkotika har under de senaste decennierna utvecklats till ett av samhällets allvarligaste och mest svårlösta problem. De som direkt eller indirekt kommer i kontakt med missbruket åsamkas svåra lidanden och missbruket ger upphov till personliga tragedier. I missbrukets kölvatten följer ofta en allt grövre kriminalitet. Det är nödvändigt att samhället uttrycker ett avståndstagande från varje olovlig befattning med narkotika. Viktiga insatser mot brottsligheten har under senare år blivit åsidosatta. Problemen har sin bakgrund i dels vissa brister i lagstiftningens utformning, dels att de resurser som kan ställas till rättsväsendets förfogande inte kan ökas så att alltmer stegrade krav kan tillgodoses. Resurserna måste därför nu användas så rationellt att myndigheterna inom rättsväsendet kan leva upp till de krav som lagstiftningen utgår 36 från, även med de besparingskrav som gäller för det kommande budgetåret. Brottsutvecklingen beror dock inte endast på hur vi utformar de traditionella kriminalpolitiska åtgärderna inom rättsväsendets ram. Dessa består främst av ingripanden och reaktioner mot redan begångna brott. I en mening kan alla dessa åtgärder sägas vara ett uttryck för ett misslyckande i den grundläggande ambitionen att förebygga och förhindra brott. Den förebyggande effekten av ett straffsystem som är fest och konsekvent utformat och tillämpat skall visserligen inte undervärderas. Av avgörande betydelse för att motverka brottslighet är emellertid att vi skapar möjligheter för samhället att utvecklas så att människor kan växa i mognad, ansvar och ömsesidigt hänsynstagande. Särskilt viktigt är detta när det gäller barn och ungdomar. Att stärka familjens ställning och ta tillvara skolans möjligheter som fostrare är viktigt i sig men också när det gäller att på sikt motverka brottslighet. Men vi måste också prioritera direkt brottsförebyggande åtgärder. Även när det gäller detta område är det nödvändigt att ta tillvara enskilda människors engagemang och deltagande. Centrala direktiv kan aldrig ersätta insatser som bygger på kunskap och omsorg om den egna lokala miljön. På många håll bedrivs det på den grunden ett värdefullt lokalt brottsförebyggande arbete. Statsmakterna har ett ansvar för att skapa goda förutsättningar för och ge ett aktivt stöd till det arbetet. 5.2 Brottsutvecklingen och prognos för resten av 1990-talet Det antal brott mot brottsbalken som har kommit till polisens kännedom har ökat under hela efterkrigstiden. År 1981 uppgick antalet brott mot brottsbalken till drygt 760 500 medan antalet år 1991 uppgick till drygt 1 045 000, dvs. en ökning med drygt 37 procent under tioårsperioden. Antalet anmälda brott mot annan lagstiftning har också ökat under större delen av denna tid. Av brotten år 1991 mot annan lagstiftning svarade trafikbrotten för 51 procent och narkotikabrotten för 21 procent. De registrerade trafik- och narkotikabrotten under år 1991 uppgick till 111 000. Härtill kommer ett stort antal trafikförseelser, som huvudsakligen beivras genom ordningsbot. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 37 Antal anmälda brott (i miljoner)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-92.png" style="width:267pt;height:182pt;"/> □ Brottsbalksbrott HUD Brott mot annan lagstiftning Prop.1992/93:100 Bilaga 3 1 Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992 Brott mot brottsbalken har under den senaste tioårsperioden ökat med i genomsnitt 3,2 procent per år medan brott mot annan lagstiftning ökade i början av 1980-talet för att därefter minska från ett högsta antal på drygt 178 000 år 1982 till nära 154 000 år 1991. För år 1992 tycks det antalet sjunka till omkring 143 000. För antalet registrerade brott mot lagstiftning utanför brottsbalken kan mycket starka variationer iakttas mellan olika år. I följande tabell ges en översikt av den genomsnittliga årliga föränd- ringen i antalet anmälda brott mot brottsbalken under perioderna 1981 - 1986 resp. 1986 - 1991. Årlig förändring i genomsnitt 1981 - 1986 - <table border="1"> <tr><td></td><td> 1986</td><td> 1991</td></tr> <tr><td> Våldsbrott</td><td> + 5,8 %</td><td> + 5,0 %</td></tr> <tr><td> därav misshandel</td><td> + 6,2 %</td><td> + 4,3 %</td></tr> <tr><td> därav rån</td><td> + 3,3 %</td><td> + 10,2 %</td></tr> <tr><td> våldtäkt</td><td> + 3,9 %</td><td> + 6,9 %</td></tr> <tr><td> Tillgreppsbrott</td><td> + 5,4 %</td><td> + 1,8 %</td></tr> <tr><td> därav bostadsinbrott</td><td> + 3,1 %</td><td> - 1,1 %</td></tr> <tr><td> därav inbrott i vind, källare</td><td> + 3,9 %</td><td> - 2,7 %</td></tr> <tr><td> därav biltillgrepp</td><td> + 11,1 %</td><td> + 4,9 %</td></tr> <tr><td> Bedrägeribrott</td><td> + 0,2 %</td><td> - 0,4 %</td></tr> <tr><td> Övriga brottsbalksbrott</td><td> + 4,9 %</td><td> + 2,8 %</td></tr> <tr><td> därav skadegörelsebrott</td><td> + 5,0 %</td><td> + 3,2 %</td></tr> </table> 38 Brottsförebyggande rådet har nyligen gjort en prognos för brottsutvecklingen till år 2000. Den har publicerats i betänkandet (SOU 1992:80) Kriminologisk forskning och kriminalpolitisk forskning. Prognosen bygger på ett studium av till polisen anmälda brott sedan år 1950. Enligt denna prognos kommer nivån för de anmälda brotten år 2000 att ligga mellan 1,35 och 1,53 miljoner anmälda brott totalt, 1,2 till 1,3 miljoner annmälda brottsbalksbrott, 680 000 till 870 000 anmälda stöldbrott och 51 000 till 57 000 våldsbrott. Prognosen visar enligt Brottsförebyggande rådet vilken nivå den anmälda brottsligheten kommer att ligga på år 2000 om brottsutvecklingen fortsätter enligt det mönster den hittills gjort. Som ett viktigt led i analysarbetet avser jag inom kort föreslå regeringen att Brottsförebyggande rådet, Rikspolisstyrelsen, och Kriminalvårds- styrelsen ges i uppdrag att ta fram en framtids- och omvärldsanalys avseende det kriminalpolitiska arbetsfältet. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 5.3 Lagstiftningsåtgärder 5.3.1 Strafflagstiftningen Några huvudpunkter: - Höga krav skall ställas på strafflagstiftningen. - Frågan om strängare regler för grovt rattfylleri förbereds. - Skärpta regler för ringa narkotikabrott införs. - Översyn och höjda straff för bl.a. vissa våldsbrott. - Vapenlagstiftningen ses över. - Förslag om avkriminalisering förbereds. Åklagarutredningen har i sitt betänkande (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende behandlat allmänna frågor om kriminalisering och föreslagit en rad åtgärder avseende avkriminalisering och annat för att begränsa straffrättens tillämpningsområde. Förslagen remisshandlas för närvarande. I en proposition om bl.a. ringa narkotikabrott, som under hösten 1992 överlämnats till riksdagen (prop. 1992/93:142) har regeringen föreslagit åtgärder som syftar till att ge möjligheter att ingripa tidigt och med kraft förhindra att framför allt unga människor fastnar i missbruk och till att förbättra behandlingen av de missbrukare som avtjänar straff. Den särreglering med lägre straffskala som hittills gällt sådana brott som bara avser eget bruk av narkotika föreslås bli upphävd. Det innebär att fängelse skall ingå i straffskalan också för sådana brott. Propositionen behandlas för närvarande i riksdagen. Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1992 ändrades vissa av brottsbalkens bestämmelser om sexualbrott (prop. 1991/92:35, bet. JuU 7, rskr. 159). Ändringarna avser att stärka skyddet för barn och 39 ungdomar mot att bli utnyttjade i sexuella sammanhang och att i strafflagstiftningen ytterligare markera allvaret i sexuella övergrepp mot barn. I samband med lagändringen uttalade riksdagen att det fanns behov av en översyn av bestämmelserna om preskription av sexualbrott och att översynen bör ha syftet att de nuvarande åtalspreskriptionstidema förlängs. Justitiedepartementet utarbetar för närvarande en promemoria angående en sådan översyn. I en nyligen till riksdagen överlämnad proposition (prop. 1992/93:141) föreslås förändringar i straffskaloma för en rad brott, särskilt i brottsbalken. Merparten av förslagen avser straffskärpningar för brott där nuvarande straffskala inte ger tillräckligt med utrymme att döma till straff av erforderlig skärpa i de mest straffvärda fållen. Sådana skärpningar föreslås för bl.a. ringa misshandel, olaga hot, ofredande, sexuellt ofredande, egenmäktighet med barn, grovt häleri, olovligt brukande, bampomografibrott, falskt larm, olovlig underrättelseverksamhet och brott mot vapenlagen. Motiven bakom förändringar är något olika. I detta sammanhang finns anledning att peka på att en rad av åtgärderna avser att stärka det straffrättsliga skyddet för utsatta grupper, särskilt kvinnor som utsatts för våld och barn. Förslagen har också en udd riktad mot våldsbrott i allmänhet. Det har blivit allt vanligare att vapen kommer till användning vid våldsbrott och särskilt vid rån. För att skärpa synen på illegal vapenhantering föreslås att maximistraffet för olaga vapeninnehav höjs till fyra år. I syfte att om möjligt nedbringa antalet illegala vapen och minska spridningen av sådana vapen till kriminella kretsar föreslås också vad som kan kallas en vapenamnesti av innebörd att olovligt innehavda vapen under en begränsad tid skall få inlämnas till polisen utan straffrättslig påföljd. I propositionen behandlas också frågor om psykiskt våld och pekas på vikten av att vid bedömningen av brott även beakta sådana beteenden som främst tar sikte på att psykiskt bryta ned en annan person. En särskilt uppmärksammad problematik är brott som har sin bakgrund i rasistiska motiv. Problem som rör denna typ av brottslighet har behandlats i delbetänkandet Organiserad rasism (SOU 1991:75) som lämnats av utredningen för åtgärder mot etnisk diskriminering. Förslagen i betänkandet övervägs för närvarande i regeringskansliet och förslag till riksdagen bör komma våren 1993. Den parlamentariska utredningen med uppgift att se över reglerna om grovt rattfylleri med inriktning på en sänkt promillegräns och skärpta straff samt en ökad enhetlighet i tillämpningen kommer att avlämna sitt betänkande inom kort, varefter förslagen efter sedvanlig remissbehandling skyndsamt kommer att behandlas av regeringen. Regeringens samlade program mot den ekonomiska brottsligheten har nyligen presenterats. Programmet avser åtgärder inom flera områden utöver straffrätten och berör bl.a. organisationsfrågor, metodfrågor, regler om förundersökning samt skatte- och uppbördslagstiftningen. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har redovisat ett uppdrag att i samråd kartlägga problemen beträffande den ekonomiska brottsligheten och föreslå åtgärder på kort och lång sikt. Flera av de förslag som Prop. 1992/93:100 Bilaga 3 40 Riksåklagaren och rikspolisstyrelsen lämnat avser åtgärder som kan Prop. 1992/93:100 vidtas av berörda myndigheter inom ramen för deras ordinarie Bilaga 3 verksamhet. Regeringen har därför uppdragit åt Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen och Riksskatteverket att redovisa vidtagna åtgärder i form av effektiviseringar inom ramen för myndigheternas ordinarie verksamhet. Man torde kunna utgå från att redovisningen kommer att visa att det redan inom ramen för gällande regelsystem och resursramar finns möjligheter att påtagligt effektivisera utredningsarbetet. Inom regeringskansliet pågår också ett fortlöpande arbete med att se över i vilka avseenden som lagstiftningen bör förändras på det här området. Datastraffrättsutredningen kommer senare denna dag att avlämna sitt slutbetänkande i vilket behandlas straffrättsliga frågor som har anknytning till datahantering. Jag vill också nämna att jag kommer att föreslå att det skall tillsättas en utredning med uppgift att göra en översyn av vapenlagstiftningen. Översynen skall avse både en språklig och systematisk modernisering och en anpassning av regelverket till vad som skall gälla för EG:s medlemsländer. Tillämpningsområdet för lagen (1988:254) om knivförbud utvidgades den 1 juli 1990. Inom Justitiedepartementet pågår för närvarande en utvärdering av det utvidgade knivförbudet. I det sammanhanget kommer också att belysas bl.a. om förbudet för personer under 21 år att inneha stiletter och förbudet att överlåta gatustridsvapen till sådana personer bör göras generella. SÄPO-kommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) lagt fram förslag om en effektivare och mera rättssäker personalkontroll m.m. Betänkandet har remissbehandlats och ärendet är för närvarande föremål för beredning. Mot bakgrund av bl.a. vissa uppmärksammade rättsfall har regeringen givit en särskild utredare i uppdrag att se över medverkansreglema. Uppdraget skall redovisas våren 1993. Viktiga frågor som rör både brottsbalken och specialstraffrätten har behandlats i fängelsestraffkommitténs slutbetänkande (SOU 1988:7) Frihet från ansvar. Kommittén har i betänkandet föreslagit att ett uttryckligt förbud mot analogisk tillämpning av straffbud skall ställas upp samt att tillämpningen av brottsbalkens medverkansregler inom special- straffrätten skall regleras i lag. När det gäller de allmänna reglerna om ansvarsfrihet föreslår kommittén att särskilda bestämmelser om samtycke och rättsvilllärelse skall tas in i lagstiftningen samt att tillämpningsområ- det för bestämmelsen om nöd skall utvidgas. Förslagen har remiss- behandlats. Jag ämnar inom kort återkomma med förslag i dessa frågor. I samband därmed kommer också att behandlas den i departementspromemorian (Ds 1991:78) Parallellinstruktion upptagna frågan om möjligheten att i vanliga brottmål beakta yttrandefrihetsrättsliga intressen. Regeringen gav i våras Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera tillämpningen av lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. I uppdraget ingår bl.a. att särskilt analysera tillämpningen av de nya 41 reglerna om psykiskt störda lagöverträdare. Uppdraget har nyligen Prop. 1992/93:100 delredovisats och skall slutredovisas den 15 december 1993 till Bilaga 3 Soc ial departementet. 5.3.2 Påföljdssystemet Några huvudpunkter: - Ordningen med obligatorisk halvtidsfrigivning avskaffas. - Samhällstjänst införs i hela landet. - En utredning pågår om påföljdssystemets uppbyggnad med uppgift bl.a. att utveckla alternativa påföljder. Regeringen överlämnade i juni 1992 till riksdagen en proposition med förslag till ändringar av reglerna om villkorlig frigivning. I propositionen föreslås att den obligatoriska halvtidsfrigivningen avskaffas; i stället skall huvudregeln vara att minst två tredjedelar skall ha avtjänats innan frigivning kommer i fråga. I princip innebär förslagen en återgång till den ordning som gällde före den nuvarande regleringen. Förslaget behandlas alltjämt av riksdagen. Regeringen har under förra året tillkallat en parlamentarisk kommitté - Straffsystemkommittén (Ju 1992:07, dir. 1992:47) - som har att överväga vad som i ett längre perspektiv bör gälla för frigivning från fängelsestraff. Ett förslag från kommittén i denna fråga är att vänta senast den 1 oktober 1993. Straffsystemkommitténs uppdrag är dock inte begränsat till den villkorliga frigivningen. I kommitténs uppdrag ingår att göra en mer allsidig översyn av straffsystemets uppbyggnad. 1 direktiven till utredningen betonas att värden som legalitet och proportionalitet bör vara vägledande för påföljdsvalet. Påföljdssystemet måste också innebära snabba, tydliga och konsekventa reaktioner på brott. Systemet måste utformas så att det kan fylla uppgiften att verka avhållande på människors brottsbenägenhet och göra det möjligt att effektivt avbryta en pågående brottslig verksamhet. Från den utgångspunkten utgör fängelsestraffet en oundgänglig del av påföljdssystemet. Samtidigt måste systemet präglas av humanitet och respekt för individen. Även om fängelsestraff inte kan undvaras är det viktigt att utveckla också andra påföljdsaltemativ. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att överväga om villkorligt fängelse skall införas och föreslå hur samhällstjänst bör införas som ett permanent inslag i påföljdssystemet. En annan central fråga är möjligheterna till en effektivisering av frivårdspåföljdema genom införande av elektronisk övervakning. Kommitténs förslag när det gäller påfölj dssystemets utformning skall vara klar före utgången av år 1994. 42 5.3.3 De unga lagöverträdarna Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Ungdomsbrottskommittén fortsätter arbetet med sin översyn av ingripanden mot unga lagöverträdare i vilken bl.a. samordningen mellan socialtjänsten och rättsväsendet är en huvudfråga. Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:135, JuU36, rskr. 403, SFS 1988:820 ff.) förbättrades möjligheterna till ett snabbt och effektivt ingripande mot de unga lagöverträdarna. Samtidigt tog regeringen genom en särskild förordning initiativ till en försöksverksamhet med enklare och smidigare samar- betsformer mellan myndigheterna i ärenden som rör unga lagöverträdare (SFS 1988:217). Den nya lagstiftningen och försöksverksamheten har på regeringens uppdrag utvärderats av Brottsförebyggande rådet. Även efter dessa ändringar har det emellertid varit uppenbart att det finns behov av en bred och förutsättningslös genomgång av hur reaktions- systemet bör vara utformat i fråga om brott av unga. Det är en uppgift som nu ankommer på ungdomsbrottskommittén (Ju 1990:07, dir. 1990:53). Kommittén har i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering av socialtjänstreformens betydelse för behandlingen av unga lagöverträ- dare och att i samband med detta också förutsättningslöst överväga i vilka former och på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott. Huvuduppgiften skall vara att undersöka om den nuvarande fördelningen av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägd när det gäller unga lagöverträdare och om samordningen mellan myndigheter kan förbättras. Kommittén kommer i det sammanhanget bl.a. att inventera olika tänkbara för ungdomar anpassade reaktioner och bedöma i vad mån dessa kan antas vara lämpliga i syfte att motverka fortsatt brottslighet. Bland de reaktioner som diskuterats i detta sammanhang kan bl.a. nämnas s.k.veckoslutsfängelse, medling och förbud att vid vissa tidpunkter vistas på vissa platser. Kommittén kommer också att ta upp frågan om särskilda regler bör gälla för handläggningen av ungdomsbrottmål. Diskussionen har här bl.a. gällt behovet och lämpligheten av någon form av särskilda jour- eller ungdomsdomstolar. Andra frågor som kommittén kommer att behandla är bl.a. frågan om behovet av särskilda regler för akuta omhändertaganden av unga och allmän domstols befattning med den form av frihetsberövanden som i dag sker med stöd av socialtjänstlagstiftningen. Kommittén skall avge sina förslag före utgången av april 1993. 43 5.3.4 Brottsofferfrågor Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: - Frågan om att förbättra brottsoffrens ställning bereds. - Brottsofferfrågoma bereds inom en arbetsgrupp i Justitiedepartementet. - Förslagen om en utvidgad rätt till målsägandebiträde och förbättrat rättsligt bistånd vid brott som begåtts utomlands bereds vidare. - En försöksverksamhet med livvakt för hotade kvinnor har påbörjats. Arbetet med att stärka brottsoffrens ställning har fortsatt under år 1992 (jfr prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 49 ff). När det gäller möjligheterna till rättsligt bistånd för dem som utsatts för brott utvidgades från den 1 januari 1991 möjligheterna att få målsägandebiträde. I departementspromemorian, (Ds 1992:24) Några brottsofferfrågor, föreslås bl.a. att möjligheterna att få målsägandebiträde utvidgas till att omfatta ytterligare brott enligt brottsbalken och att målsägandebiträdets uppgifter i mål om skadestånd utvidgas. I promemorian föreslås också utökade möjligheter till allmän rättshjälp och annat ekonomiskt bistånd åt brottsoffer i ärenden som behandlas utomlands. Promemorian har remissbehandlats och förslagen bereds nu vidare. En departementspromemoria med förslag till ytterligare åtgärder för att öka stödet till dem som utsätts för brott kommer att remitteras inom kort. Likaså bereds förslag till ytterligare åtgärder för att förbättra brottsoffrens ställning. Som tidigare nämnts (avsnitt 5.3.1) har regeringen i en proposition föreslagit förändrade straffskalor for bl.a. ett antal vålds- och sexualbrott. Genom förslagen stärks det straffrättsliga skyddet för utsatta grupper, särskilt för kvinnor som utsätts för våld och hot samt för barn. Lagen (1988:688) om besöksförbud har inneburit ett förbättrat skydd för kvinnor som utsätts för våld, hot och trakasserier. Enligt en ändring i lagen, som trätt i kraft år 1990, har bl.a. straffmaximum för överträdelse av ett besöksförbud skärpts till fängelse högst ett år. Brottsförebyggande rådet har fått i uppdrag att göra en studie av besöksförbudslagen. Studien, som bl.a. skall innehålla en utvärdering av 1990 års straffskärpning, beräknas bli klar strax efter årsskiftet. Justitiekanslems uppdrag att se över reglerna om s.k. våldspornografi i 16 kap. 10 b § brottsbalken redovisas inom den närmaste tiden. Som tidigare nämnts (avsnitt 3.3) har kommittén om ideell skada i september 1992 lagt fram ett delbetänkande om ersättning för kränkning genom brott. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. I en promemoria från Brottsförebyggande rådet, Barnens brott och föräldrarnas ansvar (BRA-PM 1990:1), har föreslagits bl.a. att det i skadeståndslagen införs en regel som utvidgar föräldrars skade- 44 ståndsansvar. Promemorian har remissbehandlats och förslaget övervägs Prop. 1992/93:100 för närvarande i Justitiedepartementet.                                     Bilaga 3 I detta sammanhang vill jag också redovisa vissa åtgärder som inte avser lagstiftningsfrågor för att ge en samlad bild av strävandena att stärka brottsoffrens ställning. I min anmälan till 1992 års budgetproposition nämnde jag att en försöksverksamhet med livvakt för hotade kvinnor förbereddes. Regeringen uppdrog i april 1992 åt länsstyrelserna i Stockholms län, Göteborgs och Bohus län, Malmöhus län och Västemorrlands län att genomföra försök med livvaktsskydd för hotade kvinnor under budgetåret 1992/93. För ändamålet anvisades 10 milj. kr. Enligt beslutet skall en utvärdering av verksamheten redovisas till Justitiedepartementet senast den 1 oktober 1993. Rikspolisstyrelsen har tagit fram specialutrustade väskor för akut skydd mot olika former av våldsbrott för utsatta kvinnor. Väskorna, som innehåller mobiltelefon, telefonsvarare, larmanordning m.m., finns nu i 280 exemplar och de har fördelats till de regionala polischeferna. Stöd bör utgå till kvinnojourernas riksorganisation och invandrarorganisationer som stödjer misshandlade kvinnor. Vidare bör medel avsättas för kvinnojourernas lokala utvecklingsarbete. Medlen för det lokala utvecklingsarbetet bör fördelas av riksorganisationen i enlighet med riktlinjer som Socialstyrelsen meddelar. Chefen för socialdeparte- mentet beräknar totalt 5 080 000 kr för området. För närvarande finns ett sextiotal brottsofferjourer runt om i landet. Nya jourer växer fram vaije år. Regeringen beslutade i september 1992 om ett bidrag på 1 milj. kr. till Brottsoffeijouremas Riksförbund. Bidraget är avsett att till övervägande del användas till uppbyggande av lokala brottsofferjourer. Jag återkommer till frågan om ett nytt bidrag vid behandling av anslagen till Brottsskadenämnden. Rikspolisstyrelsen fick i september 1991 i uppdrag att tillsammans med Socialstyrelsen, Domstolsverket och Riksåklagaren genomföra fortbild- ning av berörda yrkesgrupper inom rättsväsendet liksom inom social- tjänsten samt hälso- och sjukvården i syfte att ge ökad kunskap om bl.a. våld mot kvinnor och våldets effekter. En del av utbildningen har genomförts. På regional nivå pågår f.n. utbildningsinsatser. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1993. Socialstyrelsen har tidigare fått medel från elfte huvudtitelns reservationsanslag E 2. Särskilda jämställdhetsåtgärder för att bedriva utvecklingsarbete i frågor som rör våld mot kvinnor. Utvecklingsarbetet, som syftar till ett förbättrat regionalt myndighetssamarbete och bedrivs i projektform, pågår för närvarande i fem län. 5.3.5 Brottsregistreringen Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har utvecklat nya rutiner för strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot med sikte på att de skall kunna börja tas i bruk vid årsskiftet 1992/93. Rikspolisstyrelsens enhet i Kiruna skall ombesöija viss databehandling i de nya rutinerna 45 men också ha självständiga uppgifter när det gäller uppbörd av föreläggandena och olika meddelanden i ärendena myndigheter emellan. I övrigt skall handläggningen av själva ärendena till största delen ske vid de lokala myndigheterna. Genom förordningen (1992:1027) om register för strafföreläggande, föreläggande av ordningsbot, m.m. har regeringen meddelat bestämmelser om de nya ADB-register som skall föras över strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot. Förordningen träder i kraft successivt med böljan vid årsskiftet, allteftersom myndigheterna utrustas med erforderliga tekniska hjälpmedel. När det nya systemet har varit i bruk någon tid och erfarenheter kunnat vinnas därav, avser jag att återkomma till frågan om förordningen bör ersättas av en registerlag. Frågan om den centrala brottsregistreringen i framtiden behandlades i proposition 1987/88:122 om ändringar i kriminal- och polisregisterlagama m.m. I propositionen konstaterades att det nuvarande person- och belastningsregistret (PBR) hos Rikspolisstyrelsen var föråldrat och komplicerat såväl i tekniskt avseende som när det gällde den rättsliga regleringen och att det behövdes genomgripande förändringar i fråga om den registrering som för närvarande görs i PBR. I en skrivelse till regeringen den 30 mars 1990 har Samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI) föreslagit att den registrering som för närvarande görs i PBR och i registret över påföljder som har betydelse för körkortsfrågor i framtiden skall göras i två olika register, misstankeregistret och kriminalregistret. I SARI:s rapport 1989:2 ges förslag till hur uppbyggnaden av brottsregistreringen bör ske. Regeringen anmälde frågan om dessa register i 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 53 ff). Jag föreslog att uppbyggnaden av brottsregistren bör utföras efter de linjer SARI har föreslagit. I betänkandet (1991/92:JuU25) om nytt kriminalregister m.m. anförde justitieutskottet bl.a. att utskottet inte fann anledning till erinran mot vad jag anfört i budgetpropositionen om riktlinjerna för uppbyggnaden av ett nytt kriminalregister och ett nytt misstankeregister. Utskottet inskärpte dock vikten av skyndsamhet i översynsarbetet och hänvisade till sina tidigare uttalanden på området. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 1991/92:260). I 1992 års budgetproposition framhöll jag också att förslag till lagstiftning var under utarbetande i departementet. Arbetet har lett fram till departementspromemorian (Ds 1992:32) Lag om kriminalregister, m.m. Utgångspunkten för förslaget är de förslag till kriminal- och misstankeregister som SARI har lagt fram. Promemorian har nyligen remissbehandlats. SARI har påböljat en studie med utgångspunkt i förslagen i nämnda departementspromemoria med sikte på en översiktlig projektplan där riktlinjerna för det fortsatta arbetet läggs fast. Riktlinjerna skall beskriva hur det fortsatta arbetet med konstruktion och genomförande skall bedrivas. Planen beräknas föreligga omkring den 1 juli 1993. Samtidigt förbereds ett förslag till en ny lagstiftning på området med utgångspunkt i den nämnda promemorian. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 46 5.4 Pblisen Prop.1992/93:100 Bilaga 3 När det gäller polisens förutsättningar for att kunna motsvara de krav som ställs och kommer att ställas på den har bilden både positiva och mindre positiva inslag. Till det positiva hör att den tidigare polisbristen kan beräknas vara avhjälpt redan under det kommande budgetåret. Andra positiva faktorer är den vilja att utveckla och effektivisera verksamheten som finns på många håll inom polisen och som har lett till framgångar bl.a. när det gäller det brottsförebyggande arbetet. Den relativt sett höga standarden i fråga om utbildning och utrustning är också positiva inslag i bilden. Mindre positivt är att polisen ännu inte har förmått öka sin synlighet i samhället i den utsträckning som vore önskvärd. Inte heller kraven på närhet och tillgänglighet tillgodoses på ett fullt godtagbart sätt. I likhet med andra myndigheter måste polisen vidkännas besparingar. Jag redovisar i det följande närmare hur dessa besparingar skall tas ut samtidigt som verksamheten skall förbättras. De budgetmässiga förutsättningarna får inte leda till att ambitionen sänks när det gäller polisens verksamhet. I stället är det nödvändigt att organisation och verksamhetsformer förändras så att polisen kan behålla sin operativa kapacitet och utvecklas på det sätt som behövs för att kunna förverkliga de kriminalpolitiska målen för polisverksamheten. Det gäller därvid bl.a. att minska administrationen inom polisen och att använda resurserna på det sätt som ger bäst effekt i form av minskad brottslighet och ökad trygghet i samhället. Också i fortsättningen bör våldsbrott och narkotikabrott särskilt prioriteras i polisens brottsbekämpande verksamhet. Den brottsförebyggande polisverksamheten måste fortsätta att utvecklas. Polisens synlighet och närhet till medborgarna måste öka och det måste bli fler kvarterspoliser. Också satsningen på det internationella polissamarbetet måste drivas vidare med sikte på Sveriges anslutning till EG. Satsningen på förebyggande polisarbete och på ökad synlighet får dock inte leda till att den brottsutredande verksamheten kommer i bakgrunden. Dagens och morgondagens kvalificerade brottslighet sker i många fall i sofistikerade former som gör att denna brottslighet är mycket svår att avslöja. Det är nödvändigt att den kvalificerade kriminalpolisverk- samheten utvecklas så att den håller jämna steg med den kvalificerade brottsligheten. Detta måste beaktas i utvecklingsarbetet inom polisen både när det gäller metoder och organisation och ligger också till grund för ett uppdrag som regeringen nyligen har gett till Rikspolisstyrelsen att utreda organisationen vid Rikskriminalpolisen och i fråga om den mest kvalificerade kriminalpolisverksamheten i övrigt. Den brottsförebyggande polisverksamheten bör bl.a. inriktas på att polisen fungerar som motor och samordnare för motsvarande aktiviteter hos andra organ, såsom skola, socialtjänst, frivilligorganisationer och kollektiv av t.ex. boende inom ett visst område. Inom ramen för de berörda organens gemensamma verksamhet faller bl.a. att förstärka 47 normgivningen gentemot de unga, att öka den sociala kontrollen och att Prop. 1992/93:100 vidta olika praktiska åtgärder som bidrar till att minska brottsligheten Bilaga 3 och öka tryggheten. Samtidigt är det viktigt att hålla läst vid att det inte är polisens sak att ta över ansvaret från skola, socialtjänst eller andra organ. Kärnan i polisens verksamhet är att träda in med utövande av lagreglerade befogenheter när andra samhällsorgans möjligheter har tömts ut. Den centrala polisorganisationen är för närvarande under översyn. Utan att föregripa det arbetet vill jag redan nu som min mening redovisa, att den decentraliserade organisationsstrukturen inom den svenska polisen gör det viktigt att det finns ett centralt organ som håller ihop verksamheten och ser till att den fungerar i enlighet med statsmakternas intentioner. Den centrala myndigheten måste kunna verka effektivt och med kraft på de områden som statsmakterna har bestämt. Rikspolisstyrelsen kommer alltså att ha viktiga uppgifter inom polisväsendet också i framtiden. Rikspolisstyrelsen har begärt medel för en satsning på teknikutveckling inom polisen. Det statsfinansiella läget medger emellertid inte att särskilda medel tillskjuts för detta ändamål. Jag delar dock Rikspolisstyrelsens uppfattning om det angelägna i att den svenska polisen inte halkar efter i teknikutvecklingen i förhållande till polisen i andra länder eller till samhället i övrigt. Det är viktigt att myndigheterna, inom givna ekonomiska ramar, avsätter tillräckliga medel för investeringar. Detta måste beaktas av Rikspolisstyrelsen i dess roll som centralt tillsynsorgan. På längre sikt kan det bli nödvändigt att göra mera övergripande överväganden när det gäller exempelvis frågor om polisens organisation och verksamhetsformer och om avgränsningen av polisverksamheten gentemot kommunal och annan verksamhet. Det finns annars en risk att polisverksamheten stelnar i gamla former och inte förmår utvecklas och på ett effektivt sätt möta de krav som i en framtid kommer att ställas på polisen till följd av brottsutvecklingen och samhällsutvecklingen i övrigt. I grunden handlar det om hur den decentraliserade polisen skall kunna utvecklas och öka sin effektivitet under demokratisk kontroll och till rimliga kostnader. Jag avser att redan under det innevarande budgetåret närmare studera dessa framtidsfrågor inom Justitiedepartementet med syfte att klarlägga förutsättningarna för polisens verksamhet på lång sikt och vilka handlingslinjer i fråga om organisationsutveckling och andra utvecklingsfrågor inom polisens område som kan bli aktuella. Om dessa framtidsstudier leder till att en mera genomgripande strukturell reform måste göras när det gäller polisen, kan det vidare utredningsarbetet komma att ske i andra former. Den framtids- och omvärldsanalys som jag nyss har nämnt utgör självfallet också en grund för sådana ställningstaganden. 48 5.5 Kriminalvården En grundläggande inriktning av vår kriminalpolitik är att en frihetsberövande påföljd såvitt möjligt bör undvikas, eftersom en sådan påföljd i regel inte förbättrar den enskildes möjligheter att anpassa sig till ett liv i frihet. Dessutom är frivården en humanare och billigare vårdform än anstaltsvård. I 1992 års budgetproposition framhöll jag det angelägna i att formerna för verkställigheten av skyddstillsyn skulle stramas upp i olika avseenden och att det då pågående arbetet med att utveckla olika former av strukturerade åtgärdsprogram för olika klientkategorier i samverkan med socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna och andra samhällsorgan borde fortsätta och intensifieras. Det finns inte nu anledning att göra en annan bedömning, tvärtom bör sådana insatser utvecklas ytterligare. En sådan inriktning ligger också i linje med vad som angetts i direktiven till den tidigare nämnda Straffsystemkommittén såvitt avser fri vårdspåföljder och ytterligare alternativ till fängelse. Kriminalvårdens uppgift att verkställa fängelsestraffen skall ske bl.a. utifrån kravet på samhällsskydd. Jag vill i det sammanhanget fästa uppmärksamhet på att säkerhetsaspekterna vid häktena och de slutna anstalterna är väsentliga. Verksamheten, lokaler och teknik måste utformas så att det omöjliggör eller i vart fall i hög grad försvårar att de intagna avviker. Den nuvarande statistiken visar att antalet direkta rymningar är få. Kraven måste dock även i fortsättningen ställas högt, varvid man fortlöpande på alla nivåer inom kriminalvårdsorganisationen måste engagera sig aktivt i säkerhetsarbetet. Tiden för anstaltsvistelsen bör på bästa sätt utnyttjas för att genom förebyggande åtgärder förmå den intagne att inte återfalla i brott. Utvecklingsarbetet inom kriminalvården har lett till olika åtgärdsprogram för olika grupper av intagna. Här kan nämnas motivationsprogram för att förmå narkotikamissbrukare att upphöra med sitt missbruk samt behandlingsprogram för personer dömda för sexualbrott och våldsbrott. Kriminalvårdens utvecklingsarbete för verksamheten under anstaltsvistelsen anser jag vara mycket värdefull. Jag har bl.a. mot den bakgrunden tillsatt en parlamentarisk kommitté som i denna fråga skall göra en samlad bedömning av lämpligheten av ytterligare differentiering av olika kategorier av intagna på olika avdelningar resp, anstalter. I avvaktan på utredningen anser jag det angeläget att kriminalvården fortsätter utveckla verkställighetsinnehållet med den angivna inriktningen inom ramen för den nuvarande lagstiftningen. Jag har också tagit initiativ till en översyn av systemet med ersättningar till de intagna för arbete, utbildning, m.m. Ett mycket angeläget problem för kriminalvården så väl som för polisen och andra samhällsorgan är narkotikamissbruket. Det kan naturligtvis inte accepteras att narkotika förekommer på anstalter och häkten. Målet är givetvis att anstalter och häkten skall vara fria från narkotika. Självklara riktmärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område, som riksdagen vid flera tillfallen erinrat om, är att verksamheten planeras och Prop.1992/93:100 Bilaga 3 49 4 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3 utformas så att intagna utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av Prop. 1992/93:100 med sitt missbruk inte skall behöva komma i kontakt med narkotika Bilaga 3 under anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från tillförsel av droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället. <h6>6 Vissa jämställdhetsfrågor inom Justitiedepartementets område</h6> Bland de jämställdhetsfrågor som är aktuella inom Justitiedepartementets område kan två huvudaspekter urskiljas. Den ena gäller jämställdhetsarbetet inom de myndighetssektorer som hör till departementet, dvs. i allt väsentligt i storleksordning efter antalet anställda - polisen, kriminalvården, domstolsväsendet och åklagarmyndigheterna. Den andra aspekten rör jämställdhetsfrågor inom kriminalpolitiken och andra politikområden som hör till departementets verksamhet och då i första hand brottsoffrens ställning eftersom dessa ofta är kvinnor utsatta för brott av män. Polisväsendets satsningar på jämställdhetsfrågor kommer bl.a. att innebära att särskilda jämställdhetsansvariga inom de centrala regionala och lokala polisorganisationerna skall ansvara för de övergripande åtgärderna i den årliga jämställdhetsplanen och i det nämnda handlingsprogrammet. De skall också genomföra projektverksamhet samt följa upp och utvärdera vidtagna jämställdhetsåtgärder. Inom Kriminalvårdsstyrelsen pågår ett arbete med att ta fram en övergripande jämställdhetsplan för hela verket. Ett delmål i jämställdhetsarbetet är att få med olika aspekter på jämställdhet i den reguljära verksamhetsplaneringen som pågår inom de olika kriminal- vårdsregionema. Sedan många år tillbaka har det inom kriminalvården varit en medveten strävan att öka antalet kvinnliga vårdare. Utvecklingen under de senaste 15 åren visar på ett positivt resultat. Andelen kvinnliga vårdare har sedan år 1977 ökat från sex procent till nästan tjugofem procent. Inom frivården är de anställda till övervägande del kvinnor. Ökningen av antalet kvinnliga anställda inom frivården har dock hejdats liksom vid Kriminalvårdsstyrelsen. En positiv utveckling har också skett inom Kriminalvårdstyrelsens program för utbildning av anställda som vill satsa på en chefsanställning. I den nu pågående fjärde utbildningsgruppen med totalt 20 - 22 deltagare är hälften kvinnor. Detta ökar påtagligt förutsättningarna för en jämnare könsfördelning på chefstjänsterna i framtiden. Domar- och åklagarpersonalen är också mansdominerad. Under senare år har dock fler kvinnor än män rekryterats till dessa banor. Det finns därför anledning räkna med en utjämning på sikt. I departementspromemorian (Ds 1992:24) Några brottsofferfrågor föreslås att möjligheterna att få målsägandebiträde utvidgas. Förslagen innebär bl.a. att målsägandebiträde skall kunna förordnas i ytterligare 50 brott enligt brottsbalken och att biträdets uppgifter i mål om skadestånd utvidgas. I promemorian föreslås också utökade möjligheter till allmän rättshjälp och annat ekonomiskt bistånd åt brottsoffer i angelägenheter som behandlas utomlands. Promemorian har remissbehandlats och förslagen bereds nu vidare. En departementspromemoria med förslag till ytterligare åtgärder för att öka stödet till dem som utsätts för brott utarbetas för närvarande. Under tiden 1 juli 1992 till 30 juni 1993 pågår en försöksverksamhet med livvaktsskydd till hotade kvinnor i fyra olika försöksdistrikt. Verksamheten skall därefter utvärderas i samråd med Brottsförebyggande rådet. För närvarande genomför Brottsförebyggande rådet en studie av lagen (1988:688) om besöksförbud och dess tillämpning. Studien beräknas bli klar i böijan av 1993. Brottsoffeijouremas Riksförbund erhåller sedan ett antal år tillbaka statligt bidrag för sin verksamhet. I september 1992 beslutade regeringen om ett bidrag på en miljon kronor. Bidraget är avsett att till övervägande del användas till uppbyggande av lokala brottsoffeijourer. För närvarande finns ett sextiotal sådana jourer. Kommittén om ideell skada ser för närvarande över reglerna om ersättning for ideell skada i samband med personskada m.m. Kommittén har nyligen lagt fram delbetänkandet SOU 1992:84 Ersättning för kränkning genom brott. Kommittén föreslår nya regler om ersättning för lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten eller annat integritetskränkande brott. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Regeringen har i propositionen (1992/93:141) om ändrade straffskalor föreslagit att straffekaloma höjs för bl.a. ett antal vålds- och sexualbrott. Genom ändringarna stärks det straffrättsliga skyddet för utsatta grupper, särskilt för kvinnor som utsätts för våld och hot samt för barn. En departementspromemoria som redovisar möjligheter till en förlängning av preskriptionstiderna för sexualbrott utarbetas för närvarande. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 51 <h6>7 Sammanfattning</h6> Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Förändringarna inom Justitiedepartementets område i förhållande till budgetåret 1992/93 framgår av följande sammanställning. Beloppen anges i miljoner kronor. Anvisat Förslag Förändr. 1992/93   1993/94 Andra huvudtiteln <table border="1"> <tr><td> A. Justitiedepartementet m.m.</td><td> 136,3</td><td> 155,1</td><td> 18,8</td></tr> <tr><td> B. Polisväsendet</td><td> 10 262,1</td><td> 10 883,5</td><td> 621,4</td></tr> <tr><td> C. Åklagarväsendet</td><td> 529,6</td><td> 559,2</td><td> 29,6</td></tr> <tr><td> D. Domstolsväsendet</td><td> 2 466,7</td><td> 2 509,6</td><td> 42,9</td></tr> <tr><td> E. Kriminalvården</td><td> 3 312,3</td><td> 3 529,7</td><td> 217,4</td></tr> <tr><td> F. Rättshjälp m.m.</td><td> 938,6</td><td> 1 119,1</td><td> 180,5</td></tr> <tr><td> G. Övriga myndigheter</td><td> 56,2</td><td> 89,9</td><td> 33,7</td></tr> <tr><td> H. Diverse</td><td> 155,6</td><td> 184,1</td><td> 28,5</td></tr> <tr><td> Summa för Justitiedepar-</td><td> 17 857,4</td><td> 19 030,2</td><td> 1 172,8</td></tr> </table> tementet 52 (Andra huvudtiteln) Prop.1992/93:100 Bilaga 3 A. JUSTITIEDEPARTEMENTET M.M. <h6>A 1. Statsrådsberedningen</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 44 503 000 33 709 000 49 224 000 För budgetåret 1993/94 beräknar jag anslaget till 49 224 000 kr. Vid medelsberäkningen har jag tagit hänsyn till att bl.a. medel för de s.k. samordningskansliema finansieras över detta anslag. Anslaget för Statsrådsberedningen har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till Statsrådsberedningens disposition kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Statsrådsberedningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 49 224 000 kr. <h6>A 2. Justitiedepartementet</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 56 598 000 59 962 000 63 229 000 För budgetåret 1993/94 beräknar jag anslaget till 63 229 000 kr. Anslaget för Justitiedepartementet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till Justitiedepartementets disposition kommer att slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. 53 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Justitiedepartementet for budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 63 229 000 kr. Prop. 1992/93:100 Bilaga 3 <h6>A 3. Utredningar m.m.</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 22 503 000 30 200 000 30 200 000 Reservation 16 575 000 Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten bör anslaget för budgetåret 1993/94 uppgå till 30 200 000 kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 30 200 000 kr. <h6>A 4. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m.</h6> På statsbudgeten för innevarande budgetår är till detta ändamål uppfört ett reservationsanslag på 12 432 000 kr. I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen på den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Framtidsstudier, långsiktig analys m.m för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 12 432 000 kr. 54 B. POLISVÄSENDET Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: Polisens synlighet skall öka. Kvarterspolisverksamheten skall utvecklas och byggas ut väsentligt. Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall öka väsentligt. Kriminalpolisen skall ses över för att effektivisera kampen mot den mest kvalificerade kriminaliteten, bl.a. den ekonomiska brottsligheten. 1  Polisens uppgifter och organisation Polisens verksamhet syftar enligt 1 § polislagen (1984:387) till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. En huvuduppgift för polisen är att bekämpa brottsligheten. Basen i polisväsendet utgörs av den lokala polisorganisationen, som består av 117 polisdistrikt. Antalet tjänster är ca 24 000, varav ca 16 700 polistjänster. Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet och ansvarar för polis- verksamheten där. De flesta polisfrågor hos länsstyrelsen handläggs av länspolismästaren, som är regional polischef och tillika polischef inom den lokala polisorganisationen. Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet. Som sådan svarar myndigheten för viss personal- och ekonomiadministra- tion, visst utvecklingsarbete, tillsyn m.m. Till Rikspolisstyrelsen hör Polishögskolan, Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen. Till polisväsendet hör också Statens kriminaltekniska laboratorium, som är en myndighet under Rikspolisstyrelsen. Dess huvuduppgifter är att utföra kriminaltekniska undersökningar åt främst polisen och åklagarvä- sendet samt att bedriva självständig forskning inom sitt verksamhets- område. 2  Utveckling inom polisen Under 1980-talet genomfördes stegvis en reformering av polisväsendet på grundval av förslag från 1975 års polisutredning och 1981 års polisberedning. Denna reform gick bl.a. ut på att effektivisera polisen genom att minska detaljstyrningen och öka det lokala självbestämmandet. 1980-talets polisreform fördes vidare genom riksdagsbeslut år 1991 på grundval av förslag i proposition 1989/90:155 Förnyelse inom polisen. Riksdagsbeslutet innebar bl.a. en utveckling av styrformerna inom polisen i riktning mot fortsatt decentralisering samt en ökad inriktning 55 mot förebyggande polisarbete (bet. 1990/91:JuUl, rskr. 1990/91:1). I och med budgetåret 1992/93 har polisen gått över till nytt budgetsys- tem, som bygger på mål- och resultatstyrning och att medlen för polisväsendet anvisas över ramanslag. Viktiga inslag i reformen är ökade krav på uppföljning och utvärdering samt att verksamhetsansvar och ekonomiansvar i princip skall följas åt. Detta innebär att den lokala och regionala nivån ges ett väsentligt ökat ansvar i ekonomiadministrativt hänseende. Den 1 juli 1992 ändrades polisförordningen (1984:730) och förordning- en (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen i flera väsentliga delar, bl.a. i fråga om polisens regionala ledningsorganisation. Författ- ningsändringarna innebar också att det har införts en tjänsteförslagsnämnd för polisväsendet och att de högre polischeferna erhåller tidsbegränsade chefsförordnanden. Ändringarna i fråga om regional ledningsorganisation bygger på de förslag som förelädes riksdagen i regeringens proposition 1991/92:52 Regional ledningsorganisation inom polisen (jfr bet. 1991/92:JuU9, rskr. 1991/92:124). Reformen innebär att den s.k. länspolismästarmodellen, som dessförinnan funnits i åtta län, har införts generellt. Riksdagen uttalade sig i samband med behandlingen av 1992 års budgetproposition för inrättandet av en central tjänsteförslagsnämnd för polisväsendet med syfte bl.a. att förenkla förfärandet vid tillsättning av polischefer (bet. 1991/92:JuU23, rskr. 1991/92:230). En sådan nämnd inrättades vid Rikspolisstyrelsen den 1 oktober 1992. Tjänsteförslags- nämnden består förutom av rikspolischefen, som är ordförande, av högst nio särskilt utsedda ledamöter. Förutom fyra höga polischefer och två politiker ingår för närvarande tre fackliga ledamöter. Nämnden skall avge förslag eller yttrande när det gäller tillsättningar av länspolismästare, biträdande länspolismästare, polismästare, polisöverintendenter och polisintendenter. Den skall också lämna förslag inför beslut om tidsbe- gränsade chefsförordnanden. Övergången till tidsbegränsade chefsförordnanden inom polisen redovisades för riksdagen i 1992 års budgetproposition. De tidsbegränsade chefsförordnandena omfattar i princip alla länspolis- mästare, biträdande länspolismästare och polismästare. Systemet innebär att tjänstemannen erhåller ett tillsvidareförordnande vid den polismyn- dighet i länet vid vilken länspolismästaren är placerad och därutöver genom ett arbetsledningsbeslut förordnas att för en viss tid, högst sex år åt gången, vara regional polischef respektive ställföreträdare för denne eller att vara polischef vid en av polismyndigheterna i länet. En länspolismästare, biträdande länspolismästare eller polismästare som inte har ett sådant chefsförordnande skall stå till länsstyrelsens eller, i vissa fall, Rikspolisstyrelsens förfogande. I 1992 års budgetproposition tog regeringen också ställning till att översynen av organisationsstrukturen inom polisen borde fortsätta med sikte bl.a. på att anpassa den centrala polisorganisationen till den decentraliserade beslutsordning som gäller för polisen efter införandet av det nya budgetsystemet och den nya regionala ledningsorganisationen. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 56 Regeringen uppdrog i juni 1992 åt Rikspolisstyrelsen att se över den centrala polisorganisationen. En ledstjärna vid översynen skall enligt utredningsdirektiven vara att i högre grad koncentrera Rikspolisstyrelsens uppgifter till områden där en effektiv verksledning behövs för att säkerställa att polisverksamheten i landet operativt, administrativt och ekonomiskt bedrivs och utvecklas i enlighet med riksdagens och regeringens intentioner och beslut. I december 1992 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till Rikspolis- styrelsens organisationsöversyn. Tilläggsdirektiven innebär att Rikspolis- styrelsen skall göra en förstudie till en omoiganisation av Rikskriminal- polisen och den kvalificerade kriminalpolisverksamheten i övrigt. Bl.a. skall övervägas en modell som innebär att Rikskriminalpolisens uppgifter i högre grad koncentreras till brottslighet med internationell anknytning. För vissa brottsutredningar av särskilt kvalificerat slag, t.ex. rörande ekonomisk brottslighet, skall övervägas om man bör inrätta en region- kriminalpolis med verksamhetsområden som sammanfaller med områdena för de regionala åklagarmyndigheterna, dvs. normalt två län. Därigenom underlättas ett direkt och aktivt engagemang från åklagares sida vid ledning av förundersökning i fråga om den mest avancerade brotts- ligheten. En sådan ordning borde öka möjligheten att utveckla kriminal- polisens verksamhet i takt med att brottsligheten blir allt mer avancerad. Rikspolisstyrelsens översyn skall redovisas senast vid utgången av mars 1993. En ny organisation på kriminalpolisens område förutsätts kunna vara genomförd den 1 juli 1994. Sedan år 1991 bedrivs under Justitiedepartementet en försöksverksamhet på det brottsförebyggande området med syfte att främja metodutveckling- en på området. En första utvärdering av försöksverksamheten har redovisats i promemorian (Ds 1992:93) Lokalt brottsförebyggande arbete m.m. 3 Pfersonalsituationen Tillgången på poliser påverkas av pensions- och andra avgångar samt antalet aspiranter som tas in för utbildning vid polishögskolan. Utbil- dningen av en polis tar tre år varför åtgärder som syftar till att på detta sätt påverka tillgången på poliser får genomslag med tre års efter- släpning. Under en följd av år på 1980-talet har ett stort antal polismanstjänster varit vakanta. I syfte att åtgärda det för verksamheten betungande vakansläget beslutades efter regeringsskiftet, hösten 1991, att ytterligare 100 aspiranter skulle tas in vid polishögskolan. Under budgetåret 1991/92 antogs därmed totalt 700 aspiranter för polisutbildning. Under innevarande budgetår (1992/93) tas fortfarande 700 aspiranter in för utbildning. Vid behandlingen av 1992 års budgetproposition beslutade riksdagen, på förslag av regeringen, att sätta som mål att antalet utbildade polismän i landet senast år 1995 skulle motsvara antalet polismanstjänster, ca 16 700 st. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 57 Det rådande läget på arbetsmarknaden har gjort att avgångarna från polisyrket till annan verksamhet praktiskt taget har avstannat eller rent av vänts till en nettotillströmning tillbaka till polisen. Den personalstatistik som redovisas i Rikspolisstyrelsens anslagsfram- ställning visar att antalsmålet, med det antal poliser som nu är under utbildning och som tas in på polishögskolan i januari 1993, kommer att vara uppfyllt före 1995 års böljan, eller t.o.m. under det kommande budgetåret. 4 Resultatredovisning I den fördjupade anslagsframställningen har Rikspolisstyrelsen redovisat de senaste fem årens resultat. I det följande lämnas en kort samman- fattning. Det bör framhållas att det grundläggande statistiska underlaget för de redovisade åren i vissa avseenden har brister som har rättats till fr.o.m. det innevarande budgetåret. Antalet inkomna brottsutredningsärenden har under perioden förändrats enligt följande. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Tabell 4:1 Antalet brottsutredningar som kommit in under 1987 och 1991 samt förändringen 1987-1991 uttryckt i % <table border="1"> <tr><td> Ärenden</td><td> Antal som inkommit 1987</td><td> Antal som inkommit 1991</td><td> Förändring mellan 1987 och 1991 i %</td></tr> <tr><td> Eko-brott</td><td> 3 602</td><td> 2 770</td><td> -23%</td></tr> <tr><td> Narkotikabrott</td><td> 10 279</td><td> 12 694</td><td> + 23%</td></tr> <tr><td> Våldsbrott</td><td> 75 606</td><td> 92 056</td><td> +22%</td></tr> <tr><td> Tillgrepp sbrott</td><td> 645 969</td><td> 691 225</td><td> +7%</td></tr> <tr><td> Bedrägeribrott</td><td> 46 480</td><td> 46 513</td><td> 0%</td></tr> <tr><td> Övriga "krimbrott"</td><td> 102 256</td><td> 99 149</td><td> -3%</td></tr> </table> Hälften av åtalsanmälningama avseende ekonomiska brott kommer från skattemyndigheterna. Minskningen av antalet inkomna anmälningar om ekonomiska brott hänför sig till största delen till nedgång av anmälningar från skattemyndigheterna under år 1991. I förhållande till antalet inkomna ärenden har andelen ärenden som redovisats till åklagare utvecklats enligt följande. 58 Tabell 4:2 Antal ärenden som redovisats till åklagare under 1987 och 1991 samt Prop. 1992/93:100 förändringen 1987-1991 uttryckt i %                                              Bilaga 3 <table border="1"> <tr><td> Ärenden</td><td> Antal som redovisats 1987</td><td> Antal som redovisats 1991</td><td> Förändring mellan 1987 och 1991 i %</td></tr> <tr><td> Eko-brott</td><td> 3 121</td><td> 3 057</td><td> -2%</td></tr> <tr><td> Narkotikabrott</td><td> 8 930</td><td> 9 614</td><td> + 8%</td></tr> <tr><td> Våldsbrott</td><td> 41 288</td><td> 45 418</td><td> + 10%</td></tr> <tr><td> Tillgreppsbrott</td><td> 85 993</td><td> 81 508</td><td> -5%</td></tr> <tr><td> Bedrägeribrott</td><td> 31 176</td><td> 29 993</td><td> -4%</td></tr> <tr><td> Övriga "krimbrott"</td><td> 19 790</td><td> 16 391</td><td> -17%</td></tr> </table> I det följande redovisas personalresurserna mätta i det antal timmar som olika personalkategorier presterat under perioden 1987-1991. Under perioden har polisens personalresurser mätta i arbetstimmar ökat med 3%. I måttet ingår såväl polismän som annan personal. Ökningen är främst en konsekvens av satsningen på administrativ personal i syfte att motverka vakansläget samt det ökade övertidsuttaget bland polispersonal. Tabell 4:3 Utveckling av den lokala polisorganisationens totala personalresurser 1987-1991, angivet i personaltimmar och index där basåret är 1987 <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Timmmar</td><td> Index</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 32 134 051</td><td> 100,0</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 31 889 612</td><td> 99,2</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 31 841 759</td><td> 99,1</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 31 987 192</td><td> 99,5</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 33 155 125</td><td> 103,2</td></tr> </table> Tabell 4:4 Utveckling av den lokala polisorganisationens personalresurser såvitt avser polismän 1987-1991, angivet i personaltimmar och index där basåret är 1987 <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Timmmar</td><td> Index</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 23 645 619</td><td> 100,0</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 23 190 894</td><td> 98,1</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 22 835 256</td><td> 96,6</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 22 761 705</td><td> 96,3</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 23 767 298</td><td> 100,5</td></tr> </table> 59 Minskningen av antalet timmar for polismän under periodens första år Prop. 1992/93:100 avspeglar det stora antalet vakanta polismanstjänster under de åren. Bilaga 3 Ökningen under år 1991 är en konsekvens av att antalet polismän har ökat men beror framför allt på en ökad övertidstjänstgöring. Tabell 4:5 Utveckling av den lokala polisorganisationens personalresurser utom polismän 1987-1991, angivet i personaltimmar och index där basåret är 1987 <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Timmmar</td><td> Index</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 8 488 432</td><td> 100,0</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 8 698 718</td><td> 102,5</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 9 006 503</td><td> 106,1</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 9 225 487</td><td> 108,7</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 9 387 827</td><td> 110,6</td></tr> </table> Den konstanta ökningen av antalet timmar för personal utom polismän beror på ett antal faktorer. Under budgetåren 1988/89-1991/92 har polisväsendet fått disponera medel för att avlasta polispersonal administrativa göromål. Syftet har varit att i någon mån motverka konsekvenserna av vakansläget beträffande polismän. En medveten strävan har även varit att avlasta polispersonal administrativa uppgifter för att öka utrymmet för operativ polisverksamhet. I det följande redovisas verksamhetens indelning i aktiviteter. Redovisningen kan ses som ett utryck för hur de olika aktiviteterna har prioriterats mellan åren 1987 och 1991. Redovisningen grundas på antalet timmar som har avsatts till de olika aktiviteterna. 60 Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Tabell 4:6 Verksamheten indelad i aktiviteter, fördelning av totala antalet timmar 1991 samt index för 1991 där 1987 är basår <table border="1"> <tr><td> Aktivitet</td><td> Totalt antal timmar 1987</td><td> Totalt antal timmar 1991</td><td> Index 1991 basår 1987</td></tr> <tr><td> Övervakning</td><td> 12 126 120</td><td> 11 546 033</td><td> 95</td></tr> <tr><td colspan="2"> Kriminalpolisverksamhet 8 869 575</td><td> 9 336 921</td><td> 105</td></tr> <tr><td> Övrig verksamhet</td><td> 3 652 092</td><td> 4 110 276</td><td> 113</td></tr> <tr><td> Serv iceverksamhet</td><td> 2 940 345</td><td> 3 306 840</td><td> 112</td></tr> <tr><td> Utbildning</td><td> 1 815 350</td><td> 2 174 660</td><td> 119</td></tr> <tr><td> Trafikövervakning</td><td> 1 799 809</td><td> 1 676 110</td><td> 93</td></tr> <tr><td> Allm och social-</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> polisiär spaning</td><td> 536 221</td><td> 577 474</td><td> 108</td></tr> <tr><td> Brottsförebyggande</td><td> 394 540</td><td> 426 811</td><td> 108</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 32 134 051</td><td> 33 155 125</td><td> 103</td></tr> </table> Av redovisningen framgår att övervakningsverksamheten har fått stå tillbaka till förmån för andra aktiviteter. Kriminalpolisverksamheten är i den redovisade aktivitetsindelningen i stort synonym med brottsutredning. Den brottsutredande verksamheten har ökat med 5 % under de fem senaste åren. Detta skall jämföras med att brottsutvecklingen under samma tidsperiod har ökat med 10%. En slutsats kan vara att det trots en prioritering till förmån för brotts- utredningar så har inte jämna steg kunnat hållas med brottsutvecklingen. 5 Föredragandens bedömning av polisverksamhetens resultat Polisverksamheten spänner över stora områden. Kraven på polisen grundas väsentligen på faktorer som polisen inte själva bestämmer över. Hit hör t.ex. brottslighetens omfattning och karaktär, vägtrafikens utveckling och andra strukturella förändringar i samhället, inom och utom riket. Dessa faktorer har under åren utvecklats på ett sätt som har ställt - och alltjämt ställer - polisen inför allt större uppgifter. Inte minst gäller det brottsutvecklingen, som under hela efterkrigstiden har visat en stigande trend. Under de senaste åren har personalsituationen inom polisen varit bekymmersam. Prognoser från Rikspolisstyrelsen visar dock att utvecklingen nu håller på att vända. Med det antal aspiranter som nu genomgår olika stadier av grundutbildning och som tas in på Polishög- skolan i böljan av år 1993 är vakanserna inom polisen på väg att fyllas. Av dessa prognoser kan man sluta sig till att det av regeringen i samband med föregående års budgetarbete uppsatta målet att polisbristen skulle 61 vara avhjälpt till år 1995 kommer att uppfyllas redan under det Prop. 1992/93:100 kommande budgetåret.                                               Bilaga 3 De huvudintryck av polisverksamheten som jag redovisade i 1992 års budgetproposition är fortfarande giltiga. Jag kan alltså fortfarande konstatera att polisen har en hög ambition när det gäller att lösa sina uppgifter men att resultatet av verksamheten - på grund av faktorer som väsentligen ligger utanför polisens kontroll - inte är alltigenom tillfreds- ställande. Jag har alltjämt den uppfattningen att den allvarligaste bristen när det gäller polisverksamheten är att polisen inte i tillräckligt hög grad är synlig och tillgänglig ute bland människor. Det minskar polisens möjligheter att verka brottsförebyggande och leder också till att människor känner sig otrygga på gator och torg. På många håll finns en klar ambition från polisen att öka sin synlighet, men ambitionen har inte alltid kunnat omsättas i praktiken. Totalt sett har övervakningsverksamhetens andel av polisens resurser minskat. En sådan utveckling är, principiellt sett, inte godtagbar med hänsyn till kraven på polisiär synlighet. Också när det gäller den brottsutredande verksamheten har polisen haft svårt att hålla jämna steg med brottsutvecklingen. Särskilt allvarligt är att den grövre kriminaliteten i dag framstår som ett allt större problem. Mitt intryck av trafikövervakningen är att den bedrivs kompetent och med engagemang men att det finns ett ganska stort utrymme för att förnya och effektivisera verksamheten. Jag redovisar utförligt hur detta skall ske i ett följande avsnitt. Vid Statens kriminaltekniska laboratorium synes arbetet med att effektivisera verksamheten fortgå med goda resultat. Rikspolisstyrelsen har på ett mycket positivt sätt satsat på genom- förandet av det nya budgetsystemet. Den ekonomiadministrativa kompetensen har utvecklats samtidigt som funktioner för planering och uppföljning har inrättats i anslutning till de centrala ekonomifunk- tionerna. Mycket återstår givetvis att göra innan polisväsendets ekonomi- administrativa funktioner är fullt ut anpassade till nya former för styrning och uppföljning. Utvecklandet av det internationella samarbetet är ett exempel på områden där myndigheten ligger väl framme. Rikspolis- styrelsens höga ambitionsnivå på många områden medför dock en risk för att resurserna splittras och att möjligheterna begränsas när det gäller att anpassa verksamheten till nya förutsättningar. Läget i fråga om polisens utrustning är relativt gott. Behovet av investeringar i ny utrustning har dock i någon mån fått stå tillbaka till följd av att medel på polisens investeringsanslag, enligt riksdagens beslut, har tagits i anspråk för att täcka merkostnader till följd av polisens insatser i samband med fotbolls-EM i juni 1992. Inom polisen pågår ett brett upplagt arbete med att utveckla polis- verksamheten och att finna nya, effektivare arbetsformer. Inte minst gäller det i fråga om den brottsförebyggande polisverksamheten. På sistnämnda område har polisen nått framgångar, låt vara än så länge på ett lokalt plan. Det är svårt att bedöma detta förnyelsearbete utifrån det 62 statistiska underlaget, men jag har ändå fått ett mycket positivt intryck Prop. 1992/93:100 av den vilja till förändring som finns på många håll inom polisen. Klart Bilaga 3 är emellertid att det fortfarande finns mycket kvar att göra för att polisens samlade resurser skall kunna användas så effektivt som möjligt för att minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Metodutvecklingen inom polisen måste självfallet också ta hänsyn till utvecklingen på det rättsliga området. Genom ett antal avgöranden av riksdagens ombudsmän (JO) har det slagits fäst att vissa arbetsmetoder inom polisen inte har stått i full överensstämmelse med gällande rätt. Det gäller bl.a. ingripanden mot enskilda i samband med demonstrationer och större evenemang. Det är angeläget att polisen följer upp dessa avgöran- den med att utveckla nya, effektiva arbetsmetoder, något som också sker. Det anförda utesluter givetvis inte att det i vissa fall kan finnas skäl att överväga ändringar av lagstiftningen på polisens område. Med utgångspunkt i den redovisade resultatanalysen och vad jag i övrigt har nämnt rörande kraven och förväntningarna på polisen gör jag nu följande bedömning av reformbehovet inom polisen den närmaste tiden. Decentralisering måste fortfarande vara ett övergripande mål när det gäller organisationsutvecklingen. Samtidigt krävs att formerna för styrning och utvärdering av myndigheternas verksamhet förstärks i syfte att ge statsmakterna ökade möjligheter att följa och kontrollera verk- samhetens former, inriktning och resultat. Delar av verksamheten måste också förnyas på kort sikt mot bakgrund av tidigare berörda förut- sättningar. Dit hör organisation och arbetsformer på lokal/regional nivå, de centrala funktionerna inom polisväsendet samt polisens kamp mot den grövsta brottsligheten. 6 Inriktningen av polisens verksamhet 6.1 Okad synlighet Att poliser syns ute i samhället, på patrull eller i andra sammanhang, är en viktig faktor när det gäller att skapa trygghet hos dem som bor eller annars vistas i området. När poliser som rör sig i samhället tar kontakt med allmänheten - vilket de bör göra så ofta det är praktiskt möjligt - skapas ett nätverk som i sig är ägnat att öka människors trygghet och som dessutom ger polisen åtskilligt med information som är värdefull för polisarbetet. På så sätt är en ökad synlighet också ett viktigt inslag i den brottsförebyggande verksamheten. Okad synlighet bör eftersträvas vid all form av uniformerad polis- verksamhet. Genom ett ökat inslag av fotpatrullering, när så är lämpligt i form av enmanspatrullering, kan polisen öka synligheten och underlätta kontakterna med allmänheten. Av särskild betydelse i detta sammanhang är den verksamhet som bedrivs av kvarterspoliser (närpoliser). I sin moderna form bedrivs kvarterspolisverksamhet av poliser som har tilldelats ett särskilt ansvar för polisverksamheten inom ett visst område, t.ex. ett bostadsområde, en stadsdel eller ett mindre samhälle på landsbygden. Kvarterspolisen är en 63 "allpolis" som sysslar med åtskilliga slag av polisverksamhet: Prop. 1992/93:100 förebyggande polisverksamhet, övervakning, brottsutredning och service Bilaga 3 till allmänheten. Kvarterspolisens arbetssätt är problemorienterat, vilket innebär en målmedveten inriktning på de företeelser inom ansvarsområdet som har särskild betydelse när det gäller att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Vanligen har kvarterspolisen till sitt förfogande en mindre lokal, en "kvarterspolisstation", dit allmänheten kan vända sig för att få kontakt med honom eller henne under vissa angivna tider. Kvarterspolisverksamheten har hittills i regel bedrivits med ensam- stationerade polismän. Enligt min mening bör man dock inte vara främmande för att flera kvarterspoliser arbetar tillsammans inom ett gemensamt ansvarsområde. Detta bör vara ägnat att öka effektiviteten och flexibiliteten i verksamheten, samtidigt som det kollegiala samarbetet utgör en stimulans för polismännen. Kvarterspolisverksamheten representerar mycket av det som allmän- heten förväntar sig av polisen: synlighet, kontaktskapande, service och närhet till samhället i övrigt. Rätt bedriven kan kvarterspolisverksamheten fylla viktiga uppgifter både inom det förebyggande och det brotts- utredande polisarbetet. Under en följd av år har det funnits ett utbrett önskemål bland allmänheten att kvarterspolisverksamheten skall byggas ut. Polisbristen har emellertid hindrat detta och har i många fall rentav lett till att antalet kvarterspoliser har minskat. I dag är antalet kvarterspoliser i landet omkring 350. Enligt min mening är tiden nu mogen för att bygga ut kvarterspolis- verksamheten väsentligt. Det är också viktigt att kvarterspolisverksamheten utvecklas när det gäller inriktning och metoder så att den på effektivast möjliga sätt bidrar till de kriminalpolitiska målen att minska brottsligheten och öka tryggheten. Det gäller därvid att kvarterspolisverksamheten bedrivs integrerat med polisverksamheten i övrigt i polisdistriktet, samtidigt som man tar tillvara den möjlighet till kreativitet och eget ansvarstagande som ligger i den förhållandevis fria rollen som kvarterspolis. Av central betydelse är naturligtvis att kvarterspoliserna ges ett arbetsinnehåll och en status inom organisationen som lockar de för uppgifterna lämpligaste poliserna och som också förmår behålla dem där. För att kvarterspolisverksamheten skall kunna bedrivas effektivt fordras en nära samverkan mellan polisen och andra berörda organ, såsom skola, socialtjänst samt andra myndigheter och organisationer. På detta område bör det vara möjligt att utveckla samarbetet ytterligare, t.ex. genom verksamhet inom gemensamma brottsförebyggande projekt och genom sambruk av lokaler och utrustning. I många fall kan det exempelvis vara lämpligt att kommunen upplåter en centralt belägen lokal inom kvarters- polisens ansvarsområde som utgångspunkt för verksamheten. Det bör vara en uppgift för Rikspolisstyrelsen att verka för att kvarterspolisverksamheten utvecklas på det sätt som nu har angivits. En ökad användning av uniform i tjänsten är en faktor som bidrar till att öka polisens synlighet. Rikspolisstyrelsen har i skilda sammanhang 64 fört fram önskemål om att statsmakterna skjuter till medel för att Prop. 1992/93:100 finansiera en övergång till fri uniform för polismän. Enligt min mening Bilaga 3 möter det inget hinder att myndigheterna inom polisen själva stannar för en sådan ordning inom de ekonomiska ramar som gäller för verksam- heten, om resultatet därmed kan förbättras. 6.2  Sambandsmän m.m. Ett utvecklat samarbete sker sedan många år framför allt mellan polisen i de nordiska länderna, särskilt på narkotikaområdet. Samarbetet omfattar både polis- och tullområdet och hålls samman i den s.k. Polis-Tull- Narkotikagruppen (PTN-gruppen). De nordiska länderna har för närvarande sammanlagt 16 polismän, varav sju från Sverige, stationerade som sambandsmän i tolv olika länder av strategisk betydelse för narkotikabrottsligheten i Norden. Systemet med sambandsmän omfattar också tullmyndigheterna som medverkar med fem tulltjänstemän. Sambandsmännens verksamhet utgör ett komplement till det samarbete som äger rum inom ramen för Interpol och till det internationella tullsamarbetet CCC. Rikspolisstyrelsen har gjort bedömningen att det under budgetåret 1993/94 behöver inrättas ytterligare två sambandsmannatjänster, en med placering i Portugal och en med placering i Baltikum. Jag har ingen erinran mot Rikspolisstyrelsens planer på utstationering av ytterligare sambandsmän. För det fall utplacering av sambandsman sker inom ramen för det nordiska samarbetet bör emellertid frågan underställas ett gemensamt nordiskt övervägande i PTN-gruppen innan utstationering sker. Från och med budgetåret 1992/93 har utredningsansvaret i asylärenden förts över från polisen till Statens invandrarverk (SIV). Reformen har hittills inte lett till en sådan minskning av polisens arbetsbörda i fråga om asylverksamheten som var förutsedd bl.a. beroende på den stora in- strömningen av asylsökande från det forna Jugoslavien. Den stora flyktinginströmning, som i flera fäll varit organiserad, har visat att det finns ett stort behov av information och kontakt med berörda länder i dessa frågor. Rikspolisstyrelsen har därför med visst avbrott sedan 1990 haft särskilda sambandsmän för asylverksamhet och för att bekämpa illegal invandring utplacerade på ett antal platser, bl.a. i Damaskus. Verksamheten bör fortsätta under kommande budgetår. Rikspolisstyrelsen har i anslagsframställningen föreslagit att arbets- givaransvaret för FN-polisema skall överföras från försvaret till polisen. Frågan bereds inom regeringskansliet. 6.3    Sjöpolisen Sjöpolisutredningen överlämnade i juni 1992 sitt slutbetänkande (SOU 1992:51) Översyn av sjöpolisen. Utredningens huvuduppgift var att utreda hur sjöpolisens verksamhet borde utformas för att allmän ordning och säkerhet skall kunna upprätthållas med tillräcklig effektivitet till sjöss 65 5 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3 och i skärgården. I uppdraget ingick även att undersöka möjligheterna för en ytterligare samverkan och samordning mellan sjöpolisen och Kust- bevakningen. I betänkandet har utredningen bl.a. belyst organisationsfrågorna och konstaterar att övervägande skäl talar för att sjöpolisverksamheten förblir en regional verksamhet. Utredningen har bl.a. funnit att nuvarande lokalisering av sjöpolisgrupper runt våra kuster och i Vänern är ändamålsenlig och bör bestå. Utredningen föreslår dessutom att två nya sjöpolisgrupper inrättas, nämligen en grupp i Västemorrlands län och en grupp i Malmöhus län. Utredningen föreslår vidare att övriga delar av kusten skall täckas genom föreskriftsreglerat samarbete med Kustbevakningen. Utredningen föreslår när det gäller samordning och samverkan mellan polisen och Kustbevakningen att vissa riktlinjer för detta anges i Rikspolisstyrelsens föreskrifter. Sjöpolisutredningens betänkande har remissbehandlats. Remiss- yttrandena finns att tillgå i Justitiedepartementets akt i ärende 92-2617. De flesta remissinstanserna är positiva till utredningsförslagen. Delade meningar har emellertid framförts från bl.a. Rikspolisstyrelsen, Stats- kontoret och Generaltullstyrelsen när det gäller att inrätta två nya sjöpolisgrupper. För egen del är jag i allt väsentligt positiv till utredningens förslag. Av särskild vikt är att samarbetet mellan polisen och Kustbevakningen utvecklas. Utredningen har dock inte närmare angivit hur det rent praktiskt skall ske. Jag avser därför att återkomma till regeringen med förslag att uppdra till Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen att skyndsamt utarbeta grunder för en sådan närmare samverkan. Utredningens förslag att två nya sjöpolisgrupper inrättas, en i Väster- norrlands län och en i Malmöhus län, bör - i enlighet med vad Rikspolis- styrelsen har anfört i sitt remissyttrande - anstå tills vidare med hänsyn till det statsfinansiella läget. 6.4 Beredskapsstyrkan mot terrorism Av 2 kap. 9 § polisförordningen (1984:730) följer att det vid Polis- myndigheten i Stockholm skall finnas en beredskapsstyrka för bekämpning av terroraktioner i landet. Styrkan får tas i anspråk för detta ändamål först efter beslut av regeringen för varje särskilt tillfälle. Rikspolisstyrelsen har i årets anslagsframställning tagit upp ett förslag från föregående års anslagsframställning om att ändra beslutsordningen när det gäller tillstånd att sätta in styrkan så att tillstånd ges av Rikspolis- styrelsen. Inrättandet av en nationell insatsstyrka mot terrorism grundas på förslag i en rapport (SOU 1988:18) från den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på statsminister Olof Palme. Kommissionen föreslog att regeringen vid varje särskilt tillfälle skulle besluta om beredskapsstyrkan skulle sättas in. Detta kunde enligt kommissionen ses som en medborgerlig garanti för att styrkan inte Prop.1992/93:100 Bilaga 3 66 utnyttjades otillbörligt. Dessutom anfördes som skäl för denna lösning att Prop. 1992/93:100 de situationer där det kan bli aktuellt att sätta in beredskapsstyrkan Bilaga 3 regelmässigt är sådana att regeringen måste informeras och om så erfordras fatta vissa andra beslut. Kommissionen uttalade vidare att den polischef som leder verksamheten på platsen måste bedöma om och när styrkan skall sättas in. Rapporten remissbehandlades. En majoritet av instanserna var positiv till kommissionens förslag att beslut om att sätta in styrkan skulle fattas av regeringen. Kommissionens förslag förelädes riksdagen i 1990 års budget- proposition. Riksdagen hade ingen erinran mot det anförda (prop. 1989/90:100 bil. 15, bet. 1989/90:JuU27, rskr. 1989/90:211). För egen del vill jag anföra följande. Den särskilda styrkan kommer endast att sättas in i exceptionella situationer, exempelvis när en organiserad terroristgrupp ockuperat en byggnad eller ett flygplan, kanske också tagit gisslan, samt alla andra utvägar att komma tillrätta med situationen har misslyckats. Erfaren- heterna har visat att sådana aktioner ofta kombineras med krav mot landets regering, t.ex. om frigivning av vissa fångar etc. Dessa situationer är regelmässigt av den art att regeringen måste informeras och vara beredd att om så erfordras fatta beslut i olika frågor. I ärendet kan det dessutom vara nödvändigt att beakta utrikespolitiska förhållanden, t.ex. om terroristerna har ställt krav på fri lejd till en annan stat eller om utländska medborgare har tagits som gisslan. Jag anser därför att det framstår som naturligt att det då också ankommer på regeringen att ge tillstånd att använda den särskilda styrkan. Att regeringen har förbehållit sig befogenheten att ge tillstånd till att sätta in den särskilda styrkan innebär självfallet inte att regeringen tar över polisledningen i ärendet. Det är en uppgift för vederbörande polischef att besluta om han eller hon skall utnyttja regeringens tillstånd att sätta in styrkan och att bestämma om hur aktionen skall utföras. Operativa ställningstaganden är således ingen uppgift för regeringen. Jag kan alltså inte se att det har framkommit några nya skäl som talar för att ompröva det ställningstagande som statsmakterna, som nämnts, gjort för endast några få år sedan att tillstånd för att sätta in den särskilda styrkan skall ges av regeringen. I sammanhanget finns det också skäl att erinra om att Rikspolisstyrelsens uppgifter och organisation för närvarande är föremål för översyn. Också detta talar mot att överföra den nu aktuella uppgiften till styrelsen. Det kan emellertid behöva klargöras hur begäran om förflyttning av styrkan skall ske, samt vilka vägarna bör vara för att föra upp frågan om styrkans användande till regeringen m.m. Dessa frågor är under beredning i Justitiedepartementet. 6.5 Organisationsfrågor En utgångspunkt när det gäller inriktningen av polisens verksamhet är, som jag framhållit i det föregående, att den höga ambitionsnivån för polisen ligger fäst. För att polisverksamheten skall kunna drivas vidare med oförändrad målsättning med de verksamhetsmässiga och ekonomiska förutsättningar som kan förutses är det nödvändigt att vidta åtgärder för att rationalisera verksamheten och minska kostnaderna. Bl.a. gäller det att minska kostnaderna för administrationen. För detta krävs att man fortsätter decentraliseringsprocessen med att införa en plattare organisa- tion med kortare beslutsvägar. Samtidigt krävs en ökad polisiär sam- verkan på både lokal och regional nivå för att åstadkomma en effektivare användning av resurserna. Under senare år har den organisatoriska utvecklingen inom polisen gått i riktning mot en ökad decentralisering. På det lokala planet har polismyndigheterna fått ökade befogenheter att bestämma om sin egen organisation, samtidigt som polisens lokala förankring har befästs genom att det blivit möjligt för polisstyrelserna att inrätta polisnämnder med ansvar för del av polisdistriktet (prop. 1989/90:155, bet. 1990/9 l:JuUl, rskr. 1990/91:1). Uppgifter har också delegerats från regeringen och Rikspolisstyrelsen till länsstyrelsen, vars roll som högsta polisorgan i länet enligt polislagen (1984:387) därigenom har understrukits. Bl.a. har länsstyrelsernas ansvar för effektivitets- och samverkansfrågor inom länets polis betonats genom ändringar i polislagen och polisförordningen (1984:730; se a. prop. samt SFS 1990:997, 1990:1071 och 1992:771). I och med budgetåret 1992/93 har länsstyrelsen tilldelats viktiga uppgifter inom det nya budgetsystemet för polisen som bl.a. innebär att huvuddelen av medlen för polisens verksamhet anvisas över 24 länsramar, som länsstyrelserna förfogar över (prop. 1991/92:100 bil. 3, bet. 1991/92: JuU23, rskr. 1991/92:230). Samtidigt med budgetreformen infördes en enhetlig regional ledningsorganisation inom polisen, den s.k. länspolis- mästarmodellen (prop. 1991/92:52, bet. 1991/92:JuU9, rskr. 1991/92: 124). Med dessa reformer har man vunnit att det övergripande ansvaret för såväl verksamhet som ekonomi inom länets polis vilar på länsstyrelsen. Länsstyrelsens ansvar i dessa hänseenden har också kommit till uttryck genom att regeringen i regleringsbrevet för polisen för budgetåret 1992/93 har uppdragit åt länsstyrelserna att utarbeta och genomföra ett program för rationalisering av polisens verksamhet i respektive län. Det anförda innebär att länsstyrelserna har att tillse att polisverk- samheten inom respektive län bedrivs och utvecklas i enlighet med de mål och riktlinjer som statsmakterna har lagt fast och inom den ekonomiska ram som gäller för länets polis. Länsstyrelsen har därmed också en viktig roll när det gäller att åstadkomma behövliga rationali- seringar inom polisen. Med hänsyn till att kraven på effektivitet i verksamheten nu har skärpts ytterligare till följd av det bekymmersamma statsfinansiella läget bör ytterligare befogenheter delegeras till läns- styrelsen när det gäller polisens organisation och verksamhet. Bl.a. bör det överlämnas till länsstyrelsen att besluta om indelning i polisdistrikt och om polismyndigheternas grundläggande organisation. En sådan delegering kan ske genom författningsändringar på förordningsnivå. Vidare bör länsstyrelsens uppgifter enligt polislagen när det gäller att Prop.1992/93:100 Bilaga 3 68 främja en effektiv verksamhet inom polisen preciseras genom verk- Prop. 1992/93:100 ställighetsföreskrifter i polisförordningen. Jag räknar med att inom kort Bilaga 3 kunna förelägga regeringen förslag i dessa ämnen. Regeringen har i regleringsbrevet för polisen för budgetåret 1992/93 uppdragit åt länsstyrelserna att utarbeta och genomföra ett program för rationalisering av polisverksamheten inom respektive län. Detta rationali- seringsuppdrag bör preciseras och skärpas mot bakgrund av det statsfinansiella läget och med hänsyn till de ökade befogenheter på området som, enligt vad jag nyss anfört, bör ges till länsstyrelserna. Länsstyrelserna bör därvid åläggas att inom en viss tid under det innevarande budgetåret redovisa ett rationaliseringsprogram som har utarbetats mot bakgrund av de verksamhetsmässiga och ekonomiska ramar som följer av denna budgetproposition och av de planeringsdirektiv som regeringen utfärdar för polisen på grundval av propositionen. Planeringsdirektiven kommer i denna del att avse en treårsperiod. Rikspolisstyrelsen bör vara en motor i rationaliseringsarbetet och i egenskap av tillsynsmyndighet se till att statsmakternas intentioner fullföljs inom polisorganisationen. Styrelsen bör därvid granska de rationaliseringsprogram som länsstyrelserna redovisar. Vid granskningen bör bl.a. prövas om de planerade rationaliseringarna är tillräckliga och lämpliga eller, med andra ord, om de kan antas leda till att polisverksam- heten inom respektive län kan bedrivas och utvecklas enligt de riktlinjer som statsmakterna har slagit fäst och inom ramen för anvisade medel. Därvid bör beaktas de uttalanden som justitieutskottet gjort vid be- handlingen av proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin och som innebär att besparingarna på polisens område i huvudsak bör avse administrativa funktioner samt att det bör undvikas att göra nedskärningar i den redan ansträngda operativa polisverksam- heten. Av vikt är också att säkerställa att de förändringar som genomförs inte leder till att polisens lokala förankring tunnas ut. Det förestående arbetet med rationaliseringar på polisens område bör alltså i princip genomföras inom ramen för det budgetsystem och den regionala ledningsorganisation som införts den 1 juli 1992 och som utformats med syfte bl.a. att främja utvecklingen av organisation och verksamhet inom polisen i riktning mot en större effektivitet. Därigenom kan ett nödvändigt rationaliseringsarbete komma igång utan onödigt dröjsmål. Som central förvaltningsmyndighet har Rikspolisstyrelsen tillsyn över polisen och skall verka för planmässighet, samordning och rationalise- ring. Dessa befogenheter får ökad betydelse till följd av den nu pågående rationaliseringsprocessen och kan förväntas få en delvis ny inriktning som ett resultat av den tidigare berörda översynen av den centrala polisor- ganisationen. Inte minst måste styrelsen på olika sätt säkerställa att statsmakternas intentioner i fråga om polisverksamhetens inriktning får genomslag på lokal nivå, där merparten av ansvaret får resursutnyttjan- det och den praktiska polisverksamheten finns. I regeringens proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin har förutsatts att en övergång skall ske till studie- 69 medelsfinansiering av polisutbildningen. Enligt min mening bör en Prop. 1992/93:100 reform genomföras med sikte på att studiemedelsfinansiering av Bilaga 3 grundkurs 1 vid Polishögskolan skall kunna införas i och med den kull studenter som påböljar sin utbildning under budgetåret 1993/94. 6.6 Trafikpolisen Trafikpolisutredningen Trafikpolisutredningen redovisade i september 1992 sitt slutbetänkande (SOU 1992:81) Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. Utredningens huvuduppgift var att utreda om polisens trafikövervakning skulle kunna göras effektivare. I betänkandet görs en bred genomgång av arbetsmetoder inom polisens trafikövervakning, av samverkan med andra myndigheter och organisationer verksamma på trafiksäkerhetsområdet och av oiganisationsfrågor. På denna grund redovisar Trafikpolisutredningen ett stort antal förslag. Vissa av förslagen kräver för ett genomförande beslut av riksdag eller regering medan andra kan genomföras utan sådana beslut. I det följande tar jag upp sådana förslag som bör behandlas i budgetpropositionen. Flera av utredningens förslag ligger inom Kommunikationsdepartementets ansvarsområde och behandlas inte i det här sammanhanget. Trafikpolisutredningens förslag har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementets akt i ärende 92-3517. Remiss- instanserna tillstyrker i stora delar utredningens förslag. Vissa remiss- instanser redovisar en avvikande uppfattning i enskilda frågor. På vissa punkter redovisar remissinstanserna emellertid gemensam kritik mot utredningens bedömningar och förslag. Det gäller främst målen för polisens trafikövervakning, vissa förslag rörande organisationen av trafikövervakningen samt frågan om huruvida utredningens förslag ryms inom befintliga ekonomiska ramar. Jag återkommer även till detta. För egen del anser jag att utredningsförslagen, tillsammans med synpunkterna från remissinstanserna, kan utgöra en grund för en reformering av polisens trafikövervakning. Åtskilliga av Trafikpolisutredningens förslag skall och kan som nämnts genomföras utan särskilda beslut av riksdag eller regering. Genom- förandet av dem är i första hand en uppgift för länsstyrelserna, som i egenskap av högsta polisorgan i respektive län har ansvaret för polisens verksamhet i länen. Det ansvaret innebär bl.a. fördelning av ekonomiska resurser och prioritering av olika verksamheter för polisen. Genom den decentraliserade beslutsstrukturen har länsstyrelserna alltså ett stort ansvar när det gäller att genomföra reformeringen av polisens trafiköver- vakning. Jag finner det angeläget att länsstyrelserna utan dröjsmål påböijar reformeringen av polisens trafikövervakning i de delar man själv kan fatta beslut. Jag anser det mycket viktigt att reformarbetet noga följs upp och att effekterna av förändringen i metoder och arbetssätt successivt utvärderas. 70 Detta är enligt min mening en naturlig uppgift för Rikspolisstyrelsen som Prop. 1992/93:100 centralt ämbetsverk för polisen. Uppgiften ligger helt i linje med Bilaga 3 Rikspolisstyrelsens tillsynsroll och styrelsens ansvar för att förmedla statsmakternas beslut till myndigheterna inom polisen. Jag kommer mot denna bakgrund att föreslå regeringen att särskilt uppdra till Rikspolisstyrelsen att verka för genomförandet av reforme- ringen av polisens trafikövervakning och att vara sammanhållande när det gäller uppföljning och utvärdering av reformen. Uppdraget bör genomfö- ras inom ramen för de medel som ställs till Rikspolisstyrelsens förfogan- de för den aktuella tidsperioden. Några särskilda befogenheter i fråga om trafikövervakning behöver, såvitt nu kan bedömas, inte tillföras Rikspolisstyrelsen, som redan i följd av sin instruktion har en långt gående befogenhet när det gäller exempelvis utvecklings- och samord- ningsfrågor inom polisväsendet. Flera av de förändringar som länsstyrelserna själva kan fatta beslut om att genomföra är av sådant slag att det kan vara värdefullt för läns- styrelserna att ha ett centralt stöd. Det kan t.ex. gälla upphandling av teknisk utrustning. Ett annat viktigt område där det är naturligt med ett centralt agerande gäller metodutveckling och till viss del utbildning. Reformeringen av polisens trafikövervakning kommer att ställa anspråk på nytänkande inom dessa områden. Målet för polisens trafikövervakning Riksdagen har i det trafikpolitiska beslutet år 1988 fastlagt mål för säkerhet i vägtrafiken. Ett av de nu gällande målen innebär att det totala antalet dödade och skadade i trafiken fortlöpande skall minska. De åtgärder som behöver genomföras för att målen skall kunna uppnås måste genomföras av ett stort antal olika myndigheter och organisationer på trafiksäkerhetsområdet. Polisen är en viktig aktör i genomförandet. Regeringen förbereder för närvarande en trafiksäkerhetspolitisk proposition som avses läggas fram för riksdagen under första halvåret 1993. Frågan om målen för trafiksäkerhetsarbetet i dess helhet kommer att tas upp i den nämnda propositionen. Flera av Trafikpolisutredningens förslag kommer också att behandlas i propositionen. En av polisens centrala uppgifter är att förebygga och förhindra brott. Detta gäller självfallet också för polisens trafikövervakning. Det är därför naturligt att, i enlighet med Trafikpolisutredningens förslag, ange att målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade och skadade. Däremot vore det inte lämpligt att sätta upp ett särskilt, från det nationella trafiksäkerhetsmålet avvikande, resultatmål för polisens trafikövervakning uttryckt i ett högsta antal dödade och skadade. Resultatmålet för polisens trafikövervakning bör i stället uttryckas som ett krav på en ökning av effektiviteten i trafikövervakningen på så sätt som framgår av det följande. Detta bör ske genom en ändring i insatsernas inriktning och genom en förnyelse och utveckling av arbetsformer och teknisk utrust- ning. Jag återkommer i det följande till dessa frågor. 71 Xterksamhetsinriktning, metoder och utrustning i polisens trafiköver- Prop. 1992/93:100 vakning                                                                Bilaga 3 Med utgångspunkten att uppgiften att förebygga och förhindra brott är central också för polisens trafikövervakning är det viktigt att öka polisens synlighet i trafikövervakningen. Poliser som syns i trafikövervakningen bidrar till att skapa trygghet hos trafikanterna. Trafikpolisutredningen har också föreslagit att polisen skall synas mycket mer på vägarna och i tätortstrafiken. Detta tillstyrks av ett stort antal av remissinstanserna. Flera remissinstanser markerar emellertid betydelsen av att det också finns en dold trafikövervakning som gör det möjligt att ingripa mot den grupp av trafikanter som anpassar sitt körsätt till polisens trafik- övervakning och som ofta på ett flagrant sätt överträder trafikreglerna när polisen är utom synhåll. Enligt min mening är det nödvändigt att polisens trafikövervakning bedrivs såväl öppet som dolt. En ökning av den synliga övervakningen är emellertid angelägen. Ökningen av den synliga trafikövervakningen kan ske på flera sätt. Det kan ske på så sätt att fler av polisens bilar är polismålade, men också genom en ökad tillämpning av enmans- eller parpatrullering, genom ett utökat antal kontroller i trafiken och genom att arbetsmetoderna i övrigt anpassas så att man erhåller maximal synlighet. Den slutliga avvägningen av förhållandet öppen/dold övervakning måste, liksom andra avgöranden om vilka övervakningsmetoder som skall tillämpas, göras av läns- styrelserna och polismyndigheterna tillsammans med de poliser som skall genomföra övervakningen. Det är en uppgift för Rikspolisstyrelsen att stödja länsstyrelserna och polismyndigheterna med metodutveckling och med utveckling av övervakningsutrustning också i denna del. När det gäller inriktningen av polisens trafikövervakning föreslår Trafikpolisutredningen att den mer konsekvent bör inriktas på de trafikmiljöer och trafiksituationer där risken för svåra olyckor är störst och på de tidpunkter då det råder hög trafik. Detta sker, som utredningen också konstaterar, till viss del redan i dag, men utredningen menar att det bör genomföras mer konsekvent. Jag delar denna uppfattning men vill även markera betydelsen av att övervakningen inriktas på trafikfarliga beteenden och på andra allvarliga trafiksäkerhetsproblem som onykterhet i trafiken och fortköming. Jag är medveten om att det saknas metoder för att mäta och följa upp regelefterlevnaden när det gäller de flesta felbeteenden. Detta får emellertid inte medföra att polisens trafiköver- vakning begränsas till sådan övervakning för vilken det är möjligt att mera noggrant följa upp effekterna. Det ställer däremot krav på att polisen i samverkan med andra myndigheter och organisationer arbetar för att utveckla metoder för mätning och uppföljning for alla viktiga övervakningsområden. Trafikpolisutredningen har funnit att det finns utrymme för stora effektivitetshöjningar genom förändringar av i första hand arbetsmetoder, utrustning och organisation men också att det finns goda förutsättningar för en effektivitetshöjning genom en kunnig och engagerad kår av trafikpoliser. 72 Utredningen redovisar också en för Sverige ny metod för att mäta resultatet av polisens trafikövervakning. Den innebär att man mäter antalet personkontakter som polisen har i trafikövervakningen - oavsett om de föranleder rapport eller inte. Utredningen har med gott resultat prövat metoden i full skala under en månad. Jag finner metoden för mätning av effektiviteten i polisens trafikövervakning intressant, inte minst därför att den i sig innehåller incitament för polismannen att aktivt söka kontakt med trafikanterna. Härigenom kan metoden bidra till ett arbetssätt som innebär att förtroende byggs upp mellan trafikanterna och polisen i trafikövervakningen. Frågan om vilka metoder som skall tillämpas och hur verksamheten mera i detalj skall mätas och utvärderas är emellertid inte en fråga för regering och riksdag. Det är en sak för Rikspolisstyrelsen att inom ramen för sin föreskri ftsrätt i fråga om planeringsprocessen inom polisen ta ställning till om denna metod generellt skall tillämpas för särskild resultatmätning. Trafikpolisutredningen föreslår att antalet alkoholutandningsprov ökas så att de fr.o.m. budgetåret 1993/94 har fördubblats till 1,8 miljoner prov per år. För att uppnå detta föreslår utredningen ett antal åtgärder, såsom investeringar i s.k. sållningsinstrument till vaije polisman och i fordon med s.k. bevisinstrument. För egen del anser jag att insatser för att minska rattfylleriet är av största vikt. Det är angeläget att Trafik- polisutredningens förslag så långt möjligt genomförs men inte heller i denna del är jag beredd att i mer exakta termer ange målet. Många av Trafikpolisutredningens förslag förutsätter utveckling av såväl arbetsmetoder som utrustning. Enligt utredningen bör man vid utveckling av både arbetsmetoder och utrustning ta till vara kunskaper och erfarenheter från polismän på fältet i betydligt högre utsträckning än hittills. Jag delar denna uppfattning. Det nya budgetsystemet för polisen innebär att länsstyrelserna vid sin fördelning av resurser och sitt beslut om inriktningen av polisverksamheten i länet skall avsätta erforderliga resurser också för investeringar i utrustning. Rikspolisstyrelsens roll i detta sammanhang bör vara att utveckla nya arbetsmetoder och att följa den tekniska utvecklingen på området för att dels kunna bistå länsstyrel- serna, dels kunna bedriva eller handla upp eget utvecklingsarbete när det gäller system där det krävs en enhetlighet i landet, eller där det kan vara förmånligt med gemensamma inköp. Trafikpolisutredningen har redovisat kritik mot att trafikpoliserna i alltför stor utsträckning tas i anspråk för andra uppgifter än trafiköver- vakning. Jag delar självfallet uppfattningen att trafikpoliserna i första hand skall användas för trafikövervakning, men vill samtidigt markera att trafikpoliserna också är en del av landets samlade poliskår och därför skall kunna användas även för andra uppgifter när det krävs. Detta är emellertid ytterst en fråga om prioritering av resurser med utgångspunkt i övergripande bedömningar av kraven på polisverksamheten. Trafik- polisen avviker i detta hänseende inte på något avgörande sätt från vad som gäller andra grenar av polisverksamheten. Jag anser i likhet med utredningen det väsentligt att ordningspolisens medverkan i trafikövervakningen i tätorterna ökar. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 73 Trafikpolisutredningen har föreslagit att personal utan polisutbildning Prop. 1992/93:100 får utökade uppgifter och även medverkar på fältet i uppgifter som inte Bilaga 3 kräver polisutbildning. Också på denna punkt kan jag ansluta mig till förslagen och anser att det ligger inom ramen för det ansvar vaije myndighetschef har att utnyttja sin personal efter deras kompetens och på effektivast möjliga sätt inom det regelverk som gäller kompetens- fördelning och befogenheter. Trafikpolisutredningen har i syfte att få ut mesta möjliga effekt av trafikpolisen också föreslagit en samverkan med AB Svensk Bilprovning när det gäller fordonskontroll på väg. Likaså har man föreslagit att Trafiksäkerhetsverkets bilinspektörer förs till polisen efter avvecklingen av verket. Förslagen kommer att behandlas i den trafiksäkerhetspolitiska proposition som regeringen planerar till våren 1993. Jag vill i detta sammanhang endast understryka det i och för sig självklara att polismans befogenhet i princip skall förbehållas den som är polis. Organisations- och styrningsfrågor Trafikpolisutredningen har lämnat förslag till organisation för trafik- polisen. Förslaget innebär att man i vaije län skall ha en trafikpolis direkt underställd länspolismästaren. Det föreslås att regler om detta tas in i de för länsstyrelserna gällande bestämmelserna om polisväsendet i länen. Härtill föreslås att länsstyrelserna vid sin medelsfördelning avsätter en särskild post till länspolismästarens förfogande för trafikpolisen i länet. Dessa medel föreslås trafikpolischefen kunna disponera löpande under året. När det gäller förslagen om organisationen är remissopinionen blandad. För egen del anser jag följande. Sedan den 1 juli 1992 beslutar läns- styrelserna i princip själva om vilka regionala funktioner som skall finnas i polisverksamheten i länet. Detta ligger i linje med att länsstyrelsen har ansvaret för fördelningen av resurser liksom för att bestämma inrikt- ningen av polisarbetet i länet. Det är inte lämpligt - och knappast ens möjligt - att i detta avseende särbehandla trafikpolisen. Det innebär emellertid ett särskilt ansvar för länsstyrelserna att - med utgångspunkt i regeringens riktlinjer - i sin medelsfördelning och i sina riktlinjer för polisverksamheten i respektive län ställa upp sådana resultatmått och andra krav på verksamheten att trafikövervakningen kan bedrivas med väsentligt ökad effektivitet jämfört med i dag. Härav följer att det i det stora flertalet fall bör vara naturligt att det även i fortsättningen finns särskilda regionala enheter för trafikövervakning i länen. Uppföljningen av reformeringen av polisens trafikövervakning blir mot denna bakgrund särskilt viktig. Det bör, som jag angivit inledningsvis, vara en uppgift för Rikspolisstyrelsen att i samråd med länsstyrelserna utveckla formerna för uppföljningen av trafikövervakningen. Som jag vidare redovisade inledningsvis är många myndigheter och organisationer engagerade i uppgiften att förbättra trafiksäkerheten. Från den 1 januari 1993 har Vägverket det samlade ansvaret för trafiksäker- hetsarbetet på central nivå. Vägverket utarbetar därför nu ett trafiksäker- 74 hetsprogram. Vägverket är också väghållare för det statliga vägnätet, på Prop. 1992/93:100 motsvarande sätt som kommunerna är väghållare för det kommunala Bilaga 3 vägnätet. En utökad samverkan mellan polisen och Vägverket på olika nivåer samt med kommunerna blir mot denna bakgrund viktig, liksom en nära samverkan mellan polismyndigheterna i olika län. Samverkan kan, som Trafikpolisutredningen anger, avse frågor om att identifiera farliga vägsträckor, att åstadkomma en heltäckande olycksstatistik eller att länsstyrelserna stödjer kommunerna i deras trafiksäkerhetsarbete. Samverkan kan också avse utfärdandet av lokala trafikföreskrifter. Det är enligt min mening angeläget att denna samverkan kommer till stånd, men det bör ankomma på de berörda myndigheterna att själva finna formerna för samverkan. Reformeringen av polisens trafikövervakning ställer stora och delvis nya krav på de enskilda polismännen. Det är viktigt för kvaliteten i verk- samheten att de har en adekvat utbildning. Det är en fråga för Rikspolis- styrelsen att bevaka utbildningsfrågorna och att se till att utbildningen utvecklas och anpassas i linje med de förändringar som sker i verk- samheten. 7 Riktlinjer för polisverksamheten Följande riktlinjer skall gälla för polisverksamheten. Kriminalpolitiska mål Det övergripande målet för polisverksamheten skall vara att minska brottsligheten och öka människors trygghet i samhället. Polisverksamhet i allmänhet Polisverksamheten skall i ökad utsträckning inriktas mot brotts- förebyggande åtgärder i vid mening och mot brottsförhindrande åtgärder (brottsförebyggande polisverksamhet). I polisens metodutvecklingsarbete skall den brottsförebyggande polisverksamheten ges en framskjuten plats. En viktig del i detta arbete skall vara att integrera brottsförebyggande åtgärder med annan polisverksamhet samt att i nära samverkan med myndigheter och andra organ driva brottsförebyggande arbete. I den förebyggande polisverksamheten skall särskild uppmärksamhet ägnas åt ungdomar som är i riskzonen för att dras in i kriminalitet samt åt vaneförbrytare och andra som svarar för en förhållandevis stor del av brottsligheten. Det som nu har anförts utgör inte något avsteg från principen att det är en av huvuduppgifterna för polisen att utreda brott som hör under allmänt åtal. Det är självfallet nödvändigt att tillräckliga resurser även i fortsättningen avdelas för denna verksamhet. Det är angeläget att alla möjligheter tas till vara att effektivisera utredningsverksamheten och därigenom öka antalet uppklarade brott. Av särskild vikt är att den 75 kvalificerade kriminalpolisverksamheten utvecklas när det gäller metoder Prop. 1992/93:100 och organisation.                                                          Bilaga 3 Samarbetet mellan polis och åklagare i fråga om förundersökningar skall utvecklas i syfte att utnyttja myndigheternas samlade resurser effektivare i utredningsarbetet. I arbetet med att effektivisera den brottsutredande verksamheten skall myndigheterna beakta vad som anförs i Riksrevisionsverkets rapport (F 1992:36) Effektivare brottsutredningar. När det gäller inriktningen mot olika slag av brottslighet är det i första hand en uppgift för polisen att själv göra prioriteringar med utgångspunkt från brottens straffskalor och andra omständigheter av betydelse, exempelvis lokala förhållanden. En särskild inriktning bör dock göras mot våldsbrott och narkotikabrott. Ökad synlighet Polisens synlighet skall öka, bl.a. genom ett ökat inslag av fot- patrullering. Kvarterspolisverksamheten skall utvecklas och byggas ut väsentligt. Brottsoffer De enskilda personer som utsätts för brott skall sättas i centrum för polisens uppmärksamhet och omsorg. Samarbetet med brottsoffeijourer bör utvecklas. Personer som utsätts för akut brottshot måste skyddas. Behovet av extra skydd för utsatta kvinnor mot olika former av våldsbrott måste därvid särskilt beaktas. Trafiken Målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och säkerhet i trafiken och att minska antalet dödade och skadade. Effektiviteten i polisens trafikövervakning skall ökas väsentligt. Det skall ske genom en ökad aktivitet och genom en ökad synlighet i övervakningen. Trafikövervakningen skall inriktas mot de trafikmiljöer och trafik- situationer där risken för svåra olyckor är stor och på de tidpunkter då det är högtrafik. Onykterhet i trafiken, fortköming och andra forliga beteenden skall uppmärksammas särskilt. Ordningspolisen skall öka sin medverkan i trafikövervakningen. Samverkan skall utökas med Vägverket och kommunerna. Internationella frågor I det långsiktiga utvecklingsarbetet inom polisen skall beaktas de nya krav på internationellt polissamarbete som kommer att följa med Sveriges 76 närmande till EG och med ökningen av den internationella brottsligheten Prop. 1992/93:100 med anknytning till andra delar av Europa eller världen i övrigt.          Bilaga 3 Rekrytering En målmedveten satsning bör göras på att rekrytera fler personer med invandrarbakgrund till polisyrket. Effektivisering Myndigheter på alla nivåer inom polisen skall bedriva ett målmedvetet effektiviseringsarbete. Därvid skall bl.a. eftersträvas ett ökat samarbete mellan olika delar av polisorganisationen samt mellan polisen och organ utanför polisväsendet. Genom effektiviseringar och rationaliseringar skall säkerställas att polisverksamheten kan bedrivas i enlighet med gällande föreskrifter och riktlinjer och inom ramen för tilldelade resurser. Utvecklandet av metoder för styrning och uppföljning samt för andra rutiner inom ramen för det nya budgetsystemet skall också ges en framträdande plats i utvecklingsarbetet inom polisen. Administrationen inom polisen skall minskas genom en ändamålsenlig organisationsutveckling och genom andra åtgärder. Inom vaije län skall polisverksamheten organiseras så att länets sammanlagda polisresurser används på effektivast möjliga sätt. Investeringar och utbildning skall hållas på en hög nivå med syfte att främja kvalitet och effektivitet i verksamheten. 8 Budgetförslaget i stort Riksdagen har med anledning av regeringens proposition om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat att sammanlagt 500 milj.kr skall sparas inom Justitiedepartementets område. Besparingar kommer att genomföras huvudsakligen genom rationaliseringar inom polisens område under en treårsperiod. Övergång kommer också att ske till studiemedel s- finansiering i fråga om polisutbildningen. Mot bakgrund av de besparingar som skall genomföras inom polisen tilldelas polisväsendet en ettårig budgetram. Besparingarna skall dock planeringsvis läggas fast. En fördjupad prövning kommer åter att ske för budgetåret 1994/95. Vid beräkningen av medel för polisväsendet avseende budgetåret 1993/94 föreslås att en besparing tas ut om 150 miljoner kronor. Den återstående besparingen om 350 miljoner kronor föreslås fördelas lika mellan budgetåren 1994/95 och 1995/96 och avser huvudsakligen åtgärder inom den regionala och lokala organisationen. Vid beräkning av Rikspolisstyrelsen anslag har en överföring av resurser gjorts till anslaget B2 . Säkerhetspolisen avseende kostnader för hyra m.m. Medel för gemensam ADB-verksamhet har överförts till anslaget B5. Lokala polisorganisationen. En teknisk justering av anslagsberäkningarna för polisväsendet har gjorts som ett led i över- 77 gången till det nya budgetsystemet for polisväsendet. En översyn kommer Prop. 1992/93:100 att göras av anslagskonstruktionen för Polishögskolan.                   Bilaga 3 Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) är en myndighet av central betydelse för rättsväsendet. SKL undantas därför från besparingar och tillförs i stället medel för att säkerställa utveckling och kvalitet inom kriminalteknikens område. Den lokala polisorganisationen tillförs medel enligt plan för det ökade antalet polismän som tillkommer inom polisväsendet. Medel om 10 miljoner kr. beräknas för att möjliggöra ytterligare förstärkning av insatser på narkotikaområdet. 9  Flerårsram och fördjupad prövning Mot bakgrund av den omfattande besparing som skall göras inom polisväsendet under den kommande treårsperioden är min bedömning att en tvåårsram inte bör tilldelas polisväsendet. En fördjupad prövning bör därmed ske även för det nästföljande budgetåret. 10  Lokalförsörjning för polisväsendet m.m. Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för polisväsendet. Många av de byggnader som polisen disponerar tas också i anspråk av åklagar- väsendet. Lokalbeståndet uppgår till drygt 1 milj. m2. Polisväsendet disponerar för innevarande budgetår ca 920 milj.kr för lokalkostnader. Under budgetåret 1991/92 har nya polis- och förvaltningshus tagits i bruk av polismyndigheterna i Kramfors och Oskarshamn. En ny förvaltningsbyggnad har under hösten 1992 invigts i Karlskrona. Arbetsgruppen i Gislaved har under hösten 1992 fått nya lokaler. Under år 1993 kommer nya förvaltningsbyggnader i Malmö, Vetlanda och Gällivare att kunna disponeras av polismyndigheterna. Arbets- grupperna i Jokkmokk, Ale, Ånge, Arjeplog och Bålsta kommer att flytta in i nya lokaler under år 1993. I övrigt pågår om- och tillbyggnad av polis- och åklagarmyndigheternas lokaler i Örebro samt nybyggnad av en förvaltningsbyggnad för polis, åklagare och häkte i Uddevalla. 11   Revisionsberättelse I Riksrevisionverkets revisionsrapport har Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1991/92 erhållit en revisionberättelse utan invändningar. 12   Beräkning av anslagen Anslagen för polisväsendet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekost- nadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över- gången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya pricipema för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har 78 tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga Prop. 1992/93:100 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att Bilaga 3 ställas till myndigheternas disposition kommer slutligt fästställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. 13 Räntebeläggningen Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Polisväsendet förutom Säkerhetspolisen kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Polisvä- sendet kommer därför att tilldelas räntekonto med kredit i Riksgäldskon- toret och medlen under anslagen Bl, B3, B4 och B5 förs till detta konto. 79 <h6>B 1. Rikspolisstyrelsen</h6> Prop.1992/93:100 Bilaga 3 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 1 005 186 751 566 630 000 475 000 000 Rikspolisstyrelsen 1. Medel för gemensam ADB-verksamhet bör enligt Rikspolisstyrelsen beräknas under en särskild anslagspost under Rikspolisstyrelsens anslag. 2.  Rikspolisstyrelsen föreslår att medel ställs till förfogande för genomförande av Trafikpolisutredningens förslag. 3.  Rikspolisstyrelsen föreslår att medel avseende hyra, el och verksamhetsanknuten ombyggnad vid säkerhetspolisen omfördelas från anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen till anslaget B 2. Säkerhetspolisen. 4. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen. Föredraganden Under anslaget har beräknats medel för Rikspolisstyrelsen i dess funktion som central förvaltningsmyndighet samt kostnaderna för den operativa verksamheten vid Rikskriminalpolisen. Hit hör kostnader för personal av olika kategorier, utrustning och andra investeringar, lokaler m.m. Under anslaget har också beräknats lönekostnader såväl för polismän som tjänstgör vid Rikspolisstyrelsen (utom Säkerhetspolisen) som för sådana som har kommenderats från en lokal polismyndighet för tjänstgöring vid styrelsen. Medel för gemensam ADB-verksamhet för polisväsendet har överförts till anslaget B5. Lokala polisorganisationen med 112 milj.kr. mot bakgrund av att ADB-verksamheten vid Rikspolisstyrelsen huvudsakligen utgör stöd för den lokala polisorganisationen. Vid beräkningen av anslaget har medel avseende hyra, el och verksamhetsanknuten ombyggnad vid säkerhetspolisen omfördelas från anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen till anslaget B 2. Säkerhetspolisen. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 475 000 000 kr. 80 <h6>B 2. Säkerhetspolisen</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 3 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 400 000 000 470 643 000 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Säkerhetspolisen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 470 643 000 kr. <h6>B 3. Polishögskolan</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag                      1 000 1993/94 Förslag                      1 000 Rikspolisstyrelsen 1. Rikspolisstyrelsen yrkar att Riksdagen skall besluta om att 700 polisaspiranter skall antas vid polishögskolan 2. Rikspolisstyrelsen yrkar att all utbildning (exkl uppdragsutbildning) vid polishögskolan finansieras via en anslagspost under anslaget B 5. Lokala polisorganisationen. 3. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen. Föredraganden Över anslaget finansieras Polishögskolans verksamhet såsom löner till lärare, instruktörer och annan personal, andra förvaltningskostnader, lokalkostnader, forskningsverksamhet m.m. Anslagskonstruktionen innebär att endast ett formellt belopp om 1000 kronor uppförs avseende polishögskolan. Detta betyder att huvuddelen av all utbildning, både grundutbildning och vidareutbildning, betalas av medel inom anslaget B 5. Lokala polisorganisationen. Detta innebär att skolan verkar som en avgränsad resultatenhet inom Rikspolisstyrelsen med efterfrågestyming och intäktsfinansiering. För forskningsverksamheten tillförs medel från centrala medel under anslaget B 5. Riksdagen har, efter förslag i prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin beslutat att övergång skall ske till studiemedelsfinansiering av polisutbildningen. Detaljfrågorna rörande en sådan reform utreds av Rikspolisstyrelsen. Inriktningen är att studie- medelsfinansiering skall tillämpas för grundkurs 1 med böljan i och med de studenter som påbörjar sin utbildning under budgetåret 19993/94. Frågor som måste belysas i samband med reformen är bl.a. rekrytering av studenter till polisutbildningen, studenternas formella knytning till Polishögskolan under utbildningstiden samt urval och antagning till 81 6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3 polismansbanan. Också i andra avseenden kan det bli aktuellt att se över Prop.1992/93:100 polisutbildningen mot bakgrund av övergången till studiemedelsfinan- Bilaga 3 siering (jfr. bet. 1992/93:JuU24). Före budgetåret 1992/93 tillämpades ett system som innebar att statsmakterna årligen i budgetprocessen tog direkt ställning till hur många polisaspiranter som skulle antas. Denna ordning medförde att en långsiktig planering av personalförsörjningen försvårades, dels genom att polismyndigheterna i princip fick ändrade planeringsförutsättningar vaije år, dels genom att besluten styrdes inte bara av verksamhetens behov utan även av politiska och statsfinansiella bedömningar. Det nya budgetsystemet för polisväsendet, som infördes den 1 juli 1992, bygger bl.a. på att det är den lokala polisorganisationens efterfrågan på nya poliser som styr rekryteringen. I 1992 års budget- proposition anförs att det är länsstyrelsen som, i egenskap av högsta polisorgan i länet, bestämmer hur många polisaspiranter som skall beställas från polishögskolan för länets räkning. Polishögskolan planerar och genomför utbildningen med utgångspunkt från givna beställningar. Den nya ordningen för att bestämma antalet polisaspiranter skall, enligt regeringens och riksdagens beslut (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 83, bet. 1991/92:JuU23, rskr. 1991/92:230), införas i och med budgetåret 1993/94. Det innebär att regeringen och riksdagen i fortsättningen inte skall bestämma om storleken på intagningen till Polishögskolan. Det är i stället en uppgift för Rikspolisstyrelsen att bestämma om hur många studenter som skall tas in till grundkurs 1 under det kommande budget- året mot bakgrund av de uppgifter som länsstyrelserna lämnar om tilltänkt nivå i fråga om nyrekrytering av utbildade polismän i respektive län. I samband med behandlingen av 1992 års budgetproposition satte Riksdagen, efter förslag från regeringen, som mål att antalet polismän senast år 1995 borde vara ca 16 700. Som framgått av det föregående visar prognoser från Rikspolisstyrelsen att detta antalsmål kommer att uppfyllas redan under nästa budgetår. Det nya budgetsystemet bygger också på att polismyndigheterna själva bestämmer om hur stor personal av olika kategorier som skall finnas vid respektive myndighet. Detta gör det möjligt för varje myndighet att välja den för myndigheten lämpligaste "resursmixen" av polismän, annan personal samt teknikstöd. Rikspolisstyrelsen följer utvecklingen såsom tillsynsmyndighet. Om antalet polismän vid en viss polismyndighet eller inom ett visst län utvecklas på ett sätt som inte är godtagbart från verksamhetssynpunkt har Rikspolisstyrelsen att söka åstadkomma rättelse i enlighet med sin instruktion eller, i sista hand, att anmäla förhållandet för regeringen. Regeringen kan därvid meddela de bestämmelser som behövs för att korrigera utvecklingen. Mot bakgrund bl.a. av den nu refererade reformen i fråga om finansiering av polisutbildningen finns det skäl att se över anslags- konstruktionen för Polishögskolan. Jag återkommer till regeringen med denna fråga. 82 Hemställan                                                      Prop. 1992/93:100 Bilaga 3 Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Polishögskolan för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr. <h6>B 4. Statens kriminaltekniska laboratorium</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 39 667 044 38 923 000 46 710 000 Rikspolisstyrelsen 1. Rikspolisstyrelsen föreslår att Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) anvisas medel om 2 000 000 kronor för utveckling och spridning av kriminaltekniska faltmetoder. Vidare föreslås att 500 000 kronor anvisas för modernisering av instrument och 1 500 000 kronor för förstärkning av forskningsverksamheten. 2. För övriga yrkanden hänvisas till Rikspolisstyrelsens anslagsfram- ställning. Föredraganden SKL har en central roll inom rättsväsendet. Stora kostnader kan sparas inom rättsväsendet om snabba och tillförlitliga resultat från tekniska undersökningar kan bidra till snabbare lösningar av olika brott, t.ex. spaningsmord. Utvecklingen av DNA-tekniken förväntas få stor betydelse för uppklarandet av vissa typer av grövre brott. Det är viktigt att verksamheten trots det ansträngda statsfinansiella läget kan drivas och utvecklas i fråga om kvalitet och omfattning. För att ytterligare kunna utveckla DNA-tekniken, införa kvalitetssäkring, förnya vissa tekniska instrument samt för utvecklingsåtgärder har beräknats 2 miljoner kronor. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 46 710 000 kr. 83 <h6>B 5. Lokala polisorganisationen</h6> Prop.1992/93:100 Bilaga 3 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 8 697 061 988 9 256 527 000 9 891 189 000 Rikspolisstyrelsen 1. Medlen bör enligt Rikspolisstyrelsen räknas upp för att finansiera kostnaderna för den av statsmakterna beslutade utbildningsvolymen vad avser aspiranter vid Polishögskolan och för det utökade antalet polismän som tillkommer inom polisväsendet. 2. Rikspolisstyrelsen begär kompensation för ökade hyreskostnader och kostnader som är en direkt följd av statsmakternas beslut avseende om- till- och nybyggnader av polislokaler för ny inredning och utrustning. Detsamma gäller för de merkostnader som uppkommer för el och ve- rksamhetssanknuten ombyggnad i samband med utökade lokalytor. 3. Medel bör enligt Rikspolisstyrelsen omfördelas till anslaget B 2. Säkerhetspolisen för att möjliggöra att kostnader för livvakter, spanare och bevakningen av kungafamiljen och statsråd fortsättningsvis kan finansieras direkt via säkerhetspolisens egna anslag. 4. För att säkerställa utvecklingen av teknikstödet inom polisen begärs 146 milj. kr. 5. För övriga yrkanden hänvisas till anslagsframställningen. Föredraganden Under detta anslag har beräknats huvuddelen av de medel som behövs för verksamheten vid polismyndigheterna. Hit hör bland annat löne- kostander för polis- och administrativ personal, andra förvaltnings- kostnader, brottsutredningskostnader m.m. Även kostnader för utrustning och underhåll och drift av motorfordon m.m. samt diverse utgifter har beräknats under detta anslag. Under anslaget har medel beräknats med 191 milj. kr. för att finansiera kostnaderna för det utökade antalet polismän som enligt plan tillkommer inom polisväsendet. Medel för lönekostnader för livvakter och spanare som regelmässigt är inkommenderade till säkerhetspolisen från den lokala polisorganisationen är överförda till anslaget B 2. Säkerhetspolisen. Detsamma gäller kostnaderna för bevakningen av kungahuset och regeringsledamöterna. De regionala ramarna Huvuddelen av medlen under anslaget kommer även inför budgetåret 1993/94 att fördelas på 24 anslagsposter, en för varje län, som hanteras av länsstyrelserna. Rikspolisstyrelsen förutsätts disponera centrala medel inom anslaget för vissa gemensamma behov inom polisorganisationen. Under ramanslaget har medel beräknats för löner, utrustning och 84 underhåll samt förvaltningskostnader m.m. Medel för anskaffande av bl.a. motorfordon, persondatorutrustning och andra inventarier har beräknats under anslaget. Det gäller även kostnader för underhåll. Vidare bör det även i år beräknas pengar på en särskild rampost under ram- anslaget för polisväsendets brottsutredningskostnader. Större investeringar m.m. Under anslaget bör det finnas centrala medel för större investeringar såsom radiosystem och andra infrastrukturella åtgärder. Kostnader för utrustning m.m. som endast skall finnas på ett fåtal platser och lämpligen inte kan anskaffas på annat sätt, bör finansieras med dessa medel. Vidare bör Rikspolisstyrelsen disponera medel som kan användas som reserv, för särskilda satsningar m.m. Det är viktigt att den pågående offensiven mot bl.a. nyrekrytering av narkotikamissbrukare kan fortsätta. Jag har därför beräknat 10 milj. kr. för att ytterligare förstärka dessa insatser. Medel för gemensam ADB-verksamhet för polisväsendet har överförts från anslaget B 1. Rikspolisstyrelsen. Min bedömning är att den gemensamma ADB-verksamheten är ett stöd som främst tjänar den lokala polisorganisationen. Därför bör medel motsvarande 112 milj. kr. beräknas på en särskild rampost under detta anslag. Detta möjliggör en fortsatt satsning på informationsbehandling och administrativ rationali- sering. Brottsutredningskostnader m.m. Under denna rampost har beräknats medel för kostnader med anledning av brottsutredningar m.m. Hit hör bl.a. kostnader för förundersökning, ersättning till sakkunniga, förpassning, passformulär m.m. Medel för detta ändamål kan lämpligen inte beräknas för vaije polismyndighet. Det är därför ändamålsenligt att medlen beräknas såsom tidigare på en särskild rampost under ramanslaget för den lokala polisorganisationen. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 9 891 189 000 kr. Prop. 1992/93:100 Bilaga 3 85 C. ÅKLAGARVÄSENDET Prop. 1992/93:100 Bilaga 3 Åklagarväsendets uppgifter och organisation Åklagarväsendet har tillsammans med övriga delar av rättsväsendet viktiga uppgifter i samhällets kamp mot brottsligheten. Åklagarnas huvudsakliga uppgifter består i att leda förundersökningar, att fatta beslut i åtalsfrågor samt att föra talan vid domstol. Strafflagstiftningen har självfallet den största betydelsen för åklagarverksamheten. Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och leder åklagar- verksamheten i riket. Riksåklagaren är också central förvaltningsmyndig- het för åklagarväsendet. Riksåklagarens kansli är organiserat på två byråer, kanslibyrån och tillsynsbyrån. Härutöver finns personal för Riksåklagarens åklagarverksamhet i Högsta domstolen. Sammanlagt finns ca 50 personer anställda hos Riksåklagaren. För åklagarverksamheten är landet indelat i 13 regioner. Vid de regionala myndigheterna, som var och en leds av en överåklagare, tjänstgör statsåklagare och distriktsåklagare som handlägger vissa typer av mål, främst sådana som rör ekonomisk brottslighet. Överåklagaren skall handlägga mål som är särskilt krävande och utövar dessutom ledningen över åklagarverksamheten inom sin region. Riket är indelat i 86 åklagardistrikt. Åklagarmyndigheterna i 83 av dessa distrikt lyder under regionåklagarmyndighetema och leds av chefs- åklagare. Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, som var och en leds av en överåklagare, står utanför den regionala åklagarorganisationen. Överåklagarna i dessa tre distrikt fullgör i princip samma uppgifter som överåklagarna vid regionåklagarmyndighetema. Härutöver finns en statsåklagarmyndighet för speciella mål, ledd av en överåklagare. Åklagarna vid den myndigheten handlägger mål i hela riket, i första hand särskilt omfattande mål eller mål som berör flera regioner. Sammanlagt tjänstgör ca 1 250 personer vid de regionala och lokala åklagarmyndigheterna. Pågående reformarbete m.m. Som jag nämnde i inledningen (avsnitt 4.2) har den parlamentariskt sammansatta kommittén Åklagarutredningen -90, överlämnat betänkandet (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende. Betänkandet remiss- behandlas för närvarande. Vidare har regeringen i juni 1992 lämnat ett uppdrag till Statskontoret att se över åklagarväsendets centrala oiganisa- tion. Andra uppdrag som kan komma att få betydelse för åklagarväsendet gäller uppdrag lämnade till Riksåklagaren i årets regleringsbrev. Här kan särskilt nämnas uppdraget att utveckla metoder för att på ett ändamåls- enligt sätt mäta prestationer och produktivitet i åklagarverksamheten. Vidare kan nämnas uppdragen att analysera tillsynsverksamheten och att 86 redovisa övervägandena gällande vitsordssystemet. Samtliga de nu nämna Prop. 1992/93:100 uppdragen skall redovisas under innevarande budgetår eller i den Bilaga 3 kommande årsredovisningen. Riksåklagaren har i september 1992 på regeringens uppdrag redovisat vilka utbildningsinsatser som vidtagits och planeras inom åklagarväsendet när det gäller sexualbrott mot barn. Uppdraget gavs mot bakgrund av ett tillkännagivande av riksdagen (bet. 1990/91:JuU15, rskr. 1990/91:152). Riksåklagaren har sedan den 1 juli 1992 delegerat budgetansvaret till regional nivå. Detta innebär att samtliga Regionåklagarmyndigheter, åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö samt Stats- åklagarmyndigheten för speciella mål i princip ansvarar för alla medel som disponeras inom anslaget C 2. Åklagarmyndigheterna. Förlängd budgetperiod Åklagarväsendet har sedan budgetåret 1991/92 en ny treårig budgetram. Detta innebär att verksamhetens inriktning och medelstilldelningen för åklagarväsendet i princip har lagts fast för budgetperioden 1991/92 - 1993/94. Regeringen har den 18 juni 1992 beslutat att de riktlinjer för åklagarverksamheten som gäller för perioden 1991/92 - 1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95. Anledningen härtill var att regeringen önskade avvakta bl.a. Åklagarutredningens -90 betänkande innan nya mydighetsspecifika direktiv beslutas. Årsredovisning m.m. Riksåklagaren har avlämnat en årsredovisning för budgetåret 1991/92. Årsredovisningen innehåller bl.a. en resultatredovisning. Någon uppdelning på verksamhetsgrenar har inte skett i resultatredovisningen. Mått på prestationer och produktivitet saknas. Kostnader har inte kunnat fördelas på prestationer. Riksåklagaren har dock inlett ett arbete i syfte att komma tillrätta med dessa brister. En beskrivning har lämnats avseende bl.a. personalstruktur och kompetensutveckling. Riksrevisionsverket (RRV) har genom dispens medgett att Riks- åklagaren får tillämpa Bokföringsförordningens äldre bestämmelser för årsbokslut och löpande bokföring av fordringar och skulder budgetåret 1991/92. Detta innebär att Riksåklagarens årsredovisning består dels av en balansräkning och anslagsredovisning, dels av en resultatredovisning. RRV:s revisionsberättelse innehåller inga invändningar. Vad avser resultatredovisningen har RRV begränsat sin granskning till en be- dömning av krav på fullständighet och dokumentation. Dock påpekas vikten av att arbetet med att införa ett nytt redovisningssystem fullföljs under innevarande budgetår. 87 Förenklad anslagsframställning Prop. 1992/93:100 Bilaga 3 I sin förenklade anslagsframställning konstaterar Riksåklagaren att arbetsbördan och arbetsbalansema växer samt att arbetsläget är synner- ligen ansträngt och bekymmersamt. Antalet inkommande mål till åklagarmyndigheterna har t.ex. ökat med 18 % under de senaste fem åren. Mellan åren 1990 och 1991 var ökningen drygt 5 %. Samtidigt ökar målbalansema kraftigt. I syfte att förbättra effektiviteten har Riks- åklagaren bl.a. delegerat budgetansvaret till regional nivå. Vidare har en fortsatt utbyggnad av datorstödet skett. Riksåklagaren begär att åklagarväsendets anslagsramar höjs. Bedömning Den resultatorienterade styrningen ställer stora krav på de centrala förvaltningsmyndigheterna. Å andra sidan innebär systemet med fleråriga budgetramar att anslagsmedlen kan utnyttjas smidigare samtidigt som möjligheterna till långsiktig planering ökar. Betydelsen av den på- drivande roll som Riksåklagaren har även i detta avseende kan inte nog understrykas. Det är väsentligt att myndigheterna på alla nivåer inom åklagar- väsendet bedriver ett målmedvetet effektiviseringsarbete. Genom effektiviseringar och rationaliseringar skall säkerställas att åklagarverk- samheten kan bedrivas i enlighet med statsmakternas intentioner och riktlinjer och inom ramen för tilldelade resurser. Jag ser det som angeläget att en fortsatt satsning görs på ADB- utbyggnaden. Under hand har meddelats att det för närvarande finns ca 500 persondatorer inom åklagarväsendet. Detta innebär att drygt 1/3 av personalen nu har ADB-stöd i sin verksamhet. Riksåklagaren räknar med att samtliga befattningshavare, dvs. både åklagare och administrativ personal, kommer att förfoga över persondatorer inom två år. Även chefsutvecklingen tillhör de angelägna satsningarna inom åklagarväsendet. Det ökade måltillflödet till åklagarmyndigheterna inger naturligtvis oro. Som jag sagt i tidigare avsnitt (under anslag B. Polisväsendet, avsnitt 7) ska polisens arbete i högre utsträckning inriktas mot att förebygga brott. När detta får genomslag torde en effekt bli att även inflödet av mål till åklagarna dämpas. Självfallet måste, som jag nyss nämnde, redan nu kraftfulla insatser göras för att t.ex. hitta rationella arbetsmetoder utan att ge avkall på rättssäkerheten. I det sammanhanget är införandet av ADB-teknik ett sätt; metodutveckling, erfarenhetsseminarier och kompetenshöj ande åtgärder är andra sätt. En adekvat verksamhets- planering och ett förverkligande av chefsrollen kan också bidra till en ökad effektivitet i verksamheten. Jag kan konstatera att RRV inte haft några invändningar i revisions- berättelsen avseende Riksåklagaren. Jag avstår från att här närmare kommentera årsredovisningen. Jag noterar dock att flertalet av de krav 88 på en resultatredovisning som anges i budgetförordningen inte har Prop. 1992/93:100 uppfyllts. Riksåklagaren är dock medveten om detta och har lämnat Bilaga 3 upplysning härom i resultatredovisningen. Riksåklagaren har dessutom startat olika projekt för att arbeta med dessa frågor. Jag förutsätter att resultatredovisningen i den kommande årsredovisningen kommer att innehålla mer resultatinformation och att t.ex. nyckeltal och produk- tivitetsmått anges. Räntebeläggning m.m. Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Riksåklagaren bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Riksåklagaren kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslagen C 1. och C 2. kommer att föras till detta konto. Anslagen till åklagarväsendet har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, öveigången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Även riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). De belopp som kommer att ställas till Riksåklagarens disposition kommer slutligt att fästställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från de nedan budgeterade beloppen. En särskild utredningsgrupp för utredning av viss ekonomisk brottslighet Riksåklagaren har i november 1992 inkommit med en hemställan om extra resurser för att tillskapa en särskild utredningsgrupp som under begränsad tid skulle ta sig an undersökningar i ärenden som rör kvalificerad ekonomisk brottslighet riktad mot banker och finansinstitut. Bakgrunden till framställningen är bl.a. de synnerligen stora kredit- förluster som banker och andra finansinstitut åsamkats de senaste åren och där en del av förlusterna kan antas bero på brottsliga gärningar. Till den särskilda utredningsgruppen skulle knytas några högt kvalifi- cerade åklagare och ett par ekonomiskt utbildade personer. Det förutsätts vidare att polispersonal med fullgod kompetens i tillräcklig utsträckning ställs till förfogande. 89 <h6>C 1. Riksåklagaren</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 3 1991/92 Utgift                   21 116 903 1992/93 Anslag                23 015 000 1993/94 Förslag                23 812 000 Riksåklagarens yrkanden Riksåklagaren begär att innevarande års ram räknas upp med drygt 1 miljon kronor. Beloppet avser huvudsakligen kostnader av engångs- karaktär hänförliga till en kommande flyttning till andra lokaler som Riksåklagaren nödgas till. Föredragandens överväganden Den flyttning som Riksåklagaren tvingas till medför naturligvis ökade kostnader för myndigheten. Jag ser det som naturligt att Riksåklagaren - som inte har något eget intresse av att byta lokal - på något sätt kompenseras härfor. Hur detta skall gå till torde kunna lösas i samför- stånd med de nya lokalbrukama. Jag anser att det inte finns skäl att frångå den ekonomiska planerings- ram som gäller för innevarande budgetperiod. Detta medför att jag beräknar anslaget med utgångspunkt i föregående års anslag med tillägg för pris- och löneomräkning. Ett begränsat rationaliseringskrav (240 000 kr) tillämpas på Riks- åklagaren. Under återstoden av budgetperioden innebär detta att planeringsramen bör uppgå till följande. Budgetåret 1993/94 Budgetåret 1994/95 23 812 000 kr        23 812 000 kr Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Riksåklagaren för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 23 812 000 kr. 90 <h6>C 2. Åklagarmyndigheterna</h6> Prop.1992/93:100 Bilaga 3 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 478 611 584 506 575 000 535 366 000 Riksåklagarens yrkanden Riksåklagaren begär att innevarande års ram räknas upp med drygt 15 miljoner kronor. I detta belopp ingår bl.a. medel för ökade lokalkostnad- er (5,8 mkr) och medel för kompetenshöj ande åtgärder (1,3 mkr). Större delen av beloppet (7 mkr) avser en redovisningsteknisk omföring inom Justitiedepartementets område. Riksåklagaren begär dessutom att ramen förstärks med 6,2 miljoner kronor för att tillskapa en särskild utredninsgrupp för en viss typ av EKO-brottslighet. Föredragandens överväganden Tillströmningen av mål till åklagarmyndigheterna ökar kontinuerligt. Samtidigt ökar målbalansema kraftigt. Som jag nyss sa pekar detta på en oroväckande utveckling. Åklagarväsendet går nu in i det tredje året i den pågående budget- perioden. Endast i mycket speciella situationer kan det komma i fråga att under en pågående budgetperiod ändra en given planeringsram. Enligt min mening utgör endast yrkandet om medel för den särskilda EKO-utredningsgruppen en sådan undantagssituation. Jag ser mycket positivt på detta nya sätt att ta sig an en svårutredd och komplicerad brottslighet. Anslaget bör således under en tvåårsperiod förstärkas för detta ändamål. Jag bedömer det ytterligare medelsbehovet på anslaget till 4 miljoner kronor. Riksåklagarens förslag om ytterligare resurser för t.ex. kompetens- höjande åtgärder kan jag som sagt inte biträda. Det bör vara möjligt att genom omprioriteringar inom den medelsram som fästställs avsätta nödvändiga resurser för detta viktiga ändamål. Det nu sagda medför att jag beräknar anslaget med utgångspunkt i föregående års anslag med tillägg för EKO-utredningsgruppen samt pris- och löneomräkning. Åklagarmyndigheterna bör med hänsyn till arbetssituationen undantas från det generella rationaliseringskravet. Under återstoden av budgetperioden innebär detta att planeringsramen bör uppgå till följande. Budgetåret 1993/94 Budgetåret 1994/95 535 366 000 kr 535 366 000 kr 91 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 535 366 000 kr. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 92 D. DOMSTOLSVÄSENDET M.M. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Allmänt om reformarbetet Som framgått av min allmänna redogörelse (avsnitt 4.1) pågår det ett omfattande reformarbete inom domstolsväsendet. Ett väsentligt skäl härtill är den allt större arbetsbelastningen. Målen och ärendena har blivit fler och mer komplicerade. Från en situation där man i allmänhet haft goda möjligheter att lägga ner erforderlig tid och omsorg har man, trots ett fortlöpande rationaliseringsarbete, på sina håll hamnat i en situation som med fog kan beskrivas som besvärlig. Av flera skäl står det klart att det krävs även andra åtgärder än tillskott av resurser för att svårigheterna skall kunna undanröjas. Det är mot den bakgrunden frågorna om vad som skall vara domstolarnas arbetsuppgifter samt hur arbetsuppgifterna skall fördelas mellan och inom domstolarna bör bedömas. Utan att nu ta ställning till enskildheter i liggande utredningsförslag konstaterar jag att domstolsväsendet står inför stora förändringar som måste mötas med en effektiv och slagkraftig organisa- tion. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna som jag angett i inledningen (avsnitt 4.1). Budgetramen m m I förra budgetpropositionen föreslogs att medelsbehovet för domstols- väsendet skulle läggas fast för endast den då kommande tvåårsperioden, dvs. för innevarande budgetår och budgetåret 1993/94. Uppfattningen delades av riksdagen. Domstolsverket har under hösten 1992 avgivit en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1993/94. Lokalförsörjningen inom domstolsväsendet Byggnadsstyrelsen var fram till den 1 juli 1992 lokalhållare för dom- stolsväsendet och rättshjälpsmyndigheten. Från denna tidpunkt har Byggnadsstyrelsens lokalförsöijningsmonopol upphört och lokalhåll- ningsansvaret i princip övertagits av respektive myndighet. Det rent praktiska övertagandet av ansvaret för hyresavtalet m.m. för vaije lokal genomförs nu successivt. Lokalytorna uppgår för närvarande till ca 347 000 kvadratmeter. Under innevarande budgetår disponeras ca 429 miljoner kronor för lokalkostnader. 93 Räntebeläggning m.m. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden och presenterat den modell som bör tillämpas. Domstolsverket bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell och kommer då att tilldelas ett ränte- konto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslagen D 1 och D 2 kommer att föras till detta konto. Anslagen har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån hos Riksgäldskontoret och de nya principerna för budgetering av anslag. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till Domstolsverkets disposition kommer att slutligt fastställas enligt dessa riktlinjer och kan därför komma att avvika från det nu budgeterade beloppet. <h6>D 1. Domstolsverket</h6> 1991/92 Utgift                  57 499 171 1992/93 Anslag                61 932 000 1993/94 Förslag                63 910 000 Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna dom- stolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, Bostadsdomstolen, arrende- och hyresnämnderna, Försäkringsöverdomstolen, Rättshjälps- myndigheten och de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket har också till uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i rättshj älpsfrågor. Chef för Domstolsverket är en generaldirektör. Inom verket finns en organisationsenhet, en ekonomienhet, en personalenhet och en juridisk enhet. Dessutom finns ett sekretariat och en personalansvarsnämnd. Från anslaget betalas också kostnaderna för verksamheten vid Nota- rienämnden och Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet. Personal Domstolsverket sysselsätter för närvarande en personalstyrka motsvar- ande cirka 148 årsarbetskrafter. Domstolsverket Domstolsverket yrkar i sin förenklade anslagsframställning att anslaget för budgetåret 1993/94 skall vara oförändrat i förhållande till föregående budgetår. 94 Föredragandens överväganden Domstolsverkets framtida roll och arbetsuppgifter är naturligtvis i högsta grad förknippad med vilken domstolsorganisation vi har i framtiden. Som jag inledningsvis anfört har Domstolsutredningen lämnat sitt betänkande Domstolarna inför 2 OOO-talet. Betänkandet liksom promemorian (Ds 1992:38) Domstolsväsendet - Organisation och administration i framtiden har remissbehandlats och är nu föremål för ingående överväganden inom Justitiedepartementet. Dessa överväganden kan, som jag tidigare anfört, komma att leda till omfattande förändringar av Domstolsverkets och dom- stolarnas arbetsuppgifter i framtiden. Domstolsverket fick i reglerings- brevet för budgetåret 1992/93 bl.a. i uppgift att delegera budgetansvar i så stor utsträckning som möjligt till enskilda domstolar. Detta arbete har utförts framgångsrikt och bör fortsätta. Det ligger också i linje med de övriga förändringar som kan komma att ske av Domstolsverkets uppgifter och organisation. Det är dock för tidigt att redan nu låta detta få budgetmässiga konsekvenser. Mot bakgrund av det nyss sagda och vad som anförts om tvååriga budgetramar föreslår jag därför att anslaget skall beräknas med ut- gångspunkt från vad som har anvisats för budgetåret 1992/93. Emel- lertid skall för Domstolsverket även detta budgetår gälla ett rationalise- ringskrav. Från anslaget bör därför föras bort ett belopp om 1,3 miljoner kr. Med hänsyn till det anförda bör anslaget under budgetåret uppgå till följande. Budgetåret 1993/94 63 910 000 kr Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Domstolsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 63 910 000 kr Prop.1992/93:100 Bilaga 3 95 <h6>D 2. Domstolarna m.m.</h6> Prop.1992/93:100 Bilaga 3 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 2 172 213 235 2 378 759 000 2 445 640 000 Allmänna domstolar är tingsrätterna, hovrätterna och Högsta domstolen. Tingsrätterna är allmänna underrätter. Det finns 97 tingsrätter. Hovrätterna är överrätter i de mål som överklagas från tingsrätterna. Det finns 6 hovrätter: Svea hovrätt (15 avdelningar, varav 13 för allmänna mål och 2 för vatten- och fastighetsmål), Göta hovrätt (5 avdelningar), Hovrätten över Skåne och Blekinge (5 avdelningar), Hovrätten för Västra Sverige (6 avdelningar), Hovrätten för Nedre Norrland (2 avdelningar) och Hovrätten för Övre Norrland (2 avdel- ningar). Högsta domstolen är överrätt i de mål som överklagas från hovrätter- na. Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns 22 justitieråd. Tre av dessa tjänstgör för närvarande i Lagrådet. För Högsta domstolen finns ett särskilt kansli till vilket revisionssekreterare är knutna. Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrätterna, kammarrätterna och Regeringsrätten. Länsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under kammar- rätterna. Det finns 24 länsrätter. Kammarrätterna är bl.a. överrätter i de mål som överklagas från läns- rätterna. Det finns fyra kammarrätter: Kammarrätten i Stockholm (10 avdelningar, varav en extra avdelning), Kammarrätten i Göteborg (8 avdelningar), Kammarrätten i Sundsvall (6 avdelningar, varav två lokaliserade i Umeå) och Kammarrätten i Jönköping (6 avdelningar, varav en extra avdelning). I anledning av den nya instansordning för rättskipning i socialförsäkringsmål som trätt i kraft fullt ut den 1 juli 1992 och som bl.a innebär att försäkringsrätterna avskaffats, har kam- marrätterna förstärkts. Sålunda har i jämförelse med föregående budgetår kammarrätterna i Stockholm och Sundsvall tillförts vardera två avdel- ningar (de nya avdelningarna i Kammarrätten i Sundsvall har lokaliserats till Umeå) och kammarrätterna i Göteborg och Jönköping vardera en avdelning. Regeringsrätten är högsta allmänna förvaltningsdomstol. Regerings- rätten är överrätt i de mål som överklagas från kammarrätterna. Regeringsrätten avgör vidare mål om rättsprövning av vissa förvalt- ningsbeslut. Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns 20 regeringsråd. Två av dessa tjänstgör för närvarande i Lagrådet. För Regeringsrätten finns ett särskilt kansli till vilket regeringsrättssekrete- rare är knutna. Försäkringsöverdomstolen prövar socialförsäkringsmål som överkla- gas från kammarrätterna och mål från Arbetsmarknadsstyrelsen. Domstolen har 10 lagfarna och 10 andra ledamöter. Hyresnämnderna har till uppgift bl.a. att medla och vara skiljenämnd 96 i hyrestvister samt avgöra vissa typer av sådana tvister. Arrendenämn- Prop. 1992/93:100 derna har motsvarande uppgift i arrendetvister. Flertalet av nämnderna Bilaga 3 har två eller tre län som verksamhetsområde. Hyresnämnderna har gemensamt kansli med arrendenämnderna. Sådana kanslier finns på 12 orter. Bostadsdomstolen är över- och slutinstans i de ärenden som avgörs av hyresnämnderna. Från anslaget betalas också kostnaderna för de kansligöromål för Statens ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt. Personal Domstolsväsendet sysselsätter en personalstyrka motsvarande cirka 5 190 årsarbetskrafter. Domstolsverket Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1993/94 - i förhållan- de till vad som förra året i samband med den fördjupade anslagspröv- ningen anvisats för innevarande budgetår - räknas upp med sammanlagt 35 miljoner kr. Ökningen avser främst personalförstärkningar med anledning av ökad måltillströmning, förstärkning av resurserna för personalutbildning och lokalkostnader. Dessutom begär verket - utan att framställa något yrkande om förhöjt anslag - kompensation för ökade lokalkostnader i anledning av beslutade och planerade nya lokalprojekt för budgetåret 1993/94 med sammanlagt 18 miljoner kr. Föredragandens överväganden De allmänna domstolarna m.m. Under de senaste åren har arbetsläget vid de allmänna domstolarna varit pressat, framför allt beroende på en fortgående ökad tillströmning av mål och ärenden. I synnerhet har detta gällt hovrätterna och de större tingsrätterna. Antalet inkomna brottmål i tingsrätterna (exklusive notariemål) ökade med cirka 6 % mellan år 1990 och 1991. Ökningen innebär nästan en fördubbling av ökningstakten jämfört med föregående år då antalet inkommande brottmål ökade med 3,3 % . Det finns inget som pekar på att något trendbrott kan förväntas under de närmaste åren. Även när det gäller tvistemålen (exklusive mål angående gemensam ansökan om äktenskapsskillnad) har näranog en fördubbling av ökningstakten av antalet inkomna mål skett mellan år 1990 och 1991. Ökningen har uppgått till 16 % jämfört med ökningen mellan år 1989 och 1990, vilken var 8,6 %. För konkurser har en fortsatt kraftig ökning skett. Sammantaget har antalet inkomna konkursärenden år 1991 jämfört med föregående år ökat med drygt 60 %. Det finns för närvarande inga tecken till avmattning i 97 7 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3 den höga tillströmningstakten.                                          Prop. 1992/93:100 När det gäller bouppteckningsärenden är situationen alltjämt mycket Bilaga 3 besvärlig. Vid vissa tingsrätter är väntetiderna för att få sådana ärenden handlagda oacceptabelt långa. Antalet inskrivningsärenden har däremot minskat dramatiskt, säkerligen till följd av den vikande fastighets- marknaden, konjunkturläget och de svårigheter som kreditinstituten befinner sig i. Minskningen av antalet inkomna lagfarts- och inteckn- ingsärenden var cirka 30 % under första halvåret 1992, jämfört med motsvarande period föregående år. Antalet mål i hovrätterna har ökat kraftigt även under det senaste året. Ökningen uppgick mellan åren 1990 och 1991 till 7 %. Hovrätterna har dock under år 1991 ökat sin målavverkning så att målbalansema med ett par undantag ändå inte ökade jämfört med föregående år. Dock har målbalansema ökat i alla hovrätter under 1992 med cirka 16 %. Målbalansema och därmed väntetiderna till följd av de senaste årens stadiga ökning av antalet inkomna mål är därför överlag alldeles för stora för att i längden kunna accepteras. Den i föregående års budgetproposition aviserade justeringen av hovrätternas domkretsar har skett den 1 juli 1992 innebärande att Örebro län, som tidigare hörde under Svea hovrätt, har förts över till Göta hovrätts domkrets. I Högsta domstolen har arbetsläget genomgått en försämring under år 1991 då antalet inkommande mål ökade med 13 % jämfört med året innan. Trots att antalet avgjorda mål ökat har målbalansema ändå blivit avsevärt mycket större än de var föregående år. Arbetsbelastningen i hyresnämnderna har knappast ändrats under år 1991. Vid arrendenämnderna har en nedgång av antalet inkommna ärenden skett. För Bostadsdomstolen har den minskning av antalet inkomna mål som skedde under år 1990 fortsatt under år 1991. De allmänna förvaltningsdomstolarna Vid länsrätterna har antalet inkommande mål ökat med cirka 15 % under år 1991 jämfört med föregående år. Denna ökning är främst hänförlig till socialförsäkringsmål, som tillfördes länsrätterna den 1 juli 1991, och fästighetstaxeringsmål under det att skattemålen och körkortsmålen har minskat i antal. Att skattemålen minskar påtagligt visas också av statistiken för första halvåret 1992. Under den perioden har emellertid också psykiatrimålen, som tillfördes länsrätterna den 1 januari 1992, tillkommit. Målstatistiken för perioden tyder på en större tillströmning av sådana mål än som var beräknat vid reformens genomförande. Även för socialförsäkringsmålens del kan märkas en måltillströmning som ligger över den från början beräknade. Bilden av arbetssituationen i kammarrätterna är något splittrad. An- talet inkomna mål minskade fram till år 1990. Under detta år inträffade emellertid en ökning av antalet inkomna mål med drygt 10 %. Målök- ningen fortsatte år 1991 då antalet inkomna mål ökade med cirka 5 % jämfört med året innan. Samtidigt ökade kammarrätterna sin 98 avverkningstakt ungefar lika mycket varför målbalansema då minskade något. Emellertid har antalet inkomna mål till kammarrätterna återigen ökat kraftigt under år 1992. Ökningen jämfört med föregående år var, utan beaktande av socialförsäkringsmålen, så stor som 20 %. Lägger man till socialförsäkringsmålen blir målökningen väsentligt större. Den förändring av domkretsindelningen för kammarrätterna i Göteborg och Jönköping som aviserades i förra årets budgetproposition har genom- förts fr.o.m. den 1 juli 1992, innebärande att Skaraborgs län, som tidigare hörde under Kammarrätten i Göteborg, flyttats över till Kammarrätten i Jönköping. Arbetssituationen i Regeringsrätten är i stort sett tillfredsställande. Antalet avgjorda mål ökade betydligt under år 1991. Dock ökade samtidigt antalet inkomna mål varför en ökning av målbalansen under år 1991 inte har kunnat undvikas. Försäkringsöverdomstolen m.m. Den nya instansordningen för rättskipningen i socialförsäkringsmål har, som jag tidigare nämnt, slutligt genomförts den 1 juli 1992, då försäk- ringsrätternas verksamhet helt upphörde. I förra årets budgetproposition anförde jag att försäkringsrätternas kvarstående balans, som skulle överlämnas till kammarrätterna, kunde antas bli cirka 7 500 mål. Försäkringsrätterna överträffade under sin sista verksamhetstid den förväntningen och överlämnade cirka 6 700 mål till kammarrätterna. Måltillströmningen till Försäkringsöverdomstolen fortsatte att öka kraftigt under år 1991, delvis beroende på att antalet mål som avgjorts i försäkringsrätterna varit större än tidigare. Medelstilldelning m m Ifråga om arbetsläget i domstolarna förtjänar även följande att framhål- las. Vid tingsrätterna har som framgår ovan måltillströmningen fortsatt att öka kraftigt. Det målantal som år 1991 i genomsnitt föll på varje enskild domares lott, 250 mål, är väsentligt högre än tidigare år. Vid både tingsrätter och hovrätter har målbalansema och väntetiderna ökat, trots de stora arbetsansträngningar som gjorts. Vad gäller de allmänna förvaltningsdomstolarna skall, förutom vad jag sagt ovan om måltillströmningen, även nämnas något om sam- mansättningen av länsrätternas målbalans för år 1991. Målbalansen är ju en beteckning på de mål som av något skäl inte har kunnat avgöras vid en viss tidpunkt. I balansen ligger därför i normala fall till allra största del sådana mål som är under någon form av beredning; alltså inte färdiga för avgörande. Vid länsrätterna däremot består en så stor del som en tredjedel av målbalansen av sådana mål som är helt klara för avgörande. Denna siffra är klart otillfredsställande. Till detta kommer att de olika typer av mål länsrätterna handlägger till två tredjedelar består av förtursmål. Även kammarrätternas balanssituation måste uppmärksammas i detta sammanhang. Som jag nyss anfört har antalet inkommande mål Prop.1992/93:100 Bilaga 3 99 ökat väsentligt. Även om kammarrätterna också kraftigt har ökat sin Prop. 1992/93:100 avverkning av mål har ändå balanserna stigit på ett sätt som inger oro för Bilaga 3 framtiden. Sålunda har antalet balanserade mål i kammarrätterna under år 1992 ökat med cirka 24 %. I sammanhanget bör också beaktas att många av de socialförsäkringsmål som överlämnats till kammarrätterna är vidlyftiga och tidskrävande. Redan de nu redovisade omständigheterna leder till att ar- betsförhållandena vid domstolarna måste följas med största uppmärk- samhet. Till detta kommer att bl.a. de allmänna förvaltningsdomstolar- na samtidigt står inför en synnerligen ingripande omorganisation om vissa av Domstolsutredningens förslag genomförs. Länsrätterna kan till exempel i framtiden komma att få överta ett mycket stort antal olika måltyper från kammarrätterna som första domstolsinstans. Även om de tilltänkta reformerna också kommer att innebära att vissa måltyper, exempelvis körkortsmålen, i vissa avseenden kan föras bort från domstolarna vore det olyckligt om en sådan reform i initialskedet försvåras av alltför höga balanser vid de mottagande domstolarna. Domstolsväsendet tillfördes emellertid inför innevarande budgetår vissa resurser för att klara av sitt ansträngda arbetsläge. Sammanlagt tillför- des domstolsväsendet för detta ändamål 88 miljoner kr, varav 18 miljoner som permanent tillskott. I vad mån dessa åtgärder är tillräckliga är det för tidigt att ha någon bestämd uppfattning om. Det saknas därför nu underlag för att förorda anslagsförstärkningar till domstolsväsendet. Detta ställningstagande beror naturligtvis också på det rådande statsfinansiella läget och de stora besparingskrav som gäller för hela den offentliga verksamheten. Domstolsväsendet bör därför för närvarande bli föremål endast för tekniska justeringar av budgetramen samt pris- och löneupp- räkning. Ä andra sidan bör inte heller några rationaliseringskrav eller besparingar läggas ut över domstolsväsendet. Alla myndigheter med ramanslag och som uppfyller bokföringsförord- ningens krav skall i princip finansiera sina investeringar i anläggnings- tillgångar med lån hos Riksgäldskontoret. Detta gäller även sådan utrust- ning till domstolarna som hittills finansierats genom det särskilda reservationsanslaget D 3 Utrustning till domstolar m.m. Jag föreslår därför att det anslaget avskaffes fr.o.m. budgetåret 1993/94. De inves- teringar som skulle ha finansierats via detta anslag får alltså i stället finansieras genom lån hos Riksgäldskontoret. Jag har bedömt nyinves- teringsbehovet för dessa ändamål till omkring 26 miljoner kr för nästkommande budgetår. Anslaget D 2 Domstolarna m.m. bör därför tillföras 12,8 miljoner kr för att täcka kostnaderna för första årets amorteringar och räntor för nyinvesteringarna och den del av inneva- rande budgetårs investeringar på det nu upphörda anslaget som hänför sig till den ingående reservationen på anslaget. Inom Socialdepartementets område pågår lagstiftningsarbete med avseende på frågor om stöd och service till vissa funktionshindrade och ändrade bestämmelser om bostadsbidrag. I fråga om bostadsanpassnings- bidrag har proposition avlämnats till riksdagen. Reformerna innebär bl.a. att de allmänna förvaltningsdomstolarna kommer att tillföras ett stort 100 antal nya mål för överprövning. Den tilltänkta lagstiftningen avses träda Prop. 1992/93:100 i kraft den 1 januari 1994 och beräknas medföra kostnadsökningar för Bilaga 3 domstolsväsendet med sammanlagt 22,2 miljoner kr per år. Av tekniska skäl kan anslaget inte redan nu tillföras medel till täckande av upp- kommande kostnader men jag har för avsikt att i kompletteringsproposi- tionen våren 1993 föreslå att anslaget D 2 Domstolarna m.m. tillförs medel med det belopp som i detta avseende belöper sig på budgetåret 1993/94. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör anslaget under budgetåret uppgå till följande. Budgetåret 1993/94 2 445 640 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Domstolarna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 2 445 640 000 kr. 101 E. KRIMINALVÅRDEN Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Några huvudpunkter: - Under anstaltsvistelse skall åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott prioriteras liksom arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket på anstalterna. - Utvecklingsarbetet inom fri vården skall vara inriktat på åtgärder som kan effektivisera skyddstillsynen i dess olika former. - Transportverksamheten inom kriminalvården effektiviseras och omorganiseras. - Det femåriga rationaliseringsprogrammet fortsätter. - Ramstyming med en ny anslagsstruktur infors för kriminal- vården. 1. Struktur- och organisationsfrågor Arbetet inom kriminalvården består bl.a. i att verkställa fängelsestraffen och att ansvara för övervakningen av skyddstillsynsdömda och villkorligt frigivna liksom för verksamheten vid landets häkten. Kriminalvårdslagstiftningen vilar i allt väsentligt på de principer som slogs fäst genom 1974 års kriminalvårdsreform. Dessa principer går ut på att, så långt det är möjligt med hänsyn till kravet på samhällsskydd och differentiering, underlätta de dömdas anpassning till samhället och motverka de skadliga följderna av frihetsberövandet. Kriminalvården fick en ny organisation den 1 januari 1991. Omorga- nisationen innebar bl.a. att antalet regioner minskades från dåvarande tolv till sju och att riksanstaltema fördes in under regionerna. Den regionala organisationen förstärktes och dess uppgifter blev bl.a. att leda kriminalvården i regionerna enligt Kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer, att stödja verksamheten vid de lokala myndigheterna och att utöva tillsyn över deras verksamhet. Kriminalvårdsstyrelsens arbete koncentrerades på övergripande uppgifter. Hit hör bl.a. att meddela föreskrifter, råd och riktlinjer för kriminalvården inom ramen för de lagar och andra författningar som gäller på området. Styrelsen skall också ge statsmakterna underlag för utveckling av kriminalvården, planera och utvärdera kriminalvårdens verksamhet samt bedriva central utbildning. Organisationsförändringen medförde också att behovet av personal vid Kriminalvårdsstyrelsen minskade. Antalet tjänster vid styrelsen minskade redan budgetåret 1990/91 från omkring 320 till omkring 230. Därefter har ytterligare besparingsbeting lagts fäst för Kriminalvårdsstyrelsen varför organisationen t.o.m. budgetåret 1993/94 skall spara ytterligare 10 miljoner kronor. Utöver detta har kriminalvården i dess helhet under flera år ställts inför krav på rationaliseringar. I ett särskilt regeringsuppdrag till Kriminal- 102 vårdsstyrelsen den 24 januari 1991 angavs de närmare riktlinjerna för ett Prop. 1992/93:100 långsiktigt rationaliseringsarbete under budgetåren 1991/92 - 1995/96 Bilaga 3 innefattande bl.a. reella besparingar inom verksamhetsområdet. Resultatet hittills av rationaliseringsarbetet är mycket gott. Organisationen har på alla nivåer på ett föredömligt sätt påbörjat ett omfattande förändringsarbete i syfte att effektivisera och rationalisera verksamheten. Arbetet med en decentraliserad organisation och beslutsordning inom kriminalvården går nu vidare. Jag anser att rationaliseringsarbetet bör fullföljas enligt det tidigare fastlagda programmet. 2. Pågående översynsarbete För närvarande arbetar två kommittéer med frågor som är av väsentlig betydelse för kriminalvårdsverksamheten. Regeringen har den 2 april 1992 tillkallat en parlamentarisk kommitté, den s.k. Fängelseutredningen, för att göra en genomgripande översyn av de principer och det regelverk som lades fest genom 1974 års kriminal- vårdsreform. Kommitténs huvuduppgift är att, efter en avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande, överväga vilka principer för anstaltsplacering som bör tillämpas i framtiden samt att anpassa regelverket till dessa. Intresset av att hålla anstalterna narkotikafria skall därvid särskilt uppmärksammas. Kommitténs arbete skall vara avslutat den 1 juli 1993. Enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall kriminalvården i anstalt utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas och att skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. I direktiven slås fest att detta skall vara utgångspunkten även i fortsättningen samtidigt som samhällets berättigade krav på skydd måste ges stor vikt. Under de senaste åren har specialiseringen inom kriminalvården ökat så att man i större utsträckning kan anpassa innehållet i verkställigheten efter behoven i det enskilda fellet. I direktiven framhålls att det är angeläget att de möjligheter som finns utnyttjas på bästa sätt och att det ligger ett stort värde i att det sker en fortsatt utveckling när det gäller verksamhetens inriktning. Denna utveckling försvårar dock av naturliga skäl till- lämpningen av närhetsprincipen, som innebär att den dömde i allmänhet skall placeras på en anstalt i närheten av sin hemort, och av normaliseringsprincipen, som innebär att de intagna skall få del av samhällets stödåtgärder och vårdinsatser på samma sätt som andra medborgare. I kommitténs uppdrag ingår att göra en bedömning av hur utvecklingen under senare år har påverkat tillämpningen av dessa principer och att överväga behovet av att göra avsteg från dem. I direktiven anges några områden som kommittén särskilt bör behandla. Bland annat skall kommittén göra en bedömning av den differentiering av intagna som nu sker med avseende på narkotika, kvinnliga intagna, ungdomar samt behandling av män dömda för övergrepp mot kvinnor och barn. Vad gäller vistelser utom anstalt har kommittén fått i uppdrag att undersöka om man genom lagstiftning eller på annat sätt kan minska 103 missbruket av permissioner, att undersöka om villkoren för frigång kan utformas på ett tydligare sätt samt att göra en bedömning av hur s.k. §34-vistelser bör utnyttjas i framtiden. I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår, som tidigare har framgått, att se över det straffrättsliga påföljdssystemets uppbyggnad. Kommittén skall pröva om systemet med villkorlig frigivning skall behållas och hur detta i så fall skall vara utformat. Kommittén skall vidare överväga möjlig- heterna att vidareutveckla användningen av olika alternativ till fängelse- straff. Bland annat skall kommittén föreslå hur samhällstjänst bör infogas som ett permanent inslag i påföljdssystemet och pröva om det är möjligt att införa någon form av intensivövervakning. Kommittén skall dessutom överväga hur påföljdssystemet kan bli tydligare och överskådligare t.ex. genom att alla de icke frihetsberövande påföljderna, med undantag för böter och överlämnande till särskild vård, inordnas under en gemensam påföljd kallad villkorligt fängelse. 3. Kriminalvårdens verksamhet 3.1 Anstalter och häkten Verksamhet Inom anstalts- och häktesorganisationen fanns den 1 oktober 1992 19 riksanstalter och 58 lokalanstalter med sammanlagt 2 657 slutna och 1 632 öppna platser samt 30 häkten med 1 367 platser. Sedan en tid tillbaka pågår ett omfattande förändringsarbete inom kriminalvårdsanstaltema och häktena. Arbetet syftar till att skapa en rationellare kriminalvård samtidigt som kvaliteten skall förbättras. Det senare skall ske bl.a. genom att tillsynspersonalen får ansvarsfullare arbetsuppgifter och att s.k. kontaktmannaskap införs. Under senare år har det skett en utveckling mot en ökad specialisering inom anstaltsorganisationen när det gäller verksamhetens inriktning. De omfattande vård- och behandlingsinsatserna för de intagna har olika inriktning och vänder sig till olika kategorier. Det har bl.a. skett en utökning av antalet motivations- och behandlingsplatser för narkotikamissbrukare inom kriminalvården. För närvarande finns det ca 320 sådana platser. Av Kriminalvårdsstyrelsens fördjupade anslagsframställning framgår att under den senaste femårs- perioden har i genomsnitt ca 45 % av de intagna med strafftider över två månader bedömts vara narkotikamissbrukare. Den förändring i klientelet som har skett under perioden är att andelen grava narkotikamissbrukare har ökat. Vid några anstalter bedrivs vidare verksamhet i syfte att finna behandlingsmetoder för män som gjort sig skyldiga till kvinnomisshandel och sexualbrott. Antalet personer dömda till fängelse för sexualbrott har ökat sedan böijan av 1980-talet. Under åren 1988 - 1990 dömdes i medeltal 256 personer per år till fängelse för sexualbrott. Även i övrigt finns en strävan att anpassa verksamheten vid anstalterna Prop.1992/93:100 Bilaga 3 104 för olika kategorier av intagna. Bland annat bedrivs s.k. ratt- Prop. 1992/93:100 fälleverksamhet vid tolv anstalter. Vidare har kriminalvården under Bilaga 3 budgetåret 1991/92 utarbetat ett särskilt program i fråga om våld och droger. Även antalet intagna kvinnor har ökat sedan böljat av 1980-talet. Under den senaste femårsperioden har det i genomsnitt funnits 196 kvinnliga intagna per dag. Totalt finns det 210 anstaltsplatser för kvinnliga intagna. En riksanstalt och en lokalanstalt är avsedda enbart för kvinnor. Till grund för utvecklingen mot en ökad differentiering av de intagna ligger bl.a. de krav på förändringar som statsmakterna uttalat under senare år. Här kan nämnas att riksdagen vid flera tillfällen erinrat om att självklara riktmärken för narkotikapolitiken på kriminalvårdens område måste vara att intagna utan narkotikaproblem och sådana som vill bli av med sitt missbruk inte skall behöva komma i kontakt med narkotika under anstaltsvistelsen, att missbrukare avskärs från tillförsel av droger och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället. Jag anser att det ligger ett stort värde i att det sker en fortsatt utveckling inom anstalterna när det gäller verksamhetens inriktning. Men en långt driven specialisering av anstalterna riskerar att leda till svårigheter att placera fängelsedömda som inte tillhör "rätt kategori" på lediga platser, vilket i sin tur kan leda till att anstaltsplatsema inte utnyttjas på ett kostnadseffektivt sätt. Regeringen har i beslut den 20 juni 1991 meddelat särskilda direktiv för Kriminalvårdsstyrelsens fördjupade anslagsframställning för budget- åren 1993/94 - 1995/96. I de särskilda direktiven har redovisningar och bedömningar begärts inom flera av de områden som är föremål för fängelseutredningens översyn. Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat dessa i sin fördjupade anslagsframställning. Jag avvaktar fängelseutredningens betänkande i dessa delar och återkommer därför till frågan om kriminal- vård i anstalt vid ett senare tillfälle. Beläggningssituationen m.m. Beläggningssituationen vid kriminalvårdsanstaltema har under senare år varit i stort sett oförändrad. Under hösten 1992 har emellertid en kraftig uppgång skett. Medelbeläggningen under tiden augusti - december har legat drygt 200 över den nivå som hittills varit den normala. Samtidigt har också beläggningsnivån vid häktena varit mycket hög. Den inträffade beläggningsökningen var inte förutsedd. På mitt initiativ har därför Brottsförebyggande rådet gjort en analys beträffande utveck- lingen av fängelsedomar under senare år. Av undersökningen framgår bl.a. att den totalt utdömda fängelsestrafftiden år 1992 ökar med uppskattningsvis 14 % jämfört med år 1991. Kriminalvårdsstyrelsen har i den fördjupade anslagsframställningen gjort bedömningen att behovet av anstalts- och häktesplatser av olika anledningar stadigt kommer att öka under de närmaste åren framöver. I den treåriga rullande byggnadsplanen är sedan tidigare flera objekt 105 upptagna som kommer att tillföra organisationen anstalts- och/eller Prop. 1992/93:100 häktesplatser. Det finns dock flera faktorer som gör att situationen är Bilaga 3 relativt svårbedömd och det finns sannolikt anledning för mig att återkomma till regeringen med förnyad prognos längre fram. 3.2 Frivården Det finns 57 frivårdsmyndigheter i landet. De har bl.a. ansvaret för övervakningen av villkorligt frigivna och till skyddstillsyn dömda personer, frigivningsarbetet vid lokalanstaltema samt för det kurativa arbetet vid häktena. Sedan den 1 juli 1992 har frivården dessutom hela ansvaret för personutredningsverksamheten. Under budgetåret 1991/92 var medelantalet övervakade klienter 13 321. Av dessa var 7 933 dömda till skyddstillsyn, 4 087 villkorligt frigivna och 1 301 intagna i anstalt med övervakare förordnad. Motsvarande medelvärden budgetåret 1990/91 var 13 293, 7 915, 3 984 och 1 384. Antalet dömda till skyddstillsyn i form av kontraktsvård har sedan påföljdskombinationen infördes den 1 januari 1988 varit omkring 370 per år. Av Kriminalvårdsstyrelsens resultatanalys i den fördjupade anslagsframställningen framgår att det finns stora skillnader mellan frivårdsdistrikten beträffande tillämpningen av kontraktsvården. En anledning till dessa skillnader är, enligt Kriminalvårdsstyrelsen, att kommunernas ansträngda finansiella läge försvårat deras åtaganden av den del av behandlingen som kommunerna förväntas finansiera. En annan anledning är, enligt Kriminalvårdsstyrelsen, att öppenvården är dåligt utbyggd i många kommuner vilket minskar förutsättningarna för kontraktsvård. Det är naturligtvis inte tillfredsställande om valet mellan skyddstillsyn i form av kontraktsvård och frihetsberövande i form av ett fängelsestraff är beroende av ekonomiska avgöranden som ligger utanför rättsväsendet. Den tidigare nämnda Straffsystemkommittén skall enligt sina direktiv undersöka vilka åtgärder som behöver vidtas för att säkerställa att kontraktsvård skall stå öppen för alla som uppfyller de lagliga förut- sättningar som gäller för påföljden. I avvaktan på utredningens förslag i denna del är det dock enligt min mening viktigt att frivården i sin personutredande verksamhet arbetar med målsättningen att man vid domstolen skall kunna föreslå kontraktsvård för alla som är lämpliga för denna påföljd. Ett av syftena med personutredningsreformen var att frivården i ökad utsträckning skulle kunna föreslå domstolarna konkret utformade planer för övervakningens innehåll i de fall skyddstillsyn skulle kunna komma i fråga. Förutom att påföljdsförslagen därmed blir bättre underbyggda skapar denna inriktning enligt min mening gynnsamma förutsättningar för den till hela landet den 1 januari 1993 utvidgade verksamheten med samhällstjänst. Jag vill i sammanhanget nämna att Straffsystemkommittén även har till uppgift att utreda om bestämmelserna som rör föreskrifter i samband med skyddstillsyn bör utvecklas ytterligare samt överväga om det finns behov 106 av att förbättra kontrollen och efterlevnaden av de föreskrifter som har Prop. 1992/93:100 meddelats.                                                             Bilaga 3 Sammanfattningsvis vill jag betona vikten av att skyddstillsynspåföljden utvecklas så att den i ökad utsträckning kan utgöra ett alternativ till fängelsestraff. Det utvecklingsarbete som bedrivs inom frivården bör även i fortsättningen vara inriktat på åtgärder som kan effektivisera skyddstillsynen i dess olika former. 3.3 Transportverksamheten Kriminalvården utför ett stort antal transporter. Dessa sker såväl för den egna verksamheten som för vissa andra myndigheters verksamhet. Polisen ansvarar t.ex. för verkställande av awisningsbeslut i asylärenden, men förpassningen ombesöijs oftast av kriminalvården. En liknande uppgiftsfördelning gäller när polisen skall lämna handräckning vid transporter som genomförs med stöd av bl.a. lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Kriminalvården har i allmänhet kostnadsansvaret även i fråga om de transporter som utförs åt andra samhällsorgan. Möjligheterna för kriminalvården att styra planeringen av dessa transporter är emellertid begränsade. Kriminalvårdens transportverksamhet har under senare år ökat betydligt både volym- och kostnadsmässigt. Kostnaden för kriminalvårdens transportverksamhet uppgick budgetåret 1991/92 till ca 265 miljoner kronor, varav utlandstransporter svarade för ca 114 miljoner kronor. Antalet transporterade personer till utlandet genom kriminalvårdens försorg ökade från ca 3 100 budgetåret 1987/88 till drygt 9 400 personer budgetåret 1991/92. Prognosen för budgetåret 1992/93 är att ca 17 000 personer kommer att transporteras till utlandet med hjälp av kriminal- vårdens transportorganisation. Även transportbehovet inom landet har ökat kraftigt till följd av högre beläggning vid anstalter och häkten samt ändrad lagstiftning om anhållande och häktning. Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag gjort en översyn av kriminalvårdens transportorganisation. Översynen redovisades till regeringen den 2 december 1991. RRV har i granskningen av transport- verksamheten funnit problem bl.a. i fråga om ansvarsfördelningen mellan kriminalvården och andra myndigheter. RRV anser att det på grund av de negativa konsekvenser som transporterna medför för vård- och behandlingsarbetet inom kriminalvården bör övervägas om kriminalvårds- verket fortsättningsvis skall utföra transporter åt andra myndigheter. Vidare lämnar RRV olika förslag till åtgärder som kan förbättra statsmakternas styrning av verksamheten inom ramen för ett oförändrat huvudmannaskap för transportverksamheten. RRV:s rapport har remissbehandlats. En sammanställning av remiss- yttrandena har gjorts och finns tillgänglig på Justitiedepartementet (dnr 91-3762). Huvuddelen av remissinstanserna delar i allt väsentligt RRV:s bedömningar och rekommendationer eller lämnar dessa utan erinran. 107 Bland remissinstanserna finns det dock olika uppfattningar vad gäller Prop. 1992/93:100 frågan om ansvarsfördelningen mellan kriminalvården och andra Bilaga 3 myndigheter samt frågan om uppgifts- och ansvarsfördelningen inom kriminalvården. Kriminalvården har begränsade möjligheter att styra planeringen av transporter för andra myndigheters räkning. I den nuvarande organi- sationen utförs en stor del av transportuppgiftema av personal som även tjänstgör i vård- och behandlingsarbetet. När behovet av transporter ökar medför det bl.a. att sådan personal i ytterligare omfattning måste tas i anspråk för transporter. Problemen bör dock kunna begränsas genom en förändring av den nuvarande transportverksamhetens oiganisation och bemanning. Med hänsyn härtill är min bedömning att kriminalvården tills vidare bör kunna utföra transporter även för andra myndigheters räkning. När det gäller frågan om hur den framtida transportverksamheten skall organiseras anser jag att det är angeläget att Kriminalvårdsstyrelsen vidtar åtgärder för att effektivisera och rationalisera denna. Jag vill också understryka vikten av att finna en lösning som bidrar till att begränsa de negativa konsekvenserna för vård- och behandlingsarbetet. Den nya transportorganisationen bör därför utformas och bemannas på ett sätt som förbättrar förutsättningarna att hantera transporter utan menliga återverkningar på kriminalvårdens verksamhet i övrigt. Vidare bör ansvarsförhållandena inom kriminalvården för transportverksamheten klaigöras. Det är också viktigt att verksamhetsansvar och ekonomiansvar så långt möjligt följs åt. På så sätt skapas bättre förutsättningar för att bedriva transportverksamheten effektivt och med god hushållning av resurserna. Det nya statliga budgetsystemet förutsätter också en redovisnings- och uppföljningsmodell som gör det möjligt att bedöma bl.a. verksamhetens resultat i förhållande till mål och insatta resurser. Det bör ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att tillse att ett ändamålsen- ligt uppföljningssystem för transportverksamheten utarbetas. Jag anser att medel för inrikestransportema bör tilldelas inom kriminal- vårdens ramanslag. Medel för utlandstransportema bör dock anvisas över ett särskilt anslag. Ett särskiljande av resurserna för utlandstransporter tillsammans med en omorganisation minskar de negativa konsekvenserna för vård- och behandlingsarbetet som annars uppstår vid ökat transport- behov. Antalet avvisningsbeslut i asylärenden är helt avgörande för omfattningen av utlandstransportema. Prognosen för denna verksamhet visar en klar ökning av behovet. Mot bakgrund härav bör medel för utlandstransportema anvisas över ett förslagsanslag. Jag har för avsikt att inom kort föreslå regeringen att uppdra åt Kriminalvårdsstyrelsen att omorganisera transportverksamheten med målsättningen att den nya organisationen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1994. 108 4. Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m. Ansvaret for lokalhållningen inom kriminalvården övergår fr.o.m. den 1 juli 1993 från Byggnadsstyrelsen till Kriminalvårdsstyrelsen. Kriminal- vårdsstyrelsen blir då lokalhållare för häktena och kriminalvårdsanstal- tema samt för kriminalvårdens administrativa lokaler. Kriminalvårdens lokalbestånd uppgår till ca 0,5 miljoner m2. Under innevarande budgetår disponeras ca 425 miljoner kronor för lokalkostnader. Kriminalvårdsstyrelsen har i den fördjupade anslagsframställningen redovisat sin bedömning av det framtida behovet av anstalts- och häktesplatser. Bland de olika faktorer som Kriminalvårdsstyrelsen anser påverkar behovet av anstaltsplatser kan nämnas införandet av samhälls- tjänst, den nya lagen om psykiskt störda, ändrade regler om villkorlig frigivning, utvecklingen av antalet fängelsedömda samt de förväntade konsekvenserna av Väg- och sjöfyllerikommitténs förslag (se avsnitt 5.3.1). Kriminalvårdsstyrelsens samlade bedömning är att behovet av anstaltsplatser förväntas öka med upp till 800 platser fram till budgetåret 1995/96. Jag delar Kriminalvårdsstyrelsens bedömning att behovet av anstalts- platser kommer att öka under de kommande åren. Många av de faktorer som påverkar bedömningen är dock fortfarande osäkra varför jag bedömer storleken på behovsökningen något mer försiktigt. Under år 1992 har beslut tagits om till- och ombyggnad vid kriminal- vårdsanstalten Haparanda och häktet i Norrköping. Vidare har beslut fattats om tillbyggnader med sammanlagt sex paviljonger, vardera med 32 platser vid kriminalvårdsanstaltema Hällby, Mariefred, Nyköping, Borås, Kristianstad och Ystad. Paviljongbyggnadema är i huvudsak en förberedelse inför det ökade behovet av platser till följd av den aviserade ändringen av reglerna för villkorlig frigivning. För närvarande pågår dessutom nybyggnad av polishus med häkten i Malmö (120 platser), Örebro (57 platser) och Uddevalla (40 platser). Vidare kommer jag inom kort föreslå regeringen att uppdra åt Byggnadsstyrelsen att påbörja byggnadsarbeten vid häktet Kronoberg i Stockholm. Åtgärderna avser bl.a. en förbättring av ventilationen. Bland de byggnadsåtgärder inom anstaltsorganisationen som har upptagits i Kriminalvårdsstyrelsens lokalförsöijningsplan ingår upprust- ning av kriminalvårdsanstalten Hall, en tillbyggnad med 84 platser vid kriminalvårdsanstalten Österåker samt utbyggnad av paviljonger med 20-32 platser vid kriminalvårdsanstaltema Asptuna, Djupvik, Högsbo, Lindome, Mäshult, Roxtuna, Saltvik, Singeshult och Smälteryd. Enligt planen skall dessutom de ekonomiska förutsättningarna för renovering och fortsatt drift av vissa äldre anstalter prövas, i första hand beträffande anstalterna Växjö, Kristianstad-Centrum, Uppsala, Mariestad, Malmö, Norrköping och Kalmar. Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat behovet av nya häkten i Huddinge (120 platser), Helsingborg (80 platser) och Halmstad (40 platser). Vidare föreslår styrelsen om- och tillbyggnader vid häktena i Stockholm (Kronoberg), Umeå, Jönköping, Östersund och Mariestad. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 109 5. Riktlinjer för resursanvändningen Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Jag föreslår nedan att kriminalvården tilldelas huvuddelen av sina resurser över ett ramanslag. Till följd härav kommer Kriminalvårds- styrelsen att ha att fördela resurserna till de olika regionerna utifrån behov av medel för drift av anstalter och häkten samt för frivårdsarbetet. Härvid bör särskilt beaktas den uttryckliga satsning som regering och riksdag har gjort vad avser utvecklandet av frivården och olika frivårds- påföljder. Regeringens målsättning är att effektivisera frivårdsarbetet och att utveckla alternativa påföljder till fängelsestraff såsom samhällstjänst och kontraktsvård. Det är därför särskilt angeläget att frivårdsorga- nisationen står rustad inför dessa förändringar och också resursmässigt kan ta sig an denna utveckling. Som jag nämnt under avsnitt 5.5 Kriminalvården måste verksamheten vid de slutna anstalterna och häktena, lokaler och teknik utformas så att det omöjliggör eller i vart fall i hög grad försvårar att de intagna avviker. Under anstaltsvistelse bör åtgärder som syftar till att förebygga återfall i brott prioriteras. Jag har i dessa avseenden redan tidigare nämnt verksamhet bl.a. för behandling av män som är dömda för övergrepp mot kvinnor och barn och s.k. rattfallekurser. Arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket på anstalterna bör prioriteras varvid regeringens övergripande målsättning, ett narkotikafritt samhälle, naturligtvis gäller även för verksamheterna inom kriminal- vården. Vidare bör särskilt beaktas att arbetet med att motivera narkotikamiss- brukare att underkasta sig behandling av adekvat vårdgivare skall intensifieras. I denna uppgift ingår som ett naturligt inslag även åtgärder för bekämpningen av AIDS. Personalutbildningen bör inriktas på områden som underlättar genom- förandet av ovan angivna satsningar. Därutöver bör utbildningsinsatser särskilt göras i samband med att vård- och tillsynspersonalens arbets- uppgifter förändras. 6. Förändrad styrning av kriminalvården Kriminalvårdsstyrelsen har föreslagit att kriminalvården tilldelas en treårig budgetram. Mot bakgrund av dels den pågående översynen av kriminalvård i anstalt, dels den pågående översynen av det straffrättsliga påföljdssystemets uppbyggnad har jag inte ansett det ändamålsenligt att nu göra en prövning av verksamheten för längre tid än ett budgetår. Medlen bör dock tilldelas kriminalvården över ramanslag och med tillämpning av s.k. anslagskredit. Syftet är att åstadkomma att ansvar för verksamhet och resursprioriteringar följs åt och att skapa ytterligare förutsättningar för en vidgad decentralisering av budgetplanering och budgetansvar till regionala och lokala myndigheter. En utgångspunkt för anslagskonstruktionen bör vara att verksamhets- ansvar och ekonomiansvar följs åt i största möjliga utsträckning. Det innebär bl.a. att de lokala kriminalvårdsmyndighetema bör ha stor frihet 110 att själva bestämma om användningen av de medel som finansierar resp. Prop. 1992/93:100 myndighets verksamhet inom en för vaije myndighet gällande kostnads- Bilaga 3 ram. Samtidigt är det klart att vissa medel även i fortsättningen måste hanteras på central eller regional nivå inom organisationen, även om de ytterst är avsedda för de lokala myndigheternas behov. Sådana gemen- samma medel kan avse t.ex. större investeringar samt utgifter som är svåra att beräkna på förhand. 7. Det huvudsakliga innehållet i budgetförslagen Kriminalvården befinner sig för närvarande i ett ansträngt läge. Belägg- ningen vid anstalter och häkten är hög samtidigt som organisationen genomför en programenlig rationalisering. Därtill kommer nya arbets- uppgifter framför allt inom frivården och nya arbetsmetoder inom kriminalvården i anstalt. Mot bakgrund härav föreslås att kriminalvården för nästkommande budgetår erhåller i huvudsak de medel som beräknats för innevarande år. Besparingar har, som tidigare angetts, utlagts enligt det femåriga rationaliseringsprogram som verksamheten omfattas av. Vid beräkning av medel har hänsyn också tagits till de aviserade ändringarna i reglerna om villkorlig frigivning. Särskilda medel föreslås även i år tillföras för narkotikabekämpningen vid anstalter och häkten och för insatser mot AIDS. Vidare har medel frigjorts inom rationaliseringsarbetet som föreslås finansiera strategiska insatser i det förnyelsearbete som pågår inom kriminalvården, bl.a. for metodutveckling och personalutbildning samt för att höja verkets ekonomiadministrativa standard. Anslagen för kriminalvårdens myndigheter har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa föränd- ringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartemen- tet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). De belopp som kommer att ställas till myndigheternas disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från de nu budgeterade beloppen. 111 <h6>E 1. Kriminalvårdsstyrelsen</h6> Prop.1992/93:100 Bilaga 3 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 108 087 638 97 680 000 106 609 000 Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för kriminal- vården. Styrelsen är chefsmyndighet för regionmyndighetema, kriminal- vårdsanstaltema, häktena och frivårdsmyndighetema. I administrativt hänseende är styrelsen huvudman för Kriminalvårdsnämnden och övervakningsnämndema. Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör. Vid Kriminalvårds- styrelsen finns också en styrelse. Från anslaget betalas kostnaderna för Kriminalvårdsnämndens verksam- het. Kriminalvårdsstyrelsen Kriminalvårdsstyrelsen föreslår att anslaget minskas med 7 miljoner kronor. Föredragandens överväganden Kriminalvårdsstyrelsen fick i ett regeringsbeslut den 20 juni 1991 i uppdrag att minska utgifterna på anslaget E 1 Kriminalvårdsstyrelsen med minst 10 miljoner kronor under budgetåren 1991/92 - 1993/94. Under de två första budgetåren minskades utgifterna med sammanlagt 3 miljoner kronor. Jag har under anslaget gjort resterande nedskärning, ca 7 miljoner kronor, i enlighet med rationaliseringsuppdraget. Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Kriminalvården bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Kriminalvårdsstyrelsen bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen föras till detta konto. I övrigt hänvisar jag till de bedömningar av och riktlinjer för verksam- heten som jag gett under de inledande avsnitten om kriminalvården. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 106 609 000 kr. 112 <h6>E 2. Kriminalvården                                        Prop. 1992/93:100</h6> Bilaga 3 1991/92 Utgift               2 516 605 74O1 1992/93 Anslag              2 699 511 0001 1993/94 Nytt anslag (förslag) 3 298 089 OOO2 1 Anslaget E 2. Kriminalvårdsanstaltema. 2 Anslagen E 2. Kriminalvårdsanstaltema, E 3. Frivården, E 4. Maskin- och verktygsutrustning m.m., E 5. Utrustning för kriminalvården och E 6. Utbildning av personal m.fl. Intäkter inom arbetsdriften redovisas på statsbudgetens inkomstsida under Försäljningsinkomster, Inkomster vid kriminalvården. Kriminalvårdsstyrelsen Kriminalvårdsstyrelsen yrkar sammanlagt 15,6 miljoner kronor för drift av dels nya häktesplatser, dels ytterligare anstaltsplatser som måste tillföras organisationen på grund av ändrade regler om villkorlig frigivning. En höjning av ersättningarna till lekmannaövervakama inom frivården föreslås. Vidare begärs ytterligare medel för drift och utveckling av ADB-system. För maskin- och verktygsutrustning till arbetsdriften samt för inven- tarieutrustning inom kriminalvården har Kriminalvårdsstyrelsen beräknat ett investeringsbehov av 113,7 miljoner kronor. Föredragandens överväganden Under anslaget har medel beräknats för verksamheten vid kriminalvårds- anstaltema och häktena, inom frivården och vid regionmyndighetema, såsom kostnader för personal, övriga förvaltningskostnader, kostnader för de intagna, transportkostnader som inte avser utlandstransporter, lokalkostnader m.m. Under anslaget har också beräknats kostnader för ersättning åt ledamöter m.fl. i övervakningsnämndema och bidrag till enskild fri vårdsverksamhet. Dessutom har kostnader som uppkommer till följd av de aviserade ändringarna i reglerna om villkorlig frigivning beräknats under anslaget. Som jag nämnde under anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen har chefen för Finansdepartementet tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Kriminalvården bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Kriminalvårdsstyrelsen bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget E 2. Kriminal- vården föras till detta konto. Förutom vad som nedan anförs hänvisar jag till de bedömningar av och riktlinjer för verksamheten som jag gett under de inledande avsnitten om kriminalvården. 113 8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3 Rationaliseringskrav Prop.1992/93:100 Bilaga 3 I det föregående har jag förordat att det långsiktiga rationaliserings- arbetet inom kriminalvården bör fortgå. Budgetåret 1993/94 är det tredje året i den femåriga rationaliseringsplanen. Det femåriga sparmålet uppgår till 150 miljoner kronor. Rationaliseringskravet för budgetåret 1993/94 under anslaget E 2 är i reella besparingar 11 miljoner kronor. Det därutöver frigjorda rationaliseringsutrymmet, ca 22 miljoner kronor, bör användas för att finansiera strategiska insatser i det förnyel- searbete som pågår inom kriminalvården, bl.a. metodutveckling och personalutveckling samt för att höja verkets ekonomiadministrativa standard. Fr i vården För verksamheten inom frivården bör särskilt beaktas den uttryckliga satsning som regering och riksdag har gjort under senare år vad avser utvecklandet av frivårdsverksamheten och olika frivårdspåföljder. Här kan nämnas de ytterligare resurser på sammanlagt ca 49 miljoner kronor som tillfördes frivården för innevarande budgetår (prop. 1991/92:100 bilaga 3, s. 123 ff). Resurstillskottet var avsett för personutrednings- förfarandet samt utvecklandet av samhällstjänst och kontraktsvård. Det är angeläget att det nuvarande totala resursmässiga utrymmet för frivårdsverksamheten bibehålls för att ge utrymme för den förväntade utvecklingen. Narkotikabekämpning och insatser mot AIDS Insatser som syftar till att motivera narkotikamissbrukare att underkasta sig adekvat behandling under s.k. § 34-vistelse eller vid frigivningen bör ytterligare utökas och effektiviseras. Särskilda åtgärder bör även vidtas för bekämpningen av AIDS, för att bl.a. begränsa smittspridningen bland narkotikamissbrukare. För dessa insatser har särskilda medel anvisats under flera budgetår. Jag har under anslaget beräknat 17 miljoner kronor för dessa insatser för nästkommande budgetår. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Kriminalvården för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 3 298 089 000 kr. 114 <h6>E 3. Utlandstransporter</h6> 1993/94 Nytt anslag (förslag) 125 000 000 Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Som jag har förordat i det föregående bör medel för kriminalvårdens utlandstransporter tilldelas över ett särskilt anslag. Under anslaget har medel beräknats för löner till den personal som behövs för planering och genomförande av utlandstransportema, transportkostnader inkl, biljetter, kostnader för utbildning, datorstöd samt övriga kostnader som upp- kommer till följd av utlandstransporter. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Utlandstransporter för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 125 000 000 kr. 115 F. RÄTTSHJÄLP M.M. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 <h6>F 1. Rättshjälpskostnader</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 732 070 138 649 400 000 815 100 000 Från anslaget betalas de kostnader som enligt rättshjälpslagen (1972:429; omtryckt 1983:487) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall betalas av allmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning. Domstolsverket Domstolsverket beräknar att medelsbehovet för budgetåret 1993/94 uppgår till 815 100 000 kr. I beloppet ingår medel som Statens in- vandrarverk har beräknat för rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden enligt utlänningslagen (1989:529). Föredragandens överväganden Rättshjälpslagen, som trädde i kraft den 1 juli 1973, hade till syfte att tillgodose enskildas behov av ekonomiskt bistånd i rättsliga angelägen- heter (prop. 1972:4, bet. 1972:JuU12, rskr. 1972:205). Under den tid som rättshjälpslagen har varit i kraft har den ändrats åtskilliga gånger bl.a. i syfte att minska statens kostnader för rättshjälpen. Ar 1988 trädde omfattande ändringar i rättshjälpslagen i kraft (prop. 1987/88:73, bet. 1987/88:JuU21, rskr. 1987/88:193). Ändringarna innebar bl.a. att möjligheterna att få allmän rättshjälp utvidgades genom att inkomstgrän- sen höjdes. Vidare sänktes rättshjälpsavgiftema, dvs. den avgift som den enskilde själv skall bidra med. Samtidigt begränsades möjligheterna att få allmän rättshjälp i vissa särskilt kostnadskrävande ärendegrupper, bl.a. sådana där man kunde räkna med att behovet av juridiskt biträde kunde tillgodoses med försäkringar. Avsikten med 1988 års reform var inte att ytterligare skära ner kostna- derna för den allmänna rättshjälpen. Reformen skulle vara kostnads- neutral, och de grundläggande målsättningarna för samhällets rättshjälp skulle stå fast. Tanken var att de begränsade resurser som står till buds för statligt rättsskydd skulle koncentreras till de områden där de bäst behövs. Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag bl.a. utvärderat 1988 års reform. Uppdraget redovisades i rapporten (F 1992:6) Rättshjälpens effektivitet - regeringsuppdrag. I rapporten analyserades också möjlig- heterna att minska statens kostnader för rättshjälpen. Kostnaderna för rättshjälpen har ökat under de senaste budgetåren och 116 har stigit till en nivå som i rådande samhällsekonomiska situation inte Prop. 1992/93:100 ter sig försvarlig. I förra årets budgetproposition aviserades därför Bilaga 3 besparingsåtgärder med 40 miljoner kronor på rättshjälpsanslaget. Riksdagen godtog förslaget (bet. 1991/92:JuU19, rskr. 1991/92:183). Regeringen har i prop. 1992/93:109 om ändring i rättshjälpslagen m.m. lämnat förslag med syfte att minska kostnaderna för rättshjälpen. Förutom lagändringar redovisas också i propositionen andra åtgärder som bör genomföras för att uppnå de beslutade besparingarna. Det är svårt att exakt ange hur stora besparingar som förslagen kan medföra. Sam- mantaget bör dock de föreslagna lagändringarna och de övriga aviserade åtgärderna medföra avsevärda besparingar. Taxor inom rättshjälpsområdet I förarbetena till rättshjälpslagen (prop. 1972:4 s. 273 ff) förutsätts att ersättning till biträde och offentlig försvarare i betydande utsträckning skall regleras med hjälp av taxor. För närvarande finns två taxor: en taxa för ersättning till offentlig försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1992:15 resp. 16). Enligt den först- nämnda taxan bestäms ersättningen bl.a. av förhandlingstidens längd. Ersättningen enligt den senare taxan beräknas i huvudsak efter en i taxan angiven summa för allt arbete i målet. Sedan 1988 baseras de båda taxorna på en gemensam timkostnadsnorm. Timkostnadsnormen grundas på självkostnaden vid de allmänna advokatbyråerna och i rättstillämpningen har timkostnadsnormen blivit normgivande vid bestämmande av biträdesersättningar inom hela rättshj älpsområdet. Domstolsverket fastställer med stöd av 22 § rättshjälpsförordningen (1979:938) taxor på grundval av en timkostnadsnorm som beslutas av regeringen. I propositionen (1992/93:109) om ändring i rättshjälpslagen m.m. uttalas bl.a. i fråga om timkostnadsnormen att de nuvarande beräkningsgrunderna för fastställandet av normen bör ses över och att regeringen tills vidare bör bestämma timkostnadsnormen. Det sägs vidare att uttalandet i förarbetena till 1972 års rättshjälpsreform - att själv- kostnaderna vid de allmänna advokatbyråerna torde få tillmätas stor betydelse när det gäller storleken på timkostnadsnormen - inte innebär att självkostnadema vid de allmänna advokatbyråerna behöver vara så utslagsgivande som de kommit att bli hittills. Mot denna bakgrund konstateras att det finns utrymme för att i kostnadsdämpande riktning göra en friare bedömning än tidigare. Vidare förordas en ordning som innebär att differentierade timkostnadsnormer för brottmål och tvistemål återinförs. I beslut den 5 november 1992 bestämde regeringen för år 1993 tim- kostnadsnormen avseende taxa för gemensam ansökan om äktenskaps- skillnad och konkursförvaltartaxa till 712 kr exkl. mervärdeskatt (890 kr inkl, mervärdeskatt) samt avseende brottmålstaxa i tingsrätt och hovrätt till 680 kr exkl. mervärdesskatt (850 kr inkl, mervärdeskatt). 117 Såsom anges i propositionen bör möjligheten att utvidga brottmålstaxans Prop. 1992/93:100 tillämpningsområde övervägas. Även utgångspunkterna för beräkning av Bilaga 3 saktaxan bör ses över, liksom möjligheten att taxereglera ytterligare ärendekategorier på rättshjälpsområdet. Medelsbehovet Domstolsverket har beräknat anslagsbelastningen för budgetåret 1993/94 till 815 100 000 kr. De föreslagna ändringarna i rättshjälpslagen och de beslutade nivåerna på timkostnadsnormema kommer att medföra besparingar på anslaget. Med hänsyn till osäkerheten vad gäller besparingarnas storlek och till anslagets konstruktion anser jag inte att det finns anledning att minska det föreslagna anslaget i förhållande till Domstolsverkets beräkningar. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 815 100 000 kr. <h6>F 2. Rättshj älpsmyndigheten</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 10 717 146 10 714 000 11 684 000 Rättshjälpsmyndigheten handlägger ärenden om rättshjälp. Rättshjälps- myndigheten har 24 anställda. Från anslaget betalas även kostnaderna för verksamheten vid Rättshj älpsnämnden. Domstolsverket Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1993/94 förstärks med sammanlagt 270 000 kr i förhållande till vad som anvisats för budgetåret 1992/93. Beloppet avser 0,5 tjänst som föredragande hos Rättshjälpsnäm- nden och ökade resekostnader för Rättshj älpsnämndens ledamöter. Föredragandens överväganden Rättshjälpsmyndigheten fullgör kanslifunktionen åt Rättshjälpnämnden vilket bl.a. innebär att Rättshjälpsmyndigheten svarar for beredning och föredragning av nämndens ärenden. Antalet till nämnden inkomna ärenden har ökat under senare år. Ökningen uppgick till 42 % mellan åren 1990 och 1991. Det ökade antalet ärenden har medfört ökade balanser och längre handläggningstider. Det har även medfört ökade kostnader för extra föredragande och höga kostnader för resor för 118 nämndens ledamöter. Med hänsyn härtill anser jag att anslaget bör öka 270 000 kr. Rättshjälpsmyndigheten tilldelades förra året en tvåårig budgetram omfattande budgetåren 1992/93-1993/94. Detta innebär att anslaget för det andra budgetåret i den tvååriga budgetperioden bör uppgå till 11 684 000 kr. Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån för lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till Rättshjälpsmyndighetens disposition kommer slutligt att fästställas enligt dessa riktlinjer och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. Räntebeläggning Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Rättshjälpsmyndigheten bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Rättshjälpsmyndigheten bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget F 2 Rättshjälpskostnader bör föras till detta konto. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 11 684 000 kr. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 119 <h6>F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 3 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag                      1 000 1993/94 Förslag                     1 000 <table border="1"> <tr><td> 1991/92 Utfall</td><td> 1992/93 Beräknat</td><td colspan="2"> 1993/94</td></tr> <tr><td> Domstols- verket</td><td> Domstols- verket</td><td> Domstols- verket</td><td> Föredraganden</td></tr> </table> Resultat <table border="1"> <tr><td> Intäkter</td><td> 115 743 000</td><td> 120 000 000</td><td> 120 000 000</td><td> 120 000 000</td></tr> <tr><td> Kostnader</td><td> 109 693 000</td><td> 109 000 000</td><td> 109 000 000</td><td> 109 000 000</td></tr> <tr><td> Resultat</td><td> 6 050 000</td><td> 11 000 000</td><td> 11 000 000</td><td> 11 000 000</td></tr> <tr><td> (Driftbidrag</td><td> 12 665 000</td><td> 11 410 000</td><td> 11 410 000</td><td> 11 410 000)</td></tr> </table> Inledning De allmänna advokatbyråerna har nu funnits i 20 år. Redan från starten slogs det fast att verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna i princip skall bedrivas på samma sätt som enskilda advokatbyråer. Vaije allmän advokatbyrå skall således vara självfinansierad och konkurrera med enskilda advokatbyråer på lika villkor. De allmänna advoktbyråema har sammantagna sedan budgetåret 1987/88 uppnått självfinansieringskravet. Fortfarande finns det dock ett antal byråer som inte har full kostnadstäckning. Det gäller särskilt vissa av byråerna i Norrland. Under 1992 har - med helt olika utgångspunkter - två genomlysningar skett av de allmänna advokatbyråernas verksamhet. Dels har Domstols- verket på regeringens uppdrag överlämnat rapporten (1992:3) Upp- följning av verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna, dels har inom Justitiedepartementet utarbetats departementspromemorian (Ds 1992:51) De allmänna advokatbyråerna; Principförslag om avveck- ling av det statliga engagemanget. 120 De allmänna advokatbyråernas uppgifter och organisation              Prop. 1992/93:100 Bilaga 3 De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske utan hinder för den verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen, skall byråerna även lämna annat biträde i rättsliga angelägenheter. Om nödvändiga åtgärder annars inte skulle vidtas på grund av att ersättning inte kan påräknas och rättshjälp inte kan lämnas, bör juristerna vid de allmänna advokat- byråerna åta sig uppdrag som t.ex likvidator, förmyndare eller god man, s.k. § 3-ärenden. För de kostnader som uppstår i den verksamheten får byråerna ersättning av staten. I princip skall, som jag nyss sagt, de allmänna advokatbyråerna vara självbärande och konkurrera på lika villkor med enskilda advokatbyråer. Vaije byrå utgör en självständig resultatenhet. Det finns 28 allmänna advokatbyråer, varav en har ett filialkontor på annan ort. Byråerna har mottagningsverksamhet på ca 30 platser utanför de orter där de är stationerade. Mottagningsverksamheten bedrivs huvudsakligen av sociala skäl. Detta innebär att kostnad för resa, tidsspillan och annan extra kostnad för mottagningen inte ekonomiskt belastar byråerna utan betalas av allmänna medel via ett särskilt anslag, det s.k. driftbidraget. Statens kostnad för den sociala mottagnings- verksamheten uppgår till ca 1 miljon kronor årligen. Antalet årsarbetskrafter vid byråerna har under de senaste åren uppgått till 189, varav 109 jurister och 80 sekreterare. Totalt finns det 244 personer anställda på byråerna. Anslaget Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet är ett förslags- anslag som tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Under anslaget redovisas kostnader och intäkter för verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna. För att klara likviditeten i uppdragsverksamheten förfogar de allmänna advokatbyråerna över en rörlig kredit i riksgälds- kontoret. Fr.o.m. den 1 juli 1991 omfattas de allmänna advokatbyråerna av rutinen räntekonto med kredit. Kreditgränsen för innevarande budgetår är 10 miljoner kronor. De senaste åren har den varit 26 miljoner kronor. Resultatutveckling m.m. Av anslagsframställningen och verksamhetsberättelsen för budgetåret 1991/92 framgår bl.a. följande. De allmänna advokatbyråerna har sammantagna sedan budgetåret 1987/88 haft en god resultatutveckling med full kostnadstäckning och uppfyllande av självfinansieringsmålet. För budgetåret 1991/92 blev den totala kostnadstäckningen 106 % mot 109 % budgetåret 1990/91. Fr.o.m. budgetåret 1991/92 skuldförs kostnader för intjänad semesterlön. Denna omläggning av redovisningen medför en redovisningsteknisk engångskostnad för 1991/92. Om omläggningen inte hade skett hade kostnadstäckningsgraden för 1991/92 blivit 109 %. Den bokföringsmässiga vinsten budgetåret 1991/92 blev 6 miljoner kronor. Vinsten uppkom genom att 20 byråer redovisade en vinst på 8,6 121 miljoner kronor och åtta byråer redovisade en förlust på 2,6 miljoner Prop. 1992/93:100 kronor. Budgetåret 1990/91 redovisade 23 byråer vinst.                  Bilaga 3 De senaste årens goda resultat är enligt Domstolsverket ett utslag av att några olönsamma byråer lags ned och andra rekonstruerats, att ADB- stöd införts, att satsning skett på chefsutbildning, att delegering av befogenheter från Domstolsverket till byråerna genomförts samt att bonuslönesystem införts. Flera faktorer tyder på att införandet av bonuslöner varit den viktigaste åtgärden för att åstadkomma lönsamhet i byråernas verksamhet. Under budgetåret 1991/92 utgick bonuslön på 6,9 miljoner kronor. Bonuslöneavtalet innehåller en begränsningsregel av innebörd att summan av utbetalad bonuslön inte får överstiga 5 % av de totala intäkterna. Den nya rutinen räntekonto med kredit har skapat bättre möjligheter för den enskilda advokatbyrån att följa likviditetsutvecklingen. Antalet inkomna ärenden har fortsatt att öka. De två senaste budget- åren har ökningen varit 4 % årligen. Arendegruppema offentligt försvar, offentligt biträde och s.k. § 3-ärenden har ökat även under 1991/92 dock inte i samma takt som under 1990/91. Sammanlagt utgjorde dessa ärenden 38 % av intäkterna budgetåret 1991/92. Antalet rådgivningar och uppdrag utanför rättshjälpsområdet har fortsatt att minska även under 1991/92. Rådgivningsverksamheten utgjorde endast 1 % av intäkterna. Under 1991/92 noteras en ökning med 10 % av antalet inkomna ärenden avseende allmän rättshjälp. Dessa ärenden svarade för 38 % av intäk- terna. ADB-teknik utnyttjas numera vid samtliga byråer för ärenderedovisning och för ordbehandling. Domstolsverket bedömer att den hittillsvarande goda lönsamheten för byråerna kommer att bestå även under den kommande tvåårsperioden och beräknar kostnadstäckningsgraden under perioden till ca 110 %. Denna prognos bygger på antagandet att byråerna består. Enligt Domstolsverket har det presenterade avvecklingsförslaget inte haft någon inverkan på lönsamheten under budgetåret 1991/92. Rapport från Domstolsverket Regeringen gav i maj 1991 Domstolsverket i uppdrag att göra en uppföljning av verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna. Upp- draget gavs bl.a. mot bakgrund av att flera byråer fortfarande har lönsamhetsproblem. Domstolsverket har i rapporten (1992:3) Uppföljning av verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna bl.a. redovisat vilka byråer som är olönsamma, som är kraftigt skuldsatta eller har ekonomiska problem av annat slag samt beskrivit vari problemen består för vaije sådan byrå. Domstolsverket har vidare utvärderat hur de ökade befogenheterna för byråerna har påverkat verksamheten samt föreslagit vissa åtgärder for att fullfölja tankarna på ett mer fullständigt ansvar för byråerna för den egna verksamheten. Domstolsverket har inte funnit anledning att föreslå en förändrad 122 organisationsform för de allmänna advokatbyråerna. Som grund för denna Prop. 1992/93:100 uppfattning uppger Domstolsverket att en omläggning till bolagsform Bilaga 3 medför att det ekonomiska målet ytterligare betonas och att detta inte kan kombineras med kravet att prioritera rättshjälpsärenden. I rapporten konstateras att åtta byråer haft lönsamhetsproblem under den senaste femårsperioden. Det gäller de allmänna advokatbyråerna i Uppsala, Halmstad, Västerås, Falun, Sundsvall, Östersund, Luleå och Haparanda. Det anges dock att samtliga av dessa byråer utom Luleå och Haparanda har vänt eller håller på att vända utvecklingen mot lönsamhet. De lönsamhetsproblem som funnits vid dessa byråer har, enligt Dom- stolsverket, huvudsakligen haft sin grund i stor personalomsättning och, i vissa fäll, rekryteringssvårigheter bland juristerna. De allmänna advokatbyråerna i Solna, Halmstad, Västerås, Sunsdvall, Luleå och Haparanda borde, enligt Domstolsverket, finansiellt re- konstrueras på grund av att de har ett arbetande kapital som klart understiger deras upplåning och statsskuld. Omläggningen från rörlig kredit till räntekonto med kredit uppges ha varit positiv. När det gäller de utvidgade befogenheterna som byråerna fått uppges dessa ha haft en positiv påverkan. Den väsentligaste förändringen uppges vara den att byråerna själva får anställa jurister. Denna befogenhet har medfört att en större affärsmässighet kan tillämpas vid rekryteringen. Slutligen har Domstolsverket i rapporten närmare belyst den sociala mottagningsverksamheten. Departementspromemorian Statsmakterna har slagit fäst att konkurrensutsatt verksamhet inte bör bedrivas i myndighetsform om det inte finns särskilda skäl för det och i normalfallet inte heller av staten (prop. 1991/92 bil 1 s. 40 ff, bet. 1991/92:FiU20, rskr. 1991/92:128). Mot den bakgrunden utarbetades inom Justitiedepartementet departementspromemorian (Ds 1992:51) De allmänna advokatbyråerna; Principförslag om avveckling av det statliga engagemanget. I promemorian föreslås att systemet med allmänna advokatbyråer avvecklas. Promemorian innehåller en redogörelse for de allmänna advokat- byråernas bildande. De tre motiv som låg till grund för de allmänna advokatbyråernas inrättande - dvs. att tillgodose den ökade efterfrågan på advokattjänster, att ge den enskilde möjlighet att välja mellan en statlig och en privat advokat samt att ge staten kostnadsinsyn i advokat- verksamhet - analyseras. Enligt promemorian har de ursprungliga motiven inte längre någon bärkraft. Promemorian har remissbehandlats. Remissutfallet är blandat. Domstolsverket har i sitt remissyttrande försökt beräkna kostnaderna vid en avveckling av de allmänna advokatbyråerna. Kostnaderna uppges uppgå till ca 90 miljoner kronor. 123 Föredragandens överväganden Prop.1992/93:100 Bilaga 3 De allmänna advokatbyråerna bedriver en konkurrensutsatt verksamhet. Jag noterar att lönsamheten för de allmänna advokatbyråerna samman- tagna är tillfredsställande. Man kan naturligtvis ha olika uppfattningar om de ursprungliga motiven för att inrätta de allmänna advokatbyråerna förfarande har giltighet eller inte och om det kan finnas andra skäl att ha denna typ av statlig verksamhet. De flesta torde dock vara eniga om att de tidigare motiven generellt sett har mindre bärkraft i dag än för ett par år sedan. Detta gäller särskilt på de orter där det finns en riklig tillgång på advokat- tjänster. Sedan år 1989, då justitieministern senast mer samlat redovisa- de sina överväganden i denna fråga (prop. 1988/89 bil. 4 s. 85 ff), har statsmaktema slagit fast att staten endast i undantagsfall och då med bestämda motiv skall uppträda som ägare av verksamheter som har kommersiella förutsättningar. Som jag angav i 1992 års budgetproposition ser jag det som nödvändigt och angeläget att de allmänna advokatbyråerna så långt det är möjligt drivs på samma villkor som enskilda advokatbyråer. Mot bakgrund av att lönsamheten vid de allmänna advokatbyråerna sammantagna har förbättrats under de senaste åren och att lönsamheten även framöver förväntas bli helt tillfredsställande är jag inte beredd att ta initiativ till någon mer genomgripande förändring av systemet med allmänna advokat- byråer. Jag har därvid också beaktat att en avveckling med all sannolik- het kommer att ge upphov till kostnader som är betänkliga i det rådande statsfmansiella läget. Detta hindrar självklart inte att byråer som saknar förutsättningar att drivas vidare kan komma att läggas ned. Utöver vid bristande lönsamhet (se bl.a. prop. 1988/89:100 bil. 4 s. 85 f, bet. 1988/89:JuU18) bör, enligt min mening, denna princip gälla även vid rekryteringssvårigheter. Dessutom bör det vara möjligt för anställda vid en allmän advokatbyrå att, om de så önskar, ta över verksamheten och driva den vidare i egen regi. Detta kan på sikt leda till att vi får färre antal allmänna advoktbyråer än i dag. Jag kan inte se några nackdelar med en sådan utveckling. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att avveckla allmänna advokatbyråer som har rekryteringssvårigheter eller som de anställda önskar ta över 2. till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. 124 <h6>F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag</h6> Prop.1992/93:100 Bilaga 3 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 12 665 092 9 260 000 11 410 000 Från anslaget utgår driftbidrag till de allmänna advokatbyråerna, framför allt for vissa prestationer som byråerna utför av sociala skäl. Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 11 410 000 kronor. Den ökade belastningen är bl.a. en följd av den kraftiga tillströmningen av uppdrag som likvidator. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 11 410 000 kr. <h6>F 5. Vissa domstolskostnader m.m.</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 279 437 312 247 125 000 256 200 000 Från anslaget betalas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de allmänna domstolarna, Bostadsdomstolen, arrende- och hyresnämnderna, de allmänna förvaltningsdomstolarna och Försäkringsöverdomstolen. Bland dessa kostnader kan nämnas ersättning för resekostnader och ersättning till nämndemän, vittnen, sakkunniga, målsägande, tolkar och konkursförvaltare. Domstolsverket Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1993/94 till 256 200 000 kr. Föredragandens överväganden Jag har ingen erinran mot Domstolsverkets bedömning av medelsbeho- vet. Regeringen gav i november 1991 Domstolsverket i uppdrag att se över ersättningsnormema för nämndemännen. Domstolsverket avlämnade i maj 1992 rapporten 1992:4 "Rekrytering av nämndemän - Förslag till nya ersättningsnormer". I rapporten lämnar Domstolsverket en redovisning och analys av olika faktorer som påverkar rekryteringen och samman- sättningen av nämndemannakåren samt förslag till nya ersättningsnormer för nämndemännen. Enligt Domstolsverket är det sättet att utse nämnde- 125 män som är den utslagsgivande läktom när det gäller rekryteringen. Domstolsverket konstaterar vidare att ersättningsnormemas betydelse för rekryteringen av nämndemän har ökat i takt med det stigande missnöjet med ersättningarnas storlek. Enligt Domstolsverkets uppfattning är dagens ersättningsmodell med arvode och tilläggsbelopp otidsenlig. Kompensationen för förlorad arbetsförtjänst är bristfällig och nämnde- männens arbetsinsats speglas inte eftersom korta sammanträden ger samma ersättning som långa. Den största fördelen med modellen är att den är tämligen enkel att administrera. Domstolsverket föreslår ett nytt ersättningssystem efter mönster av de nya ersättningsreglerna för förtroendevalda enligt kommunallagen. Detta innebär en kombination av prestationsersättning och ersättning för inkomstbortfall. Domstolsverkets förslag leder till merkostnader på ca 15,7 mkr. Jag har förståelse för önskemålen om att höja ersättningen till nämnde- männen. Med hänsyn till det statsfmansiella läget föreslår jag emellertid inte nu någon ändring i gällande ersättningsbestämmelser. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 256 200 000 kr. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 <h6>F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 24 694 245 22 100 000 24 694 000 Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet i den mån de inte hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. I vissa fall betalas från anslaget utgifter för rättegångar där staten är part. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 24 694 000 kr. 126 G. ÖVRIGA MYNDIGHETER Prop.1992/93:100 Bilaga 3 <h6>G 1. Justitiekanslem</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 5 909 454 6 571 000 7 387 000 Justitiekanslerns uppgifter och organisation Justitiekanslem (JK) är regeringens juridiske ombudsman, bevakar statens rätt och har tillsyn över dem som utövar offentlig verksamhet. Han fullgör också vissa uppgifter enligt bl.a. tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen, 8 kap. rättegångsbalken, datalagen (1973:289) och lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. JK:s arbetsupp- gifter är till övervägande del bestämda i författning. Omfattningen av JK:s arbete kan därför endast i ringa grad påverkas av JK själv. Hos JK tjänstgör för närvarande, förutom justitiekanslem, tio personer. Pågående reformarbete Som jag nämnde i inledningen (avsnitt 2.4) har en särskild utredare under det senaste året arbetat med att se över Justitiekanslerns arbetsuppgifter m.m. Enligt direktiven (dir. 1991:110) skall utredningen vara särskilt inriktad på att undanröja de risker för intressekonflikter som kan uppkomma mellan JK:s olika arbetsuppgifter. I uppdraget ingår också att undersöka möjligheterna att renodla verksamheten för att JK:s resurser - med bibehållande av höga rättssäkerhetskrav - skall kunna utnyttjas så ändamålsenligt och effektivt som möjligt. Utredaren har stor frihet att ta upp de frågor han anser behöver övervägas och att lägga fram förslag till lösningar som han finner lämpliga. En utgångspunkt för arbetet är emellertid att det även i fortsättningen behövs ett från regeringen fristående organ som på regeringens uppdrag kan utföra särskilda juridiska utredningsuppgifter och ingripa mot missförhållanden inom den statliga förvaltningen. Denna funktion behöver dock förtydligas och preciseras. Utredningsuppdraget förväntas bli avslutat inom kort. Fördjupad prövning Justitiekanslem tillhör den sista gruppen av myndigheter som slussas in i det nya budgetsystemet med treåriga ramar från budgetåret 1993/94. Som ett led i budgetarbetet beslutade regeringen våren 1991 om särskilda direktiv till JK för den fördjupade anslagsframställningen. JK avlämnade därefter i maj 1992 en särskild rapport i vilken bl.a. tillsyns- verksamheten och den skadereglerande verksamheten närmare analyseras. JK har vidare hösten 1992 avlämnat en fördjupad anslagsframställning avseende budgetperioden 1993/94 - 1995/96. 127 Den särskilda rapporten Av den särskilda rapporten framgår bl.a. följande. Under år 1991 registrerades 789 tillsynsärenden. Antalet sådana ärenden och bedöm- ningarna i dessa har i stort sett varit likartade de senaste åren. Tillsyns- ärendena utgörs bl.a. av anmälningar från enskilda (40 %) och från myndigheter, initiativärenden, granskningsärenden samt inspektioner. Tillsynsärendena är den ärendegrupp inom vilken JK har störst möjlighet att själv avgöra hur stora insatser som skall göras i respektive ärende. Vid hög arbetsbelastning har det varit nödvändigt att utnyttja dessa ärenden som en regulator när det gäller användningen av resurserna. JK pekar särskilt på behovet av en utökad inspektionsverksamhet. En sådan ger enligt JK möjlighet att efter behov systematiskt inrikta sig på olika samhällsområden eller olika rättsliga problem vilket kan bidra till ökad rättslikhet och effektivitet inom förvaltningen. Antalet skadeståndsärenden har varit relativt konstant under de senaste åren. Under år 1991 avgjordes 860 sådana ärenden. Dessa ärenden utgör en stor del av JK:s arbetsbörda. JK:s tillsynsverksamhet uppges ha haft ett stort värde för en rationell handläggning av skaderegleringen. I den särskilda rapporten diskuteras även gränsdragningsproblem när det gäller beröringspunkter med verksamheter hos andra myndigheter samt metoder för mätning av JK:s resultat och effektivitet. Den fördjupade anslagsframställningen Av den fördjupade anslagsframställningen framgår bl.a. följande. JK har med hjälp av viss statistik och andra fakta sammanställt tabeller utvisande dels ärendenas antal och fördelning på olika grupper (tillsyn, yttrande- frihet, skadestånd, dataärenden m.m.), dels uppgifter om resursfördel- ningen mellan JK:s olika aktiviteter mätt i arbetstid, dels genomsnittlig handläggningstid och dels en uppställning med beräkning av hand- läggningskostnad för olika ärendetyper. Tillströmningen av ärenden har ökat med 15 % under det senaste året, från 4 050 till 4 691. Om man jämför första halvåret 1991 med samma period 1992 noteras en relativt kraftig ökning av ärenden gällande yttrandefrihet och skadestånd. Tillsynsverksamheten upptar ca 15 % av JK:s totala resurser. Under senare år har mindre än 10 % av tillsyns- ärendena avslutats genom beslut med kritik. Skadeståndsverksamheten upptar ca 20 % av resurserna och yttrandefrihetsverksamheten ca 10 %. Den genomsnittliga handläggningstiden för ett skadeståndsärende uppskattas till 2-3 månader. Styckkostnaden för ett skadeståndsärende beräknas till ca 1 200 kr. Arendebalansen har ökat påtagligt det senaste året. I framtidsanalysen anges att olika omvärldsfaktorer torde medföra att tryckfrihets- och yttrandefrihetsområdena och det skadeståndsrättsliga området blir arbetskrävande under de närmaste tre åren. JK pekar också på en rad pågående utrednings- och lagstiftningsarbeten som bedöms vara av betydelse för JK:s framtida verksamhet. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 128 Bedömning Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Justitiekanslerns rapport och anslagsframställning uppfyller i stort de krav som regeringen ställde i direktiven för treårsperioden. Jag anser att de ger en bra genomlysning av verksamheten och ger en god grund för en framtidsbedömning. De kommer därför att utgöra ett viktigt underlag för de analyser som behöver göras av inriktningen av JK:s arbete. Det är dock för tidigt att nu göra mera grundläggande ställningstaganden från min sida till detta material. Med hänsyn till de förändringar i fråga om JK:s arbetsuppgifter m.m. som kan antas bli följden av det pågående översynsarbete som jag redovisat i det föregående bedömer jag det som olämpligt att nu ta ställning till JK:s medelsbehov för hela treårsperioden. Jag förordar i stället att medelsbehovet för JK i princip nu läggs fäst för den komman- de tvåårsperioden, dvs. för budgetåren 1993/94 och 1994/95. Räntebeläggning m.m. Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. JK bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Myndigheten bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 1. kommer att föras till detta konto. Anslaget till JK har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnads- pålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Även riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till myn- dighetens disposition kommer slutligt att fästställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nedan budgeterade beloppet. Justitiekanslerns yrkanden m.m. JK föreslår att myndighetens uppgifter skall vara i princip oförändrade. Den ökande arbetsbalansen och en stor personalomsättning under år 1992 har lett till en ansträngd arbetssituation. I syfte att komma tillrätta med denna besvärliga situation har JK försökt att i största möjliga ut- sträckning prioritera och omfördela arbetsuppgifter samt rationalisera verksamheten. Myndighetens jurister arbetar med ett betydande övertids- uttag. Några ytterligare arbetsinsatser från personalens sida kan inte krävas. JK begär mot den bakgrunden ett reellt resurstillskott på knappt 800 000 kr varav ca hälften utgör medel för en extra föredragande. Resten utgörs av medel för ADB-teknik (300 000 kr), inspektions- verksamhet (50 000 kr) samt kompetensutveckling m.m. 9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3 129 Föredragandens överväganden Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Arbetsbelastningen hos JK har blivit besvärande under det senaste året. Det är enligt min mening inte försvarligt att ärendebalanser och handläggningtider hos JK ökar i den utsträckning som faktiskt skett. Det är heller inte troligt att den besvärliga situationen ändras i positiv riktning under de närmaste åren. Tvärtom förefaller tendensen vara att ärende- flödet fortsätter att öka och att det tillkommer ett ökat antal nya resurskrävande ärendetyper. Jag bedömer det som ytterst angeläget och nödvändigt att JK som myndighet kan fungera föredömligt och utan problem. Detta särskilt mot bakgrund av att de flesta myndigheterna de närmaste åren kommer att få vidkännas åtstramningar samtidigt som ökade krav generellt sett ställs på dem. I det perspektivet kan JK få en utökad betydelse när det gäller inte minst tillsynsverksamheten. Mot bakgrund av det jag nu sagt anser jag att resurserna hos JK - förutom pris- och löneomräkning och en budgetteknisk justering - bör förstärkas med 450 000 kr i förhållande till innevarande års anslag. Härigenom kan JK anställa ytterligare en föredragande. Samtidigt möjliggörs även vissa andra satsningar på inspektionsverksamhet och kompetensutveckling. Med hänsyn till det anförda har planeringsramen för perioden 1993/94 - 1994/95 beräknats till 14 774 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Justitiekanslem för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 7 387 000 kr. 130 <h6>G 2. Datainspektionen</h6> Prop.1992/93:100 Bilaga 3 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 1 000 1 000 21 254 000 Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkassolagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspek- tionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk databehandling vid taxeringsrevision, m.m. Inspektionen skall verka för att automatisk databehandling av person- uppgifter inte medför otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet och att god sed iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet. Chef för inspektionen är en generaldirektör. Inom inspektionen finns två sakenheter. Den ena svarar för inspektionens uppgifter i fråga om offentlig verksamhet och den andra för inspektionens uppgifter i fråga om enskild verksamhet. Dessutom finns en teknisk och en administrativ enhet. Kostnaderna för inspektionens verksamhet skall täckas genom avgifter. Datainspektionen Datainspektionen har i sin fördjupade anslagsframställning redovisat verksamheterna inom verksamhetsområdena tillståndsverksamhet, tillsynsverksamhet, regelgivning, information, teknikverksamhet, licensverksamhet och administration. För vardera av dessa sju verksamhetsområden hade inspektionen bl.a. följande mål för åren 1989-1992. Tillståndsverksamheten : Högst 33 % av inspektionens resurser skulle användas för handläggning av tillståndsärenden enligt datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen. Tillsynsverksamheten: Verksamheten skulle öka så att minst 33 % av inspektionens resurser användes för tillsyn. Regelgivningsverksamheten: Inspektionens regelgivning i form av föreskrifter om förenklade ansökningförfäranden, allmänna råd och praxissammanställningar skulle öka och prioriteras. Informationsverksamheten: Arbetet skulle intensifieras för att tillgodose de registeransvarigas behov. Tekniska verksamheten: Användningen av olika nya tekniker inom nya tillämpningsområden skulle analyseras ur integritetssynpunkt. Licensverksamheten: Antalet licenser skulle under planperioden öka med totalt 7 000 icke avgiftsbefriade licenser. Administration: Inspektionen skulle under vaije år helt täcka sina kostnader med avgifter. En analys av resultaten under angivna år visar att att dessa mål har uppnåtts utom såvitt avser tillsynsverksamheten. Det sistnämnda förklaras främst av att tillståndsärendena ökat vilket medfört att 131 handläggarresursema koncentrerats till tillståndsverksamheten.            Prop. 1992/93:100 Datainspektionen har föreslagit att det övergripande syftet med Bilaga 3 inspektionens verksamhet under budgetperioden 1993/94—1995/96 skall vara att reglera och övervaka användningen av dataregistrerade personuppgifter samt inkasso- och kreditupplysningsverksamhet så att människor i Sverige inte utsätts för risker att uppgifter om dem används så att den personliga integriteten kränks eller skadas. Inspektionen skall inom ramen för syftet med verksamheten arbeta enligt tre övergripande strategier vilka inspektionen formulerar på följande sätt. - För att bli framgångsrik med sin verksamhet gentemot människorna i Sverige satsar inspektionen på att vara ett kompetent ombud för den enskilde. - För att bli framgångsrik gentemot sin personal satsar inspektionen på ett meningsfullt arbete som går att påverka och på möjligheter till en egen utveckling. - För att bli framgångsrik med verksamheten gentemot övriga intressenter satsar inspektionen på snabbhet, öppenhet och kompetens. Mot bakgrund av slutsatserna i resultatanalysen och de bedömningar som inspektionen kunnat göra i sin framtids- och resursanalys föreslås följande målsättningar gälla för verksamhetsområdena för den kommande treårsperioden. Tillståndsverksamheten: Vid utgången av varje år under perioden skall tre nya standardiserade tillståndsbeslut användas för tillståndsverksamhet, fem procent fler ärenden än föregående år skall ha avgjorts och högst fem procent av de oavgjorda tillståndsärendena skall vara äldre än ett år. Tillsynsverksamheten: Under bugetåret 1993/94 skall 60 inspektioner genomföras varav 45 skall vara s.k. planerade inspektioner. Under vart och ett av budgetåren 1994/95 och 1995/96 skall 75 inspektioner genomföras varav 60 skall vara s.k. planerade inspektioner. Datainspektionen skall vid utgången av varje år under perioden ha högst 150, 190 respektive 260 klagomålsärenden i balans. Regelgivningsverksamheten: Remissverksamheten skall rationaliseras. Resursinsatsen för arbete med remissvar, yttranden enligt 2a § datalagen, delningar av författningsförslag och deltagande i utredningar m.m. får för varje år inte överstiga de resurser inspektionen använde för sådant arbete under budgetåret 1991/92. Regelgivningsverksamheten skall stödja det löpande rationaliseringsarbetet på tillstånds- och tillsynsområdena. Internationellt och nationellt arbete med anknytning till inspektionens ansvarsområde skall fortlöpande bevakas. Tekniska verksamheten: Datainspektionen skall under perioden arbeta fram tre tekniska rapporter inom inspektionens ansvarsområde. Dessa rapporter skall komplettera de allmänna råden om ADB-säkerhet för personregister. Under vaije budgetår skall Datainspektionen ansvara för ett tekniskt seminarium om datalagens krav på ADB-säkerhet för leverantörer av ADB-utrustningar och ADB-konsulter. Informationsverksamheten: Datainspektionen skall arrangera seminarier och konferenser i aktuella frågor inom inspektionens ansvarsområde. Under vaije budgetår skall nyhetsbrevet Direkt publiceras med tre 132 nummer. Licensverksamheten-. För vaije budgetår skall inspektionen tillföras 2 000 nya icke avgiftsbefriade licenser. Administrativa verksamheten: Datainspektonen skall under varje budgetår helt täcka sina kostnader med intäkter i sin verksamhet. Under varje budgetår skall inspektionen genomföra en större utbildningsinsats så att personalens kompetens för tillsyns- och informationsarbete utvecklas i linje med inspektionens övergripande verksamhetsinriktning. Datainspektionen yrkar att ramen för inspektionens utgifter ökas för att inspektionen skall ges möjligheter att tillfälligt förstärka sin organisation för att avarbeta uppkomna balanser och för att öka möjligheterna att rationalisera inspektionens verksamhet. Yrkandet avser ökade resurser för sju nya handläggare, en ytterligare anställd för informationsarbete, lokalkostnader m.m. för de tillkommande antällda, inventarier, ökad informationsverksamhet samt för ekonomiadministrativa åtgärder. Utan den föreslagna förstärkningen anser inspektionen att den föreslagna verksamhetsinriktningen med ökad tillsyn och informationsarbete inte kan realiseras eftersom dess resurser till följd av ärendetillströmningen nästan uteslutande måste användas i tillståndsarbetet. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Föredragandens överväganden Övergripande mål De övergripande målen för Datainspektionens verksamhet skall alltjämt vara att övervaka att automatisk databehandling av personuppgifter och kreditupplysningsverksamhet inte medför otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet och att god sed iakttas i inkassoverksamhet. Resurser: Ramanslag 1993/94 21 254 000 kr Planeringsram 1993/94                       1994/95 21 254 000 kr                 21 254 000 kr Övrigt: Det är lämpligt att Datainspektionen tilldelas medel i form av ramanslag. 133 Datainspektionens fördjupade anslagsframställning visar, enligt min Prop. 1992/93:100 mening, att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de Bilaga 3 verksamhetsmål som hittills funnits i stort sett har nåtts. Däremot har tillsynsverksamheten inte kunnat bedrivas i den utsträckning som är önskvärd. Riksdagens revisorer har i rapporten 1991/92:8 "ADB och integritet" granskat bl.a. Datainspektionens arbete. I rapporten framförs att inspektionens informationsverksamhet bör byggas ut och inriktas särskilt mot att öka registeransvarigas kunskap om integritetsskyddsreglema, att inspektionens egeninitierade tillsyn bör ges mer utrymme, samtidigt som tillsyns- och informationsverksamheten samordnas och att tillsynen inte bara skall inriktas mot enstaka register utan också mot kopplingarna mellan register med olika användningsområden. Jag anser att Datainspektionen bör ha samma inriktning för de sju verksamhetsområdena som föreslagits för den kommande treårsperioden även om inspektionen inte tilldelas ökade resurser. Detta kan innebära en omfördelning av inspektionens resurser. Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån för lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till Datainspektionens disposition kommer slutligt att fästställas enligt dessa riktlinjer och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. En förändring av inspektionens verksamhet i framtiden kan förväntas bl.a. som en följd av vad som kan komma att föreslås av Datalags- utredningen (Ju 1989:02). Med hänsyn härtill anser jag att det är olämpligt att nu ta ställning till inspektionens medelsbehov för hela treårsperioden. Medelsbehovet bör endast prövas för den kommande tvåårsperioden dvs. för budgetåren 1993/94 och 1994/95. Av samma anledning och med hänsyn till det statsfinansiella läget vill jag inte föreslå att inspektionen ges ökade resurser. Jag anser att det redan nu finns anledning för inspektionen att se över sin organisation. Räntebeläggning Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Datainspektionen bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Datainspektionen bör därför tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 2 Datainspektionen bör föras till detta konto. 134 Hemställan Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Datainspektionen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 21 254 000 kr. <h6>G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader</h6> 1991/92 Utgift                   5 000 168 1992/93 Anslag                 5 441 000 1993/94 Förslag                 7 103 000 Brottsskadenämnden har till uppgift att pröva ärenden enligt brottsskadelagen (1978:413) om ersättning för skador på grund av brott. Nämnden består av en ordförande, två vice ordförande och tre andra ledamöter. Nämnden biträds av ett kansli. Brottsskadenämnden I Brottsskadenämndens fördjupade anslagsframställning redovisas bl.a. utvecklingen av såväl brottsskadeersättningama som antalet brotts- skadeärenden under de senaste fem budgetåren. Verksamhetens innehåll styrs av brottsskadelagens bestämmelser och omfattningen av antalet ärenden om brottsskadeersättningar. Antalet personskadeärenden har under den senaste femårsperioden ökat från 576 till 1 618 och antalet sakskadeärenden från 783 till 863. Den stora volymökningen har skett under budgetåret 1991/92, då personskadeärendena ökade med 62 % och sakskadeärendena med 15 %. Antalet avgjorda personskade- och sakärenden ökade samtidigt med 18 % respektive 13 %. Även om antalet avgjorda ärenden har ökat, har p.g.a. den kraftiga volymförändringen en ökning av ärendebalansen inte kunnat undvikas. Mellan budgetåren 1987/88 och 1991/92 ökade de utbetalade personskadeersättningama från ca 6,3 miljoner kronor till ca 24 miljoner kronor och sakskadeersättningama från ca 1 miljon kronor till 1,3 miljoner kronor. Den stora ökningen av personskadeersättningama beror bl.a. på en ökning av sexualbrottsärendena och en höjning av ersättningsnivån för sådana brott fr.o.m. den 1 juli 1990. Vidare fick nämnden genom en lagändring den 1 juli 1988 möjlighet att lämna särskild ersättning för lidande till följd av kränkning av den personliga integriteten, vilket har medfört en ökad belastning av anslaget. För närvarande utgör omkring hälften av utbetalda brottsskadeersättningar ersättning för kränkning. Brottsskadenämndens informationsverksamhet kan också antas ha haft betydelse för volymutvecklingen. Nämnden har fr.o.m. budgetåret 1989/90 fått särskilda medel för informations- verksamhet. 135 I sammanhanget bör också nämnas Kommittén om ideell skada som ser Prop. 1992/93:100 över reglerna om ersättning för ideell skada i samband med personskada Bilaga 3 m.m. (se avsnitt 3.3). Kommittén har i ett delbetänkande (SOU 1992:84) Ersättning för kränkning genom brott föreslagit bl.a. att skadestånden för kränkning genom sexualbrott och grova våldsbrott bör höjas. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Med hänsyn till ökningen av antalet brottsskadeärenden begär Brotts- skadenämnden ytterligare 1,2 miljoner kronor för personal förstärkning, ADB-utveckling m.m. Föredragandens överväganden Regeringens arbete med att stärka brottsoffrens ställning fortsätter. Med beaktande av bl.a. detta och den uppmärksamhet samhället ägnar brottsoffren anser jag att det är troligt att antalet brottsskadeansökningar även fortsättningsvis kommer att ligga på en hög nivå eller till och med öka. Av betydelse för volymutvecklingen är också bl.a. Brottsskadenämndens informationsverksamhet. Det är viktigt att nå de brottsoffer som är berättigade till brottsskadeersättning och jag anser därför att den informationsverksamhet som nämnden bedriver är värdefull. Den fördjupade anslagsframställningen visar att Brottsskadenämnden har bedrivit verksamheten effektivt och med gott resultat. Trots den stora volymökningen har verksamheten vid Brottsskadenämnden utvecklats positivt. Nämnden har avgjort i huvudsak lika många ärenden som har kommit in under budgetåren med undantag av budgetåret 1991/92, då ärendebalansen ökade. Nämnden avgjorde dock fler brottsskadeärenden under budgetåret 1991/92 än föregående budgetår. Förvaltningskostnaden minskade också per avgjort brottsskadeärende budgetåret 1991/92 jämfört med året dessförinnan. Orsaken till denna effektivitetsökning är olika rationaliseringsåtgärder, framförallt det utökade delegationsförfarandet. Brottsskadenämnden har föreslagit att nämnden tilldelas en treårig budgetram. Med hänsyn till den kraftiga volymförändring som har skett och den ovisshet som råder kring den framtida ärendeutvecklingen och ersättningsnivåerna är det enligt min mening inte nu ändamålsenligt att tilldela Brottsskadenämnden en treårig budgetram. Nämnden bör dock redan nu tilldelas medel över ramanslag för förvaltningskostnaderna. Fastän ramen är ettårig bör s.k. anslagskredit kunna tillämpas. Medel för brottsskadeersättningama bör även i fortsättningen tilldelas över förslagsanslag. Även om Brottsskadenämnden tilldelas en ettårig budgetram anser jag att verksamhetsinriktningen bör kunna läggas fäst för en treårig budget- period. Verksamhetens innehåll styrs av brottsskadelagens bestämmelser och volymen styrs av antalet ärenden om brottsskadeersättning. Med dessa förutsättningar är utrymmet för prioritering av resurserna starkt begränsat. Brottsskadenämnden har genom ett väl genomfört rationaliseringsarbete kunnat effektivisera verksamheten. Nämnden bör naturligtvis även fortsättningsvis arbeta för att ytterligare effektivisera 136 verksamheten. En förutsättning för denna effektivisering är bl.a. att Prop. 1992/93:100 nämnden har datorstöd i tillräcklig omfattning för att få till stånd en Bilaga 3 rationell hantering av brottsskadeärenden. Jag har under anslaget beräknat medel för dessa behov. Jag har därutöver beräknat ytterligare medel under anslaget med hänsyn till den kraftiga volymökningen av brottsskadeersättningar. Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den modell som bör tillämpas. Brottsskadenämnden bör fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa denna modell. Brottsskadenämnden bör tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader föras till detta konto. Anslaget för Brottsskadenämnden har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgetering av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, Statsbudgeten och särskilda frågor). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 7 103 000 kr. <h6>G 4. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 26 258 657 25 000 000 35 000 000 Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på grund av brott. Dessutom har från anslaget utgått bidrag till Brottsofferjouremas riksförbund för innevarande budgetår med 1 miljon kronor. Brottsskadenämnden Brottsskadenämnden yrkar en höjning av anslaget med 15 miljoner kronor. 137 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100 Bilaga 3 Som jag har redovisat under anslaget G 3. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader har antalet ansökningar om brottsskadeersättningar ökat kraftigt. Med hänsyn till volymökningen beräknar jag anslaget till 35 miljoner kronor. I beloppet ingår 1 miljon kronor till Brottsoffer- jourernas riksförbund. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 35 000 000 kr. <h6>G 5. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader</h6> I statsbudgeten för innevarande budgetår är till detta ändamål uppfört ett förslagsanslag på 14 361 000 kronor. I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslaget förs upp med oförändrat belopp. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 14 361 000 kr. <h6>G 6. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader</h6> I statsbudgeten för innevarande budgetår är till detta ändamål uppfört ett förslagsanslag på 4 823 000 kronor. I avvaktan på att beredningen av de forskningspolitiska frågorna slutförs föreslår jag att även detta anslag förs upp med oförändrat belopp. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 4 823 000 kr. 138 H. DIVERSE Prop.1992/93:100 Bilaga 3 <h6>H 1. Svensk författningssamling</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 12 133 000 9 037 000 10 112 000 Från anslaget betalas kostnaderna för bl.a. tryckning och distribution av Svensk författningssamling (SFS). Med hänsyn till de texter med EG-anknytning som skall publiceras i SFS bör anslaget räknas upp med ca 1 milj. kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Svensk författningssamling för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 10 112 000 kr. <h6>H 2. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.</h6> 1991/92 Utgift                   2 839 000 1992/93 Anslag                 2 586 000 1993/94 Förslag                 2 586 000 Från anslaget utgår bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, till internationella institutet i Rom för unifiering av privaträtten och till permanenta byrån för Haagkonferensen för inter- nationell privaträtt. Från anslaget utgår vidare medel till Sveriges bidrag till kostnaderna för Nordiska samarbetsrådet för kriminologi samt medel till ett svenskt bidrag till det FN-anknutna kriminalpolitiska institutet i Helsingfors (HEUNI) och till vissa andra internationella sammanslutningar med anknytning till Justitiedepartementets ansvarsområde. Anslagsbeloppet bör under nästa budgetår vara oförändrat. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 586 000 kr. <h6>H 3. Stöd till politiska partier</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 140 138 000 140 272 000 141 200 000 Medelstilldelning sker enligt lagen (1972:625) om statligt stöd till politiska partier. Som redovisats i prop. 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin (s. 13) kommer partistödet att minska 139 <table border="1"> <tr><td> med 10 % fr.o.m. nästa mandatperiod. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Stöd till politiska partier för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 141 200 000 kr.</td><td> Prop.1992/93:100 Bilaga 3</td></tr> </table> <h6>H 4. Allmänna val</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 154 462 000 3 350 000 29 600 000 Från anslaget betalas statsverkets kostnader för valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt betalas ersättning till vissa myndigheter och verk för biträde i samband med allmänna val. Jag föreslår att anslaget beräknas till 29,6 milj, kr., vilket avser kostnader för inköp av valmaterial, ersättning till Postverket, in- formation, utbildning m.m. Medel för utveckling av ett nytt ADB-stöd for valadministrationen beräknas också under anslaget Bl. Riksskatte- verket under sjunde huvudtiteln. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Allmänna val för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags- anslag på 29 600 000 kr. <h6>H 5. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovis- ningssed</h6> 1991/92 Utgift 1992/93 Anslag 1993/94 Förslag 400 000 400 000 600 000 Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovis- ningssed som bildats gemensamt av staten genom Bokföringsnämnden, Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund. Senare denna dag kommer jag att föreslå att regeringen föreslår riksdagen att till detta ändamål anvisa ytterligare 200 000 kr på tilläggs- budget I (prop. 1992/93:105 bil. 2) till statsbudgeten för innevarande budgetår. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisnings- sed för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 600 000 kr. 140 Bilaga 3.1 Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om verksamheten mom polisväsendet, åklagarväsendet, domstolarna och kriminalvården <h6>1 Brottsutvecklingen</h6> I avsnittet 5.2 Brottsutvecklingen och prognos för resten av 1990-talet har totala antalet brott som kommit till polisens kännedom redovisats. Där har också en av Brottsförebyggande rådet (BRA) gjord prognos berörts översiktligt. I det följande kommenteras utvecklingen för olika grupper av brott, bl.a. brottsbalksbrott samt trafiknykterhetsbrott och narkotikabrott. I diagram och tabeller redovisas uppgifter om brott anmälda år 1981 och senare. Siffrorna för perioden 1981 - 1991 är tagna direkt ur Statistiska centralbyråns (SCB:s) definitiva årsstatistik. De siffror som anges för år 1992 är preliminära beräkningar som bygger på SCB:s statistik för tiden januari - oktober 1992. BRA har utarbetat en rapport över brottsutvecklingen (BRÅ rapport 1992:2). I denna rapport ges bl.a. en översikt över utvecklingen under senare år i fråga om olika brott som har kommit till polisens kännedom. Hänsyn har tagits till uppgifterna i rapporten i den följande redogörelsen. Sekretariatet för analys- och resultatutvärdering (SAR) inom justitie- departementet följer utvecklingstendenserna vad gäller brottmålsprocessen i vid mening. Uppgifter från denna uppföljning ingår också i framställ- ningen. 141 1.1 Våldsbrott Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Antal anmälda våldsbrott (i tusental)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-93.png" style="width:265pt;height:188pt;"/> <table border="1"> <tr><td> År</td><td colspan="2"> Rån Misshandel</td><td> Våldtäkt</td><td> Mord och dråp samt miss- handel med dödlig utgång</td></tr> <tr><td> 1981</td><td> 3 228</td><td> 24 313</td><td> 865</td><td> 146</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 3 530</td><td> 28 197</td><td> 941</td><td> 125</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 3 473</td><td> 29 218</td><td> 923</td><td> 121</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 3 681</td><td> 30 784</td><td> 995</td><td> 116</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 3 851</td><td> 31 995</td><td> 1 035</td><td> 126</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 3 806</td><td> 32 805</td><td> 1 046</td><td> 147</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 3 939</td><td> 34 757</td><td> 1 114</td><td> 134</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 4 177</td><td> 37 511</td><td> 1 332</td><td> 146</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 5 211</td><td> 39 641</td><td> 1 462</td><td> 150</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 5 967</td><td> 40 690</td><td> 1 410</td><td> 121</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 6 173</td><td> 40 454</td><td> 1 462</td><td> 141</td></tr> <tr><td> 19921</td><td> 6 148</td><td> 45 319</td><td> 1 566</td><td> 176</td></tr> </table> 1 Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992 142 Till våldsbrott räknas, som i den officiella statistiken, fullbordade mord, dråp, misshandel med dödlig utgång, försök till mord och dråp, bamadråp, misshandel utan dödlig utgång, rån och våldtäkt. Våldsbrotten har uppvisat en relativt jämn ökningstakt under åren 1981 till 1991. Ar 1991 utgjorde dessa nästan 5 procent av de registrerade brottsbalksbrotten. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Särskilt om rån Antalet anmälda rånbrott 1991 var närmare 6 200 och det är en ökning med 3 procent sedan 1990. Av rånbrotten är de flesta rån mot person (84 procent). Därefter kommer butiksrånen (11 procent). Större delen av ökningen från år 1990 utgörs av en ökning av butiksrånen. Gaturån är den dominerande formen av rån. Bank- och postrånen är få i förhållande till övriga rån. Under 1991 var dessa 316. Det är en markant ökning med 94 stycken jämfört med 1990. Bank-och postrånen förorsakar ofta mycket stora förluster och är även i övrigt allvarliga eftersom de ofta begås med hjälp av skjutvapen. Särskilt om misshandel I en uppdelning av misshandelsbrotten efter om de skett inom- eller utomhus kan noteras att förändringen från år 1990 till år 1991 skiljer sig åt mellan de båda kategorierna. Utomhusbrotten ökade med 2 procent medan inomhusbrotten minskade med 3 procent. Grovt räknat utgör en femtedel av de polisanmälda misshandelsbrotten familjevåld. Den delen domineras nästan helt av män som misshandlar sina nuvarande eller tidigare hustrur, sammanboende eller fästmör. Det mesta av våldet mellan bekanta, som inte har en familjerelation, sker i lägenheter och utspelas inom grupper av kriminellt aktiva eller missbrukare av olika slag. Drygt hälften av de polisanmälda våldsbrotten utspelas på gator och torg, i eller kring nöjeslokaler samt på allmänna kommunikationsmedel. Antalet fäll av misshandel utomhus där gärningsmannen är okänd för offret är högst i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Särskilt om våldtäkt De anmälda våldtäkterna ökade år 1991 med 4 procent jämfört med föregående år. Antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat kontinuerligt under åren 1975 - 1991. Det är till största delen de anmälda fullbordade våldtäkterna inomhus som svarar för den ökningen. 143 1.2 Tillgreppsbrott Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Antal anmälda tillgreppsbrott (i tusental)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-94.png" style="width:268pt;height:188pt;"/> <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Inbrotts- Därav</td><td> Därav</td><td> Biltillgrepp</td><td> Stöld ur</td></tr> <tr><td></td><td> stöld     Inbrott i</td><td> Inbrott i</td><td> (fullbordat)</td><td> motorfordon</td></tr> <tr><td></td><td> lägenhet</td><td> vind eller</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> eller villa</td><td> källare</td><td></td><td></td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> 1981</td><td> 137 168</td><td> 20 012</td><td> 22 845</td><td> 22 979</td><td> 93 970</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 139 168</td><td> 21 063</td><td> 25 096</td><td> 25 182</td><td> 101 305</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 139 789</td><td> 23 865</td><td> 22 931</td><td> 24 858</td><td> 100 925</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 142 555</td><td> 24 647</td><td> 25 716</td><td> 27 209</td><td> 112 859</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 144 571</td><td> 24 298</td><td> 28 129</td><td> 31 823</td><td> 125 231</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 151 881</td><td> 23 260</td><td> 27 625</td><td> 39 541</td><td> 152 221</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 142 331</td><td> 20 351</td><td> 28 443</td><td> 41 580</td><td> 156 972</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 130 923</td><td> 20 155</td><td> 23 938</td><td> 42 387</td><td> 149 172</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 137 195</td><td> 21 329</td><td> 22 267</td><td> 47 781</td><td> 155 091</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 154 030</td><td> 22 446</td><td> 22 911</td><td> 51 064</td><td> 157 626</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 155 865</td><td> 22 056</td><td> 24 037</td><td> 48 491</td><td> 143 908</td></tr> <tr><td> 19921</td><td> 157 597</td><td> 22 124</td><td> 26 150</td><td> 45 054</td><td> 137 649</td></tr> </table> 1 Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992 144 Prop.1992/93:100 Tillgreppsbrotten utgör nästan 70 procent av samtliga polisanmälda Bilaga 3 brottsbalksbrott. Förutom de i tabellen särredovisade brottsgruppema ingår en mängd olika former av stöldbrott som inte rubriceras som inbrott, t.ex. snatteri. Särskilt om inbrott Inbrotten utgör en sjundedel av samtliga registrerade brottsbalksbrott. Förutom villa- och lägenhetsinbrott och inbrott i vind eller källare ingår i här redovisade siffror även inbrottsstöld i butiker, kiosker och skolor m.m. Under 1970-talet uppvisade antalet inbrottsstölder stora svängningar. Under 1980-talet låg de på en nivå runt 140 000, men ökade markant till 154 000 år 1990. År 1991 anmäldes totalt 156 000 inbrott, vilket innebär en ökning med 1 procent jämfört med föregående år. Särskilt om motorfordonstillgrepp I tabellen redovisas enbart fullbordade biltillgrepp. Antalet fullbordade bilstölder var år 1990 109 procent fler än år 1980. Den markanta ökningen tog fart under andra halvan av 1980-talet. Under perioden 1980-1985 stals i genomsnitt 26 000 bilar per år. Perioden 1986 - 1990 var motsvarande siffra drygt 44 000 per år. Under år 1991 anmäldes 48 500 fullbordade biltillgrepp. Det är en minskning med 5 procent jämfört med föregående år. 145 10 Riksdagen 1992193. 1 samt. Nr 100. Bilaga 3 1.3 Bedrägeribrott Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Antal anmälda bedrägeribrott (i tusental)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-95.png" style="width:270pt;height:188pt;"/> 1 Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992 År 1991 anmäldes 69 000 bedrägeribrott vilket är en minskning med 28 procent jämfört med året innan. Denna minskning har fortsatt även under år 1992. Enligt BRÅ förklaras nedgången av en kraftig minskad anmälningsbenägenhet från bankernas sida. Det gäller då främst s.k. övertrasseringar, men även i viss mån andra typer av bedrägerier med check- och personkonton. Av bedrägeribrotten svarade checkbedrägerierna år 1991 för 18 procent medan bedrägerier som begås med hjälp av betalkort svarade 21 procent. 146 <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Check- bedrägeri</td><td> Betalkort</td></tr> <tr><td> 1981</td><td> 10 685</td><td> 18 721</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 10 117</td><td> 21 638</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 11 680</td><td> 16 721</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 13 369</td><td> 13 960</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 13 036</td><td> 22 246</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 15 195</td><td> 22 057</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 15 757</td><td> 19 681</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 17 063</td><td> 20 312</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 12 794</td><td> 19 678</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 14 760</td><td> 16 699</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 12 467</td><td> 14 426</td></tr> <tr><td> 19921</td><td> 10 318</td><td> 10 777</td></tr> </table> 1 Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992 Prop.1992/93:100 Bilaga 3 1.4 Övriga brottsbalksbrott Antal anmälda övriga brottsbalksbrott (i tusental)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-96.png" style="width:271pt;height:187pt;"/> O Skadegörelsebrott QHD Övriga BrB-brott 'Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992 147 Prop.1992/93:100 Till övriga brottsbalksbrott räknas förutom skadegörelsebrott ett stort Bilaga 3 antal olika grupper av brottsliga beteenden som inte fäller inom någon av de tidigare berörda kategorierna. Särskilt om skadegörelse Skadegörelsebrotten är den brottskategori, som förutom rån, uppvisar den kraftigaste ökningstakten av samtliga brottsbalksbrott. Under 1980- talets senare hälft har skadegörelsebrotten ökat markant. Jämfört med 1985 var de 31 procent fler under 1990. Under år 1991 anmäldes knappt 94 000 skadegörelsebrott, vilket innebär en minskning med 3 procent jämfört med föregående år. Om detta är ett trendbrott, eller bara en tillfällig minskning, återstår att se. Att döma av den preliminära stati- stiken kommer nivån för 1992 att ligga något över 1991 års nivå. En mycket stor andel av dem som döms för skadegörelsebrott är tonåringar. Av skadegörelsebrotten avser 35 procent skadegörelse på motorfor- don. 16 procent drabbar stat, landsting och kommuner. 1.5 Narkotikabrott Antal anmälda narkotikabrott (i tusental)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-97.png" style="width:266pt;height:187pt;"/> 'Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m. oktober 1992 148 Prop.1992/93:100 Diagrammet avser brott mot narkotikastrafflagen (1968:64) och Bilaga 3 narkotikabrott enligt varusmugglingslagen (1960:418). Antalet anmälda narkotikabrott låg på en relativt stabil nivå under hela 1970-talet. År 1980 ökade antalet anmälda brott kraftigt. En del av den ökningen kan förklaras med de skärpta anvisningar som infördes av Riksåklagaren år 1980. Även innehav eller överlåtelse av mycket små mängder narkotika betraktas numera som narkotikabrott. En annan förklaring till ökningen är troligen polisens insatser mot den s.k. gatulan- gningen under åren 1981 och 1982. En kraftig minskning av den anmälda narkotikabrottsligheten kan noteras sedan år 1983. År 1991 var antalet anmälda brott 54 procent lägre än år 1982. En stor del av minskningen beror på ändrade rutiner för antalsräkning i s k serieuppklaringar. Antalet narkotikabrott per misstänkt person har minskat från 9,1 år 1982 till 4,4 år 1991. År 1991 anmäldes emellertid 32 162 brott. Detta är en ökning med 15 procent jämfört med föregående år. Antalet personer som lagförts för narkotikabrott har dock varit i stort sätt oförändrat under den senaste tioårsperioden. Det framgår av följande sammanställning. Antal personer som lagförts för narkotikabrott. 1982  1983   1984  1985   1986  1987   1988  1989   1990  1991 8173  7074   6149  6067   6401  6208   6850  7014   7349  7612 149 11 Riksdagen 1992193. I sand. Nr 100. Bilaga 3 1.6 Trafiknykterhetsbrott Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Följande diagram avser brott enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (TBL). Antal anmälda trafiknykterhetsbrott (i tusental)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-98.png" style="width:268pt;height:187pt;"/> 1 Värdena för 1992 har beräknats på grundval av utvecklingen t.o.m oktober 1992. Ändrad lagstiftning den 1 juli 1990. Den 1 juli 1990 ändrades TBL. I diagrammet i det följande görs en jämförelse mellan antalet domar åren 1989 och 1991 där grovt rattfylleri är huvudbrott (4 § 1 mom TBL i dess lydelse före den 1 juli 1990 och 4 a § nu gällande TBL). I stapeln för villkorlig dom ingår även villkor- lig dom med böter. Påföljderna har förändrats markant efter reformen. Under hela 1980- talet låg andelen som fick fangelsepåföljd på en relativt konstant nivå omkring 73 procent. År 1991 var denna andel 42 procent. 150 Domar avseende grovt rattfylleri Antal (i tusental) Prop.1992/93:100 Bilaga 3<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-99.png" style="width:261pt;height:211pt;"/> 1.7 Modern brottslighet SCB har i promemorian (1990:6) Modem brottslighet och specialstraff- rätt i ljuset av kriminalistiken beskrivit den modema brottslighetens utveckling under 1980-talet. En genomgång av samtliga specialstraffrättsliga författningar som redovisas i brottsstatistiken under 1980-talet visar enligt SCB att antalet anmälda brott i flertalet fall minskar. Den utvecklingen står enligt SCB i klar kontrast till den rapporterade utvecklingen av den traditionella brottsligheten i form av exempelvis stöld- och misshandelsbrott. Av tio särskilt redovisade specialstraffrättsliga brottsgrupper har endast narkotikabrotten och brott mot vapenlagen/-förordningen ökat under 1980-talet. De övriga brottsgruppemas trender är stabila eller sjunkande. Däremot ökar antalet registrerade brott mot brottsbalkens 9:e, 10:e, ll:e och 14:e kapitel, dvs bedrägeribrott, förskingring m m, brott mot borgenärer samt forfälskningsbrott. Dessa straffbestämmelser avser till viss del brott som kan betecknas som modema ekonomiska brott. BRA har behandlat den ekonomiska brottsligheten i tre rapporter, nämligen Kampen mot eko-brotten, del I Polisen (BRÅ forskning 1986:3), Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar (BRÅ forskning 1988:3) samt Den brottslige företagaren, Myt eller sanning (BRÅ rapport 1990:2). 151 <h6>2 Verksamheten inom rättsväsendet</h6> Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Arbetet inom rättsväsendet i fråga om brott hänger mycket intimt samman. I huvudsak går det när det gäller åtgärder mot brott i praktiken en rak linje från polis, via åklagare och domstolar till kriminalvård. Brott och uppklaring Antalet brott som anmäls till polisen är som tidigare nämnts drygt 1,1 milj, per år. Den siffran omfattar inte brott för vilka polisen direkt utfärdar ordningsförelägganden. Antalet sådana förelägganden utgjorde 218 350 år 1991 (202 648 år 1990). Endast en del av de brott som anmäls till polisen klaras upp. Ar 1991 blev nära 400 000 brott uppklarade. I dessa fall rörde det sig om drygt 108 000 misstänkta personer. De allra flesta uppklarade brotten (omkring 90 procent) hade begåtts av bara en gärningsman. När det gäller tillgreppsbrotten är det emel- lertid relativt vanligt att flera personer tillsammans begår brott. Den s.k. uppklaringsprocenten varierar mellan olika brottstyper. Uppklaringen växlar även mellan skilda delar av landet. För t.ex. trafikbrott och narkotikabrott är uppklaringsprocenten hög (ca 90 procent). Vid s k offerbrott är uppklaringsprocenten betydligt lägre. För misshandel och andra våldsbrott är uppklaringen omkring 50 pro- cent, medan mindre än 10 procent av inbrottsstöldema klaras upp. Ungefär vart femte rån blir uppklarat. Antalet uppklarade brottsbalksbrott har dock ökat från drygt 218 000 år 1981 till över 266 000 år 1991 (244 000 år 1990). Antalet uppklarade brott mot såväl brottsbalken som specialstraffrättslig lagstiftning har ökat från runt 250 000 år 1986 till nära 396 000 år 1991. Det är en ökning med 58 procent. Beslut av åklagare Åklagarna fettar beslut om åtal mot cirka 85 000 personer årligen. Till detta kommer drygt 90 000 strafförelägganden per år. Åklagarna beslutar om åtalsunderlåtelser i cirka 18 000 fall per år. Antalet avskrivna och nedlagda mål är omkring 58 000 per år. 78 139 har godkänt strafföre- lägganden. Skyddstillsyn, villkorlig dom och böter År 1991 dömdes omkring 6 800 personer till skyddstillsyn. För 598 eller 9 procent av dessa kombinerades skyddstillsynen med fängelsestraff. Drygt 13 500 personer dömdes till villkorlig dom år 1991. Under samma år har totalt 109 980 personer bötfällts. 31 841 har dömts till böter. 152 Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Fängelse Från mitten av 1970-talet och fram till år 1982 har fler personer som dömts till fängelse. Den nedåtgående trend som därefter följde bröts år 1986 då antalet personer som dömdes till fängelse åter böljade öka. År 1991 dömdes 14 313 (1990 dömdes 15 527) personer till fängelse som huvudpåföljd. Minskningen jämfört med föregående år motsvaras av antalet färre dömda till fängelse för grovt rattfylleri. Andelen frihetsstraff varierar starkt mellan olika brottstyper. 60 procent av dem som dömdes till fängelse dömdes för brott mot brotts- balken. Stöldbrotten utgör merparten. Det enskilda brott som dominerar är rattfylleri. 5 procent av dem som under 1991 dömdes till fängelse ådömdes en strafftid på mer än två år. En tredjedel av dessa dömdes för narkotika- brottslighet. 2.1 Polisväsendet Antalet ingripanden och utryckningar inom polisväsendet framgår av statistiken över de s.k. ingripandemeddelandena (IM). IM utfärdas så snart ett polisingripande sker. Hur antalet ingripanden och gripna har utvecklats sedan år 1981 framgår av följande diagram. Antal (i miljoner)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-100.png" style="width:267pt;height:188pt;"/> □ Ingripandemed. HUD Gripna 153 2.2 Åklagarväsendet Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheterna och de allmänna dom- stolarna påverkas av antalet anmälda brott och andelen därav som klaras upp. Den är vidare beroende av bl.a. målens svårighetsgrad och föränd- ringar i lagstiftningen. Till belysning av arbetsbelastningen hos åklagarna anges i följande tabell antalet misstänkta personer i mål hos åklagare under de senaste åren. Antalet mål i utgående balans har ökat sedan år 1985. <table border="1"> <tr><td> Period</td><td> Antal personer i</td><td> Antal mål i utgående</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> balans</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td></td><td> Mål om brott på vilket fängelse kan följa</td><td> Övriga mål</td><td> Totalt</td><td> Därav mål om brott på vil- ket fängelse kan följa</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 172 100</td><td> 118 000</td><td> 64 600</td><td> 48 600</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 169 800</td><td> 114 400</td><td> 59 400</td><td> 43 700</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 167 498</td><td> 101 700</td><td> 35 208</td><td> 28 087</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 170 699</td><td> 96 200</td><td> 53 082</td><td> 41 027</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 172 938</td><td> 90 700</td><td> 55 943</td><td> 43 129</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 170 538</td><td> 92 800</td><td> 56 931</td><td> 44 222</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 177 032</td><td> 92 108</td><td> 58 659</td><td> 47 047</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 179 348</td><td> 91 884</td><td> 62 707</td><td> 49 958</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 192 702</td><td> 89 651</td><td> 64 581</td><td> 53 978</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 203 815</td><td> 86 533</td><td> 67 778</td><td> 55 748</td></tr> </table> Som ytterligare belysning av arbetsbelastningen vid åklagarmyndig- heterna anges i följande tabell användningen av tvångsmedel. 154 Prop.1992/93:100 _________________________________________________________________ Bilaga 3 <table border="1"> <tr><td> År</td><td> Tvångsmedel Anhållna</td><td> Häktnings- framställningar</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 30 368</td><td> 9 918</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 28 747</td><td> 9 455</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 26 388</td><td> 8 855</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 25 448</td><td> 8 720</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 26 177</td><td> 8 401</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 26 648</td><td> 9 275</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 26 264</td><td> 11 546</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 25 943</td><td> 11 959</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 27 221</td><td> 12 135</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 27 583</td><td> 12 256</td></tr> </table> 2.3 Domstolsväsendet 2.3.1 Domstolarnas arbetsläge 1989        1990        1991     91-01-01   92-01-01 —06-30  -06-30 Allmänna domstolarna Högsta domstolen <table border="1"> <tr><td> Inkomna mål1</td><td> 3 410</td><td> 3 687</td><td> 4 163</td><td> 2 100</td><td> 2 455</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål2</td><td> 3 748</td><td> 3 544</td><td> 3 645</td><td> 1 920</td><td> 2 131</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 918</td><td> 1 044</td><td> 1 483</td><td> 1 224</td><td> 1 828</td></tr> </table> Hovrätterna <table border="1"> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 20 168</td><td> 20 705</td><td> 22 160</td><td> 11 290</td><td> 12 868</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 18 967</td><td> 20 421</td><td> 22 338</td><td> 11 443</td><td> 11 658</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 8 695</td><td> 8 989</td><td> 8 623</td><td> 8 678</td><td> 9 811</td></tr> </table> ^nkl. skrifter 2Utan skrifter 155 Prop.1992/93:100 Bilaga 3 <table border="1"> <tr><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 91-01-01 —06-30</td><td> 92-01-01 —06-30</td></tr> <tr><td> Tingsrätterna Inkomna tvistemål och brottmål 138 243</td><td> 143 192</td><td> 163 079</td><td> 81 671</td><td> 81 250</td></tr> <tr><td> Avgjorda tvistemål och brottmål 136 075</td><td> 139 900</td><td> 153 123</td><td> 76 664</td><td> 82 211</td></tr> <tr><td> Utgående balans tvistemål och brottmål         63 596</td><td> 65 321</td><td> 74 367</td><td> 69 710</td><td> 73 220</td></tr> <tr><td> Inkomna fastig- hetsmål           7 103</td><td> 7 229</td><td> 1 59O1</td><td> 721</td><td> 753</td></tr> <tr><td> Avgjorda fastig- hetsmål          7 655</td><td> 8 245</td><td> 3 6591</td><td> 2 563</td><td> 968</td></tr> <tr><td> Utgående balans fastighetsmål     5 309</td><td> 4 154</td><td> 2 008</td><td> 2 253</td><td> 1 777</td></tr> <tr><td> Inkomna mål om lagsökning      111 893</td><td> 125 077</td><td> 152 942</td><td> 74 563</td><td> _2</td></tr> <tr><td> Inkomna mål om betalningsföre- läggande       490 811</td><td> 520 422</td><td> 633 002</td><td> 304 892</td><td> _2</td></tr> <tr><td> Inkomna domstols- ärenden        23 547</td><td> 23 123</td><td> 25 118</td><td> 12 226</td><td> 15 902</td></tr> <tr><td> Avgjorda domstols- ärenden        23 227</td><td> 22 062</td><td> 25 483</td><td> 12 785</td><td> 15 962</td></tr> <tr><td> Utgående balans domstolsärenden 14 276</td><td> 15 082</td><td> 14 726</td><td> 14 231</td><td> 14 434</td></tr> <tr><td> Inskrivnings- ärenden     2 206 343</td><td> 1 984 350</td><td> 2 158 364</td><td> 1 108 750</td><td> 812 548</td></tr> <tr><td> Gravations- och äganderätts- bevis         468 195</td><td> 393 676</td><td> 325 470</td><td> 179 997</td><td> 106 417</td></tr> </table> 1 From 1991-01-01 räknas mål om hyra och bostadsrätt inte längre som fastighetsmål utan som tvistemål. 2  From 1992-01-01 handläggs inte längre nya lagsöknings- och betal- ningsföreläggandemål vid tingsrätterna. 156 Prop.1992/93:100 ____________________________________________________________________ Bilaga 3 <table border="1"> <tr><td></td><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 91-01-01 -06-30</td><td> 92-01-01 -06-30</td></tr> <tr><td colspan="3"> Allmänna förvaltningsdomstolarna</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Regeringsrätten</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 5 226</td><td> 5 437</td><td> 5 893</td><td> 3 076</td><td> 3 344</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 5 289</td><td> 4 088</td><td> 5 630</td><td> 2 756</td><td> 3 059</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 3 692</td><td> 4 088</td><td> 4 333</td><td> 4 398</td><td> 4 614</td></tr> <tr><td> Kammarrätterna</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 23 650</td><td> 26 299</td><td> 27 654</td><td> 14 317</td><td> 17 633</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 25 034</td><td> 27 736</td><td> 28 929</td><td> 14 726</td><td> 16 404</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 18 975</td><td> 17 571</td><td> 16 319</td><td> 17 159</td><td> 23 58O1</td></tr> <tr><td> Länsrätterna</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 135 354</td><td> 136 287</td><td> 156 395</td><td> 101 415</td><td> 59 718</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 135 638</td><td> 135 698</td><td> 141 536</td><td> 69 415</td><td> 78 844</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 127 895</td><td> 128 221</td><td> 142 621</td><td> 160 284</td><td> 123 071</td></tr> </table> 1 I samband med försäkringsrätternas upplösande den 1 juli har 6 735 balanserade mål överflyttats till kammarrätterna. <table border="1"> <tr><td> 1989</td><td> 1990</td><td> 1991</td><td> 91-01-01</td><td> 92-01-01</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> -06-30</td><td> —06-30</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bostadsdomstolen och hyresnämnderna</td><td> m.m.</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Bostadsdomstolen</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 714</td><td> 662</td><td> 587</td><td> 303</td><td> 355</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 707</td><td> 699</td><td> 619</td><td> 339</td><td> 364</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 348</td><td> 310</td><td> 277</td><td> 273</td><td> 268</td></tr> <tr><td> Hyresnämnderna</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Inkomna ärenden</td><td> 50 577</td><td> 51 185</td><td> 52 039</td><td> 29 554</td><td> 22 103</td></tr> <tr><td> Avgjorda ärenden</td><td> 43 043</td><td> 54 779</td><td> 52 414</td><td> 23 584</td><td> 22 813</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 19 999</td><td> 16 300</td><td> 15 925</td><td> 22 272</td><td> 15 215</td></tr> </table> A rrendenämndema <table border="1"> <tr><td> Inkomna ärenden</td><td> 1 680</td><td> 2 567</td><td> 1 722</td><td> 1 025</td><td> 1 185</td></tr> <tr><td> Avgjorda ärenden</td><td> 1 535</td><td> 2 598</td><td> 1 622</td><td> 861</td><td> 889</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 829</td><td> 735</td><td> 835</td><td> 899</td><td> 1 131</td></tr> </table> 157 12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3 Prop.1992/93:100 ____________________________________________________________________ Bilaga 3 1989 1990 1991 91-01-01   92-01-01 —-06-30    -06-30 Försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna Försäkringsöverdomstolen <table border="1"> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 2 728</td><td> 2 940</td><td> 3 411</td><td> 1 747</td><td> 1 843</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 2 231</td><td> 2 800</td><td> 2 618</td><td> 1 394</td><td> 1 414</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 3 696</td><td> 3 836</td><td> 4 629</td><td> 4 230</td><td> 5 022</td></tr> </table> Försäkringsrätterna <table border="1"> <tr><td> Inkomna mål</td><td> 9 503</td><td> 10 376</td><td> 6 191*</td><td> 6 196</td><td> -</td></tr> <tr><td> Avgjorda mål</td><td> 7 924</td><td> 8 035</td><td> 8 886</td><td> 4 514</td><td> 3 691</td></tr> <tr><td> Utgående balans</td><td> 10 843</td><td> 13 176</td><td> 10 436</td><td> 14 850</td><td> 6 735</td></tr> </table> 1 From 1991-07-01 anhängiggörs inga mål vid försäkringsrätterna. Verksamheten upphörde helt 1992-07-01. 2.3.2 Särskilt om brottmålen <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Period</td><td colspan="3"> Tingsrätterna</td></tr> <tr><td> Antal brott- mål i balans</td><td> Inkomna brottmål</td><td> därav mål som får handläggas av notarie</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 23 951</td><td> 72 702</td><td> 12 450</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 23 976</td><td> 68 700</td><td> 10 212</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 25 456</td><td> 69 847</td><td> 11 118</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 24 679</td><td> 67 856</td><td> 10 203</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 24 984</td><td> 70 798</td><td> 10 113</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 25 604</td><td> 72 370</td><td> 10 396</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 24 535</td><td> 72 969</td><td> 8 937</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 27 137</td><td> 78 015</td><td> 10 248</td></tr> <tr><td> 1991 första</td><td> 24 968</td><td> 39 837</td><td> 4 834</td></tr> <tr><td> 1992 halvåret</td><td> 26 977</td><td> 39 486</td><td> 5 433</td></tr> </table> Av tabellen framgår att antalet inkomna brottmål vid tingsrätterna har ökat under senare år. Statistiken för första halvåret 1992 tyder på en fortsatt hög nivå. Antalet brottmål som fullföljs till hovrätt minskade 158 under åren 1984-1986 men visade en ökning under åren 1987 och 1988. Under år 1989 minskade antalet mål något, men år 1990 steg åter antalet för att ligga kvar på den högre nivån år 1991. En fortsatt ökning kan noteras för första halvåret 1992. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 <table border="1"> <tr><td> Är</td><td> Hovrätterna Inkomna brottmål</td><td> Antal brottmål i balans</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 7 103</td><td> 2 541</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 6 838</td><td> 2 520</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 6 690</td><td> 2 491</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 7 326</td><td> 2 904</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 7 745</td><td> 3 145</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 7 465</td><td> 3 390</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 7 952</td><td> 3 671</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 7 928</td><td> 3 588</td></tr> <tr><td> 1991 första</td><td> 4 129</td><td> 3 727</td></tr> <tr><td> 1992 halvåret</td><td> 4 868</td><td> 3 264</td></tr> </table> 2.4 Kriminalvården <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> År</td><td colspan="2"> Kriminalvårdsanstalter</td><td rowspan="2"> Häkten Högsta beläggning</td><td rowspan="2"> Frivård Antal klienter den 1 okt.</td></tr> <tr><td> Ny intagna under året</td><td> Högsta beläggning</td></tr> <tr><td> 1982</td><td> 13 835</td><td> 3 783</td><td> 1 108</td><td> 17 767</td></tr> <tr><td> 1983</td><td> 15 177</td><td> 4 137</td><td> 1 102</td><td> 14 092</td></tr> <tr><td> 1984</td><td> 14 647</td><td> 3 669</td><td> 916</td><td> 12 200</td></tr> <tr><td> 1985</td><td> 13 535</td><td> 3 655</td><td> 981</td><td> 11 677</td></tr> <tr><td> 1986</td><td> 14 188</td><td> 3 655</td><td> 1 026</td><td> 11 933</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 14 980</td><td> 3 744</td><td> 1 086</td><td> 12 334</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 16 098</td><td> 4 049</td><td> 1 200</td><td> 12 369</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 15 467</td><td> 3 904</td><td> 1 131</td><td> 12 642</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 15 833</td><td> 3 878</td><td> 1 213</td><td> 12 369</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 13 422</td><td> 3 867</td><td> 1 198</td><td> 13 033</td></tr> <tr><td> 1992</td><td></td><td> 3 999</td><td> 1 334</td><td> 12 244</td></tr> </table> 159 Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Antalet intagningar i anstalt ökade kraftigt i början av 1980-talet för att därefter plana ut på en hög nivå år 1983. Antalet klienter i frivården har stabiliserats under senare delen av 1980-talet. Av de 13 422 personer som togs in i fängelse under år 1991 var 2 321 dömda för rattfylleri/grovt rattfylleri, 3 442 för tillgreppsbrott och 3 466 för våldsbrott. Under tiden den 1 mars 1991 - den 1 mars 1992 har antalet inskrivna med strafftider mindre än eller lika med två månader minskat med 3,6 procent medan antalet med strafftider på två år eller mer har ökat med 5 procent. <table border="1"> <tr><td> Strafftider</td><td> Antal ny- intagna 1991</td><td> Absolut förändring 1990-1991</td><td> Procentuell förändring 1990-1991</td></tr> <tr><td> Två månader eller mindre</td><td> 5 877</td><td> - 2 211</td><td> - 27,3</td></tr> <tr><td> Mer än två tom sex månader</td><td> 3 529</td><td> - 148</td><td> - 4,0</td></tr> <tr><td> Mer än sex tom tolv månader</td><td> 2 223</td><td> - 36</td><td> - 1,6</td></tr> <tr><td> Mer än tolv månader</td><td> 1 793</td><td> - 16</td><td> - 0,9</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 13 422</td><td> - 2 411</td><td> - 15,2</td></tr> </table> Den genomsnittlliga vistelsetiden i anstalt framgår av följande tabell. Genomsnittlig vistelsetid i månader 1970 4,5 1975   1980   1985    1990    1991 3,7     3,5     3,2     3,0      3,6 Under 1991 ökade den beräknade genomsnittliga vistelsetiden i anstalt med 0,6 månader jämfört med föregående år. Ökningen sammanhänger med att antalet fängelsedömda rattfyllerister, som har korta strafftider, har minskat. Belastningen på anstalts- och häktesorganisationen framgår av föränd- ringar i medelbeläggningen. 160 Prop.1992/93:100 ___________________________________________________________________ Bilaga 3 Budgetår          Anstalter                     Häkten medelbeläggning procent medelbeläggning procent årets tio tyngst belastade månader <table border="1"> <tr><td> 1984/85</td><td> 3 264</td><td> 80.2</td><td> 818</td><td> 67</td></tr> <tr><td> 1985/86</td><td> 3 259</td><td> 82.4</td><td> 817</td><td> 67</td></tr> <tr><td> 1986/87</td><td> 3 367</td><td> 84.8</td><td> 866</td><td> 72</td></tr> <tr><td> 1987/88</td><td> 3 573</td><td> 90.0</td><td> 995</td><td> 82</td></tr> <tr><td> 1988/89</td><td> 3 677</td><td> 90.6</td><td> 1 046</td><td> 84</td></tr> <tr><td> 1989/90</td><td> 3 666</td><td> 87.9</td><td> 1 050</td><td> 84</td></tr> <tr><td> 1990/91</td><td> 3 727</td><td> 88,8</td><td> 1 106</td><td> 84</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> 3 697</td><td> 90,1</td><td> 1 135</td><td> 85</td></tr> </table> I slutet av 1970-talet och böljan av 1980-talet ökade medelbelägg- ningen på anstalterna med några hundra per år. Den 1 juli 1983 genom- fördes den s.k halvtidsreformen, vilket medförde en minskning av medelbeläggningen med ca 350 intagna under budgetåret 1983/84 till 3 260. Därefter har medelbeläggningen ökat till samma nivå som före halvtidsreformen. Under budgetåret 1991/92 har medelantalet övervakade klienter varit 13 321 vilket är 28 fler än budgetåret 1990/91. Av dessa övervakade klienter var i medeltal 7 933 dömda till skyddstillsyn, 4 087 var vill- korligt frigivna och 1 301 i anstalt med övervakare. Under budgetåret 1991/92 dömdes 84 personer till s.k. samhällstjänst. 161 <h6>3 Rättsväsendets resurser för åtgärder mot brott</h6> 3.1 Olika typer av åtgärder Det allmännas åtgärder mot brott kan indelas på olika sätt beroende på syftet med indelningen. För en beskrivning av hur resurserna fördelas mellan olika ändamål kan en gruppering göras på följande sätt. Förebyggande åtgärder riktade mot personer som inte är föremål för rättsväsendets åtgärder på grund av brott. Det är här fråga även om sådana åtgärder som är avsedda att förbättra miljön i samhället i före- byggande syfte. Åtgärder av detta slag ankommer främst på andra än rättsväsendets myndigheter, bl.a. skolväsendet och socialtjänst- och arbetsmarknadsmyndigheterna. Övervakning av regelefterlevnaden. Den syftar till att dels förhindra brott, dels upptäcka brott. Hit hör polisens övervakande verksamhet. Gruppen omfattar även exempelvis tull- och beskattningsmyndighetemas kontroll av att straffeanktionerade bestämmelser inom deras resp, verk- samhetsområden efterlevs. Brottsutredning och andra åtgärder i brottmålsförfarandet som krävs för att fatta beslut om reaktion mot brott. \érkställandet av påföljder. Åtgärder av detta slag hör hemma i kriminalvården. Även andra organ har uppgifter på området, t.ex. exekutionsväsendet i fråga om böter. Rehabiliterande åtgärder. Härmed avses åtgärder som syftar till att ge personer som har begått brott bättre förutsättningar för anpassning i samhället. Åtgärder av detta slag vidtas av kriminalvårdsmyndighetema och av organ inom socialvårds-, arbetsmarknads- och utbildningsom- rådena. Utvecklingsarbete som är direkt målinriktat mot problem som rör åtgärder mot brott. Det allmänna satsar stora belopp på åtgärder mot brott. Det är dock inte möjligt att presentera en fullständig beräkning av kostnaderna för åtgärder av detta slag. Förutom inom justitiedepartementets område satsas stora resurser inom annan statlig verksamhet som, åtminstone delvis, har till syfte att förebygga och bekämpa brott. Även polisväsen- det, kommuner, landsting och näringsliv lägger ut avsevärda belopp årligen för ändamålet. Kostnaderna för åtgärder mot brott inom rättsvä- sendet, dvs. i första hand inom polis- och åklagarväsendet, de allmänna domstolarna och kriminalvården, har emellertid kunnat beräknas. De har fördelats på de tidigare berörda åtgärdsgruppema. I vissa fall har schabloner använts eftersom beräkningsunderlaget är osäkert. All polisverksamhet utom den som har samband med tillståndsgivning, passärenden och andra uppgifter av servicekaraktär kan ses som ett led i det allmännas åtgärder mot brott. Hit hör också åklagarväsendets och kriminalvårdens funktioner liksom den del av domstolsväsendets verk- samhet som rör brottmål. Den del av anslagen inom rättsväsendet som är avsedd för åtgärder mot brott uppgår till 11,6 miljarder kr för Prop.1992/93:100 Bilaga 3 162 budgetåret 1992/93. I figuren är detta belopp fördelat på åtgärdsgrupper. Beloppet omfattar inte medel som förbrukas inom departementet och statliga kommittéer. Som framgår av figuren uppgår kostnaderna för förebyggande åtgärder till cirka 123 miljoner kr. Största posten utgör kostnaderna för polisens undervisning i skolorna i lag och rätt samt i trafik. Hit hör också BRA:s verksamhet utom den rena forskningen och utvecklingen. I detta sammanhang bör framhållas att kostnaderna för brottsskadenämnden inte till någon del har medräknats. Övervakningen av regelefterlevnaden avser polisens övervakningsverk- samhet och beräknas kosta 4 142 miljoner kr. Det redovisade beloppet för brottsutredning och andra åtgärder i brott- målsförfarandet omfattar åtgärder inom polis- och åklagarväsendet samt de allmänna domstolarna. Av beloppet 4 130 miljoner kr faller 2 761 miljoner kr på polisväsendet, 507 miljoner kr på åklagarväsendet och 862 miljoner kr på domstolsväsendet, inklusive rättshjälpskostnader. Kriminalvården svarar för de kostnader som i figuren har redovisats som verkställandet av påföljder. Denna grupp av kostnader beräknas till 3 197 miljoner kr. Det forsknings- och utvecklingsarbete inom departementets område som tar sikte på åtgärder mot brott beräknas till sammanlagt 27 miljoner kr, varav omkring 19 miljoner kr avser anslag till BRA:s verksamhet och 8 miljoner kr forskning och utveckling inom Rikspolisstyrelsen. I beloppet ingår inte det utvecklingsarbete som bedrivs i departementets kommittéer. I jämförelse med föregående budgetår har kostnaderna för rättsväsen- dets åtgärder mot brott ökat med 14 procent i löpande priser. Prop.1992/93:100 Bilaga 3 Kostnader för åtgärder mot brott inom justitiedepartementets område (milj, kr) övervakning<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-101.png" style="width:290pt;height:190pt;"/> 163 Prop.1992/93:100 Bilaga 3 I följande diagram presenteras en beräkning av kostnadsutvecklingen för respektive åtgärdsgrupp under en femårsperiod uttryckt i fästa priser. Det bör anmärkas att mervärdesskatt ingår i anslagen budgetåren 1987/88 - 1990/91 men inte 1991/92. I den skala som används i dia- grammen skulle dock mervärdesskatten inte ge något märkbart utslag. Kostnader för åtgärder mot brott (i fasta priser 1987/88)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-102.png" style="width:161pt;height:210pt;"/> □ Verkställighet m.m HD Brottsutredning m.m § övervakning Kronor (i miljoner)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-103.png" style="width:168pt;height:162pt;"/> □ Utvecklingsarbete B Förebyggande åtgärder 164 Prop.1992/93:100 Bilaga 3 3.2 Personalresurserna Antalet tjänster inom polisväsendet är totalt ca 24 000. Av detta antal är omkring 16 700 polistjänster. Antalet tjänster inom åklagarväsendet uppgår till drygt 1 250 varav ca 650 är åklagartjänster. När det gäller de allmänna domstolarna saknas fömärvarande en löpande redovisning som visar hur stor del av personalresurserna som tas i anspråk for brottmålen. Däremot rapporterar tingsrätterna årligen hur stor del av deras personal som tagits i anspråk inom olika verksam- hetsområden, bl a brottmålshandläggning. Den senast gjorda bearbet- ningen av detta material visar att denna andel för brottmålens vidkom- mande är omkring 25 procent. Antalet anställda (inklusive deltids- anställda) vid de allmänna domstolarna är nu omkring 4 400 varav omkring 660 ordinarie domare. Kriminalvården har nu ca 6 600 tjänster. Av dessa är drygt 5 600 placerade vid häktena och kriminalvårdsanstaltema och drygt 740 inom fri vården. Antalet lekmannaövervakare inom frivården uppgår för närvarande till omkring 4 600. 165 <h6>Register</h6> Prop. 1992/93:100 bilaga 3 Sid. ANDRA HUVUDTITELN <table border="1"> <tr><td> 3</td><td> 1 Allmänt</td></tr> <tr><td> 3</td><td> 1.1    Ansvarsområdet: Rättssamhället, rättssäkerheten och rättstryggheten</td></tr> <tr><td> 4</td><td> 1.2 Förnyelsen av rättssamhället</td></tr> <tr><td> 6</td><td> 1.3 Internationellt samarbete</td></tr> <tr><td> 9</td><td> 2 Offentlig rätt</td></tr> <tr><td> 9</td><td> 2.1   Grundlagsfrågor m.m.</td></tr> <tr><td> 10</td><td> 2.2 Offentlighet och sekretess</td></tr> <tr><td> 11</td><td> 2.3 Datalagsfrågor</td></tr> <tr><td> 12</td><td> 2.4 Förvaltningsrätt</td></tr> <tr><td> 13</td><td> 3 Civilrätt</td></tr> <tr><td> 13</td><td> 3.1 Allmänt</td></tr> <tr><td> 13</td><td> 3.2 Allmän förmögenhetsrätt</td></tr> <tr><td> 15</td><td> 3.3 Ersättningsrätt</td></tr> <tr><td> 16</td><td> 3.4 Bostadslagstiftningen</td></tr> <tr><td> 17</td><td> 3.5 Övrig fastighetsrätt</td></tr> <tr><td> 19</td><td> 3.6 Bolagsrätt och annan associationsrätt</td></tr> <tr><td> 20</td><td> 3.7 Immaterialrätt</td></tr> <tr><td> 21</td><td> 3.8    Transporträtt</td></tr> <tr><td> 22</td><td> 3.9 Familjerätt</td></tr> <tr><td> 24</td><td> 4 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och processrätten</td></tr> <tr><td> 24</td><td> 4.1 Domstolsväsendet</td></tr> <tr><td> 28</td><td> 4.2 Åklagarväsendet</td></tr> <tr><td> 29</td><td> 4.3 Processrätten</td></tr> <tr><td> 33</td><td> 4.4 Konkursrätt och utsökningsrätt</td></tr> <tr><td> 35</td><td> 5 Kriminalpolitiken</td></tr> <tr><td> 35</td><td> 5.1 Allmän inriktning</td></tr> <tr><td> 37</td><td> 5.2 Brottsutveckling och prognos för resten av 1990- talet</td></tr> <tr><td> 39</td><td> 5.3 Lagstiftningsåtgärder</td></tr> <tr><td> 39</td><td> 5.3.1 Strafflagstiftningen</td></tr> <tr><td> 42</td><td> 5.3.2 Påföljdssystemet</td></tr> <tr><td> 43</td><td> 5.3.3 De unga lagöverträdarna</td></tr> <tr><td> 44</td><td> 5.3.4 Brottsofferfrågor</td></tr> <tr><td> 45</td><td> 5.3.5 Brottsregistreringen</td></tr> <tr><td> 47</td><td> 5.4 Polisen</td></tr> <tr><td> 49</td><td> 5.5 Kriminalvården</td></tr> <tr><td> 50</td><td> 6 Vissa jämställdhetsfrågor inom Justitiedepartementets område</td></tr> <tr><td> 52</td><td> 7 Sammanfattning</td></tr> </table> 166 Anslag Prop. 1992/93:100 bilaga 3 53 A. Justitiedepartementet m.m. Al    S tatsrådsberedningen A2 Justitiedepartementet A3 Utredningar m.m. A4 Framtidsstudier, långsiktig analys m.m. Summa 49 224 000 63 229 000 30 200 000 12 432 000* 155 085 000 55 B. Polisväsendet Bl    Rikspolisstyrelsen B2    Säkerhetspolisen B3    Polishögskolan B4    Statens kriminaltekniska laboratorium B5    Lokala polisorganisation Summa 475 000 000 470 643 000 1 000 46 710 000 9 891 189 000 10 883 543 000 86 C Åklagarväsendet Cl Riksåklagaren C2 Åklagarmyndigheterna 23 812 000 535 366 000 Summa 559 178 000 93 D. Domstolsväsendet m.m. Dl Domstolsverket D2 Domstolarna m.m. 63 910 000 2 445 640 000 *Beräknat belopp Summa 2 509 550 000 167 102 E. Kriminalvården Prop. 1992/93:100 bilaga 3 <table border="1"> <tr><td> El</td><td> Kriminalvårdsstyrelsen</td><td> 106 609 000</td></tr> <tr><td> E2</td><td> Kriminalvården</td><td> 3 298 089 000</td></tr> <tr><td> E3</td><td> U tlandstransporter</td><td> 125 000 000</td></tr> </table> Summa 3 529 698 000 <table border="1"> <tr><td colspan="3"> 116 E Rättshjälp m.m.</td></tr> <tr><td> Fl</td><td> Rättshj älpskostnader</td><td> 815 100 000</td></tr> <tr><td> F2</td><td> Rättshj älpsmyndigheten</td><td> 11 684 000</td></tr> <tr><td> F3</td><td> Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> F4</td><td> Driftbidrag</td><td> 11 410 000</td></tr> <tr><td> F5</td><td> Vissa domstolskostnader m.m.</td><td> 256 200 000</td></tr> <tr><td> F6</td><td> Diverse kostnader för rättsväsendet</td><td> 24 694 000</td></tr> <tr><td></td><td> Summa</td><td> 1 119 089 000</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td colspan="3"> 127 G. Övriga myndigheter</td></tr> <tr><td> G1</td><td> Justitiekanslem</td><td> 7 387 000</td></tr> <tr><td> G2</td><td> Datainspektionen</td><td> 21 254 000</td></tr> <tr><td> G3</td><td> Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader</td><td> 7 103 000</td></tr> <tr><td> G4</td><td> Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott</td><td> 35 000 000</td></tr> <tr><td> G5</td><td> Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader</td><td> 14 361 000'</td></tr> <tr><td> G6</td><td> Utvecklingskostnader</td><td> 4 823 000'</td></tr> </table> Summa 89 928 000 *Beräknat belopp 168 139 H. Diverse Prop. 1992/93:100 bilaga 3 <table border="1"> <tr><td> Hl</td><td> Svensk författningssamling</td><td> 10 112 000</td></tr> <tr><td> H2</td><td> Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.</td><td> 2 586 000</td></tr> <tr><td> H3</td><td> Stöd till politiska partier</td><td> 141 200 000</td></tr> <tr><td> H4</td><td> Allmänna val</td><td> 29 600 000</td></tr> <tr><td> H5</td><td> Bidrag till stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed</td><td> 600 000</td></tr> </table> Summa 184 098 000 SUMMA FÖR JUSTITIEDEPARTEMENTET 19 030 169 000 I Bilaga 3.1 Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om verksamheten inom polis- väsendet, åklagarväsendet, domstolarna och kriminal- vården 169 gotab 42657, Stockholm 1992 Regeringens proposition 1992/93:100 Bilaga 4 Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln) 1 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 Bilaga 4 till budgetpropositionen 1993 Utrikesdepartementet (tredje huvudtiteln)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-104.png" style="width:38pt;height:35pt;"/> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Utrikesdepartementet Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 december 1992 Föredragande: statsrådet Svensson i frågorna under littera A punkterna 1- 4, 6-8, B punkterna 1, 3, 8-10, C, D, F och G; statsrådet Johansson i frågor under littera A punkt 5 och B punkt 2; statsrådet Dinkelspiel i frågor under littera B punkterna 4-7 och E. Anmälan till budgetpropositionen 1993 Statsrådet Svensson anför <h6>Utrikespolitik</h6> Sedan tre år tillbaka befinner sig Europa i en period av dramatisk omvand- ling. Efter det kalla krigets period av stillastående verkar svensk utrikespoli- tik i en mer föränderlig miljö, som anknyter till tidigare perioder i europeisk historia. För första gången efter andra världskriget föreligger möjligheter att eta- blera en varaktig och stark freds- och samarbetsordning för hela Europa. Men det finns också risker för att etniska och nationella motsättningar och konflikter växer sig starkare på många håll i Öst- och Sydösteuropa. Det är ett vitalt svenskt intresse att dagens europeiska samarbete fördju- pas. Vår Europa-politik strävar efter att ge Sverige en fullvärdig plats i detta samarbetes kärna. Förhandlingar om ett medlemskap i Europeiska gemen- skapen/Europeiska unionen (EG/EU) inleds i början av året, med målen folkomröstning år 1994 och ett svenskt inträde i Gemenskapen år 1995. Den nationella staten har blivit för stor för många uppgifter som kan lösas bättre lokalt eller individuellt och den har blivit för liten för många uppgifter som måste lösas över nationsgränserna. Med subsidiaritetsprincipen byggs en fast länk mellan europeisering och decentralisering. Med antagandet av Paris-stadgan för ett nytt Europa år 1990 bekräftade medlemmarna av den Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) en ny värde- gemenskap. Paris-stadgans värderingar om demokrati och marknadseko- nomi utgör den principiella basen för ett nytt all-europeiskt samarbetssys- tem. Skall ett sådant system få fasthet måste de samarbetsstrukturer som byggts upp efter andra världskriget i Västeuropa så vitt som möjligt också utsträckas till att omfatta Central- och Östeuropa. I olika former söker den svenska regeringen bidra till att utveckla ett euro- peiskt samarbetssystem. Detta sker bl.a. i ESK, där Sverige blev ordförande i december 1992. Av största betydelse är våra förbindelser med den framväx- ande Europeiska unionen, som kommer att utgöra kärnan i det europeiska samarbetet. Sveriges inträde i Europeiska unionen innebär att vi får större möjligheter att verka för en långsiktig all-europeisk samarbetsordning. Sverige ger ett viktigt bidrag till reformprocessen i öst genom det bilate- rala samarbetet med grannländerna kring Östersjön: Estland, Lettland, Li- tauen, Polen och Ryssland. Vad gäller Baltikum kan vi under det gångna samarbetsåret särskilt peka på frihandelsavtalen med Estland, Lettland och Litauen, tillkomsten av det baltiska investeringsprogrammmet, det växande suveränitetsbiståndet, betalningsbalansstödet, kompensationen för det guld som år 1940 överlämnades till Sovjetunionen, samt Sveriges bestämda diplo- matiska stöd när det gäller kravet på ett snabbt tillbakadragande av de ryska trupperna. De baltiska länderna kan påräkna ett lika nära samarbete under det kommande året. Trots oerhörda problem har Polen, Ungern och Tjeckoslovakien gjort stora framsteg i arbetet på att skapa fungerande marknadsekonomiska och fasta demokratiska strukturer. Vi har en växande kontaktyta med dessa sta- ter, inte minst på handelsområdet. De får också del av det svenska östbistån- det. Såväl bilateralt som multilateralt bär Sverige sin del av det europeiska an- svaret för att underlätta reformarbetet i Central- och Östeuropa. Viktiga komponenter i arbetet är mänskliga rättigheter, demokratiska strukturer, ekonomisk utveckling och tillfredsställande ekologiska betingelser. Det sist- nämnda innefattar bl.a. ett särskilt stöd till ansträngningarna att göra kärn- kraftverken i Östeuropa säkrare. Framgången för reformsträvandena i Ryssland har en direkt inverkan på vår säkerhetspolitiska miljö. I kraft av sin stora befolkning, sitt väldiga terri- torium och sina omfattande resurser förblir Ryssland en militär stormakt. Även om utvecklingen i Oberoende Staters Samvälde (OSS) i det stora hela varit positiv efter Sovjetunionens upplösning för blott ett år sedan går re- formarbetet på många håll långsamt. Framtiden innehåller betydande osä- kerhet, då de demokratiska och marknadsekonomiska strukturerna överallt är bräckliga och på sina håll närmast skenbara. Mot denna bakgrund måste omvärlden, i första hand grannländerna, vara förberedda på motgångar och bakslag även av dramatisk karaktär. Av största vikt är att det spirande demokratiska Ryssland inlemmas i det europeiska samarbetet i bred bemärkelse. Sverige söker bidra såväl bilate- ralt som multilateralt till en sådan utveckling. Svenska insatser i nordvästra Ryssland, i första hand S:t Petersburg-regionen, är betydelsefulla i detta sammanhang. Också inom Östersjörådet och Storkalottsamarbetet blir Ryssland en viktig samarbetspartner. Samtidigt bygger vi ut förbindelserna med andra länder i vår region, främst Vitryssland och Ukraina. I Kiev har vi Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 under året öppnat en ambassad och, liksom i Moskva, medverkat i grundan- det av ett civilt forskningscentrum för vapenexperter och militära forskare. ESK torde få en allt viktigare roll när det gäller att hantera de många djupt rotade problem och akuta konflikter som kommit i dagen sedan de repres- siva strukturerna i det forna Sovjetunionen och Östeuropa avlägsnats. Men ESK är inte tillräckligt starkt för att ge de nya demokratierna i öster den säkerhetspolitiska förankring de söker. Därvidlag vänder de sig till NATO och dess samarbetsråd för Central- och Östeuropa (NACC). Efter Sovjetblockets sammanbrott har NATO fått en starkare politisk ka- raktär, även om dess militära struktur även framdeles kommer att bestå som en stabiliserande faktor i Europa. Som ett led i den pågående sammanväv- ningsprocessen mellan samarbets- och säkerhetsorganisationerna i Europa har NATO ställt sina resurser till förfogande för fredsbevarande operationer inom ESK:s ram. ESK:s egen begränsade kapacitet i detta avseende har medfört att organi- sationen under året utvecklats i konfliktförebyggande snarare än konfliktlö- sande riktning. Som ordförande avser Sverige att verka för att stärka ESK:s förmåga också i det senare avseendet genom att utveckla de instrument som medlemsstaterna enades om vid ESK:s uppföljningsmöte i Helsingfors på senvåren 1992. Även om ESK deltar i ansträngningarna att lösa de djupt tragiska konflik- terna i det före detta Jugoslavien sker det huvudsakliga diplomatiska arbetet inom ramen för den s.k. London-konferensen, som leds av EG och FN. Kon- ferensen, som organiserat arbetet i ett flertal kommittéer, har fått ett perma- nent högkvarter i Geneve. Sverige deltar i konferensens arbete i egenskap av ESK-ordförande. Fredsansträngningarna har hittills inte givit några påtagliga resultat, även om man har förmått parterna att träffas och ingå vissa överenskommelser. Striderna, i vilka irreguljära förband spelar en central roll, fortsätter med svårartade lidanden för civilbefolkningen som resultat. FN:s säkerhetsråd har tagit en rad mycket långtgående beslut av fredsbe- varande och humanitär art. Ett vapenembargo som täcker hela det f.d. Jugo- slavien samt handelssanktioner mot Serbien-Montenegro har införts. Hu- vudinriktningen av FN:s fredsbevarande insats, Unprofor, är att verka i de serbisk-kontrollerade enklaverna i Kroatien, samt att säkra distribution av humanitärt bistånd i Bosnien-Hercegovina. Säkerhetsrådet har dessutom tillsatt en expertkommission för att samla information rörande krigsförbry- telser begångna i det f.d. Jugoslavien. Vidare har FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna tillsatt en särskild rapportör för att rapportera om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i f.d. Jugoslavien och att lämna förslag för att förhindra sådana kränkningar. Europarådet spelar en viktig roll för demokratiseringsprocessen i Öst- europa. Syftet är inte bara att skapa demokratiska strukturer utan verkliga rättssamhällen där respekten för mänskliga rättigheter är fast förankrad i det legala och politiska systemet. Sverige har på skilda sätt sökt främja de bal- tiska staternas kandidaturer till medlemskap i rådet. Estland och Litauen har goda utsikter att vinna inträde under år 1993 och Lettland torde inte följa långt efter dem. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Betoningen av den europeiska identiteten präglar också i ökande grad de övriga nordiska ländernas utrikespolitik. Den reformverksamhet som pågår i de nordiska ländernas samarbetsorgan genomförs utifrån utgångspunkten att det nordiska samarbetet befordras av - och blir än nödvändigare i - ett större europeiskt sammanhang. Utvecklingen i Nordeuropa har medfört att det nordiska samarbetet stärkts i ett viktigt avseende. För första gången se- dan andra världskriget har utrikes- och säkerhetspolitiken upptagits på dag- ordningen för de nordiska utrikesministermötena. Regeringen ser som en primär uppgift för Sveriges utrikespolitik att föra in vårt land i Europeiska gemenskapen/Europeiska unionen, det europeiska samarbetets kärna. På grundval av ett brett samförstånd i riksdagen fortsät- ter Utrikesdepartementet att förbereda förhandlingarna om medlemskap i EG. Dessa torde, som jag tidigare framhållit, kunna inledas i början av år 1993 med sikte på ett svenskt medlemskap år 1995. Med EES-avtalets ikraft- trädande blir Sverige en del av en stor gemensam marknad med fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital. Genom EES-avtalet tas också ett viktigt steg i riktning mot medlemskap. Allsidig information om integrationsarbetet och medlemskapsperspekti- vet i EG är av central betydelse. I enlighet med riksdagens beslut genomför regeringen en omfattande satsning på information om Europa-frågorna. Ge- nom Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration förde- las också medel till organisationslivets informationsinsatser. Under 1993/94 förutses bidrag till kampanjorganisationerna inför folkomröstningen. Integrationsprocessen i EG är ett vitalt svenskt intresse, av såväl ekono- miska som politiska skäl. Maastricht-fördraget betecknar ett historiskt steg på vägen mot en närmare union mellan Europas folk, vilken på sikt garante- rar välstånd och stabilitet i hela Europa. Fördraget har emellertid givit upp- hov till olika slags tolkningstvister i EG-länderna. Ratificeringsprocessen har försenats i Danmark och Storbritannien som en följd av det negativa ut- slaget i den danska folkomröstningen. Vid Europeiska rådets möte i Edin- burgh den 11-12 december 1992 löstes dock den danska frågan. En andra folkomröstning om de med beslut och deklarationer uppnådda särlösning- arna för Danmark förutses under senare delen av våren 1993. Både Storbri- tannien och Danmark bör kunna avsluta sin behandling av avtalet under första halvåret år 1993. Från Sveriges sida har vi klargjort att det är ett svenskt intresse att solida- riskt och fullt ut delta i Europeiska unionens gemensamma utrikes- och sä- kerhetspolitik. Riksdagen har bekräftat denna beredskap, som redovisats i Utrikesutskottets betänkande från maj 1992. De samarbetsområden som är aktuella - bl.a. ESK-processen, icke-spridningsfrågor och försvaret av mänskliga rättigheter - sammanfaller i hög grad med svenska mål och strä- vanden. I sitt yttrande om Sveriges medlemskapsansökan har EG-kommissionen sökt ytterligare klarhet om den svenska säkerhets- och försvarspolitiken. Vi har framhållit Sveriges starka intresse av att tillsammans med övriga EG- länder bidra till en ny freds- och samarbetsordning i Europa. Detta innebär en klart positiv hållning till de mål på detta område som formulerats i Maast- richt-fördraget. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Samtidigt består den svenska militära alliansfriheten. Något deltagande i ett försvarspolitiskt samarbete är inte aktuellt för Sveriges del. Med utgångs- punkten att inga åtaganden kommer att begäras av Sverige som går utöver vad EG:s medlemsländer själva överenskommit torde emellertid inga sär- skilda svårigheter uppstå för svensk del under de kommande medlemskaps- förhandlingarna. Även om de internationella samarbetsorganisationerna ännu inte lyckats etablera mekanismer som effektivt kan hejda och lösa uppblossande konflik- ter har utvecklingen på nedrustningssidan varit mycket hoppingivande efter det kalla krigets slut. Under det gångna året har Förenta staterna och be- rörda OSS-länder kommit överens om att skära ner sina strategiska kärnva- penlager med två tredjedelar och eliminera merparten av sina taktiska kärn- vapen. Konventionen om ett totalförbud mot kemiska vapen utgör ett unikt framsteg i de internationella ansträngningarna att stoppa spridningen av massförstörelsevapen. Sverige arbetar för att det växande internationella samförståndet skall leda till ytterligare effektiva åtgärder mot förekomsten och spridningen av massförstörelsevapen. Regeringen fäster särskild vikt vid ansträngningarna att förhindra spridningen av kärnvapen genom ett stärkande av icke-sprid- ningsavtalet (NPT), vars fortsatta tillämpning skall beslutas vid en konferens år 1995. Resultatet därav bör bli att avtalet förlängs på längsta möjliga tid. Den svenska nedrustningspolitiken bedrivs i ett systematiskt samråd mel- lan departement och myndigheter. Det parlamentariska samrådet i dessa frå- gor sker i den nyligen tillsatta gemensamma Delegationen för nedrustnings- och folkrättsfrågor. Inom ESK har ett nytt säkerhetsforum inrättats under det gångna året. Syftet är att förbereda nya förhandlingar om rustningskontroll och förtroen- deskapande åtgärder, att skapa möjligheter för ett regelbundet samråd i sä- kerhetsfrågor och att främja ansträngningarna att förebygga konflikter. Väg- ledande för Sveriges verksamhet i detta forum är vår önskan att bidra till en varaktig säkerhets- och samarbetsordning inom ESK-området under beak- tande av svenska säkerhetspolitiska intressen. Förenta nationerna förblir en hörnsten i den svenska utrikespolitiken. Den globala samarbetsorganisationen verkar nu under mer konstruktiva in- ternationella betingelser. Det kalla krigets slut har skapat unika möjligheter att bygga upp en ny världsordning, såsom FN-stadgan ursprungligen avsåg. En internationell samsyn håller på att utvecklas världen över kring princi- perna om demokrati och fri ekonomi som förutsättningar för folkens väl- gång. Detta medför att FN med ett brett stöd av medlemmarna kan möta ökade krav och förväntningar. Tillsammans med de andra nordiska länderna verkar Sverige för att förstärka FN:s fredsskapande och fredsbyggande förmåga. Många av de nordiska förslagen därvidlag återspeglas i generalsekreterarens rapport ”En dagordning för fred”. Sverige fortsätter att spela en viktig roll som deltagare i FN:s fredsbevarande operationer, vilka avsevärt ökat i antal under det senaste året. Också i strävandena att reformera FN:s ekonomiska och sociala verksamhet, agerar Sverige och de övriga nordiska länderna på- drivande. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 I syfte att förbättra förutsättningarna för att styra verksamheten och göra utrikespolitiska överväganden avseende deltagande i FN:s och ESK:s freds- bevarande verksamhet förs anslagen för dessa ändamål över från Försvars- departementets till utrikesdepartementets huvudtitel. På detta sätt samord- nas finansieringen och skapas såväl en grund för avvägning mellan pågående operationer som en beredskap för att kunna möta kostnader som uppkom- mer om Sverige beslutar att delta i mer begränsad omfattning med personal i nya fredsbevarande operationer. För mer omfattande svenskt deltagande måste dock även framdeles en politisk beredskap föreligga för beslut om fi- nansiering i vaije enskilt fall. Försvarsdepartementet behåller ansvaret för genomförandet av svenskt deltagande med personal och materiel i fredsbe- varande operationer. Sverige har i FN och andra internationella organisationer mött stor re- spekt för sin politik vad gäller mänskliga rättigheter, icke-spridning av mass- förstörelsevapen och ett effektivt u-landsbistånd. Denna profil kommer också att prägla vår fortsatta FN-politik. Viktiga punkter på världsorganisa- tionens framtida agenda är vidarebehandlingen av förslagen i generalsekre- terarens rapport ”En dagordning för fred”, vidareförandet av de beslut som fattades vid FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro i juni 1992, genomförandet av en särskild FN-konferens om de mänskliga rättigheterna sommaren 1993 och FN:s befolkningskonferens 1994, samt förberedelserna för toppmötet om social utveckling och världskonferensen om kvinnor, vilka planeras äga rum år 1995. Under förberedelsearbetet för världskonferensen om de mänskliga rättigheterna söker Sverige i första hand främja åtgärder och pro- cedurer som kan bidra till en förbättrad tillämpning av existerande konven- tioner. Kränkningar av mänskliga rättigheter, ekologiska hot, naturkatastrofer, narkotikahandel och terrorism kommer även i framtiden att utgöra bety- dande utmaningar för det internationella samhället. Massfattigdom och andra problem orsakade av den accelererande befolkningstillväxten plågar många av FN:s medlemsländer. På sikt kan dessa problem och konflikter bara lösas i en mer samarbetsinriktad internationell miljö. Medlen är ett fritt utbyte av kunskap och varor, regionalt samarbete och institutionsbyggande - dvs. upprättandet och stärkandet av de internationella strukturerna inom och utom FN-systemet. Sverige arbetar aktivt i olika internationella sammanhang för att öka det internationella samarbetet för att förbättra miljön. Under år 1992 deltog Sverige bl.a. aktivt i FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Jane- rio. Under året har nya eller förstärkta internationella miljökonventioner åstadkommits, bl.a. om Östersjöns miljö, miljön i Nordsjön och Nordostat- lanten, om transport av miljöfarligt avfall, om ozon-nedbrytande ämnen, om åtgärder för biologisk mångfald, mot försämring av klimatet och om princi- per för miljövänligt skogsbruk. Det regionala samarbetet, som fått nya möjligheter efter öst-västkonfron- tationens upphörande, kommer att spela en alltmer dynamisk roll i framti- den. Om de regionala samarbetsmöjligheterna tillvaratas på rätt sätt, blir regionernas samverkan byggstenar i en global integration. Den internationella handelns roll som motor för global tillväxt är av Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 största betydelse. Den vidgade internationella frihandel som GATT:s Uru- guay-runda har ställt inom räckhåll kan utgöra ett utomordentligt viktigt bi- drag till stimulans i världsekonomin. I rådande konjunkturläge får det inter- nationella samfundet inte försitta detta tillfälle till liberalisering av världs- ekonomin. Sverige verkar med kraft för att förhandlingarna snarast skall föras till ett framgångsrikt slut. Sverige är traditionellt ett frihandelsland och verkar också för att i-län- derna skall öppna sina gränser för u- och östländernas handelsvaror. Vi fäs- ter också av detta skäl största vikt vid genomförandet av GATT-förhandling- arna. Samtidigt ger vi ett omfattande bistånd till ekonomisk och social ut- veckling som på sikt skall kunna hjälpa u-länderna att stå på egna ben. Bi- ståndet är särskilt viktigt för de fattigaste länderna, som ännu inte kan dra full nytta av en friare världshandel. Av särskild betydelse är det bistånd som utgår till civilbefolkningen i om- råden som drabbats av hungersnöd, krig och andra katastrofer. Sådant bi- stånd har också varit påkallat i vårt eget närområde på grund av den besvär- liga försörjningssituationen i Central- och Östeuropa. Narkotikahandelns och narkotikabrukets allt vidare spridning och förö- dande konsekvenser har under de senaste åren tilldragit sig växande upp- märksamhet. Sverige var en av initiativtagarna till FN:s globala handlings- program mot narkotika och är en av de största bidragsgivarna till FN:s pro- gram för narkotikakontroll. Kampen mot terrorism är ett annat område där Sverige verkar för ett vidgat internationellt samarbete. Väpnade konflikter, ofta av gammalt datum, fortsätter att skörda offer i många delar av världen. I stora delar av Afrika förvärras konflikterna av en långvarig torka, som bidragit till att miljontals människor drabbats av hung- ersnöd. I Somalia och södra Sudan har civilbefolkningen drabbats hårdare än på andra håll. Från svensk sida deltar vi med betydande resurser i de på- gående humanitära hjälpinsatserna inom FN:s och Röda Korsets ram. De positiva dragen i utvecklingen i Sydafrika, där betydelsefulla steg tagits mot en förhandlingslösning, förmörkas av politiskt våld som tenderar att skapa en ond cirkel. Det internationella samfundets ansträngningar att bidra till att få slut på våldet och skapa förutsättningar för fortsatta förhandlingar har den svenska regeringens stöd. I Mellanöstern har nya möjligheter att uppnå fred uppstått sedan verkliga fredssamtal inleddes i Madrid på senhösten 1991. För att freden skall konso- lideras krävs emellertid en bred uppgörelse med alla de inslag som diskuteras inom ramen för fredsprocessen. Medan nya konflikter blommat upp i Asien - i första hand i det område som tidigare var en del av Sovjetunionen - har gamla konflikter utvecklats mot en lösning eller i vaije fall kunnat hejdas. I Kambodja föreligger möjlig- heter för ett fullständigt genomförande av Paris-överenskommelsen från år 1991 i FN:s regi. I Afghanistan har ett långdraget och blodigt inbördeskrig nyligen avslutats. Civilbefolkningen har dock, på grund av kvardröjande motsättningar, med tidvis uppblossande stridigheter som följd, ännu ej för- unnats att åtnjuta fred och stabilitet. Det internationella samfundets konflikt med Irak upphörde inte med gulfkriget. Stora problem med både politiska och humanitära dimensioner kvarstår i området. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 I Latinamerika fortsätter utvecklingen i riktning mot fred och försoning i de centralamerikanska republiker som tidigare drabbades av inbördeskrigets fasor. En på det hela taget positiv ekonomisk utveckling på denna under 80- talet starkt skulddrabbade kontinent torde bidra till att underbygga en de- mokratisk utveckling. Cuba utgör dock alltjämt ett undantag från denna po- sitiva utveckling. Trots många svårigheter och bakslag präglas utvecklingen i världen i väx- ande grad av de värderingar som Sverige står för i sin utrikespolitik. Detta ökar våra möjligheter att påverka skeendet både i vår egen region och i världen i stort, i såväl vår multilaterala som bilaterala diplomati. Men för att uppnå våra utrikespolitiska mål måste vi agera i nära samverkan med andra länder. Denna inriktning på samverkan med andra länder och ländergrupper är ett grundläggande drag i regeringens utrikespolitik. För att Sverige i praktiken skall kunna genomföra en sådan samverkan krävs även fortsättningsvis en utrikesförvaltning med goda kunskaper om den internationella utvecklingen, analytisk kapacitet samt diplomatisk kom- petens. Sveriges förhandlingar med EG och ordförandeskap i ESK ställer särskilt höga krav på utrikesförvaltningens personal och dess övriga resurser. På grundval av dessa prioriteringar, och i ljuset av de sparkrav som det statsfinansiella läget framtvingar, genomförs nu ett intensivt förändringsar- bete i utrikesförvaltningen. En viss minskning av Sveriges konsulära närvaro utomlands blir en följd av besparingsarbetet. I den industrialiserade väst- världen kan långsiktigt behovet av konsulära tjänster bedömas avta. Detta reflekteras bl.a. i mitt förslag att åtta konsulat i Europa och Nordamerika avvecklas och ersätts med honorära konsulat. Vidare genomförs nu en plan i syfte att nedbringa utrikesförvaltningens administrationskostnader. <h6>Rättsfrågor</h6> Folkrätten, dess tillämpning och utveckling, intar en betydelsefull plats i svensk utrikespolitik. Ett centralt inslag inom detta område gäller, som jag redan betonat, skyddet för de mänskliga rättigheterna. Sverige arbetar i olika internationella fora för att förstärka det internationella skyddet för mänskliga rättigheter och verkar för att dödsstraffet skall avskaffas. Ett vik- tigt inslag i dessa strävanden är att utarbeta och följa upp efterlevnaden av internationella normer för skydd av mänskliga rättigheter. Det finns för närvarande sex FN-konventioner med tillhörande övervak- ningsmekanismer inom området för mänskliga rättigheter. Den senaste är konventionen om barnets rättigheter. En konvention om migrerande arbeta- res rättigheter antogs av FN hösten 1990 men har ännu inte trätt i kraft. Vi- dare bör nämnas den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som gradvis har utökats med skydd för nya rättigheter, samt Europarådets konvention mot tortyr. Bland andra viktiga folkrättsliga ämnen märks havsrätten med tillhörande avgränsningsfrågor. De internationella miljörättsliga frågorna har kommit att inta en alltmer framträdande plats i departementets arbete. Rättsliga frå- gor med anknytning till polarområdena och rymden är ytterligare exempel. Arbetet med att träffa investeringsskyddsavtal med andra länder är ett vik- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 tigt inslag i verksamheten. Frän och med den 1 juli 1989 har departementet medel för stimulans av folkrättslig forskning av särskild relevans för utrikes- förvaltningens verksamhet och kunskapsbehov. För budgetåret 1993/94 av- ses fortsättningsvis medel anslås för detta ändamål. En del av medlen kan användas som forskarstöd i form av deltidsanställning av en doktorand på folkrättsarkivet. Den vid rättsavdelningen placerade folkrättsrådgivaren fungerar som en länk mellan Utrikesdepartementet och universiteten. Sve- rige stödjer förslag som ger folkrätten en starkare ställning i staternas interna beslutsprocess. I syfte att främja folkrättens utveckling och efterlevnad har 1990-talet av FN:s generalförsamling utropats till folkrättens årtionde. Sverige ingår årligen ett antal avtal, fördrag och internationella konventio- ner med andra stater. Förhandlingsarbetet kräver i betydande omfattning en traktaträttslig medverkan. För att rationalisera verksamheten pågår en dato- risering av departementets traktatregister. Inom ramen för det internationella samarbetet på det straffrättsliga områ- det visar Sverige också ett stort engagemang. Det rör sig här om utlämnings- frågor och annat biträde åt domstolar och andra myndigheter i brottmål. Stora insatser görs för att svenskar som har dömts till fängelsestraff utom- lands skall kunna tas hem för att avtjäna straffet i Sverige. Genom utred- ningar om utländsk rätt och genom bistånd i bl.a. underhållsärenden får svenska medborgare stöd att hävda sin rätt i utlandet. Ärenden som rör bort- förda barn är en annan viktig arbetsuppgift. Utrikesförvaltningen bistår även svenskar som hamnat i nödsituationer utomlands, t.ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller frihetsberö- vanden. Dessa frågor har blivit alltmera komplicerade i och med att svenska medborgare numera i stor utsträckning förlägger sina utlandsresor utanför de traditionella turistmålen. En försvårande omständighet är även att hu- vuddelen av de frihetsberövade anklagats för narkotikabrott. Det kan förut- ses att utrikesförvaltningen under det närmaste året kommer att tilldelas ett ökat ansvar för bistånd även till svenska brottsoffer utomlands. Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen resurskrä- vande. Utlandsmyndigheternas befattning med sådana ärenden under åren 1987-1991 framgår av följande uppställning: Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Utlänningsärenden 1987-1991 Utveckling av ärendemängder <table border="1"> <tr><td> o Ar</td><td> Uppehålls- och arbetstillstånd</td><td> Viseringar</td></tr> <tr><td> 1987</td><td> 27 000</td><td> 145 000</td></tr> <tr><td> 1988</td><td> 30 000</td><td> 180 000</td></tr> <tr><td> 1989</td><td> 47 000</td><td> 236 000</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 60 000</td><td> 275 000</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 63 000</td><td> 196 000</td></tr> </table> Minskningen av viseringsärenden är en följd av beslutet år 1991 att slopa viseringskravet för polska medborgare. Under år 1990 utfärdades 107 000 viseringar för polska medborgare. Ett tilltagande antal utlandsmyndigheter i tredje världens flyktinggenererande regioner har utsatts för stadigt växande arbetsbelastning genom anhopning av ärenden som gäller asyl- och anknyt- ningsinvandring. Ansträngningar har gjorts för att förbättra handläggnings- rutinerna. Stora resurser går likväl åt för att handlägga denna typ av ären- den. Statsrådet Dinkelspiel anför <h6>Handelspolitik</h6> Världshandeln spelar en avgörande roll för tillväxten. Den internationella arbetsdelningen bygger på skalfördelar och specialisering. Därför har den internationella handeln under efterkrigstiden genomgående vuxit i snabbare takt än de enskilda ekonomierna. Frihandeln har varit en förutsättning för en hög internationell tillväxttakt. Sedan slutet av 1800-talet har den internationella integrationen spelat en avgörande roll för den svenska ekonomins utveckling. Sveriges export och import motsvarar nu båda över 30 % av den svenska bruttonationalproduk- ten. Vår utrikeshandel sker till nära tre fjärdedelar med EG:s och EFTA:s medlemsländer. Flertalet av våra största företag är beroende av de interna- tionella marknaderna. Vårt deltagande i den europeiska integrationen, lik- som i internationell arbetsdelning och i en öppen världshandel, är av avgö- rande betydelse för vårt välstånd. Under 1970- och 1980-talen försämrades Sveriges ekonomiska position jämfört med OECD-länderna i övrigt. En allvarlig nedgång i ekonomin bör- jade år 1989. Mellan år 1989 och början av år 1992 har den svenska industri- produktionen minskat med 17 %. Sysselsättningen i industrin sjönk under samma period med 170 000 personer. Nedgången har fortsatt under år 1992. Världshandeln ökade enligt IMF under år 1990 med 4 % och under år 1991 med endast drygt 2 %. Med reservation för effekterna av turbulensen i världsekonomin hösten 1992, beräknas den år 1992 och år 1993 åter öka med 4-5 % respektive över 6 %. I Sverige sjönk exporten med 2 % och im- porten med hela 7 % under år 1991. Under år 1992 återhämtade sig exporten med ca 1 %. Importen föll under samma år med 1-2 %. Under år 1993 vän- tas exportens ökningstakt förstärkas till ca 5 %. I regeringsdeklarationen år 1991 konstaterade regeringen att i det nya Europa som växer fram får inte vårt land vara en nation som halkar efter. Sverige och Norden skall vara ett kraftfält i den europeiska utvecklingen. Sedan 1991 års regeringsförklaring har avgörande steg tagits för att bryta den ekonomiska stagnationen och för att lägga grunden för en ny period av tillväxt, företagande och utveckling i Sverige. De ekonomisk-politiska åtgär- derna med anledning av den ekonomiska krisen hösten 1992 innebär att nä- ringslivets konkurrenskraft förbättras avsevärt. Den kontinuerliga förlusten av marknadsandelar under 1980-talet förväntas upphöra år 1993. År 1994 beräknas exportindustrin vinna marknadsandelar för första gången sedan år 1983. Det är på de internationella marknaderna vi kan skapa förutsättningar för Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 10 att bryta den ekonomiska stagnationen och återupprätta Sverige som en till- Prop. 1992/93:100 växt- och företagarnation med en stark och växande industri och en i alla Bilaga 4 avseenden hållbar utveckling. Utrikeshandeln är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi. Fri handel är för ett litet land med en öppen ekonomi en förutsättning för att kunna upprätthålla och utveckla välfärden. Europa Europa befinner sig i snabb och dramatisk förändring. Det finns risker för att Europa sjunker tillbaka i nationella motsättningar och konflikter. För att motverka sådana tendenser är det angeläget att få till stånd en varaktig och stark europeisk säkerhetsordning samt att den ekonomiska integrationen ut- vecklas vidare. Vår Europa-politik strävar efter att ge Sverige en plats i det europeiska samarbetets kärna. Det är för oss ett vitalt intresse att dagens europeiska samarbete fördjupas. Det är också av största vikt för Sverige att vara pådri- vande i utformningen av svaren på nittiotalets europeiska utmaningar - den europeiska fredsordningen, tillväxten och välfärden i Europa, sysselsätt- ningen, samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa, de gränsöver- skridande miljöfrågorna osv. Sverige måste ta sitt ansvar för att medverka till en närmare integration och ett vidgat samarbete för att säkra fred, frihet, demokratiska rättigheter och ökat välstånd i Europa. I detta arbete är Europeiska gemenskapen den självklara kärnan. Därför är det regeringens strävan att föra Sverige in i EG/EU. Även arbetet inom ramen för den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen samt Euro- parådet spelar en viktig roll. EES-avtalet EES-avtalet slutförhandlades under våren 1992 och godkändes av Riksda- gen den 18 november 1992. Det schweiziska folket valde i en folkomröstning den 6 december att säga nej till en schweizisk ratificering av EES-avtalet. En översyn av avtalet äger för närvarande rum i syfte att det så snart som möjligt skall kunna träda i kraft i återstående länder. Sverige driver aktivt på i enlighet med Riksdagens riktlinjer (EES-utskottets betänkande). EES-avtalet innebär att svenska medborgare, institutioner och företag i väsentlig grad kommer att åtnjuta samma fördelar avseende fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer (de ”fyra friheterna”) som kommer gälla inom EG när den inre marknaden fullbordas. Förutom de fyra friheterna omfattar avtalet ett utvecklat och breddat sam- arbete även inom politikområdena miljö, konsumentskydd, forskning och utveckling, utbildning, sociala frågor, små och medelstora företag, bolags- rätt, turism och statistik. Riksdagens EES-utskott framhåller i sitt betänkande 1992/93:EU1 EES- avtalets stora betydelse för Sverige. Utskottet pekar på att den fria rörlighe- ten för personer ger medborgarna i Sverige möjligheter till nya erfarenheter 11 och kontakter över gränserna. En öppen marknad för offentlig upphandling kan bli av särskilt stor betydelse för viktiga branscher av det svenska närings- livet. Avskaffandet av handelshinder ökar de små och medelstora företagens exportmöjligheter. En ökad konkurrens och effektivitet följer med ett EES- samarbete och ger konsumenterna vinster. En väsentlig fördel med EES-av- talet är också att vi får nya och bättre förutsättningar att påverka miljöpoliti- ken i Västeuropa och världen i övrigt. Detta är av särskild betydelse, efter- som många miljöfaror är regionala eller globala. Inom ramen för EES-avtalet kommer nya organ att upprättas inom den s.k. EFTA-pelaren. Dessa organ, som kommer att ha en viktig roll när det gäller tillämpningen av EES-avtalet, är EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA), EFTA-domstolen och Ständiga kommittén. ESA kommer att vara en självständig övervakningsmyndighet med upp- gift att övervaka EFTA-ländernas genomförande och tillämpning av EES- avtalet, bl.a. på områdena konkurrens, statsstöd och offentlig upphandling. EFTA-domstolen kommer att vara den instans till vilken EFTA-länderna och enskilda kan överklaga beslut av ESA. Domstolen kommer även att handha tvister mellan EFTA-länderna om avtalets tillämpning. I Ständiga kommittén skall EFTA-länderna samråda inför beslut i EES-rådet och EES- kommittén. Ständiga kommittén skall vidare ha vissa beslutsfunktioner och svara för administrativa uppgifter på EFTA-sidan. Första halvåret 1993 innehar Sverige ordförandeposten i EFTA och tar därmed också över ordförandeskapet för EFTA-länderna, exkl. Schweiz, i EES-sammanhanget. Uppgiften kommer att vara betydelsefull, då det under denna period gäller att tillse att EES-avtalet snarast möjligt kan träda i kraft. Samarbetet med EG kommer att tillhöra de dominerande uppgifterna för EFTA. Rättsakter antagna i EG efter den 31 juli 1991 har av förhandlingstekniska skäl inte kunnat tas med i EES-avtalet. Sådana rättsakter som tillkommit i interimsperioden fram till ikraftträdandet avses bli integrerade i avtalet. Ett omfattande förberedelsearbete för detta har redan inletts. En viktig del i Sveriges inflytande i EES-samarbetet är medverkan i de olika expertgrupper i vilka beslut i EG:s ministerråd och EG-kommissionen förbereds. Detta förutsätter en omfattande reseverksamhet med deltagande av experter från andra departement och från fackmyndigheter. När resursbe- hoven har identifierats klarare bör frågan om decentraliserat budgetansvar för expertsamverkan aktualiseras. EES-avtalet innebär också ett omfattande programsamarbete, t.ex. be- träffande forskning och utveckling. Kostnaderna för detta samarbete belas- tar i allt väsentligt andra huvudtitlar. EFTA - tredjelandsavtal Frihandelsavtal har undertecknats mellan EFTA-länderna och Turkiet, Tjeckoslovakien, Israel, Polen och Rumänien. Med Ungern och Bulgarien pågår förhandlingar. Härutöver har EFTA-länderna undertecknat samarbetsdeklarationer med Polen, Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien, Rumänien, de baltiska sta- terna, Slovenien och Albanien. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Förberedelser för ett svenskt EG-medlemskap Det tillhör de övergripande målen för regeringens politik att föra in Sverige som fullvärdig medlem i Europeiska gemenskapen. Häri innefattas också ut- byggandet av EG-samarbetet som beslutades i Maastricht i december 1991. Målsättningen är att Sverige ska vara medlem i EG/EU år 1995. Under år 1992 intog utvidgningsfrågan en viktig plats i EG:s arbete. Euro- peiska rådets möte i Lissabon den 26-27 juni tog klar ställning för en utvidg- ning med de EFTA-länder som önskar bli medlemmar. Då Europeiska rådet åter möttes i Edinburgh den 11-12 december 1992 beslutades, efter faststäl- lande av EG:s budgetramar för 1993-99 och lösning av den danska frågan, att medlemskapsförhand lingar med Sverige, Finland och Österrike skall in- ledas i början av år 1993. Dessa förhandlingar kan slutföras då alla medlems- stater ratificerat Maastrichtavtalet. En andra folkomröstning om de med be- slut och deklarationer uppnådda särlösningarna för Danmark väntas i Dan- mark under senare delen av våren. Bland annat med anledning av den danska frågan är Storbritanniens ratifikation fördröjd. Båda länderna bör kunna avsluta sin behandling av avtalet under första halvåret 1993. Såväl regeringskansliets analyser som EG-kommissionens yttrande (s.k. avis) visar att Sverige inte har anledning att räkna med några grundläggande svårigheter att överta EG:s regelverk, vilket är en förutsättning för medlem- skap. EES-avtalet har i väsentlig grad underlättat en svensk anpassning till det fulla medlemskapets villkor och förutsättningar. Förhandlingsmaterian, dvs. det regelverk som Sverige förutsätts ta över, är emellertid omfattande och på vissa områden kommer Sverige att efter- sträva särskilda lösningar. Som ett led i förberedelsearbetet har ett antal om- råden identifierats där Sverige har viktiga intressen att tillvarata. Med ut- gångspunkt häri har svenska förhandlingsmål uppställts och dessa redovi- sade jag i riksdagen i oktober 1992. Bland viktigare områden nämnde jag vid detta tillfälle vår strävan att bibe- hålla en hög ambitionsnivå inom regional- och miljöpolitiken. Inom han- delspolitiken avser vi slå vakt om frihandelsinriktningen mot tredje land. Vi önskar bibehålla frihandeln med de baltiska republikerna och driva en fort- satt liberal linje på tekoområdet. Vi siktar på en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbruks- politik från den dag Sverige blir medlem. En betydelsefull fråga blir vidare Euratom-fördraget. Detta tillämpas inte längre i viktiga delar, utan skilda slag av praxis har i stället successivt utveck- lats. Vi kommer att verka för viktiga svenska intressen vad gäller hälso- skydd, säkerhetskontroll, egendomsrätt samt kärnbränsleförsörjning. De svenska alkoholpolitiska målsättningarna ligger fast - alkoholmono- polstrukturen bör inte diskriminera med avseende på leverantör eller leve- rantörsländer och snedvrider inte heller konkurrensen. På det institutionella området skall vi verka för att vi får samma antal rös- ter i ministerrådet som med oss jämförbara länder och få svenska språket bekräftat som officiellt språk. Sveriges arbete för ett medlemskap omfattar Europeiska unionens alla de- lar som de utformats i Maastricht-fördraget. Detta omfattar som bekant så- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 13 väl Romfördraget och Enhetsakten i reviderade skick som en rad nya samar- betsområden, däribland planerna pä en ekonomisk och monetär union, en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och judiciellt samarbete. Dessa olika beståndsdelar i det framtida europeiska samarbetet utgör en helhet. Sverige inleder i enlighet med Europeiska rådets beslut förhandlingar så tidigt som möjligt under år 1993 med målsättningen att slutföra förhandling- arna under året. Ett ställningstagande till Sveriges inträde som medlemsstat i EG/EU skall kunna ske i en folkomröstning år 1994 för att möjliggöra ett svenskt medlemskap år 1995. Översättning av EG:s regelverk I juni 1992 uppdrog regeringen åt Delegationen för översättning av det regel- verk som ingår i EES-avtalet att även översätta det regelverk som tillkom- mer vid ett EG/EU-medlemskap. Den textmassa som härigenom tillkommer uppskattas till minst 40 000 sidor i Europeiska gemenskapens officiella tid- ning. Målet är att hela regelverket skall finnas översatt till svenska vid års- skiftet 1994/95. För treårsperioden 1992/93-1994/95 har kostnaderna för medlemskapsöversättningarna tills vidare beräknats till 50 miljoner kronor. Information Inom Utrikesdepartementet upprättades i juli 1992 Sekretariatet för Euro- painformation, som arbetar med och samordnar regeringskansliets informa- tion om den europeiska integrationen. Jämsides med detta sekretariat arbe- tar en särskild delegation med att tilldela medel till enskilda organisationer för informationsprojekt kring integrationsfrågor (SFS 1992:887). Allsidig information om integrationsarbetet och medlemskapsperspekti- vet är av central betydelse för att kunskapen, intresset och engagemanget för Europa-frågorna skall få en bred spridning. Detta är angeläget med tanke på folkomröstningen år 1994. Denna verksamhet bör, som förutskickades i kompletteringspropositionen år 1992, tillföras 50 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Dessa medel bör, i likhet med innevarande budgetår, fördelas med 25 miljoner kronor till regeringskansliets informationsverk- samhet samt 25 miljoner kronor till delegationen, att fördelas till såväl orga- nisationslivets informationsinsatser som kampanjorganisationernas verk- samhet. Totala kostnader Totalt beräknas kostnaderna över statsbudgeten för programsamarbetet inom ramen för den västeuropeiska integrationen uppgå till ca 320 miljoner kronor budgetåret 1993/94 jämfört med ca 140 miljoner kronor budgetåret 1992/93, dvs. en ökning med 180 miljoner kronor. Det största området inom programsamarbetet är forskning och utveckling som beräknas till ca 205 mil- joner kronor under budgetåret 1993/94 (ca 70 miljoner kronor budgetåret 1992/93). Övriga programområden, t.ex. media, information och ungdoms- program uppgår till ca 115 miljoner kronor budgetåret 1993/94, en ökning Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 14 med ca 50 miljoner kronor. Samtliga program kommer att presenteras i Ut- Prop. 1992/93:100 bildnings-, Jordbruks-, Kultur-, Finans-, Närings-, Civil- och Miljödeparte- Bilaga 4 mentens bilagor till budgetpropositionen. Kostnadsberäkningarna är behäf- tade med vissa osäkerheter, bl.a. beroende på att EG:s budget för aktivite- terna i fråga inte är fastställd. Till dessa kostnader skall läggas kostnader för medverkan i EFTA och EFTA:s EES-institutioner (övervakningsmyndigheten och domstolen) om 110 miljoner kronor samt kostnaderna för medverkan i fonden för ekono- misk och social utjämning mellan regioner inom EES om 270 miljoner kro- nor. Därutöver beräknas kostnader över statsbudgeten om 50 miljoner kro- nor för informationsinsatser om europeisk integration samt 16,5 miljoner kronor för översättning av EG:s regelverk. Sammanlagt uppgår alltså kost- naderna för det västeuropeiska integrationsarbetet över statsbudgeten till ca 770 miljoner kronor. Utöver dessa kostnader finns också utgifter av administrativ karaktär för myndigheter och departement med anledning av den västeuropeiska integra- tionen. Behovet av åtgärder i form av kompetensutveckling, utbildning och infor- mation kommer att öka. Detta gäller inte minst kunskaper om EES och EG:s regelverk på olika områden, förhandlingsvana och förstärkta språk- kunskaper. Den av Finansdepartementet genomförda utredningen om Stats- förvaltningens Europakompetens (Ds 1992:96) visar med stor tydlighet på de behov som föreligger. Myndigheterna måste själva ta ansvaret för utvecklingen av sin kompe- tens, både när det gäller tillämpningen av de nya reglerna och deltagandet i beslutsprocessen. Detta måste ske inom ramen för tillgängliga resurser. För att uppfylla detta ansvar kan omprioriteringar bli nödvändiga. Krishandelsavtal med Finland Ett avtal mellan Sverige och Finland om samarbete i internationella krislä- gen ingicks i november 1992. Avtalet syftar till att underlätta den ekono- miska försörjningsberedskapen genom att säkerställa att den normala han- deln med vissa försörjningsviktiga produkter kommer att fortsätta även i in- ternationella krissituationer. Ett liknande avtal har tidigare ingåtts med Norge. Central- och Östeuropa Regeringen ser som en viktig uppgift att utveckla de ekonomiska förbindel- serna med länderna i Central- och Östeuropa. Dessa länder knyts närmare Västeuropa bl.a. genom frihandelsavtal. Som tidigare nämnts har EFTA- länderna slutit frihandelsavtal med Tjeckoslovakien, Polen och Rumänien. Förhandlingar om frihandelsavtal pågår även med Ungern och Bulgarien. Bilaterala frihandelsavtal har därutöver slutits mellan Sverige och Estland, Lettland och Litauen. För närvarande pågår en översyn av Sveriges handels- förbindelser med Ryssland och övriga OSS-stater. 2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 GATT/Uruguay-rundan och övriga multilaterala handelsfrågor Som jag tidigare framhållit gör Sveriges starka utrikeshandelsberoende det till en central uppgift att slå vakt om ett öppet multilateralt handelssystem. Detta är särskilt viktigt i rådande konjunkturnedgång, då det protektionis- tiska trycket växer sig starkare på många håll. Sverige har deltagit aktivt i de globala handelsförhandlingarna i GATT, den s.k. Uruguay-rundan, som pågått sedan år 1986. Rundan har som mål att ytterligare liberalisera världshandeln för både jordbruks- och industriva- ror, att utvidga GATT-avtalet med regler på nya områden och att stärka GATT:s regelsystem och dess efterlevnad. Ett förslag till slutuppgörelse presenterades av GATT:s generaldirektör i december 1991, den s.k. Draft Final Act. Förhandlingarna i rundan blockerades emellertid länge av EG:s och USA:s konflikt på jordbruksområdet. Efter flera förhandlingsomgångar på hög nivå nådde EG och USA en bilateral uppgörelse i slutet av november 1992, både i de utestående jordbruksfrågorna i rundan och i den långvariga konflikten om EG:s stöd till oljefröodlingen. Detta ledde till att ett hotande bilateralt handelskrig kunde avvärjas och till att förhandlingarna i Uruguay- rundan kunde återupptas i Geneve. De deltagande länderna har kommit överens om att en politisk uppgörelse skall nås snarast, så att de resterande bilaterala förhandlingarna om bl.a. tullar och tjänster kan avslutas tidigt un- der år 1993. Även om jordbruksfrågorna hamnat i fokus, är det viktigt att inte förlora alla de övriga positiva aspekterna i Uruguay-rundans uppgörelse ur sikte. Det förslag till förhandlingsöverenskommelse som har utarbetats och som skall ligga till grund för slutförhandlingarna är på det hela taget bra för svensk del. Det gäller inte minst på områden av stort svenskt intresse såsom tullsänkningar, tjänstehandel, immaterialrätt, subventioner och tvistlösning. Det kvarstår dock många viktiga frågor att lösa innan Uruguay-rundan är i hamn. Ökad handelsliberalisering och ett stärkt regelsystem, som förslaget inne- bär, utgör inslag i avtalet som är av särskild vikt med tanke på de ekonomiska och politiska utmaningar vi står inför. Framgång i Uruguay-rundan skulle motverka protektionistiskt tryck och samtidigt vara en mycket viktig faktor för att understödja ekonomisk tillväxt och en konjunkturuppgång. Fram- gång inom GATT skulle också innebära ett välkommet stöd för det multila- terala handelssystemets trovärdighet. De regionala integrationssträvandena intensifieras runt om i världen; EES, EFTAts och EG:s frihandelsavtal med Central- och Östeuropa, EG:s utvidgning, det nordamerikanska frihandelsavtalet (NAFTA) m.fl. är exem- pel. För Sverige är det självklart att regional och global liberalisering bör gå hand i hand, då båda bidrar till ökad frihandel och ökad internationell till- växt. En framgång i Uruguay-rundan är också av särskild betydelse för de f.d. statshandelsländerna liksom för u-länderna. Medlemskap i EG minskar inte vårt intresse av ett effektivt globalt han- delssystem. Samtidigt som vi förbereder och inleder förhandlingar om med- lemskap i EG kommer Sverige därför att med all kraft verka för en fram- gångsrik avslutning av Uruguay-rundan. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 OECD har stor betydelse som organ för erfarenhetsutbyte mellan de ut- vecklade marknadsekonomierna i världen. Ett betydande antal utanför- stående länder har efter de senaste årens drastiska politiska och ekonomiska förändringar visat ett starkt intresse att etablera relationer och samarbete med organisationen. OECD kommer under de närmaste åren att uppmärksamma ett antal frå- gor av stor betydelse. Bland prioriterade ämnesområden vill Sverige stödja att OECD nyttjas för en analys och diskussion om hur nationell ekonomisk politik kan anpassas till den pågående globaliseringen av handel och indu- stri. Andra viktiga frågor är hur man såväl nationellt som internationellt kan åstadkomma harmonisering mellan krav på tillfredsställande miljö och viljan att främja handel och investeringar. Den skärpning av OECD-reglerna om subventionerade räntor vid ex- portkreditgivning och om bundna u-krediter, som trädde i kraft i början av år 1992, innebär ett steg mot minskad snedvridning av handeln. Ett ytterligare sådant steg är det arbete som nu bedrivs i OECD:s exportkreditgrupp och som syftar till att uppnå större konkurrensneutralitet mellan OECD-län- derna i vad avser exportkreditgarantier. UNCTAD höil sin åttonde konferens (UNCTAD VIII) i Cartagena de In- dias, Colombia, den 8-25 februari 1992. Konferensens viktigaste resultat var de nya riktlinjer för det framtida arbetet och de förändrade arbetsmetoder alla medlemsländer kunde enas om. Ett betydelsefullt mål för UNCTAD är att utveckla ett forum för bl.a. utbyte av nationella erfarenheter i ett antal utvecklingsfrågor till gagn för främst u-länderna. Sverige tillhörde initiativ- tagarna till reformarbetet och kommer också fortsatt att aktivt verka för att det fullföljs. Det internationella samarbetet på det för u-länderna centrala råvaruområ- det har under senare år förskjutits från prisstabiliserande avtal mot andra samarbetsformer såsom studiegrupper. Sverige stödjer denna utveckling. Frågan om sambandet mellan handel och miljö behandlas i såväl GATT som OECD och UNCTAD. Jag anser att regeringen bör fortsätta att verka för en bred diskussion om internationella miljöregler för handeln. Bilaterala handelsförbindelser med länder utanför Europa USA, Canada och Mexico har under år 1992 undertecknat ett avtal om inrät- tande av ett frihandelsområde, North American Free Trade Area (NAFTA). Härmed har i Nordamerika skapats ett frihandelsområde som i storlek mot- svarar det västeuropeiska frihandelsområdet. Detta ökar vårt intresse för dessa marknader. Den snabbaste ekonomiska tillväxten registreras i dag i Ostasien. Den ja- panska ekonomin har varit motorn i denna expansion och Japan har i dag den näst USA största ekonomin i världen. Den svenska utrikeshandeln med såväl Japan som övriga länder i Ostasien har under senare år stadigt ökat. U-ländernas andel av Sveriges export uppgår till endast ca 11 %. Samti- digt finns bland u-länderna de snabbast växande marknaderna. Exporten till Taiwan, Thailand och Iran ökade med i genomsnitt ca 20 % per år under perioden 1985-1991. Exporten till Kina ökade med ca 70 % under år 1992. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 17 På många u-landsmarknader spelar officiellt stöd och kontakter på rege- ringsnivå en betydande roll i det exportfrämjande arbetet. Regeringen läg- ger stor vikt vid åtgärder för att främja svenska företags intressen i särskilt u-länder med snabbt växande ekonomier. Exportfrämjande, exportfinansiering m.m. Riksdagen har nyligen lagt fast riktlinjerna för statens roll i den exportfräm- jande verksamheten vid Sveriges exportråd (prop. 1991/92:108, bet. 1991/92:NU23, rskr. 1991/92:227). Samhällsekonomiska motiv finns för fort- satt stöd till Exportrådets exportfrämjande verksamhet. Detta återspeglas i ett nytt avtal om Sveriges exportråd som har undertecknats av staten och Sveriges Allmänna Exportförening. Genom avtalet manifesteras de två hu- vudmännens intresse att driva Exportrådet vidare. En närmare redovisning lämnas under anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet. Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att främja svensk export ge- nom utfärdande av garantier. Garantimöjligheterna är av stor betydelse för näringslivet, inte minst för att, inom ramen för kravet att garantiverksamhe- ten skall gå ihop, erbjuda svenska företag exportvillkor som motsvarar vad som gäller i våra viktigaste konkurrentländer. I detta sammanhang har jag tidigare pekat på betydelsen av det arbete som bedrivs i OECD:s exportkre- ditgrupp och som syftar till att uppnå större konkurrensneutralitet mellan OECD-länderna i vad avser exportkreditgarantier. En närmare redovisning av nämndens verksamhet och resultat jämte frå- geställningar inom nämndens verksamhetsområde lämnas under anslaget E 3. Exportkreditnämnden. Under anslaget G 2. föreslås att en särskild ex- portkreditgarantiram om en miljard kronor inrättas för de baltiska länderna och Ryssland. EKN föreslås få i uppdrag att administrera verksamheten un- der denna ram. Världsutställningen i Sevilla (EXPO-92) avslutades i oktober 1992. Det svenska deltagandet präglades av ett brett samarbete mellan olika delar av samhället. En utvärdering av det svenska deltagandet görs. Redan nu kan dock konstateras att det svenska deltagandet utmärktes av en hög ambitions- nivå beträffande kvalitet, aktivitet och mångfald. Under år 1993 kommer Sverige att delta i världsutställningen i Taejon, Sydkorea, i samarbete med Norge. Kostnaderna för deltagandet avses till största delen betalas av svenska företag. Handelsregleringar m.m. Efter en dumpningsundersökning beträffande importen av medicinsk rönt- genfilm från Japan godkände regeringen den 8 oktober 1992 ett åtagande om höjda priser från den berörde exportören. Regeringen beslutade den 14 maj 1992 att medge export av järn- och stål- skrot inom vissa gränser. Exportrestriktionerna på detta område upphör helt i och med ikraftträdandet av EES-avtalet. Licenskrav i övervakningssyfte för exporten till tredje land bibehålls. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 18 Handelsprocedurrådet Regeringen uppdrog i februari 1992 åt Statskontoret att utreda statens roll i arbetet med att förenkla internationella handelsprocedurer och statens stöd till Handelsprocedurrådet. Utredningen, som presenterades i juni 1992, har remissbehandlats. En närmare redovisning för utredningen och regeringens ställningstaganden med anledning härav kommer att lämnas under anslaget E 1. Kommerskollegium. Ekonomiska sanktioner Regeringen har i prop. 1991/92:146 gjort bedömningen, på grundval av en rapport från den särskilda parlamentariska delegationen, att de svenska sanktionerna mot Sydafrika bör kunna upphävas steg för steg under vissa förutsättningar. Utvecklingen i Sydafrika under sommaren och hösten har innehållit både positiva och negativa element. Ett avgörande steg i rätt riktning togs emel- lertid den 26 september 1992 då president De Klerk och ANC-ordföranden Nelson Mandela undertecknade en överenskommelse som bl.a. innehåller uttalanden om tillsättandet av en interimsregering. Därefter har en serie kontakter ägt rum mellan den sydafrikanska regeringen och andra parter i Sydafrika med sikte på att kunna återuppta multilaterala förhandlingar. Mot bakgrund av utvecklingen i Sydafrika, och med tanke på sysselsätt- ningsläget för företag i Sverige, har regeringen efter samråd med den parla- mentariska delegationen och i utrikesnämnden beslutat att tillämpa en mer liberal politik vad gäller dispenser från förbudet mot handel med Sydafrika. De av FN:s säkerhetsråd beslutade ekonomiska sanktionerna mot Irak är fortfarande i kraft. Dock har det tidigare kravet på dispens tagits bort såvitt avser varor för medicinskt bruk, livsmedel samt varor av humanitär art. Ut- förseln av dessa varor från Sverige kräver fortfarande exportlicens men det räcker såvitt avser varor för medicinskt bruk och livsmedel med att i förtid avisera FN:s sanktionskommitté om sådana leveranser. Varor av humanitär art kräver dock godkännande av sanktionskommittén. FN:s säkerhetsråd antog i mars 1992 en resolution nr 748 (1992) om vissa sanktioner mot Libyen. Sanktionerna omfattar handel med krigsmateriel och liknande utrustning samt luftfartyg. Enligt resolutionen gäller bl.a. för- bud mot införsel av krigsmateriel och liknande till Libyen vare sig det sker från Sverige eller på annat sätt. Vidare får inte flygplan som är destinerat till eller har startat från Libyen flyga i svenskt luftrum, såvida inte flygningen, på grund av betydande humanitärt behov, godkänts av säkerhetsrådets sank- tionskommitté. Resolutionen förbjuder dessutom införsel av flygplan eller flygplansdelar till Libyen, liksom underhåll och reparation av flygplan. Regeringen beslutade i november 1991 om vissa ekonomiska åtgärder mot Jugoslavien. Åtgärderna omfattade uppsägning av handelsavtal och avtal om ekonomiskt samarbete samt upphävande av tullfrihetsförmåner. Tullpre- ferenser har sedermera återinförts för Slovenien, Kroatien, Makedonien, Bosnien-Hercegovina och Montenegro. Efter beslut av FN:s säkerhetsråd infördes i juni 1992 ekonomiska sanktio- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 19 ner mot Serbien och Montenegro. Sanktionerna omfattar i princip all handel och finansiella transaktioner. Undantag görs dock för läkemedels- och livs- medelsleveranser samt för varor för humanitära ändamål. Utförsel av dessa varor kräver emellertid exportlicens och att FN:s sanktionskommitté avise- ras. Regeringens beslut att införa sanktioner mot Serbien och Montenegro un- derställdes Riksdagen för godkännande i prop. 1992/93:57. I propositionen föreslogs också en ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sank- tioner. Förslaget innebär att regeringen ges möjlighet att tillämpa sanktions- lagen - förutom för att följa beslut eller rekommendation av Förenta natio- nernas säkerhetsråd - också om samarbetet med Europeiska gemenska- perna (EG) eller inom Europeiska säkerhetskonferensen (ESK) för att främja internationell fred och säkerhet påkallar det och om det är ett svenskt intresse att sanktionsåtgärder vidtas utan dröjsmål. Riksdagen godkände den 2 december 1992 regeringens förslag (rskr. 1992/93:51). Exportkontroll Regeringen har i proposition (prop. 1991/92:154) föreslagit utvidgningar av utförselkontrollen på massförstörelseområdet i enlighet med rekommenda- tioner dels i den internationella kontrollregimen på missilteknologiområdet (Missile Technology Control Regime, MTCR), dels i den s.k. Australien- gruppen för internationellt samarbete mot spridning av bl.a. kemiska pre- kursorer. Både MTCR och Australien-gruppen är internationella regimer som Sverige samverkar med sedan hösten 1991. I propositionen föreslås att Sverige skall delta i det utökade internationella samarbetet i Nuclear Supp- liers’ Group (NSG) om utvidgade nationella kontrollregimer för kärnteknik- relaterad utrustning, materiel och teknologi. Sverige avser under år 1993 an- sluta sig till den av FN framlagda konventionen om förbud mot utveckling, framställning och lagring av kemiska vapen. Ett antal västliga industriländer bedriver sedan länge kontroll av exporten av sådan högteknologi som avser strategiskt känsliga varor. Samarbetet be- drivs inom den s.k. Coordinating Committee for Multilateral Export Con- trols, COCOM. COCOM har nyligen tillsammans med länderna i den tidi- gare Warszawa-pakten bildat ett informellt samarbetsorgan för kontrollen av högteknologihandeln, COCOM Cooperation Forum, CCF. CCF hade sitt första möte i november 1992, där Sverige deltog som observatör. Regeringen fastställde i oktober 1992 direktiv till en utredning om kon- trollen över export av strategiskt känsliga varor (Dir. 1992:93). Utrednings- arbetet skall vara avslutat senast den 1 juni 1993. Krigsmateriel Den 1 januari 1993 träder lagen (1992:1300) om krigsmateriel i kraft (prop. 1991/92:174, bet. 1991/92:UU1, rskr. 1991/92:61). Lagen innebär bl.a. en an- passning till motsvarande bestämmelser inom EG vad avser definitionen av krigsmateriel. Denna har uppdelats i två kategorier, krigsmateriel för strid resp, övrig krigsmateriel. I takt med att samarbetet mellan Sverige och EG Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 20 byggs ut kommer samma villkor att tillämpas för utlandssamverkan med EG-länderna som redan gäller för samarbetet med de nordiska länderna och de neutrala staterna i Europa. Med den nya lagen införs också krav på till- stånd av regeringen för samarbete med någon i utlandet beträffande utveck- ling och produktion av krigsmateriel. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Statsrådet Johansson anför <h6>Nordiskt samarbete</h6> Genom EES-avtalet och genom att fler nordiska länder i framtiden blir med- lemmar i EG förändras förutsättningarna för det nordiska samarbetet. De nordiska statsministrarna tillsatte vid sitt möte i Mariehamn i novem- ber 1991 en grupp personliga representanter med uppdrag att lämna förslag till hur det framtida nordiska samarbetet skulle utvecklas. Utgångspunkten var att finna former för ett vitaliserat och stärkt samarbete inom en vidare europeisk ram. Arbetsgruppen har lämnat rapporter till statsministrarnas möten i mars och i augusti 1992. Arbetet har sedan följts upp inför Nordiska rådets session i Ärhus i november 1992. Vid sessionen lämnade statsministrarna en gemen- sam redogörelse för sin syn på det framtida nordiska samarbetet. Avsikten är att stärka det nordiska samarbetet på områden som är av ge- nuint gemensamt nordiskt intresse samt bygga ut det politiska samarbetet om europeiska och regionala samarbetsfrågor för att underlätta ländernas deltagande i EES- och EG-samarbetet. Detta kommer att medföra stora för- ändringar i det nordiska samarbetets innehåll och organisation. För att stärka den politiska styrningen kommer statsministrarna att ta det direkta ansvaret för att dra upp huvudlinjerna för samarbetet. För att få en bättre koordinering av olika former för nordiskt samarbete mellan regering- arna införs en ordning med genomgående ordförandeskap i alla möten på regeringsnivå. Regeringssamarbetet i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor skall utvecklas. Vid förnyelsen av samarbetet läggs särskild vikt vid en väsentlig nysats- ning på det nordiska kultursamarbetet. Inom den nordiska budgeten ökas anslagen till utbildning och allmän kulturell verksamhet. Miljösamarbetet ges fortsatt hög prioritet med minst oförändrad budgetram. Av dessa skäl kommer det att ske väsentliga omprioriteringar inom den nordiska budge- ten. Uppdraget att genomföra detta förändringsarbete har regeringarna givit till den nya nordiska samarbetskommittén. Inför Nordiska rådets session i mars 1993 avser regeringarna lägga fram ett förslag till sådana förändringar som behöver göras i den nordiska samar- betsöverenskommelsen (Helsingforsavtalet). Regeringen avser att under våren 1993 förelägga riksdagen förslag om ändring i Helsingforsavtalet. De tre nordiska stater, Sverige, Finland och Norge, som har ansökt om medlemskap i EG lägger stor vikt vid att hålla nära kontakt med varandra under den förhandlingsfas som beräknas inledas i början av år 1993. Det 1ig- 21 ger i de nordiska ländernas intresse att, både under EES-perioden och som medlemmar i EG, bidra till att stärka ansträngningarna bl.a. för fred, god miljö, sysselsättning och välfärd. Detta gäller såväl på det europeiska planet som globalt. Sverige, liksom övriga nordiska länder, karaktäriseras av klimatiska och geografiska villkor som ännu inte förekommer inom Gemenskapen. Detta ställer särskilda krav på jordbrukspolitiken och på en aktiv regiohalpolitik. Europeiska gemenskapen har inte minst i sina yttranden över Sveriges re- spektive Finlands medlemskapsansökningar visat insikt om de särskilda nor- diska förhållandena och instämt om dessas betydelse. Jag vill understryka vikten av att vinna förståelse för att de klimatiska och geografiska förhållan- dena i norra Europa ställer särskilda krav på förvaltningen av naturresur- serna och en aktiv regionalpoilitik. Min bedömning är att Sverige, och de övriga nordiska länderna, har goda förutsättningar att aktivt driva dessa frå- gor under förhandlingarna och som medlemmar i EG. Sverige övertar ordfö- randeskapet inom Nordiska ministerrådet i mars 1993 och får därmed ett hu- vudansvar för förnyelsen av det nordiska samarbetet under den förestående viktiga reformperioden. Vi avser då göra ett nära nordiskt samråd under medlemskapsförhandlingarna till en huvudfråga i samarbetet. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Statsrådet Svensson anför <h6>Samarbetet med Central- och Östeuropa</h6> De pågående strukturella förändringarna i länderna i Central- och Öst- europa framstår fortsatt som en av vår tids ödesfrågor. Skadorna förorsa- kade av det kommunistiska kommandosystemet förefaller om något vara större än vad man tidigare hade anledning befara. Mycket stora ansträng- ningar på både kort och lång sikt kommer att krävas av berörda länder för att genomföra de nödvändiga ekonomiska och politiska reformerna. Blir bördan för tung finns givetvis risk för bakslag i reformprocessen. Även om det sålunda finns anledning till betydande oro innehåller bilden också ljusare drag. I de tre länder som först inledde den nödvändiga ekono- miska omvandlingen - dvs. Polen, Tjeckoslovakien och Ungern - har avse- värda framsteg gjorts. Även Bulgarien och Rumänien håller på att genom- föra en omfattande omstrukturering. Våra baltiska grannländer har antagit ambitiösa reformprogram som nu i delar håller på att förverkligas. Ryssland och övriga republiker i det forna Sovjetunionen befinner sig däremot i en inledningsfas av omvandlingsarbetet. Ett första led i arbetet på att underlätta övergång till marknadsekonomi har ofta varit att inlemma de central- och östeuropeiska staterna i det inter- nationella ekonomiska samarbetet. De multilaterala institutionerna på det ekonomiska området har nu kommit igång med program inom sina respek- tive ansvarsområden. De baltiska länderna har träffat stabiliseringsavtal med Internationella valutafonden, vilket varit förutsättningen för en inter- nationell aktion för att täcka ländernas förutsedda behov av externt finan- siellt stöd. Världsbanken har åtagit sig en viktig samordnande roll för stödet till flertalet stater inom OSS. Europeiska utvecklingsbanken har snabbt satt 22 i gång sin utlåningsverksamhet som är inriktad på att utveckla den privata sektorn. Även FN planerar insatser i exempelvis de baltiska länderna. Det finns, enligt min bedömning, en glädjande insikt bland världens rika länder att det, trots nu rådande djupa lågkonjunktur, finns ett gemensamt ansvar att ge fortsatt stöd till reformprocessen i Central- och Östeuropa. Att främja en stabil demokrati, ett ekonomiskt system baserat på markna- dens principer och en förbättring av miljön i dessa länder är av största bety- delse både för länderna själva och för hela Europa. På samma gång som det är vår moraliska skyldighet att bistå dessa svårt prövade folk, ligger alltså ett sådant agerande även i vårt och andra rika länders eget intresse. Jag finner det därför angeläget att vi, trots det mycket ansträngda budgetläget, fullföl- jer det deklarerade treårsprogrammet med oförändrad ambitionsnivå. Efter det dryga år som gått sedan regeringens program för samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa presenterades kan med tillfredsställelse konstateras att det inte finns behov att ändra de allmänna riktlinjer som ur- sprungligen lades fast. Samtidigt är det givetvis angeläget att de svenska in- satserna anpassas till utvecklingen i Central- och Östeuropa. I enlighet med riksdagens beslut koncentreras de bilaterala ansträngning- arna till länderna i vårt eget närområde medan samarbetet med övriga länder huvudsakligen löper via multilaterala kanaler. En särskilt central roll spelar Sveriges samarbete med grannländerna Estland, Lettland och Litauen, där vi har kommit att inta en ledande internationell roll. Med stöd i våra bety- dande nationella insatser har vi i en rad sammanhang förmått att starkare engagera andra länder till förmån för Baltikum. Också i framtiden kommer samarbetet med de baltiska staterna att inta en framträdande ställning inom Sveriges samarbetsprogram. Sedan de ryska myndigheterna nu börjat förbättra sin interna samordning av samarbetet med utländska givare, ökar våra möjligheter att mer systema- tiskt lämna stöd till den nordvästra delen av Ryssland som det är rimligt att vi koncentrerar oss på. Jag tänker här särskilt på de insatser vi gör och vill göra i S:t Petersburgs-området och, jämte Norge och Finland, i och omkring Barents hav bl.a. inom ramen för det nya Storkalottsamarbetet. Efter överenskommelse med vederbörande polska myndigheter pågår för närvarande en utvärdering av den allmänna inriktningen av vårt samarbete med detta land. Utvärderingen är inte slutförd ännu men jag utgår från att Polen därefter kommer att inta samma ställning i samarbetet som övriga län- der i vårt närområde. För övriga länder i Central- och Östeuropa avser vi liksom tidigare stödja den politiska och ekonomiska reformprocessen i första hand genom interna- tionella organisationer eller samarbetsmekanismer som G 24-gruppen under EG:s ordförandeskap. Också i funktionellt hänseende kännetecknas Sveriges samarbete med länderna i Central- och Östeuropa av klara prioriteringar. Låt mig i det föl- jande belysa de viktigare konkreta insatser som vi inom ramen för de geogra- fiska prioriteringarna gjort, gör och avser göra för att främja demokrati, marknadsekonomi och miljö. Att de baltiska staterna kan förbättra sin kontroll över de egna territo- rierna har stor betydelse både för dem själva och för deras omgivning, inte Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 23 minst för Sverige. Estland, Lettland och Litauen behöver kunna skydda sina demokratiska strukturer och vara fullvärdiga och respekterade partners i det internationella sammanhanget. Från svensk sida söker vi bistå med ett sär- skilt program för suveränitetsstöd. Detta innefattar bidrag till uppbyggandet av säkerhetspolitiskt kunnande i form av utbildning, rådgivning och stöd till säkerhetspolitisk forskning. Genom våra fackmyndigheter gör vi insatser i form av såväl utbildning som utrustning på områden som kustbevakning, tull- och polisväsende, räddningstjänst, totalförsvar samt utrikesförvaltning. Detta är åtgärder som är högt prioriterade av de baltiska staterna. Tillsam- mans med en liten grupp andra länder intar Sverige en framträdande roll inom suveränitetsstödet. Det är min avsikt att i samråd med berörda svenska instanser fortsätta denna viktiga del av samarbetet. Under innevarande budgetår läggs stor vikt vid generellt ekonomiskt stöd till de baltiska länderna för att stödja stabilisering och marknadsorienterade reformer. Sverige medverkade aktivt i arbetet på att påskynda de tre länder- nas inträde i multilaterala organisationer som Internationella valutafonden och Världsbanken. Sverige har dessutom spelat en central roll i de interna- tionella ansträngningarna för att täcka de baltiska ländernas behov av excep- tionellt betalningsbalansstöd. Utbetalningen av guldkompensationen till Estland och Litauen har inneburit en viktig förstärkning av deras valutare- server. Senare i vår kommer regeringen i samråd med bl.a. Internationella valutafonden att fatta beslut om hur ett bredare valutastöd bäst kan åstad- kommas. Den allvarliga ekonomiska situationen i de baltiska länderna och de svåra störningarna i deras utrikeshandel medför att vi även för kommande bud- getår bör ha möjlighet att utfärda statsgarantier för betalningsbalansstöd. Vid sidan härav bör vi även ha utrymme för långivning till stöd för angelägna strukturreformer. För att den inledda makroekonomiska stabiliseringen skall ge bestående positiva effekter måste parallella framsteg göras vad gäl- ler en rad strukturförändringar, t.ex. privatisering och uppbyggnad av en fi- nansiell sektor. Sistnämnda stöd bör i första hand ges i anknytning till utlå- ning från Världsbanken eller Europeiska utvecklingsbanken. Det redan inledda stödet syftande till att bygga upp företagskontakter mellan Sverige och berörda länder skall enligt min mening fortsätta. Ett vitt- förgrenat nät av affärsrelationer innebär inte bara affärstillfällen för svenska företag utan också en kunskapsöverföring på praktisk nivå avseende mark- nadsekonomins principer och funktion. Det baltiska investeringsprogram- met, som upprättades i våras av de nordiska länderna och som står öppet för deltagande av andra västländer, kommer härvid att ge ett viktigt bidrag. Vidare finner jag att SWEDECORP bör tilldelas ökade resurser för riskka- pitalsatsningar och näringslivsfrämjande verksamhet. Utvidgad handel med länderna i Central- och Östeuropa är viktigt för att få till stånd en omställning av ekonomin och skapa underlag för tillväxt. In- vesteringsbehoven i de aktuella länderna är mycket omfattande. Statliga ex- portkreditgarantier är i många fall en förutsättning för att företag skall våga ta på sig de risker för betalningsproblem som kreditaffärer med dessa länder är förenade med. Exportkreditnämnden (EKN) lämnar idag garantier för export till flera av länderna i Central- och Östeuropa. Garantier lämnas Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 24 dock inte för export till bl.a. de baltiska staterna och endast för kortfristiga affärer med Ryssland på grund av dessa länders bristande kreditvärdighet. Garantiinstitut i vissa andra länder har emellertid denna möjlighet genom att respektive regering har inrättat särskilda garantiramar. Jag föreslår mot denna bakgrund, efter samråd med statsrådet Dinkelspiel, att en särskild ex- portkreditgarantiram om en miljard kronor inrättas för utfärdande av garan- tier av export till de baltiska länderna. Det skall också vara möjligt att ut- nyttja denna ram för Ryssland. Parallellt med åtgärderna för stimulans av kontakterna på företagsnivå fö- religger ett stort behov av mer generell överföring av kunskaper. De svenska satsningarna på detta område bör därför fortsätta. Insatser efterfrågas, sär- skilt i form av utbildning och rådgivning, på ett stort antal områden, som alla har det gemensamt att de understödjer och förstärker reformprocessen. Behovet av investeringar i industri och infrastruktur är stort. Tekniskt bi- stånd i form av förstudier avseende planerade, ofta större investeringspro- jekt bör såvitt möjligt knytas till den senare finansieringen. Denna måste, med hänsyn till beloppens storlek, i flertalet fall komma från de internatio- nella finansiella institutionerna, främst Europeiska utvecklingsbanken och Världsbanken. För att ge svenska konsulter tillfälle att delta i sådana förstu- dier är det angeläget att de till nämnda internationella organisationer knutna svenska konsultfonderna ges ökade resurser. Samtidigt pågår ett arbete med att utveckla kontakterna på regional nivå i Östersjöregionen och det nya Storkalottenområdet. Därför har regeringen nyligen beslutat avsätta medel för en försöksverksamhet med stöd till läns- styrelsesamarbete i Östersjöregionen. Betydande svenska insatser görs redan för att förbättra kärnsäkerheten i vårt närområde. Statens kärnkraftinspektion (SKI) har tillsammans med svenska företag inlett ett långtgående samarbete med litauiska myndigheter och Ignalinaverket i Litauen bl.a. genom direkt stöd till den litauiska säker- hetsmyndigheten VATESI, genom tekniskt stöd till Ignalinaverket och ge- nom undersökningar inom det så kallade Barselina-projektet. Rådgivning i frågor om bl.a. uppbyggnad av kontrollsystem för klyvbart material (safe- guard) lämnas också till myndigheter i Ryssland, Ukraina, Kazakstan och Kirgistan. Inom strålskyddsområdet har Statens strålskyddsinstitut (SSI) in- lett samarbete med de baltiska länderna och Ryssland. Huvudparten av insatserna sker inom ramen för en internationell samord- ning med andra OECD-länder. Sverige verkar aktivt för bildandet av en multilateral kärnsäkerhetsfond för finansiering av de mycket stora insatser som behöver göras för att kärnsäkerheten i Central- och Östeuropa och i det forna Sovjetunionen genomgående skall kunna förbättras. I samband med bildandet av internationella forskarcentra i Moskva och Kiev, där kärnsäker- het ingår som en viktig del av verksamheten, har Sverige förklarat sig villigt att lämna väsentliga finansiella bidrag. En expertgrupp under Utrikesdepartementets ledning studerar Sveriges möjligheter att ytterligare stödja de baltiska staterna och OSS avseende för- bättrat strålskydd, förstöring av kemiska vapen, effektiv exportkontroll, hantering av klyvbart material från nedmonterade kärnvapen och omställ- ning av krigsindustri till civil produktion. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 25 Ett ansvar för bevarande och förbättring av miljön skall enligt min upp- fattning genomsyra hela det svenska samarbetsprogrammet. Riksdagen har nu beslutat att för innevarande budgetår avsätta extra resurser under fjor- tonde huvudtiteln för visst internationellt miljösamarbete, inklusive kärnsä- kerheten. Jag finner det positivt att det därigenom kommer att finnas ytterli- gare medel tillgängliga för insatser på miljöområdet i länderna kring Öster- sjön. Detta bör i sig inte föranleda någon omprioritering av anslagen under denna huvudtitel. Även fortsättningsvis kommer därför det inledda samar- betet för att höja säkerheten vid vissa kärnkraftverk och andra kärntekniska anläggningar i samma utsträckning som under innevarande år kunna finan- sieras under denna huvudtitel. Likaså utgår jag ifrån att - beträffande de medel som disponeras av BITS - det även under nästa budgetår kommer att finnas ett ekonomiskt utrymme för ett antal miljöprojekt. Anslaget under den fjortonde huvudtiteln ger däremot ökade möjligheter att på vissa områ- den ytterligare utveckla de svenska insatserna för miljö, inklusive kärnsäker- het i Östersjöområdet, antingen i form av svenska projekt eller i form av svensk medverkan i internationella program. Det gäller t.ex. HELCOM:s åtgärdsprogram för Östersjön i vilket ingår att reducera de värsta utsläppen i eller till Östersjön. I enlighet med riksdagens beslut har det bilaterala samarbetet med län- derna i Central- och Östeuropa till stor del kanaliserats genom myndighe- terna BITS, SWEDECORP, SIDA samt stiftelsen Svenska institutet. Med tanke på de erfarenheter dessa myndigheter successivt vinner av de ofta svåra förhållandena i de nya samarbetsländerna bedömer jag att vi bör ut- nyttja den kompetens som håller på att byggas upp inom nämnda myndighe- ter och att det för närvarande är mest ändamålsenligt att de skall handha huvuddelen av det bilaterala samarbetet. Jag vill dock understryka att det är av stor vikt att alla berörda myndigheter prövar aktuella insatser utifrån de övergripande riktlinjerna för samarbetet så att medlen för detta ändamål kan användas på ett så effektivt och så gynnsamt sätt som möjligt för län- derna i Central- och Östeuropa. <h6>Utrikesförvaltningen</h6> Utrikesförvaltningen ställs budgetåret 1993/94, i likhet med andra offentliga verksamheter, inför långtgånde krav på besparingar och rationaliseringar. Förutom allmän sparsamhet vad gäller driftskostnaderna menar jag att även strukturella förändringar krävs som syftar till en mindre, men samtidigt ef- fektivare, utrikesförvaltning. Dessa förändringar inbegriper ersättning av ett antal lönade utlandsmyndigheter med alternativ diplomatisk och konsulär representation, tjänsteindragningar och förbättrad samordning mellan Utri- kesdepartementet och övriga myndigheter med fast representation samt bil- ligare lokalförsörjning. Jag förutser behov av att ersätta tio utlandsmyndigheter med alternativ representation. Följande åtgärder föreslås per den 1 juli 1993: -  Konsulatet i Szczecin ersätts med ett honorärkonsulat. -  Generalkonsulaten i Barcelona, Chicago, Frankfurt, Malaga, Montreal, Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Miinchen och Toronto omvandlas till honorära konsulat eller general- Prop. 1992/93:100 konsulat.                                                           Bilaga 4 - Ambassadkansliet i Abu Dhabi avvecklas. De diplomatiska förbindel- serna med Förenade Arabemiraten sköts, liksom hittills, genom sidoack- reditering från ambassaden i Kuwait. -  Ambassadkansliet i Montevideo omvandlas till ett honorärt generalkon- sulat. De diplomatiska förbindelserna sköts, liksom hittills, genom si- doackreditering från ambassaden i Buenos Aires. Som rationaliseringsåtgärd föreslår jag att de två delegationerna i Geneve per den 1 juli 1993 slås samman till en myndighet. Den vid årsskiftet tillträ- dande chefen för nedrustningsdelegationen avses bli chef för den nya sam- manslagna myndigheten. Samtidigt som antalet utlandsmyndigheter minskas förutser jag behov av att dra in ett 20-tal tjänster vid övriga utlandsmyndigheter. Vidare kommer departementets organisation i Stockholm att minskas. En personalaweck- lingsplan är under utarbetande. <h6>Sverige-information och kulturutbyte</h6> De internationella kontakterna är betydelsefulla för det svenska samhället. Detta gäller inte minst kulturlivet och forskningen som behöver ständiga im- pulser utifrån. Det faktum att Sverige tillhör ett litet språkområde och geo- grafiskt är beläget i Europas norra utkant skapar särskilda svårigheter. Sta- ten kan med olika medel främja ett aktivt svenskt deltagande i utbyte med andra länder och kulturer. Detta utbyte anser jag måste ske i enlighet med de deltagandes egna prioriteringar och önskemål. De statliga insatserna bör i huvudsak inskränkas till ekonomiskt stöd och, vid behov, till kontaktför- medling och praktiskt bistånd. Den statligt finansierade Sverige-informationen skall syfta till att sprida kännedom om det svenska samhället samt väcka intresse och förståelse för den svenska synen på olika samhällsfrågor. Därmed underlättas Sveriges deltagande i det internationella utbytet. Det är också ett utrikespolitiskt in- tresse att svenska synpunkter blir kända och får gehör i utlandet. Informatio- nen om Sverige i utlandet kan också bidra till att främja våra ekonomiska förbindelser och handelsutbyte med utlandet, såväl som turismen till Sve- rige. Avsikten med den statliga Sverige-informationen skall inte vara att för- medla en tillrättalagd och glättad bild av vårt land. Sverige-bilden utomlands bestäms i första hand av de faktiska förhållandena i landet. Men den interna- tionella nyhetsförmedlingen uppmärksammar ofta endast enstaka händelser och utvecklingsdrag. De statliga informationsinsatserna bör därför, enligt min mening, söka komplettera bilden genom att särskilt belysa utvecklingen inom sektorer av det svenska samhället som annars kanske kan hamna i skymundan - högteknologisk industri, forskning och utveckling, det mångfa- setterade kulturlivet, miljösatsningar och arbetsmarknadspolitik m.m. Avvecklingen av Turistrådet och tillkomsten av Styrelsen för Sverigebil- den och Swedish Travel and Tourism Council/Next Stop Sweden under förra året kan komma att tillföra Svenska institutet särskilda uppgifter. Möjlighe- 27 ter kan exempelvis föreligga för samproduktion mellan de nya turistorganen och Svenska institutet och/eller uppdrag som ges åt institutet. Därvid bör en förutsättning vara att de statliga insatserna skall ge en samlad presentation av Sverige som omfattar såväl kulturella, samhällspolitiska, ekonomiska som turistaspekter. Samverkan mellan Svenska institutet och andra institu- tioner, organ och företag bör uppmuntras för att uppnå denna målsättning. Beträffande den geografiska inriktningen av de statliga insatserna av- seende kultur- och erfarenhetsutbyte motiverar den snabba omvandlingen i Europa att detta område prioriteras framför insatser i övriga delar av värl- den. Reducerade resurser motiverar likaså en prioritering av informationsin- satserna till ett mer begränsat antal länder. Sveriges ansökan om medlem- skap i EG gör det samtidigt angeläget att intensifiera informationen om Sve- rige i Västeuropa. De regeringsbeslut som fattats under år 1992 rörande ut- vecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa har redan medfört ett ökat kultur- och erfarenhetsutbyte med denna del av Europa med särskild priori- tering av utbytet med Baltikum, Ryssland och Polen. Institutet ansvarar vi- dare för särskilda program som syftar till att öka kontakterna mellan det svenska samhället och tredje världen genom person- och erfarenhetsutbyte samt kulturutbyte. <h6>Internationellt utvecklingssamarbete</h6> En framtid for hela mänskligheten Vår tids internationella gemenskap präglas av allt fler ömsesidiga beroen- den. Nord-Syd och Öst-Väst länkas fastare samman i ett nätverk av handels- och kapitalströmmar, migration- och flyktingströmmar liksom informations- och kommunikationsströmmar. Miljöhoten känner inga nationsgränser. Narkotikamissbruk och AIDS sprids allt snabbare. Vi kan inte avskärma oss från omvärlden, och ingen del av världen kan längre ses isolerad. Vi ingår alla i ett gemensamt samspel. Vår utvecklingspolitik måste därför ses i ett större globalt sammanhang. Vi bör ställa oss frågan hur vi gemensamt kan forma en framtid som erbjuder möjligheter för hela mänskligheten, inte bara för den rika delen av världen. Vårt mål måste vara att skapa en långsiktigt hållbar utveckling med framtids- tro och utvecklingshopp för alla människor i alla länder och olika kulturer. Det finns ingen annan väg mot detta mål än internationell samverkan. Fred och säkerhet kan inte uppnås utan utveckling. Trygghet och stabilitet kan inte i längden samexistera med fattigdom och orättvisor. Det internationella samspelet ökar ständigt det ömsesidiga beroendet mellan rika och fattiga länder. En ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveck- ling i såväl i- som u-länder är nödvändig för allas långsiktiga överlevnad. U- ländernas egen politik är avgörande för deras utveckling, men som stimulans i denna process behöver de tillträde till i-ländernas marknader och finansiellt stöd. Frihandeln spelar en avgörande roll för ekonomisk tillväxt i världen. Den är också en viktig förutsättning för att ge u-länderna tillräcklig tillgång till finansiella resurser. Biståndet är i detta sammanhang en av flera utveck- lingsfrämjande komponenter. För de fattigaste länderna främst i Afrika har biståndet fått en starkt ökande roll för kapital- och kunskapsöverföring. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Det står alltmer klart att fattigdomsproblemen är den enskilt viktigaste Prop. 1992/93:100 orsaken till mycken miljöförstöring, snabb befolkningsökning, sociala spän- Bilaga 4 ningar och migration. Fattigdomens problem bidrar därmed till instabilitet och minskad säkerhet även för de rika länderna. Också för att värna och främja demokrati och mänskliga rättigheter måste grundläggande utveck- lingsfrågor angripas. Med en årlig folkökning på mer än 90 miljoner männi- skor är internationell samverkan kring mänsklighetens ödesfrågor ofrån- komlig. Biståndets roll Om situationen i u-länderna och därmed också i världen i stort på ett avgö- rande sätt skall kunna förändras i en mera gynnsam ekonomisk, social och ekologisk riktning krävs omfattande, mångfasetterade och väl anpassade bi- ståndsinsatser. Det förutsätter större kunskap och engagemang i både i- och u-länder. Det måste samtidigt framhållas att många u-länder har gjort stora fram- steg bl.a. i fråga om förväntad livslängd, antal barn som går i skolan, läskun- nighet, näringstillgång och jämlikhet mellan könen. Ändå har klyftorna mel- lan fattiga och rika ökat på ett oroväckande sätt. Trots betydande biståndsin- satser kvarstår och ökar fattigdomen i många u-länder. Fattigdomsbekämpning måste således fortsatt vara ett övergripande mål för hela biståndspolitiken. Ekonomisk tillväxt, bl.a. genom att frigöra de fat- tiga människornas potential som producenter, är en viktig förutsättning för att komma till rätta med fattigdomen. Men den måste styras av en medveten strävan att ge de fattigaste medborgarna del av tillväxtens möjligheter och vinster och av en stark ambition att hushålla med naturresurserna. Det lång- siktiga målet för biståndet måste vara att minska biståndsberoendet och slut- ligen avveckla detta. Grunden för våra insatser till de mest behövande människorna är överty- gelsen om alla människors lika värde och deras lika rätt till ett värdigt liv. Men i-länderna har också ett eget intresse av ekonomisk och social utveck- ling i u-länderna. En framtida fredlig utveckling i världen är inte tänkbar, om inte massfattigdomen avskaffas. De insatser från i-världens sida som behövs för en sådan avgörande för- ändring är inte så stora att de ligger utom möjligheternas gräns. Som exem- pel kan nämnas de betydelsefulla mål som sattes upp av Världstoppmötet om barn år 1990. De innebär bl.a. minskning av 1990 års dödlighetstal för barn under fem år med en tredjedel, minskning av mödradödligheten till hälften av 1990 års siffra, halvering av 1990 års siffror för svår och medelsvår undernäring bland barn under fem år och allmän tillgång till tjänligt dricks- vatten, betryggande sanitära förhållanden och grundläggande utbildning för 80 % av barnen under 11 år. För att tillförsäkra världens fattigaste människor dessa elementära livsbe- tingelser år 2000 räcker det med att världens nationer avsätter ett belopp som motsvarar de samlade militärutgifterna under tio dagar. Det är alltså möjligt att inom ett knappt decennium eliminera en stor del av massfattigdo- men och dess negativa följder, om världens nationer vill anta denna utma- 29 ning. Sverige bör spela en aktiv roll för att medverka till ett sådant engage- mang både i våra bilaterala och multilaterala samarbetskontakter. Men det kräver också att mottagarländerna själva för en aktiv och konsekvent politik med samma inriktning, dvs. att minskade militärutgifter utnyttjas för utveck- lingsändamål. Det förs en livlig internationell debatt om biståndets inriktning. Ett upp- märksammat bidrag är UNDP:s ”Human Development Report 1992”. Rap- porten argumenterar bl.a. för en friare handel till förmån för u-ländernas produkter och för effektivare marknader i u-länderna. Men den anför även starka skäl för ökat bistånd med tydlig inriktning på de stora sociala proble- men och miljöproblemen. Ökat stöd för att förstärka ”kunskapssektorn” och den vetenskapliga kompetensen i u-länderna betonas som en mycket viktig faktor för deras utveckling. När det gäller vetenskap och teknik ligger u-län- derna oerhört långt efter i-länderna och det teknologiska gapet fortsätter att öka varje år, enligt UNDP:s rapport. Av de resurser som totalt satsas på forskning i världen beräknas u-länderna förfoga över knappa 4 procent. Kunskapsutvecklingens betydelse för den ekonomiska och sociala utveck- lingen är tydlig i vår egen historia. Det gäller u-länder lika väl som i-länder. Biståndet har här en särskilt viktig roll att stödja forskning och kompetensut- veckling i u-länderna. Detta framhålls även i Världsbankens ”World Deve- lopment Report 1992”. Banken pekar på behov av mycket större insatser när det gäller forskning för en hållbar utveckling, forskning om naturresurser, energi och inte minst befolkningsfrågor. FN:s konferens om miljö och ut- veckling understryker dessa behov av bistånd till forskning rörande globala miljöfrågor och u-ländernas utveckling. Kriterier för biståndet De kriterier för biståndet som särskilt betonades i föregående års budgetpro- position har fortsatt hög aktualitet. Det innebär att mottagarländernas age- rande med avseende på demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, ut- veckling av marknadsekonomi och effektivitet i biståndet har betydelse för fördelningen av biståndsmedlen. Betoningen av demokrati, mänskliga rättigheter och fri marknad är inte ett självändamål utan görs för att stärka individernas och familjernas frihet, initiativkraft och valmöjligheter, vilket alltsammans är förutsättningar för en mångsidig och framgångsrik utveckling. I förhandlingar med samarbetsländer bör undertecknande och efterlevnad av internationella konventioner om skydd för mänskliga rättigheter upp- märksammas. Militärutgifternas storlek bör granskas i förhållande till sats- ningar på utbildning, sjukvård och andra områden med relation till mänsk- liga rättigheter och demokratifrågor. Inom ramen för demokratibiståndet bör stöd lämnas till konfliktlösning och nationell försoning. Väpnade kon- flikter föröder samhällen och undergräver respekten för mänskliga rättighe- ter och humanitär rätt. Ett fredligt lösande av konflikter är därför också ett förebyggande arbete för att främja respekten för mänskliga rättigheter. Övergång från planekonomi till marknadsekonomi är viktig för att skapa ekonomisk tillväxt. Men marknadsorienterade lösningar måste kombineras Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 30 med hänsyn till miljö, till mänskliga rättigheter och demokrati. En effektivt fungerande offentlig sektor med ett fast regelverk och institutioner med inte- gritet är en viktig förutsättning för att den privata sektorn skall kunna fun- gera väl och spela en dynamisk roll i utvecklingen. Den svenska resursbasen i form av bl.a. svenskt kunnande och svenska produkter är en tillgång som i ökande utsträckning bör tillvaratas inom bi- ståndet. Det faller sig naturligt att så sker när svenska varor och tjänster är konkurrenskraftiga, kostnadseffektiva och svarar mot samarbetsländernas behov. Det bör givetvis ske inom ramen för principen om obundet bistånd och upphandling i öppen konkurrens. Det är en svensk angelägenhet, att de relationer vi byggt upp med samarbetsländer vidareutvecklas mot ökad han- del och ekonomiskt samarbete. Ett svenskt engagemang bidrar också till att säkerställa och utveckla kompetens som kan utnyttjas i flera u-länder. Lik- nande resonemang är även tillämpliga på det multilaterala upphandlingsom- rådet. Mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet Regeringen är liksom tidigare inriktad på att ge demokratimålet en central roll i förändringsarbetet inom det svenska biståndet. Respekten för mänsk- liga rättigheter och utvecklingen av fördjupad demokrati har ett egenvärde och är viktiga faktorer vid bedömningen av ett lands utvecklingspolitik. Av flera anledningar intar också dessa frågor en framträdande plats i dialogen med samarbetsländerna. Ett lands utveckling har ett påtagligt samband med i vilken grad medborgarna åtnjuter sina mänskliga rättigheter. Ett demokra- tiskt styrelseskick skapar de bästa möjligheterna för medborgarna att forma sitt samhälle. Det bör starkt understrykas att idéerna om rättsstaten, yttran- defrihet och politisk pluralism i förening med flerpartisystem, är allmängil- tiga. De är lika relevanta i fattiga som rika länder. Det kan i dag med fog hävdas att den ideologiska skiljelinjen i världen går mellan diktatur och de- mokrati. I stora delar av Afrika har utvecklingen gått mot ökad demokrati. Det gäl- ler i än högre grad Latinamerika där idag samtliga länder med två undantag styrs av civila regeringar. De fattigaste länderna i Centralasien befinner sig i ett demokratiskt uppbyggnadsarbete. De folkliga mandat som i flera länder vunnits genom allmänna val måste nu användas i byggandet av ett demokra- tiskt samhällsliv med fria val och flerpartisystem. Institutioner och regelverk behöver upprättas, rättsstaten stärkas och nya former av politisk kultur främjas. Om inte vinsterna av demokratins genombrott skall gå förlorade, måste avgörande politiska reformer genomföras. Utmaningarna förminskas inte av att flertalet utvecklingsländer samtidigt är mitt inne i omvälvande ekono- miska reformer. I detta skede är givarländernas ansvar stort. En fördjupning av dialogen om hur givarna bäst kan stödja länders demokratiprocesser är nödvändig. Det är angeläget att dessa länder kan känna sig förvissade om ett långsiktigt stöd i sina ansträngningar att befästa demokratin. I-världen måste medverka till de nya demokratiernas överlevnad genom att främja en ekono- misk utveckling och genom särskilda insatser för att främja ett tolerant och pluralistiskt samhällsklimat. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 Det svenska biståndet skall, förutom att uppmärksamma att även kvinnor omfattas av respekten för mänskliga rättigheter, stödja kvinnans ställning bl.a. genom att skapa bättre förutsättningar för utbildning och hälsovård. Kvinnorna skall ges ökade möjligheter till egen försörjning och till delta- gande i samhällsprocessen. De bör också i större utsträckning integreras i utvecklingsarbetet och beredas möjligheter att delta aktivt i beslut om och utformning av utvecklingsinsatser. I relationerna med samarbetsländer skall kvinnoaspekter regelmässigt aktualiseras. Sverige driver även aktivt frågan om kvinnors representation i de internationella organisationerna och då spe- ciellt på högre tjänster. FN:s kvinnokommission spelar en väsentlig roll i det internationella jäm- ställdhetssamarbetet. Kommissionen har av generalförsamlingen fått i upp- drag att vara förberedande organ för FN:s världskonferens om kvinnor som äger rum i Peking år 1995. Men trots FN:s konvention från år 1979 om elimi- nering av alla former av diskriminering av kvinnor råder stor ojämlikhet mel- lan kvinnor och män i många länder. Kvinnorna är eftersatta bl.a. i fråga om läskunnighet, läkarvård och juridiska rättigheter. De är också utsatta för direkt våld och tvingas ofta till omskärelse, barnäktenskap, prostitution etc. Ett utkast till deklaration om våld mot kvinnor, i vars utarbetande Sverige deltagit aktivt, kommer att behandlas av kvinnokommissionen våren 1993 för att senare antas av FN:s generalförsamling. Ökad uppmärksamhet måste ägnas det växande våldet mot barn, vilket tar sig uttryck i slavarbete, jakt på gatubarn och barnprostitution, som i stor utsträckning drivs fram av turister från i-länder. Enligt den norska regering- ens rapport till FN tvingas årligen 1 miljon barn in i prostitution. I flera län- der är flickor diskriminerade genom att de ges sämre mat, får sämre läkar- vård och har högre dödlighet än pojkar. Den fosterdiagnostik som systema- tiskt tycks komma till användning i vissa länder för att abortera flickfoster är ett avskyvärt uttryck för våldet mot barn och särskilt flickor. Jag avser att verka för att barnens rättigheter i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter och den handlingsplan, som Världstoppmötet om barn enades om år 1990, skall ges hög prioritet i vårt biståndssamarbete med berörda län- der. För att accentuera betydelsen av att de mänskliga rättigheterna respekte- ras och främjas har jag inbjudit till en internationell konferens om mänskliga rättigheter i Saltsjöbaden den 22-24 februari 1993. Framstående represen- tanter för många länder kommer att delta. Det är min förhoppning att konfe- rensen skall öka medvetenheten om den betydelse, som respekten för mänskliga rättigheter har för ett lands utveckling, och att nya konkreta för- slag skall komma fram om hur de mänskliga rättigheterna bättre skall tillgo- doses. Såsom aviserades i 1992 års budgetproposition har en förberedande granskning om bistånd till politiska partier företagits inom Utrikesdeparte- mentet. Bakgrunden till att denna fråga togs upp var ambitionen att på effek- tivast möjliga sätt främja en demokratisk uppbyggnad i länder där pluralism och flerpartisystem är under uppbyggnad. Den granskning som genomförts inom Utrikesdepartementet visar att bl.a. de folkrättsliga aspekterna måste Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 32 tänkas igenom noggrant innan eventuella beslut kan fattas. Mot den bak- Prop. 1992/93:100 grunden avser jag att tillsätta en särskild utredare i frågan.                    Bilaga 4 Utveckling av marknadsekonomi En central fråga för länders utveckling är samspelet mellan stat och mark- nad. De senaste åren har nya möjligheter skapats för utvecklingen av fria marknader bl.a. genom omfattande avregleringar och minskad statlig in- blandning, i syfte att uppnå ett gynnsammare klimat för äganderätt, privata initiativ och fri företagssamhet. Fri konkurrens ökar individens möjligheter till inflytande i samhället. Den stimulerar småföretagsamhet som är en viktig utvecklingspotential. Den skapar också incitament för teknologiska fram- steg och gynnar en hållbar ekonomisk tillväxt, vilket är en förutsättning för utveckling. Men fria marknader och privat ägande kan inte fungera i ett va- kuum - de kräver ett juridiskt och institutionellt regelverk som bara staten kan tillhandhålla. Staten har även en avgörande roll för investeringar i infra- struktur och för att tillgodose en grundläggande välfärd, såsom utbildning och hälsovård. Det är inte fråga om stat eller marknad, de kompletterar var- andra. Erfarenheten visar att länder med en dynamisk ekonomisk utveckling, t.ex. högtillväxtländerna i Asien, haft en liten men effektivt fungerande of- fentlig sektor. Utmärkande har också varit en balans, väl fungerande an- svarsfördelning och dialog mellan privat och offentlig sektor. Stödet till en marknadsekonomisk utveckling bör därför ske genom att främja förutsätt- ningarna för en dynamisk och effektivt fungerande fri marknad samt en ef- fektiv och ansvarstagande offentlig sektor. Biståndet bör inriktas på att stödja en utvecklingspolitik som främjar ekonomisk tillväxt med rättvis för- delning, dvs. där en fri marknadsekonomi stimulerar produktivitet och till- växt medan staten via det legala systemet tillförsäkrar medborgarna indivi- duella fri- och rättigheter, en grundläggande social välfärd samt en miljömäs- sigt hållbar utveckling. Effektivitet i biståndet Av central betydelse för svensk u-landspolitik och fördelningen av biståndets resurser är effektiviteten inom biståndet. Ett effektivt resursutnyttjande inom biståndet är särskilt betydelsefullt med tanke på att det tar sikte på ut- satta människor i de fattigaste delarna av världen. Oavsett vilka former som används i biståndspolitiken är mottagarländernas utveckling och målet att höja de fattiga folkens levnadsnivå den centrala frågan i all utvärdering av biståndets måluppfyllnad. Effektiviteten i biståndet handlar alltså ytterst om vilken effekt biståndet har på ett lands utveckling och mottagarländernas förmåga att ta emot och hantera resurserna effektivt. Men det handlar också om effektiviteten i ut- formningen och hanteringen av det svenska biståndet och det handlar om att snabbt kunna anpassa biståndet efter mottagarnas förändrade behov och förutsättningar. Avsikten är att det utvärderingssekretariat som inleder sin verksamhet under år 1993 skall spela en viktig roll i arbetet med att förstärka effektiviteten i biståndet. 33 I det internationella biståndssamarbetet måste det ställas större krav på en bättre samordning mellan givarländerna för att underlätta mottagandet av bistånd. Jag anser också att vi bör ställa krav på att mottagarländerna använ- der biståndet effektivare och mer ansvarsfullt. ”Good Governance”, gott re- geringsutövande eller ett gott styrelseskick, är det internationella begreppet för detta krav. Begreppet infördes i samband med att Världsbanken gjorde en långtidsstudie om utvecklingen i södra Afrika. Till det som räknas som gott regeringsutövande hör bl.a. ansvarig hante- ring av gemensamma resurser dvs. ”accountability”, insyn i och möjlighet till kontroll av förvaltningens verksamhet, inkl, budgethanteringen dvs. ”tran- sparency”. Dit hör också fungerande lagar och rättssystem som skyddar indi- videns ekonomiska och politiska rättigheter och gynnar ett fritt marknads- ekonomiskt system dvs. ”legal framework”. De insatser som särskilt bör främjas i detta sammanhang innefattar: -  en effektiv och rättvis resursfördelning som främjar ekonomisk och social utveckling och därmed bekämpar fattigdomen -  förhindrande av korruption, maktmissbruk och illegal kapitalflykt -  minskade militärutgifter till förmån för utvecklingsändamål -  uppbyggnad och konsolidering av rättsliga institutioner Prioriterade områden i biståndet Mottagarländernas agerande vad gäller demokrati, respekt för mänskliga rättigheter, utveckling av marknadsekonomi och effektivitet skall spela en avgörande roll vid fördelningen av biståndet. Ansvaret för utformningen av en sund ekonomisk politik är också en viktig förutsättning för att projekt och program skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Stödet till makroeko- nomisk anpassning och strukturella reformer, liksom åtgärder för att minska de fattigaste ländernas skuldproblem, skall fortsatt prioriteras både genom bilaterala och multilaterala insatser. Samordning mellan bilaterala givare och Världsbanken spelar en allt viktigare roll i detta sammanhang, vilket be- skrivs närmare under avsnittet Littera C. Internationellt utvecklingssamar- bete. Jag vill också betona vissa andra områden som skall prioriteras i biståndet. Det gäller särskilt stödet till katastrof- och återuppbyggnadsinsatser, en ba- lanserad befolkningsutveckling, en miljömässigt hållbar utveckling och stö- det till enskilda organisationer. Sveriges aktiva insatser för att förstärka FN:s roll på det ekonomiska och sociala området skall fortsatt prioriteras. Från katastrof till återuppbyggnad De svenska hjälpinsatserna på katastrofområdet under det senaste året har riktats mot tre huvudområden, svältkatastrofer i Afrika på grund av torka och väpnade konflikter, etniska konflikter i Afrika, Asien och Europa samt hjälpinsatser i Baltikum och S:t Petersburg-området, där det upplösta Sov- jetväldet efterlämnat katastrofartade förhållanden. Sverige måste räkna med fortsatta stora hjälpinsatser de kommande åren. Det kommer att ta flera år innan länderna på Afrikas Horn hämtar sig efter Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 34 den senaste svåra torkan och krigen, som fortsätter att ge upphov till stora flyktingströmmar. I södra Afrika är fortfarande behovet av livsmedel och mediciner stort och i Mogambique beräknas en omfattande operation för re- patriering av flyktingar ta sin början i mars 1993. Risken för en balkanisering föreligger i flera afrikanska stater. Detta är delvis en följd av den demokrati- seringsprocess som möjliggjorts av det kalla krigets upphörande och som gett upphov till nya spänningar i flera länder, exempelvis Angola och Etio- pien. I flera av Afrikas länder kommer konflikterna sannolikt att pågå under lång tid; inga snara lösningar är i sikte. Konflikterna i Irak, Afghanistan och Kambodja kan också komma att bli långvariga. Kriget i det forna Jugoslavien ger upphov till ett stort antal interna och externa flyktingar, som kommer att behöva hjälp med sin försörjning under lång tid framåt. Risken för en utvidgad konflikt på Balkan är dessutom up- penbar. Katastrofhjälpinsatserna på Balkan har också en koppling till den svenska flyktingpolitiken. En ökad insats för att bereda flyktingar i det forna Jugoslavien bostäder och uppehälle i närområdet gör det möjligt att hjälpa ett betydligt större antal flyktingar. Upplösningen av Sovjetväldet har på flera håll skapat kaos. Under en övergångsperiod kan därför flera av de nya staterna i Öst- och Central- europa behöva hjälp. När det gäller denna del av världen bör, enligt min mening, en koncentration av hjälpen ske till vårt närområde, särskilt de bal- tiska staterna. I den situation som råder efter det kalla krigets slut har FN kommit att få en allt större betydelse. Detta gäller inte minst hjälpinsatserna i samband med katastrofer. Det ökade ansvar som nu läggs på FN-systemet ställer i motsvarande grad ökade krav både på FN-organen själva och på givarlän- derna. Jag kommer att verka för att FN:s roll som samordnare av hjälpinsat- ser av olika slag ytterligare stärks. Inom katastrofbiståndet spelar enskilda organisationer en viktig roll. De sprider engagerande information om hjälpbehovet i samband med katastro- fer och bidrar därigenom till att stärka biståndsmotivationen hos allmänhe- ten. Framför allt genomför de effektiva hjälpinsatser i olika katastrofområ- den. Tack vare obyråkratiska organisationsformer kan de ofta vara mycket snabbt på plats. Den samlade katastrofinsatsen i ett givet område skulle dock vinna ytterligare i effektivitet genom bättre inbördes samordning mellan de enskilda organisationerna samt mellan dessa och berörda FN-organ. Jag kommer att verka för en sådan ökad samordning. Insatser för att förebygga katastrofer och bygga upp system för att tidigt kunna varna för kommande katastrofer bör enligt min mening utökas. Delar av katastrofbiståndet har också en viktig återuppbyggnadsfunktion. Det är t.ex. nödvändigt att i områden som utsatts för svår torka eller översvämning förse bönderna med utsäde för nästa år. Katastrofhjälp måste som regel föl- jas av långsiktiga biståndsinsatser, för att undvika att katastrofsituationer upprepas eller permanentas. En balanserad befolkningsutveckling Ett brett spektrum av åtgärder för att främja en varaktig ekonomisk och so- cial utveckling är nödvändigt för att bromsa befolkningsökningen och skapa Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 35 balans mellan befolkning och befintliga resurser. Huvudinriktningen av dessa åtgärder måste vara att bekämpa fattigdomen och höja kvinnornas sta- tus. I-länderna måste för sin del finna vägar att i ökande utsträckning minska resursförbrukningen. Erfarenheterna visar att marknadsekonomiska lös- ningar med vissa korrektiv bidrar till en effektiv hushållning med resurserna och därigenom kan bidra till att minska obalansen mellan befolkning och till- gängliga resurser. U-länderna har ansvar för att göra ökade satsningar på att utveckla de so- ciala sektorerna. Insatser som främjar kvinnans situation kommer alla till del och har visat sig vara den bästa metoden för att hjälpa människor att komma ur fattigdomsgreppet. Konkret innebär detta att satsa på kvinnors hälsa, ut- bildning för flickor och kvinnor samt inkomstskapande sysselsättning, bl.a. genom marknadsutveckling. Det är viktigt att dessa åtgärder genomförs i ett perspektiv där individens värdighet och rättigheter står i centrum och att man inte genom kollektiva påbud föreskriver människor hur de skall se på sin familjebildning. Befolkningsfrågan bör finnas med som en viktig aspekt i allt vårt utveck- lingssamarbete. Många av våra bilaterala biståndsinsatser har betydelse för befolkningsutvecklingen utan att klassificeras som befolkningsbistånd. SIDA:s strävan att arbeta fram nya riktlinjer för befolkningsbiståndet är vik- tig och bör integreras i den reguljära verksamheten med samarbetsländerna. Forskning om sambanden mellan de faktorer som styr befolkningsutveck- lingen och sambanden mellan befolkning och miljö bör ytterligare stödjas. Också enskilda organisationers verksamhet inom befolkningsområdet bör stärkas. FN:s konferens om befolkning och utveckling, som äger rum i Kairo år 1994, är viktig för att åstadkomma en rad förändringar och förbättringar som skall leda till bättre livsvillkor för fattiga människor i u-länderna. Sverige fäs- ter stor vikt vid att förberedelserna för konferensen är gedigna och att u- länderna har möjlighet att aktivt delta i det förberedande arbetet. En svensk nationalkommitté har bildats för att ge råd till regeringen inför konferensen. Mot en miljömässigt hållbar utveckling Miljö och fattiga människors levnadsvillkor utgjorde ett huvudtema vid FN:s konferens om miljö och utveckling, UNCED, i Rio de Janeiro i juni 1992. Det finns alltfler exempel på de samband som råder mellan å ena sidan fattig- dom, miljö- och naturresursförstöring och å andra sidan social och politisk oro. Det är därför av ömsesidigt intresse, för både i- och u-länder, att bedriva en politik som främjar en långsiktigt hållbar utveckling, bekämpar fattigdo- men och minskar påfrestningarna på miljön. De frågor som är av särskilt stort intresse i ett UNCED-perspektiv för de fattiga länderna är framför allt hur markförstöring och dess konsekvenser kan motverkas, och hur tillgång till vatten för markutnyttjande och hushålls- bruk kan tillförsäkras. Betryggande sanitära förhållanden, motverkande av okontrollerad tätortstillväxt och överutnyttjande av marina kustområden samt utbildning och kapacitetsutveckling är andra viktiga mål. Samtliga Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 36 dessa frågor har hög prioritet, något som också visas i verksamheten inom bl.a. biståndsorganen SIDA och SAREC. Äganderätten är av central bety- delse då det gäller att skapa långsiktigt ansvarstagande och gott förvaltar- skap inför framtiden. Det är dessutom angeläget att avskaffa sådana subsi- dier och regleringar som bidrar till överutnyttjande av olika resurser, exem- pelvis fossila bränslen och vatten. Vid FN:s generalförsamling hösten 1992 behandlades uppföljningen av UNCED:s rekommendationer, Rio-deklarationen, Agenda 21 och de s.k. skogsprinciperna, i ett antal resolutioner. I detta sammanhang beslutade ge- neralförsamlingen att upprätta en kommission för hållbar utveckling med uppgift att granska UNCED-uppföljningen. I Sverige agerar även andra in- ternationella organ pådrivande för en ökad miljömedvetenhet och för en uppföljning av UNCED-besluten. Världsbanken och de regionala utveck- lingsbankerna har på senare år ökat sina insatser och sitt engagemang i miljö- frågorna, dels genom direkta miljöinsatser men också genom att mer syste- matiskt integrera miljöaspekter i projekt och program. Miljöns betydelse i den övergripande ekonomiska planeringen uppmärksammas alltmer i dialo- gen med mottagarländerna. Världsbankens fond för utlåning till de fattigaste u-länderna (IDA) har i samband med sin nyligen avslutade påfyllnad ytterli- gare förstärkt sin fokusering av miljöns betydelse för en hållbar utveckling. För att främja en långsiktigt hållbar utveckling måste u-ländernas fattig- domsproblem avhjälpas. Utvecklingspolitiken är central och biståndet är en faktor tillsammans med ökat marknadstillträde, skuldlättnader etc. för att öka resursflödet till u-ländernas utvecklingsansträngningar. I-länderna måste tillsammans med u-länderna ta sitt ansvar för att icke hållbara produk- tions- och konsumtionsmönster reduceras och elimineras. Sverige driver till- sammans med de nordiska länderna att samtliga OECD länder snarast och senast år 2000 bör uppnå FN:s 0,7 %-mål för bistånd från rika till fattiga län- der. Bistånd genom enskilda organisationer Samarbetet med kyrkor, folkrörelser och andra enskilda organisationer intar en allt viktigare roll inom biståndet. Deras kompetens är dokumenterad ge- nom kapacitetsstudier, utvärderingar, besök och andra former av systema- tisk uppföljning. Organisationernas kontaktytor och metoder utgör en ound- gänglig resurs vid såväl katastrofer som i mer långsiktigt utvecklingsarbete. Genom ett vitt förgrenat nät av små insatser, förmår de enskilda organisa- tionerna stödja de fattigaste och mest sårbara grupperna i mottagarländerna. Det sker ofta genom stöd till folkliga grupper och rörelser som därigenom bidrar till en demokratisk samhällsutveckling och till att de mänskliga rättig- heterna stärks. Organisationerna är kreativa och nyskapande när det gäller att utveckla nya metoder och stimulera erfarenhetsutbyte. I vissa, särskilt kritiska situationer, är det bara de enskilda organisationerna som kan nå ut till utsatta befolkningsgrupper. De har också stor betydelse för informatio- nen och opinionsbildningen i Sverige till stöd för biståndet liksom för att skapa personliga kontakter mellan människor och organisationer i u-län- derna och i vårt eget land. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 37 Organisationerna uppvisar sinsemellan många olikheter i bakgrund, in-   Prop. 1992/93:100 riktning, storlek, uppbyggnad och arbetsformer. SIDA, UD och de enskilda   Bilaga 4 organisationerna för en löpande dialog för att utveckla ansöknings- och re- dovisningsrutiner som tar hänsyn till såväl organisationernas särarter som samhällets krav på kvalitet och ansvar. De enskilda organisationerna har med sin folkrörelsebakgrund viktiga bi- drag att ge i fråga om organisationsutveckling och annan kunskapsöverfö- ring. På grund av organisationernas karaktär har sådan kunskapsöverföring ofta ideologiska och religiösa förtecken, vilket inte hindrar statligt stöd, så länge verksamheten befrämjar demokratiutveckling och respekten för mänskliga rättigheter. FN i en ny världsordning Det kalla krigets slut har skapat möjligheter att bygga en ny världsordning med FN i centrum. Kommunismens fall innebär att många av de dogmatiska låsningar som försvårat FN:s arbete nu försvunnit. Den stora utmaningen när FN bildades var att skapa en stabil freds- och säkerhetsordning mellan öst och väst. Idag framstår spänningen mellan rika och fattiga i världen som en av de stora ännu olösta politiska och ekonomiska frågorna i vår tid. I högre grad än tidigare kommer därmed världsorganisationen att få en roll både på det säkerhetspolitiska området och på det ekonomiska och so- ciala området. Då måste också många av de gamla stela strukturerna från kalla krigets dagar reformeras. Det ställer också nya krav på medlemslän- derna. Mer kraftfullt än tidigare måste nu världssamfundet understryka prin- cipen om att medlemskap i FN innebär både rättigheter och skyldigheter. Särskilt stötande är att somliga länder inte följer de förpliktelser om mänsk- liga rättigheter och folkrätt som de påtagit sig och inte uppfyller sina finan- siella åtaganden som medlemmar. Glädjande nog finns nu en växande insikt bland både i- och u-länder om behovet av reformer för att skapa ett starkare och mer effektivt FN. Inom de ekonomiska och sociala områdena spelar de nordiska reformtankarna, inom ramen för det nordiska FN-projektet, en viktig roll. Det gäller särskilt förslaget om nya styr- och inflytandeformer för medlemsstaterna som bättre förenar universellt deltagande med effektivitet och förslaget om ett nytt fi- nansieringssystem i syfte att ge FN stabilare inkomster och en mer rättvis bördefördelning. De positiva reaktioner dessa förslag mött under det gångna årets konsulta- tioner visar att det också för små medlemsstater finns möjligheter att spela en pådrivande roll i FN, om ett gediget utredningsarbete föregår de initiativ som tas. Det är min avsikt att ge allt tänkbart stöd till den fortsatta reform- processen, som kommer att bli avgörande för FN:s möjligheter att möta framtidens många utmaningar. Besparingar i biståndet I de förhandlingar som fördes mellan regeringen och socialdemokratiska partiet i september 1992, med anledning av den ekonomiska krissituationen,                   38 beslöts att biståndsanslaget för budgetåret 1993/94 skall sänkas med 1,5 miljarder kronor. Denna betydande minskning av det svenska utveck- lingsbiståndet genomförs i en situation där behovet av bistånd ökar i många u-länder till följd av en fortsatt ekonomisk tillbakagång. Minskningen av biståndet innebär att det totala biståndet kommer att motsvara drygt 0,9 % av BNI. Detta betyder emellertid inte att målsätt- ningen att biståndet skall motsvara 1 % av BNI övergetts. Så snart de ekono- miska förutsättningarna medger skall denna målsättning åter uppfyllas. De reduceringar som mot denna bakgrund föreslås för budgetåret 1993/94 görs med den övergripande inriktningen att i första hand värna om de fatti- gaste mottagargrupperna. Katastrofbiståndet och stödet till enskilda organi- sationer bör ligga kvar på samma nivå som under förra budgetåret. Nedskärningarna genomförs också med sikte på att uppehålla största möj- liga effektivitet. De biståndsområden som prioriteras, utöver katastrofbi- stånd och stöd till enskilda organisationer, är stöd till en ekologiskt hållbar utveckling, befolkningsfrågor, flyktingfrågor och främjande av demokrati och mänskliga rättigheter. Det senare området inkluderar olika åtgärder till stöd för kvinnor och barn. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 39 <h6>Sammanfattning av huvudtiteln                              Prop. 1992/93:100</h6> Förändringarna inom Utrikesdepartementets område i förhållande till bud- Bilaga 4 getåret 1992/93 framgår av följande sammanställning (beloppen i miljoner kronor). <table border="1"> <tr><td></td><td> Anvisat 1992/93</td><td> Förslag 1993/94</td><td> Förändring</td></tr> <tr><td> A. Utrikesdepartementet m.m.</td><td> 1 547,0</td><td> 1 597,8</td><td> +   50,8</td></tr> <tr><td> B. Bidrag till vissa internationella</td><td> 705,4</td><td> 1 047,1</td><td> + 341,7</td></tr> <tr><td> organisationer C. Internationellt utvecklings-</td><td> 13 606,1</td><td> 12 080,0'</td><td> -1 526,1</td></tr> <tr><td> samarbete</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> D. Information om Sverige i ut-</td><td> 143,3</td><td> 128,7</td><td> -   14,6</td></tr> <tr><td> landet m.m.</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> E. Utrikeshandel och exportfräm-</td><td> 326,2</td><td> 309,2</td><td> -   17,0</td></tr> <tr><td> jande F. Nedrustnings- och säkerhets-</td><td> 86,7</td><td> 69,7</td><td> -   17,0</td></tr> <tr><td> politiska frågor m.m.</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> G. Samarbete med Central- och</td><td> 1 120,0</td><td> 871,0</td><td> - 249,0</td></tr> <tr><td> Östeuropa</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Totalt för Utrikesdepartementet</td><td> 17 534,7</td><td> 16 103,5</td><td> -1 431,2</td></tr> </table> 1 Exklusive avräkningar 854 miljoner kronor för budgetåret 1992/93 och 880 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 för biståndsändamål under andra anslag och huvudtit- lar. A. Utrikesdepartementet m.m. <h6>A 1. Utrikesförvaltningen1</h6> 1991/92     Utgift                1 348 219 8162 Reservation 3 435 074 1992/93     Anslag               1 446 017 0002 1993/94     Förslag               1 495 441 000 1 Från och med budgetåret 1993/94 sammanförs anslagen A1. Utrikesförvaltningen och A 2. Utlandstjänstemännens representation till ramanslaget A 1. Utrikesförvalt- ningen. 2 Tidigare redovisat under anslagen A 1. Utrikesförvaltningen och A 2. Utlandstjäns- temännens representation. I anslaget har beräknats medel för departementets och utlandsmyndigheter- nas löner och övriga förvaltningskostnader. Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholms-baserade ambassadörerna redovisas i förteckning som bifogas protokollet i detta ärende som bilaga 4.1. 40 Föredragandens överväganden <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Anslag 1992/93</td><td> Beräknad ändring 1993/94</td></tr> <tr><td> Föredraganden</td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader</td><td> 1 425 327 000</td><td></td></tr> <tr><td> Representation</td><td> 20 690 000</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 1 446 017 000</td><td> + 49 424 000</td></tr> </table> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Jag har nyss aviserat att en neddragning bör ske av utrikesförvaltningens re- surser. För budgetåret 1993/94 innebär neddragningen att förvaltningskost- naderna sammanlagt minskar med 58 144 000 kr. I denna summa ingår det sparbeting avseende budgetåret 1993/94 som min företrädare redovisade i 1991 års kompletteringsproposition (prop. 1990/91:150 del II bil. 1:2, bet. 1990/91:FiU37, rskr. 1990/91:390) med anled- ning av förslagen till omställning och minskning av den statliga administra- tionen. Jag har i min beräkning beaktat förändringar i priser och löner. Anslaget har budgeterats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, övergången till lån i Riksgälds- kontoret samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlin- jerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Utrikesdepartementets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan där- för avvika från det nu budgeterade beloppet. Utrikesförvaltningens organisation I föregående års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 4, bet. 1991/92:UU14, rskr. 1991/92:170) aviserade jag att fyra utlandsmyndigheter skulle läggas ned under budgetåret 1992/93. Jag kan nu anmäla att konsulatet i Las Palmas har omvandlats till honorärkonsulat samt att ambassaden i Quito avvecklats och ersatts med ett honorärt generalkonsulat. Ambassadö- ren i Santa Fé de Bogotä är sidoackrediterad i Ecuador. Generalkonsulatet i Marseille och ambassadkansliet i Muscat beräknas vara avvecklade med utgången av februari månad 1993. Under året har nya ambassader upprättats i Kiev och Zagreb. Ambassa- derna i Bagdad och Beirut är fortsatt tills vidare obemannade. Som tidigare aviserats har Utrikesdepartementets politiska avdelning omorganiserats från och med den 1 september 1992. Omorganisationen har syftat till att stärka ledningskapaciteten, öka flexibiliteten samt anpassa or- ganisationen till det förändrade världspolitiska läget. Ett särskilt Sekretariat för Europainformation har inrättats. Sekretariatet, som är underställt Europa- och utrikeshandelsministern, skall verka från den 1 augusti 1992 till den 31 juli 1994. Med hänvisning till riksdagens beslut (bet. 1989/90:UU14, rskr. 41 1989/90:191) vill jag anmäla följande. Som meddelades i prop. 1991/92:100 bil. 4 s. 28, bet. 1991/92:UU14, rskr. 1991/92:170 har miljöattachéer förord- nats vid EG-delegationen i Bryssel och vid ambassaden i Bonn. Dessutom har en översyn genomförts av hur utlandsmyndigheterna på ett effektivare sätt kan användas i miljöarbetet. Översynen gav vid handen att det fanns ett behov av utvidgad rapportering från utlandsmyndigheterna i vissa miljöpoli- tiska frågor. Inom ramen för Utrikesdepartementets verksamhetsplanering har de statliga myndigheterna inom miljöområdet beretts tillfälle att ange önskemål om miljörapporteringens inriktning. Informationshantering och rationalisering Den snabba tekniska utvecklingen har inneburit en standardisering av teknik och program för ADB. Även systemutveckling och datorkommunikation har blivit alltmer standardiserade. En femårig ADB- och kommunikations- plan för utrikesförvaltningen har utarbetats baserad på standardlösningar. I planen föreslås att nya tekniska lösningar skall införas, där redan gjorda investeringar tillvaratas i möjligaste utsträckning. Samverkansbehovet för informationsutbyte inom regeringskansliet och med externa intressenter har också beaktats. Under innevarande budgetår påbörjas övergången till ett nytt kommuni- kationssystem (UD-NÄT) och därmed ett utbyte av radioutrustning på ut- landsmyndigheterna. Utbyte av utlandsmyndigheternas äldre persondatorer för bl.a. datoriserad redovisning kommer att påbörjas. Det successiva införandet av ny ADB- och kommunikationsteknik fram till budgetåret 1996/97 medför investeringskostnader. Enligt min mening ger de standardiserade lösningarna dock en fördel, då konkurrensen på markna- den medfört allt lägre priser. Övergången till standardiserade system ger även möjligheter till informationsutbyte med externa datorsystem och an- vändare. Jag förutser också att drifts- och underhållskostnader kommer att minska avsevärt i takt med att den nya tekniken införs. Ett intensivt förändringsarbete bedrivs nu i utrikesförvaltningen. Kortsik- tigt präglas det av de omställningar som sparkraven framtvingar i form av myndighetsnedläggningar, rationaliseringar och personalminskning. Samti- digt bedrivs ett mera långsiktigt arbete syftande till förbättrad kostnadsef- fektivitet. En viktig beståndsdel är successivt ökad delegering av budgetan- svar till utlandsmyndigheterna och till sakenheterna inom departementet. Jag har, vidare, tillsatt en arbetsgrupp att utarbeta resultatmått för utlands- myndigheterna. Jämställdhetsredovisning Under år 1991 och år 1992 har departementets jämställdhetsgrupp genom- fört en kartläggning inom ramen för projektet ”Karriärutveckling i utrikes- förvaltningen”. Projektet har finansierats av Statens arbetsgivarverk (SAV) och beräknas vara klart under januari 1993. Resultatet visar på en sämre löneutveckling för kvinnliga departements- sekreterare än för manliga departementssekreterare; kvinnornas lön utgör i Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 42 genomsnitt 92,4 % av männens lön. Skillnaden har dessutom ökat över ti- den. Vid en jämförelse med departementssekreterare i övriga regeringskan- sliet pekar resultatet på en avsevärd sämre löneutveckling för UD:s tjänste- män oavsett kön. Följande åtgärder har angetts i departementets jämställdhetsplan för bud- getåret 1992/93, nämligen - att utjämna löneskillnaderna inom UD - att utjämna löneskillnaderna mellan UD och övriga RK - att kontinuerligt beakta löneutvecklingen och befordran ur ett jämställd- hetsperspektiv -  att intensifiera jämställdhetsarbetet i UD:s internutbildningar bl.a. i chefsprogrammet och i mellangradsutbildningen. Denna plan kommer att ligga till grund för en mer konkret och utförlig jämställdhetsplan som kommer att utarbetas under våren 1993. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Lokalförsörjning Genom riksdagens beslut (prop. 1991/92:44, bet. 1991/92:FiU8, rskr. 1991/92:107) om nya riktlinjer för den statliga fastighetsförvaltningen och ombildningen av Byggnadsstyrelsen har lokalförsöijningsansvaret för utri- kesförvaltningen från den 1 juli 1992 överförts till Utrikesdepartementet. Byggnadsstyrelsen fick därmed en delvis ändrad roll. Uppgiften att förvalta det statliga fastighetsbeståndet utomlands övertas fr.o.m. den 1 januari 1993 av en ny myndighet. Övriga uppgifter som Byggnadsstyrelsen hittills svarat för kan av den nya myndigheten utföras efter uppdrag av Utrikesdeparte- mentet. Av det totalt disponerade lokal- och bostadsbeståndet på ca 315 000 m2 hyresarea utgör det statligt ägda knappt hälften. Utrikesförvaltningen disponerar innevarande budgetår ca 433 miljoner kronor för lokaler och bostäder utomlands, varav ca 152 miljoner kronor för personalbostäder och ca 20 miljoner kronor för inventarier och representa- tionsutrustning. Som tidigare meddelats riksdagen (prop. 1990/91:100, s. 27) ingår kostnaden för kanslier och chefsbostäder fr.o.m. budgetåret 1991/92 i Utrikesdepartementets förvaltningsanslag. Från och med budgetåret 1993/94 gäller detsamma kostnaden för personalbostäder. Lokalkostnaderna i Sverige redovisas under sjunde huvudtiteln (Finans- departementet). Förvärv av en fastighet för ambassadkansli, chefsbostad och personalbo- städer i Vilnius har genomförts. Förhandlingar förs om förvärv eller långtids- förhyrning av fastigheter avsedda för kanslier och chefsbostäder i Riga och Kiev. En personalbostad har köpts i Kiev. Sökande efter kansli och chefsbo- stad för inhyrning pågår i Zagreb. Planerna på ett samnordiskt kansliprojekt i New York har övergivits av legala och ekonomiska skäl. Nyanskaffning av inhyrda kanslilokaler för am- bassaden i Washington och för delegationen i Geneve har inletts. Alternativa lösningar avseende kanslilokaler för ambassaden i Haag är under beredning. Beredning av ett projekt för uppförande av en gemensam ambassadfastighet 43 med Norge i Islamabad pågår. Möjligheten att i Berlin samordna uppföran- det av ambassadbyggnader för Finland, Norge och Sverige undersöks. Statlig kreditgaranti I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1984/85:100 bii. 5, bet. 1984/85:UU8, rskr. 1984/85:168) har för utrikesförvaltningen beviljats en engagemangsram om 50 miljoner kronor. Kreditgarantin avser lån till utrikesförvaltningens personal i samband med omstationering. Till och med budgetåret 1991/92 har ca 10,9 miljoner kronor tagits i an- språk av engagemangsramen. Inga förluster har uppkommit under året. Hemställan Jag hemställer att regeringen 1. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i fråga om miljöattachéer och effektivare användning av utlandsmyndighe- terna i miljöarbetet, 2. föreslår riksdagen att till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 1 495 441 000 kr. <h6>A 2. Kursdifferenser</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 1991/92 1992/93 1993/94 Utgift Anslag Förslag 2 263 950 1 000 1 000 I samband med utlandsmyndigheternas valutaförsörjning uppkommer kurs- förluster och kursvinster som redovisas under detta anslag. Anslaget bör föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Kursdifferenser för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsan- slag på 1 000 kr. <h6>A 3. Honorärkonsuler</h6> 1991/92 1992/93 1993/94 Utgift Anslag Förslag 14 789 802 14 170 000 15 500 000 Anslaget används för s.k. kontorskostnadsbidrag till vissa honorärkonsuler samt för anskaffning av utrustning som enligt författningar och praxis skall finnas på svenska honorärkonsulat. Från anslaget betalas även tjänsteutgif- 44 ter som honorärkonsulerna har i fullgörandet av sina uppgifter samt kostna- der för konsulskonferenser. Härutöver kommer anslaget att belastas med kostnader för nya honorär- konsulat i samband med nedläggningen av lönade myndigheter. För närva- rande finns beslut om fyra nya honorärkonsulat. Jag beräknar kostnaden härför till 1 700 000 kr. Denna merkostnad bör finansieras genom omfördel- ning. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Honorärkonsuler för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags- anslag på 15 500 000 kr. <h6>A 4. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation</h6> 1991/92     Utgift 1992/93     Anslag 1993/94     Förslag 74 980 716 58 451 000 60 000 000 Anslaget används för att betala kostnader för förhandlingar med andra sta- ter och svenskt deltagande i internationella konferenser och möten. Ansla- get administreras och disponeras av Utrikesdepartementet för hela rege- ringskansliets räkning. I syfte att öka kostnadsmedvetandet har budgetansvaret för anslaget bud- getåret 1992/93 delegerats till berörda avdelningar inom departementet. Ge- nom denna åtgärd räknar jag med att belastningen på anslaget skall minska. Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 60 000 000 kr. Jag har vid beräkningen av anslaget räknat med kompensation för prisutveck- lingen. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internatio- nell organisation för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 60 000 000 kr. <h6>A 5. Nordiskt samarbete</h6> <table border="1"> <tr><td> 1991/92</td><td> Utgift</td><td> 1 439 421</td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> Anslag</td><td> 1 783 000</td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Förslag</td><td> 1 610 000</td></tr> </table> Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom 45 ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska samarbetskommittén m.fl. samarbetsorgan samt för deltagande i vissa andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-norska samarbetet. Jag beräknar anslaget för nästa budgetår till 1 610 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Nordiskt samarbete för budgetåret 1993/94 anvisa ett för- slagsanslag på 1 610 000 kr. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 <h6>A 6. Utredningar m.m.</h6> 1991/92     Utgift 1992/93     Anslag 1993/94     Förslag 7 369 365 Reservation 5 849 534 13 252 000 10 552 000 Jag beräknar medelsbehovet för utredningsverksamheten till 10 552 000 kr under nästa budgetår. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reserva- tionsanslag på 10 552 000 kr. <h6>A 7. Officiella besök m.m.</h6> <table border="1"> <tr><td> 1991/92</td><td> Utgift</td><td> 6 569 656</td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> Anslag</td><td> 9 693 000</td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Förslag</td><td> 10 180 000</td></tr> </table> Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av statsche- fer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas uppmärksamhet och gästfrihet från officiellt svenskt håll. Anslaget används även i samband med motsvarande svenska officiella besök i utlandet och i samband med re- presentation med svenskt deltagande i vissa förhandlingar utomlands. Jag föreslår att anslaget ökas med 487 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Officiella besök m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett för- slagsanslag på 10 180 000 kr. 46 <h6>A 8. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 1991/92      Utgift 1992/93     Anslag 1993/94      Förslag 3 087 527 3 635 000 4 500 000 Anslaget används huvudsakligen för periodiskt understöd till vissa i ut- landet, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver beta- las från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt ekonomiskt bistånd åt nödställda samt för bistånd i brottmål och kostnader vid dödsfall. 1 anslaget finns en medelsram på 50 000 kr för särskilda informationsinsat- ser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, för att belastningen på utrikesförvaltningens konsulära resurser inte skall öka. Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen för identifiering av katastroffall utomlands samt kostnader i sjöfartsfrågor. En förväntad lagstiftning på grundval av förslag i promemorian (Ds 1992:24) om bistånd till brottsoffer utomlands väntas medföra en kostnads- ökning med 865 000 kr. Jag räknar med att merkostnaden finansieras genom omfördelning inom huvudtiteln. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 4 500 000 kr. B. Bidrag till vissa internationella organisationer <h6>B 1. Förenta nationerna</h6> <table border="1"> <tr><td> 1991/92</td><td> Utgift</td><td> 133 142 286</td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> Anslag</td><td> 242 232 000</td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Förslag</td><td> 191 890 000</td></tr> </table> Förenta nationernas reguljära budget för kalenderåren 1992-93 fastställdes av den 46:e generalförsamlingen till 2 462 400 000 dollar. Sveriges bidrags- andel för såväl FN:s reguljära budget som för de fredsbevarande operatio- nerna är för närvarande 1,11 %. Det uttaxerade bidraget för kalenderåret 1992 (budgetåret 1991/92) uppgår, med reservation för revideringar, till 60,5 miljoner kronor. Ett minst lika stort belopp kan beräknas för kalenderåret 1993 (budgetåret 1993/94). Reservation måste även här göras för revideringar och för möjlig- 47 4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 heten av förändringar i bidragsskalan redan under år 1993. För kalenderåret 1994 - budgetåret 1993/94 - kan det svenska bidraget beräknas uppgå till 72 miljoner kronor. Sveriges bidrag till de obligatoriska kostnaderna för FN:s fredsbevarande operationer beräknas för budgetåret 1993/94 uppgå till ca 98 miljoner kro- nor. Vidare tillkommer en budgetär beredskap på 15 miljoner kronor för ob- ligatoriska bidrag avseende nya oförutsedda fredsbevarande operationer. Kostnader för Sveriges deltagande med personal i FN:s fredsbevarande ope- rationer belastar anslaget B 9. Fredsbevarande verksamhet. De obligatoriska bidragen fördelar sig enligt följande på de fredsbeva- rande operationer som nu kan förutses pågå under kommande budgetår. Kostnaderna för den vaktstyrka (UNDOF) på Golanhöjderna mellan Is- rael och Syrien, som FN:s säkerhetsråd beslutade upprätta år 1974, har för kalenderåret 1993 preliminärt beräknats till oförändrat 43 miljoner dollar. Det svenska bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till oförändrat ca 3 miljoner kronor. År 1978 beslutade säkerhetsrådet att sända cn fredsstyrka till södra Liba- non (Unifil). Kostnaden för denna under kalenderåret 1993 uppskattas till 159 miljoner dollar. Det svenska bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till oförändrat ca 12 miljoner kronor. Till skillnad från andra fredsbevarande FN-operationer finansieras FN- styrkan på Cypern (Unficyp) inte genom uttaxering av obligatoriska bidrag från medlemsstaterna utan genom frivilliga bidrag. Dessa har emellertid vi- sat sig otillräckliga, och truppbidragarländerna har därför själva fått bära en oproportionerligt stor andel av kostnaden för Unficyp. Vid en eventuell omorganisation kan säkerhetsrådet komma att ändra uppfattning och övergå till uttaxerade bidrag. För budgetåret 1993/94 förutses dock ett oförändrat svenskt frivilligt bidrag på ca 3 miljoner kronor. Bidraget avräknas mot Sve- riges utestående krav på FN för kostnader avseende den svenska kontingen- tens medverkan i Unficyp. Under år 1991 upprättade säkerhetsrådet en militär observatörsstyrka på gränsen mellan Irak och Kuwait (Unikom). Kostnaden för Unikom under kalenderåret 1993 beräknas till oförändrat ca 80 miljoner dollar, vilket inne- bär ett svenskt bidrag under budgetåret 1993/94 på 6 miljoner kronor. En civil observatörsstyrka upprättades i El Salvador (Onusal) under år 1991, med uppgift att övervaka efterlevnaden av de avtal som slutits mellan FMLN och regeringen. Den uppskattade årskostnaden för Onusal är 40 mil- joner dollar. Sveriges obligatoriska bidrag för budgetåret 1993/94 beräknas till 3 miljoner kronor. Under år 1992 inleddes tre nya fredsbevarande FN-operationer: I februari beslöt säkerhetsrådet att upprätta FN:s fredsbevarande styrka för Jugoslavien (Unprofor). Osäkerheten är stor om den kommande årskost- naden för Unprofor, men den torde ligga kring 800 miljoner dollar. Sveriges obligatoriska bidrag för budgetåret 1993/94 kan därför beräknas till ca 55 miljoner kronor. I augusti upprättades, likaledes genom beslut av säkerhetsrådet, en styrka i Somalia (Unosom) för att dels övervaka vapenvilan, dels skydda distribu- tionen av humanitärt bistånd. Årskostnaden för Unosom beräknas vid full Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 48 styrka uppgå till 200 miljoner dollar. Det svenska obligatoriska bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till 12 miljoner kronor. I oktober upprättades efter beslut i säkerhetsrådet också en blandad mili- tär-civil fredsbevarande operation i Mozambique (Unomoz). Styrkans upp- gift är huvudsakligen att övervaka efterlevnaden av fredsavtalet mellan rege- ringen och Renamo samt de allmänna val som planeras till i oktober 1993. Årskostnaden för Unomoz beräknas till ca 60 miljoner dollar, varför det svenska obligatoriska bidraget för budgetåret 1993/94 kan beräknas till ca 4 miljoner kronor. De starkt ökande anspråken på FN:s fredsbevarande insatser har föranlett Sverige att hålla en budgetär beredskap avseende obligatoriska bidrag till finansiering av nya oförutsedda operationer samt vid oförutsedda förläng- ningar av pågående operationer. Jag föreslår att ett belopp på 15 miljoner kronor avsätts för dessa ändamål under budgetåret 1993/94. Från och med budgetåret 1993/94 bör Sveriges bidrag till FN:s organisa- tion för industriell utveckling, Unido, föras över till detta anslag från tolfte huvudtiteln. Unido:s verksamhet syftar till att främja och påskynda indust- rialisering i utvecklingsländer. Sveriges bidragsandel till Unido uppgår för närvarande till 1,10 % av organisationens budget, vilket för budgetåret 1993/94 beräknas motsvara 6 890 000 kr. Ett belopp om totalt 632 000 kr för bidrag till utredningar m.m. om det allmänna FN-arbetet, som bedrivs av enskilda organisationer, läroanstalter m.fl., bör föras över till det nya anslaget F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Förenta nationerna för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslags- anslag på 191 890 000 kr. <h6>B 2. Nordiska ministerrådet</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 1991/92 1992/93 1993/94 Utgift Anslag Förslag 256 271 964 250 000 000 250 000 000 Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska ministerrå- dets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan. Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret. Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska ministerrå- det i december 1992 Nordiska ministerrådets budget för år 1993. Budgeten uppgår till totalt 650 400 000 danska kronor. Härutöver tillkommer anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till 38 576 000 kr. Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för verksamhetsåret 1993 beräknas till 37,8 % enligt den fördelningsnyckel som tillämpas. Den svenska andelen av 1993 års budget uppgår till ca 250 000 000 kr. Härutöver tillkommer det svenska bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till ca 16 000 000 kr. 49 Nordiska ministerrådets budget för år 1994 kommer att fastställas först i november 1993. Bland annat mot bakgrund av den beräknade anslagsbelastningen för verksamhetsåret 1993 föreslår jag ett oförändrat anslag nästa budgetår. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1993/94 anvisa ett för- slagsanslag på 250 000 000 kr. <h6>B 3. Europarådet</h6> 1991/92     Utgift 1992/93    Anslag 1993/94     Förslag 23 047 787 28 240 000 29 780 000 Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetår till 29 780 000 kr. Huvudde- len av beloppet utgörs av det svenska bidraget till Europarådets ordinarie budget för kalenderåret 1994. Sveriges andel av den ordinarie budgeten är för närvarande 2,74 %. Förutom bidraget till den ordinarie budgeten till- kommer kostnader för amortering av byggnadslån för uppförande av en ny byggnad för Europarådets institutioner för mänskliga rättigheter, pensions- budget, administration i samband med Sveriges deltagande i särskilda avtal inom hälsovårdskommitténs ansvarsområde, det europeiska farmakopé- samarbetet, deltagande i fonden för social utveckling, bidrag till den s.k. Pompidougruppen för narkotikabekämpning, deltagande i kommissionen för demokrati genom lag samt obligatoriska och frivilliga bidrag till euro- peiska ungdomsfonden. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Europarådet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 29 780 000 kr. <h6>B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)</h6> 1991/92     Utgift 1992/93     Anslag 1993/94     Förslag 13 617 520 20 000 000 21 500 000 Bland väsentliga nytillkomna uppgifter på handelsområdet för Organisatio nen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) kan nämnas det kraf tigt utökade och komplexa samarbetet med Central- och Östeuropa, det f.d Sovjetunionen, de senaste årens dialog med de s.k. dynamiska asiatiska eko nomierna (DAE) och ett intensifierat arbete med olika miljöfrågor, bl.a handel och miljö. Denna gradvisa utvidgning av OECD:s verksamhet får gi 50 vetvis konsekvenser för organisationens arbete samt budget, som till största delen bygger på medlemsländernas bidrag. Huvuddelen av OECD:s budget avser kostnaderna för sekretariatet och verksamheten i dess olika kommittéer, såsom kommittén för ekonomisk po- litik, handelskommittén, miljökommittén, industrikommittén och jord- brukskommittén. Till detta kommer kostnader för det av OECD upprättade centret för östfrågor (Centre for Co-operation with European Economies in Transition, CCEET) samt för det särskilda programmet ”Partners in Transi- tion” (PIT) som antagits för vissa länder i Östeuropa. Dessutom tillkommer kostnader för regelbundna möten med DAE. Samtliga medlemsländer bi- drar till finansieringen av denna del efter en skala framräknad på basis av bl.a. BNP under föregående treårsperiod. OECD:s budgetår löper per ka- lenderår, och för år 1992 var den svenska andelen 1,44 %. Resterande del av OECD-budgeten gäller frivilligt samarbete inom till OECD anslutna samarbetsorgan såsom det internationella energiorganet (IEA), OECDrs utvecklingsinstitut (Development Centre), atomenergior- ganet (NEA) samt dess programbibliotek och centrum för sammanställning av neutrondata, centret för utbildningsforskning (CERI), europeiska trans- portministerkonferensen (ECMT) samt vissa program, såsom det speciella programmet för kemikaliekontroll, stålprogrammet, vägforskningspro- grammet samt den år 1991 inrättade Financial Action Task Force on Money Laundering (FATF). Beroende bl.a. på antalet deltagande länder varierade Sveriges andel av bidragen till dessa organ under år 1992 mellan 1,42 % och 3,10 %. Sveriges bidrag för år 1992 uppgick till ca 20 miljoner kronor. Då budge- ten för OECD:s verksamhetsår fastställs först i december, är beräknings- grunden oviss vad gäller bidragets storlek för budgetåret 1993/94. Med led- ning av tillgängligt underlag torde anslaget beräknas till 21,5 miljoner kro- nor. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 21 500 000 kr. <h6>B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 1991/92 1992/93 1993/94 Utgift Anslag Förslag 47 942 767 110 000 000 110 000 000 Det svenska budgetåret 1993/94 täcker andra hälften av EFTA:s budgetår 1993 och första hälften av EFTA:s budgetår 1994. EFTA-sekretariatet har för EFTA:s budgetår 1993 äskat 90 miljoner schweiziska francs. Budgeten omfattar kostnader för EFTA:s nya EES-organ, EFTA:s övervakningsmyn- dighet (ESA) och EFTA-domstolen, samt för EFTA-sekretariatet och de de- 51 lar av det multilaterala programsamarbetet som finansieras över EFTA-bud- geten (standardiserings- och statistiksamarbetet). För år 1994 finns ännu inga uppgifter. Budgeten år 1994 kommer dock att präglas av vilka förvänt- ningar som råder om olika EFTA-länders anslutning till EG. I dagsläget är bedömningen att en viss mindre realökning torde komma att behövas för år 1994. Det negativa resultatet av den schweiziska folkomröstningen om EES-av- talet innebär att avtalets ikraftträdande försenas. Vidare får Schweiz nej till EES budgetmässiga återverkningar. Budgeten kommer att delas upp i en EFTA-del och en EES-del. Sveriges andel av EFTA-delen blir sannolikt 25,47 % enligt tidigare beslutad fördelningsnyckel. Vad gäller EES-delen, omfattande kostnaderna för ESA, EFTA-domstolen och huvuddelen av EF- TA-sekretariatet, kommer nya fördelningsnycklar att fastställas först i bör- jan av år 1993. Det är osäkert om, och i så fall i vilken utsträckning, Schweiz kommer att bidra till de EES-relaterade kostnaderna. Den totala omslutningen av budgetens EES-del kommer sannolikt inte att kunna fastställas förrän i början av 1993. Vissa kostnadsökningar kommer dock att bli konsekvensen av att Schweiz inte deltar i EES. Med reservation för de ändringar som dessa ovisshetsfaktorer kan medföra, föreslår jag att anslaget B 5 oförändrat uppgår till 110 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. EFTA-sekretariatet, med kontor både i Geneve och Bryssel, kommer att ha en viktig stödfunktion för EFTA-ländernas samordnings- och beslutsor- gan i EES, Ständiga kommittén. Det EES-relaterade arbetet kommer i hu- vudsak att skötas i Bryssel, innebärande att en viss personalöverflyttning från Geneve till Bryssel kommer att ske. Kvar i Geneve blir stabsfunktio- nerna för EFTAs tredjelandssamarbete samt för det traditionella samarbete som sorterar under Stockholmskonventionen. Sistnämnda samarbete kom- mer sannolika att reaktiveras till följd av den schweiziska folkomröstningen. I Bryssel kommer särskilda översättnings- och publiceringsenheter att byggas upp. Dessa kommer organisatoriskt att sortera under EFTA-sekreta- riatet, men vara gemensamma för Ständiga kommittén, ESA och EFTA- domstolen. EFTA:s övervakningsmyndighet (ESA) kommer att ha sitt säte i Bryssel efter beslut av EFTAs ministerråd vid dess möte i Geneve den 10-11 de- cember 1993. Flyttningen av ESA:s huvudsäte från Geneve till Bryssel kom- mer kortsiktigt att medföra merkostnader för EFTAs EES-länder, men långsiktigt innebära besparingar. EFTA-domstolen kommer att ha sitt säte i Geneve. Till följd av Schweiz nej i folkomröstningen har Sverige accepterat att i stället för Schweiz överta ordförandeskapet under första halvåret 1993. För EFTAs budgetår 1994 förutses endast mindre reala kostnadsök- ningar. Övervakningsmyndigheten förutses behöva ökade personalresurser på det veterinära- och fytosanitära området och domstolen viss personalför- stärkning för de legala granskningsuppgifterna. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 52 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) förbudget- året 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 110 000 000 kr. <h6>B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m.</h6> 1991/92     Utgift 1992/93     Anslag 1993/94     Förslag 8 505 808 9 278 000 8 713 000 Från anslaget erläggs bidrag för Sveriges deltagande i vissa internationella organ. För budgetåret 1993/94 torde medel beräknas enligt följande. <table border="1"> <tr><td></td><td> 1992/93</td><td> Beräknad ändring 1993/94</td></tr> <tr><td> 1. GATT-organisationen</td><td> 7 000 000</td><td> -</td></tr> <tr><td> 2. Internationella rådet för samarbete</td><td> 640 000</td><td> + 85 000</td></tr> <tr><td> på tullområdet 3. Internationella tulltariffbyrån</td><td> 240 000</td><td></td></tr> <tr><td> 4. Internationella kaffeorganisationen</td><td> 460 000</td><td> -</td></tr> <tr><td> (ICO) (Prop. 1982/83:142) 5. Internationella kakaoorganisationen</td><td> 86 000</td><td></td></tr> <tr><td> (ICCO) (prop. 1986/87:41) 6. Internationella juteorganisationen</td><td> 20 000</td><td> - 20 000</td></tr> <tr><td> (IJO) (prop. 1990/91:13) 7. Internationella organisationen för</td><td> 128 000</td><td> -128 000</td></tr> <tr><td> tropiskt timmer (ITTO) (prop. 1983/84:121) 8. Internationella naturgummiorgani-</td><td> 30 000</td><td> - 5 000</td></tr> <tr><td> sationen (INRO) (prop. 1988/89:19) 9. Internationella rådgivande bomulls-</td><td> 77 000</td><td> - 77 000</td></tr> <tr><td> kommittén (ICAC) (prop. 1951:47) 10. Internationella gummistudiegrup-</td><td> 115 000</td><td></td></tr> <tr><td> pen (IRSG) (prop. 1966:1 bil.12 s.168) 11. Internationella bly- och zinkstudie-</td><td> 135 000</td><td> -135 000</td></tr> <tr><td> gruppen (ILZSG) (prop. 1960:1 bi!.12.s.284) 12. Internationella nickelstudiegruppen</td><td> 130 000</td><td> -130 000</td></tr> <tr><td> (INSG) (prop. 1985/86:100 bil.5 s.31) 13. Internationella kopparstudiegrup-</td><td> 80 000</td><td> - 80 000</td></tr> <tr><td> pen (ICSG) (prop. 1986/87:100 bil.5 s.34) 14. Internationella tennstudiegruppen</td><td> 70 000</td><td> - 70 000</td></tr> <tr><td> (ITSG) (prop. 1986/87:100 bil.5 s.34) 15. Internationella byrån i Paris för ut-</td><td> 57 000</td><td></td></tr> <tr><td> ställningar (prop. 1947:1 bil.12 s.156) 16. Övrigt</td><td> 10 000</td><td> - 5 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 9 278 000</td><td> -565 000</td></tr> </table> Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) är ett regelverk för den inter- nationella handeln. GATT är också ett förhandlingsforum. Den åttonde in- ternationella tull- och handelsförhandlingen, den s.k. Uruguay-rundan, som pågått sedan år 1986, beräknas kunna slutföras under innevarande budgetår. Ordinarie arbete under GATT omfattar tillämpning och uttolkning av re- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 53 gelverket, t.ex. antidumpning, tullvärde, skyddsåtgärder, subventioner och Prop. 1992/93:100 tvistlösning. Sedan år 1989 bedrivs även en granskning av enskilda länders Bilaga 4 handelspolitik, den s.k. Trade Policy Review Mechanism (TPRM). Tunga poster i GATT:s budget är, förutom sekretariatskostnader och Uru- guay-rundan, bidraget till International Trade Centre UNCTAD/GATT (ITC) samt TPRM. När Uruguay-rundan är klar och man etablerat stabila former för verksamheten kommer detta sannolikt att medföra ett behov av permanent förstärkning av organisationen. Bidragen till GATT bygger på medlemsländernas andel av världshandeln under de senaste tre åren. För år 1993 beräknas Sveriges andel till 1,76 %. De internationella prisstabiliserande avtalen på råvaruområdet har, utom för naturgummi, fungerat mindre väl och de ekonomiska klausulerna i såväl kaffe- som kakaoavtalet har försatts ur kraft. Intresset har i stället riktats mot utvecklingsavtal och studiegrupper utan prisstabiliserande funktioner. Dessa former för multilateralt samarbete har, icke desto mindre, en bety- delse för de råvaruberoende utvecklingsländerna. Under hösten 1992 har beslut tagits rörande omdisponering av ansvaret för vissa av de organisationer som tidigare inkluderats i anslaget. Sålunda har ansvaret för metallstudiegrupperna överflyttats till Näringsdepartemen- tet. Ansvaret för organisationerna för tropiskt timmer (ITTO) och jute (IJO) har på samma sätt överflyttats till avdelningen för internationellt ut- vecklingssamarbete inom Utrikesdepartementet. Posterna belastar sålunda andra anslag från nästa budgetår. Sveriges medlemskap i internationella råd- givande bomullskommittén, vars verksamhet ej baseras på något internatio- nellt avtal, kan komma att upphöra från nästa budgetår. Hemställan Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 8 713 000 kr. <h6>B 7. Internationell råvarulagring</h6> 1991/92 Utgift               193 000 1992/93     Anslag           2 000 000 1993/94     Förslag           2 000 000 Kostnader avseende råvarulagring under 1987 års internationella naturgum- miavtal belastar anslaget. Det första naturgummiavtalet, 1979 års internationella naturgummiavtal, skulle ha löpt ut år 1985 men förlängdes med två år till oktober 1987. Ett nytt avtal, 1987års internationella naturgummiavtal (prop. 1988/89:19, bet. 1988/89:NU4, rskr. 1988/89:72), framförhandlades inom UNCTAD:s ram våren 1987 och trädde definitivt i kraft den 3 april 1989. Sammanlagt har Sverige bidragit med ca 9,6 miljoner kronor till buffertlagerkontot enligt 1979 års och 1987 års avtal, varav 420 000 kr som initialbidrag till det sist- 54 nämnda. På grund av prisutvecklingen för naturgummi kunde buffertlagret under en följd av år dras ner och den övervägande delen av medlemsländer- nas bidrag återbetalas. För Sverige har detta hittills inneburit omkring 8 miljoner kronor i återbetalade medel under de två avtalen. Under år 1992 har medlemsländerna uppmanats att på nytt bidra med me- del för stödköp i enlighet med avtalets bestämmelser. Sveriges andel har uppgått till drygt 1 miljon kronor år 1992. Om prisutvecklingen ger anled- ning härtill kan ytterligare bidragsinbetalningar till avtalets buffertlager komma att aktualiseras. Sveriges bidragsandel för budgetåret 1993/94 kan beräknas uppgå till 2 miljoner kronor. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Internationell råvarulagring för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 000 000 kr. <h6>B 8. Övriga internationella organisationer m.m.</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 1991/92 1992/93 1993/94 Utgift Anslag Förslag 4 750 937 3 638 000 2 864 000 Bidrag lämnas till organisationer och institutioner som i sin ordinarie verk- samhet eller genom olika specialaktiviteter verkar för att främja de mänsk- liga rättigheterna, såsom International Work Group for Indigenous Affairs och det internationella institutet för mänskliga rättigheter i Strasbourg (Fondation René Cassin). Från detta anslag lämnas också bidrag till den verksamhet som bedrivs av FN:s tortyrkommitté samt dess rasdiskrimineringskommitté. Medelsramen för bidraget till tortyrkommittén föreslås minska med 70 000 kr (från 270 000 kr till 200 000 kr). Sedan budgetåret 1989/90 erhåller Raoul Wallenberg-institutet i Lund ett bidrag för att finansiellt stärka verksamheten vid institutet. För budgetåret 1992/93 har anslagits 1 622 000 kr till institutets verksamhet. Jag föreslår oförändrat bidrag för budgetåret 1993/94. Jag föreslår vidare att ramen för övriga bidrag till organisationer och insti- tutioner bibehålls på samma nivå som i 1992 års budgetproposition varför det totala beloppet för bidrag till ovan nämnda organisationer och institutioner beräknas uppgå till 2 611 000 kr. Härutöver beräknar jag bidrag till den Permanenta skiljedomstolens inter- nationella byrå i Haag och Haag-akademien för internationell rätt samt det internationella institutet för humanitär rätt i San Remo. Dessa tre bidrag kan beräknas till 99 000 kr. Sedan budgetåret 1977/78 har över detta anslag även anvisats medel att användas för ekonomiskt stöd till vissa internationella, icke- statliga organi- sationer (NGO) samt forsknings- och studiegrupper m.m. (jfr prop. 1976/77:100 bil. 6, s. 14). Då statens bidrag till fristående organisationer och 55 verksamheter måste omprövas föreslår jag att bidragen till NGO upphör den 1 juli 1993. Från och med budgetåret 1989/90 skall kostnader som uppstår för skatte- justering av pensioner redovisas under detta anslag. Justeringen sker i enlig- het med det pensionssystem som upprättats för personalen inom de s.k. koordinerade organisationerna (t.ex. OECD, Europarådet). Normerna för denna justering är konkret anpassade till skattesystemet i det land där pen- sionären är bosatt (artikel 42). Skattejusteringsbeloppet betalas ut av den organisation som betalar pensionen men återkrävs sedan från bosättnings- landet. För närvarande har Sverige endast en pensionerad tjänsteman som berörs av skattejusteringen. Skattejusteringsbidraget förbudgetåret 1993/94 beräknas uppgå till 154 000 kr. Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1993/94 till 2 864 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 864 000 kr. <h6>B 9. Fredsbevarande verksamhet1</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 1992/93    Anslag 1993/94     Förslag 40 000 0002 407 000 000 1 Tidigare redovisat under tredje huvudtiteln anslaget B 9. Oförutsedda fredsbeva- rande insatser, fjärde huvudtiteln anslagen L 1. Kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m., L 2. FN-styrkors verksamhet utomlands och L 3. Sveriges delegation vid NNSC 1 Korea. 2 Avser anslaget B 9. Oförutsedda fredsbevarande insatser. I samråd med chefen för Försvarsdepartementet föreslår jag att anslagen för svenskt deltagande i fredsbevarande verksamhet inom FN:s och ESK:s ram från och med budgetåret 1993/94 förs över från Försvarsdepartementets till Utrikesdepartementets huvudtitel. De anslag som berörs inom försvarets huvudtitel är L 1. avseende kostnader i Sverige för FN-styrkor m.m. (utom åtaganden till följd av Wien-dokumentet, kostnader i samband med de nor- diska försvarsministermötena samt kostnader för den militäre rådgivaren vid FN-delegationen i New York), L 2. avseende FN-styrkors verksamhet utom- lands och L 3. avseende Sveriges delegation vid Neutral Nations Supervisory Commission (NNSC) i Korea. Ett tusenkronors-anslag kommer att inrättas under fjärde huvudtiteln för att medge ett beställare/leverantörs-förhållande mellan de två departementen. 56 <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Anslag 1992/93</td><td> Beräknad ändring 1993/94</td></tr> <tr><td> Föredraganden</td></tr> <tr><td> 1. Kostnader i Sverige</td><td> 46 975 000</td><td> + 3 261 000</td></tr> <tr><td> 2. Kostnader utomlands</td><td> 252 767 000</td><td> + 37 256 000</td></tr> <tr><td> 3. Till regeringens disposition</td><td> 40 000 000</td><td> + 26 741 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 339 742 000</td><td> + 67 258 000</td></tr> </table> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Kostnader i Sverige Verksamheten består av rekrytering, organisation och utbildning av personal till försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. Kostnader utomlands Anslagsposten består av löner, traktamenten, utrustning och underhåll för den svenska personalen i följande FN-operationer: UNTSO (United Nations Truce Supervision Organization) i Mellanös- tern, Unmogip (United Nations Military Observer Group in India and Paki- stan) i Kashmir, OSGAP (Office of the Secretary General in Afghanistan and Pakistan), Unikom (United Nations Iraq-Kuwait Observer Mission) i Kuwait, Unficyp (United Nations Peace-keeping Force) på Cypern, Unifil (United Nations Interim Force in Lebanon) i Libanon, Unprofor (United Nations Protection Force) i det forna Jugoslavien, UNTAC (United Nations Transitional Authority) i Kambodja och Unomoz (United Nations Opera- tion in Mozambique). I kostnader utomlands ingår även utgifter för personalen i Sveriges delega- tion vid NNSC i Korea. Till regeringens disposition FN:s och i viss mån ESK:s alltmer omfattande fredsbevarande och fredsbyg- gande verksamhet ökar starkt anspråken på Sverige att förbättra beredska- pen att delta i framtida fredsbevarande operationer. Mot denna bakgrund föreslår jag att 66 741 000 kr anslås såsom finansiell beredskap för att kunna möta kostnader som uppkommer under gällande budgetår om Sverige beslutar att delta i mer begränsad omfattning med per- sonal i nya fredsbevarande operationer eller i redan existerande operationer där Sverige inte tidigare deltagit. Medlen skall också kunna användas för ut- ökade bidrag till operationer där vi redan deltar. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 407 000 000 kr. 57 B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa Prop. 1992/93:100 <table border="1"> <tr><td colspan="3"> (ESK)1</td><td> Bilaga 4</td></tr> <tr><td> 1991/92</td><td> Utgift</td><td> 4 176 110</td><td></td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> Anslag</td><td> 10 000 000</td><td></td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Förslag</td><td> 23 328 000</td><td></td></tr> </table> 1 Tidigare redovisat under anslaget F 2. ESK:s verksamhet och institutioner befinner sig i snabb utveckling. Toppmötet i Helsingfors i juli 1992 beslutade att ESK:s institutioner - sek- retariatet i Prag, centret för förhindrande av konflikter i Wien och kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter i Warszawa - skall arrangera en serie seminarier i olika ämnen, bl.a. till stöd för de nya delta- garstaterna. I september 1992 öppnades det nya Forum för säkerhetssamar- bete i Wien. De politiska konsultationerna inom ramen för ESK:s ämbets- mannakommitté intensifieras alltmer och innebär ett kontinuerligt arbete i olika undergrupper. ESK:s kommunikationssystem beräknas i år nå 34 stater och är under fortsatt utbyggnad i vad avser både det gemensamma nätet och den svenska beredskapen att sända och ta emot information. En minoritets- kommissarie har utsetts och skall förses med vissa administrativa resurser. Vidare har under senare hälften av år 1992 flera s.k. missioner av skiftande varaktighet utsänts, i första hand till krisområden i det forna Jugoslavien. Liknande ESK-närvaro kan väntas bli upprättad under kortare eller längre tid i ett antal andra krisområden. Föredragandens överväganden Vid fjolårets toppmöte i Helsingfors beslöt stats- och regeringscheferna att ge ESK en delvis ny inriktning. Till den tidigare i huvudsak normativa verk- samheten läggs nu i ökande grad operativa insatser i syfte att förebygga kon- flikter, hantera kriser och lösa tvister med fredliga medel. Ett uttryck härför är de ESK-missioner som sänds till olika krisområden. Kostnaderna för dessa missioner kan snabbt komma att överstiga kostnaderna för ESK:s öv- riga verksamhet, för vilken jag för budgetåret 1992/93 beräknade en utgift om 10 000 000 kr och nu förutser en ökning till 15 000 000 kr för budgetåret 1993/94. Jag föreslår att 5 000 000 kr avsätts för kostnader för missioner. Därutöver föreslår jag att 3 328 000 kr ställs till regeringens disposition för utgifter i samband med ESK-ordförandeskapet. Ordförandeskapet i ESK:s ministerråd och i ämbetsmannakommittén med dess undergrupper roterar mellan deltagarstaterna. Sverige innehar denna post under perioden från ministerrådsmötet i Stockholm i december 1992 till nästa ministerrådsmöte, som väntas äga rum mot slutet av 1993. Det svenska ledningsansvaret för ESK kvarstår emellertid ännu en tid därefter, genom att Sverige kommer att ingå i den s.k. trojkan under resten av budget- året 1993/94. Sveriges andel av ESK:s gemensamma budget är för närvarande 3,55 %. I nuvarande dynamiska skede av ESK:s utveckling kan ett antal stater, med hänvisning till effektivitetsskäl, inte acceptera att alla beslutade utgifter fi- nansieras över den gemensamma ESK-budgeten. Vissa kostnader bestrids 58 därför genom att olika ESK-stater beviljar extra bidrag. Under perioden som ordförande och som medlem av trojkan kommer särskilt stora anspråk på extra bidrag att riktas mot Sverige. Jag avser att i första hand låta sådana bidrag utgå i form av personal, som ställs till ESK:s förfogande för särskilda uppdrag. Lönekostnader m.m. bör därvid normalt stanna på den ordinarie arbetsgivaren. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 23 328 000 kr. C. Internationellt utvecklingssamarbete U-LÄNDERNA I VÄRLDEN Världsekonomi och handel Även om u-ländernas egen politik är avgörande för deras utveckling har den internationella ekonomiska omgivning som u-länderna möter stor betydelse. Den tilltagande internationaliseringen har successivt stärkt detta beroende. I-ländernas ekonomiska politik påverkar u-ländernas möjligheter att gene- rera exportinkomster och skapa tillväxt i ekonomin. För hårt skuldsatta u- länder är den internationella ränteutvecklingen, som till stor del bestäms av politiken i i-länderna, av särskild betydelse. Tillväxten i i-länderna har varit mycket svag under 1991 och 1992, även om en viss återhämtning skett under det senaste året. Framför allt har en tydligare konjunkturuppgång kunnat skönjas i USA, medan utvecklingen i den japanska ekonomin kännetecknas av avmattning. I Europa har en åter- hämtning hämmats av Tysklands strama penningpolitik för att motverka sti- gande inflation och budgetunderskott. Tillväxten i många i-länder begränsas av strukturella obalanser som uppkommit under 1980-talets tillväxtår. Beho- vet av en omfattande budgetkonsolidering är fortsatt stort i ett antal OECD- länder, däribland USA. Med nuvarande politik, i kombination med den väx- ande efterfrågan på kapital globalt sett, kommer realräntorna att vara fort- satt höga. Tillväxten i u-länderna som grupp uppgick till 3,3 % under 1991 (exklu- sive Östeuropa). Ökningen förklaras huvudsakligen av stark tillväxt i Mel- lanösternregionen och i viss mån i Asien. Real BNP per capita växte med 1,3 % och beräknas enligt Internationella valutafondens (IMF) prognoser stiga till ca 3-4 % för 1992 och 1993. Tillväxten i de afrikanska länderna sö- der om Sahara var svag under 1991 och BNP per capita sjönk med i genom- snitt 1,8 %. Denna siffra döljer emellertid stora skillnader i tillväxt mellan olika länder. De afrikanska länder som genomfört ekonomiska reformpro- gram har under senare år kunnat notera en begynnande återhämtning. Till- växten under år 1992 beräknas för södra Afrika bli lägre än väntat till följd av den omfattande torkan. I Latinamerika var tillväxten 3,2 % under 1991. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 59 Världshandelns volym, som växte med endast 2,3 % under 1991, beräknas enligt IMF växa med 4,5 % respektive 6,7 % under åren 1992 och 1993. Av- mattningen i världshandeln under år 1991 kan främst förklaras av minskad importefterfrågan i i-länderna och sammanbrottet i Östeuropas utrikeshan- del. Ökad importefterfrågan i Östasien och återhämtning i Latinamerika bi- drog dock till att nedgången begränsades. Afrika söder om Sahara ökade sin export med i genomsnitt 2,5 % under år 1991, en förbättring jämfört med tidigare års nedgång. De afrikanska län- derna blev allt svagare på världsmarknaden under 1980-talet. Orsakerna till de afrikanska ländernas särskilda problem står bl.a. att finna dels i att den ekonomiska politiken i flertalet länder missgynnat exporten, dels i deras be- roende av ett fåtal råvaror för sin export. De flesta råvarupriser har fallit under en längre period. Under år 1991 sjönk de reala priserna på andra råva- ror än olja med i genomsnitt 6,7 %. Möjligheterna för u-länderna att öka sitt deltagande i världshandeln har avgörande betydelse för deras utsikter att skapa egna resurser för utveck- ling. De flesta u-länder har genomfört reformer i riktning mot en mer öppen handelspolitik. Samtidigt hämmas u-ländernas exporttillväxt av i-ländernas handelshinder på vissa områden. Avskaffande av handelshinder och jord- brukssubventioner i i-länderna skulle kunna skapa exportinkomster för u- länderna, som överstiger det totala biståndet till dessa. Därför är ett slutför- ande av de multilaterala handelsförhandlingarna i GATT, den s.k. Uruguay- rundan om liberalisering av världshandeln, av stor betydelse för många u- länder. Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder Den tunga skuldbördan i många u-länder utgör ett allvarligt hinder för eko- nomisk och social utveckling. För att länderna skall ta sig ur skuldkrisen krävs att de för en konsekvent reformpolitik som kan främja utveckling och tillväxt. Det är också viktigt att de länder som för en kraftfull reformpolitik stöds i sina ansträngningar genom ökade resursflöden och skuldlättnader. I analyser av skuldsituation och resursflöden skiljer man vanligtvis på me- delinkomstländer (huvudsakligen latinamerikanska länder) och låginkomst- länder (huvudsakligen afrikanska länder). Skuldsättningen och resursflö- dena ser olika ut för dessa kategorier av länder. U-ländernas totala utlands- skuld, inkl, f.d Sovjetunionens utlandsskuld, ökade från ca 1 600 miljarder US dollar år 1991 till ca 1 700 miljarder US dollar år 1992. I förhållande till BNP och export var dock skuldbördan oförändrad totalt sett. Efter ett decennium av fallande eller stagnerande resursflöden till u-län- derna, har generellt sett en återhämtning ägt rum. Det samlade långfristiga nettoresursflödet till u-länderna - offentlig och privat nettoutlåning, bistånd och utländska direktinvesteringar - uppskattades enligt Världsbanken ha ökat från 115 miljarder US dollar år 1991 till 134 miljarder US dollar år 1992. En stor andel av flödet bestod av offentliga flöden; gåvobistånd och offentlig, främst multilateral, utlåning. Huvuddelen av ökningen kan dock förklaras av en ökning i privata flöden i form av ökad privat långivning och ökade direktinvesteringar. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 60 Nettotransfereringarna - nettoresursflödet minus räntebetalningar och hemtagna vinster på utländskt kapital - är ett mått på det externa likviditets- flödet till ett land. De samlade nettotransfereringarna till u-länderna beräk- nades öka från 38 miljarder US dollar år 1991 till 56 miljarder US dollar år 1992. Även ökningen i nettotransfereringar förklaras av ökad långivning, främst från privata källor. De samlade nettotransfereringarna döljer stora regionala skillnader. Net- totransfereringarna till de latinamerikanska länderna är fortfarande nega- tiva, men i minskande omfattning. Det negativa flödet är en följd av de pri- vata bankernas minskade utlåning i samband med skuldkrisens utbrott i bör- jan av 1980-talet samt att ett antal latinamerikanska länder har ökat sina rän- tebetalningar på utlandsskulden under senare år. Framgångsrik anpassnings- politik i kombination med särskilda skuldlättnadsoperationer har medfört att kommersiella banker åter börjar ge lån till latinamerikanska länder bl.a. till Mexico och Chile. En betydande del av de senaste årens ökning i resurs- flödet till u-länderna har dock gått till Latinamerika. Nettotransfereringarna var för år 1992, fortsatt starkt positiva för Öst- och Sydasien samt för Afrika söder om Sahara. För de fattiga skuldtyngda län- derna i Afrika söder om Sahara ligger resursflödet, som främst utgörs av bi- stånd och offentlig utlåning på koncessionella villkor, på en högre nivå än före år 1988. Detta är främst ett resultat av ökade resursflöden inom ramen för det av Världsbanken samordnade Särskilda programmet för Afrika (SPA). Samtidigt har de senaste två årens kraftiga ökning i det samlade re- sursflödet till u-länderna, vilket främst är ett resultat av ökade privata flö- den, inte kommit de fattiga länderna i Afrika och Asien till godo. Skuldkrisen och de privata bankernas minskade utlåning har inneburit att beroendet av utlåning från de internationella finansiella institutionerna, ofta på koncessionella villkor, har vuxit. Antalet låg- och lägre medelinkomstlän- der som har tillgång till IDA-lån, Världsbankens utlåning på koncessionella villkor, har ökat. Detta gäller även antalet länder som är behöriga för den koncessionella utlåning som administreras av IMF. Insikten har vuxit om behovet av skuldlättnadsåtgärder som ett komple- ment till andra insatser för att öka resursflödet till u-länderna. Avgörande för om skuldlättnadsåtgärder skall bidra till en bestående återhämtning är att de samtidigt åtföljs av ekonomiska reformer. Detta är nödvändigt för att makroekonomiska och strukturella obalanser skall minska och en grund ska- pas för långsiktig återhämtning. Skuldlättnadsåtgärder bör därför ges i kom- bination med att de skuldtyngda länderna genomför s.k. strukturanpass- ningsprogram. De svårt skuldtyngda medelinkomstländerna har en utlandsskuld på ca 507 miljarder US dollar, huvudsakligen till kommersiella banker. Ett antal skuldtyngda medelinkomstländer har under de senaste åren ingått överens- kommelser med de kommersiella bankerna om skuld- eller skuldtjänst- minskning. Detta har skett genom stöd från IMF, Världsbanken och bilate- rala givare inom ramen för den s.k. Bradyplanen. Under år 1992 ingick Filip- pinerna och Argentina sådana överenskommelser och för andra länder pågår förhandlingar. Ekonomiska reformer och skuldlättnader har lett till att ett växande antal latinamerikanska länder åter blivit kreditvärdiga. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 61 Ett antal skuldtyngda s.k. lägre medelinkomstländer har stora skulder till offentliga bilaterala kreditorer. Sådana skulder, huvudsakligen statsgarante- rade exportkrediter, omförhandlas i den s.k. Parisklubben. Sedan ett par år tillämpar Parisklubben längre återbetalningstider vid skuldomförhandlingar med denna grupp av länder. Under 1991 fick Polen och Egypten generösa skuldlättnader. Parisklubben överväger också att tillämpa de nya villkor som gäller för de fattigaste länderna för fyra skuldtyngda lägre medelinkomstlän- der: Nigeria, Elfenbenskusten, Kamerun och Kongo. De svårt skuldtyngda låginkomstländerna, främst afrikanska länder, hade vid utgången av år 1991 en utlandsskuld på ca 180 miljarder US dollar. I för- hållande till u-ländernas totala utlandsskuld ter sig skulden liten, men i för- hållande till betalningsförmågan är den betungande. Detta illustreras av att skulden uppgår till mer än fyra gånger värdet av den årliga exporten och att skuldtjänsten - räntor och amorteringar - uppgår till ca 30 % av exportin- täkterna, i vissa fall betydligt mer. För de fattigaste länderna har vissa framsteg vad gäller skuldlättnadsåtgär- der uppnåtts under det senaste året. Sverige har varit pådrivande i detta ar- bete. Det har under en längre tid stått klart att de koncessionella s.k. Toron- tovillkor som Parisklubben sedan år 1988 tillämpat varit otillräckliga och inte inneburit någon avgörande skuldlättnad. Diskussioner har därför förts om ytterligare skuldlättnader vid omförhandlingar av bilaterala fordringar. I de- cember 1991 enades långivarländerna i Parisklubben att bevilja de fattigaste länderna en skuldminskning om 50 % på omförhandlade fordringar. Denna överenskommelse är emellertid betydligt mindre långtgående än vad Sverige tillsammans med några andra kreditorländer förespråkat. Ytterligare åtgär- der är nödvändiga. Oreglerade skulder till privata kreditorer försämrar tillgången till och ökar kostnaderna för korta handelskrediter. För de privata fordringarna finns en andrahandsmarknad där fordringar köps och säljs. Skuldåterköp kan bidra till att relationerna med de privata kreditorerna på sikt återupprättas och att länderna får tillgång till den privata kreditmarknaden. Världsbanken sam- ordnar och bidrar till skuldåterköp av de fattigaste ländernas kommersiella skulder. Operationerna har hittills varit mycket tidskrävande, vilket innebu- rit att endast ett fåtal återköp har genomförts. Världsbanken har emellertid nyligen modifierat reglerna för utnyttjande av bankens resurser för detta än- damål och ett antal nya återköp är under planering. För ett antal fattiga länder är skuldtjänsten till de multilaterala institutio- nerna så betungande att de inte förmår sköta sina betalningar, trots att de multilaterala skuldbetalningarna måste prioriteras. När ett land hamnar i en dröjsmålssituation till institutionerna stoppas alla låneutbetalningar. För att underlätta för ett mindre antal länder, som hamnat i denna situation och som är beredda att genomföra nödvändig ekonomisk anpassning, har Internatio- nella valutafonden och Världsbanken infört särskilda, temporära program. Dessa exceptionella program syftar till att, med stöd av bilaterala givare, normalisera dröjsmålslandets relation med institutionerna och återge dem rätten till lån och expertstöd. För de fattigaste länderna har också viss skuld- lättnad åstadkommits när det gäller skulder på gamla Världsbankslån. För Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 62 att hjälpa länderna att betala sådan skuld ger Världsbanken nya lån på kon- cessionella villkor. Bilaterala givare kan bidra med bistånd. Sammantaget har emellertid framstegen i skuldstrategin för de fattigaste länderna varit otillräckliga. Ytterligare åtgärder är nödvändiga för att en hanterlig skuldbörda skall uppnås. SIDA har till regeringen inkommit med en skrivelse med förslag till åtgär- der för att minska skuldbördan i de fattigaste länderna. Regeringskansliets interdepartementala skuldgrupp tillsatte en arbetsgrupp för beredning av SIDA:s skrivelse. I arbetsgruppen deltog Finansdepartementet, Utrikesde- partementet och Riksbanken. Arbetsgruppen presenterade sin rapport i no- vember 1992. Jag instämmer helt med SIDA och den interdepartementala arbetsgrup- pen i att skuldbördan är ett utvecklingshinder för många av de fattigaste län- derna. SIDA föreslår ett antal åtgärder rörande Sveriges agerande vad gäller bilateral, multilateral och kommersiell skuld. Jag delar SIDA:s uppfattning att ytterligare åtgärder behövs och att frågan om de fattigaste skuldtyngda ländernas situation skall få högre prioritet på den internationella agendan. Flera av de svårast skuldtyngda länderna ingår bland de svenska program- länderna. Det är därför av vikt att skuldfrågorna får en ökad fokusering också för att höja biståndets genomslagskraft och effektivitet. Sverige bör även i fortsättningen driva dessa frågor i olika internationella sammanhang. Jag avser särskilt fora som Parisklubben, Utvecklingskommit- tén (Internationella Valutafondens och Världsbankens policyorgan), IDA och SPA. Vidare bör Sverige fortsätta ansträngningarna att få fler givarlän- der att bidra till IMF:s s.k. stödgrupper och till de frivilliga fonder för skuldå- terköp och återbetalning av gamla Världsbankslån, som införts bl.a. på svenskt initiativ. Under budgetåret kommer en utvärdering av Internatio- nella Valutafondens koncessionella facilitet, Extended Structural Adjust- ment Facility (ESAF), att genomföras. Avsikten är att finna en lämplig form för förlängning när den nuvarande faciliteten, som till stor del byggts upp av frivilliga bidrag och lån från medlemsländerna, upphör mot slutet av 1993. Sverige bör delta i denna process och arbeta för ett brett deltagande som dessutom leder till en riktigare bördefördelning än vad som hittills varit fal- let. Då merparten av de fattigaste ländernas skulder är till bilaterala (offent- liga) och privata (kommersiella) långivare, skulle kraftfulla insatser för att minska dessa skulder ha betydande effekt på dessa länders samlade skuld- börda. Beträffande de länder som har en betungande multilateral skuld- börda delar jag SIDA:s och den interdepartementala arbetsgruppens upp- fattning att de temporära program som inrättats för att lösa dröjsmålsländer- nas situation är nödvändiga. Problemen kvarstår dock för det fåtal länder som fullföljer sina betalningar men för vilka den multilaterala skuldtjänsten tar en mycket stor del av exportinkomsterna i anspråk. Förutsättningarna för att strukturanpassningen skall leda till långsiktigt hållbar utveckling för- sämras avsevärt. Alla SIDA:s förslag, främst vad gäller de multilaterala skul- derna, t.ex. rena omförhandlingar, är dock inte möjliga att genomföra efter- som hänsyn bl.a. måste tas till institutionernas funktion och möjligheter att mobilisera resurser för sin långivning. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 63 5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 Sverige bör medverka till att skuldbördans effekt på ett lands utvecklings- Prop. 1992/93:100 möjligheter ytterligare belyses och analyseras. SIDA:s skuldskrivelse utgör Bilaga 4 därvid ett konstruktivt bidrag. Ett annat bidrag, som bör övervägas ytterli- gare, skulle kunna vara att arrangera ett seminarium för intresserade givar- och mottagarländer, institutioner samt oberoende experter för att diskutera problemets omfattning och tänkbara åtgärders effektivitet med avseende på länders olika utgångslägen. En sådan fri och informell diskussion kan bidra till att höja prioriteten vad gäller skuldlättnadsåtgärder för de fattiga länder som hindras i sin utveckling av en alltför betungande skuldbörda. Det internationella biståndet Det minskade totala resursflödet till u-länderna har inneburit att biståndet kommit att utgöra en allt större andel. För år 1990 utgör biståndet drygt 40 % av det totala flödet. För låginkomstländerna är andelen bistånd i re- sursflödet ännu högre. Enligt OECD minskade biståndet till u-länderna un- der år 1991 till ca 62 miljarder US dollar från ca 64 miljarder US dollar år 1990. En förklaring till detta är den kraftiga minskningen i arabländernas bistånd i förhållande till 1990 som innebar ett exeptionellt stort resursflöde från Gulfstaterna i samband med Iraks ockupation av Kuwait. Biståndet från de länder som är medlemmar i OECD:s biståndskommitté (Development Assistance Committee, DAC) ökade år 1991 till 58 miljarder US dollar från 55 miljarder US dollar år 1990, en real ökning med 2 %. Bi- ståndet till Afrika söder om Sahara ökade realt med det dubbla. Biståndet under år 1991 i proportion till DAC-medlemmarnas BNI låg kvar på samma nivå som för 1990 med i genomsnitt 0,34 %. Ar 1970 antogs i samband med deklarationen om FN:s andra utvecklings- årtionde 0,7-procentmålet för utbetalningar av offentligt bistånd. Sverige uppnådde detta redan år 1974. Fram till och med år 1990 hade endast Norge, Sverige, Danmark och Nederländerna uppnått detta mål. Under 1991 upp- nådde även Finland målet. Utbetalningarna uppgick till 0,76 % av BNI. De svenska biståndsutbetalningarna uppgick år 1991 till 0,92 % av BNI vilket är en ökning från 1990 års 0,91 %. Norge och Nederländerna visade mindre minskningar i andelar av BNI 1991 jämfört med föregående år medan Dan- mark ökade sina biståndsutbetalningar. 64 Tabell 1. Biståndsutbetalningar år 1991 <table border="1"> <tr><td></td><td colspan="2"> Biståndets andel av BNI (%) (1991)        (1990)</td><td> Biståndets storlek (milj. USD) (1991)</td></tr> <tr><td> DAC-länder totalt1</td><td> 0,34</td><td> 0,34</td><td> 58 2474</td></tr> <tr><td> Norge</td><td> 1,14</td><td> 1,17</td><td> 1 178</td></tr> <tr><td> Danmark</td><td> 0,96</td><td> 0,94</td><td> 1 204</td></tr> <tr><td> Sverige3</td><td> 0,92</td><td> 0,91</td><td> 2 126</td></tr> <tr><td> Nederländerna3</td><td> 0,88</td><td> 0,92</td><td> 2 517</td></tr> <tr><td> Finland</td><td> 0,76</td><td> 0,63</td><td> 930</td></tr> <tr><td> Frankrike23</td><td> 0,56</td><td> 0,55</td><td> 6 663</td></tr> <tr><td> Belgien</td><td> 0,46</td><td> 0,41</td><td> 820</td></tr> <tr><td> Canada</td><td> 0,45</td><td> 0,44</td><td> 2 578</td></tr> <tr><td> Tyskland</td><td> 0,40</td><td> 0,42</td><td> 6 769</td></tr> <tr><td> Australien</td><td> 0,38</td><td> 0,34</td><td> 1 055</td></tr> <tr><td> Österrike</td><td> 0,34</td><td> 0,25</td><td> 546</td></tr> <tr><td> Japan3</td><td> 0,32</td><td> 0,31</td><td> 10 951</td></tr> <tr><td> Schweiz</td><td> 0,32</td><td> 0,32</td><td> 767</td></tr> <tr><td> Storbritannien3</td><td> 0,32</td><td> 0,27</td><td> 3 248</td></tr> <tr><td> Portugal</td><td> 0,28</td><td> 0,25</td><td> 190</td></tr> <tr><td> Italien</td><td> 0,25</td><td> 0,31</td><td> 2 865</td></tr> <tr><td> Nya Zeeland</td><td> 0,23</td><td> 0,23</td><td> 93</td></tr> <tr><td> Spanien</td><td> 0,23</td><td> 0,20</td><td> 1 177</td></tr> <tr><td> Förenta staterna3</td><td> 0,20</td><td> 0,21</td><td> 11 496</td></tr> <tr><td> Irland</td><td> 0,19</td><td> 0,16</td><td> 73</td></tr> <tr><td> Arabiska länder</td><td> -</td><td> -</td><td> 2 670</td></tr> <tr><td> Andra u-länder</td><td> -</td><td> -</td><td> 4505</td></tr> <tr><td> Sovjetunionen och Östeuropa</td><td> -</td><td> —</td><td> 1 1005</td></tr> <tr><td> Världens totala bistånd</td><td></td><td></td><td> 62 467</td></tr> </table> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 1 DAC (Development Assistance Committee) är OECD:s biståndskommitté. Med- lemsländerna är de som anges i tabellen. 2 Exklusive Frankrikes bistånd till departement och territorier utanför landets gränser (s.k. DOM/TOM). Det biståndet på 2 880 miljoner US dollar ingår dock i totalbelop- pet för DAC-länderna. 3 Inkluderar skulder som ej är definierade som ODA (Official Development Assis- tance) enligt följande: 1990 -  exportkrediter: Frankrike 166 miljoner US dollar (inkluderande skuldavskrivning på tidigare refinansierade fordringar), Japan 15 miljoner US dollar, Nederländerna 12 milj US dollar, Sverige 5 miljoner US dollar, Storbritannien 8 miljoner US dollar. -  icke-koncesionella strukturanpassningslån: Frankrike 128 miljoner US dollar. -  militärskuld: Förenta staterna 1,2 miljarder US dollar. 1991 -  exportkrediter: Österrike 4 miljoner US dollar, Danmark 14 miljoner US dollar, Japan 7 miljoner US dollar -  militärskuld: Förenta staterna 1,85 miljarder US dollar 41 denna totalsumma är delsummorna under 3. exkluderade. Om dessa inkluderas blir totalsumman för 1991 60 123 miljoner US dollar (0,35 % av BNP). 5 Dessa siffror är mycket osäkra på grund av otillförlitlig statistik. (Källa: OECD:s biståndskommitté DAC 1991) Förenta staterna bibehåller sin ställning som världens största biståndsgivare med knappt 11,5 miljarder US dollar i bistånd (i detta belopp ingår 1,85 miljarder US dollar i avskrivningar av militärskulder). Japan, som un- der 1980-talet har ökat sina biståndsansträngningar, har kommit att bli en allt viktigare partner i det internationella utvecklingssamarbetet med ett bi- stånd på knappt 11 miljarder US dollar för 1991. Förutom ökad volym, har Japans bistånd kännetecknats av ökad avbindning och en vidare geografisk 65 Japans bistånd kännetecknats av ökad avbindning och en vidare geografisk spridning. Bland de länder som minskade sitt bistånd i procent av BNI, för- utom Norge och Nederländerna märks Belgien, Tyskland, Italien och USA. En generell regel för DAC:s biståndsstatistik är att gåvobistånd eller mjuka krediter för militära ändamål inte får räknas som bistånd. Under det senaste året har dock en diskussion förts i DAC huruvida avskrivningar av militära krediter skall kunna inkluderas i biståndsstatistiken, föranledd av att Förenta staterna rapporterat avskrivning av militära krediter till Egypten som bistånd. Andra länder, däribland de nordiska länderna och Japan, mot- satte sig detta bestämt. Mot denna bakgrund har DAC gjort en översyn av hur skuldlättnader relaterade till såväl militärutgifter som exportkrediter skall rapporteras. Resultatet innebär att i ovanstående tabell ingår avskriv- ningar av militära krediter eller exportkrediter i statistiken för respektive land enligt fotnot, men inte i summan för det totala biståndet från DAC-län- der. Biståndet från andra länder än OECD-länderna har under 1980-talet ge- nomgått stora förändringar. De arabiska länderna minskade sitt bistånd av- sevärt under hela 1980-talet. År 1990 skedde dock en markant ökning i bi- ståndet, framför allt från Saudiarabien, Kuwait och Förenade arabemiraten. Biståndet från arabländerna ökade då från 2,6 miljarder US dollar 1989 till 6,3 miljarder US dollar 1990. Huvudförklaringen är de extraordinära behov som orsakades av krisen vid Persiska viken. År 1991 sjönk dock detta bistånd igen till 2,7 miljarder US dollar. Statistiken om bistånd från icke OECD-län- der är ännu mycket osäker, men klart är att det innebär en ordentlig minsk- ning. Det totala biståndet från länder utanför OECD beräknas till 4,2 miljarder US dollar vilket är det lägsta som någonsin redovisats. Omvälvningarna i det forna Sovjetunionen och de central- och östeuro- peiska länderna innebär stora förändringar i det bistånd som dessa länder har givit. Det finns ingen säker information om biståndet från denna region. Biståndet minskade markant under år 1990 och även om tillförlitlig statistik inte finns tillgänglig är det klart att bistånd från tidigare Sovjetunionen mins- kade ytterligare under år 1991. Biståndet från Taiwan har fortsatt att öka medan det är värt att notera att biståndet från Korea minskat under 1991. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 <h6>EG/EES OCH SVERIGES BISTÅND</h6> Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i EG. Ett svenskt medlem- skap i EG kan bli aktuellt först från år 1995. EES-avtalet har endast en marginell effekt på det svenska biståndet. Det gäller deltagande i EG:s FoU-program, där det s.k. STD-programmet (Sciences and Technologies for Development) är av särskilt intresse ur u- landsforskningssynpunkt. Det analysarbete som bedrivits både i Sverige och av EG har givit vid han- den att några principiella förändringar av det svenska biståndet inte är att vänta med anledning av ett svenskt EG-medlemskap. EG-kommissionen har i sitt yttrande över den svenska medlemskapsansökan vad gäller biståndet bl.a. sagt: ”Sveriges erfarenheter i fråga om utvecklingssamarbete skulle utgöra en 66 tillgång för gemenskapen, särskilt inom ramen för den gemensamma politik avseende utvecklingssamarbete som upprättas enligt Fördraget om Euro- peiska unionen. Det bör inte bli något problem för Sverige att ansluta sig till hela EG:s regelverk på detta område och till alla de internationella avtal om utvecklingssamarbete som har ingåtts av gemenskapen.” Den ekonomiska omfattningen av Sveriges bidrag till EG:s bistånd vid ett medlemskap har av Utrikesdepartementet beräknats till ca 1 miljard kronor per år, eller 7-8 % av den svenska biståndsramen. Detta motsvarar EG-an- delen i Nederländernas och Danmarks nationella biståndsbudgetar. Motsva- rande genomsnitt för samtliga tolv EG-länder är ca 15 %. Jag förutser att frågorna om EG och biståndet kommer att kräva större insatser än tidigare från departementets sida. Visst förberedande arbete har redan utförts, men kraven på insatser kommer att öka under den kommande förhandlingsfasen. Riksdagen biföll under våren 1992 Utrikesutskottets hemställan med an- ledning av en motion om subsidaritetsprincipen (närhetsprincipen) inom EG (bet. 1991/92:UU15, rskr. 1991/92:210). I motionen föreslås att Sverige i förhandlingarna om EG-medlemskap bör verka för att subsidaritetsprinci- pen skall gälla inom biståndsområdet. Närhetsprincipen, som den kommer till uttryck i Maastricht-avtalet, inne- bär att på områden som inte faller inom Gemenskapens exklusiva kompe- tensområden - som t.ex. biståndet - skall Gemenskapen bara agera om poli- tikens målsättning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemssta- terna själva. Den nationella politiken kan därför behöva kompletteras med insatser på gemenskapsnivån. Inom EG pågår nu omfattande diskussioner och arbete med att förtydliga principen och att fortsätta dess införlivande. Närhetsprincipens tillämpning var även en av huvudfrågorna vid EG:s senaste toppmöte i Edinburgh i de- cember 1992. Min bedömning är att såväl EG:s ställningstagande i fråga om närhetsprin- cipen som formerna för en förbättrad samordning medlemsländerna emellan vad gäller biståndet kommer att utvecklas successivt. En god balans mellan intresset av ett fortsatt stort nationellt ansvar och engagemang i biståndet och en mer effektiv givarsamordning är för mig en högt prioriterad fråga in- för Sveriges kommande medlemskapsförhandlingar. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Hemställan Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört i fråga om subsidiaritetsprincipen. <h6>BISTÅNDSANSLAGEN M.M.</h6> Mina förslag i det följande innebär att det samlade biståndet för budgetåret 1993/94 uppgår till 12 960 miljoner kronor. Beloppet utgör en minskning med 1 500 miljoner kronor, i jämförelse med innevarande budgetår. Minsk- ningen av biståndsbudgeten sker i enlighet med regeringens proposition 1992/93:50 om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin. 67 Minskningen av ramen är i huvudsak jämnt fördelad över de olika ansla- gen. Ett rationaliseringsuttag om 2 % av myndigheternas totala administara- tionskostnader har gjorts. Rationaliseringsuttaget är selektivt fördelat på de olika myndigheterna. Sedvanlig pris- och löneomräkning samt tekniska ju- steringar av förvaltningsanslagen innebär dock att förvaltningsanslagen i några fall ökar nominellt. SAREC och Nordiska afrikainstitutet som inkom- mit med fördjupade anslagsframställningar föreslås få treåriga ramanslag för sin administration. De multilaterala bidragen under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram minskar med ca 418 miljoner kronor och uppgår till totalt 3 148 miljoner kronor. Det totala multilaterala biståndet är dock större ef- tersom stora bidrag till internationella organisationer även ges från de andra anslagen inom biståndsramen. Sammantaget uppgår de svenska multilate- rala bidragen till ca en tredjedel av biståndsramen. Av outbetalda medel på 4,7 miljarder kronor under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram utgör knappt 4,0 miljarder kronor medel som reserverats för Sveriges åtaganden i form av skuldsedlar gentemot inter- nationella organisationer och utvecklingsbanker. Övergången till ny budge- teringsteknik för Sveriges bidrag till Internationella utvecklingsfonden (IDA) innebär att medel numera inte anslås förrän IDA drar på en skuldse- del. Detta medför att reserverade medel under anslagsposten för täckande av lagda skuldsedlar successivt minskar. Vid budgetårsskiftet utgjorde så- lunda det totala skuldsedelsbeloppet under anslagsposten ca 4,6 miljarder kronor medan reserverade medel för kommande utbetalningar uppgick till knappt 4,0 miljarder kronor. Av den ingående reservationen på ca 740 miljoner kronor är ca 455 miljoner kronor redan reserverade genom be- slut eller utfästelser. Av de reservationer om ca 285 miljoner kronor som är ointecknade, utgör huvuddelen eller ca 114 miljoner kronor, medel som var avsedda för multilaterala insatser inom miljöområdet som uppföljning av FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Ca 78 miljoner kronor återstår av de medel som avsatts för att främja en effekti- vare verksamhet inom UNDP, i samklang med de biståndspolitiska målen. Återstoden består till viss del av medel som avsatts för inbetalning till påfyll- nader i utvecklingsbankerna, men som inte behövt tas i anspråk för detta ändamål. Den största återstående posten, ca 64 miljoner kronor utgörs av medel som inte tagits i anspråk under posten ”Andra multilaterala bidrag, övriga insatser”. Av medlen som budgeterats under tidigare år som täckning för skuldsedlar som utfärdats för IDA:s räkning men ännu ej utbetalats har regeringen un- der budgetåret 1990/91 beslutat att disponera 125 miljoner kronor för multi- laterala insatser i Central- och Östeuropa samt 220 miljoner kronor för ka- tastrofinsatser samt under budgetåret 1991/92 ytterligare 125 miljoner kro- nor för multilaterala insatser i Central- och Östeuropa, utan att Sveriges åta- ganden gentemot IDA inskränks. Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA beräknas sammanlagt till 6 702 miljoner kronor vilket är en minskning med 815 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår. De outbetalade medlen under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 68 SIDA uppgår till totalt 2 miljarder kronor. Hela denna reservation utom ca 115 miljoner kronor är intecknad genom utfästelser och avtal för olika pro- jekt och program. Av reservationerna hänförs ca 1,6 miljarder kronor till iandramarna och regionala stöd. För dessa anslagsposter har regeringen medgivit en rätt att utfästa belopp på upp till tre gånger anslagna medel för ett år. Denna budgeteringsteknik skapar förutsättningar för långsiktighet i landsamarbetet och för att utbetalningarna skall kunna verkställas i takt med att medel behövs för genomförande av olika projekt och program. Anslaget C 3. Andra biståndsprogram beräknas sammanlagt till 1 804,5 miljoner kronor vilket är en minskning med 310 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår. Den totala reservationen under C 3. Andra biståndsprogram uppgår till knappt 1,2 miljarder kronor. U-landsforskning via SAREC uppvisar en re- servation på ca 160 miljoner kronor där allt utom knappt 20 miljoner kronor redan är intecknat för olika ändamål. U-krediter genom BITS uppvisar en reservation med ca 450 miljoner kronor varav ca 310 miljoner kronor redan är intecknat. Jag anser att reservationen för u-krediter är rimlig för att tjäna som buffert mot svängningar i anslagsbelastningen. Tekniskt samarbete ge- nom BITS uppvisar en reservation på ca 140 miljoner kronor av vilket allt redan är intecknat. Reservationen på ca 260 miljoner kronor för stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder är redan helt inteck- nad för olika insatser. Under anslagsposten projektbistånd till vissa länder anslogs under budgetåret 1991/92 medel för det bilaterala stödet till Central- och Östeuropa. Reservationerna under denna anslagspost är ca 115 miljoner kronor och en avstämmning är under utarbetande för att överföra kvarva- rande medel till det nya anslaget G. Samarbete med central- och Östeuropa. Förändringar av anslagsteknisk natur föreslås för anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Hela anslaget har omdisponerats, dock utan att några nya anslagsposter tillkommit. Utgifter för biståndsverksamhet, som i statsbudgeten belastar andra an- slag än biståndsanslagen bör beaktas vid summeringen av det samlade bi- ståndet. För budgetåret 1992/93 uppgår dessa utgifter till 880 miljoner kro- nor varav 665 miljoner kronor hänför sig till avräkning för vissa asylkostna- der. Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående sam- manfattande tabell. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 69 Tabell 2 Biståndsanslagen 1990/91-1993/94 (mkr) Anvisat   Anvisat   Anvisat   Förslag Förändring 1990/91   1991/92   1992/93   1993/94     1992/93 -1993/94 Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 <table border="1"> <tr><td> C 1. Bidrag till inter- natio- nella bistånds- program C 2. Utvecklings- samar- bete genom SIDA C 3. Andra bistånds- pro-</td><td> 3 566,2 6 787,0 2 117,0</td></tr> <tr><td> gram</td><td></td></tr> <tr><td> C 4. Styrelsen för interna- tionell utveckling (SIDA)</td><td> 246,0</td></tr> <tr><td> C5. Styrelsen för u-landsut- bildning i Sandö (Sandö U-</td><td> 49,9</td></tr> <tr><td> centrum) C 6. Styrelsen för u-lands-</td><td> 15,4</td></tr> <tr><td> forskning (SAREC) C 7. Nordiska afrika- insti-</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> tutet</td><td></td></tr> <tr><td> C 8. Beredningen för inter- nationellt teknisk-ekono- miskt samarbete (BITS) C 9. Bidrag till styrelsen för u-lands- utbildning i Sandö (Sandö U-centrum) CIO. Styrelsen för inter- na- tionellt näringslivsbistånd</td><td> 10,8</td></tr> <tr><td> (SWEDECORP) Biståndskostnader som fi-</td><td> 202,6</td></tr> <tr><td> nansieras över andra hu-</td><td></td></tr> </table> vudtitlar eller anslag Avräkning för vissa asyl- kostnader <table border="1"> <tr><td> 3 319,4</td><td> 3 566,1</td><td> 3 148,4</td><td> -417,7</td></tr> <tr><td> 7 300,0</td><td> 7 517,0</td><td> 6 702,0</td><td> -815,0</td></tr> <tr><td> 1 973,0</td><td> 2 114,5</td><td> 1 804,5</td><td> -310,0</td></tr> <tr><td> 269,6</td><td> 293,8</td><td> 303,2</td><td> + 9,4</td></tr> <tr><td> 54,9</td><td> 23,0</td><td> 25,0</td><td> + 2,0</td></tr> <tr><td> 21,0</td><td> 25,4</td><td> 26,9</td><td> + 1,5</td></tr> <tr><td> 5,7</td><td> 6,0</td><td> 5,5</td><td> -0,5</td></tr> <tr><td> 14,6</td><td> 18,7</td><td> 21,0</td><td> + 2,3</td></tr> <tr><td> 6,8</td><td> 7,1</td><td> 7,1</td><td> +/-0,0</td></tr> <tr><td></td><td> 34,4</td><td> 36,4</td><td> + 2,0</td></tr> <tr><td> 206,0</td><td> 188,9</td><td> 215,0</td><td> + 26,1</td></tr> <tr><td> 700,0</td><td> 665,0</td><td> 665,0</td><td> +/-0,0</td></tr> </table> TOTALT:                  13 000,0  13 871,0  14 460,0  12 960,0   -1 500,0 <h6>Multilateralt utvecklingssamarbete</h6> Ökade behov av internationell samverkan I den värld av ömsesidigt beroende, som allt tydligare avtecknar sig, ökar behoven av olika former av internationellt samarbete. Frågor som fattig- dom, skuldkris, migrations- och flyktingströmmar, miljöutarmning, obalan- serad befolkningsutveckling, den fortsatta utvecklingen av HIV/AIDS och narkotika m.fl. utgör alla exempel på områden som endast kan lösas i inter- nationell samverkan. Sådan samverkan kräver kraftfulla multilaterala insti- tutioner. Emellertid har senare decenniers ökade ömsesidiga internationella beroende inte sammanfallit med en tillräcklig förstärkning av de multilate- rala institutionerna. Detta gäller särskilt FN, vars förutsättningar att spela en central roll i den nya värld som föreligger efter kalla krigets slut, beskärs av medlemsländernas ovilja att anslå nödvändiga resurser för detta ändamål. Samtidigt som utmaningarna ökar för det internationella samfundet, kan jag glädjande nog notera en ökande internationell samsyn på det utveck- lingspolitiska området. Det är i det närmaste allmänt accepterat att en demo- kratisk samhällsutveckling, rättstaten med respekt för mänskliga rättigheter, en fungerande marknadsekonomi och hushållning med naturresurser är fun- damentala förutsättningar för ekonomisk utveckling och ett liv i värdighet 70 för alla människor och därmed en långsiktigt hållbar utveckling. En sådan samsyn ökar möjligheterna för multilaterala organ att spela en avgörande roll i internationellt utvecklingssamarbete. Det gäller FN såväl som interna- tionella finansieringsorgan. Världsbanken framstår alltmer som den ledande utvecklingsinstitutionen i världen, främst finansiellt men även i flera utvecklingspolitiska hänseenden. Eftersom Världsbankens agerande får återverkningar på utvecklingsarbetet i stort är det särskilt glädjande att debatten och analyserna i Världsbanken utifrån ett fattigdomsperspektiv alltmer fokuserar på frågeställningar som utvecklingen av mänskliga resurser, miljömässigt hållbar utveckling, bety- delsen av god förvaltning (good governance), den privata sektorns utveck- ling och behovet att hålla tillbaka militära utgifter. Sverige har aktivt med- verkat till ett sådant synsätt. Till de internationella finansieringsorganen hör även de regionala utveck- lingsbankerna. Dessa får i respektive region en ökande betydelse, inte minst på grund av deras regionala förankring. Multilateralt och bilateralt bistånd ställs ibland i motsättning till varandra. Som jag ser det är det emellertid fråga om två kompletterande former för bistånd. De komparativa fördelarna med det multilaterala systemet är av olika ka- raktär och bör i vissa avseenden ytterligare kunna renodlas. Det utgör ett forum, både på politisk och teknisk nivå, för den internationella dialogen om flertalet utvecklingsfrågor sett ur både givarnas och mottagarnas per- spektiv. På denna grund utformas internationellt förankrade normer och konventioner. Förutsättningar skapas för den allt viktigare samordningen av utvecklingspolitik och biståndsinsatser - både bilaterala och multilaterala. De multilaterala organisationernas breda verksamhetsområde både krä- ver och skapar unika förutsättningar för sammanställning av dokumenta- tion, statistik och analys på utvecklingsområdet. Vidare har de multilaterala organisationerna en avgörande roll för mobilisering av resurser framförallt på områden där samordnade insatser krävs. Det gäller både för katastrofin- satser som för det långsiktiga utvecklingsbiståndet. Därtill kommer utveck- lingsbankernas förmåga att mobilisera mycket betydande resurser för ut- vecklingsändamål genom upplåning på de internationella kapitalmarkna- derna. Jag ser det som angeläget att multilateralt och bilateralt bistånd samver- kar. Så sker redan t.ex. genom Världsbankens speciella program för Afrika, SPA. Vidare kan erfarenheter från det svenska utvecklingssamarbetet med olika länder bilda underlag för svenska ställningstaganden i multilaterala fora och därigenom få än större genomslagskraft. Sammanfattningsvis anser jag att svensk aktiv medverkan i internationella organ på utvecklingsområdet fortsatt är av grundläggande betydelse i det svenska biståndet. Genom en sådan medverkan kan Sverige bidra till att multilaterala organ ges instrument och resurser att gripa sig an avgörande utvecklingsfrågor i världen. En god grund för vårt fortsatta agerande i de multilaterala organisationerna har lagts genom den framåtblickande analys och de slutsatser som presenterats av multibiståndskommittén (SOU 1991:48) och det Nordiska FN-projektet. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 71 Ett starkare och mer effektivt FN De senaste årens världspolitiska förändringar har skapat helt nya förutsätt- ningar för FN att spela en ledande global roll. Det gäller på det säkerhetspo- litiska området likaväl som på de ekonomiska och sociala områdena. I själva verket är FN:s verksamhet på dessa områden både ömsesidigt beroende och ömsesidigt förstärkande. Exempel på detta är de pågående insatserna i det forna Jugoslavien och Somalia. Vi kan inte utesluta att detta slags konflikter, med både säkerhetspolitiska och ekonomisk-sociala konsekvenser, blir van- ligare i framtiden. Det kan innebära att säkerhetsbegreppet i framtiden får en bredare tolkning i många situationer. Fred kommer inte bara att handla om avsaknaden av krig utan i hög grad om hur vi med ekonomiska och so- ciala insatser och vidgat internationellt samarbete mer aktivt kan bidra till varaktig fred och utveckling. Nya problem, möjligheter och krav på Världsorganisationen ställer samti- digt krav på reformer av FN-systemet. Det ställer också krav på att klyftan mellan omfattningen av de uppgifter som läggs på FN och de resurser som ställs till dess förfogande måste minska. Detta kommer att bli än viktigare under 1990-talet då stora behov av finansiella resurser för multilateral verk- samhet kan förutses. Det gäller bl.a. på katastrof-, flykting-, miljö- och be- folkningsområdena. Det var bl.a. mot den här bakgrunden som det nordiska FN-projektet star- tades för mer än fyra år sedan. Som redovisades mer i detalj i föregående års budgetproposition var projektets syfte att formulera förslag till förändringar som kan stärka och effektivisera FN:s verksamhet på utvecklings- och kata- strofområdet. Det var således inte fråga om att fokusera på vilka specifika politiska, ekonomiska och sociala frågor som bör behandlas i FN, utan i stäl- let en koncentration på de mycket angelägna frågorna om hur och med vilka metoder FN bör ta sig an dessa i en allt mer interdependent värld. Tidigare reformförsök på det ekonomiska och sociala området har avsatt ganska marginella resultat. I hög grad har problemet varit att det som en gång inrättats har därefter, till följd av politiska låsningar, blivit mycket svårt att ändra, nästan oberoende av hur verkligheten har förändrats. Utgångspunkten i projektarbetet var att komma fram till konkreta och ge- nomförbara reformer utan att behöva få till stånd en utdragen och besvärlig förändring av FN-stadgan. Projektet överlämnade sin slutrapport till FN:s generalsekreterare i maj 1991. Rapporten sammanfattar de reformåtgärder som de nordiska länderna anser vara av främsta politiska relevans och priori- tet. Det i rapporten framlagda förslaget om att inrätta ett internationellt ut- vecklingsråd (IDC) syftar till att årligen samla medlemsstaternas ministrar för utvecklingsfrågor till ett möte där de övergripande riktlinjerna för FN:s biståndsverksamhet diskuteras och läggs fast. Som komplement till detta utvecklingsråd föreslås inrättande av mindre styrelser för var och en av FN:s olika biståndsorganisationer. Dessa organ skall löpande styra organisationernas verksamhet utifrån en operationalise- ring av utvecklingsrådets riktlinjer. Utgångspunkten är att dessa organ skall förena universalitet och representativitet med en ökad effektivitet. Vikten Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 72 av att hitta styrelseformer med mindre, men representativa, organ under- stryks naturligtvis av det snabbt växande antalet medlemmar i FN. Idag finansieras FN:s biståndsaktiviteter till helt övervägande del av årliga frivilliga bidrag. Utfästelserna på årlig basis ger bristande stabilitet och för- utsägbarhet för en verksamhet som kräver mer långsiktig planering och lång- siktiga åtaganden. Bidragssystemet har även lett till en alltmer ojämn fördel- ning av bidragsbördan mellan de stora givarna. Av de totala bidragen till organisationer som FN:s utvecklingsprogram UNDP och barnfonden UNICEF, svarar Norden för upp till 30 %. Det inne- bär att Sverige och de övriga nordiska länderna har ett särskilt ansvar för dessa organisationers effektiva skötsel. Mot den här bakgrunden presenteras också förslag till ett nytt finansie- ringssystem med en kombination av tre former av bidrag till de operationella aktiviteterna på biståndsområdet. Den första formen utgörs av reguljära bi- drag från alla medlemmar. Fördelningen av bidragsbördan skall ske efter be- talningsförmåga och därmed blir beloppen mycket begränsade för fattigare länder. Den andra formen av bidrag skall ges i form av ”förhandlade bidrag”. Gi- varna får härigenom i ett sammanhang ta ställning till både den totala bi- dragsvolym som krävs under de kommande åren och hur den skall finansie- ras, dvs. hur bidragsbördan skall fördelas mellan givarna. Den tredje formen av bidrag skall, som nu, utgöras av frivilliga bidrag som tillägg på de två föregående bidragsformerna. FN-proj ektets slutrapport behandlar även en lång rad andra frågor av sy- stemkaraktär för att skapa starkare FN-organisationer med stor integritet både i förhållande till givar- och mottagarländer. Det gäller fackorganens roll och ställning i systemet, framförallt en förstärkning av deras fackkompe- tens. Det gäller också FN:s personalfrågor, inkl, löner och andra förmåner, med inriktning på att stärka FN-organens integritet och generellt stärka kompetensen bland personalen. En annan fråga gäller katastrofområdet, där FN genom organisatoriska förändringar måste stärkas för att snabbare och bättre koordinerat kunna gripa sig an det växande antalet katastrofer oavsett orsak. Glädjande nog kan vi på nordisk sida konstatera att den expertrapport som FN-projektet för tre år sedan lade fram på katastrofområdet har haft stor betydelse för de reformer som beslutats och som nu är på väg att genomföras. Redan har nya samordningsmekanismer upprättats inom FN både på fältnivå, på högkvar- tersnivå och på generalsekreterarens nivå. På den senare nivån har Sveriges tidigare FN-ambassadör tillträtt som en av FN:s högste chefer direkt under generalsekreteraren. På denna nivå inrättas nu också en samordningskom- mitté i Geneve för FN-systemet, Rödakors-rörelsen och ett stort antal andra enskilda organisationer verksamma på det humanitära området. Dessutom har en reservfond upprättats på 50 miljoner US dollar ur vilken medel kan tas för omedelbara insatser innan olika appeller om katastrofbistånd börjat ge resultat. Det återstår dock ett antal åtgärder för att FN skall kunna fun- gera så effektivt som vi har anledning att kräva på detta område. Reformerna på katastrofområdet och i Sekretariatet visar att förändringar av FN verkligen är möjliga. Omfattande nordiska konsultationer i både u- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 73 och i-länder visar att det finns ett brett stöd för fortsatta reformer på det ekonomiska och sociala området. Den hittillsvarande presentationsfasen av FN-projektet har nu övergått i en intensiv förhandlingsfas, som inleddes vid ECOSOC:s högnivåmöte i bör- jan av juli 1992. Projektets analys och förslag till reformer bildar nu ett cen- tralt underlag för den fortsatta reformprocessen i form av ett officiellt FN- dokument benämnt ”Nordic Memorandum on UN Reforms”. Det här innebär att tempot i reformarbetet ytterligare växlats upp och stäl- ler de nordiska länderna inför ett betydande ansvar och inför nya utmaningar med krav på förhandlingskapacitet och analytiska resurser. Sveriges och Nordens strävan är nu att skapa en så bred uppslutning som möjligt förvåra förslag bland medlemsländerna, så att FN bättre kan möta 1990-talets utma- ningar och problem. Jag lägger avsevärd vikt vid att svenska biståndsmedel kanaliseras till verksamheter och organisationer som uppvisar hög effektivitet. Det starka stödet till reformer av FN skall bl.a. ses inom ramen för en sådan effektiviteshöjande ambition. Det betyder också att våra frivilliga bi- drag till FN mer noggrant prövas i förhållande till den effektivitet de olika FN-organisationerna uppvisar. En klar koppling råder således mellan stora svenska bidrag, reformer och effektivitet. Samtidigt finns i grunden ett ge- mensamt intresse mellan givar- och mottagarländer om att få ut större ut- vecklingseffekt av finansiella bidrag till FN-systemet. Som ett ytterligare led i regeringens ambition att nå ökad effektivitet i an- vändningen av de multilaterala bidragen har en utredning tillsatts med syfte att förbättra och skapa ökad klarhet i den ekonomiadministrativa processen i ett antal internationella organisationer. Utredningen som genomförs i samverkan mellan Utrikes- och Finansde- partementen skall ge förslag till stramare budgetrutiner och förstärkt revi- sionsförfarande i bl.a. en rad av FN:s fackorgan samt den omfattande verk- samhet som finansieras över FN:s reguljära budget. Prioriteringar inom multilateralt biståndssamarbete Jag har i de allmänna inledande avsnitten utvecklat det svenska biståndets prioriteringar. Därvid har jag pekat på fattigdomsbekämpningen som över- gripande mål. Jag har också pekat på vikten av insatser till särskilt utsatta grupper, såsom barn och flyktingar. Dessa prioriteringar måste följas upp av flertalet multilaterala organisationer. De multilaterala organ som har en stark fattigdomsinriktning, många gånger på tillskyndan av Sverige, bör i mindre grad än andra drabbas av nedskärningar. De internationella finansie- ringsorganen, och då särskilt IDA, Världsbankens fond för utlåning till de fattigaste u-länderna, spelar en central roll i detta sammanhang. Till följd av ökade regionala och/eller etniska konflikter, ökar kraven på FN:s förmåga att spela en kraftfull, samordnad roll i olika katastrof- och flyktingsituationer. Organ som FN:s livsmedelsprogram, WFP, och FN:s flyktingkommissarie, UNHCR, får därigenom en ökad betydelse. För att dessa organisationer skall kunna agera snabbt och effektivt i nödsituationer krävs flexibla, reguljära bidrag, som i vissa fall kan kompletteras med sär- skilt riktade bidrag. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 74 Jag har tidigare berört betydelsen av en ekologiskt hållbar utveckling. Multilaterala insatser inom detta område har hittills varit begränsade, men ökar successivt i omfattning som en följd av FN:s konferens om miljö och utveckling (UNCED) och får en allt större betydelse inom flertalet multila- terala organ. I detta sammanhang prioriteras särskilt möjligheterna till inno- vativa samarbetsformer, bl.a. mellan Världsbanken och FN-organ. Det bör samtidigt betonas att särskilt riktade miljöinsatser främst har en katalytisk effekt och att det i första hand är reguljära insatser i olika organ som måste utformas på ett miljömässigt riktigt sätt. I inledningsavsnittet har jag redovisat min syn på hur regeringen bör prio- ritera frågor som rör befolkning och utveckling. Inför FN:s konferens om befolkning och utveckling 1994 kommer jag att fästa särskild vikt vid att för- beredelserna inför konferensen blir så gedigna som möjligt. Jag kommer dessutom att aktivt verka för att befolkningsfrågorna uppmärksammas i rele- vanta FN-organ och andra internationella organisationer. Narkotikans ökade utbredning är ett snabbt växande globalt problem. Den har blivit ett allt större hot mot den sociala, ekonomiska och politiska utvecklingen i många utvecklingsländer. Jag ser det som angeläget att mobi- lisera såväl medlemsländer som internationella organisationer i mer offen- siva insatser för att bekämpa narkotikaproblemet. FN:s narkotikaprogram har en viktig uppgift i detta arbete. AIDS-epidemin har i många fattiga länder utvecklats från att utgöra ett hälsoproblem till att i växande grad också bli ett hot mot en stabil samhällsut- veckling. AIDS är ett i alla avseenden gränsöverskridande problem. Natio- nella insatser måste således kompletteras med internationellt samordnande åtgärder främst genom olika FN-organ. Den globala situationen motiverar AIDS-insatser på en fortsatt hög nivå. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Särskilda aspekter på det multilaterala biståndet Resultatredovisning och utvärdering har getts en väsentligt ökad betydelse i biståndet. Dessa aspekter är relevanta också för multilateralt bistånd. I det sammanhanget finns det emellertid skäl att understryka att resultatredovis- ning och utvärdering av verksamheten inom de multilaterala biståndsorga- nen måste ske på ett sätt som samverkar med det multilaterala biståndets princip. Det är inte rimligt att varje enskild bidragsgivare kräver resultatre- dovisning och utvärdering av egna specifika bidrag. Istället bör de multilate- rala organisationernas egna resultatredovisningar och utvärderingar ges en större bredd och djup. Som multibiståndskommittén (SOU 1991:48), vars betänkande redovisades utförligt i föregående års budgetproposition, påpe- kar, har dessa organs utvärderingsfunktioner förstärkts under senare år. Kommittén menar dock att det finns utrymme för ytterligare förstärkning av den multilaterala kapaciteten i dessa avseenden. Jag delar detta synsätt. Därvid ter det sig som särskilt angeläget att se resultatredovisning och utvär- dering i kvalitativa likaväl som kvantitativa termer. Det är också angeläget att dessa organ anlitar utomstående utvärderare som ett komplement till in- terna utvärderingsenheters verksamhet. Främst Världsbanken har utvecklat utvärderingsfunktionen och anses idag ledande inom biståndsvärlden när det 75 gäller kunskap om biståndets effektivitet. FN-systemet behöver generellt förstärkas i detta avseende, även om några FN-organ gjort viktiga studier som på avgörande områden kompletterat Världsbankens arbete. Föränd- rade styrformer i enlighet med Nordiska FN-projektets förslag förväntas ge en ökad betydelse åt resultatredovisning och utvärdering inom FN-organen. En annan inte tidigare redovisad fråga som behandlades av multibistånds- kommittén är multilateral upphandling. En dominerande och accelererande trend under 1980-talet var de ökade inslagen av marknadsekonomiska lösningar i u-länderna och i de f.d. stats- handelsländerna i Östeuropa och det forna Sovjetunionen. Detta skapar del- vis förändrade förutsättningar för affärsmässigt samarbete. Å andra sidan är många av dessa länders skuldsituation fortfarande besvärlig vilket beskär deras importkapacitet. Mot den här bakgrunden är därför den upphandlingsmarknad som genere- ras av de multilaterala utvecklingsbankerna och FN:s biståndsverksamhet av flera skäl mycket intressant. Den är relativt stor, den är växande men också svårpenetrerad och omgärdad av speciella upphandlingsregler. Den totala marknadsvolymen för utvecklingsbankerna och FN kan upp- skattas till mellan 20-30 miljarder dollar per år. Endast en mindre del av den totala multilaterala upphandlingen sker från FN-systemet. Merparten sker inom ramen för projekt finansierade av Världsbanken och de regionala ut- vecklingsbankerna. Det bör samtidigt understrykas att den årliga marknadsvolymen som mått underskattar vikten av denna marknad. De dynamiska effekterna kan vara mycket betydande genom att den multilaterala marknaden ofta är en inkörs- port till en mer permanent företagsetablering i olika u-länder och f.d. stats- handelsländer. Enligt Exportrådets statistik uppgick värdet av upphandlingen av svenska varor och tjänster på den multilaterala marknaden år 1991 till 198 miljoner dollar, varav 37 miljoner dollar från FN. Ställs värdet av upphandlingen i relation till de bidrag olika länder ger till bankerna och FN - återflödet - kan konstateras att gruppen ”mest gynnade länder” toppas av Schweiz, Storbritannien och Frankrike, medan Sverige och övriga nordiska länder hamnar långt ner. Om detta beror på bristande konkurrensförmåga, om svenska myndighe- ters draghjälp är otillräcklig eller om svenska företag helt enkelt inte satsar på den här marknaden i samma utsträckning som företag i andra länder, finns det för närvarande inget entydigt svar på. Ansvaret för att förbättra situationen vilar främst på enskilda svenska företag. Utrikesförvaltningen och Exportrådet kan dock komplettera företa- gens egna insatser. Jag avser mot den här bakgrunden att närmare analysera hur den svenska andelen av de multilaterala organens upphandling skulle kunna öka. Sverige är dessutom underrepresenterat vad gäller personal i flertalet fri- villigt finansierade multilaterala organ. Detta ter sig som särskilt anmärk- ningsvärt i de organ, där Sverige står för en hög andel av bidragen. Självfallet måste all rekrytering till internationella organ i första hand utgå från verksamhetens krav på kompetens. Det finns emellertid all anledning Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 76 att tro att den svenska kompetensen på många av de områden där dessa or- gan verkar är hög. Det är i sig angeläget att den ökade internationaliseringen leder till att flera svenskar har erfarenhet av internationellt arbete. Därtill är det av stor vikt att i organ med hög grad av svensk finansiering få in svensk personal. Personal med sådan internationell erfarenhet utgör också en viktig resursbas i det svenska biståndet. I det sammanhanget bör särskilt betonas vikten av att ta tillvara återvändande personals kompetens. Jag avser mot bakgrund av vad jag nyss sagt att verka för att finna former för att på ett mer aktivt sätt främja rekrytering av svensk personal till inter- nationella organ. I vissa fall har FN-organ kunnat dra nytta av svensk kompetens inom ra- men för nyttjande av lämplig svensk institution. Jag tänker särskilt på de in- satser Arméstabens beredskapsstyrka, Swedrelief, kunnat göra för UNICEF i Liberia och Somalia och på Räddningsverket som erhållit uppdrag från UNHCR i Turkiet, det forna Jugoslavien och Kenya. Denna utveckling är positiv. En intressant utveckling inom det multilaterala biståndet, som multibi- ståndskommittén särskilt pekade på, är ökande samverkan mellan multilate- rala organ och enskilda organisationer, internationella såväl som nationella. Dessa kompletterar varandra i olika avseenden, vilket kan utnyttjas till båda parters ömsesidiga fördel. Bl.a. i katastrofinsatser utvecklas nya samarbets- former. Miljö-, befolknings-, AIDS- och narkotikaområdena erbjuder också utökade samarbetsmöjligheter. Samarbetet måste naturligtvis baseras på den enskilda organisationens unika förutsättningar och speciella profil. Det är min avsikt att på de sätt som multibiståndskommittén förordar ytterli- gare främja denna utveckling. Information och tillfälle till samråd om det multilaterala biståndet ges regelbundet i folkrörelserådet. Multilaterala biståndet i förhållande till det totala biståndet Det totala biståndsflödet från OECD:s DAC-länder för 1991 beräknades av OECD:s biståndskommitté (DAC) till 57 miljarder US dollar. Av detta be- lopp gick drygt 15 miljarder US dollar till multilateralt samarbete, dvs. ca 26%. OECD-ländernas bidrag till multilateral verksamhet präglas av stora variationer. Under 1980-talet har dock andelen totalt sett varit i stort sett oförändrad. Det svenska multilaterala biståndet redovisas huvudsakligen under C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Därutöver utgår bidrag till FN:s verksamhet från övriga anslag. Det gäller främst bidrag till FN:s huma- nitära verksamhet och vid katastrofsituationer, men även vissa långsiktiga utvecklingsinsatser, regionala program och stöd till internationella forsk- ningsprogram. Därmed utgör bidrag genom det multilaterala systemet ca en tredjedel av det totala biståndet. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 77 <h6>C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 <table border="1"> <tr><td> 1991/92</td><td> Utgift Utestående skuldsedlar</td><td> 3 650 837 909 4 418 126 425</td><td> Reservation 738 381 777</td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> Anslag</td><td> 3 566 147 000</td><td></td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Förslag</td><td> 3 148 404 000</td><td></td></tr> </table> Tabell 3. Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret 1992/93 och 1993/94 (mkr) Anslagspost/delpost                         Anvisat Förslag Förändring 1992/93   1993/94     1993/94 <table border="1"> <tr><td colspan="4"> FN:s EKONOMISKA OCH SOCIALA</td></tr> <tr><td> VERKSAMHET I FÄLT FN:s utvecklingsprogram (UNDP)</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> varav</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - ordinarie bidrag - FN:s kapitalutvecklingsfond</td><td> 670</td><td> 560</td><td> -110</td></tr> <tr><td> (UNCDF)</td><td> 55</td><td> 40</td><td> -15</td></tr> <tr><td> FN:s befolkningsfond (UNFPA)</td><td> 145</td><td> 140</td><td> -5</td></tr> <tr><td> FN:s barnfond (UNICEF)</td><td> 395</td><td> 350</td><td> -45</td></tr> <tr><td> Världslivsmedelsprogrammet (WFP) FN:s hjälporganisation för</td><td> 282</td><td> 270</td><td> -12</td></tr> <tr><td> palestinaflyktingar (UNRWA)</td><td> 146</td><td> 130</td><td> -16</td></tr> <tr><td> FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) UNCTAD/GATT:s internationella</td><td> 235</td><td> 235</td><td> 0</td></tr> <tr><td> handelscentrum (ITC) Narkotikabekämpning genom FN-</td><td> 23</td><td> 20</td><td> -3</td></tr> <tr><td> systemet</td><td> 58</td><td> 53</td><td> -5</td></tr> <tr><td> SUB TOTALT</td><td> 2 009</td><td> 1 798</td><td> -211</td></tr> </table> INTERNATIONELLA FINANSIERINGSORGAN <table border="1"> <tr><td colspan="4"> Världsbanksgruppen</td></tr> <tr><td> varav - Internationella</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> utvecklingsfonden (IDA) - Internationella</td><td> 515</td><td> 500</td><td> -15</td></tr> <tr><td> finanseringsbolaget (IFC)</td><td> 16</td><td> 14</td><td> -2</td></tr> <tr><td> Delsumma</td><td> 531</td><td> 514</td><td> -17</td></tr> <tr><td> Regionala utvecklingsbanker varav - Afrikanska</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> utvecklingsbanken (AfDB) - Afrikanska</td><td> 0</td><td> o1</td><td> 0</td></tr> <tr><td> utvecklingsfonden (AfDF) - Asiatiska</td><td> 270</td><td> 321</td><td> 51</td></tr> <tr><td> utvecklingsbanken (AsDB) - Asiatiska</td><td> 0</td><td> 0'</td><td> 0</td></tr> <tr><td> utvecklingsfonden (AsDF) - Interamerikanska</td><td> 90</td><td> 0'</td><td> -90</td></tr> <tr><td> utvecklingsbanken (IDB/FSO)</td><td> 11</td><td> 0'</td><td> -11</td></tr> <tr><td> Delsumma</td><td> 371</td><td> 321</td><td> -50</td></tr> <tr><td> Övriga utvecklingsfonder</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> varav</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - Nordiska utvecklingsfonden (NDF)</td><td> 62</td><td> 62</td><td> 0</td></tr> <tr><td> - Internationella</td><td></td><td></td><td> -60</td></tr> <tr><td> jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)</td><td> 60</td><td> o1</td><td></td></tr> <tr><td> Delsumma</td><td> 122</td><td> 62</td><td> -60</td></tr> <tr><td> SUB TOTALT</td><td> 1 024</td><td> 897</td><td> -127</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td> Nuvarande lydelse</td><td colspan="3"> Föreslagen lydelse</td></tr> <tr><td> Anslagspost/delpost</td><td> Anvisat 1992/93</td><td> Förslag 1993/94</td><td> Förändring 1993/94</td></tr> <tr><td> ÖVRIGT</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> - Miljöinsatser - Internationella familje-</td><td> 155</td><td> 45'</td><td> -110</td></tr> <tr><td> planeringsfederationen (IPPF) - Internationella</td><td> 96</td><td> 89</td><td> -7</td></tr> <tr><td> sjöfartsuniversitetet (WMU) - Multilaterala biträdande</td><td> 19</td><td> 18</td><td> -1</td></tr> <tr><td> experter m.m - FN:s aktioner för fred och</td><td> 62</td><td> 55</td><td> -7</td></tr> <tr><td> återuppbyggnad</td><td> 5 O2</td><td> 150</td><td> 100</td></tr> <tr><td> - Övriga insatser</td><td> 151</td><td> 96</td><td> -55</td></tr> <tr><td> SUB TOTALT</td><td> 533</td><td> 453</td><td> -80</td></tr> <tr><td> SUMMA</td><td> 3 566</td><td> 3 148</td><td> -418</td></tr> </table> 'jämte ingående reservation 2 jämte ingående reservation om 100 mkr från budgetåret 1991/92 Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 <h6>FN:s ekonomiska och sociala verksamhet i fält</h6> FN:s utvecklingsprogram (UNDP) Budgetåret 1992/93                      725 000 000 Budgetåret 1993/94                     600 000 000 varav Ordinarie bidrag till UNDP             560 000 000 FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) 40 000 000 FNrs utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets centrala organ för finan- siering av tekniskt bistånd. UNDP är inte sektorsbundet och kan därigenom ge utvecklingsländerna råd och finansiera insatser inom alla samhällssekto- rer. UNDP har program i 150 länder med tyngdpunkt i de fattigaste u-län- derna. UNDP:s landrepresentanter har också en samordnande roll för FN:s insatser inom det sociala och ekonomiska området. 87 % av landprogramre- surserna är under den femte programperioden 1992-1997 reserverade för länder med en BNP per capita på högst 750 US dollar. För att vara FN:s centrala biståndsorgan har UNDP begränsade resurser. Budgeten för år 1992 uppgick till ca 1 200 miljoner US dollar. De nordiska länderna svarade för närmare en tredjedel av bidragen. År 1992 var Sverige totalt sett UNDP:s största bidragsgivare och svarade för drygt 11 % av bud- geten. UNDP behöver en mer solid resursbas för att kunna fullfölja sina uppgif- ter. Samtidigt måste bördefördelningen bli betydligt jämnare. Jag har tidi- gare redogjort för arbetet med att få förslagen i Nordiska FN-projektet ge- nomförda. En viktig del av förslagen är att ett nytt finansieringssystem skall införas där medlemsländerna tar ett större och mer jämbördigt fördelat an- svar för finansieringen. Jag har tidigare betonat vikten av en effektivare samordning av FN-syste-                   79 6 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 mets biståndsinsatser. Jag vill särskilt betona vikten av en klarare ansvars- Prop. 1992/93:100 och rollfördelning mellan UNDP, fackorganen och Världsbanken/IDA. Bilaga 4 UNDP har en viktig roll att stödja utvecklingsländerna att ta ett eget ansvar för sin utveckling. Mottagarländerna bör i högre utsträckning ta ansvaret för att genomföra utvecklingsinsatser liksom för att samordna det externa bi- ståndet. UNDP:s verksamhet bör, istället för att genomföra projekt, i högre utsträckning inriktas på kapacitetsutveckling i utvecklingsländerna. Ett om- råde där UNDP har en central uppgift är att stödja u-ländernas kapacitet- suppbyggande inom miljöområdet. FN:s konferens om miljö och utveckling betonade UNDP:s centrala roll inom detta område. Jag kommer aktivt att verka för att UNDP prioriterar denna uppgift. År 1992 presenterade UNDP för tredje gången årsrapporten om mänsklig utveckling (Human Development Report). UNDP har genom denna rap- port lagt grunden för en analys som på ett flerdimensionellt sätt kan mäta begreppet mänsklig utveckling. Rapporten utgör en viktig grund i arbetet att utveckla UNDP:s verksamhet. UNDP planerar verksamhet i Central och Östeuropa samt i OSS. Sverige har aktivt drivit linjen att FN skall samordna sina insatser i regionen och att ett samlat FN-program skall utvecklas. FN-systemets komparativa fördelar måste klart definieras i förhållande till bilaterala och regionala bidragsgi- vare. UNDP har en viktig roll i att samla FN-systemet för gemensamma in- satser. UNDP har också en viktig uppgift i FN:s katastrofarbete. Genom den samordnande roll som UNDP:s landrepresentanter har spelar de en framträ- dande roll i FN:s katastrofarbete på fältet. UNDP har framförallt en central roll i återuppbyggnaden av ett land efter en katastrof genom att förena de akuta katastrofinsatserna med åtgärder som leder till mer varaktig utveck- ling. Om UNDP:s verksamhet skall kunna effektiviseras måste styr- och finan- sieringsformerna reformeras i enlighet med de förslag Sverige och övriga nordiska länder driver på grundval av slutsatserna i Nordiska FN-projektet. En aktivare styrning på policynivå är nödvändig om UNDP skall kunna spela en mer aktiv och central roll inom FN-systemet. Jag föreslår att Sveriges bidrag till UNDP beräknas till 560 miljoner kro- nor för nästa budgetår. Därigenom kommer Sverige fortsatt att vara en av de största bidragsgivarna. FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd till småskaliga investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten i de minst utvecklade länderna. Till stor del är verksamheten inriktad på att engagera kvinnor att starta och utveckla mindre företag. Verksamheten är inriktad på att stödja marknadsekonomisk utveckling. Fondens verksamhet har visat sig vara ett värdefullt komplement till UNDP:s tekniska bistånd och till de större projekt som utvecklingsbankerna stödjer. Sverige är den störste bidragsgivaren till fonden och svarade 1992 för en andel på ca 20 %. Jag fö- reslår att bidraget för budgetåret 1993/94 beräknas till 40 miljoner kronor. 80 FN:s befolkningsfond (UNFPA) Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 145 000 000 140 000 000 Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Världens befolkningstillväxt är en av vår tids allvarligaste utmaningar. Jag har tidigare redovisat regeringens syn på hur Sverige bör agera och vilken vikt jag tillmäter FN:s förestående världskonferens om befolkning och ut- veckling. FN:s befolkningsfond (UNFPA) är den centrala organisationen för sam- ordning och finansiering av bistånd inom FN-systemet på befolkningsområ- det. UNFPArs roll är att stödja u-ländernas ansträngningar att bygga upp sin egen kapacitet för effektiva program på befolkningsområdet. UNFPA spri- der också information om befolkningsfrågor i både i- och u-länder och om hur problemen bäst kan angripas. UNFPA svarar för biståndsinsatser samt främjar och samordnar befolkningsprogram inom FN-systemet. Förutom verksamhet inom områden som familjeplanering, information och utbildning, datainsamling m.m. ägnar sig fonden i ökande utsträckning åt att peka på sambanden mellan de faktorer som påverkar befolkningstill- växten. Kvinnornas situation, miljön, flyktingproblem - såväl inom som mellan länder - liksom AIDS-epidemin, utgör exempel på sådana faktorer som bestämmer befolkningsökningen. I grunden ligger fattigdomen i alla dess aspekter som orsak till en obalanserad befolkningsutveckling. FN:s befolkningsfonds ledande funktion inom FN-systemet bör stödjas och dess samarbete med både FN-organisationer och enskilda organisatio- ner framhållas, t.ex. samarbete med Internationella familjeplaneringsfede- rationen (IPPF). FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro i juni 1992 gav FN-systemet i uppgift att vidta kraftfulla åtgärder inom området befolkning - miljö. Jag avser i detta sammanhang att verka för att sådana insatser genomförs bl.a. inom ramen för UNFPA. UNFPA har också en avgörande roll inför FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994. Befolkningsfrågorna är en prioriterad del av det svenska biståndet. Jag föreslår att bidraget till UNFPA utgår med 140 miljoner kronor för budget- året 1993/94. FN:s barnfond (UNICEF) Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 395 000 000 350 000 000 FN:s barnfond bildades efter andra världskriget för att hjälpa barnen i det krigshärjade Europa. Efter några år av katastofinsatser breddades fondens mandat till att idag omfatta barns alla rättigheter med en spännvidd från ma- teriella behov till icke materiella. För att kunna ändra barnens villkor har UNICEF inriktat sin verksamhet på att förbättra situationen för hela famil- 81 jen. Kvinnornas ställning och livsvillkor spelar härvid en utomordentlig stor roll. Barnfondens programverksamhet är därför mest omfattande i de länder där fattigdomen är svårast, där det föds flest barn och där barnadödligheten är som högst. Flera av dessa länder befinner sig dessutom i en krigssituation. UNICEF analyserade tidigt behoven av att se utvecklingsprocesser utifrån ett mänskligt perspektiv. Barnfonden har deltagit aktivt i FN:s konferens om miljö och utveckling och initierat delavsnittet om barn i dess handlingspro- gram Agenda 21. UNICEFcs verksamhet kan idag sägas vila på tre pelare, alla lika viktiga; -  den katalytiska rollen som rådgivare och policyskapare. Ett exempel på detta är arbetet med konventionen om barnets rätt och toppmötet för barn. Genom att huvudelen av världens länder har ratificerat konventio- nen om barnets rättigheter är länderna förpliktade att förverkliga dessa rättigheter i sina egna samhällen. På nationell nivå följs också arbetet med att tillvarata barnets rätt upp genom att länderna har eller är i färd med att utarbeta nationella handlingsplaner i detta syfte. -  programverksamheten, dvs. fleråriga insatser omfattande hälso- och sjukvård, vattenförsörjning och sanitet, nutrition och utbildning. Dessa insatser sker i nära samarbete med det mottagande landet. Sverige ger genom SIDA ett avsevärt extra stöd, s.k. multi-bistånd, till denna typ av verksamhet. -  katastrofinsatser. Behovet av katastrofinsatser har under senare år ökat markant. Över hälften av de drabbade är barn och således får UNICEF en naturlig roll i sammanhanget. Det har inneburit att UNICEF fått större, riktade anslag för insatser i berörda länder. Även Sverige har ka- naliserat ett ökat katastrofbistånd via UNICEF. Även om katastofinsatserna ökar måste UNICEF:s främsta mål vara utveck- lingsinsatser. Jag noterar med tillfredställelse att UNICEF samarbetar med en rad andra FN-organ, internationella och enskilda organisationer för bar- nens välbefinnande och framtid. I det aktiva samarbetet mellan Sverige, andra länder och UNICEF framstår, som jag sagt inledningsvis, behovet av nya mera ändamålsenliga styr- och finansieringsformer påtagligt. Sverige eftersträvar att FN:s biståndsorgan skall få ett så stort generellt bidrag som möjligt för att möjliggöra en långsiktig planering och utveckling av verksamheten. Sveriges totala bidrag, inkl, tilläggs- och katastrofbidrag över SIDA:s an- slag, uppgick förra budgetåret till 727 miljoner kronor, en ökning med 51 miljoner från 1990/91. Sverige stod under 1991 för drygt 17 % av UNI- CEF:s totala inkomster från regeringar och mellanstatliga organisationer. Flera av Europas finansiellt betydande länder finns inte med bland de större givarna. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 82 För budgetåret 1993/94 föreslår jag ett svenskt bidrag till UNICEF:s gene- rella budget om 350 miljoner kronor. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Världslivsmedelsprogrammet (WFP) Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 varav Världslivsmedelsprogrammet (WFP) Internationella katastroflagret för livsmedel (IEFR) och långvariga flyktingprogram (PRO) Livsmedelshjälpkonventionen (FAC) 282 000 000 270 000 000 112 000 000 105 000 000 53 000 000 WFP har en betydelsefull roll vid samordning av livsmedelsleveranser i inter- nationella biståndsprogram. Sverige verkar för att en större andel av värl- dens sammanlagda livsmedelsbistånd skall gå genom WFP och för att WFP skall kunna spela en mer aktiv roll för att lindra verkningarna av katastrofer av olika slag. Under 1991 förmedlade WFP livsmedel till drygt 40 miljoner människor, varav 20 miljoner människor fick del av livsmedelbistånd genom reguljära utvecklingsprojekt. Livsmedelsbiståndet i katastrofer och flyktingsituatio- ner har under de senaste åren ökat kraftigt och utgjorde under 1991 mer än hälften av WFP:s totala livsmedelsleveranser. Den expanderande katastrofverksamheten har medfört att WFP:s utveck- lingsprojekt inte kunnat växa i omfång. En diskussion förs i WFP om livsme- delsbiståndets roll i utvecklingshänseende och om hur samordningen mellan utvecklingsprojekt och katastrofverksamhet kan förbättras. WFP genomgick 1991 en rad organisatoriska förändringar som ett led i att anpassa organisationen till de nya utmaningar som under 1990-talet kommer att ställa större och delvis förändrade krav på dess samlade kapacitet. Bl.a. har WFP blivit mera självständigt i förhållande till FN:s jordbruks- och livs- medelsorganisation, FAO. Under 1991 beslöts att WFP fr.o.m. årsskiftet 1991/92 successivt övertar ansvaret för livsmedelsbistånd till flyktingar, en uppgift som tidigare ålegat FN:s flyktingkommissarie, UNHCR. Det svenska bidraget till WFP utgörs av tre delkomponenter. För det första ges ett ordinarie bidrag till WFP:s aktiviteter på utvecklings- området. Två tredjedelar av det ordinarie bidraget är bundet till upphand- ling av livsmedel i u-länder med exportproduktion eller i Sverige. Den övriga tredjedelen utgör ett stadgeenligt kontantbidrag till transportkostnader och administration. För det andra lämnas bidrag till katastrof- och flyktingsituationer. Det för- delar sig på det Internationella katastroflagret för livsmedel (International Emergency Food Reserve, IEFR) och Fonden för utdragna flyktingsituatio- ner (Protracted Refugee Operations, PRO). PRO som upprättades 1990, har fått en allt viktigare funktion i och med samarbetsavtalet med UNHCR. 83 Dess syfte är att möta de näringsbehov som uppstår i långvariga flyktings- ituationer. Särskilt IEFR och PRO kräver största möjliga finansiella flexibilitet för att möjliggöra den mest tids- och kostnadseffektiva upphandlingen. Immidiate Response Account (IRA) tillkom för att möjliggöra omedelbar lokal eller re- gional upphandling av livsmedel vid uppkommande katastrofinsatser. För det tredje lämnas ett bidrag till Konventionen om livsmedelshjälp (Food Aid Convention, FAC). Inom ramen för 1986 års konvention om livs- medelshjälp har medlemsländerna åtagit sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål per år. Det svenska årsbidraget mot- svarar 40 000 ton vete inkl, kostnader för administration och frakt och läm- nas genom WFP. Dessa medel kan användas för utvecklingsinsatser, katast- rof- eller flyktingbistånd, beroende på behoven under året. I anslagsbelop- pet har hänsyn tagits till kronans sjunkande värde. Utöver dessa bidrag kanaliserar Sverige även extraordinär katastrofhjälp via WFP över katastrofanslaget. WFP har under tvåårsperioderna 1991-1992 och 1993-1994 redovisat ett medelsbehov av 1 500 miljoner US dollar för respektive period. Jag föreslår ett bidrag till WFP om totalt 270 miljoner kronor varav 112 miljoner kronor till det ordinarie programmet, 105 miljoner kronor till IEFR/PRO och 53 miljoner kronor till FAC. FN:s hjälporganisation for palestinaflyktingar (UNRWA) Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 146 000 000 130 000 000 UNRWA har under 42 år svarat för utbildning, hälsovård och social service för palestinska flyktingar på Västbanken, i Gaza, Libanon, Syrien och Jor- danien. Den ekonomiska aktiviteten i de ockuperade områdena (Västban- ken och Gaza) har under det palestinska upproret, Intifadan, gått kraftigt tillbaka och har medfört en allt svårare situation för befolkningen. Gulfkri- sen medförde ytterligare inkomstbortfall för de ockuperade områdena i form av minskade remitteringar, exportintäkter och bistånd. Ett stort antal pales- tinier som tidigare varit bosatta i Kuwait tvingades återvända till regionen. Under det senaste året har den socio-ekonomiska situationen för många pa- lestinier allvarligt försämrats och många som tidigare varit självförsörjande har tvingats söka bistånd från UNRWA som sammanlagt bistår 2,65 miljoner palestinier. Palestinaflyktingarnas situation ställer fortsatt höga krav på UNRWA vad gäller utbildning, hälsoinsatser och social verksamhet. Därvid kan noteras att UNRWA har ett gott anseende i givarsamfundet såsom en kostnadseffektiv och väl fungerande organisation. Från givarhåll betonas dock behovet av en ökad samordning med andra FN-organ. Utöver bidraget till UNRWA utgår även svenskt stöd till bilaterala insat- ser och katastrofbistånd till Västbanken och Gaza. Det bilaterala stödets tyngdpunkt ligger på de sociala sektorerna och kanaliseras via svenska en- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 84 skilda organisationer. Det stödet har ökat under senare år och uppgick bud- Prop. 1992/93:100 getåret 1991/92 till omkring 20 miljoner kronor.                             Bilaga 4 UNRWA beräknar medelsbehovet för verksamhetsåret 1993 till 295 miljoner US dollar för det reguljära programmet, vilket skall jämföras med 1992 års budget på 277 miljoner US dollar. 1991 var Sverige den tredje största givare till UNRWA. Jag föreslår ett bidrag om 130 miljoner kronor till UNRWA för budget- året 1993/94. FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) Budgetåret 1992/93                     235 000 000 Budgetåret 1993/94                     235 000 000 Under de senaste tio åren har flyktingproblematiken alltmer kommit att hamna i centrum för världens uppmärksamhet. Krigen i Afghanistan, Kam- bodja, Mocambique, Somalia m.fl. länder på Afrikas horn och det forna Ju- goslavien, ofta i kombination med torka och åtföljande svält, har tvingat mil- jontals människor att lämna sina hem för obestämd tid. Enligt UNHCR:s beräkningar finns det idag 17 miljoner flyktingar i världen samt minst lika många internflyktingar. UNHCR:s uppgift är att ge skydd och bistånd till personer som flyr undan bl.a. politisk och religiös förföljelse, samt att med- verka till långsiktiga lösningar på flyktingarnas situation. Sedan flyktingkon- ventionens tillkomst 1951 har UNHCR tvingats utvidga sitt verksamhetsom- råde utanför det som ursprungligen var åsyftat. Denna förändring har inte minst under de senaste åren varit påtaglig och ställt organisationen inför nya utmaningar. Flyktingproblem har kommit att bli en allt viktigare konsekvens av kata- strofer och gjort UNHCR till ett av de största FN-organen i dessa samman- hang. Ett exempel är det forna Jugoslavien där UNHCR av generalsekrete- raren givits en ledande roll för de humanitära insatserna. Denna utveckling kan förväntas fortsätta och kommer att innebära ökad belastning på UNHCR:s egen katastrofkapacitet och ställa krav på att denna ytterligare förstärks. I UNHCR:s mandat ingår att medverka till långsiktiga lösningar på flyk- tingproblemen. Traditionellt sett räknar man med tre möjligheter: frivilligt återvändande, integration i mottagarlandet och skydd i tredje land. Under de senaste åren har ökade ansträngningar gjorts för att möjliggöra frivilligt återvändande. Stora repatrieringar pågår eller är planerade till bl.a. Afgha- nistan, Mocambique och Kambodja. UNHCR har verkat för att inom ramen för ett utvecklingsinriktat bistånd skapa förutsättningar för flyktingar att återvända. I detta sammanhang har UNHCR i ökad utsträckning kommit att uppmärksamma flyktingkvinnornas och flyktingbarnens särskilt utsatta position. Detta kommer att kräva stora och ökade insatser av UNHCR och andra FN-organ. Den förändrade flyktingsituationen har avsatt tydliga spår i verksamhe- tens utveckling. Efter de finansiella problem och den förtroendekris som or- 85 ganisationen genomgick under åren 1989/90, har man under nytt ledarskap utvecklat ett väl fungerande och effektivt sekretariat. Huvuddelen av perso- nalen finns på fältkontoren och verksamheten präglas av ett nära samarbete med enskilda organisationer. För verksamhetsåret 1992 uppskattade UNHCR behoven till 1 100 miljoner US dollar och inkomsterna till 840 miljoner US dollar. Bud- geten för 1993 års reguljära program uppgår till 378 miljoner US dollar. Där- utöver kommer kostnaden för särskilda flyktingprogram som sannolikt kom- mer att uppgå till 1992 års nivå, dvs. ca 700 miljoner US dollar. Den snabba ökningen av UNHCR:s särskilda program har inneburit att det reguljära programmets andel av den totala budgeten successivt har minskat. Sverige har verkat för dels en ökning av de reguljära programmen på bekostnad av de särskilda programmen, dels för att UNHCR skall ges större flexibilitet vid användandet av de reguljära medlen. I propositionen 1991/92 föreslogs det senare. Erfarenheterna av detta har varit positiva. För budgetåret 1992/93 uppgår det reguljära svenska bidraget till UNHCR till 235 miljoner kronor. Under 1992 har dessutom sammanlagt 297 miljoner kronor från andra anslag utbetalats till UNHCR för katastrofinsatser på bl.a. Afrikas Horn. Sverige är tredje största bidragsgivande nation till UNHCR, efter USA och Japan, och svarar för ca 8 % av bidragen. Med hänsyn till de snabbt växande behov som UNHCR möter är det ange- läget att det svenska bidraget även fortsättningsvis bibehålls på en hög nivå. Det reguljära bidraget bör kunna användas av UNHCR för att täcka både reguljära programkostnader och särskilda program. Jag beräknar Sveriges reguljära bidrag till UNHCR till 235 miljoner kro- nor för budgetåret 1993/94. UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 23 000 000 20 000 000 ITC är FN-systemets operativa organ för handelsfrämjande åtgärder till för- mån för u-länderna. Det erhåller sina finansiella resurser dels från UNC- TAD och GATT för den administrativa budgeten, dels från UNDP och en- skilda bidragsgivare för särskilda projekt. Sverige har traditionellt varit den störste bilaterale bidragsgivaren. Under innevarande budgetår har ett bidrag om 23 miljoner kronor anslagits. Styrelsen för internationellt näringslivsbi- stånd (SWEDECORP) har getts det samordnande ansvaret för beredning och uppföljning av de projektmedel som Sverige ställer till ITC:s förfo- gande. I syfte att minska andelen öronmärkta bidrag initierade Sverige under år 1991 en diskussion inom ITC om dess framtida struktur och organisation. Ett svenskt förslag om inrättandet av en rådgivande kommitté för bättre styr- ning av verksamheten och etablerandet av en global bidragsfond godtogs i princip. Emellertid har GATT:s och UNCTAD:s gemensamma policyorgan JAG (Joint Advisory Group) inte kunnat sammankallas under år 1992 i så- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 86 dan ordning att samtliga med organisationen förknippade problem kunnat behandlas. Detta beror på att ett fullständigt möte med JAG ej ansetts me- ningsfullt då chefsposten för organisationen varit obesatt sedan januari 1992. FN:s generalsekreterare har beslutat att tjänsten skall omklassificeras och har därför ej tillsatt den kandidat GATT och UNCTAD enligt normal till- sättningsprocess föreslagit. Såvida inte en snar lösning kommer till stånd i chefsfrågan kan detta negativt påverka inte bara genomförandet av det svenska reformförslaget utan ytterst äventyra hela ITC:s organisation och verksamhet. Mot denna bakgrund föreslår jag för budgetåret 1993/94 att det svenska bidraget beräknas till 20 miljoner kronor. Utbetalning av svenskt bidrag får göras avhängigt av utvecklingen i chefsfrågan och frågan om nya styrformer. Narkotikabekämpning genom FN-systemet Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 58 000 000 53 000 000 Det svenska bidraget till internationell narkotikabekämpning kanaliseras via FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) och i viss utsträckning Världshälsoorganisationens program mot missbruk av be- roende framkallande medel (WHO/PSA). UNDCP skall övervaka efterlevnaden av de internationella konventioner som finns på området, bedriva forskning inom narkotikarelaterade områ- den, samt identifiera, initiera, samordna och utvärdera projekt i syfte att minska produktionen av, handeln med och konsumtionen av narkotika i världen. UNDCP har under de senaste två åren tagit en katalytisk roll i den interna- tionella narkotikabekämpningen. Organisationen strävar i allt högre grad till att mobilisera och samordna internationella organisationers insatser mot narkotika. Det normativa arbetet finansieras genom FN:s reguljära budget medan den operativa verksamheten finansieras på frivillig väg. Sverige är en av UNDCP:s största bidragsgivare. De svenska bidragen avser främst integre- rad landsbygdsutveckling samt förebyggande insatser och vård av missbru- kare. WHO/PSA skall inom WHO:s mandat i FN-systemet erbjuda ett kun- skapsmässigt ledarskap i hälsofrågor relaterade till missbruk av narkotika och alkohol. PSA inriktar sig framför allt på efterfrågeminskning som metod att minska missbruk av beroendeframkallande medel. Sverige bidrog under PSA:s två första verksamhetsår med ett organisa- tionsstöd om 12 miljoner kronor (budgetåren 1990/92). Narkotikaproblemen är globala till sin karaktär och motiverar därför ett betydande stöd till multilaterala organisationer vilkas verksamhet syftar till internationella ansträngningar i bekämpningen av narkotika. Jag föreslår därför ett bidrag till den internationella narkotikabekämp- ningen för budgetåret 1993/94 på 53 miljoner kronor för insatser i utveck- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 87 lingsländer genom UNDCP och andra multilaterala organisationer, främst Prop. 1992/93:100 WHO/PSA.                                                   Bilaga 4 <h6>Internationella finansieringsorgan</h6> Världsbanksgruppen Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 531 000 000 514 000 000 varav Internationella utvecklingsfonden (IDA) Internationella finansieringsbolaget (IFC) 500 000 000 14 000 000 Världsbanken (IBRD) Världsbanksgruppen utgör en av de viktigaste finansieringskällorna för u- länderna. I gruppen ingår Världsbanken (IBRD), Internationella utveck- lingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och Multila- terala investeringsgarantiorganet (MIGA). Som en följd bl.a. av skuldkrisen på 1980-talet och u-ländernas växande svårigheter att få kommersiella lån har gruppens betydelse successivt ökat. Verksamheten utgörs dels av långiv- ning, dels av omfattande rådgivning i anslutning till ekonomiska reformer i låntagarländerna. Dessa uppgifter i kombination med bankens centrala roll för mobilisering och samordning av finansiellt bistånd har lett till nära samar- bete mellan banken och svenska biståndsorgan, särskilt i Afrika. Under det senaste året har Världsbanksgruppen utökats med många nya medlemslän- der, bl.a. de tidigare Sovjetrepublikerna. Världsbanksgruppen är numera, med sina 172 medlemsländer, i praktiken en universell organisation. Att bi- dra till att tillgodose de nya medlemsländernas behov av finansiella resurser och experthjälp samtidigt som stödet till de traditionella låntagarländerna förutsätts fortsätta i oförminskad omfattning är en stor utmaning för Världs- banksgruppen. IBRD ger långfristiga lån till medelinkomstländer som t.ex. Indonesien, Mexiko och Turkiet, men också till kreditvärdiga låginkomstländer som Kina och Indien. IBRD:s utlåning finansieras främst genom upplåning på de internationella kapitalmarknaderna med medlemsländernas kapitalinsatser som säkerhet. Banken har mycket god kreditvärdighet och kan låna på för- delaktigast möjliga villkor. IBRD:s utlåning kan i sin tur ske till lägre ränta än vad låntagarländerna själva skulle kunnat få. Sveriges del av IBRDrs kapital uppgår till 1,8 miljarder US dollar, vilket motsvarar en röstandel på för närvarande 1,17 %. Endast 3 % av den se- naste kapitalhöjningen har inbetalats kontant, resten utgörs av garantiåta- ganden. Riksbanken står för Sveriges kapitalinsats i IBRD. 88 Internationella utvecklingsfonden (IDA) IDA är Världsbanksgruppens fond för utlåning på särskilt förmånliga villkor till de fattigaste u-länderna. Dessa villkor innebär räntefrihet och lång åter- betalningstid. Budgetåret 1991/92 uppgick IDA:s nya utlåningsåtaganden till 6,6 miljarder US dollar. Av IDA:s utlåning går ungefär 80 % till de allra fattigaste länderna, dvs. länder med högst 610 US dollar i BNP per invånare (1990 års penning- värde). IDA är en effektiv kanal för finansiellt stöd i kombination med råd- givning och experthjälp. IDA spelar också en central roll för mobilisering av ytterligare stöd från andra finansieringskällor. IDA:s utlåning är inriktad på landsbygdsutveckling, utbildning, hälsovård, vattenförsörjning och stöd för ekonomiska reformer som syftar till ett mer effektivt resursutnyttjande (s.k. strukturanpassningsprogram). Med sin betoning på de fattigaste länderna samt på social utveckling och fattigdomsbekämpning överensstämmer IDA- utlåningen med de svenska biståndspolitiska målen. IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna vilka i förhand- lingar, normalt vart tredje år, beslutar om förstärkning av IDA:s resurser. I samband därmed fastläggs riktlinjerna för IDA:s utlåning. Förhandlingarna om den tionde s.k. påfyllnaden slutfördes i december 1992. En av huvudfrå- gorna har varit hur IDA skall kunna möta den kraftigt ökade efterfrågan som bl.a. har sin grund i att BNP per invånare i ett antal medlemsländer sjunkit till en nivå som ger rätt till IDA-lån. I samband med den tionde påfyllnaden fastlades att IDA-utlåningen även i fortsättningen skall vara helt inriktad på fattigdomsbekämpande projekt och program och dessutom ytterligare öka långivningen till de sociala sekto- rerna med särskild tonvikt på stöd till kvinnor. Som ett direkt svar på Agenda 21, handlingsprogrammet från Riokonferensen, kommer IDA att markant förstärka inslaget av miljörelaterade åtgärder i sina låneprogram. Stor vikt kommer att läggas dels vid att mottagarländerna tillämpar ett gott styrelse- skick som bidrar till att lånemedlen används effektivt och på avsett sätt; dels vid att IDA fullföljer det pågående arbetet med att förbättra stödet till mot- tagarländerna under själva genomförandet av IDA-finansierade projekt. Den senaste påfyllnaden avser en treårsperiod med början den 1 juli 1993 och uppgår till ca 18 miljarder US dollar. Detta innebär att bidragsländerna, trots svåra interna budgetproblem, lyckats bibehålla det reala värdet från den nionde påfyllnaden. Överenskommelsen innebär att IDA, för att möta sina åtaganden kommer att dra dessa medel från lagda skuldsedlar under en period om åtta i stället för tio år. Sverige har utfäst att under de tre åren bidra med drygt 2,8 miljarder kro- nor. Beloppet skall erläggas som skuldsedlar vilka deponeras i Riksbanken. Utöver samma andel som vid den nionde påfyllnaden dvs. 2,62 procent bi- drar Sverige med ca 7,5 miljoner kronor per år under de åtta år som drag- ningar på skuldsedlarna kommer att ske. Det senare bidraget kom att bli starkt bidragande till att en förhandlingslösning på denna nivå kunde komma till stånd och till att IDA kommer att öka sin fokusering på insatser på mil- jöområdet. Lösningen innebär en mindre budgetbelastning än utfästelsen vid den nionde påfyllnaden under vilken 25 procent av de tre årsbidragen erlades kontant. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 89 Budgeteringssystemet för de svenska bidragen till IDA har ändrats. Den tidigare metoden innebar att hela det belopp som svarade mot det svenska årsbidraget anslogs samma budgetår som skuldsedeln lades. IDA:s drag- ningar sker däremot under en längre period - upp till tio år - och i den takt fonden behöver resurser för utbetalningar till godkända projekt. Med denna budgeteringsmetod kom stora outnyttjade medel i form av skuldsedlar att samlas under anslagsposten. Riksdagen har i några fall beslutat att delar av outnyttjade skuldsedlar till- fälligt fått användas för andra angelägna och oförutsedda ändamål (Central- och Östeuropa, det forna Jugoslavien och katastrofinsatser). Under budget- åren 1990/91, 1991/92 och 1992/93 har 620 miljoner kronor tillfälligt tagits i anspråk för sådana särskilda insatser. Budgetåret 1991/92 infördes ett nytt budgeteringssystem som innebär att endast ett belopp svarande mot IDA:s beräknade dragningar på skuldsed- larna under det aktuella budgetåret anslås. Detta system har fördelen att inga nya reserver byggs upp och ger därigenom en sannare bild av den fak- tiska svenska resursöverföringen via IDA till u-länderna. Det är viktigt att understryka att man med detta system fördelar anslagen till IDA över ett större antal år. Medel till påfyllnaderna måste därför anslås så länge som IDA:s dragningar fortgår vilket innebär ca 7 år efter det att själva påfyll- nadsperioden avslutats. Den nya budgeteringstekniken innebär att medel kommer att behöva anslås för förväntade dragningar från flera påfyllnader samtidigt. De outnyttjade skuldsedlarna kommer successivt att minska i takt med att dragningarna från tidigare påfyllnader fortsätter. För att täcka gjorda åtaganden måste dessutom de utlånade medlen återföras till IDA:s budget. Det första årsbidraget under IDA 10 kommer att erläggas under budget- året 1993/94. Sverige kommer att lägga tre skuldsedlar på lika stora årsbidrag med böljan budgetåret 1993/94. Dragningarna på dessa skuldsedlar kommer att fördela sig över en åttaårsperiod. Jag beräknar 500 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 avseende Sveriges bidrag till Internationella Utvecklingsfonden (IDA). Internationella finansieringsbolaget (IFC) IFC:s syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att stödja privata investeringar. Ökad betoning av de privata investeringarnas roll för länders utveckling har lett till att IFC:s verksamhet expanderat betydligt. Det betydande antal nya medlemsländer som befinner sig i en övergångsfas mellan planekonomi och fungerande marknadsekonomi kommer att ytterli- gare öka behovet av det stöd som kan erbjudas av IFC. Senaste kapitalök- ning beslöts 1991. IFC:s kapital ökades därvid med 1 miljard US dollar till totalt totalt 2,3 miljarder US dollar. Sveriges andel i denna generella kapita- lökning är 1,17 % dvs. 11,7 miljoner US dollar. Detta bidrag skall inbetalas under 5 år med början budgetåret 1992/93. Dessutom har en särskild kapitalökning på 150 miljoner US dollar beslu- tats under 1992 för att möjliggöra för de nya medlemsländerna att teckna sina aktieandelar. I och med den särskilda kapitalökningen är Sveriges rös- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 90 tandel 1,12 %. I samband med den särskilda kapitalökningen ändrades två artiklar i stadgan. Sålunda krävs 80 % majoritet av röststyrkan, jämfört med tidigare 75 %, för en ökning av det auktoriserade kapitalet och 85 % av röst- styrkan, jämfört med tidigare 80 %, för en stadgeändring. Kravet på att ma- joriteten i det senare fallet skall utgöra minst 60 % av guvernörerna kvar- står. Inom IFC:s ram finns dessutom ett ökande antal specialverksamheter som finansierats med biståndsmedel och övervakas direkt eller indirekt genom SWEDECORP, BITS eller SIDA. Detta gäller Foreign Investment Advi- sory Service (FIAS), African Project Development Facility (APDF), Afri- can Management Service Cooperation (AMSCO) och Polish Business Advi- sory Service (PBAS) samt stöd till IFC:s verksamhet via en fond som hante- ras av BITS. Stöd till ytterligare insatser såväl i Östeuropa som i Afrika söder om Sahara kan bli aktuella under budgetåret. Beredning och uppföljning av resurser i u-länder bör i första hand ske genom SWEDECORP. UD ansvarar för samordningen av dessa insatser. Jag avser därvid fortsätta ansträngning- arna att få största möjliga genomslagskraft för det svenska näringslivsbistån- det. Jag beräknar således 14 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 under denna anslagspost. Regionala utvecklingsbanker Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 371 000 000 321 000 000 varav Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)            0 Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) 321 000 000 Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)              0 Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF)               0 Interamerikanska utvecklingsbanken/ Fonden för särskild verksamhet (IDB/- FSO)                                       0 De regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika, och de till dessa banker knutna utvecklingsfonderna, svarar för en betydande del av utvecklingsfinansieringen i sina respektive regioner, och har kommit att spela en allt viktigare roll i utvecklingssamarbetet överhuvudtaget. Detta har tagit sig uttryck i en ökad utlåning och en mer aktiv roll vad gäller rådgivning till stöd för ekonomiska reformer i låntagarländerna. Vidare kan man kon- statera att en breddning av bankernas verksamhet har ägt rum under senare år, vilken har förstärkt deras karaktär av utvecklingsinstitutioner i förhål- lande till den mer traditionella rollen som finansieringsorgan. En väsentligt ökad satsning inom sådana områden som fattigdomsbekämpning, miljö, kvinnan i utvecklingsprocessen, utbildning och hälsovård, har gjort att verk- samheten i hög grad kommit att ligga i linje med svenska biståndspolitiska prioriteringar. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 91 Sverige deltar aktivt i det arbete som syftar till att ytterligare förstärka Prop. 1992/93:100 dessa bankers institutionella och operationella kapacitet. Detta sker framför Bilaga 4 allt genom den svenska representationen i bankernas styrelser och under de förhandlingar som förs i samband med kapitalökningar i bankerna och på- fyllnader av resurser i utvecklingsfonderna. Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) erbjuder icke-koncessionell finan- siering av utvecklingsprojekt i Afrika till ett värde av drygt 2 miljarder US dollar årligen. Banken genomgår för närvarande en konsolideringsprocess vilken syftar till att förena de krav som ställs på utlåningsvolym, utlånings- kvalitet och en sund finansiell ställning. Jag anser att denna process är nöd- vändig för att bibehålla bankens förmåga att bidra till utvecklingen i Afrika, varför ett aktivt och konstruktivt svenskt deltagande i processen är angelä- get. Efter den senaste kapitalökningen i banken, vilken beräknas täcka dess kapitalbehov fram till år 1996, uppgår det totala kapitalet till ca 21 miljarder US dollar. Av dessa resurser har ca 2,5 miljarder US dollar in- betalats av medlemsländerna, medan återstoden utgör garantiåtaganden. Sveriges andel av det totala kapitalet är 1,4 %. Den svenska andelen av den senaste kapitalökningen betalades i form av fem årsbidrag budgetåren 1987/88 till 1991/92, sammanlagt uppgående till 71,2 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 föreligger således inget medelsbehov under denna del- post. Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) Det betydande svenska stöd som ges till Afrikanska utvecklingsfondens (AfDF) verksamhet skall ses mot bakgrund av en från svensk sida positiv bedömning av de antagna principerna för utlåningens inriktning. Sålunda ut- mynnade den senaste resurspåfyllnaden 1991 i en stark betoning av fattig- domsbekämpningens fundamentala betydelse i fondens verksamhet samt be- tydelsen av insatser i de sociala sektorerna och av att miljöhänsyn integreras i hela utlåningsverksamheten. Speciell uppmärksamhet ägnades också åt fondens roll vad gäller främjande av ”good governance”, dvs. gott ledarskap och sund förvaltning, på alla samhällsnivåer. Sverige verkar aktivt i AfDF:s styrelse för att dessa prioriteringar i ökande utsträckning skall återspeglas i fondens utlåningsverksamhet. Under budgetåret 1993/94 kommer förhand- lingar att inledas om en ny resurspåfyllnad, vilken enligt svensk uppfattning bör utmynna i en fortsatt stark betoning av dessa områden. Den senaste genomförda resurspåfyllnaden i AfDF uppgick totalt till 3,5 miljarder US dollar, vilket täcker fondens resursbehov under treårspe- rioden 1991-1993. Sverige har åtagit sig att bidra med en andel om 4,5 % av påfyllnaden, vilket motsvarar ett svenskt bidrag om totalt 880,2 miljoner kronor under treårsperioden. De två första årsbidragen läm- nades under budgetåren 1991/92 och 1992/93, och det tredje och sista, upp- gående till ca 334,5 miljoner kronor, skall erläggas under budgetåret 1993/94. Då tidigare anslagna medel något överstigit erlagda bidrag, och således till viss del kan täcka det återstående bidraget, beräknar jag 321 miljoner kro- nor för budgetåret 1993/94. Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB) är en viktig finansiell och rådgivande institution och utgör en betydande katalysator för utveckling i en av de regio- ner i världen med snabbast tillväxt. Den tredje och senaste kapitalökningen i Asiatiska utvecklingsbanken genomfördes under perioden 1983-1987. Ban- kens kapital uppgår för närvarande till ca 23 miljarder US dollar, varav 3,4 miljarder US dollar har inbetalats av bankens medlemmar och återsto- den utgör garantiåtaganden. Sveriges nuvarande andel av bankens kapital är 0,41 %. Förhandlingar om en ny kapitalökning i AsDB har påbörjats under 1992, och kommer förmodligen att avslutas under 1993. Mot bakgrund av bankens ökade fokusering på socialt inriktade projekt, miljö och fattigdoms- reduktion, anser jag det angeläget att Sverige bibehåller sin nuvarande andel i den kommande kapitalpåfyllnaden. Det är inte troligt att den första inbetalningen kommer att infalla under budgetåret 1993/94, och jag beräknar därmed inte några medel för detta än- damål. Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) Särskilt viktiga områden i den Asiatiska utvecklingsfondens (AsDF) verk- samhet är fattigdomsbekämpning, miljöinsatser, främjande av kvinnans roll i utvecklingsprocessen samt befolkningsfrågor, vilket väl stämmer överens med svenska biståndsprioriteringar. Mot denna bakgrund ansågs det motive- rat att höja den förhållandevis låga svenska andelen från 1,37 % till 2 % i förhandlingarna om en femte påfyllnad av fondens resurser. Denna avses täcka fondernas resursbehov för perioden 1992-1995. Med en total påfyll- nadsvolym uppgående till 4,2 miljarder US dollar kom det svenska bidraget att uppgå till 477 miljoner kronor under denna period. Totalt under budget- åren 1991/92 och 1992/93 har 250 miljoner kronor avsatts, varav hittills en- dast 95 miljoner kronor tagits i anspråk. Det svenska bidraget under 1993/94 uppgår till 110 miljoner kronor och ryms således inom de medel som redan har avsatts. De två återstående årsbidragen, avser jag budgetera med början budgetåret 1994/95. Mot denna bakgrund behövs inte några medel under denna delpost för budgetåret 1993/94. Interamerikanska utvecklingsbanken (IDBIFSO) I Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB), liksom i den till banken knutna fonden för utlåning på koncessionella villkor (FSO), har man under senare år alltmer kommit att betona behovet att kombinera den pågående strukturanpassningen i Latinamerika med satsningar i de sociala sektorerna. I de pågående förhandlingarna om en kapitalökning i IDB/FSO i vilka Sve- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 93 rige aktivt deltar, har också visats på vikten av en fortsatt tydlig fattigdomsin- riktning i verksamheten. Den senast genomförda kapitalökningen trädde i kraft i mars 1989. Över- enskommelse nåddes då om en ökning av bankens kapital till totalt 61 miljarder US dollar samt en påfyllnad av resurser i FSO uppgående till 200 miljoner US dollar. Sveriges andel av kapitalökningen i IDB är 0,17 %, vilket motsvarar ca 43 miljoner US dollar. Av denna summa skall 2,5 %, eller ca 1,1 miljoner US dollar, betalas in till banken, medan resten av kapitalet ut- gör ett garantiåtagande. Bidraget till FSO uppgår för svensk del till något mindre än 8 miljoner kronor under motsvarande period. De tre första av to- talt fyra årsbidrag har erlagts under budgetåren 1990/91 till 1992/93, medan det återstående skall erläggas budgetåret 1993/94. Då IDB/FSO senarelagt tidtabellen för utnyttjandet av de svenska bidra- gen förväntas de disponibla medlen under denna delpost uppgå till ca 24 miljoner kronor vid utgången av budgetåret 1992/93. Med hänsyn tagen till denna reservation samt det förväntade resursutnyttjandet om drygt 18 miljoner kronor under budgetåret 1993/94 förutser jag inget medelsbehov under denna delpost. Övriga utvecklingsfonder Nordiska utvecklingsfonden (NDF) Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 62 000 000 62 000 000 NDF är en samnordisk biståndsinstitution som påbörjade sin verksamhet 1988. Fonden ger lån i samfinansiering med andra internationella institutio- ner på förmånliga villkor till fattiga länder för högt prioriterade projekt som främjar ekonomisk och social utveckling. Särskild vikt läggs vid projekt med positiva miljöeffekter. Projekten skall vara av nordiskt intresse. NDF disponerar under sina första fem år 100 miljoner SDR. Nordiska mi- nisterrådet lät under 1991 utföra en utvärdering av NDF där man rekom- menderade att fondens verksamhet fortsätter efter den femåriga försökspe- riodens utgång. Detta blev också det beslut som Nordiska rådet tog vid sin 40:e session i mars 1992, då det också beslutades om en kapitalhöjning med 150 miljoner SDR. De nordiska länderna bidrar i enlighet med den nordiska fördelningsnyckeln där den svenska andelen uppgår till 37,3 % av det totala kapitalet. Jag beräknar 62 miljoner kronor för bidrag till NDF för budgetåret 1993/94. Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) Budgetåret 1992/93                      60 000 000 Budgetåret 1993/94                               0 94 IFAD, som tillkom i slutet av 70-talet, är en unik institution av i huvudsak två skäl. Det ena är att fattigdomskriteriet är tydligt inskrivet i dess stadgar. Huvudmålsättningen är att hjälpa de fattigaste delarna av befolkningen i de fattigaste länderna att höja sin levnadsstandard genom bl.a. ökad jordbruks- produktion. Insatserna präglas av småskalighet och innovation. Det andra skälet är att ansvaret för de finansiella resurserna skall delas av OPEC- och OECD-länder. Då oljepriserna sedan 70-talet sjunkit, har denna form av globalt biståndssamarbete mellan Nord-Syd utsatts för allt större påfrest- ningar. Delningen av den finansiella bördan har alltid varit kärnfrågan i varje kapitalpåfyllnad och medfört minskade resurser för IFAD. Olika metoder har använts för att kringgå problemet med bördefördelning. Bl.a. har ett sär- skilt program för Afrika inrättats som finansieras med frivilliga medel. Till detta har inte minst Sverige och andra nordiska länder bidragit. Den tredje kapitalpåfyllnaden uppgick till 562 miljoner US dollar och av- såg perioden 1990-1992. Den svenska andelen var 140 miljoner kronor, eller 3,9 % av den totala påfyllnaden. Förhandlingarna om en fjärde kapitalpåfyllnad har blivit försenade. De inleddes dock under år 1992. Påfyllnaden avser nu perioden 1994-1996. Merparten av deltagande länder anser att en påfyllnad av 600-650 miljoner US dollar är en realistisk målsättning. Problemet är som tidigare bördeför- delningen. Idag svarar OECD-länderna för huvuddelen av IFAD:s samlade kapitalresurser. OECD-länderna har emellertid denna gång, starkare än ti- digare, markerat sambandet mellan resurser, röstestyrka och inflytande i IFAD. Om inte en överenskommelse kan nås om en rimlig finansiell börde- fördelning i en fjärde kapitalpåfyllnad, kan detta innebära långtgående insti- tutionella och strukturella förändringar av IFAD. Med utgångspunkt i en bibehållen svensk procentandel i en kapitalpåfyll- nad om 600-650 miljoner dollar för perioden år 1994-1996, beräknas det år- liga svenska bidraget (med en dollarkurs om 6,70) uppgå till drygt 160 miljoner kronor. För budgetåret 1992/93 finns ett belopp om 60 miljoner kronor anslaget för IFAD. Det är sannolikt att ikraftträdandet av den fjärde kapitalpåfyllnanden kan komma att försenas. Av dessa skäl anser jag att en begäran om ytterligare medel för att finansiera en förväntad svensk bidra- gandel i IFAD:s fjärde kapitalpåfyllnad kan anstå till budgetåret 1994/95. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 <h6>Övrigt</h6> Miljöinsatser Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 155 000 000 45 000 000 U-ländernas naturresurser borde i sig vara tillräckliga för att föda och ge tredje världens befolkningar en tryggad försörjning. På grund av fattigdom och befolkningstryck hotas emellertid många u-länders naturresursbas och miljö av utarmning och förstörelse. Det är angeläget att kraftfulla insatser sätts in för att avvärja dessa hot som riskerar själva grunden för u-ländernas utveckling. En förbättring av miljösituationen och naturresurshållningen i u- 95 7 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 länderna måste främst komma till stånd inom ramen för en nationell politik som främjar ekonomisk utveckling och ett mer hållbart utnyttjande av natur- resurserna och som bekämpar fattigdomen. En sådan politik i u-länderna bör stödjas genom ett utökat utvecklingssamarbete med i-länderna. Sverige verkade aktivt för att Agenda 21, handlingsprogrammet från FN:s konferens om miljö och utveckling i juni 1992, skulle bli kostnadsberäknat och aktionsinriktat. Överenskommelserna vid konferensen baserar sig på ett ökat utvecklingssamarbete mellan i- och u-länder. Vid konferensen under- tecknades en konvention för att hejda klimatförändringar och en konvention för att bevara den biologiska mångfalden. För att u-länderna skall kunna ge- nomföra de åtaganden som dessa medför behöver såväl nationella som inter- nationella resurser mobiliseras. Sverige har beredskap att delta i de interna- tionella insatser som kommer att krävas som ett resultat av konferensens be- slut. Förutom stöd från i-länderna för att bidra till en allmän ekonomisk ut- veckling och bekämpning av fattigdomen behövs på miljöområdet dessutom olika riktade stödinsatser. Det behövs särskilda medel för att u-länderna skall kunna delta i globala åtgärdsprogram. Vidare behövs riktade bistånds- insatser för att möjliggöra den integration av miljö- och naturhänsyn i ut- vecklingsansträngningarna som Rio-konferensen och Agenda 21 så starkt framhåller. Biståndsmyndigheterna har i särskilda skrivelser redovisat de åt- gärder som planeras för att stödja implementeringen av handlingsprogram- met. Flertalet u-länder saknar idag den grundläggande kompetens som behövs för att utveckla en effektiv miljö- och naturresurspolitik. Bristerna inom forskningen är uppenbara. Detsamma gäller för möjligheterna att löpande övervaka och kontrollera miljötillståndet i respektive land. Problem av kortsiktig natur dominerar beslutsfattandet vilket gör att frå- gor med anknytning till den långsiktiga hushållningen med skog, mark och vatten nedprioriteras. Ett rätt utformat bistånd bör kunna ha en viktig katalytisk effekt vad gäller dessa på lång sikt helt avgörande frågor. Vad det framförallt gäller är att stödja u-länderna i deras ansträngningar att utveckla erforderlig inhemsk ka- pacitet för att utveckla bärkraftiga system för hushållningen med naturresur- serna. Vidare behövs riktade biståndsinsatser inom sådana enskilda mil- jöområden som u-länderna särskilt prioriterar. Av betydelse i detta samman- hang blir konventionen om ökenspridning och torka. Förhandlingar om denna påbörjas under år 1993. I underlagsmaterialet inför Rio-konferensen underströks särskilt vikten av att u-länderna ges förutsättningar att i sin utveckling kunna utnyttja moder- nast möjliga teknik vad avser miljöpåverkan. För att kunna göra detta krävs dels kunskap och kompetens, dels stöd för de merkostnader som inställer sig på grund av att konventionell teknik oftast medför lägre initiala kostnader. Här bör biståndsinsatser kunna spela stor betydelse på marginalen. De internationella förhandlingarna om en avveckling av produktion och användning av ozonnedbrytande ämnen, det s.k. Montrealprotokollet, av- slutades under 1990. En fond för att finansiera u-ländernas deltagande i av- vecklingsprogrammet har upprättats. Det svenska bidraget till denna fond Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 96 uppgår för 1992/93 till ca 6,5 miljoner kronor och lämnas via denna anslags- post. En uppskattning av det aktuella behovet av resurser för dessa ändamål visade att fonden behöver fördubblas. Det ligger i Sveriges intresse att bibe- hålla sin andel varför jag här ser behov av ökade insatser. Under 1991 påbörjade den globala miljöfonden (GEF) sin verksamhet. Fonden finansierar insatser genom Världsbanken, UNDP och UNEP med syfte att angripa globala miljöproblem inom områdena klimat, biologisk mångfald, stratsfäriskt ozon och internationella vatten. Det svenska åtagan- det till fonden uppgår för 1992/93 till ca 65 miljoner kronor. Under 1993 kommer påfyllnadsförhandlingar för nästa treårsperiod att påbörjas. SIDA bereder under budgetåret 1992/93 inom ramen för detta anslag in- satser om totalt 42 miljoner kronor för stöd till olika internationella organi- sationers miljöarbete i u-länderna, bl.a. stödet till Mekongkommittén. Jag förutser även under 1993/94 beredning av en del av anslaget på detta sätt. I anslaget för 1992/93 fanns en beredskap för ekonomiska åtaganden som en följd av överenskommelser inom UNCED för att Sverige skulle kunna medverka i det utvidgade och förstärkta internationella miljö- och utveck- lingssamarbetet. Det multilaterala arbetets karaktär innebär dock att det tar viss tid att skapa multilaterala samarbetsformer. Detta gör att det ännu är för tidigt med ytterligare åtaganden och att den ingående reservationen såle- des är förhållandevis hög. För närvarande fördjupas miljömedvetenheten inom FN-systemets ordinarie verksamhet, vilket jag finner glädjande. Detta kommer att medföra krav som måste tillgodoses inom ramen för detta an- slag. Sveriges engagemang i dessa frågor måste därmed avspeglas i erforder- liga budgetära resurser. Med hänsyn till den stora ingående reservationen och det beräknade behovet under budgetåret kan dock anslaget för 1993/94 tillfälligtvis reduceras. Jag föreslår ett bidrag om 45 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 96 000 000 89 000 000 Som jag tidigare framhållit är insatser på befolkningsområdet högt priorite- rade. Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) är ett samarbets- organ för nationella familjeplaneringsorganisationer och den största en- skilda organisation som får svenskt stöd inom befolkningsområdet. Dess verksamhet röner stor uppskattning inte minst inom FN-familjen, med vil- ken IPPF samarbetar. Eftersom IPPFrs mandat förutsätter aktivt deltagande på lokal nivå når organisationen lättare sina mottagare där än vad mellan- statliga organisationer gör. Verksamheten är huvudsakligen inriktad på att främja familjeplanering i ordets vida mening. Detta innebär att man både vänder sig till kvinnor och män och ser till den ekonomiska och sociala miljö inom vilken människor verkar. Att främja familjeplanering som en mänsklig rättighet är organisationens främsta mål. Sverige är en stor givare till IPPF och svarar för 20 % av IPPFrs budget. Stödet kanaliseras via SIDA. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 97 Jag föreslår ett bidrag till IPPF om 89 miljoner kronor för budgetåret Prop. 1992/93:100 1993/94.                                                                   Bilaga 4 Internationella sjöfartsuniversitetet (WMU) Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 19 000 000 18 000 000 Internationella sjöfartsuniversitetet (World Maritime University), som är beläget i Malmö, drivs i den internationella sjöfartsorganisationens (IMO) regi. Universitetet ger högre utbildning på sjöfartsområdet till personer som i sina hemländer är sysselsatta inom sjöfart och hamnadministration. Dessa verksamheter kännetecknas av en alltmer avancerad teknisk utveckling. Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en rad u-länder. Hittills har ca 1 000 studerande utexaminerats. Sverige är en av universitetets största bidragsgivare och skall enligt avtal bidra med en tredjedel av den budget som fastställs. För budgetåret 1993/94 föreslår jag ett svenskt bidrag om 18 miljoner kronor. Multilaterala biträdande experter m.m. Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 62 000 000 55 000 000 Anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansiering av biträdande experter (Associated Experts och Junior Professional Offi- cers) inom internationella organisationer, främst FN-systemet. Tjänstgö- ringen kan ske såväl i fält som på huvudkontor. Under innevarande budgetår är ett nittiotal svenska biträdande experter anställda. De som rekryteras er- bjuds möjlighet till arbete i en internationell organisation under maximalt fyra år. Fördelningen av tjänster inom organisation och geografiskt område fastställs av SIDA i samråd med UD. Hemvändande biträdande experter erbjuds också en kortare tids anställ- ning för att ge möjlighet till återföring av deras erfarenheter till svenska bi- ståndsorgan. Vidare finansieras ett antal tjänster genom FN:s volontärpro- gram (UNV). Vissa FN-organ har givits möjlighet att rekrytera biträdande experter och volontärer från u-länder med svensk finansiering. Det är angeläget att även u-länder på detta sätt ges möjlighet att utveckla sin resursbas. En mindre del av anslagsposten ställs till förfogande för universitet och institutioner i Sverige. Medlen används för s.k. Minor Field Studies (MFS) och erbjuder studenter möjligheten att i fält studera utvecklingsfrågor för- knippade med det multilaterala samarbetet. SIDA beviljades budgetåret 1992/93 medel för förstärkning av sin kapaci- tet att rekrytera svenskar till tjänstgöring på hög- och mellannivå i interna- tionella organisationer. Medel för detta föreslås ges utrymme även i budge- ten 1993/94. 98 Biträdande experter och volontärer har efter sin tjänstgöring en fördjupad kunskap i multilaterala utvecklingsfrågor och utgör därigenom en viktig re- sursbas för biståndet. Enligt en utvärdering som SIDA gjort 1992 återkom- mer ca 70 % av de biträdande experterna i någon form av bilateralt eller multilateralt biståndsarbete. Detta program har således viktiga långsiktiga konsekvenser för den svenska resursbasen. Programmet får också anses ut- göra en ökad möjlighet för Sverige att öka antalet svenskar i FN-systemet. Jag förordar att anslaget Multilaterala biträdande experter m.m. beräknas till 55 miljoner kronor. FN:s aktioner for fred och återuppbyggnad Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 50 000 000 150 000 000 I föregående budgetproposition föreslog regeringen inrättandet av ett sär- skilt anslag för FN:s civila insatser för fred och återuppbyggnad. Dessa insat- ser ingår i FN:s fredsbevarande operationer, som tidigare varit i all huvudsak militärt inriktade. FN har emellertid i utvecklingsländer kommit att inklu- dera åtgärder för att främja demokratisering och få igång civil utveckling inom ramen för de fredsbevarande operationerna. Sådana åtgärder spelar en avgörande roll för att möjliggöra långsiktig utveckling. De senaste årens utveckling i länder som Somalia, Mozambique och det forna Jugoslavien, visar också på vikten av att FN:s fredsbevarande operationer sker i nära sam- band med humanitära program för att nå krigets offer med nödhjälp. Det internationella samfundet och då särskilt FN söker finna nya former för att främja fred och återuppbyggnad. Det nyinrättade anslaget har visat sig ut- göra ett flexibelt sätt att stödja FN i dess strävan att bredda de fredsbeva- rande operationerna i utvecklingsländerna. Användande av medel under denna delpost får ske i de länder vilka enligt OECDs biståndskommitté (DAC) definieras som u-länder. Undantagsvis bör anslagsposten även kunna utnyttjas för liknande insatser i ESK:s regi. För budgetåret 1993/94 beräknar jag ett belopp om 150 miljoner kronor. Övriga insatser Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94 151 000 000 96 000 000 Under delposten Övriga insatser finansieras bidrag till ett stort antal organi- sationer, program, seminarier och andra internationella aktiviteter som främjar internationell samverkan och utveckling. Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Under denna anslags- post medges ett visst utrymme för att möta sådana behov. Under andra an- slagsposter redovisas beräknade anslag för vissa organisationer. Ibland kan det av förhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att på förhand be- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 99 stämma det svenska bidraget. I andra situationer råder faktisk osäkerhet om Prop. 1992/93:100 storlek och tidpunkt för eventuellt kommande svenska bidrag. I sådana fall Bilaga 4 kan delposten Övriga insatser utnyttjas. Vidare utgår under denna delpost återkommande bidrag till vissa interna- tionella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där be- loppen är relativt blygsamma. Under budgetåret 1993/94 räknar jag med bi- drag till bl.a. följande organisationer. Internationella rödakorskommittén (ICRC) arbetar efter de principer som fastställts i Genévekonventionerna. Verksamheten som traditionellt är inrik- tat på att ge skydd och bistånd till krigsfångar och civila internerade, famil- jeåterföreningsåtgärder etc. har på senare tid alltmer inriktas på humanitär verksamhet i katastrofdrabbade områden. Sverige bidrar till ICRC:s opera- tionella verksamhet med katastrofbistånd. För budgetåret 1991/92 gavs där- utöver ett bidrag om 8 miljoner kronor till ICRC:s reguljära budget. Sverige bör behålla sitt stöd på samma nivå. Genom FN:s boende- och bebyggelsecenter (HABITAT) ges stöd till teknisk biståndsverksamhet i boende- och bebyggelsefrågor inom u-länder. Verk- samheten skall medverka till effektivare resursmobilisering inom u-länder och till främjande av en allmän förbättring av boendemiljön. I ljuset av en snabbt tilltagande urbanisering i utvecklingsländerna, speciellt med en kraf- tigt ökande befolkning i de fattigaste slumområdena i storstäderna, är det fortsatt angeläget med stöd inom boendeområdet. Under budgetåret 1992/93 uppgick det svenska stödet till HABITAT:s tekniska biståndsverk- samhet till 5 miljoner kronor. Biståndet till Urban Management Pro- gramme, ett program med speciell regional tillämpning uppgick under bud- getåret 1992/93 till 3 miljoner kronor. Jag förutser fortsatt svenskt stöd i samma storleksordning för budgetåret 1993/94. FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) verkar som en självständig FN- enhet i samarbete med UNDP. Kvinnofondens verksamhet är inriktad på att främja kvinnors tillgång till utbildning, krediter, information och teknologi. En viktig strategi är att utveckla metoder för att integrera kvinnoaspekter i utvecklingsarbetet. Fonden har en betydelsefull katalytisk roll och driver också egna program av pilotkaraktär. Under år 1991 medverkade UNIFEM till att FN publicerade den första samlade publikationen med statistik och trender om världens kvinnor. Uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling är en viktig uppgift för fonden. Budgetåret 1991/92 utgick stöd om 4 miljoner kronor till UNIFEM. Jag räknar med fortsatt svenskt stöd i samma storleksordning. IPDC (Internationella programmet för kommunikationsutveckling) är UNESCOrs biståndsprogram för kommunikationsutveckling. Det har till huvuduppgift att genom mediautveckling i u-länderna främja läskunnighet, vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kunskapsöverföring. Särskilt under det senaste året har verksamheten aktiverats och koncentre- 100 rats till prioriterade områden. Jag räknar med ett anslag om 2 miljoner kro- Prop. 1992/93:100 nor.                                                                       Bilaga 4 I mars 1990 höll FN en världskonferens med temat utbildning för alla. Jag räknar med bidrag för vissa punktinsatser inom ramen för det internationella uppföljningsarbetet. Liksom tidigare år finns ett stort behov av stöd till multilaterala biståndsin- satser inom handikappområdet. SIDA bereder och följer upp det stöd som kanaliseras på detta sätt. Jag förutsätter ett lika stort stöd som tidigare år för detta ändamål. Som jag tidigare påpekat finns behov att stödja ett aktivt deltagande från u- ländernas sida vid FN:s konferens om befolkning och utveckling 1994. Sve- rige bör dessutom ha beredskap att stödja svenska och internationella en- skilda organisationers förberedelser inför konferensen. Ett särskilt initiativ inom befolkningsområdet utgörs av den oberoende kom- mission för befolkning och livskvalitet som bildades 1992. Dess uppgift är att ge befolkningsfrågorna en hög prioritet i både i- och u-länder genom att föra fram dessa frågor i kontakter med allmänheten, beslutsfattare och opinions- bildare. Genom studier och rapporter och sådana kontakter skall nya re- kommendationer utarbetas på befolkningsområdet. Sverige har bidragit med 3 miljoner kronor till den inledande verksamheten. Jag förutsätter ett fortsatt bidrag till kommissionens arbete, som skall vara slutfört inom tre år. Avtalet om den Gemensamma fonden för råvaror upprättades år 1980, men trädde i kraft först år 1989. Fonden är uppbyggd av två s.k. konton, varav det ena är tänkt att finansiera lagerhållning inom ramen för internationella råvaruavtal och det andra att finansiera åtgärder för att förbättra den lång- siktiga utvecklingen och marknadsbetingelserna för de enskilda råvarorna, t.ex. genom forskning och utveckling, marknadsföring och vidareförädling. Det första kontot har aldrig tagits i anspråk till följd av avsaknad av behov inom internationella råvaruarrangemang att ianspråkta resurser under kon- tot. Detta kan ses som en konsekvens av den ökade insikten om de begrän- sade möjligheterna att åstadkomma effektiva stabiliseringsavtal. Det andra kontot har däremot utnyttjats. Till detta konto har Sverige utfäst sig att lämna ett bidrag om 24 miljoner kronor. Hittills har 16 miljoner anvisats. Jag bedömer att resterande 8 miljoner inte behöver anvisas förrän under nästkommande budgetår. Genom tekniskt bistånd från bl.a. UNCTAD har u-ländernas deltagande i de multilaterala handelsförhandlingarna, den s.k. Uruguayrundan inom GATT, underlättats. UNCTAD och vissa andra organisationer lämnar dess- utom u-länderna tekniskt bistånd för att stödja deras ansträngningar att få ökad avsättning för sin produktion och förenkla handelsprocedurerna. Dessa och vissa andra handelsrelaterade åtgärder belastar delposten. För budgetåret 1993/94 kommer kostnaderna för multilateralt samarbete till 101 följd av avtalet om tropiskt timmer samt avtalet om jute att föras över från anslaget B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. till denna anslagspost. Riksdagen angav vid behandlingen av förra årets budgetproposition (bet. 1991/92:UU15, rskr. 1991/92:210) sin positiva syn på förslaget att få ett WHO-universitet i medicinsk teknologi etablerat i Malmö. Riksdagen anvi- sade också 500 000 kr för kostnader som uppkommer i samband med bered- ningen för att få universitetet etablerat. Malmö kommun har under flera år arbetat mycket aktivt för att få univer- sitetet etablerat i Malmö. Administration och andra funktioner kan samord- nas med det internationella sjöfartsuniversitetet i Malmö. Jag är beredd att föreslå ett svenskt ekonomiskt stöd för att universitetet skall kunna etableras i Malmö liksom för delfinansiering av driften. En förut- sättning är dock att WHO självt tar ett aktivt ansvar för att universitetet får en global inriktning och att utvecklingsländernas särskilda behov uppmärk- sammas. WHO bör också vara berett att ta ett innehållsmässigt ansvar för universitetet liksom för att medverka till ett brett bidragsgivarstöd i syfte att garantera universitetets multilaterala karaktär. Trots att WHO har uttalat sitt intresse för att få ett universitet för medi- cinsk teknologi etablerat har denna fråga fått låg prioritet inom WHO:s ar- bete. Jag kommer att fortsätta diskussionerna med WHO i denna fråga. Svenska UNICEF-kommittén, som är en statlig stiftelse, fungerar som natio- nell kommitté för FN:s barnfond (UNICEF). Kommittén främsta uppgifter är att sprida information om UNICEF:s arbete, om barnens situation i olika länder, ”utbildning för utveckling” dvs. skolinformation, samt försäljning- och insamlingsverksamhet. Uppföljningen av barnkonventionen och av den deklaration och handlingsplan som antogs vid toppmötet för barn 1990 innebär ett ökat verksamhetsfält för kommittén. Kommitténs verksam- het finansieras till största delen av försäljning av UNICEF-produkter, men för att säkerställa en bas och kontinunitet i arbetet har kommittén fått statligt stöd. Jag föreslår att kommittén får ett statligt stöd om 2 miljoner kronor till administrationskostnaderna för verksamheten. I summan ingår bidrag till den utbyggnad av insamlingsverksamheten som kommittén aviserat. För kommitténs informationsverksamhet (Utbildning för utveckling) riktad till skolungdom föreslår jag ett bidrag om 300 000 kr, finansierat via de medel som regeringen särskilt ställt till förfogande för informationsinsatser om svenskt internationellt utvecklingssamarbete. UNICEF-kommittén är i Sverige en statlig stiftelse till skillnad från flerta- let andra länder där kommittérna har formen av enskild organisation. Med tanke på de nationella kommittérnas funktion, som UNICEFs företrädare i givarländer, kan det vara lämpligare med en annan associationsform än den nuvarande för den svenska kommittén. Jag avser därför att under det kom- mande budgetåret utreda frågan. Det innebär bl.a. att den nya styrelsen som tillsatts fr.o.m. 1 januari 1993 förordnats för en mandattid om ett år. Nordiska afrikaninstitutet bedriver bl.a. forskningsverksamhet. I den nor- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 102 diska forskargruppen ingår fem personer (en forskningsledare och en fors- Prop. 1992/93:100 kare från vart och ett av de nordiska länderna). Programmet finansieras ge- Bilaga 4 mensamt av Danmark, Finland, Norge och Sverige. Det svenska bidraget belastar denna anslagspost. I syfte att renodla formerna för den svenska fi- nansieringen föreslår jag att den del av den nordiska forskningen som hittills finansierats över anslaget C7. Nordiska afrikainstitutet flyttas över till detta anslag. Jag har beräknat det sammanlagda bidraget, inklusive överföringen, till högst 2 400 000 kronor. Stiftelsen Svenska Institutet kommer under anslagsposten att erhålla medel för vissa personal- och administrationskostnader i samband med att FN-sti- pendiater tas emot i Sverige. Under delposten finansieras bidrag till särskilt angelägna utredningar och analyser samt bidrag till och deltagande i seminarier och konferenser i sam- band med internationella biståndsprogram. Även stöd till olika organisatio- ner och fonder m.m. som verkar för förbättrat internationellt samarbete an- slås under denna delpost. Bl.a. lämnas årliga bidrag till Society for Interna- tional Development (SID), Europarådets Nord-Sy dcenter samt Svenska FN- förbundets informationsverksamhet om det multilaterala utvecklingssamarbe- tet. I november 1990 träffades överenskommelse mellan Världsbanken, Afri- kanska utvecklingsbanken, UNDP samt bilaterala givare om att upprätta en fond för kapacitetsuppbyggnad i Afrika (ACBF). Syftet med fondens verk- samhet är att förstärka de afrikanska staternas kapacitet vad gäller ekono- misk analys och ekonomiskt-politiskt beslutsfattande. Detta skall främst ske genom stöd till selektivt utvalda nationella och regionala institutioner samt till de myndigheter som ansvarar för den ekonomiska politiken. Sverige har utfäst ett bidrag om totalt 33 miljoner kronor att inbetalas under budgetåren 1991/92-1994/95. Den tredje inbetalningen om 8,25 miljoner kronor skall verkställas under budgetåret 1993/94. Hemställan Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att 1. godkänna de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete, som jag har förordat i det föregående, 2. godkänna de gjorda utfästelser som jag redogjort för, 3. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och ut- betalningar som jag härutöver har förordat, 103 4. till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 3 148 404 000 kr, dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i fråga om 5. förslag som framkommit genom multibiståndsutredningen och det nordiska FN-projektet, 6. inrättande av ett WHO-universitet i medicinsk teknologi. <h6>BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE</h6> Behov av nytt landramstänkande Det långsiktiga landprogrammerade biståndet genom SIDA förblir stommen i det bilaterala utvecklingssamarbetet. Samtidigt har det över åren skett en successiv förskjutning från landramsbaserat bistånd till övrigt bistånd som katastrofinsatser, stöd till demokratisering, miljöbistånd, särskilda kvinno- insatser, regionala insatser och skuldlättnadsåtgärder. Biståndet har också breddats för att inbegripa insatser genom SAREC, BITS och SWEDE- CORP. Landramarnas storlek ger således inte längre en rättvisande bild av det sammanlagda biståndet till ett samarbetsland. Landramar som programmeringsmetod för bistånd har sina fördelar. En långsiktig planering av insatserna till ett samarbetsland är nödvändig såväl för biståndsadministrationen hemma som för mottagaren. Men under åren har även nackdelarna med ett sådant bundet planeringssystem blivit allt mer uppenbara. Jag har kunnat notera hur de ointecknade reservationerna till några samarbetsländer har ackumulerats år från år utan att tas i anspråk. Förklaringen till detta kan sägas vara att biståndsprogrammen inte varit ut- formade så att det varit möjligt att anpassa insatserna till en förändrad poli- tisk och ekonomisk situation. Det har heller inte alltid varit önskvärt då det skulle ha kunnat innebära en olycklig ryckighet inom programmen. Andra stora givarländer med ungefär samma biståndspolitiska profil som Sverige har haft liknande erfarenheter av systemet med landramar för pro- gramländer eller samarbetsländer. 11.ex. Nederländerna fördes år 1989 en policydiskussion om bistånd till enskilda länder. Resultatet av denna diskus- sion blev att Nederländerna i stort gick ifrån systemet med enskilda pro- gramländer och ersatte det med något som kan betecknas regionsamarbeten, dvs. anslagsbelopp bestäms för regioner. Systemet fungerar så att om det vi- sar sig att ett samarbetsland under ett budgetår inte kan utnyttja de budgete- rade medlen under perioden flyttas medlen över till ett annat land inom samma region. Med ett sådant system kan medlen utnyttjas mer effektivt. Stora reservationer behöver inte uppstå. Jag vill inte här föreslå att vi redan nästa budgetår övergår till ett annat system. Den av regeringen tillsatta över- synen rörande styrning och samordning av biståndet berör bl.a. denna pro- blematik, varför jag får anledning återkomma till denna fråga i annat sam- manhang. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 104 Ny ordning för importstöd Det finns inom de nuvarande landramarna insatser av mindre långsiktig ka- raktär som importstöd och katastrofbistånd jämte mer långsiktiga utveck- lingsprojekt. SIDA har under hösten 1992 fastställt nya principer och riktlin- jer för importstöd som presenterats för regeringen i särskild skrivelse. Prin- ciperna föreslås gälla beredning, genomförande och uppföljning av import- stöd såväl inom landramarna under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete ge- nom SIDA som inom anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten 8. Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder. Jag stö- der dessa nya principer, som innebär att importstöd skall behandlas som en form av programbistånd, dvs. ett stöd till ett ekonomiskt reformprogram, som normalt genomförs med stöd av Världsbanken och IMF. Importstöd är en biståndsform som är väl lämpad att stödja utvecklingen av marknadseko- nomi och den privata sektorn i mottagarlandet, under förutsättning att det inte kombineras med subventioner eller centralstyrd valutafördelning. Im- portstöd bör därför kanaliseras genom marknadsbaserade valutafördel- ningssystem. Eftersom tanken med importstöd är att ge ett fritt valutastöd bör, som SIDA framhåller, inte importstödet i förväg styras till vissa varor, sektorer eller mottagare. Uppföljningen måste då komma att avse resultatet och genomförandet av det ekonomiska strukturanpassningsprogrammet i stort, liksom uppföljning och dialog kring fördelningen av mottagarlandets budgetutgifter. Jag anser att givarsamordningen är viktig och att Sverige bör ta aktiv del i denna uppföljning och dialog. Utifrån dessa nya riktlinjer för importstödet kan det te sig rationellt att det importstöd som ryms inom landramarna bryts ut och slås samman med det nu gällande betalningsbalansstödet inom anslaget C 3. Andra bistånds- program till en gemensam anslagspost. Det är i stort en och samma Iänder- krets som kommer ifråga för dessa stödformer. Betalningsbalansstöd inom C3-anslaget kan dock även ges till icke programländer. En samlad anslags- post skulle underlätta en sammanhållen policy för allt betalningsbalansrela- terat stöd samtidigt som en enhetlig beredning och därav följande samord- ningsvinster skulle uppnås. Att importstödet lyfts ut ur landramarna får för ett par länder stora konsekvenser. Det gäller i första hand för Kap Verde, men även för Mozambique, Nicaragua, Tanzania, Zambia och Vietnam. För att inte störa pågående samarbete bör därför en sådan omläggning ske suc- cessivt i takt med att samarbetsavtalen förnyas. Jag avser att fortsätta bered- ningen av denna fråga. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 105 Tabell 4. Importstöd och betalningsbalansstöd 1991/92, utbetalningar i mkr <table border="1"> <tr><td> Mottagarland</td><td> importstöd</td><td> betalningsbalans- stöd</td></tr> <tr><td> Ghana</td><td></td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Guinea Bissau</td><td> 5,4</td><td> 8,7</td></tr> <tr><td> Jordanien</td><td> -</td><td> 15,0</td></tr> <tr><td> Kap Verde</td><td> 58,4</td><td> -</td></tr> <tr><td> Madagaskar</td><td> -</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Mozambique</td><td> 104,4</td><td> 102,3</td></tr> <tr><td> Nicaragua</td><td> 160,0</td><td> 62,8</td></tr> <tr><td> Peru</td><td> -</td><td> 30,2</td></tr> <tr><td> Senegal</td><td> -</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Tanzania</td><td> 237,7</td><td> 96,0</td></tr> <tr><td> Uganda</td><td> -</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Vietnam</td><td> 96,1</td><td> -</td></tr> <tr><td> Zambia</td><td> 77,3</td><td> 66,2</td></tr> <tr><td> Zimbabwe</td><td> 33,2</td><td> -</td></tr> </table> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Ökade möjligheter till breddat biståndssamarbete I budgetpropostitionen 1991/92:100 bil. 4 framhöll regeringen att vissa pro- gramländer har en ekonomisk bas som öppnar möjligheterna att utveckla ett samarbete i nya former utanför landramssamarbetet genom SIDA. I syfte att främja ett sådant bredare samarbete avsattes för Botswana och Namibia 5 miljoner kronor vardera och för Zimbabwe 10 miljoner kronor. Också be- träffande Indien konstaterades att sådana förutsättningar förelåg även om inga särskilda medel avsattes. Medlen var avsedda för BITS och SWEDE- CORP:s verksamheter i bl.a. nämnda länder. Detta initiativ har slagit väl ut. Nämnda länder har uttryckt intresse för samarbete inom områdena flygsä- kerhet, transport och kommunikation, kartering av naturresurser, vattenfrå- gor och miljö samt energibesparing och kraftutvinning. Vid utgången av budgetåret 1991/92 hade BITS beslutat om stöd på nära 6 miljoner kronor för tre insatser i Namibia respektive Botswana. Jag utgår från att samarbetet kommer att utvidgas under det kommande året. Kostnaderna för insatserna täcks inom respektive myndighets ordinarie anslagspost. Skulle ytterligare medelsbehov uppstå bör dessa kunna tas ur anslaget C 3. Andra bistånd- program, anslagsposten 7. Projektbistånd till vissa länder. BITS verksamhet i Afrika, Asien och Latinamerika fortsätter att öka. Jag har noterat att biståndet genom BITS till Latinamerika idag är nästan lika omfattande som biståndet genom SIDA. Även i Asien har BITS en stor verksamhet. BITS engagemang i Afrika är än så länge av mindre omfattning. BITS ambition att kontinuerligt utveckla nya kurser på områden som de- mokratifrämjande och miljö ser jag också som något mycket positivt. Vad gäller förstnämnda område uppmuntrar jag inbjudningar till länder i Afrika där demokratisering är på gång. Flera länder i Asien bör också komma ifråga. U-kreditverksamheten kommenterar jag i annan ordning. SWEDECORP har under sitt första verksamhetsår inlett ett antal investe- ringsprojekt i Afrika vilka befinner sig i olika beredningsstadier. Investe- ringsverksamheten i Asien och Latinamerika är än så länge mindre. SWE- DECORP:s arbetssätt medför att det kan ta tid att bygga upp ett samarbete. SAREC:s bilaterala forskningsverksamhet är koncentrerad till Afrika och till de länder där SIDA är verksamt. Samarbete bedrivs även i Latinamerika 106 och Asien men av mer begränsat slag. Inriktningen av SARECrs arbete talar för att det bör råda ett nära samarbete mellan SIDA och SAREC. De svenska enskilda organisationernas verksamhet har under åren utvid- gats med stöd av bidrag från SIDA. Det är den särskilda kompetens som finns inom folkrörelser och andra enskilda organisationer som har visat sig komma väl till pass i flera katastrofsituationer och i det mer långsiktigt inrik- tade utvecklingssamarbetet. Betydelsen av detta arbete kan inte nog under- strykas. Jag vill särskilt välkomna det ökande samarbetet mellan FN-organ och enskilda organisationer. Det är min bestämda uppfattning att ett ännu närmare samarbete mellan dessa är nödvändigt i svåra och omfattande kris- situationer som den i Somalia. Jag förutser att även Räddningsverket och Swedrelief kan komma att utnyttjas i högre grad av FN på samma sätt som nu sker i det forna Jugoslavien och i Somalia. Jag välkomnar ett sådant ökat internationellt åtagande från dessa organs sida. Jag vill här också ta upp vad riksdagen gett regeringen tillkänna (bet. 1989/90:UU15, rskr. 1989/90:223 och bet. 1990/91:UU15, rskr. 1990/91:242) om kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika. I prop. 1991/92:100 bil. 4 s. 135 nämnde regeringen att samarbetet med det fransktalande Afrika har vidareutvecklats och att detta arbete kommer att fortsätta under de kom- mande åren. Det är främst bistånd genom BITS som här avses. Samarbetet med Tunisien är omfattande inom såväl u-kreditgivningen som det tekniska samarbetet. Också Marocko, som av regeringen godkänts för u-kreditgiv- ning, mottar sedan år 1992 stöd genom det tekniska samarbetet på områdena miljö och arbetsmarknad. U-krediter och tekniskt samarbete har även bevil- jats Ghana. Detta sistnämnda land är visserligen inte fransktalande men en del av regionen Västafrika. Förutsättningarna för samarbete med Algeriet är inte desamma som tidigare på grund av den politiska utvecklingen. Sahel- området fortsätter att plågas av svält och miljöförstöring. Sverige ger här stöd genom multilaterala organisationer. Svenskt bistånd går således till det fransktalande Afrika. Ett ökat framtida bistånd utesluts dock inte för min del. Av det skälet avser jag att initiera en regional studie under år 1993 för att se över förutsättningarna för breddat biståndssamarbete. Utredningar Under år 1992 har en översyn gjorts av biståndssamarbetet med Mogambi- que (SOU 1992:124). Utredningen kommer att remissbehandlas. Vidare har en studie gjorts av möjligheterna att vidga det svenska biståndsamarbetet i Asien. Denna studies resultat behandlas under avsnittet Asien. Som jag tidigare anfört avser jag tillsätta en särskild utredning för att un- dersöka möjligheterna av bistånd till politiska partier. En utredning pågår om förutsättningar för att inrätta ett internationellt fristående institut för valövervakning. Utredningens rapport förutses före- ligga i maj 1993. Utredningen Krediter för utveckling (SOU 1991:74) presenteras under avsnittet om tekniskt samarbete och u-krediter genom Beredningen för tek- niskt-ekonomiskt samarbete (BITS). En översyn av styrnings- och samarbetsformer inom biståndet har också Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 107 verkställts under året i enlighet med vad jag nämnde i förra årets budgetpro- position. Översynen avslutar sitt arbete i januari (SOU 1993:1). Jag avser att återkomma till den i en särproposition under våren. Som komplement till denna utredning avser jag att snarast tillsätta en utre- dare med uppdrag att avlämna förslag till besparingar inom biståndsadmi- nistrationen. Jag redogör mer ingående för detta under avsnittet om admini- stration av biståndet. Bilateralt bistånd i förhållande till det totala biståndet Det bilaterala biståndet finns redovisat under anslagen C 2. Utvecklings- samarbete genom SIDA och C 3. Andra biståndsprogram. Förstnämnda av- ser landramsmedel till de 19 samarbetsländerna i Afrika, Asien och Latin- amerika, regionala insatser samt icke landramsbaserat bistånd i form av stöd för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, insatser vid ka- tastrofsituationer och stöd till återuppbyggnad m.m., bistånd genom folkrö- relser och andra enskilda organisationer och särskilda miljöinsatser. Därut- över finns inom anslaget övrigt poster som särskilda program, rekrytering och utbildning av fältpersonal, vissa landprogramkostnader och information genom SIDA. För samtliga samarbetsländer med undantag för Sri Lanka gäller att landramsmedlen genom SIDA föreslås minska med i genomsnitt 15 % i förhållande till anslagna medel budgetåret 1992/93. För Mozambique, Tanzania och Indien med större landramar innebär det i absoluta tal en rela- tivt omfattande minskning. Bistånd till Andra biståndsprogram avser u-landsforskning, tekniskt sam- arbete, u-krediter, gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska Institutet, näringslivsbistånd genom SWEDECORP, Swedfund In- ternational AB, projektbistånd till vissa länder, stöd till ekonomiska reform- program och skuldlättnadsåtgärder samt utredningar m.m. Det samman- lagda bilaterala biståndet utgör ca två tredjedelar av det totala svenska bi- ståndet. Anslagsnivån budgetåret 1993/94 för anslaget C 2. Utvecklingssam- arbete genom SIDA föreslås till 6 702 miljoner kronor och för anslaget C 3. Andra biståndsprogram till 1 804,5 miljoner kronor. I det följande kommer det bilaterala biståndet ti\\Afrika, Asien och Latinamerika att beskrivas. Det är min avsikt att genom en sådan presentation ge en bredare inblick i det svenska biståndssamarbetet i olika länder. Därefter följer en beskrivning av icke landrelaterat bilateralt bistånd. I en särskild bilaga 4.2 redogörs det svenska biståndet för budgetåret 1991/92. Landrelaterat bistånd <h6>Afrika</h6> Afrika är en kontinent i stark förändring. Politiska omvälvningar i riktning mot demokrati och från enpartistat och diktatur fortgår i flera afrikanska länder. Dessa förändringar sker inte alltid utan konflikter och inre spän- ningar. Ett exempel är Angola där de allmänna valen resulterat i nya strider. Den politiska konflikten i landet är olöst. I Etiopien har i samband med att Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 108 regionala val genomförts ett parti avsagt sig fortsatt deltagande i samlingsre- geringen. Men det finns länder där övergången skett fredligt som i Zambia. I Mozambique har ett fredsavtal ingåtts mellan Frelimo-regeringen och re- bellrörelsen Renamo och allmänna val skall hållas inom ett år. I Sydafrika fortsätter samtalen mellan ANC och regeringen med förhoppningen om att en överenskommelse skall kunna nås om tillsättandet av en interimsregering under år 1993. Övergången från krig till fred innebär för länder som Angola, Etiopien och Mozambique att tiotusentals soldater måste demobiliseras och hundra- tusentals flyktingar repatrieras. FN och det internationella samfundet har en aktiv roll att spela i detta komplicerade arbete, som för regeringarna i dessa länder innebär stora ekonomiska och sociala påfrestningar och oftast i ett politiskt känsligt skede. Sverige har bidragit i detta arbete genom att ställa civilpolis till förfogande i Angola och med civilpolis och militära observatö- rer i Mozambique. Sverige medverkar också på olika sätt i valförberedel- searbetet. Den fortgående demokratiseringen i de afrikanska länderna kommer på någon sikt att leda till öppnare samhällen där regeringar kan ställas till an- svar och där mänskliga rättigheter respekteras. På kort sikt kan dock den politiska övergången och det ekonomiska systemskiftet innebära att de fat- tiga får det ännu sämre. Ekonomiska reformer behöver få tid på sig för att verka. Ett fortsatt internationellt stöd behövs för att länderna skall ha möj- lighet att genomföra de nödvändiga förändringarna. Det svenska utvecklingssamarbetet har påverkats av de politiska omvälv- ningarna och i flera länder är det svårt att idag bedriva ett traditionellt bi- ståndsarbete. Katastrofinsatser har blivit allt vanligare även inom landra- marna. I Angola och också i Mozambique har det ansetts att samarbetspro- grammen bör ses över för att anpassas till en situation från krig till fred. Även samarbetet med Kap Verde och Guinea Bissau bedömer jag bör ses över men då av effektivitetsskäl. Det svenska biståndet till Afrika genomgår således en omprövning där målet är att kunna utforma ett bistånd som är bättre anpassat till de mycket varierande politiska, ekonomiska och sociala förhållanden som råder län- derna emellan. Vidare anser jag att medelsramar skall fastställas efter vad som bedöms vara realistiskt möjligt att genomföra i länderna. Större krav på flexibilitet i biståndet bör ställas när omgivningen är såväl osäker som förän- derlig. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Södra Afrika Det svenska utvecklingssamarbetet är i hög grad koncentrerat till södra Afrika. Sju av programländerna finns där. Sammanlagt utbeta- lades till denna region under budgetåret 1991/92 2 124 miljoner kro- nor i gåvobistånd genom SIDA, SWEDECORP, BITS och SAREC. Till detta belopp skall läggas det särskilda betalningsbalansstödet och katastrofbistånd. Det innebär att ca 35 % av det svenska bilaterala ut- vecklingssamarbetet sker i denna region. 109 Angola Angola befinner sig i ett skede mellan krig och fred. Fredsavtalen i maj 1991 mellan Angolas regering och motståndsrörelsen UNITA innebar förhopp- ningar om ett slut på ett långvarigt inbördeskrig. En av FN övervakad pro- cess mot nationell försoning inleddes. Parlaments- och presidentval hölls i september 1992. I parlamentsvalet erhöll det regerande partiet MPLA en -majoritet av rösterna. I presidentvalets första omgång fick MPLA:s ledare dos Santos en klar övervikt över UNITA-ledaren Savimbi men ingen egen majoritet. Enligt vallagen skall en andra omgång hållas men någon sådan har inte kunnat genomföras. Efter valen har säkerhetsläget kraftigt försämrats. Freds- och demokratiprocessen har således varit kantad av svårigheter men likväl går det att påvisa positiva inslag. Författningen har omarbetats för att medge flerpartisystem. Det innebär att MPLA har upphört som stats- bärande parti, att flera partier har kunnat bildas och att utrymmet för åsikts- frihet vidgats. Genom de allmänna valen fick också angolanerna för första gången en möjlighet att välja sina företrädare. Även om det förekommit mindre felaktigheter och brister, är det allmänna slutomdömet att valen varit fria och hederliga. Jämsides med fredsprocessen har Angolas regering vidtagit positiva steg för att komma tillrätta med en ekonomi i extrem obalans. Alltjämt väntar en genomgripande ekonomisk reformpolitik som när den genomförs kom- mer att ställa krav på både politisk vilja och kapacitet. I dagsläget är den angolanska förvaltningen svag och mottagarkapaciteten mycket dålig. En ut- veckling mot fred skulle också kunna innebära en revitalisering av det pri- vata näringslivet. Förutsättningar finns då Angola är rikt på naturtillgångar. Utländska intressenter, inklusive svenska, har visat stort intresse för handel och investeringar förutsatt att politisk stabilitet kan nås. Målet för det svenska biståndet är att stödja en påbörjad samhällsomda- ning i demokratisk riktning för nationell konsolidering samt social och eko- nomisk utveckling. Biståndssamarbetet genom SIDA har hittills bedrivits under svåra omständigheter. Det finns en risk att det osäkra läget efter valen kan öka svårigheterna att bedriva ett mer långsiktigt samarbete. Framtidsut- sikterna för en fredlig uppbyggnad av landet är hotade om inte den politiska konflikten bringas till en lösning. Under det senaste året har betydande medel avsatts för katastrof- och återuppbyggnad i huvudsak genom samordnade insatser av FN. Sveriges sammanlagda bidrag till freds- och demokratiprocessen i Angola uppgår till omkring 200 miljoner kronor. Det fortsatta biståndssamarbetet blir avhängigt den politiska och ekono- miska utvecklingen i Angola. Skulle situationen fortsätta att förvärras menar jag att samarbetet än mer bör koncentreras till insatser av katastrofkaraktär och till områden där resultat även på kort sikt kan nås.Inleds däremot en period av nationell konsolidering och åtgärder vidtas i riktning mot en libera- liserad ekonomi, bör förutsättningarna för ett mer långsiktigt samarbete för- bättras. Den betydande politiska osäkerheten ställer krav på stor flexibilitet i biståndet. Oberoende av vilket framtidsperspektiv som blir gällande anser jag det angeläget med en översyn av de långsiktiga programmen inom fiske, hälsa och telekommunikation. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 110 Jag föreslår att 160 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom Prop. 1992/93:100 SIDA och, beroende av händelseutveckling, medlen anvisas för utvecklings- Bilaga 4 bistånd alternativt katastrofinsatser. Botswana Botswana bedriver en positiv utvecklingspolitik. Den väl balanserade och marknadsanpassade ekonomiska politiken har lett till en självgenererande tillväxt. En fara är ekonomins ensidiga beroende av en råvara, diamanter. Landets strävan att diversifiera ekonomin genom satsning på privat tillverk- ningsindustri är lovvärd. Vår positiva syn på den förda ekonomiska politiken får inte undanskymma det faktum att betydande arbetslöshet och undersys- selsättning existerar och att inkomstfördelningen är ojämn.Den snabba till- växten har medfört att BNI per capita stigit till över USD 2 000, vilket place- rar Botswana bland de högre medelinkomstländerna. Den tradition Botswana har när det gäller demokrati och förverkligande av mänskliga rättigheter består. Inslag som korruption inom statsapparaten kan i och för sig inge farhågor för framtiden. Det förhållande att kritik tas upp och regeringen vidtar åtgärder för att rätta till missbruket får snarast ses som uttryck för att demokratin fungerar. Botswanas ekonomiska beroende av Sydafrika har utgjort huvudmotivet till utvecklingssamarbetet. Det faktum att landet trots det stora beroendet har kunnat föra en fast politik visavi Sydafrika, är delvis en följd av det kraf- tiga internationella stöd landet åtnjutit bl.a. från Sverige. Liksom för många andra länder i regionen är förutsättningarna för den framtida utvecklingen i hög grad beroende av förändringsprocessen i Sydafrika. Erfarenheterna från biståndssamarbetet är goda. Under de senaste åren har dock betydande reservationer uppstått inom det landramsbaserade bi- ståndet genom SIDA. Dessa har uppkommit som en följd av en alltför snabb koncentration av antalet sektorer och insatser inom landramen. Under året har mekanismer, som medför ett flexiblare och bättre utnyttjande av till- gängliga medel, upparbetats. I detta sammanhang vill jag understryka den vikt jag fäster vid att samarbetet med Botswana ges en bredare form. Det är glädjande att notera att det nya bredare samarbetet genom BITS och SWE- DECORP har fått en god start. Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen och de förväntade förändring- arna i Sydafrika gör det nu motiverat att på sikt minska den del av biståndet som går genom SIDA och att öka andelen bistånd genom BITS och SWE- DECORP. En plan för en sådan omfördelning bör upprättas. Det är viktigt att övergången sker välplanerat och i samråd med Botswanas regering. Med beaktande av ovan förda resonemang föreslår jag att 70 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Samarbetet genom BITS och SWEDECORP bör fortsätta att intensifieras och därför föreslår jag att 5 miljoner kronor avsätts härför under anslaget C 3. Andra biståndspro- gram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. 111 8 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 Lesotho Det är glädjande att det lesothiska folket efter tjugotvå år av militärt styre skall få möjlighet att delta i fria allmänna val, vilka nu planeras äga rum i januari 1993. Den då nytillträdda regeringen har att ta itu med betydande svårigheter, särskilt inom det ekonomiska området men också på det poli- tiska planet. Ett ekonomiskt strukturanpassningsprogram har inletts med viss framgång men svåra strukturella förändringar återstår att genomföra. Landets närmast totala beroende av Sydafrika begränsar det ekonomiska manövreringsutrymmet. Sydafrikas ekonomiska tillbakagång slår också hårt mot Lesotho. De betydande sysselsättningsproblemen förvärras således av att migrantarbetarna i Sydafrika i ökad omfattning tvingas återvända hem vilket kan ge grogrund för social oro. Detta beroende har också som följd att den förändring som är förestående i Sydafrika blir avgörande för utveck- lingen i Lesotho. Det svenska biståndssamarbetet med Lesotho har syftat till att minska lan- dets beroende av Sydafrika samt stödja ekonomisk tillväxt. Insatserna inrik- tar sig på förbättrad markvård för att öka produktionsförmågan inom jord- bruket, arbetsintensiva metoder inom vägbygge samt metoder för att effekti- visera förvaltningen. Genomförandetakten i ett par program har fördröjts av brist på kvalificerad lokal personal och av passivitet inom lesothiska rege- ringen. Beslut har fattats om att biståndskontoret i Maseru avvecklas fr.o.m. bud- getåret 1993/94. Lesotho står inför förändringar som förhoppningsvis innebär en mer hand- lingskraftig politisk styrning än tidigare under det militära styret. Det kom- mer att åligga denna nya regering att befästa demokratin och att förbättra mottagningskapaciteten genom en effektivare förvaltning. För Sverige som biståndsgivare är det nu särskilt viktigt att analysera hur vi i framtiden bäst kan bidra till landets utveckling. Jag kan emellertid redan nu förutse behov av att bistå landet för att minska den ökande arbetslösheten. Särskilda de- mokratiinsatser kan också bli aktuella. BITS som lämnat u-krediter till Le- sotho har visat intresse för att utvidga samarbetet till att omfatta också tek- niskt samarbete vilket jag finner glädjande. Under budgetåret 1993/94 föreslår jag att 30 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. En översyn av biståndssamarbetet bör genom- föras under året. Moqambique Mozambiques regering ingick i september 1992 en fredsöverenskommelse med rebellrörelsen Renamo efter ett mer än tio år långt förödande inbördes- krig. Fredsavtalet stipulerar att de stridande trupperna skyndsamt skall de- mobiliseras och att fria val skall hållas under hösten 1993. Fredsavtalets ge- nomförande förutsätter ett aktivt stöd från det internationella givarsamfun- det under ledning av FN. Såväl militär demobilisering och repatriering av återvändande flyktingar som valförberedelser kräver omfattande bistånd för att kunna genomföras. De redan svåra omständigheterna förvärras av att Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 112 Mozambique är drabbat av den torkkatastrof som råder i stora delar av södra Afrika. Övervägande delen av landets befolkning är beroende av livsmedels- bistånd och katastrofhjälp för sin försörjning. Under dessa svåra omständigheter genomför Mozambique sedan sex år ett ekonomiskt strukturanpassningsprogram med inriktning på marknads- ekonomi. Omfattningen av de reformer som genomförts är tillfredsstäl- lande. Genomförandet av programmet har dock försvårats av en rad om- ständigheter som krig, torka och inte minst en bristande institutionell kapa- citet. Det är det sistnämnda som är huvudorsaken till den korruption som har växt fram. Strukturanpassningsprogrammet gav under sina första tre år goda effekter, men tillväxten i ekonomin har under de senaste åren stannat av. Sverige är den största bilaterala givaren i Mozambique. Sveriges bistånd till Mogambique har under de senaste åren kontinuerligt anpassats till den svåra krisen i landet. Denna anpassning pågår alltjämt och i ljuset av de stora förändringar som fredsöverenskommelsen innebär krävs ytterligare juste- ringar och ökad flexibilitet. Under förutsättning att fredsöverenskommelsen respekteras kommer Mo- gambique att förvandlas från ett land i krig till ett land under återuppbygg- nad. Behoven av katastrof- och återuppbyggnadsbistånd kommer att vara mycket stora. Ca 4 miljoner flyktingar skall repatrieras från grannländerna. Försörjningsläget är prekärt. Det svenska biståndet genom SIDA är inriktat på fattigdomsbekämpning, institutionell uppbyggnad och stöd till det ekono- miska reformprogrammet. Denna inriktning bedöms vara relativt väl anpas- sad till att hantera de förändrade krav som freds- och återuppbyggnadspro- cessen ställer. Inom fattigdomsbekämpning ger Sverige katastrofbistånd ge- nom såväl det långsiktiga landprogrammerade biståndet som genom kata- strofanslaget. Enskilda organisationer och FN-systemet används som kana- ler. Sverige bör hålla en hög beredskap för fortsatta insatser på detta om- råde. I arbetet med att undsätta nödlidande och att återskapa landets självför- sörjningskapacitet bör i största möjliga utsträckning Mozambiques egna in- stitutioner och strukturer utnyttjas. För att detta skall vara möjligt måste Mozambiques egen adminstrativa kapacitet att planera, genomföra och följa upp utvecklingsinsatser stärkas betydligt. Det bör ske genom olika former av stöd till förvaltningen där utvecklingen av inhemsk kompetens priorite- ras. En sådan inriktning förutsätter ökad uppföljning och kontroll av bi- ståndsmedlens användning, bl.a. mot bakgrund av en tilltagande korruption inom förvaltningen och den statliga sektorn. Som stöd till det ekonomiska reformprogrammet har utgått dels import- stöd inom landramen, dels särskilt betalningsbalansstöd och särskilda skuld- lättnadsåtgärder. Stödet till det ekonomiska reformprogrammet kommer i forsättningen att ske genom särskilt betalningsbalansstöd. Villkoren för att sådant stöd skall utgå kommer till övervägande del att överensstämma med de villkor som Världsbanken ställer för givande av sina ekonomiska åter- hämtningskrediter. Betalningsbalansstödet kommer att samordnas inom ra- men för Världsbankens särskilda program för Afrika, SPA. Avsikten är att importstöd inom landramen efterhand skall upphöra. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 113 Den mogambikiska fredsöverenskommelsen innebär en omfattande de- mobilisering av soldater från såväl regeringssidan som från Renamosidan. Parterna har kommit överens om skapandet av en ny armé som till numerä- ren skall vara betydligt mindre än den nuvarande regeringsarmén. En påtag- lig sänkning av de militärutgifter, som år 1989 utgjorde 10 % av BNP, är att vänta. Övergången från enpartistat till parlamentarisk demokrati inleddes på all- var med antagandet av den nya konstitutionen 1990. De allmänna val som planeras hållas under hösten 1993 kräver omfattande förberedelser. Sverige har deklarerat sin vilja att stödja denna process. Jag anser att beredskap bör hållas för insatser såväl före och under som efter det att val hållits. Under 1992 har regeringen låtit göra en utredning om Sveriges utveck- lingssamarbete med Mogambique (SOU 1992:124). Utredningens betän- kande kommer att remitteras för inhämtande av synpunkter i en vidare krets. Jag finner att Mogambiques ansträngningar att skapa en varaktig fred och parlamentarisk demokrati förtjänar stöd. Landets mycket svåra försörj- ningsläge, orsakat av det nu avslutade kriget och den omfattande torkan i regionen motiverar ett omfattande bistånd genom SIDA och genom multila- terala organ med inriktning på överlevnad och återuppbyggnad. Enskilda or- ganisationer kommer i detta att ha viktiga uppgifter att fylla. Jag föreslår att 320 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Därutöver bör finnas beredskap för katastrof- och återuppbyggnadsbistånd, demokra- tiinsatser, betalningsbalansstöd samt insatser för att utveckla näringslivet. Jag vill samtidigt betona vikten av flexibilitet i biståndet. Namibia Alltsedan befrielserörelsen SWAPO, efter demokratiska val 1990, bildade det självständiga Namibias första regering har det förts en politik som syftat till nationell försoning. De nyligen väl genomförda lokala valen befäster de- mokratin, även om oppositionens allt större svårigheter och svagare ställ- ning, inger farhågor för framtiden. Något oroande är också beskyllningarna om korruption inom statsapparaten. Jag noterar dock regeringens i Namibia aviserade avsikt att resolut ta itu med detta. Den namibiska konstitutionen får ur mänskliga rättighets-synpunkt be- tecknas som föredömlig. Det har ansetts angeläget att kunskapen om konsti- tutionen förs ut till befolkningen. Svenskt bistånd används bl.a. för detta. Landets ekonomiska politik syftar till att genom marknadsanpassning skapa en varaktig positiv tillväxteffekt. Betydande budgetdisciplin förelig- ger. Förhoppningar finns om att ett framtida demokratiskt styrt Sydafrika skall ge positiva ekonomiska effekter även för Namibia. Viss besvikelse över utvecklingstakten finns dock bland många namibier som hyste stora förvänt- ningar på vad befrielsen skulle innebära i form av snabba och konkreta för- bättringar. Kraven på snabbare reformtakt växer sig således allt starkare mot bakgrund av den höga arbetslösheten och den utbredda torkan. För att kunna genomföra de förändringar som är nödvändiga för att skapa social och ekonomisk utveckling spelar det internationella biståndet en vik- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 114 tig roll. Samtidigt är det angeläget att inte Namibia hamnar i ett biståndsbe- roende. Sverige utgör en av de största biståndsgivarna till landet. Stöd ges till undervisning, kommunikationer och förvaltning. De första samarbetsårens låga utbetalningstakt tycks ha överkommits och biståndssamarbetet genom SIDA verkar vara på rätt väg. Namibia tillhör den krets av länder som har förutsättningar för och bör komma i åtnjutande av ett bredare samarbete. Härvidlag finner jag det glädjande att ett sådant samarbete genom BITS och SWEDECORP har kommit igång väl. Jag föreslår att 90 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. BITS och SWEDECORP bör fortsätta vidga sitt samarbete med Na- mibia och jag föreslår att 5 miljoner kronor avsätts för detta under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Zambia Efter arton år av enpartistyre, återinfördes år 1991 flerpartisystem, och i ok- tober samma år president- och parlamentsval. Valen, som genomfördes på ett fredligt och värdigt sätt, resulterade i en jordskredsseger för det största oppositionspartiet, MMD, och dess ledare Frederick Chiluba. Parlaments- valen följdes i november 1992 av kommunalval, i vilka MMD fick en överväl- digande majoritet. Det låga valdeltagandet (ca 10% av de röstberättigade) ger dock anledning till eftertanke. Läget avseende mänskliga rättigheter i Zambia är relativt gott. Över- gången till flerpartisystem har inneburit en större öppenhet och ett ökat ut- rymme för kritik av regeringen än tidigare. Samtidigt har regeringen haft svårt att helt släppa kontrollen och exempelvis tillåta total press- och mötes- frihet. Regeringen har aviserat att militärutgifterna, som uppgår till ca 3,2 % av BNP, skall sänkas mot bakgrund av den minskade säkerhetspo- litiska spänningen i regionen. Svenskt demokratistöd har spelat en viktig roll i demokratiseringsproces- sen. Stöd har bl.a. givits till valövervakning, utbildning och materiel inför parlaments- och lokalvalen samt till insatser för att främja oberoende mass- media. Ett fortsatt stöd på demokrati- och mänskliga rättighets-området är motiverat för att befästa och fördjupa demokratin. De ekonomiska reformer som påbörjades år 1990 har under den nya rege- ringen intensifierats. Omfattande avregleringar har genomförts. Det makro- ekonomiska resultatet av reformerna har varit blandat. Zambia har drabbats hårt av torkan i regionen, vilket är en viktig förklaring till att de uppställda målen för år 1992 inte har uppnåtts. Men även politiska avvikelser från re- formkursen har skett. Behovet av fortsatt stabilisering och reformering av den zambiska ekonomin mot ökad marknadsorientering bedöms vara avgö- rande för att lösa landets ekonomiska kris. Zambias regering har med betydande engagemang aviserat fortsatta stabi- liseringsåtgärder och strukturella reformer avseende privatisering, rationali- seringar inom statsförvaltningen samt på skatte- och tullområdet. Genom- förandet av de marknadsekonomiska reformerna äventyras emellertid av det faktum att Zambia är ett av världens mest skuldtyngda länder i förhållande till folkmängd och BNP. De stora skuldtjänstbetalningarna samt den ökade 115 livsmedelsimporten innebär att efterfrågan på utländsk valuta vida översti- ger tillgången. Mot bakgrund av ovanstående anser jag att ett fortsatt omfattande valu- tastöd är nödvändigt för att bistå Zambia att fullfölja det ekonomiska re- formprogrammet mot marknadsekonomi. Importstödet bidrar aktivt till framväxten av en privat sektor i landet, eftersom valutan fördelas enligt ett marknadsbaserat fördelningssystem. Villkoret för ett fortsatt omfattande va- lutastöd är dock att Zambia fullföljer sitt ekonomiska reformprogram såsom överenskommits med IMF, Världsbanken och givarsamfundet. Härutöver är det svenska förvaltningsstödet i form av makroekonomisk rådgivning och stöd till centralbanken av betydelse för den ekonomiska reformprocessen. Förutom det direkta stödet till politiska och ekonomiska reformer anser jag att den nuvarande inriktningen av det svenska utvecklingssamarbetet med Zambia på jordbruk, hälsa och undervisning bör bibehållas. Utveck- lingen av jordbrukssektorn är central för att uppnå en önskvärd diversifie- ring av den zambiska ekonomin. Det framtida jordbruksstödet skall anpas- sas till de nya förhållandena med liberaliserad prissättning och distribution. SIDA:s stöd till undervisnings- och hälsosektorn fyller en viktig funktion som skydd för de svagaste grupperna under strukturanpassningsprocessen. Genomförandet av sektorstöden har emellertid försvårats av brister i den zambiska administrationen. Dock utgörs en stor del av hälsostödet av ett kostnadseffektivt basläkemedelsprogram som fått till resultat att svenskt stöd tryggar läkemedelsförsörjningen för hälften av landets hälsocentraler. Småindustristödet, som administreras av SWEDECORP sedan ett år till- baka, har resulterat i att tekniskt kunnande överförts från svenska till zam- biska företag. Detta stöd bör utvidgas under innevarande år. Jag föreslår att 255 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Därutöver finns beredskap för särskilda skuldlättnadsåtgärder. Zimbabwe Zimbabwe genomgår för närvarande sin svåraste ekonomiska och politiska kris sedan självständigheten 1980. Torkan, som drabbat hela södra Afrika, kommer ovanpå de sociala påfrestningarna i spåren av det ekonomiska re- formprogram som Zimbabwe genomför med stöd av Världsbanken. Zim- babwe, som normalt är något av södra Afrikas kornbod, har p.g.a. torka tvingats importera basfödan majs. Eftersom en stor del av den utländska va- lutan har använts till denna import har följden blivit att utvecklingen av det marknadsbaserade systemet med öppna importlicenser stannat av. Tonvikten i reformprogrammet ligger på ökade investeringar i produktiv verksamhet medan kostnaderna för den offentliga förvaltningen, inkl, mili- tärutgifterna, skärs ned. Militärutgifterna, som år 1991 utgjorde knappt 8 % av BNP, kan komma att skäras ned ytterligare som en följd av det glädjande beskedet om fredsavtal i Mogambique. Zimbabwiska soldater har i många år bevakat den viktiga transportleden genom Beirakorridoren i Mogambique. Zimbabwes regering ställs inför stora problem som en följd av torkan och de sociala oroligheter som reformprogrammet har lett till. Förslaget att in- föra en enpartistat har strukits från dagordningen. I praktiken har dock rege- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 116 ringspartiet ZANU(PF) knappast någon opposition. Kandidater från oppo-  Prop. 1992/93:100 sitionen och oberoende kandidater fick omkring 20 % av rösterna i parla-   Bilaga 4 mentsvalet år 1990. Systemet med enmansvalkretsar gör dock att endast tre av 150 parlamentsledamöter tillhör ett annat parti än regeringspartiet. Det 25 år gamla undantagstillståndet har hävts. Rättsäkerheten och respekten för de mänskliga rättigheterna har förbättrats, men det finns fortfarande brister. Sveriges bistånd genom SIDA har sedan självständigheten en social profil och riktas till landsbygden. Landsbygdsprogrammet har utformats med det biståndspolitiska målet om demokratisk samhällsutveckling som kärna. Syf- tet är att nå de mest eftersatta grupperna genom insatser inom hälsovård, undervisning och transporter. Biståndet har gradvis anpassats till strukturan- passningsprogrammen. Importstödet är i huvudsak inriktat på att stödja det marknadsbaserade systemet för tilldelning av valuta. Stödet inom de olika sektorerna ligger också i linje med strukturanpassningsprogrammet. Stödet till undervisningssektorn har bidragit till att fler kvalificerade lärare har sökt sig till landsbygden. Stora framsteg har gjorts inom primärhälsovården tack vare stöd från bl.a. Sverige. Zimbabwes statistikmyndighet har nu nått så hög kompetens att den medverkar i uppbyggnaden av en statistikenhet i grannlandet Namibia. Utanför landramen utgår stöd till bl.a. rättshjälp, massmedia och miljö- vårdskurser. I Zimbabwe arbetar ett tjugotal enskilda svenska organisatio- ner. Flera av dem har volontärer på plats. Zimbabwe får dessutom del av svenska bidrag till regionala insatser genom SADC (Southern African Deve- lopment Community) på framförallt transport- och teleområdet. Gåvobi- ståndet via SIDA kompletteras med stöd för utveckling av infrastruktur och näringslivet genom att BITS och SWEDECORP är verksamma i landet. SAREC stödjer bl.a. ett regionalt nätverk av energiforskare. Energiförsörjnings-, vatten- och miljöproblemen kommer att bli ödesfrå- gor, inte bara för Zimbabwe, utan för hela regionen. Därför blir insatser inom landets infrastruktur allt viktigare. Framväxten av en konkurrenskraf- tig privat sektor bör också främjas genom stöd till strukturanpassningspro- grammet. Näringslivets begränsade roll är en stötesten på vägen mot ett för- djupat regionalt samarbete. Zimbabwe tillhör den grupp av programländer som har förutsättningar att utveckla ett bredare samarbete med Sverige ge- nom BITS och SWEDECORP. Jag utgår från att möjligheterna till detta ut- nyttjas. Därutöver bör särskilt demokratiseringsprocessen, t.ex. utveck- lingen av rättsstaten, och den gradvis ökande respekten för de mänskliga rät- tigheterna stödjas. Jag föreslår att 195 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Särskilda skuldlättnadsåtgärder kan bli aktuella under budgetåret, liksom katastrofbistånd. BITS och SWEDECORP bör fortsätta att utöka sitt samarbete med Zimbabwe. För detta ändamål föreslår jag att 5 miljoner kronor avsätts under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten 7. Projektbistånd till vissa länder. 117 Sydafrika Utvecklingen i Sydafrika mot demokrati är av historisk betydelse och påver- kar hela regionen inte bara politiskt utan även i ekonomisk mening. Arbets- lösheten och undersysselsättning kommer att bli ett alltmer dominerande problem såväl i Sydafrika som i grannländerna. Trots att Sydafrika i många avseenden är ett rikt land är fattigdomen mycket utbredd, och den ekono- miska tillbakagången i Sydafrika slår hårdast mot de mest sårbara i samhäl- let. Vi ser också under vilka svåra betingelser som den politiska reformpro- cessen sker. Det förödande våldet i landet har inneburit svåra påfrestningar. Likafullt förefaller det nu finnas skäl till viss optimism. Regeringen och ANC har i böljan av december hållit bilaterala samtal. En tidsplan för den fortsatta processen lades dessförinnan fram av regeringen med sikte på val våren 1994. Även som ANC förordar val hösten 1993, inte minst med hänsyn till den allt allvarligare krisen i landet, förefaller skillnaderna mellan de båda parterna vara begränsade. Förhoppningen är därför att möjligheterna till en snar kompromiss som också kan vinna stöd av andra partier i Sydafrika skall visa sig goda. En annan ljuspunkt utgörs av närvaron av internationella ob- servatörer och experter som sedan sommaren verkar i Sydafrika. Sverige har alltsedan 1970-talets början gett finansiellt stöd, som syftat till att främja den demokratiska utvecklingen i Sydafrika, över anslagsposten humanitärt bistånd till södra Afrika. Stödet har genom svenska och interna- tionella enskilda organisationer kanaliserats till offer för och motståndare till apartheidpolitiken. Detta humanitära bistånd ingår sedan budgetåret 1992/93 i anslagsposten ”Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd” och uppgår till 275 miljoner kronor. Det humanitära stödet till ANC utgör en viktig del av detta bistånd. Andra komponenter utgörs av rättshjälp samt mediastöd. Under de senaste åren har insatserna främst riktats mot att främja deltagande i och förberedelsear- bete inför förhandlingarna om införandet av demokrati i Sydafrika. Dessa insatser, som direkt främjar demokrati och mänskliga rättigheter är ange- lägna. Vissa insatser inom det humanitära biståndet till södra Afrika har mer haft karaktären av medverkan till att förbättra levnadsvillkor för människor som drabbats av apartheidpolitikens konsekvenser. Dessa insatser kan uppdelas i följande huvudkategorier: -  Undervisning. Stipendier och stöd till svarta utbildningsorganisationer har länge utgjort den största komponenten inom det humanitära bistån- det till södra Afrika. - Socialt stöd. Detta innefattar insatser inom främst hälsoområdet, miljö- frågor, repatriering, kvinnofrågor, social rådgivning och daghem/försko- lor. - Kultur. I en ökad omfattning ges stöd till olika kulturaktiviteter i en vid bemärkelse. I det pågående landprofilarbetet för Sydafrika har förslag lagts fram om ett bredare utvecklingssamarbete med Sydafrika när väl demokratin segrat och en väl fungerande rättsstat börjat utvecklas. En del av ett sådant utveck- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 118 lingssamarbete skulle utgöras av ett biständspaket som bl.a. omfattade ovan angivna insatsområden men även andra som kan ge ökade sysselsättnings- möjligheter. Dessa insatser bör beredas av SIDA. Även för BITS och SWE- DECORP förutses möjligheter att finna samarbetsprojekt av intresse i Syd- afrika. På forskningsområdet, där SAREC är verksamt, torde också finnas intressanta öppningar med de mer framstegsvänliga universiteten. Jag vill också påpeka att många insatser bör kunna genomföras av enskilda organi- sationer varvid dessa kan finansieras över anslagsposten ”Bistånd genom folkrörelser och vissa andra organisationer”. Övriga insatser bör beredas av SIDA. Jag förutser således ett bredare biståndssamarbete med ett demokra- tiskt Sydafrika. Jag föreslår att 240 miljoner kronor ur anslagsposten ”Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd” avsätts för olika biståndsin- satser i Sydafrika. Regionala insatser i Afrika Sverige har alltsedan det regionala samarbetet i södra Afrika inleddes ge- nom bildandet av SADCC (Southern African Development Coordination Conference) givit detta ett betydande stöd. Biståndet har syftat till att med- verka till regionala förbättringar främst inom transport och kommunikation. Stödet skall ses som en bekräftelse på den svenska uppfattningen om beho- vet av regionalt samarbete. Utan sådant samarbete skulle utvecklingen i södra Afrika vara mindre framgångsrik. Men samarbetet står inför bety- dande och avgörande förändringar i samband med demokratiseringen i Syd- afrika. Strävan inom regionen är nu att i stället för att isolera Sydafrika på bästa möjliga sätt integrera Sydafrika i regionen den dag apartheid har av- skaffats. Den förändring av samarbetet som beslutades i augusti 1992 om att ut- veckla samarbetet från mer löslig samverkan, SADCC, till mer av en gemen- sam marknad, SADC, är ett steg i denna riktning. Men alltjämt kvarstår be- tydande frågetecken, bl.a. förhållandet till andra regionala samarbetsfor- mer, främst handelsorganisationen PTA. För närvarande pågår flera utredningar om det regionala samarbetets framtid. Den viktigaste och mest omfattande av dessa genomförs i regi av Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) och finansieras av Sverige tillsam- mans med Danmark, Finland och Norge. Även om det är alltför tidigt att dra mer långtgående slutsatser kan jag förutse att det regionala biståndet framöver bör syfta till att skapa förutsättningar för tillväxt och balanserad, utjämnande utveckling. Även stöd till andra samarbetsformer än SADC kan komma att prövas. Vidare bör det svenska stödet inriktas mot sektorer som har goda förutsättningar att ge konkreta bidrag till den regionala utveck- lingen. Budgetåret 1993/94 bör, enligt min åsikt, ägnas åt att avvakta förändring- arna och utvecklingen inom Sydafrika, SADC och regionen i övrigt samti- digt som vi planerar det regionala biståndets framtida utformning. Detta mo- tiverar en viss neddragning av bidraget. Denna reducering kan avklaras ge- nom viss tidsförskjutning förvissa aktuella projekt. Satsning på upprustning, Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 119 drift och underhåll bör vidmakthållas. Begränsade nyinvesteringar till vik- tiga projekt skall inte uteslutas. Fördelningen av biståndet mellan länderna är ojämn. Tre länder, Mogam- bique, Tanzania och Zambia har erhållit mer än två tredjedelar av bidragen. En bättre balans måste eftersträvas. Jag finner alltjämt det s.k. Norden/SADCC initiativet intressant. Denna samverkansform, som sköts av SWEDECORP, har dock haft betydande svå- righeter att ge konkreta resultat. Förutsättningarna kan komma att förbätt- ras som en följd av den ökande marknadsanpassningen i många av SADC:s stater och om/när Sydafrika integreras i samarbetet. Det privata näringslivet och andra icke statliga aktörer bör involveras mer och beredas möjlighet att driva initiativet vidare. Inom denna anslagspost finansieras även annat regionalt samarbete i Af- rika, främst stöd till Östafrikanska utvecklingsbanken (EADB) och till sam- arbete på Afrikas horn (IGADD). Under budgetåret 1992/93 avsattes 25 miljoner kronor för dessa insatser. Betydande eftersläpningar har upp- stått, varför någon påspädning nu inte är aktuell. Utrymme finns dessutom för vissa intressanta regionala initiativ, som exempelvis Global Coalition for Africa. Jag föreslår en medelsram för regionala insatser i Afrika uppgående till 130 miljoner kronor. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Östra Afrika De tre programländerna Kenya, Tanzania och Uganda tillhör regio- nen östra Afrika. Tanzania ingår även i det regionala samarbetet SADC. Utvecklingen i regionen mot ökad demokrati fortsätter. I Ke- nya kommer allmänna val att hållas under slutet av december 1992 och i Tanzania har beslut tagits som innebär ett slut på enpartistaten. Uganda strävar efter politisk stabilitet. Ekonomin i länderna visar än så länge ingen ljusning. Ökande flyktingströmmar och torka i Kenya innebär extra påfrestningar på en stagnerad ekonomi men det öpp- nare politiska klimat som inträtt under år 1992 kan förhoppningsvis innebära att ekonomin revitaliseras. Tanzanias ekonomiska utveck- ling fortsätter att hindras av en tung byråkrati och reformsträvandena går långsamt. Det får effekt för biståndet. Även biståndet till Uganda som f.n. kanaliseras genom multilaterala organ visar brister ur effekti- vitetssynpunkt. I småstaterna Rwanda och Burundi fortsätter stam- motsättningarna med flyktingskaror som följd även om klara förbätt- ringar har skett i det senare landet. Det sammanlagda gåvobiståndet genom SIDA, BITS, SAREC och SWEDECORP till regionen under budgetåret 1991/92 uppgick till 1 144miljoner kronor inkl, betalnings- balansstöd men exkl. katastrofbistånd. 120 Kenya Beslutet att avskaffa enpartiväsendet ledde till att Kenya under år 1992 kom att präglas av partipolitisk tävlan mellan det regerande partiet KANU och olika oppositionspartier. Allmänna val avses äga rum under slutet av decem- ber. På det ekonomiska planet vidtog regeringen åtgärder för att vända ett växande budgetunderskott och åter komma igång med ett delvis avstannat reformprogram. Marknadsekonomi utvecklas och regeringens utvecklings- politik har en tydlig landsbygdsprofil. Läget vad beträffar mänskliga rättigheter förbättrades under år 1992 och personer, vilka hållits fängslade på politiska grunder, frigavs. En parlamen- tarisk utredning gav däremot stöd åt misstankar om att officiell sanktion gi- vits åt de våldsamma sammanstötningar som ägde rum i delar av landet. De under år 1992 överlag positiva förändringarna på såväl det ekonomiska som politiska planet skall ses i ljuset av den vid Världsbankens givarmöte i november 1991 uttryckta misstron mot landets utvecklingspolitik. Kenya har en relativt väl fungerande förvaltning. Bristfälliga mekanismer för insyn och offentligt ansvarstagande har emellertid bildat grogrund för korruption. Det finns anledning att belysa i vad mån biståndet kan ha för- stärkt en kultur där politiska lojaliteter belönas med offentliga investeringar. Konflikten i Somalia har lett till stora flyktingströmmar. Omkring 400 000 somalier har tagit sin tillflykt till östra Kenya. Tillsammans med torkan utgör dessa en extra social och ekonomisk börda på landet. Biståndet genom SIDA sammanfaller väl med Kenyas egna satsningar på landsbygdsutveckling. Ett miljö- och markvårdsprogram har uppvisat goda resultat, påverkat landets egen politik och bidragit till att hejda markförstö- ring. Avtal om stöd till en landsbygdsutvecklingsfond sades upp sedan miss- bruk av medel påvisats. Fonden erhöll utländsk finansiering från Sverige och Danmark. Mot bakgrund av de positiva förändringar som ägt rum i Kenya under år 1992, är det min uppfattning att förutsättningarna förbättrats för fortsatta biståndsinsatser. Stöd till skuldlättnadsåtgärder bör övervägas när allmänna och korrekta val hållits och under förutsättning av fortsatt reformpolitik. Projektbiståndets inverkan på förvaltning och biståndsformens utvecklings- effekter bör kritiskt belysas. Möjligheten av att övergå till sektorstöd bör prövas och i så fall knytas till reformer inom förvaltning. Jag föreslår att 105 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Jag ser inga hinder mot att BITS håller beredskap för u-krediter för- utsatt att villkor för kreditvärdighet är uppfyllda samt att Swedfund fortsät- ter bereda riskkapitalsatsningar i samriskföretag. Inom ramen för BITS kan tekniskt samarbete och deltagande vid internationella kurser bli aktuella. SAREC:s stöd till forskningsprogram förutses fortsätta. Likaså kommer bi- drag att fortsätta utgå till de enskilda svenska organisationer vilka är verk- samma i Kenya. Tanzania Det ekonomiska strukturanpassningsprogram, som Tanzania genomför se- dan år 1986, fortgår men i långsamt tempo. Positivt är att tillväxttakten har Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 121 ökat sedan reformerna inleddes, men den ligger fortfarande endast något över befolkningstillväxten. Den rådande bristen på energi kan hota tillväxt- takten. Ett antal reformer har genomförts för att minska obalanserna i eko- nomin. Utrikes- och inrikeshandeln har liberaliserats och priskontrollen på de flesta varor har upphört. Under år 1992 har framsteg gjorts främst vad gäller liberalisering av växelkurssystemet och valutahandeln. Reformering av den finansiella sektorn har inletts genom att utländska banker nu tillåts att etablera sig i landet. På andra områden går reformerna betydligt lång- sammare och reformbehoven är fortfarande mycket stora. Det gäller främst den nödvändiga omstrukturering inklusive privatisering av de många in- effektiva statliga företagen. Statsförvaltningens svaga kapacitet försvårar re- formprocessen. En politisk reformprocess har inletts. I maj 1992 undanröjde parlamentet de konstitutionella hindren för ett flerpartisystem. Detta skedde efter att den särskilda kommission, som tillsattes under år 1991 för att utreda frågan, rekommenderat att regeringspartiets monopolställning skulle upphöra. Ett antal partier har registrerat sig. Det är dock ännu oklart när de första fria valen kommer att hållas. Tidpunkten för ordinarie parlamentsval är satt till år 1995. Generellt är respekten för mänskliga rättigheter god. Rapporter om miss- förhållanden förekommer dock, främst från polishäkten. Utrymmet för den politiska oppositionen att komma till tals har ökat under det gångna året och debatten i massmedia har blivit friare. Det svenska utvecklingssamarbetet med Tanzania präglas av de problem som kännetecknar fattiga länder i ekonomisk kris. Den administrativa mot- tagarkapaciteten är mycket svag. Tanzania är dessutom mycket biståndsbe- roende. Mångfalden av givare och projekt har gjort att biståndet är svårt att samordna och utnyttja effektivt. Biståndet har dessutom varit dåligt in- ordnat i den tanzaniska statsbudgeten, vilket försvårar samordning och över- blick. Vissa framsteg har dock gjorts vad gäller ökad samordning av det sam- manlagda biståndet och ett ökat tanzaniskt ansvar för denna. Det är angeläget att det svenska biståndet fortsätter sin inriktning på att stödja den pågående politiska och ekonomiska reformprocessen. För att stödja övergången till marknadsekonomi är det importstöd som givits av stor vikt. Importstödet syftar till att möjliggöra den import som är nödvändig för ekonomisk tillväxt. Importstödet kanaliseras nu helt genom det marknads- baserade OGL-systemet. Landets betungande skuldbörda kräver också olika typer av skuldlättnadsåtgärder. Samtidigt med detta vill jag peka på det betydelsefulla i att dialogen med Tanzania om behovet av nya ekonomiska och politiska reformer fortsätter med betoning på ökad effektivitet. Reformtakten måste öka och konkreta åtgärder vidtas från regeringens sida vad gäller reformer av statsförvalt- ningen och omstrukturering och privatisering av statliga företag. Jag väl- komnar att en viss rörelse i den riktningen nu börjar ske. Utöver det direkta biståndet för strukturanpassning och demokrati anser jag att stöd främst bör utgå till de sociala sektorerna och till infrastruktur. Dessa sektorer har särskilt drabbats av den ekonomiska krisen. Jag föreslår att 445 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 122 SIDA. Därutöver är det av stor vikt att biståndet under landramen komplet- teras med såväl fortsatt betalningsbalansstöd som fortsatt stöd för att främja en demokratisk utveckling. BITS och SWEDECORP bör undersöka hur de- ras samarbete med Tanzania skulle kunna ökas. Enskilda organisationers verksamheter bör få fortsatt stöd. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Uganda Uganda har alltsedan år 1987 bedrivit en ekonomisk reformpolitik med syfte att återhämta landet från det ekonomiska och sociala förfall som följde i spå- ren av tidigare års inbördeskrig. Regeringen har, trots påfrestningar, i det stora hela hållit fast vid reformpolitiken och vidtagit en rad åtgärder för att liberalisera ekonomin. Det överskuggande problemet utgörs av en betung- ande skuldtjänst i huvudsak riktad till Bretton Wood-institutionerna. Kraf- tigt fallande kaffepriser har urholkat landets valutareserv. Skuldtjänsten översteg under år 1992 de totala exportinkomsterna. Ugandas regering har sin förankring i den tidigare nationella motståndsrö- relsen, som inom sig rymmer företrädare för olika partiriktningar. Partipoli- tisk verksamhet är dock ännu inte tillåten. Ett författningsarbete pågår som bland annat förväntas behandla frågan om införande av flerpartisystem. En relativt öppen politisk debatt förekommer. Läget vad avser mänskliga rättigheter har föranlett kritik från internatio- nella medborgarrättsgrupper. Under år 1992 frigavs ett stort antal personer fängslade utan rättslig prövning. Myndigheterna har varit långsamma med att utreda och offentliggöra sina rön vad avser anklagelser om övergrepp för- övade av armén i de nordöstra delarna av landet. Att döma av rapporter sy- nes dessa övergrepp ha minskat i omfattning delvis beroende på att konflik- ten med rebellgruppper avtagit. Det finns dock anledning att fortsätta be- vakningen av läget för mänskliga rättigheter. Statsbudgeten utgör en relativt liten andel av landets BNP. Förvaltningen är svag och medel avsatta för sociala insatser utnyttjas inte till fullo. Militär- utgifterna utgör en ansenlig del av budgeten men nedskärningar har på sis- tone företagits. Från svensk sida har bidrag lämnats till ett program för de- mobilisering av soldater. Det svenska biståndssamarbetet med Uganda syftar till att stödja landets ekonomiska reformpolitik, att bidra till en förbättrad rättssäkerhet och att grundläggande sociala behov kan tillgodoses. Jag anser att ett fortsatt samarbete med Uganda är motiverat med hänsyn till behoven och till landets marknadsorienterade utvecklingspolitik. På mil- jöns område är landstudien inom ramen för konventionen från Rio-konfe- rensen av stor betydelse för landets utveckling. I fråga om mänskliga rättig- heter menar jag att en uppriktig dialog och praktiskt samarbete är den kom- bination med vilken Sverige bäst kan stödja en positiv utveckling i Uganda. Sveriges uppfattning om pluralism och flerpartisystem bör åter klargöras för Ugandas regering. Jag välkomnar den översyn som SIDA företagit av det hittillsvarande bi- ståndet och anser det angeläget att vi inom ramen för det framtida samarbe- tet når fram till väl sammanhållna biståndsinsatser. Dessa insatser bör åter- 123 spegla de frågor som givits utrymme för i biståndsdialogen. Ett fortsatt sam- arbete med internationella organ förutses. Jag förutser också fortsatta bidrag till stöd för minskning av Ugandas skuldproblem givet att reformpolitiken vidmakthålls och att respekten för de mänskliga rättigheterna förbättras. Regeringen har på BITS förslag godkänt krediter som är förmånligare än normalt för att Sverige skall kunna bistå i ett större kraftförsörjningsprojekt i Uganda. Jag föreslår att 85 miljoner kronor avsätts för biståndsinsatser genom SIDA. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Afrikas horn Inbördeskrig och allmän instabilitet har med varierande intensitet un- der de sista åren underminerat möjligheterna för ekonomisk tillväxt i Afrikas horn. Slutet på kriget i Etiopien ger dock förhoppningar om en lugnare framtid även om tecken finns på ökande motsättningar mellan olika folk och regioner. I Eritrea råder lugn och processen mot självständighet fortgår som planerat. I Sudan utgör regeringens hårda fundamentalistiska hållning ett allvarligt hinder för hjälparbetet. Rapporter finns om stor nöd i de södra delarna men av säkerhetsskäl har det mesta hjälparbetet avbrutits. Somalia är ett särfall. Där råder total laglöshet och anarki efter president Siad Barres fall för ca två år sedan. Landet saknar regering och fungerande administration. Klanstrid i kombination med torka ligger till grund för den allvarliga svältkatastrofen och endast genom massiva hjälpinsatser från Interna- tionella Röda Kors-kommittén och FN har massdöd undvikits. Den svenska hjälpen har huvudsakligen förmedlats genom dessa organisa- tioner. I början av december påbörjade FN och USA en operation för att rädda Somalias svältande befolkning. Sverige kommer att ingå i operationen med en sjukvårdsenhet. Jag ser framför mig ett fortsatt intensivt hjälparbete för att lindra den värsta nöden men också som stöd för de människor som kan återvandra till sina hembyar. Sverige ger också ett bidrag till försoningsprocessen genom att stödja Liv och Fredsinstitutets arbete. Sammanlagt utbetalades under budgetåret 1991/92 292 miljoner kronor genom BITS, SAREC, SIDA och SWE- DECORP. Etiopien Etiopien är inne i en fas av stora politiska och ekonomiska förändringar. En övergångsregering under ledning av president Meles Zenawi har bildats ef- ter Mengisturegimens fall i maj 1991. Den styr landet fram till dess att natio- nella val, vilka planeras äga rum år 1993, har genomförts. En utveckling mot regionala styrelseformer baserade på folkgrupper och etnisk bakgrund på- går. Det är oklart vilket förhållande de regionala organen kommer att ha till centralmakten. Regionala val hölls i början av sommaren 1992 under slit- 124 ningar partierna emellan. Det partisammansatta beslutande nationella rådet har splittrats. Trots dessa avhopp fortskrider förberedelserna för allmänna val. Respekten för de mänskliga rättigheterna har förbättrats efter Mengistus fall men är inte tillfredsställande. Ett antal personer fortsätter att hållas häk- tade utan besked om rättslig prövning. Rapporter om strider mellan folkslag förekommer. Den nationella stadga, som tills vidare ligger till grund för lan- dets styre, inkorporerar FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättighe- terna. Regeringen har också skrivit under FN:s barnkonvention. Tillsammans med Världsbanken har övergångsregeringen utarbetat ett strukturanpassningsprogram med en omfattande reformering av ekonomin som innebär marknadsanpassning och privatisering. Ett krisprogram under Världsbankens ledning har därutöver inletts. Bristen på utländsk valuta är akut, och utan ett omfattande inflöde av kapital kan ekonomin knappast komma igång. I oktober devalverades valutan efter kraftiga påtryckningar från givarna. Under övergångsperioden fram till valen kommer det svenska biståndet genom SIDA att successivt ses över och koncentreras till insatser som har direkt betydelse för det långsiktiga utvecklingsarbetet. Det ska fokuseras på hushållning av naturresurser på landsbygden, miljö- och markvård, sociala förbättringar vad gäller undervisning, mödravård och befolkningsfrågor. En tredjedel av landramen har använts till katastrof- och återuppbyggnadsstöd Trots svårigheterna att bedriva bistånd i Etiopien har flera av programmen uppvisat positiva resultat. Mottagningskapaciteten har varit hygglig. Stödet till undervisningssektorn har bidragit till att ca en tredjedel av de etiopiska barnen går i primärskolan och att flera tusen skolor har byggts. Landsbyg- dens hälsovårdscentraler har fått utrustning för enkel mödra- och barnahäl- sovård. Utbildade tekniker inom skogsprogrammet förväntas få en nyckel- roll i skogspolitiken. En femtedel av befolkningen i de östra regionerna har fått tjänligt dricksvatten. Övergångsregeringens tydliga vilja att utveckla landet i demokratisk rikt- ning innebär att det långvariga samarbetet har kommit in i ett nytt och posi- tivt skede. Jag anser att man bör ta fasta på de signaler till förändring som finns. Samtidigt måste vi noga följa demokratiseringsprocessen. Det finns oroande tecken på att respekten för de mänskliga rättigheterna fortfarande brister och att häktningar utan rättegång förekommer. Biståndet bör dessutom inriktas på att stärka den demokratiska processen, särskilt framväxten av en rättsstat, och respekten för de mänskliga rättighe- terna. De ekonomiska reformerna bör uppmuntras. Den ökade politiska sta- biliteten innebär att en ökad andel av biståndet kan gå över från rena katast- rofinsatser till långsiktiga utvecklingsprogram. Behovet av katastrofhjälp kommer dock att vara fortsatt stort med tanke på den stora gruppen intern- flyktingar, flyktingar från inbördeskrigen i grannländerna och torkan. Stora insatser krävs för att motverka avskogning, jorderosion och markförstöring för att säkra en framtida jordbruksproduktion. Eftersom Etiopien är ett av världens fattigaste länder måste stora resurser till för att få igång en bärkraf- tig ekonomisk utveckling. Ett betydande stöd bör också ges för återuppbygg- nad av landet. Befolkningsfrågorna bör vara ett prioriterat område. Det är Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 125 viktigt att ta hänsyn till sambandet mellan en växande befolkning och den ekonomiska och sociala utvecklingen. FN kan spela en viktig roll när det gäl- ler att samordna det internationella biståndet. För närvarande beviljar inte BITS u-krediter till Etiopien men ett undan- tag gjordes under budgetåret i form av ett beslut om en delfinansiering av sockerbruket i Fincha. Kombinationskrediten är på 68,6 miljoner kronor varav 38 miljoner kronor i gåvobistånd, vilket är en högre andel än vanligt. Med hänsyn till det ovanstående föreslår jag att en medelsram på 130 miljoner kronor avsätts för biståndsinsatser genom SIDA. Beredskap för katastrofinsatser bör finnas. I Eritrea har förberedelser inletts för den folkomröstning som skall äga rum under år 1993 och som kommer att avgöra landets formella status i rela- tion till Etiopien. I avvaktan på detta beslut ges svenskt bistånd till Eritrea via internationella och svenska enskilda organisationer. För budgetåret 1992/93 planeras insatser om ca 50 miljoner kronor i form av katastrof- och återuppbyggnadsinsatser och i form av stöd till energisektorn. Ett framtida bistånd till Eritrea är under beredning. Även för budgetåret 1993/94 föreslås biståndet finansieras över anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Västra Afrika Västra Afrika består av ett stort antal sinsemellan snabbt varierande länder med Nigeria som det största landet i Afrika sett till folkmäng- den. Under år 1992 fortgick här som i övriga Afrika en politisk föränd- ringsprocess men under något stillsammare former. Tillväxten i eko- nomin var för det oljerika Nigeria och för Ghana relativt god. För andra länder som Elfenbenskusten och Sahelländerna har låga rå- varupriser och svagheter i den inhemska ekonomiska politiken inne- burit lägre tillväxttal i ekonomin. Ökenspridning och markförstöring har blivit stora problem. Regionala integrationssträvanden fortgår bl.a. med stöd av Världsbanken. Guinea-Bissau och Kap Verde, är samarbetsländer och mottar ett relativt omfattande bistånd från SIDA. BITS har viss verksamhet i regionen. Det sammanlagda bistån- det till regionen västra Afrika uppgick budgetåret 1991/92 till 23 mil- joner kronor. 126 Guinea Bissau Under år 1992 har den demokratiska utvecklingen tagit ytterligare steg framåt i Guinea Bissau. I enlighet med de ändringar i konstitutionen som genomfördes i maj 1991, har nu grunden lagts för införandet av ett flerparti- system. Ett tiotal partier har bildats. Den politiska debatten har intensifie- rats tack vare införandet av ett antal nya lagar på informationsområdet. Va- len till parlament och presidentämbetet har skjutits upp, och väntas nu äga rum under senvåren 1993. De allmänna fri- och rättigheterna har förstärkts och respekten för mänskliga rättigheter har förbättrats under de senaste åren. Den ekonomiska utvecklingen i Guinea Bissau går långsamt. Ekonomin lider av stora strukturella problem som den guineanska regeringen hittills varit oförmögen att åtgärda. Utvecklingen mot marknadsekonomi går trögt, och regeringen har ännu inte tagit de nödvändiga besluten för att genomföra ett systemskifte. Reformviljan fortsätter att vara svag. Världsbanken och majoriteten av givarsamfundet har därför uttalat kritik på denna punkt. Det svenska utvecklingssamarbetet har som syfte att främja ekonomisk tillväxt genom att stärka landets kompetens och stödja institutionsuppbyg- gande inom olika sektorer som landsbygdsutveckling, industri och undervis- ning. Trots successiva förskjutningar av biståndet kan effektiviteten i bistån- det ifrågasättas. Jag bedömer att en ytterligare koncentration av insatserna inom SIDAs landprogram skulle öka effektiviteten i vårt bistånd. Mot bakgrund av den svaga förvaltningen bör insatser av institutionsut- vecklande och kompetensfrämjande karaktär dominera i det svenska stödet. Detta stöd genom SIDA bör kunna kompletteras med guineanskt delta- gande i BITS internationella kurser, där så bedöms möjligt. SWEDE- CORP:s stöd till industrisektorn bör noga övervägas innan ett nytt avtal tecknas för 1994. Jag anser vidare att resurser bör avsättas för att stödja den demokratiska processen. Jag förutser ett fortsatt stöd till de svenska enskilda organisationer som arbetar i Guinea-Bissau. Det svenska biståndet till Guinea Bissau kommer att ses över. Resultaten av hittillsvarande insatser är inte tillfredsställande. Jag föreslår att 45 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Översynen av biståndet bör ge underlag för hur man på effektivaste sätt ska kunna stödja ett fattigt land som Guinea Bissau. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 127 9 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 Kap Verde Sedan Kap Verde höll sina första flerpartival i januari 1991 härden nya rege- ringen arbetat för att förankra demokratin genom att flytta besluten närmare invånarna och minska centralmaktens starka roll. I slutet av 1991 genomför- des som ett led i decentraliseringen av förvaltningen kommunalval. Det poli- tiska debattklimatet är gynnsamt och respekten för mänskliga rättigheter god. Trots att resursbasen är mycket svag i Kap Verde så har man genom en förhållandevis effektiv administration och ett generöst bistånd åstadkommit goda ekonomiska resultat. Skuldbördan är hanterlig, och de makroekono- miska obalanserna har varit relativt små. Reformering av den tidigare ekonomin i riktning mot införandet av mark- nadsekonomi fortgår. Juridiska förutsättningar för privat företagsamhet finns och privatisering har inletts. Under hösten 1992 presenterade rege- ringen en fyraårig utvecklingsplan. Sverige är den största bilaterala givaren i Kap Verde. Biståndet syftar till att stödja den ekonomiska tillväxten. Den svaga resursbasen gör att stöd till import är en förutsättning för överlevnad. Den fria form av importstöd som Kap Verde erhåller från Sverige förutsätter dock att landet har en kompetent mottagarstruktur, och att landet kan leva upp till de krav som SIDA ställer på regelbunden uppföljning och utvärdering. Införande av ett fritt valuta- allokeringssystem bör också vara avgörande för ett fortsatt stöd, och en ge- nerell avstämning med de nya riktlinjerna för importstöd bör göras. Den översyn av importstödet som SIDA planerar att genomföra 1993 bör ligga till grund för beslut om SIDA-biståndets fortsatta utformning. SIDA bör överväga att komplettera studien med en utvärdering av personal- och kon- sultfondens verksamhet. Jag föreslår att BITS och SWEDECORP bevakar utvecklingen i Kap Verde, i syfte att se vilka möjligheter som föreligger för en utveckling av respektive myndighetsverksamhet i landet. Insatser av SAREC välkomnas också. Svenska enskilda organisationers verksamhet är mycket uppskattad i Kap Verde och en ökning av deras insatser ser jag positivt på. Landramen för Kap Verde har tillåtits öka till en alltför hög nivå. Följden har blivit att betydande reservationer ackumulerats. Jag föreslår därför en betydande neddragning av landramsbeloppet under verksamhetsåret med hänsyn till landets begränsade mottagningskapacitet och för att minska den uppkomna reservationen på 75 miljoner kronor. Jag föreslår att 20 miljoner kronor avsätts som landramsmedel genom SIDA. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 128 <h6>Latinamerika</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Centralamerika År 1992 innebar fortsatta framsteg för freds- och demokratiserings- processen i Centralamerika. Fram till valen vid mitten av 90-talet ställs dock denna positiva utveckling på prov då flera länder går ige- nom sin andra fria valprocess. Konstitutionella reformer och inlem- mandet av tidigare gerillarörelser i den demokratiska processen stäl- ler krav på institutionella förändringar och uppbyggnad av nya demo- kratiska strukturer. En fortsatt positiv politisk utveckling kan hämmas av auktoritära traditioner och militärens inflytande över den politiska processen; centralistiska traditioner och svagt lokalt självstyrelse; brister avseende civila och politiska rättigheter; ineffektiv offentlig förvaltning; korruption; svaga och oprofessionella medier; outveck- lad fördelningspolitik m.m. Befolkningens ökning förväntas vara större än den ekonomiska, varför den reala tillväxten tros utebli under överskådlig tid. Fram till sekelskiftet beräknas befolkningen ha ökat från 29 miljoner till 38 miljoner. Befolkningsökningen ställer den sociala omsorgen inför stora påfrestningar. Om inte betydande framsteg görs beräknas anta- let fattiga vid sekelskiftet uppgå till 24 miljoner. Befolkningsökningen utgör också en press på naturresurserna. Mil- jöproblemen blir alltmer akuta till följd av överdrivet bruk av kemika- lier, illegal eller oplanerad skogsavverkning och brist på dricksvatten. Samtidigt är behoven av investeringar i infrastruktur betydande, inte minst på energiområdet.Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd ge- nom SIDA, BITS, SAREC och SWEDECORP 619 miljoner kronor till Centralamerika budgetåret 1991/92. Regionala insatser Det svenska biståndssamarbetet med Centralamerika har som mål att stödja och befästa den positiva utvecklingen med insatser som samtidigt främjar övergången till fred och demokrati och undanröjer de underliggande kon- fliktorsakerna. Stommen i samarbetet, som omfattar samtliga länder från Panama i söder till Belize i norr, består av stöd till regionala institutioner och bilaterala insatser med relevans för det regionala samarbetet, integrationen och utvecklingen. Men där finns även betydande bilaterala komponenter, varav det långsiktiga samarbetet med Nicaragua utgör det viktigaste insla- get. Bilaterala samarbeten finns även med Costa Rica och i El Salvador be- reds insatser som kan gynna ett fortsatt framgångsrikt genomförande av fredsavtalet från januari 1992. De av riksdagen år 1991 fastställda riktlinjerna för biståndet till Latiname- rika är väl anpassade till förhållandena i Centralamerika. Dessa mål kan med fördel synkroniseras med de mål och riktlinjer, som fastställdes i Agenda 21 vid UNCED-konferensen i Rio de Janeiro, 1992. Det svenska biståndssamarbetet med Centralamerika har pågått i ett drygt decennium. I ljuset av den positiva utvecklingen i regionen står samarbetet nu inför en ny fas. En profil för det fortsatta samarbetet med Centralamerika har under året utarbetats inom Utrikesdepartementets avdelning för utveck- lingssamarbete. Det har skett i nära samarbete med bl.a. biståndsmyndighe- ter, enskilda organisationer och ambassaderna i regionen. 1 profilen anges en strategi och färdriktning för det svenska biståndssamarbetet med Central- amerika för de närmaste tio åren. Efter bearbetning och förhandlingar med intressenter såväl i Sverige som i Centralamerika skall samarbetsprofilen ut- göra grund för regeringsbeslut under våren 1993. Utgångspunkten för samarbetet med Centralamerika är att det skall vara såväl anpassningsbart som långsiktigt och möta krav på effektivitet och re- sultat. Detta skulle främjas av att en enda anslagspost tillskapas för SIDA:s insatser i regionen, innefattande regionala insatser, bilaterala insatser i Costa Rica och landramen för Nicaragua. Jag avser att återkomma till denna fråga i propositionen rörande översynen av styrnings- och samarbetsformer i biståndet. Till detta kommer, enligt behov och efterfrågan, medel från andra ändamålsstyrda anslagsposter. Samarbetet med Centralamerika förutsätter ett utvecklat samspel mellan samtliga biståndsmyndigheter och ett gradvis ökande engagemang från BITS, SWEDECORP och SAREC. Enskilda or- ganisationer förväntas även fortsättningsvis spela en viktig roll, liksom sam- arbetet med FN-organisationerna, de internationella finansieringssystemen, EG och andra biståndsgivare. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Nicaragua Det svenska utvecklingssamarbetet med Nicaragua inleddes år 1979 och se- dan år 1982 tillhör landet kretsen av SIDAs programländer. Men även SAREC och SWEDECORP stöder insatser i eller med anknytning till Nica- ragua. Goda resultat i genomförandet av den ekonomiska politiken, kraftfulla ansträngningar till försoning, fred och demokratisering, djupgående struk- turförändringar i förening med tämligen god mottagarkapacitet ger grund för att föreslå en fortsatt hög nivå på landramen. Samarbetet med Nicaragua har två huvudsakliga inriktningar. Den ena omfattar insatser för att befästa demokratin och försoningsprocessen, bland annat genom kraftfullt stöd till decentraliserade sociala insatser som lokala hälsoprogram, lokal utveckling, strategistöd för utveckling av sociala sekto- rer, rättsväsendet och kultursektorn. Den andra huvudlinjen är stöd till det ekonomiska reformprogram vars syfte är att skapa förutsättningar för ekonomisk stabilitet och tillväxt. I detta ingår bland annat skuldlättnadsåtgärder, stöd till energisektorn och insatser inom områdena skog och miljö. 130 El Salvador Prop. 1992/93:100 Fredsavtalet i El Salvador förutsätter betydande stöd från omvärlden för de- Bilaga 4 mobilisering, återvändande- och sysselsättningsprogram. Civila myndighe- ter, till stöd för en demokratisk samhällsutveckling och till skydd för de mänskliga rättigheterna måste tillskapas eller reformeras. Förenta Natio- nerna spelar en stor roll i El Salvador både som fredsmäklare och som aktör i återuppbyggnadsarbetet. En framgångsrik fredsprocess i El Salvador gör att medel på sikt kan omfördelas från akuta nödhjälpsinsatser till utveckling och institutionsuppbyggnad. Sverige har ställt i utsikt en summa motsva- rande 60 miljoner kronor per år under de kommande tre åren för insatser till stöd för fredsavtalet. Vid sidan av fredsarbetet görs stora ekonomiska reformansträngningar. På sikt kan en övergång från krig till fred ge detta krigshärjade land en betydelsefull ekonomisk roll i regionen. I El Salvador är det därför angeläget att fram till valet 1994 stödja speci- fika insatser med det särskilda syftet att skapa förutsättningar för ett fortsatt framgångsrikt införlivande av det fredsvtal, som undertecknades i januari 1992. I första hand avses insatser med inriktning på demokratiska reformer och mänskliga rättigheter. I takt med att fredsprocessen utvecklas är för- hoppningen att förutsättningar skapas för ytterligare inslag i samarbetet, ge- nom SIDA och övriga biståndsmyndigheter. Costa Rica För Costa Rica föreslås att SIDAs samarbete inriktas på fortsatta miljöinsat- ser samt en utfasning av programmet för socialt bostadsbyggande. Därtill förutses fortsatt tekniskt samarbete genom BITS, forskningssamarbete ge- nom SAREC samt företagsutveckling och handelsfrämjande insatser genom SWEDECORP. Jag föreslår att medelstilldelningen för Utvecklingssamarbete med Central- amerika budgetåret 1993/94 uppgår till 405 miljoner kronor, omfattande föl- jande anslagsposter: Regionala insatser 135 miljoner kronor, innefattande även bilaterala in- satser i Costa Rica Landprogram Nicaragua, 270 miljoner kronor, varav hälften avser stöd till det ekonomiska reformprogrammet i form av stöd till betalningsbalansen. Därtill kommer insatsen till stöd för fredsprocessen i El Salvador, 60 miljoner kronor. Medel för dessa ändamål anvisas under anslagsposten Mänskliga rättigheter, demokrati och humanitärt bistånd. 131 Sydamerika Sydamerikas länder styrs av folkvalda civila regeringar. Demokratins förmåga att hantera svåra politiska problem har manifesterats i länder som Chile, Bolivia och Brasilien. I Paraguay har viktiga steg tagits mot demokrati. I Ecuador valdes under 1991 ny president och lagstif- tande församling. Det senaste året har emellertid också uppvisat bak- slag. I Peru upplöste president Fujimori parlamentet och satte en bräcklig demokrati ur funktion. I Colombia överskuggas politiska framsteg av fortsatta politiska våldsdåd förövade av myndigheter, ge- rilla och narkotikamaffia. I Venezuela har försök till militärkupper ge- nomförts. Glädjande är att ett trendbrott kan skönjas i 80-talets ekonomiska nedgång i Sydamerika. Ekonomiska reformprogram har genomförts med resultat att inflation och växande budgetunderskott kunnat ned- bringas. I flera länder har även reformer av den ekonomiska struktu- ren inletts. Statens roll har omdefinierats, förutsättningar för långsik- tigt företagande förbättrats. Reformpolitik har böljat ge utdelning i form av reell ekonomisk tillväxt. I länder som Argentina och Uruguay fortgår under demokratiskt styre ekonomiska reformer. Dessa länders överenskommelse med Brasilien och Paraguay om ett frihandelsavtal, Mercosur, visar på en ny attityd till ekonomisk utvecklingspolitik. Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd till Sydamerika 188 miljoner kronor budgetåret 1991/92 varav genom SIDA 92 miljoner kronor och genom BITS 77 miljoner kronor. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Sveriges biståndssamarbete med Sydamerika syftar till att underlätta för de- mokratiska regeringar att bedriva ekonomisk reformpolitik och föra en ny- danande utvecklingspolitik. Ett bärande motiv är att ge stöd åt en fortsatt demokratisk samhällsutveckling i regionen. Inom regionen ges prioritet åt utvecklingssamarbete med Bolivia och Chile. Tekniskt bistånd genom BITS lämnas även till Ecuador och Uruguay och forskningssamarbete genom SAREC bedrivs med Argentina och Uru- guay. Även SWEDECORP har verksamhet i dessa länder. Stöd till den in- ledda demokratiseringen i Paraguay kan framöver bli aktuellt. Insatser till värn för gatubarnen i bl.a. Brasilien är under beredning. SIDA utbetalade under budgetåret 1991/92 92 miljoner kronor för olika insatser i Sydamerika. I mars 1992 undertecknades ett avtal om biståndssamarbete mellan Sve- rige och Bolivia. Ett utökat samarbete aviserades och som svenska motiv an- gavs stöd till en lovvärd reformpolitik och stärkande av demokratiska institu- tioner. Bolivia bedriver sedan år 1985 ett långtgående ekonomiskt reformpro- gram. Sedan kraftfulla åtgärder vidtagits för att stabilisera ekonomin har landets regering gått vidare med en rad strukturreformer mot ökad mark- nadsekonomi. Ekonomin har liberaliserats och centralbanken intar en obe- 132 roende ställning. Statsmaktens tidigare dominerande roll som aktör inom näringslivet har upphört och ersatts av en politik för att stärka betingelserna för ett fungerande privat näringsliv. Offentliga utgifter omprioriteras för so- ciala ändamål med tonvikt på de fattiga befolkningsgrupperna. Det finns bred partipolitisk uppslutning bakom reformpolitiken men miss- nöje över politiken har givit näring åt populistiska strömningar. Allmänna val planeras till mitten av 1993. Läget vad avser mänskliga rättigheter är till- fredställande. Det utökade samarbetet med Bolivia växer successivt fram och kan för- väntas nå sin nivå under budgetåret 1993/94. SIDA:s verksamhet inriktas i huvudsak på sociala sektorer och bör företrädesvis lämnas i form av pro- grambistånd avhängigt reformer inom berörd förvaltning. Samarbete söks med utvecklingsbanker och FN-organ. Det kan vidare bli aktuellt att stödja bärkraftiga insatser för att främja alternativ till kokaodlingar samt insatser till stöd för ursprungsbefolkningens rättigheter. BITS tekniska samarbete förutses fortsätta och kan även komma att utvid- gas till miljö- och skogsområdet. Jag håller inte för uteslutet att prövning av u-krediter kan bli aktuellt. Jag förutser bidrag till skuldlättnadsåtgärder förutsatt att reformpolitiken vidmakthålls. I samband med uppföljande överläggningar med företrädare för Bolivia kan en översyn av gällande rikt- linjer för samarbetet bli aktuell. Chiles övergång mot demokrati fullföljs i och med att landet går till all- männa val i slutet av 1993. Med sin politik av nationell försoning har landet visat prov på stor förmåga att hantera arvet efter åren av diktatur. Chile har fört en framsynt ekonomisk politik. Inom ramen för ekonomisk stabilitet och med stöd av en skattereform har man satsat offentliga medel för att minska de stora sociala klyftorna i landet. Sverige har sedan år 1990 lämnat ett betydande men tidsbegränsat bistånd för upprustning av skolor i eftersatta områden samt till bostadsprojekt med inslag av självbyggeri. Skolprogrammet anses framgångsrikt och har blivit mönsterbildande för ett större nationellt program. Bostadsprojektet är det ännu alltför tidigt att utvärdera resultaten av. Dessa sociala insatser har varit ägnade att stödja den civila regeringen i ett inledningsskede och nya finansiella åtaganden utöver redan avtalade kom- mer inte att göras. Jag förutser också att kulturbiståndet avslutas. En utvär- dering av det kvinnoinriktade programmet skall göras. Ambitionen är att stöd av detta slag skall ges även i fortsättningen. I linje med de överläggningar som hållits med Chiles regering inriktas det fortsatta samarbetet på ett utökat tekniskt bistånd genom BITS. En uppfölj- ning av en beviljad ramkredit får visa om denna biståndsform även bör bli aktuell framöver. SWEDECORP intar en aktiv hållning. Ett utökat samar- bete genom SWEDECORP kan förväntas verka befrämjande på näringslivs- samarbetet mellan Chile och Sverige. SAREC:s forskningssamarbete med chilenska forskningsrådet förväntas fortsätta under begränsad tid. Stödet till samhällsvetenskapliga institutioner, vilket växte fram under åren av militär- regim, bör prövas utifrån övergripande prioriteringar i SARECrs stöd för samhällsvetenskaplig forskning i Latinamerika. I Paraguay pågår en process mot demokrati. En ny författning har trätt i Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 133 kraft och givit starkt skydd åt de politiska och medborgerliga rättigheterna. Prop. 1992/93:100 Allmänna val till presidentämbete och parlament planeras till mitten av Bilaga 4 1993. Jag finner det angeläget att stödja dessa demokratiska tendenser och förutser ett begränsat samarbete genom SIDA, företrädesvis tillsammans med internationella organ. Med det ovan stående som grund föreslår jag att anslagsposten Utveck- lingssamarbete med Sydamerika uppgår till 95 miljoner kronor. <h6>Asien</h6> Asien är en kontinent med stora paradoxer. Den besitter mer av extrem väl- färd och fattigdom, tillväxt och utveckling än någon annan kontinent. Den innehåller sju av de snabbast växande ekonomierna i världen liksom också världens fattigaste i BNP per capita. Den har över dubbelt så många absolut fattiga som hela Afrika. I Asien bor närmare 60 % av världens befolkning och närmare 40 % enbart i Kina och Indien. Många länder i Sydostasien ut- vecklas i snabb takt till industriländer. I Indokina sker en successiv omlägg- ning av politiken i riktning mot marknadsekonomi. Sydasien har en positiv ekonomisk utveckling men fattigdomen är fortfarande stor. I några länder finns interna oroshärdar som äventyrar den långsiktiga utvecklingen. I vissa fattiga länder (Nepal och Mongoliet) har utvecklingen för första gången vänts i en demokratisk riktning. Med upplösningen av Sovjetunionen har an- talet självständiga stater ökat. Till Asien hör även Mellanöstern. Ett humanitärt bistånd till Västbanken och Gaza, Libanon, Iran, Irak, Jemen och Jordanien fortgår genom FN-or- ganet UNRWA och bilateralt genom SIDA och i någon mån BITS. Utredning om asiatiska utvecklingserfarenheter och givares insatser Under 1992 genomförde avdelningen för internationellt utvecklingssamar- bete en studie avseende asiatiska erfarenheter med syfte att ge en plattform för överväganden om svenskt bistånd i Asien. Utredningen har sammanfat- tats i rapporten: In Support of Asian Development - Asian Development Trends: Lessons learned and the experience of donors - A basis for a Swe- dish agenda. Utredningen Studien har tre grundläggande delar. Den första beskriver och analyserar ut- vecklingen i ett antal asiatiska stater under perioden 1950-1990. Den andra avser tio större givares politik och bistånd i ljuset av den asiatiska utveck- lingen. Den tredje ger motsvarande bild för Sverige. Därefter diskuteras sär- skilt angelägna områden och insatser, liksom förslag hur Sverige skulle kunna modifiera sitt biståndspolitiska agerande. Fortsatt arbete med s.k. landprofiler i enskilda asiatiska stater understryks. Studien konstaterar att ekonomiskt framgångsrika asiatiska stater förmått kombinera en grundläggande marknadsanpassning med statliga ingrepp el- ler satsningar inte minst på människornas utveckling och välfärd, särskilt ge- 134 nom utbildning, vilket bidragit till en successiv demokratisering. Det bör även noteras att den offentliga sektorn i dessa länder är begränsad. Utbild- ning och hälsovård tillhandahålls ofta i enskild regi. De framgångsrika staterna har tveklöst satsat på tillväxt, vilken genom ti- digt insatta åtgärder såsom jordreform och den stora satsningen på utbild- ning resulterat i bekämpning av fattigdom och i rimligt fördelad välfärd. Bi- ståndsrelaterat ekonomiskt samarbete spelar en stor roll. Demokratisering och förbättrad respekt för mänskliga rättigheter och mil- jön framstår som grundläggande för en långsiktigt stabil utveckling men har, liksom i industrialiseringens Europa, ofta följt efter påbörjad ekonomisk ut- veckling. I Asien finns även länder med missriktad detaljplanering och -reglering, ofta kombinerad med importsubstitutionspolitik, låg tillväxt, kvarvarande och omfattande fattigdom, och ofta dålig index för mänsklig utveckling. Studien pekar på möjligheten av ökad samverkan mellan givarna. Policy- dialog och institutionellt inriktat stöd liksom satsningar på infrastruktur och bredare samarbete framstår som angelägna. En fortsättning på den inledda samarbetsdialogen med Japan rekommenderas. Utredningen föreslår bl.a. ökad satsning på stöd till ekonomiska reformer och institutioner som främjar en marknadsinriktad utveckling, stöd till gott regeringsutövande som viktigt medel att stödja en utveckling i demokratisk riktning. Den har en serie slutsatser rörande nätverk mellan biståndsmyndig- heterna och den svenska resursbasens institutioner och företag. I en särskild delstudie har viktiga miljöproblem analyserats och områden identifierats där också svensk kompetens skulle kunna utnyttjas. Folkrörel- sernas och de enskilda organisationernas roll har särskilt belysts. Föredragandens överväganden Jag ser Asienstudien som ett viktigt led i en process som kan effektivisera vårt bistånd till Asien och öka våra möjligheter till effektivare samverkan med andra givare. Asien representerar en heterogen samling länder där det finns exempel på såväl dynamisk utveckling som utbredd fattigdom. Det finns därför en risk med att göra alltför breda generaliseringar. Med detta förbehåll vill jag ändå erinra om att kontinenten har den största andelen av världens fattiga. Utredningen betonar tillväxtens och det ansvarsfulla ledarskapets bety- delse för framgång. I de mer progressiva länderna har en stabil makro-eko- nomisk politik och en framsynt investeringspolitik främjat resurstillväxten. En rättvisare fördelning av produktionsresurserna, inte minst genom sats- ningar på jordreformer, har skapat förutsättningar för produktivitetsök- ningar och höjda inkomster även för den fattige. Utbildning visar sig, inte oväntat, vara en av nycklarna till framgång. Omfattande och långsiktiga sats- ningar för att göra grundskoleutbildning tillgänglig för alla, kombinerat med mer behovsinriktade satsningar på högre utbildning och forskning har ut- gjort både ett mål i sig och en viktig bas för produktionsökning i näringsliv och samhälle. Jag vill i detta sammanhang också peka på vikten av en demo- kratisk samhällsutveckling och hänsynen till miljöns krav och förutsättningar som viktiga dimensioner för att nå en stabil och bärkraftig utveckling. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 135 I det svenska utvecklingssamarbetet med länderna i Asien bör vi kunna svara på olika behov. Ekonomiska och demokratiska reformansträngningar behöver fortsatt stöd. En fungerande marknadsekonomi är en viktig utveck- lingskraft, men som vi sett i den asiatiska utvecklingen, är den inte ensam lösningen på u-ländernas problem. Ansvarsfulla satsningar på att skapa me- kanismer för social utveckling, infrastruktur och industrialisering är också betydelsefulla liksom utveckling och uppbyggnad av samhälleliga institutio- ner som sätter ramar och fastställer spelregler. En fungerande rättsstat måste utvecklas. Utveckling av människans egna resurser genom utbildning och hälsa kom- mer även i framtiden att vara betydelsefulla i samarbetet med länder i Asien. Men bönder och mindre företagare måste också ges reella möjligheter att öka sin produktivitet, inte bara genom ekonomiska incitament utan också genom att nödvändig lagstiftning och infrastruktur byggs upp. Jag vill här också peka på möjligheterna till ett ökat industriellt samarbete. Jag instämmer helt i utredningens syn att svensk kompetens i ökad ut- sträckning bör kunna göra sig gällande på exempelvis miljövårdens och indu- strins, infrastrukturens (energi, kommunikationer, tele) samt handelns om- råden. Ett effektivt samarbete förutsätter nära samråd mellan myndighe- terna. Genom landprofilarbeten och intressentmöten för enskilda länder kan även regelrätta dialoger mellan Sverige och enskilda asiatiska u-länder främjas, så att vår ofta långvariga biståndsrelation kan breddas till att avse långsiktigt mera jämbördiga relationer. Det ankommer självfallet främst på myndigheterna att ta de initiativ och hålla de kontakter som behövs för att förverkliga regeringens intentioner av- seende förstärkning av det biståndsrelaterade ekonomiska samarbetet, och utnyttjandet av svensk resursbas när denna är relevant och konkurrenskraf- tig. Jag vill därvid hänvisa till den förbättrade miljö för företagsamhet och utveckling, investeringar, handel, som ges genom den ekonomiska reform- verksamheten i länder som Indien och Vietnam. Den genom utredningen stimulerade uppbyggnaden av ett svenskt nät- verk för information och samverkan inom miljösatsningar i Asien bör enligt min mening följas upp genom ett nytt seminarium hösten 1993. Då kan par- terna överblicka vilka möjligheter till nya eller breddade insatser på t.ex. områdena vatten, energi, institutions- och metoduppbyggande som kunnat aktualiseras. Folkrörelser och enskilda organisationer har en viktig roll att spela i ut- formning och genomförande av biståndet. De är också viktiga instrument för främjandet av en demokratisk samhällsutveckling. Ett fortsatt samarbete och dialog med viktiga givare såsom Japan och Asiatiska utvecklingsbanken är viktigt. Bl.a. föreslår jag ett mera aktivt svenskt stöd till deltagande av folkrörelser i utvecklingsbankens arbete på det sociala området. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 136 Sydasien Sydasien har inte uppvisat samma dynamiska utveckling som Ost- och Sydostasien. Tillväxten har ökat mer än befolkningstillväxten men fattigdomen är utbredd. Den årliga befolkningstillväxten för hela re- gionen på 2,4 % har begränsat den årliga BNP-tillväxten per capita till 3,2 % under 1980-talet. Regionen hyser flest antal absolut fattiga i världen. De fattigaste länderna som Afghanistan, Bangladesh och Nepal uppvisar otillräcklig ekonomisk växtkraft för att kunna attack- era sina fattigdomsproblem. Inre strider i Afghanistan och konflikter mellan den tamilska minoriteten och centralregeringen i Sri Lanka försvårar återuppbyggnad. I såväl Indien som Pakistan ger etniska och religiösa motsättningar upphov till öppna konflikter. Brotten mot de mänskliga rättigheterna som följer i konflikternas spår är allvarliga och lämnar svårläkta sår. Kvinnornas levnadsvillkor är på vissa håll ytterst svåra. Sammanlagt utbetalades i gåvobistånd till länder i Syd- asien 707 miljoner kronor budgetåret 1991/92. SIDA dominerar med ett bistånd på 669 miljoner kronor. Upplösningen av Sovjetunionen och bildandet av OSS (Oberoende Staters Samvälde) har givit upphov till ett antal nya stater i Central- asien. Några av dessa kan komma att klassificeras som u-länder. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Bangladesh Det senaste året har demokratin i Bangladesh konsoliderats efter parla- mentsvalet i februari 1991 och den därefter följande övergången till parla- mentarism. Läget för mänskliga rättigheter har förbättrats och pressen är fri. Rättssäkerheten bedöms vara relativt god även om de fattigaste ofta har svårt att hävda sin rätt. Fattigdomen i Bangladesh förblir mycket stor och mer än hälften av invå- narna lever under den s.k. fattigdomsgränsen. Det stora flertalet bor på landsbygden. Jordbruket är nyckelsektorn i Bangladesh ekonomi och står för 60 % av BNP. Bangladesh genomför sedan 1990 ett ekonomiskt program i samarbete med IMF och Världsbanken. Liberaliseringar har skett bl.a. på handels- och jordbruksområdet. Inom den statliga sektorn pågår en utförsäljning av stat- liga företag. Kritik har riktats mot långsamheten i reformpolitikens genom- förande. Det svenska biståndet till Bangladesh inriktas på att förbättra levnadsvill- koren för de fattigaste och är koncentrerat till landsbygdsutveckling, hälsa och undervisning. Bl.a. ger Sverige bidrag till Grameen Bank, vars låntagare till över 90 % utgörs av kvinnor. En låg inhemsk resursmobilisering i kombi- nation med en svag kapacitet på mottagarsidan har bidragit till förseningar i landprogrammets genomförande och ett lågt utnyttjande av biståndsmedel. Den utgående reservationen är hög och Sverige och andra givare har upp- 137 märksammat detta problem i diskussioner om det framtida biståndet till Bangladesh. Stödet genom enskilda organisationer är relativt omfattande och ger ett gott resultat. Med hänsyn till ovanstående föreslår jag att 120 miljoner kronor avsätts som medelsram för biståndsinsatser genom SIDA. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Indien Indien är en parlamentarisk demokrati som ger utrymme för fri debatt och andra medborgerliga friheter. Detta hindrar dock inte att de fattigas rättig- heter ofta kränks. Regeringens attityd till omvärldens kritik av mänskliga rättighets-situationen i landet har varit att kritiken varit ensidig och att hän- syn inte tagits till faktiska förhållanden. En offentlig inhemsk mänskliga rät- tighets-kommission har tillsatts i syfte att utreda och minska bristerna på detta område. Omvandlingen av den indiska ekonomin till en marknadsekonomi har fortsatt under den nya regering som tillträdde i juni 1991. Samtidigt som re- geringen rönt beröm för sin reformpolitik har givarkonsortiet påtalat nöd- vändigheten av fortsatta reformer bl.a. inom den offentliga sektorn. Sveriges biståndssamarbete med Indien har länge haft en strävan att nå de fattigaste grupperna, främst på landsbygden. Samtidigt kan konstateras att regeringens egna åtgärder för att förbättra situationen för de fattigaste grup- perna i landet hittills varit blygsamma. Militärutgifterna svarar för nära en femtedel av statsbudgetens utgifter. Vidare har de olika programmen inom landprogrammet ofta drabbats av förseningar på grund av den tunga indiska byråkratin och sedan flera år har reservationerna varit mycket stora. Den utgående reservationen 1991/92 uppgick till 170 miljoner kronor eller 40 % av landramen. Problemet med ett ineffektivt utnyttjande av biståndsmedel har uppmärksammats av flera givare. Mot bakgrund av ovanstående föreslår jag att 345 miljoner kronor avsätts för samarbetet genom SIDA. Fattigdomsinriktningen bör bibehållas men ökad vikt måste läggas vid ett effektivt medelsutnyttjande och att uppsatta mål uppnås. Även i fortsättningen ser jag att de enskilda organisationerna har en viktig roll i det fattigdomsinriktade biståndet. Indien är en av de större mottagarna av svenska mjuka krediter. Med ett i många avseenden välutvecklat land som Indien finns förutsättningar för samarbete i andra former vid sidan av det traditionella biståndet. Jag anser därför att i planeringen av det framtida biståndet till Indien ökad vikt bör läggas vid att stödja ett sådant samarbete inom ramen för BITS och SWE- DECORP:s mandat. Sri Lanka Sri Lanka är en parlamentarisk demokrati. Den politiska utvecklingen i Sri Lanka präglas av konflikten i de norra och östra delarna där mänskliga rät- tighets-situationen fortfarande är mycket allvarlig. I landets södra delar har antalet kränkningar av mänskliga rättigheter minskat. Regeringen har under 138 senare år visat att man tagit till sig kritiken från det internationella samfun- det. Situationen för återvändande lankesiska tamilflyktingar är fortsatt svår, liksom för den stora gruppen av internflyktingar som uppstått på grund av kriget. Som en följd av konflikter mellan den tamilska minoriteten och centralre- geringen utgör militärutgifterna en stor belastning på landets ekonomiska resurser. Trots detta har den ekonomiska utvecklingen varit god under det senaste året. En sänkning av militärutgifterna framstår som nödvändig för att frigöra resurser för ett fortsatt genomförande av den i övrigt framgångs- rika ekonomiska reformprocessen. På grund av svårigheterna att genomföra planerade projekt i landet under de omfattande stridigheterna 1988-1990 uppstod stora reservationer varför inga nya landramsmedel avsattes för budgetåret 1991/92. För budgetåret 1992/93 uppgår landramen till 35 miljoner kronor. Samarbetet, som koncen- trerats till landsbygdsutveckling och undervisning, fungerar bra inte minst tack vare en väl fungerande inhemsk administration. Jag anser att den nuvarande inriktningen och omfattningen av biståndet genom SIDA bör bibehållas under budgetåret 1993/94. Även om en fredslös- ning ännu inte är i sikte bör det inom ramen för den liberaliserade ekonomin finnas potential för ett bredare samarbete med Sri Lanka, där BITS och SWEDECORP bör kunna spela viktiga roller. Den landprofil, som skall ut- arbetas under år 1993, kommer att utgöra underlag för överväganden rö- rande det framtida utvecklingssamarbetet med Sri Lanka. Afghanistan Den optimism som skapades i samband med den kommunistiska regeringens fall i april förbyttes snabbt i pessimism då krigshandlingar mellan olika grup- per inom den tidigare motståndsrörelsen trappades upp. I avvaktan på en varaktig fred förutser jag ett fortsatt behov av bistånd av katastrof- och återuppbyggnadskaraktär. Med anledning av det översynsar- bete som genomförts angående biståndet till Afghanistan vill jag emellertid föreslå vissa förändringar i det fortsatta biståndet. I enlighet med Sveriges betonande av FN-systemets roll i konflikt- och katastrofsituationer bör en jämnare fördelningen av det svenska stödet mellan FN-organen och i landet verksamma enskilda organisationer eftersträvas. Ett ökat stöd till FN ställer emellertid krav på klarare rollfördelning hos FN-organen. Vidare bör stödet till Svenska Afghanistankommitténs, SAK, verksam- het, som hittills finansierats över katastrofanslaget, successivt föras till ansla- get för enskilda organisationer. Denna förändring, som får genomföras i samråd med kommittén, föreslås ske mot bakgrund av den ändrade karaktä- ren på kommitténs arbete i riktning mot en mer långsiktig, utvecklingsinrik- tad verksamhet. Förslaget innebär dock inte att SAK inte skall kunna använ- das som kanal för akuta insatser av katastrofkaraktär. Det finns enligt min mening all anledning att utnyttja SAK:s kompetens i detta avseende. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 139 Nepal Nepal har sedan våren 1991 den första demokratiskt valda regeringen på 32 år. Politiska partier är åter tillåtna men landet lider brist på demokratiska traditioner.En tillfredställande laglig ram föreligger för skyddet av de mäns- kiga rättigheterna, men tillämpningen har vissa brister. Landet genomför sedan 1988 ett strukturanpassningsprogram och rege- ringen har under det senaste året lanserat en rad reformer i syfte att liberali- sera ekonomin och främja utländska investeringar. Samtidigt som landet har stora eftersatta behov vad gäller social och fysisk infrastruktur har man i dag på grund av en begränsad mottagarkapacitet svårt att effektivt utnyttja tillgängliga biståndsmedel, varför stora bistånds- reservationer uppstått. Mot denna bakgrund bör det svenska biståndet bibehålla nuvarande om- fattning i enlighet med den landprofil som utarbetats under hösten. De över- gripande målen bör vara fattigdomsbekämpning, demokratistöd och främ- jande av tillväxt. Även framgent förutser jag ett fortsatt socialt inriktat stöd via enskilda organisationer. För att stödja demokratiprocessen bör bl.a. ne- palesiska organisationers arbete stödjas. Med tanke på de stora bristerna på infrastrukturområdet bör vidare BITS undersöka möjligheterna till delfinan- siering av projekt på t.ex. vattenkraftområdet. Pakistan Den demokratiska utvecklingen i Pakistan har inte motsvarat förväntning- arna, trots att landet sedan år 1988 har ett civilt parlamentariskt styre efter flera år av militärstyre. Den demokratiska traditionen är svagt utvecklad och militären tillkallas ofta för att lösa problem som det civila rättsväsendet inte bemäktigar. Övergrepp mot de mänskliga rättigheterna är vanliga och oroande. Landets regering har trots en relativt hög ekonomisk tillväxt under senare år inte visat mycket vilja att åtgärda de problem som är relaterade till fattig- dom och en svårt eftersatt social och fysisk infrastruktur. Militärutgifterna upptar fortfarande över 30 % av statsbudgetens utgifter och anslagen till den sociala sektorn finansieras huvudsakligen genom biståndsmedel. Jag anser mot denna bakgrund att förutsättningar ännu saknas för ett mer långsiktigt utvecklingssamarbete med Pakistan. Det svenska biståndet bör även fortsättningsvis inriktas på kunskapsöverföring och, förutsatt bibehål- len kreditvärdighet, u-kreditgivning via BITS, samriskföretag genom Swed- fund International AB samt humanitärt bistånd genom enskilda organisatio- ner. Mot bakgrund av den allvarliga översvämningen under hösten 1992 för- utser jag att stöd kan behöva lämnas till återuppbyggnadsarbete via kata- strofanslaget. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 140 Ost- och Sydostasien Ost- och Sydostasien omfattar den folkrikaste nationen, Kina, med över en miljard människor, de nyindustrialierade länderna, Indokina m.fl. Den ekonomiska tillväxten har varit högre än på andra håll i världen. Japans och de sk tigrarnas (Hong Kong, Sydkorea, Singa- pore, Taiwans) utveckling är väl kända. De följs nu av Indonesien, Malaysia och Thailand. Den starkaste ekonomiska utvecklingen un- der det senaste årtiondet har emellertid Kina haft. Under det senaste decenniet har den årliga tillväxten per capita varit 6,9 %. För kustre- gionen har tillväxten varit avsevärt högre. Laos och framför allt Viet- nam genomgår omdaningar mot marknadsekonomi. Det ger förhopp- ningar om ett mer öppet politiskt klimat. Övergången från planeko- nomi till marknadsekonomi sker inte utan problem. Tillväxten och den moderna sektorns utveckling skapar nya problem med omfat- tande urbanisering och miljöföroreningar. De fredsbevarande aktio- nerna och återuppbyggnaden i Kambodja kräver omvärldens stöd. In- terna oroshärdar på Filippinerna skapar fortsatta problem. Samman- lagt utbetalades i gåvobistånd till länderna i Ost- och Sydostasien 877 miljoner kronor budgetåret 1991/92 varav genom SIDA 530 miljoner kronor och genom BITS 331 miljoner kronor inkl, u-krediter. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Laos Den ekonomiska reformpolitiken i Laos fortsätter med viss framgång. Denna positiva utveckling har uppnåtts trots påtagligt ansträngda statsfinan- ser, naturkatastrofer, stoppat öst-bistånd och helt avstannad handel med det icke-konvertibla handelsområdet. På det politiska planet går reformarbetet endast långsamt framåt. Likväl kan landets nya konstitution från år 1991 sägas innebära ett genombrott. Bl.a. ges betydande makt till den nya nationalförsamlingen och en ledande princip är att landet nu skall styras genom lagar och ej som tidigare genom dekret. Dock tillåts ingen politisk pluralism och landets kommunistparti styr fortfarande med ensamrätt. Även vad beträffar de mänskliga rättigheterna går utvecklingen endast långsamt framåt. Visserligen finns garantier för dessa i den nya konstitutio- nen, men fortfarande förekommer övergrepp. Förutom barnkonventionen har inga av FN:s mänskliga rättighets-konventioner undertecknats. Det finns dock positiva förändringar inom rättsväsendet och jag vill i samman- hanget välkomna det pågående och omfattande lagstiftningsarbetet, som på sikt kan skapa en viktig bas för ett förbättrat läge i landet vad gäller mänsk- liga rättigheter. I det redan omfattande och årligen ökande internationella biståndet till Laos, utgör aspekter som bristande koordinering och påtagligt låg mottag- ningskapacitet ett hinder. Vårt svenska utvecklingssamarbete genom SIDA är koncentrerat till skogs- transport- och energisektorerna. 141 Under senare år har medelsutnyttjandet inom landprogrammet varit till- fredsställande. Utvärdering av skogsstödet har dock visat på brister i fråga om kostnadseffektivitet och en miljömässigt hållbar utveckling. Brister har också konstaterats i ett pågående vägprojekt. Då endast en bråkdel av den laotiska befolkningen har kommit att gynnas av det pågående ekonomiska reformarbetet verkar det angeläget att utökade ansträngningar görs för att förbättra levnadsförhållandena på landsbygden. Infrastrukturinsatser utgör här ett viktigt inslag. För svenskt vidkommande bör förutsättningarna för utökat stöd inom energisektorn kartläggas. Ett fortsatt och vidgat kunskaps- och institutionsuppbyggande stöd förefaller mig också angeläget. Det nyligen inledda samarbetet på rättsområdet är väl- lovligt och ytterligare demokratiinsatser bör övervägas. I beaktande av att åtagandeutrymmet är helt intecknat föreslår jag att me- delsramen genom SIDA sätts till 100 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Vietnam Normaliseringen av Vietnams relationer med omvärlden fortgår i allt snab- bare takt. Särskilt tydligt reflekteras denna positiva förändring i intensifie- rade förbindelser med de sydostasiatiska grannländerna. Betydelsefulla steg i riktning mot att integreras i ASEAN-samarbetet har tagits. En normalise- ringsprocess med Kina har också inletts, även om uppblossande territorial- tvister på senaste tiden har stört densamma. Med USA synes nu bättre förut- sättningar föreligga för normaliserade relationer. Vietnams utvecklingspolitik fortsätter att uppvisa goda ekonomiska resul- tat. Trots bortfallet av tidigare omfattande öst-bistånd och trots ett fortsatt amerikanskt handelsembargo, vilket bl.a. omöjliggjort återupptagande av lånegivningen från de internationella finansinstitutionernas sida, har den på- gående processen i marknadsekonomisk riktning kunnat drivas vidare. Stora produktivitetsökningar kan konstateras såväl inom den privatiserade jord- brukssektorn som inom industrin. Dock återstår mycket att göra inom ra- men för det pågående reformarbetet och härvid upplevs som akut en om- strukturering och privatisering av den statliga företagssektorn, inrättandet av ett effektivt skattesystem samt en fungerande ekonomisk lagstiftning m.m. Reformpolitikens negativa effekter för de sociala sektorerna kvarstår med hög arbetslöshet, en ökad polarisering i samhället samt en minskad so- cial service. Parallellt med de ekonomiska reformerna pågår, om än i betydligt lång- sammare takt och med de gränser som enpartistaten sätter, en fortsatt upp- luckring av det politiska förtrycket. Tanken att införa ett flerpartisystem un- der rådande utvecklingsfas är dock främmande för den vietnamesiska led- ningen. Parlamentsvalet under året har inneburit en förändring i så måtto att medborgarna för första gången alltsedan det kommunistiska maktövertagan- det givits möjlighet att fritt konfrontera kandidaterna med frågor, kritik och missnöje. Mänskliga rättigheter garanteras i den år 1991 reviderade konstitutionen, men fortfarande kränks de mänskliga rättigheterna för bl.a. politiskt och re- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 142 ligiöst verksamma. Ett positivt inslag är dock en tydligt ökande frispråkighet och tolerans för oliktänkade i den inhemska debatten. Detsamma gäller för kulturyttringar inom landet såväl som för impulser utifrån. Sverige bör bl.a. inom ramen för biståndssamarbetet fortsätta att verka för att enpartisyste- met ersätts med pluralism och demokrati. Det svenska bistånd som har utgått under de senaste åren kan sägas ha spelat en konstruktiv och katalytisk roll i det pågående ekonomiska och poli- tiska reformarbetet i Vietnam. För närvarande pågår kunskaps- och institu- tionsutvecklande insatser inom skogssektorn, hälsovården, rätts- och bank- väsendena samt på makroekonomi-, företagslednings- och skatteförvalt- ningsområdena. Den direkta kopplingen till reformprocessen har renodlats alltmer och det är angeläget att också med biståndsinsatser främja en demo- kratisk utveckling. Vietnams valutabehov kan med hänsyn till bl.a. förbättrade ekonomiska förutsättningar i landet och den förestående normaliseringen med ”IMF/- Världsbanken” och asiatiska utvecklingsbanken inte längre anses ha samma akuta karaktär som tidigare, varför hittillsvarande importstöd gradvis bör kunna utfasas. En prioritering av infrastruktursatsningar synes mig däremot motiverad mot bakgrund av att rådande allvarliga brister inom t.ex. tran- sport-, kommunikations- och energisektorerna hämmar den ekonomiska re- formprocessen. Utanför landramsbiståndet bör Sverige även fortsättningsvis avisera en beredskap att delta i en internationell stödinsats för Vietnam i samverkan med IMF och verka för att en sådan genomförs. Vietnams ekonomiska utveckling gör det befogat att se över möjlighe- terna för ett bredare biståndssamarbete. Det är med tillfredställelse jag no- terar SWEDECORP:s engagemang och framtidsplaner för Vietnam. Möj- ligheterna att också bredda BITS-samarbetet bör undersökas. Även en- skilda organisationer bör kunna spela en viktig roll i samarbetet med Viet- nam. Med hänsyn taget till det förda resonemanget, vill jag föreslå en landram genom SIDA på 180 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Filippinerna Utvecklingen i Filippinerna inger viss optimism vad beträffar läget för de mänskliga rättigheterna. Utgångsläget är dock utomordentligt dåligt och all- varliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna fortsätter. President Ra- mos företagna åtgärder till försoning med grupper till höger och vänster om regeringen, upphävandet av kriminaliseringen av kommunistpartiet samt en partiell amnesti för flera kända vänster- och högerrebeller är dock positiva tecken. På ekonomins område kan ännu ingen konjunkturåterhämtning skönjas, trots det stabiliseringsprogram som genomförs i samarbete med IMF och Världsbanken. För de fattiga - 70 % av befolkningen - har levnadsbetingel- serna inte förbättrats och statens satsningar på bl.a. utbildning och hälsovård är alltför små för att möta den växande befolkningens behov. Det samlade biståndet till Filippinerna uppgick år 1991/92 till 39 miljoner                   143 kronor. 10 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 Mot bakgrund av den rådande situationen i landet, förefaller det mig an- geläget att i vårt SIDA-stödda bistånd genom svenska enskilda organisatio- ner i högre grad prioritera demokrati- och mänskliga rättighets-befrämjande insatser samt stöd till fattigdomsbekämpning. Ett omfattande tekniskt bistånd ges vidare genom BITS, vilket är koncen- trerat till energi-, miljö- och skogsvårdssektorerna. Vad gäller stöd till kraft- verksbyggnad arbetar BITS i nära samarbete med Världsbanken. En fortsatt och utvidgad verksamhet förutses. SWEDECORP:s exportfrämjande verk- samhet är en annan komponent i det svenska biståndet, som förutses växa framöver. Kambodja 1 Kambodja har FN-operationen UNTAC (United Nations’ Transitional Authority in Cambodia) inletts med syftet att leda landet fram mot allmänna val under maj 1993. Situationen kompliceras dock av att det av FN överva- kade samarbetet inom landets högsta nationella råd (SNC) brutit samman genom att en av de fyra parterna, de röda khmererna, vägrar att delta i fas 2 - awäpning och demobilisering - av den pågående fredsprocessen. Där- med kan samtliga FN-insatser i Kambodja, inklusive rehabiliterings- och återuppbyggnadsoperationerna komma att försvåras och fördröjas. Bortsett från detta allvarliga problem förefaller UNTAC-operationen att framskrida i snabb takt. En vallag har kungjorts och provisorisk registrering av politiska partier tillsammans med väljarregistrering har påbörjats. Flyktingrepatrie- ringen gör framsteg, även om tidtabellen gradvis har fått justeras. Den ekonomiska reformprocessen har lett till att Kambodjas tidigare so- cialistiska planekonomi nu formellt avskaffats och landet definieras numera som en liberal demokrati. En blomstrande privat företagsamhet har vuxit fram, men avigsidor som en kraftigt ökad smuggling, vidgade sociala klyftor och social nedrustning framträder allt tydligare. Det statsfinansiella läget är utomordentligt allvarligt och har i snabb takt försämrats alltsedan 1990 då östbiståndet upphörde samtidigt med minskade inkomster från den desinte- grerande statliga företagssektorn. Härigenom har bl.a. löneutbetalningar inom statsförvaltning, skolväsende, hälsovård inte kunnat fullgöras och rap- porter bekräftar att landets hela civila administration f.n. är statt i ett alar- merande förfall. Frågan om demokrati och mänskliga rättigheter i Kambodja har kommit i ett nytt läge genom Parisöverenskommelsen men rapporter om brott mot skrivningarna har förekommit under det gångna året. Det finns anledning hysa oro över utvecklingen. Det är uppmuntrande att FN-appellen om medel för omedelbar rehabilite- ring och återuppbyggnad av Kambodja rönt ett så positivt gensvar från världssamfundets sida. Biståndskoordinering och den mycket begränsade mottagningskapaciteten på kambodjansk sida utgör dock problem, som be- slutsamt måste tacklas för att inte effektiviteten i biståndet framöver skall bli lidande. Den påfallande fattigdomen och de mycket stora hjälpbehoven i Kam- bodja motiverar ett fortsatt kraftigt svenskt stöd. En betydande del bör Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 144 lämpligen såsom hittills gå till humanitära insatser och kanaliseras genom FN Prop. 1992/93:100 och enskilda organisationer. Ett omfattande stöd går genom UNICEF. Ur Bilaga 4 effektivitetssynpunkt bör dock en koncentration till ett färre antal insatser eftersträvas. Med hänsyn till den bristfälliga infrastrukturen i Kambodja och den stora roll som infrastruktur har för landets utveckling, föreslår jag att förutsättningarna för sådant stöd närmare utreds. Ett lämpligt område kan vara energisektorn. Det under förra året inledda institutionsuppbyggande biståndet bör kunna vidareutvecklas. Dessutom finns behov av demokrati- och mänskliga rättighetsinriktat bistånd, varför nya insatser exempelvis i an- slutning till UNTAC:s demobiliseringsfas kan övervägas. Ett fortsatt sammanlagt stöd om drygt 100 miljoner kronor bör planeras för budgetåret 1993/94 och finansieras under anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Sverige bör också avisera en fortsatt beredskap att delta i en internationell stödgrupp för Kambodja inom IMF och verka för att en sådan bildas. Regionala insatser i Asien Det svenska stödet till Mekong-kommittén har hittills främst omfattat mil- jöinsatser och administrativt stöd till sekretariatet i Bangkok. Behovet av insatser förefaller vara extra stort i Kambodja, som nu är på väg att åter- uppta sitt medlemskap i organisationen. Gällande proceduravtal har för- längts med ett år till den 30 juni 1993. SIDAs ursprungliga planer att inleda ett programinriktat samarbete fr.o.m. den 1 juli 1992 har fått skrinläggas. Anledningen har varit att arbetet i kommittén har legat nere till följd av oenighet mellan medlemsländerna om bl.a. formerna för Kambodjas åte- rinträde i kommittén och att därmed en av SIDA initierad strategisk studie rörande Mekong-kommitténs fortsatta arbete inte kunnat behandlas. Jag välkomnar UNDP:s ansträngningar att bryta dödläget inom organisationen och konstaterar att en normalisering av arbetet nu synes vara på väg. Miljörelaterat stöd till Mekongkommittén lämnas via SIDA från anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Fortsatt stöd till Asian nstitute of Technology lämnas också via detta anslag. Annat stöd till Me- kongkommittén och övrigt regionalt samarbete inklusive stöd till utveckling av hantverksfiske i Bengaliska bukten lämnas från anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA. Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 18 miljoner kronor. Fortfa- rande finns en reservation om 28 miljoner kronor som huvdsakligen hänför sig till ännu icke genomförda insatser i Kambodja. Med hänsyn till ovanstå- ende föreslår jag ingen ny medelstilldelning för budgetåret 1993/94. Icke landrelaterat bilateralt bistånd Demokrati, mänskliga rättigheter och nationell försoning Det starka svenska intresset för demokratifrågorna gör det synnerligen väl motiverat att visa stor beredvillighet att stödja den fortsatta demokratipro- cessen i våra samarbetsländer. Demokratiinsatser i länder utanför program- kretsen bör också kunna komma ifråga. SIDA har av regeringen erhållit i 145 uppdrag att utarbeta långsiktiga landspecifika planer för stöd av demokra- tiska institutioner och rättsväsende i programländerna. Dessa förutses bli föremål för regeringens godkännande under våren 1993. Utvidgade demok- ratifrämjande insatser förutses dra nytta av svensk kompetens och kun- nande. Under en lång rad av år har bistånd lämnats till oberoende grupper och institut vilka är engagerade i värnet av de mänskliga rättigheterna. Deras verksamhet innefattar spridande av kunskap om mänskliga rättigheter, granskning av staters efterlevnad av mänskliga rättigheter och stöd åt perso- ner utsatta för politisk förföljelse eller annan rättslöshet. Stöd till dessa icke- statliga organisationer har många gånger varit avgörande för deras möjlighet att verka trots svåra omständigheter. Samtidigt finns anledning att uppmärk- samma i vad mån bistånd utifrån kan fungera som ersättning för lokal för- ankring. Väpnade konflikter utgör ett allvarligt hot mot de mänskliga rättighe- terna. I situationer av väpnade inre konflikter försvagas rättsskyddet och inte sällan inträffar omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rät- tigheterna. Bidrag till nationell försoning och konfliktlösning är i denna me- ning också ett förebyggande arbete till skydd för mänskliga rättigheter. Väp- nade konflikter utgör också det kanske främsta hindret mot ett lands utveck- ling. Somalia är ett sådant fall där kaos har tillåtits utvecklas och där laglös- het och anarki gör att människan idag behandlas som om hon saknar värde. Jag menar därför att medel ska kunna användas till att stödja initiativ tagna av nationella, regionala och oberoende instanser för att i u-länder nå lösning på konflikter och åstadkomma försoning. Stöd kan gälla förebyg- gande diplomati, dialog syftande till nationell försoning, medlingsuppdrag och skiljedomsväsende. Medel bör även kunna användas för institutionellt stöd. Ett exempel på denna stödform är det uppdrag som Liv och Fredsinsti- tutet fått av FN och som innebär att institutet står som neutral organisatör av möten mellan olika parter i Somalia och som förmedlare av kontakter. SIDA har av regeringen erhållit i uppdrag att utarbeta en plan för insatser till stöd för barnets rättigheter. Även icke-programländer bör komma ifråga för dessa insatser. Jag tänker då på länder som Thailand och Filippinerna som bör få hjälp med att ta itu med den barnprostitution som den ökande strömmen av turister fört med sig. Demokratimålet har en central roll i regeringens biståndspolitik. Kvin- norna fortsätter att vara en utsatt grupp i många u-länder. Insatser avsedda att stärka kvinnans ställning i samhället och deltagande i det politiska livet är en del av det demokratifrämjande biståndet. Insatser för undanröjande av diskriminering av kvinnor har en tydlig innebörd av mänskliga rättigheter. Regeringen har tillsatt en utredning om förutsättningarna för att skapa ett internationellt institut för valövervakning m.m. Utredningens förslag kan under budgetåret medföra medelsbehov för igångsättande av ett sådant insti- tut. I Centralamerika utgör stöd till den fortsatta freds- och försoningsproces- sen en starkt bärande linje i det svenska biståndet. Som en följd av fredsavta- let i El Salvador i januari 1992 utfästes ett svenskt bidrag om 60 miljoner kronor under vardera tre år till stöd för försonings- och demo- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 146 kratiprocessen. Medel för ändamålet bör tas i anspråk från denna anslags- post. Bilateralt stöd till palestinska flyktingar på Västbanken och i Gaza tas från denna anslagspost. Stödet, som förmedlas genom enskilda organisationer, är koncentrerat till den sociala sektorn. Det skall ses som ett komplement till det stöd som ges genom FN-organet UNRWA. Med beaktande av ovanstående föreslår jag att 650 miljoner kronor av- sätts för insatser genom SIDA under anslaget Demokrati, mänskliga rättig- heter och humanitärt bistånd. I denna medelsram ingår även det föreslagna stödet till Sydafrika på 240 miljoner kronor. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Katastrofer och stöd till återuppbyggnad m. m. Under det gångna budgetåret har en allt mindre del av katastrofbiståndet gått till offer för naturkatastrofer. Istället har offer för krig och inbördesstri- digheter och sociala oroligheter alltmer kommit att bli mottagare av kata- strofbistånd. De politiska och ekonomiska omvälvningarna i Central- och Östeuropa, och den rådande krisen i det forna Jugoslavien, har dessutom gjort att ett i biståndssammanhang icke traditionellt geografiskt område bli- vit mottagare av katastrofhjälpsinsatser. Tyngdpunkten i det svenska kata- strofbiståndet ligger dock fortfarande på att ge stöd vid de katastrofer som inträffar i u-länder. Omfattande katastrofinsatser har från svensk sida skett i Afrika. Södra Afrika har haft en omfattande torka men även Afrikas Horn är drabbat av torka, krig och konflikter. Ytterligare insatser kommer att erfordras från svensk sida för akuta insatser i dessa områden. Insatser av återuppbyggnads- karaktär har också skett och kommer att påbörjas i Eritrea, Afghanistan och Kambodja. Ett annat krisområde i närområdet som under det sista halvåret 1992 har kommit att bli mer aktuellt, och som behövt stora biståndsinsatser, är det forna Jugoslavien. Utgångspunkten för det fortsatta svenska biståndet till det forna Jugoslavien är att stödja FNs program i regionen samt insatser ge- nom svenska enskilda organisationer. Förutom direkt nödhjälp syftar FNs verksamhet till att skapa förutsättningar för flyktingar att stanna i närområ- det. Händelseutvecklingen i det övriga Central- och Östeuropa tyder på att fortsatt bistånd dit blir nödvändigt främst som följd av den ekonomisk-so- ciala utvecklingen och de rådande konflikterna i vissa områden. Det svenska katastrofbiståndet till ovan nämnda regioner har utgått an- tingen direkt till drabbade länder, som bidrag till Röda Korset och andra en- skilda organisationers insatser, eller som svar på olika FN-organisationers appeller. Inför budgetåret 1993/94 förväntas fortsatt stora behov av katastrofhjälp. Det är viktigt att ha en god beredskap dels för de behov som kan förutses, dels för naturkatastrofer av skilda slag. Framförallt kommer insatser i de tork- och krigsdrabbade områdena i Afrika, länderna på Balkan och i OSS att ta i anspråk en stor del av katastrof anslaget. Jag föreslår en ökad medels- ram på 66 miljoner kronor till 1 181 miljoner kronor för anslagsposten Kata-                  147 strofer, stöd till återuppbyggnad m.m. Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer Sammanlagt svarar samarbete genom enskilda organisationer och folkrörel- ser för omkring 20 % av det totala biståndet genom SIDA. Därutöver sam- arbetar även SAREC, BITS och SWEDECORP direkt eller indirekt med enskilda organisationer. Under år 1992 har FN i ökad grad utnyttjat personal från svenska enskilda organisationer. Ett system med ramavtal och andra administrativa förenklingar genom- förs successivt. Detta ger SIDA möjlighet att lägga ökad tonvikt på kapaci- tetsstudier, efterhandsgranskning, utvärderingar och andra kvalitetshöjande insatser. SIDA:s arbete med att få till stånd en bättre samordning av bistån- det till enskilda organisationer uppmuntras. Jag stöder även det övriga ar- bete som SIDA bedriver för att förenkla administration och rutiner för bi- stånd till organisationerna. Det är angeläget att dessa känner att de har stöd för sin verksamhet samtidigt som kraven på effektivitet i biståndet måste upprätthållas genom uppföljning och utvärdering. Totalt utbetalades från anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och en- skilda organisationer under budgetåret 1991/92 732,3 miljoner kronor. I pos- ten ingår medel avseende direktstöd till kvinnoorganisationer. Den utgående reservationen uppgick till 34,6 miljoner kronor och avser redan ingångna åtaganden. Medelsutnyttjandet är således mycket högt och som helhet anses de enskilda organisationerna ha kapacitet att ansvara för större belopp än vad som kan medges med nuvarande budgetbegränsningar. Medel avseende samordning och information liksom erfarenhetsutbyte om utvecklingsfrågor och biståndsmetodik i anslutning till organisationernas biståndsinsatser skall bestridas från anslagsposten. Särskild hänsyn bör tas till organisationernas behov av planeringstrygghet och framförhållning i så- väl projekt- som informationsverksamheten. Genom ökat stöd till innova- tiva insatser på bl.a. folkbildningsområdet kan en fördjupad kontakt mellan kulturer och befolkningsgrupper också i vårt svenska samhälle främjas. Där- vidlag skall ungdomens särskilda roll som bärare av information och engage- mang i frågor som rör miljö, överlevnad och utveckling tas till vara. Ungdo- mens intresse och delaktighet utgör i sin förlängning en förutsättning för en fortsatt bred och engagerad uppslutning kring biståndet. Riksdagen efterlyste (bet. 1991/92:UU15, rskr. 1992/92:210) förbätt- ringar i redovisningen av fördelningen av anslagna biståndsmedel till folkrö- relser och andra enskilda organisationer. Inom SIDA pågår ett arbete att för- bättra redovisningssystemet för att därigenom på ett enklare sätt kunna ta fram uppgifter om fördelning av olika typer av bidrag till organisationer och deras fördelning på länder och regioner. Därutöver pågår ett utvecklingsar- bete mellan Utrikesdepartementet, biståndsmyndigheterna och Statistiska centralbyrån för att få fram en bild av fördelning av biståndet på olika ända- mål och till olika sektorer. Det är min övertygelse att dessa åtgärder succes- sivt skall tillmötesgå berättigade krav på förbättrat informationsunderlag. Jag föreslår att anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra en- skilda organisationer prioriteras och att nuvarande medelsram på 875 miljoner kronor bibehålls. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 148 Särskilda miljöinsatser Insatser med tonvikt pä miljöfrågornas integrerade aspekter och med en klar fattigdomsinriktning bör även fortsättningsvis ges hög prioritet, liksom mil- jöekonomi, vattenresurshushållning, marin miljövård och biologisk mång- fald. Uppmärksamhet bör även ägnas den moderna sektorns miljöproblem, såsom industriell avloppsrening, spilloljehantering samt användningskont- roll av freoner och bekämpningsmedel. I de flesta u-länder krävs förstärkning av kapacitet att planera och genom- föra insatser inom ramen för knappa resurser. För att stärka miljömedve- tande och miljökunnande krävs såväl stöd till information och institutionsut- veckling som till forskning och utbildning. Förutsättningarna för att genom- föra miljöinsatser ökar successivt, bland annat genom de miljöprofiler som utarbetas för vart och ett av länderna med programsamarbete. Människors möjligheter till deltagande och inflytande i den politiska be- slutsprocessen är en annan viktig faktor för framgång. Även i detta arbete kan ökade satsningar på miljöundervisning och miljöutbildning spela en vik- tig roll, liksom enskilda organisationers arbete för att stärka miljöopinionen i u-länderna. Svenska enskilda organisationer har i ökande utsträckning en- gagerat sig i miljöarbetet. Inom anslagsposten för folkrörelser och enskilda organisationer kan stöd utgå även för miljöinsatser. Stöd utgår även till inter- nationella organisationer och i några fall direkt till organisationer i huvud- mottagarländerna. Jag vill i detta sammanhang betona vikten av nära samar- bete mellan SIDA, BITS, SWEDECORP och SAREC, inte minst när det gäller insatser genom internationella organisationer. Miljöinsatserna bör koncentreras till program- och samarbetsländer. Då miljöfrågorna ofta berör fler än ett land bör emellertid samarbete upprättas med andra biståndsgivare för att möjliggöra regionala insatser och andra se- lektiva insatser utanför landramskretsen. Jag vill också framhålla vikten av att utnyttja den svenska resursbasens kompetens och kapacitet på miljötek- nikområdet. Jag föreslår att anslagsposten Särskilda miljöinsatser genom SIDA 1993/94 uppgår till 225 miljoner kronor. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 <h6>C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA</h6> <table border="1"> <tr><td> 1991/92</td><td> Utgift</td><td> 6 814 938 701    Reservation 2 000 546 444</td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> Anslag</td><td> 7 517 000 000</td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Förslag</td><td> 6 702 000 000</td></tr> </table> Tabell 5. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1992/93-1993/94 (mkr) Anvisat Förslag       Förändring ____________________________________________1992/93    1993/94___________1993/94 A. LANDRAMAR OCH REGIONALA INSATSER AFRIKA Södra Afrika <table border="1"> <tr><td> Angola</td><td> 210</td><td> 160</td><td colspan="2"> - 50</td></tr> <tr><td> Botswana</td><td> 90</td><td> 70*</td><td> - 20</td><td></td></tr> <tr><td> Lesotho</td><td> 35</td><td> 30</td><td> - 5</td><td> 149</td></tr> </table> Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse <table border="1"> <tr><td></td><td> Anvisat 1992/93</td><td> Förslag 1993/94</td><td> Förändring 1993/94</td></tr> <tr><td> Mozambique</td><td> 395</td><td> 320</td><td> - 75</td></tr> <tr><td> Namibia</td><td> 110</td><td> 901</td><td> - 20</td></tr> <tr><td> Zambia</td><td> 275</td><td> 255</td><td> - 20</td></tr> <tr><td> Zimbabwe</td><td> 220</td><td> 1951</td><td> - 25</td></tr> <tr><td> Sydafrika</td><td> (275)</td><td> (240)2</td><td> (-35)</td></tr> <tr><td> Regionala insatser</td><td> 165</td><td> 130 3</td><td> - 35</td></tr> <tr><td> Östra Afrika</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Kenya</td><td> 115</td><td> 105</td><td> - 10</td></tr> <tr><td> Tanzania</td><td> 530</td><td> 445</td><td> - 85</td></tr> <tr><td> Uganda</td><td> 110</td><td> 85</td><td> - 25</td></tr> <tr><td> Afrikas Hom</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Etiopien</td><td> 150</td><td> 130</td><td> - 20</td></tr> <tr><td> Västra Afrika</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Kap Verde</td><td> 80</td><td> 20</td><td> - 60</td></tr> <tr><td> Guinea Bissau</td><td> 85</td><td> 45</td><td> - 40</td></tr> <tr><td> ASIEN</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Bangladesh</td><td> 140</td><td> 120</td><td> - 20</td></tr> <tr><td> Indien</td><td> 415</td><td> 345</td><td> - 70</td></tr> <tr><td> Laos</td><td> 110</td><td> 100</td><td> - 10</td></tr> <tr><td> Sri Lanka</td><td> 35</td><td> 35</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Vietnam</td><td> 225</td><td> 180</td><td> - 45</td></tr> <tr><td> Regionala insatser</td><td> 0</td><td> 0 4</td><td> 0</td></tr> <tr><td> LATINAMERIKA</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Nicaragua</td><td> 280</td><td> 270</td><td> - 10</td></tr> <tr><td> Utvecklingssamarbete</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Centralamerika</td><td> 165</td><td> 135</td><td> - 30</td></tr> <tr><td> Utvecklingssamarbete</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Sydamerika</td><td> 135</td><td> 95</td><td> - 40</td></tr> <tr><td></td><td> 4 075</td><td> 3 360</td><td> - 715</td></tr> </table> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 B. ICKE LANDRAMSRELATERAT BISTÅND <table border="1"> <tr><td colspan="4"> Demokrati, mänskliga</td></tr> <tr><td> rättigheter och hum.bistånd</td><td> 700</td><td> 6505</td><td> - 50</td></tr> <tr><td> Katastrofer och återupp - byggnad m.m.</td><td> 1 115</td><td> 1 181</td><td> 66</td></tr> <tr><td> Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer</td><td> 875</td><td> 875</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Särskilda miljöinsatser</td><td> 250</td><td> 225</td><td> - 25</td></tr> <tr><td> C. ÖVRIGT Särskilda program</td><td> 380</td><td> 305</td><td> - 75</td></tr> <tr><td> Rekrytering och utbildning av fältpersonal</td><td> 45</td><td> 40</td><td> -5</td></tr> <tr><td> Vissa land- programkostnader</td><td> 52</td><td> 43</td><td> - 9</td></tr> <tr><td> Information genom SIDA</td><td> 25</td><td> 23</td><td> - 2</td></tr> </table> 3 442          3 342         -100 Ofördelat SUMMA                           7 517        6 702       -815 1 För Botswana, Namibia och Zimbabwe avsätts därutöver 5 miljoner kronor vardera under anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. 2 Medlen anvisas under anslagsposten Demokrati, Mänskliga rättigheter och Humani- tärt bistånd. 31 anslagsposten ingår dels SADC med 130 miljoner kronor, dels övrigt regionalt fi- nansierat inom ramen för reservationen 4 P.g.a. stor reservation anvisades inga medel budgetåret 1992/93 och förslaget för budgetåret 1993/94 är att inga ytterligare medel anvisas. 150 5 Av medlen avser 240 miljoner kronor Sydafrika och 60 miljoner kronor El Salvador. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 SIDA SIDA har inför budgetåret 1993/94 lämnat en förenklad anslagsframställning med budgetförslag och tabeller. SIDA utgår i sina äskanden från en prelimi- när prognos om BNI-utvecklingen för 1993 som skulle innebära en ökning av biståndsanslaget med 2,6 %. SIDA har därefter på begäran av Utrikesde- partementet inkommit med ett reviderat budgetförslag som utgår från be- räkningarna att det totala utvecklingsbiståndet måste minska med 1,5 miljarder kronor. Enligt detta förslag hemställer SIDA att för budgetåret 1993/94 få anvisat 6 867 miljoner kronor för det bilaterala utvecklingssamar- betet genom SIDA. Förslaget innebär en minskning med 650 miljoner kro- nor jämfört med innevarande budgetår eller 8,6 %. SIDA föreslår att an- slagsposterna Katastrofer och stöd till återuppbyggnad samt Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer ligger kvar på oförändrad nivå. Öv- riga anslagsposter inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA föreslås minskas med i genomsnitt 12 %. Vidare hemställer SIDA att för Särskilda insatser i skuldtyngda länder un- der anslaget C 3. Andra biståndsprogram oförändrat 700 miljoner kronor anslås och för övriga av SIDA administrerade poster under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram 191 miljoner kronor. SIDA hemställer också att 65 miljoner kronor anslås för stöd till länderna i Cen- tral- och Östeuropa genom folkrörelser och enskilda organisationer under anslaget G 1. Av SIDA:s anslagsframställning framgår att inga förändringar föreslås i den allmänna inriktningen av verksamheten i förhållande till de riktlinjer- som lagts fast för myndigheternas verksamhet under perioden 1992/93- 1994/95. Vad beträffar organisationsfrågor återkommer jag till detta under anslaget C4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA). För flertalet länder och områden föreslås i den ursprungliga anslagsfram- ställningen nominellt oförändrade landramar. Särskilda förutsättningar an- ges gälla för Botswana, Eritrea, Nicaragua och Sri Lanka. Landramarna har i besparingsförslaget reviderats men med betoning att prioriteringarna på fattigdomsbekämpning ligger fast. Vidare understrykes vikten av att de lång- siktiga följderna av de nedskärningar som kommer att göras för budgetåret 1993/94 beaktas. SIDA vill också ge uppmärksamhet till de effekter som ned- skärningar i det svenska biståndet får internationellt. SIDA lämnar också förslag vad gäller regionala insatser och insatser under övriga poster som De- mokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, katastrofer m.m., bi- stånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer, särskilda mil- jöinsatser och särskilda program, rekrytering och utbildning av fältpersonal samt information genom SIDA. SIDA föreslår vidare att enskilda anslags- poster inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA får överskri- das med högst 5 % under förutsättning att anslaget totalt sett inte över- skrids. Vidare föreslår SIDA ytterligare delegering av beslut genom att be- myndiga SIDA besluta om insatser inom anslagsposterna regionala insatser, 151 utvecklingssamarbete med Central- och Sydamerika, särskilda program, sär- skilda miljöinsatser samt demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd inom ramen för en av regeringen beslutad inriktning av verksamhe- terna. I sin anslagsframställning redogör SIDA för den informationskampanj som inletts under hösten och som planeras sträcka sig över en treårsperiod. Denna kommer framför allt att vara inriktad på att nå ut direkt till allmänhe- ten med information om hur biståndsmedlen används och vilka resultat som blir följden. SIDA pekar vidare på de ökande krav informationssatsningen kommer att innebära i form av krav på fördjupande och kompletterande in- formation. En förstärkning av biblioteks- och dokumentationsfunktionen har nyligen genomförts inom SIDA. Föredragandens överväganden Allmänt För budgetåret 1993/94 föreslår jag att 6 702 miljoner kronor ställs till förfo- gande för utvecklingssamarbete genom SIDA. Detta innebär en minskning med 815 miljoner kronor eller 10,8 % i förhållande till budgetåret 1992/93. Den inriktning av verksamheten som SIDA föreslår har mitt stöd. Som jag påpekade i förra årets budgetproposition är det angeläget att SIDA i ökad grad uppmärksammar frågor som rör kostnadseffektivitet och resultatana- lys. Det förändringsarbete av arbetsmetodik som inletts anser jag vara nöd- vändig om biståndet skall nå de mål som riksdagen uppställt. Jag vill här sär- skilt nämna behovet av att kunna kontrollera biståndsinsatserna så att eko- nomiska oegentligheter och missbruk uppdagas på ett tidigt stadium. Jag vill också påpeka det förhållandet att bilateralt och multilateralt bistånd alltmer samverkar. För SIDA bör ökad kunskap om de multilaterala samarbetsmöj- ligheterna vara av vikt vid utformningen av bilateralt samarbete. Beträf- fande kretsen länder som kan komma ifråga för bistånd vill jag nämna att upplösningen av Sovjetunionen gett upphov till en rad länder som kan bli föremål för biståndsinsatser. Flertalet av de områden som SIDA tagit upp i sin anslagsframställning har jag redan tidigare berört och kräver inga ytterligare kommentarer från min sida. Istället vill jag här ta upp konsekvenserna av besparingskravet på SIDAts verksamhet. Jag har med intresse tagit del av de förslag till bespa- ringar som SIDA lagt fram. Jag finner att styrelsens analys av hur besparing- arna bör genomföras i stort överensstämmer med de överväganden och slut- satser som jag redan presenterat. Jag delar således SIDA:s uppfattning att nedskärningarna så långt möjligt ej bör drabba de minst utvecklade län- derna. Fattigdomsinriktningen av det svenska biståndet skall bibehållas. De- mokratiseringssträvandena skall stödjas och respekten för mänskliga rättig- heter uppmuntras. I de länder där en process från krig till fred inletts, som i Mozambique, finns stora återuppbyggnadsbehov som måste täckas. Länder med pågående strukturanpassningsprogram bör inte heller drabbas hårdare än nödvändigt. Arbetet med att förtydliga rollerna i biståndsprocessen är an- geläget och att hänsyn därvid tas till de faktiska förutsättningarna i olika län- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 152 der. Fördelningen av anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA Prop. 1992/93:100 framgår av tabell 5.                                                        Bilaga 4 Jag har tidigare motiverat landramstorlekar och kommenterat det icke landrelaterade biståndet. Jag får hänvisa till detta beträffande föreslagna be- lopp av anslagsposterna. I det följande kommenteras även annan verksam- het som finansieras via SIDA. Landrelaterat bistånd Men även utifrån dessa prioriteringar av landsamarbetet finns anledning se med realism på hur biståndet utvecklats under åren och med hänsyn tagande till resultat i biståndet. Det går således inte att bortse från att i några samar- betsländer som i det fattiga Guinea Bissau det rått oklarhet om biståndets effektivitet. Detsamma torde gälla biståndet till Tanzania och till Indien som båda får vidkännas större nedskärningar i absoluta tal. Förutom effektivitet i biståndet har i dessa länder en bedömning gjorts av demokratiseringssträ- vanden, respekten för mänskliga rättigheter och takten i den ekonomiska liberaliseringen. De utgående reservationerna är en ytterligare aspekt som beaktats när minskade ramar diskuterats. Att utbetalningar kan förskjutas från ett budgetår till ett annat har jag förståelse för men inte att reservatio- nerna ackumuleras år från år. Detta måste betraktas som en signal på att biståndssamarbetet inte fungerar tillfredsställande. Jag vill särskilt nämna Kap Verde där reservationen är nästan lika stor som landramen. Landet har haft svårt att tillgodogöra sig importstödet och av det skälet föreslår jag en kraftig neddragning i avvaktan på att rutiner för importstödet etablerats. Jag finner det ej berättigat att i år föreslå att Eritrea blir programland. Jag vill avvakta den till april 1993 planerade folkomröstningen om Eritreas framtid och även den planerade s.k. landprofilen med analys av hur ett svenskt samarbete bör utformas. Bistånd till Eritrea bör under budgetåret 1993/94 tas från anslagsposten Katastrofer och återuppbyggnad m.m. Icke landrelaterat bistånd Av det icke landrelaterade biståndet vill jag särskilt framhålla stödet till ka- tastrofer och återuppbyggnad som bedöms vara av så stor betydelse att en mindre anslagsökning föreslås. Även bistånd genom enskilda organisationer prioriteras och föreslås få en oförändrad medelsram. Jag anser det angeläget av skäl som jag tidigare framfört att anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd ges prioritet. Jag vill här särskilt beröra stödet till de demokratiska krafterna i Sydafrika. Detta stöd fördes fr.o.m. budgetåret 1992/93 till anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Även i årets budgetförslag har medel reserverats under denna anslagspost. När nu en politisk utveckling inletts i Sydafrika mot demokrati är det lämpligt att ge öppenhet åt det bi- stånd som kommer landet till godo och att det förs till listan av mottagarlän- der utan att erhålla egen anslagspost. En ytterligare förändring, som jag vill föreslå, är att medel för särskilda kvinnoinsatser kan tas från anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Vad gäller den re- 153 gionala fördelning, som SIDA presenterat, kan konstateras att halva ansla- get budgeterats för insatser i Afrika och ca 30 % för insatser i Latinamerika. Endast 55 miljoner kronor avser insatser i Asien och Mellanöstern vilket en- ligt min mening är ett alltför litet belopp med hänsyn till de prioriteringar ur demokratihänseende som jag redan angett. Jag förutser dessutom en star- kare inriktning mot demokratifrämjande insatser i de länder med vilka Sve- rige bedriver ett långsiktigt samarbete. SIDA har inför budgetåret 1993/94 att inkomma med en plan till regeringen över vilken beslut kommer att fattas om medlens disponering. Jag föreslår att en ungdomsutbytesverksamhet mellan Sverige och olika u- länder inleds under kommande budgetår. Min uppfattning är att aktiva och medvetna ungdomar har stor betydelse för en demokratisk samhällsutveck- ling. Ett volontärutbyte av detta slag syftar till att öka den ömsesidiga förstå- elsen mellan ungdomar från olika länder. I denna fråga har jag samrått med civilministern. Det särskilda miljöanslaget bör användas strategiskt och koncentreras till lämpliga problemområden för att kunna hanteras inom ramen för begrän- sade administrativa resurser. Jag vill också nämna de möjligheter till bredare samarbete som finns i län- der som Botswana, Namibia och Indien. SIDA bör här arbeta mer aktivt med BITS och SWEDECORP i syfte att finna möjligheter till ett bredare engagemang från svensk sida. Övrigt Särskilda program Insatserna under denna anslagspost är av stor betydelse för den långsiktiga utvecklingen av det svenska bilaterala biståndet. De möjliggör för i första hand SIDA att utveckla långsiktiga strategier och nya metoder i biståndsar- betet. I möjligaste mån utnyttjas svenska resurser. Anslagsposten innefattar tre delposter: Försöksverksamhet och metodut- veckling (FOM), ämnesinriktad verksamhet (ÄIV) och insatsförberedelser och resultatvärdering (IRV). Långsiktighet och flexibilitet är väsentliga för en stor del av insatserna un- der denna anslagspost. Exempel på detta är familjeplanering under 1960- och 1970-talen samt miljö och AIDS-bekämpning under 1980-talet. SIDA avser att under de närmaste åren prioritera olika ÄlV-insatser. Det gäller särskilt i syfte att finna metoder att stödja och underlätta mottagarlän- dernas förändring i riktning mot marknadsekonomi. En annan stor ÄlV-insats gäller befolkningsfrågor. Dessas betydelse kan inte nog understrykas och är nära kopplade till problematiken kring miljö och hushållning med naturresurser. Även frågor om kvinnors och barns si- tuation är viktiga i sammanhanget. SIDA:s insatser på detta område avser stöd till metodutveckling och resultatspridning samt att stimulera till erfaren- hetsutbyte. Det finns enligt min mening skäl att göra vissa omprioriteringar av insat- serna under denna anslagspost. De insatser som avser handikappade, kvin- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 154 nor, stöd till förvaltningsutveckling i mottagarländerna och befolknings- frågor i stort bör härvid prioriteras. Jag anser även att SIDA:s resultatutvär- deringsverksamhet bör utvecklas vidare. Jag föreslår att anslagsposten Särskilda program uppgår till 305 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Rekrytering och utbildning av fältpersonal Personalbiståndet har under senare år genomgått betydande förändringar. Antalet kontraktsanställda genom SIDA har minskat från 297 personer bud- getåret 1986/87 till 114 personer i april 1992. Budgetåret 1993/94 beräknas antalet vara ca 100 personer. En betydande ökning har under samma tid skett vad gäller antalet lokalanställda i mottagarländerna och personalen i av SIDA kontrakterade företag. SIDA verkar aktivt för att stärka mottagarländernas resurser att upp- handla och anställa utländsk personal. Genom s.k. direkanställningsavtal ges mottagarländerna möjligheter att anlita utländsk personal på viktiga pos- ter där inhemsk personal saknas. Sådana avtal finns nu med Botswana och Namibia och antalet avtal förväntas öka. Som förberedelse för olika former av tjänstgöring i u-länder arrangerade SIDA under budgetåret 1991/92 60 kurser med sammanlagt 816 deltagare. Till en tredjedel avser kurserna förberedelser för deltagare i MFS-program- met (Minor field studies). Genom detta program fick under budgetåret 1991/92 ca 250 svenska högskolestuderanden vid ca 25 institutioner möjlig- het att genomföra fältuppdrag i u-länder. MFS-programmet har enligt min mening stor långsiktig betydelse både ur informations- och rekryteringssyn- punkt. Utrikesutskottet har i ett yttrande (1991/92:UUly) till Konstitutionsut- skottet med anledning av ett tidigare bifall till ett motionsyrkande (1989/90:UU15 moment 151) begärt en redovisning av insatser vad gäller hemvändande biståndspersonal. Vad gäller SIDA:s personal och kontrakts- anställda sker regelmässigt en återföring av erfarenheter i samband med att en utlandstjänstgöring avslutas. Ansvaret för att så sker ligger på bistånds- kontoret. Biståndspersonal har möjlighet till en s.k. säckpeng i samband med hemkosten. Säckpengen är en SIDA-anställning med ett för den en- skilde relevant innehåll under en period om högst fem månader och syftar till att underlätta återinträdet på den svenska arbetsmarknaden. För inneva- rande budgetår har SIDA budgeterat 1 miljon kronor för detta ändamål. I syfte att stärka resultatkraven och utveckla kompetensen som beställare vad gäller personalutbildning har SIDA fr.o.m. innevarande budgetår beslu- tat ombilda personalutvecklingsbyrån och kursgården i Uppsala till egna re- sultatenheter. Rekrytering och utbildning inom det multilaterala området redovisas un- der anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Jag beräknar medelsbehovet vad gäller rekrytering och utbildning av fält- personal till 40 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 155 Vissa landprogramkostnader Denna anslagspost upptar bl.a. skatter och sociala avgifter för fältpersonal som erläggs i Sverige samt vissa övriga kostnader för fältpersonal. Kostnader för tidsbegränsad handläggning av säkerhetsfrågor (konsultarvoden och en temporär förstärkning i södra Afrika) får även finansieras från anslagspos- ten. Vidare får kostnader för säkerhetsarrangemang m.m. bestridas från an- slagsposten intill ett belopp om 500 000 kr. Det totala medelsbehovet för budgetåret 1993/94 beräknas därmed till 43 miljoner kronor. Sedan budgetåret 1981/82 avräknas kostnaderna för svenska skolor i vissa u-länder. Kostnaderna belastar utbildningsdepartementets huvudtitel. Låne- garanti för finansiering av byggandet av skolor eller kompletterande byggna- der kan undantagsvis belasta biståndsanslaget vid eventuella skadefall. Re- geringen beslutade att utställa garanti för lån, dels den 11 oktober 1990 till Svenska skolföreningen i Nairobi till ett belopp av högst 2 000 000 kr för att finansiera en internatanläggning, dels den 12 september 1991 till Svenska skolföreningen i Managua till ett belopp av högst 1600000 kr för att finan- siera inköp av skolfastighet. Information genom SIDA Av grundläggande betydelse för ansträngningarna att skapa och på längre sikt bredda förståelsen och engagemanget för u-länder och för svenskt bi- stånd är det informationsarbete som SIDA bedriver. Under de ekonomiska omständigheter som för närvarande råder och som präglas av djupgående ekonomisk recession ter sig dessa strävanden ännu mer väsentliga. Även om SIDA på grund av sin ställning självklart har huvudansvaret för spridningen av information om u-länder och det svenska utvecklingssamarbetet, är det viktigt att SAREC, BITS och SWEDECORP, Nordiska afrikainstitutet och Sandö U-centrum bidrar genom att sprida kännedom om de egna verksam- heterna. Detta gäller i lika hög grad för folkrörelser och enskilda organisa- tioner som arbetar med utvecklingssamarbete. Inte minst viktigt är det för våra ansträngningar att motverka de tendenser till främlingsfientlighet, som under de senaste åren kunnat iakttas i Sverige. Redan i förra årets proposition välkomnade regeringen försöken med att under en treårsperiod utprova möjligheterna att via åtta regionansvariga verka för att internationalisera undervisningen. Skolorna och deras personal har därvid en central roll att spela. Det är av stor vikt för det framtida utveck- lingssamarbetet att på detta sätt nå ut till en bred allmänhet i syfte att skapa ett intresse för u-länder och för arbetet med att via biståndet förbättra förhål- landena i dessa länder. Jag förordar att 23 miljoner kronor avsätts för anslagsposten Information genom SIDA varav 5 miljoner kronor avsätts till regeringens disposition för särskilda informationssatsningar. Hemställan Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 156 1. godkänna de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA Prop. 1992/93:100 som jag förordat,                                                 Bilaga 4 2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som jag förordat, 3. till Utvecklingssamarbete genom SIDA förbudgetåret 1993/94 an- visa ett reservationsanslag på 6 702 000 000 kr, dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört i före- gående avsnitt angående 4. kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika, 5. redovisning av Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisa- tioner. <h6>C 3. Andra biståndsprogram</h6> <table border="1"> <tr><td> 1991/92</td><td> Utgift</td><td> 2 004 251 997 Reservation 1 195 911 910</td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> Anslag</td><td> 2 114 500 000</td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Förslag</td><td> 1 804 500 000</td></tr> </table> Tabell 6. Andra biståndsprogram budgetåren 1992/93-1993/94 (mkr) <table border="1"> <tr><td></td><td> Anvisat 1992/93</td><td> Förslag 1993/94</td><td> Förändring 1993/94</td></tr> <tr><td> U-landsforskning genom Styrelsen för U-landsforskning (SAREC)</td><td> 425,0</td><td> 405,0</td><td> -20,0</td></tr> <tr><td> BITS verksamhet, därav Tekniskt samarbete U-krediter</td><td> 324,5 420,0</td><td> 304,5 400,0</td><td> -20,0 -20,0</td></tr> <tr><td> Gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska Instituet</td><td> 10,0</td><td> 7,5</td><td> -2,5</td></tr> <tr><td> Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)</td><td> 160,0</td><td> 135,0</td><td> -25,0</td></tr> <tr><td> Swedfund International AB</td><td> 25,0</td><td> 25,0</td><td> + /-0.0</td></tr> <tr><td> Projektbistånd till vissa länder</td><td> 40,0</td><td> 20,0</td><td> -20,0</td></tr> <tr><td> Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder</td><td> 700,0</td><td> 500,0</td><td> -200,0</td></tr> <tr><td> Utredningar m. m.</td><td> 10,0</td><td> 7,5</td><td> -2,5</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 2 114,5</td><td> 1 804,5</td><td> -310,0</td></tr> </table> <h6>U-landsforskning genom Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)</h6> SAREC SAREC har inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende de tre kommande budgetåren (1993/94-1995/96). SAREC föreslår en väsentlig höjning av ambitionsnivån i forskningsbi- ståndet från 425 miljoner kronor budgetåret 1992/93 till 600 miljoner kronor                   157 budgetåret 1995/96. Förslaget motiveras med dels kunskapsutvecklingens centrala betydelse för u-länderna, dels den kris för universitet och forskning som råder i många av de fattigaste u-länderna. Hög prioritet bör även fortsättningsvis ges åt att utveckla och stärka forskningskapaciteten i resurssvaga u-länder. De forskningsområden SAREC avser prioritera under treårsperioden är miljö och utveckling, befolkning, ekonomiska och politiska förändringspro- cesser, demokrati och mänskliga rättigheter, kvinnoforskning, hälsoforsk- ning (inkl. AIDS) samt de s.k. basvetenskaperna. SAREC utgår i framtidsanalysen från konstaterandet att i-länderna svarar för 96 % av världens resurser för forskning och utveckling (FoU) och att den snabba utvecklingen inom vetenskap och teknik innebär såväl hot som möj- ligheter för u-länderna. SAREC sammanfattar behoven av FoU-verksamhet och resurser för denna i u-länderna på följande sätt: ”Forskningen är i många avseenden internationell till sin natur. Inget land är självförsörjande inom forskning. Förekomsten av en inhemsk forskning är också en förutsättning för att ge kvalitet åt den högre utbildningen. ... Utan en egen kompetens inom viktiga områden blir beroendet av omvärlden nära nog total.” Resurserna för högre utbildning och FoU varierar betydligt mellan olika u- länder. I de ekonomiskt framgångsrika delarna av Asien samt i Kina och In- dien görs avsevärda investeringar i FoU. Även i Latinamerika finns bety- dande forskningskapacitet inom vissa områden. De fattigaste u-länderna har däremot minskat sin andel av världens sam- lade FoU-resurser, från 2,2 % år 1980 till 0,8 % år 1990. Särskilt tydligt är detta i Afrika söder om Sahara. De stora ekonomiska problemen och i vissa fall politisk repression har lett till att universiteten kraftigt försvagats och i flera fall hotas forskningsmiljöer och -institutioner att gå under. Effekten är att många länder är helt beroende av bistånd för att utveckla och bevara sin forskningskapacitet. Till den fördjupade anslagsframställningen har bilagts en utredning, ”Att äga, utveckla och förvalta kunskap - Bistånd till universitet i u-länder”, ge- nomförd gemensamt av SAREC och SIDA, med förslag om att i vissa av- seenden förändra stödet till kapacitetsbyggande. Utbildnings- och forsk- ningsmiljöernas sönderfall i ett antal av de fattigaste u-länderna gör att stöd i större utsträckning bör ges till en hel fakultet eller ett universitet, genom t.ex. basstöd, stöd till förvaltning och vetenskaplig infrastruktur. Det finns också behov av att utveckla mottagarnas planering och ledning av nationell FoU och högre utbildning. Detta kan även bidra till förbättrade möjligheter till givarkoordinering. SAREC:s och SIDA:s stöd till universi- tetet i Maputo redovisas här som ett framgångsrikt exempel. Vad gäller verksamhetens allmänna inriktning föreslår SAREC en ändring av målparagrafen i myndighetens instruktion. Syftet är att klarare ge uttryck för forskningsbiståndets båda verksamhetsmål -  att stärka u-ländernas forskningskapacitet och -  att främja utvecklingsinriktad forskning. Förslaget om instruktionsändring innebär också att de båda verksamhetsmå- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 158 len tydligare relateras till de fem biståndspolitiska målen. Nuvarande in- struktion nämner endast målen ökat självbestämmande samt ekonomisk och social rättvisa. SAREC redovisar vidare en mycket utförlig genomgång av verksamhe- tens mål och de olika stödformerna. Vad gäller verksamhetens utveckling konstateras att den ökat med 50 % under de senaste tio åren och att flera nya mer arbetsintensiva och resurskrävande stödformer tillkommit. Resultatanalysen inleds med en beskrivning av de metoder, resultatmått och överväganden som SAREC tillämpar i sin verksamhet. Vad gäller verksamhetsmålet ”att stärka u-ländernas forskningskapacitet” sägs att en enkel, allmänt accepterad definition av begreppet saknas. SAREC anser att målet uppnåtts när ”det utvecklats miljöer i mottagarlän- derna där forskning med god kvalitet och relevans varaktigt bedrivs”. För verksamhetsmålet ”främja utvecklingsinriktad forskning” gäller eta- blerade normer och former för bedömning av forskningens kvalitet och värde dels inomvetenskapligt, dels vad gäller den allmänna kunskapsupp- byggnaden inom området. I den fortsatta analysen kommenteras och diskuteras med utgångspunkt från elva representativa exempel resultaten av SARECzs insatser. Vad gäller de bilaterala programmen (med exemplen Mocambique, Etio- pien och Sri Lanka) visar sig resultaten i stor utsträckning vara beroende av det historiska utgångsläget i respektive land. De regionala programmen är huvudsakligen inriktade på produktion och spridning av forskningsresultat. De bidrar även i stor utsträckning till att stärka och vidmakthålla forskningskapaciteten, genom uppbyggandet av livskraftiga regionala nätverk, t.ex. det östafrikanska arkeologiprogrammet och det afrikanska energiforskningsprogrammet. De internationella programmen, exemplifierade med CGIAR och WHO/HRP, är framför allt inriktade på forskningsresultat. Ett viktigt syfte med SAREC:s stöd har varit att påverka forskningsprogrammens inriktning och policy, inte minst vad gäller forskningens relevans för u-länderna. Stödet till den ”resultatinriktade” forskningen belyses med AIDS-pro- grammet, forskningen om Chagas sjukdom samt skog/miljö-programmet. Resultatmått som används är etablerade vetenskapliga kvalitetsmått, dvs. granskning och värdering i den internationella forskarvärlden. Det svenska programmets inriktning har successivt förändrats mot ett mer långsiktigt och koncentrerat stöd till forskningsmiljöer. Programmet består av tre stödformer (projektstöd, långsiktigt stöd till institutioner och forsk- ningsmiljöer samt högre forskartjänster). Därutöver medverkar för närva- rande ca 120 svenska institutioner i huvudsakligen de bilaterala program- men. SAREC gör i sin resursanalys en jämförelse med sin kanadensiska mot- svarighet, IDRC. Det kanadensiska forskningsbiståndet är endast ca 50 % större än det svenska, men IDRC har 15 gånger fler anställda än SAREC (600 respektive 40 anställda). IDRC:s arbetssätt och roll i de stödda projek- ten är dock betydligt mer aktiv än SAREC:s. I fråga om produktivitet och kostnadseffektivitet sägs att enkla mätmeto- der saknas. Verksamhetens omfattning och utvecklingen av mer arbetskrä- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 159 11 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 vande stödformer har dock inte åtföljts av motsvarande förstärkning av SAREC:s administration. De 15 forskningssekreterarna har enligt SAREC en generellt sett alltför hög ärendebelastning och kvalificerad kompetens be- höver tillföras viktiga programområden (bl.a. naturresurser och miljö). Lönenivån vid universiteten har ökat kraftigt under senare år. Detta har försvårat SAREC:s möjligheter att rekrytera och behålla personal. SAREC begär därför resurser för att höja lönenivån så att den motsvarar den vid jäm- förbara institutioner. SAREC hemställer, med hänvisning till förslaget om höjd ambitionsnivå i verksamheten, att kravet på en real minskning av förvaltningsanslaget med 5 % under den kommande treårsperioden inte tillämpas. SAREC begär en ökning av anslaget med ca 12 % under treårsperioden. Sakanslagets tre delposter, insatsförberedelser, forskningssamarbete och u-landsforskning i Sverige, liksom den inbördes fördelningen dem emellan föreslås vara oförändrade (2 %, 88 % resp. 10 %). Föredragandens överväganden De krav regeringen ställt på myndighetens fördjupade anslagsframställning (dels generellt i budgetförordningen, SFS 1989:400, dels specifikt för SAREC i regeringsbeslut 1991-06-06), har enligt min mening mycket väl uppfyllts av SAREC. Jag anser att SAREC i den fördjupade anslagsframställningens redovis- ningar och analyser visar på en klar uppfattning om målen för verksamheten och förhållandena dem emellan samt om formerna för att uppnå dem. Jag instämmer i SAREC:s analys av forskningens och kunskapsutveck- lingens betydelse för u-ländernas långsiktiga utveckling. Nationell forsk- ningskapacitet och fungerande högre utbildning är angelägna inte endast för ländernas ekonomiska utveckling. Minst lika viktig är forskningens och den högre utbildningens roll vad gäller framväxt och upprätthållande av demo- kratiska samhällsskick och fungerande rättssystem. Mot denna bakgrund an- ser jag att SAREC:s stöd till forskning med inriktning på frågor om demo- krati och mänskliga rättigheter bör öka. Jag ansluter mig också till SAREC:s analys av möjligheterna för enskilda u-länder att utveckla sin politik och sina insatser vad gäller befolkningsfrågor i vid mening, miljö, naturresursutnyttjande och -hushållning. Långsiktigt stöd till fattiga u-länders byggande av forskningskapacitet är av central betydelse i stödet till en varaktig miljörelaterad ekonomisk och politisk utveckling. Mot denna bakgrund anser jag det i högsta grad angelä- get med ett samlat och kraftfullt stöd för att motverka det sönderfall som för närvarande drabbar många afrikanska universitet och forskningsmiljöer. SAREC:s och SIDA:s gemensamma förslag om samordnade insatser på detta område bör därför ges hög prioritet. Vissa förberedande insatser bör kunna vidtas redan inom ramen för befintliga bilaterala samarbetsavtal. I takt med att avtalen med berörda länder förnyas bör lämpliga former för det nya stödet föras in. U-länderna karakteriseras ofta av svagt utvecklade mekanismer för att ta tillvara och omsätta forskningskunnande och forskningsresultat i praktisk tillämpning. Detta bör beaktas i utformningen av SAREC:s insatser. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 160 De krav på ökade resuser som dessa insatser föranleder bör finansieras genom omprioriteringar i SARECrs övriga verksamhet. Detta gör att även utrymmet för nya bilaterala samarbeten är mycket begränsat. Det bör an- komma på SAREC att göra denna prövning. Jag föreslår att 405 miljoner kronor anvisas för u-landsforskning under budgetåret 1993/94. Jag förordar att SAREC bemyndigas göra utfästelser för forskningsinsatser med ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen. Medel för SAREC:s förvaltningskostnader tas upp under anslaget C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC). <h6>Tekniskt samarbete och u-krediter genom Beredningen för tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS)</h6> BITS BITS har inkommit med en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1993/94. BITS föreslår att 300 miljoner kronor anvisas för tekniskt samarbete (exkl. internationella kurser). BITS föreslår därutöver att 300 miljoner kro- nor anvisas för samarbetet med Central- och Östeuropa. Den föreslagna höjningen av medelsramen motiveras med att BITS räk- nar med en allmänt ökad efterfrågan på tekniskt samarbete vad gäller om- fång, sektorer, länder och samarbetsparter. I Asien förutses en fortsatt hög efterfrågan i Filippinerna och Thailand. BITS ser också positivt på ett fördjupat samarbete med Mongoliet. I Paki- stan väntas en viss ökning av miljörelaterade projekt. Begränsade insatser kommer att genomföras i Indien och Kina. I Latinamerika noterar BITS ett nyväckt intresse från Argentina och Mexico samt fortsatt efterfrågan från Costa Rica, Bolivia, Uruguay, Chile och Ecuador. Intresseanmälningar har inkommit från Paraguay, Guatemala, Colombia och Honduras. Samarbetet med Chile har inte nått väntad omfatt- ning bl.a. på grund av låg mottagningskapacitet. Samarbetet med Dominikanska republiken och Jamaica fortsätter. I Afrika fortsätter samarbetet med Tunisien samtidigt som intresset från Marocko ökat. Goda förutsättningar finns för samarbete med Egypten. Nya samarbetsländer är Botswana, Zimbabwe och Namibia. Vad gäller sektorinriktningen kan noteras ett ökat intresse för miljöinsat- ser och insatser för stöd till reformer inom den offentliga sektorn. Stödet inom industrisektorn förutses minska med hänsyn till det särskilda mandat som tilldelats SWEDECORP inom området. BITS föreslår att 115 miljoner kronor anvisas för internationella kurser. Under budgetåret 1991/92 genomfördes 43 kurser med 1 006 deltagare från 80 länder. Andelen kvinnor bland deltagarna ökade från 17 % till 20 % jäm- fört med året innan. Målsättningen är att under budgetåret 1993/94 nå 25 % kvinnligt deltagande. Utvärderingar under året har visat att kurserna på ett effektivt sätt förmedlar kunskaper av stor relevans för utvecklingsländerna. Under budgetåret 1992/93 tillkommer två kurser. Kostnaderna för att ge- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 161 nomföra de då totalt 45 kurstillfällena beräknas till 100 miljoner kronor. BITS planerar att utvidga utbildningsprogrammet med 2-4 nya kurser under budgetåret 1993/94. För gåvoelementet i u-krediter föreslår BITS en medelsram om 600 miljoner kronor. Under budgetåren 1990/91 och 1991/92 lämnades utfästelser om u-krediter till ett totalt belopp om 745 resp. 1 130 miljoner kronor. Den utgående re- servationen uppgick till 457 miljoner kronor den 30 juni 1992. Därav var 308 miljoner kronor utfästa för framtida åtaganden. BITS framhåller att möjligheterna till u-kreditgivning under de aktuella åren varit beskurna till bl.a. Kina och Indien. Nya mottagare av u-krediter var Maldiverna och Uganda. BITS förutser att utfästelsevolymen för budgetåret 1992/93 kommer att uppgå till 1 500-2 000 miljoner kronor. Något behov av att tillskjuta medel till säkerhetsreserven bedöms ej föreligga. BITS framhåller att de nya consensusreglerna i viss mån kommer att be- gränsa verksamhetsfältet och att kreditgivningen torde komma att fokuseras på samhälleliga investeringar som förräntar sig på lång sikt. Efterfrågan på miljöinvesteringar väntas öka liksom kreditgivningen via utvecklingsbanker. Den senare har under året utvärderats. Resultatet har visat att kreditgiv- ningen fungerat tillfredställande. Ett problem är dock att den ej är anpassad till EKN:s kreditgivning med dess krav på självrisk. BITS föreslår därför att krediter via utvecklingsbanker skall kunna lämnas utan krav på självrisk. Återupptagandet av biståndssamarbetet med Kina liksom det stabilare ekonomiska läget i Indien kommer att öka efterfrågan på u-krediter. I Egyp- ten kan kreditgivning komma att aktualiseras om det ekonomiska reform- programmet fortsätter att göra framsteg. Bolivia, Filippinerna, Jamaica och möjligen Costa Rica är exempel på andra länder som är på väg att åter bli kreditvärdiga och därför kan bli aktuella för u-krediter. BITS har i skrivelse till regeringen den 26 oktober 1992 redogjort för om- fattningen och inriktningen på samarbetet med Kina. I skrivelsen föreslås att ett fortsatt stöd till utbyggnaden av telekommunikationerna i Kina bör ges, att en årlig kreditvolym enligt BITS anslagsförslag anvisas för att möjliggöra stödet främst till telekommunikationer samt att kreditgivning skall kunna övervägas för projekt som har betydelse för de ekonomiska reformerna, in- klusive finansiering av projekt inom energisektorn i Kina. BITS föreslår att länder som är på väg att återvinna sin kreditvärdighet skall kunna erhålla u-krediter med en högre förmånlighetsgrad än 50 %. Kreditgivningen skulle också underlättas om garantier med 100 % risktäck- ning kunde lämnas.Samarbetet med Världsbanken har intensifierats. BITS bedömer det som önskvärt att samarbetet kan fortsätta att utvidgas. BITS anser att möjligheterna bör prövas för att bedriva utvecklingssamar- bete med Indonesien. Föredragandens överväganden BITS uppgift är att främja ekonomisk och social utveckling i u-länder och i länder i Central- och Östeuropa samt att utvidga och stärka Sveriges förbin- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 162 delser med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutio- ner och företag. BITS tekniska samarbete utgör en viktig kanal för överföring av svenskt kunnande till u-länderna. Jag förutser en fortsatt hög efterfrågan på BITS tekniska samarbete. Innevarande budgetår uppgår anslagsposten till 325 miljoner kronor (inkl, internationella kurser). Jag föreslår att 304,5 miljoner kronor avsätts för det tekniska samarbetet under budgetåret 1993/94. I enlighet med riksdagens bemyndigande får BITS utfästa två gånger budgetårets anslag för tekniskt samarbete (prop. 1987/88:100 bil. 5, bet. 1987/88:UU20, rskr. 1987/88:226). För insatser i Central- och Öst- europa anvisas medel under anslaget G 1. Samarbete med Central- och Öst- europa, anslagsposten 1. Beredningen för internationellt tekniskt-ekono- miskt samarbete (BITS). Genom u-krediter överförs finansiella resurser på koncessionella villkor för att finansiera projekt som prioriteras av låntagarlandet, som av BITS be- döms få betydande utvecklingseffekter för landet och där svenska varor och tjänster är konkurrenskraftiga. Krediten kan utnyttjas först när ett kontrakt vunnits i internationell konkurrens. Under de senaste fyra budgetåren har utbetalningarna under u-kreditan- slaget överstigit anvisade medel. Reservationen under anslagsposten har därmed kraftigt reducerats och ligger nu på en nivå som jag bedömer vara rimlig för att tjäna som buffert mot svängningar i efterfrågan. Jag delar BITS förslag beträffande u-kreditgivning till Kina men noterar att de stora volymer det kan bli fråga om gör att det blir nödvändigt för BITS att prioritera mellan olika projekt, som i och för sig kunde kvalificera för u- krediter, för att undvika att kreditgivning till andra mottagarländer trängs undan. Jag anser att det för närvarande ej är aktuellt att lämna u-krediter till In- donesien. Jag föreslår att 400 miljoner kronor anvisas för gåvoelementet i u-krediter under budgetåret 1993/94. Jag förordar att BITS bemyndigas att göra utfäs- telser för u-krediter med ett belopp om högst tre gånger de vid varje tillfälle tillgängliga medlen. Jag delar BITS bedömning att det inte finns behov av att under budgetåret 1993/94 avsätta medel till säkerhetsreserven som den 30 juni 1991 uppgick till 468 miljoner kronor. Medel för BITS förvaltningskostnader tas upp under anslaget C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS). Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Krediter för utveckling - betänkande av kreditbiståndskommitten (SOU 1991:74) I december 1990 tillkallade dåvarande biståndsministern Lena Hjelm- Wallén en kommitté med uppdrag att se över kreditinstrumentets roll i det 163 svenska biståndet. Kommittén har överlämnat sitt betänkande som har remissbehandlats.1 Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Utredningen Utredningen har prioriterat frågor som gäller motiven för att behålla ett kre- ditinstrument i biståndet. Effekterna av bindningen av u-krediterna till svenska leveranser har granskats och utvärderats. Förutsättningarna har prövats för att bredda kretsen av mottagarländer för att ge kreditgivningen en klarare låginkomstprofil. Det nuvarande u-kreditsystemet har utvärde- rats ur administrativ/teknisk synvinkel. Mottagarländer för u-krediter Kreditinstrumentet bör bevaras i det svenska biståndet. U-krediter skall kunna ges till programländer för svenskt bistånd, länder med vilka BITS be- driver tekniskt samarbete samt andra länder med vilka Sverige önskar inleda eller fördjupa ett ekonomiskt/kommersiellt samarbete. Den övre inkomstgräns som idag tillämpas bör bibehållas. Bindningen Bindningen av u-krediterna är i sig ej önskvärd. Sverige bör dock behålla bindningen så länge majoriteten av övriga västländer gör det. U-kreditsystemet bör tillåta finansiering av leveranser från svenska före- tag som innehåller upp till 30 % varor och tjänster av annat ursprung. Den nu gällande principen att tillåta högst 10 % leveranser från tredje land kan innebära begränsningar i möjligheterna att erbjuda ett bra bistånd. Andra länders u-kreditsystem medger som regel högre andelar icke inhemska leve- ranser. Garanti- eller kreditsystem Det nuvarande garantisystemet föreslås ersättas med ett kreditsystem av en- komponentmodell med svenska staten genom BITS som kreditgivare och där de kommersiella finansiärerna får regressrätt på BITS. Ett alternativ till detta är ett garantibaserat enkomponentsystem med sär- skild garantiordning för u-krediter. Som ett komplement till detta bör möj- ligheten att i vissa fall ge tvåkomponentkrediter bibehållas. Kreditvillkor BITS bör ges möjlighet att anpassa kreditvillkoren till det finansierade pro- jektet och mottagarlandet så att lånet ger den önskade förmånlighetsgra- den. 1 Utredningsman var förre chefen för Fonden för industriellt samarbete med u-länder Sven Öhlund. I utredningens referensgrupp deltog som sakkunniga riksdagsledamöterna Ylva Annerstedt, Birgitta Hambraeus, Anneli Hulthén, Nils T Svensson och Per Westerberg. 164 Standardiserade låneavtal Ett så långt möjligt standardiserat låneavtal för u-krediter utarbetas i samråd med affärsbankerna, som föreslås få i uppdrag att för BITS räkning för- handla och underteckna kreditavtal samt svara för inkassering och räntor på i huvudsak samma sätt som i dagens system. Ersättningen till SEK utformas som en procentuell avgift på utestående kreditstock och frigörs därmed från varje enskild kredit, vilket medger juste- ringar i avgiftens storlek även för redan avtalade krediter. Löftesprovisioner Den hittills tillämpade löftesprovisionen föreslås utgå. Premiesättning De riskavspeglande premierna i dagens system föreslås ersättas med enhets- premier. Därigenom blir förmånen av en u-kredit lika stor för en låntagare med dålig ekonomi som för en låntagare med god ekonomi. En alternativ ordning kan vara att EKN tar ut en riskavspeglande premie men att BITS tillåts lämna en subvention ur biståndsanslaget om premien anses för hög. Självrisk Bankernas beredvillighet att åta sig självrisker har avtagit under åttiotalet. Att avskaffa självrisken och helt friskriva exportören från risk är dock olämpligt. Självrisk bör föreligga fram till dess att leverans fullföljts och ac- cepterats av köparen. Utredaren föreslår dels en självrisk om 20 % på till- verkningsgarantin, dels att leverantören eller dennes bank går i borgen för 20 %. Kontantkrav En ändring av principerna om att kräva att köparen erlägger 15 % kontant skulle öka systemets konkurrenskraft. Då så befinns motiverat, och främst i samband med projektfinansiering, bör en u-kredit kunna finansiera 100 % av det svenska företagets kontrakt. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Betalningssvaga länder U-kreditmottagare skall normalt ha god kreditvärdighet. U-krediter skall dock kunna lämnas till länder som, enligt gängse bedömningar inte är kredit- värdiga, men som på sikt bedöms återfå kreditvärdigheten för finansiering av projekt som är väsentliga för landets långsiktiga utveckling och bidrar till att förbättra landets betalningsförmåga. Förmånligheten bör då uppgå till minst 50 %. Kreditgivningen till sådana länder bör ej överstiga 25 % av nya krediter. Beslut om kreditgivning bör fattas av regeringen på förslag av BITS. 165 Andra aktörer Den finansiella hanteringen av kreditverksamheten - innefattande bl.a. ad- ministration och finansiering av huvuddelen av kreditstocken, förvaltning av medel för räntesubventioner och säkerhetsreserven - anförtros SEK. Vid krediter över 50 miljoner kronor bör BITS emellertid infordra särskilda an- bud även från andra finansieringsinstitut än SEK för kostnaden för kreditens finansiering och förvaltning. Riksgäldskontoret bör tillåtas hålla konton i utländska valutor för u-kre- ditsystemet. Det är önskvärt av konkurrensskäl att BITS tillåts söka andra placeringsmöjligheter än konton hos Riksgäldskontoret. Säkerhetsreserven Säkerhetsreservens roll måste vara att klara skadefall av normal omfattning. En utvidgning av kreditgivningen till länder med högre kreditrisk kräver en större reserv för kreditförluster än i det nuvarande systemet. De genom- snittliga avsättningarna till säkerhetsreserven bör därför öka. Reserven skall klara utbetalningar p.g.a. skadefall som kan komma att in- träffa på länder vars totalengagemang för vart och ett utgör högst 5-10 % av den totala låneportföljen. Vid skadefall på länder som svarar för en större andel av portföljen skall reserven tjäna som stötdämpare. En begränsning bör införas om en högsta exponering på ett och samma land om 20 % av utestående låneportfölj. BITS bör årligen göra en bedömning av förlustris- kerna i portföljen och redovisa resultatet till regeringen. BITS bör ges ett uttalat huvudmannaskap för reserven som bör förvaltas av SEK. Skuldomförhandlingar Omförhandling av u-krediter bör ske till samma ränta till vilken de ursprung- ligen lämnades. Samfinartsiering med världsbanken, de regionala utvecklingsbankerna och SIDA U-kreditsystemet bör utformas så att det på ett effektivt sätt ger möjlighet till samfinansieringar med andra biståndsorgan. Starka skäl talar för att mo- difiera bindningskravet vid samfinansieringar med multilaterala utvecklings- banker och SIDA. Beslut om obunden finansiering bör föregås av en nog- grann prövning av förutsättningarna för svenska leverantörer att framgångs- rikt konkurrera om order. Krediter till industriutvecklingsbanker Vidareutlåning av svenska u-kreditmedel från industriutvecklingsbanker skall ske på marknadsmässiga villkor. Vid förberedelserna för kreditgivning till utvecklingsbanker bör ett nära samråd ske mellan BITS och SWEDECORP. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 166 Biståndskrediter Att införa ett biståndskreditsystem är mindre lämpligt bl.a. av skälet att detta skulle kräva nya administrativa rutiner samt att hela kreditvolymen måste avsättas i biståndsanslaget. Remissinstanserna Flertalet remissinstanser är positiva till att behålla ett kreditinstrument i bi- ståndet. SIDA anser dock att gåvobistånd alltid är fördelaktigare än kredit- bistånd ur makroekonomisk synvinkel. Flera remissinstanser ifrågasätter u- krediternas lämplighet i betalningssvaga länder där gåvobistånd eller bi- ståndskrediter vore att föredra. BITS, EKN m.fl. instämmer i att bindningen bör behållas tillsvidare me- dan SIDA och Afrikagrupperna förespråkar ett obundet bistånd. Industri- förbundet, EKN och SEK delar utredarens uppfattning att en större flexibili- tet bör tillämpas beträffande andelen utländska varor i svenska företags le- veranser. BITS anser att möjligheterna att lämna obundna krediter vid sam- finansiering med multilaterala finansieringsinstitutioner bör prövas. BITS, SEK, Exportrådet m.fl. tillstyrker utredarens förslag om ett mark- nadsfinansierat u-kreditsystem enligt enkomponentmodell. EKN och Riks- banken förordar att nuvarande system behålls med vissa modifieringar. BITS delar utredarens förslag om ökad flexibilitet beträffande förmånlig- hetsgraden i krediterna. SEK och Svenska Bankföreningen anser att det är olämpligt med standar- diserade låneavtal. Industriförbundet och Svenska Bankföreningen tillstyr- ker förslaget om att slopa löftesprovisionerna medan SEK anser att de bör behållas. BITS tillstyrker förslaget om enhetlig premiesättning och anför att om ett differentierat system ändå behålls så bör detta utformas på ett sätt som mild- rar kostnaderna för länder i de högsta premieklasserna. Bl.a. EKN avstyrker förslaget om enhetspremier. BITS, SEK, Industriförbundet och Exportrådet anser att det nuvarande systemet för självrisker bör ändras. EKN, LO och Riksbanken avstyrker förslaget. Utredarens förslag beträffande omförhandling av u-krediter avstyrks av BITS och EKN. SWEDECORP delar uppfattningen att gåvoelementet i u-krediter till ut- vecklingsbanker ej bör föras vidare till slutanvändaren och ifrågasätter sam- tidigt om u-krediter är den lämpligaste stödformen till dessa institutioner. Föredragandens överväganden Jag delar utredarens uppfattning att visst slag av utvecklingssamarbete bör ske i form av krediter. U-kreditsystemet utgör därvid ett lämpligt instru- ment. Jag instämmer också i att Sverige i internationella fora bör verka för en global avbindning av biståndet. Innan betydande framsteg har uppnåtts på detta område bör vi, av skäl som anförts i utredningen, behålla bind- ningen i u-kreditsystemet. Svenskt näringsliv är i hög grad internationellt Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 167 konkurrenskraftigt pä många områden som prioriteras av u-länderna och hittillsvarande u-kreditgivning visar på betydande och varaktiga utvecklings- effekter. U-krediter bör kunna ges till programländer för svenskt bistånd, länder med vilka BITS bedriver tekniskt samarbete samt andra länder med vilka Sverige önskar inleda eller fördjupa ekonomiskt samarbete. Den överens- kommelse som träffats inom OECD om en övre inkomstgräns för mottagare av bundet kreditbistånd bör tillämpas också vid BITS u-kreditgivning. För närvarande motsvarar detta en per capita inkomst på 2 550 US dollar. Inom OECD pågår konsultationer om tolkning och genomförande av de nya reglerna avseende bundna u-krediter inom den s.k. consensus-överens- kommelsen. Kortfattat innebär dessa regler att bundna u-krediter inte får lämnas för projekt som är företagsekonomiskt lönsamma. Kravet gäller dock varken för projekt i de minst utvecklade u-länderna eller för små pro- jekt. Till rikare u-länder får u-kredit inte lämnas. En följd av de nya reglerna kan bli att BITS behöver ägna ökad uppmärksamhet åt länder och projekt där tillgången till marknadskrediter är osäker. Jag anser att det är väsentligt att BITS sprider information om u-kreditsystemet och det internationella re- gelverket på området till svenskt näringsliv. Bl.a. mot bakgrund av de på- gående internationella diskussionerna anser jag att det nu ej bör göras några genomgripande ändringar av u-kreditsystemet. Jag avvisar förslaget om att skapa en särskild biståndsgarantiordning liksom förslaget om enhetlig pre- miesättning. Riskavspeglande premier bör bibehållas och fastställas för varje enskild kredit i enlighet med det system som tillämpas av Exportkredit- nämnden (EKN). I särskilda fall skall det dock vara möjligt att, vid kredit- givning till länder med låg kreditvärdighet, med biståndsmedel subventio- nera den av EKN fastställda premien. Detta kan ske antingen genom att gå- voelementet höjs eller genom att BITS från anslaget anvisar medel för att täcka en del av premien. För att möjliggöra kreditgivning till länder, som enligt gängse bedöm- ningar inte är kreditvärdiga, men som för en förtroendeskapande ekonomisk politik som på sikt bedöms leda till återvunnen kreditvänlighet bör BITS till- låtas att variera gåvoelementet i u-krediterna. Jag instämmer i utredarens förslag att krediter till dessa länder bör ha ett gåvoelement på minst 50 %. Denna möjlighet bör dock utnyttjas restriktivt och med beaktande av de ris- ker det innebär att ge ytterligare krediter till icke kreditvärdiga länder. Jag anser att beslut om sådana krediter i enlighet med BITS yttrande skall fattas av regeringen på förslag av BITS. För att öka konkurrenskraften i u-kreditsystemet föreslår jag att finansie- ring av leveranser som innehåller upp till 30 % icke-inhemska varor och tjänster tillåts. Möjligheterna att vid samfinansiering med multilaterala fi- nansieringsinstitutioner och SIDA utfästa obunden finansiering bör prövas i begränsad omfattning. Beslut skall i dessa fall underställas regeringens pröv- ning. Krediter till utvecklingsbanker bör kunna lämnas utan krav på självrisk. I övrigt bör det nuvarande systemet för självrisk behållas. Härigenom tillför- säkras att exportören/banken är engagerad i affären och noga prövar dess risker. Likaså bör löftesprovisioner bibehållas. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 168 Frågan om införandet av ett anslagsfinansierat biståndskreditsystem som komplement till ett marknadsbaserat u-kreditsystem kräver fördjupad pröv- ning. Jag avser att under innevarande budgetår analysera för- och nackdelar med införandet av ett sådant system. Härvid kommer också förslaget om obundna krediter vid samfinansiering med multilaterala finansieringsinstitu- tioner att belysas. Jag avser även ytterligare analysera vad de nya reglerna för u-krediter inom consensus-överenskommelsen får för konsekvenser för det svenska u-kreditsystemet. <h6>Gäststipendie- och utbytesprogram genom Stiftelsen Svenska Institutet</h6> Stiftelsen Svenska Institutet Stiftelsen Svenska Institutet (SI) bedriver en mycket diversifierad internatio- nell verksamhet inom områdena information, kulturutbyte och stipendier. Drygt 11 % av SI:s verksamhet budgetåret 1991/92 finansierades med medel från tre olika anslag inom biståndsbudgeten. Anslagsposten avser kostnader dels för u-landsdelen av SI:s gäststipendie- program och för långtidsstipendier för sökande från vissa u-länder, dels för person- och erfarenhetsutbyte med u-länder. SI administrerar årligen mottagandet av totalt 200-300 utländska stipen- diater (för studier och forskning). Av dessa kommer ca en tredjedel från u- länder. I expertutbytet mellan Sverige och u-länder deltar årligen ca 200 personer, varav ca två tredjedelar från u-länder och ca en tredjedel från Sverige. Verk- samheten har minskat, i båda riktningarna, pga ökade rese- och uppehålls- kostnader. Vad gäller dessa verksamheter anser SI i sin fördjupade anslagsframställ- ning att de ”visat sig vara en bra biståndsform, som ger ett gott resultat”. SI avser behålla antalet stipendier till sökande från tredje världen och att vidga expertutbytet till nya länder, t.ex. de tidigare sovjetrepublikerna i Asien. För att kompensera ökade kostnader för resor och uppehälle i Sverige begär SI en ökning av anslaget med 1 miljon kronor till 11 miljoner kronor. Föredragandens överväganden Min bedömning av SI:s resultatanalys är att det endast finns svaga kopp- lingar mellan SI:s stipendie- och expertutbytesverksamhet och det svenska biståndets övriga delar. Ett flertal alternativ till SI: s stipendie- och expertut- bytesverksamhet har under åren vuxit fram och finansieras till inte obetydlig del med biståndsmedel. Stipendier för studier och forskning i Sverige finansieras och administreras av ett stort antal organ. Till en inte obetydlig del tillförs medel från bistånds- anslag. Jag avser att under kommande budgetår initiera en översyn av denna verksamhet i syfte att möjliggöra förenklingar vad gäller administrationen. Jag föreslår att 7,5 miljoner kronor anvisas för gäststipendie- och utbytes- program genom Stiftelsen Svenska Institutet under budgetåret 1993/94. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 169 <h6>Näringslivsbistånd genom Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) och Swedfund International AB</h6> SWEDECORP Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) bildades den 1 juli 1991, samtidigt som Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) samt SIDA:s industribyrå upphörde och Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) omvandlades från självständig stif- telse till aktiebolag. SWEDECORP skall inom ramen för de biståndspolitiska målen bidra till utvecklingen av näringslivet i u-länderna. Genom kunskapsöverföring till företag och näringslivsorganisationer skall verksamheten medverka till att skapa gynnsamma förutsättningar för investeringar och företagande i motta- garländerna. SWEDECORP skall också främja mottagarländernas handel och svara för information och rådgivning om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden. SWEDECORP skall inom sitt verksamhetsområde främja en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. SWEDECORP har som målsättning att under en treårsperiod bygga upp samarbete med 15 länder. Indien, Tanzania, Costa Rica, Sri Lanka och Zam- bia har under budgetåret 1991/92 ingått i kresten av ”pro-aktiva” samarbets- länder (till skillnad från ”reaktiva” där SWEDECORP svarar på initiativ ut- ifrån). Under budgetåret 1992/93 planeras fördjupade insatser i Bolivia, Botswana, Mocambique, Tunisien och Zimbabve. SWEDECORP föreslår att 200 miljoner kronor anvisas för myndighetens verksamhet under budgetåret 1993/94. SWEDECORP begär bemyndigande att få göra åtaganden som tillsammans med tidigare gjorda utfästelser mot- svarar ingående reservation samt två gånger det belopp som ställs till förfo- gande under anslagsposten. Vidare föreslår man att garantiramen för stöd till marknadsföring av u-landsprodukter höjs till 12 miljoner kronor. Swedfund International AB Swedfund International AB skall bidra till utvecklingen av bärkraftiga före- tag i mottagarländerna genom riskkapitalsatsningar, främst i samarbete med svenskt näringsliv. Under budgetåret 1991/92 fattade Swedfund styrelsebeslut om åtaganden till ett belopp om 41 miljoner kronor i elva nya projekt. (Motsvarande siffra för budgetåret 1990/91 var 59 miljoner kronor i tretton projekt). Fyra av de nya projekten återfinns i Afrika, två vardera i Asien och Latinamerika samt tre i Östeuropa. Bolaget redovisade ett rörelseresultat före avskrivningar och extraordi- nära kostnader på 4,5 miljoner kronor vilket var en förbättring med drygt 6 miljoner kronor jämfört med föregående räkenskapsår. Stora avskriv- ningar samt kostnader i samband med ombildningen till aktiebolag innebar ändå en försämring av nettoresultatet. Bolaget redovisade under 1991/92 en nettoförlust på 34 miljoner kronor att jämföras med 19 miljoner kronor året innan. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 170 För budgetåret 1992/93 tillfördes Swedfund International AB 25 miljoner kronor för riskkapitalsatsningar i u-länder och 40 miljoner kronor för Cen- tral- och Östeuropa. Swedfund International AB räknar med att bolagets sammanlagda åtaganden vid utgången av budgetåret 1992/93 ungefär skall motsvara inbetalt grundkapital om 415 miljoner kronor. För att möjliggöra en ökad planeringstrygghet föreslås att grundkapitalet under en treårsperiod höjs till 800 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 begär Swedfund Inter- national AB ett kapitaltillskott om 140 miljoner kronor varav hälften för in- satser i u-länder. Föredragandens överväganden Bildandet av Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd har inneburit ökade möjligheter för Sverige att erbjuda ett effektivt biståndssamarbete inom näringslivsområdet. Jag noterar med tillfredställelse att SWEDECORP, trots de svårigheter av organisatorisk art man haft att bemästra under verksamhetens inledande skede, förmått utveckla och påbörja genomförandet av en strategi som gör att SWEDECORP kan fungera som en kombination av efterfrågestyrd och initierande samarbetspartner. Jag välkomnar SWEDECORP:s vilja att sätta effektivitet snarare än utbetalningsmål i första rummet. Tyngdpunkten i verksamheten skall ligga på kunskapsöverföring och kompetensutveckling. Stora resurskrävande insatser bör undvikas liksom subventioner till enskilda företag. Gåvomedel till enskilda företag där Swedfund International AB in- går som delägare skall dock i särskilda fall kunna beviljas för att under ett inledningsskede täcka kostnader för t.ex. utbildning och företagsledning som är oproportionerligt stora. För budgetåret 1993/94 föreslår jag att 135 miljoner kronor anvisas för SWEDECORP:s verksamhet. Vidare föreslår jag att SWEDECORP be- myndigas att göra utfästelser om två gånger budgetårets anslag och att garan- tier för marknadsföringsinsatser genom den s.k. importgarantin höjs till 12 miljoner kronor. Medel för SWEDECORP:s verksamhet i Central- och Östeuropa anvisas under anslaget G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Beträffande Swedfund International AB verksamhet noterar jag med till- fredställelse att omsättning och resultat i företag i drift förbättrats totalt sett trots att antalet vinstgivande företag minskat något jämfört med föregående år. Fem företag, samtliga i Afrika, har under året gjort utdelningar till sina aktieägare. Glädjande är också att att lönsamheten i det kinesiska läkeme- delsföretaget SSPC, som är Swedfunds enskilt största investering, kraftigt förbättrats. Jag noterar Swedfunds resultatmässiga försämring som förklaras av att bo- lagets engagemang i förlustbringande projekt avvecklats under året. Jag ac- cepterar att risknivån i Swedfunds investeringar är hög. Samtidigt vill jag un- derstryka vikten av att projektdeltagandet sker på affärsmässiga grunder. Jag delar Swedfunds bedömning att den långsiktiga målsättningen skall vara att intäkterna i investeringsverksamheten skall täcka kostnaderna för den- samma. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 171 Jag förutser en fortsatt hög efterfrågan på samarbete genom Swedfund i Prop. 1992/93:100 såväl u-länder som Central- och Östeuropa. Jag instämmer i att Swedfunds Bilaga 4 kapital bör höjas successivt. För budgetåret 1993/94 föreslår jag att Swedfund ges ett kapitaltillskott på 25 miljoner kronor för investeringsverk- samhet i u-länder. För verksamheten i Central- och Östeuropa anvisas medel under anslaget G 1. Samarbete med Central- och Östeuropa. Under anslaget C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) redovisar jag förslag om ändrad organisationsstruktur för näringslivsbiståndet. <h6>Projektbistånd till vissa länder</h6> Föredragandens överväganden Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100 bil.5, bet. 1987/88:UU20, rskr. 1987/88:226) att inrätta anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. Avsikten var att möjliggöra insatser till länder som befinner sig i ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framtida utvecklingsmöjligheter. Stödet under anslagsposten har avsett väl definie- rade insatser av projektkaraktär i ett initialskede av svenskt biståndssamar- bete med landet. Från anslagsposten har insatser finansierats i Costa Rica, Chile, Uganda, Filippinerna, Bolivia, Ecuador, Polen och övriga Central- och Östeuropa. Sedan budgetåret 1991/92 finansieras biståndet till Uganda, Bolivia, Chile och Costa Rica över myndigheternas ordinarie anslag. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 finansieras stödet till Polen och övriga Central- och Öst- europa under anslaget G 1. Samarbete med länderna i Central- och Öst- europa. Det svenska biståndssamarbetet med Filippinerna och Ecuador bör från och med budgetåret 1994/95 finansieras på myndigheternas ordinarie anslag. Inom anslagsposten finns viss beredskap för oförutsedda insatser. Jag fin- ner det lämpligt att över anslagsposten även ge möjlighet åt andra myndighe- ter än SIDA till samarbete i nya former med några av de mer utvecklade programländerna. Här vill jag särskilt nämna Botswana, Namibia, Zim- babwe och Indien. Mot bakgrund av vad jag ovan anfört föreslår jag att 20 miljoner kronor anvisas för Projektbistånd till vissa länder under budgetåret 1993/94. En del av insatserna som finansieras under anslagsposten är av flerårig karaktär. Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att få göra utfästelse om högst två gånger anslagsbeloppet. <h6>Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder</h6> Föredragandens överväganden Tunga skuldbördor och oförmåga att föra en systematisk anpassningspolitik har under en längre tid undergrävt den ekonomiska och sociala utvecklingen i många u-länder. Situationen blev för många länder akut under 1980-talet med stora bytesbalansunderskott och stagnerande tillväxt som följd. Orsa- 172 kerna står att finna i såväl interna som externa faktorer. Bland de interna kan nämnas ineffektiv användning av upplånat kapital, ineffektiva statliga regleringar, felaktig jordbrukspolitik, övervärderade växelkurser och en allt- för expansiv penning- och finanspolitik. Situationen förvärrades av en för- sämrad omgivning med stigande realräntor, stigande dollarkurs, sjunkande priser på u-ländernas exportprodukter och ökad protektionism på i-lands- marknaderna.För att de skuldtyngda länderna skall kunna återupprätta till- växten och komma ur den ekonomiska krisen är det nödvändigt att ekono- miska reformer genomförs. Dessa s.k. strukturanpassningsprogram, som of- tast utformas i samarbete med Internationella Valutafonden och Världs- banken, syftar till att minska de makroekonomiska obalanserna och genom marknadsekonomiska reformer skapa en bättre grund för tillväxt i ekono- min. För att anpassningen skall bli framgångsrik krävs dock att programmen får tillräcklig extern finansiering i form av ökade biståndsflöden och skuld- lättnader. Anslagsposten Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåt- gärder används i anslutning till internationellt samordnade aktioner och möj- liggör additionelit stöd till de fattigaste och mest skuldtyngda länderna som genomför strukturanpassningsprogram. Insatserna kan antingen bestå i ett resurstillskott, oftast i form av obundet importstöd, eller av mer direkta skuldlättnadsåtgärder. För att skuldlättnadsåtgärder skall kunna bidra till att länderna på sikt återfår sin kreditvärdighet krävs att de utformas med hänsyn till situationen i varje enskilt land och att olika typer av skuld måste behand- las olika. En rimlig bördefördelning måste åstadkommas mellan de berörda parterna. Under senare år har vissa framsteg gjorts internationellt vad gäller att åstadkomma skuldlättnader och ökat betalningsbalansinriktat bistånd till stöd för de fattigaste och mest skuldtyngda ländernas reformansträngningar. Genom anslaget har Sverige kunnat bidra till att internationella aktioner kommit till stånd. Sådana insatser har varit betydelsefulla, men ytterligare åtgärder kommer att bli nödvändiga under lång tid framöver. Jag anser att Sverige även i fortsättningen bör spela en aktiv roll på detta område. Världsbankens Särskilda program för Afrika (SPA) har visat sig vara ett mycket framgångsrikt initiativ för att mobilisera och samordna ökade resur- ser till förmån för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna i Afrika som genomför strukturanpassningsprogram. Programmet omfattar ökad konces- sionell utlåning från IMF och Världsbanken, ökat betalningsbalansinriktat bistånd från bilaterala givare samt skuldlättnader. Utöver ökade resursflö- den läggs stor vikt vid biståndssamordning, minskad bindning av biståndet, uppföljning av landets budgetutgifter och snabbare utbetalningar. För vissa länder har utbetalningstakten av allokerade medel dock varit alltför lång- sam. Sverige är en av de största bidragsgivarna till SPA och har aktivt delta- git i policydialogen. Det nuvarande SPA-samarbetet täcker treårsperioden 1991-1993. För närvarande diskuteras förutsättningarna för ett nytt samar- bete. Jag anser att SPA-samarbetet fyller en viktig funktion och bör drivas vidare. En av de viktigaste formerna för bidrag inom SPA är s.k. sam- och paral- lellfinansiering med Världsbankens långivning. Sveriges bidrag har huvud- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 173 sakligen lämnats i form av obundet importstöd, företrädesvis till marknads- baserade vaiutafördelningssystem i u-länderna. Importstödet möjliggör den import som är nödvändig för ekonomisk återhämtning och är en bistånds- form som bidrar till framväxten av en privat sektor i mottagarlandet. Detta förutsätter bl.a. att valutafördelningen inte är centralstyrd eller förenad med subventioner till importören. Det är härvid viktigt att importören betalar fullt motvärde i lokal valuta. Uppföljning av importstödet måste främst ske genom att följa genomförandet av det ekonomiska reformprogrammet i stort samt genom att föra en dialog om fördelningen och prioriteringarna i motta- garlandets statsbudget. Jag anser att obundet importstöd till marknadsbase- rade valutafördelningssystem även fortsättningsvis bör utgöra en betydande insats från anslaget. Inom ramen för SPA ger Sverige också bidrag för att underlätta de fatti- gaste ländernas återbetalning av gamla världsbankslån. Det gäller de fattiga länder som numera endast får tillgång till Världsbankens utlåning på konces- sionella villkor, men som har gamla lån på marknadsmässiga villkor. Dessa skulder är ofta mycket betungande. Världsbanken är, liksom andra interna- tionella finansiella institutioner, s.k. prioriterad fordringsägare, vilket inne- bär att fordringarna inte kan avskrivas eller omförhandlas. Bidragen för att underlätta återbetalning av sådan skuld är en effektiv form av skuldlättnad, eftersom resurser direkt frigörs för andra ändamål. Sverige bör fortsätta att bidra till denna typ av skuldlättnad till länder inom och utanför SPA som genomför ekonomiska reformer. Samtidigt bör Sverige fortsättningsvis ställa större krav på att också andra givarländer uppmuntras att bidra i större ut- sträckning till skuldlättnadsinsatser och andra insatser inom ramen för SPA. IMF spelar en huvudroll när det gäller de makroekonomiska strukturan- passningsprogrammen. Eftersom fondens ordinarie resurser endast kan utlå- nas för temporärt betalningsbalansstöd, har särskilda lånearrangemang ska- pats för att stödja de fattigaste ländernas strukturanpassning på koncessio- nella villkor. ESAF (Enhanced Structural Adjustment Facility) finansieras i huvudsak genom gåvobidrag, bl.a. från Sverige, och lån på förmånliga vill- kor från medlemsländerna. Möjligheten att låna från ESAF utgår i novem- ber 1993 och dessförinnan kommer en utvärdering att ske och förslag presen- teras på hur en efterföljare till ESAF skulle kunna konstrueras. Sverige av- ser att därvid arbeta för ett bredare deltagande av givarländer och för en rimligare bördefördelning. Skulle resultatet bli godtagbart bl.a. i detta av- seende, kan en diskussion om ett fortsatt svenskt bidrag bli aktuellt redan under budgetåret 1993/94. Ett antal skuldtyngda länder har stora betalningseftersläpningar till Världsbanken, IMF eller regionala utvecklingsbanker. Detta är ett allvarligt problem, eftersom länderna utestängs från ny långivning. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som lägger om sin ekonomiska politik och försöker klara ut problemen med betalningsbalanseftersläpningarna. Ge- nom att bilda en s.k. stödgrupp av frivilliga bidragsgivare kan extraordinära resurser mobiliseras i sådana situationer. Sverige har utfäst ett bidrag inom ramen för planerade stödgrupper för Vietnam och Kambodja. Det är min förhoppning att dessa skall kunna bildas under kommande budgetår. Skulderna till offentliga bilaterala kreditorer, främst biståndskrediter och Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 174 exportkrediter, är en tung börda för många av de fattigaste länderna. Sverige har aktivt drivit frågan om bilaterala skuldlättnader i Parisklubben där bila- terala skulder omförhandlas. Diskussioner har förts om att åstadkomma be- tydande skuldlättnader för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna. Den överenskommelse som träffades i december 1991 om de s.k. utvidgade To- rontovillkoren, är emellertid betydligt mindre långtgående än vad Sverige drivit. Sverige bör därför även i fortsättningen kunna bidra med medel från anslaget, bl.a. för att täcka de fattigaste ländernas räntebetalningar till Sve- rige som skall betalas i enlighet med omförhandlingsavtalen. Samtidigt är det viktigt att Sverige multilateralt verkar för ökade bilaterala skuldlättna- der. Många fattiga länder har en visserligen begränsad men ändå betungande kommersiell skuld, dvs. skuld till privata kreditorer, främst banker. Betal- ningseftersläpningarna har försvårat tillgången på nya lån och fördyrat nöd- vändiga handelskrediter. Genom skuldåterköp och skuldbyten kan man ut- nyttja dessa fordringars låga värdering på andrahandsmarknaden. Världs- banken samordnar och bidrar själv tillsammans med bilaterala biståndsgi- vare till finansiering för återköp av kommersiella skulder. Ett antal skuldå- terköp planeras för innevarande och kommande budgetår till vilka Sverige har utfäst bidrag. Stöd från anslaget bör även fortsättningsvis utgå till de fattigaste och mest skuldtyngda länderna, som genomför ekonomiska reformprogram. Bidrag skall kunna utgå för både programländer och andra länder som för en sund ekonomisk politik i riktning mot marknadsekonomi och demokrati. Jag an- ser att det i första hand är de ansträngningar och framsteg som görs som bör bedömas och inte enbart hur långt landet kommit i sina reformer. Sveriges roll i biståndet till landet i fråga bör också beaktas. Användningen av medlen är beroende av hur reformprogrammen genomförs samt av hur det interna- tionella samarbetet utformas. En betydande grad av flexibilitet behövs. Detta innebär att medelsutnyttjandet kan komma att variera från år till år. Jag förutser ett fortsatt omfattande behov av insatser för budgetåret 1993/94. Jag föreslår att 500 miljoner kronor anslås för Stöd till ekonomiska re- formprogram och skuldlättnadsåtgärder för budgetåret 1993/94. <h6>Utredningar m.m.</h6> Föredragandens överväganden Regeringen har under år 1992 beslutat inrätta en kommitté med uppdrag att utvärdera och analysera effektiviteten i det svenska biståndet (dir. 1992:59). Jag utgår från att kommittén kommer att kunna påbörja sitt arbete i början av år 1993. Kommittén har fått ett tvåårigt mandat för sitt arbete. Det är min avsikt att återkomma i frågan hur verksamheten framgent bör organiseras i 1994 års budgetproposition. För utredningar m.m. beräknar jag 7,5 miljoner kronor under bugetåret 1993/94. Från posten bör även det nya utvärderingssekretariatet finansieras. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 175 12 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna de riktlinjer för bidragsgivningen som jag förordat, 2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som jag förordat, 3. till Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94 anvisa ett re- servationsanslag på 1 804 500 000 kr. <h6>Administration av biståndet</h6> Rationalisering av biståndsadministrationen I ljuset av riksdagens nyligen beslutade besparingsåtgärder har jag sett det som nödvändigt att undersöka vilka rationaliseringar och besparingar som är möjliga att göra inom Utrikesdepartementets biståndsavdelning, inom de- partementets övriga avdelningar och utrikesförvaltningen i övrigt som deltar i handläggning av biståndsärenden samt inom biståndsmyndigheternas för- valtningar. Det är därför önskvärt att den nu pågående utredningen om styrnings- och samverkansformer inom biståndet kompletteras för att på ett systematiskt sätt se över om man med givna mål och ramar kan rationalisera förvaltningen och göra ekonomiska besparingar. Det innebär en genomgång av departementets och myndigheternas olika uppgifter med syfte att rationalisera och effektivisera verksamheten så att kvaliteten i den operativa verksamheten kan höjas. Det kan innebära sam- manläggning eller nedläggning av funktioner, utkontraktering, mer systema- tisk kompetensuppbyggnad mm. Jag avser därför att snarast tillsätta en utredare med uppdrag att avlämna förslag till besparingar inom biståndsadministrationen. Allmänt Förvaltningsanslagen för myndigheterna Styrelsen för internationell utveck- ling (SIDA), Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), Nordiska afrikainstitutet (NAI), Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) och Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) har budge- terats utan hänsyn till de tekniska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på lönekostnadspålägget, den ändrade finansieringsfor- men för Statshälsan, övergången till lån i Riksgäldskontoret (RGK) samt de nya principerna för budgeteringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa för- ändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdeparte- mentet (bil. 1, statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2,2). Det belopp som kommer att ställas till myndighetens disposition kommer slutligt att fast- ställas enligt de redovisade riktlinjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. Med hänvisning till den utredning enligt ovan som jag avser initiera har myndigheternas planeringsramar beräknats utan att ta hänsyn till eventuella framtida rationaliseringsuttag. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 176 <h6>C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)</h6> <table border="1"> <tr><td> 1991/92</td><td> Utgift</td><td> 265 356 434</td><td></td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> Anslag</td><td> 293 758 000</td><td></td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Förslag</td><td> 303 219 000</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 1992/93</td><td> Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td> 293 758 000</td><td> + 9 461 000</td></tr> </table> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 SIDA SIDA har för kommande budgetår inkommit till regeringen med en förenk- lad anslagsframställning. Huvudinriktningen för SIDA:s verksamhet under de tre budgetåren 1992/93-1994/95 har lagts fast av riksdagen utifrån myn- dighetens fördjupade anslagsframställan år 1991 och regeringens proposition 1991/92. SIDA redogör i årets förenklade anslagsframställan för arbetet med me- todutveckling och hur man inom myndigheten går till väga för att anpassa och inrikta arbetet i enlighet med regeringens riktlinjer. Dessutom beskriver SIDA hur man arbetar för att möta de krav som ställts på myndigheten via regleringsbrevet om ökad resultatredovisning, kompe- tensutveckling och motverkande av korruption. Sammanfattningsvis kan sä- gas att förändrings- och utvecklingsarbetet satts igång i linje med regerings- direktiven och att en del åtgärder redan vidtagits. För täckande av förvaltningskostnader har SIDA i huvudsak äskat i enlig- het med planeringsramen. Detta innebär att den totala kostnaden för löner, utlandsförmåner, lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader uppgår till 288 758 000 kr. Från detta belopp har myndigheten föreslagit ett visst ra- tionaliseringsuttag i enlighet med givna riktlinjer. SIDA föreslår att i basen för förvaltningskostnader slutgiltigt läggs in vissa kostnader som genom temporära lösningar tilldelats myndigheten i form av överskridanden. Myndigheten föreslår också en överföring av medel från anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, motsvarande kostnaderna för två tjänster för handläggning av AIDS-frågor. Innevarande budgetår har SIDA från UD övertagit vissa arbetsuppgifter rörande administrationen av biståndskontor. För detta arbete krävs en ut- byggnad av myndighetens tekniska kapacitet och SIDA äskar 300 000 kr som en engångsanvisning. SIDA har för innevarande budgetår som engångsanvisning erhållit 3 miljoner kronor för kompetensutveckling. Myndigheten äskar för kom- mande budgetår 4 miljoner kronor för samma ändamål. 177 Föredragandens överväganden Förslag Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Övergripande mål Det har inte funnits skäl att förändra de övergripande mål som gäller för treårsperioden 1992/93-1994/95 förutom att SIDA för kommande budgetår förväntas genomföra sin verksamhet med en tilldelning av medel på en något lägre nivå Resurser m. m. Ramanslag 1993/94 303 219 000 kr Övrigt SIDA disponerar medel för sin verksamhet huvudsakligen under an- slaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA men även under an- slagen C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, C 3. Andra biståndsprogram och G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Planeringsram Planeringsramenför budgetåren 1993/94-1994/95 har beräknats till 603 138 000 kr. Slutsatser Jag stöder SIDA:s förslag om överföring av medel till förvaltningsanslaget som redovisats i det föregående. Det är också angeläget att SIDA erhåller 300 000 kr i engångsanvisning för utbyggnad av myndighetens tekniska kapacitet i samband med överta- gande av vissa tjänster från utrikesdepartementet. Under förutsättning att jag, på grundval av den redogörelse som SIDA skall inkomma med under våren 1993, anser att medlen för kompetensut- veckling använts effektivt och att det finns behov för ytterligare insatser, fö- reslår jag att SIDA får ytterligare 3 miljoner kronor i kompetensutvecklings- medel för kommande budgetår. Jag menar att SIDA kan effektivisera sin förvaltning ytterligare och före- slår ett rationaliseringsuttag om 2,4 %. Chefen för Finansdepartementet har tidigare idag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den mo- dell som bör tillämpas. SIDA kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att till- lämpa denna modell. SIDA kommer därefter att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret och medlen under anslaget C 4. Styrelsen för in- ternationell utveckling (SIDA) förs till detta konto. 178 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 303 219 000 kr. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 <h6>C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U- centrum)</h6> <table border="1"> <tr><td> 1991/92</td><td> Utgift</td><td> 52 953 959</td><td></td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> Anslag</td><td> 23 014 000</td><td></td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Förslag</td><td> 24 963 000</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 1992/93</td><td> Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td> 23 014 000</td><td> + 1 949 000</td></tr> </table> Sandö U-centrum Sandö U-centrum är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att till- handahålla utbildning som efterfrågas framför allt inom biståndet. Sandö U-centrum har i sin årsredovisning i de delar som avser resultatre- dovisningen redovisat verksamheten i verksamhetsområdena terminskurs, volontärkurs (SVS-kurs), kortkurser och språkutbildning. Strukturen över- ensstämmer med den som redovisades i den fördjupade anslagsframställ- ningen inför den treåriga budgetperioden 1991/92-1993/94. Verksamhetsmålet är att Sandö U-centrum skall bedriva ett aktivt arbete för att anpassa utbudet av utbildning till vad som efterfrågas av olika perso- nalkategorier i utvecklingssamarbetet. Bl.a. skall möjligheterna att öka språk- och språkrelaterad utbildning prövas mot bakgrund av att internatio- naliseringen och det ökade deltagandet av en bred resursbas i utvecklings- samarbetet ökar behovet av språkkunskaper m.m. Sandö U-centrums ar- betssätt skall utvecklas så att en fortlöpande anpassning till efterfrågan på utbildning möjliggörs. För den avgiftsbelagda utbildningen inom språk- och u-landskunskap skall målsättningen vara att under perioden höja självkostnadstäckningsgraden med tre procentenheter, från 75 % (ingångsvärde i den fördjupade anslags- framställningen för den treåriga budgetperioden 1991/92-1993/94) till 78 % (budgetåret 1993/94). Sandö har utvecklat undervisningen i nya språk för nya målgrupper och marknader. Myndigheten kan numera erbjuda utbildning även i estniska, polska, tyska och ryska. Verksamheten är dock hårt konkurrensutsatt och dessutom konjunkturkänslig. Resultatredovisningen indikerar att resultatkravet uppfyllts. Självkostnadstäckningsgraden ligger för språkenheten på 78 % vilket motsvarar det krav som regeringen ställt (76 % för budgetåret 1991/92). Sandö U-centrum kan påvisa en fortlöpande ökning av produktiviteten. 179 Från budgetåret 1988/89 till budgetåret 1991/92 har redovisats en produktivi- tetsökning med 15 %. Beräkningen av produktiviteten görs i en modell där antal genomförda elevdagar vid myndigheten ställs mot resursinsatsen i form av total personalinsats uttryckt i årsarbetskrafter. Styrelsen bedömer att möjligheterna att uppfylla kravet på självkostnads- täckning är goda. Volymen för uppdragsutbildning (i första hand språk) har dock minskat från 4 498 elevdagar till 3 270 elevdagar. Minskningen är i stort sett generell för samtliga språk. Nedgången beror till viss del på omläggningen av den svenska personalbi- ståndspolitiken. SIDA har minskat sin andel med 4 % och är nere i en andel om 25 % av volymen för språkutbildning. SIDA använder sig numera av färre kontraktsanställda/experter. Projektansvar och personalrekrytering läggs i allt större omfattning ut på konsultföretag. Sandö U-centrum säger i sin årsredovisning att rekrytering av personal i ökad utsträckning sker på den internationella marknaden och därmed synes behovet av språkutbildning ha minskat. En annan anledning till minskningen, säger Sandö, kan också hän- föras till det faktum att företag/organisationer i rådande konjunkturläge är mer återhållsamma med insatser för personalutbildning/utveckling. Anslagssparandet uppgår till 1 867 315 kr, vilket utgör 8,7 % av det tillde- lade ramanslaget. I sin förenklade anslagsframställning menar styrelsen att de övergripande mål som gäller och som lades fast i regeringens fördjupade prövning är på väg att nås. Styrelsen vidhåller sitt förslag i den fördjupade anslagsframställ- ningen att det vore mer kostnadseffektivt att myndigheten fick överta vissa utbildningar som idag bedrivs på SIDA:s kursgård. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Föredragandens överväganden Förslag Övergripande mål De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 ligger fast. Regeringen har den 25 juni 1992 beslutat att de övergri- pande mål och verksamhetsmål som gällt för treårsperioden 1991/92— 1993/94 utsträcks till att omfatta även budgetåret 1994/95. Resurser Ramanslag 1993/94 24 963 000 kr Övrigt Sandö U-Centrum disponerar även medel under anslaget C 9. Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-Centrum). 180 Planeringsram Planeringsramen för budgetåren 1993/94—1994/95 har beräknats till 49 926 000 kr. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Resultatbedömning Sandö U-centrums årsredovisning visar, enligt min mening, att verksamhe- ten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. Det sak- nas dock metoder för att göra en mer utvecklad effektbedömning av verk- samheten. Styrelsen menar att verksamhetsmålen ytterligare bör preciseras. Styrelsens ekonomiska resultat visar att myndigheten väl har klarat att ra- tionalisera sin verksamhet enligt de förutsättningar som gavs för budgetåret 1991/92. Jag kan också konstatera att Riksrevisionsverket inte haft några invänd- ningar i revisionsberättelsen avseende Sandö U-centrum. Resultatrapporten i årsredovisningen är mycket välgjord. Slutsatser Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1994/95. Jag ansåg un- der våren 1992 att en förlängning av gällande riktlinjer borde göras och om- fatta ytterligare ett budgetår utöver slutåret 1993/94 i nuvarande budgetcy- kel. Jag ville vid detta tillfälle invänta styrelsens årsredovisning som skulle ge ett bättre underlag för nya direktiv till styrelsen under våren 1993 än vad som var fallet under våren 1992. Direktiven skall avse en utvärdering med avrapportering under loppet av år 1994 som underlag för en fördjupad pröv- ning från regeringens sida i 1995 års budgetproposition. Jag bedömer att myndighetens rationaliseringsarbete varit framgångsrikt och att goda förutsättningar finns för att verksamheten skall kunna bedrivas i nuvarande omfattning med de resurser jag beräknat för budgetåret 1993/94. Jag förutsätter också att resultatredovisningen i årsredovisningen för bud- getåret 1992/93 avseende produktivitetsförändringar också kompletteras med ett kostnadsrelaterat mått. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 24 963 000 kr. 181 <h6>C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)</h6> <table border="1"> <tr><td> 1991/92</td><td> Utgift</td><td> 20 197 491</td><td></td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> Anslag</td><td> 25 405 000</td><td></td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Förslag</td><td> 26 936 000</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 1992/93</td><td> Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td> 25 405 000</td><td> + 1 531 000</td></tr> </table> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 SAREC SAREC har inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende de tre kommande budgetåren (1993/94-1995/96). Vad gäller SAREC:s förslag avseende verksamhetens inriktning redovisas dessa under anslaget C 3. Andra biståndsprogram. SAREC föreslår en ökning av anslaget med knappt 3 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. I förslaget ligger bl.a. medel för två nya tjänster som forskningssekreterare, en justering av myndighetens löneprofil, en överfö- ring från sakanslaget av vissa kostnader avseende SAREC:s kontor i Harare och medel för personalens kompetensutveckling. Föredragandens överväganden Förslag Övergripande mål SAREC bör under treårsperioden 1993/94-1995/96 ytterligare ut- veckla sina insatser med inriktning på stöd till universitet i de fatti- gaste u-länderna. Resurser m.m. Ramanslag 1993/94 26 936 000 kr Övrigt SAREC disponerar medel för sin verksamhet under anslaget C 3. Andra biståndsprogram. Planeringsram Planeringsramen för treårsperioden 1993/94-1995/96 har beräknats till 80 208 000 kr. 182 Resultatbedömning och Fördjupad prövning SAREC är en myndighet med en mycket hög kompetens inom sitt verksam- hetsområde. Förvaltningskostnaderna upptar endast en liten andel av de to- tala kostnaderna. SAREC, liksom många andra myndigheter, bör fortsätta att utveckla resultatmått i verksamheten. Inte minst gäller detta bedöm- ningar av kostnadseffektiviteten. SAREC:s förslag om ett förtydligande av myndighetens övergripande målsättning i form av en instruktionsändring bör beslutas av regeringen. Forskningsbiståndet har utvecklats såväl med avseende på inriktning som former sedan SAREC:s tillkomst år 1975.1 allt väsentligt är grunderna gil- tiga och relevanta i dag och för den kommande treårsperioden. Slutsatser SAREC:s förslag om ytterligare tjänster är i första hand kopplat till myndig- hetens förslag om en avsevärt höjd ambitionsnivå i forskningsbiståndet. Jag kan av skäl som jag nyss anfört inte tillstyrka detta förslag. Sakanslagsfinan- siering av förvaltningskostnader bör enligt min mening bara undantagsvis förekomma. Av detta skäl anser jag att samtliga kostnader för SAREC:s kontor i Harare skall finansieras över förvaltningsanslaget. Innevarande budgetår disponerar SAREC en engångsanvisning för kom- petensutveckling. För fortsatta angelägna insatser, främst inriktade på att upprätthålla forskningssekreterarnas höga kompetensprofil och att generellt sett höja personalens kompetens vad gäller resultatuppföljning och ekono- miadministration, föreslår jag att SAREC beviljas en engångsanvisning på 300 000 kr för budgetåret 1993/94. Ett sparbeting bör åläggas SAREC. Detta bör preliminärt uppgå till 5 % under treårsperioden 1993/94-95/96, varav 2 % bör avse budgetåret 1993/94. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 26 936 000 kr. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 <h6>C 7. Nordiska afrikainstitutet</h6> <table border="1"> <tr><td> 1991/92</td><td> Utgift</td><td> 6 083 984</td><td></td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> Anslag</td><td> 6 013 000</td><td></td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Förslag</td><td> 5 470 000</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 1992/93</td><td> Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td> 6 013 000</td><td> - 543 000</td></tr> </table> 183 Nordiska afrikainstitutet Nordiska afrikainstitutet är en av de två myndigheter inom biståndsområdet som inkommit med en fördjupad anslagsframställning avseende budgetåren 1993/94-1995/96. Nordiska afrikainstitutet anser att den kommande treårsperioden bör in- nebära ”en fas av konsolidering genom punktvisa förstärkningar utan några grundläggande förändringar”. Verksamhetens inriktning bör ligga fast och det finns enligt institutet ingen anledning att ändra myndighetens instruk- tion. Detta innebär att tyngdpunkten ligger på forskning, med kärnan i det nordiska forskningsprogrammet. Nordiska afrikainstitutets allmänna slutsats är att det råder god balans mellan verksamhetens olika delar och att fördelningen motsvarar instruktio- nens intentioner. Det tidigare behovet av att externfinansiera stora delar av verksamheten har minskat. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Nordiska afrikainstitutet redovisar sin verksamhet i tre områden. I verksamhetsområdet/brsZoiing och seminarier ingår forskningsprogram, forskningssamarbete, nordisk forskargrupp, seminarier och konferenser, re- se- och studiestipendier samt gästforskarprogram. För närvarande bedriver institutet tre forskningsprogram, vart och ett un- der ledning av en internationellt meriterad forskare. Det först påböljade går nu in i sin avslutande fas. Den nordiska forskargruppen består av en person från vardera Danmark, Finland, Norge och Sverige samt en samordnare. Tjänsterna är tidsbegrän- sade. Forskningsaktiviteten är god. Nordiska afrikainstitutet vill bibehålla nivån. Stipendieprogrammet omfattar: -  Studiestipendier för nordiska forskares besök och forskning vid Nordiska afrikainstitutet (tre personer/månad), vilket bidrar till att bredda Nor- diska afrikainstitutets nordiska bas. -  Resestipendier ger årligen ett 20-tal nordiska forskare möjlighet till kor- tare fältarbeten i Afrika. Nordiska afrikainstitutet vill öka denna verk- samhet. -  Gästforskarbesök i fyramånadersperioder av tre afrikanska forskare/år med anknytning till Nordiska afrikainstitutets forskningsprogram i syfte att stärka kontaktnätet, bredda forskningsprogrammens innehåll och till- föra kompetens. Seminarier och konferenser ingår som en viktig del i forskningsverksamhe- ten. Ca sex konferenser/år arrangeras. Seminarier anordnas regelbundet. Verksamhetsområdet bibliotek och dokumentation är stabilt. Biblioteket är med ca 35 000 böcker och 600 tidskrifter Nordens främsta vad gäller Afrika. Rutinerna har datoriserats och biblioteket uppfyller högt ställda servicekrav. Boklånen uppgår till ca 6 000/år och nyförvärven till ca 1 200/år. Publikationsverksamheten har sedan starten år 1962 svarat för utgivningen 184 av över 300 titlar och har under senare år eftersträvat och uppnått en höjd kvalitetsnivå. Utgivningen är framför allt inriktad på afrikansk politik, eko- nomi, sociala frågor och modern historia. Flertalet publikationer är skrivna på engelska för att nå en internationell publik, inte minst i Afrika. Nya distributionskanaler har inrättats i England och USA. Gratis- och by- tesdistributionen med afrikanska institutioner och bibliotek är en viktig del. En svensk populärvetenskaplig skriftserie (”Afrikabiblioteket”) har börjat utges. Försäljningsintäkter täcker ca 40 % av verksamhetsområdets kostna- der. Forskningens situation i Afrika präglas av den ekonomiska situationen. Då- lig infrastruktur, ”bokhunger”, brist på resurser för fältarbeten, resor och inköp präglar universitet och forskning. En ökande andel av forskningen sker utanför universiteten och är till stor del finansierad med biståndsmedel. Ett fåtal forskare blir mycket efterfrågade och återväxten försvåras. Detta är något Nordiska afrikainstitutet måste beakta i sitt samarbete med afrikanska forskare. Även inom den nordiska afrikaforskningen sker förändringar vilka lång- siktigt påverkar institutet och gör det nödvändigt för dess ledning att följa utvecklingen. Nordiska afrikainstitutet bör i nuläget ha en liten men god forskningskompetens och dess roll bör snarare vara katalyserande än kun- skapsgenererande. Någon expansion av Nordiska afrikainstitutet bör därför inte ske. Denna bör istället ske vid olika samarbetande nordiska universi- tetsinstitutioner. Dokumentations- och informationsverksamheterna är vik- tiga stöd för övriga nordiska afrikaforskningsmiljöer. De nordiska biståndsmyndigheternas efterfrågan på konsulttjänster har ökat genom tillkomsten av de nordiska forskningsprogrammen. Samarbetet med Uppsala universitetsbibliotek har nyligen reglerats i ett avtal. Nordiska afrikainstitutet anser sig uppvisa en hög ”produktivitet” jämfört med andra liknande institutioner. Den viktigaste resursen sägs vara persona- len. Antalet årsarbetskrafter är för närvarande 32,5. Nordiska afrikainstitu- tet vill under budgetperioden göra vissa förstärkningar. De senare årens anslagsförstärkningar har givit en stabilare grund för hela institutets verksamhet. Ca en tredjedel kommer från vardera detta anslag, övriga nordiska länder och övriga bidragsgivare. De nordiska verksamhetsbidragen (från Danida, Finnida och det norska UD) höjdes relativt kraftigt för några år sedan och har sedan dess årligen justerats med hänsyn till kostnadsutvecklingen. Bidragen regleras i ettåriga kontrakt med automatisk förlängning. Från norskt och finländskt håll har man förklarat sig beredda att ingå treåriga avtal. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 185 Föredragandens överväganden Förslag Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Övergripande mål Nordiska afrikainstitutet bör under den kommande treårsperioden yt- terligare befästa sin ställning som samordnare och katalysator för den nordiska afrikaforskningen. En viss del av verksamheten bör även framgent vara efterfrågestyrd och finansierad genom uppdrag från bl.a. de nordiska biståndsmyn- digheterna. Den nordiska samsynen på och den gemensamma finansieringen av Nordiska afrikainstitutets forskningsprogram är av grundläggande be- tydelse. Nordiska afrikainstitutet bör utveckla en ökad långsiktighet vad gäller de nordiska ländernas gemensamma finansiering. Resurser m. m. Ramanslag 1993/94 5 470 000 kr Övrigt Nordiska Afrikainstitutet disponerar medel för Sveriges bidrag till de nordiska forskningsprogrammen under anslaget C 1. Bidrag till inter- nationella biståndsprogram. Planeringsram Planeringsramen för budgetåren 1993/94-1995/96 har beräknats till 16 410 000 kr. Resultatbedömning Min bedömning av Nordiska afrikainstitutets verksamhet är att det även med relativt små resurser är möjligt att bedriva en verksamhet av hög kvali- tet och stor relevans. Efter en period av expansion är det nu lämpligt att under några år söka konsolidera verksamheten. Fördjupad prövning De krav regeringen ställt på myndighetens fördjupade anslagsframställning genom budgetförordningen (SFS 1989:400) och i form av ett särskilt rege- ringsbeslut den 20 juni 1991 har enligt min mening på ett förtjänstfullt sätt uppfyllts av institutet. I syfte att ytterligare tydliggöra den nordiska forskningens ställning vid Nordiska afrikainstitutet anser jag att hela kostnaden för det svenska bidra- get till denna bör redovisas under anslaget C 1. Bidrag till internationella 186 biståndsprogram. Det belopp som av denna anledning bör överföras från an- Prop. 1992/93:100 slaget C 7. Nordiska afrikainstitutet till anslaget C 1. Bidrag till internatio- Bilaga 4 nella biståndsprogram uppgår till 625 000 kr. Slutsatser Nordiska afrikainstitutet utgör en kvalificerad resurs- och kunskapsbas inom ett verksamhetsområde som spänner över en hel kontinent med över 50 stater och ett stort antal vetenskapliga dicipliner. Sett ur ett biståndspolitiskt perspektiv är Nordiska afrikainstitutets nuva- rande verksamhet väl avvägd. Dokumentations- och publikationsverksam- heterna är väl etablerade och av hög kvalitet och en kontinuerlig utveckling sker. Stödet till forskningsverksamheten är mer en fråga om ambitionsnivå och inriktning. Nordiska afrikainstitutets struktur och arbetsformer är såvitt jag kan be- döma unika. Verksamheten präglas av en praktisk ”nordism” som är angelä- gen att värna. Jag är med hänsyn till kraven på besparingar inom biståndsbudgeten inte beredd att tillstyrka de förslag om ytterligare resurser för tjänster och för- stärkta lönemedel Nordiska afrikainstitutet begärt. Ett sparbeting bör åläggas även Nordiska afrikainstitutet. Detta bör preli- minärt uppgå till 5 % under treårsperioden 1993/94-95/96, varav 2 % bör avse budgetåret 1993/94. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 5 470 000 kr. <h6>C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt</h6> <table border="1"> <tr><td colspan="4"> samarbete (BITS)</td></tr> <tr><td> 1991/92 1992/93 1993/94</td><td> Utgift Anslag Förslag</td><td colspan="2"> 13 783 501 18 745 000 20 991 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 1992/93</td><td> Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td> 18 745 000</td><td> + 2 246 000</td></tr> </table> BITS har inkommit med en förenklad anslagsframställning för budgetåret 1993/94. Förslag avseende verksamhetens omfattning och inriktning redovi- sas under anslaget C 3. Andra biståndsprogram. 187 BITS Under budgetåret 1992/93 har BITS påbörjat en omstrukturering av myndig- heten och inlett ett utvecklingsarbete som syftar till att effektivisera myndig- heten främst genom att ett system för mål- och resultatstyrning tas fram. BITS föreslår att 2,7 miljoner kronor anvisas för andra steget i förstärk- ningen av myndighetens administrativa resurser. I tillägg därtill äskar BITS en medelsförstärkning om 1 miljon kronor för handläggningen av samarbe- tet med Central- och Östeuropa. Under budgetåret 1992/93 behöver BITS flytta till större lokaler. BITS be- gär 600 000 kr för flyttningskostnader. Föredragandens överväganden Förslag Övergripande mål Det har inte funnits skäl till att förändra de övergripande mål som gäl- ler för treårsperioden 1992/93-1994/95. Resurser Ramanslag 1993/94  20 991 000 kr Övrigt BITS disponerar medel för sin verksamhet under anslagen C 3. Andra biståndsprogram och G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Planerinsram Planeringsramen för budgetåren 1993/94-1994/95 har beräknats till 40 382 000 kr. Slutsatser BITS verksamhet har ökat kraftigt under en följd av år. Den förstärkning av förvaltningsanslaget som BITS beviljades för budgetåret 1992/93 har skapat förutsättningar för myndigheten att utveckla sin verksamhet i enlighet med de direktiv som angavs i budgetpropositionen 1991/92:100 bil. 4. De admi- nistrativa resurserna är dock fortfarande otillräckliga varför ett ytterligare tillskott på förvaltningsanslaget om 1 miljon kronor är motiverat. Jag före- slår att BITS för budgetåret 1993/94 tillförs 21 miljoner kronor för förvalt- ningskostnader hänförliga till BITS samarbete med u-länder. I detta belopp ingår en engångsanvisning om 1 miljon kronor för kompetensutveckling och 600 000 kr för flyttkostnader. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 188 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samar- bete (BITS) för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 20 991 000 kr. <h6>C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)</h6> <table border="1"> <tr><td> 1991/92</td><td> Utgift</td><td> 5 636 863</td><td></td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> Anslag</td><td> 7 076 000</td><td></td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Förslag</td><td> 7 076 000</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 1992/93</td><td> Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td></td><td> 7 076 000</td><td> +/- 0</td></tr> </table> Sandö U-centrum Anslaget för elevförmåner är avsett att täcka kostnader för förmåner för ter- minskursens deltagare enligt gängse värnpliktsförmåner. Utbildningsbidraget avser kostnader för dels volontärkursen, dels utbild- ningskostnaderna för kursdeltagare från frivilligorganisationer berättigade till volontärbidrag från SIDA. Föredragandens överväganden Jag har för budgetåret 1993/94 räknat med ett oförändrat anslag. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U- centrum) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 7 076 000 kr. <h6>C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)</h6> 1991/92     Utgift 1992/93     Anslag        34 436 000 1993/94     Förslag 36 441 000 1992/93           Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden Anslag                   34 436 000        + 2 005 000 Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 189 SWEDECORP Verksamheten har under budgetåret 1991/92 befunnit sig i en uppbyggnads- fas. Resurser har ägnats åt intern planering samt utveckling av strategier, metoder och arbetsformer. Budgetposter som resor och representation har därvid underutnyttjats. Lönekostnaderna har varit lägre än beräknat efter- som personalstaten har fyllts på successivt under året. Dessutom har den or- ganisatoriska modell som valts för näringslivsbiståndet medfört ett antal pro- blem som har hämmat verksamheten under det första året. SWEDECORP understryker vikten av att en organisationsändring kan genomföras den 1 juli 1993. SWEDECORP anmäler betydande svårigheter att uppfylla det förelagda rationaliseringskravet om 3,5 % av förvaltningskostnaderna för budgetåret 1993/94. En sådan besparing är ej möjlig utan kraftiga ingrepp i verksamhe- ten. Förutom de förstärkningar som under innevarande budgetår genom- förts på den administrativa sidan har SWEDECORP behov av ytterligare 1 handläggare och 1 assistent inom området industriell miljö. SWEDECORP föreslår ett förvaltningsanslag om 36,9 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.1 beloppet ingår medel för kompetensutveckling om 300 000 kr, inköp av bärbara datorer om 200 000 kr samt 100 000 kr för ut- bildning inom ADB området. Föredragandens överväganden SWEDECORP inledde sin verksamhet den 1 juli 1991. SWEDECORP som är en myndighet under Utrikesdepartementet ansvarar för främjandeverk- samhet inom näringslivssamarbetet men administrerar också på uppdragsba- sis riskkapitalsatsningar genom Swedfund International AB som saknar egen personal. Den valda organisationsmodellen har visat sig innebära svår- bemästrade problem. Jag har därför under året övervägt alternativa organi- sationsformer för näringslivsbiståndet. Som ett led i analysarbetet har förre riksgäldsdirektören Lars Kalderén kartlagt för- och nackdelar med olika organisationsformer för näringslivsbi- ståndet. Kartläggningen har visat att en omorganisation bör genomföras för att ”undvika betungande meradministration och oklar rollfördelning”. Utredaren föreslår att existerande bolag och myndighet behålls men att huvuddelen av personalen flyttas från myndigheten till bolaget. Jag delar ut- redarens uppfattning att bolaget och myndigheten tills vidare skall behållas. P.g.a. den framträdande roll verksamheter av myndighetskaraktär för närva- rande spelar i näringslivsbiståndet förordar jag dock en annorlunda fördel- ning av personalresurserna mellan bolaget och myndigheten. Jag ser det som angeläget att en tillräcklig kompetens att utföra främjandeverksamheten be- hålls inom myndigheten. Detta medför att merparten av personalen anställs i myndigheten Bolagets verksamhetsområde bör inledningsvis begränsas till att omfatta enbart riskkapitalplaceringar. En strävan skall dock vara att till bolaget suc- cessivt överföra sådana arbetsuppgifter som p.g.a. sin affärsmässiga karak- tär lämpligen utföres i bolagsform. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 190 Mitt förslag är att den personal som idag är direkt sysselsatt med riskkapi- talsatsningar anställs i bolaget medan övrig personal behålls i myndigheten. Fördelen med en sådan organisatorisk lösning är att rollfördelningen mellan riskkapital- och främjandeverksamhet tydliggörs. Bolaget och myndigheten får separata styrelser och verkställande ledningar. Myndighetschefen förut- sätts bli styrelseordförande i bolaget varigenom det nära samarbetet mellan verksamheterna kan fortsätta. Den exakta fördelningen av personalresur- serna mellan bolaget och myndigheten får avgöras av SWEDECORP. För att bibehålla uppnådda effektivitets- och samordningsvinster i det samlade näringslivsbiståndet föreslår jag att bolaget och myndigheten också fortsätt- ningsvis delar lokaler och tillämpar gemensamma administrativa rutiner. Bo- laget kan därigenom, mot ersättning, utnyttja vissa administrativa och andra stödfunktioner hos myndigheten. Omorganisationen bör genomföras den 1 juli 1993 eller vid den tidpunkt snarast därefter som av praktiska skäl be- döms mest lämplig. Jag föreslår att SWEDECORP för budgetåret 1993/94 anvisas 36 441 000 kronor för täckande av förvaltningskostnader. I beloppet ingår en engångs- anvisning om 300 000 kronor för kompetensutveckling. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 36 441 000 kr. D. Information om Sverige i utlandet <h6>D 1. Svenska institutet</h6> <table border="1"> <tr><td> 1991/92</td><td> Utgift</td><td> 63 115 631</td><td> Reservation</td><td> 1 809 049</td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> Anslag</td><td> 65 797 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Förslag</td><td> 63 083 000</td><td></td><td></td></tr> </table> Medel till Svenska institutet är budgeterade inkl, mervärdesskatt. Anslaget har minskats med 6,45 miljoner kronor till följd av besparingar i de statliga utgifterna. I denna summa ingår det sparbeting för budgetåret 1993/94 som min företrädare redovisade i 1991 års kompletteringsproposi- tion (prop. 1990/91:150 del II bil. 1:2, bet. 1990/91 :FiU37, rskr. 1990/91:390) med anledning av förslagen till omställning och minskning av den statliga administrationen. Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att främja kultur- och erfarenhetsutbyte med andra länder, att förmedla kunskaper om det svenska samhället och dess kulturliv genom informationsverksamhet i utlandet samt att svara för verksamheten vid det svenska kulturhuset i Paris, Centre Culturel Suédois (CCS). Institutet bidrar till informationen om det svenska samhället genom pub-                  191 13 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 likationer, filmer och utställningar samt genom dokumentationstjänst och Prop. 1992/93:100 besöksservice i Sverige. Kulturutbytet främjas genom publikationer, filmvis- Bilaga 4 ningar, utställningar, seminarier, personutbyte, litteraturstöd och stöd till svenska kulturinstitutioners uppträdande utomlands. Studier och forskning stöds genom stipendier, personutbyte, kurser och konferenser samt bidrag till undervisning i svenska vid utländska läroanstalter. Informationscentret National Academic Mobility Information Centre (NAMIC) som inrättades år 1990, ger information om studier i Sverige och studier i utlandet. Institutet får inom sitt verksamhetsområde mot ersättning utföra uppdrag och tillhan- dahålla produkter och tjänster. Institutet har fått ansvar för program som syftar till att öka kontakterna mellan det svenska samhället och länderna i Central- och Östeuropa respektive tredje världen genom person- och erfa- renhetsutbyte samt kulturutbyte. <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Anslag 1992/93</td><td> Beräknad ändring 1993/94</td></tr> <tr><td> Föredraganden</td></tr> <tr><td> Förvaltningskostnader</td><td> 56 713 000</td><td> -3 111 000</td></tr> <tr><td> (därav lönekostnader)</td><td> 20 936 000</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Lokalkostnader</td><td> 9 084 000</td><td> + 397 000</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 65 797 000</td><td> -2 714 000</td></tr> </table> Svenska institutet har inför treårsperioden 1993/94 - 1995/96 lämnat en fördjupad anslagsframställning. Institutet redovisar resultatanalyser för re- dovisningsperioden 1987/88 - 1991/92 för olika verksamhetsprogram i form av produktionskostnader, distribution efter geografiska områden, stipendie- månader, projektbidrag fördelade på olika ämnesområden, gåvoprenumera- tioner, deltagare i sommarkurser i svenska i Sverige m.m. Man framhåller svårigheterna för en informationsinstitution att mäta resultat och effekter av olika insatser utöver rena produktions- och distributionssiffror. Mer långsik- tiga effekter som kunskapsöverföring och attitydförändringar är betydligt svårare att mäta. I ett försök att ändå nå längre i utvärderingen av insatserna har institutet låtit göra ett tiotal undersökningar och enkäter för att därige- nom komma åt de kvalitativa aspekterna på flera delområden. Svenska institutet anger som viktiga utvecklingstendenser under den se- naste femårsperioden bl.a. följande: -  institutets utbud av tjänster har ökat mycket kraftigt under perioden -  institutets särskilda anslag för specialdestinerade ändamål, uppdragsme- del och externa intäkter har expanderat kraftigt i förhållande till den re- guljära budgeten -  de två senaste åren har inneburit en stark tyngdpunktsförskjutning i verk- samheten mot Central- och Östeuropa, med särskild betoning av samar- betet med Baltikum -  i västvärlden har Västeuropa prioriterats i förhållande till Nordamerika -  institutet har fått nya medel för att stödja forskningens internationalise- ring och forskningsutbyte med såväl Väst- som Östeuropa -  institutet har upprättat ett särskilt informationscentrum för utbildning Prop. 1992/93:100 och forskning, National Academic Mobility Information Centre (NA- Bilaga 4 MIC) -  institutet fick under budgetåret 1990/91 överta det operativa ansvaret från Utrikesdepartementet av samarbetet med utlandsmyndigheterna i informations- och kulturutbytesfrågor -  institutet fick en ny kansliorganisation den 1 oktober 1990 -  en kraftig utbyggnad av ADB-stödet har ägt rum i form av investeringar i teknisk utrustning, programvara och utbildning. Svenska institutet prioriterar bl.a. följande områden i den framtida verksam- heten: - ökad kulturell närvaro i Europa genom stöd till bl.a. kontaktresor och inbjudningar samt satsningar på några större projekt som en utställning i Grand Palais i Paris våren 1994 om de svensk-franska relationerna på 1700-talet -  kunskapsöverföring till Central- och Östeuropa genom stipendievistelser i Sverige, sommarkurser, konferensdeltagande och undervisning av svenska lärare och forskare utomlands -  en särskild satsning på svenskundervisning i Central- och Östeuropa med prioritet för Baltikum - förnyade strävanden i syfte att öka samverkan och samproduktionen med andra aktörer inom Sverige-informationen, i första hand Exportrådet och de nya turistorganen Styrelsen för Sverigebilden och Swedish Travel and Tourism Council/Next Stop Sweden - utvecklingen av dialogen med utlandsmyndigheterna -  inom Sverige-informationen läggs tyngdpunkten på trycksaker, personut- byte och seminarier - ökat utnyttjande av datateknik för att kunna ge snabbare service -  förstärkt information om studier i Sverige till utländska målgrupper via NAMIC - mer enhetliga och flexibla stipendieprogram - ökad ansträngning att aktivt marknadsföra institutets utbud av böcker, videokassetter m.m. om Sverige. Föredragandens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande målen för Svenska institutets verksamhet, fastställda i insti- tutets stadgar, är att genom informationsverksamhet sprida kännedom i ut- landet om svenskt samhälls- och kulturliv, att främja kultur- och erfarenhets- utbyte mellan Sverige och andra länder, att främja utbyte inom utbildning och forskning mellan Sverige och utlandet samt att stödja svenskundervis- ningen i andra länder.                                                                         193 De genomgripande förändringarna i Europa och särskilt i vårt närområde Prop. 1992/93:100 fortsätter att prägla utvecklingen. Institutets verksamhet under den kom- Bilaga 4 mande treårsperioden kommer i stor utsträckning att präglas av de två hu- vudlinjerna i utvecklingen, nämligen integrationen i Västeuropa och den po- litiska och ekonomiska omvandlingen av Central- och Östeuropa, särskilt Östersjö-området. Informations- och kulturprojekt blir av stor betydelse i Västeuropa, inte minst i ljuset av Sveriges ansökan om medlemskap i EG. Samtidigt anser jag att särskilda insatser för Central- och Östeuropa fortsatt skall göras under perioden. Jag förordar att denna huvudinriktning av Svenska institutets verksamhet läggs till grund för arbetet under den kommande treårsperioden. Kraven på nya sparbeting jämsides med de krav som utvecklingen i om- världen ställer på verksamheten bör mötas med fortsatta rationaliseringar/ nedskärningar, en fortsatt hög satsning på ADB-stödet, och på utbyggnad av personalens kompetens samt förnyade ansträngningar att öka de externa intäkterna. Resultatbedömning Av Svenska institutets resultatanalys framgår att den gångna femårsperioden har präglats av allt knappare personalresurser, kraftigt ökad omslutning och nya arbetsuppgifter. ADB-uppbyggnaden har forcerats och lagt grunden till ökad effektivitet och snabbhet i informationsflödet. Min sammantagna bedömning är att institutet under de senaste fem åren har utnyttjat sina resurser väl och att institutet haft förmåga att framgångs- rikt initiera en nödvändig anpassning till omvärlden, bl.a. genom organisa- tionsförändringar och uppbyggnad av ADB-stöd, vilket medger ökad flexi- bilitet i verksamheten. Svenska institutet bör därmed stå väl rustat att möta de sannolikt allt större krav som kommer att ställas under den kommande treårsperioden i fråga om bl.a. ökad samverkan med andra institutioner/ företag. Då Svenska institutet i likhet med andra institutioner på informationsom- rådet saknar mera konkreta och lättanvända resultatmått för verksamheten, utöver rena produktions- och distributionsmått, har de enkäter och under- sökningar som institutet företagit under de senaste åren visat sig vara värde- fulla instrument för bedömning av värdet av och kvaliteten på enskilda akti- viteter/tjänster samt renodling av utbudet av det stora antalet tjänster man erbjuder. Mål för budgetåret 1993/94 Svenska institutet intar en unik ställning genom att ensamt svara för stora delar av Sverige-informationen till utlandet. Institutets ställning gör att man har goda skäl att ställa höga krav på dess verksamhet. Kvalitetskriteriet blir därför av avgörande betydelse vid en bedömning av institutets tjänster och produkter. Den accelererande politiska utvecklingen i omvärlden de senaste åren har inneburit att tyngdpunkten i institutets arbete kommit att förskjutas mot 194 Central- och Östeuropa. Samtidigt har Västeuropa i ljuset av Sveriges med- lemskapsansökan i EG kommit i fokus. Svenska institutet fick budgetåret 1990/91 överta det operativa ansvaret från Utrikesdepartementets informationsbyrå för samarbetet med utlands- myndigheterna i frågor som rör informations- och kulturutbytet med ut- landet. Jag är dock inte beredd att tillmötesgå institutets förslag att låta detta överta även huvudansvaret för ovannämnda utbyte, dvs. i realiteten budget- ansvaret. Jag noterar med tillfredsställelse institutets beredvillighet att öka sin sam- verkan och samproduktion med andra institutioner/ företag. Det finns kon- kreta exempel i fråga om bl.a. ekonomi och turism, där jag tror att ett ökat samarbete på informationsområdet skulle kunna ge goda resultat till en rim- lig samlad kostnad. Inte minst torde detta gälla inom turismen, där de nyli- gen bildade turistorganen Styrelsen för Sverigebilden och Swedish Travel and Tourism Council/Next Stop Sweden kan bli viktiga samarbetspartners för institutet. Genom informationscentret National Academic Mobility Information Centre (NAMIC) har institutet fått en viktig uppgift vad gäller spridandet av information om studier i Sverige och om studier i utlandet. Arbetsfördel- ningen mellan institutet, Centrala studiestödsnämnden (CSN) och Verket för högskoleservice (VHS) är dock något oklar. Utbildningsdepartementet har därför tillsatt en utredning inom departementet för att se över organisa- tionen för vissa internationella uppgifter inom utbildningsområdet och be- handla bl.a. det nämnda problemet. På det allmänkulturella området fullgör Svenska institutet en viktig funk- tion som centralt service- och samordningsorgan för det svenska kulturlivets utlandskontakter. Jag välkomnar institutets ansträngningar att öka de externa intäkterna ge- nom bl.a. en aktiv marknadsföring av institutets produkter i form av böcker, videokassetter m.m. samt upprustning av Sverigebokhandeln. Slutsatser Övergripande mål för den verksamhet som Svenska institutet ansvarar för skall, i enlighet med institutets stadga, vara att genom informationsverksam- het sprida kännedom i utlandet om svenskt samhälls- och kulturliv, att främja kultur- och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och andra länder, att främja utbyte inom utbildning och forskning mellan Sverige och utlandet samt att stödja svenskundervisningen i andra länder. I ljuset av de senaste årens dramatiska händelseutveckling i Europa är det naturligt att Svenska institutet prioriterar detta område. Sveriges ansökan om medlemskap i EG gör det särskilt angeläget att öka informationsinsat- serna om Sverige i Västeuropa. Utvecklingen i Central- och Östeuropa krär ver fortsatt prioritet för detta område. Anslaget för budgetåret 1993/94 har beräknats utifrån följande utgångs- punkter. Till följd av det statsfinansiella läget bör en ytterligare neddragning av in- stitutets resurser ske med 5 miljoner kronor. I detta ingår ett rationalise- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 195 ringsuttag pä 1,5 %. Härtill kommer ett kvarvarande sparbeting för 1993/94 på 1,45 miljoner kronor avseende treårsperioden 1991/92-1993/94. Pris- och löneomräkningen för budgetåret 1993/94 uppgår till 3 736 000 kr. Anslaget har därmed beräknats till 63 083 000 kr efter avdrag för sparbeting på tillsammans 6,45 miljoner kronor. Anslaget för Svenska institutet har budgeterats utan hänsyn till de tek- niska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på löne- kostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över- gången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgete- ringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bil. 1, statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till Svenska institutets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade rikt- linjerna och kan därför avvika från det nu budgeterade beloppet. I syfte att skapa större klarhet i fråga om Svenska institutets framtida ar- betsuppgifter och institutets samverkan med andra institutioner/företag av- ser jag låta utreda vissa aspekter av Sverige-informationen som berör institu- tet och hur denna bör utformas för att effektivt kunna motsvara tidens krav. I avvaktan på denna översyn bör Svenska institutets verksamhet endast prö- vas i ett ettårsperspektiv. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. godkänna att de övergripande målen för verksamheten inom Svenska institutets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet Slutsatser, 2. till Svenska institutet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reserva- tionsanslag på 63 083 000 kr. <h6>D 2. Radioprogramverksamhet för utlandet</h6> <table border="1"> <tr><td> 1991/92</td><td> Utgift</td><td> 61 671 250</td><td> Reservation</td><td> 19 481 290</td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> Anslag</td><td> 60 809 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Förslag</td><td> 51 363 000</td><td></td><td></td></tr> </table> Medel till Radioprogramverksamhet för utlandet är budgeterade inkl, mer- värdesskatt. En minskning av anslaget har skett med 15 miljoner kronor till följd av besparingar i de statliga utgifterna. Radio Sweden är den enhet inom Sveriges Radio AB som svarar för radio- programverksamheten för utlandet. Radio Sweden skall enligt avtalet mel- lan staten och Sveriges Radio AB sända ljudradioprogram avsedda för mot- tagning i utlandet. Programmen skall ge dels svenskar som befinner sig utomlands, dels utländsk publik möjlighet att få information om och upp- rätthålla kontakt med Sverige. Radio Swedens sändningar sker för närva- rande på åtta språk (svenska, engelska, tyska, franska, spanska, ryska, est-                    196 niska och lettiska) och riktar sig till alla världsdelar. <table border="1"> <tr><td rowspan="2"></td><td rowspan="2"> Anslag 1992/93'</td><td> Beräknad ändring 1993/942</td></tr> <tr><td> Föredraganden</td></tr> <tr><td> Radio Swedens verksamhet</td><td> 60 809 000</td><td></td></tr> <tr><td> varav engångsanvisning</td><td> 6 500 000</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 54 309 000</td><td> -2 946 0003</td></tr> </table> 1 Avser kalenderåret 1993 2 Avser kalenderåret 1994. För Sveriges Radio-koncernen sammanfaller räkenskapsår med kalenderår 3 Varav engångsanvisning + 9 700 000 kr, besparing - 15 000 000 kr samt pris- och löneuppräkning + 2 354 000 kr Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Sveriges Radio AB och Svensk Rundradio AB* Sveriges Radio AB begär för kalenderåret 1994 att anslaget för Radio Swe- dens verksamhet tilldelas 36 528 000 kr i 1991 års prisnivå avsett att täcka kostnader för programverksamheten samt ett icke närmare angivet belopp i 1991 års prisnivå för programinsamling och programutsändning samt att medlen värdesäkras genom ett pris- och löneindex. Svensk Rundradio AB begär 9,7 miljoner kronor att användas för kapital- kostnader i samband med inköp av tre nya sändare, som enligt riksdagens beslut (prop. 1989/90:100 bil. 5, bet. 1989/90:UU14, rskr. 1989/90:191 och prop. 1991/92:100bil. 4, bet. 1991/92:UU14, rskr. 1991/92:170) skall installe- ras under åren 1991-1994. Svensk Rundradio AB har vidare redovisat en plan för täckning av de år- liga kapitalkostnaderna för utbytet av kortvågssändare inom ramen för de av riksdagen beslutade riktlinjerna. Planen bör nu förlängas med ett år, till år 2003, som en direkt följd av avskrivningstidernas längd. De begärda ökningarna i förhållande till kalenderåret 1993 avser följande. Sveriges Radio AB 1. Kompensation för kostnadsökningar 1992 2. Kompensation för kostnadsökningar 1993 Svensk Rundradio AB Kapitalkostnader i samband med sändarbyte m.m. 1 Engångsanvisning 1400 000 1700 000 9 700 0001 ‘Riksdagen har beslutat (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329) att de två radiobolagen, Sveriges Lokalradio AB och Sveriges Riksradio AB den 1 januari 1993 skall gå samman till ett företag med namnet Sveriges Radio AB. I riksdagens beslut ingår även att upprätta ett självständigt bolag för insamling och distribution av TV- och radioprogram, Svensk Rundradio AB, som trädde i funk- tion den 1 juli 1992 och som utför uppgifter som tidigare tillhandahölls av Televerket Radio. 197 Föredragandens överväganden Riksdagen beslöt så sent som våren 1991 att Radio Sweden skulle anvisas medel över ett reservationsanslag med sedvanlig pris- och löneomräkning. Jag är därför inte beredd att tillmötesgå Sveriges Radios begäran om en åter- gång till ett reservationsanslag med indexreglering. Förslaget till kostnads- kompensation för åren 1993 och 1994 kan jag därför inte heller biträda. Nuvarande avtal mellan staten och Sveriges Radio-koncernens olika före- tag löper ut den 31 december 1992. Genom riksdagens beslut om radio- och TV-frågor våren 1992 (prop. 1991/92:140, bet. 1991/92:KrU28, rskr. 1991/92:329) har fastställts riktlinjer för Sveriges Radio-koncernens upp- drag, organisation och finansiering under en ny avtalsperiod omfattande åren 1993-1996. Vid samma tillfälle beslöt riksdagen även om särskilda rikt- linjer för Radio Swedens verksamhet som ingår i det avtal som nyss slutits mellan staten och Sveriges Radio AB. I propositionen behandlas även bil- dandet av ett särskilt statligt bolag för insamling och utsändning av program för radio och TV. Det nya självständiga bolag som bildats för detta ändamål, Svensk Rundradio AB, trädde i funktion den 1 juli 1992. Radio Sweden sänder för närvarande program på åtta språk och har under år 1992 med framgång börjat sända program via satellit i Europa. Jag har särskilt uppskattat Radio Swedens höga sändningsberedskap i Östersjö-om- rådet. De besparingskrav som nu gäller beträffande statens utgifter gör det dock nödvändigt att krympa verksamheten vid Radio Sweden från och med kalen- deråret 1994. Sparbetinget för budgetåret 1993/94 (kalenderåret 1994) har fastställts till 15 miljoner kronor. I detta ingår ett rationaliseringsuttag på 1,5 %. Jag bedömer att den ovannämnda minskningen av anslaget inte kan ske utan att förmågan att producera egna program kommer att påverkas. Jag anser att en huvuduppgift för Radio Swedens sändningar till utlandet är att snabbt förmedla nyheter samt information om kultur- och samhällsliv på svenska till i första hand svenskar i utlandet. Sedan sändningarna till ut- landet inleddes har utbudet i Sveriges Radios sändningar förändrats. Bred- den och kvaliteten i Sveriges Radios rikssändningar medför att vidareutsänd- ning eller samsändning av dessa kan utgöra den helt dominerande delen av Radio Swedens sändningar på svenska. Vad beträffar sändningarna på utländska språk har den snabba utveck- lingen på etermediaområdet i världen i stort och i än högre grad i Europa, under de senaste åren medfört förändrade förutsättningar. Kortvågssänd- ningar med nyheter och information från Sverige har i detta perspektiv blivit mindre attraktiva. Detta medför att det enligt min mening kan vara möjligt att avveckla sändningarna på ett eller flera språk. Jag vill dock framhålla den viktiga roll som Radio Sweden kan spela i vårt närområde - inte minst genom möjligheten att nå potentiellt stora lyssnar- skaror kring Östersjön. I detta närområde kan även förväntas finnas ett in- tresse hos en mera betydande del av allmänheten för nyheter och informa- tion från Sverige. Det nya företaget Svensk Rundradio AB, som tillhandahåller de tjänster Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 198 som tidigare erhållits från Televerket Radio, och som trädde i funktion den 1 juli 1992, har för budgetåret 1993/94 (1994) begärt 9,7 miljoner kronor för kapitalkostnader i samband med investering i nya kortvågssändare i enlighet med riksdagens tidigare beslut (prop. 1989/90:100 bil. 5, bet. 1989/90:UU14, rskr. 1989/90:191) för att ersätta kortvågssändaren i Karlsborg och de två kortvågssändarna i Hörby under tiden 1991-1994. De tre nya sändarna kom- mer samtliga att placeras i Hörby. Jag förordar att Svensk Rundradio AB beviljas det begärda beloppet på 9,7 miljoner kronor för utbyte av kortvågssändare. Jag förordar också att den av Svensk Rundradio AB föreslagna investe- ringsplanen fastställs. För perioden 1995-2003 har kapitalkostnaderna be- räknats till följande belopp. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 <table border="1"> <tr><td> Kalenderår</td><td> 1995</td><td> 1996</td><td> 1997</td><td> 1998</td><td> 1999</td><td> 2000</td><td> 2001</td><td> 2002</td><td> 2003</td></tr> <tr><td> Kapital- kostnad</td><td> 10,1</td><td> 9,5</td><td> 8,8</td><td> 8,2</td><td> 7,6</td><td> 6,9</td><td> 6,3</td><td> 5,7</td><td> 3,8</td></tr> </table> Under år 1995 tillkommer ett belopp, preliminärt beräknat till 2 miljoner kronor, för destruktion av miljögiftet PCB i samband med skrotningen av de uttjänta kortvågssändarna i slutet av 1994. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. fastställa den plan för kapitalkostnader under åren 1995-2003 som jag har förordat, 2. till Radioprogramverksamhet för utlandet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 51 363 000 kr. <h6>D 3. Övrig information om Sverige i utlandet</h6> <table border="1"> <tr><td> 1991/92</td><td> Utgift</td><td> 15 982 477</td><td> Reservation</td><td> 1 605 192</td></tr> <tr><td> 1992/93</td><td> Anslag</td><td> 16 754 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 1993/94</td><td> Förslag</td><td> 14 254 000</td><td></td><td></td></tr> </table> Anslaget har minskats med 2 500 000 kr till följd av besparingar i de statliga utgifterna. Från anslaget finansieras sådant informations- och erfarenhetsutbyte som samordnas av Utrikesdepartementets press- och informationsenhet samt bi- drag till Svensk-internationella Pressbyrån (SIP) och Ingenjörsvetenskaps- akademien (IVA). 199 <table border="1"> <tr><td></td><td> Anslag 1992/93</td><td> Beräknad ändring 1993/94 Föredraganden</td><td> _ Prop. 1992/93:100 Bilaga 4</td></tr> <tr><td> Samordnad informations- verksamhet</td><td> 12 614 000</td><td> + 500 000</td><td></td></tr> <tr><td> Bidrag till Svensk- internationella Pressbyrån</td><td> 2 525 000</td><td> -2 525 000</td><td></td></tr> <tr><td> Bidrag till Ingenjörs- vetenskapsakademien</td><td> 1 615 000</td><td> - 475 000</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 16 754 000</td><td> -2 500 000</td><td></td></tr> </table> Från anslaget finansieras informationsinsatser och kulturutbyte via de svenska utlandsmyndigheterna. Medlen kan användas för stöd till informa- tions- och kulturinsatser, personutbyte, lokala kostnader i samband med se- minarier, film- och utställningsverksamhet m.m., utländska journalistbesök och andra lokala Sverige-relaterade projekt samt tidskriftsstöd. Medel ställs även till Svenska institutets förfogande för särskilda uppdrag av intresse för Utrikesdepartementet. Departementets press- och informationsenhet svarar härutöver för information i utrikespolitiska frågor genom trycksaker, före- drag m.m. Svensk-internationella Pressbyrån (SIP) distribuerar nyhetsbulletiner till ca 7 000 mottagare inom massmediasektorn i 150 länder. Bulletinerna inne- håller dels nyheter inom de industriella, tekniska och vetenskapliga sekto- rerna i Sverige, dels nyheter om svenska politiska, samhälleliga och ekono- miska frågor. Vidare produceras särskilt material på engelska och tyska för specialiserad fackpress, forskningsinstitutioner, branschföreningar etc. SIP begär för budgetåret 1993/94 ett bidrag på 2 765 000 kr. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) begär ett bidrag på 2 045 000 kr för avtalsbundet tekniskt-vetenskapligt samarbete, främst forskarutbyte, mellan IVA och teknisk-vetenskapliga organisationer i Östeuropa och Kina. Utbytet syftar bl.a. till att initiera direkt och långsiktigt samarbete mellan berörda forskare och institutioner. Avtalet med Ryssland administreras ge- mensamt av IVA och Kungliga Vetenskapsakademien (KVA). Föredragandens överväganden Det råder bred enighet om behovet av intensifierade kontakter med hela Europa. Informationsverksamhet och kulturutbyte har därvid en väsentlig roll att spela. Jag förordar att särskilda insatser i Europa prioriteras, såsom person- och journalistinbjudningar, seminarier samt kulturutbyte. De bespa- ringskrav som ställts gör det dock nödvändigt att dra in bidraget till SIP. Bi- draget till IVA minskas med drygt en fjärdedel för att göra det möjligt att bibehålla en hög informationsberedskap i den samordnade informations- verksamheten. 200 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 14 254 000 kr. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 E. Utrikeshandel och exportfrämjande <h6>E 1. Kommerskollegium</h6> 1991/92     Utgift 1992/93     Anslag 1993/94     Förslag 52 985 347 51 647 000 48 471 000 Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med uppgift att hand- lägga frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt vissa frågor i sam- band med näringsrättsliga regleringar och inrikeshandel. Kollegiets general- direktör är chef för myndigheten och ordförande i dess styrelse. Kommers- kollegium har ca 120 anställda. Det övergripande målet för Kommerskollegiets handelspolitiska verksam- het är att med frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges intressen i handeln med omvärlden tas till vara. På det handelspolitiska området är det kollegiets uppgift dels att tillhandahålla utredningar och underlag för rege- ringens ställningstaganden, dels att utföra vissa myndighetsfunktioner. På det näringsrättsliga området är det kollegiets uppgift att inom sitt ansvars- område medverka till att utbyte av varor och tjänster sker i enlighet med allmänna intressen. Inkomster vid Kommerskollegium, som redovisas på statsbudgetens in- komstsida under inkomsttitel, beräknas till sammanlagt ca 5 miljoner kronor för budgetåret 1993/94 (1991/92 ca 5 miljoner kronor). Kommerskollegium har i sin årsredovisning givit en samlad bild av verk- samhetens resultat. Redovisningen utgår ifrån verksamhetens funktionsin- delning och anslagsförbrukningen för resp, funktion. Resultatredovisningen indikerar att uppställda mål och delmål har uppnåtts. För den näringsrätts- liga verksamheten redovisas olika prestationer, vilket kan möjliggöra ut- vecklandet av mått för produktivitet. Av den ekonomiska översikten kan utläsas att de från regleringsfunktio- nen frigjorda resurserna under budgetåret 1991/92 har förts till prioriterade områden samt att tidigare anslagssparande (ca 2 miljoner kronor) har an- vänts för ADB-satsningar. RRV:s revisionsberättelse, i vilken granskningen av resultatredovisningen har begränsats till en bedömning av fullständighet och dokumentation, inne- håller inga invändningar. Kommerskollegium har inför budgetåret 1993/94 Jämnat en förenklad an- slagsframställning. Inga förändringar föreslås i förhållande till den treårsram som har beslutats för kollegiets verksamhet under perioden 1991/92-1993/94. 201 Föredragandens överväganden Sammanfattning Övergripande mål De övergripande mål som gäller för treårsperioden 1991/92-1993/94 bör ligga fast. Regeringen har den 25 juni 1992 beslutat att de riktlin- jer och övergripande mål som gäller för perioden skall utsträckas till att omfatta även budgetåret 1994/95. Resurser: Ramanslag 1993/94 48 471 000 kr Planeringsram: 1993/94            1994/95 48 471 000 kr 48 471 000 kr Övrigt: Föreslaget ramanslag för budgetåret 1993/94 har beräknats med ut- gångspunkten att anslaget bör reduceras med 5 miljoner kronor som en del av beslutade besparingar under tredje huvudtiteln. Anslaget har också reducerats med sammanlagt 864 000 kr, vilket motsvarar lönekostnaden för två tjänster som har flyttats från kolle- giet till Utrikesdepartementets handelsavdelning. Anslaget har pris- och löneomräknats med 2 121 000 kr. Dessutom har 567 000 kr förts från anslaget E 2. Exportfrämjande verksamhet för de uppgifter som läggs på kollegiet i samband med nedläggning av Handelsprocedurrådet. Jag redovisar denna fråga närmare i det föl- jande. Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett för- slag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt pre- senterat den modell som bör tillämpas. Kommerskollegium kommer fr.o.m. budgetåret 1993/94 att tillämpa denna modell. Kollegiet kom- mer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslaget kommer att föras till detta konto. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Resultatbedömning Kollegiets årsredovisning visar enligt min mening att verksamheten bedrivs i enlighet med de mål och prioriteringar som har fastlagts av statsmakterna. Verksamhetens ekonomiska resultat visar att kollegiet har bedrivit verk- samheten i enlighet med de förutsättningar som gavs inför budgetåret 1991/92. Ramanslaget och dess konstruktion förefaller ha en gynnsam effekt och ett medvetet anslagssparande har möjliggjort planerade ADB-sats- ningar. Jag kan också konstatera att RRV inte har haft några invändningar i revi- sionsberättelsen avseende Kommerskollegium. 202 Slutsatser Sammantaget innebär min bedömning att de riktlinjer som lades fast i 1991 års budgetproposition bör gälla även för budgetåret 1993/94. Jag anser så- lunda att vad jag anförde förra året om prioriteringar i kollegiets verksamhet alltjämt äger giltighet - tillämpningen av EES-avtalet, utvecklingen av den inre marknaden, stöd i medlemskapsförhandlingarna, utvecklingen av EG:s handelspolitik, samarbetet och utvecklingen inom EFTA, EFTA:s relationer till tredje land samt frågor rörande GATT och det multilaterala handelssys- temets utveckling och framtid. På alla dessa områden spelar kollegiet en cen- tral roll vad gäller kontinuitet och expertis. Detta gäller också de mer tradi- tionella myndighetsuppgifterna på det handelspolitiska området, såsom marknadsstörningsärenden och vissa tullfrågor. I 1992 års budgetproposition gjorde jag bedömningen att kollegiet borde renodlas som handelspolitisk myndighet. Jag framhöll vidare att arbetsfor- merna och arbetsfördelningen mellan kollegiet och Utrikesdepartementets handelsavdelning borde ses över. Jag konstaterade också att kollegiets roll och ställning i hög grad skulle komma att förändras vid ett medlemskap i EG och att jag avsåg återkomma till denna fråga inför kommande budgetpropo- sitioner. Möjligheterna att överföra de uppgifter som Kommerskollegium nu har på det näringsrättsliga området till andra instanser har övervägts under vå- ren 1992. De uppgifter som avses är bl.a. auktorisation av revisorer, tolkar och översättare, administration av resegarantilagen samt olika tillstånds- och dispensfrågor enligt aktiebolagslagen. Härvid konstaterades att översynsar- bete pågår på flera av de berörda områdena. Av särskild betydelse i samman- hanget är den översyn av revisorsreglerna, som avses vara slutförd somma- ren 1993. Min slutsats i denna situation var att det var olämpligt att då genomföra någon förändring vad gäller kollegiets näringsrättsliga verksamhet. Samti- digt anser jag fortfarande att det är önskvärt att kollegiet renodlas som han- delspolitisk myndighet. Jag avser tillsätta en intern utredare, som får i upp- drag att i samråd med berörda departement och myndigheter presentera för- slag med den innebörden. I överensstämmelse med bedömningen som gjordes i förra årets budget- proposition har Kommerskollegiets roll när det gäller att förbereda bilate- rala handels- och samarbetsförhandlingar reducerats och förändrats. Kollegiet bedriver sedan flera år en omfattande informationsverksamhet på europaområdet. När det gäller regelverket i EES och EG har kollegiet en funktion som central informationspunkt och kunskapsbank för myndigheter, organisationer, företag och enskilda. Denna verksamhet kommer att ha stor betydelse de närmaste åren när svensk statsförvaltning skall anpassas till det vidgade europasamarbetet. Det är viktigt att kollegiets aktiviteter på detta område samordnas med andra myndigheter så att onödigt dubbelarbete inte uppkommer. När det gäller europainformationen till en bredare allmänhet inför folk- omröstningen år 1994 kommer kollegiet att nära samarbeta med den infor- mationsverksamhet som byggts upp inom regeringskansliets Sekretariat för Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 203 Europainformation. Informationsverksamheten får beteckningen ”Euro- Prop. 1992/93:100 painformation” och innefattar uppbyggandet av databaser, telefonsluss och Bilaga 4 ett informationsnätverk med folkbibliotek och länsstyrelser. Verksamheten finansieras av Sekretariatet. Utrikesdepartementets handelsavdelning och Kommerskollegium har ett mycket nära samarbete. Betydelsen av informella kontakter har ökat i och med den ökade intensiteten i det handelspolitiska arbetet både vad gäller europafrågorna och multilateralt. Ett EG-medlemskap, och därmed en anslutning till en gemensam handels- politik, kommer att få viktiga konsekvenser för den svenska förvaltningens uppgifter på det handelspolitiska området. Förändringar i ansvarsfördel- ningen jämte organisatoriska förändringar kan komma att bli aktuella. I medlemskapet ingår dels att medverka i och aktivt påverka utformningen av den gemensamma handelspolitiken, dels att svara för verkställigheten av den gemensamma handelspolitiken på det nationella planet. Enligt min mening är det önskvärt att arbetet med att analysera dessa frå- gor inleds redan nu, så att en ändamålsenlig organisation kan finnas den 1 januari 1995. Analysen bör omfatta bl.a. en granskning av Kommerskolle- giets roll och uppgifter och av relationen mellan Utrikesdepartementets han- delsavdelning och kollegiet. Utredningen bör genomföras internt inom han- delsavdelningen i samråd med Kommerskollegium. Den besparing som föreslås under anslaget kommer givetvis att innebära en sänkning av ambitionsnivån på vissa områden. Det bör ankomma på kol- legiets ledning att göra erforderliga omprioriteringar. Samtidigt bör ut- rymme finnas för ytterligare rationaliseringar. Verksamheten bör därmed kunna bedrivas på ett ändamålsenligt sätt med de resurser jag har beräknat för budgetåret 1993/94. Anslaget för Kommerskollegium har beräknats utan hänsyn till de tek- niska justeringar som måste göras till följd av ändringen av nivån på löne- kostnadspålägget, den ändrade finansieringsformen för Statshälsan, över- gången till lån i Riksgäldskontoret samt de nya principerna för budgete- ringen av anslagen. Riktlinjerna för dessa förändringar har tidigare denna dag redovisats av chefen för Finansdepartementet (bilaga 1, statsbudgeten och särskilda frågor, avsnitt 2.2). Det belopp som kommer att ställas till kol- legiets disposition kommer slutligt att fastställas enligt de redovisade riktlin- jerna och kan därför avvika från det nu beräknade beloppet. <h6>Handelsprocedurrådet</h6> Statskontorets översyn Handelsprocedurrådet har sedan det inrättades den 1 juli 1975 (prop.1975:41, bet. 1975:NU17, rskr. 1975:116) drivits gemensamt av svenska staten och näringslivet, fram till den 1 juli 1990 representerat av Sve- riges Industriförbund. Överläggningar under våren 1990 ledde fram till ett nytt treårigt avtal, vilket godkändes av Riksdagen (prop. 1989/90:150, bet. 1989/90:NU26, rskr. 1989/90:354). På grundval av detta avtal har verksam- heten sedan den 1 juli 1990 drivits med tolv huvudmän representerande stat och näringsliv. 204 Handelsprocedurrådet har till uppgift att utarbeta och främja utarbetande av lösningar som innebär förenkling av handelsprocedurer. Rådet skall ägna särskild uppmärksamhet åt frågor som rör elektroniskt datautbyte. Rådet skall vidare särskilt verka för ökad användning av EDI (Electronic Data In- terchange) i syfte att främja effektiviseringar i företag och myndigheter och i syfte att främja svenskt näringslivs internationella konkurrensförmåga. Vi- dare skall rådet följa och påverka det internationella utvecklingsarbetet på området, främst inom ECE (FN:s ekonomiska kommission för Europa) och EG/EFTA. Rådet finansieras via årliga bidrag från de tolv huvudmännen och via intäkter från utförda tjänster. Budgetåret 1991/92 uppgick bidraget över tredje huvudtiteln till 567 000 kr. Gällande avtal om Handelsprocedurrådet löper ut den 30 juni 1993. Regeringen uppdrog i februari 1992 åt Statskontoret att utreda frågan om Handelsprocedurrådets framtida roll, verksamhet, finansiering och huvud- mannaskap. I uppdraget ingick också att lämna förslag angående ansvarsför- delningen för Sveriges medverkan i det internationella arbetet om förenk- lade handelsprocedurer och användning av EDI. Statskontorets utredning presenterades i juni 1992. I utredningen konstateras att det finns en bred uppslutning bakom tanken att staten och näringslivet bör samverka om EDI och handelsprocedurer men att formerna bör moderniseras. Mot denna bakgrund föreslås att Han- delsprocedurrådet upphör och ersätts med en lösning där ansvaret delas upp mellan frågor om harmonisering av handelsregler i internationella handels- politiska fora och frågor om EDI-användning i Sverige. För det förstnämnda området föreslås att en arbetsgrupp som tar över namnet Handelsprocedur- rådet inrättas vid Utrikesdepartementets handelsavdelning. För det senare området föreslås att det bildas en svensk EDI-förening. Föreningen skulle utgöra en plattform och ett kompetenscentrum med såväl företag, myndig- heter som näringslivets organisationer som medlemmar. Föreningens upp- gift föreslås vara bl.a. att samordna EDI-utvecklingen i Sverige, att stödja och främja utvecklingen av EDI hos medlemmarna, att initiera och stödja nya användargrupper samt att informera om utvecklingen internationellt och i Sverige. Statskontorets utredning har remissbehandlats. Föredragandens överväganden Jag konstaterar att det råder bred enighet bland närmast berörda myndighe- ter och näringslivsorganisationer om huvuddragen i Statskontorets förslag. Jag anser också att dessa är väl avvägda även om det på några punkter finns anledning att göra justeringar. Enligt min mening bör därför det nu gällande avtalet om Handelsproce- durrådet inte förnyas. Det kommer därmed att löpa ut den 30 juni 1993. I stället anser jag att ett kontaktorgan, som tar över namnet Handelspro- cedurrådet, bör upprättas på Kommerskollegium. I rådet bör ingå bl.a. re- presentanter för närmast berörda myndigheter, Utrikesdepartementets han- delsavdelning, näringslivets organisationer och för den föreslagna EDI-för- eningen. Rådets uppgift skall vara att fungera som forum för diskussioner och informationsutbyte om det internationella arbetet på handelsprocedur- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 205 området. Kommerskollegium får ansvaret för rådets arbete. Kollegiets re- surser bör förstärkas för detta ändamål på sätt som jag tidigare har redovi- sat. Jag ställer mig positiv till bildandet av en svensk EDI-förening. En sådan sammanslutning skulle spela en viktig roll i arbetet med att främja EDI-an- vändning i Sverige. Utvecklingen på detta område går mycket snabbt, inves- teringarna är betydande och det är en viktig uppgift både att förse företag med information, idéer och beslutsunderlag samt att främja rationella lös- ningar vad gäller datakommunikation mellan företag och myndigheter. Jag har med tillfredsställelse erfarit att viktiga steg på vägen mot bildandet av en EDI-förening redan har tagits av ett antal myndigheter och näringslivsorga- nisationer. Jag anser att Kommerskollegium bör medverka i EDI-föreningen i syfte att tillgodose behovet av informationsflöde och samordning vad gäller det internationella EDI-arbetet. Efter samråd med chefen för Näringsdeparte- mentet vill jag också konstatera att en utökad EDI-anvädning inom svenskt näringsliv är av stor betydelse för de svenska företagens konkurrensförmåga och effektivitet. Det åligger dock, i linje med regeringens generellt inriktade näringspolitik, företagen och deras organisationer att själva göra en priorite- ring mellan insatser för ökad EDI-användning och andra konkurrens- och effektivitetsfrämjande åtgärder. I den mån EDI-främjande projekt faller inom ramen för de uppgifter som givits NUTEK, de regionala utvecklings- fonderna, riskkapitalbolagen samt Industri- och småföretagarfonden finns det anledning för dessa organ att överväga eventuella engagemang. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Hemställan Jag hemställer att regeringen 1. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om in- rättande av ett kontaktorgan benämnt Handelsprocedurrådet vid Kommerskollegium, 2. föreslår riksdagen att till Kommerskollegium för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 48 471 000 kr. <h6>E 2. Exportfrämjande verksamhet</h6> 1991/92 1992/93 1993/94 Utgift Anslag Förslag 274 843 190 Reservation 15 209 267 219 180 000 187 563 000 Under detta anslag beräknas medel för exportfrämjande verksamhet, fram- för allt genom Sveriges exportråd. Vissa medel står också till regeringens dis- position för särskilda insatser på det exportfrämjande området. Sveriges exportråd, som bildades år 1972 genom ett avtal mellan staten och Sveriges Allmänna Exportförening, är det centrala serviceorganet för exportfrämjande åtgärder. Rådets uppgift är att initiera, planera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Under 206 anslaget beräknas medel för den exportfrämjande verksamhet som Sveriges exportråd antingen utför själv eller planerar och leder inom handelssekrete- rarorganisationen m.m. och inom utrikesrepresentationen. Näringslivet del- tar i verksamhetens finansiering dels genom abonnemangsavgifter, dels ge- nom medverkan i olika exportaktioner, och dels genom betalning för gjorda uppdrag för enskilda företag/uppdragsgivare. Exportrådets utlandsorganisation består således bl.a. av handelssekrete- rare, framför allt på marknader i Europa, men också på andra marknader. Rådet har vidare slutit samarbetsavtal med vissa handelskammare i ut- landet. Utrikesrepresentationen är också en viktig del av Exportrådets utlandsor- ganisation. Ett antal ambassader i länder som är speciellt intressanta ur ex- portsynvinkel har särskilda resurser för exportfrämjande insatser. Riksdagen har nyligen lagt fast riktlinjer för statens roll i den exportfräm- jande verksamheten vid Sveriges exportråd (prop. 1991/92:108, bet. 1991/92:NU23, rskr. 1991/92:227). Staten och Sveriges Allmänna Exportför- ening har undertecknat ett nytt avtal. Bedömningen är att det finns samhälls- ekonomiska motiv för fortsatt statligt stöd till den exportfrämjande verksam- het som bedrivs genom Sveriges exportråd. De statliga medlen skall i första hand inriktas på upplysnings-, informations- och rådgivningsverksamhet. Övriga aktiviteter bör i princip finansieras genom avgifter från företagen, men statligt stöd kan vara befogat i vissa fall. Det gäller främst insatser för att utveckla exportoerfarna, framför allt mindre och medelstora företags ex- port, insatser för att främja export till svårbearbetade eller avlägsna men lo- vande marknader, samt större manifestationer med inriktning på svenskt nä- ringsliv eller svensk industri efter samråd med Utrikesdepartementet. Mot bakgrund av bl.a. det mer preciserade statliga uppdraget till Export- rådet har förutskickats att anslaget till exportfrämjandet i fast penningvärde bör halveras under en treårsperiod med början budgetåret 1992/93. Sveriges exportråd Sveriges exportråd har mot bakgrund av Riksdagens ställningstagande våren 1992 lämnat en kortfattad anslagsframställning för budgetåret 1993/94. Bud- getförslaget är baserat på sedvanlig prisomräkning av innevarande års anslag samt på en neddragning i enlighet med det nämnda ställningstagandet. Dess- utom begär Exportrådet ett engångsanslag på 32,6 miljoner kronor för att täcka vissa omstruktureringskostnader. Det gäller kostnader för bl.a. av- veckling av statliga uppdrag, avveckling i samband med ändring av utlands- organisationen, och utbildning av personal till säljare av exportfrämjande konsulttjänster. Budgetförslaget för budgetåret 1993/94 uppgår därmed till 193 442 000 kr. Föredragandens överväganden Genom riksdagens beslut år 1992 har grunden lagts för ett fortsatt engage- mang från statens sida i Sveriges exportråd. Samtidigt har statsmakternas syn på inriktningen av Exportrådets verksamhet preciserats och en avsevärd neddragning förutskickats av det statliga anslaget. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 207 14 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 Inom Exportrådet har ett målmedvetet arbete inletts med att anpassa verksamheten och organisationen till de nya förutsättningarna. Ett omfat- tande besparingsarbete har givit viktiga resultat och antalet anställda har re- ducerats. Utlandsorganisationen har bantats bl.a. i USA och i Tyskland. I Storbritannien och också på andra håll planeras ett utökat och värdefullt samarbete med handelskammare. I Sverige har ett utökat samarbete etable- rats med vissa handelskammare och med regionala utvecklingsfonder. Jag är medveten om att nedskärningen av statsanslaget som har påbörjats under innevarande budgetår innebär stora påfrestningar på Exportrådet och att anpassningen till en ny anslagsnivå innebär att vissa avvecklingskostnader uppstår. Mot bakgrund av det statsfinansiella läget saknas emellertid möjlig- het att medge ett extra anslag för omstruktureringskostnader på det sätt som Exportrådet har begärt. Nedskärningen av anslaget förväntas fortsätta även budgetåret 1994/95 i enlighet med ställningstagandet våren 1992. Enligt min mening gör de kommande anslagsnedskärningarna att Export- rådets två huvudmän bör fördjupa sin diskussion om Exportrådets uppgifter, verksamhet och prioriteringar på längre sikt. Jag noterar att en sådan diskus- sion har inletts i det särskilda forum för diskussioner mellan huvudmännen i övergripande exportrådsfrågor som har inrättats på Exportföreningen ini- tiativ. Jag beräknar behovet av anslagsmedel till exportfrämjande åtgärder inom Sveriges exportråd till totalt 162 000 000 kr budgetåret 1993/94. Hänsyn har därvid tagits till dels viss prisomräkning, dels neddragning i enlighet med vad som förutskickades våren 1992. Jag har också beräknat vissa medel till regeringens disposition för sär- skilda exportfrämjande insatser av olika slag, exempelvis medverkan i inter- nationella utställningar. Vidare har medel här beräknats för att täcka kostna- derna för att infria tidigare gjorda åtaganden om stöd till svensk projektex- port och konsultstöd. Dessa garantiverksamheter upphörde den 1 juli 1992 men åtaganden ligger kvar under flera år. Jag beräknar ett medelsbehov om totalt 25 563 000 kr för dessa åtgärder. Hänsyn har tagits till viss prisomräk- ning samt till en neddragning av anslaget i enlighet med vad som beslutades våren 1992. Därutöver kan tillgängliga reservationsmedel under anslaget också användas för konkreta insatser efter särskild prövning av regeringen. För budgetåret 1993/94 beräknar jag ett medelsbehov om totalt 187 563 000 kr. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 208 ----------------------------------------------- Prop. 1992/93:100 Anslag          Beräknad        Förslag          Bilasa 4 1992/93           ändring           1993/94               S 1993/94 1. Exportfrämjande åtgärder <table border="1"> <tr><td> - anslag</td><td> 190 000 000</td><td> -28 000 000</td><td> 162 000 000</td></tr> <tr><td> - övr. intäkter till</td><td> 150 000 000</td><td> -30 000 000</td><td> 120 000 000</td></tr> <tr><td> Exportrådet</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> 2. Till regeringens</td><td> 29 180 000</td><td> - 3 617 000</td><td> 25 563 000</td></tr> <tr><td> dispositon</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Summa anslag</td><td> 219 180 000</td><td> -31 617 000</td><td> 187 563 000</td></tr> </table> Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 187 563 000 kr. <h6>E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar</h6> 1991/92 Utgift                   881 073 7141 1992/93     Anslag                        1 000 1993/94     Förslag                        1 000 1 Hela beloppet hänför sig till utgifter under budgetåret 1991/92. Av detta avser 464 miljoner kronor ersättning till EKN för skuldnedskrivning på Polen. Av tidigare ian- språktagna medel återbetalade EKN 195 000 kr under budgetåret 1991/92. Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av ga- rantier främja svensk export. EKN:s garanti utgör en försäkring som skyd- dar svenska företag mot vissa förluster vid exportaffärer och i samband med investeringar i utlandet. För garantin betalas en premie som är relaterad till risken. Garantigivningen sker efter beslut av riksdagen våren 1990 inom två system: ett n-system (normalgarantisystem) och ett LT-system (Long Term) i vilket särskild vikt skall läggas vid det svenska samhällsintresset av garanti- givningen. EKN:s skrivelse om verksamheten m.m. EKN har med skrivelse den 8 oktober 1992 inkommit med underlag för en bedömning av verksamhetens omfattning och inriktning. Ramar för EKN-garantier Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkreditgarantier uppgår till 70 000 miljoner kronor, varav 25 000 miljoner kronor har reserverats för n-garantier och 45 000 miljoner kronor för LT-garantier. Regeringen har be- slutat att EKN:s garantiåtaganden kan uppgå till 20 000 miljoner kronor för 209 n-garanticr och 40 000 miljoner kronor för LT-garantier. Utöver ram för ex- Prop. 1992/93:100 portkreditgarantier finns en särskild ram för investeringsgarantier på 2 000 Bilaga 4 miljoner kronor. Ramutnyttjandet uppgick den 30 juni 1992 till ca 14 100 miljoner kronor för n-garantier och ca 22 800 miljoner kronor för LT-garan- tier. EKN föreslår oförändrade ramar från riksdag och regering för export- kreditgarantier och investeringsgarantier. EKNts premiesättning och OECD:s regler Nämnden pekar på att EKN vid en internationell premiejämförelse vad gäl- ler länder med relativt gynnsam riskbild hör till de billigaste instituten. Be- träffande högriskländer är EKN däremot ett av de institut som tar ut höga premier. EKN är öppen för garantigivning på fler marknader än de flesta andra garantiinstitut. För de sjutton garantiinstitut som undersökts inom OECD:s exportkreditgrupp ligger EKN:s premier strax under genomsnittet. Arbetet i exportkreditgruppen fortsätter i syfte att bl.a. uppnå ökad konkur- rensneutralitet i vad avser exportkreditgarantier. Sverige deltar aktivt i detta arbete. EKN och det europeiska integrationsarbetet I skrivelsen till regeringen förs liksom tidigare år en diskussion om de krav på förändringar i EKN:s verksamhet som kan ställas vid en svensk anslutning till EES respektive EG/EU. Statlig verksamhet på exportkreditförsäkrings- området kommer inte att tillåtas konkurrera med privata kreditförsäkrare annat än på jämställda villkor. Detta får konsekvenser för EKN:s korta ga- rantigivning vad gäller kommersiell risktäckning. Inom kort kan EG-riktlin- jer förväntas i frågan var gränsen bör dras mellan statlig garantiverksamhet och privat kreditförsäkringsverksamhet. I flertalet EG-länder har statlig medverkan i konkurrensutsatt verksamhet minskats genom bolagisering och/eller privatisering av verksamheten alter- nativt minskad statlig återförsäkring av sådana risker som kan återförsäkras på marknaden. EKN utreder tänkbara åtgärder för att anpassa sin verksam- het till EG-kraven och avser återkomma till regeringen med förslag. Beträf- fande den medellånga och långa icke konkurrensutsatta verksamheten dis- kuteras inom EG en harmonisering av vissa garantivillkor, premiesystem och bedömning av politiska risker. Förslag i dessa frågor från EG kan förväntas under år 1993. Garantier till utländska företag EKN föreslår att förordningen om exportkreditgaranti ändras så att nämn- den får bevilja även utländska näringsidkare exportkreditgarantier i sam- band med export från Sverige. Som motiv anförs att svensk export i ökande omfattning säljs från utländska företag till tredje land. Ett antal garantiinsti- tut i andra länder har motsvarande möjlighet. En förutsättning för EKN:s garantigivning till utländska företag skall enligt förslaget vara att inköpspri- set för svenska varor och tjänster utgör mer än 50 % av kontraktsbeloppet. 210 Genom ändringen skulle dels en bättre riskspridning i EKN:s portfölj kunna   Prop. 1992/93:100 uppnås, dels nämndens möjligheter att främja svensk export öka.           Bilaga 4 Skuldlättnadsåtgärder Inom Parisklubben har olika skuldlättnadsalternativ diskuterats och genom- förts dels avseende gruppen fattigaste och mest skuldtyngda länder, dels av- seende gruppen lägre medelinkomstländer. EKN har som resultat av det s.k. Toronto-paketet skrivit av ca 50 miljoner kronor. Inom Parisklubben ansågs efter några år dessa villkor inte vara till- räckligt långtgående för att åstadkomma den åsyftade lättnaden i betalnings- bördan för förstnämnda ländergrupp. Villkoren i paketet har därför förbätt- rats och medger sedan december 1991 en skuldlättnad om 50 % av det om- förhandlade beloppet, samtidigt som återbetalningstiden är utsträckt till 23 år. Hittills har Parisklubben träffat tre överenskommelser där EKN-ford- ringar omfattas av de nya villkoren - nämligen med Tanzania, Togo och Zambia. De beräknade fordringseftergifterna i kommande bilaterala avtal med dessa länder kommer att uppgå till ca 14 miljoner kronor under 1992/93. EKN hade per den 30 juni 1992 fordringar på länder i gruppen fattigaste och mest skuldtyngda länder uppgående till ca 740 miljoner kronor. En till- lämpning av de nya omförhandlingsvillkoren innebär framtida fordringsef- tergifter för länderna i storleksordningen 350-400 miljoner kronor. Genomförda och kommande skuldlättnader innebär att det nominella vär- det på EKN:s utestående fordringar avsevärt minskas. Prognoser och bedömningar för verksamhetens resultat EKN redovisar i sin skrivelse prognoser för EKN:s kassamässiga resultat un- der verksamhetsåren 1992/93-1994/95 och bedömningar av det ackumule- rade riskvärderade resultatet. För den gamla verksamheten, dvs. garantier utfärdade före den 1 juli 1990, pekar prognoserna enligt normalalternativet mot kassamässiga under- skott på i genomsnitt ca 200 miljoner kronor för vart och ett av de närmaste tre åren. I ett pessimistiskt alternativ visas underskott på 1,5-1,8 miljarder kronor för vart och ett av åren. Detta förklaras av att en ogynnsam utveck- ling för något eller några av de länder där EKN har stora garantiengagemang eller utestående fordringar avsevärt skulle försämra utfallet. I bedömningarna av det ackumulerade riskvärderade resultatet innebär EKN:s normalalternativ att den gamla verksamheten beräknas ge en slutlig förlust om drygt 1 miljard kronor. Det pessimistiska alternativet pekar mot en slutförlust på över 7 miljarder kronor. För att erhålla en rättvisande bild av statens totala kostnader för EKN:s verksamhet bör även hittills uppkomna kostnader för räntekompensation för delar av EKN:s upplåning, skadekostnader för vissa av regeringen beslu- tade garantier, ersättning för skuldavskrivning och betalningsbalansstöd till vissa gäldenärsländer redovisas. Per den 30 juni 1992 uppgick dessa totalt till drygt 2,5 miljarder kronor. 211 Prognoserna för den nya verksamheten, dvs. garantier utfärdade efter den 30 juni 1990, pekar enligt EKN:s normalalternativ mot fortsatta om än krympande kassamässiga överskott om sammanlagt ca 250 miljoner kronor för treårsperioden t.o.m. 1994/95. Det pessimistiska alternativet innebär kassamässiga underskott på totalt ca 600 miljoner kronor under treårsperio- den. Bedömningen av det riskvärderade resultatet av den nya verksamheten indikerar att förlustriskerna ungefär motsvarar det hittills ackumulerade kassamässiga överskottet på drygt 100 miljoner kronor. Finansiering av verksamheten EKN föreslår att nämndens rörliga kredit i Riksgäldskontoret för de gamla garantisystemen minskas från 3 700 miljoner kronor till 3 500 miljoner kro- nor. Samtidigt föreslår EKN att lånerätten i utländsk valuta avseende de gamla garantisystemen höjs från 800 miljoner kronor till 1 000 miljoner kro- nor. För de nya garantisystemen föreslås oförändrat 200 miljoner kronor i rörlig kredit i Riksgäldskontoret och 200 miljoner kronor i upplåningsrätt i utländsk valuta. Nämnden föreslår vidare, att om upplåningsrätten enligt föregående stycke inte skulle vara till fyllest för täckande av eventuellt ytterligare upp- kommande finansieringsbehov, dessa täcks via anslaget E 3. Exportkredit- nämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar. EKN föreslår slutligen att nämnden, i likhet med de två föregående bud- getåren, får räntekompensation för hela sin upplåning under de gamla ga- rantisystemen. Kostnaden för detta under 1993/94 beräknas uppgå till 430 miljoner kronor (13 % ränta). Beloppet kan komma att reduceras om EKN får kompensation för skuldavskrivningar och använder den för amortering av den rörliga krediten. Föredragandens överväganden Jag delar EKN:s bedömning att de av riksdagen och regeringen fastställda ramarna för exportkreditgaranti- och investeringsgarantiverksamheten bör vara oförändrade. Det är angeläget att EKN fortsatt noga följer utvecklingen inom EG vad beträffar exportkreditgarantier. När nämnden har föreslagit eventuella änd- ringar av sin verksamhet med anledning av utvecklingen inom EG avser jag återkomma till riksdagen härom. I prop. 1989/90:44 om statlig medverkan vid finansiering av export m.m. föreslog regeringen att EKN:s garantiverksamhet skulle vara självbärande, för LT-systemet på sikt, och att premier som bedömdes motsvara riskerna skulle uttas. Näringsutskottet (bet. 1989/90:NU19) tillstyrkte regeringens förslag. Utskottet underströk samtidigt vikten av att samtliga villkor i sam- band med en garanti - inom ramen för de begränsningar som uppställts för garantigivningen - utformades med beaktande av vad som erbjöds i export- företagens viktigaste konkurrentländer. Riksdagen biföll utskottets hemstäl- lan (rskr. 1989/90:153). Näringsutskottet underströk också vikten av att Sverige i internationella Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 212 sammanhang verkade för att skillnader i konkurrensförutsättningar för svenska exportföretag jämfört med företag i andra länder undanröjdes. Som jag har nämnt i det föregående har detta skett framför allt inom ramen för OECD:s exportkreditgrupp och vissa framsteg har gjorts. Min ambition är att Sverige fortsatt inom OECD skall verka för konkurrensneutralitet mellan garantiinstituten. Som nämnts pågår ett harmoniseringsarbete också inom EG. Jag anser att det ankommer på EKN att avgöra när svenska företag skall erbjudas samma villkor som konkurrentföretagens garantiinstitut erbjuder. Detta skall ske inom ramen för de begränsningar som har uppställts för ga- rantigivningen, dvs. att verksamheten skall gå ihop på sikt. Matchning bör enligt min mening endast bli aktuell i enstaka fall när särskilda skäl och ett svenskt samhällsintresse bedöms föreligga. Jag tillstyrker EKN:s förslag beträffande garantier till utländska företag. Följaktligen anser jag att förordningen om exportkreditgaranti bör ändras så att EKN generellt får bevilja utländska näringsidkare exportkreditgarantier i samband med export från Sverige under förutsättning att inköpspriset för svenska varor och tjänster utgör mer än 50 % av kontraktsbeloppet. Jag delar EKN:s uppfattning att skuldlättnader beslutade inom ramen för Parisklubben kan medföra att nämnden får vidkännas avsevärda minsk- ningar av det nominella värdet på utestående fordringar. EKN bör på lämp- ligt sätt erhålla kompensation för detta. Anslaget bör liksom hittills kunna användas för kompensation till EKN för vissa skuldnedskrivningar, för räntekompensation för upplåning i Riks- gäldskontoret och för att nämnden skall kunna fullgöra de förpliktelser den iklätt sig på statens vägnar. Jag vill erinra om att jag i budgetpropositionen för budgetåret 1992/93 anförde att EKN under budgetåret 1993/94 borde be- viljas medel för de återstående stegen av skuldnedskrivningen avseende Po- len och Egypten. Jag anser att EKN bör få räntekompensation för hela sin upplåning under de gamla garantisystemen. Chefen för Utrikesdepartementet kommer i det följande vid sin anmälan av anslaget G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga ga- rantier till länder i Central-och Östeuropa att föreslå att en särskild export- kreditgarantiram inrättas för de baltiska staterna och Ryssland. EKN bör få i uppdrag att administrera verksamheten under denna ram. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. medge att det av riksdagen medgivna högsta betalningsansvaret för exportkreditgarantier fastställs till 25 000 000 000 kr för n-garan- tier och till 45 000 000 000 kr för LT-garantier, 2. medge att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr, 3. godkänna att den rörliga kredit som ställs till EKN:s förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå till 3 500 000 000 kr för de gamla ga- rantisystemen och till 200 000 000 kr för de nya systemen, 4. bemyndiga regeringen att medge att EKN från budgetåret Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 213 1993/94 och tills vidare får uppta lån i utländsk valuta till ett motvärde av högst 1 200 000 000 kr, varav 200 000 000 kr för de nya systemen, 5. godkänna att EKN får bevilja utländska näringsidkare export- kreditgarantier i samband med export från Sverige enligt de riktlinjer jag förordat, 6. godkänna vad jag anfört om matchning i enstaka fall, 7. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeer- sättningar under budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. <h6>E 4. Krigsmaterielinspektionen m.m.</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 1991/92 1992/93 1993/94 Utgift Anslag Förslag 61 384 100 000 4 465 000 Krigsmaterielinspektionen (KMI) utövar kontroll över tillverkningen av krigsmateriel och handlägger ärenden rörande tillstånd till export och viss import av sådan materiel. Inspektionen handlägger också ärenden rörande tillstånd till utförsel enligt lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m. KMI har två nämnder till sitt förfogande. Det tekniskt-vetenskapliga rå- det, som bistår krigsmaterielinspektören vid bedömningen av frågor om av- gränsning mellan civil och militär materiel, tillsattes av regeringen år 1984. Den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden för krigsmaterielex- portfrågor inrättades år 1984 för att öka insynen och samrådet i frågor som rör krigsmaterielexport. Under år 1992 har ca 1 400 ansökningar om utförsel behandlats till ett ut- förselvärde av 2 900 miljoner kronor (2 600 miljoner kronor år 1991). Vid årsskiftet 1991/1992 hade 142 enskilda tillverkare regeringens tillstånd att tillverka krigsmateriel. Kostnaderna för verksamheten, exkl. nämnderna, täcks av dels avgifter från tillverkare av krigsmateriel, dels avgifter för tillstånd att utföra krigsma- teriel från riket. Vissa förenklingar i dessa avgiftssystem har nyligen fast- ställts av regeringen. I fortsättningen bör avgifterna enligt min mening redovisas under stats- budgetens inkomstsida och kostnaderna under detta anslag, som omvandlas till ett ramanslag. Jag beräknar kostnaderna till totalt 4 465 000 kr budget- året 1993/94, varav ca 104 000 kr utgör kostnaden för nämnderna. Chefen för Finansdepartementet har tidigare i dag redovisat ett förslag om generell räntebeläggning av statliga medelsflöden samt presenterat den mo- dell som bör tillämpas. Krigsmaterielinspektionen kommer fr.o.m. budget- året 1993/94 att tillämpa denna modell. Krigsmaterielinspektionen kommer därför att tilldelas ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret. Medlen under anslaget kommer att föras till detta konto. 214 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Krigsmaterielinspektionen m.m. för budgetåret 1993/94 an- visa ett ramanslag på 4 465 000 kr. <h6>E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet</h6> I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik an- visats ett anslag på 2 250 000 kr. I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom området förs upp med oförändrat belopp. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition, för budgetåret 1993/94 till Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet beräkna ett anslag på 2 250 000 kr. <h6>E 6. Medel för översättning av EG:s regelverk</h6> Nytt anslag (förslag)                            16 500 000 Den 18 januari 1990 beslutade regeringen att tillsätta en delegation - med ställningen av myndighet - för att svara för översättning av bl.a. det regel- verk, som ingår i EES-avtalet. Arbetet har bedrivits i nära samråd med de arbetsgrupper som har upprättats för förhandlingarna om EES-avtalet, be- rörda myndigheter och departement samt med EG-kommissionen. Delega- tionens uppdrag har efter hand preciserats och utvidgats från regeringens sida, innebärande bl.a. att arbetet skall fortgå till dess EES-avtalet träder i kraft. Delegationens verksamhet har finansierats genom omprioriteringar under anslaget III E 2. Exportfrämjande verksamhet. Sverige ansökte den 1 juli 1991 om medlemskap i EG. Inför ett svenskt medlemskap aktualiseras ytterligare översättningsarbete vid sidan av den del av EG:s nuvarande sekundärrätt som omfattas av EES-avtalet och som upp- går till ca 10 000 sidor. Regeringen har därför den 25 juni 1992 uppdragit åt Översättningsdelegationen att också svara för översättning av de EG-rätts- akter som aktualiseras vid ett svenskt medlemskap. Det är inte möjligt att i nuvarande skede exakt ange kostnaden för genom- förandet av det nya uppdraget. Översättningsdelegationen beräknar att ca 40 000 sidor, utöver EES-avtalet, återstår för Sverige att översätta. Jag anser det vara av största vikt att det under innevarande budgetår på- började arbetet med översättning av de rättsakter som aktualiseras vid ett medlemskap kan föras vidare under budgetåret 1993/94 med sikte på att hela Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 215 översättningsarbetet skall kunna avslutas vid årsskiftet 1994/95 inför ett Prop. 1992/93:100 svenskt medlemskap år 1995. För innevarande budgetår har regeringen i till- Bilaga 4 läggsbudget begärt att 22 miljoner kronor ställs till förfogande. Ytterligare medel kommer att behövas under budgetåren 1993/94 och 1994/95. Ett be- lopp om 16,5 miljoner kronor bör ställas till förfogande för budgetåret 1993/94. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Medel för översättning av EG:s regelverk för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 16 500 000 kr. <h6>E 7. Medel för informationsinsatser om europeisk integration</h6> 1992/93     Anslag                 50 000 000 1993/94     Förslag                  50 000 000 Den svenska medverkan i det europeiska integrationsarbetet har kommit att engagera en bred opinion i vårt samhälle. Såväl EES-avtalet som den före- stående folkomröstningen om ett svenskt medlemskap i de europeiska ge- menskaperna, EG, och de frågor som dessa väcker kräver dels omfattande och allsidig information till allmänheten, dels en genomlysande debatt kring konsekvenserna av de förändringar som väntar. Riksdagen biföll i juni 1992 regeringens proposition 1991/92:150 att för budgetåret 1992/93 avsätta 50 miljoner kronor för informationsinsatser om europeisk integration, vilka återfinns under ett nyinrättat reservationsanslag E 7. Medel för informationsinsatser om europeisk integration. 25 miljoner kronor fördelas under budgetåret till enskilda organisationer och studieför- bund av Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration. Resterande 25 miljoner kronor disponeras av UD:s Sekretariat för Europain- formation, som samordnar regeringskansliets information om EES, EG och EU, tillhandahåller allmän information och, i enlighet med riksdagens rikt- linjer, genomför riktade insatser mot speciella målgrupper. Utrikesutskottet välkomnade i sitt yttrande till konstitutionsutskottet (1991/92:UU3y) ”regeringens i propositionen redovisade avsikt att i budget- propositionen för 1993/94 återkomma med förslag dels om ytterligare 50 mil- joner kronor för fortsatta insatser av den nu föreslagna karaktären, dels om former för informationsspridning inför den aviserade folkomröstningen. Det är enligt utskottets uppfattning naturligt att en större del av medlen under budgetåret 1993/94 ägnas åt att belysa effekterna av ett svenskt medlemskap i EG. Utskottet delar också regeringens uppfattning att medel då bör kunna ställas till förfogande för de organisationer som önskar bedriva kampanj för eller emot ett svenskt EG-medlemskap. Även i detta sammanhang bör kvin- nornas situation uppmärksammas.” Konstitutionsutskottet instämde i sitt betänkande (1991/92:KU35) i utrikesutskottets bedömning. Det är angeläget att frågor rörande EES, EG och EU blir belysta utifrån många olika perspektiv. Organisationer och studieförbund bör därför även under nästa budgetår beredas möjlighet att informera om den europeiska integrationen. De kampanjorganisationer som önskar bedriva kampanj för eller emot ett svenskt EG-medlemskap skall också ges ekonomiskt stöd, så att kunskap, intresse och engagemang för Europa-frågorna får en bred sprid- ning. Utgångspunkten bör vara att en lika stor medelstilldelning sker till de organisationer som pläderar för ett svenskt EG-medlemskap å den ena sidan och de organisationer som pläderar emot ett sådant å den andra sidan. Medel till organisationslivet bör fördelas av Delegationen för informationsinsatser om europeisk integration. Regeringen har ansvar för att bred och saklig information om den svenska integrationen verkligen når ut till svenska folket inför folkomröstningen. Ingen enskild organisation kan ta ansvar för att systematiskt överblicka och organisera tillgången på bred och saklig information till olika grupper. Rege- ringskansliets Sekretariat för Europainformation, organisatoriskt förlagt till UD, och Kommerskollegium kommer att i samarbete med folkbibliotek, länsstyrelser, organisationsliv och enskilda arbeta för att medborgarna vid folkomröstningen skall ha god kännedom inte bara om omröstningsalterna- tiven, utan också om sakfrågor och fakta om EES-avtalet, EG och EU. Sek- retariatet skall särskilt tillhandahålla, i enlighet med riksdagens riktlinjer, information till hushållen, gymnasieskolan och de stora invandrargrupperna i deras helhet. Information skall anpassas även för dem som har särskilda svårigheter att tillgodogöra sig sedvanligt informationsmaterial. Vidare skall sekretariatet belysa effekterna av den europeiska integrationen på kvinnor- nas situation i Sverige. Mot bakgrund av riksdagens ställningstagande och det jag anfört, vill jag betona betydelsen av att det för budgetåret 1993/94 anvisas medel om 50 mil- joner kronor till dels information i enskilda organisationers och studieför- bunds regi, dels kampanjorganisationer för och emot ett svenskt EG-med- lemskap, dels regeringskansliets Europainformation. Medlen bör fördelas med 25 miljoner kronor till sekretariatets verksamhet och 25 miljoner kro- nor till delegationen. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Medel för informationsinsatser om europeisk integration för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 50 000 000 kr. 217 F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. <h6>F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området1</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 1991/92     Utgift 1992/93     Anslag 1993/94     Förslag 4 505 903 5 529 000 2 511 000 Reservation 1 251 372 1 Tidigare redovisat under anslaget F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och sä- kerhetspolitiska området. Till anslaget bör föras den del av anslaget B 1. Förenta nationerna, om totalt 632 000 kr, som används för utredningar m.m. Åtgärden motiverar en ny benämning på anslaget, som i fortsättningen bör kallas Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området. Under budgetåret 1991/92 användes anslaget Utredningar inom det ned- rustnings- och säkerhetspolitiska området bl.a. för bidrag till Utrikespoli- tiska Institutet för tre forskningsprojekt och till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för inköp av datorer m.m. Dessutom anslogs bl.a. medel för studier om marin nedrustning genom FN:s institut för ned- rustningsforskning (Unidir), liksom för tidskriften Disarmament Times samt för kostnader vid besök av FN:s nedrustningsstipendiater. Därutöver erhöll institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet bidrag för ett forskningsprojekt om pågående väpnade konflikter samt för en kun- skapsbank rörande omställning från militär till civil produktion. Utredningsdelen av anslaget Förenta nationerna användes budgetåret 1991/92 för insatser inom det internationella miljösamarbetet, mänskliga rät- tighetsfrågor m.m. samt för stipendieverksamhet. Föredragandens överväganden Jag anser att flexibilitet är av stor vikt för anslaget, som kan användas för varierande projekt och studier för att främja svensk utrikespolitik. Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 2 511 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska områ- det för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 2 511 000 kr. 218 <h6>F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling1</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 19.91/92      Utgift 1992/93     Anslag 1993/94     Förslag 22 160 931 23 982 000 20 000 000 Reservation 4 388 626 1 Tidigare redovisat under anslaget F 3. Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. Utrikesdepartementet har från anslaget beviljat bidrag för freds- och ned- rustningssträvanden dels i form av grundbidrag till enskilda svenska organi- sationer som bedriver informationsverksamhet och opinionsbildning om freds- och nedrustningssträvanden, dels projektbidrag för informationsverk- samhet, studier och forskning. Under år 1992 har en utredningsman undersökt hur anslagna medel ut- nyttjats. Översynen omfattade bl.a. rekommendationer om den framtida an- vändningen av medel för information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. Utredningsmannen hade också att bedöma ef- fekterna av de bidrag som beviljats via anslaget och att analysera bidragens spridningseffekter. Utredaren uppmanades att kommentera gällande riktlin- jer för bidragen samt redovisa hur gränsdragningar gjorts beträffande vilka organisationer, föreningar och stiftelser som ansetts behöriga att erhålla me- del från anslaget. Utredaren hade också i uppdrag att analysera handläggningsordningen beträffande anslaget, bl.a. vad avser sammansättning och funktion av den beredningsgrupp som till utrikesministern lämnar förslag om fördelning av bidragen. Utredningsmannen uppmanades slutligen att presentera alterna- tiva förslag rörande var inom förvaltningen beredningen av anslaget skall förläggas. Utredningsuppdraget slutfördes den 30 september 1992. Utredningsmannen framhöll bl.a. att ”Förutsättningarna för det statliga stödet till fredsfrämjande verksamhet har väsentligt förändrats på grund av de ändrade förhållandena i omvärlden. Den 'bipolära’ NATO-östblocks- världen är borta. Vikten av att de mänskliga rättigheterna respekteras över- allt vinner alltmera utbrett erkännande, och den internationella rätten tycks vara under utveckling, mellan denna princip och principerna om staternas suveränitet. Framsteg mot demokrati betraktas inte bara som ett värde i sig, utan också som en viktig förutsättning för materiell utveckling. FN, vars roll i dessa sammanhang framstår som central, har fått nya möjligheter att fylla sin uppgift i och med det kalla krigets utslocknande.” ”Säkerhet för Sveriges självständighet och territoriella integritet måste sö- kas i de nya internationella, särskilt de europeiska, sammanhangen.” Han menade även att ”Många av de ämnen för informationsprojekt som tidigare fick och sannolikt förtjänade stöd med de dåtida internationella för- utsättningarna, förefaller nu vara av sekundärt intresse.” Utredningsmannen har bl.a. föreslagit att anslaget Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. skall få en ny be- 219 teckning: Information och studier om svensk och internationell säkerhetspo- litik inklusive nedrustning. Utredningsmannen föreslår att stöd till säker- hetspolitisk forskning skall belasta annat anslag. Utredningsmannen har vidare föreslagit: -  att precisa kriterier etableras på mottagares ekonomiska självständighet och egeninsats i projekt -  att politiska partier, fackliga sammanslutningar samt organ beroende av någon av dessa inte skall kvalificera för organisationsstöd -  att Svenska kyrkan eller organ beroende av denna inte skall kvalificera för projektbidrag - att en mottagare skall kunna få antingen organisationsstöd eller projekt- bidrag, inte bådadera -  att riksorganisationer får ansvaret för sina regionala eller lokala för- eningar; organisationsstödet skall avse såväl den egna som dessa för- eningars verksamhet, varvid regionala och lokala organisationer i fort- sättningen bör vända sig till sin riksorganisation, inte till Utrikesdeparte- mentet - att nya och mera precisa anvisningar och riktlinjer för bidragsbeviljande och redovisning bör fastställas av departementschefen och ha karaktär av åtagande för bidragsmottagarens del - att beslut om projektbidrag såväl som organisationsstöd i framtiden fattas av regeringen, inte av enskilt statsråd -  att ett enkelt system upprättas för samordning och samråd mellan bi- dragsbeviljande enheter inom departementet och mellan dessa och olika kunskapskällor - att beredningsgruppen förstärks med en tjänsteman på chefsnivå såsom ordförande eller medlem, att gruppens medlemmar utses på viss tid, och att gruppen betros även med ansökningar om organisationsstöd. Utredningsmannens förslag har varit föremål för diskussioner såväl i den nu- varande beredningsgruppen som vid ett informationsmöte på Utrikesdepar- tementet den 23 november 1992 med ett antal av de berörda organisatio- nerna. Föredragandens överväganden De senaste årens utveckling i Europa har förändrat förutsättningarna för sä- kerhets- och nedrustningspolitiska bedömningar och givit anledning till nya överväganden beträffande de anslag som rör nedrustnings- och säkerhetspo- litiska frågor, däribland insatser som finansierats över anslaget Information, studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. En översyn av anslaget har också bedömts angelägen av andra skäl. Någon samlad analys eller revision har hittills inte genomförts trots att över 200 miljoner kronor inklusive medel från särskilda fredslotterier fördelats sedan budgetåret 1983/84. Vidare är en översyn motiverad av de ytterst kraf- tiga sparkrav som ålagts såväl Utrikesdepartementet som övriga departe- ment. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 220 Alltsedan anslaget Information, studier och forskning om freds- och ned- rustningssträvanden m.m. tillkom har syftet varit att främja intresset för fred och nedrustning. Anslaget har däremot inte haft som primärt syfte att utgöra ett generellt stöd till enskilda organisationer. Jag delar uppfattningen som framförts vid översynen att anslaget i flera fall lett till att många fredsorganisationer råkat in i ett mycket stort beroende av statliga bidrag. Jag anser också att det är angeläget att närmare precisera anslagets användningsområden med anledning av att översynen visat att bi- drag i flera fall beviljats för verksamhet som inte har haft tillräckligt klart samband med fred och nedrustning. Utredningen har också visat att Utrikes- departementets rutiner för kontroll och uppföljning av beviljade anslag har varit bristfälliga. En absolut förutsättning för framtida stöd till en enskild organisation måste vara att några oklarheter kring användning av tidigare beviljade medel inte längre finns. Jag anser därför att anslaget fortsättningsvis bör benämnas Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. Den nya be- nämningen knyter an till det vidare säkerhetsbegrepp som vunnit gehör un- der senare år. Jag vill understryka att de främsta hoten mot freden står att finna i brist på demokrati och ekonomisk utvecklingskraft i ett stort antal länder. Bristande respekt för mänskliga rättigheter och etniska konflikter är allvarliga hot mot freden. De senaste årens erfarenhet visar också på problemen med upprust- ning och spridning av massförstörelsevapen, inte minst till länder i tredje världen. Begreppet nedrustning har en vidare betydelse än för några år se- dan. Liksom utredaren menar jag att det vid den framtida fördelningen av me- del är nödvändigt att ta hänsyn till de ändrade förutsättningarna. Jag vill i detta sammanhang speciellt peka på ESK:s Paris-deklaration där samtliga ESK-länder enades om demokrati och marknadsekonomi som fundament för utveckling och internationellt umgänge. Dessa frågor är nu en nödvändig del av arbetet med att skapa en fredligare värld. Jag ser det som särskilt positivt att svenska ideella organisationer utveck- lar kontakter med organisationer och institutioner i de tidigare kommunis- tiska diktaturerna i vårt närområde, i första hand i de baltiska länderna. Denna typ av kontakter bör delvis kunna stödjas genom detta anslag. Förut- sättningen måste dock vara att det rör sig om kontakter som syftar till att konkret stärka kunskaperna om säkerhetspolitik, fred, nedrustning, demo- kratisering och ekonomisk utveckling i dessa länder. Jag avser att senare föreslå att regeringen fattar beslut om delvis nya före- skrifter för bidrag från anslaget. En beredningsgrupp inom Utrikesdeparte- mentet kommer att få i uppdrag att med tillämpning av dessa föreskrifter lämna förslag till regeringen om anslagets användning, såväl vad gäller orga- nisationsstöd som projektbidrag. Följande principer bör enligt min mening ligga till grund för de föreskrifter som kommer att utfärdas för beredningsgruppen. Bidrag ur anslaget bör stimulera till verksamhet av allmänt intresse och med god spridningseffekt. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 221 Traditionell forskningsverksamhet skall inte finansieras över anslaget. Prop. 1992/93:100 Liksom hittills kan medel beviljas för analyser och studier.                   Bilaga 4 Politiska partier, fackliga organisationer och organ som är beroende av dessa bör som regel inte vara berättigade till organisationsstöd. Däremot bör dessa kunna få bidrag för enskilda projekt. I förekommande fall ges riksor- ganisationen ansvar för såväl organisationsstöd som projektbidrag i vad av- ser regionala och lokala organisationer. Kraven på egenfinansiering från mottagande organisationer kommer att ges ökad tonvikt, både vad gäller organisationsstöd och projektbidrag. Fri- villigt, oavlönat arbete bör kunna räknas som del av egeninsatsen. Därut- över måste alla organisationer bidraga med en egen andel av finansieringen. Organisationsstöd bör underlätta mottagarens långsiktiga planering men samtidigt utformas så att organisationernas beroende av fast statlig finansie- ring successivt minskar. Bidragens ändamålsinriktning bör betonas av bered- ningsgruppen. Som huvudregel bör gälla att en mottagare som får organisationsstöd inte också skall uppbära projektstöd. Kraven på ansökningarna och på redovisningen av använda medel bör skärpas. Beredningsgruppen bör under en övergångsperiod kunna tillämpa de nya föreskrifterna med viss flexibilitet. Jag beräknar medelsbehovet till 20 miljoner kronor för anslaget Informa- tion och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfräm- jande utveckling för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag om 20 000 000 kr. <h6>F 3. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)</h6> I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik an- visats ett reservationsanslag på 21 310 000 kr. I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en propo- sition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom områ- det förs upp med oförändrat belopp. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till Stock- holms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 21 310 000 kr. 222 <h6>F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning</h6> I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik an- visats ett reservationsanslag på 15 840 000 kr. I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en propo- sition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom områ- det förs upp med oförändrat belopp. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Forskningsverk- samhet för rustningsbegränsning och nedrustning för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 15 840 000 kr. <h6>F 5. Utrikespolitiska Institutet</h6> I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik an- visats ett reservationsanslag på 10 028 000 kr. I regeringskansliet bereds för närvarande vissa frågor om inriktningen av den framtida forskningspolitiken. Arbetet bedrivs med sikte på att en propo- sition i ämnet skall föreläggas riksdagen våren 1993. I avvaktan på att beredningen slutförs föreslår jag att anslagen inom områ- det förs upp med oförändrat belopp. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 10 028 000 kr. G. Samarbete med Central- och Östeuropa <h6>G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa</h6> 1992/93 Anslag         1 120 000 000 1993/94 Förslag          640 999 0001 1 Från anslaget har avräknats 3 500 000 kr för administration av samarbetet. Medlen redovisas under anslaget A 1. Utrikesförvaltningen. Under detta anslag finns medel anvisade för stöd till Central- och Östeuropa genom BITS, SWEDECORP, SIDA och Svenska institutet. Vidare finns medel avsatta för baltiska investeringsprogrammet, multilateralt stöd, suve- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 223 15 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 ränitetsstöd samt, under anslagsposten Övriga myndigheter, samarbete pä Prop. 1992/93:100 kärnsäkerhets- och strålskyddsområdet. Medel som avsatts för täckande av Bilaga 4 ev. förluster bör från och med budgetåret 1993/94 tas upp under ett nytt an- slag benämnt Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier och som jag senare återkommer till. En mindre omdisponering av anslaget har skett genom att administrativa kostnader för BITS och SWEDECORP, som tidigare redovisats under ansla- get Utredningar m.m., finns redovisade under anslaget G 1. för budgetåret 1993/94. Medlen för littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa har härigenom ökat med 2 miljoner kronor från 869 miljoner kronor (enligt bet. 1991/92:UU30) till 871 miljoner kronor. Beredningen for internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) BITS anvisas medel under tredje huvudtiteln under två littera, nämligen lit- tera C. Internationellt utvecklingssamarbete och littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa. Kunskapsförmedling och kompetensutveckling inom vitala samhällssek- torer utgör huvudsyftet för stödet genom BITS till länderna i Central- och Östeuropa. Det sker genom bidrag till rådgivning, utbildning, förvaltnings- stöd, institutionssamarbete och konsultinsatser för investeringar. För bud- getåret 1992/93 anvisades 195 miljoner kronor till BITS. BITS anger i sin anslagsframställning att fortsatt tonvikt kommer att läg- gas på stöd till utbildning, förvaltningsstöd inklusive lagstiftning och institu- tionsuppbyggnad samt teknisk och ekonomisk utbildning. Ytterligare ett viktigt område är stöd till reformarbetet avseende kommunal och regional förvaltning. Vidare anger BITS att verksamheten i princip styrs av efterfrå- gan från länderna. Den begränsade medelstillgången i förhållande till behov och framställningar från länderna understryker nödvändigheten av att prio- ritera insatser till stöd för reformsträvanderna i länderna. För att så långt möjligt säkerställa effektivt genomförande och uppföljning är det en förut- sättning för stöd genom BITS att den lokala parten har beredskap och för- måga att mobilisera resurser för finansiering av lokala kostnader. Till BITS har, efter att anvisade medel intecknats, inkommit ca 200 fram- ställningar och förslag till insatser som avser budgetåret 1992/93. De belöper sig kostnadsmässigt till mellan 300 och 400 miljoner kronor. Huvuddelen av förslagen avser insatser i Baltikum. BITS hemställer i sin anslagsframställning om 300 miljoner kronor för samarbete med Central- och Östeuropa budgetåret 1993/94. BITS hemställer även om resursförstärkning till sin administration. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) SIDA anvisas medel under tredje huvudtiteln under två littera, nämligen lit- tera C. Internationellt utvecklingssamarbete och littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa. SIDA har till uppgift att ge stöd till länderna i Central- och Östeuropa ge- nom folkrörelser och enskilda organisationer. För budgetåret 1992/93 anvisa-                  224 des 45 miljoner kronor till SIDA. I sin anslagsframställning anger SIDA att under 1991/92 har nya riktlinjer Prop. 1992/93:100 utarbetats för bidrag till enskilda organisationers verksamhet i Central- och Bilaga 4 Östeuropa varvid kunskapsöverföring och organisationsuppbyggnad priori- teras. Eftersom ansökningarna vida överstiger tillgängliga medel har SIDA tvingats till stor restriktivitet i bidragsgivningen. Under 1991/92 inkom an- sökningar om stöd till verksamhet i Central- och Östeuropa från 121 organi- sationer. 56 ansökningar beviljades till ett belopp av 24 miljoner kronor. SIDA anger vidare att ramavtal om bistånd till Östeuropa har ingåtts med Olof Palmes Internationella Centrum, LO-TCO:s Biståndsnämnd, Lantbru- karnas Stiftelse för Internationellt Bistånd samt Naturskyddsföreningen. Ramorganisationernas ansökningar beviljades med ett belopp om samman- lagt 15 miljoner kronor. För budgetåret 1993/94 hemställer SIDA om 65 miljoner kronor. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) SWEDECORP anvisas medel under tredje huvudtiteln under två littera, nämligen littera C. Internationellt utvecklingsarbete och littera G. Samar- bete med Central- och Östeuropa. SWEDECORP har till uppgift att främja och direkt medverka till utveck- lingen av näringslivet i Central- och Östeuropa. Av myndighetens instruk- tion framgår att SWEDECORP särskilt skall - i samverkan med Swedfund International AB bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i mottagarländerna genom riskkapitalsatsningar, främst i samarbete med svenskt näringsliv - bidra till att gynnsamma förutsättningar skapas för investeringar och företagande i mottagarländerna genom kunskapsöverföring till näringsliv och näringslivsorganisationer - främja mottagarländernas handel samt svara för information och rådgiv- ning om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden. SWEDECORP anger i sin anslagsframställning att det svenska näringsli- vet visar ett stort intresse för Östeuropa såväl vad gäller handel som investe- ringar. Den politiska och ekonomiska instabiliteten i regionen, det oklara institutionella ramverket och brist på kvalificerad företagsledning gör dock att riskerna med ett engagemang i Central- och Östeuropa är nästan oöver- stigliga för många mindre och medelstora svenska företag, trots att det kan vara strategiskt fördelaktigt att tidigt etablera sig i regionen. Vad gäller främjandeverksamheten har den just inletts. Behoven av kun- skapsöverföring och institutionsutveckling är stora i relation till tillgängliga anslag. SWEDECORP hemställer i sin anslagsframställning -  att 30 miljoner kronor i verksamhetsmedel anvisas för främjandeverk- samhet i Central- och Östeuropa -  att för 1993/94 kapitalet i Swedfund International AB höjs med 70 miljoner kronor, att avsättas till reservfonden - att SWEDECORP ges möjlighet att göra åtaganden som tillsammans med tidigare gjorda utfästelser motsvarar ingående reservation samt två                  225 gånger det belopp som ställs till förfogande under respektive anslagspost. Svenska institutet (SI) SI anvisas medel under tredje huvudtiteln under tre littera, nämligen littera C. Internationellt utvecklingssamarbete, littera D. Information om Sverige i utlandet m.m. och littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa. Svenska institutet har till uppgift att vara informationsförmedlare, initia- tivtagare till och samordnare av insatser inom Sverigeinformation, kulturut- byte samt utbildnings- och forskningsutbyte. Av innevarande års anslag på 30 miljoner kronor har 2 miljoner kronor avsatts för planeringsarbete i samband med upprättandet av en handelshög- skola i Riga. För samarbetsprojekt på kulturområdet har reserverats 5 miljoner kronor. Resterande 23 miljoner kronor används till - samarbetsprojekt på forskningens och högre utbildningens område - kunskapsöverföring mellan institutioner och organisationer i Sverige och länderna i Central- och Östeuropa - expertutbyten -  stipendier för studier på universitet eller högskola i Sverige - stöd till informationsinsatser mot Central- och Östeuropa. Svenska institutets anslagsframställning innehåller en fördjupad prövning och omfattar budgetåren 1993/94 - 1995/96. För budgetåret 1993/94 har SI angett att behovet uppgår till 50 miljoner kronor. Hitintills har ansökningar omfattande medelsanspråk på 231 miljoner kronor inkommit till SI. För kommande anslagsperiod prioriterar SI - tjänster och material till stöd för kunskapsöverföring; SI avser ge hög prioritet åt produktionen av trycksaker om Sverige på östeuropeiska språk, vilket har betydelse vid expertutbyte - kunskapsöverföring, personutbyte och evenemang för att stärka den kul- turella identiteten - kunskapsuppbyggnad och forskningsutbyte samt -  svenskundervisning i främst Baltikum. Baltiska investeringsprogrammet (BIP) Framväxten av livskraftiga små och medelstora företag är en grundläggande förutsättning för att övergången till marknadsekonomi i de baltiska länderna skall lyckas. Vid Nordiska ministerrådets möte i mars 1992 togs beslut om inrättande av ett baltiskt investeringsprogram om ca 800 miljoner kronor över tre år för finansiering av stöd till denna kategori av företag. Program- met genomförs av Nordiska investeringsbanken, Nordiska projektfonden och Europeiska utvecklingsbanken. För innevarande budgetår, som är det första verksamhetsåret, har riksdagen anslagit 50 miljoner kronor. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 226 Föredragandens överväganden Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 1992/93 Beräknat Förändring anslag 1993/94 Föredraganden Anslaget G 1. 1. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) 2. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) 3. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) 4. Svenska institutet (SI) 5. Övriga myndigheter 6. Baltiska investeringsprogrammet (BIP) 7. Övrigt multilateralt stöd 8. Till regeringens disposition 9. Valutastöd 10. Avsättning för förlustrisker 11. Suveränitetsstöd Summa kr Anslaget G 2. Anslaget G 3. Summa kr <table border="1"> <tr><td> 195 000 000</td><td> 200 000 000</td><td> + 5 000 000</td></tr> <tr><td> 45 000 000</td><td> 45 000 000</td><td> -</td></tr> <tr><td> 55 000 000</td><td> 80 000 000</td><td> + 25 000 000</td></tr> <tr><td> 30 000 000</td><td> 45 000 000</td><td> + 15 000 000</td></tr> <tr><td> 25 000 000</td><td> 25 000 000</td><td> -</td></tr> <tr><td> 50 000 000</td><td> 50 000 000</td><td></td></tr> <tr><td> 70 000 000</td><td> 90 000 000</td><td> + 20000 000</td></tr> <tr><td> 325 000 000</td><td> 55 999 000</td><td> -269 001 000</td></tr> <tr><td> 300 000 000</td><td> -</td><td> -300 000 000</td></tr> <tr><td> 25 000 000</td><td> -</td><td> -25 000 000</td></tr> <tr><td> -</td><td> 50 000 000</td><td> + 50 000 000</td></tr> <tr><td> 1 120 000 000</td><td> 640 999 000</td><td> -479 001000</td></tr> <tr><td> 1 000</td><td> 1 000</td><td> -</td></tr> <tr><td></td><td> 230 000 000</td><td> + 230 000 000</td></tr> <tr><td> 1 120 001 000</td><td> 871 000 000</td><td> -249 001000</td></tr> </table> Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget för littera G. Samarbete med Central- och Östeuropa till 871 000 000 kr. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) Det huvudsakliga målet för samarbetet med Central- och Östeuropa är att underlätta och påskynda reformprocessen. Omställningsproblemen i Balti- kum och andra delar av Central- och Östeuropa kommer att vara stora un- der de närmaste åren. Kunskapsförmedling och kompetensutveckling är vik- tiga komponenter i det stöd till Central- och Östeuropa som förmedlas ge- nom BITS. Jag är medveten om att det finns en diskrepans mellan framställ- ningar från länderna och anvisade medel. Även om behoven är stora inom många verksamhetsområden föreslår jag att BITS anvisas 200 miljoner kro- nor för budgetåret 1993/94. Av dessa medel får 2 300 000 kr användas för administrativa kostnader. Det framförda behovet i BITS anslagsframställ- ning om ytterligare förstärkning av den administrativa verksamheten kan jag inte tillmötesgå. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) Det är positivt att det finns ett stort intresse bland olika organisationer att medverka till stöd för verksamhet i Central- och Östeuropa. Insatser från 227 16 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4 organisationer i Sverige medverkar till uppbyggnaden av olika slags organi- Prop. 1992/93:100 sationer i mottagarländerna. Detta kan ha en positiv utvecklingseffekt.       Bilaga 4 Stödet till Central- och Östeuropa genom organisationer bör under det kommande året noga utvärderas. En sådan utvärdering bör inför nästa års budgetprocess ge utökat underlag för att kunna ta ställning till hur organisa- tioner i framtiden på effektivaste sätt bör kunna medverka i det svenska stö- det till Central- och Östeuropa. Jag föreslår att SIDA oförändrat anvisas 45 miljoner kronor för budget- året 1993/94. Styrelsen för internationellt näringslivbistånd (SWEDECORP) För att åstadkomma en bestående tillväxt och därmed lägga grunden för po- litisk stabilitet är det av betydelse att den inhemska produktionen kan ut- vecklas och att kommersiella band knyts med omvärlden. Svenska företag är genom geografisk närhet, branschgemenskap och av kulturella skäl ofta naturliga samarbetspartners i att utveckla dessa kontakter. Jag finner det na- turligt att satsningar på små- och medelstora företag i de baltiska staterna sker i samråd med de institutioner som förvaltar det baltiska investeringspro- grammet. Då kunskapsöverföring är ett viktigt medel för den näringslivsfrämjande verksamheten förordar jag att 30 miljoner kronor i verksamhetsmedel anvi- sas för främjandeverksamhet i Central- och Östeuropa samt att kapitalet i Swedfund International AB höjs med 50 miljoner kronor. Vad gäller SWE- DECORP^ hemställan om åtaganden för kommande budgetår föreslår jag att regeringen får återkomma i frågan efter det att riksdagen tagit ställning till frågan om bemyndigande för regeringen att få göra fleråriga utfästelser. Av de anvisade medlen får SWEDECORP använda 800 000 kr för sin admi- nistration. Jag förordar att SWEDECORP anvisas 80 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Svenska institutet (SI) Det är glädjande att förändringarna i Central- och Östeuropa har kunnat öppna nya arbetsfält för Sverige-informationen. Jag inser att behoven vad gäller kunskapsuppbyggnad och samarbete på den högre utbildningens och forskningens område samt på forskningsanknutna områden som arkiv- och museiväsende är mycket stora liksom önskemålen om personutbyte. Vidare är önskemålen stora för det växande kulturutbytet bland Östersjöländerna. Jag vill i detta sammanhang erinra om projektet Ars Baltica samt den övriga programverksamhet som berör Östersjöregionen inom ramen för Sveriges medverkan i FN:s kulturårtionde. Jag finner att SI:s prioriteringar väl över- ensstämmer med behoven. Förutom svenskundervisning och kultursamar- bete finner jag det även angeläget att det sker en varaktig kunskapsuppbygg- nad i marknadsekonomi. Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet för SI till 45 miljoner kro- nor vilket inkluderar medel för att etablera en handelshögskola i Riga. 228 Övriga myndigheter Under innevarande budgetår har regeringen inom ramen för östsamarbets- programmet anvisat 25 miljoner kronor för insatser på strålskyddets och kärnsäkerhetens område genom Statens Strålskyddsinstitut (SSI) och Sta- tens Kärnkraftinspektion (SKI). Härutöver har åtaganden gjorts om ett ex- traordinärt bidrag om 35 miljoner kronor för att öka säkerheten vid kärn- kraftverket Ignalina i Litauen. Jag anser det angeläget att även för nästa bud- getår anvisa 25 miljoner kronor för insatser på strålskyddets och kärnsäker- hetens område i Central- och Östeuropa. Baltiska investeringsprogrammet (BIP) Det baltiska investeringsprogrammet har utvecklats positivt och har förut- sättningar att bli ett betydelsefullt stöd för små och medelstora företag i de baltiska länderna. Jag föreslår därför att 50 miljoner kronor i enlighet med tidigare utfästelse avsätts för det svenska bidraget under programmets andra verksamhetsår. Multilateralt samarbete Multilaterala organ som Världsbanken, Europeiska Utvecklingsbanken (EBRD), Internationella valutafonden (IMF), OECD, FN och dess fackor- gan, Europarådet m.fl. har inom sina respektive kompetensområden ut- vecklat omfattande verksamheter och program med särskild inriktning på de central- och östeuropeiska ländernas behov. De internationella program- men erbjuder Sverige möjligheter att också göra insatser - företrädesvis i form av tekniskt bistånd - i central- och östeuropeiska länder med vilka vi inte utvecklat ett bilateralt samarbete. Vidare bör under detta anslag finan- sieras Sveriges bidrag till Nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEFCO) till vilket Sverige utfäst sammanlagt 110 miljoner kronor över en sexårsperiod (1990/91-1995/96) eller ca 18 miljoner kronor per år. Beredskap att delta i särskilda multilaterala fonder bör även finnas under detta anslag. Extra in- satser genom multilaterala organ kan också visa sig vara angelägna under budgetåret. Budgetåret 1992/93 avsatte regeringen 70 miljoner kronor för multilate- ralt samarbete med länderna i Central- och Östeuropa. Jag föreslår en ök- ning av medelsramen med 20 miljoner kronor till 90 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Till regeringens disposition I syfte att på ett snabbt sätt kunna omsätta regeringens intentioner avsattes för budgetåret 1992/93 325 miljoner kronor till regeringens disposition. Av dessa medel har 254 miljoner kronor utbetalats till Estland och Litauen i form av guldkompensation. Resterande medel har bl.a. avsett suveränitets- bistånd till de baltiska staterna. Medlen till regeringens disposition för budgetåret 1993/94 avses bl.a. an- vändas till fördjupning av de kontakter som etablerats mellan svenska depar- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 229 tement och myndigheter och deras motsvarigheter i länderna i Central- och Östeuropa. Jag bedömer det angeläget att regeringen också i fortsättningen disponerar medel för att finansiera insatser som i dagsläget ännu inte kan identifieras som konkreta projekt t.ex. avseende samarbete med nordvästra Ryssland och Storkalotten. Jag föreslår att 55 999 000 kr avsätts för detta ändamål. Suveränitetsstöd Stödet för förbättrade möjligheter för de baltiska staterna att befästa sin su- veränitet är en av de viktigaste formerna av det bistånd Sverige lämnar till Estland, Lettland och Litauen. Hittills har Sverige bidragit med över 40 miljoner kronor i suveränitetsstöd. Stödet har bl.a. omfattat kustbevak- ningsfartyg, tullteknisk materiel, utbildning i säkerhetspolitik och kontant- bidrag för återupprättandet av internationella förbindelser. Jag föreslår att 50 miljoner kronor avsätts för suveränitetsstöd till Baltikum för budgetåret 1993/94. Bemyndigande for regeringen att få göra utfästelser En del av insatserna som finansieras inom anslaget är av flerårig karaktär. Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att under budget- året 1993/94 få göra utfästelser om högst en miljard kronor avseende budget- året 1994/95. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1993/94 göra utfäs- telser intill ett belopp om högst 1 000 000 000 kr, 2. till Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för bud- getåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 640 999 000 kr. <h6>G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa</h6> 1992/93 1993/94 Anslag Förslag 1000 1 000 Riksdagen har i juni 1991 beslutat medge att staten ikläder sig betalningsan- svar för kreditgivning till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp av högst 800 miljoner kronor. Av beloppet har ca 750 miljoner kronor inteck- nats genom regeringsbeslut som avser finansiellt stöd till Tjeckoslovakien, Ungern, Bulgarien och Rumänien samt garantiutfästelse för Europarådets fond för bosättning och regional utveckling. För budgetåret 1992/93 har riks- dagen beslutat om en ram om högst 800 miljoner kronor. Hitintills har utfäs- telser gjorts som innebär att drygt 400 miljoner kronor av garantiutrymmet tagits i anspråk. Förutom garantiåtagande till Nordiska investeringsbanken Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 230 har finansiellt stöd genom garantiåtaganden redan utfästs till Estland, Lett- land, Litauen och Rumänien. Några förluster har inte uppkommit under budgetåret 1991/92. I likhet med tidigare år föreslås ramen för de statliga garantiåtagandena för budgetåret 1993/94 uppgå till högst 800 miljoner kronor. Det kommer att finnas ett fortsatt behov av kompletterande betalningsbalansstöd till länder i Central- och Östeuropa även under bugetåret 1993/94. De länder som, så- vitt nu kan bedömas, kan komma i fråga för sådant stöd inom ramen för G 24-samarbetet är de tre baltiska staterna, Rumänien, Bulgarien och möjli- gen Slovakien. För att bistå de baltiska länderna bör, utöver det kortfristiga betalningsbalansstödet, även finnas utrymme för ett mera strukturellt inrik- tat stöd kopplat till utlåning från multilaterala organ. Ramen för statliga ga- rantiåtaganden bör även innefatta sådana krediter. Utvidgad handel med länderna i Central- och Östeuropa är viktig för att underlätta omställningen av ekonomin och skapa underlag för tillväxt. Inve- steringsbehoven i de aktuella länderna är mycket omfattande. Statliga ex- portkreditgarantier är i många fall en förutsättning för att företag skall våga ta på sig de risker som kreditaffärer med dessa länder är förenade med. Ex- portkreditnämnden (EKN) lämnar i dag garantier för export till flera av län- derna i Central- och Östeuropa. Garantier lämnas dock inte för export till bl.a. de baltiska staterna och endast för kortfristiga affärer med Ryssland på grund av dessa länders bristande kreditvärdighet. Garantiinstitut i vissa andra länder har emellertid denna möjlighet genom att respektive regering har inrättat särskilda garantiramar. Jag föreslår mot denna bakgrund, efter samråd med statsrådet Dinkel- spiel, att en särskild exportkreditgarantiram om en miljard kronor inrättas för de baltiska länderna. Det skall också vara möjligt att utnyttja denna ram för Ryssland. Därvid förväntar jag mig att Ryssland i likhet med de baltiska staterna inom kort ingår avtal med IMF om ett fullvärdigt stabiliseringspro- gram. EKN föreslås få i uppdrag att administrera verksamheten under denna ram som ett separat uppdrag, åtskiljt från den reguljära garantigivningen. Hela ramen beräknas inte bli utnyttjad under budgetåret 1993/94. Under- skott i garantigivningen kan i framtiden komma att uppstå till följd av betal- ningsproblem i de aktuella länderna, även om åtgärder givetvis måste vidtas för att detta så långt möjligt skall undvikas. För att täcka ett eventuellt un- derskott föreslås att en säkerhetsreserv successivt byggs upp genom att bud- getmedel reserveras under anslaget G 3. Avsättning för förlustrisker vad av- ser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier. EKN:s kostnader för administration av den särskilda garantiramen avses täckas genom pre- mieintäkter från garantigivningen under denna ram. Bland annat i syfte att undvika förluster under den särskilda garantiramen bör företräde lämnas för s.k. projektrisker, dvs. affärer där återbetalning av krediten säkras av de inkomster projektet genererar. Följande typer av pro- jekt bör prioriteras: projekt som är valutaintjänande eller -besparande, pro- jekt som är samfinansierade med internationella finansinstitutioner eller projekt som bidrar till att utveckla ländernas näringsliv. Även olika former av motköp bör kunna garanteras inom den särskilda ramen. Ramen bör även kunna omfatta affärer med kortare risktider och begränsade belopp. För så- Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 231 dana affärer bör nyss nämnda villkor kunna tillämpas mindre strikt. Företrä- Prop. 1992/93:100 desvis bör ramen utnyttjas för affärer på högst 50 miljoner kronor. Garantier Bilaga 4 bör dock kunna ifrågakomma även på större belopp. I huvudsak bör samma villkor gälla som för EKN:s ordinarie garantier. Under förutsättning att riksdagen godkänner förslaget om en särskild garan- tiram kommer regeringen att i en särskild skrivelse till EKN närmare fast- ställa riktlinjer för garantigivningen baserat på de principer jag nyss nämnt. Regeringen avser bemyndiga EKN att börja lämna garantier så snart riksda- gen har godkänt förslaget. För täckning av eventuella förluster i samband med att staten ikläder sig betalningsansvar i form av statsgaranti för finansiellt stöd och för exportkre- ditgivning till länder i Central- och Östeuropa finns under anslaget G 3. av- satt 230 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Eventuella skadefall, i an- ledning av de statliga garantierna, som överstiger det belopp som avsatts inom anslaget G 3., skall finansieras genom omfördelning inom statsbudge- ten. Jag föreslår att anslaget bör föras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att 1. medge att staten under budgetåret 1993/94 ikläder sig betalnings- ansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 800 000 000 kr, 2. medge att staten ikläder sig betalningsansvar i form av statsga- rantier för exportkreditgivning för vissa länder i Central- och Öst- europa till ett belopp om högst 1 000 000 000 kr, 3. till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garan- tier till länder i Central- och Östeuropa för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. <h6>G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier</h6> 1993/94            Nytt anslag (förslag) 230 000 000 För budgetåret 1993/94 föreslås under anslaget G 2. att staten ikläder sig be- talningsansvaret i form av ytterligare statsgarantier till ett belopp om högst 800 miljoner kronor samt att en särskild exportkreditgarantiram knuten till Exportkreditnämnden (EKN) om en miljard kronor inrättas. För att täcka eventuella förluster som kan uppstå med anledning av dessa garantier måste riskavsättningar göras. Härigenom fonderas medel för att täcka de förluster som kan komma att uppstå i framtiden. Ett riktmärke för hur stora riskavsättningarna avseende statsgarantier för finansiellt stöd bör vara i framtiden är de 10 % av totala utestående krediter som nyligen beslu- tats av EG för liknande åtaganden. Detta betyder att tidigare gjorda avsätt- ningar kan komma att justeras i efterhand. Beträffande exportkreditgaranti- ramen bedöms förlustrisken vara större och substantiella avsättningar bör även fortsättningsvis göras. Jag föreslår att 230 miljoner kronor avsätts för förlustrisker vad avser ga- rantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1993/94 varav 80 miljoner kronor avser garantier för finansiellt stöd. Jag förordar samtidigt att de medel som för budgetåret 1992/93 avsatts under anslaget G 1. för riskavsättning och inte utnyttjats överförs som reservationsmedel till det nya anslaget G 3. Hemställan Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1993/94 anvisa ett reser- vationsanslag på 230 000 000 kr. Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 233 Bilaga 4.1 Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1993. I. Beskickningar (sidoackrediteringar inom parentes) Abidjan (Lomé, Ouagadougo, Porto Novo) Abu Dhabi *,*** Addis Abeba (Djibouti) Alger Amman Ankara Athen Bagdad ** Bangkok (Rangoon, Vientiane) Beirut ** Belgrad Bern (Vaduz) Bissau * Bonn Brasilia Bryssel (Luxemburg) Budapest Buenos Aires (Asunciön, Montevideo) Bukarest Canberra (Honiara, Port Moresby, Port Vila) Caracas (Bridgetown, Port of Spain) Colombo * Damaskus (Beirut) Dar es Salaam Dhaka Dublin Gaborone (Maseru) Guatemala (San Salvador, Tegucigalpa) Haag Hanoi Harare Havanna Heliga Stolen (San Marino) Helsingfors Islamabad (Malé) Jakarta Kairo (Kartoum) Kiev Kinshasa * Kuala Lumpur Kuwait (Abu Dhabi, Doha, Manarna) Köpenhamn Lagos (Accra) Lima (La Paz) Lissabon (Bissau, Praia) London Luanda (Säo Tomé) Lusaka (Lilongwe) Madrid Managua (San José, Panama) Manila Maputo (Mbabane) Mexico Montevideo *,*** Moskva (Alma-Ata, Asjchabad, Baku, Bisjkek, Jerevan, Minsk, Tasjkent, Tbilisi) Nairobi (Bujumbura, Kampala, Kigali New Delhi (Colombo, Kathmandu, Thimphu) Oslo Ottawa (Nassau) Paris Peking (Pyongyang, Ulan Bator Prag (Bratislava) Pretoria Pyongyang * Rabat Reykjavik Riga Riyadh (Muscat, Sana) Rom (Tirana) Santa Fé de Bogotä (Quito) Santiago de Chile Seoul 234 Singapore (Bandar Seri Begawan) Sofia Tallinn Teheran Tel Aviv (Nicosia) Tokyo Tripoli Tunis Warszawa Washington Wellington (Apia, Nuku’alofa, Suva) Wien (Ljubljana) Vientiane * Vilnius Windhoek Zagreb Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 * beskickningen förestås av en t.f. chargé d’affaires ** beskickningen är eller kommer tills vidare att vara obemannad *** beskickningen kommer att stängas budgetåret 1993/94 II. Delegationer Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York Sveriges ständiga delegation vid de internationella organisationerna i Geneve * Sveriges nedrustningsdelegation i Geneve * Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och ut- veckling (OECD) i Paris Sveriges delegation vid Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg Sveriges delegation vid de militära förhandlingarna inom ramen för konfe- rensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) i Wien * slås per 1 juli 1993 samman till en delegation III. Konsulat a) Generalkonsulat Barcelona ** Berlin Chicago ** Frankfurt am Main ** Hamburg Hongkong Istanbul Jerusalem Los Angeles Mälaga ** Marseille * Milano Montreal ** Munchen ** New York S:t Petersburg Sydney Toronto ** b) Konsulat Jeddah Mariehamn Szczecin ** * Omvandlas till honorärkonsulat budgetåret 1992/93 “ Omvandlas till honorärkonsulat budgetåret 1993/94 235 IV. Stockholmsbaserade ambassadörer De fem sändebuden har följande ackrediteringar: 1. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazzaville (Republiken Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialguinea), Yaoundé (Kamerun). 2. Banjul (Gambia), Freetown (Sierra Leone), Monrovia (Liberia). 3. Bamako (Mali), Conakry (Republiken Guinea), Dakar (Senegal), Nia- mey (Niger), Nouakchott (Mauretanien). 4. Antananarivo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Como- rerna), Port Louis (Mauritius), Valletta (Malta), Victoria (Seychellerna). 5. Basseterre (St Christopher och Nevis), Belmopan (Belize), Castries (St Lucia), Georgetown (Guyana), Kingston (Jamaica), Kingstown (St Vincent och Grenadinerna), Paramaribo (Surinam), Port-au-Prince (Haiti), Roseau (Dominica), Santo Domingo (Dominikanska Republiken), St George’s (Grenada), St John’s (Antigua och Barbuda). Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 236 Anslagsförteckning <h6>A. Utrikesdepartementet m.m.</h6> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 <h6>öö to ra ra ra ra ra ra cd           >>>>     >>>></h6> 1.   Utrikesförvaltningen, ramdnslag 2.   Kursdifferenser, förslagsanslag 3.  Honorärkonsuler, förslagsanslag 4.  Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation, förslagsanslag 5.  Nordiskt samarbete, förslagsanslag 6.  Utredningar m.m., reservationsanslag 1. Officiella besök m.m., förslagsanslag 8. Ekonomiskt bistånd till svenska medbor- gare i utlandet m.m., förslagsanslag 1 495 441 000 1 000 15 500 000 60 000 000 1 610 000 10 552 000 10 180 000 4 500 000 1 597 784 000 <h6>. Bidrag till vissa internationella organisationer</h6> <table border="1"> <tr><td> Förenta nationerna, förslagsanslag</td><td> 191 890 000</td></tr> <tr><td> Nordiska ministerrådet, förslagsanslag</td><td> 250 000 000</td></tr> <tr><td> Europarådet, förslagsanslag</td><td> 29 780 000</td></tr> <tr><td> Organisationen för ekonomiskt samarbete</td><td></td></tr> <tr><td> och utveckling (OECD), förslagsanslag</td><td> 21 500 000</td></tr> <tr><td> Europeiska frihandelssammanslutningen</td><td></td></tr> <tr><td> (EFTA), förslagsanslag</td><td> 110 000 000</td></tr> <tr><td> Organisationer för internationell handel</td><td></td></tr> <tr><td> och råvarusamarbete m.m., förslagsanslag</td><td> 8 713 000</td></tr> <tr><td> Internationell råvarulagring, förslagsanslag</td><td> 2 000 000</td></tr> <tr><td> Övriga internationella organisationer</td><td></td></tr> <tr><td> m.m., förslagsanslag</td><td> 2 864 000</td></tr> <tr><td> Fredsbevarande verksamhet, reservations-</td><td></td></tr> <tr><td> anslag</td><td> 407 000 000</td></tr> <tr><td> Konferensen om säkerhet och samarbete i</td><td></td></tr> <tr><td> Europa (ESK) förslagsanslag</td><td> 23 328 000</td></tr> </table> 1 047 075 000 <table border="1"> <tr><td> C.</td><td colspan="2"> Internationellt utvecklingssamarbete</td></tr> <tr><td> C 1.</td><td> Bidrag till internationella bistånds- program, reservationsanslag</td><td> 3 148 404 000</td></tr> <tr><td> C 2.</td><td> Utvecklingssamarbete genom SIDA, reser- vationsanslag</td><td> 6 702 000 000</td></tr> <tr><td> C 3.</td><td> Andra biståndsprogram, reservationsanslag</td><td> 1 804 500 000</td></tr> </table> 237 <table border="1"> <tr><td> C 4.</td><td> Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), ramanslag</td><td> 303 219 000</td><td> Prop. 1992/93:100 Bilaga 4</td></tr> <tr><td> C 5.</td><td> Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum), ramanslag</td><td> 24 963 000</td><td></td></tr> <tr><td> C 6.</td><td> Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), ramanslag</td><td> 26 936 000</td><td></td></tr> <tr><td> C 7.</td><td> Nordiska afrikainstitutet, ramanslag</td><td> 5 470 000</td><td></td></tr> <tr><td> C 8.</td><td> Beredningen för internationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete (BITS), ramanslag</td><td> 20 991 000</td><td></td></tr> <tr><td> C 9.</td><td> Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö \J-centrum), förslagsanslag</td><td> 7 076 000</td><td></td></tr> <tr><td> C 10.</td><td> Styrelsen för internationellt näringslivsbi- stånd (SWEDECORP), förslagsanslag</td><td> 36 441 000</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 12 080 000 000</td><td></td></tr> </table> <h6>D. Information om Sverige i utlandet m.m.</h6> D 1. Svenska institutet, reservationsanslag D 2.  Radioprogramverksamhet för utlandet, reservationsanslag D 3. Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag 63 083 000 51 363 000 14 254 000 128 700 000 <h6>E. Utrikeshandel och exportfrämjande</h6> <table border="1"> <tr><td> E 1.</td><td> Kommerskollegium, ramanslag</td><td> 48 471 000</td></tr> <tr><td> E 2.</td><td> Exportfrämjande verksamhet, reserva- tionsanslag</td><td> 187 563 000</td></tr> <tr><td> E3.</td><td> Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag</td><td> 1 000</td></tr> <tr><td> E 4.</td><td> Krigsmaterielinspektionen m.m., ramanslag</td><td> 4 465 000</td></tr> <tr><td> E5.</td><td> Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Insti- tutet, anslag</td><td> 2 250 000'</td></tr> <tr><td> E 6.</td><td> Medel för översättning av EG:s regelverk, reserv a tionsanslag</td><td> 16 500 000</td></tr> <tr><td> E 7.</td><td> Medel för informationsinsatser om euro- peisk integration, reservationsanslag</td><td> 50 000 000</td></tr> </table> 309 250 000 238 Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 <h6>F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.</h6> <table border="1"> <tr><td> F 1.</td><td> Utredningar och andra insatser på det utri- kespolitiska området, reservationsanslag</td><td> 2 511 000</td></tr> <tr><td> F 2.</td><td> Information och studier om säkerhetspoli- tik och fredsfrämjande utveckling, reserva- tionsanslag</td><td> 20 000 000</td></tr> <tr><td> F 3.</td><td> Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), reserva- tionsanslag</td><td> 21 310 000*</td></tr> <tr><td> F4.</td><td> Forskningsverksamhet för rustningsbe- gränsning och nedrustning, förslagsanslag</td><td> 15 840 000*</td></tr> <tr><td> F5.</td><td> Utrikespolitiska Institutet, reservationsan- slag</td><td> 10 028 000*</td></tr> </table> 69 689 000 <h6>G. Samarbete med Central- och Östeuropa</h6> G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa, reservationsanslag G 2. Täckande av eventuella förluster i anled- ning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa, förslagsanslag G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser ga- rantier för finansiellt stöd och exportkredit- garantier, reservationsanslag 640 999 000 1 000 230 000 000 871 000 000 SUMMA kr 16 103 498 000 * utbrutna anslag ingår i forskningspropositionen 239 Innehållsförteckning Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 Utrikesdepartementet Inledning.................................................. 1 Utrikespolitik.............................................. 1 Rättsfrågor................................................ 8 Handelspolitik............................................. 10 Nordiskt samarbete......................................... 21 Samarbetet med Central- och Östeuropa...................... 22 Utrikesförvaltningen........................................ 26 Sverige-information och kulturutbyte......................... 27 Internationellt utvecklingssamarbete.......................... 28 A. Utrikesdepartementet m.m. A 1. Utrikesförvaltningen.................................. 40 A 2. Kursdifferenser....................................... 44 A 3. Honorärkonsuler..................................... 44 A 4. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internatio- nell organisation...................................... 45 A 5. Nordiskt samarbete................................... 45 A 6. Utredningar m.m..................................... 46 A 7. Officiella besök m.m.................................. 46 A 8. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.     47 B. Bidrag till vissa internationella organisationer B 1. Förenta nationerna ................................... 47 B 2. Nordiska ministerrådet................................ 49 B 3. Europarådet ......................................... 50 B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD)............................................. 50 B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)......... 51 B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamar- bete m.m............................................ 53 B 7. Internationell råvarulagring............................ 54 B 8. Övriga internationella organisationer m.m................ 55 B 9. Fredsbevarande verksamhet............................ 56 B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK). .     58 C. Internationellt utvecklingssamarbete U-länderna i världen........................................ 59 240 -Världsekonomi och handel............................. - Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder.................. - Det internationella biståndet........................... 59  Prop. 1992/93:100 60  Bilaga 4 64 EG/EES och Sveriges bistånd................................ 66 Biståndsanslagen m.m....................................... 67 Multilateralt utvecklingssamarbete............................ 70 - inledning............................................ 70 C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram............... 78 Bilateralt utvecklingssamarbete .............................. 104 - inledning............................................ 104 C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA..................... 149 C 3. Andra biståndsprogram................................ 157 Administration av biståndet.................................. 176 C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)............ 177 C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) 179 C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)................. 182 C 7. Nordiska afrikainstitutet............................... 183 C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samar- bete (BITS).......................................... 187 C 9. Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum).......................................... 189 C 10. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP)..................................... 189 D. Information om Sverige i utlandet m.m. D 1. Svenska institutet..................................... 191 D 2. Radioprogramverksamhet för utlandet................... 196 D 3. Övrig information om Sverige i utlandet................. 199 E. Utrikeshandel och exportfrämjande E 1. Kommerskollegium................................... 201 E 2. Exportfrämjande verksamhet........................... 206 E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skade- ersättningar .......................................... 209 E 4. Krigsmaterielinspektionen m.m......................... 214 E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet............ 215 E 6. Medel för översättning av EG:s regelverk............... 215 E 7. Medel för informationsinsatser om europeisk integration . .    216 F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m. F 1. Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska områ- det.................................................. 218 241 F 2. Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfräm- jande utveckling...................................... 219 F 3.  Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) ............................................. 222 F 4. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrust- ning................................................. 223 F 5. Utrikespolitiska Institutet.............................. 223 Prop. 1992/93:100 Bilaga 4 G. Samarbete med Central- och Östeuropa G 1. Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa........ 223 G 2. Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga ga- rantier till länder i Central- och Östeuropa............... 230 G 3. Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier.......................... 232 Bilaga 4.1 Förteckning över Sveriges utlandsmyndigheter samt ack- rediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1 januari 1993............................. 234 Bilaga 4.2 Svenskt bistånd 1991192 (separat).................... - Anslagsförteckning......................................... 237 Innehållsförteckning........................................ 240 gotab 42603, Stockholm 1992 242 <h1><a name="caption2"></a>Svenskt bistånd</h1> <h1>1991/92</h1><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-105.png" style="width:32pt;height:25pt;"/> W UTRIKESDEPARTEMENTET E3 STOCKHOLM 1993 Svenskt Bistånd 1991 /92 ersätter "Fakta om Sveriges bistånd", som tidigare ingått som bilaga till regeringpropositionen om svenskt internationellt utvecklingssamar- bete. Statistiska uppgifter om ekonomi och ut- vecklingsnivå i länder som mottar svenskt bistånd härrör från Human Development Report och World Development Report. Publiceringstillstånd har välvilligt lämnats av United Nations Development Program- me, Världsbanken och Oxford University Press, New York. Omslagsfotot: En kvinnlig egen företagare i Indien svetsar ljuddämpare. Hon representerar en del av vad det svenska biståndet vill stå för - stöd åt kvinnor, småföretagsamhet och marknadsekonomi. ISBN 041-5 Stockholm 1992 gotab 96728, Stockholm 1992 Förord Respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna och utveck- lingen mot demokrati är bärande element i den svenska biståndspolitiken. Sverige skall aktivt främja en effektiv och rättvis fördelning av resurser som gynnar ekonomisk och social utveckling i utvecklingsländerna. Det svenska biståndet skall också medverka till att makt- missbruk och korruption förhindras. Det skall också bidra till sänkning av militärutgifter, verka för en marknadsekonomisk utveckling samt söka undanröja orsaker till att människor tvingas fly. Som synes är målen för det svenska biståndet mycket ambitiösa. Men som all mänsklig verksamhet har utveck- lingssamarbetet sina brister. Därför är utvärdering av verk- samheten mycket viktig. Den här årsberättelsen, "Svenskt bistånd 1991/92" är en del av utvärderingen. Den ersätter en tidigare årlig bilaga om biståndet till budgetpropositionen. Beskrivningarna av bi- stånds-insatsema har i möjligaste mån gjorts så att man kan jämföra resultaten med de övergripande målen för biståndet. Följande år kommer vi att ytterligare skärpa denna inriktning av årsberättelsen. Jag hoppas att "Svenskt bistånd 1991/92" blir till nytta inte bara bland beslutsfattare och förtroendevalda som syss- lar med biståndsfrågor. Publikationen borde också finna sin plats i skolor och undervisning på alla nivåer samt hos en in- tresserad allmänhet. Alf Svensson Innehållsförteckning <h5>Från riksdagsbeslut till beslut om bistånd 9</h5> Riksdag, regering och budget 10 Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd 12 <h5>Internationella utvecklingsprogram 17</h5> Bistånd genom det multilaterala systemet 18 FN:s biståndsverksamhet 20 FN:s utvecklingsprogram UNDP 20 FN:s kvinnofond UNIFEF 23 FN:s kapitalutvecklingsfond UNCDF 23 FN:s befolkningsfond UNFPA 24 FN:s fackorgan ILO, UNESCO, FAO, WHO, UNIDO 25 FN:s frivilliga fonder 27 FN:s barnfond UNICEF 27 Internationella finansieringsorgan 30 Världsbanken och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika och Asien 30 Internationella finansieringsbolaget (IFC) 39 Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA) 40 Nordic Development Fund (NDF) 40 Internationellt livsmedelsbistånd och jordbruksutveckling 41 FN:s livsmedelsprogram (WFP) 41 1986 års livsmedelshjälpkonvention (FAC) 43 Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) 44 Flyktingbistånd 46 FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) 46 FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA) 47 Övriga organisationer 49 FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) 49 Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) 50 UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) 51 Globala miljöfonden (GEF) 52 Mekongkommittén 52 Montrealprotokollets interimsfond för u-land 52 <h5>Bilateralt utvecklingssamarbete 55</h5> Afrika 56 Allmän inledning 56 Södra Afrika 57 Angola 58 Botswana 62 Lesotho 66 Mogambique 70 Namibia 74 Zambia 78 Zimbabwe 82 Regionalt samarbete i Sydafrika 88 Östra Afrika 91 Allmän inledning 91 Kenya 92 Tanzania 96 Uganda 102 Afrikas Horn 107 Allmän inledning 107 Etiopien 108 Somalia 113 Sudan 114 Eritrea 114 Central-, Väst- och Nordafrika 115 Allmän inledning 115 Guinea-Bissau 118 Kap Verde 124 Asien 128 Allmän inledning 128 Bangladesh 130 Indien 134 Laos 138 Sri Lanka 142 Vietnam 146 Bistånd till andra länder i Asien 151 Kina 151 Malaysia 152 Thailand 152 Filippinerna 153 Afghanistan 154 Pakistan 154 Nepal 154 Mellanöstern 155 Västbanken och Gaza 156 Utvecklingssamarbete med Centralamerika 157 Nicaragua 162 Costa Rica 163 El Salvador 163 Utvecklingssamarbete med Sydamerika 164 Bolivia 165 Chile 166 Ecuador 167 <h5>Andra biståndsinsatser 168</h5> Katastrofinsatser 169 Särskilda miljöinsatser 171 Enskilda organisationer 172 Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd 175 Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder 177 Särskilda program 182 U-landsforskning 183 Tekniskt samarbete och u-krediter 184 Näringslivssamarbete 187 Projektbistånd till vissa länder 188 Nordiskt biståndssamarbete 189 Bistånd till Östeuropa 190 <h5>Biståndet fördelat på enskilda länder 193</h5> <h5>Förkortningar 204</h5> FRÅN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND <h2>Riksdag, regering och budget</h2> "All offentlig makt i Sverige utgår från folket." Så inleds regeringsformen (RF), Sveriges grundlag. De grundläggande regler som RF anger för den offentliga verksamheten i stort gäller även inom biståndet. Det är således riksdagen som beslutar om biståndets inriktning och årligen till regeringen anvisar en budget för biståndsverksamheten. Regeringen svarar för landets ledning och för styrningen av de statliga myndigheter- na. I det senare ligger att tilldela olika verksamheter anslag, att fastställa de när- mare villkoren för anslagens användning och att ange kraven på hur redovisningen av de använda medlen skall ske. Det statliga budgetåret löper från den 1 juli till den 30 juni. Regeringens förslag till budget, budgetpropositionen, utarbetas under hösten och läggs fram för riksdagen omkring den 10 januari. Till grund för budgetpropositionen ligger i första hand myndigheternas anslagsframställningar, vilka inkommer till regeringen under sep- tember månad. Riksdagens beslut om sta- tens budget för det kommande budgetåret fattas löpande under våren och i takt med att riksdagens olika utskott utarbetar och Schemat visar det svenska biståndets administration från riksdagen till de olika biståndsmyndigheterna. Myndigheterna beskrivs i följande avsnitt.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-106.png" style="width:233pt;height:285pt;"/> 10 FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND lägger fram sina yttranden över regering- ens förslag. Biståndsfrågoma behandlas av riksdagens utrikesutskott. Riksdagens be- slut om biståndets inriktning i stort och biståndsbudgeten för det kommande bud- getåret fattas i samband med den bistånds- politiska debatten, som vanligen hålls un- der april månad. Under juni fattar regeringen beslut om regleringsbreven, vilka närmare anger vilka anslagsbelopp och övriga villkor som skall gälla för myn- digheternas verksamheter. Regeringen styr även de statliga myn- digheterna i andra avseenden. Varje myn- dighet har en av regeringen beslutad in- struktion för sin verksamhet. I denna anges målen för myndighetens verksam- het, hur myndigheten leds, vilken övergri- pande organisation som gäller och vilka tjänster inom myndigheten som regering- en har att tillsätta. Instruktionernas närma- re innehåll varierar från myndighet till myndighet och är självfallet beroende av den aktuella verksamhetens art och om- fattning. Så kommer budgeten till Biståndsmyndigheterna lämnar sina anslags- framställningar.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-107.png" style="width:66pt;height:57pt;"/> 1991 Riksdagen (utrikes- utskottet) behandlar förslaget.Bistånds- debatt och beslut i riksdagen. ---->■ <h3>UD:s avdelning för utvecklingssamarbete</h3> Utrikesdepartementets avdelning för inter- nationellt utvecklingssamarbete, i dagligt tal "u-avdelningen", är en av UD:s fem avdelningar och ansvarar inom regerings- kansliet för det svenska utvecklingssamar- betet. Avdelningen är organiserad i tre enhe- ter. Första enheten ansvarar för det multi- laterala biståndet, andra enheten för det bilaterala biståndet och den tredje enheten för budgetfrågor, allmänna u-landsekono- miska frågor och andra biståndsprogram. U-avdelningen leds av ett statsråd och en statssekreterare och har totalt ett 60-tal tjänstemän.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-108.png" style="width:62pt;height:54pt;"/> Myndigheterna får regleringsbrev med anslagsbelopp och övriga villkor för verksamheten under budgetåret. 1992 SEP OKT NOV DEC JAN FEB MAR APR MAJ JUN JUL AUG SEP OKT NOV DEC JAN FEB MAR APR MAJ JUN 3 Regeringen utarbetar budgetpropo- sitionen. Regeringen beslutar om regleringsbrev.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-109.png" style="width:13pt;height:43pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-110.png" style="width:20pt;height:129pt;"/> Budgetåret 1991/92 11 FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND <h2>Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd</h2> SIDA <h3>SAREC</h3> Styrelsen för internationell utveckling, SIDA, som inrättades år 1965, har till uppgift att planera, genomföra och administrera det bilaterala utvecklingssamarbetet med u- ländema. Detta bistånd omfattar dels sam- arbetet med 19 programländer, dels andra typer av bistånd, t.ex. katastrofinsatser, bidrag till utvecklingsprojekt via enskilda svenska organisationer, bistånd till flyk- tingar och befrielserörelser, miljöinsatser, insatser för demokrati och mänskliga rät- tigheter. SIDA leds av en styrelse, som ut- ses av regeringen. Den består av SIDA:s generaldirektör, som är ordförande, och elva andra ledamöter, varav sex represen- terar riksdagspartier. SIDA är organiserat på fyra avdelningar med regionalt ansvar, en avdelning för sektorbyråema och en administrativ avdel- ning. Därutöver finns ett planeringssekre- tariat och ett informationssekretariat som är direkt underställda verksledningen. Styrelsen för u-landsforskning som inrätta- des år 1975 ombildades år 1979 till en själv- ständig myndighet - Styrelsen för u-lands- forskning (Swedish Agency for Research Cooperation with Developing Countries - SAREC). SAREC leds av en av regeringen utsedd styrelse med 12 ledamöter. I styrelsen in- går bl.a. SAREC:s generaldirektör. SAREC har till uppgift att stärka u-län- demas kapacitet för forskning och att främja sådan forskning som kan bidra till en utveckling i enlighet med de bistånds- politiska målen. Verksamheten bedrivs inom fyra programområden. • Bilateralt forskningssamarbete, f.n. ge- nom avtal med 15 stater i Afrika, Asien och Latinamerika. • Internationella program, bl.a. genom bidrag till FN-organen WHO och UNRISD samt till jordbruksforsknings- organisationen CGIAR. De nuvarande biståndsmyndigheternas startår: 1962                                                         1991 Nordiska Afrikainstitutet                                        SWEDECORP <table border="1"> <tr><td></td><td colspan="2"> 1965 SIDA I</td><td colspan="4"> SWEDFUND INTERNATIONAL AB I</td></tr> <tr><td> 1</td><td></td><td> I</td><td></td><td> n</td><td></td><td> 1 *</td></tr> <tr><td> 1960</td><td></td><td> 1970</td><td> 19 SA Bl</td><td> 1980 79 REC TS</td><td> 19 Sb utt (S.</td><td> 1990 37 rrelsen för U-lands- sildningen i Sandö andö U-centrum)</td></tr> </table> 12 FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND • Regionala och särskilda program, i form av f.n. 13 program bl.a. med inriktning på AIDS, kvinnor samt skog och miljö. • Svensk u-landsforskning, genom högre forskartjänster, långsiktigt stöd till forskningsmiljöer och olika projektstöd. Vid SARECs kansli arbetar ca 40 personer. U-kreditema används till finansiering av svenska varor och tjänster i projekt, som har utvecklingsfrämjande effekt i u-länder- na. BITS leds av en styrelse som utses av regeringen. Bland dess 11 ledamöter ingår bl.a. två företrädare för riksdagspartier. Vid BITS finns ca 25 anställda. BITS <h3>SWEDECORP</h3> Beredningen för internationellt tekniskt-ekono- miskt samarbete (BITS) inrättades år 1975 under namnet utbildningsberedningen och fick år 1979 ställning som självständig myndighet under utrikesdepartementet. Beredningen har som uppgift att inom ramen för den svenska biståndsverksam- heten främja ekonomisk och social utveck- ling i enskilda utvecklingsländer samt ut- vidga och stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag. BITS medverkar i planering och finansie- ring av olika projekt. Verksamheten omfat- tar tekniskt samarbete genom bl.a. konsult- insatser och internationella kurser i Sverige samt u-krediter. Det tekniska samarbetet skall huvud- sakligen ske med u-länder utanför kretsen av programländer för det bilaterala bistån- det. Det syftar i första hand till teknologi- överföring inom områden där Sverige har särskilda förutsättningar i fråga om kun- nande och kapacitet. Sedan budgetåret 1989/90 har BITS ett huvudansvar för ge- nomförandet av det svenska biståndsfi- nansierade samarbetet med Central- och Östeuropa. U-krediter kan beviljas kreditvärdiga länder bland programländerna för svenskt bilateralt bistånd, u-länder med vilka Sverige bedriver tekniskt samarbete eller andra länder vilkas utvecklingspolitik lig- ger i linje med de svenska biståndspolitis- ka målen. Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd bildades år 1991 samtidigt som importkon- toret för u-landsprodukter (IMPOD), fon- den för industriellt samarbete med u-län- der (SWEDFUND) och SIDA:s industribyrå upphörde i sina dåvarande former. SWEDECORP skall, inom ramen för de generella målen för det svenska biståndet, bidra till en utveckling av näringslivet i u- länder. Genom kunskapsöverföring till näringsliv och näringslivsorganisationer skall SWEDECORP verka för att gynnsam- ma förutsättningar skapas för investering- ar och företagande i mottagarländerna samt främja dessa länders handel bl.a. ge- nom att svara för information och rådgiv- ning ifråga om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden. Genom samver- kan med Swedfund International AB skall SWEDECORP bidra till utvecklingen av bärkraftiga företag i mottagarländerna. SWEDECORP har till uppgift att vara svensk kontaktpunkt för UNCTAD/ GATT:s internationella handelscentrum (ITC) i konkreta frågor som bl.a. rör avsätt- ning av u-landsprodukter på den svenska marknaden. SWEDECORP leds av en styrelse, som utses av regeringen. Kontoret har ca 50 anställda. 13 FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND <h3>Swedfund International AB</h3> <h3>Sandö U-centrum</h3> Swedfund International AB tillkom år 1991 genom en ombildning av stiftelsen SWED- FUND (Fonden för industriellt samarbete med u-länder). Bolagets huvuduppgifter är att på industriområdet förmedla kontak- ter mellan svenska företag och intressenter i u-länder och Central- och Östeuropa, bi- dra till förinvesteringsstudier samt med- verka i etablering av samägda företag, s.k. joint ventures, genom insatser i form av aktiekapital, lån- och garantigivning. Bolaget är ett helägt statligt aktiebolag utan egen personal. Handläggningen av bolagets projektportfölj sköts, i enlighet med ett uppdragsavtal, av styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWE- DECORP). Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö fick sin nuvarande inriktning i juli 1987. Sandö U-centrum har till huvuduppgift att vid Sandöskolan i Kramfors bedriva utbild- ning i språk och u-landsutbildning som förberedelse för uppdrag i u-land. Styrel- sen skall bl.a. samarbeta med myndighe- ter, organisationer och företag när det gäl- ler förberedelseutbildning för u-landsuppdrag. Styrelsen skall • anordna allmänna enterminskurser i u-landskunskap, • ge förberedelseutbildning för freds- kårsdeltagare, • anordna språkutbildning som för- beredelse för uppdrag i u-länder,<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-111.png" style="width:209pt;height:310pt;"/> Den här vägvisaren vid Sandö U-centrum, mitt i Sveriges vackraste trakt, påminner om tredje världen. FOTO: SANDÖ U-CENTRUM 14 FRÄN RIKSDAGSBESLUT TILL BESLUT OM BISTÅND • anordna speciella kurser i u-lands- frågor och språk, • i samarbete med SIDA bistå myndighe- ter och andra med information och råd- givning om förberedelse- och språkut- bildning inför uppdrag i u-länder, samt • upprätta register över personer som vid Sandö-skolan genomgått den allmänna utbildningen för uppdrag i u-länder. Enterminskursen som Sandö U-cen- trum erbjuder är avgiftsfri. Övrig utbild- ning är avgiftsbelagd. Sandö U-centrum har för budgetåret 1991/92 lämnat sin första årsredovisning i den treåriga budgetcykeln. Av årsredovis- ningen framgår att självkostnadstäcknings- graden ligger på 78 %, vilket exakt motsva- rar det krav som ställts i slutet av den treåriga budgetcykeln (76 % för 1991/92). Sandö U-centrum leds av en styrelse, som utses av regeringen. En rektor är chef för skolan som har drygt 50 anställda. <h3>Nordiska afrikainstitutet (NAI)</h3> Nordiska afrikainstitutet tillkom år 1962 på initiativ av Nordiska rådet. Institutet är beläget i Uppsala. Institutet har till uppgift att i Norden främja studier av och information om afri- kanska förhållanden genom att: • främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika • främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska forskare, • utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om Afrika, • informera om afrikaforskning och aktu- ella afrikanska förhållanden. Verksamheten leds av en styrelse samt ett program- och forskningsråd, som utses av regeringen. I program- och forsknings- rådet ingår representanter för de övriga nordiska länderna. Vid institutet finns ett trettiotal anställda, varav 13 tjänster finan- sieras över förvaltningsanslag inom bi- ståndsramen. 15 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-112.png" style="width:437pt;height:674pt;"/> INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM <h2>Bistånd genom det multilaterala systemet</h2> Det multilaterala systemet består dels av FN-systemet, dels av några fristående in- ternationella finansieringsorgan. FN-systemet innefattar ett stort antal institutioner med varierande status och skilda verksamhetsområden. På det eko- nomiska och sociala området som behand- las i denna faktabilaga förekommer både en betydande förhandlingsverksamhet och ett vittomfattande bistånd. Såväl detta bi- stånd som förhandlingsverksamheten (den normativa verksamheten) behandlas i FN:s ekonomiska och sociala råd, ECOSOC, samt i FN-systemets centrala organ, gene- ralförsamlingen. FN:s olika organ och övriga organisatio- ner inom FN-systemet bedriver en omfat- tande biståndsverksamhet. Denna finan- sieras från organisationernas reguljära budgetar, UNDP, Världsbanken samt medlemsländernas frivilliga direkta bi- drag. För Sveriges del härrör de frivilliga direkta bidragen dels från UD:s anslag, dels från styrelsen för internationell ut- veckling (SIDA), styrelsen för u-lands- forskning (SAREC), BITS och SWEDE- CORP. Inom FN:s biståndsverksamhet har UNDP en central ställning som samordna- re och kanal för en stor del av FN:s teknis- ka bistånd. I samarbete med värdlandet utarbetar UNDP landprogram som löper på mellan tre och fem år. På fältet genom- förs biståndsprojekten i ökande utsträck- ning av mottagarländernas regeringar men — än så länge — oftast av olika fack- eller specialorgan. En av FN utsedd lokal sam- ordnare — oftast UNDP:s representant — ansvarar för sammanhållningen av FN- biståndet. Varje organ opererar dock själv- ständigt inom sitt mandat. De organ som har en större verksamhet har i allmänhet egen fältrepresentation. De internationella finansieringsorganen, som behandlas i ett särskilt avsnitt, är de största förmedlarna av krediter i det multi- laterala biståndssystemet. Till finansie- ringsorganen hör Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankerna. Dessa organ svarar för ca 60 % av det tota- la multilaterala biståndet, varav Världs- banken ca 40 %. Dessa siffror anger enbart den koncessionella "mjuka" utlåningen (dvs på mycket lång tid och till mycket låg kostnad), som finansieras av bidrag av gåvokaraktär från medlemsländerna. Om man därtill lägger den bankmässiga utlå- ningen blir deras ställning som utveck- lingsfinansiärer än viktigare. Ca tre fjärde- delar av de medel som DAC-ländema under 70- och 80-talen inbetalat till multila- terala biståndsgivande institutioner har gått till utvecklingsbankerna och deras fonder. Världsbanken har formellt status som expertorgan inom FN-familjen medan regionalbankema inte har någon koppling till FN-systemet. Till höger visas en schematisk bild av FN-systemet inklusive Världsbanken och IMF. 18 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM FN-systemet UNRWA * Kommittéer •— Andra biträdande •— organ<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-113.png" style="width:256pt;height:274pt;"/> Sekretariat O IAEA WMO m fl Regionala kommisioner Freds- bevarande styrkor Forva tar skapsradet Inter nationel la domstolen General forsamlingen Ekonomiska och sociala radet Säkerhets- rådet UNCTAD UNICEF UNHCR WFP WFC UNDP UNEP Världslivsmedelsrådet HABITAT UNFPA UNFDAC FN:s specialfonder FAO UNESCO WHO Q FNs huvudorgan • Andra FN-organ o Specialorgan och andra självständiga organisationer inom systemet 19 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM <h2>FN:s biståndsverksamhet</h2> Till FN:s frivilligt finansierade operativa verksamhet räknas i första hand UNDP, UNFPA, UNICEF, WFP och IFAD. Nedan redovisas först FN:s samordnande organ inom tekniskt bistånd, UNDP samt UNCDF och UNFPA, vilka formellt är fon- der inom UNDP. Därefter redovisas de fackorgan som alltjämt oftast genomför UNDP:s program, samt UNICEF (FN:s barnfond). I separata avsnitt längre fram redovisas några av de större frivilligt fi- nansierade FN-organen såsom WFP och UNHCR samt vissa bidrag inom bl.a. be- folknings- och miljöområdet.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-114.png" style="width:47pt;height:49pt;"/> <h3>FN:s utvecklingsprogram (UNDP)</h3> FN:s utvecklingsprogram (UNDP), som bildades 1966 då två mindre biståndsfon- der slogs samman, har som mål att vara FN-systemets centrala fond för finansie- ring av tekniskt bistånd. Hittills har projek- ten genomförts främst av FN:s fackorgan (ILO, WHO, FAO m.fl.) men avsikten är att u-ländema i ökande utsträckning själva skall ta över genomförandet (s.k. national execution) och att fackorganen skall få en rådgivande roll. UNDP har också ansvar för att FN:s samlade biståndsverksamhet samordnas i samverkan med mottagarlän- derna. <h5>Verksamhet</h5> UNDP:s uppgift är att främja mottagarlän- dernas utveckling genom olika former av kunskapsöverföring och förinvesterings- studier. Detta s.k. tekniska bistånd sker i huvudsak i form av expertrådgivning, sti- pendier, mindre utrustningsleveranser och konsulttjänster. Expertbiståndet domine- rar. Verksamheten omfattar för närvaran- de omkring 5 900 projekt i 156 länder och områden. UNDP:s verksamhet bygger i huvudsak på landprogrammering. Denna innebär att man för varje mottagarland fastställer hur mycket bistånd från UNDP landet kan räkna med under en femårsperiod. I sam- arbete mellan mottagarlandet och UNDP:s fältkontorschef utarbetas sedan ett land- program för hur medlen skall utnyttjas. Detta program fastställs av UNDP:s sty- relse. Storleken på varje mottagarlands pro- gram bestäms främst av bruttonationalin- komsten per capita och befolkningens stor- lek. Vart femte år fastställs fördelningen för nästkommande programperiod ("fem- årsplan"). De fattigaste u-ländema - med en brut- tonationalinkomst per capita på högst 750 dollar i 1983 års siffror - fick under programperioden 1987-91 80 % av UNDP:s länderfördelade resurser. Under den femte programperioden 1992-96 kommer denna politik att fortsätta och förstärkas. 87 % av UNDP:s länderför- delade resurser skall då gå till länder med en per capita-inkomst under 750 dollar i 1989 års siffror och 13 % till övriga länder. 55 % av de länderfördelade resurserna skall tillfalla de minst utvecklade länderna. Biståndet till u-länder med relativt hög BNP/capita trappas gradvis ned för att 20 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM <h4>Human Development Report</h4><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-115.png" style="width:141pt;height:170pt;"/> helt upphöra efter en per capita-inkomst över 6 000 dollar. År 1992 presenterade UNDP för tredje gången sin rapport om mänsklig utveck- ling (Human Development Report). Ge- nom rapporten har UNDP lagt grunden för ett analysinstrument som på ett flerdi- mensionellt sätt kan mäta begreppet ut- veckling. Rapporten, som kommer ut årli- gen, har kommit att bli ett viktigt komplement till måttet BNP/capita för att mäta länders utvecklingsnivå. Fördelen med rapporten är att den beskriver social och ekonomisk utveckling utifrån ett mänskligt och inte ett institutionellt per- spektiv. Sverige har lämnat särskilda bidrag till UNDP för att resultaten i rapporten om mänsklig utveckling skall kunna användas mer systematiskt i UNDP:s planeringsar- bete. I samband med att 1992 års rapport världslanserades i Sverige, arrangerades seminarier för representanter för massme- dierna och från frivilliga organisationer från hela världen. <h5>Organisation</h5> UNDP:s högsta beslutande organ är styrel- sen (Governing Council), som har 48 med- lemmar. Av dessa representerar 27 u-län- der, 17 västliga i-länder och 4 östeuropeiska länder. Sverige var senast medlem i styrelsen 1989-91 och kommer enligt nordisk rotationsordning att söka inträde på nytt under perioden 1993-96. Styrelsen bestämmer bl.a. fördelningen av UNDP:s resurser och fastställer landpro- grammen. UNDP:s styrelse är också beslutande organ för FN-sekretariatets tekniska bi- ståndsprogram (Department of Technical Cooperation for Development, DTCD), FN:s kapitalutvecklingsfond, FN:s befolk- ningsfond, FN:s Sahel-kontor (UNSO), FN:s kvinnofond, FN:s fond för vetenskap och teknik, FN:s naturresursfond samt en rad andra specialfonder. UNDP:s sekretariat ligger i New York och har för närvarande omkring 600 fast anställda. Det leds av administratom William H. Dräper III från USA. Under 1970-talet ägde en omfattande decentralisering av UNDP:s verksamhet rum. Tyngdpunkten i arbetet med att för- bereda och genomföra landprogrammen förlädes till 115 -nu 113 - fältkontor med för närvarande omkring 3 500 anställda. Fältkontoren leds av s.k. "resident repre- sentatives" (fältkontorschefer), som även har till uppgift att samordna andra FN- organs biståndsverksamhet i landet. De är oftast också FN:s fasta representant i res- 21 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM pektive land och fungerar som FN:s "am- bassadör" i landet. <h5>Finansiering</h5> UNDP:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. De uppgick 1972 till 268 miljoner dollar och 1980 till 693 miljo- ner dollar. Ökningen var således ganska snabb. För programperioden 1982-86 för- utsattes UNDP:s också öka med 14 % per år och sammanlagt nå upp till 6,7 miljarder dollar. Resurserna minskade emellertid under början av åttiotalet, så att det blev nödvändigt att skära ned verksamheten till 55 % av den ursprungligen planerade. Denna utveckling svängde under 1980- talets senare hälft. Under 1992 var bidra- gen till UNDP ca 1200 miljoner dollar mot ca 650 miljoner dollar 1984. Under pro- gramperioden 1992-96 räknar man med en årlig tillväxt av bidragen på 8% i stället för 14 % som tidigare. De största enskilda bidragsgivarna till UNDP är för närvarande Sverige, USA, Danmark, Japan och Nederländerna. Nor- ge och Tyskland ger också stora bidrag. De fyra nordiska länderna svarade 1992 ge- mensamt för ca 30 % av de ordinarie bidra- gen till UNDP. Det svenska bidraget för år 1992 var 670 miljoner kronor. Med detta bidrag svarade Sverige för drygt 11 % av UNDP:s ordinarie budget. <h5>Reformplaner inom FN:s biståndsverksamhet</h5> FN:s biståndsverksamhet och arbetsfördel- ningen mellan dess olika aktörer har dis- kuterats åtskilligt de senaste åren. Tiden är mogen för reformer. Det råder enighet om att UNDP inte har kunnat spela den roll som central finansiär och samordnare av FN-systemets tekniska bistånd som tanken var när riktlinjerna för det nuvarande sys- temet drogs upp 1970. Från att ha finansie- rat knappt två tredjedelar av FN-systemets tekniska bistånd i början av 1970-talet sva- rar UNDP numera endast för cirka en tred- jedel. Världsbanken dominerar, inte bara när det gäller investeringar utan även be- träffande tekniskt bistånd. Kunskapsöver- föring med hjälp av långtidsexperter är inte längre relevant för de flesta u-länder. De bör själva ta över ansvaret för projekt- genomförande och samordning av bistån- det (s.k. "national execution"). FN-bistån- dets uppgift bör vara att bistå länderna att bygga upp förmågan att göra detta. Fackorganens roll bör vara rådgivande snarare än projektgenomförande. De bör tillhandahålla kvalificerad teknisk expertis under korta perioder. Projektbistånd bör ersättas av programbistånd. På sikt måste FN-systemets bistånds- verksamhet reformeras på detta sätt för att ha relevans för u-ländema. UNDP har bör- jat på förändringens väg genom att införa ett nytt system att betala fackorganen och andra projektgenomförare. Enligt det gam- la systemet som gällde t.o.m 1991 betalade UNDP 13 % av projektkostnaderna i avgift till dem som utförde UNDP-projekten, vare sig kostnaderna var högre eller lägre. I det nya systemet skall ansvaret för pro- jektgenomförande gradvis övergå till mot- tagarländerna ("national execution") och fackorganens uppgifter blir mer tekniska än administrativa. Mottagarländerna skall i större utsträckning själva bestämma vil- ken hjälp de behöver med att genomföra projekt. Fackorganen kommer med detta system att inte ha monopol på UNDP:s resurser. En central fråga i arbetet att effektivisera UNDP:s verksamhet är att styrelse- och finansieringsformerna reformeras. Det finns ett stort behov av en mindre styrelse som träffas mer kontinuerligt för att kunna styra verksamheten. Behovet är också stort att införa ett nytt finansieringssystem som innebär att bördefördelningen mellan givarländema blir jämnare liksom att med- lemsländerna tar ett mer aktivt ansvar för UNDP:s finansiella situation. Arbetet att få dessa reformer genomförda för UNDP är en viktig del i uppföljningen av Nor- diska FN-projektet. 22 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM <h3>FN:s kvinnofond (UNIFEM)</h3> FNs kvinnofond (UNIFEM) bildades av generalförsamlingen 1976. Fonden fick sin nuvarande status i form av en separat en- het, men med viss anknytning till UNDP. UNDP:s administratör är ytterst ansvarig för UNIFEM:s verksamhet. <h5>Verksamhet</h5> Fonden har främst två funktioner. Den skall tjänstgöra som en katalysator och den skall stödja innovativa och experimentella aktiviteter. En viktig strategi är att utveckla metoder for beaktande av kvinnans situa- tion och integrering i utvecklingssamarbe- tet. UNIFEM:s långsiktiga uppgift består i att ge kvinnor tillgång till utbildning, kre- diter, marknader, information och teknolo- gi. På makroplanet innebär detta att kvin- nor skall inkluderas i utvecklingen på alla nivåer. Det rör områden som miljö, fattig- dom, befolkningsfrågor, livsmedelsförsörj- ning, energi, urbanisering, skulder och anpassningsåtgärder. Som exempel på kvinnofonden program kan nämnas til- lämpning av roterande låneformer, tillska- pande av kunskapsbank, och olika former av metodutveckling som bidrar till att främja kvinnans möjligheter och rättighe- ter i samhället och dess utveckling. <h5>Finansiering</h5> Fonden bygger på frivilliga bidrag. Bidra- gen har ökat med drygt en fjärdedel under de senaste åren. Fonden har dock inte vux- it personalmässigt i någon större omfatt- ning. Sedan starten har fonden bidragit med 67 miljoner US dollar fördelat på 800 projekt i 102 länder. År 1991 uppgick in- täkterna till 13,5 miljoner US dollar. Hu- vudbidragsgivare är i nämnd ordning Ne- derländerna, Finland, Norge och Kanada. Sverige har stött fonden sedan 1975. Bidra- get innevarande budgetår uppgår till 4 miljoner kronor (ca 642 000 US dollar).<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-116.png" style="width:43pt;height:38pt;"/> <h3>FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)</h3> FN:s kapitalutvecklingsfond tillkom 1966 med uppgift att ge gåvobistånd eller lån på förmånliga villkor till småskaliga investe- ringsprojekt i u-ländema. Hösten 1973 beslöt generalförsamlingen att kapitalutvecklingsfonden i fortsättning- en endast skulle finansiera projekt i de minst utvecklade u-ländema, inriktade på folkflertalets basbehov (bostad, kläder, mat, undervisning och grundläggande hälsovård). 1985 bestämdes att fonden skulle börja använda sina möjligheter att ge lån på förmånliga villkor, en möjlighet som dittills inte utnyttjats. <h5>Verksamhet</h5> Fondens projekt skall enligt målsättningen nå de fattigaste människorna i de fattigaste u-ländema. Fonden arbetar också i några få länder utöver de minst utvecklade län- derna. Projekten skall utformas så att be- folkningen aktivt deltar i deras genomför- ande. Fonden kan ta hand om projekt som andra givare bedömer vara för små. Den har ett tak på 5 miljoner dollar för enskilda projekt. Fonden finansierar för närvarande omkring 240 projekt i 47 länder till ett vär- de av 445 miljoner dollar. Under fondens 20 första verksamhetsår har de viktigaste områdena varit jordbruk, vatten och trans- porter, men man har också ägnat sig åt småindustrier, hälso- och sjukvård, energi, bostäder och utbildning. <h5>Organisation</h5> Fonden är underställd UNDP:s styrelse och arbetar i huvudsak genom UNDP:s 23 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM fältorganisation. Ny chef 1992 är belgaren Jules Frippiat. <h5>Finansiering</h5> Fonden finansieras genom frivilliga bi- drag. Bidragen för 1992 var ca 40 miljoner dollar jämfört med drygt 28 miljoner dollar under år 1980. De största bidragsgivarna är några mindre industriländer, men 27 av de 40 länder som bidrog 1989 var u-länder. Sveriges bidrag under kalenderåret 1992 uppgick till 55 miljoner kronor, vilket inne- bär en andel om ca 21 %. Sverige och Ne- derländerna är de största bidragsgivarna.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-117.png" style="width:47pt;height:41pt;"/> <h3>FN:s befolkningsfond (UNFPA)</h3> Efter beslut av generalförsamlingen inrät- tades år 1967 en särskild fond för FN:s in- satser på befolkningsområdet. Fondens operativa verksamhet har pågått sedan år 1969. <h5>Verksamhet</h5> Fondens funktion är finansiell och rådgi- vande. Sedan år 1973 är fondens övergri- pande uppgift att leda och samordna FN- systemets insatser på befolkningsområdet. Fonden sammankallar även till internatio- nella befolkningskonferenser som t.ex. In- ternational Forum on Population i Amster- dam hösten 1989. FN:s generalsekreterare har utnämnt fondens exekutivdirektör till generalsekreterare för den FN-konferens om befolkningsfrågor 1994 som äger rum i Kairo. Fondens verksamhetsområden är famil- jeplanering, information och utbildning, befolkningsstatistik, utarbetande av riktlin- jer på befolkningsområdet, forskning och särskilda program (t. ex. om kvinnor, miljö och AIDS). Kvinnors villkor, status och delaktighet i samhällslivet präglar fondens arbete liksom befolkningsfrågornas direkta samband med miljöfrågorna. Fonden samarbetar med en rad FN- organisationer, bl.a. med WHO, UNICEF, ILO, och FAO. Samarbete med frivilligor- ganisationer såsom t.ex. IPPF och Popula- tion Council bedrivs också. Fonden samar- betar dessutom med givarsamfundet, inklusive det amerikanska biståndsorganet US-AID. En växande andel av projekten genomförs av mottagarländerna själva med stöd av fonden. Ca 75 % av programresurserna avsattes år 1991 för projekt i 55 prioriterade länder. Av dessa länder ligger 31 i Afrika. <h5>Organisation</h5> Fonden är underställd UNDP:s styrelse, som godkänner det långsiktiga arbetspro- grammet, budget och finansplan samt landprogram. Chef för UNFPA är sedan april 1987 Nafis Sadik (Pakistan). Fondens huvudkontor ligger i New York. På ett femtiotal av UNDP:s landkontor leds UN- FPA-arbetet av en fältrepresentant för fon- den. Ca en tredjedel av personalen är verk- sam vid fältkontoren. <h5>Finansiering</h5> UNFPA:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. För år 1991 uppgick reger- ingsbidragen från ett 100-tal länder till 220,7 miljoner US dollar, en ökning med ca 15 miljoner från föregående år. De sju största bidragsgivarna var Japan, Neder- länderna, Norge, Tyskland, Finland, Sverige och Danmark. USA, som tidigare bidrog med ca en fjärdedel av UNFPA:s inkomster, har sedan år 1986 helt dragit in sitt bidrag med hänvisning till fondens insatser i Kina, vilka USA uppfattar som stöd till abort som påtvingat preventivme- del. Dock samarbetar UNFPA och det amerikanska biståndsorganet US-AID, som har en större budget för befolknings- insatser än fonden. 24 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM Projektanslagen uppgick 1991 till totalt 212,0 miljoner US dollar, medan inkom- sterna för samma år uppgick till 224,2 mil- joner US dollar. Det svenska bidraget under budgetåret 1991 /92 var 135 miljoner kronor, en ök- ning om 10 miljoner kronor sedan budget- året 1990/91. Det svenska bidraget utgör därmed drygt 9 % av UNFPA:s budget. <h3>FN:s fackorgan</h3> Grundprincipen för FN:s tekniska bistånd och kunskapsöverföring är att detta skall samlas till och samordnas av UNDP, som också skall stå för fältnärvaron och garan- tera att u-ländemas egna prioriteringar sätts i främsta rummet. Hittills har gällt att UNDP främst bör utnyttja olika fackorgan som genomförare av projekt inom sina kompetensområden. Samtidigt lämnas även tekniskt bistånd i fackorganens egen regi. Fackorganen är ju självständiga FN-organ inom sina ansvars- områden med egna styrelser, årskonferen- ser etc. Detta har gjort arbetsfördelningen inom FN-systemet oklar. Enligt beslut i UNDP 1990 och 1991 skall dess tekniska bistånd i allt större utsträckning användas av mottagarländerna som på ett friare sätt skall bestämma hur UNDP-finansierat bi- stånd skall genomföras (s.k. "national exe- cution"). Vidare skall fackorganen i högre grad bistå med expertis och i mindre ut- sträckning engagera sig i förvaltningen av hela biståndsprojekt. Det nordiska FN-projektet har studerat frågeställningen och lämnat värdefulla bidrag till att effektivisera FN:s tekniska bistånd. Därigenom skulle fackorganens roll av "center of excellence" betonas. Hur ett sådant system skall se ut är ännu inte fastställt i detalj. Fackorganens reguljära budget finansieras genom medlemsavgif- ter. Därutöver har flertalet fackorgan en frivilligt finansierad budget till vilken gi- varna ger öronmärkta bidrag. I vissa fall är den frivilligt finansierade budgeten större än den reguljära. <h4>Internationella arbetsorganisationen (ILO)</h4> ILO, som är en av de äldsta medlemmarna i FN-familjen, har som övergripande mål- sättning att verka för varaktig fred grun- dad på social rättvisa. ILO skiljer sig från övriga FN-organ genom sin trepartsstruk- tur - såväl regeringar som arbetsgivare och arbetstagare är representerade. ILO har 158 medlemmar. ILO:s generaldirektör är sedan mars 1989 belgaren Michel Hansen- ne. ILO:s biståndsverksamhet är i huvud- sak inriktad på utveckling och utbildning av arbetskraft. Afrika är huvudmottagare. Sverige ger förutom ett reguljärt bidrag även frivilliga bidrag. Dessa är i första hand koncentrerade till två regionala pro- jekt i Afrika med sysselsättningsfrämjande inriktning, projektet "Se om Ditt företag", ett av Sveriges Arbetsgivareförening utar- betat utbildningspaket samt några syssel- sättningsinsatser på vägbyggnads- och transportområdena. Arbetsmarknadsde- partementet har inom regeringskansliet huvudansvaret för Sveriges medlemskap i ILO. <h4>FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO)</h4> UNESCO bildades år 1945 och bidrar till fred och säkerhet genom att främja samar- bete mellan nationerna på de kulturella, utbildningsmässiga och vetenskapliga om- rådena. Respekten för mänskliga rättighe- ter och allmän rättvisa utan hänsyn till ras, kön, språk eller religion är viktiga målsätt- ningar. En annan är att utrota analfabetis- men fram till sekelskiftet. Det svenska biståndet till UNESCO be- står dels av ett reguljärt bidrag, dels av frivilliga bidrag. UNESCO genomgick en förtroendekris i början av 1980-talet, som bl.a. ledde till att USA och Storbritannien lämnade organisationen. UNESCO:s gene- 25 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM raldirektör är sedan år 1987 spanjoren Fe- derico Mayor. Utbildningsdepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlem- skap i UNESCO, som har 170 medlemmar. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorga- nisation, bildades år 1945 och är FN:s största fackorgan. FAO är FN-systemets fackorgan för det internationella samarbe- tet inom jordbruks-, skogsbruks- och fiske- sektorerna. Inom organisationen finns en omfattande statistik- och databas. FAO har 162 medlemmar, inklusive EG. Generaldi- rektören för FAO är sedan år 1976 libane- sen Edouard Saouma. FAO har utöver sitt reguljära program ett fältprogram finansierat genom UNDP och frivilliga bidrag, som huvudsakligen är förlagt till u-ländema. Det reguljära pro- grammet uppgår idag till något mindre än hälften av den totala budgeten. Fältpro- grammet syftar framför allt till att genom tekniskt bistånd förbättra förutsättningar- na för livsmedelsproduktionen inom u- ländema. Sverige har gett visst stöd till fältprogrammet genom SIDA, främst då det gäller projekt av försöks-och metodut- vecklingskaraktär jämte stöd i katastrofsi- tuationer. Under senare år har Sverige och flera andra länder riktat omfattande kritik mot FAO:s ledning och styrformer jämte bristen av rationellt utnyttjande av organi- sationens tekniska kompetens. Jordbruks- departementet har huvudansvaret för Sve- riges medlemskap i FAO. <h4>Världshälsoorganisationen (WHO)</h4> WHO grundades år 1946. Idag är 175 län- der medlemmar. Generalsekreterare är sedan år 1988 japanen Nakajima. Organi- sationens huvudmålsättning är att genom normativt arbete och bistånd förbättra häl- sotillståndet. Den normativa verksamheten påverkar hälso- och sjukvårdens villkor inom ett brett spektrum från hälsoupplysning till sofistikerad diagnostik och behandling. WHO:s biståndsinriktade verksamhet bygger på begreppet primärhälsovård. Strategin för att genom främst primärhäl- sovården uppnå målet hälsa för alla år 2000 formulerades först i Alma Ata år 1978. Sverige har genom åren initierat och varit en av de största bidragsgivarna till WHO:s centrala program, som står de svenska biståndspolitiska målen nära. Socialdepartementet har huvudansvaret för det svenska medlemskapet i WHO. SIDA, SAREC och UD samarbetar nära med WHO i biståndsfrågor. FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO) År 1967 påbörjades UNIDO:s verksamhet efter beslut av FN:s generalförsamling. 1986 fick UNIDO ställning som självstän- digt fackorgan. 155 länder är medlemmar. Generaldirektör är Domingo Siazon Jr., Filippinerna. UNIDO:s uppgift är att genom tekniskt bistånd, kurser, seminarier, studier och hjälp till finansiering främja u-ländernas industrialisering. Särskild vikt fästs vid strukturomvandlings-, rehabiliterings- och utbildningsfrågor. Inom ramen för ett sys- tem med branschkonsultationer möts före- trädare för regeringar och näringsliv. UNIDO:s tekniska biståndsverksamhet bekostas till stor del av UNDP och fältre- presentationen tillhör UNDP-kontoren. Från svensk sida ges förutom det reguljära bidraget även frivilliga bidrag. Dessa är i första hand inriktade på miljöområdet. Industridepartementet har huvudan- svaret för Sveriges medlemskap i UNIDO. 26 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM <h2>FN:s frivilliga fonder</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-118.png" style="width:45pt;height:45pt;"/> <h3>FN:s barnfond (UNICEF)</h3> UNICEF upprättades av FN:s generalför- samling år 1946 som en tillfällig organisa- tion, vilkens uppgift var att ge katastrof- hjälp till barn i efterkrigshärjade länder. Sju år senare permanentades UNICEF och verksamheten inriktades på mer långsikti- ga program för barnens utveckling och välbefinnande. <h5>Verksamhet</h5> UNICEFis verksamhet kan delas upp i tre viktiga delar, en normativ och två operati- va. Den normativa delen, som förstärkts under senare år, är UNICEF:s katalytiska roll som rådgivare och policyskapare på områden som berör barn. Ett resultat av denna målsättning är ett aktivt engage- mang i uppföljning av barnkonventionen och barn toppmötet 1990, vars syfte var att föra upp barnens situation på såväl de na- tionella som internationella politiska dag- ordningarna. Det innebär också ökade krav på UNICEF:s programinsatser så att dessa åtaganden kan möjliggöras och efter- levas. UNICEF har initierat regionala kon- ferenser för att följa upp arbetet med natio- nella handlingsplaner som skall tillvarata barnets rätt i samhället. Den operativa verksamheten består av de långsiktiga programverksamheten och katastrofinsatser. UNICEF samarbetar i dag med 127 länder, främst genom fleråri- ga landprogram för utveckling. Program- nivån och inriktningen styrs av dödlighe- ten bland barn under fem år, bamtäthet och antal födda barn samt BNP per capita. De långsiktiga landprogrammen har ökat UNICEF:s engagemang i utvecklingsfrå- gor som t.ex. strukturanpassning, utbild- ning, familjeplaneringsåtgärder, vattenför- sörjning, kvinnors situation och AIDS-epidemins sociala och ekonomiska effekter på barn. UNICEF fortsätter att förstärka sin ka- pacitet i Afrika och att öka insatserna för de mest utsatta barnen i t.ex. Latinameri- kas slumområden och i Asien. Fonden samarbetar med andra FN-organ samt frivilligorganisationer, med värdshälsoor- ganisationen WHO, för att bygga ut pri- märhälsovården, med UNESCO särskilt för att öka flickors och kvinnors läskunnig- het, med UNFPA inom familjeplanering etc. UNICEF ser det som en av sina huvud- funktioner att genom sin verksamhet lägga grunden för storskaliga program i regi av mottagarländerna själva med eventuell finansiering av större givare, t.ex. Världs- banken. En viktig uppgift för UNICEF är att finna nya vägar för att tillgängliga re- surser skall komma nödlidande barn runt om i världen till godo. Ett arbetssätt är att föra fram enkla och billiga metoder för att radikalt minska dödligheten i barnsjukdo- mar och diarréer. En annan metod är att komplettera de långsiktiga insatserna med olika kampanjer. Ett exempel på detta är kampanjen för bamvänliga sjukhus (Baby Friendly Hospitals) som bl.a. skall stimule- ra till bättre amningsvanor i främst tredje världen. UNICEF gör insatser för barn i särskilt svåra omständigheter - barn i väpnade konflikter, barn som utsätts för övergrepp och gatubarn är en växande verksamhet. 27 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM UNICEF: s ansvar i kata- strofsammanhang har ökat markant under senare år och tar nu allt större resur- ser i anspråk. Inom ramen för FN:s samordnade kata- strofinsatser ansvarar UNI- CEF tillsammans med an- dra organisationer ofta för hälsovård och vattenförsörj- ning. I andra situationer kan det bli aktuellt med distribution av näringstill- skott som exempelvis i So- malia, där UNICEF använ- der SWEDRELIEF för att effektuera sina insatser. <h5>Organisation</h5> UNICEFis styrelse består av representanter för 41 stater med en majoritet för u-län- der. Sverige är från hösten 1992 åter styrelsemedlem. Sammanträde med hela styrelsen och övriga med- lemmar sker en gång per år. Styrelsen skall då granska och dra upp riktlinjer för verksamheten och fördela medel till fondens program. UNICEF rap- porterar till ECOSOC. Exekutivdirektören, James Grant, USA utsågs 1980 av FN:s generalsekreterare. Hans tredje ämbetspe- riod löper ut år 1995. UNICEF:s huvud- kontor är förlagt till New York. Därtill finns sex regionkontor och över ett hund- ra länderkontor. UNICEF kännetecknas av en starkt decentraliserad organisation där ca 80 % av personalen arbetar i fält, fördelad på drygt 200 platser. <h5>Finansiering</h5> UNICEF:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag, huvudsakligen från re- geringar.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-119.png" style="width:253pt;height:294pt;"/> FOTO:UNICEF/CAROLYN WATSON Här vaccineras ett barn i en hälsoklinik i Sierra Leone stödd av UNICEF. Det kreol- ska ordet för vaccination är "marklate" som framgår av affischen på väggen. <table border="1"> <tr><td colspan="3"> UNICEF:s inkomster och utgifter i miljoner USD</td></tr> <tr><td> År</td><td> Inkomster</td><td> Utgifter</td></tr> <tr><td> 1990</td><td> 821</td><td> 734</td></tr> <tr><td> 1991</td><td> 807</td><td> 752</td></tr> <tr><td> 1992</td><td> 830 (beräknad)</td><td> 896 (beräknad)</td></tr> </table> 28 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM För budgetåret 1991 hade organisationen beräknat en ökning av inkomsterna till 858 miljoner. Regeringsbidragen utgjorde 1991 73 % av fondens resurser, varav elva länder betalade 85 % av dessa bidrag. Na- tionalkommittéer och andra enskilda bi- dragsgivare svarar för en fjärdedel av in- täkterna, varav försäljningen av UNICEF-kort utgör 9 % av de totala intäk- terna. Den reguljära landprogramverk- samheten inklusive administrativa kostna- der finansieras av ordinarie bidrag, vilka utgör ca 63 % av de totala intäkterna. Sär- skilda insatser som katastrofhjälp och vissa långsiktiga projekt finansieras genom til- läggsbidrag. Det svenska ordinarie bidra- get för budgetåret 1992/93 uppgår till 395 miljoner kronor. Via SIDA lämnas därutö- ver under samma period bidrag för sär- skilda insatser och katastrofhjälp på ca 370 miljoner kronor, vilket gör att det tota- la svenska bidraget 1992/93 beräknas till ca 765 miljoner kronor. Under förra bud- getåret uppgick det sammanlagda svenska bidraget till UNICEF till 727 miljoner kro- nor. UNICEF tillämpar kalenderår för sin budget. Organisationens redovisning för 1991 visar att Sverige stod för 17,2 % av UNICEF:s inkomster från regeringar och mellanstatliga organisationer. Andra stora bidragsgivare är i nämnd ordning USA, Norge, Finland, Italien och Kanada. UNICEF:s inkomster och utgifter 1990-1992 Administration<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-120.png" style="width:353pt;height:278pt;"/> 29 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM <h2>Internationella finansieringsorgan</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-121.png" style="width:256pt;height:45pt;"/> Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika Den äldsta och största utvecklingsbanken är Världsbanken (IBRD), som även utgjort modell för övriga utvecklingsbanker. Världsbanken har numera i stort sett alla länder utom Kuba och Nordkorea som medlemmar och är verksam i alla världs- delar. Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) arbetar i Afrika. Asiatiska utveck- lingsbanken (AsDB) har Asien och Ocea- nien som verksamhetsområde, och nyligen har även fem centralasiatiska, f.d. sovjetis- ka republiker, ansökt om medlemskap i banken. Interamerikanska utvecklingsban- ken (IDB) arbetar i Latinamerika och Kari- bien. De internationella utvecklingsbankerna och -fondema ger förmånliga lån till låg- och medelinkomstländer (av Världsban- ken definierade som länder med högst 7 620 US dollar i per capitainkomst i 1990 års penningvärde). Totalt uppgår utlåning- en från utvecklingsbankerna och deras fonder till ca 35,5 miljarder US dollar per år - varav nästan 10 miljarder utlånas rän- tefritt. Lånen är antingen avsedda för rena pro- jekt eller som stöd för policyreformer och anpassningsåtgärder (s.k. strukturanpass- ningsprogram). Såväl projekt som pro- gram genomförs i ett nära samarbete mel- lan landets myndigheter och utvecklings- bankens stab. Till lånen kopplas normalt experthjälp för att underlätta eller möjlig- göra genomförandet av projekt eller struk- turanpassning (s.k. tekniskt bistånd). Ban- kerna har därutöver en viktig funktion som katalysatorer för ytterligare stöd. Så- lunda drar drygt hälften av alla världs- banksprojekt till sig samfinansieringsbi- drag från andra källor. 30 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM Världsbanksgruppen Regionala utvecklingsbanker<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-122.png" style="width:40pt;height:40pt;"/> Världsbanken IBRD<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-123.png" style="width:43pt;height:40pt;"/> Internationella utvecklingsfonden IDA tillkom    160 medlemsländer 1946     (över 170 före 1993) tillkom    142 medlemsländer 1960     (ca 160 före 1993) Huvudkontor i Washington Antal anställda ca 6 000 Huvudkontor i Washington Huvudkontor i Washington<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-124.png" style="width:328pt;height:189pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-125.png" style="width:26pt;height:30pt;"/> Interamerikanska utvecklingsbanken ID B tillkom 1959 52 medlemsländer Huvudkontor i Washington<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-126.png" style="width:27pt;height:26pt;"/> Afrikanska utvecklings- banken AfDB tillkom 1963 76 medlemsl.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-127.png" style="width:32pt;height:25pt;"/> Asiatiska utvecklings- banken AsDB tillkom 1966 52 medlemsländer Afrikanska utvecklings- fonden AsDF tillkom 1972 26 medlemsl. Asiatiska utvecklingsfonden AsDB tillkom 1974 52 medlemsländer Huvudkontor i Washington Antal anställda ca 1 800 Huvudkontor i Abidjan Antal anställda ca 1 300 Huvudkontor i Manila Antal anställda ca 1 700 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM <h5>Organisation</h5> Det högsta beslutande organet i respektive institution kallas guvernörsstyrelsen (Board of Govemors). Denna är sammansatt av regeringsrepresentanter för samtliga med- lemsländer och möts en gång per år. Sveri- ges guvernör i Världsbanken är finansmi- nister Anne Wibble, med biståndsminister Alf Svensson som biträdande guvernör. I de regionala utvecklingsbankerna repre- senteras Sverige av statssekreteraren i UD, Alf T. Samuelsson och departementsrådet Lennart Båge. Bankernas löpande verksamhet styrs av en direktörsstyrelse (Board of Directors) som möts en eller flera gånger i veckan (i AfDB två gånger i månaden). Eftersom antalet medlemsländer överstiger antalet platser i direktörsstyrelsen samlas flertalet länder i ett antal röstgrupper. En direktör represen- terar således i regel flera länder. Se figuren på högra sidan. De nordiska länderna ingår i samtliga banker i samma röstgrupp (Island är dock inte medlem i de regionala utvecklings- bankerna). De bildar i Världsbanksgrup- pen, sedan 1992 tillsammans med de bal- tiska länderna, en gemensam röstgrupp. I AfDB/ AfDF består röstgruppen förutom av de nordiska länderna av Schweiz och Indien. I AsDB/AsDF agerar Norden till- sammans med Canada och Nederländerna och i IDB/FSO med Belgien, Italien, Ne- derländerna, Storbritannien och Tyskland. Under verksamhetsåret 1992/93 före- träds Norden i Världsbanksgruppen av en norsk exekutivdirektör och en isländsk biträdande exekutivdirektör. Vid kontoret tjänstgör en svensk som rådgivare. I AfDB/AfDF företräds röstgruppen av en schweizare, med en svensk som biträdan- de direktör. Röstgruppen i AsDB/AsDF företräds av en kanadensisk direktör och en finsk biträdande direktör. I IDB/FSO är en italienare och en holländska röstgrup- pens representanter i styrelsen. Sverige innehar f.n. en tjänst som assistent vid röst- gruppens kontor. Medlemsländernas röststyrka i utveck- lingsbankernas guvernörs- och direktörs- styrelser är i princip vägd i förhållande till andelen tecknat kapital respektive lämna- de bidrag. För att ge de många små och fattiga länderna ett större inflytande tillde- las varje medlemsland också ett visst antal röster, oberoende av landets kapital- och bidragsandelar. Det senare gäller dock inte IDB/FSO. U-ländema har störst röststyrka i Afri- kabanken och -fonden med 65 % respekti- ve 50 % av rösterna. I IDB/FSO är siffran 54 %. IIBRD/IDA är andelarna 35 % res- pektive 39 % och i AsDB/AsDF ligger motsvarande siffra inom intervallet 37 - 45 % beroende på till vilken kategori man räknar länder som Korea, Hong Kong och Singapore. De svenska andelarna framgår av tabel- lerna på följande sidor. I styrelsearbetet strävar man hela tiden mot samförstånds- lösningar, (utan att tillämpa röstning), var- för möjligheten till inflytande inte kan sä- gas avspeglas i de förhållandevis små andelarna. 32 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM <h5>Så styrs utvecklings bankerna</h5><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-128.png" style="width:351pt;height:196pt;"/> CHEFERNA I BANKERNA Under direktörsstyrelserna leds bankernas/fondernas verk- samhet av respektive institutions president. Lewis T. Preston är chef för Världsbanken, Babacar Ndiaye från Senegal är AfDB:s president och Kimimasa Tarumizu från Japan inne- har chefsposten i AsDB. Uruguayaren Enrique Iglesias är president i IDB ▼ UTVECKLINGSBANK <h5>Finansiering och lånevillkor</h5> Med medlemsländernas kapital som finan- siell bas finansieras utvecklingsbankernas utlåningsverksamhet till helt övervägande del genom att medel lånas upp på den in- ternationella kapitalmarknaden. Av med- lemsländernas kapitalinsatser (tecknat ka- pital) inbetalas endast en mindre del (inbetalt kapital) medan resterande andel utställs som garantiåtaganden. <h5>Utvecklingsbankernas kapital</h5> Utvecklingsbankerna fungerar sålunda som ett mellanled mellan den internatio- nella kapitalmarknaden och u-ländema. Bankerna lånar upp och vidareförmedlar lån på villkor som är förmånligare än vad de allra flesta u-länder på andra sätt skulle kunna få. <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Utvecklings- bankernas kapital per den 31 decem-</td><td></td><td> IBRD1</td><td> AfDB</td><td> AsDB</td><td> IDB</td></tr> <tr><td> Tecknat kapital (miljoner US dollar)</td><td> 152 248</td><td> 21 615</td><td> 23 100</td><td> 41 063</td></tr> <tr><td> ber 1991</td><td> Varav inbetalt kapital</td><td> 10 060</td><td> 2 626</td><td> 2 789</td><td> 2 838</td></tr> <tr><td></td><td> Sveriges andel av tecknade kapitalet (procent)</td><td> 1,19</td><td> 1,37</td><td> 0,15</td><td> 0,16</td></tr> <tr><td></td><td> Sveriges röstandel (procent)</td><td> 1,17</td><td> 1,40</td><td> 0,50</td><td> 0,17</td></tr> <tr><td></td><td> 1 Avser per den 30 juni 1992</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> 33 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM <h5>Lånens löptid</h5> Skillnaden i löptid för enskilda lån beror på olikheter beträffande låntagarländemas utvecklingsnivå och/eller projektets karak- tär medan utlåningsräntan huvudsakligen bestäms i förhållande till de upplånings- villkor bankerna kan uppnå. <h5>Utvecklingsfonden</h5> Många av de fattigare u-ländema saknar emellertid den nödvändiga återbetalnings- förmågan även när det gäller utvecklings- bankernas relativt förmånliga lån. För att kunna bistå också dessa länder har, som ett komplement till banklånen, krediter från utvecklingsfonderna tillkommit. Fon- dema lämnar lån på mycket förmånliga villkor. Gåvoelementet i fondernas långiv- ning är ca 75 %. Utvecklingsbankernas utlåningsvillkor <table border="1"> <tr><td> Bank</td><td> Löptid</td><td> Ränta per 31 dec 1991</td></tr> <tr><td> IBRD</td><td> 15-20 år</td><td> 7,73%'</td></tr> <tr><td> AfDB</td><td> 12-20 år</td><td> 7,97%</td></tr> <tr><td> AsDB</td><td> 10-30 år</td><td> 6,61 %</td></tr> <tr><td> IDB</td><td> 15-25 år</td><td> 7,89%</td></tr> </table> 1 Avser per den 30 juni 1992 Till skillnad från bankerna finansieras fon- dernas verksamhet genom gåvobidrag från i första hand i-ländemas regeringar - främst i form av biståndsmedel. Sedan mitten av 1970-talet har också vissa OPEC- länder och andra rikare u-länder tillkom- mit som bidragsgivare. Bidragens storlek fastställs för en period av tre till fyra år i taget i samband med s.k. påfyllnadsför- handlingar, där även ingående diskussio- ner kring fondernas policyinriktning och användning av medel äger mm. Utlåning- ens fattigdomsinriktning dominerar bland användningskriteriema. Men utvecklingen av de mänskliga resurserna och omsorgen om miljön har fått allt större betydelse. Stora krav ställs dessutom numera på att utvecklingslänen används på ett effektivt sätt av mottagarlandet. <table border="1"> <tr><td> Utvecklings- fondernas utlå-</td><td> Fond</td><td> Löptid</td><td> Amorterings- fritt</td><td> Administrativ avgift</td><td> Ränta</td></tr> <tr><td> ningsvillkor</td><td> IDA</td><td> 35-40 år</td><td> 10 år</td><td> 0,75 %</td><td> -</td></tr> <tr><td></td><td> AsDF</td><td> 35-40 år</td><td> 10 år</td><td> 1,0 %</td><td> -</td></tr> <tr><td></td><td> AfDF</td><td> 50 år</td><td> 10 år</td><td> 0,75 %</td><td> -</td></tr> <tr><td></td><td> FSO</td><td> 20-40 år</td><td> 5-10år</td><td> 0,5 %</td><td> 1 —4 %</td></tr> </table> 34 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Inbetalda bidrag</td><td> IDA1</td><td> AfDF</td><td> AsDF</td><td> FSO</td></tr> <tr><td> liii uiveuKiiiiys fonderna per den</td><td> Ackumulerade totala bi- drag (miljoner US dollar)</td><td> 72 747</td><td> 7 960</td><td> 14 308</td><td> 8 704</td></tr> <tr><td> 31 december 1991</td><td> Ackumulerade svenska bidrag (miljoner US dollar)</td><td> 2017</td><td> 391</td><td> 140</td><td> 31</td></tr> <tr><td></td><td> Sveriges bidragsandel under innevarande påfyll- nadsperiod (procent)</td><td> 2,62</td><td> 4,5</td><td> 2,0</td><td> 0,35</td></tr> <tr><td></td><td> Sveriges röstandel under innevarande påfyll- nadsperiod (procent)</td><td> 2,03</td><td> 2,51</td><td> 0,50</td><td> 0,17</td></tr> <tr><td></td><td> 1 Avser per den 30 juni 1992.</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> Några av bankerna bidrar dessutom till sin fonds verksamhet. IDA har under en rad år tillförts en del av IBRD:s nettoinkomst och AfDB lämnar bidrag till AfDF i sam- band med resurspåfyllnader. AsDB bidrar till en Technical Assistance Special Fund som finansierar tekniskt projektbistånd i fattiga låntagarländer. <h5>Utlåningsvoiym</h5> Storleken på det tecknade kapitalet i res- pektive utvecklingsbank och på bidragen till respektive utvecklingsfond bestämmer också deras utlåningskapacitet. IBRD/IDA är i särklass störst med drygt 20 miljarder US dollar per år. De regionala utvecklings- bankerna kommer upp i en utlåningsvo- lym på mellan 3 och 5 miljarder US dollar per år vardera. Total utlåning sedan star- ten skiljer sig betydligt mer - mest p.g.a. utvecklingsbankernas och -fondernas olika ålder. Utvecklingsbankernas och -fondernas utlåningsvoiym Total ackumulerad <table border="1"> <tr><td></td><td> utlåning t.o.m. 31 december 1991 (miljoner USD)</td><td> Utlåning år 1991 (miljoner USD)</td></tr> <tr><td> IBRD</td><td> 218210’</td><td> 15 1562</td></tr> <tr><td> IDA</td><td> 71 065’</td><td> 6 5502</td></tr> <tr><td> IBRD/IDA</td><td> 289 275’</td><td> 21 7062</td></tr> <tr><td> AfDB</td><td> 13 867</td><td> 2 254</td></tr> <tr><td> AfDF</td><td> 8 208</td><td> 1 158</td></tr> <tr><td> AfDB/AfDF</td><td> 22 075</td><td> 3 412</td></tr> <tr><td> AsDB</td><td> 25 143</td><td> 3 637</td></tr> <tr><td> AsDF</td><td> 12 409</td><td> 1 347</td></tr> <tr><td colspan="2"> AsDB/AsDF 37 553</td><td> 4 984</td></tr> <tr><td> IDB</td><td> 39 223</td><td> 4 734</td></tr> <tr><td> FSO</td><td> 11 040</td><td> 625</td></tr> <tr><td> IDB/FSO</td><td> 50 263</td><td> 5 359</td></tr> </table> 1 Avser per den 30 juni 1992. 2 Avser 1 juli 1991 -30 juni 1992 35 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM <h5>Utlåningens geografiska fördelning</h5> Utvecklingsbankerna och -fondema riktar sig till mottagarländer på olika ut- vecklingsnivåer och har varierande kredit- värdighet. Det finns dock en strävan, vil- ken särskilt utmärker utvecklingsfonderna, att bistå de fattigare länderna med begrän- sad eller ingen kreditvärdighet på den or- dinarie kapitalmarknaden. Sålunda går ca 80 % av IDA:s utlåning till länder med en per capita-inkomst under 610 US dollar (1990 års penningvärde). Antalet länder som tillhör denna grupp har ökat på sena- re år vilket förstärkt behovet av lån på IDA-villkor. Som framgår av tabellen skiljer sig Världsbankens insatser i olika delar av världen åt såväl vad gäller antal lån, total utlåning, som andelen lån på IDA-villkor. Medan Latinamerika och Karibien är den region som absolut sett lånat mest under föregående budgetår är det Afrika exklusi- ve Nordafrika som fått de flesta lånen och de största totala ID A-lånen. För att förstärka resursbasen för Världs- banksgruppens utlåning till de fattigaste länderna i Afrika söder om Sahara upprät- tades under perioden 1985 -1987 Världs- bankens särskilda Afrikafacilitet. Denna fond administrerades av IDA. Ett antal givarländer, däribland Sverige, bidrog med totalt 1,5 miljarder US dollar. Som en uppföljning härpå tog Världsbanken 1987 initiativ till ett särskilt handlingsprogram det s.k. Special Program for Africa. Inom ramen för detta samordnas och mobilise- ras givarstödet till de strukturanpassnings- program som nu pågår i ett drygt tjugotal skuldtyngda länder i Afrika söder om Sa- hara. Sverige arbetar aktivt inom och läm- nar bidrag till detta program. Världsbanken har vidare spelat en cen- tral roll för att, i samråd med enskilda u- Världsbankens lån fördelade på geografiska regioner <table border="1"> <tr><td> Region</td><td> Total utlånm</td><td> Därav g IDA-lån</td><td> Antal lån (i miljarder USD)</td></tr> <tr><td> Afrika</td><td> 4,0</td><td> 3,2</td><td> 77</td></tr> <tr><td> Sydostasien och Stillahavs- regionen</td><td> 5,5</td><td> 1,1</td><td> 46</td></tr> <tr><td> Sydasien</td><td> 3,0</td><td> 1,6</td><td> 23</td></tr> <tr><td> Europa och Centralasien</td><td> 2,1</td><td> 0,1</td><td> 14</td></tr> <tr><td> Latinamerika och Karibien</td><td> 5,7</td><td> 0,4</td><td> 45</td></tr> <tr><td> Mellanöstern och Nordafrika</td><td> 1,5</td><td> 0,2</td><td> 17</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td> 21,8</td><td> 6,5</td><td> 222</td></tr> </table> länder, upprätta grupper för biståndssam- verkan, s.k. konsultativa grupper. Det finns för närvarande ett tjugotal sådana grupper under ordförandeskap av repre- sentanter för Världsbanken. Sverige är medlem i de grupper som berör länder som mottar svenskt bilateralt bistånd. (Jfr ovan UNDPis rundabordsmöten). Världs- banken leder också den konsultativa grup- pen för internationell jordbruksforskning (CGIAR). I AfDB har under senare år huvuddelen (ca 70 % under 1991) av banklånen lämnats till de relativt sett mer kreditvärdiga län- derna i Nord- och Västafrika, medan den räntefria AfDF-utlåningen till ca 90 % gått till de fattigaste medlemsländerna. I AsDB har länder, som t.ex. Korea, nått en sådan kreditvärdighet och utvecklingsnivå att man har upphört att låna i Banken. Stor del av banklånen går till de folkrika län- derna i sydöstra Asien, medan de räntefria lånen från AsDF framförallt har kommit de fattigaste länderna tillgodo. 36 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM <h5>Fördelning av utlåningen på sektorer</h5> Utvecklingsbankernas och -fondernas tota- la utlåning fördelad på olika sektorer fram- går av diagrammet nedan. Även här kan konstateras att utvecklingsfonderna har en klarare fattigdomsinriktad profil i sin utlå- ning. De har strävat efter att låta utlåning- en i första hand gå till sådana samhällssek- torer där resurserna mera direkt kommer de fattigaste befolkningsgrupperna till godo. Detta har skett genom satsningar på jordbruks- och landsbygdsutveckling samt socialt inriktade projekt inom utbildning, hälsovård, befolkning, stadsutveckling och vattenförsörjning. Världsbanken (IBRD) Internationella utvecklings- fonden (IDA)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-129.png" style="width:321pt;height:89pt;"/> utveckling                                                 utvecklings-         bundna bolag Afrikanska utvecklings- banken (AFDB) Afrikanska utvecklings- fonden (AFDF)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-130.png" style="width:253pt;height:70pt;"/> Industri Jordbruk Utbildning, hälsovård Allmänna nyttigheter' +T ransporter<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-131.png" style="width:323pt;height:66pt;"/> Strukturan- passning ')Def. som vatten, avlopp, energi, telekommunikationer Interameri- kanska utvecklings- banken IDB/FSO % Q IDB/FSO<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-132.png" style="width:324pt;height:52pt;"/> Jordbruk     Industri och Infrastrukur Utbildning,     Struktur-       Övrigt och fiske     gruvdrift                    hälsovård     anpassning Asiatiska utvecklings- banken (ASDB) Asiatiska utvecklings- fonden (ASDF)<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-133.png" style="width:325pt;height:93pt;"/> Jordbruk Sociala sektorer Transport & kommunikation Energi Industri och gruvdrift<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-134.png" style="width:322pt;height:89pt;"/> Övrigt 37 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM Satsningen på jordbruks- och landsbygds- utveckling och på socialt inriktade projekt grundas på insikten om dessa sektorers betydelse för utvecklingen och att det inte föreligger en motsättning mellan satsning- en på basbehov, som i hög grad tillfred- ställs genom sociala projekt, och ekono- misk tillväxt. För en allsidig utveckling krävs emeller- tid även en satsning på ekonomisk och samhällelig infrastruktur såsom energi, transport, kommunikation och industri. Utvecklingsbankernas utlåning har kon- centrerats till dessa sektorer. Världsbankens långivning är här sär- skilt inriktad mot de utvecklingspolitiska mål som överenskommits för banken för 1990-talet nämligen bärkraftig tillväxt, fat- tigdomsreduktion (inklusive utveckling av de mänskliga resurserna) samt åtgärder för att skydda miljön. I IDB har fastslagits att minst 50 % av bankens resurser skall inriktas på projekt som särskilt gynnar fattiga befolknings- grupper. Liknande förslag diskuteras i den pågående förhandlingen om kapitalpåfyll- nad i AsDB. Traditionellt har den helt övervägande delen av utvecklingbankemas och -fonder- nas utlåning inriktats på enskilda projekt. För att bistå u-länder vid genomförandet av nödvändiga ekonomisk-politiska re- formprogram har såväl IBRD som IDA under de senaste åren dock starkt ökat långivningen till s.k. struktur- och sektor- anpassning. Sådana lån är inte knutna till specifika projekt utan utformas för att ge stöd till genomförandet av ekonomisk- politiska åtgärder som, inom ramen för ett avtalat ekonomiskt program, syftar till att åstadkomma ekonomisk återhämtning och tillväxt. Anpassningslånen svarade under verk- samhetsåret 1992/93 för 27 % av IBRD:s/ IDA:s totala långivning. I AfDB/AfDF uppgick denna typ av utlåning under sam- ma år till ca 20 % medan den i AsDB/ AsDF uppgick till 9 %. Fr.o.m. 1990 har även IDB börjat ge sektoranpassningslån. Denna utlåning får högst uppgå till 25 % av den årliga utlåningen. Utvecklingsbankerna har under senare delen av 1980-talet ägnat miljöfrågor en allt större uppmärksamhet. Bankerna försöker i sitt forskningsarbete utarbeta analyser och förslag på miljöområdet parallellt med att ansträngningarna att integrera miljöfrå- gorna i det löpande arbetet fortsätter. Av- sikten är att samtliga lån som förväntas ha effekter på miljön - även strukturanpass- ningslån - skall behandlas av bankernas miljöavdelningar innan förslagen föreläggs respektive styrelse. Nästan en tredjedel av alla världsbanksprojekt som beslutades under verksamhetsåret 1991 /92 var an- tingen fristående miljöprojekt eller inne- höll miljörelaterade komponenter. Världsbanken har tilldelats en central roll vad gäller uppföljningen av Rio-konfe- rensens Agenda 21. IDA skall utgöra fi- nansieringsmekanismen för miljöprogram och -åtgärder på nationell nivå. Detta skall ske genom att förstärka de i ID A-lånen integrerade miljöinsatserna. När ett land förbättrar den egna miljön kan detta även medföra positiva effekter utanför landets gränser. Som finansieringsmekanism för denna typ av åtgärder skall den globala miljöfonden (GEF) fungera, som är ett tre- partssamarbete mellan Världsbanken och FN:s utvecklings- respektive miljöprogram (jfr avsnittet om miljöåtgärder). <h5>Utvecklingsbankernas stöd till den privata sektorn</h5> Utvecklingsbankernas verksamhet är hu- vudsakligen inriktad på finansiering av offentliga utvecklingsprojekt i utvecklings- länderna. Under senare år har man dock alltmer kommit att betrakta utvecklingen av den privata sektorn som en central komponent i utvecklingsprocessen. Mot den bakgrunden har i utvecklingsbanker- na utvecklats institutionella arrangemang även för denna, icke traditionella, verk- samhet. 38 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-135.png" style="width:40pt;height:38pt;"/> <h3>Internationella finansieringsbolaget (IFC)</h3> Inom världsbanksgruppen finns, sedan 1956, ett särkskilt organ, Internationella finansieringsbolaget (IFC), vars syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder. IFC medverkar till upprättande av privata företag och främjande av produktiva pri- vata investeringar i u-länder. IFC har häri- genom kommit att få en allt större betydel- se. IFC har f.n. 148 medlemsländer. För medlemskap i IFC krävs att man först är medlem i Världsbanken (IBRD). Rösträtten är, på samma sätt som i Världsbanken, vägd i förhållande till andelen tecknat ka- pital. Guvernörs- och direktörsstyrelsema är likaledes organiserade som i Världsban- ken. Världsbankens chef fungerar som ordförande också i IFC:s direktörsstyrelse. Verksamheten leds av en verkställande vice-president, för närvarande engelsman- nen Sir William Ryrie. Antalet anställda uppgår till nära 650. IFC:s kapital nära fördubblades vid ka- pitalpåfyllnaden 1991 till 2,3 miljarder US dollar. Dessutom beslutades en särskild kapitalökning 1992 för de nya med- lemsländerna på 150 miljoner US dollar. Sveriges andel av det tecknade kapitalet motsvarar efter dessa påfyllnader 26,9 mil- joner US dollar. IFC:s verksamhet finansie- ras dels via kapitalet, dels via vinster från tidigare investeringar och genom lån från IBRD. IFC skall enligt stadgan endast investe- ra i privata företag. Statligt delägande ute- sluts inte men för att få stöd från IFC krävs att företaget drivs affärsmässigt och inte är regeringskontrollerat. IFC:s investeringar sker i allmänhet genom en kombination av aktieteckning och långfristiga lån. Varje investering måste uppfylla två grundläg- gande krav nämligen att bidra till utveck- lingen av ekonomin i mottagarlandet samt med hög sannolikhet vara vinstgivande. Under verksamhetsåret 1991/92 god- kände IFC sammanlagt 167 investeringar i 56 länder, till ett värde av 1,8 miljarder US dollar. De totala kostnaderna för de inves- teringar i vilka IFC deltog var dock betyd- ligt större och uppgick till 12 miljarder US dollar. De resterande medlen kom från andra finansieringskällor, i första hand privata banker. Under verksamhetsåret 1991/92 har Östeuropa framträtt som ett område av allt större betydelse i IFC:s aktiviteter, men tyngdpunkten i investeringsvolymen lig- ger fortfarande i Asien och Sydamerika. Av den totala volymen utgör investeringar i låginkomstländer 47 %. Investeringsob- jekten återfinns inom snart sagt alla pro- duktiva sektorer. IFC arbetar för övrigt aktivt med att söka uppnå en hög grad av diversifiering såväl vad gäller land- som sektorfördelning. <h5>Regionalbankernas stöd till privatsektorutveckling</h5> Någon motsvarighet till IFC finns inte i Afrikanska respektive Asiatiska utveck- lingsbankerna. AsDB kan emellertid i be- gränsad omfattning medverka i investe- ringar med riskvilligt kapital inom ramen för den ordinarie utlåningen. Förutom denna verksamhet för att stödja den priva- ta sektorn inom bankens ram ingår AsDB som större aktieägare i Asian Finance and Investment Corporation (AFIC) som upp- rättades i september 1989. AFIC ägs i öv- rigt av ett konsortium av privata affärsban- ker från Japan, Korea, Taiwan, USA, Frankrike, Nederländerna m.fl. I AfDB har nyligen en speciell enhet för privatsektor- stöd upprättats, men verksamheten är ännu av begränsad omfattning. 39 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM Inom IDB skapades 1988 Interamerican Investment Corporation (IIC) efter mönster av IFC. Tillsammans med privat kapital ska IIC medverka till etablering, expansion och modernisering av privata företag, bl.a. genom att tillskjuta aktiekapital. Man ska också bistå företag med teknisk och admi- nistrativ rådgivning. IIC ingår i IDB:s struktur men är ett självständigt organ med separat kapitaltäckning och adminis- tration. De nordiska länderna är inte med- lemmar i IIC. vis utfärdat av riksgäldskontoret på MIGA. Återstoden av kapitalandelen är en garantidel som endast utbetalas om så be- hövs för att MIGA skall kunna uppfylla sina förpliktelser. <h3>Nordic Development Fund (NDF)</h3><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-136.png" style="width:40pt;height:40pt;"/> <h3>Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA)</h3> I världsbanksgruppen ingår också det multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA) som inledde sin verksamhet 1988. MIGA:s uppgift är att utfärda garantier mot icke-kommersiella risker för investe- ring i u-länder och därigenom stimulera flödet av resurser för produktiva ändamål till dessa länder. MIGA:s verksamhet är i ökande. Under verksamhetsåret 1991 ut- färdade MIGA garantier för dubbelt så många projekt som året innan. Guvernörs- och direktörsstyrelsema är organiserade på samma sätt som för IBRD, IDA och IFC. Världsbankens chef fungerar som ordförande också i MIGA:s styrelse. För närvarande är den svenska röstande- len 1,45 %. MIGA har f.n. 98 medlemmar av totalt 115 länder som skrivit under den konven- tion som styr verksamheten. MIGA:s totala aktiekapital skall uppgå till 1,082 miljarder US dollar. Sverige har en kapitalandel på 1,05 % dvs. 11,35 miljoner US dollar. Av detta belopp har, i enlighet med stadgarna, 10 % inbetalats och 10 % lagts i ett skuldbe- NDF är ett nordiskt organ för finansiering av angelägna utvecklingsprojekt i u-län- der. Fonden ger krediter i samfinansiering med andra internationella finansieringsor- gan till projekt som bidrar till social och ekonomisk utveckling i mottagarlandet. Projekten skall vara av nordiskt intresse. Särskild vikt läggs vid projekt med positi- va miljöeffekter. NDF finansieras helt genom bidrag från de fem nordiska länderna. Fonden har ett grundkapital på 100 miljoner SDR. Utlå- ningen sker på mycket förmånliga villkor. Krediterna är räntefria och har en löptid på 40 år med en administrationsavgift på 0,75 %. Utlåningsvillkoren motsvarar dem som erbjuds av IDA. NDF prioriterar långivning till fattigare länder och ger endast undantagsvis lån till andra än låg- och lägre medelinkomstlän- der. Vid utgången av år 1991 hade NDF undertecknat kreditavtal till ett samman- lagt belopp om 35,7 miljoner SDR. NDF är lokaliserat till Helsingfors och har en stab på sex personer under ledning av svensken Carl-Ivar Ohman. 40 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM <h2>Internationellt livsmedelsbistånd och jordbruksutveckling</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-137.png" style="width:37pt;height:44pt;"/> <h3>FN:s</h3> <h3>väridslivsmedelsprogram (WFP)</h3> Efter andra världskriget använde vissa länder, främst USA, sina stora spannmåls- överskott för bilateral livsmedelshjälp i vida större omfattning än för närvarande. Efter hand växte krav fram på ett interna- tionellt komplement till den bilaterala hjälpen. Ar 1963 inrättades WFP som en multilateral kanal för livsmedelshjälp, underställd FN och FAO, med högkvarter i Rom. I fält är UNDP-representanten även WFPs representant. <h5>Verksamhet</h5> Den multilaterala andelen av det globala livsmedelsbiståndet ökade relativt sett under 1991 till 23 %. Av detta förmedla- des huvuddelen genom WFP. 12 % av det totala bilaterala livsmedelsbiståndet kana- liserades via WFP under 1991. WFP för- medlade totalt 4,8 miljoner ton livsmedel under 1991. Den ständigt ökande verk- samhetsvolymen har gjort WFP till det största av alla FN-organ. I takt därmed har behovet av en diskussion om livsmed- elsbiståndets framtid och om organisatio- nens roll och samarbete med andra ut- vecklingsorgan, t.ex. UNDP, ökat betydligt. Sverige deltar aktivt i denna dialog. Den 1 januari 1991 trädde WFP:s nya stadgar i kraft som innebär att styrelsen, Committee on Food Aid Policies and Pro- grammes (CFA), får ökade befogenheter. De delar av WFP-programmet som tidigare legat direkt under ansvaret för FAO:s gene- raldirektör - vissa finansiella frågor och ka- tastrofbeslut - har nu underställts CFA:s ansvar. Förändringarna har också inneburit att antalet u-länder som är medlemmar i styrelsen ökat till 27 av totalt 42 represente- rade länder. WFP bedriver dels utveck- lingsbistånd, dels katastrof- och flykting- bistånd. <h4>Utvecklingsbistånd</h4> Under de senaste åren har omfattningen av den mer långsiktiga verksamheten stagne- rat allt eftersom katastrofbiståndet växt i omfång. Under 1991 stödde WFP 266 pågå- ende utvecklingsprojekt som bidrog med matförsörjning till ca 22 miljoner männis- kor. WFP lämnar bistånd i form av livs- medel, där matransoner delas ut till de an- ställda vid anläggningsarbeten, s.k. Food-for-Work-projekt. WFP ger också hjälp till från näringssynpunkt särskilt be- hövande grupper, t.ex. kvinnor, spädbarn och skolbarn. I vissa fall säljs livsmedlen på den lokala marknaden för att med inkom- sterna finansiera kommunitära projekt. Projekt av mer socio-ekonomisk natur inkluderar stöd till jordbruksutveckling, förbättring av infrastruktur på landsbygd, 41 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM stöd till nationell livsmedelspolitik och hållning av matlager. WFP utnyttjas också i s.k. triangelaffärer. WFP bidrar i dessa fall med livsmedel till ett u-land i utbyte mot överskottsproduktion av en annan vara, som sedan ges som bistånd till ett tredje land. Verksamheten är inriktad på de allra fattigaste u-ländema, som mottar ca 80 % av WFP:s utvecklingshjälp. Katastrof- och flyktingbistånd Inom ramen för WFP:s verksamhet skapa- des 1976 en mekanism för att ha tillgång till livsmedel vid katastrofsituationer: In- ternationella beredskapslagret för katastro- finsatser (IEFR). Fr.o.m. 1990 etablerades vidare en liknande mekanism för långvari- ga flyktingsituationer (PRO). 55 % av WFP:s totala resursmobilisering under 1991 gällde katastrofbistånd och flyktingar, en starkt ökande andel i förhål- lande till utvecklingsbistånd. Ett samar- betsavtal mellan WFP och FN:s Flykting- kommissarie (UNHCR) trädde i kraft den 1 januari 1992 och innebär att WFP succes- sivt tar över livsmedelsförsörjningen till flyktingar. Ett ansvar som tidigare ålegat UNHCR. WFP tar ansvar för att från giva- re söka de nödvändiga resurserna och för att leverera livsmedelsbiståndet ända fram till flyktingarnas vistelseort. Kvantiteten av livsmedel förmedlad av PRO förväntas öka i och med det nya avtalet. Givarna till WFP:s IEFR har senaste åren ökat varubindningens andel till över 70 %. Det har fört med sig stora svårighe- ter för livsmedelsbiståndet att nå fram i tid. IEFR:s ökande bilaterala karaktär i kombi- nation med att de flesta givarna alltmer tenderar att ge bidrag först när en katastrof blivit känd, i motsats till den ursprungliga intentionen med beredskapslagret, under- minerar IEFRs effektivitet. Skall WFP kun- na agera snabbt krävs vid katastrofsitua- tioner en rad åtgärder, såsom minskad bindning av bidragen till livsmedel och finansiella reserver som obundet kan an- vändas för lokala/regionala uppköp samt transport- och leveransrelaterade kostna- der. Som ett led i att öka effektiviteten i katastrofhanteringen beslöt WFP under 1991 att bilda IRA (Immediate Cash Re- sponse) en fond som kan användas i ett initialt skede av en katastrof för lokal/regi- onal livsmedelsupphandling. Sverige del- tar aktivt i debatten om hur livsmedelsbis- tåndet i katastrofsituationer kan effektiviseras och bättre samordnas med andra FN-organ. Det svenska bidraget till IEFR kan användas för uppköp i Sverige eller i u-länder med exportproduktion. <h5>Organisation</h5> WFP:s styrande organ Committee on Food Aid Policies and Programmes (CFA) består fr.o.m. 1 januari 1992 av 42 medlemslän- der, varav 62 % är u-länder. Kommittén sammanträder två gånger per år i Rom, där WFP har sitt högkvarter. CFA skall, utöver sin styrelsefunktion för WFP, vara ett forum för debatt och ge rekommenda- tioner om biståndsmetoder och bistånds- politik på livsmedelsområdet. Under 1991 hade WFP 1 550 anställda och ytterligare 2 500 konsulter/korttidsanställda, av vilka majoriteten arbetade i 82 mottagarländer och övriga (ca 160 handläggare och 250 övrig personal) vid huvudkontoret i Rom. Chef för programmet är sedan april 1992 Catherine Bertini, USA. <h5>Finansiering</h5> WFP finansieras med frivilliga bidrag, dels i form av livsmedel, dels i form av kontant- bidrag avsedda att täcka kostnader för ad- ministration, frakter och försäkringar. En- ligt stadgarna skall en tredjedel av de reguljära bidragen ges i kontanta medel för att finansiera den administrativa budge- ten. Genomsnittliga andelen av bidrag i kontanta medel ligger dock på drygt 20 %, vilket har medfört underskott i likvida medel under en rad år. Huvuddelen av den reguljära budgeten används för trans- portkostnader. WFP:s administration som 42 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM tidigare utgjort 6 % av den totala omslut- ningen har under de senaste åren ökat nå- got p.g.a. IEFR:s och PRO:s ökade verk- samhet. Under 1991 levererade WFP totalt 4,8 miljoner ton livsmedel, transport av bilateralt bistånd inberäknat. Om man ser detta i ett 10-årigt perspektiv kan man kon- statera en markant ökning. WFP har sedan år 1982 årligen levererat ca 2 miljoner ton livsmedel, dvs. mellan 20 och 25 % av den globala livsmedelshjälpen. År 1988 märk- tes en ökning med 28 % jämfört med 1987 till 3,1 miljoner ton. Av dessa 3,1 miljoner ton gick omkring 2,3 miljoner ton till ut- vecklingsbistånd. Resterande 0,8 miljoner ton gick till katastrofinsatser. Under 1989 och 1990 har totala värdet legat oförändrat i förhållande till 1988, men katastrof- och flyktingbiståndets andel har däremot ökat betydligt i förhållande till resurser för ut- vecklingsbistånd. 1991 stod katastrof- och flyktingbiståndet för den stora ökningen och utgjorde mer än hälften av den totala resursmobiliseringen. Under budgetåren 1991/92 och 1992/93 har Sverige lämnat ett årligt reguljärt bi- drag på 100 respektive 105 miljoner kro- nor, varav en tredjedel för den administra- tiva budgeten. Utöver det reguljära bidraget har Sverige under de senaste bud- getåren ställt medel till WFP:s förfogande - 22 miljoner kronor budgetåret 1992/93 - för att täcka vissa andra kostnader i sam- band med WFP-projekt. Dessa bidrag har till största delen använts för upphandling av transportmedel och lagerhållningsut- rustning. Därtill kommer bidragen till bered- skapslagret (IEFR) oCh för långvariga flyk- tingoperationer (PRO) som kalenderåret 1992 uppgår till 105 miljoner kronor. Det svenska åtagandet under 1986 års livsmed- elskonvention (FAC), beräknat till 50 miljo- ner kronor för 1992/93, kanaliseras helt genom WFP och får användas för utveck- lings-, katastrof- eller flyktinginsatser. Konventionen som är treårig löper ut juni 1993. Bidragsmålet för WFP:s reguljära resur- ser för utvecklingsinsatser var 1,5 miljarder US dollar för tvåårsperioden 1991 - 92. Den totala resursmobiliseringen, som även in- kluderar katastrof- och flyktinginsatser, kommer för denna period att uppgå till 2,4 - 2,6 miljarder US dollar. Bidragsmålet för WFP:s reguljära utvecklingsinsatser för tvåårsperioden 1993-94 är 1,5 miljarder US dollar. De största bidragsgivarna är USA, Canada och EG-kommissionen. Den svenska andelen av WFP-medlen uppgår till ca 5 %. WFP har även fått en framträdande roll vid större katastrofsituationer där FN ut- kommit med samordnade appeller om bistånd. Vid dessa situationer, såsom Per- siska Viken, Afrikas Hom, Västafrika, Angola, har Sverige bidragit med ytterliga- re medel från katastrofanslaget.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-138.png" style="width:34pt;height:40pt;"/> <h3>Livsmedelshjälps- konventionen (FAC)</h3> Livsmedelshjälpskonventionen Food Aid Convention (FÄC) är en del av det gällan- de internationella veteavtalet. Konventio- nen tillkom för att komplettera detta avtal med ett bidrag till u-ländemas livsmed- elstrygghet genom en särskild bistånds- konvention med åtaganden om livsmed- elshjälp. Den tidigare överenskommelsen från år 1980 förlängdes i flera omgångar, men har nu ersatts av 1986 års konvention som efter senaste förlängningen i juni 1991 löper fram till juni 1993. Syftet med 1986 års konvention är lik- som tidigare att bidra till att nå det mål på 10 miljoner ton spannmålsbistånd per år, 43 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM som uppställdes av 1974 års världslivsme- delskonferens. <h5>Finansiering</h5> De 11 medlemmarna, varav EG är en, har åtagit sig att under 1986 års konvention göra utfästelser motsvarande minst 7,5 miljoner ton per år. De största andelar- na faller på USA, EG, Canada, Australien och Japan vilka tillsammans svarar för nära tre fjärdedelar av de totala åtagande- na. Sverige har utfäst ett årligt bidrag mot- svarande 40 000 ton, uppskattat till ett vär- de av 50 miljoner kronor för budgetåret 1992/93, inklusive transportkostnader. Bidragen utgår i form av livsmedelsle- veranser, främst spannmål eller kontantbi- drag, omräknade efter världsmarknads- pris. Leveranserna sker som gåva eller med förmånliga lånevillkor, bilateralt eller multilateralt enligt givarens bestämmande. Det svenska bidraget kanaliseras i sin helhet genom WFP (som även får fraktbi- drag) enligt samma principer som för IEFR enligt ovan, det vill säga kontantbidrag för uppköp företrädesvis i u-länder med ex- portproduktion. <h5>Styrande organ</h5> Det Internationella veterådets sekretariat och en under konventionen upprättad kommitté för livsmedelshjälp (Food Aid Committee) är ansvariga för konventio- nens tillämpning. Alla elva medlemmar/ givare ingår i kommittén. IFAD INTERNATIONAL FUND FOR AGRICULTURAL DEVELOPMENT <h3>Internationella jordbruksutvecklings- fonden (IFAD)</h3> Den internationella jordbruksutvecklings- fonden (IFAD) är ett FN-organ som upp- rättades år 1977 efter en rekommendation av världslivsmedelskonferensen år 1974. IFAD:s uppgift är att stödja projekt och utvecklingsprogram för livsmedelspro- duktion och livsmedelshantering i u-län- dema. I synnerhet uppmärksammas de fattigaste u-ländema med livsmedelsbrist och u-länder med goda förutsättningar att öka livsmedelsproduktionen. Särskild vikt skall läggas vid näringsstandard och livs- villkor för de fattigaste befolkningsgrup- perna. <h5>Verksamhet</h5> Under åren 1978-92 beviljade IFAD 313 lån till drygt 90 olika länder till ett samman- lagt värde av 3,4 miljarder US dollar. Av dessa lån gavs 63 % på synnerligen mjuka villkor till de fattigaste u-ländema. Räntan på dessa lån är 1 % och amorteringstiden femtio år, varav de första tio åren är amor- teringsfria. Av de lån som har givits på de mest gynnsamma villkoren har huvudde- len gått till länder med en per capita-in- komst på 300 US dollar eller mindre i 1976 års priser. Omkring 37 % av IFAD:s resur- ser gick till kategorin minst utvecklade länder. Av de totala resurserna har unge- fär 39 % gått till asiatiska u-länder, 30 % till afrikanska, 14 % till latinamerikanska län- der och 17 % till länder i Mellanöstern och Nordafrika. Under det särskilda Afrika- programmet, som finansieras med frivilli- ga medel och som inleddes år 1986, har IFAD hittills beviljat lån och bidrag om 44 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM drygt 300 miljoner dollar. Utöver lån läm- nar IFAD även tekniskt bistånd som hittills uppgått till ca 115 miljoner SDR. Av IFAD:s projekt har 61 % utarbetats av fon- den, medan övriga utarbetats i samarbete med andra internationella utvecklingsor- gan, främst Intemationalla utvecklingsfon- den IDA. <h5>Organisation</h5> IFAD:s medlemsländer - för närvarande 149 - är indelade i tre kategorier: OECD- länder, OPEC-länder och mottagarländer. Samtliga länder ingår i en styrande för- samling. Varje kategori har 600 röster. Inom de bidragsgivande kategorierna för- delas rösträtten i huvudsak i relation till bidragsandel. IFAD:s styrelse består av 18 medlem- mar, sex från varje kategori. Styrelsen väljs för tre år. Sverige är fr.o.m. år 1993 ordina- rie styrelsemedlem för de nordiska länder- na med Danmark som suppleant. Sekreta- riatet, som har knappt 200 anställda, leds sedan år 1984 av algerien Idriss Jazairy. <h5>Finansiering</h5> Fonden hade för sin första verksamhetspe- riod (1977-81) 1 061 miljoner US dollar till sitt förfogande, varav 57 % kom från OECD-länderna och 43 % från OPEC-län- dema. Sveriges bidrag under perioden uppgick till sammanlagt 115 miljoner kro- nor. Detta utgjorde 2,5 % av den totala summan. Den första påfyllnaden om 1 100 miljo- ner US dollar omfattade treårsperioden 1981-83. OECD-ländemas bidrag under påfyllnaden var 620 miljoner US dollar, OPEC-ländemas 450 miljoner US dollar medan övriga u-länder på frivillig basis svarade för 30 miljoner US dollar. Sverige bidrog under perioden med 148,3 miljoner kronor, vilket var 3,1 % av det totala på- fyllnadsbeloppet. Inbetalningen till den första påfyllnaden gick långsammare än väntat och IFAD tvingades därför att skära ned utlåningen. Den andra påfyllnaden för perioden 1985-87 innebar att bördefördelningen för- ändrades mellan de båda bidragsgivande kategorierna från 58 - 42 % till 60 - 40 %. Som en följd av Afrikas svåra situation utarbetade IFAD år 1986 ett särskilt pro- gram för länder i Afrika söder om Sahara, vilka drabbats av torka och ökenutbred- ning. Programmet syftar till att förbättra jordbruksproduktionen genom att främja traditionella grödor, förbättra småskaliga bevattningsanläggningar och vidta miljö- vårdande åtgärder. Drygt 300 miljoner US dollar inbetalades för perioden 1986-88. Sveriges bidrag uppgick till 131,7 miljoner kronor för hela perioden. Överenskommelse om den tredje påfyll- naden av IFAD:s finansiella resurser för tvåårsperioden 1990-92 nåddes i juni 1989. Den uppgår till 562 miljoner US dollar va- rav OECD-länderna svarar för 375 miljo- ner US dollar, OPEC-länderna för endast 124 miljoner US dollar och, som en nyhet denna gång, u-ländema för 63 miljoner US dollar. Därmed har bördefördelningen mellan de två traditionella givarkategorier- na i praktiken förändrats i än högre grad än vid de tidigare påfyllnadema. Sveriges andel har ökat till 3,9 % av den totala på- fyllnaden. Den uppgår därmed till 143,9 miljoner kronor. Under år 1992 påbörjades förhandling- arna om en fjärde kapitalpåfyllnad för pe- rioden 1994-96. Liksom i tidigare förhand- lingar är den finansiella bördefördelningen mellan OECD- och OPEC-länder den svåra stötestenen. Om denna fråga inte går att lösa på ett tillfredsställande sätt kan dis- kussionerna övergå i en debatt om om- strukturering av hela IFAD. 45 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-139.png" style="width:180pt;height:35pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-140.png" style="width:48pt;height:41pt;"/> <h3>FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)</h3> <h5>Syfte och verksamhet</h5> FN:s flyktingkommissarie inrättades år 1950 utifrån behovet att lösa de europeiska flyktingarnas situation efter andra världs- kriget. UNHCR:s grundläggande mandat, att ge rättsligt skydd åt personer som p.g.a. välgrundad fruktan för förföljelse flytt sitt hemland, finns nedlagt i 1951 års flykting- konvention och 1967 års tilläggsprotokoll. Definitionen av flyktingar har breddats i Afrika och Centralamerika till att även om- fatta de som flyr på grund av konflikter som inte nödvändigtvis är riktade mot enskilda personer. En viktig del av UNHCR:s arbete är inriktat på att genom internationella avtal och nationell lagstiftning främja flyktingars rättigheter, samt övervaka att dessa tilläm- pas av de enskilda staterna. Under de se- naste åren har en ökad betoning lagts på förebyggande insatser och förbättrad kata- strofberedskap. Medvetenheten om att barn och kvinnor utgör 80 % av flyktingar- na har lett till att man under senare år allt- mer söker anpassa sin verksamhet till att möta dessa gruppers speciella behov. En- ligt FN:s uppgifter finns idag ca 17 miljo- ner flyktingar utöver 2,65 miljoner under mandatet för FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA). Huvuddelen av världens flyktingar finns i utvecklingsländerna, vilket har medfört att UNHCR:s verksamhet i stor utsträckning inriktas också på materiellt bistånd. Samarbetet med World Food Pro- gramme (WFP) har lett till en överenskom- melse som innebär att WFP fr.o.m. 1 janua- ri 1992 övertar hanteringen av livsmedels- biståndet till flyktingar. UNHCR söker aktivt finna varaktiga lösningar för flyktingarna. Frivillig repa- triering till hemlandet är den bästa lös- ningen. I situationer då hemvändande ej är möjligt inom en överskådlig framtid, kan hjälp till integration i asyllandet ges. Då fara för den enskildes säkerhet eller andra speciella skäl föreligger kan omplacering i tredje land komma ifråga. Utöver sitt re- guljära program kan UNHCR, på general- församlingens uppdrag, bistå flyktingar kortare tid efter återkomsten till hemlandet för att underlätta deras återanpassning. <h5>Organisation</h5> UNHCRrs verksamhet granskas av en råd- givande kommitté, den s.k. exekutivkom- mittén. Kommittén har 47 medlemmar. Sverige är medlem sedan år 1958. Kommittén har sitt årsmöte en gång per år i Geneve där flyktingkommissarien har sitt säte. Däremellan fungerar den genom arbetsgrupper för administrativa frågor samt för rättsliga skyddsfrågor (s.k. protec- tion). Fr.o.m. år 1991 är Sadako Ogata, Ja- pan, flyktingkommissarie. <h5>Finansiering</h5> Hyktingkommissariens verksamhet finan- sieras nästan helt genom frivilliga bidrag, huvudsakligen från medlemsländerna. Mindre än 1 % av budgeten finansieras över FN:s reguljära budget. UNHCR:s budget för 1992 års reguljära program uppgår till 372 miljoner US dol- lar. Inklusive de särskilda programmen beräknas de totala behoven för verksam- hetsåret uppgå till 1100 miljoner US dol- lar. De största bidragsgivarna år 1991 var USA, Japan, EG, Sverige, Tyskland, och Storbritannien. Sveriges reguljära bidrag under budgetåret 1991/92 uppgick till 46 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM Flyktingar i världen, 31/12-1992<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-141.png" style="width:359pt;height:206pt;"/> Ca 17 miljoner människor i världen är flyktingar. Som syns på karten är några av världens fattigaste länder de största mottagarna av flyktingar. Karta: UD-SIDA 215 miljoner kronor. Därutöver gavs extra bidrag från bl.a. anslagsposten Katastrofer, stöd till återuppbyggnad, m.m. Sveriges reguljära bidrag för budgetåret 1992/93 (verksamhetsåret 1992) uppgår till 235 mil- joner kronor. samt de som blev flyktingar efter junikri- get år 1967.1 dag är ca 2,5 miljoner palesti- nier registrerade hos UNRWA i Jordanien, Libanon, Syrien samt i Gazaområdet och på Västbanken. Ungefär en tredjedel av dessa befinner sig i flyktingläger.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-142.png" style="width:48pt;height:42pt;"/> <h3>FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)</h3> FN:s hjälporganisation för palestinaflyk- tingar inledde sin verksamhet år 1950. UN- RWA bistår de flyktingar som år 1948 läm- nade Palestina vid staten Israels tillkomst <h5>Verksamhet</h5> Programmet för palestinaflyktingar omfat- tar utbildning, hälsovård, social verksam- het och livsmedelshjälp. Genom utbild- ningsprogrammet, vilket omfattar drygt hälften av budgeten, utbildas bl.a. 365 500 barn. Omkring 10 000 lärare, nästan samtli- ga palestinska flyktingar, arbetar inom utbildningsprogrammet. På grund av den försämrade säkerhetssituationen på Väst- banken/Gaza har UNRWA även kommit att utveckla en skyddsfunktion för flyk- tingarna. Kriget i Persiska Viken har på olika sätt inneburit påfrestningar på verk- 47 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM samheten, bl.a. genom en omfattande pa- lestinsk invandring från Kuwait, en ökad arbetslöshet och en allmänt sämre ekono- misk situation i de ockuperade områdena. <h5>Organisation</h5> UNRWA:s chef, med titel generalkommis- sarie, rapporterar till generalförsamlingen om organisationens verksamhet. I början av 1991 tillträdde liter Turkmen från Tur- kiet som generalkommissarie. En rådgi- vande kommitté bestående av tio med- lemsländer finns för planering av orga- nisationens verksamhet. <h5>Finansiering</h5> 1993 års utgifter beräknas till ca 295 miljo- ner US dollar. UNRWAts budgetsystem med rullande treårsplanering övergick 1992 till tvåårsplaner. De största bidragsgivarna till UNRWA är USA, EG, Sverige, Italien och Norge. Det svenska bidraget för budgetåret 1992/93 uppgick till 146 miljoner kronor, vilket innebär en andel om ca 9 %. Utöver biståndet till UNHCR och UNR- WA, så bidrar Sverige till flyktinginsatser genom FN:s livsmedelsprogram, WFP. Dessa bidrag redovisas under avsnittet "Internationellt livsmedelsbistånd och jordbruksutveckling."<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-143.png" style="width:283pt;height:301pt;"/> Några barn i byn Gof Gaddad i Somalia äter ett mål Unimix vid en irländsk hjälp- organisations utspisningsplats. FOTO: HELDUR NETOCHNY/BAZAAR 48 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM • • <h2>Övriga organisationer</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-144.png" style="width:44pt;height:38pt;"/> FN:s program för kontroll av beroendeframkallande medel (UNDCP) FN:s program för kontroll av beroende- framkallande medel (UNDCP) skall både inom och utanför FN-systemet ha den cen- trala och samordnande rollen i den inter- nationella narkotikabekämpningen. Sverige har sedan 1977 stött insatser mot de växande narkotikaproblemen genom stöd till UNDCP:s (tidigare UNFDAC:s) verksamhet. De svenska bidragen till den internationella narkotikabekämpningen ökade kraftigt till följd av den ökade nar- kotikahandeln under 1980-talet. <h5>Verksamheten</h5> Målet för narkotikaprogrammets verksam- het är att angripa narkotikaproblemet ge- nom att minska både tillgången och efter- frågan på illegal narkotika samt genom att bekämpa den illegala handeln. Medlen för att uppnå detta är: • stöd till alternativ odling eller annan inkomstbringande verksamhet som av- ser ersätta odling av narkotikagrödor, • stöd till behandling, rehabilitering och social återanpassning av missbrukare, • stöd till utbildning och information om de skadliga verkningarna av narkotika- missbruk, •  stöd till utbildning i tillämpning av nar- kotikalagar, • stöd till laboratorieutbildning för narkotikaanalyser, • stöd till forskning samt •  stöd till kontrollinsatser. Det konkreta arbetet går ut på att utarbeta nationella handlingsplaner med de berör- da länderna och sen i enlighet med den i dessa utarbetade strategin implementera projekt. Begränsade resurser samt överty- gelsen att narkotikaproblemet bäst bekäm- pas ur ett brett perspektiv har dock lett till att UNDCP i hög grad söker samordna sina projekt med andra organisationer. Samarbete bedrivs redan med t.ex. FAO och WHO. Det finns dessutom i dagsläget samarbetsförslag med bl.a. de internatio- nella utvecklingsbankerna, med ambitio- nen att dessa i sina utvecklingsprogram tar hänsyn till narkotika som ett viktigt ele- ment i vissa länders ekonomiska och socia- la situation. <h5>Organisation</h5> UNDCP:s exekutivdirektör, undergeneral- sekreterare Giorgio Giacomelli, är direkt underställd FN:s generalsekreterare. UNDCP har ingen styrelse. De största gi- varländema, dit Sverige hör, samlas två gånger årligen till informella möten till- sammans med programmets ledning för diskussioner kring verksamheten och eko- nomin. Sverige driver aktivt behovet av att tillsätta en styrelse i vilken bl.a. mottagar- länderna skall representeras och som mer löpande kan följa organisationens verk- samhet. <h5>Finansiering</h5> Sekretariatsfunktionerna finansieras ge- nom FN:s reguljära budget. UNDCP:s ope- rativa verksamhet finansieras genom frivil- liga bidrag. Bidrag har lämnats från ett 50-tal länder och budgeten för 1992 omfat- tar ca 70 miljoner US dollar. Budgetåret 49 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM På polisstationen i Kousloon, Hongkong, tar man finger- avtryck på en gripen knark- handlare. På bordet finns bevismaterialet: några gram heroin och redskap för missbruket. 1992/93 utbetalade Sverige 54 miljoner kronor till programmets operativa verk- samhet. Sverige finansierar därmed ca 10 % av den operativa verksamheten. /z/nv^v ///lim VUIIMF 'X\\U0*r <h3>Internationella familjeplanerings- federationen (IPPF)</h3> Familjeplanering har i många länder star- tats genom initiativ av frivilliga organisa- tioner. IPPF, den internationella familjepla- neringsfederationen bildades 1952. Föreningen i Sverige hörde till federatio- nens grundare. IPPF länkar nu samman lokala organisationer i över 150 länder. IPPF har konsultativ status i ECOSOC och har ett formaliserat samarbete med FN:s befolkningsfond, UNFPA. <h5>Verksamhet</h5> Det övergripande målet för IPPF:s verk- samhet är att främja familjeplanering och ansvarsfullt föräldraskap, dvs. att männis- kor själva skall kunna besluta om när de vill ha och kan ta hand om ett barn. Detta ses som en grundläggande mänsklig rät- tighet. Federationen verkar för att öka medvetenheten om befolkningsfrågornas<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-145.png" style="width:184pt;height:277pt;"/> :FOTO. HELDUR NETOCNY7BAZAAR betydelse i nationell och internationell ut- vecklingsplanering och för att utveckla och förbättra tillgången till familjeplanerings- service. Särskilda ansträngningar görs för att uppmärksamma kvinnornas centrala roll. Genom att vidga samarbetet med an- dra enskilda och mellanstatliga organisa- tioner, söker IPPF bredda och intensifiera sin verksamhet. Federationen samarbetar nära med WHO och UNFPA i frågor som rör sexualundervisning, nutrition och fa- miljeplaneringsservice, och med UNICEF i program som länkar familjeplanering till UNICEF:s bamöverlevnadsprogram. Ef- terfrågan på IPPF:s insatser ökar. 50 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM <h5>Organisation</h5> I federationen finns 123 organisationer. Representanter för samtliga medlemsorga- nisationer sammankallas vart tredje år till medlemsförsamlingen för att bl.a. fastställa den treåriga arbetsplanen. Verksamheten leds i övrigt av styrelsen, Central Council, som består av representanter för medlems- organisationerna, s.k. volontärer, valda på regional basis. Representanter för bidrags- givande länder deltar i årliga överlägg- ningar med sekretariatet. Generalsekreterare är sedan april 1989 dansken Halfdan Mahler, tidigare general- direktör för WHO. Federationens sekreta- riat ligger i London. <h5>Finansiering</h5> IPPF:s verksamhet finansieras genom fri- villiga bidrag från regeringar (90 %), orga- nisationer och privata bidragsgivare. Där- till kommer s.k. lokala inkomster från medlemsavgifter, försäljning av preventiv- medel och bidrag från statliga och privata källor vilka direkt tillfaller medlemsorga- nisationerna. År 1990 var den totala in- komsten 74,8 miljoner US dollar, år 1991 76,0 miljoner US dollar och prognosen för år 1992 är 84,9 miljoner US dollar. Japan, Sverige, Storbritannien, Norge, Canada och Danmark är de största bi- dragsgivarna. USA beslöt år 1985 att inte ge fortsatt statligt bidrag till IPPF, eftersom man ansåg att federationen förespråkade aborter som en familjeplaneringsmetod. IPPF har å sin sida beslutat att medlemsor- ganisationerna själva avgör möjligheterna att stödja laglig abortrelaterad verksamhet. USA:s familjeplaneringsförening ingår i federationens medlemskrets och federatio- nen har ett regionalt kontor i New York. Det svenska bidraget för budgetåret 1991/92 uppgick till 90 miljoner kronor. Det motsvarar ca 20 % av organisationens totala inkomster.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-146.png" style="width:44pt;height:38pt;"/> <h3>UNCTAD/GAFfts internationella handelscentrum (ITC)</h3> ITC bildades år 1964 med syfte att bl.a. främja u-ländemas export genom medver- kan i marknadsundersökningar, utveck- ling av nya produkter, marknadsföring och uppbyggnad av nya institutioner för export. Även importrelaterade projekt fö- rekommer. I enlighet med nordiska re- kommendationer har ITC i högre grad uppmärksammat de minst utvecklade län- derna. <h5>Organisation</h5> Riktlinjerna för ITC:s verksamhet fastställs av de beslutande organen i UNCTAD och GATT på grundval av rekommendationer från en rådgivande grupp "Joint Advisory Group on ITC", i vilken alla FN:s och GATT:s medlemsländer kan delta. För den löpande verksamheten svarar ett sekretariat i Geneve med ca 270 anställ- da, vartill kommer ca 700 expertkonsult- uppdrag i ITC:s samarbetsländer. Mellan åren 1981-92 var svensken Göran Engblom exekutivdirektör. Posten är sedan januari 1992 vakant på grund av oenighet mellan GATT oeh FN om ställning och anställ- ningsvillkor för ny ITC-chef. ITC:s totala budget uppgick år 1991 till 55 miljoner dollar. ITC:s tekniska samar- betsprogram finansieras genom UNDP- bidrag och frivilliga bidrag. Sverige är den störste enskilde bidragsgivaren. Det svens- ka bidraget uppgår budgetåret 1992/93 till 23 miljoner kronor, varav 2 miljoner kro- 51 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM nor till ITC:s råvaruprogram. Dessutom samarbetar Sverige med ITC inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet. Ett svenskt förslag om förändrade former för finansiering och styrning av biståndet inom ITC har varit föremål för konsultatio- ner i en särskilt tillsatt arbetsgrupp. <h3>Globala miljöfonden (GEF)</h3> Den globala miljöfonden (GEF) inledde sin verksamhet under 1991 och administreras i samarbete mellan FN:s miljöprogram (UNEP), FN:s utvecklingsprogram (UNDP) och Världsbanken. <h5>Verksamhet</h5> Fonden har etablerats för en treårig för- söksperiod och syftar till att finansiera in- satser inom sådana miljöområden som har påtaglig global karaktär. Den är inriktad på insatser i u-länderna för att upprätthålla biologisk mångfald, reducera klimatpåver- kan, förhindra uttunning av ozonskiktet och skydda internationella vatten. <h5>Organisation</h5> Miljöfondens verksamhet granskas av en rådgivande kommitté bestående av samtli- ga bidragsgivare till fonden. Den rådgi- vande kommittén sammanträder två gång- er per år. Den närmare utformningen av berednings- och beslutsmekanismen utfor- mas under 1992. <h5>Finansiering</h5> Fonden har hittills fått bidrag om ca 1 mil- jard US dollar från 30 länder, varav 13 u- länder. Det svenska bidraget för treårsperi- oden 1991-93 motsvarar 24,5 miljoner US dollar. Den svenska andelen motsvarar 2,62 %. vilket även inkluderar bidraget till Montrealprotokollet. <h3>Mekongkommittén</h3> Mekongkommittén (The Committee for Coordination of investigations of the Lo- wer Mekong Basin) etablerades 1957 av FN med Kambodja, Laos, Thailand och Vietnam som medlemmar. <h5>Organisation</h5> I väntan på kambodjafrågans lösning har kommittén en interimsstyrelse bestående av Laos, Thailand och Vietnam. Kommit- téns verksamhet leds av kanadensaren Chuck Lankester, som har titeln exekutiv- agent. <h5>Verksamhet</h5> Mekongkommittén har som uppgift att få till stånd ett uthålligt utnyttjande av vatten och andra relaterade resurser i de lägre delarna av Mekongs vattenområde. Kom- mittén arbetar speciellt med områdena vattenkraft, bevattning, flodkontroll och strandskydd, jordbruk, skog, fiske, skötsel av flodens upprinningsområden samt flod transporter. <h3>Montrealprotokollets interimsfond för u- länder</h3> Montrealprotokollet om ozonnedbrytande ämnen är ett internationellt avtal som för- binder dess parter att genomföra en av- veckling av användningen av ozonnedbry- tande ämnen. Awecklingsprogrammet varierar beroende på typ av.ämnen. För freoner och haloner driver Sverige i för- handlingssammanhang en linje som inne- bär en snabb avveckling. Nya ozonnedbry- tande ämnen upptäcks och förhandlas fortlöpande. För att underlätta avveckling- en i u-ländema har en fond, som fr.o.m. 1993 är permanent, upprättats inom ramen för FN. 52 INTERNATIONELLA UTVECKLINGSPROGRAM<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-147.png" style="width:374pt;height:239pt;"/> Regnskogen varar inte för evigt. Här förvandllar man de avverkade träden till kol i en primitiv kolugn (Amazonas, Brasilien). FOTO. AGNALDO MACIEL/BAZAAR <h5>Verksamhet</h5> Fonden skall huvudsakligen användas för att täcka sådana merkostnader som upp- kommer i u-ländema i samband med över- gång till teknik som baseras på använd- ning av icke-ozonnedbrytande ämnen. <h5>Organisation</h5> Montrealprotokollets parter har etablerat en exekutivkommitté för att överse och besluta om medelsanvändningen inom fonden. Kommittén består av representan- ter från sju i-länder och sju u-länder. Mer- parten av fondmedlen kommer att använ- das för investeringar i ny teknik i u-ländema och verkställas av Världsban- ken efter beslut i exekutivkommittén. En utvärdering av fonden och projekten skall göras till 1995. Exekutivkommittén har ett litet sekretariat av beredande karaktär, lokaliserat till Montreal. <h5>Finansiering</h5> Interimsfonden finansieras genom bidrag från i-landspartema i Montrealprotokollet enligt en framförhandlad skala. Under 1991 omfattade de utlovade bidragen 73,3 miljoner US dollar. Behoven för treårs- perioden 1991-93 lr 240 miljoner US dollar. Behoven för nästkommande treårsperiod beräknas till minst det dubbla. Det svenska bidraget till fonden för 1992 motsvarade ca 6,5 miljoner kronor. 53 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-148.png" style="width:441pt;height:534pt;"/> BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h2>Afrika</h2> Tretton av SIDA:s nitton programländer finns i Afrika. Därutöver ger SIDA bistånd till ett 20-tal länder i Afrika. Totalt utbeta- lade SIDA under budgetåret 1991/92 3 489 miljoner kronor till samtliga länder. I detta belopp ingår förutom direkta bidrag genom landramar bidrag i form av kata- strofbistånd, miljöbistånd, kvinnobistånd, betalningsbalansstöd m.m. Biståndsmyn- dighetema BITS, SAREC och SWEDE- CORP har verksamhet av mer begränsad omfattning i ett 30-tal länder i Afrika. Ge- nom dessa utbetalades 181 miljoner kronor i form form av u-krediter, tekniskt bistånd, näringslivsbistånd m.m.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-149.png" style="width:178pt;height:211pt;"/> 3| Programländer Q Övriga länder som får bistånd Nedan ges en sammanfattning av det svenska biståndet till dels programländer, dels några av de större mottagarländerna utanför programkretsen. En totalbild av biståndsflödet till olika länder och regimer i Afrika har eftersträvats. Såväl biståndet genom SIDA som biståndet genom de mindre biståndsmyndigheterna BITS, SAREC och SWEDECORP ingår således i tabeller och sammanställningar. Ibland är det inte möjligt att hänföra belopp till enskilda länder. Det gäller t.ex. bidrag genom FN:s regionala appeller för Afrikas Horn. Även annat bilateralt bistånd som kanaliseras genom multilaterala organ t.ex. livsmedelsbistånd via WFP kan inte knytas till ett enskilt land. Sifferunderlaget har således sina brister. <table border="1"> <tr><td colspan="6"> Biståndet till Afrika, utbetalningar 1991/92, mkr</td></tr> <tr><td> Land</td><td> SIDA</td><td> BITS</td><td> SAREC</td><td> SWEDECORP</td><td> TOTALT</td></tr> <tr><td> Södra Afrika</td><td> 2 073</td><td> 23</td><td> 22</td><td> 6</td><td> 2124</td></tr> <tr><td> Östra Afrika</td><td> 1 004</td><td> 11</td><td> 20</td><td> 4</td><td> 1 038</td></tr> <tr><td> Afrikas Horn</td><td> 201</td><td> 38</td><td> 22</td><td> 1</td><td> 261</td></tr> <tr><td> Väst/Central/Nordafrika</td><td> 211</td><td> 19</td><td> 2</td><td> 2</td><td> 234</td></tr> <tr><td> Afrika totalt</td><td> 3 489</td><td> 103</td><td> 66</td><td> 12</td><td> 3 687</td></tr> </table> 56 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h2>Södra Afrika</h2> Programländerna i södra Afrika är markerade med färg.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-150.png" style="width:283pt;height:290pt;"/> <table border="1"> <tr><td colspan="6"> Biståndet till södra Afrika, utbetalningar 1991/92, mkr</td></tr> <tr><td> Land</td><td> SIDA</td><td> BITS</td><td> SAREC</td><td> SWEDECORP</td><td> TOTALT</td></tr> <tr><td> Angola</td><td> 221,9</td><td> 0,9</td><td> -</td><td> -</td><td> 222,8</td></tr> <tr><td> Botswana</td><td> 85,7</td><td> 3,90</td><td> 1,8</td><td> 2,0</td><td> 93,4</td></tr> <tr><td> Lesotho</td><td> 43,4</td><td> 0,6</td><td> -</td><td> -</td><td> 44.0</td></tr> <tr><td> Mozambique</td><td> 594,1</td><td> 1,5</td><td> 13,0</td><td> 1,8</td><td> 610,4</td></tr> <tr><td> Namibia</td><td> 111,5</td><td> 1,3</td><td> 0,8</td><td> 0,5</td><td> 114,1</td></tr> <tr><td> Zambia</td><td> 322,7</td><td> 2,1</td><td> 0,3</td><td> -</td><td> 321,5</td></tr> <tr><td> Zimbabwe</td><td> 271,9</td><td> 10,2</td><td> 6,5</td><td> 1,5</td><td> 290.1</td></tr> <tr><td> Regionalt samarbete</td><td> 210,0</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 210,0</td></tr> <tr><td> Övrigt SADCC</td><td> 11,0</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 11,0</td></tr> <tr><td> Övriga länder</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Mauritius</td><td> -</td><td> 2,5</td><td> -</td><td> -</td><td> 2,5</td></tr> <tr><td> Malawi</td><td> -</td><td> 0,6</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Swaziland</td><td> -</td><td> 0,2</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 2 073,2</td><td> 22,5</td><td> 22,4</td><td> 5,8</td><td> 2123,9</td></tr> </table> 57 Angola<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-151.png" style="width:281pt;height:289pt;"/> (1990) Befolkning         ca 10 milj Befolknings- tillväxt/år           2,9% Andel av arbetskraften i jordbruk                     industri tjänster och<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-152.png" style="width:171pt;height:29pt;"/> 73,8%                       9,5% 16,7% Andel läskunniga män 56% kvinnor 29% Förväntad livslängd Dödlighet, barn under 5 år BNP/invånar' Bistånd, andel av BNI Militärutgifter, andel av BNP 45,5 år 29,2% (1990) - (1990) 3,5% (1990) ingen uppgift <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Bistånd</td></tr> <tr><td colspan="2"> Offentligt nettobistånd/person 1990, USD</td></tr> <tr><td> totalt</td><td> 21,2</td></tr> <tr><td> Sverige</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td colspan="2"> Bistånd från Sverige, utbetalningar</td></tr> <tr><td> 1991/92, mkr</td><td></td></tr> <tr><td> SIDA</td><td></td></tr> <tr><td> inom landramen</td><td> 189,9</td></tr> <tr><td> utanför landramen</td><td></td></tr> <tr><td> enskilda organisationer</td><td> 0,7</td></tr> <tr><td> katastrofbistånd</td><td> 23,6</td></tr> <tr><td> regionala insatser</td><td> 3,1</td></tr> <tr><td> demokrati/MR</td><td> 0,15</td></tr> <tr><td> särskilda program</td><td> 1,3</td></tr> <tr><td> miljö</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> BITS</td><td> 0.9</td></tr> <tr><td> SWEDECORP</td><td> 0,01</td></tr> <tr><td> SAEREC</td><td> -</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 222,66</td></tr> </table> 58 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> Stor osäkerhet om Angolas framtid följde på de allmänna val som hölls i september 1992. Valen till nationalförsamling och pre- sidentämbete utgjorde ett viktigt led i den fredsprocess mellan Angolas regering och motståndsrörelsen Unita, vilken inleddes i maj 1992 om ett slut på det långvariga in- bördeskriget. Vid valen erhöll det regeran- de MPLA-partiet en majoritet av platserna i nationalförsamlingen. En andra valom- gång för presidentämbetet blev nödvän- digt sedan ingen erhållit de erforderliga 50 % av rösterna. Den sittande presidenten José dos Santos erhöll en övervikt över den främste utmanaren Jonas Savimbi, ledare för Unita. FN med sin övervakningsstyrka UNA- VEM II på plats menade att valen trots vissa inslag av oegentligheter i huvudsak varit korrekt genomförda. Valresultatet ifrågasattes av Unita och valen följdes av våldsamheter och återupptagna strider. Därmed skapades stor ovisshet om proces- sen mot nationell försoning skulle kunna fullföljas eller om landet stod inför ett åter- upptaget inbördeskrig (november 1992). Under den fredsprocess som inleddes med de s.k. Bicesseavtalen i maj 1991 ägde en rad viktiga politiska och ekonomiska förändringar rum i Angola. Det regerande MPLA upphörde att vara statsbärande parti och en rad partier bildades inför de allmänna valen. Den politiska liberalise- ringen grundlagsfästes genom en revision av författningen. Yttrande- och mediefrihe- ten ökade. Dödsstraffet avskaffades och åtgärder vidtogs för att stärka rättsväsen- dets oberoende. Fredsavtalet stadgade att en ny nationell armé skulle bildas sedan de båda stridande parterna, regeringen och Unita, väl upplöst sina styrkor. Demobili- sering fullföljdes inte helt och försöken att bilda en ny nationell armé kom till stånd först kort före valen i september 1992. Inom det ekonomiska området har un- der senare år åtgärder vidtagits för att komma till rätta med de extrema obalanser som uppstått inom den statsreglerade eko- nomin. Den tidigare mycket kraftigt över- värderade lokala valutan devalverades, begynnande åtgärder vidtogs för att skapa kompetens och nödvändiga institutioner för att bedriva finans- och penningpolitik. <h3>Militärutgifter, externa konflikter</h3> När avtalet om fred och nationell förso- ning undertecknades i maj 1991, hade Angola befunnit sig i krig under trettio år. I början av 1960-talet inledde nationalistis- ka rörelser väpnat motstånd mot den då- varande portugisiska kolonialmakten. Ett befrielsekrig pågick med varierande inten- sitet under närmare femton år till dess att Portugals kolonialvälde föll sönder. Kort efter självständigheten 1975 och efter ett misslyckat försök till nationell samlingsre- gering, började väpnade stridigheter mel- lan MPLA, Unita och FNLA. Sydafrika invaderade Angola och MPLA-regeringen tillkallade kubanska trupper. Med den kubanska närvaron i landet lyckades MPLA konsolidera sin maktställning, men kriget fortsatte mot sydafrikanska trupper och mot Unita-rörelsen. Överenskommelsen 1988 om Namibias självständighet innebar även att utländska trupper skulle dras tillbaka från Angola. Den av FN utsända övervakningsstyrkan, UNAVEMI, gavs i uppdrag att verifiera det kubanska tillbakadragandet, som full- följdes i maj 1991. Under slutet av 1980-talet inleddes ock- så samtal mellan företrädare för Angolas regering och Unita, understödda av USA, dåvarande Sovjet och Portugal, om ett slut på inbördeskriget. Ett sådant fredsavtal undertecknades i den portugisiska orten Bicesse i maj 1991, i vilket föreskrivs ett slut på stridigheter, upplösande av väpna- 59 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE de styrkor i syfte att bilda en ny nationell armé samt allmänna val inom en period av arton månader. <h3>Biståndsgivare</h3> Sverige har under lång tid varit en av de största bilaterala biståndsgivarna till Ango- la. FN har under senare år igångsatt två samordnade hjälpaktioner inom vilkas ram flera FN-organ varit engagerade bl.a. med ansenliga svenska bidrag. Angola vann inträde i Bretton Wood-institutioner- na 1989. Världsbanken och Internationella Valutafonden har sedan dess givit tekniskt bistånd för att stärka landets marknadse- konomiska kompetens. FN:s särskilda hjälpprogram för Angola, Special Relief Programme for Angola, I och II. Vidare har ett bidrag om 18 miljoner kronor lämnats till ett FN-program för de- mobilisering av soldater. Tekniskt stöd till valens genomförande lämnades genom UNDP till ett belopp om 10 miljoner kro- nor. Ett svenskt bidrag om 40 miljoner kro- nor har lämnats till ett Världsbanksprojekt för väg- och broarbeten. <h3>Sveriges bistånd</h3> Målet för det svenska utvecklingssamarbe- tet med Angola är att stöda nationell kon- solidering samt social och ekonomisk ut- veckling. Samarbetet bedrivs genom SIDA. Övriga biståndsorgan som BITS, SAREC och SWEDECORP har inget samarbete med Angola. Av svenska enskilda organi- sationer är Afrikagruppemas Rekryte- ringsorganisation (ARO) verksam i Ango- la. Det sammanlagda utbetalade biståndet till Angola budgetåret 1991/92 uppgick till 231 miljoner kronor, varav SIDA svarade för den allra största delen. Under det senaste året har 200 miljoner kronor avsatts för katastrof- och återupp- byggnadsinsatser. Dessa medel har läm- nats som ett led i processen mot fred och nationell försoning. Bidragen har huvud- sakligen kanaliserats genom FN. Av med- len har 115 miljoner kronor lämnats genom <h3>Bistånd genom SIDA</h3> Utvecklingssamarbetet med Angola ge- nom SIDA regleras av ett ettårigt samar- betsavtal för budgetåret 1992/93 som om- fattar 210 miljoner kronor. Det långsiktiga biståndet är koncentrerat till fiskesektom, hälsosektom och telesektorn. Bistånd har även lämnats för underhåll av gasturbiner och för renovering av lastbilar. Inom dessa områden har samverkan skett mellan bi- stånd och till Sverige knutna företag. Bi- ståndet är inriktat på att stödja en social och ekonomisk utveckling. Stödet till hälsosektom har omfattat ett tiotal delprogram med inriktning på pri- märhälsovård om totalt 40 miljoner kronor för avtalsperioden. Programmet har inne- fattat vaccination, hälsoupplysning, baslä- kemedel och åtgärder mot endemiska sjukdomar. Samarbetet inom fiskesektom har gällt yrkesutbildning vid en fiskeskola, fiskeri- undersökningar och hantverksfiske om totalt 39,9 miljoner kronor för budgetåret 1991/92. Ett samarbete inleddes under budgetår- et 1991/92 med Angolas telesektor i syfte att stärka institutions- och kompetensupp- byggnad. Telesektorn står inför en om- 60 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE strukturering i vilken verksamheten delas upp i en centralt reglerande respektive en operativ affärsdrivande enhet. Gällande avtal uppgår till 63 miljoner kronor över en treårsperiod. <h3>Transporter</h3> Inom transportsektorn har en insats om 10 miljoner kronor överenskommits för leve- rans av reservdelar till lastbilar och bussar. Insatsen är riktad till märkena Volvo och Scania. Bistånd genom SIDA, mkr <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag Ingående reservation</td><td> 200,0 49,7</td><td> 210,0 60,9</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 249,7</td><td> 270,9</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Telekommunikation</td><td> 13,8</td><td> 31,2</td></tr> <tr><td> Fiske</td><td> 39,9</td><td> 40,3</td></tr> <tr><td> Hälsa</td><td> 35,1</td><td> 42,7</td></tr> <tr><td> FN:s katastrofprogram (SRPA)</td><td> 45,0</td><td> 35,0</td></tr> <tr><td> Valtekniskt stöd</td><td> 10,0</td><td> -</td></tr> <tr><td> Demobilisering</td><td> 18,0</td><td> -</td></tr> <tr><td> Importstöd</td><td> 9,1</td><td> -</td></tr> <tr><td> PK-fond</td><td> 6,3</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Gasturbiner</td><td> 1,8</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Energirehabilitering</td><td> 10,9</td><td> 30,7</td></tr> <tr><td> Reservdelar (lastbilar)</td><td> -</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Vägrehabilitering</td><td> -</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 189,9</td><td> 232,0</td></tr> </table> 61 <h2>Botswana</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-153.png" style="width:292pt;height:282pt;"/> ca 1,3 milj (1990) Befolkning Befolknings- tillväxt/år 3,4% Andel av arbetskraften i jordbruk            industri tjänster och<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-154.png" style="width:170pt;height:29pt;"/> 43,2% 4,8% 52,0% Andel läskunniga män 84% kvinnor 65% Förväntad livslängd 59,8 är Dödlighet, barn under 5 år         8,5% BNI/invånare         2 040 USD (1990) Bistånd, andel av BNI 5,5%   (1990) Militärutgifter, andel av BNP                 2,5%   (1989) Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt                                115,0 Sverige                           19,3 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr SIDA inom landramen____________________76,6 utanför landramen enskilda organisationer________________1,0 katastrofbistånd_________________________- betalningsbalansstöd__________________ - regionala insatser______________________5,3 demokrati/MR_________________________0,1 särskilda program______________________1,6 miljö________________________________________________1,1 BITS_________________________________3,9 SWEDECORP___________________2,0 SAREC_____________________________1,8 Summa       93,4 62 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> Botswana betraktas ofta som ett mönster- land för utvecklingen i södra Afrika. Poli- tiskt har alltsedan självständigheten ett flerpartisystem upprätthållits. Utrikespoli- tiskt har man, genom en skicklig balans- gång, lyckats upprätthålla viss självstän- dighet gentemot Sydafrika, trots det stora ekonomiska beroendet och ett flertal mili- tära ingripanden därifrån. Under det gångna året har en större korruptionsskandal uppdagats, i vilken flera ministrar var inblandade. Ministrarna avskedades och kritik framfördes av oppo- sitionen och massmedierna. Byggandet av ett nytt militärflygfält är ett annat ämne som offentligt debatterats. Viss oro har förekommit på arbetsmarknaden. Sedan självständigheten har den ekono- miska tillväxten varit rekordartad. Nu uppges per capita-inkomsten baserad på BNP uppgå till ca USD 3 000. Denna siffra nästan halveras om man istället utgår från BNI där de utländska bolagens vinsthem- tagning frånräknats. Förutom en skicklig marknadsanpassad ekonomisk politik har tillväxten varit baserad på diamantinkom- ster. Det stora beroendet av diamanter har gjort den botswanska ekonomin sårbar för prisförändringar. I syfte att diversifiera ekonomin prioriteras i senaste utvecklings- planen privat tillverkningsindustri. Som en följd bl.a. av den regionala tor- kan och lågt världsmarknadspris på dia- manter har tillväxttakten under 1992 avta- git, exportinkomsterna reducerats och inflationen ökat. Arbetslösheten och undersysselsätt- ningen är trots den höga tillväxttakten ett problem, liksom den skeva inkomstfördel- ningen. De fattigaste 40 procenten av be- folkningen erhåller 11 procent av inkom- sterna. Den nu uppkomna torkan har förvärrat situationen ytterligare för Bot- swanas allra fattigaste. Fria och allmänna val har genomförts vart femte år. Landets press är fri och domsto- larna är oberoende. Yttrandefriheten är, i jämförelse med de flesta andra afrikanska länder, betydande. Några politiska fångar anses inte förekomma och inte heller några religiösa eller etniska spänningar. <h3>Militärutgifter, externa konflikter</h3> Botswanas militärutgifter har stått för om- kring 2,5 % av BNP (1989). Det är närheten till Sydafrika som ligger bakom landets behov av försvar. Sydafrika har tidigare gjort flera militära raider in i landet. <h3>Biståndsgivare</h3> Biståndsflödet till Botswana är stort i för- hållande till befolkningsantalet och hör till de högsta i världen. Bland de viktigaste bilaterala givarna återfinns USA, Norge och Sverige. Inom FN-familjen märks UNDP (miljö- och förvaltningsstöd) och särskilt WFP med stöd till de fattiga som drabbats av torkan. <h3>Sveriges bistånd</h3> Det svenska biståndet har alltsedan det inleddes år 1966 främst syftat till att mins- ka Botswanas beroende av Sydafrika. Det har också haft som mål ekonomisk och social utjämning. Under de senaste åren har, som en följd av landets tämligen goda ekonomi, en omorientering av det traditio- nella biståndet ägt rum, från kapitalinten- siva investeringar till insatser för kun- skapsöverföring och institutionsbyggande. Ett bredare samarbete har också inletts 63 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE genom BITS och SWEDECORP. SAREC bedriver forskningssamarbetet bl.a. inom miljö och vattenområdet. Stöd utgår även till enskilda organisationer, till särskilda insatser för kvinnor och som kulturstöd. I det regionala samarbetet pågår modernise- ring av signal- och telesystemen för järnvä- gen. Totalt uppgick biståndet under bud- getåret 1991 /92 till 93,4 miljoner kronor. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> SIDA har inom sitt landprogram beslutat koncentrera biståndet till färre sektorer och delinsatser inom de olika sektorstöden. Dessa förändringar har resulterat i rela- tivt stora reservationer. Den botswanska mottagarkapaciteten har sedan länge be- traktats som god, förvaltningen fungerar tämligen effektivt. Det stora inslaget av biståndsfinansierade experter inger dock vissa farhågor på lång sikt. Medelsfördel- ningen framgår av tabellen nedan. Bistånd genom SIDA, mkr <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 95,0</td><td> 95,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 14,9</td><td> 20,7</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 109,9</td><td> 115,7</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 19,5</td><td> 16,0</td></tr> <tr><td> Distriktsutveckling</td><td> 18,1</td><td> 23,1</td></tr> <tr><td> Vattenförsörjning</td><td> 31,6</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Personal- och konsult- fond</td><td> 16,7</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> Järnväg</td><td> 3,3</td><td> 8,6</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 89,2</td><td> 92,7</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 20,7</td><td> 23,0</td></tr> </table> <h5>Undervisning</h5> Stödet till undervisnings- och kultursektorn har förbättrat tillgången till god basutbild- ning och ett breddat kulturutbud för både barn och vuxna. Institutionssamarbete, bl.a. genom Radio Botswana, utgör en vä- sentlig del inom detta stöd. Det svenska stödet till distriktsutveckling syftar till att stärka den lokala förvaltning- en på distriktsnivå för att möjliggöra en ökad decentralisering. Under året gavs utbildning till personal i kommunförvalt- ningen och gjordes insatser för fysisk pla- nering, markregistrering och kartproduk- tion av större byar. Personal- och konsultfond Huvudinriktningen inom personal- och kon- sultfonden har varit att främja olika miljöin- satser. 1993/94 beräknas miljöinsatserna inbakas i ett separat miljöprogram. Därut- över finansierades över fonden visst perso- nalbistånd och institutionellt samarbete, bl.a. inom revisionsområdet. Stödet till vattenförsörjningen på landsbyg- den håller på att avslutas. Vattenfrågorna kommer dock att finnas kvar bl.a. inom stödet till distrikts- utveckling och medel för underhåll och förbättringar av vatten- anläggningar på landsbygden kan anslås. Som en följd av torkan har särskilda insatser för att reducera effekterna därav finansierats inom landramen. Direktstödet till kvinnor har främst varit inriktat på att stärka kvinnornas rättigheter och att peka på hinder för deras medver- kan i samhällsutvecklingen. Särskilda kultursatsningar, utöver de inom undervisningsstödet, har tidigare gjorts till fria grupper för olika kulturakti- viteter. Likadant har miljöinsatser, t.ex. stödet till utarbetandet av naturvårdsstrategin, finansierats tidigare från det särskilda miljöanslaget. 64 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h4>Bistånd genom enskilda organisationer</h4> Ett flertal svenska enskilda organisationer, som Swedish Cooperative Centre, LO/TCO:s biståndsnämnd och Svenska Missionsrådet, bedriver projekt i Botswa- na. Sammanlagt utbetalades till dessa 1 miljon kronor i projektbidrag under bud- getåret. <h4>Regionalt samarbete</h4> Inom det regionala samarbetet har Botswa- na tidigare kommit i åtnjutande av en in- sats för modernisering av järnvägens sig- nal- och telesystem. För närvarande finansieras uppbyggnad av en väg till Zambia. <h4>Bredare samarbete</h4> Med hänsyn till landets positiva ekonomis- ka situation har det traditionella landrams- samarbetet kompletterats med bredare sam- arbete genom BITS och SWEDECORP. För budgetåret 1992/93 har 5 miljoner kronor tagits från landramen för detta ändamål. BITS två insatser avser dels en kommuni- kationsstudie inom järnvägen, dels rådgiv- ning och utbildning för landets luftfarts- myndighet som uppföljning av tidigare stöd från BITS. Även andra uppslag för tekniskt samarbete är under beredning. SWEDECORP har etablerat ett nära samar- bete och stöd till Botswanas arbetsgivarför- ening och industriförbund, BOCCIM. Ett antal idéer till samriskföretagssamarbete prövas för närvarande. SAREC:s samarbete på forskningsområ- det omfattar bl.a. forskarutbildning inom miljö- och markvårdsområdet. 65 <h2>Lesotho</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-155.png" style="width:340pt;height:258pt;"/> (1990) Befolkning Befolknings- tillväxt/år ca 1,8 milj 2,9% Andel av arbetskraften i jordbruk            industri tjänster och<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-156.png" style="width:170pt;height:29pt;"/> 23,3% 33,1% 43,6% Andel läskunniga Förväntad livslängd Dödlighet, barn under 5 år BNI/invånare Bistånd, andel av BNI Militärutgifter, andel av BNP män ingen uppgift kvinnor ingen uppgift 57,3 år 12,9% 530 USD (1990) 24,5%  (1990) ingen uppgift 66 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD</td></tr> <tr><td> totalt Sverige</td><td> 76,9 4,9</td></tr> <tr><td colspan="2"> Bistånd från Sverige, utbetalningar</td></tr> <tr><td> 1991/92, mkr</td><td></td></tr> <tr><td> SIDA</td><td></td></tr> <tr><td> inom landramen</td><td> 28,2</td></tr> <tr><td> utanför landramen</td><td></td></tr> <tr><td> enskilda oroanisationer</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> katastrofbistånd</td><td> -</td></tr> <tr><td> betalningsbalansstöd</td><td> -</td></tr> <tr><td> regionala insatser</td><td> 13,2</td></tr> <tr><td> demokrati/MR</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> särskilda proaram</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> miljö</td><td> -</td></tr> <tr><td> BITS</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> SWEDECORP</td><td> -</td></tr> <tr><td> SAREC</td><td> -</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 43,0</td></tr> </table> BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> Lesotho är helt omslutet av Sydafrika. Lan- det är därför i stor utsträckning beroende av Sydafrika. Inkomster från tullunionen med Sydafrika utgör den största inkomst- källan. Praktiskt taget all import kommer från Sydafrika. Remittering av löner från migrantarbe- tarna i Sydafrika är en annan viktig in- komstkälla, som motsvarar två tredjedelar av importutgiftema. Allt fler migrantarbe- tare får inte förnyade kontrakt utan måste återvända till ett Lesotho där arbetslöshet och undersysselsättning utgör stora pro- blem. Jordbruket, som skulle kunna utgöra ett alternativ, är mycket underutvecklat och dess andel av BNP är sjunkande. Jorderosi- onen är ett tilltagande problem. Därtill kommer att torkan även drabbat Lesotho. Det strukturanpassningsprogram som genomförs i samråd med IMF och Världs- banken har haft framgång. Den ekonomis- ka situationen har förbättrats, en liberalise- ring av ekonomin ägt rum och budgetunderskottet reducerats. Men fort- satt hög inflation och arbetslöshet är allvar- liga problem, som medför att de ekono- miska framtidsutsikterna förefaller dystra. Trots demokratiseringsprocessen kvar- står vissa brister beträffande mänskliga rättigheter. Bl.a. riktas anklagelser mot att tortyr förekommer i fängelserna. Säker- hetssituationen betecknas emellanåt som orolig. <h3>Militärutgifter, externa konflikter</h3> Militärutgifterna i Lesotho uppges ha minskat något under de senaste åren. En anledning till detta kan vara att antalet politiska fångar från Sydafrika minskat och därmed det direkta hotet från Sydafri- ka. Samtidigt bör det klargöras att även militärt har Lesotho inte kunnat agera helt självständigt från landets granne. Förhoppningar finns om ytterligare minskningar när väl militärregeringen er- sätts och läget i Sydafrika stabiliserats. <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> Sedan 1986 har landet styrts av en militär- regim. Kraven på demokrati har vuxit sig allt starkare och militären utlovade allmän- na val till i slutet av november. Tidpunkten för dessa val har dock kommit att förskju- tas och därmed för när militärregeringen kommer att ersättas av en folkvald reger- ing. Valkampanjen ledde till en intensifie- rad politisk debatt och politisk öppenhet i massmedia. <h3>Biståndsgivare</h3> Inklämt inne i Sydafrika har det lilla Lesot- ho lockat flera biståndsgivare och betydan- de bistånd, inte minst räknat per individ. Bland de största bilaterala biståndsgivarna finns USA, Västtyskland, Sverige, Storbri- tannien och Irland. Jordbruksutveckling och undervisning på lågstadiet är viktiga områden för det multilaterala biståndet, främst genom FAO, UNDP och WFP. Förvaltningens kapacitet har varit behäftad med vissa bris- ter, vilket hämmat genomförandet av bi- ståndet. <h3>Sveriges bistånd</h3> Det svenska biståndet till Lesotho inleddes år 1967, året efter landets självständighet. Det syftar bl.a. till att stödja landet att be- 67 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE vara sin självständighet. Biståndssamarbe- tet är utformat så att någon direkt repre- sentation på platsen inte är nödvändig. Av det skälet kommer biståndskontoret i Ma- seru att avvecklas fr.o.m. budgetåret 1993/94. Samarbetet bedrivs av SIDA som ingått samarbetsavtal gällande t.o.m. 30 juni 1993. Därutöver lämnas stöd till SADC:s markvårdssekretariat i Maseru och insatser till förmån för demokratiut- veckling och förbättringar av kvinnornas situation. Förvaltningsbistånd Utvecklingssamarbetet genom SIDA är koncentrerat till förvaltningsutveckling, markvård och sysselsättningsskapande åtgärder. Förvaltningsbiståndet syftar till att höja kompetensnivån i den centrala statsförvaltningen och består av organisa- tions- och ledningsutveckling samt finans- förvaltning för att förbättra planering, styr- ning och kontroll av statliga resurser. Vidare ges stöd för rådgivning och utbild- ning i statistikproduktion. Insatser för ef- fektivare fysisk planering omfattar rådgiv- ning till plankontoret samt genomförandet av olika planeringsuppdrag. Flertalet in- satser sker med medverkan av svenska institutioner som SCB, Boverket och RRV. <h5>Markvård, markanvändning och skogsutbildning</h5> Biståndet på markvårdsområdet avser att förbättra levnadsstandarden för lands- bygdsbefolkningen genom ökad jord- bruksproduktion. Bl.a. har man lyckats få byborna engagerade i miljövårdsåtgärder som bygger på gemensamma bybeslut, böndernas egen teknik och arbetsintensiva metoder. Produktionen av säd, grönsaker och frukt har ökat i projektområdet. Systematisk trädplantering i det nästan trädlösa Lesotho utgör en viktig del i stö- det att bekämpa jorderosion. Betydande ansträngningar görs för att programmet skall ha så bred folklig förankring som möjligt.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-157.png" style="width:270pt;height:193pt;"/> Vy från huvudstaden Maseru i Lesotho. Landet är för övrigt nästan trädlöst. Trädplantering är en viktig åtgärd. FOTO: PAUL RIMMERFORS/BAZAAR. 68 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Arbetsintensiva metoder</h5> Programmet för sysselsättningsfrämjande åtgärder ger arbete till i medeltal 2 000 per- soner per år, framför allt vid vägbyggen på landsbygden. Det har dock varit svårare att skapa sysselsättning inom andra sekto- rer. Det vidare syftet är att ge migrantarbe- tare i Sydafrika möjligheter till arbete i sitt eget land. Samarbete sker med ILO som också ansvarar för det svenska personalbi- ståndet. Sverige stöder sedan 1985 SADC:s markvårdssekretariat i Maseru. Tyngd- punkten inom programmet ligger på ut- bildning. Insatsen bekostas över det sär- skilda miljöanslaget. Inför valen i november gavs svenskt stöd genom det särskilda anslaget för de- mokrati, mänskliga rättigheter och huma- nitärt bistånd. Det svenska stödet möjlig- gjorde bl.a. att valregistreringen inte drog ut alltför lång tid och gav dem som önska- de delta i valet möjlighet därtill. Bidrag har också givits för specialutgå- va av en oberoende tidskrift. Stöd har lämnats till olika organisatio- ner som arbetar för att förändra kvinnors lagliga och ekonomiska status. Lesothos nationella AIDS-program del- finansieras av Sverige. <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 35,0</td><td> 35,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 3,4</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 38,4</td><td> 37,4</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Förvaltningsbistånd</td><td> 13,6</td><td> 14,8</td></tr> <tr><td> Markvårdsinsatser</td><td> 12,6</td><td> 13,0</td></tr> <tr><td> Arbetsbaserade metoder</td><td> 7,9</td><td> 4,3</td></tr> <tr><td> Personal- och konsult- fond</td><td> 1,3</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Civil luftfart</td><td> 0,3</td><td> -</td></tr> <tr><td> Vägar och broar återuppbyggnad</td><td> 0,3</td><td> —</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 36,0</td><td> 34,1</td></tr> <tr><td> Utgående reservation Utanför landramen</td><td> 2,4</td><td> 3,3</td></tr> </table> 69<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-158.png" style="width:199pt;height:302pt;"/> ca 15,7 milj (1990) Efter mer än 10 års terrorkrig, ligger Mogambique i spillror. Den 4 oktober 1992 undertecknades fredsfördrag mellan regeringen och motståndsrörelsen Renamo. Fria val planeras till oktober 1993. Befolkning Befolknings- tillväxt/år 2,6%     (1980-90) Andel av arbetskraften i jordbruk<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-159.png" style="width:180pt;height:30pt;"/> 84,5% 7,4% 8,1% Andel läskunniga män 45% kvinnor 21% <table border="1"> <tr><td> Förväntad livslängd</td><td> 47,5 år</td><td> (1990)</td></tr> <tr><td> kvinnor</td><td> 49,2 år</td><td></td></tr> <tr><td> Dödlighet,</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> barn under 5 år</td><td> 29,7%</td><td></td></tr> <tr><td> BNI/invånare</td><td> 80 USD</td><td> (1990)</td></tr> <tr><td> Bistånd, andel av BNI</td><td> 77%</td><td> (1990)</td></tr> <tr><td> Militärutgifter, andel</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> av BNP</td><td> 10,4%</td><td> (1989)</td></tr> </table> industri tjänster och <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD</td></tr> <tr><td> totalt Sverige</td><td> 60,3 8,7</td></tr> <tr><td colspan="2"> Bistånd från Sverige, utbetalningar</td></tr> <tr><td> 1991/92, mkr</td><td></td></tr> <tr><td> SIDA</td><td></td></tr> <tr><td> inom landramen</td><td> 397,6</td></tr> <tr><td> utanför landramen</td><td></td></tr> <tr><td> enskilda organisationer</td><td> 16,1</td></tr> <tr><td> katastrofbistånd</td><td> 55,1</td></tr> <tr><td> betalningsbalansstöd</td><td> 102,3</td></tr> <tr><td> regionala insatser</td><td> 34,5</td></tr> <tr><td> demokrati/MR</td><td> 3,7</td></tr> <tr><td> särskilda program</td><td> 0,7</td></tr> <tr><td> miljö</td><td> -</td></tr> <tr><td> SWEDECORP</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> SAREC</td><td> 13,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 624,8</td></tr> </table> 70 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> Efter mer än tio års terrorkrig underteck- nades den 4 oktober ett fredsfördrag mel- lan Mozambiques regering och motstånds- rörelsen Renamo. Fördraget som undertecknades den 4 oktober innebär att överenskommelse nåtts om demobilisering av båda parters förband under en period av sex månader samt att allmänna, fria val till parlamentet och presidentposten skall ske senast under oktober 1993. Arbetet med att återuppbygga landet politiskt, ekonomiskt och socialt kommer att vara den stora utmaningen under 1990- talet. Landet ligger efter de många krigsår- en i spillror. Den svåra torkan som drabbat hela södra Afrika har slagit extra hårt mot det sargade landet med dess stora flyk- tingskaror. Behoven av katastrof- och återuppbygg- nadsbistånd är enorma och stora givarre- surser kommer att krävas, inte minst då landet saknar egna resurser. En internatio- nell givarkonferens hölls i Rom i december 1992 i syfte att samordna de omfattande insatser som krävs för demobilisering av soldater, repatriering av återvändande flyktingar och förberedelser för valet. Sverige deltar aktivt bland annat i det av FN organiserade arbetet med att reintegre- ra demobiliserade soldater. Mozambiques biståndsberoende är unikt. Enligt UNDP utgör biståndet hela 77 % av landets bruttonationalinkomst, vilket efter Sao Tomé och Principe är den näst högsta biståndsandelen av BNI i värl- den. Sedan 1987 genomför Mozambique ett ekonomiskt och socialt strukturomvand- lingsprogram i samverkan med Världs- banken, IMF och med omfattande stöd av övriga givare. Programmet har inneburit omfattande liberalisering av ekonomin. Under programmets första fre år vändes en tidigare kraftig minskning av BNP till en årlig ökning om ca 5 %. Sedan 1990 har dock tillväxttakten avtagit och ligger nu kring 0 -1 %. Detta förklaras delvis av den svåra torkan i landet, men även struktur- anpassningsprogrammets funktion och effekter kan ifrågasättas. <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> I och med undertecknandet av fredsför- draget i oktober 1992 inleddes en förbere- delseprocess inför de fria val som avses äga rum i oktober 1993. Den mozambikis- ka konstitutionen från 1990 har lagt en god grund, men mycket arbete återstår för att göra landet till en fungerande demokrati. Uppgifter om av statsmakten sanktionera- de politiska mord eller försvinnanden före- kommer inte. Dock har under kriget åtskil- liga civila mördats och försvunnit i striderna mellan regeringen och Renamo. <h3>Militärutgifter</h3> Enligt officiella mozambikiska uppgifter var militärutgifternas andel 40 % av sta- tens löpande utgifter 1990. Fredsfördraget stipulerar en omfattande minskning av försvarets storlek vilket troligen kommer att leda till en märkbar minskning av för- svarsutgiftema. <h5>Det totala biståndet till Mo9ambique</h5> Enligt UNDP:s statistik uppgick det totala biståndet till Mozambique 1990 till 1,1 mil- jarder US dollar. De största biståndsgivar- na, var enligt DAC 1990 i nämnd ordning: Sverige, EG, Italien, Sovjet, Frankrike, Stor- britannien, USA och Norge. 71 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Sveriges bistånd</h3> Det svenska utvecklingssamarbetet med Mozambique var från starten 1975 inriktat på att skapa resurstillväxt samt att minska landets beroende av Sydafrika. Det förö- dande terrorkriget samt den djupa ekono- miska krisen och strukturanpassningspro- grammet har inneburit att samarbetet successivt har anpassats till landets svåra situation. Totalt har Sverige utbetalt 6,25 miljarder kronor i gåvobistånd till Mozam- bique under perioden 1975/76-1991/92. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> Det av SIDA ingångna biståndssamarbetet med Mozambique regleras av ett ettårigt avtal för budgetåret 1992/93. Landramen är 395 miljoner kronor. Samarbetet har dessutom vidgats till att omfatta betydan- de insatser utanför den traditionella land- ramen. Regionalt samarbete inom ramen för SADCC, betalningsbalansstöd, kata- strofbistånd och stöd genom enskilda or- ganisationer, utgör viktiga delar av det totala biståndet. SAREC lämnar stöd till forskningsverksamhet och SWEDECORP är aktivt inom industri- och näringslivs- stöd. Totalt utbetalades under budgetåret 1991 /92 610 miljoner kronor till Mozambi- que. Samarbetsprogrammet är koncentrerat till tre huvudområden; fattigdomsbekämp- ning, institutionsuppbyggnad och ekono- miskt stöd till strukturanpassningspro- grammet. Samarbetet är huvudsakligen inriktat på undervisning, förvaltning, lant- bruk, katastroflindring, energi, telekom- munikationer samt importstöd. <h5>Undervisning</h5> Stödet till undervisningssektorn är huvud- sakligen inriktat på produktion och distri- bution av läromedel och skolmaterial till lågstadieundervisning samt stöd till un- dervisningsministeriets administration och planering. Yrkesutbildning, vuxenalfabeti- sering och stöd till landets enda universitet är andra samarbetsområden. Sverige har sedan ett drygt år fungerat som koordine- rande part inom givarsamfundet när det gäller undervisningssektorn. <h5>Förvaltning</h5> Förvaltningsbiståndet har ökat i betydelse de senaste åren och syftar till att bygga upp och förstärka landets statsförvaltning. Stödet omfattar direkt personalstöd och utvecklingsprogram till vissa centrala de- partement, högskoleutbildning till högre statstjänstemän samt stöd, drivet av Göte- borgs stad till förvaltningen av Mozambi- ques andra största stad - Beira. <h5>Lantbruk</h5> Det svenska stödet till lantbrukssektom är främst inriktat på institutionellt samarbete avseende stöd till jordbruksministeriets planeringsenhet, och till lantmäteriverk- samhet. Inom samarbetet ryms även stöd till utsädesproduktion. Det svenska samar- betet inom sektorn har under året genom- gått en omfattande översyn, som skall lig- ga till grund för ett nytt långsiktigt samarbete i delvis nya former. <h5>Tele och energi</h5> Stödet till telesektorn är koncentrerat till utbildning och administrativ utveckling som delvis är inriktade på upprustning och utbyggnad av landets telenät. Energistödet är inriktat på projekt som rör överföring och distribution av energi. Okad tonvikt har lagts på administrativ utveckling och utbildning. <h5>Övrigt</h5> Personalfonden är ett sätt att ge Mozambi- que möjlighet att med svensk finansiering självt rekrytera utländsk personal som för- stärkning till statsförvaltningen. Denna biståndsform är viktig i Mozambique då stor på såväl kvalificerad personal, som på utländsk valuta till löner. Tillgång på utländsk valuta för viktig 72 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE import är en förutsättning för att struktur- anpassningsprogrammet skall kunna ge- nomföras. Importstödshanteringen i Mo- gambique har under det gångna året genomgått stora förändringar. Fördelning- en av utländsk valuta för import har hittills skett på administrativ väg där ärendena skötts av en enhet inom handelsministe- riet. Våren 1992 infördes, i samråd med Världsbanken och IMF, ett så kallat icke- administrativt fördelningssystem, där va- lutan skall fördelas enligt marknadsmässi- ga principer och kanaliseras genom affärsbanker. Det svenska importstödet har volymmässigt minskat de senaste åren. Under 1992/93 har 120 miljoner kronor inom landramen avsatts för importstöd genom det icke-administrativa systemet. <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 475,0</td><td> 395,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 29,3</td><td> 108,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 504,3</td><td> 503,0</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Importstöd</td><td> 104,8</td><td> 175,0</td></tr> <tr><td> Konsultfond</td><td> 7,2</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Personalfond</td><td> 34,6</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 49,0</td><td> 80,0</td></tr> <tr><td> Förvaltning</td><td> 23,2</td><td> 31,8</td></tr> <tr><td> Lantbruk</td><td> 42,0</td><td> 41,0</td></tr> <tr><td> Marknadsföring jord- bruksprod.</td><td> 5,9</td><td></td></tr> <tr><td> Industristöd</td><td> 26,3</td><td> -</td></tr> <tr><td> Telestöd</td><td> 14,1</td><td> 17,0</td></tr> <tr><td> Energistöd</td><td> 34,9</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> Rehabilitering</td><td> 9,5</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Katastrofrelaterat</td><td> 44,7</td><td> 89,0</td></tr> <tr><td> Kultur</td><td></td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 396,2</td><td> 519,8</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 108,1</td><td> 0</td></tr> </table> <h4>Det regionala stödet genom SADCC</h4> Det regionala samarbetet med SADCC är för Sveriges del i Mogambique huvudsakli- gen koncentrerat till den strategiska trans- portsektorn. Under budgetåret 1991/92 har 20 miljoner kronor utbetalats till regio- nala projekt i Mogambique. <h4>Katastrofbistånd</h4> Mogambiques mycket svåra försörjningslä- ge, orsakat av såväl kriget som torkan, gör att behovet av omfattande katastrofbistånd har varit stort under de senaste åren. Un- der budgetåret 1991 /92 har 45 miljoner kronor utbetalats från katastrofanslaget. Till detta skall läggas ytterligare 45 miljo- ner kronor som ur landramen kanaliserats till katastroflindring. <h4>Bistånd genom enskilda organisationer</h4> De svenska enskilda organisationer som bedriver verksamhet i Mogambique är bland andra Afrikagruppema, Röda Kor- set samt några missionsorganisationer. Under 1991/92 utbetalades 15 miljoner kronor till svenska enskilda organisatio- ners insatser i Mogambique. Bistånd genom SWEDECORP Det svenska industribiståndet till Mogam- bique hanteras sedan budgetåret 1991/92 av SWEDECORP. Några insatser är under utfasning, andra har, eller är på väg att omvandlas till joint-ventures. SWEDE- CORP arbetar nu aktivt med beredning av nya insatser. <h4>Bistånd genom SAREC</h4> Svenskt stöd till forskningsverksamheten vid universitetet i Maputo inriktar sig främst till för landet viktiga områden så- som samhällsvetenskap och marinbiologi. Under 1991 /92 utbetalades 13 miljoner kronor genom SAREC. 73 <h2>Namibia</h2> •Ondangua Ohopoho* ■fcumeb 'Groottontein ■feumkwe Otjiwarongo WINDHOEK' Stampriet (Mariental Keetmanshoop Ruacana Falls /        Okahandia Karibib \ F.tosha ftm BOTSWANA K a i ö 300 SYDAFRIKANSKA REPUBLIKEN väg *■■■»■■» ■ - järnväg 0 100 200 Swakopmund’ Walvis BayO sydafrikanska! REPUBLIKEN \ X ZAMBIA ML ca 1,8 milj (1990) Befolkning Befolknings- tillväxt/år 3.2% Andel av arbetskraften i tjänster och service ______L______<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-160.png" style="width:111pt;height:38pt;"/> 43,5%            21,9%     34,8% Andel läskunniga Förväntad livslängd Dödlighet, barn under 5 år BNI/invånare Bistånd, andel av BNI Militärutgifter, andel av BNP män ingen uppgift kvinnor ingenuppgift 57,5 år (1990) 16,7%   (1990) 1 030 USD (1990) ingen uppgift ingen uppgift 74 <h5>Bistånd</h5> Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt                        ingen uppgift Sverige                    ingen uppgift Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr SIDA inom landramen__________________106,4 utanför landramen enskilda organisationer________________1,0 katastrofbistånd_______________________ 0,7 betalningsbalansstöd__________________ - regionala insatser________________________- demokrati/MR_______________________0,2 särskilda program____________________3,2 miljö________________________________________- BITS_________________________________1,3 SWEDECORP___________________0,5 SAREC_________________________-0,8 Summa      114,1 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> torkan har särskilt drabbat det fattiga Ovamboland där huvuddelen av Namibi- as befolkning bor. Namibia blev, efter många års befrielse- kamp, självständigt 21 mars 1990. Vid de FN-övervakade valen fick SWAPO en ma- joritet av rösterna. I regeringsställning har SWAPO fört en försoningspolitik, som syftar till en konfrontationsfri gemensam uppbyggnad av den unga nationen. Lokala och regionala val genomfördes i månadsskiftet november/december. Inri- kespolitiskt har inköp av ett franskt flyg- plan till statsledningen omnämnts i mass- medierna och parlamentet. Beskyllningar om korruption har förekommit, vilket för- anlett regeringen att tillsätta flera kommis- sioner. Förhållandet till Sydafrika kan betraktas som pragmatiskt. Nyligen beslutades om en gemensam administration av enklaven Walvis Bay. Namibias ekonomiska politik präglas av försiktighet, balansering och marknads- anpassning. De första självständighetsår- ens höga tillväxttakt har nu något avtagit, som en följd av den ekonomiska lågkon- junkturen i Sydafrika, minskad efterfrågan på uran och diamanter samt torka. Den sistnämnda faktorn har också medfört att budgetutgiftema ökats och därmed bud- getunderskottet. Inflationen har stigit och beräknas nu till över 20 %. Än så länge har inte Namibia någon allvarligare skuldsitu- ation, men en sådan kan uppstå 1995 då skuldmoratoriet gentemot Sydafrika upp- hör. Samtidigt som man bedriver en ekono- misk politik som syftar till att skapa en bas för långsiktig tillväxt växer missnöjet med att reformtakten är alltför långsam. Nami- bia var vid självständigheten ett land med mycket skev inkomstfördelning och någon radikal omfördelning som de fattiga öns- kade se när befrielserörelsen SWAPO kom till makten, har inte ägt rum. Arbetslöshe- ten beräknas allmänt uppgå till 30 % och <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> Den namibiska konstitutionen ger ett mycket gott skydd för de mänskliga rättig- heterna. Dessa frågor ges också stor upp- märksamhet i den politiska debatten i massmedierna och nationalförsamlingen. Regeringen har genomgående varit myck- et lyhörd för kritik och påtryckningar i dessa frågor och den faktiska efterlevna- den av konstitutionens skydd för mänskli- ga rättigheter är god. En reformering på- går av de lagar som alltjämt strider mot konstitutionen. Konstitutionens efterlev- nad har inte heller till fullo trängt igenom i hela samhället, bl a kvarlever betydande delar av den traditionella rättskipningen på landsbygden. Det utländska biståndssamarbetet har en- dast nyligen inletts, varför det är för tidigt att göra någon bedömning. Bland de störs- ta givarna kan nämnas Tyskland, EG, de nordiska länderna och USA. Inom FN- systemet bör UNICEF, ILO och WFP (tork- insatser) nämnas liksom de särskilda FN- fondema som inrättades före självständig- heten. Världsbanken har ännu inte inlett någon kreditgivning. <h3>Sveriges bistånd</h3> Redan i början av 1970-talet inledde Sverige biståndssamarbete med befrielse- rörelsen SWAPO. Huvudsakligen utgjorde detta ett stöd till dagliga förnödenheter till de cirka 30.000 flyktingar som levde i SWAPO:s flyktingläger. Fram till Namibi- as självständighet beräknades totalt ca 750 miljoner kronor ha utbetalts i humanitärt bistånd till SWAPO. Ett mer långsiktigt biståndssamarbete 75 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE med den självständiga staten Namibia in- leddes i slutet av 1990. Samarbetet syftar till att stödja Namibias strävanden att främja ekonomisk och social utjämning, öka den ekonomiska tillväxten samt natio- nella oberoende, liksom medverka till att stärka den demokratiska utvecklingen. Förutom SIDA genomför SAREC forsk- ningssamarbete. BITS och SWEDECORP har inlett ett visst planeringsarbete för samarbete. Därutöver bedriver ett stort antal enskilda organisationer samarbete i Namibia. Det sammanlagda biståndet un- der budgetåret 1991/92 uppgick till 114,1 miljoner kronor. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> Biståndet genom SIDA regleras av ett två- årigt samarbetsavtal t.o.m. 30 juni 1993. Utbetalningstakten har varit låg på grund av inkömingsproblem. Medelsfördelning- en framgår av tabell på denna sida. Samarbetet har huvudsakligen koncentre- rats till följande områden: <h5>Transport- och kommunikationssektorn</h5> Den svenska satsningen avser upprustning av vägar, studier över vägnätet och arbets- intensiva metoder. Dessa insatser har kon- centrerats till det eftersatta Ovamboland, där nära hälften av Namibias befolkning bor. Stöd ges också på central nivå till mi- nisteriet och teleförvaltningen. <h5>Undervisningssektorn</h5> Strävan att medverka till att förbättra basutbildningen är grunden för den svens- ka satsningen inom undervisningssektorn. Detta sker genom stöd till utvecklingen och reformeringen av utbildningssystemet samt till alfabetisering och vuxenutbild- ning. En annan komponent utgörs av lä- rarutbildning. banken, bl.a. finansiering av Erik Karlsson som f.n. är tillförordnad centralbankschef. Stödet kommer också att användas för tryckning i Sverige av den nya namibiska valutan, Namibia Dollar. Vidare används medel för uppbyggnad av Namibias statis- tiska centralbyrå. <h5>Personal- och konsultfond</h5> Denna fond är huvudsakligen avsedd för insatser inom tre huvudområden: direkt- anställning av utländsk personal, konsult- insatser inom strategiska områden och namibiskt deltagande i kurser och semina- rier. <h5>Övrigt</h5> Utöver dessa biståndsinsatser finansieras av SIDA utanför landramen följande insat- ser: Särskilda insatser för kvinnor, kultur- stöd, miljöinsatser, demokrati-och MR- stöd. <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 110,0</td><td> 110,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 55,9</td><td> 59,5</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 165,9</td><td> 169,5</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Transport/ kommunikation</td><td> 24,6</td><td> 45,0</td></tr> <tr><td> Undervisningssektorn</td><td> 27,3</td><td> 45,0</td></tr> <tr><td> Förvaltningsstöd</td><td> 20,9</td><td> 32,5</td></tr> <tr><td> Budgetstöd</td><td> 30,0</td><td> -</td></tr> <tr><td> Personal- och konsult- fond</td><td> 3,6</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 106,4</td><td> 126,5</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 59,5</td><td> 43,0</td></tr> </table> <h5>Förvaltningsstöd</h5> Detta stöd har främst avsett uppbyggnad och förstärkning av den namibiska central- 76 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h4>Bistånd genom enskilda organisationer</h4> Namibia är ett land som sedan länge varit av intresse för enskilda organisationers engagemang. Ett flertal svenska enskilda organisationer har projekt och aktiviteter i landet. Bl.a. kan nämnas att Afrikagrup- pema har 18 utsända volontärer. Samman- lagt 1 miljon kronor betalades ut i projekt- bidrag under budgetåret. <h5>Bredare samarbete</h5> Mot bakgrund av Namibias ekonomiska ställning läggs betydande vikt vid att för- söka bredda samarbetet. I det syftet har särskilda medel anslagits bl.a. för Namibia. Det arbete som BITS och SWEDECORP inlett medverkar till denna breddning. För- slag till stöd till Namibias handelskamma- re, företagarutbildning samt uppslag på "joint venture" företag har presenterats. Inom forskningssamarbetets område finansierar SAREC två ekonomiska forsk- ningsinstitutioner (NEPRU och NISER), ökenforskning samt det nationella museet. 77 <h2>Zambia</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-161.png" style="width:340pt;height:259pt;"/> <table border="1"> <tr><td> Befolkning</td><td> 8,1 milj</td><td> (1990)</td></tr> <tr><td> Befolknings- tillväxt/år</td><td> 3,7%</td><td></td></tr> </table> Andel av arbetskraften i jordbruk industri tjänste-<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-162.png" style="width:169pt;height:29pt;"/> 37,9% 7,8%       54,9% Andel läskunniga män 81% kvinnor 65% Förväntad livslängd män 53,4 år kvinnor 55,5 år Dödlighet, barn under 5 år BNI/invånare Bistånd, andel av BNI Militärutgifter, andel av BNP 12,2% (1990) 420 USD (1990) 14% 3,2% 78 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Bistånd Offentligt nettobistånd/person, USD</td></tr> <tr><td> totalt Sverige</td><td> 57,9(1990) 4,4</td></tr> <tr><td> Bistånd från Sverige,</td><td> utbetalningar</td></tr> <tr><td> 1991/92, mkr</td><td></td></tr> <tr><td> SIDA</td><td></td></tr> <tr><td> inom landramen</td><td> 248,4</td></tr> <tr><td> utanför landramen</td><td></td></tr> <tr><td> betalningsbalansstöd</td><td> 66,2</td></tr> <tr><td> regionala samarbete</td><td> 0.9</td></tr> <tr><td> demokratiinsatser</td><td> 3,4</td></tr> <tr><td> enskilda organisationer</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> särskilda program</td><td> 3,6</td></tr> <tr><td> BITS</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> SWEDECORP</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td colspan="2"> Summa      325,0</td></tr> </table> BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> Zambia genomgår sedan några år tillbaka en ekonomisk och social förändringspro- cess. Således återinfördes i slutet av år 1990 flerpartisystem efter arton år av enpartisty- re under president Kenneth Kaunda, och i oktober 1991 hölls fria president- och par- lamentsval. Valet resulterade i en överväl- digande seger för oppositionspartiet MMD (Movement for Multiparty Democracy) och dess ledare Frederick Chiluba som den 2 november tillträdde som president. Zambia är ett av världens mest skuld- tyngda u-länder, mätt i förhållande till BNP och folkmängd. En stor del av skul- den är till multilaterala institutioner. Ca 85 % av Zambias exportinkomster kom- mer från koppar som haft fallande världs- marknadspris under de senaste 15 åren. Beroendet av kopparinkomster är huvud- förklaringen till den ekonomiska krisen. BNP per capita har under 1980-talet sjunkit drastiskt. Till detta kommer att statsför- valtningen har svag administrativ kapaci- tet. De ekonomiska reformer som påbörja- des år 1990 med stöd av Internationella Valutafonden (IMF), Världsbanken och givarsamfundet, har under den nya zam- biska regeringen intensifierats. Ekonomin, som tidigare präglades av statliga inter- ventioner och regleringar, liberaliseras suc- cessivt. Bland de åtgärder som snabbt vid- togs av den nya regeringen märks avskaffande av subventioner på majs och gödningsmedel, devalveringen av Kwachan med 30 % i januari med påföljan- de successiva devalveringar samt höjda räntor. Priserna på praktiskt taget alla va- ror har nu släppts fria. Det makroekono- miska resultatet av reformerna har varit blandat; budgetunderskottet har visserli- gen minskat, men inflationen är fortsatt hög. Regeringen har aviserat fortsatta sta- biliseringsåtgärder och strukturella refor- mer såsom privatiseringar, rationalisering- ar inom statsförvaltningen och reformer på skatte-\och tullområdet. Ett särskilt åt- gärdsprogram har utarbetats för att mildra reformernas negativa sociala effekter. Under 1992 har Zambia liksom övriga länder i regionen drabbats av svår torka vilket minskat jordbruksproduktionen och ökat importbehovet av majs med ca 300 miljoner US dollar. Torkan kommer med- föra att BNP-tillväxten för år 1992 blir ne- gativ. De hittills vidtagna ekonomiska åtgär- derna har oundvikligen drabbat utsatta grupper i städerna, bl.a. genom kraftigt ökade livsmedelspriser. Den ekonomiska krisen i sig har också medfört att arbetslös- het och undersysselsättning ökat. Inkomst- fördelningen är skev. Samtidigt har den förändrade politiken gynnat breda lager på landsbygden. Fortsatta reformer och stabilisering av ekonomin är avgörande för att lösa Zambias ekonomiska kris. För att klara detta är Zambia i behov av ett gene- röst biståndsflöde och skuldlättnader. <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> Generellt är läget vad gäller mänskliga rättigheter relativt gott. Yttrandefriheten, som varit förhållandevis omfattande, har förstärkts och debatten i press, radio och TV är nu väsentligt friare än tidigare. Sam- tidigt har regeringen haft svårt att helt släppa kontrollen över massmedierna. Vis- sa begränsningar har även förekommit i mötesfriheten. <h3>Militärutgifter och konflikter</h3> Militärutgifterna uppgår till 3,2 % av BNP. Mot bakgrund av de positiva politiska för- ändringarna i regionen har den zambiska 79 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE regeringen aviserat en minskning av mili- tärutgifterna. vara fortsatt betydande så länge Zambia genomför ekonomiska reformer i enlighet med programmet. Importstödet har under de senaste åren fördelats fritt till det mark- <h3>Biståndsgivare</h3> Ca 14 % av BNP härrör från bistånd, vilket motsvarar 54 USD/invånare. Sverige sva- rar för ca 10 % av det samlade biståndet till Zambia. Andra stora biståndsgivare är USA, Japan, Italien, Västtyskland och EG. nadsbaserade valutafördelningssystemet, Open General Licensing System (OGL). Det svenska valutastödet har främst an- vänts för import av insatsvaror och maski- ner till industrin och jordbruket, medicin, olja, fordon samt textilier. <h3>Effektivitet i biståndet</h3> Den svaga administrativa kapaciteten i statsförvaltningen påverkar genomföran- det av de olika sektorstöden och försvårar reformprocessen. Importstödet, som går till ett marknadsbaserat valutafördelnings- system, fungerar väl och utgör ett viktigt stöd i övergången till marknadsekonomi. <h5>Personal- och konsultfond</h5> Stödet inom personal- och konsultfonden inriktas på områden, vilka är centrala för utformningen och genomförandet av Zam- bias ekonomiska politik. Av särskild bety- delse är stöd till centralbanken, makroeko- nomisk rådgivning till finansministeriet samt en revisorstjänst vid finansministe- riet. <h3>Sveriges bistånd</h3> Huvuddelen av det svenska biståndet till Zambia kanaliseras genom SIDA. Andra myndigheter är SWEDECORP och BITS. Merparten av biståndet är relaterat till strukturanpassningsprogrammet. Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 325 miljoner kronor. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> Utvecklingssamarbetet genom SIDA regle- ras i ett ettårigt avtal för kalenderåret 1992. Landramen för budgetåret 1992/93 är 275 miljoner kronor. Under budgetåret 1991 /92 utbetalade SIDA 323 miljoner kronor av medel inom och utanför landramen. Sek- torstöden är koncentrerade till jordbruk, undervisning och hälsovård. <h5>Importstöd</h5> Importstödet har ökats kraftigt under de senaste åren för att stödja strukturanpass- ningsprogrammet och kan förväntas att <h5>Jordbruk</h5> Jordbruket är den sektor som prioriteras i strukturanpassningsprogrammet. Inom jordbrukssektorstödet har de största insatser- na varit stöd till integrerad landsbygdsut- veckling, kooperation samt ett utsädes- och forskningsprogram. Insatser för småbönder och kvinnor på landsbygden är en viktig komponent i jordbruksstödet. Det svenska stödet har bl.a. bidragit till framtagning och produk- tion av det högavkastande majsutsäde som nu dominerar marknaden. <h5>Hälsovård</h5> Knappt hälften av stödet till hälsosektom går till ett basläkemedelsprogram med syfte att öka tillgången på och effektivisera användningen av basläkemedel inom pri- märvården. Programmet har resulterat i att läkemedelsförsörjningen för hälften av landets hälsocentraler på landsbygden har tryggats. Vidare ges bl.a. stöd till utbild- ning inom primärhälsovården och till Zambias aids-program. 80 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Undervisning</h5> Större delen av stödet till undervisningssek- torn går till produktion av skolmöbler och läromedel för grundskolorna, lärarutbild- ning i praktiskt inriktade ämnen och han- dikapputbildning. En särskild insats rörande rehabilite- ringen av vattenkraftverket Kafue Gorge efter en brand i mars 1989 ledde till att kraftverket kunde tas i full drift i december 1991. Insatsen finansierades med medel från landramen och från anslaget för regio- nalt samarbete i Södra Afrika. Bistånd genom SIDA, mkr <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 260,0</td><td> 275,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 12,0</td><td> 20,2</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 272,0</td><td> 295,2</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Importstöd</td><td> 77,3</td><td> 40,0</td></tr> <tr><td> Jordbruk</td><td> 69,4</td><td> 87,0</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 17,3</td><td> 41,0</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 21,3</td><td> 43,0</td></tr> <tr><td> Personal- och konsult- fond</td><td> 13,3</td><td> 15,0</td></tr> <tr><td> Torkrelaterade insatser</td><td> 49,3</td><td> 27,0</td></tr> <tr><td> Driftledningscentral</td><td> -</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 0,5</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td></td><td></td></tr> </table> Under 1992 har Sverige givit Zambia ett särskilt betalningsbalansstöd om 130 miljo- ner kronor från anslagsposten Stöd till eko- nomiska reformprogram och skuldlätt- nadsåtgärder inom ramen för Världs- bankens särskilda program för Afrika (SPA). 80 miljoner kronor har använts för import genom OGL-systemet och 50 miljo- ner kronor till att underlätta Zambias be- talningar på gamla Världsbankslån. Utanför landramen berörs Zambia av det svenska SADCC-samarbetet, främst rehabiliteringen av kraftverket Kafue Gor- ge och insatser längs Tazara-järnvägen. Från demokratianslaget har insatser genomförts för att stödja genomförandet av parlamentsvalen i oktober 1991, samt lokalvalen i november 1992. Under anslagsposten Särskilda pro- gram har finansierats ett industrisamarbe- te mellan zambiska och svenska småföre- tagare. Programmet har syftat till att öka de zambiska företagens konkurrenskraft genom utbildning, rådgivning och viss utrustning. Bistånd genom SWEDECORP Fr.o.m. 1 juli övertog SWEDECORP ansva- ret och finansieringen av ovan nämnda småindustristöd. Det av SWEDECORP administrerade bolaget Swedfund International AB deltar i ett joint venture företag för produktion och distribution av utsäde, Zamseed. <h4>Bistånd genom BITS</h4> Under budgetåret deltog 26 zambier i in- ternationella kurser anordnade av BITS. 81 <h2>Zimbabwe</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-163.png" style="width:285pt;height:262pt;"/> Befolkning Befolknings- tillväxt/år Arbetslöshet ca 11 milj 3% ca 40%<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-164.png" style="width:175pt;height:60pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-165.png" style="width:67pt;height:29pt;"/> Andel läskunniga män 74% kvinnor 60% Förväntad livslängd män 59,6 år kvinnor 61,4 år Dödlighet, barn under 5 år BNI/invånare Bistånd, andel av BNI Militärutgifter, andel av BNP 8,7% (1990) 640 USD(1990) 5,5% 7,9% 82 <h5>Bistånd</h5> Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt                                    35,2 Sverige                            3,7 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr SIDA inom landramen __________________248,4 utanför landramen katastrofstöd__________________________13,0 enskilda organisationer________________1,4 regionala insatser______________________0,75 humanitärt bistånd______________________1,0 särskilda program______________________6,1 miljö____________________________________________1,0 övrigt_____________________________________0,2 BITS________________________________10,2 SWEDECORP (inkl utbet fr Swedfund)__3,4 SAREC__________________________6,5 Summa      291,9 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> Zimbabwe har lyckats väl när det gäller att förse en stor del av befolkningen med grundläggande utbildning och primär häl- sovård men har lyckats sämre med inves- teringar, tillväxt och arbetstillfällen. <h5>Värsta krisen sedan 1980</h5> Zimbabwe är mitt uppe i sin kanske värsta ekonomiska kris sedan självständigheten 1980. Landets ekonomiska reformprogram var på rätt väg när torkan började breda ut sig över södra Afrika våren 1992. De stora städerna lider svårt av bristen på vatten. Kolkraftverken går på sparlåga och elran- sonering har införts. Zimbabwe, som nor- malt är något av Afrikas "kornbod", måste nu själv importera majs, den vanligaste födan. Den känsliga balansen i naturen störs när de vilda djuren dör. Den reala tillväxten i BNP har sjunkit från 13,4 % 1989 till 3,6 % 1991. Jordbrukssektorn vän- tas minska med 50 % 1991/92 vilket leder till en BNP som blir ca 10 % lägre än året före. Budgetunderskottet motsvarar 19 % av BNP. Skuldtjänstkvoten uppgår till knappt 24 %. Zimbabwe har skött sina ut- landslån utan anmärkning. Den viktigaste exportprodukten är tobak. Ovanpå följderna av torkan kommer de svåra sociala påfrestningar som det ekono- miska reformprogrammet har lett till. Näs- ta val är först 1995, vilket ger regeringen tid att genomföra en stor del av reformpro- grammet, innan valstrategiska hänsyn tar över. Zimbabwe genomför, med stöd av bl.a. Världsbanken, ett eget strukturan- passningsprogram sedan 1991. Omoriente- ringen mot marknadsekonomi har inletts med bl.a. avreglering och handelsliberali- sering. Produktionsapparaten är sliten. Därför ligger tyngdpunkten på ökade in- vesteringar i produktiv verksamhet medan militärutgifter och offentlig förvaltning skärs ned. Budgetunderskottet skall mins- kas genom bl.a. avveckling av subventio- ner till statliga företag och neddragning av antalet statliga tjänstemän. Den utländska valutan skall till allt större del fördelas ge- nom marknadsbaserade system, dels via OGIL, Open General Import Licence, dels via ERS, Export Retention Scheme. Det finns få små företag i landet. Ett planerat Investeringscentrum har ännu inte god- känts av parlamentet. Det främsta symptomet på problemen i ekonomin är den höga inflationen. För 1992 beräknas den växa till 40 %. Inflatio- nen är en följd av bl.a. dyrare import p.g.a. av torkan och den kraftiga nedskrivningen av zimbabwe-dollam, slopandet av pris- kontroll på flertalet varor samt höjda avgif- ter på offentliga tjänster. Inflationen bidrar också till ett extremt högt ränteläge - rän- tan på lån för nyinvesteringar är hela 40 procent. Det gör det ännu svårare att skapa nya arbetstillfällen och spär på den redan höga arbetslösheten på 40 %. Genom stats- budgeten för 1992/93 står det klart att re- geringen, torkan till trots, har för avsikt att fullfölja reformprogrammet, stödja en åter- hämtning inom jordbrukssektorn och hålla nere budgetunderskottet. Svag politisk opposition Zimbabwe är enligt konstitutionen en fler- partistat. ZANU(PF) dominerar politiken efter sammanslagningen med ZAPU(PF) 1989. Av parlamentets 150 ledamöter re- presenterar endast tre oppositionen. Detta beror på valsystemet som bygger på en- mansvalkretsar. Kandidater från opposi- tionen och oberoende kandidater fick om- kring 20 % av rösterna i parlamentsvalet 1990. Den enda politiska motvikten är fackföreningsrörelsen som med radikal retorik lockar till sig arbetslösa. Den heta debatten om jordreformen tycks ha svalnat något, efter att regeringen har valt en mer pragmatisk hållning. Regeringen måste gå en svår balansgång för att tillfredsställa de jordlösa och samtidigt säkra jordbruksex- porten och utlandets stöd. 83 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Relationerna med Sydafrika börjar så sakteliga att normaliseras. Det bör få posi- tiva effekter för Zimbabwes handel med omvärlden, som nu fördyras av problem med transporter till utskeppningshamnar- na. <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> <h3>Militärutgifter och konflikter</h3> Zimbabwes militärutgifter har stått för 7,9 % av BNP (1999). Nivån hänger sam- man med inbördeskriget i Mozambique. Omkring 5 000 zimbabwiska soldater är stationerade i den s.k. Beirakorridoren för att hålla transportleden öppen. Trupperna kommer att dras hem efter eld upphör i Mogambique och därigenom väntas mili- tärutgifterna sjunka. Zimbabwe har skrivit under FN:s tre kon- ventioner om mänskliga rättigheter. Rätt- säkerheten är tillfredsställande även om enskilda fall av övergrepp förekommer. Frispråkiga oppositionstidningar finns medan etermedia är mer lojala med regi- men. Trots att debattklimatet har blivit friare är mekanismerna för repression in- takta. Dödsstraff utdöms för mord och landsförräderi men har inte verkställts sen 1987. Många zimbabwier, bl.a. lantarbetar- na på storjordbruken, saknar kommunal rösträtt. Kvinnan är i lag jämställd med mannen men utsätts ofta i praktiken för diskriminering. Organisationer för mänsk- liga rättigheter tillåts verka fritt. Amnesty International är åter verksamt i landet.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-166.png" style="width:213pt;height:286pt;"/> Också Zimbabwe har drabbats av svår torka. Många landsbygds- bor måste vandra miltals för att komma till en brunn. FOTO: BROR KARLSSON/BAZAAR 84 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Effektivitet i biståndet</h3> Zimbabwe har en väl fungerande statsap- parat med förhållandevis välutbildade tjänstemän. Kapaciteten att ta emot bistån- det är god, bl.a. med tanke på att det en- dast utgör en begränsad, men inte desto mindre viktig, del av statsbudgeten. <h3>Biståndsgivare</h3> De största bilaterala biståndsgivarna till Zimbabwe är Tyskland, Kanada och Sverige. EG är den största multilaterala givaren. Sveriges andel av biståndet är ca 10 %. I internationell jämförelse är det tota- la biståndet till Zimbabwe litet. Det står för endast ca 7 % av landets BNI. <h3>Sveriges bistånd</h3> Biståndet genom SIDA dominerar, men även BITS, SAREC och SWEDECORP samarbetar med Zimbabwe. SAREC har ett regionkontor i Harare. Totalt utbetala- des under 1991 /92 289,5 miljoner kronor. <h4>Biståndet genom SIDA</h4> SIDA:s bistånd har sedan självständighe- ten en social profil och riktas till landsbyg- den. Landsbygdsprogrammet har utfor- mats med det biståndspolitiska målet om demokratisk samhällsutveckling som kär- na. Syftet är att nå det mest eftersatta grup- perna genom insatser inom hälsovård, un- dervisning och transporter. Så gott som alla program är anpassade till Zimbabwes strukturanpassningsprogram. De senaste överläggningarna ägde rum i juni 1992 då bl.a. ett avtal om biståndsamarbete för 1992/93 -1993/94 undertecknades. <h5>Hälsovård</h5> Stora framsteg har gjorts inom primärhäl- sovården med stöd från bl.a. Sverige. Hälsostödet har bl.a. bidragit till att mer än 80 % av alla barn under 5 år under 1991 har vaccinerats mot de sex vanligaste barnsjuk- domarna, mot endast 25 % 1982.1 stödet till hälsosektom ingår också förvaltningsut- bildning och byggande av en vårdskola. Delinsatser görs för vatten och sanitet i Ma- nicaland, mödravård, nutrition, personalut- bildning och handikapprehabilitering. Det nationella programmet för aidsbekämpning får också stöd. <h5>Undervisning</h5> Målsättningen är att bidra till ökad jämlik- het, förbättrad kvalitet i undervisningen samt spridning av grundläggande utbild- ning till alla. Stödet har bl.a. resulterat i att man har kunnat bygga 1 400 klassrum, 1 500 lärarbostäder och ca 70 tjänstebostä- der för skolinspektörer på landsbygden till en sammanlagd kostnad av 134 miljoner kronor. Insatserna har lett till att fler kvalifi- cerade lärare har sökt sig till landsbygden. SIDA bidrar också till att bl.a. stärka plane- ringskapaciteten i utbildningsministeriet, utveckling av läroplaner, och läromedel för handikappade. <h5>Förvaltningsbistånd</h5> Syftet med programmet är att höja kompe- tensen och öka effektiviteten i landets för- valtning. Stödet gäller organisationsutveck- ling, förvaltningsutbildning och statistik- samarbete. Det svenska stödet har exempel- vis bidragit till att statistikmyndigheten i landet nu har så hög kompetens att den medverkar i uppbyggnaden av Namibias nystartade statistikenhet. Svenska institu- tioner har deltagit i genomförandet av olika delprogram: SIPU, SCB, RRV och Kom- munförbundet. <h5>Personal- och konsultfond</h5> Fonden är numera av liten omfattning. Den används mest för lönetillägg till av Zim- babwe rekryterad utländsk personal till strategiska tjänster där det inte går att hitta inhemsk kompetens. Vid slutet av budget- 85 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE året var två personer anställda på detta sätt. Fonden finansierar även utbildning av statstjänstemän inom finansdepartementet och Reserve Bank, vilken utgör ett led i stödet till det ekonomiska reformprogram- met. Stöd i form av bl.a. konsultinsatser till den centrala finansförvaltningen ingår ock- så. <h5>Transporter</h5> Transportinsatser gick tidigare via PK- fonden men är sedan 1987 en egen samar- betssektor för att betona det långsiktiga åtagandet. Stödet omfattar vägbyggen, tekniskt bistånd till vägunderhåll, utbild- ning och bilbesiktning samt kontroll av vägbyggen. <h5>Importstöd</h5> Det obundna importstödet om 65 miljoner kronor ges i syfte att bidra till ekonomisk tillväxt i anslutning till landets ekonomiska reformprogram. Stödformen motiveras av Zimbabwes stora brist på utländsk valuta. Den största delen av det svenska stödet ges till det marknadsbaserade systemet för Bistånd genom SIDA, mkr <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 220,0</td><td> 220,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 79,7</td><td> 51,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 299,7</td><td> 271,0</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 41,3</td><td> 55,0</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 32,1</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> Transporter</td><td> 48,2</td><td> 40,0</td></tr> <tr><td> Importstöd</td><td> 33,2</td><td> 65,0</td></tr> <tr><td> Förvaltningsstöd</td><td> 33,5</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> Personal- och konsult- fond</td><td> 3,1</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Katastrofstöd inom landram</td><td> 57,0</td><td></td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 248,4</td><td> 220,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 51,0</td><td></td></tr> </table> valutafördelning, det s.k. OGIL, Open Ge- neral Import License. De företag som har fått del av importstödet har kunnat expan- dera. Den stora reservationen på import- stödet förklaras främst av torkan som har försenat genomförandet av strukturan- passningsprogrammet. <h4>Bistånd genom enskilda organisationer</h4> I Zimbabwe verkar omkring 20 svenska enskilda organisationer, bl.a. Lutherhjäl- pen. Sammanlagt 2,4 miljoner kronor beta- lades ut i projektbidrag under budgetåret. <h4>Övrigt bistånd</h4> Utanför landramen utgår stöd om sam- manlagt 7,1 miljoner kronor till tryckning och spridning av barnböcker, bidrag till teatergrupper, miljövårdskurser, rätts- hjälp, regionalt samarbete mellan universi- tet i södra Afrika samt massmedierna. <h4>Katastrofbistånd</h4> Sammanlagt ca 57 miljoner kronor har för- delats om inom landramen för att täcka bl.a. import av majs och borrutrustning till brunnar. Zimbabwe har dessutom fått ett extra katastrofstöd om 13 miljoner kronor. Efter budgetårets utgång beslutade reger- ingen att ge 300 miljoner i katastrofbistånd till det torkdrabbade södra Afrika. Större delen går till WFP, World Food Program, och enskilda organisationer. Av de 300 miljonerna kom ca 49 miljoner kronor Zimbabwe till del. Landet fick dessutom ytterligare bilateralt katastrofstöd om 15 miljoner kronor. <h4>Betalningsbalansstöd</h4> Regeringen fattade beslut om ett betal- ningsbalansstöd på 40 miljoner kronor under året i syfte att stimulera ekonomisk tillväxt i samband med genomförandet av strukturanpassningsprogrammet. Stödet ges som obundet importstöd. 86 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h4>Regionalt samarbete</h4> Zimbabwe får indirekt och direkt del av svenska bidrag till SADCC dels på trans- port- och teleområdet dels genom upprust- ningen av den viktiga transportleden ge- nom Beirakorridoren. <h4>Bistånd genom BITS</h4> Zimbabwe har hittills fått 445 miljoner kro- nor i u-krediter varav 166 i gåvoelement. Krediterna har bl.a. gått till ett oljelagrings- projekt och ett driftledningssystem. Under budgetåret beviljades en u-kredit på 22,7 miljoner kronor, varav 7,8 i gåvoele- ment, till utökning av en driftcentral. BITS fick tillsammans med SWEDECORP 10 miljoner extra för budgetåret 1992/93 för att kunna bygga upp ett bredare samarbete med Zimbabwe. Under budgetåret deltog ett trettiotal personer i kurser finansierade av BITS till en sammanlagd kostnad om 2,4 miljoner kronor. Hittills har ca 140 per- soner deltagit i kurser i bl.a. mödrahälso- vård och ledarskap i gruvindustrin. <h4>Bistånd genom SWEDECORP</h4> SWEDECORP har under året kontaktat det zimbabwiska näringslivets organisationer i syfte att hitta lämpliga områden för samar- bete. SWEDECORP stöder ILOs, Interna- tional Labour Organization, regionkontor i Harare och dess regionala kurser för före- tagsledare. F.n. finns fyra joint ventures i Zimbabwe, bl.a. Nitro Nobel Zimbabwe. SWEDECORP betalade ut ca 3,4 miljoner kronor inklusive utbetalningar för utbild- ning och ledarskap via Swedfund. <h4>Bistånd genom SAREC</h4> SAREC har sedan fem år ett kontor i Hara- re för att kunna följa insatser i regionen. Det gäller i första hand projekt som får stöd av SAREC, men även aktiviteter som stöds av andra givare. SAREC stöder fram- förallt Uni versi ty of Zimbabwes forskning inom ekologi, sexuellt överförda sjukdo- mar, bioteknologi, gruvindustri, biologi och arkeologi. Myndigheten stöder ett re- gionalt nätverk av bl.a. zimbabwiska ener- giforskare och beslutsfattare, African Ener- gy Policy Research NetWork. Under 1991/92 betalade SAREC ut 6,5 miljoner kronor till Zimbabwe. 87 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h2>Regionalt ekonomiskt samarbete i södra Afrika</h2> Under anslagsposten har under budget- året 1991/92 utbetalats 216 miljoner kro- nor. Southern African Development Coor- dination Conference (SADCC) bildades år 1980 för att minska beroendet av Syd- afrika och främja ekonomisk tillväxt och samarbete i regionen. Organisationen omfattar Angola, Botswana, Lesotho, Malawi, Mozambique, Namibia, Swazi- land, Tanzania, Zambia och Zimbabwe. Vid ett statschefsmöte i Windhoek i au- gusti 1992 beslöts att omvandla SADCC till en gemensam marknad benämnd Southern African Development Commu- nity (SADC). Syftet var att inför ett kom- mande eventuellt införlivande av Sydaf- rika verka för en högre grad av ekono- misk integration. Samtidigt förblir för- hållandet oklart till övriga regionala samarbetsformer som handelsorganisa- tionen PTA (Preferential Trade Area) och sydafrikanska tullunionen SACU. Den stora utmaningen det regionala samarbetet står inför den närmaste fram- tiden, är på vilket sätt och i hur hög grad Sydafrika sedan apartheid avskaffats kommer att involveras i samarbetet. Det vägval den i regionala termer ekonomis- ka stormakten Sydafrika kommer att välja, blir avgörande för utvecklingen i regionen. Samtidigt som förhoppningar- na om att Sydafrikas inlemmande skall få snabba tillväxteffekter avtar tilltar far- hågorna om att det skulle kunna leda till betydande regional obalans. Samstäm- migheten är dock stor om de positiva följder ett väl fungerande samarbete kan få för regionen som helhet. De nordiska länderna svarar för en tredje- del av det bilaterala biståndet till SADCC- området. Sverige är den största givaren. An- dra stora givare är EG, Canada, USA, Tyskland och Nederländerna. Ett visst sam- arbete har kommit igång med FN och Världsbanken. Det bredare samarbetet mellan Norden och SADCC fastlades i den s.k. Harare- deklarationen år 1986. Syftet är att finna nya samarbetsområden som komplement till det reguljära biståndet, särskilt inom handel, investeringar och kultur. Avtalet för detta, det s.k. Norden-SADCC-initia ti vet, förläng- des 1991 med ytterligare fem år. Efter ett om- fattande inventerings- och studiearbete har flera insatser tagit form. Avtal har tecknats för motköpsaffärer mellan Norden och SADCC och inom SADCC-regionen. Ökade ansträngningar görs för att främja export från SADCC-ländema genom SWEDE- CORP. NORSAD-fonden syftar till att stödja joint ventures mellan företag i Norden och SADCC-regionen. Tidskriften Southern Afri- can Economist har fått ett positivt mottagan- de. Under 1991 har ett SADCC-sekretariat för kulturellt samarbete inrättats i Maputo. Sverige fungerade som nordisk samord- nare för det nordiska initiativet under en tvåårsperiod fram till januari/februari år 1990, varefter Danmark övertog ansvaret. I februari 1992 tog Finland över ansvaret för perioden 1992-94. Tonvikten i det hittillsvarande samarbetet har lagts på - huvudsakligen biståndsfinan- 88 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE sierade - investeringar vad gäller fysisk infrastruktur, dvs. satsningar för att stärka transporter och kommunikationer mellan länderna. Sverige har tillsammans med de övriga nordiska länderna engagerat sig särskilt starkt i denna sektor. Därutöver ges bistånd inom främst energisektorn. Sverige har sedan 1981 /82 fram till ka- lenderårsskiftet 1991/92 gjort åtaganden om sammanlagt 1,9 miljarder kronor, va- rav 1,3 miljarder kronor utbetalats. Hu- vuddelen, närmare två tredjedelar, av det svenska biståndet har använts för upprust- ning av transportsystemen genom Mozam- bique, Zambia och Tanzania, dvs. Beira- och Dar es Salaam-korridorema. Svenska bidrag har också gått till uppbyggnad av regionens telenät. För att stärka SADCC:s förmåga att be- reda och genomföra projekt har stöd givits i form av finansiering av personal och an- nat tekniskt bistånd till transport- och kommunikationskommissionen i Maputo, till industri- och handelssekretariatet i Dar es Salaam och till miljö- och markvårdsse- kretariatet i Maseru. En konsultfond har knutits till SADCC-sekretariatet i Gaboro- ne. Sverige och Finland har gett stöd till gruvsekretariatet i Lusaka. Inom telekommunikationsområdet del- tar Sverige tillsammans med Norge i finan- sieringen av tre mikrovågslänkar mellan Botswana, Zambia och Zimbabwe; mellan Malawi, Mozambique och Zimbabwe samt mellan Malawi och Tanzania. Ytterligare stöd ges för installation av en internationell televäxel i Mogambique. Teletrafiken i re- gionen har inneburit ett stort steg mot obe- roende från Sydafrika. På järnvägsområdet levereras tele- och signalutrustning till järnvägen i Botswana. För TAZARA-jämvägen har järnvägsvag- nar levererats från företag i Zimbabwe. I Beira-korridoren och i hamnen i Beira på- går stora upprustningsarbeten, liksom i Dar es Salaams hamn. Arbetena omfattar reparation av hamnanläggningar, banval- lar, spår och väg. Planer finns för rehabili- tering av Lobito-korridoren när säkerhets- situationen tillåter. På energiområdet har studier gjorts om kraftöverföring från Mogambique till Ma- lawi. Betydande och uppmärksammade svenska insatser har gjorts för återupp- byggnaden av det brandskadade zamibis- ka kraftverket Kafue Gorge, liksom utbild- ningsinsatser dit. Svenskt bistånd har också gått till insat- ser inom naturresursområdet, bl.a. till uppbyggnad av en regional genbank. Nya former för nordisk samverkan har prövats inom ramen för SADCC-biståndet. Betydande resursbesparingar och bättre utbud har därmed skapats. <h3>Regionalt samarbete i övriga Afrika</h3> Inom anslagsposten finansieras även regio- nalt samarbete i övriga Afrika. Under bud- getåret 1991/92 utbetalades 11 miljoner kronor. Sverige har sedan länge gett stöd till den östafrikanska utvecklingsbanken, EADB. Just nu genomförs en studie som skall ta ställning till eventuellt fortsatt svenskt stöd till banken. Svenska bidrag har också utgått till den regionala samarbetsorganisationen på Af- rikas hom, IGADD. Situationen på Afrikas hom är allvarlig och föränderlig, fortsatt svenskt stöd är därför avhängigt av ut- vecklingen där. Bidrag till vissa kontinentala initiativ som Global Coalition for Africa finansieras över denna anslagspost. 89 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE • • <h2>Ostra Afrika</h2> De tre programländerna Kenya, Tanzania och Uganda tillhör regionen östra Afrika. Tanzania ingår även i det regionala samar- betet SADC. Utvecklingen i regionen mot ökad demokrati fortsätter. I Kenya hölls i början av december allmänna val och i Tanzania har beslut tagits som innebär ett slut på enpartistaten. I Uganda strävar lan- det efter politisk stabilitet. Ekonomin i län- derna visar än så länge ingen ljusning. Ökande flyktingströmmar och torka i Ke- nya innebär extra påfrestningar på en stag- nerad ekonomi men det öppnare politiska klimat som inträtt under 1992 kan för- hoppningsvis innebära att ekonomin revi- taliseras. Tanzanias ekonomiska utveck- ling hindras av en tung byråkrati och re- formsträvandena går långsamt. Effektivite- ten i biståndet kan ifrågasättas. Även biståndet till Uganda som f.n. kanaliseras genom multilaterala organ visar brister ur effektivitetssynpunkt och bör ses över. I småstaterna Rwanda och Burundi fortsät- ter stammotsättningama med flyktingska- ror som följd. Det sammanlagda gåvobi- ståndet genom SIDA, BITS, SAREC och SWEDECORP till regionen under budget- året 1991/92 uppgick till 1 052 miljoner kronor. <table border="1"> <tr><td colspan="6"> Biståndet till östra Afrika, utbetalningar 1991/92, mkr</td></tr> <tr><td> Land</td><td> SIDA</td><td> BITS</td><td> SAREC</td><td> SWEDECORP</td><td> TOTALT</td></tr> <tr><td> Kenya</td><td> 139,7</td><td> 2,3</td><td> 3,5</td><td> 0,13</td><td> 145,6</td></tr> <tr><td> Tanzania</td><td> 745,2</td><td> 4,4</td><td> 16,3</td><td> 3,53</td><td> 769,4</td></tr> <tr><td> Uganda</td><td> 115,6</td><td> 3,6</td><td></td><td> 0,04</td><td> 119,5</td></tr> <tr><td> Övriga länder</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Burundi</td><td> 1,8</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td></td><td> Summa 1 004,1</td><td> 10,6</td><td> 19,8</td><td> 3,78</td><td> 1 038,2</td></tr> </table> 91 ETIOPIEN Victoria-<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-167.png" style="width:234pt;height:271pt;"/> INDISKA e OCEANEN sMI ca 24 milj (1990) I december 1991 avskaffades enparti- väsendet i Kenya. Allmänna val har utlysts till december 1992. Valens genomförande ses som ett test på den inledda demokrati- processen. Det svenska biståndet, främst genom SIDA, kommer under följande år att påverkas av landets demokratiska utveckling. Befolkning Befolknings- tillväxt/år 3,6%<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-168.png" style="width:191pt;height:60pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-169.png" style="width:179pt;height:45pt;"/> Andel läskunniga män 80% kvinnor 59% Förväntad livslängd Dödlighet, barn under 5 år BNI/invånare Bistånd, andel av BNI Militärutgifter, andel av BNP 59,7 år 10,8%  (1990) 370 USD (1990) 11,3% ingen uppgift <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD</td></tr> <tr><td> totalt Sverige</td><td> 44,9 1,3</td></tr> <tr><td colspan="2"> Bistånd från Sverige, utbetalningar</td></tr> <tr><td> 1991/92, mkr</td><td></td></tr> <tr><td> SIDA</td><td></td></tr> <tr><td> inom landramen</td><td> 123,3</td></tr> <tr><td> utanför landramen</td><td></td></tr> <tr><td> enskilda organisationer</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> katastrofbistånd</td><td> 1,1</td></tr> <tr><td> demokrati/MR</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> särskilda program</td><td> 6,7</td></tr> <tr><td> miljö</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> BITS, u-krediter (gåva)</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> SWEDECORP</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> SAREC</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 145,5</td></tr> </table> 92 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> Kenya har i jämförelse med sina grannlän- der uppvisat en anmärkningsvärd politisk stabilitet. Den nationella sammanhållning- en åberopades länge som ett viktigt skäl för att ge KANU rollen av statsbärande och enda tillåtna parti i landet. Samtidigt växte bilden fram av ett ledarskikt indra- get i korruption och politiska skandaler. Manifestationer av politiskt missnöje och givarsamfundets tydliga misstro över landets utvecklingspolitik ledde i decem- ber 1991 till att enpartiväsendet avskaffa- des och att det blev tillåtet att bilda fler partier. Politiska fångar frigavs och yttran- defriheten ökade. Under år 1992 har den politiska bilden kännetecknats av partipo- litisk tävlan och av förberedelser inför de allmänna val som utlysts till december 1992. Forum for the Restoration of Democra- cy, FORD, har varit den kanske främsta utmanaren till regeringsmakten men parti- et har försvagats genom splittring. Opposi- tionen har även rymt ett tredje parti, De- mocratic Party. Den politiska mobiliseringen har inte minst skett genom att vädja till stamlojaliteter. Våldsamma sammanstötningar ägde rum under år 1992 och en parlamentarisk utredning gav stöd åt misstankar om att dessa varit offici- ellt sanktionerade eller tolererade. Kenya har länge tjänat som föredöme för afrikansk marknadsekonomi och för att ha bedrivit en framgångsrik ekonomisk politik. Tonvikt har lagts vid att utveckla landsbygden och betydande offentliga medel har avsatts för sociala insatser. Eko- nomin har under senare år försämrats och den utstakade reformpolitiken har inte fullföljts. En bristande investeringsvilja har undergrävt den framtida ekonomiska till- växten. Regeringen har under år 1992 vid- tagit åtgärder för att åter komma igång med reformprogrammet och för att vända ett växande budgetunderskott. Givarsamfundet har intagit en avvak- tande hållning och hållit inne med nya utfästelser vilket försatt Kenyas regering i en svår situation. Sinande biståndsinkoms- ter har tillsammans med fallande priser på viktiga exportvaror lett till en försämrad betalningsbalans. Under dessa omständig- heter har Kenyas regering försökt komma ur den svacka som den delvis själv försatt sig i genom en svag ekonomisk reformpo- litik. Kenya har en relativt väl fungerande förvaltning. Ett växande antal ministerier och ett ökande antal offentliganställda har skapat samordningsproblem och lett till att statens budget mer och mer tagits i an- språk för finansiering av löner. För förvalt- ningens operativa verksamhet har man i stor utsträckning tvingats förlita sig på biståndsgivares projektinsatser. Bristfälliga mekanismer för insyn och offentligt an- svarstagande har lett till anklagelser om att offentliga investeringar kopplats till poli- tiska lojaliteter. <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> I slutet av 1991 avskaffades enpartisyste- met. Politiska partier och tidigare års un- dertryckande av oppositionen upphörde. Politiska fångar frigavs. Det förekom emel- lertid fortsatta trakasserier mot oppositio- nella. En parlementarisk utredning fann att våldsutbrott i delar av landet varit officiellt understödda. Våldsamheterna tvang tu- sentals människor på flykt. Inför de all- männa valen, som utlysts till 29 december 1992, kommer anklagelser om att regering- en lade hinder i vägen för sina politiska motståndares kampanjarbete. Valens ge- nomförande ses som ett viktigt test på den inledda demokratiprocessen. 93 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Biståndsgivare</h3> Världsbanken har lämnat lån på förmånli- ga villkor för genomförande av ekonomis- ka reformer. Viktiga bilaterala givare är Nederländerna, Storbritannien, Tyskland och USA. Vid ett konsultativt gruppmöte under Världsbankens ordförandeskap i november 1991 uttryckte givarna stark misstro mot den förda ekonomiska politi- ken och inslagen av korruption. Vidare uttrycktes kritik mot bristfällig respekt för mänskliga rättigheter. jö- och markvård, hälsovård och vattenför- sörjning. Därutöver lämnas stöd till olika demokratibefrämjande insatser. Medels- fördelningen framgår av tabellen. <h3>Sveriges bistånd</h3> Det svenska biståndet till Kenya kanalise- ras i huvudsak genom SIDA. Av övriga biståndsmyndigheter bedriver SAREC regionalt forskningssamarbete i vilket ke- nyanska institutioner deltar. Totalt upp- gick biståndet under budgetåret 1991 / 92 till 143,1 miljoner kronor. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> SIDA bedriver ett utvecklingssamarbete inom ramen för ett ettårigt avtal för bud- getåret 1992/93 till ett belopp om 115 mil- joner kronor. Det framtida samarbetets omfattning och inriktning har gjorts av- hängiga av landets framsteg mot demokra- ti. Vidare har framhållits i dialogen med Kenyas regering att tydliga inslag av mål och angivande av förväntade resultat kom- mer att göra sig gällande i biståndet. Förutsatt att det senaste årets överlag positiva förändringar består har man från svensk sida aviserat beredskap att pröva en övergång från projektbistånd till sek- torsstöd. Sådant stöd utgör en mer integre- rad del av förvaltningen men förutsätter å andra sidan reformer inom berörd förvalt- ning. Det svenska biståndet har en tydlig landsbygdsprofil med program inom mil- <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 135,0</td><td> 115,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 26,4</td><td> 38,1</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 161,4</td><td> 153,1</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Vatten</td><td> 22,8</td><td> 22,0</td></tr> <tr><td> Markvård</td><td> 30,0</td><td> 28,5</td></tr> <tr><td> Hälsa</td><td> 40,5</td><td> 40,2</td></tr> <tr><td> Landsbygdsvägar</td><td> 16,9</td><td> 21,0</td></tr> <tr><td> PK-fond</td><td> 9,6</td><td> 10,8</td></tr> <tr><td> Rural Development Fund</td><td> 3,5</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd</td><td> -</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 123,3</td><td> 148,5</td></tr> <tr><td> Utanför landram</td><td> 20,6</td><td> 20,0</td></tr> </table> <h5>Miljö och markvård</h5> Miljö och markvårdsprogrammet är upp- delat i flera kompletterande insatser till ett belopp om totalt 20 miljoner kronor för budgetåret 1992/93. Stöd lämnas till ett nationellt markvårdsprogram, till forsk- ning om markvård och till en paraplyorga- nisation för närmare 200 lokala miljögrup- per. Programmet har fått ett nationellt genomslag och även vunnit internationell uppmärksamhet. <h5>Hälsovård</h5> Bistånd lämnas till primärhälsovården till ett belopp om 45 miljoner kronor för bud- getåret 1992/93 och består av sju delpro- gram. Bland dessa kan nämnas underhåll av hälsobyggnader, färdigställande av vat- tentankar och latriner och inköp av p-pil- ler. 94 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Vattenförsörjning m.m.</h5> Andra områden för bistånd har gällt landsbygdens vattenförsörjning och reha- bilitering av landsvägar. Under år 1992 avtalades om demokratibefrämjande insat- ser med olika organisationer med fokus på seminarier och utbildning kring valförfa- rande samt kring kvinnors roll i demokra- tiprocessen. <h4>Bistånd genom enskilda organisationer</h4> Flera svenska enskilda organisationer är verksamma i Kenya med utvecklingsinsat- ser av vilka kan nämnas Swedish Coopera- tive Centre och pingstmissionens u-lands- hjälp. Genom SIDA lämnades cirka 20 miljoner kronor till dessa och andra organisationer verksamhet i Kenya. <h4>Bistånd genom SAREC</h4> SAREC:s regionala forskningsprogram har inom bl.a. samhällsvetenskap och energi inbegripit institutioner i Kenya. BITS läm- nade under 80-talet u-krediter till energi- sektorn till ett samlat utfäst värde om 428 miljoner kronor. Några u-krediter har inte lämnats under senare år. Det sammanlagda utbetalade biståndet till Kenya uppgick under budgetåret 1991/92 till 143 miljoner kronor. 95 <h2>Tanzania</h2> Victoria- .NAIROBI ‘Musorna MoshP unyanga DO DOM A Mteradammen 'Sumbawanga tMbamba Bay Tunduru icambique; RWANDA > •KIGALli väg järnväg Masasi* Mikindani Karta: Stig Söderlind, ®SIDA 4 OCEANEN J INDISKA S Pemba f Vfwete .^Chake Chake 1'nguja V^anzibar »DAR ES SALAAM 24,5 milj        (1990) Befolkning Befolknings- tillväxt/år 3,1% I maj 1992 beslutade Tanzanias parlament att landet skall bli flerpartistat. Det är oklart när de första fria parlamentsvalen skall hållas. Den svaga infrastrukturen medför att ekonomiska reformer går långsamt. Huvudmålet för det svenska biståndet har de senaste åren varit att stödja struktur- anpassning som bidrar till ekonomisk återhämtning och tillväxt. <h5>Bistånd</h5> Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt                                       42,1 Sverige                            5,5 Andel av arbetskraften i jordbruk industri tjänste-<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-170.png" style="width:188pt;height:29pt;"/> 85,6% 4,5% 9,9% Andel läskunniga uppgift saknas Förväntad livslängd män 52,1 kvinnor 55,7 Dödlighet, barn under 5 år BNI/invånare Bistånd, andel av BNI Militärutgifter, andel av BNP 17% (1990) 110USD(1990) 48,2% 6,9% (1989) Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr SIDA inom landramen___________________583,1 utanför landramen enskilda organisationer________________2,6 katastrofbistånd_________________________- regionalt samarbete_________________58,4 demokratiinsatser______________________0,5 betalningsbalansstöd________________96,0 särskilda program____________________3,5 miljö____________________________________________1,0 BITS_________________________________4,4 SWEDECORP___________________3,5 SAREC ________________________16,3 Summa      769.3 96 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> Tanzania var fram till 1992 en enpartis tat. En politisk reformprocess inleddes under 1991. En särskild presidentkommission tillsattes för att utreda frågan om flerparti- system. Vid en extra partikongress i febru- ari 1992 beslöt Chama cha Mapinduzi (CCM) att följa presidentkommissionens rekommendationer att avsäga sig sin ställ- ning som hittills enda tillåtna parti. I maj 1992 beslutade parlamentet i total enighet att göra de nödvändiga ändringarna i kon- stitutionen. Ett antal partier har redan re- gistrerat sig. Det är ännu oklart när de för- sta fria parlamentsvalen kommer att hållas. Jordbruk och boskapsskötsel sysselsät- ter ca 85 % av Tanzanias befolkning och är den dominerande sektorn i Tanzanias eko- nomi. Industriutvecklingen har varit svag och många företag arbetar idag långt un- der sin kapacitet. Den ekonomiska krisen i landet har medfört försämringar i bl.a. till- gång på hälsovård och utbildning. Tanza- nia har dessutom en mycket stor utlands- skuld i förhållande till landets BNI och export. Skuldtjänsten uppgår till ca 26 % av exporten. Tanzania genomför sedan 1986 ett strukturanpassningsprogram med stöd av IMF och Världsbanken. Reformer har ge- nomförts omfattande bl.a. liberalisering av inrikes- och utrikeshandeln inklusive av- skaffande av priskontroller på de flesta varor, kraftiga devalveringar av valutan, avskaffande av subventioner och höjda räntor. Under 1992 har vissa framsteg gjorts vad gäller liberalisering av växelkurs och valutahandel. Reformer av den finan- siella sektorn har inletts, genom att utländ- ska banker nu tillåts att etablera sig i lan- det. Den ekonomiska tillväxten har ökat se- dan anpassningsprogrammet inleddes. Under 1986 -1990 ökade BNP med i ge- nomsnitt 4,6 % per år jämfört med 0,8 % per år under 1981 -1985. Reformbehoven är dock fortsatt stora och den svaga infra- strukturen på alla områden och statsför- valtningens svaga kapacitet medför att reformerna går långsamt. För att resurser skall frigöras för den nödvändiga upprust- ningen och utbyggnaden av såväl fysisk som social infrastruktur, krävs effektivise- ring av statsförvaltningen och omstruktu- rering inklusive privatisering av de statliga företagen. Det finns en stor och expanderande in- formell sektor i Tanzania omfattande bl.a. småindustri, handel, transporter, bygg- verksamhet och valutaväxling. Genom de avregleringar som skett har huvuddelen av verksamheten blivit tillåten. Den infor- mella sektorn uppges uppgå till ca 30 % av BNP. <h3>Mänskliga rättigheter och demokrati</h3> Generellt är läget beträffande respekt för mänskliga rättigheter relativt gott. Rappor- ter om missförhållanden förekommer dock, i första hand från polishäkten. Poli- tiskt frihetsberövande rapporteras, främst från Zanzibar. Yttrandefriheten, som varit relativt omfattande, har stärkts i och med att beslut fattats att införa flerpartisystem och att massmedierna har fått ökat spel- rum. <h3>Militärutgifter, externa konflikter</h3> Tanzanias militärutgifter uppgår till ca 7 % av BNP. De relativt höga militärutgifterna har hittills motiverats av orolighetema i regionen. 97 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Biståndsgivare</h3> Tanzania är mycket biståndsberoende. Mer än en tredjedel av bruttonationalpro- dukten härrör från bistånd. Bilden blir nå- got annorlunda om man ser till bistånd per capita, som uppgår till 47 USD. Sverige svarar för ca 12 % av det totala biståndet till Tanzania och är det största bilaterala givarlandet. Andra stora givare är Neder- länderna, Canada, Tyskland, Danmark, Norge, Storbritannien och EG. <h5>Hälsovård</h5> Det svenska stödet till hälsosektom ges till UNICEF:s Child Survival Development Programme, stöd till ett program för AIDS-bekämpning samt stöd till ett nutri- tionsinstitut. <h3>Sveriges bistånd</h3> Biståndet genom SIDA dominerar, men även SAREC, SWEDECORP och BITS samarbetar med Tanzania. Tanzania har utöver det mer långsiktiga biståndet inom landramen bl.a. mottagit särskilt valuta- stöd för import och skuldlättnader. Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 769,3 miljoner kronor. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> Utvecklingssamarbetet genom SIDA regle- ras i ett tvåårigt samarbetsavtal för budget- åren 1992/93-1993/94, omfattande högst 1 060 miljoner kronor. Landramen var för budgetåret 1991/92 585 miljoner kronor. För 1992/93 har landramen sänkts till 530 miljoner kronor. Under budgetåret 1991/92 utbetalade SIDA 748 miljoner kronor av medel inom och utanför landra- men. Fördelningen framgår av tabellen till höger. Huvudmålet för det svenska biståndet har under de senaste åren varit att stödja strukturanpassningsåtgärder som bidrar till ekonomisk återhämtning och tillväxt. Huvudområden för samarbetet är import- stöd, industri, undervisning, vattenförsörj- ning på landsbygden (HESAWA), skogs- och markvård, förvaltningsutveckling, telekommunikationer och energi. <h5>Importstöd</h5> En betydande del av biståndssamarbetet utgörs av importstöd för att säkerställa den import som är nödvändig för ekono- misk återhämtning. Merparten av import- stödet fördelas genom det icke-administra- tiva valutafördelningssystemet Open General Licensing System (OGL). Från och med budgetåret 1992/93 kommer allt im- portstöd att kanaliseras genom OGL. I ok- tober 1991 deltog SIDA tillsammans med övriga givare i en översyn av valutastödet till Tanzania. Slutsatsen var att importstö- det genom OGL har mycket stor betydelse för den fortsatta ekonomiska utvecklingen. Vissa administrativa förbättringar, bl.a. avseende intern kontroll och bokföring i <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 585,0</td><td> 530,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 82,5</td><td> 90,6</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 667,5</td><td> 620,6</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Importstöd</td><td> 237,7</td><td> 185,0</td></tr> <tr><td> Industrisektorn</td><td> 85,0</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 65,1</td><td> 45,0</td></tr> <tr><td> Landsbygdens vatten- försörjning (HESAWA)</td><td> 27,8</td><td> 38,0</td></tr> <tr><td> Skogs- och markvård</td><td> 37,8</td><td> 45,0</td></tr> <tr><td> Förvaltningsutveckling</td><td> 27,7</td><td> 30,0</td></tr> <tr><td> Hälsosektom</td><td> 15,0</td><td> 19,8</td></tr> <tr><td> Telekommunikationer</td><td> 9,7</td><td></td></tr> <tr><td> Energi</td><td> 68,0</td><td> 50,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 9,3</td><td> 8,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 583,1</td><td></td></tr> <tr><td> - Utgående reservation</td><td> 90,6</td><td></td></tr> </table> 98 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE det tanzaniska banksystemet av medelsan- vändningen och motvärdesbetalningar, skall nu genomföras. <h5>Förvaltningsbistånd</h5> Biståndet till utveckling av förvaltningen är också ett viktigt led i strukturanpass- ningsprocessen och avser främst åtgärder för att bistå finans- och planeringsministe- riet bl.a. i fråga om skuldhantering, bud- getadministration, beskattning, statistik och revision. <h5>Industri och infrastruktur</h5> Industrisektorstödet har främst inriktats på småindustri, exportfrämjande, industriella institutioner och till rehabilitering av en cementfabrik och en förpackningsindustri. Rehabiliteringen av cementfabriken och förpackningsindustrin avslutades planen- ligt den 31 december 1991 som delar av SIDA:s stöd. Sverige har varit delfinansiär av pappers- och massafabriken i Mufindi. Avtalet sades upp i juli 1992. Från och med budgetårsskiftet 1992/93 har SWEDECORP övertagit delar av indu- striprogrammet. Inom stödet till energisektorn har Sverige hjälpt till att bygga de två största kraftverken i Tanzania, Mtera och Kidatu. Då det befunnits ytterst angeläget att utöka och säkerställa tillgången till elektricitet i Tanzania påbörjades byggandet av ett nytt kraftverk i november 1991 vid floden Pangani. Sverige bistår med 25 % av total- kostnaden för detta samnordiska projekt. <h5>Undervisning</h5> Den ekonomiska krisen har lett till försäm- ring av utbildningskvaliteten. Biståndet till undervisningssektorn syftar till att motver- ka försämringarna bl.a. genom produktion av läroböcker, renovering av skolbyggna- der och utbildning av lärare. Stödet inrik- tas på primär- och vuxenutbildning samt yrkesutbildning. <h5>HESAWA</h5> Svenskt stöd till vattenförsörjning på Tan- zanias landsbygd har lämnats sedan år 1965. Under 1980-talet har insatsen utveck- lats till ett integrerat program omfattande vattenförsörjning, hälsoupplys- ning och omgivningshygien (HESAWA, Health, Sanitation and Water). Stödet är koncentrerat till tre regioner vid Victoria- sjön. HESAWA-programmet bygger på ett aktivt deltagande av nyttjama, som till största delen är kvinnor, samt tekniska lösningar som är baserade på lokalsamhäl- lets resurser och kunskaper. Tillgången till vatten ökade under budgetåret. Sedan pro- grammet inleddes år 1985 har 650 000 människor fått förbättrad vattenförsörj- ning och omgivningshygien. Skogssektorstödet inriktas på byskogs- bruk och mark- och miljövård och ges i form av utbildning, utrustning och institu- tionellt stöd. <h5>Bistånd utanför landramen</h5> Under budgetåret 1991/92 har Sverige givit Tanzania ett särskilt betalningsba- lansstöd om 110 miljoner kronor från an- slagsposten Stöd till ekonomiska reform- program och skuldlättnadsåtgärder inom ramen för Världsbankens särskilda pro- gram för Afrika (SPA). 60 miljoner kronor har använts för import genom OGL-syste- met och 50 miljoner kronor till att under- lätta Tanzanias betalningar på gamla Världsbankslån. För att stödja demokratiseringsproces- sen i Tanzania har Sverige gjort förberedel- ser för att delta i en större insats i samarbe- te med Världsbanken, som omfattar revision och uppdatering av Tanzanias lagar. Mindre insatser har gäht stöd till enskilda organisationer. <h4>Regionalt samarbete</h4> Inom SADCC-samarbetet pågår två större projekt avseende upprustning av Dar es Salaams hamn och upprustning av Taza- rajämvägen. 99 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h4>Bistånd genom enskilda organisationer</h4> Tanzania får även ett omfattande bistånd utanför landramen. Ett trettiotal enskilda organisationer är engagerade i projekt inom bl.a. hälsovård, undervisning och landsbygdsutveckling. Ca 3,2 miljoner kro- nor utbetalades av SIDA i projektbidrag. <h4>Bistånd genom SWEDECORP</h4> SWEDECORP har från 1 juli 1992 övertagit ansvaret för småindustristödet till Tanza- nia. Stödet omfattar kompetensutveckling bland företagare och stöd till ett kreditsys- tem för småföretagare. Swedfund Interna- tional AB:s verksamhet i Tanzania omfat- tar ett antal samriskprojekt. Under budgetåret 1991/92 har två nya projekt tagits i drift; investering i sågverk och i cementindustri. Under budgetåret 1991/92 utbetalades 3,53 miljoner kronor i bistånd av SWEDECORP. <h4>Bistånd genom SAREC</h4> SAREC har ett omfattande bilateralt forsk- ningssamarbete med Tanzania. Genom SAREC lämnas stöd till tanzanska forsk- ningsinstitutioner, huvudsakligen för forskning inom medicin, jord- och skogs- bruk. Totalt utbetalades 16,3 miljoner kro- nor till forskningssamarbete i Tanzania. <h4>Bistånd genom BITS</h4> Under budgetåret deltog 55 tanzanier i internationella kurser anordnade av BITS.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-171.png" style="width:362pt;height:238pt;"/> Vägbygge i Aru Meru-distriktet, som ingår i ett skogsprojekt i Arusha. Mark- och skogsvård är ett par av de områden som svenskt bistånd satsar på i Tanzania. FOTO: CHARLOTTE THEGE/BAZAAR 100 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-172.png" style="width:384pt;height:269pt;"/> Låstillverkning ingår i SIDA:s satsning på stöd till småindustriprojekt i Tanzania.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-173.png" style="width:278pt;height:29pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-174.png" style="width:273pt;height:273pt;"/> (1990) Befolkning Befolknings- tillväxt/år ca 18,8 milj 3,7% Andel av arbetskraften i<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-175.png" style="width:197pt;height:38pt;"/> 85,9% 4,4% 9,7% Andel läskunniga män 62% kvinnor 35% Förväntad livslängd Dödlighet, barn under 5 år BNI/invånare Bistånd, andel av BNI Militärutgifter, andel av BNP 52 år 16,4%   (1990) 220 USD (1990) 13,2% ingen uppgift 102 <h5>Bistånd</h5> Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt                                    29,8 Sverige                              0,8 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr SIDA inom landramen____________________70,9 utanför landramen enskilda organisationer__________________- katastrofbistånd________________________ 11,0 betalningsbalansstöd_______________ 50,0 regionala insatser________________________- demokrati/MR_________________________1,35 särskilda program_____________________2,65 miljö______________________________________0,9 BITS_________________________________3,9 SWEDECORP___________________0,04 SAREC_______________________- Summa      140,74 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> Uganda styrs sedan år 1986 av den natio- nella motståndsrörelsen under ledning av president Yoweri Museveni. Rörelsen rym- mer inom sig företrädare för olika parti- riktningar. Däremot är partipolitisk verk- samhet inte tillåten. En kommission för utarbetande av en ny konstitution förvän- tas presentera ett förslag före 1992 års ut- gång. Därefter skall förslaget behandlas av en konstituerande församling. En viktig fråga blir den om införande av flerparti- system. Uganda har alltsedan år 1987 fört en ekonomisk reformpolitik med syfte att återhämta landet från det ekonomiska och sociala förfall som följde i spåren av tidiga- re års inbördeskrig. Regeringen har vidta- git en rad åtgärder mot en marknadsorien- terad ekonomi. Tillväxten i ekonomin under senare år har varit kring 4 - 5 % per år. De offentliga utgifterna utgör en jämfört med andra länder liten andel av landets samlade inkomster. Förvaltningen är svag med bristfällig kapacitet att genomföra bland annat beslutade sociala program. Ett överskuggande problem för Uganda är den mycket svaga betalningsbalansen. Kraftigt fallande kaffepriser har urholkat landets valutainkomster. En betungande skuldtjänst föreligger bland annat till följd av de lån som Bretton Wood-institutioner- na lämnade till Uganda i början av 80-talet. Skuldtjänsten under år 1992 översteg de samlade exportinkomsterna. Under senare år har en viss diversifiering skett av lan- dets exportvaror, vilket underlättats av att ett marknadsanpassat valutasystem in- förts. Läget avseende mänskliga rättigheter har under flera år föranlett kritik från interna- tionella medborgarrättsgrupper. Det har gällt rapporter om övergrepp förövade av armén mot civila i samband med att upp- rorsmakare bekämpats i de nordöstra de- larna av landet. Myndigheterna har, trots en särskild ombudsmannafunktion, varit långsamma med att utreda och offentlig- göra sina rön om sådana anklagelser. Un- der år 1992 har uppgifter om övergrepp minskat i antal, vilket kan bero på att kon- flikten med olika rebellgrupper avtagit. Kritik har även riktats mot att personer hållits fängslade av till synes politiska skäl. Under år 1992 frigavs ett stort antal perso- ner som fängslats utan rättslig prövning. <h3>Militärutgifter, externa konflikter</h3> Uganda har av historiska skäl haft höga militärutgifter, vilka huvudsakligen an- vänts till att försörja soldater inom natio- nella motståndsarmén. Militärutgiftena för budgetåret 1992/93 beräknas ta i anspråk cirka en fjärdedel av statsbudgeten. En nedskärning har emellertid påbörjats och innefattar bland annat demobilisering av soldater. En orolig gräns mot Rwanda och vad man uppfattar som ett latent hot från Sudan har visat sig utgöra hinder mot att nå lägre militärutgifter. Ett svenskt bidrag om 10 miljoner kro- nor har lämnats till finansering av att Världsbanksprojekt som syftar till att bere- da arbetstillfällen för demobiliserade sol- dater ur armén. 103 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Biståndsgivare</h3> Världsbanken är en betydelsefull långivare till och understödjare av Ugandas struk- turanpassningsprogram. Internationella valutafonden lämnade under 1992 ett fjär- de strukturanpassningslån på förmånliga villkor till Uganda. Som ovan nämnt be- hövs dessa medel bl.a. för att finansiera skuldtjänst på tidigare upptagna lån från valutafonden. USA är den främsta bilatera- la givaren. Andra viktiga givare är Tysk- land, Nederländerna, Storbritannien och Danmark. <h3>Sveriges bistånd</h3> Sveriges utvecklingssamarbete med Ugan- da bedrivs i huvudsak genom SIDA. Den avtalade landramen uppgår för budgetåret 1992/93 till 110 miljoner kronor. Därutöver har 50 miljoner kronor lämnats under år 1992 i betalningsbalansstöd. BITS har läm- nat principutfästelse om u-kredit om cirka 50 - 60 miljoner kronor för finansering av ett vattenkraftsprojekt. Forskare från Uganda deltar i av SAREC finansierade regionala forskningsprojekt kring energi samt samhällsvetenskap. Totalt utbetala- des under 1991/92 140,7 miljoner kronor. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> Biståndet genom SIDA regleras av ett två- årigt avtal som löper ut 1993-06-30. Samar- betet är inriktat på att befrämja utveckling- en och återuppbyggnaden av de sociala sektorerna och på att öka tillväxten inom det ekonomiska reformprogrammet. Bistånd lämnas i huvudsak genom sam- finansierade insatser med Världsbanken, Unicef och Swedish Cooperative Centre. Det finns inget svenskt biståndskontor i Kampala. <h5>Hälsovård och vatten</h5> Ett samarbete bedrivs med UNICEF kring ett vatten- och hälsoprogram om 62 miljo- ner kronor för en tvåårs period. Inom häl- sosektom lämnas vidare stöd till ett antal insatser bl.a. till immunisering samt före- byggande av AIDS. Det sammanlagda be- loppet uppgår till 45 miljoner kronor. <h5>Kooperation</h5> Stöd till den kooperativa verksamheten i Uganda har lämnats genom Swedish Coo- perative Centre till ett belopp om 30 miljo- ner kronor för budgetåret 1991/92. Verk- samheten innefattar bankväsende, bilverkstad och jordbruk. Inom landramen har ett belopp om högst 30 miljoner kronor avsatts för bidrag till utbyggnad av kraftverket Owen Falls i Jinja. <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 110,0</td><td> 110,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 0</td><td> 39,1</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 110,0</td><td> 149,1</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Hälsovård (Världs- banken, UNICEF, WHO, UNFPA)</td><td> 10,4</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> Vatten (UNICEF)</td><td> 34,0</td><td> 28,0</td></tr> <tr><td> Kooperationen (SCC)</td><td> 15,5</td><td> 14,5</td></tr> <tr><td> PAPSCA (Världs- banken)</td><td> 15,0</td><td> 10,0'</td></tr> <tr><td> Owen Falls Vattenkraft- verk (BITS)2</td><td> 0</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Katastrofsamordnare (UNDP)</td><td> 0</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Konsultfond</td><td> 1,0</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 75,9</td><td> 83,5</td></tr> <tr><td colspan="3"> 1 Omförhandlat till att samfinansiera ett Världs- banksprogram för demobilisering av soldater. 2 BITS har principutfäst 60 miljoner kronor i u-kre- dit varav 30 miljoner kronor är gåvoelement. Där- utöver har SIDA utfäst 30 miljoner kronor i gåva. Utbetalningarna beräknas att ske tidigast 1993/94 pä grund av anbudsförfarandet.</td></tr> </table> 104 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-176.png" style="width:386pt;height:276pt;"/> UNICEF arbetar med bl.a. vaccinering och förebyggande åtgärder mot AIDS. FOTOCHARLOTTE THEGE/BAZAAR <h4>Bistånd genom BITS</h4> BITS har gjort en principutfästelse om en u-kredit om högst 60 miljoner kronor. In- ternationell upphandling är ännu (oktober 1992) inte klar. Flera insatser har även lämnats till stöd för att stärka landets rättsväsende inklusi- ve ge bidrag till ombudsmannafunktionen Inspector General of Government samt ge bidrag till en fristående nationell medbor- garrättsgrupp. 105 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h2>Afrikas Hom</h2> Afrikas Hom drabbades hårt av torkan som bredde ut sig över stora delar av Afri- ka under våren 1992. Inbördeskrigen fort- satte med oförminskad styrka i både Su- dan och Somalia med ofattbara mänskliga lidanden som följd. I Etiopien hölls regio- nala val i juni 1992. Landet övergångsre- gering, som sitter fram till att nationella val har hållits under 1993 eller 1994, har inlett ett ekonomiskt reformprogram i samarbete med Världsbanken och IMF. Även Eritrea har inlett en återuppbyggnadsprocess. To- talt utbetalades till länderna på Afrikas Hom 292 miljoner kronor under budgetår- et 1991 /92. Merparten i form av katastrof- och återuppbyggnadsbistånd genom SIDA. Biståndet till Afrikas Horn, utbetalningar 1991/92, mkr <table border="1"> <tr><td> Land</td><td> SIDA</td><td> BITS</td><td> SAREC</td><td> SWEDECORP</td><td> TOTALT</td></tr> <tr><td> Etiopien</td><td> 146,3</td><td> 49,0</td><td> 18,6</td><td> -</td><td> 213,9</td></tr> <tr><td> Övriga länder</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Eritrea</td><td> 36*</td><td></td><td></td><td></td><td> 36,0</td></tr> <tr><td> Somalia</td><td> 9,8</td><td> -</td><td> 2,9</td><td> -</td><td> 12,7</td></tr> <tr><td> Sudan</td><td> 8,6</td><td> 0,4</td><td> -</td><td> 0,59</td><td> 9,6</td></tr> <tr><td></td><td> Summa 200,7</td><td> 49,4</td><td> 21,5</td><td> 0,59</td><td> 292,2</td></tr> </table> * katastrofstöd och återuppbyggnad 107 <h2>Etiopien</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-177.png" style="width:250pt;height:263pt;"/> Befolkning         52 milj Befolknings- tillväxt/ar           2,9% Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt                                    18,0 Sverige                            0,2 Andel av arbetskraften i<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-178.png" style="width:195pt;height:50pt;"/> Bistånd från Sverige, utbetalningar Andel läskunniga ingen uppgift Förväntad livslängd totalt 45,5 är kvinnor 47,1 år Dödlighet, barn under 5 år BNI/invånare Bistånd, andel av BNI Militärutgifter, andel av BNP 22% (1990) 120 USD (1990) 14,6% 21% (1992) 1991/92, mkr SIDA_______________________________146,0 inom landramen____________________74,0 utanför landramen Världbanksgruppen*_________________5,0 katastrofer___________________________ 53 enskilda organisationer________________ 8,0 särskilda program____________________5,0 övrigt__________________________________0,54 BITS________________________________49,0 SAREC _________________________18,6 Summa      213,1 108 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> Det långa inbördeskriget slog hårt mot Etiopien som redan tidigare tillhörde värl- dens fattigaste länder. Landets BNP per invånare ligger på endast 120 US dollar per år. Nedrustningen av den sociala sek- torn under Mengistus tid har drabbat häl- so- och undervisningssektorn. Man beräk- nar att mindre än en tredjedel av befolk- ningen har tillgång till grundläggande häl- sovård. På varje läkare går det 39 000 per- soner. Knappt 35 % av barnen får under- visning på lågstadienivå och endast hälften av dem fortsätter till mellanstadiet. Omkring 6 miljoner barn har ingen som helst tillgång till undervisning. Landets infrastruktur är dåligt utbyggd; Etiopien har det glesaste vägnätet i hela Afrika. Inbördeskriget har lett till att till- växten har sjunkit kraftigt. BNP sjönk med 5-6 % under 1991 samtidigt som befolk- ningen växte med knappt 3 %. Idag står jordbruket för 40 % av BNP och 85 % av exporten samt arbetstillfällena. En försäm- rad handelsbalans och den stora utlands- skulden har lett till att skuldtjänstkvoten stigit kraftigt de senaste åren. Bristen på utländsk valuta är akut. Kaffe är den vikti- gaste exportvaran. Etiopien är idag beroende av utländsk hjälp för sin livsmedelsförsörjning. Torkan har förvärrat läget. Man beräknar att 6 - 8 miljoner människor riskerar att drabbas av brist på mat det närmaste året. Övergångsregeringen arbetade fram ett ekonomiskt reformprogram, ERRP, under hösten 1991 i samarbete med Världsban- ken och Internationella Valutafonden, och väntas skriva under ett avtal om ett struk- turanpassningsprogram med samma orga- nisationer i slutet av 1992. De offentliga utgifterna ska skäras ned, utrikeshandeln liberaliseras, växelkursen devalveras, skat- tesystemet reformeras, och statliga mono- pol avvecklas. Programmet kommer att öka möjligheterna för Etiopien att få skuld- lättnader och stöd för import av insats- varor till jordbruk och industri. <h5>Instabil politisk situation</h5> Den politiska situationen är fortsatt instabil året efter att president Haile Mariam Mengistu och hans militärregim störtades av gerillakoalitionen EPRDF. Efter en na- tionalkonferens tillsattes en övergångsre- gering som ska styra landet fram till att allmänna val har hållits. I samband med konferensen antogs en nationell stadga som utgör grunden för övergångsregering- ens maktutövning. Regeringen leds av Meles Zenawi. Enligt stadgan ska det hållas allmänna val i hela landet under 1993. Sedan i april 1991 är det tillåtet att bilda politiska partier och anordna möten och demonstrationer. I stadgan gav man sitt stöd till FN:s allmän- na förklaring om de mänskliga rättigheter- na, ett demokratiskt politiskt system, en oberoende domarkår och de etiopiska folk- gruppernas självbestämmanderätt. I juni 1992 hölls regionala val. OLF, Oromo Libe- ration Front, uppmanade till bojkott av de regionala valen och drog sig ur övergångs- regeringen kort efter valen. En kontakt- grupp bestående av utländska ambassadö- rer försöker få parterna till förhandlings- bordet. Den nya regionindelningen, som bygger på etnisk tillhörighet, skapar viss osäkerhet om det framtida förhållandet mellan de regionala organen och central- makten. I de flesta regioner pågår arbetet med att bilda beslutande organ. Frågan om äganderätten till mark ska lösas genom en folkomröstning efter valet 1993. 109 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Militärutgifter, externa konflikter</h3> De militära utgifterna stod under inbör- deskrigets slutskede för över hälften av statsbudgeten men har idag sjunkit till ca 20%. <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> Det politiska systemet utvecklas i demo- kratisk riktning. Respekten för de mänskli- ga rättigheterna har förbättrats. Etiopien har skrivit under FN:s barnkonvention. Dock finns det många gatubarn. Interna- tionella Röda Korskommittén tillåts besöka fångar. Amnesty och Africa Watch har också besökt landet. Det nattliga utegångs- förbudet har avskaffats. Vid påskhelgen 1992 direktsändes ortodoxa kyrkoceremo- nier för första gången på 17 år. Inhemska organisationer för mänskliga rättigheter får verka fritt. I samband med de regionala valen förekom dock enstaka övergrepp. F.d. medlemmar av Mengistus Workers' Party of Ethiopia hade inte rätt att rösta i de regionala och lokala valen. De är fortfa- rande förbjudna att delta i det politiska livet. Omkring 2 000 representanter för Mengistus förvaltning och regeringsparti sitter fortfarande fängslade utan rättegång. Dödsstraff kan enligt 1957 års strafflag utdömas för mord. Ingen har dock dömts till döden sedan maktskiftet. Som ett teck- en på kvinnans svaga ställning kan näm- nas att det traditionella bruket av kvinnlig omskärelse fortfarande förekommer i stor utsträckning. <h3>Biståndsgivare</h3> Sverige tillhör den lilla grupp av länder som ger bistånd till Etiopien. Sverige är tillsammans med Italien den största bilate- rala givaren. Världsbanken är den största multilaterala givaren medan EG är störst totalt, inklusive katastrofbistånd. Under året har flera nya biståndsgivare visat in- tresse för landet. <h3>Sveriges bistånd</h3> SIDA dominerar det svenska biståndet, men även BITS och SAREC samarbetar med Etiopien. Totalt betalades 213,6 miljo- ner kronor ut till Etiopien under 1991/92. Trots svårigheterna har flera program lett till positiva resultat, bl.a. kartprogrammet och stödet till skolbokstryckeriet. I väntan på att det långa inbördeskriget skulle ta slut, antog biståndet alltmer en övervint- ringsform med betoning på kunskapsupp- byggnad. Etiopien kan knappast inrikta sig på strategier för långsiktig utveckling för- rän efter de nationella valen. Därför kan inte biståndet gå fortare fram än vad läget i landet tillåter. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> Biståndet via SIDA regleras i ett tvåårigt samarbetsavtal som inleddes budgetåret 1992/93. Under denna tid fasas en del gamla program ut och samarbetet koncen- treras till de områden som har bäring på ett långsiktigt utvecklingssamarbete: åter- uppbyggnad, naturresurshållning, under- visning, och hälsovård. Landramen höjdes med 50 miljoner kronor till 150 miljoner kronor för 1992/93. Landramen för 1991 /92 låg på 100 mil- joner kronor. Dessutom fanns ca 44 miljo- ner kronor kvar i outnyttjade medel från året före. Sammanlagt betalades 146,3 mil- joner kronor ut 1991/92, varav 74,1 miljo- ner inom landramen och 72,2 miljoner ut- anför landramen. Det fanns kvar knappt 70 miljoner kronor i outnyttjade medel vid budgetårets utgång. De stora reservatio- nerna beror på att det har varit svårt att bedriva biståndsverksamhet i det osäkra politiska läge som rådde i samband med 110 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE slutet av kriget och året därefter. I landra- men ingår program inom flera sektorer: undervisning, hälsovård, naturresurshåll- ning och vattenförsörjning. En tredjedel av landramen har använts till katastrofstöd. <h5>Undervisning</h5> Det svenska stödet, som inleddes för 25 år sen, har hittills bidragit till att bl.a. 7 600 nya skolor har byggts. Det har också med- verkat till produktionen av 45 miljoner skolböcker och utbildning av 75 000 in- struktörer inom vuxenutbildningen. Sam- arbetet omfattar även vuxenundervisning, fortbildning av lärare, utveckling av skol- möbler samt stöd till undervisningsminis- teriets planeringsenhet. <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 100,0</td><td> 150,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 44,0</td><td> 69,9</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 144,0</td><td> 219,9</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 37,4</td><td> 40</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 11,6</td><td> 19</td></tr> <tr><td> Vattenförsörjning</td><td> 5,1</td><td> 8</td></tr> <tr><td> Naturresurs- hushållning</td><td> 5,0</td><td> 16</td></tr> <tr><td> Personal- och konsult- fond</td><td> 8,0</td><td> 6</td></tr> <tr><td> Kartor</td><td> 1,1</td><td> 4</td></tr> <tr><td> Demokrati, mänskliga rättigheter</td><td> 0</td><td> 3</td></tr> <tr><td> Återuppbyggnad</td><td> 0</td><td> 50</td></tr> <tr><td> Katastrofinsatser</td><td> 5,9</td><td></td></tr> <tr><td> Beredning långsiktigt samarbete</td><td> 0</td><td> 4</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 74,0</td><td></td></tr> <tr><td> Utgående reservation Utom landramen</td><td> 69,9</td><td></td></tr> <tr><td> Totalt SIDA</td><td> 146,3</td><td></td></tr> <tr><td colspan="3"> "Utbetalning av reserverade medel från tidigare budgetår då SIDA hade handläggningsansvar för</td></tr> <tr><td> anslagsposten.</td><td></td><td></td></tr> </table> <h5>Hälsovård</h5> Svenskt stöd till hälsovård i Etiopien inled- des redan för snart 100 år sen med mis- sionssjukvård. Idag går stödet till framför allt utbildning av hälsovårdspersonal, mödravård och familjeplanering, omgiv- ningshygien, planering och ledningsut- veckling, och det nationella aidsprogram- met. Tre fjärdedelar av landsbygdens hälsocentraler har hittills fått utrustning för enkel mödra- och bamahälsovård. Ca 20 nya vårdlärare har utbildats, och 160 befintliga vårdlärare har fått pedagogisk utbildning. <h5>Vattenförsörjning</h5> En stor del av den svenska insatsen har bestått av inköp av utrustning och fordon. Även utbildning av ingenjörer och tekni- ker har utgjort en väsentlig del. En femte- del av befolkningen i de östra regionerna har fått tjänligt dricksvatten, jämfört med endast tolv procent i övriga landet. Det är ett resultat av att man har byggt 642 dricksvattenbrunnar och 155 ledningssys- tem samt täckt 34 källor. <h5>Naturresurshushållning</h5> Sverige har i närmare 30 år stött lands- bygdsutveckling och naturresurshållning i Etiopien. Hittills har ca 750 skogstekniker utbildats i jordbruk, skogs- och miljövård. Stödet har även gått till skogsforskning, statliga skogsbruk och centralt förvalt- ningsstöd. Avskogning, jorderosion och förslitning av marken har gjort landet sår- bart för torka och svält. I början av 50-talet täcktes 16 % av landet av skog - idag en- dast 2,7 % av ytan. <h5>Övrigt</h5> Stödet via personal- och konsultfonden har bl.a. gått till förvaltningsutbildning och statistiksamarbete för nationalräkenskaper. Det svenska stödet till det regionala pro- grammet för företagareutbildning admi- nisteras numera av SWEDECORP. SIDA har stött Etiopiens kartverk, EMA, 111 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE med ca 4 miljoner kronor per år. Därige- nom har topografiska kartor för ungefär en tredjedel av landet kunnat tas fram. EMA utgör sannolikt Afrikas idag bäst funge- rande kartmyndighet. Dessutom ingår stöd till miljöfrågor om 467 000 kronor och 5 miljoner kronor till särskilda program, där aidsbekämpning utgör den största delen. <h4>Bistånd genom enskilda organisationer</h4> Rädda Barnen, Röda Korset, Lutherhjäl- pen, Svenska Kyrkans Mission och Evang- eliska Fosterlandsstiftelsen är några av de enskilda organisationer som arbetar i Etio- pien. Bl.a. via dem kanaliserades samman- lagt 79,6 miljoner kronor för olika humani- tära insatser. Knappt hälften av pengarna gick till demobilisering och återanpassning av soldater ur den forna regeringsarmén. Ytterligare 8 miljoner kronor gick via de enskilda organisationerna till olika typer av utvecklingsprojekt i Etiopien. <h4>Katastrofbistånd</h4> Förutom det bilaterala stödet har Etiopien även fått del av medel inom ramen för FN:s samlade program för hela Afrikas hom, SEPHA. Eftersom det svenska bidra- get inte är öronmärkt är det svårt att preci- sera hur stor del Etiopien har fått. <h4>Bistånd genom BITS</h4> Hittills har BITS beviljat u-krediter på 177 miljoner kronor varav 94 miljoner är gåvo- element. Den senaste är en delfinansiering av sockerbruket i Fincha genom en kombi- nationskredit på 68,6 miljoner kronor, va- rav 38 miljoner i gåvobistånd. Sammanlagt 12 etiopier deltog i kurser i bl.a. mänskliga rättigheter som finansiera- des av BITS till en sammanlagd kostnad om en knapp miljon under 1991 /92. <h4>Bistånd genom SAREC</h4> SARECrs stöd svarar för mer än 80 procent av forskningsbudgeten vid etiopiska uni- versitet. SAREC är den största givaren när det gäller forskning. Myndighetens strate- gi är bl.a. att satsa på långvarigt samarbete mellan etiopiska och svenska institutioner. Förutom den kvantitativa förstärkning som har skett genom forskarutbildning och investering i infrastruktur för forsk- ningen, har man gjort stora kvalitativa framsteg vad gäller lokal kapacitet att ut- forma och leda projekt som är relevanta för landets utveckling. Dessa omfattar bl.a. flora, organisk kemi, geofysik samt väg och vatten. För 1991/92 betalade SAREC ut 18,6 miljoner kronor. Sedan 1979/80, då samarbetet inleddes och fram till 1990/91 har SAREC kanaliserat ca 103 miljoner kro- nor till Etiopien. 112 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h2>Somalia</h2> Totalt utbetalat under budgetåret 1991 /92 ca 213 miljoner kronor. I Somalia råder anarki, kaos och laglös- het i inbördeskrigets följd. Landets norra del, Somaliland, har förklarat sig självstän- digt. Något utvecklingsbistånd går därför knappast att driva, utan insatserna har koncentrerats till katastrofbistånd. <h4>Bistånd genom BITS</h4> Tillsammans med Världsbanken har BITS finansierat ett projekt för att förbättra den sociala statistiken i landet. Uppföljningen av projektet har dock inte kunnat slutföras. Hittills har 14,9 miljoner kronor betalats ut. <h4>Bistånd genom SAREC</h4> SAREC har avbrutit sitt forskningssamar- bete med Somalia. Stödet om ca 2,9 miljo- ner kronor går istället till att ge somaliska forskarstuderande möjlighet att avsluta påbörjade studier i Sverige. SAREC stöder också två regionala program i arkeologi och marinbiologi där somaliska forskare kommer att medverka. Hittills har ca 40 somaliska forskare etablerat samarbete med svenska kolleger, tio somalier har avlagt doktorsexamen och ytterligare elva är på god väg. <h4>Bistånd genom enskilda organisationer</h4> Ytterst få enskilda organisationer har haft möjlighet att arbeta i Somalia under året till följd av den prekära säkerhetssituatio- nen. Sverige har lämnat bidrag till kata- strofhjälp via bl.a. Internationella Röda- korskommittén. Omkring 30 svenskar deltar i olika hjälpprogram i Somalia, bl.a.<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-179.png" style="width:185pt;height:258pt;"/> Några hyrda beväpnade vakter utanför sjukhuset i Baidoa. FOTO: HELDUR NETOCNY/BAZAAR har svenska Röda Korset har skickat vård- personal. Lutherhjälpen och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen har sänt personer som arbetar för FN-organen. Den svenska FN-beredskapsstyrkans specialenhet för katastrofhjälp, SWEDRELIEF, deltar i UNICEFts hjälpprogram. Somalia har ock- så fått del av Sveriges bidrag till FN-orga- nen, bl.a. UNICEF, och FN:s appell om stöd till Afrikas Hom. De svenska bidra- gen är inte öronmärkta för att möjliggöra för FN att agera snabbt och flexibelt. Sammanlagt betalades ca 210 miljoner kronor ut. Ytterligare bidrag kom Somalia till del via bl.a. UNHCR:s Afrikaprogram. 113 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h2>Sudan</h2> <h2>Eritrea</h2> Totalt utbetalt under budgetåret 1991 /92: 9,1 miljoner kronor. På grund av inbördeskriget och det för- sämrade politiska klimatet gentemot icke- muslimer blir det allt svårare att bedriva bistånd i Sudan. I september 1992 dödades tre biståndsarbetare, som arbetade för FN:s Operation Lifeline Sudan och en norsk journalist i södra Sudan. <h4>Bistånd genom BITS</h4> BITS inriktar sig på att i första hand befästa redan genomförda insatser. Myndigheten har inte inlett några nya åtaganden. BITS samarbete med Sudan har sedan starten år 1981 omfattat ett tjugotal insatser. De flesta har inriktats på att höja kompetensen inom energi- och hälsovårdssektorema. Hittills har ca 24,6 miljoner kronor betalats ut. Knappt 90 personer har hittills deltagit i BITS kurser, de flesta inom områdena jord- bruk, miljö och företagsledning. Under budgetåret deltog endast en sudanes i BITS kurser. Bistånd genom SWEDECORP Swedfund International AB stöder ett me- jeriprojekt i Khartoum sedan 1982. Under 1991/92 utbetalades 59 000 kronor för ut- bildning och administration. <h4>Katastrofbistånd</h4> Sudan fick sammanlagt 7,5 miljoner kro- nor i katastrofbistånd via bl.a. Röda Korset och Erikshjälpen under 1991/92. <h4>Bistånd genom enskilda organisationer</h4> Ett fåtal svenska enskilda organisationer arbetar i Sudan. Svensk-sudanska fören- ingen, som arbetar med ett byprojekt i lan- det, fick ett SIDA-bidrag på ca 1,4 miljoner kronor. Eritrea styrs sedan juli 1991 av en provisorisk regering. Förberedelser har inletts för den folkomröstning om Eritreas framtid som planeras äga rum i april 1993. Eritrea håller på att återhämta sig efter 30 års inbördeskrig. En halv miljon flyktingar skall reintegreras i samhället, merparten från Sudan. Repatrieringen har inte skett utan problem och UNHCR har efter dispyt med den provisoriska regeringen beslutat avvakta med sin medverkan i detta arbete. Det svenska biståndet genom SIDA har bestått av katastrofbistånd, som kanaliserats genom enskilda organisationer eller multilaterala organ. Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 ca 36 miljoner kronor till olika insatser som stöd till mark- och vatten- vård, dammbyggen, bammatsproduktion, livsmedelsbistånd och akut nödhjälp. Därutöver erhöll Eritrea ca 25 miljoner kronor genom det stöd som förmedlades till det regionala programmet Special Emergency Programme for the Hom of Afrikca (SEPHA). BITS, SWEDECORP och SAREC har inget biståndssamarbete med Eritrea. 114 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h2>Väst-, Central- och Nordafrika</h2> <h3>Väst- och Centralafrika</h3> Väst- och Centralafrika är ett mycket hete- rogent område, som inkluderar bl.a. Nige- ria, Afrikas folkrikaste nation, huvuddelen av kontinentens oljeproducenter, Sahel- ländema och de fransktalande CFA-län- dema, vars valuta är konvertibel mot den franska francen. Flera länder har under 1991 och 1992 genomgått eller inlett en politisk reforme- ring i demokratisk riktning. Flerpartival har hållits i bl.a. Benin, Kap Verde, Burkina Faso, Nigeria och Kongo, medan de är nära förestående i Guinea-Bissau, Niger, Ghana, Guinea, Burundi och på Komorer- na. De frankstalande länderna har ofta valt en formel för förändring där det regerings- bärande partiet inbjudit opinionsbildande Biståndet till Väst-, Central- och Nordafrika, utbetalningar 1991/92, mkr <table border="1"> <tr><td> Land</td><td> SIDA</td><td> BITS*</td><td> SAREC</td><td> SWEDECORP</td><td> TOTALT</td></tr> <tr><td> Guinea Bissau</td><td> 72,9</td><td> 0,2</td><td> 1,7</td><td> 0,09</td><td> 74,8</td></tr> <tr><td> Kap Verde</td><td> 65,4</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,02</td><td> 65,42</td></tr> <tr><td> Övriga länder</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Algeriet</td><td> -</td><td> 2,3</td><td> -</td><td> -</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> Benin</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,2</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Burkina Faso</td><td> 2,4</td><td> 0,2</td><td> -</td><td> -</td><td> 2,6</td></tr> <tr><td> Elfenbenskusten</td><td> -</td><td> 0,3</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Egypten</td><td> -</td><td> 5,8</td><td> -</td><td> 0,6</td><td> 6,4</td></tr> <tr><td> Gambia</td><td> 2,6</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 2,6</td></tr> <tr><td> Ghana</td><td> 20,4</td><td> 2,5</td><td> -</td><td> 0,2</td><td> 23,1</td></tr> <tr><td> Guinea</td><td> 5,0</td><td> 0,1</td><td> -</td><td> -</td><td> 5,1</td></tr> <tr><td> Liberia</td><td> 6,0</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Marocko</td><td> -</td><td> _1</td><td> -</td><td> 0,1</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Mauretanien</td><td> 3,1</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 3,1</td></tr> <tr><td> Niger</td><td> 0,6</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> Nigeria</td><td> -</td><td> 1,2</td><td> -</td><td> -</td><td> 1,2</td></tr> <tr><td> Senegal</td><td> 10,0</td><td> 1,9</td><td> -</td><td> 0,2</td><td> 12,1</td></tr> <tr><td> Sierra Leone</td><td> 0,2</td><td> 0,1</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> Tchad</td><td> 0,2</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Togo</td><td> -</td><td> 0,1</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Tunisien</td><td> -</td><td> 4,2</td><td> -</td><td> 1,2</td><td> 5,4</td></tr> <tr><td> Zaire</td><td> 8,8</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 8,8</td></tr> <tr><td> Söder om Sahara</td><td> 5,7</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 5,7</td></tr> <tr><td> Västsahara</td><td> 9,7</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 9,7</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 210,6</td><td> 18,9</td><td> 1,7</td><td> 2,5</td><td> 236,1</td></tr> </table> ‘endast tekniskt bistånd och internationella kurser 1 Marocko fick även två u-krediter om sammanlagt 188,9 miljoner kronor, varav 59,9 miljoner i gåvoelement 115 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE grupper till en nationalkonferens för att diskutera och besluta om ändringar i kon- stitutionen. Beträffande respekten för mänskliga rättigheter kan inga generella iakttagelser göras. Det finns dock ett stort antal natio- nella, regionala och kontinentala organisa- tioner för mänskliga rättigheter i regionen. Konflikten i Liberia har ännu inte fått nå- gon lösning. Den västafrikanska organisa- tionen ECOWAS har haft en viktig roll i försöken att lösa konflikten och har sänt en gemensam trupp, ECOMOG, till landet. Den politiska processen har dock stagnerat och mot slutet av 1992 blossade striderna upp på nytt. I "Laire råder alltjämt stor osäkerhet om den fortsatta utvecklingen. Orolighetema under hösten 1991 tvingade en stor del av de svenska missionärerna samt den svens- ka ambassaden att söka tillfällig vistelseort i Kongo. President Mobutu har alltjämt en stark position, men den undergrävs suc- cessivt och utvecklingen mot demokrati stärks. De ekonomiska förhållandena skiljer sig avsevärt mellan länderna. I BNP per capita räknat befinner sig Guinea-Bissau (180 USD) nederst på utvecklingsstegen, medan Gabon intar en överlägsen position med 3 330 USD. De oljeproducerande sta- terna upplevde, till följd av kriget i Persis- ka Viken, en exportökning under 1991, medan samma händelse fick mycket nega- tiva effekter för icke-producenterna i regio- nen. Länderna har också drabbats hårt av att världsmarknadspriserna på viktiga ex- portvaror som t.ex. kakao, bomull och mi- neraler sjunkit under 1991 och 1992. I Västafrika finns ett antal organisatio- ner för regionalt samarbete, varav ECO- WAS (Economic Community of West Afri- can States) är den mest betydande. Man har inom organisationen diskuterat olika former av regional ekonomisk integration, men inga bindande beslut har fattats. Ekonomisk integration diskuteras också inom de två CFA-sammanslutningama. Under 1992 har omfattande diskussioner förts om att övergå från ett monetärt sam- arbete till ett allmänekonomiskt. Parallellt med detta fortgår debatten om vilka positi- va eller negativa effekter ländernas starka koppling till Frankrike får för deras ut- veckling. Flera länder i regionen är mycket skuld- tyngda och ingår i Världsbankens SPA- samarbete, Special Programme of Assis- tance. Inom ramen för detta förefaller det möjligt, och ibland även tillrådligt, att SIDA ser till även dessa länders förutsätt- ningar att erhålla betalningsbalansstöd. Bortsett från biståndet till de två pro- gramländerna Guinea-Bissau och Kap Ver- de, erhöll länderna i regionen ca 85 miljo- ner kronor i svenskt bistånd. De enskilda organisationernas arbete, både inom katastrofhjälp och utvecklings- samarbete, utgör ett mycket viktigt inslag i Sveriges insatser. De svarar för en stor del av beloppet. Zaire är ett av Sveriges äldsta missionsländer och är jämte Etiopien, Tan- zania och Kenya än idag det land som hy- ser flest missionärer som arbetar med bi- stånd. SIDA ansvarar för ett regionalt miljö- program i de västafrikanska Sahel-länder- na. Den nyligen etablerade Frivilligorgani- sationemas fond för mänskliga rättigheter stöder organisationer främst i Väst- och Centralafrika. BITS insatser i regionen har hittills varit av blygsam storlek. Endast i Ghana och Senegal har man haft åtaganden utöver det internationella kursprogrammet. SWEDECORPis enda större insats ut- görs av ett joint-venture i Rwanda. 116 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Nordafrika</h3> Länderna i Nordafrika ingår i den arabiska kultursfären där islam, både socialt och politiskt, spelar en viktig roll. På flera stäl- len har fundamentalismen fått ett starkare fäste under de senaste åren, men parallellt med detta stärks i många fall också de de- mokratiska värderingarna och respekten för mänskliga rättigheter. Fundamentalismen hanteras på varie- rande sätt i länderna. Under 1992 har ut- vecklingen i Algeriet tagit en oroande vändning, och den positiva utvecklingen mot demokrati har avbrutits. Den islamis- ka motståndsrörelsen FIS har förklarats olaglig. Händelserna har skapat oro i regi- onen och även andra länder har erfarit ökat politiskt våld med anknytning till radikala muslimska grupper. Libyens politiska roll i regionen är kom- plex och försvårar bl.a. det inomregionala samarbetet. Anklagelser om inblandning i internationell terrorism riktas mot landet. Sedan i april 1992 är Libyen föremål för omfattande FN-sanktioner till följd av Lockerbie-affären. Frågan om territoriet Västsaharas sta- tus har behandlats inom FN sedan 1989. Förberedelserna inför den utlysta folkom- röstningen har under år 1991 och 1992 mer eller mindre avstannat och man har ännu inte enats kring utformning av röstläng- derna. Befrielserörelsen Polisarios roll har försvagats till följd av att stödet från Alge- riet minskat. Fem av länderna i regionen, Algeriet, Libyen, Marocko, Mauretanien och Tuni- sien, bildar tillsammans Maghrebunionen, en organisation för huvudsakligen ekono- miskt samarbete. Man eftersträvar goda kontakter med EG, främst de sydeuropeis- ka staterna. Organisationen har hittills lidit av betydande interna samarbetssvårighe- ter, till följd av bl.a. Lockerbiefrågan och Västsaharakonflikten. Under 1991 drabbades de nordafrikan- ska ländernas ekonomierna hårt av kriget i Persiska viken, främst genom handelsbort- fall, minskad turism, i vissa fall avtagande biståndsflöden samt av att stora skaror emigrantarbetare återvände från staterna runt Persiska Viken. Under 1992 har de flesta ekonomierna återhämtat sig. Ländernas utvecklingsnivåer visar på stora skillnader, där Egyptens BNP per capita uppskattas till ca 600 USD och Alge- riets till 2 060 USD. Egypten är också det enda land som har ett nära samarbete med Världsbanken och som är berättigat att låna på deras mjukare villkor. Sverige lämnar bistånd till Algeriet, Egypten, Marocko, Tunisien och till flyk- tingar i Västsahara. Totalt gavs ca 90 miljo- ner kronor under budgetåret 1991 /92. Bi- ståndet består huvudsakligen av samarbete genom BITS, SWEDECORP och svenska enskilda organisationer. Under 1992 tog SIDA initiativ till ge- nomförandet av en kartläggning av natio- nella, regionala och globala mänskliga rät- tighetsorganisationer i Nordafrika och Mellanöstern. 117 <h2>Guinea-Bissau</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-180.png" style="width:340pt;height:267pt;"/> Befolkning Befolknings- tillväxt/år ca 1,0 milj (1990) 1,9%    (1960-1990) Andel av arbetskraften i industri tjänster och industri tjänster och \ service jordbruk service jordbruk<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-181.png" style="width:170pt;height:16pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-182.png" style="width:173pt;height:14pt;"/> Andel läskunniga män 50% kvinnor 24% Förväntad livslängd 42,5 år kvinnor 44,1 år Dödlighet, barn under 5 år BNI/invånare Bistånd, andel av BNI Militärutgifter, andel av BNP 24,6% (1990) 180 USD (1990) 68,2% ingen uppgift <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD</td></tr> <tr><td> totalt Sverige</td><td> 122,3 13,2</td></tr> <tr><td colspan="2"> Bistånd från Sverige, utbetalningar</td></tr> <tr><td> 1991/92, mkr</td><td></td></tr> <tr><td> SIDA</td><td></td></tr> <tr><td> inom landramen</td><td> 61,9</td></tr> <tr><td> utanför landramen</td><td></td></tr> <tr><td> enskilda organisationer</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> betalningsbalansstöd</td><td> 8.7</td></tr> <tr><td> demokrati/MR</td><td> 0,01</td></tr> <tr><td> särskilda program</td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> BITS</td><td> 0,16</td></tr> <tr><td> SWEDECORP</td><td> 0.009</td></tr> <tr><td> SAREC</td><td> 1,7</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 74,8</td></tr> </table> 118 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> <h5>På väg mot demokrati</h5> Sedan självständigheten 1974 har Guinea Bissau varit en enpartistat, styrd av PAIGC (Partido Africano de Independencia da Guiné Bissau). I slutet av 1990 hölls en folkomröstning om övergång till flerparti- system under perioden 1991 -1993, och 1991 ändrades författningen som stadgar enpartisystem. Man införde fri partietable- ring och ett tiotal partier har hittills regist- rerats. Under hösten samma år beslutade nationalförsamlingen införa ökad press-, yttrande- och föreningsfrihet. Det politiska debattklimatet har därmed avsevärt för- bättrats. Förberedelsearbetet inför de pla- nerade flerpartivalen har dock dragit ut på tiden och beräknas nu äga rum under för- sta halvåret 1993. Guinea Bissau är ett av världens fatti- gaste länder. Den sociala utvecklingen är mycket svag, och endast 15 % av folket kan läsa och skriva. Medellivslängden ligger på 42 år. Jordbrukssektorn dominerar i Guinea Bissau och sysselsätter drygt 80 % av be- folkningen. Den svarar för drygt 50 % av BNP och för 2/3 av landets export. Ut- vecklingspotentialen är god men bristfäl- ligt utnyttjad till följd av att incitament för bönderna att producera för marknaden saknas. Landets kust erbjuder goda fiskemöjlig- heter, men ekonomiska skevheter har hämmat utveckling av sektorn. <h5>Svag strukturanpassning</h5> Guinea Bissau har sedan 1987 en överens- kommelse med Världsbanken och IMF om strukturanpassning. Överlag har resulta- ten varit svaga och ekonomin karaktärise- ras alltjämt av stora makroekonomiska obalanser. Målet med programmet är att successivt införa marknadsekonomi, men vägen dit är mycket prövande. Den offent- liga sektorns överdimensionering och svaghet utgör ett övergripande problem, varför privatiserings- och förvaltningsre- former ges högsta prioritet inom struktur- anpassningen. Under 1992 har dock Världsbanken och IMF öppnat dialogen med Guinea Bissau igen och regeringen har vidtagit ett antal åtgärder för att stärka ekonomin. An- strängningar görs för att öka kontrollen över de statliga finanserna, bl.a. genom att strama till indrivningen av de skulder som blev resultatet av 1990 och 1991 års okon- trollerade statliga kreditgivning. Kraven på motvärdesinbetalningar för utländsk valuta har stärkts och privatisering under öppna former bedrivs. <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> Det allmänna omdömet om respekten för mänskliga rättigheter i Guinea Bissau är att situationen har förbättrats. Bland de för- hållanden som kan kritiseras och återstår att reglera kan nämnas säkerhetspolisens starka position och domstolarnas osjälv- ständiga ställning gentemot den exekutiva makten. Regeringen arbetar för att åstad- komma ytterligare förbättringar. Under 1991 bildades den första MR- organisationen i landet. Konventionerna om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor samt om barnets rättigheter har ratificerats. <h3>Militärutgifter, externa konflikter</h3> Militärutgifternas andel av budgeten har under de senaste åren sjunkit markant och uppgår idag till ca 3 % av BNP. Guinea Bissau anklagas med jämna mellanrum av grannlandet Senegal för att ge fristad åt Casamancerebellema. Man 119 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE har från guineanskt håll försökt inta en medlande position i intemkonflikten. <h3>Effektivitet i biståndet</h3> Resultaten av biståndet har varit svaga. Landet har en låg mottagningskapacitet och en sviktande kompetens inom många områden. Strukturanpassningsprogram- met släpar efter. Inga utbetalningar av strukturanpassningslån har effektuerats sedan början av 1991. <h3>Biståndsgivare</h3> Guinea-Bissau är starkt beroende av inter- nationellt bistånd. Under 1991 erhöll lan- det 80 MUSD, dvs ca 420 SEK per person. Detta innebar dock en minskning sedan föregående år, orsakad av att Världsban- kens och IMF:s kreditgivning stoppats och att flera andra givare, däribland Sverige, följt en restriktiv policy. Flera FN-organ samt Afrikanska ut- vecklingsbanken och EG är betydande multilaterala givare. Sverige är störst av de bilaterala givarna och svarar ensamt för ca 15 % av det totala biståndet. Övriga bety- dande givare är Taiwan, Nederländerna, Frankrike och USA. Det portugisiska infly- tandet är påtagligt, men de finansiella bi- dragen är blygsamma. Kina och Italien avslutade under 1991 samarbetet med Guinea-Bissau. <h3>Sveriges bistånd</h3> Huvuddelen av det svenska biståndssam- arbetet med Guinea-Bissau sker genom SIDA. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> Sedan samarbetet inleddes 1975 hade t.o.m. budgetåret 1991/92 ca 1 miljard kro- nor utbetalats. I december 1991 underteck- nades ett nytt tvåårigt samarbetsavtal om 190 miljoner kronor. Mot bakgrund av Guinea-Bissaus svaga ekonomiska politik och de reservationer som ackumulerats beslutade dock riksdagen om en landrams- sänkning om 10 miljoner kronor för inne- varande budgetår. Målet med stödet inom SIDA:s landpro- gram är att med krav på långsiktig hållbar- het öka landets resurstillväxt. Biståndet har en utpräglad fattigdomsinriktning anpas- sad till landets låga utvecklingsnivå. Det svenska programmet omfattar importstöd samt stöd till landsbygdsutveckling, hant- verksfiske, undervisning, industriutveck- ling, hälsosektom och till en personal- och konsultfond. <h5>Lantbrukssektorn</h5> Programmet har omformats från att ha varit ett geografiskt avgränsat landsbygds- utvecklingsprogram till dagens nationella program med tyngdpunkt på utbildning och institutionsförstärkning. Biståndet rik- tar sig till det lilla jordbrukshushållet ge- nom direkt rådgivning och mindre kredi- ter. Jordbruket är en viktig sektor i Guinea- Bissau med en god utvecklingspotential. Resultaten bör kunna förbättras och klara- re mål bör kunna ställas upp för stödets olika komponenter. <h5>Undervisning</h5> Sverige är tillsammans med Världsbanken huvudfinansiär inom undervisningssek- torn. Resultaten har hittills tyvärr varit svaga. Endast 40 % av barn i skolålder på- börjar sin grundskoleutbildning och en- dast en mindre del av dessa fullföljer de fyra åren. Under budgetåret 1991 /92 teck- nades ett femårigt avtal om fortsatt stöd. Betoning lades vid resultatkrav och upp- följning. En halvtidsöversyn kommer att genomföras under 1993. Målet med vårt bidrag inom ramen för det nya avtalet är att i lågstadieskolan höja kvaliteten på un- dervisningen och göra den mer relevant 120 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE för guineanema, samt att därigenom få fler elever att börja skolan och att fullfölja låg- stadieutbildningen. Den svenska insatsen består huvudsakligen i produktion och distribution av läromedel, lärarutbildning, läroplansutveckling och forskning kring skolfrågor. Ett stipendieprogram för högre utlands- studier har nyligen inletts. <h5>Hantverksfiske</h5> Stödet till hantverksfisket omformades under 1991 från projektstöd till främjande av institutionsuppbyggnad och kunskaps- utveckling. Resultaten var tidigare mycket svaga och projektet var dåligt anpassat till den guineanska försörjningskulturen på området. Stödet pågår i sin nya form fram till halvårsskiftet 1993. <h5>Importstöd</h5> Bidraget syftar till att stödja Guinea-Bis- saus strukturanpassning. Det har huvud- sakligen använts till inköp av insats- och incitamentsvaror för landsbygdsbefolk- ningen. Sverige valde, då det nya avtalet tecknades i december 1991, att koppla ut- betalningarna till kravet på en överens- kommelse med Världsbanken om den eko- nomiska politiken. Ännu har ingen uppgörelse nåtts och de stora reservatio- nerna på landramen härrör därför till stor del från denna delpost. Under 1992 genomförde SIDA en utvär- dering av det svenska importstödet, vars resultat kommer att redovisas under våren 1993. Förutsättningarna för Guinea-Bissau att tillgodogöra sig det avtalade import- stödsbeloppet, 20 miljoner kronor per år, kommer att diskuteras. <h5>Övrigt stöd inom landramen</h5> Stödet till hälsosektom har under år 1992 samlats under ett avtal. Insatserna utgörs främst av importstöd för basläkemedel, vacciner m.m., samt institutionellt samar- bete mellan SBL och Guinea-Bissaus natio- nella hälsolaboratorium. Detta arbete om- fattar forskning kring AIDS, TBC, malaria och andra vanliga sjukdomar i landet. Per- sonal- och konsultfonden finansierar ut- ländska experter som kompetensförstärk- ning till den statliga förvaltningen. <h5>Övrigt bistånd genom SIDA</h5> Ett kvinnoprojekt i form av inköp av ar- betskraftsbesparande redskap för föräd- ling av jordbruksprodukter har genom- förts med mycket goda resultat. SIDA förbereder vidare ett stöd för utveckling av rättsväsendet och främjande av respekten för mänskliga rättigheter. Bidrag förutses också till den nyetablerade organisationen för mänskliga rättigheter, liksom för ge- nomförande av valen. Bistånd genom SIDA, mkr <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 95,0</td><td> 85,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 39,4</td><td> 72,5</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 134,4</td><td> 157,5</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Landsbygdsutveckling</td><td> 17,0</td><td> 16,5</td></tr> <tr><td> Jordbruksskola</td><td> 1,1</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td> Jordbruksforskning</td><td> 0,6</td><td> 4,1</td></tr> <tr><td> Hantverksfiske</td><td> 3,1</td><td> 3,5</td></tr> <tr><td> Industri</td><td> 14,7</td><td> 17,0</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 9,0</td><td> 16,1</td></tr> <tr><td> Importstöd</td><td> 5,4</td><td> 17,3</td></tr> <tr><td> Hälsostöd</td><td> 4,2</td><td> 10,7</td></tr> <tr><td> PASI progr. VB</td><td> -</td><td> 10,0</td></tr> <tr><td> Personal- och konsult- fond</td><td> 5,7</td><td> 5,3</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 1,1</td><td> 1,9</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 61,9</td><td> 106,2</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 72,5</td><td> 51,3</td></tr> </table> 121 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h4>Bistånd genom enskilda organisationer</h4> Afrikagruppema har ett antal volontärer på plats, men avser avveckla sin verksam- het. Rädda Barnen stöder ett program med tonvikt på barnens rätt där ett nationellt mödra- och bamavårdprogram ingår. <h4>Bistånd genom BITS</h4> Guinea-Bissau har inte varit aktuellt som mottagarland för BITS tekniska samarbete eller u-krediter. Ett fåtal guineaner deltog under budgetåret 1991/92 i det interna- tionella kursprogrammet. Vid sidan av arbete med landsbygdsutveckling, undervisning och hälsovård förekommer också ansträngningar att utveckla industrin i Guinea-Bissau. Volvoverkstaden är ett exempel på SIDA-stödd verksamhet. FOTO: PAUL RIMMERFORS/BAZAAR <table border="1"> <tr><td colspan="3"></td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> wFAid v,-</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td></tr> </table> 122 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Bistånd genom SWEDECORP SWEDECORP övertog under hösten 1991 ansvaret för småindustristödet från SIDA. Det tidigare direktstödet till ett visst antal industrier har avvecklats och stödets hu- vuddel utgörs idag av en nyetablerad fond för småindustrifinansiering. I övrigt ingår företagsledarutbildning och utveckling av institutionell kompetens. Fonden är ett pilotprojekt med osäkra förutsättningar att åstadkomma resultat. Industristödets framtid efter att kommande avtalsförläng- ning t.o.m. år 1993 avslutats måste nog- grant övervägas. <h4>Bistånd genom SAREC</h4> SAREC bedriver ett laboratorieinriktat AIDS-forskningsprogram i landet. Projek- tet omfattar studier av HIV 2-infektionens spridning i Västafrika, genom vilket intres- santa och skrämmande forskningsresultat har uppnåtts. SAREC har också stött det pedagogiska forskningsinstitutet INEP inom ramen för undervisningsprogram- met. <h4>Regionalt samarbete (SIDA)</h4> Sverige stöder ett regionalt program inom förvaltningsutbildning för de portugisisk- talande länderna i Afrika. 123<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-183.png" style="width:54pt;height:294pt;"/> <h2>Verde</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-184.png" style="width:247pt;height:247pt;"/> Befolkning Befolknings- tillväxt/år ca 0,4 milj (1990) 2,1%    (1960-1990) Andel av arbetskraften i<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-185.png" style="width:170pt;height:38pt;"/> 52% 23%     25% Andel läskunniga      män 50% kvinnor 27% Förväntad livslängd       67,0 år kvinnor 67,9 år Dödlighet, barn under 5 år BNI/invånare Bistånd, andel av BNI Militärutgifter, andel av BNP 16,7% (1989) 780 USD (1990) 28,1% ingen uppgift 124 Karta; Stig Sddertind. ^SIDA <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD</td></tr> <tr><td> totalt Sverige</td><td> 207,8 22,3</td></tr> <tr><td colspan="2"> Bistånd från Sverige, utbetalningar</td></tr> <tr><td> 1991/92, mkr</td><td></td></tr> <tr><td> SIDA</td><td></td></tr> <tr><td> inom landramen</td><td> 63,55</td></tr> <tr><td> utanför landramen</td><td></td></tr> <tr><td> enskilda organisationer</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> katastrofbistånd</td><td> -</td></tr> <tr><td> betalningsbalansstöd</td><td> -</td></tr> <tr><td> regionala insatser</td><td></td></tr> <tr><td> demokrati/MR</td><td> -</td></tr> <tr><td> särskilda program</td><td> -</td></tr> <tr><td> miljö</td><td> 0,05</td></tr> <tr><td> BITS</td><td> -</td></tr> <tr><td> SWEDECORP</td><td> 0,02</td></tr> <tr><td> SAREC</td><td> -</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 65,42</td></tr> </table> BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> I januari 1991 hölls flerpartival till parla- ment och presidentämbete. Oppositions- partiet MPD (Movimento para a Democra- tica) vann en överlägsen seger. Partiet deklarerade tidigt att deras politik skall syfta till att främja demokrati, frihet, rättvi- sa och utveckling. Den nuvarande opposi- tionen hade inledningsvis svårt att anpassa sig i sin nya roll, men den politiska debat- ten har nu vitaliserats och funnit sina for- mer. Vad beträffar landets utrikespolitik kan noteras att man för närvarande har en plats i FN:s säkerhetsråd. Kontakterna med Sydafrika har, med övriga Afrikas goda minne, upprätthållits på så sätt att mellanlandningar för flyg tillåtits fortgå. Kap Verde har en mycket svag försörj- ningsbas. Det torra ökenklimatet begränsar möjligheterna att extensivt bruka jorden. Torkan har intensifierats under den senas- te tioårsperioden, och idag uppgår själv- försörjningsgraden under goda år inte till mer än knappt 20 %. Importen av livsmed- el är avgörande för landet. För att finansie- ra investeringar är man helt beroende av remitteringar från utvandrade medborgare och internationellt bistånd. landevis väl utvecklat och läskunnigheten är hög. Landet lider dock av betydande brist på mellan- och högutbildade perso- ner. Primärhälsovård och mödravård hål- ler god kvalitet. Ett stort problem i Kap Verde är överbe- folkningen, detta trots att ca två tredjedelar av världens kapverdier bor utomlands. Arbetslöshet, eller snarare undersysselsätt- ning, är mycket hög och uppgår, beroende på hur man räknar till mellan 25 och 40 %. Kvinnorna drabbas hårt. <h5>Framtida utveckling</h5> Landets ekonomi bedöms som välskött. Regeringen i Kap Verde presenterade un- der hösten 1992 sitt första ekonomiska pro- gram. Målet är utveckling genom integra- tion i världsekonomin. Man skall anpassa den offentliga sektorn till marknadsekono- mins krav och stimulera de privata sekto- rer där man har komparativa fördelar; fis- ke, turism och den internationella tjänstesektorn (flyg- och båttransporter). <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> <h5>Goda resultat trots svaga förutsättningar</h5> Trots den svaga resursbasen och det påtag- liga utlandsberoendet uppvisade landet under 1980-talet en genomsnittlig tillväxt på ca 5 % per år. Förklaringen ligger främst i en okorrumperad administrativ struktur och en effektiv förvaltning av de tillgängliga resurserna. Jämfört med många andra afrikanska länder har Kap Verde uppnått en hög soci- al utvecklingsnivå. Skolväsendet är förhål- Regeringen inriktar sig på att förankra de- mokratin. Med tanke på landets geografis- ka spridning strävar man efter att ge de lokala strukturerna ökade befogenheter, och att flytta besluten närmare medborgar- na. Landets första kommunalval hölls i december. Respekten för mänskliga rättigheter upprätthålls väl i Kap Verde. Tidigare be- gränsningar i de politiska fri- och rättighe- terna har avskaffats. Under år 1991 tillsat- tes en särskild MR-kommission för att tillse att rättigheterna respekteras. Kap Verde har ratificerat konventionerna om avskaffande av all slags rasdiskriminering 125 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE samt om avskaffande av all slags kvinno- diskriminering. <h3>Militärutgifter, externa konflikter</h3> Kap Verdes militärutgifter är försumbara och "armén" uppgår till ca 100 personer. Man har inte varit indragen i några externa konflikter under de senaste åren, och rela- tionerna till länderna på det västafrikanska fastlandet är stabila, i många fall därtill blygsamma. <h3>Biståndsgivare</h3> Det internationella biståndet är mycket viktigt för Kap Verdes utveckling. År 1990 erhöll landet ca 80 miljoner USD. De vikti- gaste FN-organen har verksamhet i landet och bland de bilaterala givarna dominerar Sverige följt av Nederländerna, Italien, Tyskland och USA. Även Frankrike, Portu- gal, Österrike och Japan bidrar. Det svens- ka programmet svarar för ca 20 % av det bilaterala biståndet. Ett mycket stort antal enskilda organisationer driver projekt i landet. Kap Verdes förmåga att koordinera biståndet är jämförelsevis mycket god. <h3>Sveriges bistånd</h3> Det svenska biståndssamarbetet med Kap Verde domineras av SIDA:s landprogram. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> Samarbetet med Kap Verde inleddes un- der befrielsetiden och fram t.o.m. budget- året 1991/92 hade totalt ca 670 miljoner kronor utbetalats. I december 1991 under- tecknades ett nytt treårigt samarbetsavtal om 225 miljoner kronor. Landprogrammet för Kap Verde omfat- tar endast två områden; importstöd och en kompletterande personal- och konsult- fond. Det övergripande målet för biståndet är att trygga den kapverdiska befolkning- ens överlevnad och att bredda basen för produktiv verksamhet. På längre sikt skall möjligheterna till självförsörjning därige- nom öka. Biståndet kännetecknas av förtroende, flexibilitet och obundenhet, med starka krav på regelbunden uppföljning och ut- värdering. Landets mottagningskapacitet är god men begränsad, varför den snabba höjningstakten av importstödet ej har mötts av motsvarande ökning på inköpssi- dan. Reservationer har följaktligen acku- mulerats. <h5>Importstöd</h5> Importstödet svarar för 90 % av landra- men. Det ges i obunden form. Huvudsakli- gen används medlen för inköp av basför- nödenheter, insatsvaror, fordon och reservdelar. De motvärdesfonder som stö- det genererar används bl.a. för arbets- kraftsintensiva utvecklingsprojekt. Under 1991 och 1992 har vissa föränd- ringar genomförts av SIDA för att öka ef- fektiviteten i stödet. Utbetalningsrutinema har omformats och kraven på revision, uppföljning och utvärdering har skärpts. Världsbankens reform av den finansiella sektorn i landet förutses öppna vägen för införande av ett fritt valutaallokeringssys- tem, vilket på sikt bör vara ett krav för be- viljande av svenskt importstöd. En genom- gripande översyn av stödet kommer att genomföras under 1993. <h5>Personal- och konsultfonden</h5> Fonden finansierar främst rekrytering av utländsk expertis och vissa projekterings- arbeten. Insatserna syftar i de flesta fall till att stärka förvaltningen och de statliga fö- retagens kompetens. Utnyttjandegraden av fonden är förhållandevis god men re- sultaten är svåra att mäta. Genomförande av en översyn diskuteras. 126 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 75,0</td><td> 80,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 63,4</td><td> 74,8</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 138,4</td><td> 154,8</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Importstöd</td><td> 58,4</td><td> 89,8</td></tr> <tr><td> Personal- och konsult- fond</td><td> 5,2</td><td> -</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 63,6</td><td> 89,8</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 74,8</td><td> 65,0</td></tr> </table> <h5>Övrigt bistånd genom SIDA</h5> Bidrag lämnas till kvinnoorganisationen OMCV för alfabetisering och stöd till dag- hem. Kulturstöd för upprustning av landets äldsta stad är under beredning, liksom stöd till decentraliseringsreformen. <h4>Bistånd genom enskilda organisationer</h4> Rädda Barnen har verksamhet i landet sedan 1977. Ett framgångsrikt program för mödra- och barnavård samt familjeplane- ring överlämnades under 1992 till den lo- kala motparten. Afrikagruppema driver ett omfattande volontärprogram. De viktigaste projekten utgörs av ett slumsaneringsprojekt på ön San Vincente och en tandvårdsutbildning. <h4>Bistånd genom BITS</h4> BITS u-krediter är öppna för Kap Verde, men inga låneansökningar har varit aktu- ella sedan man 1985 lämnade stöd till sam- riskföretaget Metalcave. Tekniskt samarbe- te förekommer inte och under budgetåret 1991/92 deltog inte heller några kapver- dier i det internationella kursprogrammet. På längre sikt kan BITS komma att spela en roll i det svenska utvecklingssamarbetet med Kap Verde. Bistånd genom SWEDECORP Samriskföretaget Metalcave, som tillverkar köksredskap och stålrörsmöbler, startades 1985 med hjälp av en BITS-kredit. Den tek- niska kompetensen i företaget bedöms som god, medan kunskaper i administra- tion och marknadsföring tyvärr visar på stora brister. Företaget har därför inte upp- nått tillfredsställande resultat. <h4>Regionalt samarbete (SIDA)</h4> Via särskilda program lämnas stöd till re- gionala kurser i förvaltningsutbildning för de portugisisktalande länderna i Afrika. Syftet är att reformera ländernas ålder- domliga förvaltningsstrukturer. 127 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h2>Asien</h2> Av SIDA:s 19 programländer finns 5 i Asien. Till Sydasien hör Bangladesh, In- dien och Sri Lanka vilka under budgetåret 1991/92 mottog 663 miljoner kronor i bi- stånd. SIDA dominerar med sitt landrams- bistånd och bistånd genom enskilda orga- nisationer i form av projektbidrag. BITS största engagemang finns i Indien dit man utbetalat 16,0 miljoner kronor i form av u- krediter. SAREC och SWEDECORP har mindre samarbete med Bangladesh, Indien och Sri Lanka. Utöver programländer ges bistånd i form av katastrofhjälp till Afgha- nistan och Pakistan, där även BITS är verksamt. BITS har därutöver tekniskt samarbete med Mongoliet, Bhutan och Nepal. I det ekonomiskt mer dynamiska Ost- och Sydostasien finns två av SIDA:s pro- gramländer nämligen Laos och Vietnam. Sammanlagt utbetalades till dessa två län- der 397,9 miljoner kronor under budget- året 1991/92. Det rör sig i huvudsak om bistånd genom SIDA. Kambodja har mottagit katastrofbistånd på 112,7 miljoner kronor. Flera av BITS större samarbetsländer finns i denna region. Till Kina utbetalades en u-kredit på 172,1 miljoner kronor och till Malaysia en u-kredit på 51,7 miljoner kronor och till Thailand en u-kredit på 38,9 miljoner kronor. Med Filippinerna har BITS ett tekniskt samarbete till vilket gjor- des utbetalning på 32,8 miljoner kronor. SAREC har endast samarbete med Kina. SWEDECORP har inlett ett samarbete med flera av de länder som BITS samarbetar med. Till Asien hör även Mellanöstern. Det är främst genom SIDA som bistånd ges i form av katastrofbistånd, stöd till enskilda organisationer eller till FN-organet UNR- WA. Hjälparbete pågår i Jordanien, Liba- non, Västbanken och Gaza, Iran, Irak samt Jemen. BITS har visst bistånd till Jordanien och Jemen. Totalt utbetalades under bud- getåret 1991/92 88,5 miljoner kronor till dessa länder. Biståndet till Sydasien, utbetalningar 1991/92, mkr <table border="1"> <tr><td> Land</td><td> SIDA</td><td> BITS</td><td> SAREC</td><td> SWEDECORP</td><td> TOTALT</td></tr> <tr><td> Bangladesh</td><td> 211,4</td><td> 1,5</td><td> -</td><td> 0,1</td><td> 213,0</td></tr> <tr><td> Indien</td><td> 364,4</td><td> 19,31</td><td> 3,8</td><td> 0,9</td><td> 388,4</td></tr> <tr><td> Sri Lanka</td><td> 58,1</td><td> 2,3</td><td> 0,8</td><td> 0,4</td><td> 61,6</td></tr> <tr><td> Övriga länder</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Afghanistan</td><td> 25,0</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> Pakistan</td><td> 19,6</td><td> 5,7</td><td> 1,7</td><td> 0,4</td><td> 17,5</td></tr> <tr><td> Mongoliet</td><td> -</td><td> 0,9</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,9</td></tr> <tr><td> Bhutan</td><td> -</td><td> 0,1</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Nepal</td><td> 6,5</td><td> 0,3</td><td> -</td><td> 0,1</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td></td><td> Summa 685,0</td><td> 30,4</td><td> 6,1</td><td> 1,9</td><td> 707,0</td></tr> </table> 1 u-kredit på 76,0 miljoner kronor 128 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-186.png" style="width:392pt;height:320pt;"/> Biståndet till Ost- och Sydostasien, utbetalningar 1991/92, mkr <table border="1"> <tr><td> Land</td><td> SIDA</td><td> BITS</td><td> SAREC</td><td> SWEDECORP</td><td> TOTALT</td></tr> <tr><td> Laos</td><td> 99,5</td><td> 0,8</td><td> -</td><td> -</td><td> 100,4</td></tr> <tr><td> Vietnam</td><td> 285,4</td><td> 2,5</td><td> 8,6</td><td> 0,9</td><td> 297,5</td></tr> <tr><td> Övriga länder</td><td colspan="5"></td></tr> <tr><td> Kambodja</td><td> 112,7</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 112,7</td></tr> <tr><td> Filippinerna</td><td> 5,3</td><td> 32,8</td><td> -</td><td> 1,0</td><td> 39,1</td></tr> <tr><td> Myanmar</td><td> 0,5</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Indonesien</td><td> 0,3</td><td> 5,2</td><td> -</td><td> 0,3</td><td> 5,8</td></tr> <tr><td> Thailand</td><td> 22,0</td><td> 58,31</td><td> -</td><td> 0,3</td><td> 80,6</td></tr> <tr><td> Malaysia</td><td> 0,2</td><td> 51,7</td><td> -</td><td> 0,3</td><td> 52,3</td></tr> <tr><td> Papua Nya Guinea</td><td> -</td><td> 0,2</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Kina</td><td> 4,0</td><td> 179,42</td><td> 4,2</td><td> 0,1</td><td> 187,6</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 529,9</td><td> 330,9</td><td> 12,8</td><td> 2,9</td><td> 876,5</td></tr> <tr><td colspan="2"> 1 u-kredit på 38,9 miljoner kronor 2 u-kredit på 172,1 miljoner kronor</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> 129 <h2>Bangladesh</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-187.png" style="width:202pt;height:271pt;"/> ca 107 milj (1990) Befolkning Befolknings- tillväxt/år 2,3%    (1980-1990) Andel av arbetskraften i jordbruk<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-188.png" style="width:29pt;height:16pt;"/> industri<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-189.png" style="width:25pt;height:32pt;"/> tjänster och service _J_____. 56,5% 9,8%   33,7% Andel läskunniga män 47% kvinnor 22% Förväntad livslängd män 52 år kvinnor 51 år Dödlighet, barn under 5 år BNI/invånare Bistånd, andel av BNI 18% (1990) 210 USD (1990) 9,2% Militärutgifter, andel av BNP                  1,6% 130 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD</td></tr> <tr><td> totalt Sverige</td><td> 18,2 0,2</td></tr> <tr><td colspan="2"> Bistånd från Sverige, utbetalningar</td></tr> <tr><td> 1991/92, mkr</td><td></td></tr> <tr><td> SIDA</td><td> 211,4</td></tr> <tr><td> inom landramen</td><td> 157,3</td></tr> <tr><td> utanför landramen</td><td></td></tr> <tr><td> katastrofer</td><td> 27,0</td></tr> <tr><td> enskilda organisationer</td><td> 20,5</td></tr> <tr><td> humanitärt bistånd</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> särskilda program</td><td> 1,8</td></tr> <tr><td> miljö</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> övrigt</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> BITS</td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> SWEDECORP</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 213,0</td></tr> </table> BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> Bangladesh är ett jordbruksberoende land. Jordbruket svarar för nästan hälften av BNP och exporten och mer än tre fjärdede- lar av sysselsättningen. Naturkatastrofer drabbar nästan varje år landet med stor förödelse som följd. Ett ständigt ökande befolkningstryck skapar allt större krav på livsmedelsproduktion, arbetstillfällen och samhällsservice. Jord- fördelningen i landet är mycket skev. Fattigdomen är utbredd och drygt hälf- ten av befolkningen lever under den av FN definierade s.k. fattigdomsgränsen. Befolk- ningstillväxten har minskat något och upp- går till ca 2,3 %. Spädbarnsdödligheten är mycket hög och läskunnigheten stagnerar. Genom en stram finanspolitik lyckades Bangladesh klara sig igenom de kraftiga ekonomiska störningar som orsakats av naturkatastrofer och kriget i Irak. De se- naste åren har en rad reformer genomförts, bl.a. för att förbättra exportindustrins kon- kurrenskraft. Handeln har liberaliserats och växelkursen har tillåtits fluktuera. Trots detta har inte nyinvesteringarna i exportsektorn ökat nämnvärt. Tillväxten blev lägre än väntat för bud- getåret 1991/92, bl.a. på grund av över- svämningar som drabbade jordbrukspro- duktionen, men väntas det kommande året stiga till ca 5 %. En hög tillväxt är dock inte tillräckligt för att komma till rätta med fattigdomsproblemet i landet, varför reger- ingen planerar åtgärder för att förbättra försörjningsmöjligheterna för de fattiga. National Party (BNP). Både regering och opposition har hittills haft svårt att finna sina roller i det parlamentariska arbetet. Någon avgörande förändring i MR- situationen har inte inträffat efter valet, dock att pressen nu är i stort sett fri. Reger- ingen har inte infriat sitt vallöfte att avskaf- fa säkerhetslagstiftningen, som under hös- ten 1992 kompletterats med en anti- terroristlag. Ett flertal MR-organisationer är aktiva i landet och försöker förbättra den fattiga befolkningens villkor på detta område. För minoritetsbefolkningen i Chitta- gong Hill Tracts är situationen fortfarande osäker och konflikten består. Den nya re- geringen har uttalat sig positivt till att för- handla och söka finna en politisk lösning. <h3>Militärutgifter, externa konflikter</h3> Militärutgifterna som andel av BNP har legat runt 1,5 % under 1980-talet. Något säkerhetspolitiskt hot utifrån kan inte sä- gas föreligga. Som andel av statsbudgeten är militärutgifterna jämförbara med sats- ningarna på hälsa och utbildning. <h3>Effektivitet i biståndet</h3> En ineffektiv administration har i kombi- nation med en låg inhemsk resursmobilise- ring lett till ett lågt utnyttjande av bistånds- medel. Sverige och andra givare har fäst uppmärksamhet vid detta problem i dis- kussioner med landet om det framtida biståndet. <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> Det senaste året har demokratin i Bangla- desh konsoliderats. I februari 1991 hölls parlamentsval i Bangladesh. Valen vanns med knapp marginal av Bangladesh <h3>Biståndsgivare</h3> Bangladeshs ekonomi är biståndsberoen- de. De största givarna är Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken och Japan, följt av USA och Canada. Sverige bidrar 131 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE endast med en mindre andel av det totala biståndet till landet. <h3>Sveriges bistånd</h3> Biståndet genom SIDA dominerar, men BITS och SWEDECORP har ett visst be- gränsat samarbete med Bangladesh. Ett flertal svenska enskilda organisationer är verksamma i landet. Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 213 miljoner kronor till Bangladesh. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> Utvecklingssamarbete med Bangladesh genom SIDA regleras av ett tvåårigt sam- arbetsavtaföbudgetårenl991/92-1992/93, omfattande 145 miljoner kronor per år. Biståndet är koncentrerat till landsbygds- utveckling med delkomponenterna syssel- sättning, undervisning och hälsa. Biståndet är inriktat på att förbättra de sociala villko- ren för de fattigaste människorna. <h5>Landsbygdsutveckling</h5> Det största projektet inom landsbygdsut- vecklingen är Grameen Bank som ger kre- diter till fattiga människor. Projektet är framgångsrikt och har bidragit till att lån- tagarna - drygt 90 % kvinnor - fått säkrare inkomster och en bättre levnadssituation. Sverige stöder vidare satsningar på infra- struktur, vattenregleringar, invallningar av risfält och sysselsättningsskapande aktivi- teter. ningen till och höja kvaliteten på primär- skolan med särskild inriktning på att öka flickornas deltagande. Ett femårigt avtal har ingåtts under förutsättningen att Bang- ladesh kontinuerligt ökar den egna med- elstilldelningen till primärskolan. <h5>Bistånd utanför landramen</h5> Utanför landramen stöds ett antal svenska och bangladeshiska enskilda organisatio- ner, vilka bedriver fattigdomsbekämpande insatser och kvinnoprogram. <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 145,0</td><td> 140,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 91,0</td><td> 78,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 236,0</td><td> 218,0</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Landsbygdsutveckling</td><td> 106,0</td><td> 99,0</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 31,0</td><td> 57,0</td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd</td><td> 19,0</td><td> -</td></tr> <tr><td> Utbildning</td><td> 0,0</td><td> 9,0</td></tr> <tr><td> Konsultfond</td><td> 1,0</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 157,0</td><td> 167,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation landram</td><td> 78,0</td><td> 51,0</td></tr> </table> <h5>Hälsovård</h5> Svenskt bistånd lämnas till ett UNICEF- samordnat immuniseringsprogram som har varit framgångsrikt med en hög täck- ningsgrad. Sverige stöder även försörjning av basläkemedel till primärhälsovården samt en klinik för familjeplanering. <h5>Undervisning</h5> Sverige stöder i samfinansiering med Världsbanken ett projekt för att öka intag- 132 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-190.png" style="width:247pt;height:364pt;"/> FOTO: HELDUR NETOCNY/BAZAAR En pojke svalkar sig vid en kommunal vattenpost i centrala Chittagong. <h4>Katastrofbistånd</h4> Katstrofbiståndet uppgick budgetåret 1991/92 till totalt 46 miljoner kronor, varav 19 miljoner kronor inom landramen. Bak- grunden var främst den cyklon som drab- bade landet i april 1991. <h4>Bistånd genom BITS</h4> BITS verksamhet i landet hänför sig till internationella kurser. <h4>Bistånd genom SWEDECORP</h4> SWEDECORP bedriver viss näringslivs- stödjande verksamhet. 133 <h2>Indien</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-191.png" style="width:241pt;height:285pt;"/> <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Befolkning Befolknings- tillväxt/år</td><td rowspan="2"> 850 milj        (1990) 2,1%    (1980-1990)</td><td colspan="2"> Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD</td></tr> <tr><td> totalt Sverige</td><td> 1,8 0,07</td></tr> <tr><td colspan="2"> Andel av arbetskraften i</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> jordbruk</td><td> industri tjänster och</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> X.</td><td> \    service</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> f.................................</td><td></td><td colspan="2"> Bistånd från Sverige, utbetalningar</td></tr> <tr><td> 1' • i</td><td> _■____</td><td> 1991/92, mkr</td><td></td></tr> <tr><td> 62,6%</td><td> 10,8% 26,6%</td><td> SIDA</td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td> inom landramen</td><td> 338,7</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> utanför landramen</td><td></td></tr> <tr><td> Andel läskunniga</td><td> män 62%</td><td> enskilda organisationer</td><td> 13,4</td></tr> <tr><td></td><td> kvinnor 34%</td><td> katastrofbistånd</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td colspan="2"> Förväntad livslängd</td><td> särskilda program</td><td> 4,2</td></tr> <tr><td></td><td> män 60 år</td><td> miljö</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td></td><td> kvinnor 58 år</td><td> övrigt</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Dödlighet,</td><td></td><td> BITS</td><td> 19,3</td></tr> <tr><td> barn under 5 år</td><td> 14,2%  (1990)</td><td> SWEDECORP</td><td> 0,9</td></tr> <tr><td> BNI/invånare</td><td> 350 USD</td><td> SAREC</td><td> 3,8</td></tr> <tr><td colspan="2"> Bistånd, andel av BNI     0.6%  (1991)</td><td></td><td></td></tr> <tr><td colspan="2"> Militärutgifter, andel</td><td> Summa</td><td> 388,4</td></tr> <tr><td> av BNP</td><td> 3,3%</td><td colspan="2"></td></tr> </table> 134 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> Indien är en regional stormakt med hög teknologisk kompetens, samtidigt som man har en stor grupp mycket fattiga. Jordbruket är fortfarande den domineran- de sektorn i ekonomin vad gäller syssel- sättningen. Den kraftiga befolkningsök- ningen utgör på sina håll ett hårt tryck på landets resurser. Industrisektorn svarar för ca 30 % av BNP och har expanderat kraf- tigt på senare år. Tillväxten har dock inte varit tillräckligt stark för att kunna ge sys- selsättning åt den snabbt växande arbets- kraften. Resurserna fördelas dessutom ojämnt. Den nya regeringen har sedan tillträdet i juni 1991 vidtagit genomgripande åtgär- der för att få bukt med landets prekära ekonomiska situation och dess ekonomis- ka politik innebär en klar brytning med tidigare indisk ekonomisk politik. Inom ramen för ett strukturanpassningsprogram söker regeringen genom liberalisering och infrastruktursatsningar stimulera industri och jordbruk. Under den senaste tiden har kraftiga liberaliseringar på handels- och exportområdet skett. Allmänna val hölls i juni 1991. Valen ledde till att Kongresspartiet bildade en minoritetsregering under premiärminister Narushima Rao. Regeringen har koncen- trerat sig på landets ekonomiska problem. <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> Indien är formellt en demokrati. Yttrande- friheten är stor, rättsväsendet oberoende och lagstiftningen stringent. På det lokala planet är det emellertid ibland svårt för de fattiga att skydda sig mot lokala maktha- vare som inte sällan använder våld. Rätts- säkerheten är alltför ofta beroende på sam- hällsställning och tillgång på pengar. Den internationella kritik som riktats mot In- dien för MR-brott hänför sig i första hand till förhållanden i Kashmir och Punjab. Militärutgifterna uppgick till 3,3 % av BNP 1990 och utgör en femtedel av landets fe- derala budget. Bakgrunden är dels en rad interna konflikter, dels de spända förhål- landena till vissa grannstater, främst Pakis- tan. <h3>Biståndsgivare</h3> Indien får förhållandevis litet utvecklings- bistånd per invånare trots att landet har en av världens lägsta inkomster per capita. De multilaterala organisationerna är de största givarna. Sverige står för en ringa del av Indiens bistånd. <h3>Sveriges bistånd</h3> Sveriges biståndssamarbete med Indien inleddes 1953 och 1972 tillkom det första samarbetsavtalet. Förutom SIDA är även myndigheterna BITS, Swedecorp och Sarec samt enskilda organisationer verksamma i landet. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> Utvecklingssamarbetet med Indien genom SIDA regleras av ett tvåårigt samarbetsav- tal för budgetåren 1992/93-1993/94. Sam- arbetet är främst inriktat på landsbygdens fattiga grupper, genom hälso- och utbild- ningsprojekt, skogs- och markvård och miljösatsningar. Dessutom finns det ett samarbete på energiområdet. <h5>Skogs- och miljövård</h5> Samarbetet inom skogs- och markvård avser främst stöd till byskogsbruken. Stö- den till de stora byskogsbruken i Orissa och Tamil Nadu utvärderas under året. Brister har uppmärksammats vad gäller kostnadseffektivitet och måluppfyllelse. Byskogsprogrammet i Bihar har avslutats 135 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE p.g.a. otillfredsställande resultat. Från 1992 ingår också integrerad markvård i Dung- arpur, Rajasthan och stöd till trädodlarko- operativ i skogs- och miljövårdsprogram- met. Inom den moderna sektorn stöder Sverige uppbyggnaden av Institutet för Miljöutbildning i Hyderabad, Andra Pra- desh. Bistånd genom SIDA, mkr <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 400,0</td><td> 415,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 10,0</td><td> 170,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 509,0</td><td> 585,0</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt</td><td> Planerat</td></tr> <tr><td></td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Skogsbruk med mark-</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> vård</td><td> 85,0</td><td> 110,0</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 133,0</td><td> 156,0</td></tr> <tr><td> Vatten och san itet</td><td> 57,0</td><td> 57,0</td></tr> <tr><td> Energisamarbete</td><td> 59,0</td><td> 125,0</td></tr> <tr><td> Exportfrämjande och</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> konsultfond</td><td> 5,0</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 0,0</td><td> 15,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 339,0</td><td> 467,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 170,0</td><td> 118,0</td></tr> </table> <h5>Hälsovård</h5> Inom hälsosektom stöds immuniserings- program för mödrar och barn via UNICEF och WHO. En nyligen gjord utvärdering uppvisar inga entydigt positiva resultat även om en minskning av bamadödlighe- ten noterats. Även de nationella lepra- och tuberkolosprogrammen stöds. En översyn har genomförts av det bilaterala bama- vårdsprogram som stöds av Sverige och bedömningen är att programmet fungerar väl. UNICEF leder även dricksvattenprojekt som stöds av Sverige. Dels ett nationellt program för dricksvatten med omgiv- ningshygien, dels ett integrerat projekt (SWACH) i Rajastan med betoning på vat- tenburna sjukdomar. Det nationella pro- grammet bedöms fungera relativt dåligt och Eder av förseningar. <h5>Undervisning</h5> Undervisning stöds genom två projekt i Rajasthan: Lok Jumbish-programmet, bas- undervisning för alla och Shiksha Karmi- projektet, ett icke-formellt primärskolepro- jekt. Det förra har nyligen påbörjats och bygger på förstärkning av den existerande utbildningsstrukturen. Det senare har ex- panderat kraftigt under det senaste året, barnens skolnärvaro har i medeltal ökat från 53 % till 82 % sedan programmet in- fördes. 136 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Energisamarbete</h5> Landramsmedel om 715 miljoner kronor ingår i Uri-projektet (se nedan). Stöd till kraftöverföringsprojekt, minikraftverk och energisparande utgör de övriga delarna i energisamarbetet. <h5>Utanför landramen</h5> Utanför landramen ges bl.a. stöd till svens- ka enskilda organisationer samt till indiska organisationer som driver program för utveckling av kvinnornas situation och för landramsanknutna insatser avseende by- skogsbruk, dricksvatten och miljöaktivite- ter. <h4>Bistånd genom BITS</h4> Energisamarbetet med Indien domineras av Uri-kraftverket i Kashmir som avtala- des hösten 1989. Förutom 715 miljoner kro- nor av landramsmedel ingår SEK- och BITS-krediter på 1 300 respektive 1 400 miljoner kronor samt en kredit från nordis- ka investeringsbanken och brittiskt bi- stånd. Störningar i genomförandet har uppstått på grund av säkerhetsproblem i området. Indien är dessutom en av de största mottagarna av u-krediter, främst avseende energisamarbete. Den totala kreditvolymer uppgick budgetåret 1991/92 till 3 258 mil- joner kronor. Bistånd genom SAREC Forskningssamarbetet med SAREC sker främst på områdena bioteknik och fömy- bar energiteknologi. Samarbetets tyngd- punkt ligger på att främja resultatinriktad forskning av ömsesidigt intresse. Ett pro- blem har dock varit den långsamma indis- ka byråkratin som inneburit friseringar i genomförandet av projekt. Bistånd genom SWEDECORP SWEDECORP bedriver bl.a. näringsfräm- jandeverksamhet i Indien. 137 <h2>Laos</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-192.png" style="width:202pt;height:294pt;"/> Befolknings- tillväxt/år           2,8% Andel av arbetskraften i <table border="1"> <tr><td> jordbruk^</td><td> industri __V</td><td> tjänster och service / </td></tr> <tr><td colspan="3"> ■</td></tr> <tr><td> 75,7%</td><td> 7,1%</td><td> 17,2%</td></tr> </table> Andel vuxna läskunniga 54% Förväntad livslängd män 49,7 år kvinnor 51,3 år Dödlighet, barn under 5 år BNI/invånare Bistånd, andel av BNI Militärutgifter, andel av BNP 15,2% (1990) 200 USD (1990) 17,5% ingen uppgift <h5>Bistånd</h5> Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt                                    37,0 Sverige                              4,0 Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr SIDA_____________________________99,5 BITS_________________________________0,8 SWEDECORP __________________- SAREC_________________________- Summa      100,3 138 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> Det ekonomiska reformprogrammet i marknadsekonomisk riktning fortskrider planenligt trots hämmande faktorer under senaste året i form av naturkatastrofer som översvämningar och torka. Viktiga inslag i denna process utgörs av privatisering av statliga företag, inkomstbeskattning, av- skaffande av subventioner, fri prissättning, införande av marknadsmässiga växelkur- ser etc. En fortsatt förbättring av ekono- min, såväl strukturellt som realt kan kon- stateras. Bristandekapacitet i förvaltningen och avsaknaden av företagsledare med erfarenhet av marknadsekonomiska för- hållanden utgör dock flaskhalsar i den på- gående processen. Lagstiftningen på det ekonomiska området kommer att under 1992 ha kompletterats med lagar rörande privat företagsamhet, skiljedom, konkur- ser, nyttjanderätt (jordlag) och dessutom planeras för en ny budgetlag, enligt vilken Laos skall ha en offentlig statsbudget. Den nya öppenheten har lett till ett kraf- tigt ökande utbyte med omvärlden. Eko- nomiskt lutar man sig mot IMF, Världs- banken, Thailand och övriga ASEAN- länder, Japan, och politiskt mot Vietnam och Kina. Liksom de senare säger man sig eftersträva politisk stabilitet för en period av ekonomisk utveckling. Trots påfallande positiva makroekono- miska indikatorer under senare år, har Laos förda reformpolitik hittills endast kommit en bråkdel av landets befolkning till del. Trängande behov kvarstår för att förbättra livsvillkoren för den stora folk- majoriteten, som består av naturahushål- lande bönder. Biståndsberoendet - ca 20 % av BNP - förblir stort. Det privata banksparandet har emellertid utvecklats mycket positivt och motsvarar enligt IMF sannolikt ca 5 % av BNP. En arman positiv faktor är att de utländska investeringarna ökar. Det offent- liga sparandet förblir dock negativt, även om grunden nu har lagts för ett fungeran- de skattesystem och härigenom ökande statsinkomster. I Laos investeringsprogram prioriteras i hög grad fysisk infrastruktur, framför allt utbyggnad av vattenkraften och upprust- ning av vägnätet. Med växande statsintäk- ter och ett omfattande bistånd, kan mycket åstadkommas även inom de sociala sekto- rerna. En förutsättning är dock att statsför- valtningen effektiviseras i sin nya roll. <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> Tillkomsten 1991 av landets första författ- ning, i vilken grundläggande medborgerli- ga fri- och rättigheter finns inskrivna, inne- bär tillsammans med andra åtgärder på lagstiftningsområdet förbättrade förutsätt- ningar för en ökad rättssäkerhet. Tillämp- ningen lämnar dock mycket i övrigt att önska. Yttrandefriheten och föreningsfri- heten är i praktiken klart begränsade. Laos har vidare endast undertecknat barnkon- ventionen av FN:s MR-konventioner. Även om en generell förbättring på MR- området kan konstateras, förekommer fortfarande godtyckliga arresteringar av bl.a. regimkritiker som krävt en övergång till ett flerpartisystem i landet. "Omskol- ningsläger" från tiden efter 1975 lär dock alla ha stängts. Inga oberoende MR-organi- sationer tillåts verka och ej heller existerar någon dialog mellan regeringen och orga- nisationer som påtalar MR-brott. Utveck- lingen mot demokrati går långsamt. Även om kommunistpartiet genom den nya grundlagen sätts att verka i enlighet med lagarna, finns dock enpartistaten orubbad kvar och inga tendenser av betydelse i rikt- ning mot politisk pluralism kan iakttas. 139 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Biståndsgivare</h3> Det tidigare dominerande östbiståndet till Laos har nu praktiskt taget upphört. Laos har en mycket liten mottagningskapacitet för bistånd. Inom det svenska biståndet har bristande effektivitet påvisats inom såväl skogs- som vägsektorstödet. F.n. sva- rar följande givare för ett sammantaget kraftigt ökande internationellt bistånd: Världsbanken, Asiatiska Utvecklingsban- ken, Japan, Sverige, UNDP och Australiert. För år 1990 uppskattas detta biståndet ha uppgått till 176 miljoner dollar. <h3>Sveriges bistånd</h3> Det svenska Laos-biståndet omfattar, för- utom SIDA:s landramssamarbete, också mindre SID A-stödda insatser via enskilda organisationer. Dessutom finns ett begrän- sat BITS-stöd genom laotiers deltagande i dess internationella kurser. Totalt utbetala- des under budgetåret 1991 /92 genom SIDA och BITS ca 100 miljoner kronor. <h4>Biståndet genom SIDA</h4> Nu gällande samarbetsavtal avser budget- åren 1991/92-1992/93. En ettårig förläng- ning förbereds av SIDA. Landramen är väl intecknad med ett medelsutnyttjande på 80 % för 1991/92. För budgetåret 1992/93 beräknas detta bli 93 %. De svenska biståndsinsatserna har hit- tills framför allt koncentrerats till skogs-, energi- och tranportsektorema. <h5>Skogssektorn</h5> Förutom vattenkraften är skogen f.n. Laos största naturresurs och svenskt bistånd har sedan drygt 10 år tillbaka varit inriktat på att stödja ett uthålligt utnyttjande av dessa resurser. Två skogsföretag har tidigare byggts upp med svenskt bistånd. Miljöas- pekten har uppmärksammats alltmer till- sammans med kunskapsutveckling och institutionsuppbyggnad i bl.a. följande insatser: • rådgivning till laotiska skogsbruksmyn- digheter på central, regional och lokal nivå, • stöd till skogsvårdsutbildning, • skogsin ven tering/ kartering, • identifiering för skyddsåtgärder av eko- logiskt känsliga skogsområden, skogsplanteringar, • rådgivning för att generera högre in- komster på landsbygden t.ex. vad be- träffar avsättning för skogsprodukter, alternativa grödor och modem boskaps- skötsel. Vid SIDA:s årsgenomgång 1991 förelåg flera frågetecken rörande organisation, givarsamordning, verksamhetens inrikt- ning m.m. Därför beslöts att under 1992 endast ingå ett ettårigt nytt insatsavtal istället för ett planerat fyraårigt. <h5>T ransportsektorn</h5> Ett svenskt vägstöd inleddes 1987 i syfte att öka den laotiska kapaciteten att plane- ra, bygga och underhålla vägar. Det nu aktuella vägprojektet är den största enskil- da svenska insatsen sedan vattenkraftver- ket Xeset färdigställdes 1991. Vägen utgör en viktig del av den infrastruktur, som är nödvändig för att effektivt kunna driva utvecklingen i Laos mot marknadsekono- mi vidare. Konkret handlar projektet om upprust- ning av riksväg 13, som leder mot Kina i norr och som i sydost har förbindelse med flera hamnstäder i Vietnam. Världsbanken och Asiatiska Utvecklingsbanken svarar för arbetet med de norra respektive södra vägavsnitten och Sverige för en mellanlig- gande vägsträcka om totalt 177 km. Förut- om rådgivning och materiellt stöd till själ- va vägbygget, omfattar det svenska åtagandet också utbildnings- och institu- tionsuppbyggande insatser inom Laos transportministerium samt till en vägskola, ett projekteringsinstitut och organisation 140 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE för landets vägunderhåll. Den tekniska biståndskomponenten i biståndet har ut- vecklats väl, inte minst vad beträffar väg- skolan där hittills ca 200 tekniker har utbil- dats. Vägbyggnadsinsatsen däremot har hittills redan inneburit betydande fördy- ringar p.g.a. att man blivit tvungen att re- parera delar av den nybyggda vägen till en kostnad av 20 miljoner kronor. Totalt be- räknas vägen bli fördyrad med 65 miljoner kronor och totalt kosta ca 275 miljoner kro- nor. <h5>Hälsovård</h5> SIDA har förutom stöd till ett s.k. MCH- (Mother-Child-Health)-projekt och ett vat- tenförsörjningsprojekt i UNICEF:s regi, också initierat en läkemedelsinsats. Dess- utom är ett stöd till hälsoministeriet under beredning. <h5>Förvaltningsbistånd</h5> En tvåårig insats avseende utveckling av en laotisk statistikmyndighet har inletts, för vilken SCB har anlitats att genomföra insatsen. <h5>Demokratibistånd</h5> Inom ramen för biståndet förs en dialog om MR- och demokratiläget i Laos. Beslut togs 1992 om en insats om 6 miljoner kro- nor på rättsområdet. Insatsen inriktas främst på kompetens- och kapacitetsupp- byggnad och innebär stöd till Laos justitie- ministerium, stöd till landets juristutbild- ning samt till utgivning av landets "författningssamling". Ett viktigt inslag är vidare regelbundet återkommande parla- mentarikerbesök i Sverige. Dessutom ges sedan några år tillbaka stöd via svensk enskild organisation till Laos kvinnounion. <h5>Kulturbistånd</h5> Ett museisamarbete har inletts med Fol- kens museum som svensk part. <h4>Bistånd genom BITS</h4> Hittills har totalt 47 laotier deltagit i BITS internationella kurser med i huvudsak följande inriktning: skogsbruk, vägbyg- gande och vattenkraft/energiförsörjning. Under budgetåret 1992 utbetalades 0,8 miljoner kronor. Bistånd genom SIDA, mkr <table border="1"> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 110,0</td><td> 110,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 11,2</td><td> 23,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 121,2</td><td> 133,0</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Skogsprogrammet</td><td> 19,9</td><td> 32,0</td></tr> <tr><td> Vägsektorn</td><td> 42,6</td><td> 70,0</td></tr> <tr><td> Energistöd</td><td> 20,7</td><td> 6,0</td></tr> <tr><td> Mödra- och barnavård</td><td> 2,0</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Kultursamarbete</td><td> 1,0</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Statistikinsats</td><td> 3,1</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Konsultfond</td><td> 4,3</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 93,6</td><td> 122,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 23,0</td><td> 11,0</td></tr> </table> 141 <h2>Sri Lanka</h2> INDIEN 0 biståndsprojektet Kotmale väg järnväg Bengaliska bukten<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-193.png" style="width:199pt;height:269pt;"/> INDISKA OCEANEN ca 17 milj (1990) Befolkning Befolknings- tillväxt/år 1,4%    (1980-1990) Andel av arbetskraften i tjänster och service jordbruk industri<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-194.png" style="width:167pt;height:14pt;"/> 42,6% 11,7% 45,7% Andel läskunniga män 93% kvinnor 84% Förväntad livslängd män 69 år kvinnor 73 år Dödlighet, barn under 5 år BNI/invånare 3,5% 470 USD Bistånd, andel av BNI    8,2% Militärutgifter, andel av BNP                4,8% 142 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Bistånd Offentligt nettobistånd/person 1990, USD</td></tr> <tr><td> totalt Sverige</td><td> 38,9 0,7</td></tr> <tr><td colspan="2"> Bistånd från Sverige, utbetalningar</td></tr> <tr><td> 1991/92, mkr</td><td></td></tr> <tr><td> SIDA</td><td></td></tr> <tr><td> inom landramen</td><td> 51,1</td></tr> <tr><td> utanför landramen</td><td></td></tr> <tr><td> enskilda organisationer</td><td> 3,7</td></tr> <tr><td> övrigt</td><td> 3,3</td></tr> <tr><td> BITS</td><td> 2.3</td></tr> <tr><td> SWEDECORP</td><td> 0,4</td></tr> <tr><td> SAREC</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 61,6</td></tr> </table> BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> <h3>Militärutgifter, externa konflikter</h3> Sri Lanka har länge fört en politik med social inriktning. Trots en låg BNP per ca- pita är medellivslängden hög liksom ande- len läs- och skrivkunniga. Den öppna ar- betslösheten är dock hög. Borttagna subventioner och hög inflation anses ha försämrat de fattigas levnadsnivå. Ett långvarigt internt krig belastar lan- dets resurser. Ekonomin visade under bör- jan av 1980-talet en tillväxt på 5 % men sjönk under år 1989 till endast 2,3 % samti- digt som inflationen steg. Under senare år har tillväxten åter tagit fart och uppgick till 5 % under 1991. Sedan 1988 genomför lan- det ett strukturanpassningsprogram med internationellt stöd. Fortsatta strukturella reformer i syfte att stimulera tillverknings- och exportindustrin bedöms nödvändiga för att upprätthålla tillväxten. Utvecklingen i Sri Lanka präglas fortfa- rande av konflikten i de norra och östra delarna av landet. Fortfarande pågår stri- der mellan den tamilska organisationen befrielsetigrama (LTTE), vilken kämpar för en självständig tamilsk stat, och regerings- styrkor. Som en följd av de interna konflikterna i landet har militärutgifterna varit förhållan- devis höga och uppgick 1990 till 4,8 % av BNP. <h3>Biståndsgivare</h3> Världsbanken och Asiatiska utvecklings- banken är landets största biståndsgivare medan de ledande bilaterala givarna är Japan och USA. <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> Situationen beträffande de mänskliga rät- tigheterna i Sri Lanka påverkas framför allt av kriget i norr och öster där situationen fortfarande är mycket allvarlig. Den lanke- siska regeringen har tagit till sig den kritik som framför allt västvärlden riktat mot kränkningarna av de mänskliga rättighe- terna. Flera åtgärder med positiva effekter på MR-situationen kan noteras. <h3>Sveriges bistånd</h3> Det svenska biståndssamarbetet med Sri Lanka inleddes år 1958. Samarbetet har dominerats av Kotmale-kraftverket, vilket tagit omkring 1 400 miljoner kronor i an- språk. Den sista utbetalningen gjordes 1987/88. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka reg- leras av ett tvåårigt samarbetsavtal för pe- rioden 1992/93-1993/94. Biståndet har koncentrerats till landsbygdsutveckling, hälsovård och utbildning. För budgetåret 1991/92 allokerades inga nya landrams- medel, då reservationerna på anslaget var mycket höga p.g.a. konflikten i landet. För år 1992/93 uppgår landramen till 35 miljo- ner kronor. <h4>Landsbygdsutveckling</h4> Det svenska stödet till landsbygdsutveck- ling avser två distrikt, Matara och Badulla. Programmet påbörjades år 1979 och har under senare år präglats av en mer medve- 143 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-195.png" style="width:245pt;height:341pt;"/> Bostadslängor i Matare-distriktet, Sri Lanka, som byggts med SIDA- hjälp för att förbättra de s.k. plantagetamilernas situation. FOTO: HELDUR NETOCNY/BAZAAR ten strävan att nå fattiga befolkningsgrup- per. Landsbygdsprogrammen genomgick en utvärdering 1991 som visar att försörj- ningsmöjligheterna förbättrats för lands- bygdsbefolkningen och att infrastrukturen utvecklats. <h5>Undervisning</h5> Stödet till undervisningssektorn syftar i första hand till att höja undervisningens kvalitet i plantageskolor och eftersatta pri- märskolor på landsbygden. <h5>Hälsovård</h5> Sverige har sedan år 1987 stött ett immuni- seringsprogram som UNICEF och den lankesiska regeringen driver. Den utvärde- ring som gjordes 1989 visar på positiva resultat och minskningar av dödligheten. Programinsatsen avslutades i juni 1991, varför inga utbetalningar skedde under 1991/92. 144 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 0</td><td> 35,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 95,0</td><td> 44,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 95,0</td><td> 79,0</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Landsbygdsutveckling</td><td> 15,0</td><td> 24,0</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 24,0</td><td> 36,0</td></tr> <tr><td> Hälsostöd</td><td> 0</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Konsultfond</td><td> 1,0</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Katastrofbistånd/ humanitärt stöd, m.m.</td><td> 11,0</td><td> 12,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 51,0</td><td> 76,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation landram</td><td> 44,0</td><td></td></tr> </table> <h5>Bistånd utanför landramen</h5> Ett tiotal svenska enskilda organisationer erhåller stöd från SIDA för sin verksamhet i landet. Därutöver ges direktstöd till olika lankesiska kvinnoorganisationer. <h4>Bistånd genom SAREC</h4> SAREC har sedan år 1976 stött forskning i Sri Lanka. Målet är att vidmakthålla och stärka forskningskapaciteten i landet. Forskningssamarbetet bedöms ha haft stor betydelse för Sri Lanka under konfliktåren och flera projekt har lett till bestående forskningsresultat. Bistånd genom SWEDECORP SWEDECORP har under 1991 /92 stött projekt av handelsfrämjande karaktär samt ett teknikutvecklingsprojekt i samarbete med en svensk högskola och lankesiska företag. Swedfund International AB är en- gagerad i tre samriskföretag i landet. <h4>Bistånd genom BITS</h4> BITS är verksam genom internationella kurser. 145 Vietnam<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-196.png" style="width:287pt;height:427pt;"/> 146 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> Vietnams utvecklingspolitik fortsätter att uppvisa goda resultat. Trots bortfallet av tidigare omfattande östbistånd och trots ett fortsatt amerikanskt handelsembargo, vil- ket bl.a. omöjliggjort ett återupptagande av lånegivningen från de internationella fi- nansinstitutionemas sida, har den pågåen- de processen i marknadsekonomisk rikt- ning kunnat drivas vidare. Svårigheterna i den vietnamesiska ekonomin är dock många. Bl.a. måste nu vietnamesiska före- tag utan statliga subventioner konkurrera på världsmarknaden på lika villkor som konkurrenterna i det dynamiska Sydosta- sien. Den tidigare höga inflationstakten förefaller man nu börja få bukt med och ekonomin har på sistone uppvisat klart positiva resultat. Kraftiga produktivitets- ökningar kan exempelvis konstateras såväl inom den privatiserade jordbrukssektorn som inom industrin, vilket lett till en om- fattande export och t.o.m. ett betydande handelsöverskott för 1992. Dock återstår mycket att reformera och prioritetsområ- den är bl.a. följande: den statliga företags- sektorn, skattesystemet, den ekonomiska lagstiftningen m.m. Det tidigare planekonomiska systemet utformat efter sovjetiska förebilder är nu på väg att raseras i snabb takt och målet förefaller vara en marknadsekonomi av sydostasiatiskt snitt. Omorienteringen in- leddes 1986, men först tre år senare började de marknadsekonomiska mekanismerna på allvar att slå igenom. Befolkning Befolknings- tillväxt/år 66,7 milj 2,1% (1990) <h5>Bistånd</h5> Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt                                      2,8 Sverige                              0,7 Andel av arbetskraften i jordbruk                    industri tjänster och<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-197.png" style="width:170pt;height:29pt;"/> 67,5%                    11,8%  20,7% Andel läskunniga         87,6% Förväntad livslängd män 62,7 år kvinnor 64,8 år Dödlighet, barn under 5 år             6,5% (1990) BNI/invånare               ingen uppgift Bistånd, andel av BNI      2,1% (1990) Militärutgifter, andel av BNP                    ingen uppgift Bistånd från Sverige, utbetalningar 1991/92, mkr SIDA____________________________285,4 BITS_________________________________2,6 SWEDECORP___________________0,9 SAREC___________________________8,6 Summa      297,5 147 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Reformpolitikens negativa effekter för de sociala sektorerna kvarstår med hög arbetslöshet - drygt 20 % -, stigande polari- sering i samhället samt minskad social ser- vice. <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> Vietnam har skrivit under FN:s alla kon- ventioner om mänskliga rättigheter. Åter- kommande rapporter talar dock om brist- fälligt rättsskydd och långa fängelsestraff för bl.a. politiskt och religiöst verksamma. I helhetsperspektivet kan ändå en positiv utveckling skönjas med bl.a. en ökande frispråkighet och tolerans för oliktänkande i den inhemska debatten och ett likaledes friare kulturklimat. <h3>Effektivitet i biståndet</h3> Biståndet förefaller uppfylla rimliga krav på effektivitet. <h3>Militärutgifter, externa konflikter</h3> Officiella uppgifter saknas om militärutgif- terna. Dess andel av BNP anses dock ha sjunkit kraftigt under de senaste åren, inte minst till följd av det militära tillbakadra- gandet från Kambodja samt det mycket kärva budgetläget. Armén uppges exem- pelvis ha reducerats med ca 50 % de senas- te åren och nu uppgå till en halv miljon man. <h3>Biståndsgivare</h3> Det en gång så omfattande östbiståndet har nu helt upphört. Sverige och Finland fortsätter med sitt stöd tillsammans med UNDP, medan nya aktörer är Japan, Frankrike, Tyskland, Italien, Australien m.fl. Det amerikanska handelsembargot förhindrar fortfarande IMF, Världsbanken och AsDB att gå in med nya lån. Det sam- lade internationella biståndet för 1992 har uppskattats till ca 200 miljoner US dollar. <h3>Sveriges bistånd</h3> SIDA har länge dominerat det svenska utvecklingssamarbetet med Vietnam. SAREC har spelat en viktig roll på forsk- ningssidan. SWEDECORP är på väg att förstärka sin profil i landet, medan BITS- samarbetet f.n. begränsar sig till att finan- siera vietnamesers deltagande i BITS inter- nationella kurser. Vietnam fortsätter att mottaga katastrofbistånd från Sverige. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> Det övergripande syftet med Sveriges Viet- nambistånd har under de senaste åren varit att på olika sätt stödja den pågående ekonomiska reformprocessen samt att ge- nom dialog och insatser främja demokrati och mänskliga rättigheter i landet. Det tra- ditionella svenska biståndet inom hälso- vårds- och skogssektorerna fortsätter, men med en utformning som är anpassad till nya mer marknadsmässiga förhållanden. Miljöaspekterna bevakas i ökande ut- sträckning inte minst skogsprogrammet. De senaste biståndsöverläggningama ägde rum i maj 1992, då bl.a. ett ramavtal om biståndssamarbete för 1992/93-1993/94 undertecknades. <h5>Skogsstöd</h5> Sedan mitten av 1980-talet har det svenska stödet till skogssektorn huvudsakligen inriktats på insatser för skogsskötsel, forsk- ning och markvård. En stor principiell för- ändring från tidigare stöd kan konstateras genom att detta nu fokuseras på den en- skilde bonden/skogsbrukaren, som har givits nyttjanderätt till marken och numera fritt kan förvalta densamma. Viktiga kom- 148 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE ponenter i biståndet är f.n. rådgivning i markrättsliga frågor, nya metoder för en- skilt bondeskogsbruk, återplantering av skog, rådgivning vid utarbetande av en nationell skogsutvecklingsplan samt stöd till ett skogsforskningsinstitut. Det svenska skogsprogrammet, vari genderfrågoma ägnas särskild uppmärksamhet, är geogra- fiskt koncentrerat till de fem nordligaste provinserna. Pappersbruket Bai Bang i Vinh Phu-provinsen har sedan 1990 drivits i vietnamesisk regi med tillfredsställande resultat. <h5>Hälsovård</h5> Stödet till hälsovården har länge varit ett centralt inslag i samarbetet och främst in- riktats mot primärhälsovårdens behov. Huvudmålet har varit att höja hälsostan- darden i Vietnam genom bättre utbildning, effektivare behandlingsmetoder och mo- dernare sjukvårdsutrustning m.m. En ny komponent i hälsostödet är att utveckla lagstiftningen, som styr förhållandena kring produktion och distribution av läke- medel samt kvalitetskontroll. Nu rådande budgetåtstramning, privatisering och av- giftsbeläggning ställer stora krav på löpan- de analys av sektorns utveckling. F.n. förbereds ett nytt program fö r 1993/94-1995/96, där man utgår från de slutsatser som drogs i en 1992 genomförd SIDA-utvärdering och en Världsbanksfi- nansierad sektorstudie från samma år. I dessa förordas bl.a. en koncentrering av antalet insatser, en ökad uppmärksamhet av köns- och befolkningsfrågor samt att målgruppen för det framtida hälsostödet bör vara kvinnor i fertil ålder. <h5>Institutionellt stöd/ demokratistöd</h5> Insatser för att bygga upp den institutio- nella kompetensen i landet utgör en syn- nerligen viktig del av stödet till reformpro- cessen. Samarbetet omfattar insatser på skatte- och rättsområdena, materiellt stöd och utbildningsinsatser inom bankväsen- det, stöd till utbildning i makroekonomi, ekonomisk policy-analys, företagsledning, massmedie- och kultursamarbete m.m. Importstöd Mekanismen för valutafördelning un- der det nu tillämpade obundna importstö- det har marknadsanpassats under det se- naste året. Tillsammans med utbildnings- insatser på banksidan har detta inneburit ett betydelsefullt bidrag till reformproces- sen i marknadsekonomisk riktning. Det är således inte längre staten utan bankerna som har ansvaret för fördelningen av valu- tan. Mot bakgrund av kraftigt ökande ex- portinkomster och de gynnsamma effekter som ett upphävande av det amerikanska handelsembargot förväntas ha i form av normaliserade relationer med IMF/ Världsbanken och AsDB, anses en gradvis utfasning av denna stödform kunna aktua- liseras. <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Bistånd genom SIDA, mkr</td></tr> <tr><td> Disponibelt</td><td> 1991/92</td><td> 1992/93</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 325,0</td><td> 225,0</td></tr> <tr><td> Ingående reservation</td><td> 84,5</td><td> 160,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 409,5</td><td> 385,0</td></tr> <tr><td> Fördelning</td><td> Utbetalt 1991/92</td><td> Planerat 1992/93</td></tr> <tr><td> Skogsprojektet</td><td> 49,7</td><td> 40,0</td></tr> <tr><td> Transportprojekt</td><td> 9,6</td><td> 0</td></tr> <tr><td> Industrirehabilitering</td><td> 4,3</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Energistöd</td><td> 15,0</td><td> 40,0</td></tr> <tr><td> Hälsosektorstöd</td><td> 57,9</td><td> 70,0</td></tr> <tr><td> Importstöd</td><td> 96,1</td><td> 170,0</td></tr> <tr><td> Konsultfond</td><td> 4,1</td><td> -</td></tr> <tr><td> Stöd till reform- processen</td><td> 6,8</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Camp-ombyggnad</td><td> 3,3</td><td> 12,0</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 246,8</td><td> 366,0</td></tr> <tr><td> Utgående reservation</td><td> 160,0</td><td> 19,0</td></tr> </table> 149 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h5>Utanför landramen</h5> Sverige har förklarat sig berett att utanför landramen delta i en internationell stöd- grupp för Vietnam i syfte att medverka till en normalisering av relationerna till IMF/ Världsbanken. En sådan blockeras f.n. av USA. <h4>Bistånd genom enskilda organisationer</h4> Ett allt större vietnamesiskt intresse kan konstateras för samarbete med utländska enskilda organisationer, bland vilka f.n. nio har representationskontor i Vietnam. För Rädda Barnen blev Vietnam nytt pro- gramland 1991. Rädda Barnen och Diako- nia är f.n. engagerade i ett samnordiskt projekt för stöd till hemvändande vietna- meser. Det finansieras med stöd från SIDAis katastrofanslag. Svenska Röda kor- set finansierar dessutom en representant för Internationella Röda Korsfederationen i Hanoi samt ett katastrofberedskapspro- gram. <h5>Energisektorn</h5> Energisektorn har fått svenskt stöd sedan början av 1980-talet. Bl.a. har ett värme- kraftverk i Ho-Chi-Minh City rehabilite- rats, vilket haft en avgörande betydelse för stadens ekonomiska liv. Tyngdpunkten i samarbetet ligger idag på ett flertal insatser på eldistributionsområdet med landets tre kraftbolag som huvudsakliga mottagare. Då rådande brister på infrastrukturområ- det starkt hämmar den ekonomiska re- formprocessen, planeras kraftigt vidgade satsningar de närmaste åren. <h4>Katastrofbistånd</h4> Katastrofbistånd bl.a. i form av stödinsat- ser för hemvändande "båtflyktingar" har givits Vietnam under senare år och kanali- serats via UNHCR och DIAKONIA. För 1992 uppgick denna hjälp till ca 15 miljo- ner kronor. <h4>Bistånd genom BITS</h4> Ett samarbete med BITS har hittills in- skränkt sig till finansiering av deltagande i dess internationella kurser, i vilka hittills sammanlagt ett 75-tal vietnameser deltagit. För budgetåret 1991/92 utbetalades 2,5 miljoner kronor. Bistånd genom SWEDECORP SWEDECORP har sedan 1991 i samarbete med Finland ansvarat för utbildning av företagsledare i vietnamesiska exportföre- tag, för en exportfrämjandeinsats samt ett par miljöinsatser. Dessutom har studier utförts på standardiseringsområdet samt rörande kompetensuppbyggande inom den vietnamesiska handelskammarorgani- sationen. Nu planeras en utvidgad verk- samhet och en projektidé rör ett center för företagsledarutbildning, som samtidigt skall bli ett fönster mot den svenska mark- naden. En annan rör SIDA:s kompletteran- de insatser på bankområdet. Under bud- getåret 1991/92 utbetalades totalt 0,9 miljoner kronor. <h4>Bistånd genom SAREC</h4> Sedan 1976 stöder SAREC ett omfattande bilateralt forskningssamarbete, som hu- vudsakligen varit koncentrerat till område- na jordbruk och medicin. Forskarutbytet omfattar f.n. ett 20-tal forskare, varav mer- parten är vietnameser för utbildning i Sverige. Hittills har verksamheten berört sammanlagt 18 större projekt, som bekos- tats med anslag om totalt 45,8 miljoner kronor. Nya områden är makroekonomisk stabiliseringspolitik, primärhälsovård och marin miljö. Under budgetåret 1991 /92 utbetalades 8,6 miljoner kronor. 150 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h2>Bistånd till andra länder i Asien</h2> <h3>Kina</h3> Totalt utbetalat under budgetåret 1991/92 187,6 miljoner kronor (inklusive u-kredi- ter). Efter massakern vid Himmelska fridens torg 1989 beslöt den svenska regeringen att icke avtalsbundna biståndsprojekt tills vi- dare skulle frysas, men att ingångna avtal skulle uppfyllas. Genom ett regeringsbe- slut från april 1991 tilläts därefter BITS att restriktivt återuppta beredningen av bi- ståndsinsatser i Kina och efter ytterligare ett regeringsbeslut från maj 1992 fick u- krediter inom ramen för BITS-samarbetets riktlinjer åter beviljas. Riktlinjerna innebär att biståndssamarbetet huvudsakligen skall inriktas på projekt inom miljöområ- det, demokratifrämjande insatser samt insatser inom den sociala sektom. <h4>Bistånd genom BITS</h4> Utbetalat under 1991/92 u-krediter 172 miljoner kronor, tekniskt samarbete 5,5 miljoner kronor samt internationella kur- ser 1,7 miljoner kronor (22 personer). 1979 inleddes det tekniska samarbetet genom BITS och 1983 gavs den första u-krediten. U-kreditgivningen, som hittills samman- lagt uppgått till 2,5 miljarder, har i huvud- sak avsett en utbyggnad av Kinas telekom- munikationsnät i två provinser. Den senaste u-krediten om 172 miljoner kronor beviljades under 1992 inom området tele- kommunikationer. Aktuella insatser inom det tekniska samarbetet har bl.a. avsett drift och underhåll av vattenkraftverk, stöd till en gästprofessur vid Stockholms universitet, seminarium om ozonproblem m.m. BITS-stöd har också givits skogsindu- strin genom u-krediter för produktion av spån- och fiberskivor samt för modernise- ring av flera pappers- och massafabriker, vilket haft positiva effekter på miljön. BITS har vidare genom u-krediter stött flera projekt inom livsmedelssektorn samt läm- nat tekniskt bistånd till ett utbildningscen- ter för mejerinäringen. På energiområdet har u-krediter bl.a. lämnats för ett mindre vattenkraftverk. Dessutom har bidrag till tekniskt bistånd lämnats i samband med anläggning av ett underjordiskt pumpkraftverk samt till ut- bildningsinsatser avseende användning av högspänd likström. Kina är det land som genom åren har haft flest deltagare - totalt 402 personer - i BITS internationella kurser. <h4>Bistånd genom SWEDECORP</h4> Utbetalat under 1991/92 72 650 kronor. I SWEDECORP:s regi har olika typer av exportfrämjande insatser genomförts: ex- portseminarier för kineser, utgivning av exportguider, bevakning av Kina-mässor i Sverige etc. Dessutom deltar SWEDE- CORP/Swedfund i två fabriksprojekt, som avser produktion av läkemedel respektive värmetråd. <h4>Bistånd genom SAREC</h4> Utbetalat under 1992 4,2 miljoner kronor. SAREC :s forskningssamarbete med Kina inleddes 1977 och har hittills stötts med ca 151 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE 33 miljoner kronor. Samarbetet kom tidiga- re att koncentreras till medicinsk forskning och lantbruksstudier, men har breddats och omfattar nu även landsbygdsindustri- alisering och ett skogs- och miljöprojekt. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> Utbetalat under 1991/92 katastrofbistånd 3,6 miljoner kronor till översvämningsoffer samt särskilda program 0,4 miljoner kro- nor. <h3>Malaysia</h3> Totalt utbetalat under 1991/92 52,3 miljo- ner kronor (inklusive u-krediter.) <h4>Bistånd genom BITS</h4> Utbetalat under budgetåret 1991/92 u- krediter 31,2 miljoner kronor, tekniskt samarbete 11,9 miljoner kronor, intemtio- nella kurser (44 personer) 3,5 miljoner kro- nor. BITS-samarbetet med Malaysia inled- des år 1985. Totalt har hittills utbetalats 67,8 miljoner kronor inom det tekniska biståndet. Flertalet av insatserna har avsett energisektorn med stöd till lönsamhetsstu- dier, utbildning, bistånd vid upphandling, installationer m.m. Under budgetåret 1991/92 aktuella insatser avsåg bl.a. ett vattenverk, kartering av plantageskog, ett nationellt laboratorium för läkemedelskon- troll, lantmäteri etc. Sammanlagt 206 miljo- ner kronor har givits i u-krediter, som bl.a. avsett eldistributions- och transmissions- projekt, transformatorstationer, miljöfond m.m. BITS engagemang omfattar också samarbete inom områdena vattenrening, miljö och förvaltning. Deltagande av malaysier i BITS interna- tionella kurser har hittills omfattat totalt 292 personer. Bistånd genom SWEDECORP Utbetalat under 1991/92 326 000 kronor. Genom SWEDECORP genomförs f.n. en insats för att främja landets möbelindustri. Dessutom finns två SWEDECORP/Swed- fund-stödda joint-ventureprojekt som har avsett möbelkomponenter samt ett KF- projektcenter. <h4>Bistånd genom enskilda organisationer</h4> Utbetalat genom SIDA under 1991 /92 233 000 kronor. En rad enskilda organisationer är verk- samma i landet, bl.a. Svenska Kyrkans Mission (SKM), Amningshjälpen och LO- TCO:s biståndsnämnd. <h3>Thailand</h3> Totalt utbetalat under 1991/92 80,5 miljo- ner kronor (inklusive u-krediter). <h4>Bistånd genom BITS</h4> Utbetalat under 1991 /92: u-krediter 38.9 miljoner kronor, tekniskt samarbete 16,5 miljoner kronor, Internationella kurser 2.9 miljoner kronor (36 personer). Biståndsinsatserna i Thailand har hittills huvudsakligen ägnats energisektorn, men stödet till miljövård, transportväsende, jordbruk m.m. har gradvis ökat i betydel- se. BITS har bedrivit tekniskt samarbete med Thailand sedan 1984 och hittills gjor- da utbetalningar uppgår till 30,3 miljoner kronor. Stöd har vidare givits flera av Världsbanken initierade eller finansierade projekt som exempelvis ett nationellt och regionalt eltransmissionssystem (upp- handling och installation), åtgärder ägnade att effektivisera EGAT:s (Electricity Gene- rating Authority of Thailand) organisation och trafiksäkerhet. Senast aktuella insatser har avsett hantering av farligt gods, ett bevattnings-/vattenkraftprojekt, utbild- ning inom el-sektom, industriella förore- ningar, luftföroreningar i Bangkok m.m. U-krediter om sammanlagt 321 miljoner kronor har beviljats och f.n. aktuella och härigenom finansierade projekt avser en massafabrik, en reningsanläggning i an- 152 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE slutning till en pappers- och massafabrik samt en inhemsk utvecklingsbank. BITS internationella kurser har hittills omfattat ett thailändskt deltagande om 317 personer. <h4>Bistånd genom SWEDECORP</h4> Utbetalat under 1991/92 318 000 kronor. Inom ramen för SWEDECORP-samarbetet har kartlagts exportmöjligheterna för pro- dukter som biltillbehör, trädgårdsverktyg m.m. Nu aktuella handelsfrämjandeinsat- ser avser ett fruktseminarium, träleksaker m.m. Dessutom finns två SWEDECORP/ Swedfund-stödda jointventureprojekt: ett glasbruk och en juicefabrik. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> Utbetalat under 1991/92: Katastrofbistånd 10,6 miljoner kronor, projektbistånd via enskilda organisationer 744 000 kronor samt 10,6 miljoner kronor från miljöansla- get. Genom Diakonia har ett omfattande och ökande katastrofbistånd givits flykting- grupper från Myanmar. Utbetalningen från miljöanslaget avser stöd till AIT - Asi- an Institute of Technology i Bangkok. Ak- törer inom projektbiståndet via enskilda organisationer är förutom Diakonia, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionsrådet. <h3>Filippinerna</h3> Totalt utbetalat under budgetåret 1991/92 39,0 miljoner kronor. <h4>Bistånd genom BITS</h4> Utbetalat under budgetåret 1991/92 tek- niskt samarbete 29,5 miljoner kronor, inter- nationella kurser 3,2 miljoner kronor (40 personer). BITS tekniska samarbete inleddes först budgetåret 1986/87, men har redan vuxit till att bli det största i något av BITS samar- betsländer. Hittills har totalt 64,2 miljoner kronor utbetalats huvudsakligen för insat- ser med miljö- eller energianknytning. En miljöinsats har gjorts till projekt rörande föroreningar från soptippar. I samarbete med Världsbanken har BITS vidare lämnat stöd för kartläggning av naturresurser/ miljöpåverkan med hjälp av satellitbilder. På energisidan har insatserna främst gällt vatten- och geotermisk kraft, produktion och transmission av elkraft, energibespa- rande åtgärder samt rehabilitering av vat- tenkraftgeneratorer. Dessutom pågår en metodutvecklingsinsats på lantmäteriom- rådet inom ramen för Filippinernas pågå- ende jordreformprogram - CARP/ Com- prehensive Agrarian Reform Program. Inom ramen för BITS internationella kurser har hittills 237 filippiner deltagit. Bistånd genom SWEDECORP Utbetalat under budgetåret 1991/92 1 miljon kronor. F.n. är enbart handelsfrämjandedelen av verksamheten aktuell. Förutom direkt- stöd till landets möbelindustri, har svenska möbeltillverkare/IKEA inom ramen för SWEDECORP-samarbetet börjat flytta ut den egna tillverkningen till Filippinerna. Dessutom omfattas samarbetet av stöd till produktutveckling/export av textilier, skor m.m. samt till ett samarbete med filip- pinska producenter av datamjukvara. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> Utbetalat under budgetåret 1991/92 kata- strofbistånd 3,4 miljoner kronor, humani- tärt bistånd 1,75 miljoner kronor, projektbi- stånd genom enskilda organisationer 0,1 miljoner kronor. Utbetalat katastrofbistånd avser stöd till offer för tyfoner/vulkanutbrott. De huma- nitära insatserna avser rättshjälp via det svenska advokatsamfundet. Bland enskil- da svenska organisationer verksamma i landet kan nämnas Diakonia, Röda Korset, LO-TCO:s biståndsnämnd samt flera krist- na missionsorganisationer. 153 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Afghanistan</h3> I april 1992 föll den kommunistiska reger- ingen i Afghanistan och motståndsrörelsen Mujaheddin bildade i maj en regering innefattande motståndsrörelsens alla parti- er. Den återhållsamma optimism som ska- pades förbyttes tämligen omgående i pes- simism då krigshandlingar mellan olika grupper trappades upp. Den väpnade kampen bedöms kunna pågå under lång tid framöver. Krigsskadoma i landet är oerhörda och nära en tredjedel lever som flyktingar i Pakistan och Iran. Svenskt bistånd till repa- trierings- och återuppbyggnadsarbetet har getts redan 1979 och finansierats via kata- strofanslaget. Stödet har utgått dels genom svenska enskilda organisationer, varav medparten till Svenska Afghanistankom- mittén, SAK, dels genom olika FN-organ. Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 34,3 miljoner kronor. <h3>Pakistan</h3> Pakistan har sedan 1988 ett civilt parla- mentariskt styre efter år av militärstyre. Landets resurser fördelas ojämnt och även om den nya regeringen gjort mycket för att stimulera handel och företagsamhet visar man inte mycket vilja att komma till rätta med fattigdoms- och befolkningsproble- met. Efter att Pakistans ställning som pro- gramland upphörde 1983 har det svenska biståndet kanaliserats genom BITS och svenska enskilda organisationer samt SA- REC och SWEDECORP. Samarbetet genom BITS, företrädelsevis inom infrastruktur och institutionsuppbyggnad, har p.g.a. lan- dets försämrade ekonomiska situation un- der senare år i många fall stannat på plane- ringsstadiet. SWEDECORP:s samarbete med Pakistan omfattar bl.a. telekommunikationer (för- packningsindustri och infusionslösningar). SAREC har sedan flera år stött ett forsk- ningsprojekt om barn- och mödrahälso- vård. Bland de enskilda organisationerna som verkar i Pakistan kan nämnas Rädda Bar- nen, Pingstmissionen och Lutherhjälpen. Verksamheten har inriktats på hjälp till den fattigaste befolkningen och afghanska flyktingar. Totalt utbetalades under 1991/92 ca 27 miljoner kronor till Pakistan, varav ca 10 miljoner kronor genom enskilda organi- sationer, 9,4 miljoner kronor som katastrof- bistånd och 5,7 miljoner kronor genom BITS. <h3>Nepal</h3> Nepal är ett htet bergsland i Himalayamas- sivet med en av världens lägsta per capita- inkomster. Jordbruket utgör den domine- rande sektorn i ekonomin. Landet, som numera är en konstitutionell monarki, har sedan våren 1991 en demokratiskt vald regering. Nepal genomför sedan 1986 ett struk- turanpassningsprogram inriktat på att sti- mulera den ekonomiska utvecklingen och minska fattigdomen. Tillväxten har under senare år varit hög med undantag av 1991/92 när den sjönk p.g.a. störningar i ekonomin. Det största hindret för utveck- lingen på sikt bedöms vara den dåligt ut- vecklade infrastrukturen såväl fysiskt som socialt. Det svenska biståndet till Nepal har huvudsakligen kanaliserats genom svens- ka enskilda organisationer, främst Svenska Missionsrådet, Pingstmissionen och Svens- ka handikapporganisationernas internatio- nella biståndsstiftelse (SHLA). Huvuddelen av verksamheten har inriktats på socialt arbete, även om insatser också finns på infrastrukturområdet. I övrigt har SWEDE- CORP inlett exportfrämjande verksamhet och BITS har gett kurser med deltagare från Nepal. Totalt utbetalades under budgetåret 1991 /92 ca 7 miljoner kronor, huvudsakli- gen via enskilda organisationer. 154 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Mellanöstern</h3> Mellanöstern är som region föremål för ett betydande svenskt politiskt intresse. For- merna för svenskt ekonomiskt samarbete med länderna skiljer sig avsevärt åt mellan de rika oljeproducentema och övriga sta- ter. Fredsförhandlingar i Mellanöstern in- leddes i oktober 1991. Processen innebär bilaterala överläggningar mellan Israel och parterna i regionen (Jordanien, Libanon, Syrien och palestinierna), kompletterade av möten i fem multilaterala arbetsgrupper med även utom-regionalt deltagande. Efter regeringsskiftet i Israel i juni 1992 har över- läggningarna kommit in i ett nytt skede med förhandlingar i olika substansfrågor. Sverige stöder fredsprocessen och deltar aktivt i det multilaterala arbetet. Inkomstskillnaderna är mycket stora både inom och mellan länderna i regionen. Förenade Arabemiratens BNP per capita beräknas till över 20.000 USD, att jämföra med Jemens som ligger kring 500 USD. De rikare staterna är betydande biståndsgiva- re, främst till andra länder i regionen, in- klusive Maghreb. Vissa länder och grupper i Mellanöstern drabbades ekonomiskt mycket hårt av kri- get i Persiska Viken. De ockuperade områ- dena (Västbanken och Gaza) samt Jorda- nien och Jemen tog emot talrika skaror av återvändande gästarbetare, samtidigt som biståndsflödena minskade. Irak har ännu inte uppfyllt de krav som ställs i de ca 25 resolutioner som antagits av FN:s säkerhetsråd. Följaktligen bibe- hålls sanktionerna mot landet. Kurderna i norra Irak och de shiamuslimska grupper- na i söder befinner sig i en mycket utsatt situation och är beroende av omvärldens humanitära bistånd. Sverige stöder FN:s politik i Irak-frågan. Fortsatta biståndsan- strängningar kommer att krävas för att minska befokningens lidande. Sverige har ett bilateralt biståndspro- gram för palestinierna i de ockuperade områdena, samtidigt som vi efter USA och EG är den största givaren till UNRWA. Biståndet är humanitärt och politiskt moti- verat och syftar till att stödja de sociala sektorerna, främja respekten för mänskliga rättigheter och stimulera en ekonomisk kompetens och utveckling. Stödet kanali- seras via svenska enskilda organisationer, olika FN-organ och direkt till fristående organisationer och institut inom områdena mänskliga rättigheter och förtroendeska- pande åtgärder. Stödet utgör en viktig del av Sveriges Mellanöstern-politik. Utöver detta program består det svens- ka biståndet till regionen främst av bidrag till insatser genom enskilda organisationer. De utför ett viktigt arbete. Mottagarländer är bl.a. Jordanien, Libanon och Yemen. Ett omfattande katastrofbistånd har lämnats till drabbade grupper i Irak. Sverige lämnade totalt ca 90 miljoner kronor i bistånd till länderna i regionen under budgetåret 1991/92. Biståndet till Mellanöstern, utbetalningar 1991/92, mkr <table border="1"> <tr><td> Programländer</td><td> SIDA</td><td> BITS</td><td> TOTALT</td></tr> <tr><td> Jordanien</td><td> 15,0</td><td> 2,0</td><td> 17,0</td></tr> <tr><td> Libanon</td><td> 23,2</td><td> -</td><td> 23,2</td></tr> <tr><td> Västbanken och Gaza</td><td> 16,5</td><td> 0,2</td><td> 16,7</td></tr> <tr><td> Iran</td><td> 1,4</td><td> -</td><td> 1,4</td></tr> <tr><td> Irak</td><td> 28,6</td><td> -</td><td> 28,6</td></tr> <tr><td> Jemen</td><td> 1,4</td><td> 0,2</td><td> 1,6</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 86,1</td><td> 2,4</td><td> 88,5</td></tr> </table> 155 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Västbanken och Gaza</h3> Sverige är tillsammans med bl.a. EG, USA och Canada betydande givare till palestini- erna på de ockuperade områdena Väst- banken och Gaza. Vårt bidrag till UNRWA:s verksamhet för palestinierna i regionen uppgick under budgetåret 1991/92 till 146 miljoner kronor. Därtill har det bilaterala programmet för Västbanken och Gaza utvecklats i enlighet med de rikt- linjer som drogs upp i regeringsbeslut 1991-03-21. Målen för programmet är att minska den palestinska befolkningens li- dande och misär, att bidra till att skapa förutsättningar för en samhällssktruktur till grund för ett framtida demokratiskt fritt Palestina samt att främja ekonomisk verksamhet och respekt för mänskliga rät- tigheter. Stödet lämnas till verksamhet ge- nom enskilda organisationer, multilaterala organ och fristående institut. Huvudkomponenten i det svenska pro- grammet är stödet till hälsosektom. Diako- nia har en omfattande verksamhet, främst inriktad på rehabilitering. Sedan Gulf-kri- get bidrar organisationen också med drifts- stöd till palestinska sjukhus och vårdcen- traler. Individuell Människohjälp arbetar med utbildning av gravt utvecklingsstörda barn. Även Palestinagruppema är verk- samma inom hälsoområdet. UNICEF:s program för rehabilitering, utbildning och hälsoinsatser stöds av Sverige. Det stöd till mänskliga rättighetsorgani- sationer som inleddes under 1991 har ut- vidgats. Bidrag lämnades under budgetår- et 1991/92 till åtta organisationer, såväl palestinska och israeliska som internatio- nella. Även ett antal institut av forsk- ningskaraktär inriktade på utbildning och förtroendeskapande åtgärder har fått svenska bidrag. BITS har under budgetåret 1991/92 ar- betat för att inleda verksamhet på de ocku- perade områdena, och från och med 1 juli 1992 kan palestinierna delta i BITS interna- tionella kursprogram. Totalt utbetalades under budgetåret 1991/92 ca 17 miljoner kronor genom svenska och lokala enskilda organisationer för katastrofinsatser och humanitära ända- mål. 156 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h2>Utvecklingssamarbete med</h2> <h2>Centralamerika</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-198.png" style="width:275pt;height:282pt;"/> Biståndet till Centralamerika, utbetalningar 1991/92, mkr <table border="1"> <tr><td> Land</td><td> SIDA</td><td> BITS</td><td> SAREC</td><td> SWEDECORP</td><td> TOTALT</td></tr> <tr><td> Nicaragua</td><td> 298,6</td><td> -</td><td> 10,7</td><td> 0,1</td><td> 309,4</td></tr> <tr><td> Övriga länder</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Costa Rica</td><td> 18,3</td><td> 8,9</td><td> 4,1</td><td> 0,2</td><td> 31,5</td></tr> <tr><td> El Salvador</td><td> 18,8</td><td> 0,2</td><td> -</td><td> 0,2</td><td> 19,0</td></tr> <tr><td> Guatemala</td><td> 1,8</td><td> 0,2</td><td> -</td><td> -</td><td> 2,0</td></tr> <tr><td> Honduras</td><td> 0,1</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Mexico</td><td> 0,2</td><td> 1,9</td><td> -</td><td> -</td><td> 2,1</td></tr> <tr><td> Panama</td><td> -</td><td> 0,2</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td></td><td> Summa 337,8</td><td> 11,4</td><td> 14,8</td><td> 0,3</td><td> 364,3</td></tr> </table> 157 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> Den 1987 inledda fredsprocessen omfatta- de en rad försonande och förtroendeska- pande åtgärder inom och mellan de sju centralamerikanska länderna. Fredsproces- sen gjorde under 1991/92 betydande fram- steg, men var alltjämt bräcklig. Utveckling- en präglades i hög grad av det fredsavtal för El Salvador, som undertecknades i Mexico den 16 januari 1992. Fredsförhand- lingarna mellan parterna i Guatemala kän- netecknades dock av stora svårigheter och den prekära ekonomiska situationen i Nicaragua utgjorde ett påtagligt hot mot stabiliteten i landet. <h3>Sociala och ekonomiska förhållanden</h3> Strukturproblemen i regionens ekonomier var efter år av krig och ekonomisk miss- hushållning betydande. Därtill kom olösta jordfördelnings- och jordägarfrågor. De små ländernas ekonomier fortsatte att vara mycket exportberoende. Tillväxttakten i ekonomin nådde i genomsnitt 2,1 % under 1991, vilket var något lägre än under 1990. Sammanbrottet i den regionala handeln och fallande exportpriser spädde på svå- righeterna. BNP sjönk till 1970-talets nivåer och varierade mellan 360 (Nicaragua) och 1 780 USD/invånare (Costa Rica). I El Sal- vador och Nicaragua låg nivåerna på 60- respektive 40-talens nivåer. Trots dessa bakslag nåddes framgångar inom ekono- min på andra områden. I alla länderna sjönk inflationen, liksom budgetunder- skottet i samtliga länder. Undantagen var Costa Rica och El Salvador. Underskottet i bytesbalansen minskade och kapitalimpor- ten ökade kraftigt från 2 100 miljoner dol- lar 1990 till 2 750 1990. Här märktes särskilt nettoöverföringen av resurser till Nicara- gua till följd av att räntor och amorteringar minskade sedan utlandsskulden för främst Nicaragua och Honduras avskrivits och eller omförhandlats. Ändå fördjupades fattigdomen och om- fattade allt fler människor. Arbetslöshet, undernäring och fattigdom ökade medan ländernas förmåga att hantera dessa för- hållanden minskade. Detta utgjorde bak- grunden till 80-talets allvarliga kränkning- ar av de mänskliga rättigheterna, flyktingskap, ökande narkotika, miljö- och hälsoproblem, diskriminering av indianbe- folkning och allvarliga konsekvenser för såväl medelklass som de fattigaste grup- perna i samhället. I grunden bestod dessa problem under 1991/92. Av Centralameri- kas befolkning beräknades 60 % leva un- der fattigdomsstrecket. 70 % av barnen led av undernäring. Mer än 40 % av befolk- ningen (utom i Costa Rica och Panama) saknade tillgång till dricksvatten och sani- tet. Generellt uppvisade regionen därför ett fortsatt försämrat läge när det gäller de ekonomiska och sociala rättigheterna uti- från 1966 års MR-konvention, en konven- tion som ratificerats av samtliga länder i regionen. Situationen för flyktingarna förändra- des radikalt och flertalet flyktingar från Nicaragua och El Salvador återvände till sina hemländer, om än under ofta ogynn- samma förhållanden. Den centralameri- kanska flyktingkonferensen, CIREFCA, fortsatte att spela en betydelsefull roll för att lösa flyktingproblemen. Ett intensivt förhandlingsarbete pågick mellan flykting- arnas organisationer och myndigheterna i Guatemala för att skapa förutsättningar för en repatriering av merparten av de guate- malanska flyktingarna i södra Mexico. För- hållandena för stora grupper av intemflyk- tingar förblev dock prekär i framförallt Guatemala, men även i El Salvador. 158 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> Konventionen om medborgerliga och poli- tiska rättigheter, liksom konventionen om barnets rättigheter, har ratificerats av samt- liga länder i regionen, dock med undantag av Honduras. Utvecklingen under 1991 /92 präglades av olika tendenser. Bilden för- bättrades påtagligt i El Salvador - som ett resultat av fredsavtalen och FN:s överva- kande närvaro. Trots ett formellt demokra- tiskt system sedan 1986 fortsatte övergrep- pen mot de mänskliga rättigheterna i Guatemala. Militären hade alltjämt en allt- för stor makt. Vidare stod minst hälften av landets befolkning utanför de grundläg- gande normala politiska processerna. Hon- duras uppvisade fortsatta kränkningar av de politiska och medborgerliga rättigheter- na, om än på en betydligt lägre nivå än i fallet Guatemala. Också i Panama gick ut- vecklingen i negativ riktning, medan för- hållandena i Costa Rica, Nicaragua och Belize var stabila och utan mer omfattande kränkningar. I Nicaragua präglades såväl regeringen som oppositionen av strävan till samförstånd kring i första hand den ekonomiska politiken. Den alltjämt olösta jordägarfrågan förblev dock en orsak till politiska slitningar. miljökonsekvensbeskrivningar genom den regionala miljövårdsorganisationen CCAD. I Costa Rica sker samarbete med INBIO, som bedriver en internationellt uppmärksammad forskning för bevarande och ekonomiskt utnyttjande av den biolo- giska mångfalden i Costa Rica. <h3>Militärutgifter, externa konflikter</h3> I fredsprocessens spår påbörjades dock en betydande nedrustning och avmilitarise- ring. Avmilitariseringen var särskilt påtag- lig i Nicaragua där militärstyrkorna mins- kades från 80 000 till 15 000 man och landet fick regionens minsta militärstyrka. Som ett resultat av fredsavtalet i El Salva- dor påbörjades även i detta land en bety- dande avmilitarisering. I Panama inleddes ett arbete för att, enligt costarikansk mo- dell, helt upplösa militärstyrkoma. Guate- mala utgjorde alltjämt ett notabelt undan- tag från denna utveckling. <h3>Ekonomiska reformprogram</h3> <h3>Miljö</h3> Samtliga länder i Centralamerika samt Belize och Panama har skrivit på klimat- konventionen. Alla länder utom Panama har dessutom skrivit på konventionen om biologisk mångfald. SIDA har utarbetat en särskild miljöprofil för Nicaragua. I såväl Nicaragua som Costa Rica stöds naturre- sursbevarande insatser. Sverige stöder in- satser på mark- och miljövårdsområdet genom den regionala organisationen CA- T1E. Vidare ges stöd till lagstiftningsarbete på miljövårdsområdet och utarbetande av Länderna i regionen fick betydande er- känsla från IMF, Världsbanken och Intera- merikanska utvecklingsbanken för fram- steg när det gäller stabiliseringsmål och strukturreformer såsom liberalisering av handel, avreglering av valutamarknaden, omstrukturering av skatte-, bank-, finans- och subventionssystem. Vid sidan av dessa åtgärder inom länderna och ett ökat regio- nalt samarbete avtecknade sig framgångs- rik Uruguay-runda inom GATT som mer betydelsefull för de centralamerikanska ländernas ekonomiska utveckling än bi- ståndet i traditionell mening. Förhopp- ningarna ökade om att en begynnande ekonomisk återhämtning på sikt skulle kunna motsvaras av framsteg också på den sociala sidan. 159 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h4>Regionalt samarbete</h4> Det regionala samarbetet utvecklades och fördjupades på allt fler områden. Guate- malas erkännnade av grannlandet Belize banade väg för att detta land inlemmades i det regionala samarbetet. Även Panama deltog i allt större utsträckning i detta sam- arbete, som formaliserades och institutio- naliserades, under ledning av regionens presidenter. Fyra av länderna har ratifice- rat avtalet om att inrätta ett regionalt parla- ment och val av deputerade har skett i tre länder. Inom ramen för bland annat Världsbankens konsultativa gruppmöten inleddes en alltmer utvecklad givarsam- ordning, tillsammans med länderna i regi- onen. Den regionala flyktingkonferensen, CIREFCA, utgjorde en betydelsefull meka- nism för att samordna flyktinginsatser. En unik samordning mellan UNDP och UN- HCR inleddes för att växla över från akut nödhjälp till långsiktig utveckling. <h3>Sveriges bistånd</h3> Biståndet genom SIDA dominerar, men flera av länderna i regionen berörs av in- satser genom BITS, SAREC och SWEDE- CORP. Nicaragua har också mottagit betal- ningsbalansstöd. Totalt utbetalades under 1991/92 677,2 miljoner kronor till länderna i Centralamerika. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> SIDA:s samarbetet med Centralamerika hade 1991/92 pågått i ett drygt decenni- um. Det berörde samtliga länder i regionen och omfattade ett brett spektrum av såväl regionala som bilaterala samarbetspro- gram. I takt med fred sutvecklingen och det allt intensivare samarbetet mellan de sju små länderna i regionen blev det allt mer irrelevant att göra en gränsdragning mel- lan nationella och regionala insatser. Allt- mer av det svenska biståndet kom att be- dömas i ett regionalt sammanhang. <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Bistånd till Centralamerika,</td></tr> <tr><td> utbetalningar 1992/92, mkr</td><td></td></tr> <tr><td> REGIONALT</td><td></td></tr> <tr><td> SIDA, Utvecklingssamarbete</td><td> 106,0</td></tr> <tr><td> MR/demokrati/humanitärt bistånd</td><td> 12,9'</td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 0,8</td></tr> <tr><td> SAREC</td><td> 5,6</td></tr> <tr><td> Delsumma</td><td> 125,3</td></tr> <tr><td> NICARAGUA</td><td></td></tr> <tr><td> Delsumma</td><td> 390,8</td></tr> <tr><td> COSTA RICA</td><td></td></tr> <tr><td> SIDA, Bostäder och miljö</td><td> 15,22</td></tr> <tr><td> MR/demokrati/humanitärt bistånd</td><td> 2,8</td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Katastrofer</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Regionala insatser</td><td> 0,7</td></tr> <tr><td> Särskilda program</td><td> 0,5</td></tr> <tr><td> Övr. miljö</td><td> 11,2</td></tr> <tr><td> SAREC, FoU</td><td> 3,7</td></tr> <tr><td> SAREC, Projektbistånd</td><td> 0,3</td></tr> <tr><td> BITS</td><td> 8,4</td></tr> <tr><td> BITS, Internationella kurser</td><td> 0,6</td></tr> <tr><td> SWEDECORP/SIDA (FoM)</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> SWEDECORP (Swedfund)</td><td> 2,3</td></tr> <tr><td> SWEDECORP (Övrig verksamhet)</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Delsumma</td><td> 48,4</td></tr> <tr><td> EL SALVADOR</td><td></td></tr> <tr><td> SIDA, MR/demokrati/humanitärt</td><td></td></tr> <tr><td> bistånd</td><td> 24,2</td></tr> <tr><td> Katastrofer</td><td> 1,0</td></tr> <tr><td> Regionala insatser</td><td> 12,0</td></tr> <tr><td> Särskilda program</td><td> 0,1</td></tr> <tr><td> BITS, Internationella kurser</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Delsumma</td><td> 37,5</td></tr> <tr><td> GUATEMALA</td><td></td></tr> <tr><td> SIDA, MR/demokrati/humanitärt</td><td></td></tr> <tr><td> bistånd</td><td> 15,7</td></tr> <tr><td> Enskilda organisationer</td><td> 1,5</td></tr> <tr><td> BITS, Internationella kurser</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Delsumma</td><td> 17,4</td></tr> <tr><td> Totalt utbetalat</td><td> 619,4</td></tr> <tr><td> Sammanlagd planeringsram</td><td> 729,6</td></tr> <tr><td colspan="2"> 1 Total planeringsram för MR/demokrati/humani-</td></tr> <tr><td> tärt bistånd 130 miljoner kronor</td><td></td></tr> <tr><td> 2 Avtalat 40 miljoner kronor</td><td></td></tr> </table> 160 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h4>Bistånd genom BITS</h4> BITS kursprogram stod öppet för deltagare från samtliga länder i regionen. 21 perso- ner deltog från Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Nicaragua och Panama. <h4>Bistånd genom SAREC</h4> SAREC:s Latinamerikaprogram, stöd till medicinsk forskarutbildning och forsk- ningssamarbete om amning och infektio- ner hos barn hade anknytning till samtliga länder. Under 1991/92 betalades 22,2 mil- joner kronor ut till detta program. Bistånd genom SWEDECORP Inom ramen för SWEDECORP:s investe- ringsverksamhet inleddes ett projekt i Cos- ta Rica. Därtill godkändes ett program för samarbete med näringslivet i Costa Rica och vissa insatser hann påbörjas. I Costa Rica inleddes dessutom på uppdrag av SIDA ett projekt för utbildning av småföre- tagare. Ett samarbete med Costa Ricas ex- portråd inleddes. Under 1991/92 betalades 3,3 miljoner kronor ut för nämnda insatser. <h4>Multilateralt samarbete</h4> Därutöver utgick svenskt stöd till multila- terala insatser genom FN och regionala institutioner. Sverige spelade en aktiv roll för att stödja samordningsarbetet inom ramen för CIRECFA, den centralamerikan- ska flyktingkonferensen. Sverige deltog även aktivt i Partnership for Development and Democracy (PDD) där en dialog förs mellan givarländema och länderna i regio- nen om samarbete på områden som demo- krati, mänskliga rättigheter och marknads- ekonomi. <h4>Bistånd genom enskilda organisationer</h4> De enskilda organisationerna fortsatte att ha en betydelsefull och dynamisk roll i biståndssamarbetet. De sammanlagda ut- betalningarna för insatser i Centralamerika uppgick 1991/92 till drygt 700 miljoner kronor. 161 <h2>Nicaragua</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-199.png" style="width:252pt;height:257pt;"/> ca 3,9 milj (1990) Befolkning Befolknings- tillväxt/år 3,2% Andel av arbetskraften i jordbruk            industri<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-200.png" style="width:38pt;height:42pt;"/> tjänster och service _ <h5>Bistånd</h5> Offentligt nettobistånd/person 1990, USD totalt                                  83,0 Sverige                            8,0 Bistånd från Sverige, utbetalningar 15,8% 37,7% Andel läskunniga män ingen uppgift kvinnor ingen uppgift Förväntad livslängd Dödlighet, barn under 5 år BNI/invånare Bistånd, andel av BNI 64,8 7,8% (1990) ingen uppgift ingen uppgift Militärutgifter, andel av BNP 28,3% (1989) 1991/92, mkr SIDA inom landramen __________________289,0 utanför landramen enskilda organisationer________________4,3 kvinnoprojekt____________________________ 1,3 betalningsbalansstöd________________62,8 katastrofbistånd__________________________1,9 regionala insatser_______________________1,2 humanitärt bistånd_____________________6,2 särskilda program______________________1,1 BITS, internationella kurser______________0,6 SWEDECORP____________________0,1 SAREC, FoU_______________________8,3 SAREC, Skog och miljö______________11,6 Summa      390,8 162 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE Nicaragua <h3>Bilateralt samarbete med Costa Rica</h3> Det svenska utvecklingssamarbetet med Nicaragua inleddes 1979 och sedan 1982 tillhör landet kretsen av SIDA:s program- länder. Men även SAREC och SWEDE- CORP stödde insatser i eller med anknyt- ning till Nicaragua. Med insatser inom och utanför landramssamarbetet omfattade SIDA:s bistånd till Nicaragua under 1991/92 omkring 310 miljoner kronor. Samarbetsavtalet förlängdes med ett halv- år till och med 1992-12-31. Biståndet kom under 1991/92 att allt- mer utformas som ett stöd till den ekono- miska politiken, vars huvudmål var stabili- sering och strukturanpassning. Omkring hälften av landramen kanaliserades som stöd till betalningsbalansen. Därtill kom särskilda skuldlättnadsåtgärder motsva- rande 60 miljoner kronor. Viktiga sektorer inom biståndet var i övrigt gruvor, skog och energi. En satsning på sociala sektorer inleddes. Ett stort antal svenska enskilda organi- sationer fortsatte att, med stöd av SIDA, bedriva ett omfattande samarbete med lokala samarbetsorganisationer. SAREC bidrog till en uppbyggnad och förstärkning av landets forskningskapaci- tet vid de fem universiteten. Stödet omfat- tade medicinsk forskning, naturvetenskap, teknik, jordbruksforskning och samhälls- vetenskap. I Costa Rica hade samtliga biståndsmyn- digheter åtaganden. SIDA fortsatte det under 1988 inledda bostadsprogrammet med inriktning på resurssvaga grupper i främst huvudstaden San Josés slumområ- den. Programmet omfattar organiserat självbyggeri, renovering av bostäder, infra- strukturanläggningar, samlingslokaler och organisationsuppbyggnad. Därutöver fi- nansieras insatser på miljöområdet. Tyngdpunkten i BITS verksamhet ligger på energiområdet, följt av förvaltnings- och skogssektorerna. <h3>Stöd till fredsprocessen i El Salvador</h3> I anslutning till att fredsavtalet för El Sal- vador undertecknades i januari 1992, utta- lade Sverige en beredskap att öka bistån- det till El Salvador. Bland annat stöddes demobilisering av stridande och återvän- dandeprogram. Samtidigt inleddes projek- tering av ytterligare insatser, som av båda parter uppfattas som ett stöd till fredspro- cessen. Biståndet genom enskilda organi- sationer fortsätter och Sverige stöder en rad av FN:s insatser i landet. 163 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h2>Utvecklingssamarbete med</h2> <h2>Sydamerika</h2> <h3>Ekonomi, politik och samhälle</h3> Den ekonomiska utvecklingen i Sydameri- ka har under senare år inneburit ett trend- brott mot 80-talets ekonomiska nedgång. Ekonomiska reformprogram har genom- förts med resultat att inflation och växande budgetunderskott kunnat nedbringas. I flera länder har även reformer av den eko- nomiska strukturen inletts. Statens roll har omdefinierats, förutsättningar för långsik- tigt företagande förbättrats. Reformpolitik har börjat ge utdelning i form av reell eko- nomisk tillväxt. Sydamerikas länder styrs av folkvalda civila regeringar. Demokratins förmåga att hantera politiska problem har manifeste- rats i länder som Chile, Bolivia och Brasi- lien. I länder som Argentina och Uruguay fortgår under demokratiskt styre ekono- miska reformer. Dessa länders överens- kommelse med Brasilien och Paraguay om ett frihandelsavtal, Mercosur, visar på en ny attityd till ekonomisk utvecklingspoli- tik. I Paraguay har viktiga steg tagits mot demokrati med bl.a. en ny författning med långtgående rättsgarantier. I Ecuador val- des under 1991 ny president och lagstiftan- de församling. Det senaste året har emel- Biståndet till Sydamerika, utbetalningar 1991/92, mkr <table border="1"> <tr><td> Land</td><td> SIDA</td><td> BITS</td><td> SAREC</td><td> SWEDECORP</td><td> TOTALT</td></tr> <tr><td> Argentina</td><td> 0,8</td><td> 1,7</td><td> 6,2</td><td> 0,2</td><td> 8,9</td></tr> <tr><td> Bolivia</td><td> 15,6</td><td> 23,9</td><td> -</td><td> 0,3</td><td> 39,8</td></tr> <tr><td> Brasilien</td><td> 1,9</td><td> 0,8</td><td> -</td><td> 0,3</td><td> 3,0</td></tr> <tr><td> Chile</td><td> 59,4</td><td> 2,7</td><td> 6,6</td><td> 0,3</td><td> 69,5</td></tr> <tr><td> Colombia</td><td> 0,5</td><td> 1,9</td><td> -</td><td> -</td><td> 2,4</td></tr> <tr><td> Ecuador</td><td> 1,6</td><td> 38,01</td><td> -</td><td> 0,1</td><td> 39,7</td></tr> <tr><td> Paraguay</td><td> 1,6</td><td> -</td><td> -</td><td> -</td><td> 1,6</td></tr> <tr><td> Peru</td><td> 2,7</td><td> 3,0</td><td> -</td><td> 0,3</td><td> 5,0</td></tr> <tr><td> Uruguay</td><td> 6,5</td><td> 5,0</td><td> 5,1</td><td> 0,1</td><td> 16,7</td></tr> <tr><td> Venezuela</td><td> 0,2</td><td> 0,7</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,9</td></tr> <tr><td> Guayana</td><td> -</td><td> 0,2</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,2</td></tr> <tr><td> Surinam</td><td> -</td><td> 0,08</td><td> -</td><td> -</td><td> 0,08</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 90,8</td><td> 76,98</td><td> 18,4</td><td> 1,6</td><td> 187,78</td></tr> <tr><td> Regionalt</td><td> 102,2</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Humanitärt bistånd</td><td> 135,9</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td colspan="6"> 1 u-kredit 28,4 miljoner kronor</td></tr> </table> 164 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE lertid också uppvisat bakslag. I Peru upp- löste president Fujimori parlamentet och satte en bräcklig demokrati ur funktion. Utvecklingen i Peru är starkt oroväckande. Tre destruktiva krafter präglar samhället i form av gerillagruppers terrorism, narkoti- kahandelns utbredning och grova brott mot mänskliga rättigheter förövade av statsmakten. I Colombia har politiska framsteg gjorts med bl.a. en ny författning, vilket delvis överskuggas av fortsatta poli- tiska våldsdåd förövade av myndigheter, gerilla och narkotikamaffia. <h3>Ekonomiska reformprogram</h3> <h3>Sveriges bistånd</h3> Sveriges utvecklingssamarbete med Syda- merika har som bärande motiv att bidra till att befästa demokratier och genomföra ekonomisk reformpolitik. Huvudsakliga mottagare av bistånd har under senare år varit Bolivia och Chile. Tekniskt samarbete sker även med Ecuador och avtal om forskningssamarbete föreligger med Ar- gentina och Uruguay. Bistånd lämnas ge- nom SIDA till stöd för sociala program som utgör del av en reformpolitik. BITS verksamhet är ägnat att stärka produktiva sektorer genom att förmedla svensk kom- petens och kunnande. SWEDECORP främ- jar företagsamhet och SAREC stöder forsk- ningssamarbete. Totalt utbetalades 187 miljoner kronor till länder i Sydamerika under budgetåret 1991 /92. Bolivia bedriver sedan år 1985 ett långtgå- ende ekonomiskt reformprogram. Sedan kraftfulla åtgärder vidtagits för att stabili- sera ekonomin har landets regering gått vidare med en rad strukturreformer mot ökad marknadsekonomi. Den offentliga förvaltningen har rationaliserats, varu- och penningmarknaden har liberaliserats och centralbanken intar en oberoende ställ- ning. Statsmaktens tidigare dominerande roll som aktör inom näringslivet har upp- hört och ersatts av en politik som syftar till att stärka betingelserna för ett fungerande privat näringsliv. Offentliga utgifter om- prioriteras för sociala ändamål med ton- vikt på de fattiga befolkningsgrupperna. <h3>Mänskliga rättigheter, demokrati</h3> Det finns bred partipolitisk uppslutning bakom reformpolitiken men missnöje över politiken har också givit näring åt populis- tiska strömningar. Allmänna val planeras till mitten av 1993. Regeringen visar res- pekt för de politiska och medborgerliga rättigheterna. Rättsväsendet, som bedöms som undermåligt och ineffektivt, är före- mål för reformer. Protester har förekommit från ursprungsbefolkningen för att deras rättigheter inte skyddas och för att deras tillvaro hotas av exploatörer. <h3>Bolivia</h3> I mars 1992 undertecknade regeringen ett avtal om biståndssamarbete med Bolivia. Ett utökat samarbete aviserades och som svenska mötiv angavs stöd till landets ny- danande utvecklingspolitik och till stär- kande av demokratiska institutioner. Sam- arbetet bedrivs genom SIDA, BITS och SWEDECORP. <h3>Biståndsgivare</h3> Världsbanken och Interamerikanska ut- vecklingsbanken är stora långivare för Bo- livias investeringar i infrastrukturer och sociala sektorer. Viktiga bilaterala givare är USA, Nederländerna, Schweiz och Tysk- land. 165 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h3>Sveriges bistånd</h3> Det utökade samarbetet med Bolivia har successivt växt fram utifrån av regeringen angivna riktlinjer och på basis av överlägg- ningar med bolivianska myndigheter. To- talt utbetalades under 1991/92 39,8 miljo- ner kronor till Bolivia. <h4>Bistånd genom SIDA</h4> SIDA lämnar bistånd inom huvudsakligen sociala områden. Bidrag om totalt 51 miljo- ner kronor har lämnats till sociala nöd- hjälpsfonden, sedermera investeringsfon- den, vars uppgift varit att dämpa de socia- la effekterna av det ekonomiska stabilise- ringsprogrammet. Ett bidrag om totalt 15 miljoner kronor utgår genom UNICEF för vattenförsörjning och hälsovård riktat till de allra fattigaste landsbygdsområde- na. Ett bidrag om 8 miljoner kronor lämnas till ett UNICEF-program för att stärka kvinnans ställning i samhället, särskilt på det rättsliga området. Inom ramen för ett regionalt program stöds bekämpning av kolera. Under år 1992 fattades beslut om en insats för att stöda boende i fattiga om- råden att förbättra sina bostäder. Insatsen uppgår till totalt 36 miljoner kronor över en period av fyra år. <h5>Skuldåterköp</h5> Regeringen beslutade i november 1992 att bidra med drygt 30 miljoner kronor till Bolivias skuldåterköp av kommersiella statsskulder. Återköpet är det tredje av sitt slag och förväntas innebära att landet eli- minerar sina kvarvarande kommersiella statsskulder. <h4>Bistånd genom BITS</h4> Det tekniska samarbetet genom BITS har dels varit ett program för att rehabilitera gruvnäringen dels gällt finansiering av fjärrkontrollsystem för kraftledningscen- tral med ABB som leverantör. Samarbetet uppgick under budgetåret 1991/92 till drygt 23 miljoner kronor. Flera personer från Bolivia har deltagit i av BITS anordnade internationella kurser. Samar- betet bedöms över lag som framgångsrikt och mottagarna har visat bra förmåga att tillgodogöra sig de tekniska kunskaperna. <h4>Bistånd genom SWEDECORP</h4> SWEDECORP har inlett ett samarbete med nationella handelskammaren genom att stöda ett investeringsfrämjande kontor i Santa Cruz. <h3>Chile</h3> Under en övergångsperiod har Sverige genom SIDA lämnat ett ansenligt bistånd till Chiles regering till stöd för dess sociala program. Det har gällt ett bidrag om totalt 42 miljoner kronor till ett program för att rehabilitera skolor i eftersatta områden. Programmet bedöms som framgångsrikt och har blivit mönsterbildande för ett stör- re nationellt program. SIDA stöder ett bostadsprojekt med inslag av självbyggeri i städerna Santiago, Talca och Valpariaso. Det svenska bidraget uppgår till 86 miljoner kronor över en tre- årsperiod. Ett samarbete pågår för att stär- ka kvinnans ställning i det chilenska sam- hället. Stöd utgår bland annat till ett kvinnosekretariat inom regeringskansliet med uppgift att bevaka bl.a. civillagstift- ningen. Det treåriga avtalet uppgår till 18 miljoner kronor. Ett avtal om kulturbi- stånd har legat till grund för olika kultur- insatser. <h4>Bistånd genom SAREC</h4> SAREC har ett avtal om drygt 7 miljoner kronor med chilenska forskningsrådet, CONICYT, om samarbete inom hälso/ medicin och naturresurser/miljö. Samar- betet bedrivs mellan chilenska och svenska institutioner. Stöd lämnas även till sam- hällsvetenskapliga institutioner. 166 BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE <h4>Bistånd genom BITS</h4> BITS har inlett ett tekniskt samarbete inom bland annat områdena arbets- och stads- miljö. En ramkredit har därutöver beviljats till landets centralbank om 60 miljoner kro- nor för främjande av små och medelstora företag. Bistånd genom SWEDECORP SWEDECORP/Swedfund har bidragit till att finansiera investeringen av ett gjuteri i Chile. Det sammanlagda svenska biståndet till Chile 1991 /92 uppgick till 69,5 miljoner kronor. <h3>Ecuador</h3> Ett tekniskt samarbete har bedrivits med Ecuador bland annat ifråga om mark- vårdsplan och arbetsmiljö inom petroke- misk industri. BITS har även bidragit med 28 miljoner kronor för installation av en av Swedpower levererad driftledningscentral. 167 ANDRA BISTÅNDSINSATSER ANDRA BISTÅNDSINSATSER <h2>Katastrofinsatser</h2> Anslagsposten Katastrofer, stöd till åter- uppbyggnad m.m. uppgick under budget- året 1992/93 till 1115 miljoner kr jämte reservation från föregående budgetår. '50 % av katastofanslaget har utnyttjats för insatser i afrikanska länder. Insatserna har främst utgått till de länder i Afrika vil- ka drabbats av krig och konflikter. Proble- men under de senaste månaderna har för- stärkts av en omfattande torka dels i södra Afrika, dels på Afrikas Hom. De länder vilka drabbats hårdast och som tagit mest resurser i anspråk är Somalia och Mocam- bique. Omfattande regionala insatser kana- liseras genom UNHCR och Internationella Röda korskommittén. Ca 20 % av anslagsposten har utnyttjats för insatser i Asien för humanitär hjälp bl.a. åt flyktingar och konfliktdrabbade från Afghanistan och Kambodja. Central- och Östeuropa, som tillkom under 1991 /92 som mottagare av kata- strofbistånd med en högsta ram på 200 miljoner kronor, har tagit i anspråk 20 % av katastrofanslaget. Händelseutveckling- en i Central- och Östeuropa har inneburit att antalet ansökningar för bidrag varit mycket stort. 10 % av tillgängliga medel har använts för insatser i Mellersta Östern. Liksom föregå- ende budgetår har största delen av detta gått till länder vilka drabbats i samband med Irakkrisen. Därtill har en stor del av anslaget utnyttjats för humanitära insatser i Libanon, Västbanken och Gazaremsan. Bidrag har beviljats för totalt 231 insatser i 62 länder eller regioner. Bidrag har kanali- serats genom 59 svenska enskilda organi- sationer, 14 FN-organ, samt åtta andra in- ternationella organisationer. Dessutom har bilaterala bidrag avtalats med regeringar i tio länder. Katastrofanslaget 1991/92- utbetalda bidrag per land Afrika <table border="1"> <tr><td> Land</td><td> Belopp (SEK)</td></tr> <tr><td> Algeriet</td><td> 20 366 783</td></tr> <tr><td> Angola</td><td> 20 680 360</td></tr> <tr><td> Burkina Faso</td><td> 1 655 000</td></tr> <tr><td> Burundi</td><td> 1 822 000</td></tr> <tr><td> Etiopien</td><td> 79 550 970</td></tr> <tr><td> Guinea</td><td> 5 000 000</td></tr> <tr><td> Kenya</td><td> 1 000 000</td></tr> <tr><td> Liberia</td><td> 11 493 000</td></tr> <tr><td> Mauretanien</td><td> 3 000 000</td></tr> <tr><td> Mozambique</td><td> 74 164 995</td></tr> <tr><td> Namibia</td><td> 966 541</td></tr> <tr><td> Niger</td><td> 580 000</td></tr> <tr><td> Rwanda</td><td> 1 761 000</td></tr> <tr><td> Sierra Leone</td><td> 2 000 000</td></tr> <tr><td> Somalia</td><td> 1 200 000</td></tr> <tr><td> Sudan</td><td> 7 519 000</td></tr> <tr><td> Sydafrika</td><td> 1 245 088</td></tr> <tr><td> Tchad</td><td> 165 000</td></tr> <tr><td> Zaire</td><td> 8 844 000</td></tr> <tr><td> Zimbabwe</td><td> 13 000 000</td></tr> <tr><td> Flera länder</td><td> 285 900 000</td></tr> </table> Totalt Afrika 542 013 737 Mellanöstern Land Irak Iran Libanon Turkiet Västbanken/Gaza Belopp (SEK) 40 555 000 900 000 27 159 250 8 500 000 9 180 196 Totalt Mellanöstern 86 294 446 169 ANDRA BISTÅNDSINSATSER <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Asien</td></tr> <tr><td> Land</td><td> Belopp (SEK)</td></tr> <tr><td> Bangladesh</td><td> 26 210 000</td></tr> <tr><td> Filippinerna</td><td> 3 878 600</td></tr> <tr><td> Indien</td><td> 1 610 000</td></tr> <tr><td> Kambodja</td><td> 86 520 300</td></tr> <tr><td> Kina</td><td> 3 600 000</td></tr> <tr><td> Pakistan</td><td> 9 350 000</td></tr> <tr><td> Sri Lanka</td><td> 470 000</td></tr> <tr><td> Thailand</td><td> 10 600 000</td></tr> <tr><td> Vietnam</td><td> 3 000 000</td></tr> <tr><td> Flera länder</td><td> 31 500 000</td></tr> <tr><td> Totalt Asien</td><td> 176 738 900</td></tr> <tr><td> Latinamerika</td><td></td></tr> <tr><td> Land</td><td> Belopp (SEK)</td></tr> <tr><td> Bolivia</td><td> 312 000</td></tr> <tr><td> Ecuador</td><td> 375 000</td></tr> <tr><td> El Salvador</td><td> 1 000 000</td></tr> <tr><td> Nicaragua</td><td> 2 585 947</td></tr> <tr><td> Totalt Latinamerika</td><td> 4 272 947</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Övriga länder</td></tr> <tr><td> Land</td><td> Belopp (SEK)</td></tr> <tr><td> Albanien</td><td> 17 096 000</td></tr> <tr><td> Armen ien</td><td> 300 000</td></tr> <tr><td> Estland</td><td> 25 075 700</td></tr> <tr><td> Jugoslavien</td><td> 30 224 000</td></tr> <tr><td> Lettland</td><td> 20 082 160</td></tr> <tr><td> Litauen</td><td> 15 035 000</td></tr> <tr><td> Polen</td><td> 24 500</td></tr> <tr><td> Rumänien</td><td> 8 183 000</td></tr> <tr><td> Ryssland</td><td> 996 300</td></tr> <tr><td> OSS</td><td> 57 973 900</td></tr> <tr><td> Ukraina</td><td> 50 000</td></tr> <tr><td> Ungern</td><td> 1 200 000</td></tr> <tr><td> Totalt övriga länder</td><td> 176 240 560</td></tr> <tr><td> Totalt utbetalt 1991/92</td><td> 985 560 590</td></tr> </table> 170 MINUHA BISTÅNDSINSATSER <h2>Särskilda miljöinsatser</h2> Miljömålet innebär att miljöaspekten skall beaktas i all biståndsverksamhet. För an- slagsposten Särskilda miljöinsatser anvisa- des budgetåret 1991 /92 235 miljoner kro- nor utgör uthålligt resursutnyttjande, kompetensuppbyggnad samt policy- och metodutveckling för strategiska områden. Syftet med anslagsposten är att ge förut- sättningar för en ytterligare förstärkning av miljösatsningarna i utvecklingssamar- betet. Ytterligare omkring 235 miljoner kronor användes under budgetåret 1991/92 för miljöinsatser inom landpro- gram, regionala insatser eller andra an- slagsposter. SIDA:s riktlinjer för obligato- riska miljökonsekvensbedömningar av biståndsprojekt skall successivt bidra till att hela det SID A-kanaliserade biståndet blir alltmer miljöanpassat och miljöinriktat. Stor vikt lades vid de ekonomiska as- pekterna på miljöfrågorna. Resursbasen på miljöekonomiområdet började med viss framgång byggas upp. Flertalet insatser är väl synkroniserade med de frågeställningar, som akualiserats inom ramen för den internationella miljö- vårdkonferensen i Rio de Janeiro, 1992 (UNCED). Huvuddelen av de anslagna medlen anvisades för uthålligt resursut- nyttjande inom bl.a. jord- och skogsbruk, förbättrad naturresurshantering, marin miljövård, färskvattenprojekt, rådgivning om freoner och bevarande av biologisk mångfald. Projekt och program, nya miljö- inriktade projekt och insatser med miljö- komponenter kunde stödjas. Därtill påbör- jades eller vidareutvecklades försöks- och metodutvecklingsinsatser av multi/bi- karaktär på miljöområdet. Många av pro- jekten var i en uppbyggnadsfas. Viktiga insatser när det gäller vattenre- surserna och deras användning genomför- des i bl.a. Kenya och Botswana. Informa- tionsinsatser och fallstudier på klimat- området fick stöd. I Sydostasien gavs stöd till rådgivning om alternativ till freoner. Stora insatser i markvårds- och by- skogsprogrammet i Sahelområdet och markvårdsprogrammet i Östafrika utgjor- de en del av ett långsiktigt stöd till dessa regioner. Till Nicaragua, Vietnam och Laos gavs sammanhållna miljöstöd i program- form. I Laos omfattade detta stöd bl.a. skydd av skogsreservat, stabilisering av skogsbruk och förvaltning av känsliga ekosystem. En stor del av miljöinsatserna kanalise- rades genom enskilda organisationer, in- ternationella organisationer och nätverk såsom IUCN (International Union for the Conservation of Nature) och Mekongkom- mittén. Samarbete byggdes upp med uni- versitet och institutioner i och utom Sverige avseende kunskapsöverföring, metodutveckling och probleminventering. Satsningar gjordes också på utbildning av u-landsjoumalister, utveckling av miljö- vårdsmoment i läroplaner och miljöutbild- ning för yrkesverksamma. <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Biståndet till särskilda miljöinsatser, utbetalningar 1991/92, mkr</td></tr> <tr><td> Anslag</td><td> 235,0</td></tr> <tr><td> Ingående ej utbetalda åtaganden</td><td> 66,5</td></tr> <tr><td> Totalt disponibelt</td><td> 301,5</td></tr> <tr><td> Totalt utbetalt</td><td> 223,1</td></tr> <tr><td> Utgående ej utbetalda åtaganden</td><td> 78,4</td></tr> </table> 171 ANDRA BISTÅNDSINSATSER <h2>Enskilda organisationer</h2> Under budgetåret 1991/92 utbetalades sammanlagt 761,4 miljoner kronor för ut- vecklingsprojekt genom folkrörelser och andra enskilda organisationer. Från och med budgetåret 1990/91 inkluderar an- slagsposten även medel som lämnas till svenska organisationers informationsverk- samhet i Sverige. Utöver av riksdagen be- viljade medel på 750,8 miljoner kronor, fanns en intecknad reservation från föregå- ende budgetår på 16,1 miljoner kronor. Den utgående reservationen från budget- året 1991/92 uppgår till 34,6 miljoner kro- nor, och motsvarar ingångna åtaganden. Projektbidrag lämnades budgetåret 1991/92 till projekt i ca 90 u-länder, inklu- sive programländerna. Biståndet till pro- jekt i de tolv största mottagarländerna framgår av följande uppställning: Bistånd genom enskilda organisationer, utbetalningar 1991/92, mkr Tanzania                              42,3 Bangladesh                          37,0 Indien                                   36,4 Etiopien                                 35,5 Nicaragua                             28,6 Zaire                                      25,1 Kenya                               24,9 Zimbabwe                          20,8 Chile                                      18,8 Uganda                              17,8 Brasilien                                  17,2 Mozambique                        17,2 De kristna organisationerna mottog den största delen av bidragen, 332 miljoner kronor, motsvarande 44 % av utbetalade medel. Bidragen till fackliga respektive kooperativa insatser var 61 respektive 55 miljoner kronor. Liksom tidigare år har stödet i stor ut- sträckning använts till utbildnings-, hälso- vårds- och landsbygdsutvecklingsprojekt. Bidragen avser investeringar-, drifts- och underhållskostnader i lokal valuta. Under åren har stora summor avsatts för kapitalkrävande byggnadsverksamhet och investeringar. En ändrad inriktning inom området kan skönjas. Denna har att göra med de svårigheter som uppstår då det egna stödet avvecklas och driftsansva- ret överlämnas till lokala samarbetsparter. Insatserna idag baseras därför mer på lo- kala behov och större hänsyn tas till förut- sättningarna att uppnå varaktiga resultat. Sådana insatser är ofta svåra att planera och genomföra, samtidigt som de normalt är mindre kostnadskrävande. Översynen av det statliga samarbetet med de enskilda organisationerna inom biståndet, "Solidaritet med statsbidrag", avslutades hösten 1991. SIDA har därefter arbetat vidare med vissa av översynens förslag och bland annat ingått avtal med Biståndsinformation (BIFO) om att BIFO övertar beredningen och uppföljningen av de mindre organisationernas ansökningar. Syftet är att SIDA därigenom skall få ökat utrymme för dialog med ramorganisatio- nema och effektivare uppföljning och ut- värdering av biståndet till de enskilda or- ganisationerna. SIDA:s samarbete med ramorganisatio- nema finansieras över olika anslagsposter. För att få till stånd en bättre samordning mellan dessa anslagsposter har procedur- avtal, som innefattar projekt-, katastrof- och demokratistöd, tecknats med fem or- ganisationer (Afrikagruppema, Diakonia, Pingstmissionens U-landshjälp (PMU), Rädda Barnen samt Utan Gränser/SCC. För Diakonia och PMU prövas också smär- re katastroframar på vardera 10 miljoner kronor. Slår detta väl ut kommer katastro- framar att inkluderas i fler proceduravtal. 172 ANDRA BISTÅNDSINSATSER Förslag till nya riktlinjer för organisatio- nernas utvecklings- och informationsinsat- ser har utarbetats av SIDA. Efter samråd med organisationerna kommer de att fast- ställas under budgetåret 1992/93. Vidare har utredningar om principerna för volon- tärverksamheten samt för administrations- bidrag till ramorganisationema påbörjats. Nya riktlinjer för ramorganisationema kommer att utarbetas under 1992/93. Organisationernas ansökningar har un- der senare år vida överstigit tillgängliga medel. SIDA förutsätter att denna utveck- ling fortsätter om än i minskad omfattning. Svenska enskilda organisationer för- medlar bistånd även över anslagsposterna katastrofhjälp, humanitärt bistånd, projekt- bistånd till vissa länder m.fl. anslag. De sammanlagda utbetalningarna uppgick under budgetåret 1991 /92 till cirka 1,6 mil- jarder kronor. Sammanlagda utbetalningar av bidrag genom svenska enskilda organisationers verksamhet från anslagen katastrof- och projektbidrag samt anslagen demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bi- stånd: <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Enskilda organisationer, utbetalningar 1991/92, mkr</td></tr> <tr><td> Diakonia</td><td> 190,1</td></tr> <tr><td> Sv Missionsrådets Bistånds- nämnd</td><td> 175,0</td></tr> <tr><td> Pingstmissionens U-lands- hjälp</td><td> 138,5</td></tr> <tr><td> Rädda Barnen</td><td> 89,0</td></tr> <tr><td> LO/TCO</td><td> 86,4</td></tr> <tr><td> Svenska Röda Korset-</td><td> 84,3</td></tr> <tr><td> Utan Gränser (SCC)</td><td> 55,8</td></tr> <tr><td> AIC</td><td> 36,7</td></tr> <tr><td> Afrikagruppemas Rekryte- ringsorganisation</td><td> 29,4</td></tr> <tr><td> Sv Afghanistankommittén</td><td> 25,0</td></tr> <tr><td> Praktisk Solidaritet</td><td> 23,8</td></tr> <tr><td> Svensk Volontärsamverkan</td><td> 23,2</td></tr> <tr><td> Handikapporg Bistånds- nämnd</td><td> 20,1</td></tr> <tr><td> Sv Ekumeniska Nämnden</td><td> 12,1</td></tr> <tr><td> Statens Räddningsverk</td><td> 11,6</td></tr> <tr><td> CARITAS Sverige</td><td> 10,7</td></tr> </table> Genom folkrörelserådet skedde samråd, erfarenhetsutbyte och diskussion kring tendenser och frågor av gemensamt intres- se inom biståndet. Ett ingående samråd och erfarenhetsutbyte ägde också rum mellan SIDA och organisationerna vid års- genomgångar, konferenser och seminarier, gemensamma fältbesök, uppföljningar och utvärderingar. <h4>Ramavtal</h4> Ramavtal har ingåtts mellan SIDA och föl- jande tolv organisationer, som tillsammans representerar ett åttiotal medlemsorganisa- tioner: Afrikagruppemas rekryteringsor- ganisation (ARO), Arbetarrörelsens inter- nationella centrum (AIC), Diakonia, LO/TCO, Handikapprörelsens internatio- nella biståndsstiftelse (SHLA), Pingstmis- sionens u-landshjälp (PMU), Rädda Bar- nen, Utan Gränser (UG/SCC), Svenska missionsrådet (SMR), Svensk volontärsam- verkan (SVS), Utbildning för volontärverk- samhet (UBV), samt Svenska Röda Korset (SRK). Av medlen under anslagsposten går omkring 85 % till dessa organisationer. Samarbetet med ramorganisationema reg- leras av femårsavtal. Rambidragen beviljas dock på basis av ettåriga eller tvååriga framställningar, medan indikativa rambe- lopp fastställs för ytterligare två år för att underlätta organisationernas planering. SIDA medverkar till att samtliga ramorga- nisationer gjort eller gör kapacitetsstudier. De sista genomförs under budgetåret 1991/92. <h4>Volontärbidrag</h4> Genom stödet till volontärer, som arbetar för enskilda organisationer, får ett stort antal svenskar möjlighet till praktisk erfa- renhet av arbete i u-land. Antalet volontä- rer med SIDA-bidrag under budgetåret 1991/92 var ca 800. För varje volontär ut- går ett schablonmässigt bestämt bidrag. Fr.o.m. budgetåret 1989/90 är bidraget 130 000 kronor per år. Volontärbidragen svarar för ca 15 % av anslagsposten. Bidra- gen uppgår till över 100 miljoner kronor. 173 ANDRA BISTÅNDSINSATSER <h4>Direktstöd till organisationer i mottagarländerna</h4> Stöd har lämnats direkt till kvinnoorgani- sationer i u-länder. År 1982 reviderades riktlinjerna för detta stöd, så att biståndet begränsas till programländerna. Bistånds- kontoren ansvarar för beredning och upp- följning av insatserna. Under budgetåret 1991/92 uppgick detta stöd till 20,1 miljo- ner kronor fördelade på de 19 programlän- derna. Sedan budgetåret 1985/86 lämnas även direkt stöd till enskilda organisationer i u- länder för projektverksamhet i anslutning till landramsfinansierade program. Orga- nisationer i Bangladesh, Indien och Sri Lanka har fått direktstöd. Verksamheten har uppvisat goda resultat under året. Budgetåret 1991 /92 uppgick stödet till 25,0 miljoner kronor. <h4>Internationella enskilda organisationer</h4> Två internationella enskilda organisationer - Kyrkornas världsråd och Internationella kooperativa alliansen - får bidrag från an- slagsposten för sin verksamhet. <h4>Bistånd till Central- och Östeuropa</h4> Från budgetåret 1989/90 förvaltar SIDA också ett bistånd via enskilda organisatio- ner till Polen. Uppdraget utvidgades från budgetåret 1990/91 till övriga Central- och Östeuropa. Kriterierna för dessa nya bidrag skiljer sig i viss mån från det tradi- tionella u-landsbiståndets. Syftet med bi- ståndet till Central- och Östeuropa är att stöda demokratiseringsprocessen, under- lätta övergången till marknadsekonomi samt bidra till förbättring av miljön. Många för SIDA nya organisationer har sökt bidrag och uttryckt intresse för att göra det. Budgetåret 1991/92 uppgick stödet till 36,0 miljoner kronor. <h4>Informationsverksamhet</h4> 1991/92 fördelades 39,5 miljoner kronor för informationsinsatser genom enskilda organisationer. 174 ANDRA BISTÅNDSINSATSER <h2>Demokrati, mänskliga rättig- heter och humanitärt bistånd</h2> Arbetet för demokrati och de mänskliga rättigheterna har en betydelsefull ställning i det svenska biståndssamarbetet. Som ett av de biståndspolitiska målen har det legat till grund för bedömning av länders ut- vecklingspolitik, utgjort en viktig del i bi- ståndsdialogen samt resulterat i ett vitt förgrenat program av olika insatser. Bistånd för en demokratisk samhällsut- veckling har innefattat tekniskt stöd inför det att allmänna val hållits, stöd till upp- byggnad av rättsväsende och bidrag till advokatsamfund, anordnande av erfaren- hetsutbyte mellan parlamentariker i u- länder. Främjandet av mänskliga rättighe- ter har innefattat ett brett upplagt stöd till olika internationella, regionala och natio- nella organisationers verksamhet för att sprida kännedom om de mänskliga rättig- heterna. Andra sådana organisationer, vil- ka erhållit stöd, har bevakat regeringars uppträdande eller praktiskt bistått politiskt förföljda med bl.a. rättshjälp. Det samlade demokratifrämjande bi- ståndet har således varit ägnat att stödja myndigheter i deras rättsutövning, att främja förutsättningar för demokratiskt politiskt liv samt att stärka organisationer vilka fristående från statsmakten verkat för mänskliga rättigheter. Ett område under framväxt är bistånd till värn för barnets rättigheter. En stor del av biståndet har gått till kampen mot apartheid och för en demo- kratisk samhällsutveckling i Sydafrika. Detta bistånd har under budgetåret 1991/92 uppgått till ca 310 miljoner kro- nor. Vid sidan av stödet till ANC, som var ca 110 miljoner kronor, har betydande bi- drag lämnats till rättshjälp för fängslade apartheidmotståndare och till uppbyggan- de av demokratiska organisationer. Betydande demokratifrämjande bistånd har också lämnats till mottagare i Latina- merika, som under budgetåret 1991/92 erhöll 150 miljoner kronor. Huvuddelen av medlen har varit riktade mot att stödja freds- och försoningsprocessen i Centrala- merika där frågan om de mänskliga rättig- heterna även ställts i centrum. Medel har bland annat använts till renodlade huma- nitära ändamål för flyktingar, till utbild- ning kring mänskliga rättigheter och till rättshjälpsinsatser. Huvuddelen av medlen har gått till fristående organisationer/insti- tut i samverkan med svenska folkrörelser. Diakonia erhöll 39 miljoner kronor och svenska Rädda Barnen 12,5 miljoner kro- nor under budgetåret 1991/92 för sin verk- samhet i Centralamerika. Under budgetåret 1992/93 avsattes 60 miljoner kronor till El Salvador sedan ett fredsavtal slutits mellan landets reger- ing och FMLN i januari 1992. I Sydamerika har biståndet huvudsakli- gen avsett de andinska länderna och vanli- ga ändamål har gällt stöd till grupper som bevakar efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna eller kännedom om dessa normer. En viktig mottagare har varit In- ternationella röda korskommittén. Diako- nia har ett brett program för vilket man erhöll 23 miljoner kronor under budgetåret 1991/92. I takt med förändringar mot ökad poli- tisk öppenhet och demokrati runtom i Af- 175 ANDRA BISTÅNDSINSATSER<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-201.png" style="width:384pt;height:235pt;"/> foto: eric roxfelt/bazaar                                  I många länder runt pågår en demokratisk utveckling. Fotot är från en parad i Namibia. rika har efterfrågan på demokratifrämjan- de bistånd ökat. Valtekniskt stöd har läm- nats till Zambia, Kap Verde, Angola, stöd till rättshjälp har givits i bl.a. Zimbabwe och Namibia. I Uganda har bidrag lämnats till en om- budsmannainstitution för bl.a. de mänskli- ga rättigheterna. I Kenya har stöd givits åt kyrkliga organisationers program för ut- bildning i mänskliga rättigheter. Under budgetåret 1991/92 gavs totalt ca 15,5 mil- joner kronor i demokratifrämjande bistånd till södra Afrika exlusive Sydafrika. Mot- svarande belopp för östra och västra Afri- ka var 7,5 miljoner kronor. I Asien och Mellersta Östern har insat- serna varit koncentrerade till insatser för rättshjälp i länderna Bangladesh, Sri Lan- ka, Indien och Filippinerna. Stöd till rättsområdet har även lämnats till Vietnam och Laos. I Kambodja har stö- det till valförberedelser och valövervak- ning uppgått till cirka 4 miljoner kronor. Ett brett humanitärt stöd om 20 miljoner kronor har lämnats till Västbanken och Gaza. Stödet har inkluderat såväl israeliska som palestinska organisationer för mänsk- liga rättigheter. Ett relativt omfattande samarbete har etablerats med internationella organisatio- ner verksamma för mänskliga rättigheter. Dit hör bl.a. International Commission of Jurists och Defence for Children Internatio- nal. Bidrag har även givits till den fond för tekniskt MR-bistånd som förvaltas inom FN:s Center för mänskliga rättigheter i Geneve. Stöd har även utgått till svenska organi- sationer varav särskilt kan nämnas Frivil- ligorganisationemas Fond för Mänskliga Rättigheter och Raoul Wallenberg-institu- tet. Totalt har till denna grupp av mellan- statliga och internationella organisationer lämnats 45 miljoner kronor. Sammanlagt fanns för budgetåret 1991 /92 anslaget 550 miljoner kronor för demokrati, mänskliga rättigheter och hu- manitärt bistånd. 176 ANDRA BISTÅNDSINSATSER <h2>Stöd till ekonomiska reform-</h2> <h2>program åtgärder</h2> <h2>och skuldlättnads-</h2> Budgetåret 1985/86 inrättades en anslags- post för särskilda insatser till förmån för de fattigaste och mest skuldtyngda u-länder- na. Budgetåret 1992/93 anvisades 700 mil- joner kronor, en höjning med 200 miljoner kronor jämfört med föregående år. Tunga skuldbördor och ekonomisk kris har lett till akuta betalningsbalansproblem i många u-länder och har ökat behovet av betalningsbalansinriktat bistånd. För att biståndet skall bidra till ekonomisk åter- hämtning och tillväxt är det nödvändigt att länderna samtidigt vidtar åtgärder för att minska obalanserna i ekonomin och ge- nomför strukturella reformer för att stimu- lera tillväxten. Insatser från anslaget utgår därför endast för länder som genomför strukturanpassningsprogram, oftast utfor- made i samarbete med Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF). En förutsättning för att reformansträngningar- na skall vara framgångsrika är att de följs av tillräckliga externa resursflöden till lan- det, såväl i form av ökade resursflöden som direkta skuldlättnadsåtgärder. Betal- ningsbalansstöd ges företrädesvis inom ramen för internationella samordnade ak- tioner. Möjligheterna att få till stånd ökade resursflöden är då större. Genom att anslå bistånd för sådana insatser kan Sverige också påverka andra givare att ge ökat bistånd och skuldlättnader. <h3>Stöd till ekonomiska återhämtningsprogram</h3> Världsbanken har kommit att spela en vik- tig roll när det gäller att stödja utformning- en och finansieringen av många skuld- tyngda länders återhämtningsprogram. Under slutet av 1987 tog Världsbanken ett initiativ för att öka och förbättra bistånds- flödet till de fattiga och skuldtyngda afri- kanska ländernas strukturanpassning. Det resulterade i det särskilda programmet för Afrika, SPA (Special Programme of Assis- tance). Programmet har visat sig vara ett mycket värdefullt instrument för att mobi- lisera och samordna det finansiella stödet till dessa länder. SPA-finansieringen består av ett antal delar (dimensioner): 1. Anpassningslångivning från IDA (Världsbankens organ för utlåning på mju- ka villkor) 2. Anpassningslångivning från IMF, ESAF 3. Sam- och parallellfinansiering från bila- terala givare och andra multilaterala organ 4. Bilaterala skuldlättnader 5. Bidrag till skuldtjänstbetalningar på Världsbanksskuld, den s.k. femte dimensi- onen 6. Bidrag till reduktion av kommersiell skuld, den s.k. sjätte dimensionen 177 ANDRA BISTÅNDSINSATSER Till Världsbankens långivning tillkommer resurser från bilaterala givare, som ansluts till eller ges parallellt med bankens långiv- ning, s.k. sam- och parallellfinansiering. Den övervägande delen av anslaget för stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder har utgått i form av sam- och parallellfinansiering med Världs- banken för finansiering av anpassnings- program. Bidragen kan finansiera angelä- gen import generellt i form av obundet importstöd, men kan också knytas till sär- skilda rehabiliteringsprogram för t.ex. in- dustrisektorn, infrastruktur eller sociala ändamål. Huvuddelen av det svenska stö- det utgår i form av obundet importstöd, till marknadsbaserade valutafördelnings- system i u-ländema. Det importerande företaget betalar motvärde i lokal valuta. Motvärdet utgör budgetintäkter för staten. Genom att skapa tillgång till utländsk va- luta är importstödet en biståndsform som är väl anpassad till att stödja utvecklingen av marknadsekonomi och den privata sek- tom under förutsättning att importstödet inte är förenat med subventioner och cen- tralstyrd valutafördelning. Sverige har även bidragit med importstöd från landra- mama. Av bidragen till SPA används också en betydande del för att underlätta återbetal- ning av Världsbanksskuld. En stor del av de fattigaste u-ländemas skuldbörda be- står av räntor på lån från Världsbanken på marknadsmässiga villkor, s.k. IBRD-vill- kor. Tidigare kunde de flesta av dessa län- der ta lån både på Världsbankens mark- nadsmässiga villkor och på dess mjuka, av biståndsgivare subventionerade villkor, s.k. IDA-lån. Sedan dessa länders ekono- mier försämrats och kreditvärdigheten sjunkit kan många av länderna nu enbart ta IDA-lån. Återbetalningarna på IBRD- lånen utgör dock en tung börda, eftersom dessa skulder inte kan avskrivas eller om- förhandlas. Om inte länderna fullföljer sina återbetalningar tvingas Världsbanken av- bryta långivningen. Därmed skulle ländernas återhämt- ningsprogram sannolikt inte kunna fullföl- jas och möjligheterna att få betalningsba- lansstöd från bilaterala givare minska. Under år 1988 fattade Världsbanken därför beslut om att använda en del av de återbe- talningar som banken får in på IDA-lån för att underlätta betalningen på de gamla IBRD-lånen. Bidraget från IDA-återflödet är emellertid inte tillräckligt för att klara av ländernas betalningsförpliktelser på IBRD- lån. Efter ett förslag från de nordiska län- derna är det möjligt även för enskilda län- der att ge bidrag i detta syfte. Sverige har hittills bidragit med 490 miljoner kronor inom ramen för SPA samt ytterligare ca 110 miljoner kronor för samma ändamål för länder utanför Afrika. SPA-samarbetet har visat sig vara ett mycket framgångsrikt initiativ för att mo- bilisera ökat betalningsbalansstöd till de fattigaste och mest skuldtyngda länderna i Afrika som genomför ekonomiska reform- program. Utöver ökade resursflöden läggs stor vikt vid ökad samordning av bistån- det, minskad bindning av biståndet till vissa sektorer eller varor och uppföljning av landets budgetutgifter. För vissa länder har emellertid utbetalningstakten av allo- kerade medel varit alltför långsam. De afri- kanska länder som deltagit i SPA och aktivtgenomförtstrukturanpassningsprogram har haft en bättre ekonomisk utveckling än övriga afrikanska länder. Detta beror på de ekonomiska reformerna i sig, men är också en följd av de ökade och bättre anpassade biståndsflöden som anpassningsprogram- men ger upphov till. Internationella Valutafonden spelar en huvudroll när det gäller utformningen av de makroekonomiska delarna av struktur- anpassningsprogrammen. Fondens ordi- narie resurser består av medel som ingår i medlemsländernas valutareserver och som därför enbart kan användas för temporärt betalningsbalansstöd. För att finansiellt kunna stödja de fattigaste ländernas struk- turanpassning på mjukare villkor än som 178 ANDRA BISTÅNDSINSATSER annars vore möjligt har särskilda lånear- rangemang skapats; Structural Adjustment Facility (SAF) och Enhanced Structural Adjustment Facility (ESAF). ESAF finan- sieras genom särskilda gåvobidrag och lån på förmånliga villkor från medlemsländer- na. Sverige har bidragit med sammanlagt 600 miljoner kronor till ESAF under åren 1988 -1991 att användas för räntesubven- tioner. Ett antal skuldtyngda länder ligger efter med sina betalningar till Världsbanken, IMF eller regionala utvecklingsbanker. Detta är ett allvarligt problem för länderna, eftersom de utestängs från ny långivning. Bland de länder som under senare år haft betydande betalningseftersläpningar märks Nicaragua, Vietnam, Zambia och Peru. Särskilda insatser måste till för att hjälpa de länder som genomför ekonomis- ka anpassningsprogram och försöker klara ut problemen med försenade betalningar. Genom att bilda en s.k. stödgrupp kan ex- traordinära resurser mobiliseras från bi- ståndsgivarna. För att hjälpa länder med exceptionellt stora betalningseftersläpningar till IMF har en speciell metod utvecklats, genom bl.a. svenskt engagemang, för att lösa denna typ av problem. Metoden kallas "Rights Accumulation Programme" och innebär att landet under ett IMF-övervakat anpass- ningsprogram återupptar de löpande be- talningarna på skulden och samtidigt tjä- nar in rättigheter att utnyttja IMFs resurser när väl betalningseftersläpningama av- vecklats. När landet fullföljt anpassnings- programmet enligt överenskommelsen, beviljar IMF landet ett s.k. överbrygg- ningslån för att landet skall kunna betala den ackumulerade skulden. På så vis blir landets skuld till IMF oförändrad, men skulden är inte längre förfallen och landet har rätt att ta nya lån. För att hjälpa landet med löpande skuldtjänst under anpass- ningsperioden behövs i praktiken mobili- sering av nya extraordinära resurser, vilket vanligtvis görs genom att bilda en s.k. stödgrupp. Zambia, som är ett av världens mest skuldtyngda länder, var det första landet att få ett "rights accumulation program- me" (RAP) år 1991. En formell stödgrupp bildades inte i detta fall, men givarländer- na bidrog med extraordinärt betalningsba- lansstöd. Stödet möjliggjorde för Zambia att reglera sina försenade betalningar till Världsbanken. Sverige bidrog med 100 miljoner kronor i obundet importstöd. Det dröjde dock inte länge förrän Zambia ham- nade i en ny dröjsmålssituation till IMF och Världsbanken och kraven i reformpro- grammet kunde inte heller uppfyllas. Efter valet i oktober 1991 då en demokratiskt vald regering kom till makten återupptogs strukturanpassningsprogrammet och lan- det gavs ett nytt försök. I början av år 1992 reglerades betalningseftersläpningama till Världsbanken med nya biståndsmedel. Men det var först efter att IMF i juli 1992 för första gången beslutade om att skjuta på betalningen av eftersläpningar till fon- den samt godkände ett nytt RAP-program som förutsättningarna fanns att klara fi- nansieringsbehovet för år 1992. Zambias problem visar på svårigheten att finna var- aktiga lösningar på de problem som sam- manhänger med en stor skuldbörda till de multilaterala institutionerna. Även Världsbanken har infört en mot- svarighet till IMF:s "Rights accumulation programme", för att hantera betalningsef- tersläpningar till Världsbanken. Peru fick ett sådant program under 1991 och samti- digt bildades en stödgrupp för mobilise- ring av nya resurser. Sverige bidrog med 30 miljoner kronor för hjälp till skuldtjänst till Världsbanken. <h4>Hanteringen av u-länders skuld till svenska staten</h4> En stor del av de fattigaste ländernas skuld gäller av långivarlandet offentlig eller of- fentligt garanterad skuld, främst bistånds- 179 ANDRA BISTÅNDSINSATSER och exportkrediter. I enlighet med en reso- lution i UNCTAD år 1978 har Sverige skri- vit av de biståndskrediter som under 1960- och 1970-talen gavs till de fattigaste länder- na. Totalt har 1 185 miljoner kronor avskri- vits, vilket inte har belastat anslaget. De fordringar som svenska staten idag har på u-länder är i huvudsak offentligt garanterade exportkrediter och s.k. u-kre- diter. Dessa krediter har garanterats av exportkreditnämnden (EKN) respektive BITS. Skillnaden mellan u-krediter och de tidigare givna biståndskreditema är att de senare i sin helhet var anslagsfinansierade, medan u-kreditema består dels av en an- slagsfinansierad gåva, dels av en kredit från marknaden. Anslagsposten användes inledningsvis för att unilateralt skriva av svenska fordringar. Guinea-Bissau, Mo- zambique, Nicaragua, Sudan, Tanzania, Vietnam och Zambia fick på detta vis ford- ringar avskrivna till ett värde av 496 miljo- ner kronor. Då samordnade insatser ger större ef- fekt, övergick Sverige därefter till att driva skuldlättnadsfrågan i den s.k. Parisklub- ben. I Parisklubben omförhandlas skuld- tyngda länders offentliga eller i långivar- ländema offentligt garanterade skulder. En förutsättning är att landet genomför ett strukturanpassningsprogram. Efter att ha uppnått en principöverenskommelse i Pa- risklubben ingår skuldlandet bilaterala avtal med långivarländema. Vid de sju stora industriländernas möte i Toronto år 1988 uppnåddes ett viktigt genombrott vad gäller skuldlättnader för de fattigaste länderna. Parisklubben införde s.k. Toron- to-villkor dvs omförhandlingar på konces- sionella (mjuka) villkor för de fattigaste och mest skuldtyngda länderna. För många av dessa länder har även dessa villkor varit alltför betungande. Sverige har därför med medel från ansla- get täckt räntebetalningar under omför- handlingsavtalen för fem afrikanska län- der. Biståndet gav därmed ytterligare skuldlättnad utöver vad som överenskom- mits multilateralt. Sverige har också i Parisklubben drivit frågan om ytterligare skuldlättnad för de fattigaste länderna. Diskussioner har förts i Parisklubben utifrån ett brittiskt förslag om avskrivningar av två tredjedelar av hela skulden vid omförhandling. Emeller- tid kunde man endast enas om mindre långtgående skuldlättnader. I januari 1992 beviljades Nicaragua och Benin som första länder 50 % avskrivning av omförhandla- de förfall, i enlighet med de s.k. utvidgade T oronto villkoren. <h4>Stöd för reglering av u-län ders kommersiella skuld</h4> Utöver skuld till internationella finansiella institutioner och skuld till bilaterala offent- liga långivare har många u-länder en bety- dande skuld till privata långivare, främst kommersiella banker, som inte är offentligt garanterad i långivarlandet. Eftersom de mest skuldtyngda u-ländema har svårt att betala räntor och amorteringar på denna skuld, säljs sådana skuldsedlar mellan fordringsägare på en andrahandsmarknad till priser som ofta ligger på en nivå långt under skuldsedlarnas nominella värden, för vissa länder så lågt som 5 - 20 % av det nominella värdet. Olika metoder kan tillämpas för att hjäl- pa u-ländema att tillgodogöra sig markna- dens nedskrivning av fordringarnas värde. Om skuldsedlar köps upp på andrahands- marknaden av tredje part och överlämnas till skuldlandet genomförs ett s.k. skuldå- terköp (eng. debt buy-back). Två interna- tionellt organiserade skuldåterköp har ge- nomförts för Bolivia, till vilka Sverige bidragit med totalt 20 miljoner kronor. Vi- dare har Världsbanken inom ramen för SPA organiserat och bidragit med finansie- ring av skuldåterköp för afrikanska SPA- länder. Sverige deltog i ett sådant skuldå- terköp för Mozambique under 1991 med 16 miljoner kronor. 180 ANDRA BISTÅNDSINSATSER Om skuldsedlar köps upp på andra- handsmarknaden och överlämnas till skuldlandet i utbyte mot någonting, t.ex. lokalvaluta för ett biståndsprojekt, görs en s.k. skuldkonvertering (även kallat skul- domvandling eller skuldbyte, eng. debt swaps). Sverige har tidigare genomfört ett sådant skuldbyte för Costa Rica, då bi- ståndsmedel från andra anslagsposter an- vändes i utbyte mot lokalvaluta för ett na- turvårdsprojekt. Till skillnad från skuldå- terköpen ökar skuldkonvertering oftast belastningen på mottagarlandets budget. Särskild hänsyn måste därför tas till den makroekonomiska situationen i landet. <h5>Fördelning av anslaget</h5> Fördelningen av anslaget på länder och insatser framgår av följande tabell. Stöd till ekonomiska reformprogram och skuldlättnadsåtgärder 1985/86-1991/92 <table border="1"> <tr><td></td><td> Sam- och parallell- finansiering med Världsbanken</td><td> Stöd för åter- betalning av Världsbanksskuld</td><td> Bilateral Skuldlättnad</td><td> Kommersiell skuldlättnad</td><td> ESAF</td><td> Summa</td></tr> <tr><td> Bangladesh</td><td></td><td> 5</td><td></td><td></td><td></td><td> 5</td></tr> <tr><td> Bolivia</td><td></td><td> 5</td><td></td><td> 20</td><td></td><td> 25</td></tr> <tr><td> Egypten</td><td> 60</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 60</td></tr> <tr><td> Ghana</td><td> 20</td><td> 40</td><td></td><td></td><td></td><td> 60</td></tr> <tr><td> Guinea-Bissau</td><td> 60</td><td></td><td> 14</td><td></td><td></td><td> 74</td></tr> <tr><td> Guyana</td><td> 6,4</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 6,4</td></tr> <tr><td> Jordanien</td><td> 60</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 60</td></tr> <tr><td> Kenya</td><td></td><td> 30</td><td></td><td></td><td></td><td> 30</td></tr> <tr><td> Madagaskar</td><td></td><td> 10</td><td> 21,6</td><td></td><td></td><td> 31,6</td></tr> <tr><td> Mozambique</td><td> 382</td><td></td><td> 177</td><td> 16</td><td></td><td> 575</td></tr> <tr><td> Nicaragua</td><td> 65</td><td> 62,8 (även IDB)</td><td> 18,2</td><td></td><td></td><td> 146</td></tr> <tr><td> Peru</td><td></td><td> 30,2</td><td></td><td></td><td></td><td> 30,2</td></tr> <tr><td> Sao Tomé</td><td> 15</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 15</td></tr> <tr><td> Senegal</td><td></td><td> 10</td><td></td><td></td><td></td><td> 10</td></tr> <tr><td> Sri Lanka</td><td></td><td> 5</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Sudan</td><td></td><td></td><td> 117,4</td><td></td><td></td><td> 117,4</td></tr> <tr><td> Tanzania</td><td> 298</td><td> 235</td><td> 183,9</td><td></td><td></td><td> 716,9</td></tr> <tr><td> Togo</td><td></td><td></td><td> 7,8</td><td></td><td></td><td> 7,8</td></tr> <tr><td> Uganda</td><td> 180</td><td> 65</td><td></td><td></td><td></td><td> 245</td></tr> <tr><td> Vietnam</td><td></td><td></td><td> 2,2</td><td></td><td></td><td> 2,2</td></tr> <tr><td> Zambia</td><td> 230</td><td> 100</td><td> 45,9</td><td></td><td></td><td> 375,9</td></tr> <tr><td> Zimbabwe</td><td> 40</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 40</td></tr> <tr><td> IMF</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 600</td><td> 600</td></tr> <tr><td> Summa</td><td> 1 416,4</td><td> 598</td><td> 588</td><td> 36</td><td> 600</td><td> 3 238,4</td></tr> </table> 181 ANDRA BISTÅNDSINSATSER <h2>Särskilda program</h2> Anslagsposten Särskilda program består av följande tre delposter/verksamheter: • Ämnesinriktad verksamhet (ÄIV). • Försöksverksamhet och metodutveck ling (FOM). • Insatsförberedelser och resultatvärdering (IRV). <table border="1"> <tr><td colspan="3"> Biståndet till Särskilda program, utbetalningar 1991/92, mkr</td></tr> <tr><td> Delpost/ ämnesområden</td><td> Utbetalat 1991/92</td><td> Anvisat 1992/93</td></tr> <tr><td> Ämnesinriktad verksamhet (ÄIV)</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Energi</td><td> 17,8</td><td> 19,0</td></tr> <tr><td> Befolkningsfrågor</td><td> 31,4</td><td> 40,0</td></tr> <tr><td> Hälsovård</td><td> 13,3</td><td> 14,0</td></tr> <tr><td> AIDS-bekämpning</td><td> 102,8</td><td> 100,0</td></tr> <tr><td> Handikappstöd</td><td> 3,7</td><td> 4,0</td></tr> <tr><td> Kvinnofrågor</td><td> 13,1</td><td> 18,0</td></tr> <tr><td> Kultur och mass- media</td><td> 28,0</td><td> 32,0</td></tr> <tr><td> Försöksverksamhet</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> och metodutveckling (FOM)</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Lantbruk och livs- medelsförsörjning</td><td> 25,9</td><td> 26,0</td></tr> <tr><td> Infrastruktur</td><td> 8,8</td><td> 12,0</td></tr> <tr><td> Undervisning</td><td> 16,9</td><td> 18,0</td></tr> <tr><td> Förvaltning</td><td> 12,0</td><td> 20,0</td></tr> <tr><td> Utvecklingsstudier</td><td> 20,1</td><td> 21,0</td></tr> <tr><td> Övrigt</td><td> 13,4</td><td> 8,0</td></tr> <tr><td> Insatsförberedelser och resultat- värdering (IRV)</td><td> 43,5</td><td> 48,0</td></tr> <tr><td> Summa Särskilda program</td><td> 350,7</td><td> 380,0</td></tr> </table> Insatserna under anslagsposten Särskilda program har stor betydelse för den lång- siktiga utvecklingen av det svenska bilate- rala biståndet. De möjliggör för SIDA att inom prioriterade verksamhetsområden utveckla en långsiktig strategi samt att ut- värdera, dokumentera och sprida erfaren- heter av nya metoder och tekniker. Vidare verkar SIDA för att erfarenheterna tillvara- tas i de bilaterala programmen, av andra u-länder, av internationella och andra or- gan samt av enskilda organisationer. I möj- ligaste mån utnyttjas svenska resurser. En allt större tonvikt läggs på uppföljning och utvärdering av projekt, program och andra aktiviteter som finansierats med svenska biståndsmedel. Intresset för och betydelsen av analyser och utredningar i frågor om olika aspekter på biståndets effektivitet ökar stadigt, såväl inom ramen för den biståndspolitiska beslutsprocessen som från organisationer och allmänheten. Infö- randet av en mål- och resultatorienterad styrning i den offentliga verksamheten är en annan viktig grund för detta. SID Ars strävan är att under de närmaste åren fortsätta att bygga ÄlV-verksamheter- na samt att inom förvaltningsområdet fin- na metoder att stödja och underlätta för mottagarländerna i den pågående föränd- ringsprocessen mot en marknadsanpass- ning av ländernas ekonomier. 182 ANDRA BISTÅNDSINSATSER <h2>U-landsforskning</h2> Forskning och uppbyggnad av forsk- ningskapacitet är av stor betydelse för u- ländemas möjligheter att lösa grundläg- gande utvecklingsproblem. Den bistånds- myndighet som har det huvudsakliga ansvaret inom detta område är SAREC. Även SIDA svarar för visst stöd inom det- ta och näraliggande områden, t.ex. insat- ser vad gäller högre utbildning. SAREC:s insatser kan uppdelas i följande fyra verksamhetsområden: • Bilateralt forskningssamarbete, med f.n. 15 u-länder i Afrika (Botswana, Etiopien, Mocambique, Namibia, Tan- zania och Zimbabwe), Latinamerika (Argentina, Chile, Costa Rica, Cuba, Nicaragua och Uruguay) och Asien (Indien, Sri Lanka och Vietnam) • Internationella forskningsprogram, ge- nom stöd till bl.a. jordbruksforskning inom The Consultative Group on Inter- national Agricultural Research (CGI- AR) och hälsovårdsforskning inom WHO. • Regionala och särskilda program, t.ex. vad gäller forskning om AIDS, skog och miljö, kvinnor samt demokrati och mänskliga rättigheter. • Svensk u-landsforskning, genom stöd till enskilda forskningsprojekt, forsk- ningsmiljöer/institutioner och, f.n. sju, högre forskartjänster. Stödet till internationella forskningspro- gram var tidigare SAREC:s största enskil- da anslagspost. Andelen har genom åren minskat och utgör nu en tredjedel av de anslagna medlen för u-landsforskning. Det växande bilaterala samarbetet är med sina drygt 40 % av medlen SAREC:s i dag mest omfattande verksamhet. Ca 13 % går till de regionala och särskilda programmen och stödet till den svenska u-landsforskningen utgör ca 10 %. För budgetåret 1992/93 anvisades an- slaget C 3. Andra biståndsprogram 425 miljoner kronor för u-landsforskning. Un- der budgetåret 1991/92 uppgick de totala utbetalningarna till 377 miljoner kronor. Den ingående reservationen budgetåret 1992/93 uppgick till 158,9 miljoner kronor, varav 124,6 miljoner kronor var intecknade genom åtaganden för olika insatser. Av den ointecknade reservationen avsåg 15 miljoner kronor särskilda AIDS-insatser. 183 ANDRA BISTÅNDSINSATSER <h2>Tekniskt samarbete och u-krediter</h2> BITS uppgift är att inom ramen för den svenska biståndsverksamheten främja eko- nomisk och social utveckling i u-länder och länder i Central- och Östeuropa samt att utvidga och stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samar- bete med svenska institutioner och företag. Verksamheten omfattar bidrag till tek- niskt samarbete med u-länder inklusive internationella kurser i Sverige samt u- kreditfinansiering av utvecklingsprojekt i u-länder. Sedan budgetåret 1989/90 har BITS ett huvudansvar för genomförandet av det svenska biståndsfinansierade sam- arbetet med Central- och Östeuropa. BITS insatser förutsätter att samarbetsländema har kapacitet att planera och ansvara för genomförandet av de projekt som erhåller stöd, att projekten är prioriterade i länder- nas utvecklingsplaner samt att en kost- nadsdelning sker mellan parterna. Huvud- delen av BITS verksamhet är inriktad på energiförsörjning, transporter, kommuni- kationer och industri. Under senare år har också insatser för miljöskydd ökat mar- kant. BITS samarbetar med låg- och medelin- komstländer. En stor del av verksamheten avser låginkomstländer med en BNP per capita kring 480 US dollar. Drygt 60 % av BITS beviljade u-krediter avser denna kate- gori. Inom det tekniska samarbetet ligger tyngdpunkten på lägre medelinkomstlän- der. BITS verksamhet har expanderat kraf- tigt under 1980-talet. Under budgetåret 1991/92 utbetalades 820 miljoner kronor, varav 417 miljoner kronor för tekniskt samarbete (inklusive insatser i Central- och Östeuropa) och 403 miljoner kronor för u- krediter. <h3>Tekniskt samarbete</h3> Det tekniska samarbetet syftar till att över- föra kunnande från Sverige till samarbets- ländema. Detta inbegriper skapandet av kontakter, planering av projekt samt ut- bildning inom områden där Sverige har god kompetens och kapacitet. BITS med- verkan i det tekniska samarbetet utgörs av bidrag till konsultinsatser, utbildning för personer från enskilda länder, institutions- samarbete, finansiellt stöd, försöksutrust- ning och internationella kurser. Tyngdpunkten i BITS tekniska samarbe- te ligger inom sektorerna industri och en- ergi. Flera av de internationella kurserna behandlar dessa sektorer. En vidgning av kursutbudet mot t.ex. mer allmänt förvalt- ningskunnande pågår. Stöd till konsultin- satser, som är den största verksamhetsfor- men, har i växande utsträckning avsett insatser för att effektivisera utnyttjandet av befintlig industri och infrastruktur, t.ex. genom energisparande åtgärder. Begränsat finansiellt stöd på gåvobasis, för inköp av utrustning, kan ges som komplement till det tekniska samarbetet. Stöd ges främst för underhålls- och rehabiliteringsinsatser. Under åttiotalet har antalet sektorer som omfattas av BITS tekniska samarbete suc- cessivt ökat. Tekniskt samarbete bedrivs med drygt 20 u-länder och ingår bl.a. som en del i 184 ANDRA BISTÅNDSINSATSER genomförandet av de samarbetsavtal som Sverige ingått med vissa u-länder. Samar- bete sker även med förutvarande pro- gramländer. I länderkretsen har bl.a. Alge- riet, Argentina, Bolivia, Costa Rica, Cuba, Dominikanska Republiken, Ecuador, Egypten, Filippinerna, Ghana, Jamaica, Jordanien, Kina, Kuba, Malaysia, Mexico, Nigeria, Pakistan, Peru, Somalia, Sudan, Thailand, Tunisien och Uruguay ingått. Under budgetåret 1989/90 inleddes tekniskt samarbete med Polen och under påföljande budgetår med övriga Central- och Östeuropa med tonvikt på Sveriges närområde samt Tjeckoslovakien och Ung- ern. <h3>U-krediter</h3> U-krediter är statsstödda krediter som med hjälp av biståndsmedel kan ges på förmånliga villkor för att finansiera svens- ka varor och tjänster i projekt som främjar u-ländemas ekonomiska och sociala ut- veckling. U-krediter kan beviljas u-länder vilkas utvecklingspolitik är förenlig med målen för svenskt bistånd och vilka be- döms ha en tillfredsställande kreditvärdig- het. U-kreditgivningen har till övervägande del inriktats på programländer för svenskt bistånd och de u-länder med vilka BITS bedriver tekniskt samarbete. De beviljade och aktuella krediterna fördelar sig på 27 länder. Större mottagarländer har varit Algeriet, Angola, Egypten, Indien, Jorda- nien, Kenya, Kina, Pakistan, Tunisien och Zimbabwe. För många u-länder begränsas möjligheterna att tillgodogöra sig u-kredi- ter av skuldproblem och åtföljande brist på kreditvärdighet. U-krediter lämnas för finansiering av enskilda projekt eller via utvecklingsbank. Kreditgivningen har främst inriktats på projekt inom sektorerna energi, transport och telekommunikationer samt industri. Närmare hälften av den beviljade kredit- volymen avser energisektorn. Krediter via utvecklingsbank har hittills lämnats eller erbjudits till fem länder, varav den största, till Chile beslutades under år 1990. I vissa programländer ges u-krediter till projekt i samarbete med SIDA. Exempel på detta är ett större elektrifieringsprojekt i Angola, ett projekt för kraftöverföring i Indien och URI-kraftverket i Indien. BITS har i flera fall av parallellfinansie- ring medverkat med u-krediter i projekt där Världsbanken eller en regional utveck- lingsbank är huvudfinansiär. U-krediter har även beviljats projekt där Nordiska investeringsbanken eller arabiska utveck- lingsfonder är engagerade i finansieringen. I enlighet med en internationell över- enskommelse inom OECD, som Sverige biträtt, ges u-krediter sedan juli 1988 med en förmånlighetsgrad på 35 % respektive 50 %. Det högre gåvoelementet gäller för de s.k. minst utvecklade länderna. U-krediter ges normalt i en integrerad transaktion där biståndsmedlen används för att subventionera kreditvillkoren. I vis- sa fall, främst till de minst utvecklade län- derna, kan s.k. kombinationskrediter läm- nas. Dessa består dels av en gåva, dels av en exportkredit. För att tillgodose att priserna blir så för- månliga som möjligt för mottagarländerna erfordras som regel i u-kreditsystemet att upphandling sker i internationell konkur- rens. Den totala kreditvolymen för beviljade och aktuella krediter uppgick vid utgång- en av budgetåret 1991/92 till 11 569 miljo- ner kronor med en beräknad biståndsdel på 3 908 miljoner kronor. I det modifierade u-kreditsystemet som infördes år 1985 garanteras samtliga u- krediter över biståndsanslagen. Det totala garantiengagemanget under s.k. bistånds- garantier uppgick den 30 juni 1992 till 6157 miljoner kronor. En säkerhetsreserv som uppbär garan- tipremier för u-kreditema har upprättats. 185 ANDRA BISTÅNDSINSATSER Till reserven har tidigare även förts medel från biståndsanslaget. Reserven utökades under budgetåret 1991/92 med 51 miljoner kronor till totalt 486 miljoner kronor. Detta motsvarade 8 % av utestående garantien- gagemang. Vid skadefall under lämnade u-krediter utnyttjas reserven. Under bud- getåret 1991/92 uppgick utbetalningarna för skadefall till 71 miljoner kronor. Åter- vinningar under samma period uppgick till 62 miljoner kronor. Skadereserven ad- ministreras av exportkreditnämnden (EKN). <h3>Exportefffekter</h3> Genom att anslagsmedlen för BITS verk- samhet används för upphandling av svenska varor och tjänster erhålls en direkt effekt på svensk export. Genom att kun- skaperna om och erfarenheterna av de svenska resurserna ökar uppnås också en indirekt exporteffekt t.ex. genom det tek- niska samarbetet. Den totala export som biståndet genom BITS direkt medverkar till kan uppskattas till ungefär tre gånger utbetalningarna. <h4>Internationella riktlinjer för blandade krediter</h4> S.k. blandade krediter och biståndskrediter utgör ofta konkurrensmedel på en rad ut- landsmarknader. Risken för kapplöpning med subventioner och urgröpning av bi- ståndets kvalitet har lett till att använd- ningen av blandade krediter ägnats stor uppmärksamhet i internationella fora. OECD antog år 1992 reviderade riktlinjer för utnyttjande av offentligt bistånd i kom- bination med exportkreditgivning och re- viderade riktlinjer för annat bundet bi- stånd. Riktlinjerna syftar bl.a. till att skärpa biståndskriteriema och begränsa den kom- mersiellt motiverade konkurrensen med sådan kreditgivning. 186 ANDRA BISTÅNDSINSATSER <h2>Näringslivssamarbete</h2> Styrelsen för internationellt näringslivsbis- tånd (SWEDECORP) har till uppgift att främja och direkt medverka i utvecklingen av näringsliv i u-länder samt i Central- och Östeuropa enligt särskilda riktlinjer. Verk- samheten skall inriktas på kunskapsöver- föring och teknikutveckling på företags- nivå och till direkt näringslivsstödjande institutioner. Insatserna skall ha en affärs- mässig prägel där målsättningen skall vara att främja uppkomsten av företag som kan överleva och verka i kommersiella former. Utbildningsinsatser, ledningsstöd och ak- tiv samverkan med finansieringsinstitut i u-ländema utgör viktiga samarbetsformer. Vidare skall SWEDECORP främja motta- garländernas handel bl.a. genom att svara för information och rådgivning ifråga om avsättningsmöjligheter på den svenska marknaden. Swedfund International AB är ett helägt statligt aktiebolag som skall förmedla kon- takter, medverka till och finansiera förin- vesteringsstudier och medverka i långsik- tiga samverkansprojekt. En huvudform för detta är aktiesatsningar samt lån och ga- rantier. Bolagets uppgift är att genom en relativt begränsad insats med statliga med- el stimulera svenska företag till långsiktigt samarbete i u-länder och att satsa egna resurser i samarbetet. Swedfund söker in- rikta sin verksamhet på låg- och lägre medelinkomstländer vilka tidigare endast i begränsad utsträckning engagerat svenska företag i industrisatsningar. Det inbetalda kapitalet uppgår till 415 miljoner kronor varav 90 miljoner kronor för riskkapitalsatsningar i Central- och Östeuropa. De totala utbetalningarna för utestående kontrakterade åtagandena för aktiesatsningar och lånegarantigivning uppgick den 30 juni 1992 till 251 miljoner kronor. Under budgetåret 1991/92 utbeta- lades 36 miljoner kronor jämfört med 44 miljoner kronor året innan. Före ned- skrivningar och extraordinära kostnader redovisade Swedfund ett överskott på 4,5 miljoner kronor vilket var en förbätt- ring jämfört med året innan. Stora ned- skrivningar under året gjorde dock att re- sultatet efter nedskrivningar blev en förlust på 34,8 miljoner kronor att jämföra med 18,8 miljoner kronor föregående verksamhetsår. SWEDFUND medverkade finansiellt per 30 juni 1991 i sammanlagt 67 projekt inkl, förstudier i 33 länder. Verksamheten inriktas på projekt där tillverkningen baseras på lokala råvaror och resurser. Ansträngningar görs för att utveckla projekt med en produktionstek- nik som kan fungera i länder med svagt utvecklad infrastruktur och med liten till- gång till service- och underhållstjänster. Samtidigt uppmärksammas projekt som medför att ny och något mer avancerad teknik än vad som tidigare funnits, intro- duceras i landet. Både stora och små företag, statliga, kooperativa och privata förekommer som svenska parter i samarbetet genom SWED- FUND. 187 ANDRA BISTÅNDSINSATSER <h2>Projektbistånd till vissa länder</h2> Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100, bil 5, UU 20, rskr 226) om inrättande av en ny anslagspost Projektbi- stånd till vissa u-länder. Under 1988/89 anslogs 50 miljoner kronor, under 1989/90 70 miljoner kronor, under 1990/91 390 mil- joner kronor och under 1991/92 200 miljo- ner kronor (under de två senaste budget- åren har under denna anslagspost det bilaterala samarbetet med Polen och övri- ga Central- och Östeuropa finansierats). Anslagsposten motiverades med att det kan finnas behov av att från svensk sida gå in med särskilda insatser i vissa u-länder för att markera vårt stöd till ett land i ett kritiskt skede där utgången kan bli avgö- rande för landets framtida utvecklingsmöj- ligheter. Svenska insatser kan t.ex. verk- samt bidra till att främja en utveckling i demokratisk riktning. Hittills har t.ex. be- slut fattats om: • stöd till bostadsbyggande samt till miljö- och markvårdsprogram i Costa Rica, • utvecklingssamarbete genom SIDA med Uganda, • bidrag till östafrikanska utvecklings- bankens verksamhet i Uganda, • stöd till forskningssamarbete med Cos- ta Rica och Chile, • bidrag till IMPOD:s verksamhet i Filip- pinerna och Costa Rica, • stöd till socialt bostadsbyggande och skolor i Chile, • bidrag för beredning av BITS-insatser i Filippinerna samt • utvecklingssamarbete med Polen och övriga Central- och Östeuropa. Med undantag för insatser i Filippinerna har finansieringen av projekt i andra län- der förts över till respektive myndigheters anslag. 188 ANDRA BISTÅNDSINSATSER <h2>Nordiskt biståndssamarbete</h2> De nordiska länderna har sedan början av 1960-talet samarbetat på biståndsområdet. Formerna för samarbetet regleras genom en konvention som undertecknades i mars 1981. Ett viktigt organ för samarbetet är ämbetsmannakommittén för biståndsfrå- gor (EKB) bestående av de ansvariga äm- betsmännen i de nordiska biståndsadmi- nistrationema. Genom konventionen upprättades även en rådgivande kommitté för lekmannarepresentation (RKB). I sep- tember 1990 enade sig de nordiska bi- ståndsministrarna att pröva nya former för parlamentarisk medverkan i det nordiska samarbetet på biståndsområdet. RKB lades ner och istället skall de nordiska länderna enligt ett rullande schema arrangera ett årligt seminarium där parlamentariker och andra biståndsintresserade får möjlighet att diskutera biståndspolitiska frågor av gemensamt intresse. Finland stod som värd för det första seminariet år 1991 som handlade om demokrati och bistånd med- an Sverige 1992 arrangerade ett seminari- um om ansvar och effektivitet i biståndet. Inom EKB diskuteras biståndsfrågor av nordiskt intresse. Kommittén är ett viktigt forum för bl.a. diskussioner om samordna- de ställningstaganden i olika internationel- la organisationer. Arbetsgrupper av ad- hoc karaktär tillsätts för att diskutera och bereda aktuella frågor. Nordiska utred- ningar initieras för att ge underlag till bi- ståndspolitiska ställningstaganden. De nordiska biståndsministrarna lägger stor vikt vid ett nära samarbete i bistånds- politiska frågor och har därför beslutat formalisera en ordning med regelmässiga möten två gånger per år. Det nordiska samarbetet i biståndsären- den omfattar också informella överlägg- ningar, t.ex. i anslutning till internationella möten, där de nordiska länderna ofta upp- träder som en enhet. De nordiska länderna har även en gemensam representation i Världsbanken, de regionala utvecklings- bankerna och den internationella jord- bruksutvecklingsfonden (IFAD). Tyngdpunkten i det nordiska samarbe- tet har successivt kommit att förskjutas från de traditionella samfinansierade pro- jekten mot samarbete präglat av stor flexi- bilitet såväl till formen som i valet av sam- arbetsobjekt. De nordiska länderna antog år 1988 ett särskilt program för nordiskt samarbete på biståndsområdet. Ett nytt inslag i det nordiska samarbetet är beslutet om en nordisk fond för kreditgivning på koncessionella villkor. 189 ANDRA BISTÅNDSINSATSER <h2>Bistånd till Östeuropa</h2> Det svenska samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa under budgetåret 1991/92 ingick i biståndsanslaget. (Fr.o.m. budgetåret 1992/93 har ett särskilt anslag upprättats för detta samarbete.) Budgetåret 1991/92 var det andra året i det av regering och riksdag våren 1990 fastlagda treåriga programmet för samar- bete med de tidigare statshandelsländema i Central- och Östeuropa. För treårsperio- den 1990/91-1992/93 avsattes en miljard kronor för att stödja den djupgående sam- hällsomvandlingen i dessa stater. 900 mil- joner kronor avsågs finansieras över bi- ståndsanslaget och 100 miljoner kronor över andra anslag. Det bilaterala samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa kanaliserades liksom föregående budgetår huvudsakli- gen genom BITS, som för treårsperioden härför hade 420 miljoner kronor till sitt förfogande, varav 270 miljoner kronor för insatser i Polen och 150 miljoner kronor för insatser i övriga länder i Central- och Öst- europa. <h5>Miljövård dominerar</h5> Avseende Polen hade, fram till budgetårs- skiftet den 30 juni 1992,192 miljoner kro- nor redan fördelats. För största delen av återstoden förelåg utfästelser. Insatser inom miljövårdssektom var den domine- rande verksamheten (ca 60 miljoner kro- nor). Övriga insatser i Polen innefattade förstudier och utbildning inom områdena social och ekonomisk infrastruktur samt företagsledning. När det gäller samarbetet med övriga länder i Central- och Östeuropa utnyttja- des huvuddelen för insatser i de baltiska staterna. Totalt under de båda budgetåren 1990/91 och 1991/92 har 97 miljoner kro- nor utbetalats till dessa stater, varav 28 miljoner för regionala projekt. I fråga om de bilaterala insatserna svarade Est- land för 30 miljoner kronor, Lettland för 20 miljoner kronor och Litauen för 18 mil- joner kronor. Samarbetet har avsett tek- niskt bistånd inom områdena miljö, indu- stri, jordbruk och bankväsen. För insatser i andra central- och östeuro- peiska länder lämnades BITS-bidrag med 16 miljoner kronor till Tjeckoslovakien, 15 miljoner kronor till Ryssland och när- mare 8 miljoner kronor till Ungern. Till regionala projekt lämnades bidrag med 14 miljoner kronor. Svenska Institutet erhöll under budget- året 1991/92 4 miljoner kronor av BITS- medel som resursförstärkning till bl.a. expertutbyte, Iångtidsstipendier och sam- arbete mellan universiteten i Central- och Östeuropa. SIDA ställde 2 miljoner kronor till Svenska Institutets förfogande för ökat kulturutbyte med Östeuropa. Enskilda organisationer SIDA erhöll inom ramen för treårspro- grammet totalt 90 miljoner kronor för fördelning till bidragssökande folkrörelser och andra enskilda organisationer med teknisk biståndsverksamhet i Central- och Östeuropa. Av dessa medel anvisades un- der budgetåret 1991/92 ett belopp av 34 miljoner kronor till sammanlagt ett 60- tal organisationer. Bland bidragsmottagar- na återfinns folkbildningsorganisationer, idrottsförbund, kyrkliga samfund och för- eningar med inriktning på internationellt samarbete. Tyngdpunkten har legat på 190 ANDRA BISTÅNDSINSATSER<img src="https://data.riksdagen.se/fil/GG03100/prop_199293__100-202.png" style="width:386pt;height:275pt;"/> Industrin och energiförsörjningen i Östeuropa måste rustas upp - inte minst av miljöskäl. kunskapsöverföring och organisations- uppbyggnad. De fyra stora organisationer- na, LO/TCO, AIC, LRF och Naturskydds- föreningen, med vilka SIDA ingått ramavtal, har budgetåret 1991/92 erhållit totalt 15,4 miljoner kronor i bidrag. Vidare har SIDA beviljat 3,4 miljoner kronor i s. k. kulturstöd. <h5>Företagsetablering</h5> SWEDECORP, som bildades i juli 1991 genom sammanslagning av SWEDFUND, IMPOD och SIDA:s industribyrå, bemyn- digades under 1991 /92 använda 50 miljo- ner kronor av SWEDFUND: s grundkapi- taltillskott för stöd till samriskföretag i Central- och Östeuropa. Under budgetåret har tre sådana företag etablerats, två i Polen och ett i Lettland. I budgeten för 1990/91 anvisades 2 mil- joner kronor ur reservationsanslaget III C 3 för regeringskansliets kontakter med sina motsvarigheter i Central- och Östeuropa. Av dessa återstod för användning under budgetåret 1991/92 cirka 800 000 kronor. Dessa medel har tagits i anspråk för besök av experter, huvudsakligen till och från de baltiska länderna. För multilaterala insatser i Central- och Östeuropa anvisades i treårsprogrammet totalt 375 miljoner kronor, dvs 125 miljoner kronor per år. Av de 250 miljoner kronor som disponerats under 1990/91 och 1991/92 avsattes ursprungligen 106 miljo- ner kronor för en EFTA-fond för Jugoslavi- en. På grund av den politiska utvecklingen i landet kom fonden aldrig att upprättas och riksdagen beslöt i december 1991 att ge regeringen befogenhet att utnyttja dessa medel för andra brådskande insatser i Bal- tikum och på andra håll i Central- och Öst- europa. Regeringen kunde härigenom bl.a. 191 ANDRA BISTÅNDSINSATSER lämna en suveränitetsgåva till de baltiska staterna i december 1991. Övriga medel har anslagits till svenskt deltagande i det nordiska miljöfinansieringsbolaget (NEF- CO), konsultfonder inom världsbankens och europeiska utvecklingsbankens ram för insatser i Central- och Östeuropa samt till stöd åt samarbete inom kämsäkerhets- och strålskyddsområdet. Katastrofbistånd på sammanlagt 200 miljoner kronor från anslaget C 2 har utgått till Central- och Östeuropa under vintern 1991 /92, då framför allt Ryssland och Baltikum drabbades av såväl livsmed- elsbrist som bränslebrist. En betydande del av hjälpen kanaliserades via enskilda organisationer. 192 BISTÄNDET fördelat pä enskilda länder BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER Den följande statistiken avser utbetalning- arna (i tkr) som de redovisas i boksluten för budgetåret 1991/92 av biståndsorga- nen SIDA, SAREC, BITS, SWEDECORP och Swedfund International AB. Vad gäl- ler kolumnen "enskilda organisationer", redovisas här det bilaterala bistånd som går genom svenska enskilda organisatio- ner och som belastar anslaget C 2. Utveck- lingssamarbete genom SIDA. Svenska en- skilda organisationer får bidrag även från anslagen C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram och C 3. Andra bistånds- program. Utgifterna för biståndskontorens administration redovisas i separat kolumn. Övriga utgifter för den centrala bistånds- administrationen har utelämnats. Utbetal- ningarna för u-krediter avser avräkningar mot biståndsanslaget för gåvoelement för kreditförbindelser som utfärdats under budgetåret 1991/92. Det multilaterala biståndet (under an- slaget C 1. Bidrag till internationella bi- ståndsprogram) ingår, förutom livsmed- elsbiståndet, inte i statistiken då det inte är möjligt att på ett rättvisande sätt fördela det biståndet på enskilda länder. Utbetalningar som inte kunnat länder- fördelas har förts till posterna ej länderför- delat eller ej kontinentfördelat. 193 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td></td><td> Anslag C1</td><td> Anslag C2</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Land</td><td></td><td> SIDA</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Livs-</td><td> Landram Katastrofer</td><td> Enskilda</td><td> Regionala</td><td> Humani-</td><td> Särskilda Miljö</td></tr> <tr><td></td><td> medels-</td><td> och stöd</td><td> organisa-</td><td> insatser,</td><td> tärt</td><td rowspan="2"> program</td></tr> <tr><td></td><td> bistånd</td><td> till åter-</td><td> tioner</td><td> land-</td><td> bistånd</td></tr> <tr><td></td><td> m.m.</td><td> uppbyggnad</td><td></td><td> program- kostnader</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td> samt rekr/utb</td><td></td><td></td></tr> </table> EUROPA <table border="1"> <tr><td> Albanien Armenien Baltikum</td><td> 11 336 300</td></tr> <tr><td> Estland</td><td> 19 406</td></tr> <tr><td> Jugoslavien</td><td> 28 103</td></tr> <tr><td> Kroatien</td><td> 2 100</td></tr> <tr><td> Lettland</td><td> 19312</td></tr> <tr><td> Litauen</td><td> 12 767</td></tr> <tr><td> Polen</td><td> 308</td></tr> <tr><td> Rumänien</td><td> 8 183</td></tr> <tr><td> Ryssland</td><td> 58 264</td></tr> <tr><td> Sovjet</td><td> 1 046</td></tr> <tr><td> Tjeckoslovakien</td><td></td></tr> <tr><td> Turkiet</td><td> 6 621</td></tr> <tr><td> Ukraina</td><td> 50</td></tr> </table> Ungern                                1 200                                 '*    45 Ej länderfördelat Europa                            4 282      6 445      105   26 617   10 697    1 150 Totalt EUROPA                      172970     6 753     105   26617   10742    1 150 194 bistAndet fördelat pA enskilda länder <table border="1"> <tr><td colspan="4"></td></tr> <tr><td></td><td> Anslag C3 SAREC BITS</td><td> SWEDE- CORP</td><td> SWEFUND INTL AB</td></tr> <tr><td> Aministra- tion, SIDA Bistånds- kontor</td><td> Tekniskt    U-krediter samarbete inklusive inter- nationella kurser</td><td></td><td></td></tr> </table> Skuld- lättnads- åtgärder från SIDA och UD/U Projekt- bistånd till vissa u-länder från SIDA, SAREC och BITS TOTALT UTBETALA 1991/92 (tkr) 11 336 300 10 328     10 328 <table border="1"> <tr><td> 81</td><td> 15</td><td> 12518</td><td> 32 020 28103 2 100</td></tr> <tr><td></td><td> 182</td><td> 9 305</td><td> 28 799</td></tr> <tr><td> 81</td><td></td><td> 7 235</td><td> 20 083</td></tr> <tr><td> 1 936</td><td> 336</td><td> 70 521</td><td> 73 101</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 873</td><td> 9 056</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 6 438</td><td> 64 702</td></tr> <tr><td> 81</td><td></td><td> 8 791</td><td> 9918</td></tr> <tr><td> 81</td><td> 28</td><td> 7 599</td><td> 7 708</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> 6 621</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td> 50</td></tr> <tr><td></td><td> 160</td><td> 5 006</td><td> 6411</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 8 729</td><td> 58 025</td></tr> <tr><td> 2 260</td><td> 721</td><td> 147 343</td><td> 368 661</td></tr> </table> 195 bistAndet fördelat på enskilda länder <table border="1"> <tr><td> Anslag C1</td><td colspan="6"> Anslag C2 SIDA</td></tr> <tr><td> Livs-</td><td> Landram</td><td> Katastrofer</td><td> Enskilda</td><td colspan="2"> Regionala Humani-</td><td> Särskilda Miljö</td></tr> <tr><td> medels-</td><td></td><td> och stöd</td><td> organisa-</td><td> insatser,</td><td> tärt</td><td> program</td></tr> <tr><td> bistånd</td><td></td><td> till åter-</td><td> tioner</td><td> land-</td><td> bistånd</td><td></td></tr> <tr><td> m.m.</td><td></td><td> uppbyggnad</td><td></td><td> program-</td><td></td><td></td></tr> </table> kostnader samt rekr/utb LATINAMERIKA OCH KARIBIEN Argentina                                           820 <table border="1"> <tr><td> Bolivia Brasilien</td><td colspan="2"> 312</td><td> 2 371 1 531</td><td> 10 654 400</td><td colspan="3"> 305</td></tr> <tr><td> Chile</td><td></td><td></td><td> 5 872</td><td> 15 336</td><td> 7 247</td><td> 1 107</td><td></td></tr> <tr><td> Colombia</td><td></td><td></td><td> 464</td><td></td><td> 77</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Costa Rica</td><td></td><td> 1 000</td><td> 521</td><td> 5918</td><td></td><td> 500</td><td> 162</td></tr> <tr><td> Dominikanska</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Republiken</td><td></td><td></td><td> 1 409</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Ecuador Grenada</td><td></td><td> 375</td><td> 1 159</td><td></td><td> 75</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Guatemala</td><td></td><td></td><td> 1 462</td><td> 72</td><td> 300</td><td> 5</td><td></td></tr> <tr><td> Guyana Honduras</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 80</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Jamaica Kuba</td><td></td><td></td><td> 40</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Mexico</td><td></td><td></td><td> 66</td><td></td><td> 128</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Nicaraqua Panama</td><td> 289 005</td><td> 1 945</td><td> 4 306</td><td> 1 236</td><td> 1 004</td><td> 1111</td><td></td></tr> <tr><td> Paraquay</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 1 625</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Peru</td><td></td><td> 110</td><td> 1 113</td><td></td><td> 1 500</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> El Salvador Surinam</td><td></td><td> 1 000</td><td></td><td> 11 961</td><td> 5 742</td><td> 116</td><td></td></tr> <tr><td> Uruquay</td><td></td><td></td><td> 3 600</td><td> 2 860</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Venezuela</td><td></td><td></td><td> 160</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Ej länderfördelat</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Latinamerika och Karibien</td><td></td><td></td><td> 1 231</td><td> 102 171</td><td> 135 915</td><td> 3 100</td><td> 3 347</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Latinamerika och Karibien</td><td> 289 005</td><td> 4 742</td><td> 26125</td><td> 150 608</td><td> 153 693</td><td> 6 244</td><td> 3 509</td></tr> </table> 196 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER Anslag C3 SAREC BITS SWEDE- SWEFUND Skuld- Projekt- CORP INTLAB lättnads- bistånd Aministra- tion, SIDA Bistånds- kontor Tekniskt U-krediter samarbete inklusive inter- nationella TOTALT UTBETALA <table border="1"> <tr><td> åtgärder</td><td> till vissa</td><td> 1991/92</td></tr> <tr><td> från SIDA</td><td> u-länder</td><td> (tkr)</td></tr> <tr><td> och UD/U</td><td> från SIDA,</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> SAREC</td><td></td></tr> <tr><td></td><td> och BITS</td><td></td></tr> </table> kurser <table border="1"> <tr><td> 6215</td><td> 1 673</td><td></td><td> 161</td><td></td><td></td><td></td><td> 8 869</td></tr> <tr><td></td><td> 23 942</td><td></td><td> 341</td><td></td><td></td><td> 2 000</td><td> 39 925</td></tr> <tr><td></td><td> 806</td><td></td><td> 262</td><td></td><td></td><td></td><td> 2 999</td></tr> <tr><td> 6 590</td><td> 2712</td><td></td><td> 300</td><td></td><td></td><td> 30 357</td><td> 69 521</td></tr> <tr><td></td><td> 1 936</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 2 477</td></tr> <tr><td> 3 752</td><td> 8 939</td><td></td><td> 192</td><td></td><td></td><td> 10 526</td><td> 31 510</td></tr> <tr><td></td><td> 3 158</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 4 567</td></tr> <tr><td></td><td> 10 944</td><td> 28 403</td><td> 74</td><td></td><td></td><td></td><td> 41 030</td></tr> <tr><td></td><td> 161</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 161</td></tr> <tr><td></td><td> 242</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 2 081</td></tr> <tr><td></td><td> 161</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 161</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 80</td></tr> <tr><td></td><td> 4819</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 4819</td></tr> <tr><td> 5 232</td><td> 1 309</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 6 581</td></tr> <tr><td></td><td> 1 877</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 2 071</td></tr> <tr><td> 10 725</td><td> 565</td><td></td><td> 104</td><td></td><td> 62 800</td><td></td><td> 372 801</td></tr> <tr><td></td><td> 161</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 161</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 1 625</td></tr> <tr><td></td><td> 3 023</td><td></td><td> 330</td><td> 65</td><td> 30 200</td><td></td><td> 36 341</td></tr> <tr><td></td><td> 161</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 18 980</td></tr> <tr><td></td><td> 81</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 81</td></tr> <tr><td> 5 087</td><td></td><td></td><td> 119</td><td></td><td></td><td></td><td> 11 666</td></tr> <tr><td></td><td> 726</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 886</td></tr> <tr><td> 18 849</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 264 613</td></tr> <tr><td> 56 450</td><td> 67 396</td><td> 28 403</td><td> 1 883</td><td> 65</td><td> 93 000</td><td> 42 883</td><td> 924 006</td></tr> </table> 197 BISTÅNDET FÖRDELAT PÄ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td></td><td> Anslag C1</td><td> Anslag C2</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Land</td><td></td><td> SIDA</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> Livs-</td><td> Landram Katastrofer</td><td> Enskilda</td><td> Regionala Humani-</td><td> Särskilda Miljö</td></tr> <tr><td></td><td> medels-</td><td> och stöd</td><td> organisa-</td><td> insatser, tärt</td><td> program</td></tr> <tr><td></td><td> bistånd</td><td> till åter-</td><td> tioner</td><td> land-      bistånd</td><td></td></tr> </table> m.m.              uppbyggnad           program- kostnader samt rekr/utb ASIEN OCH MELLANÖSTERN Afghanistan                           25 000                                       16 <table border="1"> <tr><td> Bangladesh Bhutan</td><td> 157309</td><td> 26 988</td><td> 20 450</td><td colspan="2"> 486</td><td> 1 777</td><td> 362</td></tr> <tr><td> Fiji Filippinerna</td><td></td><td> 3 400</td><td> 142</td><td></td><td> 1 750</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Indien</td><td> 338 655</td><td> 960</td><td> 13 384</td><td></td><td> 125</td><td> 4 164</td><td> 2 157</td></tr> <tr><td> Indonesien</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 251</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Irak</td><td></td><td> 28 476</td><td></td><td></td><td> 125</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Iran</td><td></td><td> 1 441</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> demen Jordanien</td><td></td><td> 1 350</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Kambodja</td><td></td><td> 108 731</td><td></td><td></td><td> 4 000</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Kina</td><td></td><td> 3 600</td><td></td><td></td><td></td><td> 400</td><td></td></tr> <tr><td> Kuwait</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Laos</td><td> 93 399</td><td></td><td> 806</td><td> -63</td><td> 231</td><td> 651</td><td> -61</td></tr> <tr><td> Libanon Malaysia Mongoliet</td><td></td><td> 23 159</td><td> 233</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Myanmar/ Burma</td><td></td><td> 500</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Nepal Pakistan</td><td></td><td> 9 350</td><td> 340</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Palestina Sri Lanka</td><td> 51 082</td><td> 340</td><td> 3717</td><td></td><td> 100</td><td> 168</td><td></td></tr> <tr><td> Thailand</td><td></td><td> 10 600</td><td> 744</td><td></td><td></td><td></td><td> 10 621</td></tr> </table> <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Vietnam</td><td> 246 950    3 000</td><td> 1 159</td><td> 27</td><td> 3 435</td><td> 22 580</td></tr> <tr><td> Västbanken,</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Gaza</td><td></td><td> 10 298</td><td> 242</td><td> 300</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Ej länderfördelat</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Asien</td><td> 151</td><td> 41 000</td><td> 17 936</td><td> 825</td><td> 551</td><td> 4 152</td></tr> </table> Totalt Asien och Mellanöstern 151    887 395 298 193       41 217   17 873    7 969   11 413   39 811 198 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER Anslag C3 SAREC BITS SWEDE- CORP SWEFUND INTL AB Aministra- tion, SIDA Bistånds- kontor Tekniskt U-krediter samarbete inklusive inter- nationella Skuld- lättnads- åtgärder från SIDA och UD/U Projekt- bistånd till vissa u-länder från SIDA, SAREC och BITS TOTALT UTBETALA 1991/92 (tkr) kurser 25 016 <table border="1"> <tr><td colspan="2"> 3 966</td><td> 1 532 1 382</td><td colspan="3"> 89</td><td> 212 959 1 382</td></tr> <tr><td> 5015</td><td> 3815</td><td> 81 32 789 3 307</td><td> 16 000</td><td colspan="2"> 1 003 857</td><td> 81 39 084 388 439</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 5 185</td><td></td><td> 338</td><td></td><td> 5 774</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 28 601</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 1 441</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 242</td><td></td><td></td><td></td><td> 1 592</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 1 969</td><td></td><td></td><td> 15 000</td><td> 16 969</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 112 731</td></tr> <tr><td></td><td> 4 193</td><td> 7 268</td><td> 172 100</td><td> 73</td><td></td><td> 187 634</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 170</td><td></td><td></td><td></td><td> 170</td></tr> <tr><td> 4 486</td><td></td><td> 806</td><td></td><td></td><td></td><td> 100 255</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 23 159</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 20 552</td><td> 31 200</td><td> 326</td><td></td><td> 52 311</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 1 175</td><td></td><td></td><td></td><td> 1 175</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 500</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 323</td><td></td><td> 73</td><td></td><td> 396</td></tr> <tr><td></td><td> 1 700</td><td> 5 734</td><td></td><td> 416</td><td></td><td> 17 540</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 161</td><td></td><td></td><td></td><td> 161</td></tr> <tr><td> 2 652</td><td> 788</td><td> 2 339</td><td></td><td> 353</td><td> 104</td><td> 61 643</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 19 407</td><td> 38 900</td><td> 318</td><td></td><td> 80 590</td></tr> <tr><td> 8310</td><td> 8 593</td><td> 2 581</td><td></td><td> 898</td><td></td><td> 297 533</td></tr> </table> 10 840 64 615 24 429     19 089 107 003    258 200     4 744     104 15 000 1 732 591 199 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td> Anslag C1</td><td> Anslag C2 SIDA</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Livs-</td><td> Land ram</td><td> Katastrofer</td><td> Enskilda</td><td> Regionala</td><td> Humani-</td><td> Särskilda</td></tr> <tr><td> medels-</td><td></td><td> och stöd</td><td> organisa-</td><td> insatser,</td><td> tärt</td><td> program</td></tr> <tr><td> bistånd</td><td></td><td> till åter-</td><td> tioner</td><td> land-</td><td> bistånd</td><td></td></tr> <tr><td> m.m.</td><td></td><td> uppbyggnad</td><td></td><td> program- kostnader</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td> samt rekr/utb</td><td></td><td></td></tr> </table> AFRIKA <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Algeriet Angola Benin</td><td> 189 946</td><td> 9718 23 625</td><td> 719</td><td> 3 082</td><td> 150</td><td> 1 323</td><td> 3 009</td></tr> <tr><td> Botswana</td><td></td><td> 76 570</td><td></td><td> 956</td><td> 5 308</td><td> 68</td><td> 1 570</td><td> 1 100</td></tr> <tr><td> Burkina Faso</td><td></td><td></td><td> 1 655</td><td> 119</td><td></td><td> 600</td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Burundi</td><td></td><td></td><td> 1 822</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Egypten Elfenbens-</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> kusten</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Etiopien</td><td> 4 983</td><td> 74 080</td><td> 52 981</td><td> 8 009</td><td></td><td> 874</td><td> 4 929</td><td> 467</td></tr> <tr><td> Gambia</td><td></td><td></td><td></td><td> 2 562</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Ghana Guinea</td><td></td><td></td><td> 5 000</td><td> 390</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Guinea-Bissau</td><td></td><td> 61 936</td><td></td><td> 206</td><td></td><td> 10</td><td> 1 478</td><td></td></tr> <tr><td> Kap Verde</td><td></td><td> 63 550</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 50</td></tr> <tr><td> Kenya</td><td></td><td> 123 300</td><td> 1 100</td><td> 2 056</td><td></td><td> 780</td><td> 6716</td><td> 5 703</td></tr> <tr><td> Lesotho</td><td></td><td> 28 617</td><td></td><td> 41</td><td> 13199</td><td> 416</td><td> 539</td><td></td></tr> <tr><td> Liberia</td><td></td><td></td><td> 5 257</td><td></td><td></td><td> 735</td><td></td><td></td></tr> </table> Madagaskar Malawi Marocko <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Mauretanien</td><td colspan="3"> 3 000</td><td colspan="3"> 75</td></tr> <tr><td> Mauritius Mocambique Namibia</td><td> 396 297 106 434</td><td> 55108 698</td><td> 1 258 1 050</td><td> 34 539</td><td> 156 157</td><td> 3 740 3 189</td><td> 713</td></tr> <tr><td> Niger</td><td></td><td> 580</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Nigeria</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Ruanda</td><td></td><td> 1 761</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Senegal</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Sierra Leone</td><td></td><td></td><td> 130</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Somalia</td><td> 9 100</td><td> 723</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Sudan</td><td></td><td> 7519</td><td> 1 080</td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Swaziland</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Sydafarika</td><td></td><td> 898</td><td></td><td></td><td></td><td> 235</td><td></td></tr> <tr><td> Söder om</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Sahara</td><td></td><td></td><td></td><td> 5 674</td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Tanzania</td><td> 583 083</td><td></td><td> 2 559</td><td> 58 422</td><td> 484</td><td> 3 539</td><td> 1048</td></tr> <tr><td> Tchad</td><td></td><td> 165</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> </table> 200 BISTÅNDET FÖRDELAT PÄ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td></td><td> Anslag C3</td><td> SWEDE-</td><td> SWEFUND</td><td> Skuld-</td><td> Projekt-</td><td> TOTALT</td></tr> <tr><td></td><td> SAREC BITS</td><td> CORP</td><td> INTL AB</td><td> lättnads-</td><td> bistånd</td><td> UTBETALA</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td> åtgärder</td><td> till vissa</td><td> 1991/92</td></tr> <tr><td> Aministra-</td><td> Tekniskt    U-krediter</td><td></td><td></td><td> från SIDA</td><td> u-länder</td><td> (tkr)</td></tr> <tr><td> tion, SIDA</td><td> samarbete</td><td></td><td></td><td> och UD/U</td><td> från SIDA,</td><td></td></tr> <tr><td> Bistånds-</td><td> inklusive</td><td></td><td></td><td></td><td> SAREC</td><td></td></tr> <tr><td> kontor</td><td> inter-</td><td></td><td></td><td></td><td> och BITS</td><td></td></tr> </table> nationella kurser <table border="1"> <tr><td colspan="2"> 8 289</td><td colspan="2"> 2 328 887</td><td colspan="3"> 11 225</td><td> 12 046 231 041 225</td></tr> <tr><td> 3 455</td><td> 1 755</td><td> 3 869</td><td></td><td> 1 402</td><td> 646</td><td></td><td> 96 699</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 161</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 2 535</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 1 822</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 5 725</td><td></td><td> 622</td><td></td><td></td><td> 6 347</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 323</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 323</td></tr> <tr><td> 5 483</td><td> 18 599</td><td> 968</td><td> 48 600</td><td></td><td></td><td></td><td> 219 973</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 2 562</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 2 560</td><td></td><td> 26</td><td></td><td> 20 000</td><td> 22 976</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 81</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 5 081</td></tr> <tr><td> 6 222</td><td> 1 700</td><td> 161</td><td></td><td> 9</td><td></td><td> 8712</td><td> 80 434</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 19</td><td></td><td></td><td> 63 619</td></tr> <tr><td> 5 540</td><td> 3 477</td><td> 2 258</td><td></td><td> 126</td><td></td><td></td><td> 151 056</td></tr> <tr><td> 3 239</td><td></td><td> 645</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 46 246</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 5 992</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 10 000</td><td> 10 000</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 645</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 645</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 1 474</td><td> 59 900</td><td> 114</td><td></td><td></td><td> 61 488</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 3 075</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 2 482</td><td></td><td> 135</td><td> 536</td><td></td><td> 3 153</td></tr> <tr><td> 9 079</td><td> 13 020</td><td> 1 532</td><td></td><td> 1 811</td><td></td><td> 102 264</td><td> 619517</td></tr> <tr><td> 4 089</td><td> 838</td><td> 1 290</td><td></td><td> 539</td><td></td><td></td><td> 118 284</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 580</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 1 210</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 1 210</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 79</td><td></td><td></td><td> 1 840</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 1 850</td><td></td><td> 191</td><td></td><td> 10 000</td><td> 12 041</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 81</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 211</td></tr> <tr><td></td><td> 2 880</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 12 703</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 451</td><td></td><td> 137</td><td> 59</td><td></td><td> 9 246</td></tr> <tr><td></td><td></td><td> 242</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 242</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 1 133</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 5 674</td></tr> <tr><td> 11 072</td><td> 16 280</td><td> 4 436</td><td></td><td> 3 533</td><td> 524</td><td> 96 018</td><td> 780 998</td></tr> </table> 165 201 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td rowspan="2"> Land</td><td> Anslag C1</td><td colspan="7"> Anslag C2 SIDA</td></tr> <tr><td> Livs- medels- bistånd m.m.</td><td> Landram</td><td> Katastrofer och stöd till åter- uppbyggnad</td><td> Enskilda organisa- tioner</td><td> Regionala insatser, land- program- kostnader samt rekr/utb</td><td> Humani- tärt bistånd</td><td> Särskilda program</td><td> Miljö</td></tr> <tr><td> Togo</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Tunisien</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Uganda</td><td></td><td> 70 863</td><td> 11 000</td><td></td><td></td><td> 1 350</td><td> 2 653</td><td> 920</td></tr> <tr><td> Zaire</td><td></td><td></td><td> 8 844</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Zambia</td><td></td><td> 248 377</td><td></td><td> 444</td><td> 625</td><td> 3 407</td><td> 3 632</td><td> 18</td></tr> <tr><td> Zimbabwe</td><td></td><td> 248 372</td><td> 13 000</td><td> 1 426</td><td> 942</td><td> 1 040</td><td> 6102</td><td> 1 023</td></tr> <tr><td colspan="2"> Ej länderfördelat</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> Afrika</td><td></td><td></td><td> 262 045</td><td></td><td> 89 551</td><td> 274 865</td><td> 46 277</td><td> 1 943</td></tr> <tr><td> Totalt</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td></tr> <tr><td> AFRIKA</td><td> 14 083</td><td> 2 270 975</td><td> 466 499</td><td> 23 005</td><td> 211 342</td><td> 285 092</td><td> 85 977</td><td> 15 994</td></tr> </table> AUSTRALIEN Papua Nya Guniea Västra Samoa                                      48 Ej länderfördelat <table border="1"> <tr><td colspan="2"> Australien</td><td> 27 000</td><td> 1 963</td><td> 25</td><td> 80</td><td colspan="2"> 1 658</td></tr> <tr><td> Totalt AUSTRALIEN</td><td></td><td> 27 000</td><td> 2011</td><td> 25</td><td> 80</td><td> 1 658</td><td></td></tr> <tr><td> Ej kontinent- fördelat</td><td> 324 532</td><td> 101 000</td><td> 633 099</td><td> 73 003</td><td> 23 650</td><td> 252 993</td><td> 162 677</td></tr> <tr><td> TOTALT</td><td> 338 586</td><td> 3 447 375 1 070 404</td><td> 732 210</td><td> 452 956</td><td> 497101</td><td> 369 047</td><td> 223 141</td></tr> </table> 202 BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA LÄNDER <table border="1"> <tr><td></td><td> Anslag C3 SAREC BITS</td><td></td><td> SWEDE- CORP</td><td> SWEFUND INTL AB</td><td rowspan="2"> Skuld- lättnads- åtgärder från SIDA och UD/U</td><td rowspan="2"> Projekt- bistånd till vissa u-länder från SIDA, SAREC och BITS</td><td rowspan="2"> TOTALT UTBETALA 1991/92 (tkr)</td></tr> <tr><td> Aministra- tion, SIDA Bistånds- kontor</td><td> Tekniskt samarbete inklusive inter- nationella kurser</td><td> U-krediter</td><td></td><td></td></tr> <tr><td></td><td> 81</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 81</td></tr> <tr><td></td><td> 4 253</td><td></td><td> 1 214</td><td></td><td></td><td></td><td> 5 467</td></tr> <tr><td></td><td> 3 871</td><td></td><td> 44</td><td></td><td> 10 000</td><td> 18 773</td><td> 119 474</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 8 844</td></tr> <tr><td> 8 086</td><td> 300  2 097</td><td></td><td> 21</td><td></td><td> 66 220</td><td></td><td> 333 227</td></tr> <tr><td> 5 247</td><td> 6 537  2 420</td><td> 7 800</td><td> 1 493</td><td> 1 891</td><td></td><td></td><td> 297 293</td></tr> <tr><td></td><td> 45 300</td><td></td><td> 367</td><td></td><td></td><td></td><td> 720 348</td></tr> <tr><td> 69 801</td><td> 110 686 48 381</td><td> 116 300</td><td> 12 118</td><td> 3 656</td><td> 323 214</td><td> 18 773</td><td> 4 075 916</td></tr> <tr><td></td><td> 242</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 242</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 48</td></tr> <tr><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 30 726</td></tr> <tr><td></td><td> 242</td><td></td><td></td><td></td><td></td><td></td><td> 31 016</td></tr> <tr><td></td><td> 190 388   5 440</td><td></td><td> 9 744</td><td></td><td></td><td> 10 835</td><td> 1 787192</td></tr> <tr><td> 94 230</td><td> 376 624 230 722</td><td> 402 903</td><td> 29 210</td><td> 3 825</td><td> 431 214</td><td> 219 834</td><td> 8 919 382</td></tr> </table> 203 FÖRKORTNINGAR VISSA FÖRKORTNINGAR <table border="1"> <tr><td> ACCE ACBF</td><td> African Council on Communications Education African Capacity Building Fund</td></tr> <tr><td> AfDB</td><td> African Development Bank</td></tr> <tr><td> AfDF</td><td> African Development Fund</td></tr> <tr><td> AIC</td><td> International Centre of the Swedish Labour Movement</td></tr> <tr><td> ANC</td><td> African National Congress</td></tr> <tr><td> ARO</td><td> Africa Groups of Sweden, Recruitment Organization</td></tr> <tr><td> AsDB</td><td> Asian Development Bank</td></tr> <tr><td> AsDF</td><td> Asian Development Fund</td></tr> <tr><td> BITS</td><td> Swedish Agency for International Technical and Economic Co-operation</td></tr> <tr><td> CABEI</td><td> Central American Bank for Economic Integration</td></tr> <tr><td> CADESCA</td><td> Comite de Accion de Apoyo al Desarrollo Economico y Social</td></tr> <tr><td> CATIE</td><td> Centro Agronomico Tropical de Investigacion y Ensenanza</td></tr> <tr><td> CCC-CA</td><td> Confederacion de Cooperativas del Caribe y Centro America</td></tr> <tr><td> CDB</td><td> Caribbean Development Bank</td></tr> <tr><td> CFA</td><td> Committee on Food Aid Policies and Programmes</td></tr> <tr><td> CFC</td><td> Common Fund for Commodity</td></tr> <tr><td> CGLAR</td><td> Consultative Group on International Agricultural Research</td></tr> <tr><td> CILSS</td><td> Committé Inter-Estats de Lutte contre la Sécheresse au Sahel</td></tr> </table> Afrikanska rådet för massmedieutbildning Afrikanska fonden för kapacitetsutveckling Afrikanska utvecklings- banken Afrikanska utvecklings- fonden Arbetarrörelsens Internationella Centrum Afrikanska national- kongressen Afrikagruppemas Rekryteringsorganisation Asiatiska utvecklings- banken Asiatiska utvecklings- fonden Beredningen för internationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete Centralamerikanska banken för ekonomisk integration Aktionskommittén för central- amerikanskt samarbete utbildningscentrat för tropiskt jordbruk Kooperativa federationen för Karibien och Centralamerika Karibiska utvecklingsbanken Kommittén för livsmedelsbistånd Gemensamma fonden för råvaror Konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning Koordinerande kommittén för utveckling i Sahelområdet 204 FÖRKORTNINGAR <table border="1"> <tr><td> CIREFCA</td><td> Conferencia Intemacional sobre Refugiados Centroamericanos</td></tr> <tr><td> CND</td><td> Commission on Narcotic Drugs</td></tr> <tr><td> CSD</td><td> Commission on Sustainable Development</td></tr> <tr><td> CSUCA</td><td> Confederacion Universitaria Centroamericana</td></tr> <tr><td> DAC</td><td> Development Assistance Committee</td></tr> <tr><td> DCI</td><td> Defense for Children International</td></tr> <tr><td> DESD</td><td> Department Economic and Social Development</td></tr> <tr><td> DHA</td><td> Department of Humanitarian Affairs</td></tr> <tr><td> DND</td><td> Division on Narcotic Drugs</td></tr> <tr><td> DTCD</td><td> Department of Technical Cooperation for Development</td></tr> <tr><td> EADB</td><td> East African Development Bank</td></tr> <tr><td> EBRD</td><td> European Bank for Reconstruction and Development</td></tr> <tr><td> ECOSOC EFS</td><td> Economic and Social Council of the United Nations</td></tr> <tr><td> EG</td><td> European Community</td></tr> <tr><td> EKN</td><td> Swedish Export Credits Guarantee Board</td></tr> <tr><td> ESAF</td><td> Enhanced Structural Adjustment Facility</td></tr> <tr><td> FAC</td><td> Food Aid Convention</td></tr> <tr><td> FAO</td><td> Food and Agricultural Organization</td></tr> <tr><td> FSO</td><td> Fund for Special Operations</td></tr> </table> GATT    General Agreement on Tariffs and Trade GEF       Global Environmental Facility HABITAT United Nations Center for Human Settlements IAEA International Atomic Energy Agency Internationella konferensen om centralamerikanska flyktingar Narkotikakommissionen Kommissionen för hållbar utveckling Centralamerikanska universitetsfederationen OECD:s kommitté för biståndsfrågor FN:s avdelning för ekonomisk och social utveckling FN:s avdelning för katastrof- frågor N arkotikakommissionens sekretariat FN-sekretariatets tekniska biståndsprogram Ostafrikanska utvecklingsbanken Europeiska återuppbyggnads- och utvecklingsbanken FN:s ekonomiska och sociala råd Evangeliska fosterlandsstiftelsen De europeiska gemenskaperna Exportkreditnämnden Utvidgade struktur- anpassningsfaciliteten Livsmedelshjälps- konventionen FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation Interamerikanska utvecklings- bankens fond för särskild verksamhet Allmänna tull- och handelsavtalet Globala miljöfaciliteten FN:s boende- och bebyggelsecenter Internationella atomenergiorganet 205 FÖRKORTNINGAR <table border="1"> <tr><td> IBRD</td><td> International Bank for Reconstruction and Development</td></tr> <tr><td> ICA</td><td> International Co-operative Alliance</td></tr> <tr><td> ICAC</td><td> International Cotton Advisory Committee</td></tr> <tr><td> ICAP</td><td> Instituto Centroamericano de Administracion Publica</td></tr> <tr><td> ICCO</td><td> International Cocoa Organization</td></tr> <tr><td> ICJ</td><td> International Commission of Jurists</td></tr> <tr><td> ICRC</td><td> International Committee of the Red Cross</td></tr> <tr><td> ICSG</td><td> International Centre of Social Gerontology</td></tr> <tr><td> IDA</td><td> International Development Association</td></tr> <tr><td> IDB</td><td> Interamerican Development Bank</td></tr> <tr><td> IEA</td><td> International Energy Agency</td></tr> <tr><td> IEFR</td><td> International Emergency Food Reserve</td></tr> <tr><td> IFAD</td><td> International Fund for Agricultural Development</td></tr> <tr><td> IFC</td><td> International Finance Corporation</td></tr> <tr><td> IFS</td><td> International Foundation for Science</td></tr> <tr><td> IGADD</td><td> Intergovernmental Authority on Drought and Development</td></tr> <tr><td> IICA</td><td> Instituto Interamericano de Cooperacion para la Agricultura</td></tr> <tr><td> IIDH</td><td> Interamerican Institute of Human Rights</td></tr> <tr><td> IIED</td><td> International Institute for Environment and Development</td></tr> <tr><td> IJO</td><td> International Jute Organization</td></tr> <tr><td> ILO</td><td> International Labour Organization</td></tr> <tr><td> ILZSG</td><td> International Lead and Zinc Study Group</td></tr> <tr><td> IMF</td><td> International Monetary Fund</td></tr> </table> Världsbanken Internationella kooperativa alliansen (IKA) Internationella rådgivande bomullskommittén Centralamerikanska institutet för offentlig förvaltning Internationella kakaoorganisa- tionen Internationella J uristkommissionen Internationella rödakorskommittén Internationella kopparstudie- gruppen Internationella utvecklingsfonden Interamerikanska utvecklingsbanken Internationella energiorganet Internationella katastrof- lagret för livsmedel Internationella jordbruksutvecklingsfonden Internationella finansieringsbolaget Internationella stiftelsen för vetenskap Mellanstatliga myndigheten ansvarig för torka och utveckling Interamerikanska institutet för jordbrukssamarbete Interamerikanska institutet för mänskliga rättigheter Internationella institutet för miljö och utveckling Internationella juteorganisa- tionen Internationella arbetsorganisationen Internationella bly- och zinkstudiegruppen Internationella valutafonden 206 FÖRKORTNINGAR <table border="1"> <tr><td> IMO</td><td> International Maritime Organization</td></tr> <tr><td> INCAE</td><td> Instituto Centroamericano de Administration de Empresas</td></tr> <tr><td> INCB</td><td> International Narcotic Control Board</td></tr> <tr><td> INRO</td><td> International Natural Rubber Organisation</td></tr> <tr><td> INSG</td><td> International Nickel Study group</td></tr> <tr><td> INSTRAW</td><td> United Nations International Research and Training Institute for the Advancement of Women</td></tr> <tr><td> IOM</td><td> International Organization of Migration</td></tr> <tr><td> IPDC</td><td> International Programme for the Development of Communication</td></tr> <tr><td> IPPF</td><td> International Planned Parenthood Federation</td></tr> <tr><td> IPS</td><td> Inter Press Service</td></tr> <tr><td> IRA</td><td> Immediate Response Account</td></tr> <tr><td> IRSG</td><td> International Rubber Study Group</td></tr> <tr><td> ISO</td><td> International Standardization Organization</td></tr> <tr><td> ITC</td><td> International Trade Centre</td></tr> <tr><td> itsg</td><td> International Tin Study Group</td></tr> <tr><td> ITTO</td><td> International Tropical Timber Organisation</td></tr> <tr><td> IUCN</td><td> International Union for the Conservation of Nature and Natural Resources</td></tr> <tr><td> MIGA</td><td> Multilateral Investment Guarantee Agency</td></tr> <tr><td> NDF</td><td> Nordic Development Fund</td></tr> <tr><td> NEFCO</td><td> Nordic Environment Finance Corporation</td></tr> <tr><td> NIB</td><td> Nordic Investment Bank</td></tr> <tr><td> OECD</td><td> Organization for Economic Co-operation and Development</td></tr> <tr><td> OPEC</td><td> Organization of Petroleum Exporting Countries</td></tr> <tr><td> PAHO</td><td> Pan American Health Organization</td></tr> </table> Internationella sjöfartsorganisationen Centralamerikanska institutet för företagsledarutbildning Internationella Narkotika- kontrolls tyrelsen Internationella naturgummi- organisationen Internationella nickelstudie- gruppen Internationella forsknings- och utbildningsinstitutet för kvinnors utveckling Internationella migrations- organisationen Internationella program för kommunikationsutveckling Internationella familjeplaneringsfederationen WPF:s fond för katastrofer Internationella gummistudie- gruppen Internationella standardiseringsorganisationen UNCTAD/GATTs internationella handelscentrum Internationella tennstudie- gruppen Internationella Tropiska Timmerorganisationen Internationella Naturvårds- unionen Multilaterala organet för investeringsgarantier Nordiska utvecklingsfonden Nordiska Miljöfinansierings- bolaget Nordiska Investeringsbanken Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling De oljeexporterande ländernas organisation Allamerikanska hälsovårds- organisationen 207 FÖRKORTNINGAR PMU PRO PTA Pontifical Missionary Union Protracted refugee and displaced persons project Preferential Trade Area <table border="1"> <tr><td> SADC</td><td> Southern African Development Community</td></tr> <tr><td> SADCC SAK</td><td> Southern African Development Coordination Conference</td></tr> <tr><td> SAREC</td><td> Swedish Agency for Research Co-operation with Developing Countries</td></tr> <tr><td> SATCC</td><td> Southern African Transport and Communications Commission</td></tr> <tr><td> SDR</td><td> Special Drawing Rights</td></tr> <tr><td> SEK</td><td> Swedish Export Credit Corporation</td></tr> <tr><td> SHIA</td><td> Swedish Organization of the Handicapped International Aid Foundation</td></tr> <tr><td> SIDA</td><td> Swedish International Development Authority</td></tr> <tr><td> SLU</td><td> Swedish University of Agricultural Siences</td></tr> <tr><td> SPA</td><td> World Bank Special Program of Assistance</td></tr> <tr><td> SWAPO</td><td> South West Africa People's Organization</td></tr> <tr><td> SWEDECORP</td><td> Swedish International Enterprise Development Corporation</td></tr> <tr><td> SWEDFUND</td><td> Swedish Fund for Industrial Co-operation with Developing Countries</td></tr> <tr><td> svs</td><td> Swedish Volunteer Service</td></tr> <tr><td> TIB</td><td> Tanzania Industrial Bank</td></tr> <tr><td> UBV</td><td> Training for Development Assistance</td></tr> <tr><td> UNCED</td><td> United Nations Conference on Environment and Development</td></tr> <tr><td> UNCDF</td><td> United Nations Capital Development Fund</td></tr> <tr><td> UNCTAD</td><td> United Nations Conference on Trade and Development</td></tr> </table> Pingstmissionens u-landshjälp Projektet för utslagna flyktingsituationer Regionala handelsorganisa- tionen för södra och östra Afrika Gemenskapen för utveckling i södra Afrika Konferensen för samordnad utveckling i södra Afrika Svenska Afghanistankommittén Styrelsen för u-landsforskning Kommissionen för transporter och kommunikationer i södra Afrika Särskilda dragningsrätter AB Svensk Exportkredit Svenska handikapporganisa- tionernas internationella biståndsstiftelse Styrelsen för internationell utveckling Sveriges Lantbruksuniversitet Världsbankens särskilda program för Afrika Sydvästafrikanska folkorganisationen Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd Fonden för industriellt samarbete med u-länder Svensk Volontärsamverkan Tanzanias Industri- utvecklingsbank Utbildning för biståndsverksamhet FN:s konferens om miljö och utveckling FN:s kapitalutvecklingsfond FN:s konferens för handel och utveckling 208 FÖRKORTNINGAR UNCTC UNDCP UNDP- UNDRO UNEP UNESCO UNFPA UNHCR UNICEF UNIDO UNIFEM UNITA UNOCA UNRWA UNSO UNV wcc WEP WFP WHO WIPO WMU United Nations Commission for Transnational Corporations United Nations Drug Control Programme United Nations Development Programme Office of the United Nations Disaster Relief Co-ordinator United Nations Environment Programme United Nation Educational, Scientific and Cultural Organization United Nations Population Fund United Nations High Commissioner for Refugees United Nations Children's Fund United Nations Industrial Development Organization United Nations Development Fund for Women Uniao National para la Independencia Total de Angola/National Union for the total Liberation of Angola Office of the Coordination for United Nations (Humanitarian and Economic Assistance Programmes relating to Afghanistan United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East United Nations Sudano- Sahelian Office United Nations Volunteers Programme World Council of Churches World Employment Programme World Food Programme World Health Organization World Intellectual Property Organization World Maritime University FN:s kommission för multi- nationella företag FN:s program för narkotika- bekämpning FN:s utvecklingsprogram FN:s katastrofhjälpskon tor (ingår sedan april 1992 i DHA) FN:s miljöprogram FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur FN:s befolkningsfond FN:s flyktingkommissarie FN:s barnfond FN:s organisation för industriell utveckling FN:s utvecklingsfond för kvinnor FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar FN:s Sudano-Sahelkontor FN:s volontärprogram Kyrkornas Världsråd ILO:s världssysselsättnings- program Världslivsmedelsprogrammet Världshälsoorganisationen Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten Internationella sjöfarts- universitetet 209 FÖRKORTNINGAR ZANU ZAPU ZUM Zimbabwe African National Union Zimbabwe African People's Union Zimbabwes Unity Movement Zimbabwes enighetsrörelse 210 1 1 att riksdagen till Sametinget för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 7 500 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU26 ? 1 1 att riksdagen till Sametinget för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 7 500 000 kronor. ? 2 2 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 8 576 000 kronor. ? 2 2 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation och litteratur för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 8 576 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU27 ? 3 3 att riksdagen till Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FiU14 ? 3 3 att riksdagen till Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 4 4 att riksdagen godkänner de riktlinjer för statsskuldspolitiken som har förordats i propositionen ? 4 4 att riksdagen godkänner de riktlinjer för statsskuldspolitiken som har förordats i propositionen bifall = återremiss 1992/93:FiU10 ? 5 5 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts i fråga om förslag som framkommit genom multibiståndsutredningen och det nordiska FN-projektet till handlingarna = utskottet 1992/93:UU15 ? 5 5 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts i fråga om förslag som framkommit genom multibiståndsutredningen och det nordiska FN-projektet ? 6 6 att riksdagen godkänner riktlinjerna för budgetering av myndigheternas förvaltningskostnader (avsnitt 2.2.1) ? 6 6 att riksdagen godkänner riktlinjerna för budgetering av myndigheternas förvaltningskostnader (avsnitt 2.2.1) bifall = återremiss 1992/93:FiU10 ? 7 7 att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra räntebeläggning av statliga medelsflöden (avsnitt 2.3) bifall = återremiss 1992/93:FiU10 ? 7 7 att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra räntebeläggning av statliga medelsflöden (avsnitt 2.3) ? 8 8 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om myndigheternas kreditutrymme i riksgäldskontoret (avsnitt 2.3) ? 8 8 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om myndigheternas kreditutrymme i riksgäldskontoret (avsnitt 2.3) bifall = återremiss 1992/93:FiU10 ? 9 9 att riksdagen godkänner riktlinjerna för finansiering av myndigheternas investeringar för förvaltningsändamål (avsnitt 2.4) bifall = återremiss 1992/93:FiU10 ? 9 9 att riksdagen godkänner riktlinjerna för finansiering av myndigheternas investeringar för förvaltningsändamål (avsnitt 2.4) ? 10 10 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar för myndigheternas anläggningstillgångar upp till belopp av 4 500 000 000 kr (avsnitt 2.4) ? 10 10 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om lån i Riksgäldskontoret till investeringar för myndigheternas anläggningstillgångar upp till belopp av 4 500 000 000 kr (avsnitt 2.4) bifall = återremiss 1992/93:FiU10 ? 11 11 att riksdagen godkänner riktlinjerna för risk- och skadehantering i staten (avsnitt 2.6) bifall = återremiss 1992/93:FiU10 ? 11 11 att riksdagen godkänner riktlinjerna för risk- och skadehantering i staten (avsnitt 2.6) ? 12 12 att riksdagen godkänner förändringar i dispositionsrätten till vissa anslagstyper på statsbudgeten (avsnitt 2.7) ? 12 12 att riksdagen godkänner förändringar i dispositionsrätten till vissa anslagstyper på statsbudgeten (avsnitt 2.7) bifall = återremiss 1992/93:FiU10 ? 13 13 att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra redovisade förändringar av det statliga betalningssystemet (avsnitt 2.8) bifall = återremiss 1992/93:FiU10 ? 13 13 att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra redovisade förändringar av det statliga betalningssystemet (avsnitt 2.8) ? 14 14 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av det strukturella saldot (avsnitt 1.4) ? 14 14 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av det strukturella saldot (avsnitt 1.4) till handlingarna = återremiss 1992/93:FiU10 ? 15 15 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av statsutgifternas förmögenhetseffekter (avsnitt 1.5) till handlingarna = återremiss 1992/93:FiU10 ? 15 15 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av statsutgifternas förmögenhetseffekter (avsnitt 1.5) ? 16 16 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av framtida former för budgetering och redovisning av statens verksamhet (avsnitt 1.6) ? 16 16 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av framtida former för budgetering och redovisning av statens verksamhet (avsnitt 1.6) till handlingarna = återremiss 1992/93:FiU10 ? 17 17 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av statliga garantier (avsnitt 1.7) till handlingarna = återremiss 1992/93:FiU10 ? 17 17 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av statliga garantier (avsnitt 1.7) ? 18 18 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av finansiell styrning (avsnitt 2.1) ? 18 18 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av finansiell styrning (avsnitt 2.1) till handlingarna = återremiss 1992/93:FiU10 ? 19 19 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.2.2) till handlingarna = återremiss 1992/93:FiU10 ? 19 19 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av beräkning av anslagen för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.2.2) ? 20 20 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.2.3) ? 20 20 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av tekniska justeringar av anslag för budgetåret 1993/94 (avsnitt 2.2.3) till handlingarna = återremiss 1992/93:FiU10 ? 21 21 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av myndigheternas lånebehov för finansiering av anläggningstillgångar (avsnitt 2.4) till handlingarna = återremiss 1992/93:FiU10 ? 21 21 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av myndigheternas lånebehov för finansiering av anläggningstillgångar (avsnitt 2.4) ? 22 22 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av statliga myndigheters telefonservice och avgifter för postbefordran (avsnitt 2.5) ? 22 22 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av statliga myndigheters telefonservice och avgifter för postbefordran (avsnitt 2.5) till handlingarna = utskottet 1992/93:FiU19 ? 23 23 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av postgirot och utvecklingen av det statliga betalningssystemet (avsnitt 2.8) till handlingarna = återremiss 1992/93:FiU10 ? 23 23 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av postgirot och utvecklingen av det statliga betalningssystemet (avsnitt 2.8) ? 24 24 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av budgetkonsekvenser av EES-avtalet (avsnitt 3). ? 24 24 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av budgetkonsekvenser av EES-avtalet (avsnitt 3). till handlingarna = återremiss 1992/93:FiU10 ? 10002 10002 att riksdagen till Riksdagens byggnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 175 400 000 kronor. delvis bifall = utskottet 1992/93:KU33 ? 10002 10002 att riksdagen till Riksdagens byggnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 175 400 000 kronor. ? 10003 10003 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om Regelreformering, språkvård och samhällsinformation. ? 10003 10003 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om Regelreformering, språkvård och samhällsinformation. uppskov = utskottet 1992/93:KU36 ? 10004 10004 att riksdagen till Datainspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 21 254 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU23 ? 10004 10004 att riksdagen till Datainspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 21 254 000 kronor. ? 10005 10005 att riksdagen till Stöd till politiska partier för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 141 200 000 kronor. ? 10005 10005 att riksdagen till Stöd till politiska partier för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 141 200 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU24 ? 10006 10006 att riksdagen till Allmänna val för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 29 600 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU25 ? 10006 10006 att riksdagen till Allmänna val för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 29 600 000 kronor. ? 10007 10007 att riksdagen till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 24 677 000 kronor. ? 10007 10007 att riksdagen till Hans Maj:t Konungens och det Kungliga husets hovhållning för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 24 677 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU22 ? 10008 10008 att riksdagen till Riksdagens ledamöter och partier m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 354 926 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU29 ? 10008 10008 att riksdagen till Riksdagens ledamöter och partier m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 354 926 000 kronor. ? 10009 10009 att riksdagen till Riksdagsutskottens resor utom Sverige för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 800 000 kronor. ? 10009 10009 att riksdagen till Riksdagsutskottens resor utom Sverige för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 800 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU29 ? 10010 10010 att riksdagen till Riksdagens förlagsverksamhet anvisar ett förslagsanslag på 39 600 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU29 ? 10010 10010 att riksdagen till Riksdagens förlagsverksamhet anvisar ett förslagsanslag på 39 600 000 kronor. ? 10011 10011 att riksdagen till Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 230 888 000 kronor. ? 10011 10011 att riksdagen till Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 230 888 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU29 ? 10012 10012 att riksdagen till De kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 29 422 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU22 ? 10012 10012 att riksdagen till De kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 29 422 000 kronor. ? 10013 10013 att riksdagen till Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 30 008 000 kronor. ? 10013 10013 att riksdagen till Riksdagens ombudsmän, Justitieombudsmännen, för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 30 008 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU29 ? 10014 10014 att riksdagen till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 11 127 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU22 ? 10014 10014 att riksdagen till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 11 127 000 kronor. ? 10015 10015 att riksdagen till Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 9 330 000 kronor. ? 10015 10015 att riksdagen till Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 9 330 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU29 ? 10016 10016 att riksdagen till Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 14 175 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU29 ? 10016 10016 att riksdagen till Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i gemensamma kostnader för Nordiska rådet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 14 175 000 kronor. ? 10017 10017 att riksdagen till Stöd till radio- och kassettidningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 101 974 000 kronor. ? 10017 10017 att riksdagen till Stöd till radio- och kassettidningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 101 974 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU27 ? 10018 10018 att riksdagen godkänner den övergripande målsättningen för och inriktningen av verksamheten med utgivning av lättläst nyhetsinformation och litteratur enligt vad som förordats i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1992/93:KU27 ? 10018 10018 att riksdagen godkänner den övergripande målsättningen för och inriktningen av verksamheten med utgivning av lättläst nyhetsinformation och litteratur enligt vad som förordats i avsnittet Slutsatser ? 10019 10019 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för Presstödsnämnden och taltidningsnämnden skall vara i enlighet med vad som i propositionen förordats ? 10019 10019 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för Presstödsnämnden och taltidningsnämnden skall vara i enlighet med vad som i propositionen förordats bifall = utskottet 1992/93:KU27 ? 10020 10020 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om en förändring av reglerna för stöd till tidningar på andra språk än svenska bifall = utskottet 1992/93:KU27 ? 10020 10020 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om en förändring av reglerna för stöd till tidningar på andra språk än svenska ? 10021 10021 att riksdagen till Utvecklingsstöd till dagspressen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 7 800 000 kronor. ? 10021 10021 att riksdagen till Utvecklingsstöd till dagspressen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 7 800 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU27 ? 10022 10022 att riksdagen till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU27 ? 10022 10022 att riksdagen till Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till dagspressen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kronor. ? 10023 10023 att riksdagen till Distributionsstöd till dagspressen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 75 000 000 kronor. ? 10023 10023 att riksdagen till Distributionsstöd till dagspressen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 75 000 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU27 ? 10024 10024 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om de statliga löneavtalen för 1991--1993. till handlingarna = återremiss 1992/93:FiU10 ? 10024 10024 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om de statliga löneavtalen för 1991--1993. ? 10025 10025 att riksdagen till Riksdagens revisorer och deras kansli för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 11 651 000 kr. ? 10025 10025 att riksdagen till Riksdagens revisorer och deras kansli för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 11 651 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FiU15 ? 10026 10026 att riksdagen till Nämnden för offentlig upphandling för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6 100 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FiU24 ? 10026 10026 att riksdagen till Nämnden för offentlig upphandling för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6 100 000 kr. ? 10027 10027 att riksdagen till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 100 000 000 kr. ? 10027 10027 att riksdagen till Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 100 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FiU30 ? 10028 10028 att riksdagen till Oförutsedda utgifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kronor att stå till regeringens förfogande för de ändamål och på de villkor som i propositionen förordats. bifall = utskottet 1992/93:FiU25 ? 10028 10028 att riksdagen till Oförutsedda utgifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kronor att stå till regeringens förfogande för de ändamål och på de villkor som i propositionen förordats. ? 10029 10029 att riksdagen godkänner riktlinjerna för organisation och finansiering av administrativt stöd till myndigheterna ? 10029 10029 att riksdagen godkänner riktlinjerna för organisation och finansiering av administrativt stöd till myndigheterna bifall = utskottet 1992/93:FiU19 ? 10030 10030 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om uppföljning av organisations- och strukturförändringar inom statsförvaltningen. till handlingarna = utskottet 1992/93:FiU19 ? 10030 10030 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om uppföljning av organisations- och strukturförändringar inom statsförvaltningen. ? 10031 10031 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om statliga myndigheters telekommunikationer. ? 10031 10031 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om statliga myndigheters telekommunikationer. till handlingarna = utskottet 1992/93:FiU19 ? 10032 10032 att riksdagen till Finansdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 125 914 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FiU21 ? 10032 10032 att riksdagen till Finansdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 125 914 000 kr ? 10033 10033 att riksdagen till Civildepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 39 910 000 kr ? 10033 10033 att riksdagen till Civildepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 39 910 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FiU14 ? 10034 10034 att riksdagen till Ekonomiska råd för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 302 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FiU21 ? 10034 10034 att riksdagen till Ekonomiska råd för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 302 000 kr ? 10035 10035 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 22 600 000 kr ? 10035 10035 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 22 600 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FiU14 ? 10036 10036 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 40 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FiU21 ? 10036 10036 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 40 000 000 kr. ? 10037 10037 att riksdagen till Utvecklingsarbete för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 38 000 000 kr ? 10037 10037 att riksdagen till Utvecklingsarbete för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 38 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FiU18 ? 10038 10038 att riksdagen till Uppdrag till Statskontoret för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 55 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FiU18 ? 10038 10038 att riksdagen till Uppdrag till Statskontoret för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 55 000 000 kr. ? 10039 10039 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser ? 10039 10039 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1992/93:FiU14 ? 10040 10040 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om föreskrifter om avgifter för servicetjänster i enlighet med vad i propositionen förordats samt medge att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser om sådana avgifter bifall = utskottet 1992/93:FiU14 ? 10040 10040 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om föreskrifter om avgifter för servicetjänster i enlighet med vad i propositionen förordats samt medge att regeringen överlåter åt förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser om sådana avgifter ? 10041 10041 att riksdagen godkänner den nya treårsplanen för Investeringar m.m. för Statens fastighetsverk i enlighet med vad i propositionen förordats ? 10041 10041 att riksdagen godkänner den nya treårsplanen för Investeringar m.m. för Statens fastighetsverk i enlighet med vad i propositionen förordats delvis bifall = utskottet 1992/93:FiU26 ? 10042 10042 att riksdagen till Statens lokalförsörjningsverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 60 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FiU26 ? 10042 10042 att riksdagen till Statens lokalförsörjningsverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 60 000 000 kr ? 10043 10043 att riksdagen till Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 95 000 000 kr ? 10043 10043 att riksdagen till Täckning av merkostnader för lokalkostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 95 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FiU26 ? 10044 10044 att riksdagen till Statens fastighetsverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FiU26 ? 10044 10044 att riksdagen till Statens fastighetsverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 10045 10045 att riksdagen till Kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 20 000 000 kr ? 10045 10045 att riksdagen till Kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 20 000 000 kr avslag = utskottet 1992/93:FiU26 ? 10046 10046 att riksdagen till Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FiU26 ? 10046 10046 att riksdagen till Byggnadsstyrelsen: Avvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10047 10047 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om upplåningsverksamheten och kostnaderna för statens skuld ? 10047 10047 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om upplåningsverksamheten och kostnaderna för statens skuld till handlingarna = utskottet 1992/93:FiU16 ? 10048 10048 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 71 655 000 kr Bifall = utskottet 1992/93:FiU16 ? 10048 10048 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 71 655 000 kr ? 10049 10049 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 523 180 000 kr ? 10049 10049 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Kostnader för upplåning och låneförvaltning för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 523 180 000 kr Bifall = utskottet 1992/93:FiU16 ? 10050 10050 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr Bifall = utskottet 1992/93:FiU16 ? 10050 10050 att riksdagen till Riksgäldskontoret: Garantiverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr ? 10051 10051 att riksdagen till Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10051 10051 att riksdagen till Riksgäldskontoret: In- och utlåningsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. Bifall = utskottet 1992/93:FiU16 ? 10052 10052 att riksdagen till Riksrevisionsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 170 590 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FiU18 ? 10052 10052 att riksdagen till Riksrevisionsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 170 590 000 kr ? 10053 10053 att riksdagen till Statskontoret: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10053 10053 att riksdagen till Statskontoret: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FiU18 ? 10054 10054 att till Regeringskansliets förvaltningskontor för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 463 271 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FiU21 ? 10054 10054 att till Regeringskansliets förvaltningskontor för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 463 271 000 kr. ? 10055 10055 att riksdagen till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 000 000 kr. ? 10055 10055 att riksdagen till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FiU21 ? 10056 10056 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts angående finansiering av kostnaderna för övergångsreglerna år 1994 Bifall = utskottet 1992/93:FiU29 ? 10056 10056 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts angående finansiering av kostnaderna för övergångsreglerna år 1994 ? 10057 10057 att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 7 922 000 000 kr ? 10057 10057 att riksdagen till Skatteutjämningsbidrag till landsting för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 7 922 000 000 kr Bifall = utskottet 1992/93:FiU29 ? 10058 10058 att riksdagen till Bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 790 000 000 kr Bifall = utskottet 1992/93:FiU29 ? 10058 10058 att riksdagen till Bidrag med anledning av införandet av ett nytt statsbidragssystem m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 790 000 000 kr ? 10059 10059 att riksdagen till Samarbete avseende informationstjänster inom ramen för EES-avtalet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 7 500 000 kr. ? 10059 10059 att riksdagen till Samarbete avseende informationstjänster inom ramen för EES-avtalet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 7 500 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FiU18 ? 10060 10060 att riksdagen till Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 31 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FiU21 ? 10060 10060 att riksdagen till Höjning av grundkapitalet i Nordiska investeringsbanken för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 31 000 000 kr. ? 10061 10061 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som har förordats i propositionen ? 10061 10061 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som har förordats i propositionen bifall = återremiss 1992/93:FiU10 ? 10062 10062 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till bifall = utskottet 1992/93:SkU19 ? 10062 10062 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till ? 10063 10063 att riksdagen till Tullverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 255 717 000 kr. ? 10063 10063 att riksdagen till Tullverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 255 717 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SkU23 ? 10064 10064 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheterna inom Riksskatteverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1992/93:SkU22 ? 10064 10064 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheterna inom Riksskatteverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Slutsatser ? 10065 10065 att riksdagen till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 000 000 kr ? 10065 10065 att riksdagen till Bidrag till vissa handikappade ägare av motorfordon för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:SkU22 ? 10066 10066 att riksdagen till Exportkreditbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SkU22 ? 10066 10066 att riksdagen till Exportkreditbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10067 10067 att till Justitiekanslern för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 7 387 000 kr. ? 10067 10067 att till Justitiekanslern för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 7 387 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU22 ? 10068 10068 att till Statsrådsberedningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 49 224 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU20 ? 10068 10068 att till Statsrådsberedningen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 49 224 000 kr. ? 10069 10069 att till Justitiedepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 63 229 000 kr. ? 10069 10069 att till Justitiedepartementet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 63 229 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU20 ? 10070 10070 att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 30 200 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU20 ? 10070 10070 att till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett reservationsanslag på 30 200 000 kr. ? 10071 10071 att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Framtidsstudier, långsiktig analys m.m. för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 12 432 000 kr. ? 10071 10071 att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Framtidsstudier, långsiktig analys m.m. för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 12 432 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU30 ? 10072 10072 att till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 475 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU21 ? 10072 10072 att till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 475 000 000 kr. ? 10073 10073 att till Säkerhetspolisen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 470 643 000 kr. ? 10073 10073 att till Säkerhetspolisen för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 470 643 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU21 ? 10074 10074 att till Polishögskolan för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU21 ? 10074 10074 att till Polishögskolan för budgetåret 1993/94 anvisa ett anslag på 1 000 kr. ? 10075 10075 att till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 46 710 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU21 ? 10075 10075 att till Statens kriminaltekniska laboratorium för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 46 710 000 kr. ? 10076 10076 att till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 9 891 189 000 kr. ? 10076 10076 att till Lokala polisorganisationen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 9 891 189 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU21 ? 10077 10077 att till Riksåklagaren för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 23 812 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU23 ? 10077 10077 att till Riksåklagaren för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 23 812 000 kr. ? 10078 10078 att till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 535 366 000 kr. ? 10078 10078 att till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 535 366 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU23 ? 10079 10079 att till Domstolsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 63 910 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU24 ? 10079 10079 att till Domstolsverket för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 63 910 000 kr. ? 10080 10080 att till Domstolarna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 2 445 640 000 kr. ? 10080 10080 att till Domstolarna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 2 445 640 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:JuU24 ? 10081 10081 att riksdagen godkänner de riktlinjer för instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna som i propositionen angetts (avsnitt 4.1) bifall = utskottet 1992/93:JuU24 ? 10081 10081 att riksdagen godkänner de riktlinjer för instansordningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna som i propositionen angetts (avsnitt 4.1) ? 10082 10082 att till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 106 609 000 kr. ? 10082 10082 att till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 106 609 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU25 ? 10083 10083 att till Kriminalvården för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 3 298 089 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU25 ? 10083 10083 att till Kriminalvården för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 3 298 089 000 kr. ? 10084 10084 att till Utlandstransporter för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 125 000 000 kr. ? 10084 10084 att till Utlandstransporter för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 125 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU25 ? 10085 10085 att till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 815 100 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU26 ? 10085 10085 att till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 815 100 000 kr. ? 10086 10086 att till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 11 684 000 kr. ? 10086 10086 att till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 11 684 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU26 ? 10087 10087 att riksdagen bemyndigar regeringen att avveckla allmänna advokatbyråer som har rekryteringssvårigheter eller som de anställda önskar ta över bifall = utskottet 1992/93:JuU26 ? 10087 10087 att riksdagen bemyndigar regeringen att avveckla allmänna advokatbyråer som har rekryteringssvårigheter eller som de anställda önskar ta över ? 10088 10088 att till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 11 410 000 kr. ? 10088 10088 att till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 11 410 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU26 ? 10089 10089 att till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 256 200 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU26 ? 10089 10089 att till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 256 200 000 kr. ? 10090 10090 att till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 24 694 000 kr. ? 10090 10090 att till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 24 694 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU26 ? 10091 10091 att till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 7 103 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU27 ? 10091 10091 att till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisa ett ramanslag på 7 103 000 kr. ? 10092 10092 att till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 35 000 000 kr. ? 10092 10092 att till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av brott för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 35 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU27 ? 10093 10093 att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 14 361 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU30 ? 10093 10093 att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 beräkna ett förslagsanslag på 14 361 000 kr. ? 10094 10094 att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 4 823 000 kr. ? 10094 10094 att, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 beräkna ett reservationsanslag på 4 823 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU30 ? 10095 10095 att till Svensk författningssamling för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 10 112 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU28 ? 10095 10095 att till Svensk författningssamling för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 10 112 000 kr. ? 10096 10096 att till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 586 000 kr. ? 10096 10096 att till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 2 586 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU28 ? 10097 10097 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheterna inom Riksskatteverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Slutsatser. bifall = utskottet 1992/93:LU30 ? 10097 10097 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheterna inom Riksskatteverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Slutsatser. ? 10098 10098 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 600 000 kr. ? 10098 10098 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 600 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:LU31 ? 10099 10099 att riksdagen till Bokföringsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 364 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:LU31 ? 10099 10099 att riksdagen till Bokföringsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 364 000 kr. ? 10100 10100 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Marknadsdomstolens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som i propositionen förordats ? 10100 10100 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Marknadsdomstolens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som i propositionen förordats bifall = utskottet 1992/93:LU32 ? 10101 10101 att riksdagen till Konsumentverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 75 100 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:LU32 ? 10101 10101 att riksdagen till Konsumentverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 75 100 000 kr. ? 10102 10102 att riksdagen till Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 13 400 000 kr. ? 10102 10102 att riksdagen till Allmänna reklamationsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 13 400 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:LU32 ? 10103 10103 att riksdagen till Stöd till konsumentorganisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 2 100 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:LU32 ? 10103 10103 att riksdagen till Stöd till konsumentorganisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 2 100 000 kr. ? 10104 10104 att riksdagen till Bidrag till miljömärkning av produkter för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 5 000 000 kr. ? 10104 10104 att riksdagen till Bidrag till miljömärkning av produkter för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 5 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:LU32 ? 10105 10105 att riksdagen till Patent- och registreringsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1000 kr. bifall = utskottet 1992/93:LU29 ? 10105 10105 att riksdagen till Patent- och registreringsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1000 kr. ? 10106 10106 att riksdagen till Patentbesvärsrätten för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 10 500 000 kr. ? 10106 10106 att riksdagen till Patentbesvärsrätten för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 10 500 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:LU29 ? 10107 10107 att riksdagen till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 94 305 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:LU33 ? 10107 10107 att riksdagen till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 94 305 000 kr. ? 10108 10108 att riksdagen till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1000 kr. ? 10108 10108 att riksdagen till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1000 kr. bifall = utskottet 1992/93:LU33 ? 10109 10109 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts i fråga om miljöattachéer och effektivare användning av utlandsmyndigheterna i miljöarbetet bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10109 10109 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts i fråga om miljöattachéer och effektivare användning av utlandsmyndigheterna i miljöarbetet ? 10110 10110 att riksdagen till Kursdifferenser för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10110 10110 att riksdagen till Kursdifferenser för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10111 10111 att riksdagen till Honorärkonsuler för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 15 500 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10111 10111 att riksdagen till Honorärkonsuler för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 15 500 000 kr. ? 10112 10112 att riksdagen till Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 60 000 000 kr. ? 10112 10112 att riksdagen till Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 60 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10113 10113 att riksdagen till Nordiskt samarbete för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 610 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10113 10113 att riksdagen till Nordiskt samarbete för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 610 000 kr. ? 10114 10114 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 10 552 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10114 10114 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 10 552 000 kr. ? 10115 10115 att riksdagen till Officiella besök m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 10 180 000 kr. ? 10115 10115 att riksdagen till Officiella besök m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 10 180 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10116 10116 att riksdagen till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 500 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10116 10116 att riksdagen till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 500 000 kr. ? 10117 10117 att riksdagen till Förenta nationerna för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 191 890 000 kr. ? 10117 10117 att riksdagen till Förenta nationerna för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 191 890 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10118 10118 att riksdagen till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 23 328 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10118 10118 att riksdagen till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 23 328 000 kr. ? 10119 10119 att riksdagen till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 000 kr. ? 10119 10119 att riksdagen till Nordiska ministerrådet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 250 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10120 10120 att riksdagen till Europarådet för budgetåret 1993/94 anvisar att förslagsanslag på 29 780 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10120 10120 att riksdagen till Europarådet för budgetåret 1993/94 anvisar att förslagsanslag på 29 780 000 kr. ? 10121 10121 att riksdagen till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 21 500 000 kr. ? 10121 10121 att riksdagen till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 21 500 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10122 10122 att riksdagen till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 110 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10122 10122 att riksdagen till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 110 000 000 kr. ? 10123 10123 att riksdagen till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 864 000 kr. ? 10123 10123 att riksdagen till Övriga internationella organisationer m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 864 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10124 10124 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om subsidiaritetsprincipen. till handlingarna = utskottet 1992/93:UU15 ? 10124 10124 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i fråga om subsidiaritetsprincipen. ? 10125 10125 att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete, i enlighet med vad som förordats i propositionen ? 10125 10125 att riksdagen godkänner de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete, i enlighet med vad som förordats i propositionen bifall = utskottet 1992/93:UU15 ? 10126 10126 att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 36 441 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU15 ? 10126 10126 att riksdagen till Styrelsen för internationellt näringslivsbistånd (SWEDECORP) för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 36 441 000 kr. ? 10127 10127 att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA som förordats i propositionen ? 10127 10127 att riksdagen godkänner de riktlinjer för utvecklingssamarbete genom SIDA som förordats i propositionen delvis bifall = utskottet 1992/93:UU15 ? 10128 10128 att riksdagen godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats i propositionen till handlingarna = utskottet 1992/93:UU15 ? 10128 10128 att riksdagen godkänner de riktlinjer för bidragsgivningen som förordats i propositionen ? 10129 10129 att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 303 219 000 kr. ? 10129 10129 att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 303 219 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU15 ? 10130 10130 att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 24 963 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU15 ? 10130 10130 att riksdagen till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 24 963 000 kr. ? 10131 10131 att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 26 936 000 kr. ? 10131 10131 att riksdagen till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 26 936 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU15 ? 10132 10132 att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 470 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU15 ? 10132 10132 att riksdagen till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 470 000 kr. ? 10133 10133 att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 20 991 000 kr. ? 10133 10133 att riksdagen till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 20 991 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU15 ? 10134 10134 att riksdagen till Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 7 076 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU15 ? 10134 10134 att riksdagen till Bidrag till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 7 076 000 kr. ? 10135 10135 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för verksamheten inom Svenska institutets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Slutsatser ? 10135 10135 att riksdagen godkänner att de övergripande målen för verksamheten inom Svenska institutets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som förordats i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10136 10136 att riksdagen fastställer den plan för kapitalkostnader under åren 1995-2003 som förordats i propositionen bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10136 10136 att riksdagen fastställer den plan för kapitalkostnader under åren 1995-2003 som förordats i propositionen ? 10137 10137 att riksdagen till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 14 254 000 kr. ? 10137 10137 att riksdagen till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 14 254 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10138 10138 att riksdagen till Krigsmaterielinspektionen m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 4 465 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10138 10138 att riksdagen till Krigsmaterielinspektionen m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 4 465 000 kr. ? 10139 10139 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition, för budgetåret 1993/94 till Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet beräknar ett anslag på 2 250 000 kr. ? 10139 10139 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition, för budgetåret 1993/94 till Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet beräknar ett anslag på 2 250 000 kr. 1992/93:UU14 ? 10140 10140 att riksdagen till Medel för översättning av EG:s regelverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 16 500 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10140 10140 att riksdagen till Medel för översättning av EG:s regelverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 16 500 000 kr. ? 10141 10141 att riksdagen till Medel för informationsinsatser om europeisk integration för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr. ? 10141 10141 att riksdagen till Medel för informationsinsatser om europeisk integration för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10142 10142 att riksdagen till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 2 511 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10142 10142 att riksdagen till Utredningar och andra insatser på det utrikespolitiska området för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 2 511 000 kr. ? 10143 10143 att riksdagen till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag om 20 000 000 kr. ? 10143 10143 att riksdagen till Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag om 20 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 10144 10144 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret 1993/94 beräknar ett reservationsanslag på 21 310 000 kr. 1992/93:UU14 ? 10144 10144 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret 1993/94 beräknar ett reservationsanslag på 21 310 000 kr. ? 10145 10145 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning för budgetåret 1993/94 beräknar ett förslagsanslag på 15 840 000 kr. ? 10145 10145 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrustning för budgetåret 1993/94 beräknar ett förslagsanslag på 15 840 000 kr. 1992/93:UU14 ? 10146 10146 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1993/94 beräknar ett reservationsanslag på 10 028 000 kr. 1992/93:UU14 ? 10146 10146 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1993/94 beräknar ett reservationsanslag på 10 028 000 kr. ? 10147 10147 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 göra utfästelser intill ett belopp om högst 1 000 000 000 kr ? 10147 10147 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 göra utfästelser intill ett belopp om högst 1 000 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:UU16 ? 10148 10148 att riksdagen medger att staten under budgetåret 1993/94 ikläder sig betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 800 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:UU16 ? 10148 10148 att riksdagen medger att staten under budgetåret 1993/94 ikläder sig betalningsansvar i form av statsgarantier för finansiellt stöd till länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 800 000 000 kr ? 10149 10149 att riksdagen till Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 230 000 000 kr. ? 10149 10149 att riksdagen till Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och exportkreditgarantier för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 230 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU16 ? 10150 10150 att riksdagen till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 407 000 000 kr. Bifall = utskottet 1992/93:FöU8 ? 10150 10150 att riksdagen till Fredsbevarande verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 407 000 000 kr. ? 10151 10151 att riksdagen godkänner förslaget till beredskapsbudget för totalförsvarets civila del för budgetåret 1993/94 (bilaga 19.1). ? 10151 10151 att riksdagen godkänner förslaget till beredskapsbudget för totalförsvarets civila del för budgetåret 1993/94 (bilaga 19.1). Bifall = utskottet 1992/93:FöU6 ? 10152 10152 att riksdagen till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. Bifall = utskottet 1992/93:FöU7 ? 10152 10152 att riksdagen till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10153 10153 att riksdagen till Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 10 426 000 kr. ? 10153 10153 att riksdagen till Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 10 426 000 kr. Bifall = utskottet 1992/93:FöU7 ? 10154 10154 att riksdagen till Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 80 392 000 kr. Bifall = utskottet 1992/93:FöU7 ? 10154 10154 att riksdagen till Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 80 392 000 kr. ? 10155 10155 att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om Sveriges säkerhetspolitik (avsnitt 1.1.2) och om försvarspolitikens inriktning (avsnitt 1.1.3). ? 10155 10155 att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om Sveriges säkerhetspolitik (avsnitt 1.1.2) och om försvarspolitikens inriktning (avsnitt 1.1.3). till handlingarna = utskottet 1992/93:FöU9 ? 10156 10156 att riksdagen godkänner förslaget om att Försvarets sjukvårdsstyrelse läggs ned och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.4.1) bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 10156 10156 att riksdagen godkänner förslaget om att Försvarets sjukvårdsstyrelse läggs ned och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.4.1) ? 10157 10157 att riksdagen till Försvarsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 57 152 000 kr ? 10157 10157 att riksdagen till Försvarsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 57 152 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 10158 10158 att riksdagen godkänner vad som anförts om förändringar i arméns grundorganisation avslag = utskottet 1992/93:FöU9 ? 10158 10158 att riksdagen godkänner vad som anförts om förändringar i arméns grundorganisation ? 10159 10159 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om militärområdesunderhållsregementen (avsnitt 4.1) ? 10159 10159 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om militärområdesunderhållsregementen (avsnitt 4.1) bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 10160 10160 att riksdagen bemyndigar regeringen att överlåta statens tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller privat ägt aktiebolag bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 10160 10160 att riksdagen bemyndigar regeringen att överlåta statens tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller privat ägt aktiebolag ? 10161 10161 att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen av flygvapenförbanden ? 10161 10161 att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen av flygvapenförbanden bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 10162 10162 att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 125 342 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 10162 10162 att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 125 342 000 kr ? 10163 10163 att riksdagen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 46 099 000 kr ? 10163 10163 att riksdagen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 46 099 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 10164 10164 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 63 648 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 10164 10164 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 63 648 000 kr ? 10165 10165 att riksdagen till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 684 857 000 kr ? 10165 10165 att riksdagen till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 684 857 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 10166 10166 att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 10 547 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 10166 10166 att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 10 547 000 kr. ? 10167 10167 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 82 371 000 kr ? 10167 10167 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 82 371 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 10168 10168 att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 10168 10168 att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 10169 10169 att riksdagen fastställer utgiftsramen för totalförsvarets militära del för budgetåret 1993/94 till 35 986 841 000 kr ? 10169 10169 att riksdagen fastställer utgiftsramen för totalförsvarets militära del för budgetåret 1993/94 till 35 986 841 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 10170 10170 att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Barnmiljörådet för budgetåret 1993/94 beräknar ett ramanslag på 5 199 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU21 ? 10170 10170 att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Barnmiljörådet för budgetåret 1993/94 beräknar ett ramanslag på 5 199 000 kr. ? 10171 10171 att riksdagen till Socialdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 52 839 000 kr. ? 10171 10171 att riksdagen till Socialdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 52 839 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10172 10172 att riksdagen till Utredningar, utveckling, samverkan m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 77 933 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10172 10172 att riksdagen till Utredningar, utveckling, samverkan m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 77 933 000 kr. ? 10173 10173 att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 17 000 000 000 kr. ? 10173 10173 att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 17 000 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10174 10174 att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 110 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10174 10174 att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 110 000 000 kr. ? 10175 10175 att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 8 530 000 kr. ? 10175 10175 att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 8 530 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10176 10176 att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 28 800 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10176 10176 att riksdagen till Bidrag till kostnader för internationella adoptioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 28 800 000 kr. ? 10177 10177 att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 211 332 000 kr. ? 10177 10177 att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 211 332 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10178 10178 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 185 220 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10178 10178 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 185 220 000 kr. ? 10179 10179 att riksdagen till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 164 300 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10179 10179 att riksdagen till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 164 300 000 kr. ? 10180 10180 att riksdagen till Bidrag till Spri för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 26 300 000 kr. ? 10180 10180 att riksdagen till Bidrag till Spri för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 26 300 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10181 10181 att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 29 800 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10181 10181 att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 29 800 000 kr. ? 10182 10182 att riksdagen till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 2 591 000 kr. ? 10182 10182 att riksdagen till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 2 591 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10183 10183 att riksdagen till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 100 000 000 kr. Bifall = utskottet 1992/93:SoU16 ? 10183 10183 att riksdagen till Stimulansbidrag inom äldreomsorgen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 100 000 000 kr. ? 10184 10184 att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. anvisar ett förslagsanslag på 136 580 000 kr. ? 10184 10184 att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. anvisar ett förslagsanslag på 136 580 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10185 10185 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 60 023 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10185 10185 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 60 023 000 kr. ? 10186 10186 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 129 248 000 kr. ? 10186 10186 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 129 248 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10187 10187 att riksdagen till Bidrag till pensionärsorganisationerna för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 2 446 000 kr. Bifall = utskottet 1992/93:SoU16 ? 10187 10187 att riksdagen till Bidrag till pensionärsorganisationerna för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 2 446 000 kr. ? 10188 10188 att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 67 700 000 kr. ? 10188 10188 att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 67 700 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10189 10189 att riksdagen till Ersättning till Postverket för befordran av blindskriftsförsändelser för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 49 825 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10189 10189 att riksdagen till Ersättning till Postverket för befordran av blindskriftsförsändelser för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 49 825 000 kr. ? 10190 10190 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 206 000 000 kr. ? 10190 10190 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 206 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10191 10191 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 480 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10191 10191 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 480 000 000 kr. ? 10192 10192 att riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 31 630 000 kr. ? 10192 10192 att riksdagen till Bidrag till organisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 31 630 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10193 10193 att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 7 964 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10193 10193 att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 7 964 000 kr. ? 10194 10194 att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 13 921 000 kr. ? 10194 10194 att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 13 921 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10195 10195 att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 998 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10195 10195 att riksdagen till Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 998 000 kr. ? 10196 10196 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Nämndens för vårdartjänst ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser ? 10196 10196 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Nämndens för vårdartjänst ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10197 10197 att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6 027 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10197 10197 att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6 027 000 kr. ? 10198 10198 att riksdagen till Statens institutionsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 470 000 000 kr. ? 10198 10198 att riksdagen till Statens institutionsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 470 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10199 10199 att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition om inriktningen av den framtida forskningspolitiken, till Socialvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1993/94 beräknar ett reservationsanslag på 79 175 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU25 ? 10199 10199 att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition om inriktningen av den framtida forskningspolitiken, till Socialvetenskapliga forskningsrådet för budgetåret 1993/94 beräknar ett reservationsanslag på 79 175 000 kr. ? 10200 10200 att riksdagen till Avvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 36 775 000 kr. ? 10200 10200 att riksdagen till Avvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 36 775 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10201 10201 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Socialstyrelsens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10201 10201 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Socialstyrelsens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser ? 10202 10202 att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 136 555 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10202 10202 att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 136 555 000 kr. ? 10203 10203 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Läkemedelsverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser ? 10203 10203 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Läkemedelsverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad som i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10204 10204 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts om en avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10204 10204 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts om en avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala ? 10205 10205 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom ansvarsområdet för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser ? 10205 10205 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom ansvarsområdet för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 10206 10206 att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition om inriktningen av den framtida forskningspolitiken, till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1993/94 beräknar ett ramanslag på 5 741 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU25 ? 10206 10206 att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition om inriktningen av den framtida forskningspolitiken, till Statens institut för psykosocial miljömedicin för budgetåret 1993/94 beräknar ett ramanslag på 5 741 000 kr. ? 10207 10207 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till ? 10207 10207 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till delvis bifall = bifall res.1 mom. 1,2,5 i övrigt utskottet 1992/93:SfU12 ? 10208 10208 att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 750 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU14 ? 10208 10208 att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 750 000 000 kr. ? 10209 10209 att riksdagen till Barnpensioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 280 000 000 kr. ? 10209 10209 att riksdagen till Barnpensioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 280 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU14 ? 10210 10210 att riksdagen till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 285 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU14 ? 10210 10210 att riksdagen till Vårdbidrag för handikappade barn för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 285 000 000 kr. ? 10211 10211 att riksdagen till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 649 000 000 kr. ? 10211 10211 att riksdagen till Bidrag till sjukförsäkringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 649 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU14 ? 10212 10212 att riksdagen till Ersättning till postverket m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 231 163 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU14 ? 10212 10212 att riksdagen till Ersättning till postverket m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 231 163 000 kr. ? 10213 10213 att riksdagen till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 425 000 kr. ? 10213 10213 att riksdagen till Bidrag till ersättning vid närståendevård för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 425 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU14 ? 10214 10214 att riksdagen till Förtidspensioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 14 315 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU14 ? 10214 10214 att riksdagen till Förtidspensioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 14 315 000 000 kr. ? 10215 10215 att riksdagen till ålderspensioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 52 185 000 000 kr. ? 10215 10215 att riksdagen till ålderspensioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 52 185 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU14 ? 10216 10216 att riksdagen till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 720 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU14 ? 10216 10216 att riksdagen till Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 720 000 000 kr. ? 10217 10217 att riksdagen till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 700 000 000 kr. ? 10217 10217 att riksdagen till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 700 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU14 ? 10218 10218 att riksdagen till Handikappersättningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 933 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU14 ? 10218 10218 att riksdagen till Handikappersättningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 933 000 000 kr. ? 10219 10219 att riksdagen till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 12 000 000 kr. ? 10219 10219 att riksdagen till Särskilt pensionstillägg för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 12 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU14 ? 10220 10220 att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 900 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU14 ? 10220 10220 att riksdagen till Vissa yrkesskadeersättningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 900 000 kr. ? 10221 10221 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om avgift för uppläggning av lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. och om slopad räntebefrielse för sådana lån. ? 10221 10221 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om avgift för uppläggning av lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. och om slopad räntebefrielse för sådana lån. bifall = utskottet 1992/93:SfU7 ? 10222 10222 att riksdagen till Statens invandrarverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 613 888 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU7 ? 10222 10222 att riksdagen till Statens invandrarverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 613 888 000 kr. ? 10223 10223 att riksdagen till Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m. för budgetåret 1993/94 anvisare ett reservationsanslag på 2 000 000 kr. ? 10223 10223 att riksdagen till Internationell samverkan inom ramen för flykting- och migrationspolitiken m.m. för budgetåret 1993/94 anvisare ett reservationsanslag på 2 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU7 ? 10224 10224 att riksdagen till Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU7 ? 10224 10224 att riksdagen till Åtgärder mot främlingsfientlighet och rasism för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000 kr. ? 10225 10225 att riksdagen till Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 407 000 000 kr. ? 10225 10225 att riksdagen till Förläggningskostnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 407 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU7 ? 10226 10226 att riksdagen till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 20 926 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU7 ? 10226 10226 att riksdagen till Åtgärder för invandrare för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 20 926 000 kr. ? 10227 10227 att riksdagen till Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 269 960 000 kr. ? 10227 10227 att riksdagen till Överföring av och andra åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 269 960 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU7 ? 10228 10228 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om regeländringar för sjukvårdsersättningar bifall = utskottet 1992/93:SfU7 ? 10228 10228 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om regeländringar för sjukvårdsersättningar ? 10229 10229 att riksdagen till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 15 589 000 kr. ? 10229 10229 att riksdagen till Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 15 589 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU7 ? 10230 10230 att riksdagen till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. för budgetåret 1993/94 anvisare ett ramanslag på 3 829 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU7 ? 10230 10230 att riksdagen till Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m. för budgetåret 1993/94 anvisare ett ramanslag på 3 829 000 kr. ? 10231 10231 att riksdagen till Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 92 264 000 kr. ? 10231 10231 att riksdagen till Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 92 264 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU7 ? 10232 10232 att riksdagen till Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 51 550 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU7 ? 10232 10232 att riksdagen till Utlänningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 51 550 000 kr. ? 10233 10233 att riksdagen till Centrala studiestödsnämnden m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 159 610 000 kr. ? 10233 10233 att riksdagen till Centrala studiestödsnämnden m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 159 610 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU13 ? 10234 10234 att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 604 806 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU14 ? 10234 10234 att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 604 806 000 kr. ? 10235 10235 att riksdagen till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 4 121 817 000 kr. ? 10235 10235 att riksdagen till Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 4 121 817 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU14 ? 10236 10236 att riksdagen till Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 3 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU25 ? 10236 10236 att riksdagen till Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 3 000 000 kr. ? 10237 10237 att riksdagen till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 70 000 000 kr. ? 10237 10237 att riksdagen till Stöd till trossamfund m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 70 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU11 ? 10238 10238 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om EES-anpassningen av reglerna om statligt stöd till kulturverksamhet och massmedier. delvis bifall = utskottet 1992/93:KrU16 ? 10238 10238 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om EES-anpassningen av reglerna om statligt stöd till kulturverksamhet och massmedier. ? 10239 10239 att riksdagen till Kulturdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 42 386 000 kr. ? 10239 10239 att riksdagen till Kulturdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 42 386 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:KrU16 ? 10240 10240 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 13 300 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:KrU16 ? 10240 10240 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 13 300 000 kr. ? 10241 10241 att riksdagen till Internationellt samarbete m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 345 000 kr. ? 10241 10241 att riksdagen till Internationellt samarbete m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 345 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU16 ? 10242 10242 att riksdagen till Statens kulturråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 25 663 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU18 ? 10242 10242 att riksdagen till Statens kulturråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 25 663 000 kr. ? 10243 10243 att riksdagen till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 118 572 000 kr. ? 10243 10243 att riksdagen till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 118 572 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:KrU18 ? 10244 10244 att riksdagen till Bidrag till samisk kultur för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 9 372 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU18 ? 10244 10244 att riksdagen till Bidrag till samisk kultur för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 9 372 000 kr. ? 10245 10245 att riksdagen till Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 56 785 000 kr. ? 10245 10245 att riksdagen till Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 56 785 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU19 ? 10246 10246 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om inriktningen av marknadsförings- och informationsinsatserna bifall = utskottet 1992/93:KrU15 ? 10246 10246 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om inriktningen av marknadsförings- och informationsinsatserna ? 10247 10247 att riksdagen till Bidrag till konstnärer för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 31 624 00 kr. ? 10247 10247 att riksdagen till Bidrag till konstnärer för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 31 624 00 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU19 ? 10248 10248 att riksdagen till Inkomstgarantier för konstnärer m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 21 467 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU19 ? 10248 10248 att riksdagen till Inkomstgarantier för konstnärer m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 21 467 000 kr. ? 10249 10249 att riksdagen till Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 86 444 000 kr. ? 10249 10249 att riksdagen till Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 86 444 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU19 ? 10250 10250 att riksdagen till Ersättning till rättighetshavare på musikområdet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 3 375 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU19 ? 10250 10250 att riksdagen till Ersättning till rättighetshavare på musikområdet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 3 375 000 kr. ? 10251 10251 att riksdagen till Bidrag till Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 609 185 000 kr. ? 10251 10251 att riksdagen till Bidrag till Svenska riksteatern, Operan och Dramatiska teatern för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 609 185 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:KrU20 ? 10252 10252 att riksdagen till Bidrag till Svenska rikskonserter för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 69 664 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU20 ? 10252 10252 att riksdagen till Bidrag till Svenska rikskonserter för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 69 664 000 kr. ? 10253 10253 att riksdagen till Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10253 10253 att riksdagen till Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU20 ? 10254 10254 att riksdagen till Bidrag till regional musikverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 226 270 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU20 ? 10254 10254 att riksdagen till Bidrag till regional musikverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 226 270 000 kr. ? 10255 10255 att riksdagen till Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 370 500 000 kr. ? 10255 10255 att riksdagen till Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 370 500 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:KrU20 ? 10256 10256 att riksdagen till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 57 756 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU20 ? 10256 10256 att riksdagen till Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 57 756 000 kr. ? 10257 10257 att riksdagen till Bidrag till Musikaliska akademien för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 3 424 000 kr. ? 10257 10257 att riksdagen till Bidrag till Musikaliska akademien för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 3 424 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU20 ? 10258 10258 att riksdagen till Bidrag till regional biblioteksverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 35 292 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU21 ? 10258 10258 att riksdagen till Bidrag till regional biblioteksverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 35 292 000 kr. ? 10259 10259 att riksdagen till Statens konstråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 041 000 kr. ? 10259 10259 att riksdagen till Statens konstråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 041 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU21 ? 10260 10260 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om beställningar av konst som föranleder utgifter under senare budgetår än budgetåret 1993/94 bifall = utskottet 1992/93:KrU21 ? 10260 10260 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om beställningar av konst som föranleder utgifter under senare budgetår än budgetåret 1993/94 ? 10261 10261 att riksdagen till Utställningar av nutida svensk konst i utlandet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 520 000 kr. ? 10261 10261 att riksdagen till Utställningar av nutida svensk konst i utlandet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 520 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU21 ? 10262 10262 att riksdagen till Bidrag till Akademien för de fria konsterna för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 580 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU21 ? 10262 10262 att riksdagen till Bidrag till Akademien för de fria konsterna för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 580 000 kr. ? 10263 10263 att riksdagen till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 15 742 000 kr. ? 10263 10263 att riksdagen till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 15 742 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU21 ? 10264 10264 att riksdagen till Riksarkivet och landsarkiven för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 183 842 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU22 ? 10264 10264 att riksdagen till Riksarkivet och landsarkiven för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 183 842 000 kr. ? 10265 10265 att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv för budgetåret 1993/94 beräknar ett förslagsanslag på 26 452 000 kr. ? 10265 10265 att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition i ämnet, till Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv för budgetåret 1993/94 beräknar ett förslagsanslag på 26 452 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU22 ? 10266 10266 att riksdagen till Svenskt biografiskt lexikon för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 3 238 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU22 ? 10266 10266 att riksdagen till Svenskt biografiskt lexikon för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 3 238 000 kr. ? 10267 10267 att riksdagen till Riksantikvarieämbetet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 126 452 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU23 ? 10267 10267 att riksdagen till Riksantikvarieämbetet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 126 452 000 kr. ? 10268 10268 att riksdagen till Kulturmiljövård för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 70 213 000 kr. ? 10268 10268 att riksdagen till Kulturmiljövård för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 70 213 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:KrU23 ? 10269 10269 att riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU23 ? 10269 10269 att riksdagen till Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10270 10270 att riksdagen till Centrala museer: Myndigheter för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 389 060 000 kr. ? 10270 10270 att riksdagen till Centrala museer: Myndigheter för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 389 060 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU24 ? 10271 10271 att riksdagen till Centrala museer: Stiftelser anvisar ett anslag på 102 683 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU24 ? 10271 10271 att riksdagen till Centrala museer: Stiftelser anvisar ett anslag på 102 683 000 kr. ? 10272 10272 att riksdagen till Bidrag till vissa museer m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 113 610 000 kr. ? 10272 10272 att riksdagen till Bidrag till vissa museer m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 113 610 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU24 ? 10273 10273 att riksdagen till Bidrag till regionala museer för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 79 268 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU24 ? 10273 10273 att riksdagen till Bidrag till regionala museer för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 79 268 000 kr. ? 10274 10274 att riksdagen till Riksutställningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 33 360 000 kr. ? 10274 10274 att riksdagen till Riksutställningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 33 360 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU24 ? 10275 10275 att riksdagen till Inköp av vissa kulturföremål för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 80 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU24 ? 10275 10275 att riksdagen till Inköp av vissa kulturföremål för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 80 000 kr. ? 10276 10276 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om arkivtillväxt och leveransbehov, arkivmikrofilmning, resursöverföring vid leverans av arkiv samt utbyggnad av arkivdepåer. ? 10276 10276 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om arkivtillväxt och leveransbehov, arkivmikrofilmning, resursöverföring vid leverans av arkiv samt utbyggnad av arkivdepåer. bifall = utskottet 1992/93:KrU22 ? 10277 10277 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om Statens musiksamlingars organisation. bifall = utskottet 1992/93:KrU24 ? 10277 10277 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om Statens musiksamlingars organisation. ? 10278 10278 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om utbetalningsperioder av statsbidraget till folkbildningen ? 10278 10278 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om utbetalningsperioder av statsbidraget till folkbildningen bifall = utskottet 1992/93:KrU13 ? 10279 10279 att riksdagen till Statens biografbyrå anvisar ett ramanslag för budgetåret 1993/94 på 7 728 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 10279 10279 att riksdagen till Statens biografbyrå anvisar ett ramanslag för budgetåret 1993/94 på 7 728 000 kr. ? 10280 10280 att riksdagen till Stöd till svensk filmproduktion m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 61 500 000 kr. ? 10280 10280 att riksdagen till Stöd till svensk filmproduktion m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 61 500 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 10281 10281 att riksdagen till Stöd till filmkulturell verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 68 298 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 10281 10281 att riksdagen till Stöd till filmkulturell verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 68 298 000 kr. ? 10282 10282 att riksdagen till Stöd till fonogram och musikalier för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 12 377 000 kr. ? 10282 10282 att riksdagen till Stöd till fonogram och musikalier för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 12 377 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 10283 10283 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om en förändrad inriktning på stödet till särskilt kostnadskrävande utgivning (projektstöd) bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 10283 10283 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om en förändrad inriktning på stödet till särskilt kostnadskrävande utgivning (projektstöd) ? 10284 10284 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten med kulturtidskrifter skall vara i enlighet med vad som förordats i propositionen ? 10284 10284 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten med kulturtidskrifter skall vara i enlighet med vad som förordats i propositionen bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 10285 10285 att riksdagen godkänner att stödet till bokinformation avskaffas bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 10285 10285 att riksdagen godkänner att stödet till bokinformation avskaffas ? 10286 10286 att riksdagen godkänner den övergripande målsättningen för verksamheten inom talboks- och punktskriftsbibliotekets ansvarsområde i enlighet med vad som förordats i propositionen i avsnittet Slutsatser ? 10286 10286 att riksdagen godkänner den övergripande målsättningen för verksamheten inom talboks- och punktskriftsbibliotekets ansvarsområde i enlighet med vad som förordats i propositionen i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 10287 10287 att riksdagen till Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 128 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 10287 10287 att riksdagen till Bidrag till Svenska språknämnden och Sverigefinska språknämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 128 000 kr. ? 10288 10288 att riksdagen godkänner att stödet till lokal programverksamhet avskaffas ? 10288 10288 att riksdagen godkänner att stödet till lokal programverksamhet avskaffas bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 10289 10289 att riksdagen till Närradionämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 761 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 10289 10289 att riksdagen till Närradionämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 761 000 kr. ? 10290 10290 att riksdagen antar förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram ? 10290 10290 att riksdagen antar förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 10291 10291 att riksdagen till Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 16 287 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 10291 10291 att riksdagen till Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till europeiskt mediesamarbete för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 16 287 000 kr. ? 10292 10292 att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift ? 10292 10292 att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift bifall = utskottet 1992/93:KrU27 ? 10293 10293 att riksdagen till Statens ungdomsråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6 066 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU12 ? 10293 10293 att riksdagen till Statens ungdomsråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6 066 000 kr. ? 10294 10294 att riksdagen till Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 110 084 000 kr. ? 10294 10294 att riksdagen till Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 110 084 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU12 ? 10295 10295 att riksdagen till Stöd till internationellt ungdomssamarbete för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 7 950 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU12 ? 10295 10295 att riksdagen till Stöd till internationellt ungdomssamarbete för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 7 950 000 kr. ? 10296 10296 att riksdagen till Lotterinämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2 200 000 kr. ? 10296 10296 att riksdagen till Lotterinämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2 200 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU12 ? 10297 10297 att riksdagen till Stöd till ideell verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 17 800 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU12 ? 10297 10297 att riksdagen till Stöd till ideell verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 17 800 000 kr. ? 10298 10298 att riksdagen till Stöd till idrotten för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 511 173 000 kr ? 10298 10298 att riksdagen till Stöd till idrotten för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 511 173 000 kr bifall = utskottet 1992/93:KrU14 ? 10299 10299 att riksdagen till Utbildningsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 46 876 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU7 ? 10299 10299 att riksdagen till Utbildningsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 46 876 000 kr. ? 10300 10300 att riksdagen till Statens skolverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 227 024 000 kr ? 10300 10300 att riksdagen till Statens skolverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 227 024 000 kr delvis bifall = utskottet 1992/93:UbU21 ? 10301 10301 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 12 490 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU34 ? 10301 10301 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 12 490 000 kronor ? 10302 10302 att riksdagen till Kostnader för avveckling av Trafiksäkerhetsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 32 000 000 kronor. ? 10302 10302 att riksdagen till Kostnader för avveckling av Trafiksäkerhetsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 32 000 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:TU17 ? 10303 10303 att riksdagen bemyndigar regeringen att uppdra åt Banverket och Vägverket att utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital uppskov = utskottet 1992/93:TU40 ? 10303 10303 att riksdagen bemyndigar regeringen att uppdra åt Banverket och Vägverket att utställa kapitaltäckningsgarantier till skydd för SVEDAB:s egna kapital ? 10304 10304 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om uppföljning av SJ:s resultat m.m. för åren 1988--1992, utnyttjande av bemyndiganden, marknadsutveckling samt om arbetets fortsatta inriktning inom järnvägsområdet ? 10304 10304 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om uppföljning av SJ:s resultat m.m. för åren 1988--1992, utnyttjande av bemyndiganden, marknadsutveckling samt om arbetets fortsatta inriktning inom järnvägsområdet bifall = utskottet 1992/93:TU39 ? 10305 10305 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 4 960 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:TU16 ? 10305 10305 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 4 960 000 kronor. ? 10306 10306 att riksdagen till Statens haverikommission för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kronor ? 10306 10306 att riksdagen till Statens haverikommission för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU15 ? 10307 10307 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om utnyttjande av Televerket ställda garantier som säkerhet för Teleinvest AB:s upplåning med anledning av redovisade investeringar i Estland bifall = utskottet 1992/93:TU28 ? 10307 10307 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om utnyttjande av Televerket ställda garantier som säkerhet för Teleinvest AB:s upplåning med anledning av redovisade investeringar i Estland ? 10308 10308 att riksdagen till Kommunikationsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 45 726 000 kronor ? 10308 10308 att riksdagen till Kommunikationsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 45 726 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU14 ? 10309 10309 att riksdagen till Viss internationell verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 5 151 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU14 ? 10309 10309 att riksdagen till Viss internationell verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 5 151 000 kronor ? 10310 10310 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om trafikavgifter på E6 genom Bohuslän. ? 10310 10310 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om trafikavgifter på E6 genom Bohuslän. bifall = utskottet 1992/93:TU24 ? 10311 10311 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om övergripande mål för Vägverket bifall = utskottet 1992/93:TU24 ? 10311 10311 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om övergripande mål för Vägverket ? 10312 10312 att riksdagen till Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 462 000 000 kronor ? 10312 10312 att riksdagen till Vägverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 462 000 000 kronor bifall = ny bordläggning 1992/93:TU35 ? 10313 10313 att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 5 633 721 000 kronor bifall = ny bordläggning 1992/93:TU35 ? 10313 10313 att riksdagen till Drift och underhåll av statliga vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 5 633 721 000 kronor ? 10314 10314 att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 648 500 000 kronor ? 10314 10314 att riksdagen till Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 648 500 000 kronor bifall = ny bordläggning 1992/93:TU35 ? 10315 10315 att riksdagen till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 47 667 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU24 ? 10315 10315 att riksdagen till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 47 667 000 kronor ? 10316 10316 att riksdagen till Vägverket:Kostnader för upprätthållande av bilregistret för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 507 500 000 kronor ? 10316 10316 att riksdagen till Vägverket:Kostnader för upprätthållande av bilregistret för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 507 500 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU24 ? 10317 10317 att riksdagen till Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU24 ? 10317 10317 att riksdagen till Vägverket: Uppdragsverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kronor ? 10318 10318 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om övergripande mål och verksamhetsinriktning för Banverket ? 10318 10318 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om övergripande mål och verksamhetsinriktning för Banverket bifall = utskottet 1992/93:TU21 ? 10319 10319 att riksdagen till Banverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 301 000 000 kronor bifall = ny bordläggning 1992/93:TU35 ? 10319 10319 att riksdagen till Banverket: Administrationskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 301 000 000 kronor ? 10320 10320 att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 2 825 656 000 kronor bifall = ny bordläggning 1992/93:TU35 ? 10320 10320 att riksdagen till Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 2 825 656 000 kronor ? 10321 10321 att riksdagen till Järnvägsinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 15 689 000 kronor ? 10321 10321 att riksdagen till Järnvägsinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 15 689 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU21 ? 10322 10322 att riksdagen till Banverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 41 123 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU21 ? 10322 10322 att riksdagen till Banverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 41 123 000 kronor ? 10323 10323 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en avveckling av Hamnrådet ? 10323 10323 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en avveckling av Hamnrådet bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 10324 10324 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om verksamhetens mål och inriktning för perioden 1993--1995 bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 10324 10324 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om verksamhetens mål och inriktning för perioden 1993--1995 ? 10325 10325 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om att Sjösäkerhetsrådets verksamhet integreras i Sjöfartsverket ? 10325 10325 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om att Sjösäkerhetsrådets verksamhet integreras i Sjöfartsverket bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 10326 10326 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om hösgstprisregleringen och det s.k. Gotlandstillägget bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 10326 10326 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om hösgstprisregleringen och det s.k. Gotlandstillägget ? 10327 10327 att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kronor ? 10327 10327 att riksdagen till Handelsflottans pensionsanstalt för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 10328 10328 att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 10328 10328 att riksdagen till Handelsflottans kultur- och fritidsråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kronor ? 10329 10329 att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 63 000 000 kronor ? 10329 10329 att riksdagen till Ersättning till viss kanaltrafik m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 63 000 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 10330 10330 att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 90 000 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 10330 10330 att riksdagen till Bidrag till svenska rederier för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 90 000 000 kronor. ? 10331 10331 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om Civil trafikflygarutbildning. ? 10331 10331 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om Civil trafikflygarutbildning. bifall = utskottet 1992/93:TU19 ? 10332 10332 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om överförande av viss verksamhet inom Luftfartsverkets område till bolagsform på de villkor som i propositionen anförts bifall = utskottet 1992/93:TU19 ? 10332 10332 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om överförande av viss verksamhet inom Luftfartsverkets område till bolagsform på de villkor som i propositionen anförts ? 10333 10333 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om inriktningen av statens ansvar för trafikförsörjningen i Norrland ? 10333 10333 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om inriktningen av statens ansvar för trafikförsörjningen i Norrland delvis bifall = utskottet 1992/93:TU19 ? 10334 10334 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om inriktningen av Luftfartsverkets verksamhet och de servicemål som i propositionen förordats under perioden 1993--1995 bifall = utskottet 1992/93:TU19 ? 10334 10334 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om inriktningen av Luftfartsverkets verksamhet och de servicemål som i propositionen förordats under perioden 1993--1995 ? 10335 10335 att riksdagen till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 67 352 000 kronor ? 10335 10335 att riksdagen till Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 67 352 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU19 ? 10336 10336 att riksdagen till Bidrag till kommunala flygplatser m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 15 200 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU19 ? 10336 10336 att riksdagen till Bidrag till kommunala flygplatser m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 15 200 000 kronor ? 10337 10337 att riksdagen till Köp av interregional persontrafik på järnväg för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 511 000 000 kr ? 10337 10337 att riksdagen till Köp av interregional persontrafik på järnväg för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 511 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:TU25 ? 10338 10338 att riksdagen till Ersättning till trafikhuvudmannen för köp av viss kollektivtrafik för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 191 000 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU33 ? 10338 10338 att riksdagen till Ersättning till trafikhuvudmannen för köp av viss kollektivtrafik för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 191 000 000 kronor ? 10339 10339 att riksdagen godkänner den övergripande målsättningen för Statens geotekniska institut som i propositionen förordats i avsnittet Mål och inriktning för SGI ? 10339 10339 att riksdagen godkänner den övergripande målsättningen för Statens geotekniska institut som i propositionen förordats i avsnittet Mål och inriktning för SGI bifall = utskottet 1992/93:TU23 ? 10340 10340 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om den övergripande målsättningen för verksamheten inom SMHI:s ansvarsområde i avsnittet Mål och framtida inriktning bifall = utskottet 1992/93:TU22 ? 10340 10340 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om den övergripande målsättningen för verksamheten inom SMHI:s ansvarsområde i avsnittet Mål och framtida inriktning ? 10341 10341 att riksdagen till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kronor ? 10341 10341 att riksdagen till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU22 ? 10342 10342 att riksdagen till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 121 636 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU22 ? 10342 10342 att riksdagen till Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 121 636 000 kronor ? 10343 10343 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om fördelningen av medlen mellan SMHI och Naturvårdsverket för mätningar av havsmiljön ? 10343 10343 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om fördelningen av medlen mellan SMHI och Naturvårdsverket för mätningar av havsmiljön bifall = utskottet 1992/93:TU22 ? 10344 10344 att riksdagen till Statens geotekniska institut för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU23 ? 10344 10344 att riksdagen till Statens geotekniska institut för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kronor ? 10345 10345 att riksdagen till Bidrag till Statens geotekniska institut för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 16 376 000 kronor ? 10345 10345 att riksdagen till Bidrag till Statens geotekniska institut för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 16 376 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU23 ? 10346 10346 att riksdagen till EUMETSAT för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 70 000 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:TU22 ? 10346 10346 att riksdagen till EUMETSAT för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 70 000 000 kronor. ? 10347 10347 att riksdagen till Ersrättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kassaservice för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 250 000 000 kronor. ? 10347 10347 att riksdagen till Ersrättning till Postverket för rikstäckande betalnings- och kassaservice för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 250 000 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:TU27 ? 10348 10348 att riksdagen godkänner Postverkets treårsplan för åren 1994-1996 bifall = utskottet 1992/93:TU27 ? 10348 10348 att riksdagen godkänner Postverkets treårsplan för åren 1994-1996 ? 10349 10349 att riksdagen godkänner konventionsändringen, med angiven förklaring beträffande artikel 8 paragraf 1 ? 10349 10349 att riksdagen godkänner konventionsändringen, med angiven förklaring beträffande artikel 8 paragraf 1 bifall = utskottet 1992/93:TU22 ? 10350 10350 att riksdagen till Miljö- och naturresursdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 53 975 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:JoU12 ? 10350 10350 att riksdagen till Miljö- och naturresursdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 53 975 000 kronor. ? 10351 10351 att riksdagen till Jordbruksdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 32 625 000 kr. ? 10351 10351 att riksdagen till Jordbruksdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 32 625 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10352 10352 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 22 643 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:JoU12 ? 10352 10352 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 22 643 000 kronor. ? 10353 10353 att riksdagen till Lantbruksråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 7 353 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10353 10353 att riksdagen till Lantbruksråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 7 353 000 kr. ? 10354 10354 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 9 313 000 kr. ? 10354 10354 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 9 313 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10355 10355 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 36 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10355 10355 att riksdagen till Bidrag till vissa internationella organisationer m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 36 000 000 kr. ? 10356 10356 att riksdagen till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 424 305 000 kronor. ? 10356 10356 att riksdagen till Statens naturvårdsverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 424 305 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:JoU12 ? 10357 10357 att riksdagen till Statens jordbruksverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 113 077 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10357 10357 att riksdagen till Statens jordbruksverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 113 077 000 kr. ? 10358 10358 att riksdagen medger att under budgetåret 1993/94 statsbidrag beviljas till jordbrukets rationalisering med sammanlagt högst 5 000 000 kr. ? 10358 10358 att riksdagen medger att under budgetåret 1993/94 statsbidrag beviljas till jordbrukets rationalisering med sammanlagt högst 5 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10359 10359 att riksdagen till Bidrag till miljöarbete för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 143 584 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:JoU12 ? 10359 10359 att riksdagen till Bidrag till miljöarbete för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 143 584 000 kronor. ? 10360 10360 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst 60 000 000 kronor för budgetåret 1994/95 ? 10360 10360 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 ikläda staten ekonomiska förpliktelser i samband med förvärv av eller intrångsersättning i värdefulla naturområden som innebär åtaganden om högst 60 000 000 kronor för budgetåret 1994/95 bifall = utskottet 1992/93:JoU12 ? 10361 10361 att riksdagen medger att en rörlig kredit på 35 miljoner kronor i Riksgäldskontoret får disponeras för jordfondsändamål under budgetåret 1993/94 bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10361 10361 att riksdagen medger att en rörlig kredit på 35 miljoner kronor i Riksgäldskontoret får disponeras för jordfondsändamål under budgetåret 1993/94 ? 10362 10362 att riksdagen till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 19 928 000 kr. ? 10362 10362 att riksdagen till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 19 928 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10363 10363 att riksdagen till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 250 000 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:JoU12 ? 10363 10363 att riksdagen till Landskapsvårdande åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 250 000 000 kronor. ? 10364 10364 att riksdagen till Stöd till skuldsatta jordbrukare för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr. ? 10364 10364 att riksdagen till Stöd till skuldsatta jordbrukare för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10365 10365 att riksdagen till Sanering och återställning av miljöskadade områden för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 19 880 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:JoU12 ? 10365 10365 att riksdagen till Sanering och återställning av miljöskadade områden för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 19 880 000 kronor. ? 10366 10366 att riksdagen till Startstöd till jordbrukare för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 38 000 000 kr. ? 10366 10366 att riksdagen till Startstöd till jordbrukare för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 38 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10367 10367 att riksdagen till Koncessionsnämnden för miljöskydd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 18 460 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:JoU12 ? 10367 10367 att riksdagen till Koncessionsnämnden för miljöskydd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 18 460 000 kronor. ? 10368 10368 att riksdagen till Stöd till avbytarverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 435 000 000 kr. ? 10368 10368 att riksdagen till Stöd till avbytarverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 435 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10369 10369 att riksdagen till Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 538 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10369 10369 att riksdagen till Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 538 000 kr. ? 10370 10370 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att Statens jordbruksverk för inlösen av oljeväxter och spannmål under budgetåret 1993/94 får disponera en rörlig kredit på 700 000 000 kr i Riksgäldskontoret ? 10370 10370 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att Statens jordbruksverk för inlösen av oljeväxter och spannmål under budgetåret 1993/94 får disponera en rörlig kredit på 700 000 000 kr i Riksgäldskontoret bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10371 10371 att riksdagen till Visst internationellt miljösamarbete för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 38 687 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:JoU12 ? 10371 10371 att riksdagen till Visst internationellt miljösamarbete för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 38 687 000 kronor. ? 10372 10372 att riksdagen till Rådgivning och utbildning för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 29 785 000 kr. ? 10372 10372 att riksdagen till Rådgivning och utbildning för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 29 785 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10373 10373 att riksdagen till Stöd till sockerbruket på Gotland m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 12 500 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10373 10373 att riksdagen till Stöd till sockerbruket på Gotland m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 12 500 000 kr. ? 10374 10374 att riksdagen godkänner den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom Fiskeriverkets ansvarsområde i enlighet med vad som förordats i avsnittet Slutsatser ? 10374 10374 att riksdagen godkänner den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom Fiskeriverkets ansvarsområde i enlighet med vad som förordats i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10375 10375 att riksdagen till Främjande av fiskerinäringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 4 084 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10375 10375 att riksdagen till Främjande av fiskerinäringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 4 084 000 kr. ? 10376 10376 att riksdagen till Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. ? 10376 10376 att riksdagen till Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10377 10377 att riksdagen till Bidrag till fiskevård m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 3 612 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10377 10377 att riksdagen till Bidrag till fiskevård m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 3 612 000 kr. ? 10378 10378 att riksdagen godkänner den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom Statens veterinärmedicinska anstalts ansvarsområde i enlighet med vad som förordats under avsnittet Slutsatser ? 10378 10378 att riksdagen godkänner den huvudsakliga inriktningen för verksamheten inom Statens veterinärmedicinska anstalts ansvarsområde i enlighet med vad som förordats under avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10379 10379 att riksdagen till Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 67 121 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10379 10379 att riksdagen till Bidrag till Statens veterinärmedicinska anstalt för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 67 121 000 kr. ? 10380 10380 att riksdagen till Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10380 10380 att riksdagen till Distriktsveterinärorganisationen: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10381 10381 att riksdagen till Bidrag till distriktsveterinärorganisationen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 76 868 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10381 10381 att riksdagen till Bidrag till distriktsveterinärorganisationen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 76 868 000 kr. ? 10382 10382 att riksdagen till Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 000 000 kr. ? 10382 10382 att riksdagen till Bidrag till avlägset boende djurägare för veterinärvård för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10383 10383 att riksdagen till Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 25 757 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10383 10383 att riksdagen till Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 25 757 000 kr. ? 10384 10384 att riksdagen till Centrala försöksdjursnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 608 000 kr. ? 10384 10384 att riksdagen till Centrala försöksdjursnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 608 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10385 10385 att riksdagen till bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 51 766 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10385 10385 att riksdagen till bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 51 766 000 kr. ? 10386 10386 att riksdagen till Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10386 10386 att riksdagen till Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10387 10387 att riksdagen till Bidrag till Statens utsädeskontroll för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 416 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10387 10387 att riksdagen till Bidrag till Statens utsädeskontroll för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 416 000 kr. ? 10388 10388 att riksdagen till Statens växtsortnämnd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 646 000 kr. ? 10388 10388 att riksdagen till Statens växtsortnämnd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 646 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10389 10389 att riksdagen till Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10389 10389 att riksdagen till Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10390 10390 att riksdagen till Bidrag till Statens maskinprovningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 7 443 000 kr. ? 10390 10390 att riksdagen till Bidrag till Statens maskinprovningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 7 443 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10391 10391 att riksdagen till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 28 315 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10391 10391 att riksdagen till Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 28 315 000 kr. ? 10392 10392 att riksdagen till Bekämpande av växtsjukdomar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 429 000 kr. ? 10392 10392 att riksdagen till Bekämpande av växtsjukdomar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 429 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10393 10393 att riksdagen till Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 3 750 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10393 10393 att riksdagen till Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 3 750 000 kr. ? 10394 10394 att riksdagen till Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 87 398 000 kr. ? 10394 10394 att riksdagen till Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 87 398 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10395 10395 att riksdagen till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 247 280 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10395 10395 att riksdagen till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 247 280 000 kr. ? 10396 10396 att riksdagen medger att Statens jordbruksverk för råvarukostnadsutjämning under budgetåret 1993/94 får disponera en rörlig kredit på högst 20 000 000 kr i Riksgäldskontoret bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10396 10396 att riksdagen medger att Statens jordbruksverk för råvarukostnadsutjämning under budgetåret 1993/94 får disponera en rörlig kredit på högst 20 000 000 kr i Riksgäldskontoret ? 10397 10397 att riksdagen till Livsmedelsstatistik för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 11 514 000 kr. ? 10397 10397 att riksdagen till Livsmedelsstatistik för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 11 514 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10398 10398 att riksdagen godkänner vad som förordats om principerna för fastställandet av kompensationsbeloppet till jordbruket (avsnitt 4.3) bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 10398 10398 att riksdagen godkänner vad som förordats om principerna för fastställandet av kompensationsbeloppet till jordbruket (avsnitt 4.3) ? 10399 10399 att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 4 500 000 kr. ? 10399 10399 att riksdagen till Stöd till kooperativ utveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 4 500 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10400 10400 att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 131 245 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU26 ? 10400 10400 att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk undersökningsverksamhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 131 245 000 kr. ? 10401 10401 att riksdagen till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr. ? 10401 10401 att riksdagen till Bidrag för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 200 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 10402 10402 att riksdagen till Näringsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 51 711 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10402 10402 att riksdagen till Näringsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 51 711 000 kr. ? 10403 10403 att riksdagen till Industriråd/industriattaché för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 335 000 kr. ? 10403 10403 att riksdagen till Industriråd/industriattaché för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 335 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10404 10404 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 18 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10404 10404 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 18 000 000 kr. ? 10405 10405 att riksdagen till Avgifter till vissa internationella organisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 4 638 000 kr. ? 10405 10405 att riksdagen till Avgifter till vissa internationella organisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 4 638 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10406 10406 att riksdagen godkänner de övergripande målen för verksamhetsområdena inom NUTEK:s ansvarsområden i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10406 10406 att riksdagen godkänner de övergripande målen för verksamhetsområdena inom NUTEK:s ansvarsområden i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat ? 10407 10407 att riksdagen till Avveckling av Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10407 10407 att riksdagen till Avveckling av Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10408 10408 att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 7 500 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10408 10408 att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket: Utredningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 7 500 000 kr. ? 10409 10409 att riksdagen till Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU27 ? 10409 10409 att riksdagen till Kostnader för omstrukturering av vissa statligt ägda företag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10410 10410 att riksdagen till Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10410 10410 att riksdagen till Täckande av eventuella förluster i anledning av Statens vattenfallsverks borgensförbindelser, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 10411 10411 att riksdagen till Småföretagsutveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 170 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10411 10411 att riksdagen till Småföretagsutveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 170 000 000 kr. ? 10412 10412 att riksdagen till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 8 713 000 kr. ? 10412 10412 att riksdagen till Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 8 713 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU23 ? 10413 10413 att riksdagen till Internationell råvarulagring för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU23 ? 10413 10413 att riksdagen till Internationell råvarulagring för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 000 000 kr. ? 10414 10414 att riksdagen till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 5 000 000 kr. ? 10414 10414 att riksdagen till Täckande av förluster vid viss garantigivning, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 5 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10415 10415 att riksdagen till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 100 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10415 10415 att riksdagen till Räntestöd m.m. till varvsindustrin för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 100 000 000 kr. ? 10416 10416 att riksdagen till Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 15 000 000 kr. ? 10416 10416 att riksdagen till Medel till AB Göta kanalbolag för upprustning och drift av kanalen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 15 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU27 ? 10417 10417 att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10417 10417 att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10418 10418 att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10418 10418 att riksdagen till Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10419 10419 att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 59 929 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 10419 10419 att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 59 929 000 kronor ? 10420 10420 att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 55 000 000 kr. ? 10420 10420 att riksdagen till Ersättning för extra kostnader för förmånlig kreditgivning till u-länder för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 55 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10421 10421 att riksdagen till Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 19 360 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 10421 10421 att riksdagen till Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 19 360 000 kronor. ? 10422 10422 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Konkurrensverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat ? 10422 10422 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Konkurrensverkets ansvarsområde skall vara i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10423 10423 att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för Näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10423 10423 att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för Näringsfrihetsombudsmannen och Statens pris- och konkurrensverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10424 10424 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om inrättande av ett kontaktorgan benämnt Handelsprocedurrådet vid Kommerskollegium ? 10424 10424 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om inrättande av ett kontaktorgan benämnt Handelsprocedurrådet vid Kommerskollegium bifall = utskottet 1992/93:NU23 ? 10425 10425 att riksdagen till Drift av beredskapslager för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 330 551 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 10425 10425 att riksdagen till Drift av beredskapslager för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 330 551 000 kr. ? 10426 10426 att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 187 563 000 kr. ? 10426 10426 att riksdagen till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 187 563 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU23 ? 10427 10427 att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 10 054 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 10427 10427 att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 10 054 000 kr. ? 10428 10428 att riksdagen medger att det av riksdagen medgivna högsta betalningsansvaret för exportkreditgarantier fastställs till 25 000 000 000 kr för n-garantier och till 45 000 000 000 kr för LT-garantier ? 10428 10428 att riksdagen medger att det av riksdagen medgivna högsta betalningsansvaret för exportkreditgarantier fastställs till 25 000 000 000 kr för n-garantier och till 45 000 000 000 kr för LT-garantier bifall = utskottet 1992/93:NU23 ? 10429 10429 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Finansinspektionens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad föredragande statsrådet förordat i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1992/93:NU24 ? 10429 10429 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Finansinspektionens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad föredragande statsrådet förordat i avsnittet Slutsatser ? 10430 10430 att riksdagen till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10430 10430 att riksdagen till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 10431 10431 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåren 1993/94 -- 1997/98 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med planering av stimulansåtgärder för kraft- och distributionsföretag m.fl. med syfte att öka säkerheten i elsystemen i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 10431 10431 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåren 1993/94 -- 1997/98 låta staten ta på sig ekonomiska förpliktelser i samband med planering av stimulansåtgärder för kraft- och distributionsföretag m.fl. med syfte att öka säkerheten i elsystemen i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört ? 10432 10432 att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10432 10432 att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 10433 10433 att riksdagen till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 100 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 10433 10433 att riksdagen till Vissa åtgärder för effektivare användning av energi för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 100 000 000 kr. ? 10434 10434 att riksdagen till Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 222 000 000 kr. ? 10434 10434 att riksdagen till Insatser för ny energiteknik för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 222 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 10435 10435 att riksdagen till Bidrag till energiteknikfonden för budgetåret [1993/94] anvisar ett förslagsanslag på 72 000 000 kr. ? 10436 10436 att riksdagen till Bankstödsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU24 ? 10436 10436 att riksdagen till Bankstödsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10437 10437 att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om en förlängning av programmet för en effektivare användning av energi (avsnitt 1.3.2) ? 10437 10437 att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om en förlängning av programmet för en effektivare användning av energi (avsnitt 1.3.2) bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 10438 10438 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 30 630 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10438 10438 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 30 630 000 kr. ? 10439 10439 att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 5 520 000 kr. ? 10439 10439 att riksdagen till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 5 520 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10440 10440 att riksdagen godkänner att avgifterna som tas ut för Sprängämnesinspektionens verksamhet redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten och att motsvarande utgifter täcks från ramanslaget bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10440 10440 att riksdagen godkänner att avgifterna som tas ut för Sprängämnesinspektionens verksamhet redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten och att motsvarande utgifter täcks från ramanslaget ? 10441 10441 att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar ? 10441 10441 att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 10442 10442 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 11 150 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10442 10442 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Myndighetsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 11 150 000 kr. ? 10443 10443 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10443 10443 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10444 10444 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 8 800 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10444 10444 att riksdagen till Styrelsen för teknisk ackreditering: Bidrag till riksmätplatsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 8 800 000 kr. ? 10445 10445 att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 39 328 000 kr. ? 10445 10445 att riksdagen till Bidrag till Standardiseringskommissionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 39 328 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 10446 10446 att riksdagen till Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordbanken för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU24 ? 10446 10446 att riksdagen till Statliga ägarinsatser m.m. i AB Industrikredit och Nordbanken för budgetåret 1993/94 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10447 10447 att riksdagen till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU24 ? 10447 10447 att riksdagen till Åtgärder för att stärka det finansiella systemet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10448 10448 att riksdagen till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 3 000 000 kr. ? 10448 10448 att riksdagen till Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 3 000 000 kr. Delvis bifall = utskottet 1992/93:AU9 ? 10449 10449 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om statsförvaltningens Europakompetens. till handlingarna = utskottet 1992/93:AU10 ? 10449 10449 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen om statsförvaltningens Europakompetens. ? 10450 10450 att riksdagen till Arbetsmarknadsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 42 524 000 kr. ? 10450 10450 att riksdagen till Arbetsmarknadsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 42 524 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU8 ? 10451 10451 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 17 220 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU8 ? 10451 10451 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 17 220 000 kr. ? 10452 10452 att riksdagen till Internationella avgifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 16 130 000 kr. ? 10452 10452 att riksdagen till Internationella avgifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 16 130 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU8 ? 10453 10453 att riksdagen till Arbetsmarknadsråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 616 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU8 ? 10453 10453 att riksdagen till Arbetsmarknadsråd för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 616 000 kr. ? 10454 10454 att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS, eller efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1993/94 besluta om avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75 000 kr uppkommen inom Arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1992/93 (avsnitt 2.6) ? 10454 10454 att riksdagen medger att regeringen får bemyndiga AMS, eller efter AMS bestämmande, länsarbetsnämnderna att under budgetåret 1993/94 besluta om avskrivning av lånefordran som inte överstiger 75 000 kr uppkommen inom Arbetsmarknadsverket under de förutsättningar som gäller för budgetåret 1992/93 (avsnitt 2.6) bifall = återremiss 1992/93:AU11 ? 10455 10455 att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna i fråga om karensdagar och ersättningar inom arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet samt i fråga om utbildningsbidragen avslag = återremiss 1992/93:AU11 ? 10455 10455 att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna i fråga om karensdagar och ersättningar inom arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet samt i fråga om utbildningsbidragen ? 10456 10456 att riksdagen till Arbetsdomstolen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 14 395 000 kr. ? 10456 10456 att riksdagen till Arbetsdomstolen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 14 395 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU8 ? 10457 10457 att riksdagen till Statens förlikningsmannaexpedition för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 684 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU8 ? 10457 10457 att riksdagen till Statens förlikningsmannaexpedition för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 684 000 kr. ? 10458 10458 att riksdagen till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 75 000 kr. ? 10458 10458 att riksdagen till Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 75 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU8 ? 10459 10459 att riksdagen till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = återremiss 1992/93:AU11 ? 10459 10459 att riksdagen till Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10460 10460 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 2 500 000 kr. ? 10460 10460 att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 2 500 000 kr. bifall = återremiss 1992/93:AU11 ? 10461 10461 att riksdagen till Arbetarsskyddsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 387 645 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU12 ? 10461 10461 att riksdagen till Arbetarsskyddsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 387 645 000 kr. ? 10462 10462 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetårret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 787 783 000 kr. ? 10462 10462 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetårret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 787 783 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU12 ? 10463 10463 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 570 017 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU12 ? 10463 10463 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 570 017 000 kr. ? 10464 10464 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10464 10464 att riksdagen till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU12 ? 10465 10465 att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade under en anställnings första tolv månader (avsnitt 2.3) bifall = utskottet 1992/93:AU12 ? 10465 10465 att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade under en anställnings första tolv månader (avsnitt 2.3) ? 10466 10466 att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 4 934 274 000 kr. ? 10466 10466 att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 4 934 274 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU12 ? 10467 10467 att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU12 ? 10467 10467 att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10468 10468 att riksdagen till Lokaliseringsbidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 350 000 000 kr. ? 10468 10468 att riksdagen till Lokaliseringsbidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 350 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU13 ? 10469 10469 att riksdagen till Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 012 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU13 ? 10469 10469 att riksdagen till Regionala utvecklingsinsatser för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 012 000 000 kr. ? 10470 10470 att riksdagen medger att statlig kreditgaranti för lån till företag i glesbygder och för lån till kommersiell service får beviljas i en sådan omfattning att det sammanlagda beloppet för utestående garantier som beslutats efter den 1 juli 1985 uppgår till högst 255 000 000 kr ? 10470 10470 att riksdagen medger att statlig kreditgaranti för lån till företag i glesbygder och för lån till kommersiell service får beviljas i en sådan omfattning att det sammanlagda beloppet för utestående garantier som beslutats efter den 1 juli 1985 uppgår till högst 255 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:AU13 ? 10471 10471 att riksdagen till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 500 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU13 ? 10471 10471 att riksdagen till Ersättning för nedsättning av socialavgifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 500 000 000 kr. ? 10472 10472 att riksdagen till Sysselsättningsbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 200 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU13 ? 10472 10472 att riksdagen till Sysselsättningsbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 200 000 000 kr. ? 10473 10473 att riksdagen till Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 179 900 000 rk. ? 10473 10473 att riksdagen till Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 179 900 000 rk. bifall = utskottet 1992/93:AU13 ? 10474 10474 att riksdagen till Glesbygdsmyndigheten för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 17 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU13 ? 10474 10474 att riksdagen till Glesbygdsmyndigheten för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 17 000 000 kr. ? 10475 10475 att riksdagen till Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 200 000 kr. ? 10475 10475 att riksdagen till Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 200 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU13 ? 10476 10476 att riksdagen till Transportstöd för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 300 300 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU13 ? 10476 10476 att riksdagen till Transportstöd för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 300 300 000 kr. ? 10477 10477 att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6 576 000 kr. ? 10477 10477 att riksdagen till Jämställdhetsombudsmannen m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6 576 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:AU9 ? 10478 10478 att riksdagen till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 10 556 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:AU9 ? 10478 10478 att riksdagen till Särskilda jämställdhetsåtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 10 556 000 kr. ? 10479 10479 att riksdagen godkänner att den statliga arbetsgivarorganisationen ombildas med den inriktning som förordas i propositionen ? 10479 10479 att riksdagen godkänner att den statliga arbetsgivarorganisationen ombildas med den inriktning som förordas i propositionen bifall = utskottet 1992/93:AU10 ? 10480 10480 att riksdagen godkänner den övergripande målsättningen för verksamheten inom SPV:s ansvarsområde i enlighet med vad som förordats i propositionen bifall = utskottet 1992/93:AU10 ? 10480 10480 att riksdagen godkänner den övergripande målsättningen för verksamheten inom SPV:s ansvarsområde i enlighet med vad som förordats i propositionen ? 10481 10481 att riksdagen till Statens institut för personalutveckling: Avvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10481 10481 att riksdagen till Statens institut för personalutveckling: Avvecklingskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU10 ? 10482 10482 att riksdagen till Vissa avtalsstyrda anslag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 14 501 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU10 ? 10482 10482 att riksdagen till Vissa avtalsstyrda anslag för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 14 501 000 kr. ? 10483 10483 att riksdagen till Bidrag till Statshälsan för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 258 600 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU10 ? 10483 10483 att riksdagen till Bidrag till Statshälsan för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 258 600 000 kr. ? 10484 10484 att riksdagen till Trygghetsåtgärder för statsanställda för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 324 438 000 kr. ? 10484 10484 att riksdagen till Trygghetsåtgärder för statsanställda för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 324 438 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU10 ? 10485 10485 att riksdagen till Tjänstepensioner för skolledare och lärare för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 2 444 492 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU10 ? 10485 10485 att riksdagen till Tjänstepensioner för skolledare och lärare för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 2 444 492 000 kr. ? 10486 10486 att riksdagen till Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10486 10486 att riksdagen till Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU10 ? 10487 10487 att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om avveckling av Arbetslivsfondens verksamhet. (S. 24) bifall = utskottet 1992/93:AU12 ? 10487 10487 att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om avveckling av Arbetslivsfondens verksamhet. (S. 24) ? 10488 10488 att riksdagen antar förslaget till ? 10488 10488 att riksdagen antar förslaget till bifall = återremiss 1992/93:AU11 ? 10489 10489 att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen om Norrlandsfonden. (S. 39) bifall = utskottet 1992/93:AU13 ? 10489 10489 att riksdagen godkänner vad som förordats i propositionen om Norrlandsfonden. (S. 39) ? 10490 10490 att riksdagen till Bostadsanpassningsbidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 133 700 000 kr. ? 10490 10490 att riksdagen till Bostadsanpassningsbidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 133 700 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU21 ? 10491 10491 att riksdagen godkänner den inriktning av länsstyrelsernas verksamhet som förordats i propositionen under rubriken Slutsatser i respektive avsnitt bifall = utskottet 1992/93:BoU17 ? 10491 10491 att riksdagen godkänner den inriktning av länsstyrelsernas verksamhet som förordats i propositionen under rubriken Slutsatser i respektive avsnitt ? 10492 10492 att riksdagen till Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 000 000 kr. ? 10492 10492 att riksdagen till Bidrag för konstnärlig utsmyckning i bostadsområden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 000 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:BoU16 ? 10493 10493 att riksdagen godkänner de grunder för statsbidrag till kulturstöd vid ombyggnad m.m. som förordats i propositionen bifall = utskottet 1992/93:BoU16 ? 10493 10493 att riksdagen godkänner de grunder för statsbidrag till kulturstöd vid ombyggnad m.m. som förordats i propositionen ? 10494 10494 att riksdagen medger att ramen för beslut om stöd till vissa icke-statliga kulturlokaler fastställs till 25 000 000 kr för budgetåret 1993/94 ? 10494 10494 att riksdagen medger att ramen för beslut om stöd till vissa icke-statliga kulturlokaler fastställs till 25 000 000 kr för budgetåret 1993/94 bifall = utskottet 1992/93:BoU16 ? 10495 10495 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Centralnämndens för fastighetsdata ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1992/93:BoU14 ? 10495 10495 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Centralnämndens för fastighetsdata ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser ? 10496 10496 att riksdagen till Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 103 012 000 kr ? 10496 10496 att riksdagen till Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 103 012 000 kr bifall = utskottet 1992/93:BoU14 ? 10497 10497 att riksdagen till Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU14 ? 10497 10497 att riksdagen till Uppdragsverksamhet vid Centralnämnden för fastighetsdata för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10498 10498 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga om bolagisering av Lantmäteriverkets uppdragsverksamhet utomlands ? 10498 10498 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga om bolagisering av Lantmäteriverkets uppdragsverksamhet utomlands bifall = utskottet 1992/93:BoU14 ? 10499 10499 att riksdagen till Främjande av rennäringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 11 017 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU12 ? 10499 10499 att riksdagen till Främjande av rennäringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 11 017 000 kr. ? 10500 10500 att riksdagen till Lantmäteriet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 10500 10500 att riksdagen till Lantmäteriet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU14 ? 10501 10501 att riksdagen till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 38 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU12 ? 10501 10501 att riksdagen till Prisstöd till rennäringen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 38 000 000 kr. ? 10502 10502 att riksdagen till Förvaltningskostnader för lantmäteriet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 408 631 000 kr. ? 10502 10502 att riksdagen till Förvaltningskostnader för lantmäteriet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 408 631 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU14 ? 10503 10503 att riksdagen till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 12 320 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU12 ? 10503 10503 att riksdagen till Ersättningar för viltskador m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 12 320 000 kr. ? 10504 10504 att riksdagen till Bidrag enligt lantmäteritaxan för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 900 000 kr. ? 10504 10504 att riksdagen till Bidrag enligt lantmäteritaxan för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 900 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU14 ? 10505 10505 att riksdagen godkänner vad i propositionen nu förordats om utformningen av ersättningarna på grund av Tjernobylolyckan avslag = utskottet 1992/93:BoU12 ? 10505 10505 att riksdagen godkänner vad i propositionen nu förordats om utformningen av ersättningarna på grund av Tjernobylolyckan ? 10506 10506 att riksdagen till Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda miljön m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 200 000 kr. ? 10506 10506 att riksdagen till Bidrag till internationellt samarbete kring den byggda miljön m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 200 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU14 ? 10507 10507 att riksdagen till Statens va-nämnd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 197 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU14 ? 10507 10507 att riksdagen till Statens va-nämnd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 197 000 kr. ? 10508 10508 att riksdagen godkänner de ändringar som i propositionen förordats i fråga om maximibeloppet för handikappanpassning av folkparksteatrar ? 10508 10508 att riksdagen godkänner de ändringar som i propositionen förordats i fråga om maximibeloppet för handikappanpassning av folkparksteatrar bifall = utskottet 1992/93:BoU15 ? 10509 10509 att riksdagen godkänner ändringen i det statliga stödet till fukt- och mögelskadade småhus delvis bifall = utskottet 1992/93:BoU13 ? 10509 10509 att riksdagen godkänner ändringen i det statliga stödet till fukt- och mögelskadade småhus ? 10510 10510 att riksdagen till Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 20 000 000 kr. ? 10510 10510 att riksdagen till Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 20 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU13 ? 10511 10511 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga om räntestöd för reparation och underhåll av hyres- och bostadsrättshus avslag = utskottet 1992/93:BoU10 ? 10511 10511 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga om räntestöd för reparation och underhåll av hyres- och bostadsrättshus ? 10512 10512 att riksdagen till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 100 000 000 kr. ? 10512 10512 att riksdagen till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 100 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU11 ? 10513 10513 att riksdagen till Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 175 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU11 ? 10513 10513 att riksdagen till Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 175 000 000 kr. ? 10514 10514 att riksdagen till Vissa lån för bostadsbyggande för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. ? 10514 10514 att riksdagen till Vissa lån för bostadsbyggande för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU11 ? 10515 10515 att riksdagen till Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 16 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU20 ? 10515 10515 att riksdagen till Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 16 000 000 kr. ? 10516 10516 att riksdagen till Statens Bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU20 ? 10516 10516 att riksdagen till Statens Bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 10517 10517 att riksdagen till Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 270 000 000 kr. ? 10517 10517 att riksdagen till Bidrag till EFTA:s fond för ekonomisk och social utjämning för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 270 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:EU3 ? 20002 20002 att riksdagen till Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 316 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU27 ? 20002 20002 att riksdagen till Presstödsnämnden och Taltidningsnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 316 000 kronor. ? 20003 20003 att riksdagen till Driftsstöd till dagspressen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 420 000 000 kronor. ? 20003 20003 att riksdagen till Driftsstöd till dagspressen för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 420 000 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:KU27 ? 20004 20004 att riksdagen till Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 19 100 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FiU14 ? 20004 20004 att riksdagen till Kammarkollegiet: Myndighetsuppgifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 19 100 000 kr. ? 20005 20005 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser ? 20005 20005 att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Kammarkollegiet: Uppdragsverksamhet skall vara i enlighet med vad i propositionen förordats i avsnittet Slutsatser bifall = utskottet 1992/93:FiU14 ? 20006 20006 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk får ta upp lån i Riksgäldskontoret för Investeringar m.m. i enlighet med vad i propositionen förordats delvis bifall = utskottet 1992/93:FiU26 ? 20006 20006 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om att Statens fastighetsverk får ta upp lån i Riksgäldskontoret för Investeringar m.m. i enlighet med vad i propositionen förordats ? 20007 20007 att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 40 200 500 000 kr. ? 20007 20007 att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 40 200 500 000 kr. Delvis bifall = utskottet 1992/93:FiU29 ? 20008 20008 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som har förordats i propositionen bifall = återremiss 1992/93:FiU10 ? 20008 20008 att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som har förordats i propositionen ? 20009 20009 att riksdagen till Riksskatteverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 351 000 000 kr ? 20009 20009 att riksdagen till Riksskatteverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 351 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:SkU22 ? 20010 20010 att till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JuU26 ? 20010 20010 att till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 20011 20011 att riksdagen till Marknadsdomstolen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6 080 000 kr. ? 20011 20011 att riksdagen till Marknadsdomstolen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6 080 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:LU32 ? 20012 20012 att riksdagen till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 495 441 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 20012 20012 att riksdagen till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 495 441 000 kr. ? 20013 20013 att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som redogjorts för i propositionen ? 20013 20013 att riksdagen godkänner de gjorda utfästelser som redogjorts för i propositionen bifall = utskottet 1992/93:UU15 ? 20014 20014 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordats i propositionen bifall = utskottet 1992/93:UU15 ? 20014 20014 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser och åtaganden som förordats i propositionen ? 20015 20015 att riksdagen till Svenska institutet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 63 083 000 kr. ? 20015 20015 att riksdagen till Svenska institutet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 63 083 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 20016 20016 att riksdagen till Radioprogramverksamhet för utlandet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 51 363 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU14 ? 20016 20016 att riksdagen till Radioprogramverksamhet för utlandet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 51 363 000 kr. ? 20017 20017 att riksdagen till Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 640 999 000 kr. ? 20017 20017 att riksdagen till Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 640 999 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU16 ? 20018 20018 att riksdagen medger att staten ikläder sig betalningsansvar i form av statsgarantier för exportkreditgivning för vissa länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 1 000 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:UU16 ? 20018 20018 att riksdagen medger att staten ikläder sig betalningsansvar i form av statsgarantier för exportkreditgivning för vissa länder i Central- och Östeuropa till ett belopp om högst 1 000 000 000 kr ? 20019 20019 att riksdagen godkänner förslaget om att Försvarets civilförvaltning läggs ned och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.4.2) ? 20019 20019 att riksdagen godkänner förslaget om att Försvarets civilförvaltning läggs ned och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.4.2) bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 20020 20020 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 12 900 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 20020 20020 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 12 900 000 kr. ? 20021 20021 att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen i övrigt av arméförbanden ? 20021 20021 att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen i övrigt av arméförbanden bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 20022 20022 att riksdagen godkänner att 1982 års JAS-ram omdefinieras till 60 200 000 000 kr i prisläget februari 1992 (avsnitt 4.3) bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 20022 20022 att riksdagen godkänner att 1982 års JAS-ram omdefinieras till 60 200 000 000 kr i prisläget februari 1992 (avsnitt 4.3) ? 20023 20023 att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen i övrigt av marinförbanden bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 20023 20023 att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen i övrigt av marinförbanden ? 20024 20024 att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 364 947 000 kr ? 20024 20024 att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5 364 947 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 20025 20025 att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 117 396 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 20025 20025 att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 117 396 000 kr ? 20026 20026 att riksdagen till Fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 20026 20026 att riksdagen till Fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 20027 20027 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 87 692 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 20027 20027 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 87 692 000 kr ? 20028 20028 att riksdagen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 495 613 000 kr ? 20028 20028 att riksdagen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 495 613 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 20029 20029 att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000 kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 20029 20029 att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000 kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår ? 20030 20030 att riksdagen till Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 485 713 000 kr ? 20030 20030 att riksdagen till Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 485 713 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 20031 20031 att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera om medel mellan anslag inom den militära utgiftsramen i enlighet med vad som anförts härom bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 20031 20031 att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera om medel mellan anslag inom den militära utgiftsramen i enlighet med vad som anförts härom ? 20032 20032 att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8 971 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 20032 20032 att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8 971 000 kr. ? 20033 20033 att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 316 395 000 kr. ? 20033 20033 att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 316 395 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 20034 20034 att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 20034 20034 att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 20035 20035 att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 163 136 000 kr. ? 20035 20035 att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 163 136 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 20036 20036 att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 14 560 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SoU15 ? 20036 20036 att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 14 560 000 kr. ? 20037 20037 att riksdagen till Ersättningar till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 295 000 000 kr. ? 20037 20037 att riksdagen till Ersättningar till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 295 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU7 ? 20038 20038 att riksdagen till Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisare ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU13 ? 20038 20038 att riksdagen till Centrala studiestödsnämndens återbetalningsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisare ett anslag på 1 000 kr. ? 20039 20039 att riksdagen till Styrelsen för Sverigebilden för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 100 000 000 kr. ? 20039 20039 att riksdagen till Styrelsen för Sverigebilden för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 100 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU15 ? 20040 20040 att riksdagen till Förvärv av konst för statens byggnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 28 038 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU21 ? 20040 20040 att riksdagen till Förvärv av konst för statens byggnader m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 28 038 000 kr. ? 20041 20041 att riksdagen till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 917 543 000 kr. ? 20041 20041 att riksdagen till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 917 543 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU13 ? 20042 20042 att riksdagen godkänner de ekonomiska förpliktelser för staten som följer av avtalet mellan staten och En Bok För Alla AB för perioden 1993/94-1995/96 bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 20042 20042 att riksdagen godkänner de ekonomiska förpliktelser för staten som följer av avtalet mellan staten och En Bok För Alla AB för perioden 1993/94-1995/96 ? 20043 20043 att riksdagen till Stöd till kulturtidskrifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 19 450 000 kr. ? 20043 20043 att riksdagen till Stöd till kulturtidskrifter för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 19 450 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 20044 20044 att riksdagen till Stöd till bokhandel för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 8 030 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 20044 20044 att riksdagen till Stöd till bokhandel för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 8 030 000 kr. ? 20045 20045 att riksdagen medger att regeringen lämnar Talboks- och punktskriftsbiblioteket ett beställningsbemyndigande på 11 000 000 kr för budgetåret 1994/95 ? 20045 20045 att riksdagen medger att regeringen lämnar Talboks- och punktskriftsbiblioteket ett beställningsbemyndigande på 11 000 000 kr för budgetåret 1994/95 bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 20046 20046 att riksdagen till Kabelnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 204 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 20046 20046 att riksdagen till Kabelnämnden för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 4 204 000 kr. ? 20047 20047 att riksdagen till Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 27 132 000 kr. ? 20047 20047 att riksdagen till Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 27 132 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 20048 20048 att riksdagen godkänner propositionens förslag till medelsberäkning för den avgiftsfinansierade verksamheten som bedrivs av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB bifall = utskottet 1992/93:KrU27 ? 20048 20048 att riksdagen godkänner propositionens förslag till medelsberäkning för den avgiftsfinansierade verksamheten som bedrivs av Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB ? 20049 20049 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i det föregående om stöd till idrotten från AB Tipstjänsts överskott. ? 20049 20049 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts i det föregående om stöd till idrotten från AB Tipstjänsts överskott. bifall = utskottet 1992/93:KrU14 ? 20050 20050 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 18 284 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU7 ? 20050 20050 att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 18 284 000 kr. ? 20051 20051 att riksdagen till Statens institut för handikappfrågor i skolan för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 99 088 000 kr. ? 20051 20051 att riksdagen till Statens institut för handikappfrågor i skolan för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 99 088 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU9 ? 20052 20052 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om marknads- och konkurrensförutsättningar för Vägverkets verksamhet bifall = utskottet 1992/93:TU24 ? 20052 20052 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om marknads- och konkurrensförutsättningar för Vägverkets verksamhet ? 20053 20053 att riksdagen bemyndigar regeringen att med medel från anslaget B1 låta bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget B2. Drift och underhåll till statliga vägar bifall = ny bordläggning 1992/93:TU35 ? 20053 20053 att riksdagen bemyndigar regeringen att med medel från anslaget B1 låta bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget B2. Drift och underhåll till statliga vägar ? 20054 20054 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användning av delar av anslaget B2. för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning ? 20054 20054 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användning av delar av anslaget B2. för anskaffning av utrustning för hastighetsövervakning bifall = ny bordläggning 1992/93:TU35 ? 20055 20055 att riksdagen godkänner att Vägverket ges ett beställningsbemyndigande på 10 700 000 kronor för att anskaffa reservbromateriel år 1994 som avser år 1995 bifall = utskottet 1992/93:TU24 ? 20055 20055 att riksdagen godkänner att Vägverket ges ett beställningsbemyndigande på 10 700 000 kronor för att anskaffa reservbromateriel år 1994 som avser år 1995 ? 20056 20056 att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta nödvändiga redovisningsåtgärder för att avveckla konstruktionen med underskott på Trafiksäkerhetsverkets anslag ? 20056 20056 att riksdagen bemyndigar regeringen att vidta nödvändiga redovisningsåtgärder för att avveckla konstruktionen med underskott på Trafiksäkerhetsverkets anslag bifall = utskottet 1992/93:TU24 ? 20057 20057 att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna ramen på 450 miljoner kronor för Banverkets upplåning i Riksgäldskontoret budgetåret 1993/94 bifall = utskottet 1992/93:TU21 ? 20057 20057 att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna ramen på 450 miljoner kronor för Banverkets upplåning i Riksgäldskontoret budgetåret 1993/94 ? 20058 20058 att riksdagen bemyndigar regeringen att med medel från anslaget C1. bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget C2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar ? 20058 20058 att riksdagen bemyndigar regeringen att med medel från anslaget C1. bestrida kostnader som annars skulle belasta anslaget C2. Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar bifall = ny bordläggning 1992/93:TU35 ? 20059 20059 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om helikopterberedskap för sjöräddning bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 20059 20059 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om helikopterberedskap för sjöräddning ? 20060 20060 att riksdagen godkänner de ekonomiska mål som i propositionen förordats för verksamhetsåret 1993 ? 20060 20060 att riksdagen godkänner de ekonomiska mål som i propositionen förordats för verksamhetsåret 1993 bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 20061 20061 att riksdagen godkänner vad i propostionen anförts om betalningsansvaret för viss nyhetsförmedling till sjöfarten bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 20061 20061 att riksdagen godkänner vad i propostionen anförts om betalningsansvaret för viss nyhetsförmedling till sjöfarten ? 20062 20062 att riksdagen till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 160 000 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 20062 20062 att riksdagen till Transportstöd för Gotland för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 160 000 000 kronor ? 20063 20063 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om inriktningen av anslaget D5 ? 20063 20063 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om inriktningen av anslaget D5 bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 20064 20064 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om förvärv och tecknande av aktier m.m. i sådana bolag bifall = utskottet 1992/93:TU19 ? 20064 20064 att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om förvärv och tecknande av aktier m.m. i sådana bolag ? 20065 20065 att riksdagen godkänner de resultat-, pris- och soliditetsmål för Luftfartsverkets verksamhet som i propositionen förordats för perioden 1993--1995 ? 20065 20065 att riksdagen godkänner de resultat-, pris- och soliditetsmål för Luftfartsverkets verksamhet som i propositionen förordats för perioden 1993--1995 bifall = utskottet 1992/93:TU19 ? 20066 20066 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användningen av anslaget E1 bifall = utskottet 1992/93:TU19 ? 20066 20066 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om användningen av anslaget E1 ? 20067 20067 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om inriktningen av anslaget E2 ? 20067 20067 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om inriktningen av anslaget E2 bifall = utskottet 1992/93:TU19 ? 20068 20068 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om upphandlingen inför trafikåret 1994. bifall = utskottet 1992/93:TU25 ? 20068 20068 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om upphandlingen inför trafikåret 1994. ? 20069 20069 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om disponering av fyra motorvagnar för trafik på sådana länsjärnvägar som trafikhuvudmannen i Jönköpings län har ansvar för ? 20069 20069 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om disponering av fyra motorvagnar för trafik på sådana länsjärnvägar som trafikhuvudmannen i Jönköpings län har ansvar för bifall = utskottet 1992/93:TU33 ? 20070 20070 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om ökad avgiftsfinansiering samt uppdrags- och affärsverksamhet bifall = utskottet 1992/93:TU22 ? 20070 20070 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om ökad avgiftsfinansiering samt uppdrags- och affärsverksamhet ? 20071 20071 att riksdagen godkänner att eventuell utgående reservation på reservationsanslaget Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1992/93 får användas för SMHI:s myndighetsverksamhet under budgetåret 1993/94 ? 20071 20071 att riksdagen godkänner att eventuell utgående reservation på reservationsanslaget Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut för budgetåret 1992/93 får användas för SMHI:s myndighetsverksamhet under budgetåret 1993/94 bifall = utskottet 1992/93:TU22 ? 20072 20072 att riksdagen godkänner förslaget om att fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa ramanslag vid SGI bifall = utskottet 1992/93:TU23 ? 20072 20072 att riksdagen godkänner förslaget om att fr.o.m. budgetåret 1993/94 tillämpa ramanslag vid SGI ? 20073 20073 att riksdagen godkänner att eventuell utgående reservation på reservationsanslaget Bidrag till Statens geotekniska institut för budgetåret 1992/93 får föras över till det nya ramanslaget och användas under budgetåret 1993/94 ? 20073 20073 att riksdagen godkänner att eventuell utgående reservation på reservationsanslaget Bidrag till Statens geotekniska institut för budgetåret 1992/93 får föras över till det nya ramanslaget och användas under budgetåret 1993/94 bifall = utskottet 1992/93:TU23 ? 20074 20074 att riksdagen godkänner den under år 1992 genomförda överföringen av verksamhet från Televerket till Magacom AB bifall = utskottet 1992/93:TU31 ? 20074 20074 att riksdagen godkänner den under år 1992 genomförda överföringen av verksamhet från Televerket till Magacom AB ? 20075 20075 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om Postverkets rätt att ta upp lån på marknaden eller i Riksgäldskontoret och att låna ut pengar till bolag i Postkoncernen ? 20075 20075 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om Postverkets rätt att ta upp lån på marknaden eller i Riksgäldskontoret och att låna ut pengar till bolag i Postkoncernen bifall = utskottet 1992/93:TU27 ? 20076 20076 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om skälen för att delta i EUMETSAT-samarbetet, beräknade kostnader för fortsatt svenskt deltagande liksom om användarfinansiering. bifall = utskottet 1992/93:TU22 ? 20076 20076 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om skälen för att delta i EUMETSAT-samarbetet, beräknade kostnader för fortsatt svenskt deltagande liksom om användarfinansiering. ? 20077 20077 att riksdagen till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr. ? 20077 20077 att riksdagen till Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 10 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 20078 20078 att riksdagen till investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 135 445 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:JoU12 ? 20078 20078 att riksdagen till investeringar inom miljöområdet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 135 445 000 kronor. ? 20079 20079 att riksdagen till Markförvärv för jordbrukets rationalisering för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. ? 20079 20079 att riksdagen till Markförvärv för jordbrukets rationalisering för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 20080 20080 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att Statens jordbruksverk för finansiering av underskottet i spannmålsregleringen för 1990 års skörd under budgetåret 1993/94 får disponera en rörlig kredit på 50 000 000 kr i Riksgäldskontoret bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 20080 20080 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att Statens jordbruksverk för finansiering av underskottet i spannmålsregleringen för 1990 års skörd under budgetåret 1993/94 får disponera en rörlig kredit på 50 000 000 kr i Riksgäldskontoret ? 20081 20081 att riksdagen till Fiskeriverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 49 463 000 kr. ? 20081 20081 att riksdagen till Fiskeriverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 49 463 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 20082 20082 att riksdagen till Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 20082 20082 att riksdagen till Statens veterinärmedicinska anstalt: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 20083 20083 att riksdagen till Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 172 000 000 kr. ? 20083 20083 att riksdagen till Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 172 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 20084 20084 att riksdagen godkänner vad som förordats om vegetabiliesektorn budgetåret 1993/94 (avsnitt 5.1) bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 20084 20084 att riksdagen godkänner vad som förordats om vegetabiliesektorn budgetåret 1993/94 (avsnitt 5.1) ? 20085 20085 att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 172 200 000 kr. ? 20085 20085 att riksdagen till Närings- och teknikutvecklingsverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 172 200 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 20086 20086 att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 68 360 000 kronor. bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 20086 20086 att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 68 360 000 kronor. ? 20087 20087 att riksdagen till Konkurrensverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 62 000 000 kr. ? 20087 20087 att riksdagen till Konkurrensverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 62 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 20088 20088 att riksdagen till Kommerskollegium för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 48 471 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU23 ? 20088 20088 att riksdagen till Kommerskollegium för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 48 471 000 kr. ? 20089 20089 att riksdagen medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr ? 20089 20089 att riksdagen medger att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti för investeringar i utlandet till ett belopp av högst 2 000 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:NU23 ? 20090 20090 att riksdagen till Finansinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 94 510 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU24 ? 20090 20090 att riksdagen till Finansinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 94 510 000 kr. ? 20091 20091 att riksdagen till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 63 946 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 20091 20091 att riksdagen till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 63 946 000 kr. ? 20092 20092 att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om inriktningen av stöd till vissa solvärmeanläggningar (avsnitt 1.3.3) ? 20092 20092 att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har förordat om inriktningen av stöd till vissa solvärmeanläggningar (avsnitt 1.3.3) bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 20093 20093 att riksdagen till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 15 275 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU25 ? 20093 20093 att riksdagen till Sprängämnesinspektionen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 15 275 000 kr. ? 20094 20094 att riksdagen till Elsäkerhetsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 45 000 000 kr. ? 20094 20094 att riksdagen till Elsäkerhetsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 45 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 20095 20095 att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr av medlen under anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen (avsnitt 2.6) bifall = återremiss 1992/93:AU11 ? 20095 20095 att riksdagen godkänner att högst 50 000 000 kr av medlen under anslaget får användas för insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen (avsnitt 2.6) ? 20096 20096 att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 28 448 611 000 kr. ? 20096 20096 att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 28 448 611 000 kr. bifall = återremiss 1992/93:AU11 ? 20097 20097 att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om försöksverksamhet med bidrag till stödpersoner åt handikappade (avsnitt 2.5) bifall = utskottet 1992/93:AU12 ? 20097 20097 att riksdagen godkänner vad som anförts i propositionen om försöksverksamhet med bidrag till stödpersoner åt handikappade (avsnitt 2.5) ? 20098 20098 att riksdagen till Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 20098 20098 att riksdagen till Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU13 ? 20099 20099 att riksdagen till Statens arbetsgivarverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 47 848 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU10 ? 20099 20099 att riksdagen till Statens arbetsgivarverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 47 848 000 kr. ? 20100 20100 att riksdagen till Statens löne- och pensionsverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1000 kr. ? 20100 20100 att riksdagen till Statens löne- och pensionsverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU10 ? 20101 20101 att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 693 900 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU17 ? 20101 20101 att riksdagen till Länsstyrelserna m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 693 900 000 kr. ? 20102 20102 att riksdagen medger en ram för de antikvariska myndigheternas tillstyrkanden av kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. på 160 000 000 kr för budgetåret 1993/94 ? 20102 20102 att riksdagen medger en ram för de antikvariska myndigheternas tillstyrkanden av kulturstöd vid ombyggnad av kulturhistoriskt värdefull bostadsbebyggelse m.m. på 160 000 000 kr för budgetåret 1993/94 bifall = utskottet 1992/93:BoU16 ? 20103 20103 att riksdagen till Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 25 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU16 ? 20103 20103 att riksdagen till Stöd till icke-statliga kulturlokaler för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 25 000 000 kr. ? 20104 20104 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om bolagisering av Centralnämndens för fastighetsdata uppdragsverksamhet utomlands ? 20104 20104 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om bolagisering av Centralnämndens för fastighetsdata uppdragsverksamhet utomlands bifall = utskottet 1992/93:BoU14 ? 20105 20105 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om fastighetsbeteckningsreformen på Gotland. till handlingarna = utskottet 1992/93:BoU14 ? 20105 20105 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om fastighetsbeteckningsreformen på Gotland. ? 20106 20106 att riksdagen till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 20106 20106 att riksdagen till Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU12 ? 20107 20107 att riksdagen medger att beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler under budgetåret 1993/94 meddelas inom en ram om 45 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:BoU15 ? 20107 20107 att riksdagen medger att beslut om bidrag till allmänna samlingslokaler under budgetåret 1993/94 meddelas inom en ram om 45 000 000 kr ? 20108 20108 att riksdagen medger att ramen för bidrag till fonden för fukt- och mögelskador vidgas till 435 000 000 kr ? 20108 20108 att riksdagen medger att ramen för bidrag till fonden för fukt- och mögelskador vidgas till 435 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:BoU13 ? 20109 20109 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga om räntesubventioner för ombyggnad av småhus bifall = utskottet 1992/93:BoU10 ? 20109 20109 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats i fråga om räntesubventioner för ombyggnad av småhus ? 30002 30002 att riksdagen godkänner det program för budgetförstärkningar på 25 000 000 000 kr i 1994 års priser för åren 1994--1996 som har förordats i propositionen bifall = återremiss 1992/93:FiU10 ? 30002 30002 att riksdagen godkänner det program för budgetförstärkningar på 25 000 000 000 kr i 1994 års priser för åren 1994--1996 som har förordats i propositionen ? 30003 30003 att riksdagen till Skattemyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 4 237 311 000 kr ? 30003 30003 att riksdagen till Skattemyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 4 237 311 000 kr bifall = utskottet 1992/93:SkU22 ? 30004 30004 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som härutöver förordats bifall = utskottet 1992/93:UU15 ? 30004 30004 att riksdagen bemyndigar regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och utbetalningar som härutöver förordats ? 30005 30005 att riksdagen till utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 6 702 000 000 kr ? 30005 30005 att riksdagen till utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 6 702 000 000 kr delvis bifall = utskottet 1992/93:UU15 ? 30006 30006 att riksdagen till Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 804 500 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:UU15 ? 30006 30006 att riksdagen till Andra biståndsprogram för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 804 500 000 kr. ? 30007 30007 att riksdagen till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 30007 30007 att riksdagen till Täckande av eventuella förluster i anledning av statliga garantier till länder i Central- och Östeuropa för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UU16 ? 30008 30008 att riksdagen godkänner förslaget om nedläggning av civilbefälhavare och om ny indelning i civilområden samt vad i propositionen anförts om lokaliseringen av civilbefälhavarnas kanslier samt riktlinjer i övrigt som har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.4.3). bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 30008 30008 att riksdagen godkänner förslaget om nedläggning av civilbefälhavare och om ny indelning i civilområden samt vad i propositionen anförts om lokaliseringen av civilbefälhavarnas kanslier samt riktlinjer i övrigt som har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.4.3). ? 30009 30009 att riksdagen till Arméförband:Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8 638 903 000 kr ? 30009 30009 att riksdagen till Arméförband:Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8 638 903 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 30010 30010 att riksdagen godkänner vad i propositionen i övrigt anförts om Jas 39-projektet (avsnitt 4.3) bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 30010 30010 att riksdagen godkänner vad i propositionen i övrigt anförts om Jas 39-projektet (avsnitt 4.3) ? 30011 30011 att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2 754 180 000 kr ? 30011 30011 att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2 754 180 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 30012 30012 att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 7 547 941 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 30012 30012 att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 7 547 941 000 kr ? 30013 30013 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för operativ ledning får göras inom en kostnadsram av 111 300 000 kr ? 30013 30013 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för operativ ledning får göras inom en kostnadsram av 111 300 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 30014 30014 att riksdagen till Försvarets materielverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 318 841 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 30014 30014 att riksdagen till Försvarets materielverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 318 841 000 kr ? 30015 30015 att riksdagen till Civilbefälhavarna för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 35 246 000 kr. ? 30015 30015 att riksdagen till Civilbefälhavarna för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 35 246 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 30016 30016 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1993/94 medge att ersättning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en kostnadsram på 533 400 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 30016 30016 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1993/94 medge att ersättning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en kostnadsram på 533 400 000 kr ? 30017 30017 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 9 246 000 kr ? 30017 30017 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 9 246 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 30018 30018 att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 30018 30018 att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 30019 30019 att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1993/94 till 2 091 036 000 kr ? 30019 30019 att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1993/94 till 2 091 036 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 30020 30020 att riksdagen till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 086 780 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU13 ? 30020 30020 att riksdagen till Studiehjälp m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 086 780 000 kr. ? 30021 30021 att riksdagen till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 22 370 000 kr. ? 30021 30021 att riksdagen till Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 22 370 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU10 ? 30022 30022 att riksdagen till Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 45 117 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU13 ? 30022 30022 att riksdagen till Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 45 117 000 kr. ? 30023 30023 att riksdagen godkänner att nuvarande ordning för kreditgarantier till bokförlag avskaffas ? 30023 30023 att riksdagen godkänner att nuvarande ordning för kreditgarantier till bokförlag avskaffas bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 30024 30024 att riksdagen till Talboks- och punktskriftsbiblioteket budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 62 323 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 30024 30024 att riksdagen till Talboks- och punktskriftsbiblioteket budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 62 323 000 kr. ? 30025 30025 att riksdagen godkänner propositionens förslag till medelsberäkning avseende budgetåret 1993/94 för Radionämndens verksamhet. ? 30025 30025 att riksdagen godkänner propositionens förslag till medelsberäkning avseende budgetåret 1993/94 för Radionämndens verksamhet. bifall = utskottet 1992/93:KrU27 ? 30026 30026 att riksdagen till Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 13 821 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU9 ? 30026 30026 att riksdagen till Skolutveckling och produktion av läromedel för elever med handikapp för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 13 821 000 kr. ? 30027 30027 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet med inriktning mot år 1995 ? 30027 30027 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om en bolagisering av Vägverkets produktionsverksamhet med inriktning mot år 1995 bifall = utskottet 1992/93:TU24 ? 30028 30028 att riksdagen godkänner att Vägverket bemyndigas att utnyttja väganslag för förtida inlösen av fastigheter inom område med fastställd vägarbetsplan eller detaljplan med högst 10 000 000 kronor per år bifall = ny bordläggning 1992/93:TU35 ? 30028 30028 att riksdagen godkänner att Vägverket bemyndigas att utnyttja väganslag för förtida inlösen av fastigheter inom område med fastställd vägarbetsplan eller detaljplan med högst 10 000 000 kronor per år ? 30029 30029 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om utredningen om färjetrafiken i Stockholmsregionen bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 30029 30029 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om utredningen om färjetrafiken i Stockholmsregionen ? 30030 30030 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om förändrade ekonomiska mål fr.o.m. verksamhetsåret 1994 ? 30030 30030 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om förändrade ekonomiska mål fr.o.m. verksamhetsåret 1994 bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 30031 30031 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om betalningsansvaret för vissa bemanningskostnader bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 30031 30031 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om betalningsansvaret för vissa bemanningskostnader ? 30032 30032 att riksdagen godkänner riktlinjerna för det fortsatta arbetete med utarbetande av en ny myndighetsstruktur inom luftfartsområdet ? 30032 30032 att riksdagen godkänner riktlinjerna för det fortsatta arbetete med utarbetande av en ny myndighetsstruktur inom luftfartsområdet bifall = utskottet 1992/93:TU19 ? 30033 30033 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om Luftfartsverkets investeringar under perioden 1993--1995 samt bemyndigar regeringen att besluta om avvikelser därifrån bifall = utskottet 1992/93:TU19 ? 30033 30033 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om Luftfartsverkets investeringar under perioden 1993--1995 samt bemyndigar regeringen att besluta om avvikelser därifrån ? 30034 30034 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1993/94 vid behov omfördela medlen mellan anslagen F2. Köp av interregional persontrafik på järnväg och F3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik ? 30034 30034 att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1993/94 vid behov omfördela medlen mellan anslagen F2. Köp av interregional persontrafik på järnväg och F3. Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik bifall = utskottet 1992/93:TU33 ? 30035 30035 att riksdagen godkänner Televerkets försäljning av fastigheten Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfonden. bifall = utskottet 1992/93:TU31 ? 30035 30035 att riksdagen godkänner Televerkets försäljning av fastigheten Aeolus 1 till Allmänna Pensionsfonden. ? 30036 30036 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om ram för Postverkets upplåning och Postverkets utlåning till bolag i Postkoncernen ? 30036 30036 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om ram för Postverkets upplåning och Postverkets utlåning till bolag i Postkoncernen bifall = utskottet 1992/93:TU27 ? 30037 30037 att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov höja de rörliga krediter som Statens jordbruksverk disponerar för inlösen av oljeväxter och spannmål samt för finansiering av underskott i spannmålsregleringen bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 30037 30037 att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov höja de rörliga krediter som Statens jordbruksverk disponerar för inlösen av oljeväxter och spannmål samt för finansiering av underskott i spannmålsregleringen ? 30038 30038 att riksdagen godkänner vad som förordats om vegetabiliesektorn budgetåret 1994/95 (avsnitt 5.2) ? 30038 30038 att riksdagen godkänner vad som förordats om vegetabiliesektorn budgetåret 1994/95 (avsnitt 5.2) bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 30039 30039 att riksdagen godkänner att den rörliga kredit som ställs till EKN:s förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå till 3 500 000 000 kr för de gamla garantisystemen och till 200 000 000 kr för de nya systemen delvis bifall = utskottet 1992/93:NU23 ? 30039 30039 att riksdagen godkänner att den rörliga kredit som ställs till EKN:s förfogande hos Riksgäldskontoret får uppgå till 3 500 000 000 kr för de gamla garantisystemen och till 200 000 000 kr för de nya systemen ? 30040 30040 att riksdagen godkänner den föreslagna investerings- och finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät som en ram för perioden 1993--1995 (avsnitt 2) ? 30040 30040 att riksdagen godkänner den föreslagna investerings- och finansieringsplanen för Affärsverket svenska kraftnät som en ram för perioden 1993--1995 (avsnitt 2) bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 30041 30041 att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2 875 016 000 kr bifall = återremiss 1992/93:AU11 ? 30041 30041 att riksdagen till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2 875 016 000 kr ? 30042 30042 att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 6 386 203 000 kr. ? 30042 30042 att riksdagen till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 6 386 203 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:AU12 ? 30043 30043 att riksdagen medger att av denna ram högst 10 000 000 kr får disponeras för bidrag till arkeologiska undersökningskostnader i samband med bostadsbyggande bifall = utskottet 1992/93:BoU16 ? 30043 30043 att riksdagen medger att av denna ram högst 10 000 000 kr får disponeras för bidrag till arkeologiska undersökningskostnader i samband med bostadsbyggande ? 30044 30044 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om komplettering av fastighetsdatasystemet med byggnadsidentiteter. ? 30044 30044 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om komplettering av fastighetsdatasystemet med byggnadsidentiteter. bifall = utskottet 1992/93:BoU14 ? 30045 30045 att riksdagen medger att beslut om bidrag för handikappanpassning av folkparksteatrar under budgetåret 1993/94 meddelas inom en ram om 800 000 kr bifall = utskottet 1992/93:BoU15 ? 30045 30045 att riksdagen medger att beslut om bidrag för handikappanpassning av folkparksteatrar under budgetåret 1993/94 meddelas inom en ram om 800 000 kr ? 30046 30046 att riksdagen till Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 70 000 000 kr. ? 30046 30046 att riksdagen till Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 70 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU13 ? 30047 30047 att riksdagen godkänner de ändringar i fråga om räntesubventioner för ombyggnad av flerbostadshus som förordats i propositionen avslag = utskottet 1992/93:BoU10 ? 30047 30047 att riksdagen godkänner de ändringar i fråga om räntesubventioner för ombyggnad av flerbostadshus som förordats i propositionen ? 40002 40002 att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 117 367 000 kr. ? 40002 40002 att riksdagen till Kronofogdemyndigheterna för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 117 367 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:LU30 ? 40003 40003 att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 3 148 404 000 kr bifall = utskottet 1992/93:UU15 ? 40003 40003 att riksdagen till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 3 148 404 000 kr ? 40004 40004 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen angående kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika ? 40004 40004 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen angående kunskapsuppbyggnad i det fransktalande Afrika till handlingarna = utskottet 1992/93:UU15 ? 40005 40005 att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 3 777 295 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 40005 40005 att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 3 777 295 000 kr ? 40006 40006 att riksdagen antar förslaget till ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän m.m. (avsnitt 4.4 och bilaga 5.1) ? 40006 40006 att riksdagen antar förslaget till ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän m.m. (avsnitt 4.4 och bilaga 5.1) bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 40007 40007 att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2 920 355 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 40007 40007 att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2 920 355 000 kr ? 40008 40008 att riksdagen bemyndigar regeringen att på anslaget Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 disponera en kredit i Riksgäldskontoret på 1 700 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 40008 40008 att riksdagen bemyndigar regeringen att på anslaget Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 disponera en kredit i Riksgäldskontoret på 1 700 000 000 kr ? 40009 40009 att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 79 580 000 kr ? 40009 40009 att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 79 580 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 40010 40010 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att Försvarets materielverk, för uppdrag som innebär beställningar av förnödenheter och som inte belastar materielanskaffningsanslag för budgetåret 1993/94, får göra beställningar så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 100 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 40010 40010 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att Försvarets materielverk, för uppdrag som innebär beställningar av förnödenheter och som inte belastar materielanskaffningsanslag för budgetåret 1993/94, får göra beställningar så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 100 000 000 kr ? 40011 40011 att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 på grund av underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1992/93 ? 40011 40011 att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 på grund av underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1992/93 bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 40012 40012 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 167 950 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 40012 40012 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 167 950 000 kr ? 40013 40013 att riksdagen till Kustbevakningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 309 481 000 kr ? 40013 40013 att riksdagen till Kustbevakningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 309 481 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 40014 40014 att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 40014 40014 att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex ? 40015 40015 att riksdagen till Studiemedel m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 130 000 000 kr. ? 40015 40015 att riksdagen till Studiemedel m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 6 130 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU13 ? 40016 40016 att riksdagen till Bidrag till kontakttolkutbildning för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 7 974 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU13 ? 40016 40016 att riksdagen till Bidrag till kontakttolkutbildning för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 7 974 000 kr. ? 40017 40017 att riksdagen till Litteraturstöd för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 40 866 000 kr. ? 40017 40017 att riksdagen till Litteraturstöd för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 40 866 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:KrU26 ? 40018 40018 att riksdagen till Stöd för utveckling av skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 55 613 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU21 ? 40018 40018 att riksdagen till Stöd för utveckling av skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 55 613 000 kr. ? 40019 40019 att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna ändringar i bolagsordningen för Vägverkets Investerings Aktiebolag i enlighet med vad i propositionen anförts ? 40019 40019 att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna ändringar i bolagsordningen för Vägverkets Investerings Aktiebolag i enlighet med vad i propositionen anförts bifall = utskottet 1992/93:TU24 ? 40020 40020 att riksdagen medger att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten är väghållare övergår till enskild väghållning, får låta Vägverket disponera medel motsvarande gällande statsbidrag under anslaget B2. för kostnader som annars skulle belasta anslaget B5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar bifall = ny bordläggning 1992/93:TU35 ? 40020 40020 att riksdagen medger att regeringen vid behov när allmän väg, för vilken staten är väghållare övergår till enskild väghållning, får låta Vägverket disponera medel motsvarande gällande statsbidrag under anslaget B2. för kostnader som annars skulle belasta anslaget B5. Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar ? 40021 40021 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om Sjöfartsverkets investeringar under perioden 1993--1995 samt bemyndigar regeringen att besluta om avvikelser därifrån ? 40021 40021 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om Sjöfartsverkets investeringar under perioden 1993--1995 samt bemyndigar regeringen att besluta om avvikelser därifrån bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 40022 40022 att riksdagen till Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 60 754 000 kronor bifall = utskottet 1992/93:TU18 ? 40022 40022 att riksdagen till Ersättning för fritidsbåtsändamål m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 60 754 000 kronor ? 40023 40023 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om statens ansvar för flygplatssystemet och resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser ? 40023 40023 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om statens ansvar för flygplatssystemet och resultatutjämning mellan statliga och kommunala flygplatser bifall = utskottet 1992/93:TU19 ? 40024 40024 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om Postverkets fortsatta samarbete med Nordbanken och övriga banker bifall = utskottet 1992/93:TU27 ? 40024 40024 att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om Postverkets fortsatta samarbete med Nordbanken och övriga banker ? 40025 40025 att riksdagen till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 212 001 000 kr. ? 40025 40025 att riksdagen till Omställningsåtgärder i jordbruket m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 2 212 001 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 40026 40026 att riksdagen godkänner vad som förordats om fodermedelsregleringen (avsnitt 5.3) bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 40026 40026 att riksdagen godkänner vad som förordats om fodermedelsregleringen (avsnitt 5.3) ? 40027 40027 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att EKN från budgetåret 1993/94 och tills vidare får uppta lån i utländsk valuta till ett motvärde av högst 1 200 000 000 kr, varav 200 000 000 kr för de nya systemen ? 40027 40027 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att EKN från budgetåret 1993/94 och tills vidare får uppta lån i utländsk valuta till ett motvärde av högst 1 200 000 000 kr, varav 200 000 000 kr för de nya systemen bifall = utskottet 1992/93:NU23 ? 40028 40028 att riksdagen godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för rörlig kredit under budgetåret 1993/94 får uppta riksgäldslån om högst 100 000 000 kr (avsnitt 2) bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 40028 40028 att riksdagen godkänner att Affärsverket svenska kraftnät som en ram för rörlig kredit under budgetåret 1993/94 får uppta riksgäldslån om högst 100 000 000 kr (avsnitt 2) ? 40029 40029 att riksdagen bereds ta del av vad som anförts i propositionen om överförandet av ansvaret för anskaffning av platser för skolans yrkes- och arbetslivsorientering till kommunerna (avsnitt 2.3). ? 40029 40029 att riksdagen bereds ta del av vad som anförts i propositionen om överförandet av ansvaret för anskaffning av platser för skolans yrkes- och arbetslivsorientering till kommunerna (avsnitt 2.3). till handlingarna = återremiss 1992/93:AU11 ? 40030 40030 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om förhöjt bidragsunderlag för kulturhistoriska anpassningskostnader (avsnitt 8) bifall = utskottet 1992/93:BoU16 ? 40030 40030 att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om förhöjt bidragsunderlag för kulturhistoriska anpassningskostnader (avsnitt 8) ? 40031 40031 att riksdagen till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 85 000 000 kr. ? 40031 40031 att riksdagen till Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 85 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU15 ? 40032 40032 att riksdagen till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 31 180 000 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:BoU11 ? 40032 40032 att riksdagen till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 31 180 000 000 kr. ? 50002 50002 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen angående redovisning av Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer. till handlingarna = utskottet 1992/93:UU15 ? 50002 50002 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts i propositionen angående redovisning av Bistånd genom folkrörelser och enskilda organisationer. ? 50003 50003 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 13 441 500 000 kr ? 50003 50003 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 13 441 500 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 50004 50004 att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om vissa frågor rörande försvarsindustrin (avsnitt 4.2) till handlingarna = utskottet 1992/93:FöU9 ? 50004 50004 att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om vissa frågor rörande försvarsindustrin (avsnitt 4.2) ? 50005 50005 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får göras inom en kostnadsram av 5 127 200 000 kr ? 50005 50005 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får göras inom en kostnadsram av 5 127 200 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 50006 50006 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får göras inom en kostnadsram av 2 194 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 50006 50006 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får göras inom en kostnadsram av 2 194 000 000 kr ? 50007 50007 att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 167 218 000 kr ? 50007 50007 att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 167 218 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 50008 50008 att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 389 195 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 50008 50008 att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 389 195 000 kr ? 50009 50009 att riksdagen till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 25 000 000 kr ? 50009 50009 att riksdagen till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 25 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 50010 50010 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 50010 50010 att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 50011 50011 att riksdagen till Anskaffning av materiel för Kustbevakningen anvisar ett reservationsanslag på 54 000 000 kr ? 50011 50011 att riksdagen till Anskaffning av materiel för Kustbevakningen anvisar ett reservationsanslag på 54 000 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 50012 50012 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 medge överskridande av den militära utgiftsramen och anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl. bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 50012 50012 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 medge överskridande av den militära utgiftsramen och anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl. ? 50013 50013 att riksdagen till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 078 600 000 kr. ? 50013 50013 att riksdagen till Vuxenstudiestöd m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 1 078 600 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU13 ? 50014 50014 att riksdagen till Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område anvisar ett reservationsanslag på 15 700 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU7 ? 50014 50014 att riksdagen till Utvecklingsarbete inom Utbildningsdepartementets område anvisar ett reservationsanslag på 15 700 000 kr. ? 50015 50015 att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna överlåtelse av aktier från staten till Vägverkets Investerings Aktiebolag ? 50015 50015 att riksdagen bemyndigar regeringen att godkänna överlåtelse av aktier från staten till Vägverkets Investerings Aktiebolag bifall = utskottet 1992/93:TU24 ? 50016 50016 att riksdagen godkänner inriktningen mot en bolagisering av Postverket senast den 1 januari 1994 bifall = utskottet 1992/93:TU27 ? 50016 50016 att riksdagen godkänner inriktningen mot en bolagisering av Postverket senast den 1 januari 1994 ? 50017 50017 att riksdagen godkänner vad som förordats om oljeväxtodlingen efter budgetåret 1993/94 (avsnitt 5.4) ? 50017 50017 att riksdagen godkänner vad som förordats om oljeväxtodlingen efter budgetåret 1993/94 (avsnitt 5.4) bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 50018 50018 att riksdagen godkänner att EKN får bevilja utländska näringsidkare exportkreditgarantier i samband med export från Sverige enligt de riktlinjer föredragande statsrådet förordat bifall = utskottet 1992/93:NU23 ? 50018 50018 att riksdagen godkänner att EKN får bevilja utländska näringsidkare exportkreditgarantier i samband med export från Sverige enligt de riktlinjer föredragande statsrådet förordat ? 50019 50019 att riksdagen bemyndigar regeringen att teckna borgen till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt belopp om 175 000 000 kr (avsnitt 2) ? 50019 50019 att riksdagen bemyndigar regeringen att teckna borgen till bolag i vilka Affärsverket svenska kraftnät förvaltar statens aktier intill ett sammanlagt belopp om 175 000 000 kr (avsnitt 2) bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 50020 50020 att riksdagen till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 120 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:BoU16 ? 50020 50020 att riksdagen till Kulturstöd vid ombyggnad m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 120 000 000 kr. ? 60002 60002 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts i fråga om inrättande av ett WHO-universitet i medicinsk teknologi. ? 60002 60002 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som i propositionen anförts i fråga om inrättande av ett WHO-universitet i medicinsk teknologi. till handlingarna = utskottet 1992/93:UU15 ? 60003 60003 att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 603 200 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 60003 60003 att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 603 200 000 kr. ? 60004 60004 att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om personal (avsnitt 4.4) ? 60004 60004 att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om personal (avsnitt 4.4) till handlingarna = utskottet 1992/93:FöU9 ? 60005 60005 att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 166 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 60005 60005 att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 166 000 000 kr. ? 60006 60006 att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 423 600 000 kr. ? 60006 60006 att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 423 600 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 60007 60007 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av utvecklingsarbete för operativ ledning får läggas ut inom en kostnadsram av 140 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 60007 60007 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av utvecklingsarbete för operativ ledning får läggas ut inom en kostnadsram av 140 000 000 kr. ? 60008 60008 att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 213 772 000 ? 60008 60008 att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 213 772 000 bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 60009 60009 att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 60009 60009 att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr ? 60010 60010 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för Kustbevakningen får läggas ut inom en kostnadsram om 61 200 000 kr ? 60010 60010 att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för Kustbevakningen får läggas ut inom en kostnadsram om 61 200 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 60011 60011 att riksdagen till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 71 925 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU13 ? 60011 60011 att riksdagen till Timersättning vid vissa vuxenutbildningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 71 925 000 kr. ? 60012 60012 att riksdagen till Fortbildning m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 85 560 000 kr. ? 60012 60012 att riksdagen till Fortbildning m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 85 560 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU21 ? 60013 60013 att riksdagen godkänner vad som förordats om främjandet av ekologisk produktion (avsnitt 5.5) bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 60013 60013 att riksdagen godkänner vad som förordats om främjandet av ekologisk produktion (avsnitt 5.5) ? 60014 60014 att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet anfört om matchning i enstaka fall bifall = utskottet 1992/93:NU23 ? 60014 60014 att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet anfört om matchning i enstaka fall ? 60015 60015 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av 135 000 000 kr (avsnitt 2) ? 60015 60015 att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 besluta i frågor som rör förvärv av aktier eller bildande av bolag inom Affärsverket svenska kraftnäts verksamhetsområde inom en ram av 135 000 000 kr (avsnitt 2) bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 70002 70002 att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om försvarsmakten och miljön (avsnitt 4.6). till handlingarna = utskottet 1992/93:FöU9 ? 70002 70002 att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om försvarsmakten och miljön (avsnitt 4.6). ? 70003 70003 att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 104 802 000 kr ? 70003 70003 att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 104 802 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 70004 70004 att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 77 790 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 70004 70004 att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 77 790 000 kr ? 70005 70005 att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 20 993 000 kr ? 70005 70005 att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 20 993 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 70006 70006 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till vissa studiesociala ändamål för budgetåret 1993/94 beräknar ett förslagsanslag på 110 660 000 kr. delvis bifall = utskottet 1992/93:SfU16 ? 70006 70006 att riksdagen, i avvaktan på särskild proposition i ämnet, till Bidrag till vissa studiesociala ändamål för budgetåret 1993/94 beräknar ett förslagsanslag på 110 660 000 kr. ? 70007 70007 att riksdagen till Genomförande av skolreformer för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 125 000 000 kr. ? 70007 70007 att riksdagen till Genomförande av skolreformer för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 125 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU21 ? 70008 70008 att riksdagen godkänner vad som förordats om finansieringen av åtgärder inom vegetabiliesektorn (avsnitt 5.6) bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 70008 70008 att riksdagen godkänner vad som förordats om finansieringen av åtgärder inom vegetabiliesektorn (avsnitt 5.6) ? 70009 70009 att riksdagen till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar under budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. ? 70009 70009 att riksdagen till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar under budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:NU23 ? 70010 70010 att riksdagen bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät rätt att självt besluta om förvärv och avyttring av aktier inom en sammanlagd ram av 10 000 000 kr (avsnitt 2) bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 70010 70010 att riksdagen bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät rätt att självt besluta om förvärv och avyttring av aktier inom en sammanlagd ram av 10 000 000 kr (avsnitt 2) ? 80002 80002 att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 157 710 000 kr ? 80002 80002 att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 157 710 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 80003 80003 att riksdagen till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 13 827 000 bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 80003 80003 att riksdagen till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 13 827 000 ? 80004 80004 att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 80004 80004 att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 80005 80005 att riksdagen antar ett inom Utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100). delvis bifall = utskottet 1992/93:UbU11 ? 80005 80005 att riksdagen antar ett inom Utbildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i skollagen (1985:1100). ? 80006 80006 att riksdagen godkänner vad som förordats om grunderna för anpassningsåtgärder inom animaliesektorn (avsnitt 5.7) ? 80006 80006 att riksdagen godkänner vad som förordats om grunderna för anpassningsåtgärder inom animaliesektorn (avsnitt 5.7) bifall = utskottet 1992/93:JoU13 ? 80007 80007 att rksdagen bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät rätt att placera likvida medel i statspapper i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört (avsnitt 2) bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 80007 80007 att rksdagen bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät rätt att placera likvida medel i statspapper i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört (avsnitt 2) ? 90002 90002 att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för Försvarets datacenter, för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 90002 90002 att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för Försvarets datacenter, för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr ? 90003 90003 att riksdagen till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 119 499 000 kr. ? 90003 90003 att riksdagen till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 119 499 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 90004 90004 att riksdagen till Försvarets mediecenter för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 90004 90004 att riksdagen till Försvarets mediecenter för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr ? 90005 90005 att riksdagen till Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 100 000 000 kr. ? 90005 90005 att riksdagen till Särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 100 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:SfU13 ? 90006 90006 att riksdagen till Särskilda insatser på skolområdet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 203 914 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU9 ? 90006 90006 att riksdagen till Särskilda insatser på skolområdet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 203 914 000 kr. ? 90007 90007 att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera influtna medel från utförsäljning av olja från statliga krigslager i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört (avsnitt 4) ? 90007 90007 att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera influtna medel från utförsäljning av olja från statliga krigslager i enlighet med vad föredragande statsrådet har anfört (avsnitt 4) bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 100002 100002 att riksdagen till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 70 463 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 100002 100002 att riksdagen till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 70 463 000 kr. ? 100003 100003 att riksdagen till Försvarets förvaltningshögskola för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 17 827 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 100003 100003 att riksdagen till Försvarets förvaltningshögskola för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 17 827 000 kr ? 100004 100004 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 42 839 000 kr. ? 100004 100004 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 42 839 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU8 ? 100005 100005 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om utvecklingen av energisystemet och de energipolitiska programmen (avsnitt 1.3) bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 100005 100005 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om utvecklingen av energisystemet och de energipolitiska programmen (avsnitt 1.3) ? 110002 110002 att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8 786 000 kr ? 110002 110002 att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8 786 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 110003 110003 att riksdagen till Sameskolor för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 30 695 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU10 ? 110003 110003 att riksdagen till Sameskolor för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 30 695 000 kr. ? 110004 110004 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall Naturgas AB (avsnitt 3) ? 110004 110004 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om förutsättningarna för naturgasverksamhet i Vattenfall Naturgas AB (avsnitt 3) bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 120002 120002 att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 15 710 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 120002 120002 att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 15 710 000 kr ? 120003 120003 att riksdagen till Specialskolor: Utbildning m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 344 826 000 kr. ? 120003 120003 att riksdagen till Specialskolor: Utbildning m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 344 826 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU10 ? 120004 120004 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om fredskrislagring av olja (avsnitt 4). bifall = utskottet 1992/93:NU28 ? 120004 120004 att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om fredskrislagring av olja (avsnitt 4). ? 130002 130002 att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 40 604 000 kr ? 130002 130002 att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 40 604 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 130003 130003 att riksdagen till Specialskolor: Utrustning m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 8 748 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU10 ? 130003 130003 att riksdagen till Specialskolor: Utrustning m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 8 748 000 kr. ? 140002 140002 att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 18 575 000 kr ? 140002 140002 att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 18 575 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 140003 140003 att riksdagen till Statens skola för vuxna i Härnösand för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 19 288 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU10 ? 140003 140003 att riksdagen till Statens skola för vuxna i Härnösand för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 19 288 000 kr. ? 150002 150002 att riksdagen till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 870 000 kr ? 150002 150002 att riksdagen till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 870 000 kr bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 150003 150003 att riksdagen till Statens skola för vuxna i Norrköping för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 19 000 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU10 ? 150003 150003 att riksdagen till Statens skola för vuxna i Norrköping för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 19 000 000 kr. ? 160002 160002 att riksdagen till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:FöU9 ? 160002 160002 att riksdagen till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr. ? 160003 160003 att riksdagen till Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 56 501 000 kr. ? 160003 160003 att riksdagen till Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 56 501 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU10 ? 170002 170002 att riksdagen godkänner regeringens förslag till ram för budgetåret 1993/94 för statsbidragsgrundande årselevplatser vid fristående skolor över grundskolenivå. bifall = utskottet 1992/93:UbU10 ? 170002 170002 att riksdagen godkänner regeringens förslag till ram för budgetåret 1993/94 för statsbidragsgrundande årselevplatser vid fristående skolor över grundskolenivå. ? 180002 180002 att riksdagen bemyndigar regeringen att, enligt vad i propositionen anförts, i vissa fall utöka den av riksdagen fastställda ramen för årselevplatser för budgetåret 1993/94. ? 180002 180002 att riksdagen bemyndigar regeringen att, enligt vad i propositionen anförts, i vissa fall utöka den av riksdagen fastställda ramen för årselevplatser för budgetåret 1993/94. bifall = utskottet 1992/93:UbU10 ? 190002 190002 att riksdagen till Bidrag till driften av fristående skolor för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 222 257 000 kr. bifall = utskottet 1992/93:UbU10 ? 190002 190002 att riksdagen till Bidrag till driften av fristående skolor för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 222 257 000 kr. ? 200002 200002 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om statsbidrag till fristående särskolor. ? 200002 200002 att riksdagen tar del av vad i propositionen anförts om statsbidrag till fristående särskolor. till handlingarna = utskottet 1992/93:UbU10 ? 10207 10207.1 att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till ? B Bordläggning 1993-01-11 00:00:00 inträffat 2 INL Inlämning 1993-01-11 00:00:00 inträffat 60 HÄN Hänvisning 1993-01-20 00:00:00 inträffat 3 MOT Motionstid slutar 1993-01-26 00:00:00 inträffat 4 inlamnatav Inlämnat av 2014-11-24 04:01:28 statustext statustext Ärendet är avslutat GG03100 2019-05-28 12:26:35 tilldelat Tilldelat Konstitutionsutskottet 2014-11-24 04:01:28 GG03100 prop_199293__100.pdf 206320561 pdf med förslag till statsbudget för budgetåret 1993/94 https://data.riksdagen.se/fil/D8421934-DF6E-4701-9C14-1FC2562EE0BB behandlas_i 1992/93:AU10 GG01AU10 bet 1992/93 AU10 Statliga arbetsgivarfrågor Betänkande behandlas_i 1992/93:AU11 GG01AU11 bet 1992/93 AU11 Arbetsmarknadspolitik Betänkande behandlas_i 1992/93:AU12 GG01AU12 bet 1992/93 AU12 Arbetslivspolitik Betänkande behandlas_i 1992/93:AU13 GG01AU13 bet 1992/93 AU13 Regionalpolitik Betänkande behandlas_i 1992/93:AU8 GG01AU8 bet 1992/93 AU8 Anslag till Arbetsmarknadsdepartementet m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:AU9 GG01AU9 bet 1992/93 AU9 Anslag till jämställdhet Betänkande behandlas_i 1992/93:BoU10 GG01BoU10 bet 1992/93 BoU10 Ett program för reparation, om- och tillbyggnad av bostäder m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:BoU11 GG01BoU11 bet 1992/93 BoU11 Vissa anslag till bostadsförsörjningen m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:BoU12 GG01BoU12 bet 1992/93 BoU12 Rennäringslagstiftningen, stöd till rennäringen m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:BoU13 GG01BoU13 bet 1992/93 BoU13 Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador samt till åtgärder mot radon i bostäder Betänkande behandlas_i 1992/93:BoU14 GG01BoU14 bet 1992/93 BoU14 Anslag till Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastighetsdata m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:BoU15 GG01BoU15 bet 1992/93 BoU15 Allmänna samlingslokaler Betänkande behandlas_i 1992/93:BoU16 GG01BoU16 bet 1992/93 BoU16 Kulturstöd vid ombyggnad m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:BoU17 GG01BoU17 bet 1992/93 BoU17 Länsstyrelserna m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:BoU20 GG01BoU20 bet 1992/93 BoU20 Boverket, den regionala bostadspolitiska administrationen samt reglering av vissa bostadslån Betänkande behandlas_i 1992/93:BoU21 GG01BoU21 bet 1992/93 BoU21 Bostadsbidragens administration - bostadsanpassningsbidrag Betänkande behandlas_i 1992/93:EU3 GG01EU3 bet 1992/93 EU3 Justeringar av EES-avtalet, m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:FiU10 GG01FiU10 bet 1992/93 FiU10 Den ekonomiska politiken och budgetregleringen m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:FiU14 GG01FiU14 bet 1992/93 FiU14 Vissa anslag inom Civildepartementets område Betänkande behandlas_i 1992/93:FiU15 GG01FiU15 bet 1992/93 FiU15 Riksdagens revisorer och deras kansli Betänkande behandlas_i 1992/93:FiU16 GG01FiU16 bet 1992/93 FiU16 Anslag till Riksgäldskontoret Betänkande behandlas_i 1992/93:FiU18 GG01FiU18 bet 1992/93 FiU18 Den statliga rationaliseringsverksamheten och revisionen Betänkande behandlas_i 1992/93:FiU19 GG01FiU19 bet 1992/93 FiU19 Statlig förvaltning Betänkande behandlas_i 1992/93:FiU21 GG01FiU21 bet 1992/93 FiU21 Vissa anslag inom Finansdepartementets område Betänkande behandlas_i 1992/93:FiU24 GG01FiU24 bet 1992/93 FiU24 Offentlig upphandling Betänkande behandlas_i 1992/93:FiU25 GG01FiU25 bet 1992/93 FiU25 Oförutsedda utgifter för budgetåret 1993/94 Betänkande behandlas_i 1992/93:FiU26 GG01FiU26 bet 1992/93 FiU26 Statlig lokalförsörjning Betänkande behandlas_i 1992/93:FiU29 GG01FiU29 bet 1992/93 FiU29 Den kommunala ekonomin Betänkande behandlas_i 1992/93:FiU30 GG01FiU30 bet 1992/93 FiU30 Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för budgetåret 1993/94 Betänkande behandlas_i 1992/93:FöU6 GG01FöU6 bet 1992/93 FöU6 Beredskapsbudget Betänkande behandlas_i 1992/93:FöU7 GG01FöU7 bet 1992/93 FöU7 Kemikaliekontroll och strålskydd Betänkande behandlas_i 1992/93:FöU8 GG01FöU8 bet 1992/93 FöU8 Fredsbevarande verksamhet Betänkande behandlas_i 1992/93:FöU9 GG01FöU9 bet 1992/93 FöU9 Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1993/94 Betänkande behandlas_i 1992/93:JoU12 GG01JoU12 bet 1992/93 JoU12 Statsbudgeten för budgetåret 1993/94 (Miljö- och naturresursdepartementet) Betänkande behandlas_i 1992/93:JoU13 GG01JoU13 bet 1992/93 JoU13 Statsbudgeten för budgetåret 1993/94 (Jordbruksdepartementet) Betänkande behandlas_i 1992/93:JuU20 GG01JuU20 bet 1992/93 JuU20 Anslag till justitiedepartementet m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:JuU21 GG01JuU21 bet 1992/93 JuU21 Anslag till polisväsendet Betänkande behandlas_i 1992/93:JuU22 GG01JuU22 bet 1992/93 JuU22 Anslag till Justitiekanslern Betänkande behandlas_i 1992/93:JuU23 GG01JuU23 bet 1992/93 JuU23 Anslag till åklagarväsendet Betänkande behandlas_i 1992/93:JuU24 GG01JuU24 bet 1992/93 JuU24 Anslag till domstolsväsendet Betänkande behandlas_i 1992/93:JuU25 GG01JuU25 bet 1992/93 JuU25 Anslag till kriminalvården, m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:JuU26 GG01JuU26 bet 1992/93 JuU26 Anslag till rättshjälp m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:JuU27 GG01JuU27 bet 1992/93 JuU27 Anslag till brottsskadenämnden m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:JuU28 GG01JuU28 bet 1992/93 JuU28 Anslag till Svensk författningssamling m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:JuU30 GG01JuU30 bet 1992/93 JuU30 Forskning - Anslag till Brottsförebyggande rådet, m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU10 GG01KrU10 bet 1992/93 KrU10 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU11 GG01KrU11 bet 1992/93 KrU11 Stöd till trossamfund m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU12 GG01KrU12 bet 1992/93 KrU12 Ungdoms- och folkrörelsefrågor m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU13 GG01KrU13 bet 1992/93 KrU13 Folkbildning Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU14 GG01KrU14 bet 1992/93 KrU14 Idrott Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU15 GG01KrU15 bet 1992/93 KrU15 Turism Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU16 GG01KrU16 bet 1992/93 KrU16 Anslag till Kulturdepartementet, m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU18 GG01KrU18 bet 1992/93 KrU18 Allmän kulturverksamhet m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU19 GG01KrU19 bet 1992/93 KrU19 Ersättningar och bidrag till konstnärer Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU20 GG01KrU20 bet 1992/93 KrU20 Teater, dans och musik Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU21 GG01KrU21 bet 1992/93 KrU21 Bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU22 GG01KrU22 bet 1992/93 KrU22 Arkiv Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU23 GG01KrU23 bet 1992/93 KrU23 Kulturmiljövård Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU24 GG01KrU24 bet 1992/93 KrU24 Museer och utställningar Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU25 GG01KrU25 bet 1992/93 KrU25 Inredning och utrustning av lokaler för kulturändamål Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU26 GG01KrU26 bet 1992/93 KrU26 Anslag på massmedieområdet Betänkande behandlas_i 1992/93:KrU27 GG01KrU27 bet 1992/93 KrU27 Den avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten Betänkande behandlas_i 1992/93:KU22 GG01KU22 bet 1992/93 KU22 Kungliga hov- och slottsstaterna Betänkande behandlas_i 1992/93:KU23 GG01KU23 bet 1992/93 KU23 Anslag till Datainspektionen Betänkande behandlas_i 1992/93:KU24 GG01KU24 bet 1992/93 KU24 Stöd till politiska partier Betänkande behandlas_i 1992/93:KU25 GG01KU25 bet 1992/93 KU25 Anslag till allmänna val Betänkande behandlas_i 1992/93:KU26 GG01KU26 bet 1992/93 KU26 Anslag till Sametinget Betänkande behandlas_i 1992/93:KU27 GG01KU27 bet 1992/93 KU27 Presstöd m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:KU29 GG01KU29 bet 1992/93 KU29 Riksdagen och dess myndigheter m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:KU33 GG01KU33 bet 1992/93 KU33 Riksdagens byggnader Betänkande behandlas_i 1992/93:KU36 GG01KU36 bet 1992/93 KU36 Uppskov till 1993/94 års riksmöte med behandlingen av vissa ärenden Betänkande behandlas_i 1992/93:LU29 GG01LU29 bet 1992/93 LU29 Anslag till Patentverket m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:LU30 GG01LU30 bet 1992/93 LU30 Anslag till kronofogdemyndigheterna, m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:LU31 GG01LU31 bet 1992/93 LU31 Anslag till Bokföringsnämnden, m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:LU32 GG01LU32 bet 1992/93 LU32 Konsumentpolitiska frågor m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:LU33 GG01LU33 bet 1992/93 LU33 Livsmedelskontroll m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:NU23 GG01NU23 bet 1992/93 NU23 Vissa anslag inom Utrikesdepartementets område Betänkande behandlas_i 1992/93:NU24 GG01NU24 bet 1992/93 NU24 Bankstödet m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:NU25 GG01NU25 bet 1992/93 NU25 Vissa näringspolitiska frågor Betänkande behandlas_i 1992/93:NU26 GG01NU26 bet 1992/93 NU26 Mineralförsörjning m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:NU27 GG01NU27 bet 1992/93 NU27 Statliga företag Betänkande behandlas_i 1992/93:NU28 GG01NU28 bet 1992/93 NU28 Vissa energipolitiska frågor Betänkande behandlas_i 1992/93:SfU12 GG01SfU12 bet 1992/93 SfU12 Delpensionsförsäkringen Betänkande behandlas_i 1992/93:SfU13 GG01SfU13 bet 1992/93 SfU13 Studiestöd Betänkande behandlas_i 1992/93:SfU14 GG01SfU14 bet 1992/93 SfU14 Socialförsäkring - inriktning och anslag Betänkande behandlas_i 1992/93:SfU16 GG01SfU16 bet 1992/93 SfU16 Reserabatter för studerande Betänkande behandlas_i 1992/93:SfU7 GG01SfU7 bet 1992/93 SfU7 Invandrar- och flyktingpolitiken Betänkande behandlas_i 1992/93:SkU19 GG01SkU19 bet 1992/93 SkU19 Tillfälliga skattelättnader för egenföretagare m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:SkU22 GG01SkU22 bet 1992/93 SkU22 Anslag till skatteförvaltningen, m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:SkU23 GG01SkU23 bet 1992/93 SkU23 Anslag till Tullverket, m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:SoU15 GG01SoU15 bet 1992/93 SoU15 Socialpolitik - inriktning och anslag Betänkande behandlas_i 1992/93:SoU16 GG01SoU16 bet 1992/93 SoU16 Äldreomsorg - inriktning och anslag Betänkande behandlas_i 1992/93:SoU21 GG01SoU21 bet 1992/93 SoU21 Barnombudsman Betänkande behandlas_i 1992/93:SoU25 GG01SoU25 bet 1992/93 SoU25 Forskning inom Socialdepartementets verksamhetsområde Betänkande behandlas_i 1992/93:TU14 GG01TU14 bet 1992/93 TU14 Kommunikationsdepartementet m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:TU15 GG01TU15 bet 1992/93 TU15 Statens haverikommission Betänkande behandlas_i 1992/93:TU16 GG01TU16 bet 1992/93 TU16 Överstyrelsen för civil beredskap Betänkande behandlas_i 1992/93:TU17 GG01TU17 bet 1992/93 TU17 Kostnader för avveckling av Trafiksäkerhetsverket (TSV) 1992/93 och 1993/94 Betänkande behandlas_i 1992/93:TU18 GG01TU18 bet 1992/93 TU18 Sjöfart Betänkande behandlas_i 1992/93:TU19 GG01TU19 bet 1992/93 TU19 Luftfart Betänkande behandlas_i 1992/93:TU21 GG01TU21 bet 1992/93 TU21 Banverket Betänkande behandlas_i 1992/93:TU22 GG01TU22 bet 1992/93 TU22 SMHI och Eumetsat Betänkande behandlas_i 1992/93:TU23 GG01TU23 bet 1992/93 TU23 Statens geotekniska institut Betänkande behandlas_i 1992/93:TU24 GG01TU24 bet 1992/93 TU24 Vägverket Betänkande behandlas_i 1992/93:TU25 GG01TU25 bet 1992/93 TU25 Köp av interregional persontrafik på järnväg Betänkande behandlas_i 1992/93:TU27 GG01TU27 bet 1992/93 TU27 Postväsende Betänkande behandlas_i 1992/93:TU28 GG01TU28 bet 1992/93 TU28 Televerkets verksamhet i Estland Betänkande behandlas_i 1992/93:TU31 GG01TU31 bet 1992/93 TU31 Vissa frågor inom Televerkets verksamhet Betänkande behandlas_i 1992/93:TU33 GG01TU33 bet 1992/93 TU33 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss kollektivtrafik Betänkande behandlas_i 1992/93:TU34 GG01TU34 bet 1992/93 TU34 Transportforskning Betänkande behandlas_i 1992/93:TU35 GG01TU35 bet 1992/93 TU35 Investeringar i trafikens infrastruktur m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:TU39 GG01TU39 bet 1992/93 TU39 Kompletteringspropositionen inom trafikutskottets område Betänkande behandlas_i 1992/93:TU40 GG01TU40 bet 1992/93 TU40 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden Betänkande behandlas_i 1992/93:UbU10 GG01UbU10 bet 1992/93 UbU10 Vissa anslag till driften av skolor Betänkande behandlas_i 1992/93:UbU11 GG01UbU11 bet 1992/93 UbU11 Vissa skollagsfrågor m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:UbU21 GG01UbU21 bet 1992/93 UbU21 Vissa anslag för utveckling av skolväsendet, m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:UbU7 GG01UbU7 bet 1992/93 UbU7 Anslag till Utbildningsdepartementet, m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:UbU8 GG01UbU8 bet 1992/93 UbU8 Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet Betänkande behandlas_i 1992/93:UbU9 GG01UbU9 bet 1992/93 UbU9 Insatser för elever med handikapp, m.m. Betänkande behandlas_i 1992/93:UU14 GG01UU14 bet 1992/93 UU14 Vissa anslag m.m. inom Utrikesdepartementets område Betänkande behandlas_i 1992/93:UU15 GG01UU15 bet 1992/93 UU15 Internationellt utvecklingssamarbete Betänkande behandlas_i 1992/93:UU16 GG01UU16 bet 1992/93 UU16 Samarbete med Baltikum, Central- och Östeuropa Betänkande behandlas_i 1993/94:KU5 GH01KU5 bet 1993/94 KU5 Lagstiftningsprocessen m.m. Betänkande behandlas_i 1993/94:TU39 GH01TU39 bet 1993/94 TU39 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden Betänkande behandlas_i 1994/95:TU2 GI01TU2 bet 1994/95 TU2 Öresundsbron Betänkande