<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2888118</hangar_id>
 <dok_id>GFB135</dok_id>
 <rm>1991</rm>
 <beteckning>35</beteckning>
 <typ>dir</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>dir</doktyp>
 <typrubrik>Kommittédirektiv 1991:35</typrubrik>
 <dokumentnamn>Kommittédirektiv</dokumentnamn>
 <debattnamn>Kommittédirektiv</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Jo-dep</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>35</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-05-08 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2016-02-11 15:29:23</systemdatum>
 <publicerad>2016-02-11 15:29:23</publicerad>
 <titel>Översyn av veterinärväsendet</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>RKFTP</source>
 <sourceid>Dir. 1991:35</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GFB135/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GFB135</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GFB135</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div&gt;&lt;h2&gt;Översyn av veterinärväsendet&lt;/h2&gt;
&lt;style&gt;div.doctoc { padding: 10px;position: relative;width: 90%;border-bottom: #ccc 1px solid;border-top: #ccc 1px solid;font-size:85%;}&lt;/style&gt;&lt;div class="doctoc"&gt;&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;&lt;ul class="ultoc"&gt; &lt;li&gt;&lt;a href="#Beslut vid regeringssammanträde 1991-05-08"&gt;Beslut vid regeringssammanträde 1991-05-08&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Mitt förslag"&gt;Mitt förslag&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Bakgrund"&gt;Bakgrund&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Centrala organisationer"&gt;Centrala organisationer&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Statens livsmedelsverk"&gt;Statens livsmedelsverk&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Näringens centrala djurhälsoorganisationer"&gt;Näringens centrala djurhälsoorganisationer&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Regionala organisationer"&gt;Regionala organisationer&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Distriktsveterinärorganisationen"&gt;Distriktsveterinärorganisationen&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Besiktningsveterinärorganisationen"&gt;Besiktningsveterinärorganisationen&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Djurhälsokontrollen"&gt;Djurhälsokontrollen&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Övrig veterinär verksamhet"&gt;Övrig veterinär verksamhet&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Veterinärer i enskild tjänst"&gt;Veterinärer i enskild tjänst&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Övriga veterinärer"&gt;Övriga veterinärer&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Antal husdjur och slakterier i Sverige"&gt;Antal husdjur och slakterier i Sverige&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Behovet av översyn"&gt;Behovet av översyn&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Utgångspunkter för översynen"&gt;Utgångspunkter för översynen&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Uppdraget"&gt;Uppdraget&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Hemställan"&gt;Hemställan&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
 &lt;li&gt;&lt;a href="#Beslut"&gt;Beslut&lt;/a&gt;&lt;/li&gt;
&lt;/ul&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;
Dir. 1991:35&lt;p&gt;&lt;a name="S1"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Beslut vid regeringssammanträde 1991-05-08"&gt;&lt;a name="Beslut vid regeringssammanträde 1991-05-08"&gt;Beslut vid regeringssammanträde 1991-05-08&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström, anför.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Mitt förslag"&gt;&lt;a name="Mitt förslag"&gt;Mitt förslag&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

En särskild utredare tillkallas med uppgift att se över 
veterinärväsendets uppgift, organisation och finansiering. Utredaren 
skall&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

o analysera nuvarande och framtida behov av veterinär verksamhet,&lt;br /&gt;
o föreslå ansvarsfördelning, dimensionering och organisation av det 
framtida veterinärväsendet,&lt;br /&gt;
o belysa kostnaderna och finansieringen av organisationsförslaget,&lt;br /&gt;
o i sina förslag beakta Sveriges närmande till EG.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Bakgrund"&gt;&lt;a name="Bakgrund"&gt;Bakgrund&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Veterinärväsendet är ett samlingsnamn för all veterinär verksamhet i 
landet. Ca 1500 veterinärer är sysselsatta inom veterinärväsendet. 
Arbetsuppgifterna är fördelade på ett femtontal olika 
verksamhetsområden. De stora verksamhetsområdena, inom vilka ca 80 % av 
veterinärkåren är yrkesverksam, utgörs av 
distriktsveterinärorganisationen, besiktningsveterinärorganisationen, 
djursjukhus, privata praktiker och veterinärmedicinska fakulteten vid 
Sveriges lantbruksuniversitet.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Centrala organisationer"&gt;&lt;a name="Centrala organisationer"&gt;Centrala organisationer&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h4 name="Lantbruksstyrelsen"&gt;&lt;a name="Lantbruksstyrelsen"&gt;Lantbruksstyrelsen&lt;/a&gt;&lt;/h4&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Lantbruksstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för bl.a. 
djurskyddet och djurens hälso- och sjukvård och är tillika 
chefsmyndighet för lantbruksnämnderna och 
distriktsveterinärorganisationen. Lantbruksstyrelsen skall bl.a. 
särskilt främja ett gott hälsotillstånd bland husdjuren, leda och 
övervaka bekämpningen av smittsamma husdjurssjukdomar, se till att 
lagstiftningen om djurskydd efterlevs samt ha tillsynen över 
veterinärväsendet med den begränsning som följer av att sådan tillsyn 
också utövas av bl.a. livsmedelsverket och lantbruksuniversitetet. Inom 
lantbruksstyrelsen finns en särskild nämnd, veterinärväsendets 
ansvarsnämnd, som handlägger disciplinära frågor vad gäller flertalet 
veterinärer. Lantbruksstyrelsen meddelar även, med stöd av lagen 
(1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m., legitimation som 
veterinär.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Riksdagen beslutade den 14 december 1989 (prop. 1988/89:154, BoU9, rskr. 
89) om en samordning av länsförvaltningen som bl.a. innebär att 
lantbruksnämnderna från den 1 juli 1991 skall ingå som en del i den nya 
länsförvaltningen. Lantbruksstyrelsen upphör därmed att vara 
chefsmyndighet för lantbruksnämnderna. Riksdagen beslutade den 18 april 
1991 (prop. 1990/91:100, JoU22, rskr. 202) att en ny central 
jordbruksmyndighet, statens jordbruksverk, bildas den 1 juli 1991 
samtidigt som lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd upphör. Den 
nya myndigheten skall bl.a. handha frågor om djurskyddet och 
veterinärväsendet.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Statens livsmedelsverk"&gt;&lt;a name="Statens livsmedelsverk"&gt;Statens livsmedelsverk&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Statens livsmedelsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor som 
rör livsmedel samt är chefsmyndighet för besiktningsveterinär 
organisationen. Livsmedelsverket skall bl.a. särskilt utöva tillsyn 
enligt livsmedelslagen (1971:511) samt leda och samordna 
livsmedelskontrollen.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Bestämmelserna om livsmedelskontrollen skärptes under år 1989 genom ett 
riksdagsbeslut (prop. 1988/89:68, JoU14, rskr. 263). Genom detta beslut 
stärktes livsmedelsverkets centrala tillsynsroll. Det blev också 
obligatoriskt för alla företag som hanterar livsmedel att ha ett 
kontrollprogram för egentillsyn.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

En utgångspunkt för den offentliga kontrollen är att ansvaret för 
kvaliteten hos produkten alltid ligger hos den som har tillverkat 
eller säljer varan. Inriktningen på livsmedelskontrollen går mot ökad 
egenkontroll, där den offentliga kontrollen följer upp företagens egna 
kontrollprogram.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Näringens centrala djurhälsoorganisationer"&gt;&lt;a name="Näringens centrala djurhälsoorganisationer"&gt;Näringens centrala djurhälsoorganisationer&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Slakteriförbundet och Svensk Husdjursskötsel har en veterinär verksamhet 
som bl.a. innefattar förebyggande djurhälsovård inom ramen 
för lagen (1985:342) om kontroll av husdjur m.m. För detta ändamål har 
man såväl en central som en regional veterinärorganisation. Verksamheten 
riktar sig mot en viss typ av djurhållning eller mot en viss sjukdom hos 
ett djurslag. Medlemskap i dessa hälsokontroller är frivilligt för 
djurägarna.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Därutöver finns ett antal andra mindre organisationer med såväl regional 
som central verksamhet.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Regionala organisationer"&gt;&lt;a name="Regionala organisationer"&gt;Regionala organisationer&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h4 name="Länsveterinärer -- länsexperter"&gt;&lt;a name="Länsveterinärer -- länsexperter"&gt;Länsveterinärer -- länsexperter&lt;/a&gt;&lt;/h4&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Enligt veterinärinstruktionen är en länsveterinär tjänsteman hos 
länsstyrelsen och fullgör i denna egenskap uppgifter enligt den 
instruktion som gäller för länsstyrelsen. Dessutom är han chef för den 
veterinära enheten vid lantbruksnämnden. Den 1 juli 1991 träder 
förordningen (1990:1510) med länsstyrelseinstruktion i kraft. Enligt den 
nya länsstyrelseinstruktionen svarar länsstyrelsen bl.a. för regionala 
frågor om djurskyddet, livsmedelskontrollen och lantbruket. 
Länsstyrelsen svarar också för distriktsveterinärorganisationen i länet 
och utövar tillsyn över andra praktiserande veterinärers verksamheter 
samt leder och samordnar åtgärder mot djursjukdomar. Inom den nya 
länsstyrelsen skall det bl.a. finnas en länsexpert för 
livsmedelskontroll, djurskydd och allmänna veterinärfrågor.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Distriktsveterinärorganisationen"&gt;&lt;a name="Distriktsveterinärorganisationen"&gt;Distriktsveterinärorganisationen&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I veterinärinstruktionen regleras distriktsveterinärorganisationens 
uppgifter och organisation. Distriktsveterinärorganisationen är främst 
avpassad för att tillgodose behovet av hälso- och sjukvård inom 
animalieproduktionen samt för hästar som används i jord- och 
skogsbruket. Om det är påkallat av djurskyddsskäl eller om annan 
veterinärvård inte kan anvisas, är distriktsveterinären skyldig att 
utöva djursjukvård även för övriga husdjur. Vidare skall 
distriktsveterinären se till att föreskrifterna om hälso- och sjukvården 
bland husdjuren och inom djurskyddet efterlevs. Distriktsveterinäro rganisationen skall i samarbete med främst den organiserade 
hälsokontrollverksamheten medverka vid förebyggande åtgärder.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Riksdagen beslutade den 28 april 1982 (prop. 1981/82:122, JoU31, rskr. 
261) att stimulera en veterinär samverkan genom att stödja inrättandet 
av flerveterinärstationer. Ett årligt anslag till lantbruksstyrelsen på 
500000 kr. har lett till att det för närvarande finns 32 
veterinärstationer där samverkan främst sker mellan 
distriktsveterinärer, men där även annan veterinär samverkan förekommer 
i begränsad omfattning, såsom samarbete mellan seminveterinärer och 
distriktsveterinärer.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Antalet tjänster inom distriktsveterinärorganisationen får uppgå till 
högst 390 tjänster. Så många tjänster har dock aldrig tillsatts, för 
närvarande uppgår antalet till ca 330. Utöver de fast anställda 
distriktsveterinärerna finns ett betydande antal veterinärer 
som tjänstgör som vikarier för distriktsveterinärerna.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Distriktsveterinären uppbär lön från staten samt erhåller, enligt 
veterinärtaxeförordningen (1975:539), arvoden och kostnadsersättningar 
från djurägarna. Enligt veterinärtaxeförordningen är 
distriktsveterinären skyldig att av djurägaren ta ut en 
djursjukvårdsavgift, som skall betalas in till statsverket.&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Besiktningsveterinärorganisationen"&gt;&lt;a name="Besiktningsveterinärorganisationen"&gt;Besiktningsveterinärorganisationen&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I veterinärinstruktionen regleras uppgifter och organisation för 
besiktningsveterinärorganisationen. Denna utför köttkontroll, 
hygienövervakning och tillsyn vid kontrollslakterier och 
exportkontrollanläggningar med stöd av livsmedelslagen (1971:511).&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Organisationen är dimensionerad för 85 besiktningsveterinärer och 140 
besiktningsassistenter. Veterinärerna är ansvariga för köttkontrollen 
och tillsynen medan assistenterna utför rutinbesiktning under ledning av 
en veterinär.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Med stöd av 29a§ livsmedelslagen tas avgifter ut från de kontrollerade 
objekten för att finansiera besiktningsveterinärorganisationen. Statens 
livsmedelsverk fastställer dels bemanningen vid kontrollslakterierna, 
dels de avgifter som kontrollslakterier och exportkontrollanläggningar 
skall erlägga. Avgifterna från kontrollslakterierna motsvarar ca 80 % av 
de totala intäkterna för organisationen.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Djurhälsokontrollen"&gt;&lt;a name="Djurhälsokontrollen"&gt;Djurhälsokontrollen&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Den regionala organisationen för djurhälsokontrollen är huvudsakligen 
uppbyggd inom slakteriföreningarnas organisation eller inom 
husdjursföreningarnas organisation.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Övrig veterinär verksamhet"&gt;&lt;a name="Övrig veterinär verksamhet"&gt;Övrig veterinär verksamhet&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h4 name="Övriga veterinärer i offentlig tjänst"&gt;&lt;a name="Övriga veterinärer i offentlig tjänst"&gt;Övriga veterinärer i offentlig tjänst&lt;/a&gt;&lt;/h4&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Veterinärer verksamma vid Sveriges lantbruksuniversitets 
veterinärmedicinska fakultet och vid statens veterinärmedicinska 
anstalt, militärveterinärer och stadsveterinärer utgör övriga 
veterinärkategorier som är offentligt anställda. Stadsveterinärerna är 
kommunalt anställda och övriga kategorier är anställda av staten.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Veterinärer i enskild tjänst"&gt;&lt;a name="Veterinärer i enskild tjänst"&gt;Veterinärer i enskild tjänst&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Ca 350 veterinärer i enskild tjänst arbetar på djursjukhus eller som 
privatpraktiserande. Deras verksamhetsområde utgörs framför allt av vård 
av sjuka sällskapsdjur och sporthästar. Övriga veterinärer i enskild 
tjänst arbetar inom den förebyggande hälsokontrollen och 
seminverksamheten samt veterinärmedicinska laboratorier och inom 
industriell verksamhet.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Övriga veterinärer"&gt;&lt;a name="Övriga veterinärer"&gt;Övriga veterinärer&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

En stor grupp veterinärer är yrkesverksamma utan att ha en fast 
anställning. Denna grupp arbetar i första hand som vikarier inom 
distrikts- och besiktningsveterinärorganisationen och består till 
största delen av nyligen utexaminerade veterinärer. Därutöver finns ca 
300 pensionerade veterinärer av vilka en del är yrkesverksamma.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Antal husdjur och slakterier i Sverige"&gt;&lt;a name="Antal husdjur och slakterier i Sverige"&gt;Antal husdjur och slakterier i Sverige&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Av stor vikt för bedömningen av behovet av veterinär service i landet är 
utvecklingen av antalet husdjur. Antalet djur inom animalieproduktionen 
påverkar även behovet av slakterier. Av följande tabeller framgår 
utvecklingen de senaste åren. Viss osäkerhet föreligger beträffande 
uppgifterna om antalet hästar, hundar och katter.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;Antal djur              1980            1986            1990&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Nötkreatur              1 935022        1 715 536       1 718 443&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Svin1                   2 714 197       2 438 668       2 263 943&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Häst2                     115 500         130 350         155 000&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Hund3                     700 000         700 000         700 000&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Katt4                     800 000       1 000 000       1 000 000&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Antal besättningar1     1980            1986            1990&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Nötkreatur                70 503          55 328          47 292&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Svin                      26 017          18 498          14 301&lt;/pre&gt;


Antal distriktsvete-
&lt;pre&gt;rinärförrättningar2     1986/87         1989/90&lt;/pre&gt;

Animalieproducerande
&lt;pre&gt;djur                      352 923         291 229&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Sällskapsdjur              76 176          74 461&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Totalt                    429 094         365 690&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Antal slakterier5       1986            1990&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Kontrollslakteri        49              51&lt;/pre&gt;

Fjäderfäkontroll-
&lt;pre&gt;slakteri                16              18&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Renkontrollslakteri     31              35&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;Köttbesiktningsbyrå     40              40&lt;/pre&gt;


Källor: 1 Statistiska Centralbyrån&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;        2 Lantbruksstyrelsen&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;        3 Svenska Kennelklubben&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;        4 Sveriges Kattklubbars Riksförbund&lt;/pre&gt;&lt;pre&gt;        5 Statens livsmedelsverk&lt;/pre&gt;


Målen för den veterinära verksamheten&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Samhällets mål för den veterinära verksamheten har bl.a. kommit till 
uttryck i besluten om organisation och finansiering av djurens 
hälso- och sjukvård m.m. (prop. 1981/82:122, JoU31, rskr. 261), om 
djurskyddslag (prop. 1987/88:93, JoU22, rskr. 327) och om 
livsmedelskontroll (prop. 1988/89:68, JoU14, rskr. 263) samt i ett 
flertal författningar.&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Ett centralt mål med livsmedelspolitiken är att den skall uppfylla 
livsmedelslagstiftningens hygien- och redlighetskrav samtidigt som 
prisutvecklingen på livsmedel skall vara rimlig i förhållande till 
prisutvecklingen på övriga varor och tjänster. I jordbruksutskottets 
betänkande JoU 1981/82:31 anges att djurens hälsa och därmed djurens 
hälso- och sjukvård liksom den förebyggande djurhälsovården i detta 
sammanhang har ett betydande samhällsintresse. Vidare framhålls också 
betydelsen av en god beredskap mot smittsamma sjukdomar och av tillgång 
till expert och serviceorgan hos de myndigheter som svarar för 
bekämpandet av sådana sjukdomar. Det fastslogs även att det från 
regionalpolitisk synpunkt är angeläget att en viss jordbruksproduktion 
upprätthölls i norra Sverige. Detta medför bl.a. att djurägarna i dessa 
delar av landet måste få tillgång till veterinär service till rimliga 
kostnader.&lt;p&gt;&lt;a name="S7"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I jordbruksutskottets betänkande JoU 1988/89:14 (prop. 1988/89:68, rskr. 
263) anges att avsikten med livsmedelslagstiftningen och den offentliga 
livsmedelskontrollen är att skydda konsumenterna mot hälsorisker och 
oredligt förfarande.&lt;p&gt;&lt;a name="S8"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

De samhälleliga målen har även uttryckts i flera författningar. I 2§ 
djurskyddslagen (1988:534) sägs att ''djur skall behandlas väl och 
skyddas mot onödigt lidande och sjukdom''. I epizootilagen (1980:369) 
och lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur finns 
bestämmelser om att vissa smittsamma sjukdomar skall bekämpas. I den 
veterinära införselkungörelsen (1958:551) ges bestämmelser till 
förebyggande av att djursjukdomar förs in i riket m.m. I livsmedelslagen 
(1971:511) ges bestämmelser om livsmedlens innehåll och hantering. I 
olika följdförfattningar finns ytterligare detaljbestämmelser med 
anledning av tidigare nämnda författningar. Genomförandet av 
intentionerna i dessa författningar förutsätter tillgång till och 
medverkan av veterinär personal.&lt;p&gt;&lt;a name="S9"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Behovet av översyn"&gt;&lt;a name="Behovet av översyn"&gt;Behovet av översyn&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Veterinärväsendet påverkas av flera förändringar i det svenska samhället 
och vår omvärld.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Av tabellerna över antalet husdjur framgår att antalet nötkreatur och 
svin och framför allt antalet djurbesättningar har minskat under den sen aste tioårsperioden. En ökning av antalet hästar kompenserar inte 
bortfallet av nötkreatur och svin. Antalet förrättningar utförda av 
distriktsveterinärer har därför kontinuerligt minskat. Den minskade 
djurhållningen har naturligtvis till följd att även antalet slaktade 
djur minskar. Ett minskande antal djur kan leda till ett minskat behov 
av veterinär service.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Riksdagen beslutade den 9 juni 1990 att införa en ny livsmedelspolitik 
(prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327). En utgångspunkt för 
livsmedelspolitiken bör enligt beslutet vara att produktionen i princip 
skall vara underkastad samma villkor som andra näringar. Beslutet 
innebär bl.a. att gränsskyddet gentemot omvärlden behålls, medan den 
interna marknaden avregleras. Avvecklingen av den interna marknadsregler ingen inleds den 1 juli 1991. En avsikt med beslutet är att balans skall 
uppnås mellan tillgång och efterfrågan på jordbruksprodukter, vilket 
medför att bl.a. mjölkproduktionen kommer att minska. Som konsekvens 
härav kommer antalet mjölkkor att minska, vilket sannolikt kommer att 
påverka behovet av veterinär service. En ytterligare konsekvens blir 
strukturförändringar i uppsamlings- och förädlingsleden inom 
livsmedelsindustrin vilket torde innebära såväl en koncentration i 
förädlingsledet som en ökning av lokal livsmedelsproduktion t.ex. 
gårdsslakteri.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Den nya djurskyddslagen innebär att djur inom husdjursskötseln skall 
hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det 
främjar deras hälsa och ger dem möjligheter att bete sig naturligt. I 
lagen anges att djur skall behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande 
och sjukdom. Genom den nya djurskyddslagen har djurskyddet fått en 
väsentligt ökad betydelse i djurhållningen. Härigenom ställs nya och 
utökade krav på veterinärer och på dem som har ansvaret för 
djurskyddstillsynen och rådgivningen i djurskyddsfrågor. Miljö- och 
hälsoskyddsnämnderna utövar tillsyn enligt djurskyddslagen inom 
kommunerna. I prop. 1989/90:118 (JoU23, rskr. 342) om tillsyn enligt 
djurskyddslagen framhålls att kommunerna i vissa fall bör anlita 
veterinär. Detta kan gälla i ärenden som rör omhändertagande av djur, 
när det i övrigt finns anledning att befara missförhållanden eller när 
det annars finns särskilda skäl för att anlita veterinär sakkunskap. 
Kommunerna bör också i sin verksamhetsplanering anlita veterinär. Detta 
kommer att leda till ett ökat samarbete mellan veterinärer och kommuner. 
Den nya djurskyddslagen kommer även av detta skäl att leda till utökade 
arbetsuppgifter för veterinärkåren.&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Sveriges närmande till EG kan även komma att medföra att veterinären får 
en ny roll anpassad till de krav som EG ställer. Den veterinära 
införselkontrollen kan därigenom komma att få en ny inriktning med 
utökad kontroll på destinationsorten och minskad gränskontroll. Vidare 
kan antalet veterinärförrättningar öka vid export av djur eftersom 
förutsättningarna för internationella transporter inom EG bygger på 
intyg utfärdade i ursprungsbesättningen. Skall kontroll i form av 
provtagning utföras inom en viss tid måste ett nära samarbete mellan den 
kontrollerande veterinären och det veterinärmedicinska laboratoriet 
etableras. Inom ramen för en fri inre marknad ligger också kravet på att 
varje land kan dokumentera sitt sjukdomsläge. Detta kommer sannolikt att 
innebära ökade veterinära insatser.&lt;p&gt;&lt;a name="S7"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

En allmän tendens inom veterinärmedicinen är att den förebyggande vården 
fått och förväntas få en allt större betydelse -- framför allt inom 
animalieproduktionen. Såväl djurhälsoveterinärer som 
distriktsveterinärer deltar i det förebyggande arbetet. Med hänsyn till 
att utvecklingen går mot allt mer förebyggande åtgärder kommer sannolikt 
även behovet av ett utvidgat samarbete mellan dessa veterinärkategorier 
att öka. Den samlade erfarenheten från såväl djursjukvård som 
förebyggande åtgärder kan då läggas till grund för åtgärdsprogram i 
besättningarna. Även uppgifter om förekomst av sjukliga förändringar vid 
slakt bör öka behovet av ett samarbete mellan besättningsveterinärerna 
och besiktningsveterinärorganisationen.&lt;p&gt;&lt;a name="S8"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Förebyggande åtgärder är inte enbart av rent veterinärmedicinsk karaktär 
utan förutsätter även ett samarbete med andra yrkeskategorier. Detta 
kommer att medföra vissa förändringar av veterinärens uppgifter.&lt;p&gt;&lt;a name="S9"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Riksdagen godkände år 1986 en överenskommelse mellan regeringen och 
Lantbrukarnas förhandlingsdelegation om finansieringen av kostnaderna 
för djurens hälso- och sjukvård. Mot bakgrund av detta beslut 
finansieras kostnaderna budgetåret 1990/91 med 52,8 milj.kr. av 
kollektiva medel från jordbruksnäringen. Återstående kostnader 
finansieras med djursjukvårdsavgifter (20,5 milj.kr.), införselavgifter 
utanför fördelningsplanen (28,3 milj.kr.) samt med bidrag av budgetmedel 
(6,5 milj.kr.). Utöver nyss nämnd finansiering så får 
distriktsveterinärerna också intäkter genom att den enskilde
 djurägaren vid varje vårdtillfälle betalar distriktsveterinären för 
djursjukvård enligt veterinärtaxeförordningen (1975:539). Fr.o.m. 
budgetåret 1991/92 förändras förutsättningarna för finansieringen genom 
att finansiering med medel inom jordbruksprisregleringen inte längre är 
möjlig. Riksdagen beslutade den 18 april 1991 (prop. 1991/92:100, JoU22, 
rskr. 202) att kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård för 
budgetåret 1991/92 skall finansieras uteslutande med 
djursjukvårdsavgifter (24,5 milj.kr.) och med bidrag av budgetmedel (85 
milj.kr.). Den föreslagna finansieringen är av tillfällig natur i 
avvaktan på att frågan utreds närmare.&lt;p&gt;&lt;a name="S10"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Därutöver beslutade riksdagen att staten bidrar till kostnaderna för 
veterinärvård till avlägset boende djurägare till en beräknad kostnad av 
ca 2,2 milj.kr. Vidare föreslås att 29,3 milj.kr. skall anvisas för 
djurhälsovård och djurskyddsbefrämjande åtgärder samt närmare 40 
milj.kr. för bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar.&lt;p&gt;&lt;a name="S11"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Sedan början av 1980-talet har andelen kvinnor som antagits till 
veterinärutbildningen ökat. De veterinärer som utexamineras under i vart 
fall första delen av nittiotalet kommer att till största delen vara 
kvinnor. Av lantbruksstyrelsens rapport ''Veterinär arbetsmarknad under 
1990-talet'' framgår dock att yngre kvinnliga distriktsveterinärer utgör 
en mindre del av yngre distriktsveterinärer trots att de utgör ett 
betydande flertal bland de nyligen utexaminerade veterinärerna. Som 
orsak härtill har bl.a. framförts att arbetssituationen för 
distriktsveterinärerna inte är anpassad till dagens samhälle. 
Arbetstidslagstiftningen är t.ex. inte tillämplig på 
distriktsveterinärarbetet. Den nuvarande organisationen är dimensionerad 
så att veterinärerna i ett distrikt förmår upprätthålla veterinär 
service hela dygnet. Detta leder tidvis till långa arbetspass som till 
en del är förlagd till obekväm arbetstid. Härigenom försvåras 
möjligheterna att leva ett normalt socialt liv. Det finns följaktligen 
ett behov av att anpassa arbetet till de förutsättningar som råder i 
dagens samhälle.&lt;p&gt;&lt;a name="S12"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Rekryteringen av personal till distrikts- och 
besiktningsveterinärorganisationerna har varit förenad med problem 
framför allt i Norrland. Såväl lantbruksstyrelsen som statens 
livsmedelsverk har gjort betydande insatser och prövat nya metoder för 
personalrekrytering. Trots dessa insatser har det varit svårt att 
besätta tjänsterna. Rekryteringen tillbesiktningsveterinärorganisationen 
har dock förbättrats under hösten 1990.&lt;p&gt;&lt;a name="S13"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Besiktningsveterinärorganisationen har under senare år också vidkänts en 
snabb kostnadsökning som bl.a. bottnar i bristande flexibilitet i 
nuvarande organisation. De förändringar som nu kan förväntas inom 
animalieproduktionen kommer att ytterligare accentuera problemen.&lt;p&gt;&lt;a name="S14"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Statens livsmedelsverk har studerat flera alternativ till nuvarande 
utformning av besiktningsveterinärorganisationen och arbetar för 
närvarande med ett åtgärdsprogram som bl.a. syftar till att göra den 
rationellare och mindre kostnadskrävande.&lt;p&gt;&lt;a name="S15"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utbildningen av veterinärer kan även komma att påverkas av en förändrad 
roll för veterinären och av ett närmande till EG. Dessutom kan 
förändringar av den internationella handeln medföra att kunskaperna 
måste förbättras i fråga om smittsamma sjukdomar som inte förekommer i 
Sverige eller är sällsynta här.&lt;p&gt;&lt;a name="S16"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Sveriges veterinärförbund har i skrivelse till regeringen framställt 
önskemål om förändringar av veterinärväsendets ansvarsnämnds 
sammansättning och ansvarsområde.&lt;p&gt;&lt;a name="S17"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Sammantaget innebär vad jag nu har anfört att det finns ett starkt behov 
av att se över veterinärväsendets uppgift, organisation och 
finansiering.&lt;p&gt;&lt;a name="S18"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Utgångspunkter för översynen"&gt;&lt;a name="Utgångspunkter för översynen"&gt;Utgångspunkter för översynen&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

De övergripande målen för den veterinära verksamheten skall vara en god 
djurhälsa och en väl fungerande hälso- och sjukvård för djur i hela 
landet, en djurhållning i enlighet med djurskyddslagens krav och en 
livsmedelskontroll så att konsumenterna tillförsäkras livsmedel som är 
säkra från hygienisk synpunkt. Införselkontrollen av levande djur och 
livsmedel skall bedrivas så att den gynnsamma sjukdomssituationen och 
den höga livsmedelshygieniska nivån bibehålls i Sverige eller om möjligt 
förbättras. Att undersöka förekomst av restsubstanser av läkemedel och 
fodertillsatser m.m. är en viktig del av importkontrollen. Vår 
exportkontroll skall innebära en garanti för att exporterade djur och 
livsmedel uppfyller kraven från importländerna. En utgångspunkt för 
utredningen bör därför vara att skapa förutsättningar för att uppnå 
dessa mål. Därvid bör en utgångspunkt vara att såväl de personella som 
de ekonomiska resurserna bör användas på ett optimalt sätt. Ett 
samarbete mellan olika veterinärkategorier och med veterinärmedicinen 
närstående verksamhet bör främjas.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Det är primärt djurägarens ansvar att se till att djuren får den hälso- 
och sjukvård som behövs för att tillgodose de mål som samhället ställt 
upp i bl.a. lagstiftningen om djurskydd. Det är vidare naturligt att det 
ligger i varje djurägares intresse att sörja för djurens välbefinnande. 
En god hälso- och sjukvård inom animalieproduktionen kan vara av 
avgörande betydelse för ett företags ekonomi eftersom kostnader för 
bl.a. djursjukvård utgör en del av de totala produktionskostnaderna i 
animalieproduktionen. En viktig utgångspunkt bör därför vidare vara att 
djurägarna skall svara för kostnaderna för djurens hälso- och sjukvård 
där inte allmänna samhällsintressen motiverar annat. Med allmänna 
samhällsintressen avses tillsyn och kontroll av gällande lagstiftning, 
bekämpande eller förebyggande av allmänfarliga smittsamma djursjukdomar 
och möjligheten att upprätthålla en tillfredsställande veterinär service 
i glesbygd. Att det allmänna samhällsintresset tillgodoses ankommer på 
staten att ombesörja. En ytterligare utgångspunkt bör vara att avlasta 
statsbudgeten kostnader för djurens hälso- och sjukvård som inte 
motiveras av samhällsintresset.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Med dessa utgångspunkter bör en ny organisation utformas som tillgodoser 
samhällets intresse av veterinär verksamhet samtidigt som 
förutsättningar skapas för att effektivt utnyttja de totala resurserna 
inom sektorn.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Förslaget till organisation av veterinärväsendet skall även beakta 
behovet av ett ökat samarbete mellan olika veterinärkategorier och 
veterinärmedicinen närstående verksamheter. En utgångspunkt bör därvid 
vara erfarenheterna från den samverkan som bedrivits vid 
veterinärstationerna. Att stimulera en fortsatt samordning inom dessa 
områden är av allmänt samhällsintresse.&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Åtgärder för att komma till rätta med de nuvarande rekryteringsproblemen 
och de som förväntas i framtiden bör föreslås.&lt;p&gt;&lt;a name="S7"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredningen bör även följa utvecklingen av det åtgärdsprogram som 
statens livsmedelsverk genomför och utvärdera effekterna av programmet.&lt;p&gt;&lt;a name="S8"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Vid översynen bör också beaktas konsekvenserna av en eventuell svensk 
EG-anslutning.&lt;p&gt;&lt;a name="S9"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Översynen bör även innehålla en internationell jämförelse och 
erfarenheter från andra länder bör beaktas i de förslag som läggs fram.&lt;p&gt;&lt;a name="S10"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

I översynen skall även veterinärväsendets ansvarsnämnds uppgifter och 
organisation granskas och förslag läggas fram om de ändringar 
som kan vara motiverade med hänsyn bl.a. till veterinärförbundets 
skrivelse till regeringen.&lt;p&gt;&lt;a name="S11"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Uppdraget"&gt;&lt;a name="Uppdraget"&gt;Uppdraget&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Jag föreslår mot bakgrund av vad jag anfört att en särskild utredare 
tillkallas med uppdrag att göra en översyn av veterinärväsendet.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredaren bör analysera nuvarande behov av veterinär verksamhet och 
vilket behov som förväntas i framtiden. Mot bakgrund av denna analys bör 
förslag lämnas till ansvarsfördelning, dimensionering och framtida 
organisation i fråga om veterinärväsendet i dess helhet. I förslaget 
skall såväl kostnaderna som finansieringen av verksamheten belysas. En 
utgångspunkt är att avlasta statsbudgetens kostnader för djurens hälso- 
och sjukvård som inte motiveras av samhällsintresset. Utredningsarbetet 
bör bedrivas i nära kontakt med berörda myndigheter och organisationer. 
Arbetet skall bedrivas i perspektivet av regeringens program för att 
förnya den offentliga sektorn vars huvudpunkter finns redovisade i prop. 
1990/91:100, bil. 2.&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Arbetet skall vara avslutat senast den 1 juli 1992.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Utredaren bör beakta vad som sägs i direktiven till statliga kommittéer 
och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 
1984:5) samt beaktande av EG-aspekterna (dir. 1988:43). Förslag till 
åtgärder skall tas fram med beaktande av regelreformeringsaspekten
(jfr. prop. 1990/91:100, bil. 2, s. 48--53).&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Hemställan"&gt;&lt;a name="Hemställan"&gt;Hemställan&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen 
bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen 
(1976:119) -- med uppdrag att göra en översyn av veterinärväsendet och&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt 
utredningen.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall 
belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;h3 name="Beslut"&gt;&lt;a name="Beslut"&gt;Beslut&lt;/a&gt;&lt;/h3&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller 
hans hemställan.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;                                (Jordbruksdepartementet)&lt;/pre&gt;&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
</dokumentstatus>