<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284072</hangar_id>
 <dok_id>GF039</dok_id>
 <rm>1991/92</rm>
 <beteckning>9</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1991/92:9</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>9</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-08-29 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:40:54</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-22 16:54:18</publicerad>
 <titel>om jakt och viltvård</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GF039/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GF039</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GF039</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1991/92:9&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om jakt och viltvård&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GF039/prop_199192__9-1.png" style="width:36pt;height:45pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogade&lt;br&gt;utdrag ur regeringsprotokollet den 29 augusti 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mats Hellström&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Stammarna av framför allt älg, dovhjort, kronhjort och rådjur skall anpas-&lt;br&gt;sas så att det uppnås en bättre balans mellan viltstammarnas storlek och&lt;br&gt;intresset av att minska de skador viltet åstadkommer. Jägare och markäga-&lt;br&gt;re skall ta ett större ansvar för att balansen uppnås. Information och&lt;br&gt;utbildning i jakt- och viltvårdsfrågor skall ges till markägare och jägare.&lt;br&gt;Det lokala samrådet i jakt- och viltvårdsfrågor skall intensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora och stabila älgjaktsområden skall kunna registreras som älgskötsel-&lt;br&gt;områden. Jakträttshavarna får själva avgöra avskjutningens storlek inom&lt;br&gt;dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakttiderna för älg, dovhjort, kronhjort och rådjur förlängs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att erhålla ersättning för skada av älg, dovhjort och&lt;br&gt;kronhjort på jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar upphör den 1 januari&lt;br&gt;1995.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lagom ändring i jaktlagen (1987:259)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 23, 33 och 54 §§ jaktlagen (1987:259) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de tider som regeringen föreskriver får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som bor på en gård eller&lt;br&gt;har en trädgård men saknar jakträtt&lt;br&gt;där döda eller fånga och behålla föl-&lt;br&gt;jande djur som kommer in på går-&lt;br&gt;den eller i trädgården: vildsvin,&lt;br&gt;räv, grävling, iller, mink, hermelin,&lt;br&gt;vessla, ekorre, vildkanin, mullvad,&lt;br&gt;sorkar, lämlar, råttor, skogsmöss,&lt;br&gt;husmus, duvhök, sparvhök, kråka,&lt;br&gt;råka, kaja, skata, björktrast (snö-&lt;br&gt;skata), gråsparv eller pilfink,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som bor på en gård eller&lt;br&gt;haren trädgård men saknar jakträtt&lt;br&gt;där döda eller fånga och behålla föl-&lt;br&gt;jande djur som kommer in på går-&lt;br&gt;den eller i trädgården: vildsvin,&lt;br&gt;räv, mårdhund, grävling, mård, il-&lt;br&gt;ler, mink, hermelin, vessla, ekorre,&lt;br&gt;vildkanin, mullvad, sorkar, lämlar,&lt;br&gt;råttor, skogsmöss, husmus, duv-&lt;br&gt;hök, sparvhök, kråka, råka, kaja,&lt;br&gt;skata, björktrast (snöskata), grå-&lt;br&gt;sparv eller pilfink,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har en handelsträdgård, anläggning för yrkesmässig fruktod-&lt;br&gt;ling eller plantskola men saknar jakträtt där döda hare, om det behövs för&lt;br&gt;att förhindra skador på träd eller trädplantor; därvid skall djur som dödats&lt;br&gt;tillfalla jakträttsha varen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som innehar mark men saknar jakträtt där fånga vildkanin och&lt;br&gt;behålla de fångade djuren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får medge att jakt efter björn, varg, järv, lo eller säl bedrivs&lt;br&gt;på annans jaktområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakt efter älg får ske endast efter licens av länsstyrelsen och inom ett&lt;br&gt;område som länsstyrelsen har registrerat (licensområde). Detta gäller inte,&lt;br&gt;om jakten endast avser älgkalv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett licensområde skall vara av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt att&lt;br&gt;det är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra att registrera ett område&lt;br&gt;som licensområde eller besluta om avregistrering, om området inte medger&lt;br&gt;en avskjutning av minst ett vuxet djur om året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av bestämmelserna i andra stycket får ett område registre-&lt;br&gt;ras som licensområde med tilldelning av ett valfritt djur om året om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl för en sådan registrering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela föreskrif-&lt;br&gt;ter om undantag från första och&lt;br&gt;tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut enligt 12och Länsstyrelsens beslut enligt 33 §&lt;br&gt;33 §§ får överklagas hos statens na- om registrering av licensområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;turvårdsverk. Naturvårdsverkets be-&lt;br&gt;slut i en överklagad fråga får inte&lt;br&gt;överklagas. Naturvårdsverkets be-&lt;br&gt;slut i övrigt med anledning av be-&lt;br&gt;svärsärendet får överklagas hos&lt;br&gt;kammarrätten genom besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om hur sådana be-&lt;br&gt;slut får överklagas som fattas av en&lt;br&gt;myndighet med stöd av ett bemyn-&lt;br&gt;digande enligt denna lag meddelas&lt;br&gt;av regeringen.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får överklagas hos kammarrätten.&lt;br&gt;Beslut enligt 12 § samt övriga beslut&lt;br&gt;enligt 33 § får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om överklagande av&lt;br&gt;sådana beslut som fattas av en&lt;br&gt;myndighet med stöd av bemyndi-&lt;br&gt;gande enligt denna lag meddelas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992. Äldre bestämmelser tilläm-&lt;br&gt;pas dock i fråga om beslut som har meddelats före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Jordbruksdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 augusti 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Görans-&lt;br&gt;son, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, G. Andersson,&lt;br&gt;Lönnqvist, Freivalds, Lööw, Persson, Sahlin, Larsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellström&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om jakt och viltvård&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Viltskadeutredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande den 21 april 1988 tillkallade&lt;br&gt;statsrådet Lönnqvist en särskild utredare med uppdrag att se över ersätt-&lt;br&gt;ningssystemet för viltskador. Utredningen om ersättning vid vissa skador&lt;br&gt;av vilt, i fortsättningen benämnd viltskadeutredningen, (riksdagsledamo-&lt;br&gt;ten Jan Fransson) avgav i augusti 1990 betänkandet (SOU 1990:60) Skada&lt;br&gt;av vilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör&lt;br&gt;fogas dels en sammanfattning av betänkandet som bilaga 1, dels det&lt;br&gt;lagförslag som läggs fram som bilaga 2, dels en förteckning över remissin-&lt;br&gt;stanserna och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens naturvårdsverks promemoria&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog den 8 oktober 1987 åt statens naturvårdsverk att i&lt;br&gt;samråd med statskontoret och övriga berörda myndigheter och organisa-&lt;br&gt;tioner utarbeta lämpliga rutiner för länsstyrelsernas registrering av licens-&lt;br&gt;områden och beslut om älgtilldelning. Naturvårdsverket överlämnade i&lt;br&gt;maj 1990 promemorian Förenklad administration av älgjakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende bör&lt;br&gt;fogas dels en sammanfattning av promemorians förslag som bilaga 4, dels&lt;br&gt;en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remiss-&lt;br&gt;yttrandena som bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Älg/skog-gruppens slutrapport&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen och Svenska jägareförbundet beslutade den 25 februari&lt;br&gt;1986 att tillsätta en arbetsgrupp för att närmare belysa och ge svar på vissa&lt;br&gt;frågor rörande älgen och skogen. Arbetsgruppen, älg/skoggruppen, har i sin&lt;br&gt;slutrapport Älgen och skogen tagit upp skadeproblemen och lämnat förslag&lt;br&gt;till lösningar. Regeringen överlämnade arbetsgruppens slutrapport till vilt-&lt;br&gt;skadeutredningen, varför rapporten inte har remissbehandlats separat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas arbetsgruppens förslag till åtgär- Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;der i sammanfattning som bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Naturvårdsverkets organisation&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande den 1 november 1990 tillkallade&lt;br&gt;chefen för miljödepartementet en särskild utredare för att utreda natur-&lt;br&gt;vårdsverkets framtida uppgifter. Utredningen antog namnet Utredningen&lt;br&gt;om naturvårdsverket. Utredningen avgav i april 1991 betänkandet (SOU&lt;br&gt;1991:32) Naturvårdsverkets uppgifter och organisation. Utredningen före-&lt;br&gt;slår bl. a. att naturvårdsverkets centrala sektoransvar för jaktfrågor förs&lt;br&gt;över till skogsstyrelsen medan verket behåller sin rätt att besluta i frågor&lt;br&gt;som gäller de stora rovdjuren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har inte remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende&lt;br&gt;bör fogas betänkandets lagförslag såvitt rör jaktlagen (1987:259) som bila-&lt;br&gt;ga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog den 20 juni 1991 åt generaldirektörerna för statens&lt;br&gt;naturvårdsverk och skogsstyrelsen samt åt rikspolischefen att gemensamt&lt;br&gt;utreda formerna för att föra över det övergripande ansvaret för jakt- och&lt;br&gt;viltvårdsfrågor till skogsstyrelsen samt frågor rörande forskning inom jakt-&lt;br&gt;och viltvårdsområdet till skogs- och jordbrukets forskningsråd. Vidare&lt;br&gt;skall det övervägas i vilken mån och i vilka former det övergripande&lt;br&gt;ansvaret rörande krav på skjutvapen och ammunition för jakt samt frågor&lt;br&gt;om tillstånd till innehav av jaktvapen bör föras över till rikspolisstyrelsen.&lt;br&gt;Uppdraget skall redovisas senast den 15 november 1991.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskilda överläggningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vid överläggningar i jordbruksdepartementet med företrädare för bl. a.&lt;br&gt;skogsstyrelsen, naturvårdsverket, länsstyrelser, skogsbruket och jägarorga-&lt;br&gt;nisationerna om den framtida älgjakten och älgadministrationen har dessa&lt;br&gt;kommenterat sina synpunkter på de framlagda förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Gällande bestämmelser m. m.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Ersättning för skada av vilt på jordbruksgröda och&lt;br&gt;trädgårdsodling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt förordningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador, m. m.&lt;br&gt;skall för varje älg, kronhjort och dovhjort som falls betalas en fallavgift&lt;br&gt;som fastställs av länsstyrelsen. De avgifter som erläggs bildar för varje län&lt;br&gt;en viltskadefond. Ur viltskadefonden lämnas ersättning för skador på&lt;br&gt;jordbruksgrödor eller trädgårdsodlingar om de förorsakats av älg,&lt;br&gt;kronhjort eller dovhjort. Ersättning kan lämnas till jordbruksföretag med&lt;br&gt;minst 2 ha odlad jord eller yrkesmässiga trädgårdsföretag omfattande&lt;br&gt;minst 200 m&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; under glas eller plast eller minst 2 500 m&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; frilandsareal. En&lt;br&gt;förutsättning för ersättning är att den skadelidande vidtagit åtgärder för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motverka skadan. Olika förebyggande åtgärder är t. ex. begränsning av&lt;br&gt;skadegörande viltstammar genom jakt, anpassning av grödaval och areal-&lt;br&gt;disposition, uppsättning av stängsel och skrämselåtgärder. Ersättning läm-&lt;br&gt;nas för den del av skadan som överstiger en självrisk som beräknas för&lt;br&gt;varje företag. Självrisken utgör 1,5% av gårdens skördevärde för jord-&lt;br&gt;bruksfastigheter, dock lägst 1 000 kr. För trädgårdsföretag är självrisken&lt;br&gt;250 kr. per ha, dock lägst 1 000 kr. Värderingen av skadan utförs av gode&lt;br&gt;män som utses av länsstyrelsen. Kostnaden för värderingen ersätts ur&lt;br&gt;viltskadefonden i de fall ersättning för skadan lämnas. Ersättningen beslu-&lt;br&gt;tas av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur viltskadefonden kan länsstyrelsen även lämna bidrag till förebyggan-&lt;br&gt;de åtgärder mot viltskador av älg, kronhjort och dovhjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Ersättning för skada av vilt på skog&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Föredragande statsrådet anförde i prop. 1986/87:58 om jaktlag, m. m. att&lt;br&gt;skogsägare borde kunna påräkna bidrag när skogsplanteringar utsatts för&lt;br&gt;så svåra skador av älg att en omplantering är nödvändig enligt skogsvårds-&lt;br&gt;lagstiftningens föreskrifter om skyldighet att anlägga ny skog. En förutsätt-&lt;br&gt;ning för sådant bidrag borde vara att skogsägaren så långt möjligt försökt&lt;br&gt;skydda planteringen från skador genom avskjutning av älg. Som huvudre-&lt;br&gt;gel borde enligt föredraganden gälla att bidrag skall komma i fråga först&lt;br&gt;när skogsägaren skjutit sin tilldelning under den vanliga jakten och dessut-&lt;br&gt;om uttömt möjligheterna att genom särskilda tillstånd till skyddsjakt för-&lt;br&gt;hindra att planteringen förstörs. Bidraget borde lämnas för skador som&lt;br&gt;inträffat efter den 30 juni 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med utarbetandet av föreskrifter för det nya bidraget fram-&lt;br&gt;kom att det råder stor osäkerhet i fråga om de årliga skadorna av älg på&lt;br&gt;skog. Det råder också stor osäkerhet om vilken effekt den nya produktions-&lt;br&gt;anpassade älgjakten kan få på skogsskadorna. Länens viltskadefonder&lt;br&gt;tillförs omkring 20 milj. kr. årligen genom fallavgifter. För att fallavgifter-&lt;br&gt;na inte skall bli oskäligt betungande för jägarna beslutade statsmakterna&lt;br&gt;att en försöksverksamhet med bidrag till omplantering av skog som ska-&lt;br&gt;dats av älg skulle genomföras i några län. Härigenom skulle nödvändiga&lt;br&gt;kunskaper vinnas om hur stor älgstammen bör vara för att skogsskadorna&lt;br&gt;skall hållas på en acceptabel nivå (prop. 1987/88:100 bil. 11, JoU 17, rskr.&lt;br&gt;184).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av förordningen (1988:406) om försöksverksamhet med bi-&lt;br&gt;drag till omplantering av skog som skadats av älg kunde under åren 1988 —&lt;br&gt;1990 bidrag lämnas för sådan omplantering i Blekinge, Älvsborgs och&lt;br&gt;Norrbottens län. Bidrag lämnades med 25% av omplanteringskostnaden&lt;br&gt;när skogsplanteringar utsatts för så svåra skador av älg att omplantering&lt;br&gt;måste ske enligt skogsstyrelsens bestämmelser om skyldighet att anlägga ny&lt;br&gt;skog. Bidrag lämnades endast om skogsägaren skjutit sin ordinarie älgtill-&lt;br&gt;delning och uttömt möjligheterna till ytterligare avskjutning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Ersättning for skada av vilt i övriga fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt 17 § förordningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador,&lt;br&gt;m. m. får för särskilt fall ersättning lämnas av statsmedel eller ur jaktvårds-&lt;br&gt;fonden om det är uppenbart oskäligt att den skadelidande själv svarar för&lt;br&gt;de kostnader som skadan föranleder. Fråga om ersättning prövas av na-&lt;br&gt;turvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förordningen (1976:430) om ersättning vid vissa skador av rov-&lt;br&gt;djur lämnas ersättning om tamdjur skadas eller dödas genom angrepp av&lt;br&gt;björn, varg, järv, lo eller örn. Fråga om ersättning prövas i de fyra nordli-&lt;br&gt;gaste länen av länsstyrelsen och i övrigt av naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Älgjakten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Älgjakten bedrivs i huvudsak som licensjakt. Enligt 33 § jaktlagen skall&lt;br&gt;jakten ske på registrerade licensområden. Områden som tål en avskjutning&lt;br&gt;av minst ett vuxet djur om året registreras som A-område. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl kan även områden som inte uppfyller kraven för A-område&lt;br&gt;registreras för tilldelning av ett valfritt djur (vuxet djur eller kalv) om året.&lt;br&gt;Dessa områden kallas B-områden. Inom område som för 1987 års jakt har&lt;br&gt;registrerats som älgjaktsområde med generell tilldelning får älgjakt ske&lt;br&gt;enligt äldre bestämmelser till utgången av år 1994. Dessa områden be-&lt;br&gt;nämns generellområden och har en generell årlig tilldelning omfattande ett&lt;br&gt;vuxet djur och en årskalv. En kort jakttid, ett fåtal dagar, gäller för jakten&lt;br&gt;inom B-områden och generellområden. På övriga, icke registrerade marker&lt;br&gt;bedrivs älgjakten som fri kalvjakt under en kort jakttid.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Allmänna överväganden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Utgångspunkterna för mina förslag och överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningen tillkallades för att göra en översyn av ersättningssy-&lt;br&gt;stemet för viltskador. Utgångspunkten för arbetet var att skadorna och&lt;br&gt;ersättningarna tenderat att öka kraftigt, vilket medfört att fallavgifterna&lt;br&gt;har måst höjas. Fällavgifterna kan emellertid inte tillåtas öka så mycket att&lt;br&gt;de blir oskäligt betungande för jägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i enlighet med sitt uppdrag föreslagit ett antal åtgärder&lt;br&gt;för att minska skadorna av vilt. Utredningen har bl. a. föreslagit att vilt-&lt;br&gt;stammarna skall reduceras lokalt och att både markägare och jägare måste&lt;br&gt;medverka till att det uppnås en balans mellan samhällets målsättning om&lt;br&gt;starka viltstammar å ena sidan och närings- och trafikintressenas önske-&lt;br&gt;mål om reducering av viltskadorna å den andra. För att nå detta mål&lt;br&gt;föreslår utredningen bl. a. att en målinriktad information och utbildning&lt;br&gt;ges till markägare och jägare under en treårsperiod. I syfte att öka det&lt;br&gt;lokala ansvaret för jakten föreslår utredningen vidare att det skall bli&lt;br&gt;möjligt att registrera områden av viss minimistorlek som älgskötselområ-&lt;br&gt;den, där jakträttsinnehavarna själva får avgöra hur många älgar som skall&lt;br&gt;fällas. Utredningen föreslår vidare att möjligheterna att erhålla ersättning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för skada av älg och hjort på jordbruksgröda och trädgårdsodling skall&lt;br&gt;upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl viltskadeutredningen som statens naturvårdsverk har lämnat för-&lt;br&gt;slag till en förenklad administration av älgjakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser det mycket angeläget att de mål som samhället ställt upp för&lt;br&gt;viltvårdspolitiken kan uppfyllas. Samhället har ett ansvar för att vi får en&lt;br&gt;lämplig utveckling av älgstammama och att närings- och trafikintressena&lt;br&gt;inte drabbas av oacceptabla skador. Det är också viktigt att jägarna inte&lt;br&gt;drabbas av oskäliga kostnader för viltskador eller för jaktadministra-&lt;br&gt;tionen. Viltskadeutredningen och naturvårdsverket har lämnat flera för-&lt;br&gt;slag för att nå dessa syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av de frågor som tagits upp faller inom regeringens kompetens-&lt;br&gt;område. I en del av dessa frågor redovisar jag mina överväganden för&lt;br&gt;riksdagens kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag och överväganden harmonierar med EGs regler om jakt&lt;br&gt;och om skydd för vilda djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag och ställningstaganden innebär sammanfattningsvis följan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Åtgärder måste vidtas för att skapa en bättre balans mellan viltstammar-&lt;br&gt;nas storlek och intresset av att minska de skador som viltet åstadkom-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Markägare, jägare och myndigheter skall ta ett större ansvar för att&lt;br&gt;balansen uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Det lokala samrådet i jakt- och viltvårdsfrågor skall intensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Riktad utbildning och information i jakt- och viltvårdsfrågor skall ges&lt;br&gt;till markägare och jägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Viltforskningen skall prioritera forskning om åtgärder för att nå och&lt;br&gt;bibehålla balansen mellan viltstammarnas storlek och ett tillfredsställan-&lt;br&gt;de skydd för närings- och trafikintressena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Stora och stabila älgjaktsområden skall kunna registreras som älgskötsel-&lt;br&gt;områden av länsstyrelsen. Jakträttshavarna skall där själva besluta om&lt;br&gt;avskjutningens storlek. Älgjakten i Malmöhus län skall bedrivas under&lt;br&gt;allmän jakttid utanför A-områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Jakttiderna för älg, dovhjort, kronhjort och rådjur förlängs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Jakten efter dovhjort och rådjur skall enbart ske under allmän jakttid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Jakten efter kronhjort skall ske som licensjakt inom särskilda kronhjorts-&lt;br&gt;områden och i övrigt som allmän jakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Detaljregleringen av länsstyrelsernas älgadministration skall minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Ersättningen för skada av älg, dovhjort och kronhjort på jordbruksgrö-&lt;br&gt;dor och trädgårdsodlingar upphör den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Något bidrag till omplantering av skog som skadats av älg införs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• Fällavgifterna för dovhjort, kronhjort och årskalv av älg avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Målen för jakt- och viltvårdspolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Målen för jakt- och viltvårdspolitiken skall ligga&lt;br&gt;fast. Samhällets målsättning om balans mellan å ena sidan viltstam-&lt;br&gt;marnas storlek och å andra sidan ett rimligt skydd för andra intres-&lt;br&gt;sen har i vissa avseenden inte uppfyllts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningens bedömning överensstämmer med min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna delar viltskadeutredningens bedömning. Skogsstyrel-&lt;br&gt;sen anser att de omfattande skador på skog som förekommer utgör ett&lt;br&gt;bevis för att målen i jakt- och viltvårdspolitiken inte uppfyllts. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen i Älvsborgs län anser att statsmakternas målsättning måste anges tydligt&lt;br&gt;i lagstiftningen och inte bara komma till uttryck i allmänt hållna uttalan-&lt;br&gt;den i förarbetena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Statsmakternas målsättning för jakt- och&lt;br&gt;viltvårdspolitiken anges i 4§ jaktlagen. Viltet skall enligt bestämmelsen&lt;br&gt;vårdas i syfte att bl. a. främja en med hänsyn till allmänna och enskilda&lt;br&gt;intressen lämplig utveckling av viltstammarna. Jakten skall anpassas efter&lt;br&gt;tillgången på vilt. Det är markägaren och jakträttshavaren som svarar för&lt;br&gt;att åtgärderna utförs och att anpassningen sker. Av grundläggande betydel-&lt;br&gt;se för arternas bevarande är att bestånden av vaije art omfattar ett så stort&lt;br&gt;individantal att en genetisk variation inom arten är säkerställd. Då man&lt;br&gt;uppnått att arterna förekommer i tillräckligt starka stammar blir det&lt;br&gt;frågan om en intresseavvägning, varvid speciell hänsyn måste tas till&lt;br&gt;riskerna för uppkomsten av skador både inom skogsbruket och jordbruket&lt;br&gt;samt i trafiken. Den nuvarande lagstiftningen är således uppbyggd på&lt;br&gt;principen att jakt är tillåten om den är försvarlig från viltvårdssynpunkt.&lt;br&gt;Själva jakten är även i viss utsträckning ett led i viltvården, nämligen när&lt;br&gt;det är möjligt eller ändamålsenligt att genom avskjutning reglera ett vilt-&lt;br&gt;bestånds storlek och sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltså en stark koppling mellan jakt och viltvård men med en&lt;br&gt;särskild vikt lagd på skydd och vård. En balans skall följaktligen efter-&lt;br&gt;strävas mellan å ena sidan intresset av att ha starka viltstammar och å&lt;br&gt;andra sidan främst närings- och trafikintressena. Föredragande statsrådet&lt;br&gt;ansåg i prop. 1986/87:58 om ny jaktlag, m. m. att vissa arter förekommer i&lt;br&gt;så stora stammar att det krävs särskilda åtgärder om denna balans skall&lt;br&gt;nås. Så t. ex. har älgstammens tillväxt lett till ett stort antal viltolyckor i&lt;br&gt;trafiken årligen och betydande betesskador på gröda och skog. I fråga om&lt;br&gt;vården av älgstammen anförde föredraganden att den skall inriktas mot att&lt;br&gt;bevara en livskraftig älgstam av hög kvalitet. Älgstammens storlek bör&lt;br&gt;genom en lämplig avskjutning anpassas till betestillgången, de areella&lt;br&gt;näringarna och trafiksäkerheten, dvs. älgjakten skall vara produktionsan-&lt;br&gt;passad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet att komma till rätta med den obalans som råder var enligt&lt;br&gt;föredragande statsrådet att genomföra en ökad avskjutning. Man bör dock&lt;br&gt;inte övervärdera jakten som medel att lösa problemen med övertaliga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viltstammar. Jakten är följaktligen inte det enda medlet för att minska en&lt;br&gt;för stor viltstam. I fråga om vissa viltarter är det emellertid nödvändigt att&lt;br&gt;både bedriva en intensiv normal jakt och ha möjlighet att vid sidan om&lt;br&gt;den vanliga jakten föranstalta om en avskjutning för att förebygga viltska-&lt;br&gt;dor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt min uppfattning inte anledning att ändra de angivna&lt;br&gt;målen för jakt- och viltvårdspolitiken. Enligt viltskadeutredningen har&lt;br&gt;emellertid samhällets målsättning om balans mellan å ena sidan viltstam-&lt;br&gt;marnas storlek och å andra sidan markernas förmåga att föda viltet inte&lt;br&gt;uppfyllts i vissa områden. Viltskadorna på skog och jordbruksgrödor har&lt;br&gt;enligt utredningen områdesvis ökat kraftigt under senare år. Detta beror&lt;br&gt;särskilt på älgstammens starka utveckling under senare år. En rad ekologi-&lt;br&gt;ska och biologiska faktorer bidrar givetvis till viltstammarnas utveckling.&lt;br&gt;Sedan riksdagen gjorde sitt uttalande om målen för viltvårdspolitiken har,&lt;br&gt;enligt viltskadeutredningens bedömning, framför allt älgskadoma på vissa&lt;br&gt;håll snarare tenderat att öka än minska trots en ökad avskjutning. Det&lt;br&gt;krävs därför enligt utredningen en kraftansträngning de närmaste åren för&lt;br&gt;att lokalt få en bättre balans hos framför allt älgstammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min uppfattning skall vi ha en livskraftig och högkvalitativ vilt-&lt;br&gt;stam i Sverige. Stammen får dock inte vara större än att skador av ekono-&lt;br&gt;misk betydelse för de areella näringarna och för trafiken så långt möjligt&lt;br&gt;undviks. Alltför stora bestånd av vilt kan dessutom medföra att sjukdomar&lt;br&gt;sprids. Jag delar emellertid viltskadeutredningens uppfattning att den&lt;br&gt;eftersträvade balansen mellan intresset av att ha starka viltstammar och&lt;br&gt;närings- och trafikintressena inte alltid har uppnåtts. Med balans menas i&lt;br&gt;detta avseende inte den biologiska bärförmågan, dvs. markernas förmåga&lt;br&gt;att föda viltet. Den biologiska bärförmågan ligger i allmänhet avsevärt&lt;br&gt;högre än den bärförmåga som definieras med utgångspunkt i viltskadorna.&lt;br&gt;Skillnaderna kan enligt Sveriges lantbruksuniversitet röra sig om 2 — 5&lt;br&gt;gånger högre biologisk bärförmåga än den bärförmåga som kan tolereras&lt;br&gt;från viltskadesynpunkt. Den viltvård som bedrivs måste grunda sig på den&lt;br&gt;från viltskadesynpunkt definierade bärförmågan. Bärförmågan varierar&lt;br&gt;givetvis inom olika delar av landet. Enligt min uppfattning har de senaste&lt;br&gt;årens stora älgavskjutning medfört att skogsskadorna minskat. Lokalt&lt;br&gt;förekommer dock fortfarande stora skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mått på att balans inte råder är utvecklingen av nivån på fallavgifter-&lt;br&gt;na på älg. Avgifterna används huvudsakligen för att ersätta skada av älg,&lt;br&gt;dovhjort och kronhjort på jordbruksgröda och trädgårdsodlingar. Dessa&lt;br&gt;låg fram till jaktåret 1986/87 i genomsnitt under 300 kr. per fälld älg.&lt;br&gt;Jaktåret 1988/89 hade fällavgifterna stigit till i genomsnitt 471 kr. Varia-&lt;br&gt;tionerna mellan länen är stora. Fällavgiften för älg varierade det året&lt;br&gt;mellan 140 kr. och 750 kr. Variationerna är stora även mellan norra och&lt;br&gt;södra Sverige. I de allra flesta fall används fällavgifterna till ersättning för&lt;br&gt;skador av älg på jordbruksgrödor. I vissa län i södra Sverige är emellertid&lt;br&gt;skadorna av dovhjort och kronhjort betydligt mera kostsamma än älgska-&lt;br&gt;dorna. Även om fällavgifterna delvis används till länsstyrelsens admini-&lt;br&gt;stration, tyder ökningen enligt min mening på att den av samhället efter-&lt;br&gt;strävade balansen åtminstone lokalt inte har uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje enskild näring måste tåla att viltet orsakar vissa skador genom&lt;br&gt;betning m. m. Tåligheten för de areella näringarnas del är beroende av de&lt;br&gt;ersättningar som utgår för skador på jordbruksgrödor och trädgårdsodling-&lt;br&gt;ar. Detta har emellertid lett till de nämnda höga fällavgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De areella näringarnas problem med skador av vilt bör i första hand&lt;br&gt;lösas på annat sätt än med ersättningar. Jag anser i likhet med viltskadeut-&lt;br&gt;redningen att det är genom en bättre anpassning av viltstammarnas storlek&lt;br&gt;som skadorna på såväl skog som jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar&lt;br&gt;skall minskas. I denna process måste både markägare och jägare medver-&lt;br&gt;ka. Även myndigheternas beslut kan leda till att bättre balans i viltstam-&lt;br&gt;marna uppnås. En sådan medverkan är den viktigaste förutsättningen.&lt;br&gt;Men då måste både markägare och jägare ges bättre möjlighet än i dag att&lt;br&gt;ta ett större ansvar för att detta mål skall kunna nås. Det motiveras särskilt&lt;br&gt;av de stora lokala variationerna inom landet. Syftet måste vara att anpassa&lt;br&gt;älgstammen till en nivå som är förenlig med det fastlagda målet för jakt-&lt;br&gt;och viltvårdspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den bristande balansen kan ha flera orsaker. Eftersom vilda djur är en&lt;br&gt;värdefull resurs kan man förvänta sig att jägare och den naturintresserade&lt;br&gt;allmänheten vill ha talrika bestånd av åtminstone vissa arter. Uppmärk-&lt;br&gt;samheten får därför inte ensidigt inriktas på viltets skador på skogen och&lt;br&gt;jordbruksgrödorna. Det är viktigt att också se till fördelarna med en&lt;br&gt;individ- och artrik viltstam. Jakten har en stor och ökande ekonomisk&lt;br&gt;betydelse. Den representerar dessutom ett betydande rekreationsvärde&lt;br&gt;som är svårt att mäta i pengar. Viltskadeutredningen har inte närmare&lt;br&gt;övervägt förhållandet mellan viltstammarnas natur- och jakt värden och de&lt;br&gt;skador som viltet orsakar. De konflikter som kan finnas mellan intresset&lt;br&gt;av att behålla förhållandevis stora viltstammar och intresset av att upprätt-&lt;br&gt;hålla en biologisk mångfald i skogen har inte heller behandlats. Den nya&lt;br&gt;jordbrukspolitiken kommer att medföra att stora arealer jordbruksmark&lt;br&gt;inom de närmaste åren kommer att användas för annat än livsmedelspro-&lt;br&gt;duktion. Statligt stöd ges för anläggning av lövskog och energiskog eller för&lt;br&gt;anläggning av våtmark på åkermark. Det är inte minst från naturvårdssyn-&lt;br&gt;punkt önskvärt att vissa delar planteras med lövträd. Svårigheterna att&lt;br&gt;etablera lövskog i områden där födotillgången för viltet är dålig har moti-&lt;br&gt;verat stöd även till skyddsstängsel. Men dessutom måste viltstammarna&lt;br&gt;hållas på en rimlig nivå för att dessa åtgärder i omställningsprogrammet&lt;br&gt;skall vara meningsfulla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte möjligt att i lagstiftningen konkret ange hur stora viltstam-&lt;br&gt;marna skall vara eftersom förhållandena varierar så mycket inom landet.&lt;br&gt;Jag föreslår i avsnitt 3.4 att det skall skapas förutsättningar för ett större&lt;br&gt;lokalt ansvar och en utbyggd samverkan mellan markägare och jägare.&lt;br&gt;Enligt min uppfattning är det på den nivån som målsättningen med jakt-&lt;br&gt;och viltvårdspolitiken måste få komma till ett praktiskt uttryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att lösa de problem stora viltstammar för med sig krävs det insatser&lt;br&gt;och åtgärder av flera slag. Samhället kan medverka till att det skapas en&lt;br&gt;bättre balans i viltstammarna genom att lägga ett större ansvar på mark-&lt;br&gt;ägare och jägare och genom en minskad reglering av jakten. Myndigheter-&lt;br&gt;nas administration kan förenklas bl. a. genom att onödig detaljreglering av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jakten tas bort. Förutsättningar skapas därigenom för ett ökat lokalt an- Prop. 1991/92: 9&lt;br&gt;svar och en utbyggd samverkan mellan markägare och jägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett administrativt enklare och flexiblare tilldelningssystem för licensjak-&lt;br&gt;ten efter älg, ett system som möjliggör ett bättre beaktande av de lokala&lt;br&gt;förhållandena, bör sålunda övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa utgångspunkter ligger till grund för mina förslag till åtgärder för&lt;br&gt;att bryta utvecklingen av ökande skador av vilt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Bättre balans i viltstammarna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Under de närmaste åren måste ansträngningarna&lt;br&gt;ökas så att det skapas sådan balans i stammarna av framför allt älg,&lt;br&gt;dovhjort, kronhjort och rådjur att skadorna på skog, jordbruksgrö-&lt;br&gt;da, trädgårdsodlingar och i trafiken minskar till en acceptabel nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningens bedömning överensstämmer i stort med min. Ut-&lt;br&gt;redningen anser dock att de balanserade viltstammarna skall nås inom en&lt;br&gt;treårsperiod och att älgstammen bör kunna minskas med en tredjedel av&lt;br&gt;nuvarande antal. En utvärdering av resultatet av de vidtagna åtgärderna&lt;br&gt;bör göras senast år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak förslaget. Flera anser att stor&lt;br&gt;hänsyn måste tas till de lokala variationerna i älgstammarna. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen i Västmanlands län anser att det är tveksamt om det föreslagna treårs-&lt;br&gt;programmet kan bli ett effektivt instrument för att reducera älgstammen.&lt;br&gt;Enligt länsstyrelsen är det jägarna själva och den för tillfället rådande&lt;br&gt;tillgången på älg inom ett jaktområde som avgör jaktresultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, däribland skogsstyrelsen och statens naturvårds-&lt;br&gt;verk, anser att utvärderingen inte kan ske så tidigt som år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Skogsplanteringar betas av många djur, bl. a.&lt;br&gt;hare, rådjur och älg. Man vet i dag inte tillräckligt om betningens omfatt-&lt;br&gt;ning och betydelse, vilka djur som betar och när de betar. Delvis beror de&lt;br&gt;ökade skadorna, särskilt rådjursskadorna, på att viltstammarna ökat. Nya&lt;br&gt;metoder i skogsbruket, t. ex. plantering av täckrotsplantor som verkar vara&lt;br&gt;särskilt utsatta för betning, kan emellertid också ha bidragit till skadebil-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydande skadegörelse på jordbruksgröda har skett i vissa län särskilt&lt;br&gt;under år med sen skörd. Ca 98% av ersättningarna enligt viltskadeförord-&lt;br&gt;ningens bestämmelser avser skador av älg. Endast ett fåtal skador i yrkes-&lt;br&gt;mässiga trädgårdsodlingar orsakas av älg. Statistik visar också att skador-&lt;br&gt;na under fuktiga och kalla somrar och höstar ökar, medan skadorna under&lt;br&gt;torra somrar och goda skördeförhållanden minskar. De mest utsatta grö-&lt;br&gt;dorna är havre, grönfoderväxter, fodermärgkål och vissa oljeväxter. Det är&lt;br&gt;vanligt att älgar betar på höstsäd och raps tidigt på våren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nämnt i avsnitt 3.2 har samhällets målsättning om balans&lt;br&gt;mellan viltstammarnas storlek och intresset av att hålla tillbaka de skador&lt;br&gt;som viltet förorsakar inte uppfyllts i alla avseenden. Det gäller framför allt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;älgstammen på många håll i landet. Jag delar därför viltskadeutredningens Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;uppfattning att en bättre balans i viltstammarna måste uppnås lokalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgstammen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har en mycket tät älgstam med en i ett internationellt perspektiv&lt;br&gt;mycket hög avkastning. Historiskt sett har älgstammen aldrig varit så stor&lt;br&gt;som under senare delen av 1970-talet och början av 1980-talet. Samtidigt&lt;br&gt;har avskjutningen varit så stor att den motsvarar ungefar halva vinter-&lt;br&gt;stammen. Inom vissa områden finns det emellertid enligt viltskadeutred-&lt;br&gt;ningen mycket mer älg än markerna tål. Den kraftiga ökningen av älgstam-&lt;br&gt;men har gett upphov till betydande problem och skador. På grund av en&lt;br&gt;alltför riklig älgförekomst har det på flera håll uppkommit stora skador på&lt;br&gt;både skog och jordbruksgröda och allvarliga olyckor i trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska älgjakten uppskattas omsätta ca 1,5 miljard kronor om&lt;br&gt;året. Den nuvarande älgstammen på 250000 — 300000 djur i vinterstam&lt;br&gt;ger genom en årlig reproduktion på 130 000 — 150 000 djur underlag för en&lt;br&gt;betydande årlig avskjutning. Under år 1989 fälldes ca 136000 älgar och&lt;br&gt;under år 1990 ca 130000 älgar. Älgstammen representerar både höga&lt;br&gt;naturvärden och höga jakt värden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en reglerad avskjutning av älgstammen har man syftat till att&lt;br&gt;anpassa den till en lämplig nivå. Områdesvis har också en ökad avskjut-&lt;br&gt;ning och andra förebyggande åtgärder lett fram till en älgstam som kan&lt;br&gt;sägas vara i balans med andra intressen. De redovisningar som finns visar&lt;br&gt;dock att det, trots en ökad avskjutning och en strävan till sänkt skadenivå,&lt;br&gt;fortfarande finns områden med alltför stora älgstammar. Det är dock svårt&lt;br&gt;att ange älgstammens storlek och sammansättning. Såväl avskjutningssta-&lt;br&gt;tistiken som älginventeringar är osäkra instrument för en sådan beräkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande vinterstammen av älg orsakar problem. Betydande eko-&lt;br&gt;nomiska värden går till spillo till följd av viltskadorna och vid olyckor i&lt;br&gt;trafiken. Älgskadorna har ända sedan slutet av 1970-talet ökat trots att&lt;br&gt;tilldelningen av älg ökat. På det statliga vägnätet inträffar årligen ca 20000&lt;br&gt;polisrapporterade viltolyckor, varav 5000 avser kollision med älg. De&lt;br&gt;åtgärder som vidtas för att minska trafikolyckorna är i första hand siktröj-&lt;br&gt;ningar och uppförande av viltstängsel. Särskilt uppförande av viltstängsel&lt;br&gt;kostar mycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skogsstyrelsens planeringsanvisningar till skogsvårdsstyrelserna finns&lt;br&gt;som ett mål för styrelsernas verksamhet angivet att skadorna av vilt skall&lt;br&gt;reduceras så att högst 5% av huvudstammarna i tallungskogarna har&lt;br&gt;allvarliga betesskador. Möjligheterna att genom skogliga skötselåtgärder&lt;br&gt;minska betesskadorna på ungskogen är emellertid begränsade. Enligt riks-&lt;br&gt;skogstaxeringen är i dag 7 % av plant- och ungskogen så svårt skadad att mer&lt;br&gt;än 5% av barrträdens huvudstammar har allvarliga betesskador. Detta&lt;br&gt;berör mer än 400000 ha skog. Skadorna är mest omfattande i bestånd som&lt;br&gt;domineras av tall. Skogarna i södra Norrland har varit värst utsatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Skogsindustrierna är betydligt mer än 7% av plant- och ung-&lt;br&gt;skogen svårt älgskadad. De kvalitets- och produktionsförluster som drab-&lt;br&gt;bat främst yngre tallskog har medfört ekonomiska förluster för såväl &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskilda skogsägare som för samhället. Älgbetes- och skogsskadeinvente-&lt;br&gt;ring i Jämtlands län visar enligt länsstyrelsen på omfattande skador på&lt;br&gt;skogen till ett värde av upp mot 1 miljard kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningen föreslår att betestrycket på skog och gröda mins-&lt;br&gt;kas genom att älgstammen under en treårsperiod reduceras med en tredje-&lt;br&gt;del. Detta skulle innebära en avskjutning av 150000 — 200000 älgar årli-&lt;br&gt;gen under perioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar så till vida viltskadeutredningens uppfattning att en bättre&lt;br&gt;balans i älgstammen bör eftersträvas. Jag är dock inte beredd att förorda&lt;br&gt;att avskjutningen skall vara 150000 — 200000 älgar per år under tre år. En&lt;br&gt;minskning av älgskadorna bör visserligen ske i första hand genom en&lt;br&gt;sänkning av älgantalet och justering av stammens täthet. Men målsättning-&lt;br&gt;en för älgstammens lokala täthet måste bli flexiblare än för närvarande. De&lt;br&gt;lokala skillnaderna mellan betesmarkens produktionsförmåga och älgska-&lt;br&gt;dorna måste beaktas bättre. En ökad avskjutning inom de områden som&lt;br&gt;drabbats av skogsskador är särskilt angelägen för att återställa balansen.&lt;br&gt;Målet måste dock nås med beaktande av de skillnader som föreligger&lt;br&gt;lokalt. Svårt skadade tallbestånd återhämtar sig bättre om de inte utsätts&lt;br&gt;för ytterligare betning. Jag delar skogsstyrelsens uppfattning att det kan&lt;br&gt;vara nödvändigt att sänka älgstammens nivå under vad som annars kan&lt;br&gt;vara acceptabelt från skogsbrukets synpunkt inom sådana områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anpassningen av förhållandet mellan älgstam, födotillgång och accepta-&lt;br&gt;bel skadenivå är beroende av många olika faktorer. Ett av skälen till att&lt;br&gt;anpassningen i vissa fall inte har lyckats kan vara att kunskapen om&lt;br&gt;älgbeståndens storlek, sammansättning och populationsdynamik inte varit&lt;br&gt;tillräcklig. Som en följd därav har den lokala tilldelningen ofta varit för&lt;br&gt;generell och avskjutningen inte i alla avseenden svarat mot den verkliga&lt;br&gt;situationen inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett väsentligt problem är vandringsälgarna. De kommer från ett stort&lt;br&gt;sommarbetesområde och samlas på en betydligt mindre vinterbetesareal&lt;br&gt;där de orsakar oproportionerligt svåra skogsskador på en ofta mycket&lt;br&gt;begränsad areal. Jag återkommer till denna fråga i avsnitt 3.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En målmedveten och samlad insats från samtliga intressens sida är&lt;br&gt;nödvändig för att man skall kunna anpassa älgstammen till en acceptabel&lt;br&gt;storlek. För att nå den eftersträvade balansen måste de berörda intressena&lt;br&gt;vara beredda att komma överens om och acceptera den viltstam och den&lt;br&gt;avskjutning som är lämplig. Det är angeläget att jägarorganisationema, det&lt;br&gt;samlade skogsbruket, skogsvårdsmyndighetema och jordbruksnäringen&lt;br&gt;engagerar sig i detta arbete. Det krävs både ett brett ökat ansvarstagande&lt;br&gt;och kraftfulla och varaktiga insatser av markägare, jägare, myndigheter&lt;br&gt;och organisationer för att nå detta mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att den&lt;br&gt;jaktansvariga myndigheten skall få i uppdrag att i samråd med berörda&lt;br&gt;myndigheter och organisationer följa effekten av de föreslagna åtgärderna&lt;br&gt;och årligen redovisa vilket resultat som uppnåtts. Jag är alltså inte beredd&lt;br&gt;att förorda någon särskild tidpunkt för utvärdering av åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronhjortsstammen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronhjorten är ett flocklevande djur. Handjuren är emellertid betydligt&lt;br&gt;mer rörliga än hindarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronhjorten är en ursprunglig art i Sverige som i äldre tid reducerats&lt;br&gt;hårt genom jakt. I slutet av 1950-talet frisläpptes kronhjorten från hägn&lt;br&gt;och etablerade sig i södra Sverige upp till Mälardalen. I slutet av 1970-talet&lt;br&gt;uppskattades stammen till ca 1 500 djur. En markant tillväxt tycks ha skett&lt;br&gt;i kronhjortbestånden under senare delen av 1970-talet och under 1980-&lt;br&gt;talet. Kronhjortsstammens storlek år 1989 har uppskattats till 2700—&lt;br&gt;3 400 djur. Alla uppgifter om stammens storlek är dock mycket osäkra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakten på kronhjort har de senaste 15 åren i huvudsak bedrivits på&lt;br&gt;licens. I vissa områden i anslutning till det tidigare skånska kronhjortre-&lt;br&gt;servatet har allmän jakt förekommit. Under jaktåret 1990/91 fälldes totalt&lt;br&gt;ca 700 djur inom drygt 650 licensområden. De flesta djuren fälldes i&lt;br&gt;Södermanlands och Kalmar län. Endast i få fall når man upp till en&lt;br&gt;avskjutning av hälften av tilldelat antal djur. Under senare år har tilldel-&lt;br&gt;ningen utnyttjats till ca 30%. I några län har utnyttjandegraden varit så låg&lt;br&gt;som 5—10%. Det tyder enligt viltskadeutredningen på att licenserna inte&lt;br&gt;varit anpassade till bestånden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skador som kronhjorten åsamkar jordbruket är främst betes-, tramp-&lt;br&gt;och liggskador i sädesfält och på oljeväxter och vall samt skador på&lt;br&gt;rotfrukter. Det ingår i djurens normala beteende att äta olika jordbruks-&lt;br&gt;grödor. Hur omfattande skadorna blir är beroende av antalet djur i den&lt;br&gt;lokala stammen. I takt med att antalet kronhjortar blir större i mellersta&lt;br&gt;Sverige ökar skadegörelsen. I det förutvarande kronhjortreservatet i Skåne&lt;br&gt;uppgick ersättningen för skador i jordbruksgrödor under enskilda år vid&lt;br&gt;mitten av 1980-talet till 100000 — 200000 kr. Skador av kronhjort på&lt;br&gt;trädgårdsodlingar är inte vanligt förekommande. Det ingår i kronhjortens&lt;br&gt;naturliga födoval att förutom örter och ris äta skott, knoppar och bark av&lt;br&gt;lövträd, unga tallar samt unga och medelgamla granar. När kronhjortre-&lt;br&gt;servatet i Skåne avvecklades år 1988 hade 4,5 milj. kr. betalats ut i&lt;br&gt;ersättning för direkta skador på skog under loppet av 17 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronhjortens beteende gör att den inte kan tillåtas bli allt för talrik.&lt;br&gt;Emellertid bör fler områden än i dag kunna hysa en gles kronhjortsstam&lt;br&gt;utan att oacceptabla skador uppstår. Skadegörelsen är emellertid sådan att&lt;br&gt;kronhjorten måste hållas på en låg individnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dovhjortsstammen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dovhjorten äter främst örter, gräs och jordbruksgrödor. Skador på jord-&lt;br&gt;bruksgrödor av dovhjort kan t. ex. uppstå i form av trampskador och då en&lt;br&gt;grupp djur lägger sig i ett sädesfält. Däremot är betesskadorna inte så&lt;br&gt;omfattande. Dovhjortens skador på jordbruksgrödor i södra Sverige är&lt;br&gt;betydligt mer omfattande än kronhjortens. En uppskattning av förhållan-&lt;br&gt;dena i Malmöhus län visar att ca 80% av de utbetalda ersättningarna för&lt;br&gt;hjortskador gäller dovhjorl. Skador av dovhjort är koncentrerade till några&lt;br&gt;få begränsade områden i Skåne där den förekommer i mycket täta bestånd. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakten på dovhjort bedrivs både under allmän jakttid och på licens. Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;Under jaktåret 1990/91 fälldes drygt 3 500 djur, varav drygt 3000 under&lt;br&gt;licensjakten. Närmare en tredjedel av djuren falides i Malmöhus län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakten efter dovhjort bör inriktas på att bestånden inte hindras att&lt;br&gt;expandera, men får samtidigt inte ske så att viltskadorna blir oacceptabelt&lt;br&gt;stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådjursstammen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under en hård vinter kan närmare 70% av rådjursstammen dö av svält. I&lt;br&gt;synnerhet de nyfödda killingarna utgör en vanlig föda för räven. De&lt;br&gt;senaste årens milda vintrar och glesa rävstammar till följd av rävskabb har&lt;br&gt;medfört en utomordentligt stor ökning av rådjursstammen. Under de tre&lt;br&gt;senaste åren har stammen ökat från uppskattningsvis 500000 djur till&lt;br&gt;1 500000. Avskjutningen har under denna tid ökat från ca 100000 till ca&lt;br&gt;300000 djur. Trots förlängda jakttider, vårjakt på råbock i vissa län och&lt;br&gt;olika former av skyddsjakt har det således inte gått att hålla rådjursstam-&lt;br&gt;men under kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådjuret har tidigare betraktats som ett ganska harmlöst djur i skade-&lt;br&gt;hänseende. Skadorna av rådjur på framför allt plantskog i södra Sverige&lt;br&gt;har som följd av den stora stammen nått en betydande omfattning. Rådjur&lt;br&gt;åstadkommer även skador i trädgårdsodlingar och villaträdgårdar. På de&lt;br&gt;svenska vägarna inträffar årligen ca 15000 trafikolyckor med rådjur in-&lt;br&gt;blandade. Risken för sjukdomsspridning i form av parasiter samt för svält&lt;br&gt;har ökat genom den nuvarande rådjursstammens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att snarast försöka återställa den balans i rådjurs-&lt;br&gt;stammen som fanns tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Åtgärder för att nå en bättre balans i viltstammarna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Markägare, jägare och myndigheter måste ta ett&lt;br&gt;större ansvar för att det eftersträvade målet om en balans mellan&lt;br&gt;viltstammarnas storlek och de intressen som utsätts för viltskador&lt;br&gt;skall kunna nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lokala samrådet i jakt- och viltvårdsfrågor bör intensifieras.&lt;br&gt;Någon särskild reglering av samrådets organisatoriska former införs&lt;br&gt;inte. Inom A-områdena skall dock redovisas till länsstyrelsen det&lt;br&gt;lokala samråd som har skett om älgavskjutningens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En målinriktad information och utbildning skall riktas till mark-&lt;br&gt;ägare och jägare under de närmaste tre åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I viltforskningen måste frågor om bl. a. älgstammens struktur,&lt;br&gt;näringsval och åtgärder för att minska viltskadorna prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningens bedömning överensstämmer i stort med min. Ut-&lt;br&gt;redningen har dock föreslagit ett obligatoriskt lokalt samråd mellan mark-&lt;br&gt;ägare och jägare med Svenska jägareförbundet som huvudansvarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget om information och utbildning tillstyrks&lt;br&gt;av remissinstanserna. Flera har påtalat behovet av medel för att utbild-&lt;br&gt;ningen skall kunna genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om lokalt samråd tillstyrks. Flera remissinstanser anser att&lt;br&gt;markägaren bör få ett stärkt inflytande vid samrådet. Svenska jägareför-&lt;br&gt;bundet anser att formerna för samrådet bör kunna variera från län till län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Bristande kunskaper om älgstammarna,&lt;br&gt;ofullständiga älgskötselprogram, dåligt ansvarstagande och en otillräcklig&lt;br&gt;samverkan mellan jägare och markägare har bidragit till dagens problem&lt;br&gt;med viltskador. För att skapa en fungerande älgskötselmodell som svarar&lt;br&gt;mot de krav som ställts upp av statsmakterna behövs en mera långsiktig&lt;br&gt;och enhetlig älgvård. Lika viktigt är att formerna för detta accepteras av&lt;br&gt;såväl jägare som markägare och att de åtgärder som beslutas verkställs&lt;br&gt;inom en bestämd tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningen föreslår att jägare och markägare skall ges ett&lt;br&gt;större ansvar för anpassningen av viltstammens storlek. Jag delar den&lt;br&gt;uppfattningen. Svårigheterna att styra älgstammens storlek beror på flera&lt;br&gt;faktorer såsom älgens sätt att uppträda, fastighetsstruktur, samverkan&lt;br&gt;mellan jägare och markägare om jakten och viltvården och hur man&lt;br&gt;värderar starka viltstammar och tolererar deras skador. En avgörande&lt;br&gt;faktor för att hålla skadorna på en från de areella näringarnas synpunkt&lt;br&gt;tillräckligt låg nivå är att det går att nå enighet om avskjutningens storlek. I&lt;br&gt;denna fråga finns många uppfattningar men jag räknar med att det, med&lt;br&gt;den föreslagna utbildningen och informationen, skall gå att nå en mycket&lt;br&gt;stor grad av enighet om viltstammarnas storlek och viltets skadeverkning-&lt;br&gt;ar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för utvecklandet och genomförandet av&lt;br&gt;älgvården är att tillräckligt noggrant kartlägga den nuvarande situationen&lt;br&gt;vad gäller älgpopulation och skadefrekvens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få balans i viltstammarna krävs flera åtgärder. Jägarnas, mark-&lt;br&gt;ägarnas och myndigheternas ansvar måste poängteras bättre än i dag.&lt;br&gt;Informationen och utbildningen måste förbättras. Viltforskningen måste&lt;br&gt;koncentreras och koordineras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markägarnas ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakträtten ingår i äganderätten. Jakten är därför en del av fastighetens&lt;br&gt;ekonomiska utnyttjande. Den är en integrerad del av ägarens fastighetsför-&lt;br&gt;valtning på samma sätt som jordbruk, skogsbruk och fiske. Det är mark-&lt;br&gt;ägarna själva som har att bestämma över jakten på sin mark. När det gäller&lt;br&gt;de ekonomiska aspekterna av jakten kan man därför egentligen inte skilja&lt;br&gt;mellan markägare och jägare. Många enskilda markägare är aktiva jägare.&lt;br&gt;När rollerna på så sätt förenas är ansvaret för viltvården och jakten helt&lt;br&gt;entydigt. Men även om markägaren inte själv sköter jakten har han enligt&lt;br&gt;jaktlagen ytterst ett ansvar för hur denna sköts. Markägarna måste därför&lt;br&gt;vara medvetna om sitt ansvar och kan inte skylla viltskador på jägarna.&lt;br&gt;När jakträtt arrenderas ut har markägaren ett ansvar för utformningen av&lt;br&gt;kontrakten. Genom en längre avtalsperiod kan trygghet skapas för både&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;markägare och jägare. Detta leder förmodligen till bättre viltvård och till Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;att det blir lättare att nå de mål man satt upp för avskjutningen. Markägar-&lt;br&gt;na måste också medverka till att precisera vad man kan tolerera i fråga om&lt;br&gt;skador inom jordbruket och skogsbruket och medverka till att begränsa&lt;br&gt;viltskadorna genom olika anpassningsåtgärder vid brukningen av fastighe-&lt;br&gt;terna. Jag återkommer till detta i avsnitt 3.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägarnas ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska jägarkåren är välutbildad och kompetent i jaktliga frågor.&lt;br&gt;Från de areella näringarnas sida framförs emellertid den synpunkten att&lt;br&gt;jägarna inte alltid tar hänsyn till de olägenheter som framför allt en stor&lt;br&gt;älgstam medför. Orsaken till detta kan ligga i att de personer som är aktiva&lt;br&gt;inom jakten har ett stort jaktintresse och därmed också en större tålighet&lt;br&gt;mot förekommande olägenheter. En del av jägarkåren torde av tradition&lt;br&gt;ha en benägenhet att betrakta älgstammen som ett kapital som inte får&lt;br&gt;skattas alltför hårt. Samma uppfattning kan man möta även i vissa läns-&lt;br&gt;viltnämnder. Under alla omständigheter står det klart att den enskilde&lt;br&gt;jakträttshavaren eller markägaren kan ha betydande svårigheter att vinna&lt;br&gt;gehör för sina problem i det nuvarande systemet trots att man eftersträvat&lt;br&gt;bästa möjliga lokala hänsynstagande. Jägarna måste solidariskt ställa upp&lt;br&gt;och verkställa den bedömda lämpliga avskjutningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen som handlägger jaktfrågor på länsplanet har det övergripan-&lt;br&gt;de ansvaret för viltvårdsfrågorna i länet. Detta utesluter inte på något sätt&lt;br&gt;ett ökat lokalt ansvarstagande. Länsviltnämnderna fungerar som rådgivan-&lt;br&gt;de organ åt länsstyrelsen i jakt- och viltvårdsfrågor. Nämnden består av&lt;br&gt;nio ledamöter som utses av länsstyrelsen. Dessa har tidigare utsetts på&lt;br&gt;följande sätt. En ledamot har utsetts efter förslag av lantbruksnämnden, en&lt;br&gt;ledamot efter förslag av skogsvårdsstyrelsen och två ledamöter efter förslag&lt;br&gt;av jägarnas organisationer för länet. Av de övriga ledamöterna skall två&lt;br&gt;representera friluftslivets och naturvårdens intressen. En ledamot skall ha&lt;br&gt;särskild kunskap i fråga om trafiksäkerhet och vilt. De återstående två&lt;br&gt;ledamöterna skall företräda ägarna av jordbruksmark och skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att länsviltnämnden skall leva upp till sin rådgivan-&lt;br&gt;de uppgift är att de olika företrädarna talar för de intressen de företräder.&lt;br&gt;Enligt viltskadeutredningen är så inte alltid fallet. En svårighet kan vara&lt;br&gt;att företrädarna för skogsbruket och jordbruket ofta också är jägare. Detta&lt;br&gt;kan innebära att jägarintressena kommer att väga alltför tungt i nämndens&lt;br&gt;bedömningar. Problemet har uppmärksammats av jordbrukets och skogs-&lt;br&gt;brukets intresseorganisationer. Det har i första hand från skogsbrukets&lt;br&gt;sida påtalats att markägarna bör få ett starkare inflytande i nämnden.&lt;br&gt;Länsstyrelsen har den 1 juli 1991 övertagit lantbruksnämndens uppgifter.&lt;br&gt;Samtidigt har markägarna fått möjlighet att företrädas av tre personer i&lt;br&gt;stället för som tidigare två. Genom denna ändring av bestämmelserna bör&lt;br&gt;de areella näringarnas intressen i fortsättningen kunna beaktas på ett från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa näringars synpunkt tillfredsställande sätt. Självfallet har jordbrukets Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;och skogsbrukets organisationer ansvaret för att de som nomineras företrä-&lt;br&gt;der deras intressen på avsett sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligtvis viktigt att företrädarna för de areella näringarna i&lt;br&gt;länsviltnämnderna har god kunskap om de problem med skador som&lt;br&gt;uppstår lokalt oavsett ägarkategori. För att nämnden skall få en ökad&lt;br&gt;kunskap om skogsskadorna bör skogsvårdsstyrelsen årligen redovisa ska-&lt;br&gt;desituationen inom sitt område. Därigenom kan ett underlag erhållas som&lt;br&gt;möjliggör för såväl jägarna som länsviltnämnden att göra nödvändiga&lt;br&gt;avvägningar vid fastställandet av riktlinjer för viltstammens reglering. Ett&lt;br&gt;långsiktigt älgvårdsprogram för ett län eller del av ett län kan betyda&lt;br&gt;mycket för att nå en större samstämmighet mellan olika intressen om&lt;br&gt;skötseln av älgstammen och för tilldelningsprocessen. Nämnden bör där-&lt;br&gt;för i fortsättningen ha som regel att begära in älgskötselplaner från A-&lt;br&gt;områdena. Ansvaret för att dessa lämnas ligger närmast på jaktledaren. Av&lt;br&gt;älgskötselplanema bör bl. a. framgå hur man ser på skadebilden och vad&lt;br&gt;det lokala samrådet mellan markägare och jägare resulterat i. Eftersom det&lt;br&gt;är en viktig uppgift för länsstyrelsen att följa upp hur målen uppnåtts är&lt;br&gt;det angeläget att lämpliga instrument tas fram för att bedöma detta. I detta&lt;br&gt;arbete måste länsviltnämnden och andra regionala och lokala organ med-&lt;br&gt;verka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsviltnämnderna har hittills arbetat enligt rutiner som resp, länssty-&lt;br&gt;relse själv funnit lämplig. Nämnderna kommer genom mina förslag att få&lt;br&gt;ökade arbetsuppgifter. Därför bör den jaktansvariga myndigheten faststäl-&lt;br&gt;la en arbetsordning för länsviltnämnderna efter samråd med länsstyrelser-&lt;br&gt;na, jägarorganisationerna och den skogliga myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information och utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå det uppställda målet om balans mellan viltstammarnas storlek&lt;br&gt;och de skador viltet åstadkommer är det enligt viltskadeutredningen nöd-&lt;br&gt;vändigt med en målinriktad information och utbildning. Jag delar den&lt;br&gt;uppfattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att informationen och utbildningen får ett konkret och&lt;br&gt;målinriktat innehåll som snabbt kommer till praktisk nytta för jägarna.&lt;br&gt;Den bör inriktas på att uppmuntra en frivillig samverkan över fastighets-&lt;br&gt;och jaktgränserna. Det skapar förutsättningar för markägare och jägare att&lt;br&gt;själva svara för skötseln och älgstammen. Att öka kunskapen om vilka&lt;br&gt;metoder som är lämpliga för bedömning av älgstammens storlek och&lt;br&gt;tillväxt, skador och betestillgången är viktigt. Dessa uppgifter kan använ-&lt;br&gt;das som underlag för älgskötselplaner i t. ex. jaktvårdskretsar och lokala&lt;br&gt;älgskötselområden. Ett annat viktigt syfte med informationen och utbild-&lt;br&gt;ningen är att skapa förståelse för ett organiserat lokalt samråd mellan&lt;br&gt;markägare och jägare. Jag återkommer till detta i det följande. Även de&lt;br&gt;marklösa jägarnas villkor och möjligheter till utvidgad jakt, t. ex. genom&lt;br&gt;korttidsjakt i befintliga jaktlag, liksom prissättning på arrenden bör ingå i&lt;br&gt;ett utbildnings- och informationsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De personer som skall delta i det lokala samrådet bör kunna analysera de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;insamlade resultaten från älg- och skadeinventeringarna och dra riktiga&lt;br&gt;slutsatser av dem. De måste ha mycket goda kunskaper om både älg och&lt;br&gt;skog och samspelet dem emellan. Det blir därför nödvändigt att utbilda&lt;br&gt;deltagarna i samrådet i dessa frågor. I en sådan utbildning bör också&lt;br&gt;länsviltnämndens ledamöter delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten bör bedrivas i jägarorganisationernas regi i samråd med&lt;br&gt;jordbrukets och skogsbrukets intresseorganisationer. Som bilaga 6 till det-&lt;br&gt;ta protokoll har fogats älg/skog-gruppens förslag till åtgärder mot viltska-&lt;br&gt;dor. Bland de föreslagna åtgärderna finns informations- och utbildningsin-&lt;br&gt;satser inom olika områden. Dessa förslag bör utgöra ett viktigt underlag&lt;br&gt;för informationen och utbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande resurser för att genomföra informations- och utbildningsin-&lt;br&gt;satserna vill jag anföra följande. En begränsning av viltskadorna är inte&lt;br&gt;enbart en angelägenhet för det allmänna och för jägarna. Ett stort ansvar&lt;br&gt;vilar också på näringsidkarna och deras organisationer. De bör därför&lt;br&gt;engagera sig i och bidra till informations- och utbildningsverksamheten. Så&lt;br&gt;har även skett i viss omfattning. Bl. a. har Mellansvenska skogsskydds-&lt;br&gt;kommittén tagit fram ett utbildningsmaterial för att öka förståelsen för&lt;br&gt;älgskadeproblemet bland jägare och skogsbrukare. Ytterligare material&lt;br&gt;behöver emellertid tas fram. Finansieringen av informations- och utbild-&lt;br&gt;ningsverksamheten inklusive det underlag som behövs för denna måste i&lt;br&gt;stor utsträckning ske genom omprioritering av tillgängliga medel hos myn-&lt;br&gt;digheter och organisationer. Vissa ytterligare medel kan ställas till förfo-&lt;br&gt;gande ur jaktvårds- och viltskaderegleringsfonderna. Jag har för avsikt att&lt;br&gt;låta skogsstyrelsen och naturvårdsverket i samråd med berörda organisa-&lt;br&gt;tioner lämna förslag till innehållet i informations- och utbildningspro-&lt;br&gt;grammet, genomförandet och hur finansieringen skall ske. För genomfö-&lt;br&gt;randet av informationen och utbildningen i länet bör bidrag ur länets&lt;br&gt;viltskadefond kunna ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalt samråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande statsrådet anförde i prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m. att&lt;br&gt;det bör finns en lokal organisation för jakten och viltvården. Denna lokala&lt;br&gt;samrådsgrupp borde enligt föredragandens uppfattning inte göras till något&lt;br&gt;obligatorium. På vissa håll kan det ligga närmast till hands att kommunen&lt;br&gt;tar initiativ till bildandet av en samrådsgrupp. Det bör dock enligt föredra-&lt;br&gt;ganden inte vara något hinder mot att någon av jägarorganisationerna&lt;br&gt;svarar för att bilda en samrådsgrupp. Gruppen borde emellertid vara&lt;br&gt;fristående från styrelsen för de lokala jägarsammanslutningarna. Det är&lt;br&gt;enligt föredraganden förhållandena i den enskilda kommunen som bör bli&lt;br&gt;avgörande för tillkomsten av samrådsgruppen och för dess sammansätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningen anser att det behövs ett obligatoriskt lokalt sam-&lt;br&gt;råd mellan markägare och jägare. Enligt utredningen bör Svenska jägare-&lt;br&gt;förbundet vara huvudansvarig för det lokala samrådet med jordbrukets&lt;br&gt;och skogsbrukets företrädare på kretsnivå. Förbundet har enligt utredning-&lt;br&gt;en rekommenderat länsförbunden att inbjuda skogsbrukets företrädare för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att gemensamt finna arbetssätt och former som tillgodoser ett organiserat&lt;br&gt;samråd mellan berörda parter i älgskötselfrågorna. Svenska jägareförbun-&lt;br&gt;det och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) kan genom sin representation i&lt;br&gt;länsviltnämnden också medverka till att det ordnas ett lokalt samråd, om&lt;br&gt;detta av olika skäl annars inte skulle komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älg/skog-gruppen föreslår att det som lokal remissinstans och förslags-&lt;br&gt;ställare i älgskötselfrågor för varje älgskötselområde skall utses en&lt;br&gt;kretsviltgrupp. Denna skall bestå av fyra ledamöter om älgskötselområdet&lt;br&gt;omfattar endast en krets och sex ledamöter om flera kretsar ingår. Hälften&lt;br&gt;av ledamöterna skall utses av resp, jakt vårdskrets och hälften av berörda&lt;br&gt;markägare. Kretsviltgruppen bör vid behov adjungera lämpliga personer&lt;br&gt;såsom berörd skogsvårdskonsulent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF och Skogsägarnas riksförbund anser att en obligatoriskt upprättad&lt;br&gt;beredningsgrupp lokalt skall väga samman jordbrukets och skogsbrukets&lt;br&gt;önskemål med älgvården. Beredningsgruppen skall enligt organisationerna&lt;br&gt;bestå av företrädare för markägarna och jaktvårdskretsen. Gruppen skall&lt;br&gt;lämna förslag till kretsstyrelsen om avskjutning och älgskötselplaner. Ac-&lt;br&gt;cepterar kretsstyrelsen gruppens avskjutningsförslag skall markägarsidan&lt;br&gt;enligt förslaget föra fram sina åsikter till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själv gör jag följande bedömning. Flertalet län har numera lokala sam-&lt;br&gt;rådsgrupper som i stort fungerar på det sätt som viltskadeutredningen och&lt;br&gt;älg/skog-gruppen avser. Det måste enligt min mening undvikas att det&lt;br&gt;lokala samarbetet görs tvingande i bestämda organisatoriska former. Det&lt;br&gt;finns annars risk för att det skapas en tungrodd och dyrbar administration.&lt;br&gt;Däremot är det angeläget att ett lokalt samråd har skett i någon form innan&lt;br&gt;länsstyrelsen beslutar om hur stor älgavskjutningen skali vara. Jakträtts-&lt;br&gt;havama inom A-områdena bör därför årligen redovisa det samråd som har&lt;br&gt;skett med berörda parter och vad deras inställning är till en lämplig&lt;br&gt;älgavskjutning. Redovisningen bör utgöra en viktig del av underlaget för&lt;br&gt;länsstyrelsens beslut om tilldelningen av älg. Är parterna ense om avskjut-&lt;br&gt;ningens storlek bör länsstyrelsen kunna bevilja den avskjutningen. Redo-&lt;br&gt;visningen av samrådet medför således att länsstyrelsens administration av&lt;br&gt;älgjaktsärendena minskar. I de fall parterna inte kunnat enas om avskjut-&lt;br&gt;ningens storlek, eller samråd inte har skett, måste länsstyrelsen bestämma&lt;br&gt;den lämpliga avskjutningen inom området på samma sätt som tidigare.&lt;br&gt;Genom att delta i samrådet får jägare och markägare således en reell&lt;br&gt;möjlighet att påverka älgavskjutningen samtidigt som länsstyrelsens admi-&lt;br&gt;nistration minskar. För att det föreslagna samrådet skall fungera bra är det&lt;br&gt;angeläget att det frivilliga samråd som sker i dag byggs ut ytterligare. Jag är&lt;br&gt;övertygad om att så kommer att ske och att förutsättningarna härför&lt;br&gt;kommer att öka genom de informations- och och utbildningsinsatser som&lt;br&gt;jag har förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen har gått mot en ökad lokal samverkan i större älgjaktsom-&lt;br&gt;råden. Trots det kvarstår stora lokala obalanser i viltstammen. Man kan&lt;br&gt;inte bortse från att denna obalans speglar en reell intressemotsättning&lt;br&gt;mellan skogsvårdande och jaktliga intressen. Det finns en risk för att&lt;br&gt;problemen flyttas ut lokalt utan att någon väg anvisas för hur problemen&lt;br&gt;skall lösas. I den planering som måste till är det därför viktigt att de areella&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;näringarna ges ett reellt inflytande. Problemet är inte bara att enas om hur&lt;br&gt;stor avskjutningen skall vara utan även att den bestämda avskjutningen&lt;br&gt;verkligen blir genomförd. Det har från markägarhåll efterlysts en starkare&lt;br&gt;ställning i jaktliga frågor för de areella näringarna. Markägarna måste&lt;br&gt;enligt min mening genom mer precisa krav och överenskommelser styra&lt;br&gt;avskjutningen utifrån fastighetens lokala skadebild. De måste också reage-&lt;br&gt;ra på ett kraftfullt sätt om överenskommelser inte följs. Det är givetvis&lt;br&gt;angeläget att parterna upplever sig ha ett reellt inflytande och möjlighet att&lt;br&gt;påverka den rådande situationen. Det är också angeläget att det i det&lt;br&gt;lokala samrådet finns en företrädare för trafiksäkerhetsintresset. Denna&lt;br&gt;kan t. ex. utgöras av en representant för väghållaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltforskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den viltforskning som stöds av naturvårdsverkets forskningsnämnd syftar&lt;br&gt;till att ge kunskaper för vården av landets viltbestånd. Inom forskningsom-&lt;br&gt;rådet faller alla de förhållanden och åtgärder som påverkar viltbeståndens&lt;br&gt;numerär och utbredning. Forskningen skall inriktas mot att skapa ökade&lt;br&gt;kunskaper om de faktorer som kan ge en både artrik och individrik fauna.&lt;br&gt;Avkastningen av viltbestånden under olika förutsättningar skall belysas&lt;br&gt;liksom de negativa effekterna i form av viltskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Basresurserna för forskning och utvecklingsarbete på jakt- och viltvårds-&lt;br&gt;området, dvs. lokaler, utrustning och fast personal, bekostas i stor ut-&lt;br&gt;sträckning med medel som anvisas av regeringen över statsbudgeten.&lt;br&gt;Jägareförbundet får bidrag ur jaktvårdsfonden och viltskaderegleringsfon-&lt;br&gt;den. Statens naturvårdsverk har i rapporten Ett samlat program för vilt-&lt;br&gt;forskningen tagit fram ett forskningsprogram som är vägledande vid me-&lt;br&gt;delsfördelningen. Avsikten med viltforskningprogrammet är att underlätta&lt;br&gt;en samordning av den samlade viltforskningen men också att skapa förut-&lt;br&gt;sättningar för styrning av forskningsmedel till angelägna men eftersatta&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Sveriges lantbruksuniversitet finns det vissa kunskaper om meto-&lt;br&gt;der för skadebegränsning. Ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbe-&lt;br&gt;te måste enligt universitetet emellertid genomföras för att utreda de lämp-&lt;br&gt;ligaste metoderna för skadebegränsning. Kännedom behövs exempelvis&lt;br&gt;om hur hjortviltspopulationer reagerar på olika former av jaktligt uttag&lt;br&gt;och tester behöver göras av skadeavvärjande metoder. Det är även väsent-&lt;br&gt;ligt att klarlägga vilka anpassningar av skogsskötseln och jordbruksdriften&lt;br&gt;som kan göras för att begränsa skadorna. Jakttryck, val av jaktform och&lt;br&gt;bytesdjur påverkar möjligheterna att nå ett önskat resultat. Ett selektivt&lt;br&gt;uttag utan närmare kännedom om artens populationsdynamik kan orsaka&lt;br&gt;oväntade förändringar i populationens struktur, beteende och genetiska&lt;br&gt;sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för den produktionsanpassade jakten, där populationen styrs på&lt;br&gt;ett sätt som kan anses vara acceptabel från skadesynpunkt samtidigt som&lt;br&gt;en möjlighet till uthållig beskattning av en naturresurs eftersträvas, måste&lt;br&gt;grunda sig på en tillräcklig kännedom om viltet och dess beteende. För att&lt;br&gt;nå detta mål bör älgforskningen intensifieras och koordineras mer effektivt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;än hittills. Forskningsbehovet kan generellt indelas i skilda uppgiftsområ-&lt;br&gt;den, nämligen dels en centralt styrd och organiserad inventering av vilt-&lt;br&gt;stammen och kartläggning av dess storlek, täthet och struktur, dels plane-&lt;br&gt;ring av optimal lokal täthet och lokal avskjutning och dels undersökning&lt;br&gt;av förhållandet mellan vilt och livsmiljö med därtill hörande betesforsk-&lt;br&gt;ning och inventering av skadefrekvens samt utvecklande av skadeforebyg-&lt;br&gt;gande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en bra skötsel av älgstammen skall vara möjlig krävs uppgifter&lt;br&gt;om populationens storlek, beskattning och reproduktion samt uppgifter&lt;br&gt;om skador och betestryck. En sådan kunskap kräver regelbundna älginven-&lt;br&gt;teringar, avskjutningsrapporter och älgskadeinventeringar. Utvecklingen&lt;br&gt;av älgobsinventeringen samt insamling och utvärdering av data, försöks-&lt;br&gt;och utvecklingsarbete med skadeförebyggande åtgärder samt undersök-&lt;br&gt;ning av förutsättningarna att utveckla metoder for bedömning av samban-&lt;br&gt;det mellan betestryck och älgstammens storlek utgör de områden som bör&lt;br&gt;prioriteras i forsknings- och försöksverksamheten. Jag återkommer strax&lt;br&gt;till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att erhålla ett så noggrant underlag som möjligt bör, i enlighet med&lt;br&gt;naturvårdsverkets förslag, anmälan om jaktresultat göras till länsstyrelsen&lt;br&gt;även om ingen älg fälls. Denna skyldighet bör gälla inom alla registrerade&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För budgetåret 1991/92 har regeringen anvisat 8460000 kr. ur jakt-&lt;br&gt;vårdsfonden och viltskaderegleringsfonden till naturvårdsverket för vilt-&lt;br&gt;forskning. Behållningen i fonderna är sådan att ytterligare medel inte kan&lt;br&gt;tillföras forskningen. Den ändrade inriktningen av forskningen måste där-&lt;br&gt;för ske genom omprioriteringar av befintliga medel och genom en effekti-&lt;br&gt;vare användning av dem. Detta måste uppmärksammas särskilt av na-&lt;br&gt;turvårdsverket vid fördelningen av medlen. Det är också viktigt att na-&lt;br&gt;turvårdsverket utnyttjar sina möjligheter att aktivt styra resurser till de&lt;br&gt;mest angelägna forskningsområdena for att minska viltskadorna. Alla&lt;br&gt;möjligheter att tillvarata de kunskaper som finns i våra grannländer bör&lt;br&gt;utnyttjas. Detta kan ske t. ex. inom ramen för det organiserade nordiska&lt;br&gt;samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älginventering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellt utgörs underlaget för viltforskningen av inventeringsresultat. En&lt;br&gt;väsentlig del av uppgifterna for forskning och försök på viltområdet består&lt;br&gt;i att ge den grundkunskap som är nödvändig for planering av en viss&lt;br&gt;viltarts beskattning. Genom att bestämma målet for älgtätheten och ge-&lt;br&gt;nom att sköta älgstammen så att dessa mål nås kan man minska de skador&lt;br&gt;älgarna förorsakar omgivningen. Inventeringen är också förutsättningen&lt;br&gt;för att trygga älgstammens livskraft och genetiska mångfald genom bibe-&lt;br&gt;hållandet av stammens biologiskt riktiga köns- och åldersstruktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna svara upp mot dessa krav behövs förbättrade och förfina-&lt;br&gt;de inventeringsmetoder. Ansvaret för insamlingen av data måste i huvud-&lt;br&gt;sak ligga hos jägarna och markägarna själva. Vid planering av älgstam-&lt;br&gt;mens beskattning behövs årligen information om stammens storlek och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;struktur samt prognos om kalvproduktion och vandring. Information från&lt;br&gt;vinterräkning, älgobsinventeringen samt avskjutningsstatistik och statistik&lt;br&gt;över övrig dödlighet är nödvändig dels för att utveckla inventerings- och&lt;br&gt;uppföljningsmetoder, dels för att utarbeta lokala älgskötselmodeller och&lt;br&gt;avskjutningsrekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskap om förhållandet mellan älgstammens täthet, lokala fördelning,&lt;br&gt;ålders- och könsstruktur, förökning och genetiska sammansättning är allt-&lt;br&gt;så viktig. Älgobsinventeringen — älgobs — sker genom älgjägarnas direkta&lt;br&gt;observationer av älgar under den första älgjaktsveckan. Den genomförs nu&lt;br&gt;i hela landet men är inte helt arealtäckande i alla län. Älgobsen ger ett&lt;br&gt;begrepp om trender i älgstammens utveckling men ger inte något besked&lt;br&gt;om den konkreta älgtillgången. Ett utvecklingsarbete pågår för att älgobs-&lt;br&gt;materialen skall kunna ge kunskap om det faktiska antalet djur. Den&lt;br&gt;grundinformation som insamlas områdesvis via bl. a. älgobs bör behandlas&lt;br&gt;så att den är jämförbar med resultaten från andra områden. Prognoser för&lt;br&gt;älgvandringar och kalvproduktionen bör göras med hjälp av den informa-&lt;br&gt;tion och kunskap som erhållits genom älgstammens långsiktiga uppfölj-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande modellen för optimal beskattningsrekommendation bör&lt;br&gt;utvecklas för att bättre anpassas till den situation som råder vid varje&lt;br&gt;tillfälle. Beskattningsförslagen, deras effekt och felmarginal bör årligen&lt;br&gt;följas upp och revideras. För att rekommendationerna skall ha relevans&lt;br&gt;bör den lokala informationen vara kontinuerlig och täcka minst 90% av&lt;br&gt;beräkningsarealen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betesanalys och biotopvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den produktionsanpassade jakten är det av stor vikt att känna till&lt;br&gt;älgens foderkrav och betningsrytm under året. I detta sammanhang bör&lt;br&gt;forskning angående betesanalys, biotopvård och vegetationsåterhämtning&lt;br&gt;prioriteras. Det är också viktigt att det sker en fortlöpande och permanent&lt;br&gt;uppföljning av utvecklingen så att åtgärdernas effekt kan konstateras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av den stora älgstammen har det speciellt i vandringsälgamas&lt;br&gt;vinterbetesområde uppstått brist på näring. Eftersom det då kan uppstå&lt;br&gt;stora skador på ungskog är kännedomen om älgbiotopen och älgbetestill-&lt;br&gt;gången särskilt viktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vandringsälgar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta älgstammar sker vissa årstidsvisa förflyttningar. I områden med&lt;br&gt;små topografiska skillnader och mindre snödjup kan dessa förflyttningar&lt;br&gt;inskränka sig till att älgarna vandrar kanske någon eller några kilometer&lt;br&gt;för att finna ett för årstiden bättre område med mindre snö och mer&lt;br&gt;lockande bete. Inom områden med större topografiska skillnader och&lt;br&gt;större snödjup gör älgarna däremot regelrätta vandringar. Djuren rör sig&lt;br&gt;då ofta många mil mellan sommar- och vinterbetesområden. Dessa älgar&lt;br&gt;kallas vandringsälgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utlösande faktorn för vandringsälgamas beteende är snödjupet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även om födans åtkomst torde vara en grundläggande orsak. Älgarna Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;brukar börja vandringen då snödjupet är mer än 40 cm. Sådana vandringar&lt;br&gt;sker inom stora delar av Norrland, Dalarna och Värmland där enligt&lt;br&gt;älg/skog-gruppen uppskattningsvis 50 — 75% av älgarna är vandringsälgar.&lt;br&gt;Dessa älgpopulationer har alltså både ett sommarbetesområde och ett&lt;br&gt;vinterbetesområde. Under sommaren är älgarna utspridda över vidsträck-&lt;br&gt;ta områden. På vintern är de koncentrerade till en areal som kanske är&lt;br&gt;mindre än en tiondel av sommarbetesområdet med motsvarande större&lt;br&gt;populationstäthet som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De vandrande älgarna är oftast mycket lokaltrogna. De vandrar till&lt;br&gt;samma vinterområde varje år och åter till samma sommarbetesområde.&lt;br&gt;Tendensen att vandra kan vara medfödd. Vandringsmönstret är dock&lt;br&gt;sannolikt inlärt eftersom vandrande kor får vandrande avkommor med i&lt;br&gt;allmänhet samma vandringsmönster som korna. Det bör påpekas att inte&lt;br&gt;alla älgar inom vandringsområdena vandrar. Har älgarna en gång börjat&lt;br&gt;vandra fortsätter de emellertid med detta hela livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är först i och med de tätare älgstammarna och det moderna skogs-&lt;br&gt;bruket som vandringarna kommit att innebära problem. Det har också&lt;br&gt;blivit ett större antal älgar som vandrar. Vinteruppehållsplatserna för&lt;br&gt;älgarna kan också ha blivit mer koncentrerade runt just tallungskogarna.&lt;br&gt;Inom de delar av landet där älgvandringar förekommer kan man i allmän-&lt;br&gt;het definiera de områden inom vilka vandringarna sker mellan sommar-&lt;br&gt;och vinterområdena. Det går därför att göra en ganska god beräkning av&lt;br&gt;älgvandringsområdenas utsträckning. En förutsättning för att komma till&lt;br&gt;rätta med älgvandringsproblemet är att älgarnas rörelser avgör områdets&lt;br&gt;avgränsningar och inte de administrativa gränserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få en fungerande viltvård i älgarnas vandringsområden bör hela&lt;br&gt;det utnyttjade området beaktas vid inventeringar och avskjutning. Detta&lt;br&gt;innebär med nödvändighet ett utökat samarbete över de traditionella&lt;br&gt;gränserna mellan jaktvårdskretsar och olika län och även mellan markäga-&lt;br&gt;re och jägare. Ansvaret vilar på både länsstyrelser och länsjaktvårdsföre-&lt;br&gt;ningar i samförstånd med markägarna. Berörda länsstyrelser bör initiera&lt;br&gt;ett sådant brett samarbete. Även de jägare som inte är med i länsj akt vårds-&lt;br&gt;föreningen har givetvis ett ansvar. Det är viktigt att i det sammanhanget&lt;br&gt;slå fast att jakträtt också innebär skyldighet att eftersträva att de olika jakt-&lt;br&gt;och viltvårdsmål som ställts upp beträffande antalet djur, könsfördelning&lt;br&gt;m. m. uppnås. I områdena ovanför odlingsgränsen förstärks svårigheterna&lt;br&gt;att samordna jakten mot ett gemensamt mål av motsättningarna mellan&lt;br&gt;olika ägar- och brukargrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det enklaste sättet att styra älgpopulationens storlek i vandringsområde-&lt;br&gt;na är att göra en del av avskjutningen under vintern. Jakten kan då riktas&lt;br&gt;mot de älgar som orsakar den största skadegörelsen och direkt på platsen&lt;br&gt;där skadegörelsen sker. Det råder emellertid ofta en ovilja bland både&lt;br&gt;jägare och allmänhet mot vinterjakt. Älgarna kan dessutom utsättas för&lt;br&gt;skadliga påfrestningar under en period när de redan är ansträngda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening finns det emellertid möjligheter att komma till rätta&lt;br&gt;med älgvandringsproblemet genom att dels öka avskjutningen inom som-&lt;br&gt;marbetesområdet, dels inrätta stora jaktområden och dels vid behov jaga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vintertid inom de vinterbetesområden där älgen orsakar skada om snöför- Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;hållandena medger jakt. Vidare kan tidsmässigt skilda jakttider behöva&lt;br&gt;prövas inom vandringsområdena. Det krävs också att fler älgar falls inom&lt;br&gt;fjällområdena än vad som sker i dag. Statens marker där förvaltas av&lt;br&gt;länsstyrelserna. Det är angeläget att öka upplåtelserna så att jakttrycket på&lt;br&gt;älg ökar. En medlem i sameby har också jakträtt inom de aktuella område-&lt;br&gt;na. Varje sameby erhåller en tilldelning av älg inom samebyns betesområ-&lt;br&gt;de. De älgar som inte fälls av samebymedlemmarna bör kunna fallas&lt;br&gt;genom att myndigheten senare upplåter rätt till jakt efter dessa älgar till&lt;br&gt;andra. För att ett sådant system skall fungera är det angeläget att länssty-&lt;br&gt;relsen noga följer älgavskjutningens storlek. Om samebyn utnyttjar sin&lt;br&gt;tilldelning dåligt, bör länsstyrelsen överväga att i stället öka tilldelningen&lt;br&gt;av älg till jaktarrendatorerna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 Regleringen av jakten efter älg m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Större stabila jaktområden skall kunna registreras som&lt;br&gt;särskilda älgskötselområden av länsstyrelsen. Inom ett älgskötsel-&lt;br&gt;område får jakträttshavarna själva avgöra hur många älgar som skall&lt;br&gt;fällas. För området skall det finnas en älgskötselplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det frivilliga systemet med grupplicenstilldelning för licensjakten&lt;br&gt;efter älg, s. k. kretslicenser, skall finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgjakten i Malmöhus län skall i fortsättningen bedrivas under&lt;br&gt;allmän jakttid på de nuvarande B-områdena, generellområdena och&lt;br&gt;kalvjaktsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut om tilldelning av älg skall inte kunna över-&lt;br&gt;klagas. Beslut om registrering av licensområden skall i fortsättning-&lt;br&gt;en överklagas till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakttiden för älg förlängs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens detaljreglering av älgjakten bör minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut om jakt på allmänt vatten skall inte kunna&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningens förslag om älgskötselområden överensstämmer i&lt;br&gt;stort med mitt. Utredningen föreslår dock att minimistorleken på älgsköt-&lt;br&gt;selområdena bör vara 3000 — 5 000 ha i södra Sverige och 5000 —8 000 ha&lt;br&gt;i norra Sverige. Enligt utredningen skall länen själva fastställa en minsta&lt;br&gt;storlek på älgskötselområdena i länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Naturvårdsverket föreslår att storleken på ett&lt;br&gt;älgskötselområde skall vara minst 2 000 ha. Naturvårdsverket föreslår att&lt;br&gt;ansökan om registrering av A-område ersätts med en anmälan. Avser&lt;br&gt;ansökningen ett område av sådan storlek att där årligen kan fallas minst en&lt;br&gt;vuxen älg registreras området utan något remissförfarande. Tilldelningen&lt;br&gt;av älg beräknas schablonmässigt med hänsyn till områdets areal. Tilldel-&lt;br&gt;ningen skall endast avse vuxna djur, men med en rekommendation att&lt;br&gt;falla minst lika många kalvar. Verkets förslag om älgjakten i Malmöhus län&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och om länsstyrelsens reglering av älgjakten överensstämmer i stort med&lt;br&gt;mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen, domänverket, några länsstyrelser och Jägarnas riksför-&lt;br&gt;bund-Landsbygdens jägare tillstyrker naturvårdsverkets förslag i sin hel-&lt;br&gt;het. Svenska jägareförbundet tillstyrker i huvudsak verkets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om älgskötselområden tillstyrks av flertalet remissinstanser.&lt;br&gt;Några, däribland domänverket, efterlyser bestämmelser om hur älgskötsel-&lt;br&gt;områden skall bildas och styras samt vad som skall gälla vid utträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser har synpunkter på älgskötselområdenas mini-&lt;br&gt;mistorlek. Några länsstyrelser i södra Sverige anser att minimiarealen bör&lt;br&gt;vara 2 000 ha, medan en del länsstyrelser i norra Sverige anser att minimi-&lt;br&gt;arealen bör vara större än den av utredningen föreslagna. Några länsstyrel-&lt;br&gt;ser anser att införandet av älgskötselområden medför ökad administration&lt;br&gt;och att systemet med s. k. storlicenser i stället bör utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som yttrat sig om älgjakten i Malmöhus län tillstyr-&lt;br&gt;ker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet att jakttiderna förlängs. Några&lt;br&gt;remissinstanser anser att jakt av hänsyn till friluftslivet inte bör bedrivas&lt;br&gt;under augusti och september.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissutfallet vad gäller länsstyrelsens reglering av älgjakten är mycket&lt;br&gt;splittrat. Några av remissinstanserna, däribland skogsstyrelsen, domänver-&lt;br&gt;ket och Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare tillstyrker förslaget i sin&lt;br&gt;helhet. Svenska jägarejorbundet tillstyrker i huvudsak förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jakten efter älg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgen håller sig normalt ganska troget inom ett visst område. Den produk-&lt;br&gt;tionsanpassade älgjakten innebär att en älgstam måste ha ett tillräckligt&lt;br&gt;stort betesområde. En meningsfylld vård av älgstammen kan inte bedrivas&lt;br&gt;om jakten sker inom små områden utan samverkan. Samhällets strävan&lt;br&gt;har under de senaste tjugo åren varit att uppmuntra till samverkan över&lt;br&gt;större områden med goda förutsättningar att sköta älgstammen på ett bra&lt;br&gt;sätt. I samband med att prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m. behandlades&lt;br&gt;uttalade riksdagen att man bör eftersträva stora stabila licensområden.&lt;br&gt;Det är vidare enligt riksdagen angeläget att jägarorganisationerna medver-&lt;br&gt;kar i ett system som är dynamiskt i den meningen att en förbättrad&lt;br&gt;samordning hela tiden eftersträvas för bildande av licensområden som är&lt;br&gt;tillräckligt stora för en produktionsanpassad jakt. För områden som är så&lt;br&gt;stora att man kan påverka den lokala älgstammens utveckling bör flerårsli-&lt;br&gt;censer kunna komma i fråga. Genom att området ges tillstånd att under ett&lt;br&gt;visst antal år skjuta ett givet antal djur får jakträttsinnehavarna själva&lt;br&gt;avgöra hur stor del av den totala tilldelningen de vill fälla under resp. år.&lt;br&gt;På längre sikt bör man enligt riksdagens mening eftersträva ett system där&lt;br&gt;jägarna och deras organisationer i största möjliga utsträckning övertar&lt;br&gt;ansvaret för de praktiska älgvårdsfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen har under senare år gått mot en ökad samverkan i större Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;älgjaktsområden. Allt fler jägare som disponerar mindre marker har funnit&lt;br&gt;det gynnsamt att samverka med andra. Det har också blivit allt vanligare&lt;br&gt;att ett antal mindre licensområden frivilligt har gått samman och registre-&lt;br&gt;rat området som ett A-område. Dessa områden kallas i vissa län storlicens-&lt;br&gt;områden. I vissa fall har ett större eller mindre antal frivilligt anslutna&lt;br&gt;jaktlag, som tidigare jagat var for sig med egen tilldelning direkt från&lt;br&gt;länsstyrelsen, sökt och erhållit en gemensam licens, s. k. grupplicens. Varje&lt;br&gt;grupplicens tilldelas av länsstyrelsen ett bestämt antal älgar vilka sedan&lt;br&gt;fördelas mellan jaktlagen inom gruppen. I andra fall har hela eller delar av&lt;br&gt;en jaktvårdskrets erhållit gemensam licens, s. k. kretslicens. Det har också&lt;br&gt;blivit vanligare med flerårslicenser. I en flerårslicens beslutar länsstyrelsen&lt;br&gt;det högsta antal älgar som får fällas under exempelvis en treårsperiod.&lt;br&gt;Inom denna ram får jägarna och markägarna själva avgöra den årliga&lt;br&gt;avskjutningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen har visat att jägarna är beredda att ta ett större lokalt&lt;br&gt;ansvar för de praktiska och administrativa frågorna kring älgvården. Det&lt;br&gt;är på det lokala planet kunskapen skall finnas om viktig basinformation&lt;br&gt;om älgvården. Lokala problem med en alltför stor älgstam som orsakar&lt;br&gt;skador bör också lösas lokalt i samverkan. Genom ett ökat lokalt ansvar&lt;br&gt;skapas också goda förutsättningar att minska myndigheternas nuvarande&lt;br&gt;administration och därmed nivån på fällavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgskötselom råden&lt;br&gt;Viltskadeutredningen har föreslagit att länsstyrelsen i fortsättningen inte&lt;br&gt;skall besluta om tilldelningen av det antal djur som får fällas på stabila&lt;br&gt;jaktområden, älgskötselområden, av en viss minimistorlek. I stället skall&lt;br&gt;jakträttshavarna och markägarna själva få bestämma avskjutningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningen föreslår att älgskötselområdena i södra Sverige&lt;br&gt;bör ha en minimistorlek av 3000—5 000 ha. För norra Sverige föreslås&lt;br&gt;5000 — 8 000 ha. Det skall enligt förslaget ankomma på naturvårdsverket&lt;br&gt;att utfärda föreskrifter härom. Inom dessa ramar bör länen själva fastställa&lt;br&gt;en minsta storlek, lika för alla. Inom älgskötselområdena skall jägarna och&lt;br&gt;markägarna själva få besluta om en avskjutning som stämmer med en god&lt;br&gt;älgvård och är anpassad till vad som krävs med hänsyn till de areella&lt;br&gt;näringarnas krav och trafiksäkerheten. När jägarna och markägarna själva&lt;br&gt;får bedöma avskjutningen bör detta enligt utredningen ge positiva effekter&lt;br&gt;på samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillskapandet av älgskötselområden kommer enligt viltskadeutredning-&lt;br&gt;en att erbjuda en mycket intressant möjlighet till samverkan för de älg-&lt;br&gt;jaktsområden som för närvarande är registrerade för generell tilldelning.&lt;br&gt;Denna form av registrering skall enligt riksdagsbeslut upphöra efter 1994&lt;br&gt;års älgjakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själv gör jag följande bedömning. Många skäl talar för att det nu är dags&lt;br&gt;att ta nästa steg i en utveckling som i enlighet med riksdagens intentioner&lt;br&gt;syftar till ett system där jägarna och deras organisationer i största möjliga&lt;br&gt;utsträckning övertar ansvaret för de praktiska älgfrågorna. Det nuvarande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tilldelningssystemet med maximerade tilldelningar för licensområdena in- Prop. 1991/92: 9&lt;br&gt;nebär å ena sidan begränsningar i möjligheterna att få till stånd en ökad&lt;br&gt;avskjutning. En god tilldelning av älg, vilket ger licenshavaren stor frihet i&lt;br&gt;sin jakt, ger å andra sidan inte alltid ett från skadesynpunkt tillfredsställan-&lt;br&gt;de jaktresultat vad gäller antal fallda djur och fördelning efter ålder och&lt;br&gt;kön. Jag delar mot denna bakgrund uppfattningen att älgskötselområden&lt;br&gt;bör införas. Ett älgskötselområde innebär att jägarna och markägarna får&lt;br&gt;det direkta ansvaret för älg vården och att skador av älg lättare kan motver-&lt;br&gt;kas. Eventuella eftersök förenklas och problemet med s. k. överskjutning&lt;br&gt;elimineras. Jakten och viltvården får därmed stora likheter med den jakt&lt;br&gt;och viltvård som i dag bedrivs inom de s. k. kretslicensområdena. Den&lt;br&gt;stora skillnaden mellan de båda områdestyperna blir att något beslut om&lt;br&gt;tilldelning av älg inte behövs för älgskötselområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om lämplig storlek på ett älgskötselområde vill jag anföra&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är inte beredd att föreslå någon minimiareal för att ett jaktområde&lt;br&gt;skall få registreras som älgskötselområde. Det förekommer i dag frivillig&lt;br&gt;samverkan om älgjakten inom jaktvårdsområden, storlicensområden och&lt;br&gt;andra älgjaktsområden. En sådan frivillig och stabil samverkan om jakten&lt;br&gt;bör tillmätas stor betydelse vid registrering av älgjaktsområde och inte&lt;br&gt;enbart områdets storlek. De av viltskadeutredningen föreslagna minimi-&lt;br&gt;arealerna, 3000 — 5 000 ha för södra Sverige och 5000 — 8 000 ha för norra&lt;br&gt;Sverige, bör kunna tjäna som riktmärke för ett älgskötselområdes minsta&lt;br&gt;storlek. Området måste dock vara så stort att det går att få en uppfattning&lt;br&gt;om älgstammens storlek och utbredning inom området. Det måste också&lt;br&gt;vara möjligt att bedriva en meningsfull vård av älgstammen och finnas&lt;br&gt;förutsättningar för en biologiskt riktig beskattning av den. Det bör ankom-&lt;br&gt;ma på länsstyrelsen att efter samråd med länsviltnämnden avgöra om ett&lt;br&gt;jaktområde bör få registreras som älgskötselområde. Förutom de tidigare&lt;br&gt;nämnda faktorerna måste även de regionala förhållandena vad gäller älg-&lt;br&gt;täthet och skadefrekvens få stor betydelse vid länsstyrelsens bedömning&lt;br&gt;om lämplig storlek på ett älgskötselområde. Det är därvid angeläget att&lt;br&gt;älgskötselområdenas storlek kan anpassas till de skillnader som kan före-&lt;br&gt;ligga i ett län mellan jordbruksbygder och skogsbygder. Även områdets&lt;br&gt;arrondering måste tillmätas betydelse vid prövning av registrering av ett&lt;br&gt;älgskötselområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kännedom om de på älgtätheten inverkande faktorerna är det&lt;br&gt;möjligt att inom ett älgskötselområde bestämma älgtätheten i förhållande&lt;br&gt;både till närings- och betessituation och till skadefrekvens eller båda&lt;br&gt;gemensamt. Den acceptabla täthetsnivån kan således variera inom ett och&lt;br&gt;samma älgskötselområde. Inrättande av älgskötselområden är en av de&lt;br&gt;viktigaste åtgärderna för att komma till rätta med problemen med vand-&lt;br&gt;ringsälgar. Genom att inrätta älgskötselområden som berör flera jakt vårds-&lt;br&gt;kretsar och län kan kontrollen över vandringsälgama ökas. Om jägarna&lt;br&gt;och markägarna sålunda sluter upp kring en gemensam avskjutningspolitik&lt;br&gt;kan älgvården förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgskötselområden bör enligt min mening, i likhet med licensområdena,&lt;br&gt;registreras av länsstyrelsen. De bör kunna bestå av A-områden, B-områden, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;generellområden och oregistrerade kalvjaktsområden. Anslutningen till ett Prop. 1991/92: 9&lt;br&gt;älgskötselområde skall vara frivillig. Har tillräckligt många markägare&lt;br&gt;ansökt om att deras mark skall registreras som älgskötselområde registre-&lt;br&gt;rar länsstyrelsen fastigheterna som älgskötselområde om fastigheterna till-&lt;br&gt;sammans uppfyller de nyss angivna kraven for ett sådant område. Självfal-&lt;br&gt;let kan även en enskild fastighet ha en så stor areal att den kan registreras&lt;br&gt;som älgskötselområde. Vill en fastighetsägare att hans fastighet inte längre&lt;br&gt;skall vara ansluten till ett älgskötselområde kan han hos länsstyrelsen&lt;br&gt;ansöka om att hans mark registreras som A- eller B-område eller inte&lt;br&gt;registreras alls. Ett flertal omregistreringar inom ett älgskötselområde kan&lt;br&gt;leda till att området inte längre uppfyller kraven for att få vara registrerat&lt;br&gt;som ett sådant. Som jag anfört tidigare bygger tanken på älgskötselområ-&lt;br&gt;den på ett lokalt och frivilligt ansvarstagande för älgvården. Jag är därför&lt;br&gt;inte beredd att föreslå några särskilda villkor för att få utträda ur ett&lt;br&gt;älgskötselområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De jakträttshavare som vill få sin mark registrerad som älgskötselområ-&lt;br&gt;de skall ansöka om detta hos länsstyrelsen på samma sätt som gäller för A-&lt;br&gt;licens. Jakträttshavarna bör själva få besluta om hur samarbetet inom&lt;br&gt;området skall ske. Någon bestämmelse om att det exempelvis skall utses en&lt;br&gt;styrelse bör därför inte införas. Jakträttshavarna måste dock utse någon&lt;br&gt;företrädare för dem för kontakterna med länsstyrelsen. Någon form av&lt;br&gt;avtal mellan jakträttshavarna inom ett älgskötselområde är nödvändig.&lt;br&gt;Det krävs också normer för hur jakten och viltvården skall bedrivas.&lt;br&gt;Svenska jägareförbundet har erbjudit sig att i samverkan med Jägarnas&lt;br&gt;riksförbund-Landsbygdens jägare och företrädare för markägareintressena&lt;br&gt;utarbeta ett regelverk för älgskötselområdena. Ett sådant regelverk kan&lt;br&gt;utgöra en lämplig modell för hur samverkan kan gå till men jakträttshavar-&lt;br&gt;na bör själva få bestämma i vilken form samverkan inom området skall&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med viltskadeutredningen anser jag att det för ett älgskötselom-&lt;br&gt;råde skall finnas en enkel plan för älgstammens skötsel. Det tidigare&lt;br&gt;föreslagna samrådet bör ligga till grund för älgskötselplanen. Den bör&lt;br&gt;innehålla ett principiellt mål för älgvården inom området. Planen bör dock&lt;br&gt;inte utgöra något krav för registrering av området men den skall redovisas&lt;br&gt;för länsstyrelsen sedan registrering har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med älgskötselområden bygger således på frivillighet och sam-&lt;br&gt;verkan mellan olika former av licensområden och kalvjaktsområden. Jak-&lt;br&gt;ten inom området kan efter jakträttshavarnas eget bestämmande ske ge-&lt;br&gt;mensamt över hela området eller för var och en enbart inom det område&lt;br&gt;där resp, jägare harjakträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i avsnitt 3.4 föreslagit att jakträttshavarna inom A-områdena&lt;br&gt;årligen till länsstyrelsen skall redovisa det lokala samråd som har skett om&lt;br&gt;älgavskjutningen. På liknande sätt bör för ett älgskötselområde redovisas&lt;br&gt;vad som kommit fram vid det lokala samrådet samt hur årets älgjakt&lt;br&gt;uppfyllt målen i förhållande till älgskötselplanen och tidigare samråd.&lt;br&gt;Både älgskötselplanen och resultatet av det lokala samrådet bör utgöra en&lt;br&gt;viktig del av underlaget för länsstyrelsens ställningstagande till om älgsköt-&lt;br&gt;selområdet fortsättningsvis bör vara registrerat som sådant område. Detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller särskilt när fråga om avregistrering av älgskötselområde uppkommer Prop. 1991 /92:9&lt;br&gt;genom att fastighetsägare valt att inte längre vara ansluten till sådant&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens reglering av älgjakten utanför älgskötselområdena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om administrationen av älgjakten utanför älgskötselområdena vill&lt;br&gt;jag anföra följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har redovisat ett förslag till förenklad administration&lt;br&gt;av älgjakten. Jag kan till stora delar instämma i detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar sålunda naturvårdsverkets uppfattning att registreringsförfa-&lt;br&gt;randet kan förenklas. Ansökningen skall innehålla de uppgifter som läns-&lt;br&gt;styrelsen bestämmer, vilket bör innebära att samma uppgifter som i dag&lt;br&gt;skall lämnas. Uppgifterna noteras i länsstyrelsens register över älgjaktsom-&lt;br&gt;råden. Därefter erhålls ett beslut från länsstyrelsen om att området är&lt;br&gt;registrerat och att jakt får bedrivas på området under förutsättning att&lt;br&gt;uppgifterna är korrekta. Av beslutet skall vidare framgå om området har&lt;br&gt;registrerats som A- eller B-område eller om området inte har registrerats&lt;br&gt;alls (kalvjaktsområde). Avgörande för om området kan registreras som A-&lt;br&gt;område är att arealen uppfyller de krav som länsstyrelsen beslutat om för&lt;br&gt;erhållande av en tilldelning på en vuxen älg per år. Uppgifterna skall&lt;br&gt;normalt inte behöva kontrolleras av länsstyrelsen. En förutsättning för att&lt;br&gt;få bedriva jakt är självfallet att jägarna har jakträtt. Det måste vara&lt;br&gt;jägarens ansvar att se till att han enbart jagar på mark där han disponerar&lt;br&gt;jakträtt och att marken, då det gäller älgjakt, är registrerad på föreskrivet&lt;br&gt;sätt. Visar det sig att de lämnade uppgifterna varit oriktiga skall registre-&lt;br&gt;ringsbeslutet kunna upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ingen anledning att detaljreglera länsstyrelsens älgjaktsadmi-&lt;br&gt;nistration i fortsättningen. Förhållandena mellan länen varierar avsevärt. 1&lt;br&gt;vissa län utför jägarorganisationerna ett stort arbete med bl. a. underlag för&lt;br&gt;älgtilldelningen. Varje länsstyrelse bör därför inom givna ramar få möjlig-&lt;br&gt;het att själv besluta om sin administration. Besluten att registrera licens-&lt;br&gt;områden och om tilldelning får dock inte fattas av någon organisation utan&lt;br&gt;måste fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsernas administration av älgjakten&lt;br&gt;bör i största möjliga utsträckning datoriseras och automatiseras. Enligt&lt;br&gt;vad jag erfarit finns datorprogram framtagna som är anpassade för ända-&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgjakten i Malmöhus län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgjaktsadministrationen och älgjakten i Malmöhus län skiljer sig markant&lt;br&gt;från vad som gäller för övriga län. Älgstammen i detta län är mycket svag.&lt;br&gt;Det beror till stor del på bristen på lämpliga älgbiotoper. Vidare är det från&lt;br&gt;bl. a. skadesynpunkt inte heller önskvärt eller möjligt att hålla en tätare&lt;br&gt;älgstam i länet. Under en rad år har endast ca 250 älgar fällts per år. Av&lt;br&gt;dessa har ca 200 fällts på A-områden. Under älgjakten 1988 och 1989&lt;br&gt;bedrevs i länet älgjakt på ca 130 A-områden, ca 40 B-områden och ca 600&lt;br&gt;generellområden. Administrationen av älgjakten i länet har kostat ca&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 9&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75000 kr. per år. Det är mer än for motsvarande arbete i Södermanlands Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;län där ca 3 000 älgar skjuts varje år på mer än 1 500 registrerade älgjakts-&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med och kostnaderna för administrationen av älgjakten i&lt;br&gt;Malmöhus län står enligt naturvårdsverket inte i rimlig proportion till det&lt;br&gt;antal älgar som fälls på B-områden och generellområden. Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket har mot denna bakgrund föreslagit att B-områden, generellområden&lt;br&gt;och kalvjaktsområden avskaffas i Malmöhus län. Förslaget innebär att&lt;br&gt;samtliga dessa områden avregistreras. I stället bör älgjakt enligt verket få&lt;br&gt;bedrivas som allmän jakt på alla områden som inte har registrerats som A-&lt;br&gt;områden. Jakten bör ske enligt de principer som gällde för den allmänna&lt;br&gt;jakt efter älg som fick bedrivas i landet fram till år 1975.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som yttrat sig över förslaget tillstyrker det. Jag ser&lt;br&gt;ingen anledning att motsätta mig förslaget. Erfarenheterna av denna&lt;br&gt;älgjakt under allmän jakttid kan ge värdefulla erfarenheter for senare&lt;br&gt;överväganden om framtidens älgjakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakten efter älgkalv inom A-områdena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För A-områdena beslutar länsstyrelsen om tilldelningen av älg. Natur-&lt;br&gt;vårdsverket har föreslagit att länsstyrelsen i fortsättningen endast skall&lt;br&gt;besluta om tilldelning av vuxna djur. I tilldelningsbeslutet skall dock anges&lt;br&gt;som en rekommendation att minst lika många älgkalvar bör fällas som&lt;br&gt;tilldelade vuxna djur. Jakten efter älgkalv blir enligt förslaget således fri&lt;br&gt;inom dessa områden. Förslaget har enligt verket flera fördelar. Bl. a.&lt;br&gt;undviks det överdrivet detaljerade tilldelningssystemet som tillämpas i&lt;br&gt;många län. Vidare kan man vänta sig att fri kalvjakt kommer att medföra&lt;br&gt;att kalvavskjutningen uppnår önskvärd nivå. Det är angeläget inte minst&lt;br&gt;från skadesynpunkt. Kalvavskjutningen som inom många områden är&lt;br&gt;alltför låg kan på detta sätt kompenseras av en högre avskjutning inom&lt;br&gt;andra områden. Inom en del licensområden finns ofta ett visst motstånd&lt;br&gt;mot att skjuta kalv medan man inom andra inser vikten av kalvjakten. Fri&lt;br&gt;kalvjakt medför också större möjligheter att beskatta kalvarna där de just&lt;br&gt;det aktuella jaktåret råkar befinna sig. Det är nämligen stora variationer&lt;br&gt;beträffande tillgången på älgkalv mellan olika jaktområden och under&lt;br&gt;olika år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själv gör jag följande bedömning. Det är önskvärt med en större avskjut-&lt;br&gt;ning av kalv. Såvitt gäller de tidigare föreslagna älgskötselområdena kom-&lt;br&gt;mer såväl vuxna djur som kalvar att få fällas utan någon tilldelning. Att i&lt;br&gt;övrigt genomföra naturvårdsverkets förslag skulle inte medföra någon&lt;br&gt;större förenkling från administrativ synpunkt. Det är inte heller givet att&lt;br&gt;kalvavskjutningen ökar om kalvarna inte är antalsbestämda. Jag är av den&lt;br&gt;uppfattningen att man bör vinna erfarenhet av jakten efter kalv inom&lt;br&gt;älgskötselområdena innan fri kalvjakt införs även inom andra områden.&lt;br&gt;Jag är därför inte beredd att nu förorda införande av fri kalvjakt inom A-&lt;br&gt;områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilldelning av älg på A-områden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991 /92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsernas handläggning av tilldelningsbeslut för A-områdena vari-&lt;br&gt;erar mellan länen. Den nuvarande tilldelningen av älg baseras bl. a. på&lt;br&gt;genomförda inventeringar och på uppgifter från jägarna själva om tillgång-&lt;br&gt;en på älg inom varje älgvårdsdistrikt. Tilldelningen bestäms vidare med&lt;br&gt;hänsyn till faktorer som skadegörelse på skog och gröda samt olyckor i&lt;br&gt;trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samtliga län torde emellertid det tidigare obligatoriska ansökningsför-&lt;br&gt;farandet nu vara avskaffat. Den jakträttshavare som anser sig behöva en&lt;br&gt;tilldelning som avsevärt avviker från den nivå som under de närmast&lt;br&gt;föregående åren tillämpats för hans licensområde uppmanas i vissa län att&lt;br&gt;höra av sig före ett angivet datum. Som regel begär länsstyrelsen genom&lt;br&gt;remiss till jägarorganisationerna jägarnas synpunkter på vilken avskjut-&lt;br&gt;ning som är lämplig. Länsjaktvårdsföreningama som är mottagare av&lt;br&gt;sådana remisser hör i sin tur sina jaktvårdskretsar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det underlag som länsstyrelsen på detta sätt samlat in överlämnas till&lt;br&gt;länsviltnämnden för bedömning av lämplig älgtilldelning inom resp,&lt;br&gt;älgvårdsdistrikt och älgjaktsområde. Efter länsviltnämndens genomgång&lt;br&gt;av tilldelningsprinciperna lämnar nämnden länsstyrelsen en rekommenda-&lt;br&gt;tion om hur stor tilldelning A-områdena bör få under närmast kommande&lt;br&gt;jaktår inom resp, älgvårdsdistrikt. Förslaget innehåller också rekommen-&lt;br&gt;dationer om vilka och vilket antal djur (köns- och åldersfördelning) som&lt;br&gt;bör få fällas, förbud mot jakt under helger och minsta areal för att erhålla&lt;br&gt;A-licens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen fattar därefter preliminära beslut om tilldelning på A-om-&lt;br&gt;rådena. Dessa preliminära beslut sänds ut till företrädare för resp, licens-&lt;br&gt;område för att de skall ha möjlighet att inom viss tid påverka sina tilldel-&lt;br&gt;ningar. Har inga erinringar kommit in övergår det preliminära beslutet till&lt;br&gt;att bli definitivt vid ett angivet datum. Om erinringar kommer in erhåller&lt;br&gt;jakträttshavaren ett nytt beslut som ersätter det preliminära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att besluten om tilldelning för A-områdena före-&lt;br&gt;gås av ett alltför omfattande arbete på flera nivåer. Ambitionen verkar&lt;br&gt;vara att skapa absolut precision, rättvisa och demokrati. Enligt verket är&lt;br&gt;det dock knappast förenat med några risker från älgskötselsynpunkt om&lt;br&gt;registrerings- och tilldelningsbesluten inte är absolut precisa. Naturvårds-&lt;br&gt;verket anser att beredningen av tilldelningsbesluten generellt bör kunna&lt;br&gt;förenklas avsevärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår därför följande. Med utgångspunkt i faktorer&lt;br&gt;som tillgången på älg, älgstammens tillväxt, viltskador och viltolyckor kan&lt;br&gt;länsstyrelsen efter hörande av berörda myndigheter, organisationer och&lt;br&gt;länsviltnämnden beräkna hur stor areal man skall förfoga över i varje&lt;br&gt;älgvårdsdistrikt för att årligen få fälla ett vuxet djur. Endast den arealen&lt;br&gt;skall enligt förslaget vara utgångspunkt för tilldelningens storlek. Na-&lt;br&gt;turvårdsverket anser vidare att principerna för beräkning av älgtilldelning-&lt;br&gt;en i möjligaste mån bör vara gemensamma för hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkning av tilldelningen bör enligt naturvårdsverket göras med hjälp&lt;br&gt;av persondator eller dataterminal. I datorn förutsätts samtliga registrerade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A-områden finnas inlagda med bl. a. uppgifter om disponibel areal och till&lt;br&gt;vilket älgvårdsdistrikt området hör. Genom att förse datorn med uppgift&lt;br&gt;om den minimiareal som inom resp, distrikt gäller för att årligen få fälla en&lt;br&gt;vuxen älg kan datorn själv räkna ut tilldelningen för varje älgjaktsområde&lt;br&gt;schablonmässigt och skriva ut ett preliminärt beslut. Genom denna datori-&lt;br&gt;sering och schablonmässig beräkning av tilldelningar kan handläggningen&lt;br&gt;av tilldelningsbesluten enligt verket förenklas avsevärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det preliminära beslutet om tilldelning bör enligt verket snarast tillstäl-&lt;br&gt;las företrädare för resp, älgjaktsområde i länet. Beslutet bör åtföljas av ett&lt;br&gt;meddelande om att beslutet står fast om synpunkter på tilldelningen inte&lt;br&gt;inkommit före ett visst angivet datum. Kommer det in synpunkter skall&lt;br&gt;länsstyrelsen ompröva det preliminära beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älg/skog-gruppen föreslår däremot, som jag redovisat i det föregående,&lt;br&gt;att det skall utses lokala s. k. kretsviltgrupper som skall vara lokala remiss-&lt;br&gt;instanser och förslagsställare i älgskötselfrågor. Kretsviltgruppen skall in-&lt;br&gt;för varje års älgjakt, med stöd av resultaten från såväl älg- som skadeinven-&lt;br&gt;teringar och sina lokala kunskaper, ge detaljerade avskjutningsförslag för&lt;br&gt;resp, älgskötselområde till länsviltnämnden. Gruppen skall också fungera&lt;br&gt;som remissinstans till nämnden. Kretsviltgruppen och resp, jaktvårdskrets&lt;br&gt;styrelse kommer enligt förslaget även att spela en avgörande roll vid&lt;br&gt;genomförandet av de lokala programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning att älgjakten skall vara produktionsanpassad innebär&lt;br&gt;att älgstammens storlek genom en lämplig avskjutning bör anpassas till&lt;br&gt;betestillgången, de areella näringarnas förutsättningar och trafiksäkerhe-&lt;br&gt;ten. I den produktionsanpassade jakten görs ett årligt uttag av vuxna älgar&lt;br&gt;och kalvar som är lika stort som älgstammens kalvproduktion. För att&lt;br&gt;denna beskattningsprincip skall kunna tillämpas krävs att vinterstammen&lt;br&gt;av älg är anpassad till en viss storlek som t. ex. har överenskommits lokalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande systemet för beslut om avskjutningens storlek är inte&lt;br&gt;alltid ändamålsenligt för att nå målet om en balanserad älgstam och en&lt;br&gt;produktionsanpassad jakt. Tilldelningen är ofta alltför schablonmässig och&lt;br&gt;förändras alltför långsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudinsatsema mot viltskador av älg måste för A-områdenas del även&lt;br&gt;i fortsättningen göras genom avskjutning av den årliga tilldelningen av älg.&lt;br&gt;Vid prövningen av tilldelningens storlek måste i tillräcklig grad beaktas&lt;br&gt;faktorer som älgskador, viltolyckor och födosituationen. Tilldelningen&lt;br&gt;måste bygga på förslag och yttranden på bred bas från alla i sammanhanget&lt;br&gt;berörda intressenter. Det är nödvändigt att riktlinjerna för avskjutningen&lt;br&gt;fastställs länsvis. De lokala förhållandena inom länet vad gäller skadefre-&lt;br&gt;kvensen kräver emellertid att avskjutningen sker på ett riktigt sätt. Läns-&lt;br&gt;viltnämnderna bör därför eftersträva att nå lokala målsättningar inom&lt;br&gt;länet för älgstammens storlek. Den lokala älgstammens storlek skall inte&lt;br&gt;med nödvändighet förbli permanent, utan anpassas till för tillfället rådan-&lt;br&gt;de skadesituation. Jag är därför inte beredd att förorda det av naturvårds-&lt;br&gt;verket föreslagna systemet för älgtilldelning. Tilldelningen kan enligt min&lt;br&gt;mening inte göras så schablonmässig och utan individuell anpassning. Det&lt;br&gt;föreslagna tilldelningssystemet kan motverka det samråd som jag förordat&lt;br&gt;tidigare. I stället bör stor vikt fastas vid de synpunkter som kommer fram&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid de lokala samråden. De förslag som där förs fram bör vara vägledande&lt;br&gt;för länsstyrelsernas beslut om tilldelning på A-områdena. I områden med&lt;br&gt;en stabil älgstam kan tilldelningen självfallet vara densamma år från år.&lt;br&gt;Det kan ibland vara lämpligt att ett tilldelningsbeslut avser avskjutningen&lt;br&gt;under exempelvis en treårsperiod. Med en sådan utformning av besluten&lt;br&gt;uppstår inte problem med s. k. överskjutning. Jag vill betona att det är de&lt;br&gt;lokala förhållandena som får avgöra hur tilldelningsbesluten skall utfor-&lt;br&gt;mas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretslicenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I några län tillämpas sedan flera år ett system med grupptilldelning för&lt;br&gt;licensjakten efter älg. Den praktiska utformningen av systemet varierar&lt;br&gt;mellan länen. Den innebär vanligen att ett stort antal jakträttshavare i ett&lt;br&gt;älgvårdsdistrikt genom fullmakter överlåter på en person att söka en&lt;br&gt;gemensam tilldelning för de berörda A-områdena. Länsstyrelsen meddelar&lt;br&gt;ett beslut om tilldelning för områdena sammantagna. Beslutet tillställs&lt;br&gt;fullmaktshavaren. Något beslut om älgtilldelning meddelas således inte för&lt;br&gt;vaije enskilt A-område som ingår i kretslicensområdet. Den tilldelnings-&lt;br&gt;norm som gäller för trakten tillämpas på samma sätt för A-områdena&lt;br&gt;oavsett om de ingår i grupptilldelning eller inte. Ofta praktiseras ett system&lt;br&gt;med extra tilldelning med hänsyn till riskerna för skogsskador och trafik-&lt;br&gt;olyckor. I praktiken har sådana extratilldelningar i stor utsträckning skett&lt;br&gt;inom grupptilldelningarnas ram. Varje A-område har dock varit oför-&lt;br&gt;hindrat att söka extra tilldelning hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jaktlagen innehåller inte någon uttrycklig bestämmelse om att en älgtill-&lt;br&gt;delning skall ske till varje A-område. Jaktlagstiftningen bygger emellertid&lt;br&gt;på tanken att länsstyrelsen för varje A-område skall besluta om en tilldel-&lt;br&gt;ning i enlighet med principerna för den produktionsanpassade jakten. Jag&lt;br&gt;har nyss föreslagit införandet av särskilda älgskötselområden. Som jag&lt;br&gt;därvid nämnde finns det stora likheter mellan älgskötselområden och&lt;br&gt;kretslicensområden. Den stora skillnaden är att jakträttshavarna själva&lt;br&gt;skall besluta om avskjutningens storlek på älgskötselområdena. Enligt min&lt;br&gt;mening borde det därför uppfattas som fördelaktigt för de som i dag jagar&lt;br&gt;inom ett kretslicensområde att i stället registrera det som älgskötselområ-&lt;br&gt;de. Det kan emellertid förekomma att kretslicensområdet är för litet för att&lt;br&gt;kunna registreras som älgskötselområde eller att jakträttshavarna av någon&lt;br&gt;anledning inte vill registrera sin mark som älgskötselområde. Systemet&lt;br&gt;med kretslicens är administrativt förhållandevis enkelt och fungerar bra.&lt;br&gt;Om jakträttshavare vill bedriva älgjakten i denna form bör de därför ges&lt;br&gt;möjlighet till det efter beslut av länsstyrelsen. En förutsättning för att så&lt;br&gt;skall ske bör givetvis vara att jakträttshavarna klart har uttalat att de vill&lt;br&gt;bedriva älgjakten på detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakttidför älg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningen har föreslagit att jakttiden för älg förlängs med ut-&lt;br&gt;gångspunkt i möjliga, biologiskt grundade ramar. Jakttiden bör enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningen omfatta minst 70 dagar. Det bör i princip vara möjligt att jaga Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;älg under tiden den 16 augusti —den 28 februari. Utredningen föreslår&lt;br&gt;vidare att det inom älgskötselområden skall vara möjligt att bedriva&lt;br&gt;skyddsjakt efter älg utan särskilt tillstånd från den 16 augusti om jakten&lt;br&gt;bedrivs i direkt anslutning till det område där skadan inträffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har föreslagit att jakttiden för älg generellt bör omfat-&lt;br&gt;ta hela jakttidsramen, dvs. september-januari för län med septemberjakt&lt;br&gt;och oktober-januari för övriga län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själv gör jag följande bedömning. Långa jakttider ger en lugnare jakt och&lt;br&gt;ökar möjligheterna att fälla erforderligt antal älgar för att hindra skada av&lt;br&gt;älg. En lång jakttid för älg har inom de biologiska ramarna inte några&lt;br&gt;negativa effekter på älgstammen. En lång jakttid medför också att behovet&lt;br&gt;av skyddsjakt minskar. Jag delar därför uppfattningen att jakttiden för älg&lt;br&gt;bör vara lång. Självfallet måste länsstyrelsen även i fortsättningen ha&lt;br&gt;möjlighet att bestämma lämpliga tider för älgjakten. Länsstyrelsen har då&lt;br&gt;att bedöma bl. a. när jakt bör ske av hänsyn till klimatet och till frilufts-&lt;br&gt;livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skador som älgen orsakar sommartid avser skador på gröda, främst&lt;br&gt;havre. Skadorna är avsevärda i synnerhet under år med dåliga skördeför-&lt;br&gt;hållanden. Jag är därför av den uppfattningen att skyddsjakt efter älg som&lt;br&gt;uppehåller sig vid odlade fält med skadekänslig gröda inom registrerade&lt;br&gt;älgskötselområden bör få bedrivas från den 16 augusti utan särskilt till-&lt;br&gt;stånd av länsstyrelsen. Länsstyrelsen måste dock självfallet ha möjlighet&lt;br&gt;att reglera denna jakt med hänsyn till bl. a. friluftslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av länsstyrelsens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 54 § jaktlagen får länsstyrelsens beslut enligt 12 § lagen om tillstånd&lt;br&gt;till jakt på allmänt vatten liksom beslut enligt 33 § om jakt efter älg på&lt;br&gt;licens överklagas hos statens naturvårdsverk. Verkets beslut i en överkla-&lt;br&gt;gad fråga får inte överklagas. Naturvårdsverkets beslut i övrigt med anled-&lt;br&gt;ning av besvärsärendet får överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har föreslagit att beslut i ärenden om tilldelning inte&lt;br&gt;bör få överklagas. Älgstammens storlek och kvalitet samt det faktum att&lt;br&gt;jägarnas organisationer och länsviltnämnden deltagit vid fastställandet av&lt;br&gt;bastilldelningen (schablonen) för resp, älgvårdsdistrikt är enligt verket en&lt;br&gt;tillräcklig garanti för att tilldelningen är anpassad till den avskjutning&lt;br&gt;älgstammen tål och kräver. Enskilda företrädare för älgjaktsområden bör&lt;br&gt;därför inte ha möjlighet att påverka tilldelningen på annat sätt än genom&lt;br&gt;erinringar mot det preliminära tilldelningsbeslutet eller genom ansökan&lt;br&gt;om skyddsjakt. Genom att slopa rätten att överklaga tilldelningsbeslut&lt;br&gt;anser verket att avsevärda resurser kan frigöras hos länsstyrelserna, na-&lt;br&gt;turvårdsverket och länsjaktvårdsföreningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om naturvårdsverkets uppgifter och organisation har före-&lt;br&gt;slagit att länsstyrelsens beslut om tillstånd till jakt på allmänt vatten och&lt;br&gt;andra beslut vad gäller älgjakten än registrering av områden för älgjakt inte&lt;br&gt;skall få överklagas. Utredningen anför att jakträtten är en sådan enskild&lt;br&gt;rätt som har nära anknytning till äganderätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själv gör jag följande bedömning. Naturvårdsverket prövar ca 600 över- Prop. 1991/92: 9&lt;br&gt;klagade beslut om älgjakt om året. Ungefär 200 av ärendena avser tilldel-&lt;br&gt;ningsbeslut. Naturvårdsverkets prövning i ett överklagat ärende sker nor-&lt;br&gt;malt med utgångspunkt i de handlingar som redan finns i ärendet. Den tid&lt;br&gt;som står till förfogande för handläggningen av ett överklagat ärende är&lt;br&gt;kort. Naturvårdsverkets prövning blir därigenom mindre meningsfull.&lt;br&gt;Normalt saknar verket möjligheter att göra en mer korrekt bedömning i&lt;br&gt;tilldelningsfrågan än den länsstyrelsen gjort. Jag delar därför bedömningen&lt;br&gt;att beslut om tilldelning av älg inte skall kunna överklagas. Det saknas&lt;br&gt;vidare skäl att behålla rätten att överklaga länsstyrelsens beslut om till-&lt;br&gt;stånd till jakt på allmänt vatten. Länsstyrelsens beslut om registrering av&lt;br&gt;områden för älgjakt bör få överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag i detta avsnitt medför ändringar i jaktlagen och jaktförord-&lt;br&gt;ningen. 1 jaktlagen bör regeringen ges ett bemyndigande att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om undantag från bestämmelserna om licensjakt efter älg.&lt;br&gt;Förslaget att länsstyrelsens beslut om registrering av områden för älgjakt&lt;br&gt;skall överklagas till kammarrätt och inte till naturvårdsverket innebär&lt;br&gt;ökade arbetsuppgifter för dessa domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.6 Jakten efter dovhjort, kronhjort och rådjur&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Jakt efter kronhjort skall ske genom licensjakt&lt;br&gt;inom särskilda kronhjortsområden och i övrigt som allmän jakt.&lt;br&gt;Jakt efter dovhjort och rådjur skall enbart ske som allmän jakt.&lt;br&gt;Jakttiderna för kronhjort, dovhjort och rådjur förlängs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningens förslag överensstämmer med min bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslagen om jakten efter dovhjort, kronhjort och&lt;br&gt;rådjur har i allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna. Naturvårdsverket&lt;br&gt;påpekar att ett kronhjortsbestånd kan ha sin hemvist i mer än ett län,&lt;br&gt;varför behovet av samråd då är stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser anser att jakten efter kapitalhjortar av dovhjort&lt;br&gt;måste begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att det inte är lämpligt att inom&lt;br&gt;ett och samma län ha både allmän och särskild jakt efter kronhjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet anser att licensjakten efter dovhjort bör vara&lt;br&gt;kvar och att det bör övervägas samma ordning som föreslås beträffande&lt;br&gt;kronhjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för min bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jakten efter kronhjort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakten efter kronhjort bedrivs i dag som licensjakt under en eller flera&lt;br&gt;perioder som länsstyrelsen bestämmer under tiden den 1 oktober—den 28&lt;br&gt;(29) februari.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningen har föreslagit att jakten efter kronhjort i princip&lt;br&gt;bör vara möjlig under tiden den 16 augusti —den 28 februari. Utredningen&lt;br&gt;har vidare föreslagit att inom områden som anses tåla ett kronhjortsbe-&lt;br&gt;stånd skall licensjakt få bedrivas inom särskilda av länsstyrelsen bestämda&lt;br&gt;områden, kronhjortsområden. På övrig mark skall allmän jakt bedrivas.&lt;br&gt;Bakgrunden till förslaget är att utredningen anser att kronhjortsstammens&lt;br&gt;utveckling är svårbestämd samtidigt som skadorna tenderar att öka. Detta&lt;br&gt;märks särskilt på de svåra skadorna på framför allt granskog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar viltskadeutredningens uppfattning i fråga om jakten efter&lt;br&gt;kronhjort. Det bör i fortsättningen således ankomma på länsstyrelsen att ta&lt;br&gt;ställning till om jakten skall få bedrivas som licensjakt eller om jakt bara&lt;br&gt;skall få ske under allmän jakttid. Närmare bestämmelser om registrering&lt;br&gt;av licensområden bör utfärdas av den jaktansvariga myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakten efter dovhjort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakten efter dovhjort får i dag ske både som licensjakt och som allmän&lt;br&gt;jakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningen har föreslagit att jakten efter dovhjort enbart skall&lt;br&gt;ske under en lång allmän jakttid. Denna tid bör enligt utredningen i&lt;br&gt;princip vara lika lång som tiden for jakt efter kronhjort. Bakgrunden till&lt;br&gt;förslaget är att licensjakten på dovhjort enligt utredningen inte har reglerat&lt;br&gt;tillväxten effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av länsstyrelsen beslutade tilldelningen utnyttjas endast till ca 30%.&lt;br&gt;Jag delar därför viltskadeutredningens uppfattning att jakten efter dov-&lt;br&gt;hjort i fortsättningen endast bör ske under allmän jakttid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakten efter rådjur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakten efter rådjur sker i dag både som licensjakt under särskild tid och&lt;br&gt;som allmän jakt. Både den allmänna och den särskilda jakttiden omfattar&lt;br&gt;for hornbärande djur tiden den 16 augusti-den 30 september och för alla&lt;br&gt;djur den 1 oktober—den 31 december. I de fyra nordligaste länen gäller&lt;br&gt;dock att den allmänna jakttiden pågår till den 15 december.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningen har föreslagit att jakttiden förlängs t. o. m. den 31&lt;br&gt;januari for att stammens storlek skall kunna regleras bättre. Jag delar, mot&lt;br&gt;bakgrund av den stora ökningen av rådjursstammarna, utredningens för-&lt;br&gt;slag. Den allmänna och den särskilda jakttiden blir i fortsättningen lika&lt;br&gt;lång i hela landet. Licensjakt efter rådjur har inte förekommit under de&lt;br&gt;senaste åren. Det saknas enligt min mening anledning att behålla möjlighe-&lt;br&gt;ten att bedriva licensjakt efter rådjur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsning av jakttiden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991 /92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till dovhjortens och rådjurets utsatta position vid hårt vin-&lt;br&gt;terklimat bör, som bl. a. Jägareförbundet föreslagit, länsstyrelsen ges rätt&lt;br&gt;att meddela föreskrifter om begränsning av jakttiden om det behövs med&lt;br&gt;hänsyn till klimatförhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina överväganden i detta avsnitt medför ändringar i jaktförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.7 Arrendatorsjakträtt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Någon särskild rätt för jordbruksarrendator att&lt;br&gt;efter tillstånd av länsstyrelse bedriva skyddsjakt införs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningens förslag: Om det på grund av ett viltbestånds&lt;br&gt;storlek finns risk för skador på jordbruksgrödor kan länsstyrelsen efter&lt;br&gt;ansökan av en jordbruksarrendator medge honom rätt till skyddsjakt även&lt;br&gt;om arrendatorn annars saknar jakträtt. Djur som dödats skall tillfalla&lt;br&gt;markägaren eller jakträttshavaren om annat inte har avtalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig avstyrker&lt;br&gt;utredningens förslag. De anser att arrendatoms rätt till jakt även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen skall regleras i avtal. De påtalar också den skyddsjakt som länssty-&lt;br&gt;relsen med stöd av 7§ jaktlagen kan besluta om efter ansökan av bl. a.&lt;br&gt;arrendator. Hovrätten för Västra Sverige anser det inte uteslutet att man&lt;br&gt;med ökad information och en generös tillämpning av bestämmelserna i 7 §&lt;br&gt;jaktlagen kan uppnå det av utredningen angivna syftet utan den föreslagna&lt;br&gt;ändringen. Sveriges jordägareförbund anser att förslaget utgör ett oaccepta-&lt;br&gt;belt ingrepp i den privata äganderätten medan Sveriges jordbruksarrenda-&lt;br&gt;torers förbund anser att markägaren i stället bör ersätta arrendatorn 90%&lt;br&gt;av skadans värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Jaktlagen bygger på principen om jordäga-&lt;br&gt;rens jakträtt. I 10 § andra stycket lagen finns emellertid ett undantag från&lt;br&gt;den principen. Vid jordbruksarrende har nämligen arrendatorn jakträtten&lt;br&gt;på den arrenderade marken om inte annat har avtalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningen har inte närmare undersökt i vilken utsträckning&lt;br&gt;arrendatorer saknar jakträtt. Företrädare för vissa arrendatorer har enligt&lt;br&gt;utredningen uppgett att rätten till jakt i flertalet fall följer med när mark&lt;br&gt;upplåts för jordbruksändamål medan andra har uppgett att arrendatorn&lt;br&gt;oftast saknar jakträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De vägar som står till buds för en arrendator som saknar jakträtt att&lt;br&gt;förebygga skador av vilt är att söka förmå jakträttshavaren att öka avskjut-&lt;br&gt;ningen eller att hos länsstyrelsen ansöka om skyddsjakt med stöd av 7 §&lt;br&gt;jaktlagen. Skyddsjakt kan enligt bestämmelsen beslutas, såvitt gäller nu&lt;br&gt;aktuella viltarter, av länsstyrelsen om det på grund av ett viltbestånds&lt;br&gt;storlek finns påtagliga risker för trafikolyckor eller för allvarliga skador av&lt;br&gt;vilt. Länsstyrelsen kan besluta att jakten skall ske genom särskilt utsedda&lt;br&gt;jägare och även bestämma hur det skall förfaras med djur som dödas vid&lt;br&gt;jakten. Även om jakträttshavaren i första hand skall utses, kan arrendato-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rerna genom bestämmelsen ges möjlighet att bedriva skyddsjakt på den&lt;br&gt;arrenderade marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arrendator har också möjlighet att kräva skadestånd av jakträtts-&lt;br&gt;havaren enligt allmänna skadeståndsregler. För att ha någon framgång&lt;br&gt;med en skadeståndstalan måste han då bevisa att jakträttshavaren vållat&lt;br&gt;skada eller annorlunda uttryckt försummat sin jaktvård. Arrendatorn mås-&lt;br&gt;te bevisa att han själv vidtagit rimliga åtgärder för att förebygga skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givet att det kan uppstå konflikter mellan å ena sidan arrendato-&lt;br&gt;rer och å andra sidan markägare eller andra jakträttshavare som har&lt;br&gt;intresse av stora viltbestånd och att det kan vara svårt för en arrendator att&lt;br&gt;förmå jakträttshavaren att decimera viltbeståndet. För att komma till rätta&lt;br&gt;med detta har företrädare för arrendatorerna enligt viltskadeutredningen&lt;br&gt;varit inne på tanken, i vart fall när det gäller småvilt, att jakträtten på&lt;br&gt;arrendestället alltid skulle tillkomma arrendatorn. En sådan ordning skulle&lt;br&gt;emellertid innebära ett väsentligt ingrepp i den rådighet som en fastighets-&lt;br&gt;ägare enligt jaktlagen har över sin fastighet. Föredragande statsrådet ansåg&lt;br&gt;i prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m. att det var mindre lämpligt att&lt;br&gt;obligatoriskt knyta jakträtten till varje jordbruksarrende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid upplåtelse av jordbruksarrende råder således avtalsfrihet. Parterna&lt;br&gt;kan i arrendeavtalet reglera hur viltskadorna skall begränsas och vem som&lt;br&gt;skall svara för eventuella skador. Jag är inte beredd att föreslå en rätt för&lt;br&gt;jordbruksarrendator att bedriva skyddsjakt på det sätt utredningen före-&lt;br&gt;slår. Jag har i avsnitt 3.4 förordat en omfattande information till och&lt;br&gt;utbildning av markägare, jägare och arrendatorer. Det är enligt min me-&lt;br&gt;ning angeläget att markägarna kommer till insikt om de problem stora&lt;br&gt;viltstammar kan medföra för jordbruket. Skyddsjakt med stöd av 7 §&lt;br&gt;jaktlagen har skett i ytterst liten utsträckning. I den föreslagna informatio-&lt;br&gt;nen bör lämpligen spridas kännedom om bestämmelsens innehåll till ar-&lt;br&gt;rendatorerna. Det är också angeläget att länsstyrelserna visar stor bered-&lt;br&gt;skap och snabbhet i handläggningen av sådana ärenden. Dessa åtgärder&lt;br&gt;bör medföra tillräckliga möjligheter för arrendatorn att förebygga skador&lt;br&gt;på jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.8 Ersättning för skada av vilt m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Möjligheten att få bidrag till förebyggande åtgärder&lt;br&gt;mot skada av dovhjort, kronhjort och älg eller ersättning för skada&lt;br&gt;av dessa viltslag på jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar upphör&lt;br&gt;den 1 januari 1995. Vid samma tidpunkt upphör även möjligheten&lt;br&gt;att få bidrag till förebyggande åtgärder mot skada av jaktbart vilt&lt;br&gt;eller ersättning för skada av sådant vilt. Något bidrag till omplante-&lt;br&gt;ring av skog som skadats av älg införs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mård och mårdhund skall ingå bland de arter som får dödas eller&lt;br&gt;fångas av den som bor på en gård eller har en trädgård men saknar&lt;br&gt;jakträtt där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningens förslag: Möjligheten att få ersättning vid skada av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dovhjort och kronhjort på jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar samt för&lt;br&gt;skada av älg på trädgårdsodlingar upphör vid utgången av år 1991. Ersätt-&lt;br&gt;ning för skada av älg på jordbruksgrödor upphör vid utgången av år 1994.&lt;br&gt;Enskilda skogsbrukare med mindre markinnehav bör kunna få bidrag av&lt;br&gt;statsmedel till omplantering av skog som skadats av älg under åren 1992 —&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår vidare att bidrag till förebyggande åtgärder mot&lt;br&gt;skada av älg skall kunna lämnas ur viltskadefonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens&lt;br&gt;förslag. Några remissinstanser anser att möjligheterna att erhålla ersätt-&lt;br&gt;ning bör upphöra vid en och samma tidpunkt. De remissinstanser som&lt;br&gt;avstyrker förslaget anser att det inte går att få en sådan balans i viltstam-&lt;br&gt;marna att skadorna blir acceptabla for de areella näringarna och att mind-&lt;br&gt;re markinnehavare drabbas. Några av remissinstanserna, däribland&lt;br&gt;skogsstyrelsen och naturvårdsverket, anser att ersättning bör kunna utgå&lt;br&gt;vid plötsliga och oförutsedda skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbruksstyrelsen ifrågasätter om det är skäligt att kostnaderna för&lt;br&gt;skadorna helt skall bäras av trädgårdsodlingen. Kostnaderna for stängsel&lt;br&gt;blir oproportionerligt höga om odlingarna på grund av växtföljden måste&lt;br&gt;flyttas runt. Bidrag for skadeforebyggande åtgärder bör kunna lämnas for&lt;br&gt;trädgårdsforetag. Ersättningsmöjligheten bör inte slopas före år 1995 så att&lt;br&gt;trädgårdsodlarna hinner ställa om sig och informeras om de nya förhållan-&lt;br&gt;dena. Trädgårdsnäringens riksförbund anser att kostnaden for att skydda&lt;br&gt;odlingarna mot viltskador genom staket blir orimligt höga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen anser att bidrag till omplantering av skog bör lämnas om&lt;br&gt;skadan uppstått under 1980-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare anser att ersättning för skada&lt;br&gt;av älg på jordbruksgröda bör lämnas även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet förslaget att bidrag till förebyg-&lt;br&gt;gande åtgärder mot skada av älg skall kunna lämnas ur viltskadefonden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inträffad skada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande ersättningssystemet för viltskador bygger på att var och en&lt;br&gt;är skyldig att tåla ett visst mått av intrång och olägenhet till följd av&lt;br&gt;förekomsten av vilt. Jag har i avsnitt 2.1 och 2.3 redogjort för gällande&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Respekten för naturen och dess givna regler måste prägla synen på&lt;br&gt;konflikter mellan olika mänskliga aktiviteter och viltet. Detta innebär att&lt;br&gt;viltskador inte helt kan undvikas. En alltför hög grad av tålighet kan&lt;br&gt;emellertid inte krävas av dem som drabbas av skador. Principen bör dock&lt;br&gt;vara att viltskador skall förebyggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillräcklig stor avskjutning av de jaktbara stammarna under den&lt;br&gt;normala jakttiden är enligt min mening det viktigaste medlet for att&lt;br&gt;förebygga viltskador. Jag har i avsnitt 3.4 föreslagit åtgärder för att uppnå&lt;br&gt;en bättre balans i viltstammarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det nuvarande systemet med ersättning för skador på jordbruksgrö-&lt;br&gt;dor och trädgårdsodlingar skapas inte tillräckligt incitament för användar-&lt;br&gt;na av marken att vidta aktiva skadeförebyggande åtgärder mot skada av&lt;br&gt;dovhjort, kronhjort och älg trots att detta, som jag nyss nämnt, är avsikten.&lt;br&gt;Om fällavgifterna skall kunna hållas på en rimlig nivå krävs det ett större&lt;br&gt;ansvar av jägarna för att anpassa viltstammarna till de areella näringarnas&lt;br&gt;förutsättningar. Med de informations- och utbildningsåtgärder som jag har&lt;br&gt;förordat i avsnitt 3.4 är jag övertygad om att jägarna kommer att känna ett&lt;br&gt;ansvar för att viltstammarna inte blir så stora att de åstadkommer oaccep-&lt;br&gt;tabla skador. Jag delar viltskadeutredningens uppfattning att ersättning för&lt;br&gt;skador av vilt på jordbruksgröda, trädgårdsodling och skog inte skall&lt;br&gt;lämnas. Ett avskaffande av ersättningsmöjligheten för skada av vilt står i&lt;br&gt;överensstämmelse med en allmän princip om att viltskadeproblemen skall&lt;br&gt;lösas genom en reglering av viltstammarna, kompletterad med åtgärder för&lt;br&gt;att begränsa skadornas omfattning. I sammanhanget måste också beaktas&lt;br&gt;att avkastningen av älgjakten såväl vad avser kött som rekreationsvärden&lt;br&gt;är mycket stor. Jakten ger därför genom markägarens egen jakt eller genom&lt;br&gt;utarrendering en avkastning för fastighetsägaren som ofta kan uppgå till&lt;br&gt;högre värde än vad som förloras genom eventuella viltskador. Mina förslag&lt;br&gt;i det följande skall ses mot denna bakgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada på jordbruksgrödor av dovhjort, kronhjort och älg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt att ersättningsmöjligheten för&lt;br&gt;skada av dovhjort, kronhjort och älg på jordbruksgröda skall upphöra.&lt;br&gt;Dessa skador svarade enligt viltskadeutredningen för 98% av de ersätt-&lt;br&gt;ningar som betalades ur viltskadefonderna åren 1986 och 1987. Havre var&lt;br&gt;den ojämförligt mest skadade grödan följd av skador på oljeväxter och&lt;br&gt;vårvete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar alltså utredningens uppfattning att möjligheten att få ersätt-&lt;br&gt;ning ur viltskadefonden vid skador av dovhjort, kronhjort och älg på&lt;br&gt;jordbruksgrödor skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trädgårdsodlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesmässig trädgårdsodling sker vid ca 6000 företag över hela landet.&lt;br&gt;Enligt Trädgårdsnäringens riksförbund är det framför allt frukt- och bärod-&lt;br&gt;lingar samt plantskolor och fältmässig grönsaksodling som drabbas hår-&lt;br&gt;dast av viltskador. Skadorna rör sig enligt förbundet om betningsskador&lt;br&gt;som förorsakas av både däggdjur och fåglar. Men även trampskador i&lt;br&gt;samband med betning förekommer. De ekonomiskt mest kännbara ska-&lt;br&gt;dorna orsakas av dovhjort, kronhjort, rådjur och älg. Dessutom kan bl. a.&lt;br&gt;kanin, hare och fåglar orsaka skadegörelse på frukt- och bärodlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningen har föreslagit att ersättning inte längre skall läm-&lt;br&gt;nas för skador på yrkesmässig trädgårdsodling som orsakats av älg, dov-&lt;br&gt;hjort och kronhjort. Bidrag bör enligt utredningen inte heller lämnas till&lt;br&gt;förebyggande av sådana skador. Enligt utredningen har endast 2% av&lt;br&gt;antalet beviljade ersättningar avsett viltskador på yrkesmässiga trädgårds-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;odlingar under de senaste åren. Det är enligt utredningen fråga om koncen-&lt;br&gt;trerade odlingar som på grund av den ofta begränsade arealen kan förutsät-&lt;br&gt;tas skyddas genom stängsel till en rimlig kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På vissa frukt- och bärodlingar förekommer enligt lantbruksstyrelsen&lt;br&gt;allvarliga skador trots förebyggande åtgärder i form av jakt, skrämselåtgär-&lt;br&gt;der och stängsel. Skadorna uppkommer särskilt under vinterhalvåret. På&lt;br&gt;grund av snö kan det då vara svårt att klara tillsynen av odlingarna.&lt;br&gt;Problemen torde enligt lantbruksstyrelsen vara störst för frilandsodling av&lt;br&gt;grönsaker, där odlingarna på grund av växtföljden måste flyttas runt på&lt;br&gt;företaget. Kostnaden för stängsel kan där bli hög. Lönsamheten för träd-&lt;br&gt;gårdsnäringen är enligt lantbruksstyrelsen generellt sett ansträngd. För&lt;br&gt;fruktodlarna är situationen särskilt osäker eftersom gränsskyddet på deras&lt;br&gt;produkter har sänkts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själv gör jag följande bedömning. På odlingar med frukt, bär och plant-&lt;br&gt;skoleprodukter har ofta investerats stora summor pengar i fleråriga kultu-&lt;br&gt;rer. Även en mindre skada på dessa odlingar kan förorsaka kännbara&lt;br&gt;förluster. Trädgårdsodlingar är emellertid intensivodlingar där en hög&lt;br&gt;skyddsnivå enligt min mening kan krävas av odlaren. Avkastningen per&lt;br&gt;hektar vid trädgårdsodling kan vara ända upp till tio gånger så hög som&lt;br&gt;avkastningen vid spannmålsodling. Skadeförebyggande åtgärder i form av&lt;br&gt;exempelvis stängsel är oftast nödvändiga för att skydda odlingarna mot&lt;br&gt;viltarter för vilka ersättning enligt viltskadeförordningen inte lämnas. Jag&lt;br&gt;tänker då närmast på de skador som rådjur, kanin och hare kan åstadkom-&lt;br&gt;ma på odlingarna. Den som yrkesmässigt bedriver trädgårdsodling måste&lt;br&gt;därför väga in riskerna för viltskador även av älg, dovhjort och kronhjort i&lt;br&gt;den normala riskbedömningen för företaget. Jag delar mot den nu angivna&lt;br&gt;bakgrunden viltskadeutredningens uppfattning att ersättning för skador&lt;br&gt;som orsakats av älg, dovhjort och kronhjort på yrkesmässig trädgårdsod-&lt;br&gt;ling bör upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador på skog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i avsnitt 2.2 redogjort för den försöksverksamhet som under åren&lt;br&gt;1988 — 1990 pågick med ersättning för skada på skog av älg. Försöksverk-&lt;br&gt;samheten har på regeringens uppdrag utvärderats av naturvårdsverket i&lt;br&gt;samråd med skogsstyrelsen. Av utvärderingen framgår att 29 ansökningar&lt;br&gt;om bidrag kommit in till de tre berörda länsstyrelserna. Bidrag lämnades i&lt;br&gt;23 fall med totalt 73000 kr. Naturvårdsverket anför sammanfattningsvis&lt;br&gt;att verksamheten har haft liten omfattning och ganska ringa betydelse för&lt;br&gt;de drabbade skogsägarna. Detta beror främst på de villkor för bidrag som&lt;br&gt;ställts upp i förordningen om försöksverksamheten. Villkoren har allmänt&lt;br&gt;uppfattats som hårda och inte anpassade till skogsbrukarnas verklighet.&lt;br&gt;Villkoren var kopplade till skogsvårdslagens bestämmelser om föreläggan-&lt;br&gt;de om skyldighet till nyplantering av skog. Dessa bestämmelser har emel-&lt;br&gt;lertid i de här sammanhangen sällan utnyttjats av skogsvårdsstyrelsema.&lt;br&gt;Obenägenheten att förelägga om nyplantering av skog beror i huvudsak på&lt;br&gt;att skogsägarna utöver älgskadan kan drabbas hårt ekonomiskt av ett&lt;br&gt;föreläggande. En omplantering inkl, nedröjning av det skadade beståndet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostar ca 10000 kr. per ha. I de flesta län har avsikten med 1980-talets Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;älgvård varit att minska älgstammen. I avvaktan på denna minskning har&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelserna varit försiktiga med nämnda förelägganden. Risken&lt;br&gt;för att den nyetablerade planteringen åter förstörs om älgbetestrycket&lt;br&gt;kvarstår har ansetts för stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksverksamheten har i nuvarande form inte medfört någon omfat-&lt;br&gt;tande administration. Detta beror dock i första hand på att de hårda&lt;br&gt;villkoren för bidrag resulterat i ett litet antal ärenden. Ett riksomfattande&lt;br&gt;bidragssystem med generösare villkor skulle enligt naturvårdsverket troli-&lt;br&gt;gen medföra en omfattande administration. En viktig invändning mot ett&lt;br&gt;fortsatt bidragssystem är enligt verket att generösa sådana system kan&lt;br&gt;motverka både benägenheten att vidta skadeförebyggande åtgärder och&lt;br&gt;nödvändig älgavskjutning. Systemet med ersättning för viltskadad gröda&lt;br&gt;har dessutom medfört att vissa län årligen tömt sina viltskadefonder så att&lt;br&gt;fondernas medel inte kunnat användas till andra angelägna ändamål, bl. a.&lt;br&gt;älginventeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis är det naturvårdsverkets uppfattning att bidrags-&lt;br&gt;systemet för omplantering av älgskadad skog i sin nuvarande form inte&lt;br&gt;fyllt någon funktion. Naturvårdsverket avstyrker bestämt fortsatt försöks-&lt;br&gt;verksamhet eller liknande form av bidragssystem för älgskadad skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningen har bedömt att den årligen tillkommande skogs-&lt;br&gt;arealen som skadas så svårt av älg att reproduktionsplikt enligt skogsvårds-&lt;br&gt;lagen inträder uppgår till 30000 — 45000 ha. Den beräknade omplante-&lt;br&gt;ringskostnaden uppgår då till 30 — 45 milj. kr. per år. Viltskadeutredningen&lt;br&gt;har föreslagit att det inte skall införas något ersättningssystem för skada av&lt;br&gt;älg på skog. Däremot föreslår utredningen att bidrag till omplantering av&lt;br&gt;älgskadad skog skall kunna ges till enskilda skogsbrukare med mindre&lt;br&gt;markinnehav om älgskadan inträffat under åren 1991 —1994. Bidraget bör&lt;br&gt;enligt utredningen finansieras med statsbudgetmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min uppfattning måste älgskadeproblemet i första hand hanteras&lt;br&gt;genom att älgstammens storlek minskas till en nivå där skadorna kan&lt;br&gt;accepteras. Jag har i avsnitt 3.3 och 3.4 föreslagit åtgärder för att uppnå en&lt;br&gt;sådan balans. Det är inte rimligt med ett generellt ersättningssystem för&lt;br&gt;viltskador i skogsbruket. Det kan motverka en av olika skäl nödvändig&lt;br&gt;anpassning av älgstammen. I andra hand bör skadeproblemen som uppstår&lt;br&gt;lokalt motverkas genom en snabb och generös behandling av ansökningar&lt;br&gt;om skyddsjakt. Ett bidrag med exempelvis 50% av den av utredningen&lt;br&gt;beräknade omplanteringskostnaden skulle för skogslänens del medföra&lt;br&gt;fällavgifter som blir orimligt höga. Jag är därför inte beredd att föreslå&lt;br&gt;införande av ett system med ersättning för skada av vilt på skog. Jag kan&lt;br&gt;inte heller biträda utredningens förslag om bidrag av statsmedel under en&lt;br&gt;övergångsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningför skador i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande bestämmelser kan ersättning för viltskador lämnas även i&lt;br&gt;andra fall än då det gäller skada av älg, dovhjort och kronhjort på jord-&lt;br&gt;bruksgröda och trädgårdsodling. Som villkor gäller att det är uppenbart&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oskäligt att den skadelidande själv svarar för de kostnader som skadan Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;föranleder. Bidrag kan på samma villkor lämnas till åtgärder för att före-&lt;br&gt;bygga skador. Ersättningarna och bidragen lämnas ur jaktvårdsfonden när&lt;br&gt;det gäller jaktbara viltarter och utgår i övrigt av statsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att erhålla ersättning för skada av vilt bör, när det gäller&lt;br&gt;annan skada än den rovdjur orsakar på tamdjur, enligt min mening finnas&lt;br&gt;kvar enbart när det gäller skador av de arter där på grund av beståndens&lt;br&gt;ringa storlek jakt inte är tänkbar i någon form. Jag avser då exempelvis&lt;br&gt;skador förorsakade av tranor eller sälar. I sådana fall bör även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen ersättning kunna lämnas av statsmedel för såväl skada som till&lt;br&gt;förebyggande åtgärder. Dessa ärenden bör handläggas av den myndighet&lt;br&gt;som har ansvaret för jaktfrågorna. Besluten bör inte kunna överklagas.&lt;br&gt;Möjligheten att få ersättning för skada av vilt i övriga fall bör upphöra vid&lt;br&gt;utgången av år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förebyggande av skada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika näringarna har vissa förutsättningar att i sin planering vidta&lt;br&gt;åtgärder som minskar eller förhindrar viltskador. Nuvarande regler för&lt;br&gt;ersättning av viltskador är också utformade med tanke på att förebyggande&lt;br&gt;åtgärder skall vidtas. Förutom jakt kan som exempel på förebyggande&lt;br&gt;åtgärder nämnas anpassning av grödval och arealdisposition, skrämselåt-&lt;br&gt;gärder och hägn. Ett hägn är en effektiv men samtidigt dyr och arbetskrä-&lt;br&gt;vande metod att minska viltskadorna. I områden med stora skador kan det&lt;br&gt;emellertid vara nödvändigt att inhägna en odling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag till förebyggande åtgärder mot skada av älg, dovhjort och&lt;br&gt;kronhjort beviljas av länsstyrelsen i fråga om jordbruksgrödor och träd-&lt;br&gt;gårdsodlingar. Bidraget finansieras med medel ur viltskadefonden. Som&lt;br&gt;framgått tidigare har fällavgifterna tenderat att öka. Bidrag till förebyggan-&lt;br&gt;de av andra viltskador än sådana av älg, dovhjort och kronhjort på&lt;br&gt;jordbruksgröda och trädgårdsodlingar kan lämnas av statsmedel eller ur&lt;br&gt;jaktvårdsfonden. Statens naturvårdsverk beslutar om de nu nämnda bi-&lt;br&gt;dragen. Verket disponerar för närvarande 200000 kr. per år för ändamålet&lt;br&gt;under nionde huvudtitelns anslag Ersättning för viltskador m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbrukets och skogsbrukets organisationer har ett ansvar för att kun-&lt;br&gt;skaperna om förebyggande åtgärder mot viltskador ökas t. ex. genom en&lt;br&gt;bättre information. Möjligheterna för markägarna och jakträttshavarna att&lt;br&gt;ta ett större ansvar för att förebygga skador kommer att öka genom det&lt;br&gt;lokala samråd som jag föreslagit i föregående avsnitt. Genom att fällavgif-&lt;br&gt;ternas storlek kan hållas nere stimuleras jakträttshavaren till jakt även i&lt;br&gt;skadeförebyggande syfte. Naturvårdsverket har för avsikt att ta fram en&lt;br&gt;handbok om viltskador i vilken bl. a. skall redovisas hur viltskador upp-&lt;br&gt;står, hur de ser ut och hur de kan förhindras. Detta projekt är mycket&lt;br&gt;viktigt. Vidare är det angeläget att behovet av att utveckla sådana metoder&lt;br&gt;uppmärksammas i forskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser mot den nu angivna bakgrunden att bidrag till förebyggande av&lt;br&gt;skada av jaktbart vilt bör upphöra efter utgången av år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsjakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 29 § jaktförordningen får länsstyrelsen, vad gäller nu aktuella viltar-&lt;br&gt;ter, besluta om jakt om det behövs for att hindra att vilt på grund av&lt;br&gt;beståndens storlek orsakar avsevärda skador eller olägenhet eller av andra&lt;br&gt;skäl. Sådan jakt får bl. a. ske för att förebygga viltskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att de nuvarande bestämmelserna om skyddsjakt är tillräckliga&lt;br&gt;för att medge ett tillfredsställande skydd mot viltskador. Även med en&lt;br&gt;balanserad viltstam finns en risk för punktvisa skador som kan bli betung-&lt;br&gt;ande t. ex. för ägare av mindre skogsmarker. Huvudinsatsen mot viltska-&lt;br&gt;dor måste dock även i fortsättningen ske genom jakt på ordinarie jakttid.&lt;br&gt;Med hänsyn till mitt förslag att möjligheterna att erhålla ersättning för&lt;br&gt;skada av älg, dovhjort och kronhjort skall upphöra måste länsstyrelsen i&lt;br&gt;större utsträckning än hittills vara beredd att bevilja skyddsjakt för att&lt;br&gt;förebygga viltskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang ta upp en annan fråga som gäller skydds-&lt;br&gt;jakt. I 23 § jaktlagen regleras vissa frågor om rätten till skyddsjakt för den&lt;br&gt;som inte har jakträtt. Enligt bestämmelsen har den som bor på en gård&lt;br&gt;eller har en trädgård men saknar jakträtt där, rätt att döda eller fånga och&lt;br&gt;behålla vissa uppräknade arter som kommer in på gården eller i trädgår-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet har hemställt att mård och mårdhund tas med i&lt;br&gt;denna uppräkning. Bakgrunden till förslaget är att avskjutningen av mård&lt;br&gt;har ökat från cirka 6000 djur jaktåret 1981/82 till 16500 djur jaktåret&lt;br&gt;1989/90. Ökningen beror på rödrävens tillbakagång genom att den har&lt;br&gt;drabbats av skabb. Mården söker sig inte sällan till byggnader och kan där&lt;br&gt;orsaka stor skadegörelse. Mårdhunden förekommer ännu inte i något&lt;br&gt;större antal i landet. Genom invandring från Finland kan man dock räkna&lt;br&gt;med att fasta bestånd kommer att utvecklas lokalt. Mårdhunden är inte&lt;br&gt;önskvärd i den svenska faunan. Jag delar mot denna bakgrund Jägareför-&lt;br&gt;bundets uppfattning att mård och mårdhund bör intas i det angivna&lt;br&gt;lagrummet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidpunkten för ersättningsrättens upphörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningen har föreslagit att ersättning för skada av dovhjort&lt;br&gt;och kronhjort på jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar samt för skada av&lt;br&gt;älg på trädgårdsodlingar skall upphöra vid utgången av år 1991. Ersättning&lt;br&gt;för skada av älg på jordbruksgröda föreslås upphöra vid utgången av år&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själv gör jag följande bedömning. En av anledningarna till att införa ett&lt;br&gt;gemensamt ersättningssystem för skada av dovhjort, kronhjort och älg var&lt;br&gt;enligt prop. 1979/80:111 om ersättning vid viltskador m.m. att det borde&lt;br&gt;vara avsevärt enklare för myndigheterna att ha enhetliga regler för de tre&lt;br&gt;viltarterna. Det innebar enligt propositionen praktiska fördelar att inte&lt;br&gt;behöva göra en prövning av vilken viltart som orsakat skadan i det enskil-&lt;br&gt;da fallet. Jag anser att förändringen bör genomföras vid en senare tidpunkt&lt;br&gt;än vad utredningen föreslagit. Därigenom ges under de kommande åren&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jakträttshavarna möjligheten att minska viltstammarna till en acceptabel Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;nivå. Jordbrukarna får erforderlig tid att vidta skadeförebyggande åtgär-&lt;br&gt;der. Trädgårdsodlarna måste också få rimlig tid för att genomföra skydds-&lt;br&gt;åtgärder som exempelvis att sätta upp stängsel och flytta odlingar. Många&lt;br&gt;företag odlar såväl trädgårds- som jordbruksgrödor. Det behövs även tid&lt;br&gt;för att informera trädgårdsodlarna om de nya förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår mot denna bakgrund att ersättning för skada på jordbruks-&lt;br&gt;grödor och trädgårdsodling av dovhjort, kronhjort och älg inte skall läm-&lt;br&gt;nas efter utgången av år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag i detta avsnitt innebär ändringar i jaktlagen. Bestämmelser&lt;br&gt;om ersättning för skada av vilt finns i förordningen (1980:400) om ersätt-&lt;br&gt;ning vid vissa viltskador, m. m. Mina förslag medför att förordningen kan&lt;br&gt;upphävas. De bestämmelser som i fortsättningen behövs om ersättning för&lt;br&gt;skada av vilt bör tas in i jaktförordningen. Länsstyrelsens beslut i dessa&lt;br&gt;ersättningsfrågor kan i dag överklagas till kammarrätt. Domstolarna hand-&lt;br&gt;lägger årligen ett femtiotal sådana ärenden. Dessa ärenden bortfaller såle-&lt;br&gt;des, men ersätts som jag nyss redovisat av ett antal överklagningar om&lt;br&gt;registrering av licensområden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.9 Viltskadefonderna och viltskaderegleringsfonden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Fällavgifterna för dovhjort, kronhjort och årskalv av&lt;br&gt;älg avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur de länsvisa fonder som bildas av fällavgifterna för vuxen älg&lt;br&gt;kan efter länsstyrelsens bestämmande lämnas bidrag till administra-&lt;br&gt;tionen av jakten och till viltvård, information och utbildning i&lt;br&gt;viltvårdsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den centrala viltskaderegleringsfonden upphör efter år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall efter regeringsbeslut med stöd av ett tidigare&lt;br&gt;bemyndigande få ta ut en avgift för registrering av områden för&lt;br&gt;älgjakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningens förslag överensstämmer i stort med mitt. Utred-&lt;br&gt;ningen har dock inte föreslagit att fällavgifterna för årskalv av älg tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har föreslagit att fällavgifterna för älgkalv slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet förslagen. Flertalet länsstyrel-&lt;br&gt;ser har påtalat behovet av ökad ersättning för sina kostnader för älgadmi-&lt;br&gt;nistrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För varje län utom för Gotlands län finns en&lt;br&gt;viltskadefond som länsstyrelsen förvaltar. Fonden bildas av de avgifter&lt;br&gt;som jägarna betalar för varje fälld älg, dovhjort och kronhjort. Fällavgif-&lt;br&gt;ternas storlek bestäms årligen av länsstyrelsen. Ur viltskadefonden lämnas&lt;br&gt;ersättning för skador som älg, dovhjort och kronhjort orsakat på jord-&lt;br&gt;bruksgröda eller trädgårdsodling. Bidrag kan även lämnas till förebyggan-&lt;br&gt;de av sådana skador. Fondmedlen används också till administration av&lt;br&gt;jakten samt till viltvård, information och utbildning i jaktliga frågor. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningen har föreslagit att det inte längre skall tas ut någon Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;fällavgift för dovhjort och kronhjort. De senaste åren har det i medeltal&lt;br&gt;fällts knappt 2 800 dovhjortar och knappt 500 kronhjortar. Fällavgifterna&lt;br&gt;svarar därför för endast en ringa del av viltskadefondens inkomster. Mot&lt;br&gt;bakgrund av mitt förslag om att ersättningarna för skada av dovhjort och&lt;br&gt;kronhjort skall upphöra delar jag utredningens förslag att fallavgifterna&lt;br&gt;skall slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk har föreslagit att fällavgifterna för älgkalv slo-&lt;br&gt;pas. Förslaget bör leda till en önskvärd ökad avskjutning av älgkalv. Jag&lt;br&gt;anser därför att det bör genomföras. Mitt förslag innebär således att&lt;br&gt;fällavgift i fortsättningen skall erläggas endast för fälld vuxen älg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadeutredningen har föreslagit att länsviltnämnden skall lämna&lt;br&gt;förslag till fällavgiftens storlek till den del avgiften avser ersättning för&lt;br&gt;skador. Ar länsviltnämnden inte enig bör länsstyrelsen enligt utredningen&lt;br&gt;vid fastställandet av avgiften särskilt beakta de synpunkter som framförts&lt;br&gt;av representanterna för jägarnas organisationer i nämnden. Förslaget har&lt;br&gt;väckt stark kritik från flertalet länsstyrelser. Mitt förslag att ersättning för&lt;br&gt;skada av jaktbart vilt inte längre skall lämnas innebär att det inte blir&lt;br&gt;aktuellt med någon fördelning av fallavgiften mellan ersättning för skada&lt;br&gt;och dess användning för andra ändamål. Därför bör länsstyrelsen även i&lt;br&gt;fortsättningen fastställa fallavgifternas storlek. Länsstyrelsen bör självfal-&lt;br&gt;let höra länsviltnämnden samt jägarnas och markägarnas organisationer i&lt;br&gt;anslutning härtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk har fastställt att det årliga bidraget till admini-&lt;br&gt;strationen av jakten i länet får vara högst 20 kr. per fälld älg, dock&lt;br&gt;sammanlagt högst 200000 kr. Om älgavskjutningen i länet är låg får dock&lt;br&gt;bidraget uppgå till mer än 20 kr. per älg, dock sammanlagt högst 75 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal länsstyrelser har tagit upp frågan om ökade resurser till läns-&lt;br&gt;styrelsernas jaktadministration. Länsstyrelsernas organisationsnämnd har&lt;br&gt;i en skrivelse till regeringen den 5 oktober 1989 hemställt att naturvårds-&lt;br&gt;verkets beslut om regler för länsstyrelsernas rätt till bidrag för administra-&lt;br&gt;tionen av älgjakten ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administrationen av älgjakten är en viktig uppgift för länsstyrelserna.&lt;br&gt;Riksdagen uttalade i samband med behandlingen av prop. 1986/87:58 om&lt;br&gt;jaktlag, m.m. att det finns skäl som talar för att t. ex. ansökningar om&lt;br&gt;registrering av licensområden och registerhållning beläggs med en avgift&lt;br&gt;(JoU 1986/87:15). Riksdagen bemyndigade regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter för älgjak-&lt;br&gt;tens administration. Jag delar riksdagens uppfattning att det bör införas en&lt;br&gt;avgift för registrering och omregistrering av områden för älgjakt. Jag har&lt;br&gt;för avsikt att i annat sammanhang återkomma till regeringen i denna fråga.&lt;br&gt;Däremot anser jag att bidrag till de årliga kostnaderna för registerhållning&lt;br&gt;liksom för tilldelningsbesluten även i fortsättningen bör lämnas från vilt-&lt;br&gt;skadefonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För länen finns en gemensam regleringsfond, viltskaderegleringsfonden,&lt;br&gt;vars syfte bl. a. är att balansera eventuella underskott i länens viltskadefon-&lt;br&gt;der. Viltskaderegleringsfonden tillförs medel från viltskadefonderna.&lt;br&gt;Överföringens storlek bestämmer regeringen. Viltskaderegleringsfondens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;50&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medel har de senaste åren främst använts för bidrag till älgforskningen och Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;för att täcka uppkomna underskott i viltskadefonden i Malmöhus län samt&lt;br&gt;för bidrag till Jägareförbundets verksamhet. Viltskadeutredningen har fö-&lt;br&gt;reslagit att viltskaderegleringsfonden skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya principer om ersättning för skada av vilt som jag förordat bör&lt;br&gt;leda till att något underskott i viltskadefonderna inte längre uppkommer.&lt;br&gt;Något tillskott av medel till viltskaderegleringsfonden kommer därför inte&lt;br&gt;att behövas. De medel som i dag överförs från viltskadefonderna till&lt;br&gt;viltskaderegleringsfonden bör i fortsättningen överföras till jaktvårdsfon-&lt;br&gt;den. Bidrag till de ändamål som i övrigt utgår ur viltskaderegleringsfonden&lt;br&gt;bör i fortsättningen utgå ur jaktvårdsfonden. Jag delar därför utredningens&lt;br&gt;uppfattning att viltskaderegleringsfonden kan upphöra. Fonden bör kunna&lt;br&gt;upphöra efter år 1994 då ersättning för skada av vilt i princip inte längre&lt;br&gt;kommer att lämnas. Den behållning som då finns i viltskaderegleringsfon-&lt;br&gt;den bör överföras till jaktvårdsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag om nya principer för bidrag till förebyggande av skada av&lt;br&gt;vilt och om ersättning för sådan skada medför att viltskadefonden delvis&lt;br&gt;får en annan funktion än i dag. För att bättre ange fondens funktion bör&lt;br&gt;den byta namn efter år 1994. Bestämmelser om viltskadefonderna och&lt;br&gt;viltskaderegleringsfonden finns i förordningen (1980:400) om ersättning&lt;br&gt;vid vissa viltskador, m. m. Jag har i avsnitt 3.8 förordat att förordningen&lt;br&gt;upphävs. Bestämmelser om de länsvisa fonderna bör i fortsättningen tas in&lt;br&gt;i jaktförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Upprättat lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu anfört har inom jordbruksdepartementet upprät-&lt;br&gt;tats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag om ändring i jaktlagen (1987:259).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Lagrådets hörande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;På grund av frågans beskaffenhet skulle lagrådets hörande enligt min&lt;br&gt;mening sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att anta förslaget till lagom ändring i jaktlagen (1987:259),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att godkänna de riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssy-&lt;br&gt;stemet för viltskador som jag har angett (avsnitt 3.8 och 3.9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1990: 60) Skada av Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;vilt, avgivet av utredningen om ersättning vid vissa &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;viltskador&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag i detta betänkande innebär att målsättningen från samhällets&lt;br&gt;sida när det gäller vården av älg-, kron- och dovhjortstammarna under de&lt;br&gt;närmaste åren bör vara att reducera stammarna lokalt och få en bättre&lt;br&gt;balans i fråga om skador på skog och jordbruksgröda. Detta bör ske genom&lt;br&gt;en ökad avskjutning, mindre detaljreglering av jakten och ett större lokalt&lt;br&gt;ansvarstagande for skötseln av stammarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskadorna på skog och jordbruksgrödor har områdesvis ökat kraftigt&lt;br&gt;på senare år. Detta beror särskilt på älgstammens utveckling. En rad&lt;br&gt;ekologiska och biologiska faktorer är givetvis av vikt i denna utveckling.&lt;br&gt;Men också den viltvård som bedrivs är av betydelse. Samhällets målsätt-&lt;br&gt;ning om balans mellan å ena sidan viltstammarnas storlek och å andra&lt;br&gt;sidan markernas förmåga att föda viltet har i vissa områden inte uppfyllts.&lt;br&gt;Detta konstaterade också riksdagens jordbruksutskott när förslaget till ny&lt;br&gt;jaktlag behandlades i riksdagen (JoU 1986/87: 15). Sedan riksdagen gjorde&lt;br&gt;sitt uttalande om målen för viltvårdspolitiken har, enligt min bedömning,&lt;br&gt;framför allt älgskadorna på vissa håll snarare tenderat att öka än minska,&lt;br&gt;trots en ökad avskjutning. Det krävs därför en kraftansträngning de när-&lt;br&gt;maste åren för att nå den ovan nämnda balansen. Huvudsyftet bör vara att&lt;br&gt;bringa ner älgstammen till en nivå som är förenlig med riksdagens målsätt-&lt;br&gt;ning för viltvården. Beskattningen av kron- och dovhjortsstammama bör&lt;br&gt;också skärpas i syfte att kraftigt minska skadorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna process måste både markägare och jägare medverka. En målin-&lt;br&gt;riktad utbildning och information till markägare och jägare under en&lt;br&gt;treårsperiod bör därför genomföras för att nå målsättningen. Även myn-&lt;br&gt;digheterna kan genom sina beslut medverka till att en bättre balans i&lt;br&gt;viltstammarna kan uppnås. Både markägare och jägare skall ges bättre&lt;br&gt;möjlighet än i dag att ta ett större ansvar för en ökad avskjutning de&lt;br&gt;närmaste åren. Detta är enligt min mening särskilt motiverat av de stora&lt;br&gt;lokala variationerna i viltstammarna inom landet. I norrlandslänen bör&lt;br&gt;berörda länsstyrelser ta ansvar för att ett brett samarbete kommer till&lt;br&gt;stånd i fråga om de problem som orsakas av älgens vandringsbeteende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 syfte att öka det lokala ansvaret för jakten föreslår jag att det fr. o. m.&lt;br&gt;1992 öppnas möjligheter att registrera områden av en viss minimistorlek&lt;br&gt;som älgskötselområden där jägarna/markägarna själva får avgöra det antal&lt;br&gt;älgar som får fällas. På sådant område bör finnas en enkel skötselplan för&lt;br&gt;älgstammen. I samma syfte föreslår jag en generell förlängning av jakttiden&lt;br&gt;för älg, kron- och dovhjort samt rådjur och större möjligheter att bedriva&lt;br&gt;skyddsjakt. Vid jakt på kronhjort bör en kombination av licensjakt inom&lt;br&gt;särskilda kronhjortsområden och allmän jakt utanför dessa tillämpas. För&lt;br&gt;jakt på dovhjort är mitt förslag att enbart allmän jakttid prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår också att möjligheterna att få ersättning för älgskador på&lt;br&gt;trädgårdsodling upphör den 1 januari 1992. Ersättning för skada av älg på&lt;br&gt;jordbruksgrödor och skog bör upphöra helt fr. o. m. år 1995. Intill dess att&lt;br&gt;ersättningssystemet avvecklas bör en större restriktivitet tillämpas vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning av skada på jordbruksgröda. Under en övergångsperiod bör&lt;br&gt;dock bidrag till omplantering av älgskadad skog kunna ges till enskilda&lt;br&gt;skogsbrukare med mindre markinnehav. Ett villkor bör vara att detta är en&lt;br&gt;följd av älgskador som inträffat under åren 1992— 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att få ersättning av medel från fällavgifter vid skador av&lt;br&gt;dov- och kronhjort på jordbruksgrödor eller på trädgårdsodlingar bör&lt;br&gt;också upphöra från den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ge jordbruksarrendatorer utan jakträtt ökade möjligheter att&lt;br&gt;skydda sig mot skador av jaktbart vilt föreslås en ändring i jaktlagen som&lt;br&gt;stärker arrendatorernas ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande bedömer jag det inte vara möjligt att införa något&lt;br&gt;försäkringssystem mot skador på jordbruksgrödor eller trädgårdsodlingar&lt;br&gt;av älg, dov- eller kronhjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidrag ur viltskadefonderna skull kunna lämnas även i fortsättningen&lt;br&gt;till förebyggande åtgärder mot älgskador. Ett organiserat samråd bör ske&lt;br&gt;lokalt i jaktvårdskretsama mellan jägare och företrädare för jord- och&lt;br&gt;skogsbruket. Hur man ser på skadebilden bör framgå av den älgskötselplan&lt;br&gt;som bör finnas hos varje jakt vårdskrets. Planen bör regelmässigt redovisas&lt;br&gt;till länsviltnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har i juni 1990 lämnat förslag till regeringen om en&lt;br&gt;förenklad administration av älgjakten. I likhet med naturvårdsverket tror&lt;br&gt;jag att administrationen av älgjakten kan bantas avsevärt genom enklare&lt;br&gt;rutiner. Däremot är jag inte beredd att ställa mig bakom verkets förslag om&lt;br&gt;ändrade principer för övergången från generell tilldelning till licenjakt eller&lt;br&gt;förslaget om fri kalvjakt. Mitt förslag är att övergångstiden för områden&lt;br&gt;som är registrerade för generell tilldelning förlängs och att utvecklingen&lt;br&gt;följs och utvärderas innan några ändringar sker av de principer som&lt;br&gt;riksdagen tidigare lagt fast. Vissa beslut om ersättning av viltskador bör&lt;br&gt;delegeras från naturvårdsverket till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av mina tidigare förslag bör viltskaderegleringsfonden&lt;br&gt;kunna avvecklas fr. o. m. den 1 juli 1992. Fondens funktioner kan övertas&lt;br&gt;av jaktvårdsfonden. En fällavgift skall enligt mina förslag även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen betalas för varje älg som fälls. För dov- och kronhjort skall emeller-&lt;br&gt;tid inte någon fällavgift betalas. Fällavgifterna skall, förutom den fasta&lt;br&gt;avgiften som beslutas av regeringen, även täcka de utbetalningar från de&lt;br&gt;länsvisa viltskadefonderna som skall göras enligt viltskadeförordningen.&lt;br&gt;Som en följd av att ersättningen för viltskador i framtiden kommer att&lt;br&gt;minska bedömer jag att nivån på fällavgifterna också kan minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvärdering av resultaten av de i utredningen sammantaget föreslag-&lt;br&gt;na åtgärderna bör göras senast 1994. Ansvariga för uppföljningen bör vara&lt;br&gt;naturvårdsverket tillsammans med skogsstyrelsen i samråd med lantbruks-&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Viltskadeutredningens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i jaktlagen (1987:259)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 23 § jaktlagen (1987:259) och punkten 5 i&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna till lagen skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de tider som regeringen föreskriver får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som bor på en gård eller har en trädgård men saknar jakträtt där&lt;br&gt;döda eller fånga och behålla följande djur som kommer in på gården eller i&lt;br&gt;trädgården: vildsvin, räv, grävling, iller, mink, hermelin, vessla, ekorre,&lt;br&gt;vildkanin, mullvad, sorkar, lämlar, råttor, skogsmöss, husmus, duvhök,&lt;br&gt;sparvhök, kråka, råka, kaja, skata, björktrast (snöskata), gråsparv eller&lt;br&gt;pilfink,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har en handelsträdgård, anläggning för yrkesmässig fruktod-&lt;br&gt;ling eller plantskola men saknar jakträtt där döda hare, om det behövs för&lt;br&gt;att förhindra skador på träd eller trädplantor; därvid skall djur som dödats&lt;br&gt;tillfalla jakträttshavaren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som innehar men saknar jakträtt där fånga vildkanin och behålla&lt;br&gt;de fångade djuren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det på grund av ett viltbe-&lt;br&gt;stånds storlek finns risk för skador&lt;br&gt;på jordbruksgrödor, kan länsstyrel-&lt;br&gt;sen efter ansökan av jordbruksar-&lt;br&gt;rendator medge honom rätt till jakt&lt;br&gt;efter sådant vilt för att förebygga el-&lt;br&gt;ler minska sådan risk (skyddsjakt).&lt;br&gt;Djur som dödats tillfaller markäga-&lt;br&gt;ren eller jakträttshavaren, om inte&lt;br&gt;annat har avtalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har älg orsakat skada på yrkes-&lt;br&gt;mässiga odlingar eller på skog inom&lt;br&gt;särskilt av länsstyrelsen registrerade&lt;br&gt;större licensområden (älgskötselom-&lt;br&gt;råden) får älg jagas i direkt anslut-&lt;br&gt;ning till odlingen under tiden den 16&lt;br&gt;augusti—den 28 (29) februari.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får medge att jakt efter björn, varg, järv, lo eller säl bedrivs&lt;br&gt;på annans jaktområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelserna till jaktlagen (1987:259), punkten 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Inom område, som för 1987&lt;br&gt;års jakt har registrerats med stöd av&lt;br&gt;13 § jaktstadgan (1938:279) som&lt;br&gt;älgjaktsområde utan att vara licens-&lt;br&gt;område, får älgjakt ske enligt äldre&lt;br&gt;bestämmelser tills vidare, dock&lt;br&gt;längst till utgången av år 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Inom område, som för 1987&lt;br&gt;års jakt har registrerats med stöd av&lt;br&gt;13 § jaktstadgan (1938:279) som&lt;br&gt;älgjaktsområde utan att vara licens-&lt;br&gt;område, får älgjakt ske enligt äldre&lt;br&gt;bestämmelser tills vidare, dock&lt;br&gt;längst till utgången av år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanställning av remissyttranden över betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1990:60) Skada av vilt, avgivet av utredningen om&lt;br&gt;ersättning vid vissa viltskador&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet lämnats av vägverket, trafik-&lt;br&gt;säkerhetsverket, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, domänverket, kam-&lt;br&gt;markollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket, statens naturvårdsverk,&lt;br&gt;länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), hovrätten för Västra Sverige,&lt;br&gt;statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), Sveriges lantbruksuniversitet&lt;br&gt;(SLU), skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR), samtliga länsstyrelser&lt;br&gt;utom länsstyrelsen i Gotlands län, kyrkokommunala egendomsnämnden i&lt;br&gt;Växjö stift, kyrkokommunala egendomsnämnden i Härnösands stift,&lt;br&gt;Centralorganisationen SACO, Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare,&lt;br&gt;Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Samrådsgruppen för arrendatorsför-&lt;br&gt;eningarna på och kring sydsvenska höglandet, Skogsindustrierna, Skogs-&lt;br&gt;ägarnas riksförbund, Svenska jägareförbundet, Svenska samemas riksför-&lt;br&gt;bund (SSR), Sveriges jordbruksarrendatorers förbund (SJA), Sveriges&lt;br&gt;jordägareförbund och Trädgårdsnäringens riksförbund (TRF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet har bifogat yttranden av egendomsnämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av länsstyrelserna har bifogat yttranden från länets lantbruks-&lt;br&gt;nämnd, skogsvårdsstyrelse, länsviltnämnd, länsjaktvårdsförening eller&lt;br&gt;distriktsorganisation av Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare. Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Jämtlands län har bifogat yttrande från SCA Skog AB. Länssty-&lt;br&gt;relsen i Västerbottens län har bifogat yttrande från Skogsägarna Västerbot-&lt;br&gt;ten-Örnsköldsvik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Allmänt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vägverket: Betänkandet innebär att målsättningen från samhällets sida när&lt;br&gt;det gäller vården av älg-, kron- och dovhjortsstammarna under de närmas-&lt;br&gt;te åren bör vara att reducera stammarna lokalt och få en bättre balans i&lt;br&gt;fråga om skador på skog och jordbruksgröda. Detta bör ske genom en ökad&lt;br&gt;avskjutning, mindre detaljreglering av jakten och ett större lokalt ansvars-&lt;br&gt;tagande för skötseln av stammarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverkets uppfattning är att de föreslagna åtgärderna är positiva även&lt;br&gt;för att minska de skador som viltet orsakar i trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årligen inträffar på det statliga vägnätet ca 23000 polisrapporterade&lt;br&gt;viltolyckor. Fördelningen är ca 5 000 olyckor med älg, 15 000 med rådjur&lt;br&gt;samt 2 800 med ren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ca 10% av älgolyckorna medför personskador medan skadeföljden i&lt;br&gt;ren- och rådjursolyckor är lindrigare. År 1989 omkom 9 personer resp,&lt;br&gt;skadades 929 personer i olycka med vilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som vägverket som väghållare gör för att minska viltolyc-&lt;br&gt;korna är framför allt viltstängsel och röjning. Vår uppfattning är dock att&lt;br&gt;trafiksäkerhetsarbetet måste bedrivas utifrån en helhetssyn varför samord-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning med viltvårdande myndigheter och organisationer är både önskvärd&lt;br&gt;och nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår uppfattning är därför att i diskussionen kring viltets skadeverkning-&lt;br&gt;ar skall även trafikolyckorna vägas in som ett underlag för beslut om&lt;br&gt;åtgärder etc. En samordning med väghållaren på regional nivå är lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverket noterar slutligen att diskussionen kring rådjurets skadeverk-&lt;br&gt;ningar är begränsad i betänkandet. Sett ur trafiksäkerhetssynpunkt är&lt;br&gt;rådj ursolyckorna besvärande och därmed även trafikanternas otrygghets-&lt;br&gt;känsla stor. Vägverkets uppfattning är att denna aspekt bör ges en större&lt;br&gt;tyngd i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafiksäkerhetsverket: Betänkandet behandlar förslag vars detaljer ligger&lt;br&gt;utanför verkets kompetensområde att bedöma. Verket avstår därför ifrån&lt;br&gt;att kommentera betänkandet i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket vill i sammanhanget fästa uppmärksamheten på att det årligen&lt;br&gt;inträffar olyckor med deltagande av vilt och motorfordon. För att komma&lt;br&gt;till rätta med dessa problem krävs av väghållarna åtgärder såsom siktröj-&lt;br&gt;ningar och viltstängsel. I vart fall det senare medför avsevärda kostnader.&lt;br&gt;En intensifierad avskjutning skulle enligt verkets mening bidraga till att&lt;br&gt;viltstammen minskar och att antalet olyckor på sikt minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbruksstyrelsen: Lantbruksstyrelsen delar uppfattningen att målsätt-&lt;br&gt;ningen bör vara en bättre anpassning mellan viltstammarnas storlek och&lt;br&gt;de skador de orsakar. Nuvarande system för att reglera jakten har uppen-&lt;br&gt;barligen brister i detta avseende, främst i fråga om älg. I den mån en bättre&lt;br&gt;anpassning erhålls innebär det ett minskat behov av att på olika sätt&lt;br&gt;reglera viltskador. Tanken bakom förslagen att jägare och markägare skall&lt;br&gt;ges bättre möjlighet och kanske också tvingas att ta ett större ansvar för&lt;br&gt;nämnda anpassning är god. Förslagen innebär åtminstone i fråga om&lt;br&gt;ersättning av skador förenklingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt styrelsens mening kan dock förutses att även den föreslagna&lt;br&gt;ordningen åtminstone övergångsvis kommer att vara behäftad med brister&lt;br&gt;av skäl som berörs i det följande. Med hänsyn till de fördelar som kan&lt;br&gt;vinnas vill dock styrelsen tillstyrka de föreslagna åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De problem som kan förutses beror av svårigheter att styra älgstammens&lt;br&gt;storlek på ett tillfredsställande sätt. Detta beror på flera faktorer såsom&lt;br&gt;älgens sätt att uppträda, fastighetsstruktur och samverkan mellan fastighe-&lt;br&gt;ter samt inte minst olika sätt att se på och värdera starka viltstammar och&lt;br&gt;tolerera skador. Utredningen har diskuterat dessa frågor och föreslagit&lt;br&gt;åtgärder för att komma till rätta med dem. Enligt lantbruksstyrelsens&lt;br&gt;mening torde trots detta inte obetydliga problem kvarstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avgörande faktor för att skador av älg skall kunna hållas på tillräck-&lt;br&gt;ligt låg nivå är att det går att få enighet om en riktig avskjutning. En&lt;br&gt;grundläggande tanke bakom förslagen är att detta skall ske lokalt. Med&lt;br&gt;hänsyn till bl. a. de mångskiftande uppfattningar som finns i denna fråga&lt;br&gt;torde det kunna ifrågasättas om det kommer att vara möjligt att på ett&lt;br&gt;tillfredsställande sätt reglera avskjutningen med avseende på skador enligt&lt;br&gt;den föreslagna modellen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av skälen härtill är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att det inte torde gå att undvika att enskilda fastigheter inte vill&lt;br&gt;inordna sig i ett samarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att avskjutningen måste ske med beaktande av större områden än de&lt;br&gt;föreslagna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att enskilda fastigheter med hänsyn till t. ex. avvikande produktion&lt;br&gt;för området kommer att kunna drabbas av betydande skador av en&lt;br&gt;älgstam som kan tolereras for området i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen: Skador av vilt på skog, i huvudsak orsakade av älg, har&lt;br&gt;under hela 1980-talet utgjort ett allvarligt (kanske det allvarligaste) skogs-&lt;br&gt;skyddsproblemet. Mycket stora ekonomiska förluster har drabbat såväl&lt;br&gt;enkilda markägare som samhället på grund av kvalitets- och produktions-&lt;br&gt;förluster i främst yngre tallskog. Även skador på gran förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom skador på skog och jordbruksgrödor har antalet olyckor i&lt;br&gt;trafiken med älgar inblandade ökat kraftigt. Antalet rapporterade älgolyc-&lt;br&gt;kor i trafiken var år 1975 2047 st. År 1980 kulminerade antalet olyckor&lt;br&gt;och uppgick till 5 922 st. Därefter har antalet älgolyckor sjunkit något och&lt;br&gt;fluktuerat kring ca 5 100 st. per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De omfattande skador på skog som förekommit och förekommer inom&lt;br&gt;många områden utgör enligt skogsstyrelsens mening ett bevis för att målen&lt;br&gt;i jakt- och viltvårdspolitiken inte uppfyllts. En ökad avskjutning inom&lt;br&gt;drabbade områden, i syfte att anpassa viltstammarna till en nivå där&lt;br&gt;skadorna blir tolerabla, är därför angelägen. Denna åtgärd bör genomföras&lt;br&gt;snarast. Reduktionen måste genomföras med beaktande av de skillnader i&lt;br&gt;utgångsläget som föreligger lokalt. För att begränsa skadegörelsen och ge&lt;br&gt;tallbestånden möjlighet att återhämta sig inom svårt skadade områden kan&lt;br&gt;det bli nödvändigt att sänka älgstammens nivå under vad som annars kan&lt;br&gt;vara en från skogsbrukets synpunkt acceptabel, uthållig nivå. Skogsstyrel-&lt;br&gt;sen vill betona att skogsnäringen utgör landets viktigaste exportgren me-&lt;br&gt;dan jakten är en hobby, om än av stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket: Domänverket anser att vi i Sverige skall ha en livskraftig&lt;br&gt;och högkvalitativ älgstam på en nivå, där skador av ekonomisk betydelse&lt;br&gt;på skog och jordbruksgröda så långt möjligt undviks. Samma gäller för&lt;br&gt;kronhjort och dovhjort inom de geografiska områden där lämpliga bioto-&lt;br&gt;per för dessa finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viltskador på skog, som kanske ökat mest under de senaste åren, är&lt;br&gt;skador av rådjur i södra Sverige. Då dessa mycket betydande viltskador&lt;br&gt;inte behandlas i betänkandet, nöjer sig domänverket i det här samman-&lt;br&gt;hanget med ett konstaterande, att en kraftigt ökad avskjutning av rådjur är&lt;br&gt;mycket angelägen vid sidan av de förslag som lämnas i betänkandet&lt;br&gt;beträffande älg, kronhjort och dovhjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket delar utredningens uppfattning, att älgstammen inom&lt;br&gt;delar av landet fortfarande är alltför stor i förhållande till vad som är&lt;br&gt;acceptabelt från skogsbrukets synpunkt, och att en snabb reducering av&lt;br&gt;stammen bör ske. I stort instämmer domänverket med utredningens för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slag att komma till rätta med problemet med en liten reservation för att&lt;br&gt;takten i genomförandet kanske kunde vara snabbare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet: Kammarkollegiet är enligt sin instruktion central&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet för frågor om kyrklig egendom och bör i sådana&lt;br&gt;frågor höras som central remissinstans. Kollegiet har därför inhämtat&lt;br&gt;yttranden från de egendomsnämnder som inte anmodats yttra sig direkt&lt;br&gt;till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet förvaltar viltskaderegleringsfonden och jaktvårdsfon-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomsnämndernas yttranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomsnämnderna delar i allt väsentligt utredningens uppfattning att&lt;br&gt;det råder en obalans mellan å ena sidan viltstammens storlek och å andra&lt;br&gt;sidan markernas förmåga att föda viltet. Egendomsnämnderna välkomnar&lt;br&gt;därför utredningens förslag till en minskning av den skadegörande vilt-&lt;br&gt;stammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trossamfundet svenska kyrkan äger genom sina församlingar och pastorat&lt;br&gt;ca 370000 ha produktiv skogsmark och ca 90000 ha jordbruksmark. Det&lt;br&gt;motsvarar ca 1,5% av landets totala skogsmarksareal resp. 2% av jord-&lt;br&gt;bruksmarken. Skogen förvaltas huvudsakligen av egendomsnämnderna&lt;br&gt;medan jordbruksmarken förvaltas av pastoraten. Dessutom äger kyrko-&lt;br&gt;fonden, som förvaltas av kammarkollegiet, fastigheter med ca 15000 ha&lt;br&gt;produktiv skogsmark. Även denna sköts för närvarande av egendoms-&lt;br&gt;nämnderna efter särskilt uppdrag av kollegiet. I egenskap av central&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet handlägger kollegiet ärenden om förvaltning, för-&lt;br&gt;säljning och inköp av kyrklig egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om förvaltningen av kyrkans fastigheter finns i&lt;br&gt;lagen (1988:183) om förvaltningen av kyrklig jord (LFKJ) och i förord-&lt;br&gt;ningen (1989:88) om förvaltningen av kyrklig jord (FFKJ). Enligt 11§&lt;br&gt;LFKJ skall förvaltningen inriktas på att egendomens avkastningsförmåga&lt;br&gt;tillgodogörs på ekonomiskt bästa sätt. Rätt till jakt på kyrklig jord upplåts&lt;br&gt;huvudsakligen av egendomsnämnderna. Kollegiet saknar därför omedel-&lt;br&gt;bar erfarenhet av konflikter mellan skogliga intressen och jakt- och viltvår-&lt;br&gt;dens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom bl. a. egendomsnämnderna har dock kollegiet erfarit att skogs-&lt;br&gt;skadorna av vilt inom vissa stift har ökat kraftigt under senare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet ansluter sig till vad egendomsnämnderna anfört i sina&lt;br&gt;yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret: Sveriges älgstam är totalt sett för stor. En vinterstam i&lt;br&gt;storleksordningen 250000 — 300000 djur medför problem. Problemen ytt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rar sig bl. a. i att betydande ekonomiska värden går till spillo som följd av&lt;br&gt;viltets skadeverkningar på den växande skogen och allvarliga olyckor vid&lt;br&gt;kollisioner mellan älg och motorfordon. Sedan slutet av 1970-talet har&lt;br&gt;älgskadorna på skog accelererat trots ökade tilldelningar för avskjutning.&lt;br&gt;De kostnader som orsakas vid viltolyckor uppgår till mycket höga men&lt;br&gt;svårberäknade belopp. Hjortstammarnas utveckling medför också vissa&lt;br&gt;problem. Statskontoret uppfattar dock vidden av dessa som mindre i&lt;br&gt;förhållande till de problem som den stora älgstammen föranleder. Vi&lt;br&gt;begränsar därför vårt yttrande till de förslag som läggs fram för att minska&lt;br&gt;älgstammens numerär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket: Riksrevisionsverket har inget att erinra mot utred-&lt;br&gt;ningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens naturvårdsverk:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakt- och viltvårdsberedningens betänkande (SOU 1979:52) Viltskador&lt;br&gt;ledde till att nya bestämmelser om bl. a. ersättning för viltskador infördes&lt;br&gt;den 1 juli 1980 (Viltskadeförordningen 1980:400). De nya bestämmelserna&lt;br&gt;var avsedda att bl. a. öka kraven på näringsidkarna att skydda sig mot&lt;br&gt;viltskador och att tåla sådana skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare hälften av 80-talet kunde naturvårdsverket emellertid&lt;br&gt;konstatera att viltskadorna och anspråken på ersättning för sådana skador&lt;br&gt;ökade i omfattning. Utvecklingen berodde bl. a. på ökande viltstammar&lt;br&gt;och på tilltagande ekonomiska problem inom framför allt jordbruket.&lt;br&gt;Vidare fann verket brister i de nya bestämmelserna som bl. a. ledde till&lt;br&gt;onödig administration och höga kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även principerna för ersättning av viltskador har successivt urholkats.&lt;br&gt;Utvecklingen har lett till att de skadelidande närmast förutsätter att ersätt-&lt;br&gt;ning skall betalas ut för uppkomna viltskador, oavsett vilken viltart som&lt;br&gt;orsakat skadorna. Denna utveckling har också lett till att benägenheten hos&lt;br&gt;de skadelidande att satsa medel och arbete på skadeförebyggande åtgärder&lt;br&gt;minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 en skrivelse till regeringen den 12 juni 1989 sammanfattade verket sina&lt;br&gt;erfarenheter och lämnade förslag till förändringar. Även i andra samman-&lt;br&gt;hang har verket påtalat de nämnda problemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dessa skäl har naturvårdsverket ansett att nuvarande system med&lt;br&gt;ersättning för viltskador snarast bör omprövas. Ett nytt system bör bygga&lt;br&gt;på principen att viltskador skall förebyggas, inte ersättas, vilket fallet är i&lt;br&gt;dag. Ett sådant system förutsätter emellertid kraftfulla insatser för att&lt;br&gt;informera om hur viltskador kan förhindras eller minskas. En viktig sådan&lt;br&gt;insats är att ta fram en handbok om viltskador i vilken bl. a. redovisas hur&lt;br&gt;viltskador uppstår, hur skador av olika viltarter ser ut och hur viltskador&lt;br&gt;kan förhindras. Verket har därför startat ett projekt med målsättningen att&lt;br&gt;ta fram underlag för en sådan handbok. Boken är avsedd för i första hand&lt;br&gt;jordbrukare och trädgårdsodlare, men även för allmänheten. Naturvårds-&lt;br&gt;verket har i skrivelse den 14 juni 1990 till regeringen redovisat hur projek-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tet skall genomföras och begärt att erforderliga medel ställs till förfogande&lt;br&gt;ur viltskaderegleringsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Successiv uppföljning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund anser naturvårdsverket det vara mycket positivt att&lt;br&gt;problemen med viltskador nu blivit föremål for ännu en utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens snabba förändringar av brukningsförhållandena inom framför&lt;br&gt;allt jordbruket leder till förändringar även inom viltstammarna, vilket i sin&lt;br&gt;tur medför att viltskadornas omfattning och karaktär ändras. Det är därför&lt;br&gt;nödvändigt att kontinuerligt följa utvecklingen inom området så att erfor-&lt;br&gt;derliga åtgärder kan genomföras i tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket gör bedömningen att Skada av vilt lämnat förslag som skapar&lt;br&gt;förutsättningar for att i huvusak kunna lösa viltskadeproblemen. Na-&lt;br&gt;turvårdsverket får dock även påpeka att den till regeringen den 31 maj&lt;br&gt;1990 överlämnade utredningen Älgjaktens administration, också innehål-&lt;br&gt;ler förslag som har förutsättningar att bidra till en minskning av pro-&lt;br&gt;blemen med viltskador. Verket förutsätter därför att dessa förslag&lt;br&gt;sammanvägs med förslagen i Skada av vilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltets värde ökar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska jordbruket genomgår för närvarande genomgripande föränd-&lt;br&gt;ringar vilka bl. a. kommer att innebära att antalet brukningsenheter mins-&lt;br&gt;kar och att behovet av alternativa avkastningsformer ökar. I det samman-&lt;br&gt;hanget kan viltresurserna komma att få väsentligt större ekonomisk bety-&lt;br&gt;delse än i dag. Därmed kan även attityden till viltskador förväntas komma&lt;br&gt;att förändras i positiv riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Västra Sverige: Hovrätten kan inte bedöma i vad mån de&lt;br&gt;föreslagna åtgärderna kan förväntas leda till åsyftat resultat att minska&lt;br&gt;viltskadorna och därmed behovet av ersättning for sådana skador. Hovrät-&lt;br&gt;ten har emellertid inte någon principiell erinran mot att man försöker lösa&lt;br&gt;föreliggande problem på det sätt som föreslagits i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges lantbruksuniversitet: SLUs speciella kompetens ligger inom områ-&lt;br&gt;det forskning (kunskapsuppbyggnad), utbildning och information.&lt;br&gt;Granskningen av betänkandet kommer därför i betydande utsträckning att&lt;br&gt;koncentreras till dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets principer vad avser viltvården har i samband med arbetet på&lt;br&gt;den nya jaktlagen bl. a. angivits som att ”Storleken på stammarna bör&lt;br&gt;anpassas efter tillgången på föda, de areella näringarnas krav och behovet&lt;br&gt;av säkerhet i trafiken”. Skador av vilt skall i första hand motverkas genom&lt;br&gt;begränsning av viltstammarnas storlek och andra förebyggande åtgärder.&lt;br&gt;Dessa principer ligger som grund för betänkandet. SLU ansluter sig till&lt;br&gt;dessa grundäggande värderingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen kan i stort ansluta sig till och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstyrka utredningens förslag utom vad gäller administration, älgskötsel-&lt;br&gt;områden, skyddsjakt och fondernas användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens egentliga huvuduppgift har varit att göra en översyn av&lt;br&gt;ersättningssystemet för skador på grödor och trädgårdsodlingar. Enligt&lt;br&gt;direktiven har den ökade omfattningen av skador och därmed ersättningar&lt;br&gt;under senare år lett till att fällavgifterna tenderat att öka till en nivå som i&lt;br&gt;ett förlängt perspektiv kan bli oskäligt betungande för jägarna. I utredarens&lt;br&gt;uppdrag har därför ingått att undersöka möjligheten till ett system där&lt;br&gt;finansiering och ersättning inte leder till en sådan höjning av fällavgifterna&lt;br&gt;att de blir oskäliga. Uppdraget har vidare enligt riktlinjerna inneburit att&lt;br&gt;pröva frågan om ett försäkringssystem samt att överväga möjligheterna att&lt;br&gt;begränsa skadorna genom förebyggande åtgärder. Utredaren har härutöver&lt;br&gt;fått i uppdrag att komma till rätta med de motsättningar angående utövan-&lt;br&gt;det av jakt för att förebygga viltskador som kan finnas mellan jordbruksar-&lt;br&gt;rendatorer och markägare som behållit jakträtten för egen del. Slutligen&lt;br&gt;har utredaren uppdraget att studera de problem som uppstår inom vissa&lt;br&gt;områden då s. k. vandringsälgar under vintertid samlas i vinterbetesområ-&lt;br&gt;dena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att utredningen mot bakgrund av direktiven i vissa&lt;br&gt;avseenden gått mycket långt när det gäller att presentera förslag till radika-&lt;br&gt;la förändringar av nu gällande ordningar och förhållanden med syfte att&lt;br&gt;hålla fallavgifterna nere. Särskilda synpunkter kan läggas på de omfattan-&lt;br&gt;de och genomgripande förändringarna i den administrativa ordningen,&lt;br&gt;inrättandet av s. k. älgskötselområden, föreslagna ändringar i jaktlagstift-&lt;br&gt;ningen angående skyddsjakt samt fondernas användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förhållandena i länet kan inledningsvis framhållas följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor älgstam har lokalt vållat stora skador på plant- och ungskogar.&lt;br&gt;Också viltskador av rådjur, dovhjort och kronhjort är avsevärda och&lt;br&gt;skapar lokalt bekymmer för skogsbruket och skogsägarna. Om inte kraftiga&lt;br&gt;åtgärder företas kommer skadorna på skogen att öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadorna på jordbruksgröda har periodvis under senare år varit mycket&lt;br&gt;omfattande. Följaktligen har skadeersättningar också tagit en mycket stor&lt;br&gt;andel av viltskadefondens medel i anspråk. Detta har också inneburit att&lt;br&gt;fällavgifterna successivt har måst höjas. Under de allra senaste åren har&lt;br&gt;dock viltskadorna och därmed skadeersättningarna minskat. Fällavgifter-&lt;br&gt;na har till följd härav kunnat sättas ned. Anledningen till förändringen är&lt;br&gt;främst att söka i de senaste två årens gynnsamma klimatförhållanden,&lt;br&gt;vilka medfört tidiga skördar. Detta har inneburit avsevärt förkortade tider&lt;br&gt;för exponering av grödan för viltet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgstammens numerär i sig har naturligtvis alltid betydelse för storleken&lt;br&gt;på skador och skadeersättningar och därmed dimensioneringen av fällav-&lt;br&gt;gifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under alla förhållanden gäller att skadeviltet, även om tillgången på&lt;br&gt;föda ute i skog och mark för tillfället är god, samtidigt också eftertraktar&lt;br&gt;åkergrödan under den tid den är åtkomlig. Åtkomligheten kan naturligtvis&lt;br&gt;variera beroende på förekomsten eller avsaknaden av fysiska hinder eller&lt;br&gt;skrämselåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen finner mot den angivna bakgrunden att det är angeläget&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att frågan om fällavgifterna tas upp till behandling samt att den därmed&lt;br&gt;sammanhängande viltskadeproblematiken m.m. beaktas i nödvändig&lt;br&gt;mån. Emellertid bör det påpekas att det finns samhällsintressen i övrigt&lt;br&gt;som med lika berättigande också borde tillgodoses i ett sammanhang som&lt;br&gt;det förevarande. Exempel på sådant är det rörliga friluftslivets skilda&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen har inhämtat länsvilt-&lt;br&gt;nämndens yttrande över betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar viltnämndens uppfattning i de olika sakfrågorna&lt;br&gt;med undantag av synpunkterna i avsnittet ”Fondernas användning”, de-&lt;br&gt;len om bidrag till administration av älgjakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen förutsätter att medel ur länets viltskadefond fortsättnings-&lt;br&gt;vis får användas för bidrag till myndighetens administration. Beräknings-&lt;br&gt;grunden för bidraget måste dock ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens yttrande över betänkandet konkreta förslag sammanfattas&lt;br&gt;på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker förslaget om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— en generellt kraftig nedskärning av älgstammen med upp till en tredje-&lt;br&gt;del av nuvarande omfattning;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behov av en sådan åtgärd kan finnas inom begränsade områden i&lt;br&gt;landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— rätt för jordbruksarrendator att bedriva skyddsjakt redan när risk för&lt;br&gt;skador befaras;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågan om reglering av viltskadeersättning och skyddsjakt bör helt lösas&lt;br&gt;genom avtal mellan markägare och jordbruksarrendator,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— minimiareal på 2 000 ha för älgskötselområden;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;områdets storlek bör vara minst det dubbla och en lokal anpassning bör&lt;br&gt;göras, då älgtätheten varierar stort inom landet och även inom varje&lt;br&gt;län,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— fri kalvjakt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fri avskjutning av kalv bör tills vidare endast medges inom älgskötsel-&lt;br&gt;områden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tidpunkten för ikraftträdande;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättningsreglerna skall ändras samtidigt för älg- och hjortskador på&lt;br&gt;grund av att båda typerna av skador kan förekomma på ett och&lt;br&gt;samma skifte av en brukningsenhet. I länet begärs sedan flera år&lt;br&gt;tillbaka särredovisning av skadeorsakerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjortskadorna kan uppgå till i genomsnitt 20% av det totala ersättnings-&lt;br&gt;beloppet för länet. För att undvika en felaktig skadevärdering finns det&lt;br&gt;starka skäl att bibehålla ersättningsmöjligheterna för hjortskador t. o. m. år&lt;br&gt;1994. Fällavgifterna för kron- och dovhjort skall som följd härav erläggas&lt;br&gt;t. o. m. det året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslagen i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen delar utredningens förslag&lt;br&gt;i stort. Detta gäller både förslaget att öka avskjutningen under en treårspe-&lt;br&gt;riod och att efter en övergångstid ta bort ersättningen för skada av älg på&lt;br&gt;gröda. Länsstyrelsen har redan under senare år arbetat efter samma mål-&lt;br&gt;sättning som utredningen föreslår vad gäller vården av älg, kron- och&lt;br&gt;dovhjortsstammama, nämligen att reducera viltstammarna lokalt för att&lt;br&gt;få en bättre balans i fråga om skador på skog och jordbruksgrödor. Detta&lt;br&gt;bör, som anges i förslaget, ske genom en ökad avskjutning, om möjligt med&lt;br&gt;mindre detaljreglering av jakten och ett större lokalt ansvarstagande för&lt;br&gt;skötseln av viltstammarna. Länsstyrelsen delar även utredningens syn-&lt;br&gt;punkter på att i denna process måste både markägare och jägare medverka&lt;br&gt;och att en målinriktad utbildning och information till markägare och&lt;br&gt;jägare under en treårsperiod därför bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen tillstyrker i princip utred-&lt;br&gt;ningsförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt för länsstyrelsen att alla förslag som kan leda till en&lt;br&gt;billigare och enklare älgjaktsadministration genomförs. Samtidigt måste&lt;br&gt;länsstyrelsen ha möjlighet att reellt påverka älgstammens storlek och ska-&lt;br&gt;deutveckling när omständigheterna så kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som bakgrund till länsstyrelsens yttrande över enskilda delar av försla-&lt;br&gt;get lämnas en redogörelse för älgstammens storlek och skadebilden inom&lt;br&gt;länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den tid som förflutit sedan försöket med reglerad älgjakt startade&lt;br&gt;år 1967 i vårt län har älgstammen först byggts upp för att sedan under 80-&lt;br&gt;talet ha starkt fluktuerat. Exakta siffror på älgstammens storlek finns&lt;br&gt;visserligen inte, men storleken på tilldelningen och avskjutning tillsam-&lt;br&gt;mans med skadeutvecklingen ger ändå med stor sannolikhet en bild även&lt;br&gt;av älgstammens variation. När älgstammen synes ha varit på väg nedåt,&lt;br&gt;har tilldelningen och avskjutningen minskat. Resultatet har blivit en ök-&lt;br&gt;ning igen av älgstammen. Det visar att älgstammen är mycket livskraftig&lt;br&gt;och kan öka snabbt vid en för låg avskjutning. Trafikolyckorna med älg har&lt;br&gt;i stort följt avskjutningen. Skogsskadornas omfattning har också i stort&lt;br&gt;följt samma utveckling. De bedömningar som gjordes i början av 80- talet&lt;br&gt;visade en minskning av skogsskadorna inom stora delar av länet. Minsk-&lt;br&gt;ningen blev dock kortvarig. Skogsskadorna började sedan öka igen från&lt;br&gt;mitten på 80-talet fram t.o. m. år 1988. Konsekvenserna för skogsbruket&lt;br&gt;är även långsiktiga, då en för stor älgstam under längre tid innebär att&lt;br&gt;betestillgången blir otillräcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under det förra och innevarande jaktåret har länsstyrelsen agerat för en&lt;br&gt;kraftig avskjutning av älgstammen. Länsstyrelsen har sålunda lagt totalra-&lt;br&gt;men på en högre nivå än vad jägarorganisationen förordat så att varje&lt;br&gt;älgjaktsområde i praktiken kunnat skjuta så många älgar man velat. Resul-&lt;br&gt;tatet för förra jaktåret blev en avskjutning på 4 590 djur. Bara en gång&lt;br&gt;tidigare (1982) har vi haft en så hög avskjutning. För innevarande år&lt;br&gt;räknar länsstyrelsen med en avskjutning på knappt 3000 djur. Det skall&lt;br&gt;jämföras med 1975 års avskjutning på 2 802 djur. Länsviltnämnden skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ta fram ett mer långsiktigt program for älgjakten inom länet. Arbetet med&lt;br&gt;programmet pågår for närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsskadornas omfattning i nuläget är svåra att bedöma. Den senaste&lt;br&gt;skadebedömningen tyder dock på, enligt skogsvårdsstyrelsen i länet, att&lt;br&gt;skador förorsakade av älg totalt sett för länet minskat i förhållande till&lt;br&gt;tidigare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vill här referera till vad lantbrukarnas länsförbund yttrat&lt;br&gt;till länsstyrelsen: ”Vad vi förstår är problemet med för stor älgstam på väg&lt;br&gt;att lösas. Vi vill peka på att problemen med rådjursskador på skogsplante-&lt;br&gt;ringar nu är ett större bekymmer än skador av älg”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador på trädgårdsodlingar minskar. Det är i huvudsak inom ett områ-&lt;br&gt;de i länet som skador uppkommer. Bidrag till stängselkostnader har utgått&lt;br&gt;i flera fall under senare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador på gröda varierar stort beroende på väderlek. Ju regnigare som-&lt;br&gt;mar desto större skador. Beloppen som betalas ut kan variera alltifrån&lt;br&gt;några hundralappar till i enstaka fall 15000 — 20000 kr. Bidrag till stäng-&lt;br&gt;selkostnader har utgått i flera fall under senare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet trafikolyckor med älg har minskat betydligt under åren 1989 och&lt;br&gt;1990. År 1989 minskade olyckorna från tidigare 306 till totalt 268. Under&lt;br&gt;år 1990 har antalet olyckor fortsatt att minska; fram t. o. m. augusti månad&lt;br&gt;har totalt 95 olyckor inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med denna redogörelse har länsstyrelsen velat visa att genom hittills&lt;br&gt;vidtagna åtgärder håller älgstammens storlek redan på att anpassas till&lt;br&gt;1975 års nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande principer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen ansluter sig till uppfattningen om att en ökad avskjutning&lt;br&gt;måste ske av främst älgstammen. Det är nödvändigt att bättre balans&lt;br&gt;uppnås mellan älgstammens storlek och markernas förmåga att föda viltet&lt;br&gt;utan oacceptabla skador på skog och jordbruksgröda. Länsstyrelsen till-&lt;br&gt;styrker vidare en mindre detaljreglering av älgjakten samt att ett större&lt;br&gt;ansvar för skötseln av aktuella viltstammar läggs på lokal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älg- och hjortstammarnas utveckling och skadebild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I yttrande den 16 januari 1989 till skogsstyrelsen angående rapporten&lt;br&gt;”Älgen och skogen” redovisade länsstyrelsen att åtskilliga inventeringar&lt;br&gt;och andra undersökningar gjorts angående älgbeståndet i länet och de&lt;br&gt;skador på skogen som älgarna förorsakat. Länsstyrelsen framhöll att en&lt;br&gt;minskning av älgbeståndet i länet är nödvändig för att nedbringa skogsska-&lt;br&gt;dorna och även antalet trafikolyckor, där älgar är inblandade. Enligt&lt;br&gt;uppgift år 1989 från skogsvårdsstyrelsen i länet hade råd och anvisningar&lt;br&gt;enligt skogsvårdslagstiftningen meddelats angående omplantering av skog, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som berörde cirka 900—1000 ha skogsmark. Det uppskattades, att det&lt;br&gt;fanns sammanlagt 4000 — 5000 ha som behövde omplanteras på grund av&lt;br&gt;älgskador på skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En reducering av älgstammen är alltjämt nödvändig i vissa delar av&lt;br&gt;länet. Resultatet av höstens älgjakt föreligger ännu inte. Det framgår dock&lt;br&gt;av olika uppgifter att älgstammen på många håll i länet numera har&lt;br&gt;minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län: Enligt sina direktiv har utredaren haft att&lt;br&gt;se över ersättningssystemet for viltskador. Utformningen av detta system&lt;br&gt;hänger emellertid så nära samman med reglerna för själva jakten att&lt;br&gt;utredaren måst ta upp också dessa regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för utredaren har varit att älg- och hjortstammarna på&lt;br&gt;många håll behöver reduceras. Vad gäller viltskadorna anser utredaren att&lt;br&gt;dessa bör kunna minska genom förebyggande åtgärder såsom ökad av-&lt;br&gt;skjutning och att nuvarande ersättningssystem successivt bör avvecklas.&lt;br&gt;Beträffande älg- och hjortstammamas reducering har länsstyrelsen i prin-&lt;br&gt;cip inte några invändningar mot utredarens uppfattning. Länsstyrelsen&lt;br&gt;delar också uppfattningen att förebyggande åtgärder mot viltskador är&lt;br&gt;bättre än att i efterhand bevilja skadeersättningar. Detta innebär dock inte&lt;br&gt;automatiskt att sådana skadeersättningar behöver vara helt uteslutna. Med&lt;br&gt;minskade eller slopade möjligheter att få skadeersättningar blir det för&lt;br&gt;markinnehavarna ännu viktigare än hittills att kunna få bidrag för skade-&lt;br&gt;förebyggande åtgärder såsom uppförande av stängsel kring odlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län: Den framlagda utredningen behandlar&lt;br&gt;utförligt de olika problem och skador som förknippas med en alltför riklig&lt;br&gt;förekomst av älg i landet. De skador och problem som regionalt förorsakas&lt;br&gt;av dovhjort och kronvilt är förvånansvärt lite behandlade. Detta är an-&lt;br&gt;märkningsvärt, i synnerhet mot bakgrund av de höga ersättningar som&lt;br&gt;skador av dessa hjortslag ger upphov till, särskilt i Malmöhus län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronvilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronviltet har fått en överraskande svag behandling i utredningen. Det är&lt;br&gt;anmärkningsvärt att den skånska kronviltsstammens rastillhörighet —&lt;br&gt;nominatrasen — inte på något ställe i utredningen påpekas, inte heller att&lt;br&gt;en effektiv och ändamålsenlig kronviltvård förekommit inom det skånska&lt;br&gt;kronhjortsreservatet under en 17-årig försöksverksamhet. Det rika erfa-&lt;br&gt;renhetsmaterial som samlats vid länsstyrelsen och de redovisningar som&lt;br&gt;skett i olika sammanhang har uppenbarligen inte utnyttjats av utredning-&lt;br&gt;en. Den skånska kronhjorten har genom sin förekomst i Skåne och sina&lt;br&gt;mycket gamla anor en särställning i landets fauna. Det finns således ett&lt;br&gt;såväl nationellt som internationellt intresse av att rasen bevaras utan&lt;br&gt;inblandning av andra raser. En förutsättning för detta är att kronviltet kan&lt;br&gt;erbjudas en lämplig livsmiljö i det syd- och mellanskånska kulturlandska-&lt;br&gt;pet. Med hänsyn till att det måste finnas ett klart uttalat intresse att bevara&lt;br&gt;kronviltet kan skadeproblemet inte enbart lösas genom ökad avskjutning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av hjortstammen. Man måste också inrikta sig på skadeförebyggande&lt;br&gt;åtgärder. Det måste därför finnas utrymme för att lämna bidrag till sådana&lt;br&gt;åtgärder. Visst bidrag bör kunna utgå ur viltskadefonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen delar utredarens bedömning&lt;br&gt;om vikten av att viltstammarna anpassas till lokalt lämpliga nivåer och&lt;br&gt;tillstyrker i allt väsentligt de förslag som syftar till mindre detaljreglering&lt;br&gt;och ökat lokalt ansvarstagande. Mot denna bakgrund finner länsstyrelsen&lt;br&gt;det också följdriktigt att nuvarande ersättningsrätt för bl. a. älgskador&lt;br&gt;avskaffas. Länsstyrelsen hade emellertid gärna sett att utredaren närmare&lt;br&gt;jämfört förhållandet mellan viltstammarnas natur- och jakt värden och de&lt;br&gt;skador som viltet orsakar i skogsbruket. Det hade också varit värdefullt att&lt;br&gt;närmare få belyst de konflikter som kan finnas mellan intresset av att&lt;br&gt;bibehålla förhållandevis stora viltstammar och intresset av att upprätthål-&lt;br&gt;la biologisk mångfald i skogen. Utifrån detta perspektiv kunde exempelvis&lt;br&gt;utredaren närmare ha behandlat svårigheterna att etablera ädellövskog i&lt;br&gt;områden där födotillgången är dålig och de effekter för floran och faunan i&lt;br&gt;övrigt som detta kan föra med sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Utredaren har konstaterat att samhällets&lt;br&gt;målsättning om balans mellan å ena sidan viltstammarnas storlek och å&lt;br&gt;andra sidan markens förmåga att föda viltet i vissa områden inte har&lt;br&gt;uppfyllts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta kan bero på att statsmakternas målsättning inte på ett tillräckligt&lt;br&gt;tydligt sätt kommit till uttryck i jaktlagen. Det får nämligen anses viktigt&lt;br&gt;att statsmakternas målsättning inte bara kommer till uttryck i allmänt&lt;br&gt;hållna uttalanden i förarbetena utan också anges tydligt i lagstiftningen.&lt;br&gt;Om så sker kan myndigheterna på ett bättre sätt följa upp hur målen&lt;br&gt;uppnåtts. Det är viktigt att naturvårdsverket i samråd med övriga berörda&lt;br&gt;centrala myndigheter tar fram lämpliga instrument för att bedöma upp-&lt;br&gt;ställda mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en viktig uppgift för länsstyrelsen att följa upp hur målen upp-&lt;br&gt;nåtts. I arbetet måste länsviltnämnden och andra regionala och lokala&lt;br&gt;organ medverka. I detta län har älgavskjutningen från mitten av 1970-talet&lt;br&gt;mer än tredubblats. Älgstammen har dock i varje fall inom vissa områden&lt;br&gt;fortsatt att öka. Länet tillhör de län som drabbats mest av älgskador på&lt;br&gt;grödor. Även skadorna på tall- och granungskog är större än skogsbruket&lt;br&gt;kan tåla. De täta stammarna av älg och rådjur har bl. a. också problem vid&lt;br&gt;föryngring av lövskog. Detta aktualiseras i än högre grad under den när-&lt;br&gt;maste framtiden när stora arealer på grund av nya jordbrukspolitiken skall&lt;br&gt;omföras till skog. Det är därvid ur naturvårdssynpunkt önskvärt att vissa&lt;br&gt;delar planteras med lövträd. Detta är i dagens läge svårt på grund av de&lt;br&gt;omfattande betesskadorna på plantorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare delen av 1980-talet har vidare särskilda problem uppstått i&lt;br&gt;älgstammen inom framför allt den södra delen av länet där ett stort antal&lt;br&gt;älgar hittats döda eller döende i en tidigare ej beskriven sjukdom samtidigt&lt;br&gt;som svåra betesskador på gran har noterats i stor omfattning. Det är inte&lt;br&gt;uteslutet att dessa problem sammanhänger med en alltför stor älgstam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Betänkandet behandlar viltskadeproble-&lt;br&gt;men på ett klart och konkret sätt. Länsstyrelsen delar till största delen&lt;br&gt;utredarens bedömningar och tillstyrker flertalet förslag. De åtgärder som&lt;br&gt;föreslås har diskuterats med jägare och markägare. Förutsättningar för att&lt;br&gt;genomföra dessa bör därför vara goda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Värmlands län ansluter sig i princip till de överväganden&lt;br&gt;som kommit till uttryck i föreliggande förslag till viltskadeförordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län: Utredningen har som utgångspunkt haft att&lt;br&gt;viss ersättning för skada av vilt skall lämnas även i fortsättningen, men att&lt;br&gt;systemet för ersättning och finansiering inte får leda till en sådan höjning&lt;br&gt;av fällavgifterna att de blir oskäliga. Direktiven gavs vid en tidpunkt då&lt;br&gt;fällavgifterna över lag höjdes kraftigt av olika anledningar. Det bör dock&lt;br&gt;påpekas att fällavgifterna därefter har kunnat sänkas, i Örebro län med&lt;br&gt;27% på två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökningar om bidrag till skadeförebyggande åtgärder kommer att öka&lt;br&gt;om de förslag som lagts fram genomförs. Till stor del kommer det att väga&lt;br&gt;upp reduceringen av ersättningarna. Först i ett längre perspektiv torde&lt;br&gt;totalt sett en minskning av utgifterna kunna erhållas. Då emellertid samti-&lt;br&gt;digt en minskning av älgstammen skall åstadkommas, medför detta att&lt;br&gt;även antalet fällavgifter minskar. Det är därför osäkert om fällavgifterna&lt;br&gt;kommer att kunna sänkas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen bedömer att ett genomförande av förslagen kommer att&lt;br&gt;öka länsstyrelsens arbete med jakt- och viltskadeärendena. Något utrym-&lt;br&gt;me för en finansiering av merkostnaderna med medel inom ordinarie&lt;br&gt;anslag finns inte. Länsstyrelsen förutsätter därför att de administrativa&lt;br&gt;konsekvenserna av förslagen beaktas och att erforderliga medel ställs till&lt;br&gt;förfogande, antingen över statsbudgeten eller i form av bidrag ur jakt-&lt;br&gt;vårds- eller viltskadefonderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen anser att det är positivt&lt;br&gt;att viltskadeproblemen nu har blivit föremål för utredning. Inte minst&lt;br&gt;inom Västmanlands län har viltskadorna under den senaste femårsperi-&lt;br&gt;oden varit mycket omfattande. Detta har bl. a. haft till följd att fällavgif-&lt;br&gt;terna på älg inom Västmanlands län varit bland de högsta i landet. Läns-&lt;br&gt;styrelsen har därför i skrivelser under åren 1988 och 1989 uppmärksam-&lt;br&gt;mat jordbruksdepartementet på de ojämlika förhållandena vad beträffar&lt;br&gt;fallavgifterna mellan olika län som systemet skapar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen kan helt ansluta sig till målsättningen att reducera älgantalet&lt;br&gt;lokalt för att få en bättre balans i fråga om skador på skog och jordbruks-&lt;br&gt;grödor. Länsstyrelsen kan också ställa sig bakom vissa grundläggande&lt;br&gt;förslag i betänkandet som t. ex. ökad lokal avskjutning samt målinriktad&lt;br&gt;utbildning och information till markägare och jägare. Länsstyrelsen ifråga-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätter emellertid om de konkreta förslag som betänkandet innehåller på&lt;br&gt;något avgörande sätt kan bidra till en snabb och varaktig begränsning av&lt;br&gt;viltskadeproblemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens bedömning är det svårt att ha en säker uppfattning&lt;br&gt;om hur stor den svenska älgstammen har varit vid någon särskild tid-&lt;br&gt;punkt. Ökningen av viltskadeersättningarnas storlek de senaste åren tyder&lt;br&gt;dock på ett ökat viltskadeproblem. Det förefaller inte realistiskt att man&lt;br&gt;medelst ett treårsprogram för ökad avskjutning av älg skall komma till&lt;br&gt;rätta med viltskadeproblemen. Inte heller förefaller det särskilt troligt att&lt;br&gt;man genom införande av s. k. älgskötselområden — inom vilka det förut-&lt;br&gt;sätts vara fri avskjutning av älg — skulle kunna komma till rätta med&lt;br&gt;skadeproblemen och åstadkomma kontrollerade frilevande stammar av&lt;br&gt;älg. Även vissa betänkligheter av administrativ natur kan anföras i denna&lt;br&gt;sak. Nödvändigheten av de kompletteringar utredaren föreslår vad gäller&lt;br&gt;23 § jaktlagen och 29 § jaktförordningen kan ifrågasättas. Flera av utreda-&lt;br&gt;rens förslag vad gäller skyddsjakt måste diskuteras eftersom det redan i&lt;br&gt;dag finns tillräckliga instrument som vid en riktig användning bör kunna&lt;br&gt;bidra till en lösning av skadeproblematiken. För att en skyddsjakt skall ge&lt;br&gt;avsett resultat bör denna pågå under en relativt begränsad tid och inom&lt;br&gt;större sammanhängande områden. Vad gäller möjligheterna att uppbära&lt;br&gt;viltskadeersättning måste kraven på brukarna väsentligen öka, bl. a. vad&lt;br&gt;gäller tålighet och fällresultat. Självrisk bör i likhet med vad som nu gäller&lt;br&gt;åsättas ett visst minimibelopp. När man fastställer jakttider bör särskild&lt;br&gt;uppmärksamhet ägnas det rörliga friluftslivet, varför det är tveksamt om&lt;br&gt;en förlängning av jakttidsramen är en lämplig väg. Slutligt ställningstagan-&lt;br&gt;de till ett eventuellt avskaffande av viltskaderegleringsfonden bör inte ske&lt;br&gt;förrän efter det att man kan se om treårsprogrammet lyckats. Det är&lt;br&gt;rimligt att behållningen i fonden kommer lantbrukarna till del kanske i&lt;br&gt;form av premiesänkande bidrag vid ett framtida försäkringssystem eller&lt;br&gt;för skadeförebyggande åtgärder. Det finns samtigt anledning att efterlysa&lt;br&gt;förslag på hur man efter perioden 1992-1994 skall kunna lösa de fortsatta&lt;br&gt;viltskadeproblemen. Att avskaffa möjligheterna till fortsatta viltskadeer-&lt;br&gt;sättningar löser definitivt inga problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande principer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det visar sig ofta att en god älgtilldelning, vilket kan ge licenshavaren&lt;br&gt;större frihet i jakt, inte alltid har resulterat i ett tillfredsställande jaktresul-&lt;br&gt;tat vad avser antal fällda djur samt fördelning efter ålder och kön. Lagstif-&lt;br&gt;taren bör inte avhända länsstyrelserna möjligheten att i skadeavvärjande&lt;br&gt;syfte bl. a. medelst föreskrifter eller rekommendationer rikta avskjutning-&lt;br&gt;en mot kor eller kalvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älg- och hjortstammarnas utveckling och skadebild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen ifrågasätter om man mot bakgrund av tillgänlig avskjut-&lt;br&gt;ningsstatistik kan dra så säkra slutsatser om den svenska älgstammens&lt;br&gt;storlek vid 1970-talets mitt och om en efterföljande stark ökning av älgtill-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gången fram till början av 1980-talet som utredaren tycks anse. Som skäl&lt;br&gt;för en sådan ökning anges regleringen av älgjakten. Det kan ju i stället vara&lt;br&gt;så att älgstammen under en relativt lång tid legat på en förhållandevis hög&lt;br&gt;nivå. Några tillförlitliga instrument för att beräkna älgstammens storlek&lt;br&gt;synes inte heller finnas. Resultat av älginventeringar är osäkra eftersom ett&lt;br&gt;antal älgar kan bli oräknade medan andra kan komma att räknas flera&lt;br&gt;gånger. Avskjutningsstatistiken kan inte heller ge en rättvisande bild av&lt;br&gt;älgstammen eftersom intensiteten i jakten kan vara helt avgörande för&lt;br&gt;jaktresultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Det är av stor vikt att en bättre balans i&lt;br&gt;älgstammen uppnås. Länsstyrelsen biträder förslaget att detta bör ske&lt;br&gt;genom en ökad avskjutning, mindre detaljreglering av jakten och ett större&lt;br&gt;lokalt ansvar för skötseln av stammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Utredningen har helt riktigt fastslagit att&lt;br&gt;samhällets målsättning om balans mellan klövviltsstammamas storlek och&lt;br&gt;fördelning samt markernas förmåga att föda viltet utan alltför stora skador&lt;br&gt;på skog och jordbruksgrödor inte har uppfyllts inom stora områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta anser länsstyrelsen i likhet med utredningen vara ett så stort&lt;br&gt;problem att målsättningen från samhällets sida bör vara att inom tre år ha&lt;br&gt;reducerat klövviltsstammarna lokalt och regionalt till en nivå som innebär&lt;br&gt;balans gentemot födotillgång och därmed ur de areella näringarnas syn-&lt;br&gt;punkt acceptabla skador på skog och jordbruksgröda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av vikt att avskjutningen ökas lokalt och regionalt med hänsyn till&lt;br&gt;födotillgången och stammarnas utveckling samt bör speciell hänsyn tas till&lt;br&gt;älgvandringsproblemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västernorrlands län: 1 yttrande över jordbruksdepartemen-&lt;br&gt;tets remiss av statens naturvårdsverks promemoria Förenklad administra-&lt;br&gt;tion av älgjakten lämnar länsstyrelsen förslag på en avreglering av älgjakts-&lt;br&gt;systemet. Skälen för förslagsställandet och den närmare utformningen av&lt;br&gt;det föreslagna nya älgjaktssystemet framgår av sistnämnt yttrande, vartill&lt;br&gt;hänvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande älgjaktssystemet innebär bl. a. på grund av maximerade&lt;br&gt;tilldelningar till licensområdena för älgjakt, avsevärda begränsningar i&lt;br&gt;möjligheterna att få till stånd en ökad avskjutning. I det nya älgjaktssy-&lt;br&gt;stem, som länsstyrelsen föreslår, blir avskjutningen fri för samtliga licens-&lt;br&gt;områden vad gäller kalv och för större licensområden, med en areal av&lt;br&gt;över 2000 ha i genomsnitt, vad gäller både vuxna djur och kalvar. För&lt;br&gt;sådana områden med en god älgtillgång kommer sålunda inte älgjaktssy-&lt;br&gt;stemet i sig att utgöra något hinder för en större avskjutning. Detta bör&lt;br&gt;kunna leda till att det blir lättare än nu att genomföra den önskade&lt;br&gt;minskningen av älgstammen och därmed nå den av statsmakterna fastlag-&lt;br&gt;da målsättningen att begränsa älgens betningskador på skog och gröda.&lt;br&gt;Förslaget innebär att ansvaret för älgstammens storlek i högre grad över-&lt;br&gt;lämnas på jägarna och markägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande principer — Utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen instämmer i de utgångspunkter som utredningen redovisat.&lt;br&gt;Särskilt vill länsstyrelsen framhålla vad som anförts om att samhället kan&lt;br&gt;medverka till att få en bättre balans i älgstammen genom att lägga ett&lt;br&gt;större ansvar på den lokala nivån, dvs. markägare och jägare, och genom&lt;br&gt;en minskad reglering av jakten samt att myndigheternas administration&lt;br&gt;kan förenklas bl. a. genom att onödig detaljreglering av jakten tas bort.&lt;br&gt;Länsstyrelsen anser att man bör kunna gå avsevärt längre i dessa avseen-&lt;br&gt;den än vad de förhållandevis begränsade förslag utredningsmannen fram-&lt;br&gt;lagt innebär. Älgjaktssystemet bör således kunna förenklas betydligt och&lt;br&gt;ansvaret för avskjutningen i högre grad överlämnas på jägarna och mark-&lt;br&gt;ägarna. Det är i detta sammanhang värdefullt med en utbyggd samverkan&lt;br&gt;mellan jägare och markägare. Länsstyrelsen instämmer också i vad som&lt;br&gt;sägs om en så kraftig avskjutning av vissa lokala älgstammar att man&lt;br&gt;överskrider den avskjutning som är önskvärd i ett längre perspektiv och&lt;br&gt;instämmer också i förslaget att landets älgstam skall bringas ned till den&lt;br&gt;täthet vi hade i mitten av 1970-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Älgstammens storlek måste baseras med&lt;br&gt;utgångspunkt från de värden stammen representerar och de skador som en&lt;br&gt;alltför stor stam åstadkommer. Av avgörande betydelse för stammens nivå&lt;br&gt;bör vara dess skadegörelse på skogen liksom antalet trafikolyckor med&lt;br&gt;älgar inblandade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Jämtlands läns vidkommande är skadebilden ytterst alarmerande.&lt;br&gt;Skogsvårdsstyrelsen företog under vårvintern 1988 en älgbetes- och skogs-&lt;br&gt;skadeinventering som visade på mycket omfattande och delvis förödande&lt;br&gt;betesskador på skogen. Skadorna föranleder stora kostnader för omplante-&lt;br&gt;ring, tillväxtförluster och inte minst kvalitetsförluster. Det har i samman-&lt;br&gt;hanget talats om skador i länet upp mot en miljard kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån de aspekterna håller länsstyrelsen helt med utredaren om att det&lt;br&gt;behövs kraftansträngningar från olika håll för att få en bättre balans av&lt;br&gt;älgstammen och därvid en minskning av skadefrekvensen. Länsstyrelsen&lt;br&gt;kan i allt väsentligt ställa sig bakom det resonemang som där förs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län: Utredningen om viltskador och förslaget&lt;br&gt;om förenklad administration av älgjakten angår viltvården och griper in i&lt;br&gt;varandra varför länsstyrelsen föredrar att avge ett samordnat yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet med en förenklad administration skall, enligt naturvårdsverket, i&lt;br&gt;första hand vara att sköta älgstammen på ett biologiskt riktigt sätt med&lt;br&gt;hänsyn till viltskador, viltolyckor och andra samhällsintressen. Härvidlag&lt;br&gt;är det viktigt att den enskilde jägaren och markägaren uppfattar att hans&lt;br&gt;speciella kunnade och intresse tillvaratas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så långt det är möjligt är det en självklarhet att offentlig administration&lt;br&gt;skall vara motiverad. Detta gäller också länsstyrelsens arbete med älgad-&lt;br&gt;ministration och reglering av viltskador men också naturvårdsverkets&lt;br&gt;handhavade av dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norrbottens län har försöksverksamhet med reglerad älgjakt bedrivits&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nedanför lappmarksgränsen sedan år 1971 och fram till den nuvarande&lt;br&gt;jaktlagstiftningen började gälla år 1988. Inom länet i övrigt tillämpades&lt;br&gt;reglerna i 13 § jaktlagen (1938:279) i dess äldre lydelse. Således harjakt på&lt;br&gt;”generella områden” inte bedrivits i länet. Naturvårdsverkets förslag skall&lt;br&gt;därför granskas delvis utifrån andra utgångspunkter än vad gäller riket i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att målsättningen skall vara att reducera älgstam-&lt;br&gt;marna lokalt för att få bättre balans gentemot skador på skog och jord-&lt;br&gt;bruksgröda. Älgstammen i Norrbottens län är i stort sett i balans. Vissa&lt;br&gt;lokala problem med betesskador förekommer. Betesskadorna orsakas of-&lt;br&gt;tast av vandringsälg och då i anslutning till fjällområde. Utredningen&lt;br&gt;föreslår att en målinriktad utbildning och information till markägare och&lt;br&gt;jägare genomförs under kommande treårsperiod och att därefter utvärde-&lt;br&gt;ring sker. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomsnämnden i Växjö stift: Älgstammarna inom Växjö stift är i dag&lt;br&gt;inte generellt så täta att oacceptabelt stora skador uppstår. En ökad av-&lt;br&gt;skjutning har redan reducerat vinterstammen kraftigt. Lokalt finns mycket&lt;br&gt;stora variationer, och oacceptabelt stora skogsskador förekommer om än&lt;br&gt;med begränsad utbredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande system för beslut om avskjutningens storlek har inte varit&lt;br&gt;ändamålsenligt. Tilldelningen har blivit alltför schablonmässig och för-&lt;br&gt;ändrats alltför långsamt. I de älgtätaste områdena har tilldelningen inte&lt;br&gt;räckt till, för att i de älgglesaste områdena blivit alltför stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste åren har avsaknaden av en livskraftig rävstam, i&lt;br&gt;kombination med gröna vintrar, lett till lavinartad ökning av rådjurens&lt;br&gt;betningsskador. Framför allt drabbas plantor i de yngsta åldrarna. Räv-&lt;br&gt;stammen tycks inte kunna återhämta sig varaktigt och en sträng snövinter,&lt;br&gt;i södra Sverige, kan inte mer än tillfälligt reducera rådjursstammen till en&lt;br&gt;godtagbar nivå. Nya traditioner för rådjursjakten krävs för att uppnå ett&lt;br&gt;kraftigt ökat jaktuttag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Växjö stift förekommer kron- och dovvilt mycket sparsamt, varför&lt;br&gt;vi inte har någon egentlig erfarenhet av dessa skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomsnämnden i Härnösands stift: Skador på skog av vilt är vanligt&lt;br&gt;förekommande i våra skogar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots detta faktum accepterar vi att det finns livskraftiga viltstammar i&lt;br&gt;vårt landskap. Det är dock av vikt att antalet djur av en viss art hålls på&lt;br&gt;nivå som motsvarar aktuell fodertillgång, lagom betestryck, avvägt jaktbe-&lt;br&gt;hov och skadebild. För att nå detta krävs i första hand ett väl fungerande&lt;br&gt;lokalt samarbete mellan markägare och jägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare: Riksförbundet ansluter sig till&lt;br&gt;vad som stadgas därom i jaktlagen 4§. Utredningsmannen avslutar i denna&lt;br&gt;del med följande konstaterande: ”Jordägaren har enligt jaktlagen jakträt-&lt;br&gt;ten på det markområde som tillhör honom. Härigenom har markägaren&lt;br&gt;också viss möjlighet att reglera avskjutningen så att viltstammen anpassas&lt;br&gt;till lämplig nivå”. Detta reella konstaterande bör vara vägledande vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedömningen av den del av betänkandet som berör administrationen och&lt;br&gt;jaktutövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsmannen anger att det råder betydande obalans i viltstammar-&lt;br&gt;na och då särskilt i fråga om älgstammen. Till detta kan noteras att de&lt;br&gt;största skogsskadorna rapporteras från storskogsbruket där älgjakten se-&lt;br&gt;dan lång tid tillbaka varit reglerad i stora sammanhängande licensområ-&lt;br&gt;den. Därav kan slutsatsen dras att storskaliga jaktområden inte automa-&lt;br&gt;tiskt löser problemen med exempelvis älgskador. Angående de ökade&lt;br&gt;skaderapporteringarna och därmed ökade ersättningskrav för viltskador är&lt;br&gt;detta delvis en följd av de ändringar i lagstiftningen om viltskador som&lt;br&gt;tillkom år 1980, med utökade ersättningsmöjligheter samt en kraftigt ökad&lt;br&gt;medvetenhet hos allmänheten om att ersättning kunde erhållas vid inträf-&lt;br&gt;fade viltskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsmannen föreslår en kraftigt ökad älgavskjutning med mål-&lt;br&gt;sättning att minska älgstammen till den nivå som rådde vid mitten av&lt;br&gt;1970-talet. Till detta kan konstateras att ingen vet hur stor älgstammen var&lt;br&gt;vid denna tidpunkt. Det enda vi med säkerhet vet var hur många älgar som&lt;br&gt;årligen fälldes vid denna tidpunkt. Vi vet samtidigt att dåvarande avskjut-&lt;br&gt;ning inte stod i balans mot älgstammens tillväxt. De senaste årens kraftiga&lt;br&gt;älgavskjutning har medfört att stora områden i landet redan nu har en&lt;br&gt;svag, och i många lokala områden mycket svag, älgstam. En ökad avskjut-&lt;br&gt;ning kan därför endast ifrågakomma inom sådana områden som ännu har&lt;br&gt;en påvisbart överstor älgstam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgstammen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska älgstammen har ökat i antal under hela 1900-talet. Från&lt;br&gt;mitten av 1970-talet blev ökningen extremt stor och kulminerade i början&lt;br&gt;av 1980-talet. Huvudorsaken till älgstammens extrema tillväxt under des-&lt;br&gt;sa år var en omläggning av älgjaktssystemet till samordnad älgjakt som&lt;br&gt;infördes år 1976. En bidragande orsak står även att finna i förändrade&lt;br&gt;skogsbruksmetoder med större inslag av föryngringsytor. Som utrednings-&lt;br&gt;mannen helt riktigt kostaterat var det införandet av den samordnade&lt;br&gt;älgjakten som var den avgörande orsaken till den, internationellt och&lt;br&gt;historiskt, exempellöst stora ökningen av älg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står klart att älgstammen var överstor inom stora delar av landet i&lt;br&gt;början av 1980-talet. Detta medförde att betydande skador uppkom på&lt;br&gt;såväl odlade grödor som ungskogsbestånd. Den mycket kraftiga avskjut-&lt;br&gt;ningen under den senaste 10-årsperioden har emellertid medfört en ge-&lt;br&gt;nomgående minskning av den svenska älgstammen. Även om det fortfa-&lt;br&gt;rande finns lokala områden med stor, och i undantagsfall överstor, älgstam&lt;br&gt;— är större delen av landet på väg att få en så stark minskning att en&lt;br&gt;sönderskjutning av älgstammen är en realitet. Riksförbundet kan därför&lt;br&gt;inte godta förslaget om en ytterligare kraftig ökning av älgavskjutningen,&lt;br&gt;annat än i de relativt få lokala områden där älgstammen fortfarande kan&lt;br&gt;betraktas som överstor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet konstaterar även att många skogsvårdsexperter börjar&lt;br&gt;ifrågasätta den nuvarande omfattningen av skogsskador förorsakade av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;älg. Riksförbundet delar uppfattningen att den nuvarande redovisningen&lt;br&gt;av älgskador i många fall är starkt överdriven. Det finns indikationer på&lt;br&gt;att en ackumulation av tidigare skador medräknas i kommande års skade-&lt;br&gt;redovisningar. Detta leder till att beräkningsårets älgstam belastas med&lt;br&gt;skador som förorsakats av redan bortskjutna älgar. För landets älgvård får&lt;br&gt;ett sådant beräkningssätt samma praktiska konsekvenser som förutsägs i&lt;br&gt;Gamla Testamentet där kommande generationer skall straffas för sina&lt;br&gt;fäders missgärningar. Med hänsyn till den svenska älgstammens synnerli-&lt;br&gt;gen stora nationella värde, är det angeläget att redovisningen av aktuella&lt;br&gt;älgskador sker på ett relevant sätt och att uppgifterna är helt tidsaktuella.&lt;br&gt;Samtidigt måste skogsbruket åläggas ett större hänsynstagande till viltet i&lt;br&gt;fråga om långsiktiga skötselplaner och brukningsmetoder som ger en större&lt;br&gt;tålighet mot viltskador än vad som hittills förevarit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronhj ortsstammen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronhjorten har funnits i Sverige som en ursprunglig djurart och har aldrig&lt;br&gt;varit helt utrotad i landet. Från att ha funnits i en fåtalig stam i Skåne och&lt;br&gt;Blekinge, har kronhjortarna under senare år ökat i antal och spridit sig&lt;br&gt;inom stora delar av landet. En viss invandring av kronhjort från Norge har&lt;br&gt;även kunnat konstateras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt födosök förorsakar kronhjorten ofta betydande skador på både&lt;br&gt;odlad gröda och växande skog. Barkfläng på unggransbestånd är en för&lt;br&gt;kronhjorten speciell skadeföreteelse. Genom sitt skadevållande kan den&lt;br&gt;svenska kronhjortsstammen inte tillåtas att bli allt för talrik. Däremot bör&lt;br&gt;fler områden än i dag kunna hysa en gles kronhjortsstam utan oacceptabel&lt;br&gt;skadeuppkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av sin skadegörelse måste stammen av kronhjort hållas nere på&lt;br&gt;en relativt låg individnivå. Kombinationen av licensierad jakt och jakt&lt;br&gt;under allmän tid kan hålla kronhjortsstammen på en lagom nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dovhjortsstammen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dovhjortens ursprung i den svenska faunan är oklar. Mycket talar för att&lt;br&gt;arten infördes till Sverige under 1 5OO-talet. Dovhjorten är mer stationär&lt;br&gt;än älg och kronhjort. Dovhjort förekommer i lokala stammar inom Göta-&lt;br&gt;land och södra delarna av Svealand. Efter utsättningar kan enstaka lokala&lt;br&gt;dovhjortspopulationer förekomma även utanför nämnda områden. En&lt;br&gt;långsam ökning av landets dovhjortsstam kan konstateras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under barmarksförhållanden lever dovhjorten företrädesvis i direkt&lt;br&gt;anslutning till öppen jordbruksbygd. Därvid kan betydande skador upp-&lt;br&gt;komma på odlade grödor genom betning och nedtrampning. I vissa fall&lt;br&gt;kan dovhjorten vålla skador på ungskog, i huvudsak lövungskog, genom&lt;br&gt;kvist- och toppbetning av späda plantor samt barkgnag på unga lövträd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dovhjorten är lättjagad och lång erfarenhet visar att de lokala stammar-&lt;br&gt;na utan svårighet kan hållas vid en lämplig nivå. Hittills har en stor del av&lt;br&gt;dovhjortsjakten skett efter licensgivning. Samtidigt har långa allmänna&lt;br&gt;jakttider gällt för arten. Med hänsyn till utfallet från en mångårig jakt med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det blandade systemet finns ej längre skäl att behålla den praktiskt överflö-&lt;br&gt;diga och administrativt betungande licensgivningen för dovhjort. I föreva-&lt;br&gt;rande situation framstår en omedelbar övergång till enbart allmän jakttid&lt;br&gt;motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden delar utredningens uppfattning att markägarna tar ett större&lt;br&gt;ansvar för viltstammarnas utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden tillstyrker förslaget om älgskötselområden om reglerna för&lt;br&gt;dessa områden utformas så att markägarna ges det inflytande på viltstam-&lt;br&gt;marnas utveckling som anges i utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden tillstyrker förslaget om förlängd jakttid på älg, dov- och&lt;br&gt;kronhjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden tillstyrker förslaget om att ersättning för viltskador av älg på&lt;br&gt;skog och jordbruksgröda kan avvecklas med utgången av år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden anser att ersättning för skador av hjort skall ges till utgången&lt;br&gt;av år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden anser att frågan om uppkomna viltskador hos jordbruksar-&lt;br&gt;rendatorer utan jakträtt skall lösas i avtal mellan markägaren och jord-&lt;br&gt;bruksarrendatorn och inte via en vidgad lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden anser att ett organiserat samråd mellan markägare och jägare&lt;br&gt;skall ske genom upprättandet av en beredningsgrupp. Gruppen skall bere-&lt;br&gt;da ärenden om tilldelning, viltplaner m.m. som sedan översänds till&lt;br&gt;jaktvårdskretsen för beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förbundens uppfattning bör statens naturvårdsverks promemoria&lt;br&gt;Förenklad administration av älgjakten sambehandlas och underordnas&lt;br&gt;viltskadeutredningen Skada av vilt SOU 1990:60. Vissa problemställning-&lt;br&gt;ar tas nämligen upp i både statens naturvårdsverks promemoria och i&lt;br&gt;betänkandet, men med olika lösningar och slutsatser som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden kan konstatera att utredningen Skada av vilt i sina övervä-&lt;br&gt;ganden ger uttryck för en syn på jakt- och viltvårdspolitik som i stort&lt;br&gt;sammanfaller med vår. Målen för viltpolitiken innebär en strävan att&lt;br&gt;bevara vitala och livskraftiga viltstammar. Viltvården bör inriktas på att&lt;br&gt;bevara livskraftiga viltstammar av hög kvalitet. Viltstammarnas storlek&lt;br&gt;bör anpassas efter tillgången på föda, de areella näringarnas krav och&lt;br&gt;behovet av säkerhet i trafiken. Det är av grundläggande betydelse för&lt;br&gt;viltstammarnas fortbestånd att en bred genetisk variation kan behållas&lt;br&gt;inom resp. art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden kan i likhet med utredningen konstatera att skadorna på&lt;br&gt;skog och jordbruksgröda ökat till följd av kraftig tillväxt av viltstammarna.&lt;br&gt;Skadorna har inom vissa geografiska områden ökat mycket kraftigt. Den&lt;br&gt;av samhället uppsatta målsättningen om balans mellan viltstammarnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;storlek och markens förmåga att föda viltet har inte kunnat uppfyllas.&lt;br&gt;Framför allt älg, hjort- och rådjursstammarnas tillväxt har bidragit till&lt;br&gt;dessa förhållanden. Vinterstammen av älg kan i dag beräknas till mellan&lt;br&gt;250000 — 300000 djur. Rådjursstammen kan uppskattas till över 500000&lt;br&gt;djur. Stammarna av dov- och kronhjort har också under senare år expan-&lt;br&gt;derat kraftigt och utgör lokalt ett stort problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden delar därför utredningens uppfattning att viltstammarna av&lt;br&gt;älg, dov- och kronhjort samt rådjur måste nedbringas till en för alla parter&lt;br&gt;acceptabel nivå. Under de kommande åren bör målsättningen vara att&lt;br&gt;reducera stammarna lokalt och få en bättre balans gentemot skador på&lt;br&gt;skog och jordbruksgröda. Detta kan åstadkommas genom ökad avskjut-&lt;br&gt;ning, mindre detaljreglering samt att markägarna ges ett större ansvar för&lt;br&gt;skötseln av viltstammarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En målinriktad utbildning och information till markägare och jägare&lt;br&gt;som anges i utredningen är en nödvändighet om det lokala ansvaret för&lt;br&gt;viltstammarna skall öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan konstatera att markägarna enligt jaktlagen harjakträtten på det&lt;br&gt;område som tillhör honom. Vad avser jakt råder avtalsfrihet, dvs. jakträt-&lt;br&gt;ten kan genom avtal överföras på annan person eller grupp av personer&lt;br&gt;(jägare och/eller jaktlag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden konstaterar att utredningen vid flera tillfällen på ett förvil-&lt;br&gt;lande sätt blandar begreppen markägarna/jägarna. Naturligtvis kan ibland&lt;br&gt;markägarna och jägarna vara samma personer, men utredningens oklara&lt;br&gt;sätt att behandla dessa begrepp leder till tolkningssvårigheter av utred-&lt;br&gt;ningens förslag och slutsatser. Ett förtydligande i dessa frågor framstår&lt;br&gt;som nödvändigt. För att kunna driva och hantera frågeställningar av&lt;br&gt;central betydelse för jakten och jaktvården får det inte råda något tvivel&lt;br&gt;om de olika intressenternas ansvarsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet: Sammanfattningsvis finner jägareförbundet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslaget om en kraftig sänkning av klövviltsstammarna är alltför gene-&lt;br&gt;rellt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värdet av jägarnas insatser och ett utvecklat samråd mellan jägare och&lt;br&gt;markägare framhålls på ett förtjänstfullt sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det områdesvis behövs en ytterligare minskning av klövviltsstammarna&lt;br&gt;men att det samtidigt på många håll är fråga om att bygga upp sönderskjut-&lt;br&gt;na älgbestånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de areella näringarna aktivt bör söka begränsa viltskadorna genom an-&lt;br&gt;passad skogsskötsel och övervägda val av grödor inom lantbruket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det mot bakgrund av utredningens generalisering av situationen och&lt;br&gt;markering av behovet att kraftigt minska älgstammen finns risk för överre-&lt;br&gt;aktioner hos licensgivande myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konstruktiva åtgärder bör vidtas för att öka foderutbudet för klövviltet,&lt;br&gt;strukturrationaliseringen inom jordbruket kommer att medföra att mar-&lt;br&gt;ker kommer att kunna avsättas för foderproduktion för viltet — härige-&lt;br&gt;nom kommer skaderisken att minska och man kan bibehålla eller områ-&lt;br&gt;desvis öka viltstammarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ökade resurser bör ställas till viltforskningens förfogande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;målinriktad information och utbildning riktad till markägare och jägare&lt;br&gt;skall genomföras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skador förorsakade av dovvilt är oroande men endast berör begränsade&lt;br&gt;områden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skador förorsakade av kronvilt områdesvis är svårare än älgskadorna,&lt;br&gt;utbildningsplanen i Älgen och Skogen snarast bör genomföras,&lt;br&gt;särskilda medel måste ställas till förfogande härför,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;älgskötselplaner för län, jaktvårdskretsar och älgskötselområden bör&lt;br&gt;upprättas och å jourhållas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samverkan inom älgvandringsområde måste breddas att omfatta de&lt;br&gt;länsstyrelser, länsjaktvårdsföreningar och markägare som beröres av vand-&lt;br&gt;ringsområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en komplettering av utredningen under medverkan av markägarna,&lt;br&gt;jägarna och samerna bör genomföras för de delar av landet där samerna&lt;br&gt;har särskilda jaktliga rättigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en uppföljning av utvecklingen bör genomföras efter en treårsperiod,&lt;br&gt;kontinuerlig uppföljning jämväl är nödvändig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jägareförbundet centralt och länsjaktvårdsföreningarna regionalt skall&lt;br&gt;vara representerade vid uppföljningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning för skador av dov- och kronvilt på jordbruksgrödor och träd-&lt;br&gt;gårdsodlingar inte skall ges fr. o. m. år 1992,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning för skador av älg på trädgårdsodlingar inte skall ges fr. o. m. år&lt;br&gt;1992,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;större restriktivitet bör gälla för erhållande av ersättning för skada av älg&lt;br&gt;på jordbruksgrödor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning skall kunna ges med normalt upp till högst 70% av skadans&lt;br&gt;värde t. o. m. år 1994,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning enligt föregående punkt fr. o. m. år 1995 skall kunna ges till&lt;br&gt;brukare av fastighet där jakt inte kan anses vara en möjlighet att påverka&lt;br&gt;skadesituationen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medel ur viltskadefond även fortsättningsvis skall kunna utgå till före-&lt;br&gt;byggande av skador på skogs- och jordbruksgrödor av såväl älg som kron-&lt;br&gt;och dovvilt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nuvarande försöksverksamhet vad gäller ersättning för skogsskador bör&lt;br&gt;upphöra,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna försöksverksamhet bör avlösas av ett temporärt system under tre&lt;br&gt;år som ger enskilda skogsbrukare med mindre markinnehav möjlighet till&lt;br&gt;visst bidrag till omplantering av älgskadad skog, detta under förutsättning&lt;br&gt;bl. a. av att skadan inträffat under åren 1992 — 1994,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheter för mindre skogsfastigheter att få ersättning med 50% av&lt;br&gt;omplanteringskostnaderna bör övervägas även för tiden efter år 1994,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anmälan om evetuellt ersättningsberättigad skada såväl vad gäller skog&lt;br&gt;som jordbruksgröda bör inges genom eller av länsstyrelsen och tillställas&lt;br&gt;berörd jaktvårdskrets för yttrande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medel för ersättning av skogsskador bör belasta statsbudgeten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reglering av viltskador på jordbruksarrendefastigheter helt bör lösas&lt;br&gt;genom avtal mellan jordbruksarrendatorn och markägaren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forslaget om rätt för jordbruksarrendator utan jakträtt till viss skydds-&lt;br&gt;jakt bör avslås,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddsjakt över huvud taget bör vara något som endast skall behöva&lt;br&gt;tillgripas i undantagsfall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i skyddsjaktärenden, berörd jaktvårdskrets synpunkter i normalfallet&lt;br&gt;skall inhämtas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samråd i viltskadefrågor mellan jägare och markägare bör utvidgas och&lt;br&gt;fördjupas — formerna bör emellertid kunna få variera från län till län,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samråd av ifrågavarande slag bör dokumenteras så att eventuellt delade&lt;br&gt;meningar framkommer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för jaktvårdkretsarnas del de areella näringarnas synpunkter på skade-&lt;br&gt;bilden kan redovisas till länsviltnämnden och länsstyrelsen inom älgsköt-&lt;br&gt;selplanens ram,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de areella näringarna till länsviltnämnden har att nominera personer&lt;br&gt;som för fram näringarnas intressen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsviltnämndernas sammansättning bör ses över — endast representan-&lt;br&gt;ter för de areella näringarna och jägarna bör ingå — övriga intressen kan&lt;br&gt;adjungeras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsviltnämndernas arbete bör ske efter fastställd arbetsordning — par-&lt;br&gt;ternas grundförslag skall skickas ut till berörda före sammanträdena,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;del av länsviltnämndernas beslutsunderlag obligatoriskt skall utgöras av&lt;br&gt;jaktvårdskretsarnas älgskötselplaner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningens konstaterande — att man inte kan bedriva meningsfull&lt;br&gt;vård av älgstammen om den delas upp på små områden utan inbördes&lt;br&gt;samverkan — är synnerligen väsentligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skötseln av älgstammarna kan överlåtas till jägarna/markägarna om&lt;br&gt;älgjakten samordnas över större områden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erfarenheterna från storlicensområden entydigt visar detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stabila jaktområden, vars minimistorlek bör bestämmas av länsstyrelsen&lt;br&gt;inom resp, län, bör kunna få förtroendet att själva fatta beslut om avskjut-&lt;br&gt;ningens storlek,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid fastläggandet av arealgränsen för dessa områden stor observans bör&lt;br&gt;iakttagas så att man inte bryter sönder nu välfungerande system,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stor frihet måste gälla även i denna fråga att utveckla länsvisa system,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en nackdel med den ”fria” avskjutningen är att den försvårar framräk-&lt;br&gt;ning av utnyttjandegrader för licensjakten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;älgskötselområde kan accepteras som benämning för de stabila jaktom-&lt;br&gt;råden som medges rätt att själva fatta beslut om avskjutningens storlek och&lt;br&gt;inriktning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jägareförbundet — i samverkan med Jägarnas riksförbund- Landsbyg-&lt;br&gt;dens jägare och företrädare för markägarintressena — erbjuder sig att ta&lt;br&gt;fram erfoderliga avtal, bestämmelser, m. m. för älgskötselområde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;generellområdena bör förlängas t. o. m. år 1994,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det väsentligaste inom älgvården är att förhindra sönderbrytning av&lt;br&gt;etablerade älgjaktsområden och en fortsatt samordning av marker till&lt;br&gt;egentliga älgjaktsområden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd även fortsättningsvis bör meddelas för jakt efter älgkalv utom&lt;br&gt;inom älgskötselområden och kalvjaktsområden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jakttiden for älg inom A-områden, älgskötselområden och andra egentli-&lt;br&gt;ga licensområden som norm bör vara 70 dagar med möjlighet for resp,&lt;br&gt;länsstyrelse att ge såväl kortare som längre tid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsstyrelsen skall ha rätt besluta att endast kalv får fallas under viss del&lt;br&gt;av medgiven jakttid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jakttiden för mindre jaktområden — t. ex. B-licens — inom ramen för&lt;br&gt;medgivna maximalt fem dagar, skall sättas så att en samordning av jakt-&lt;br&gt;områden uppmuntras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;september- resp, oktoberjakttraditionen skall respekteras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jakt inte bör äga rum under den egentliga brunstperioden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om skyddsjakt inom älgskötselområde skall få bedrivas utan särskilt&lt;br&gt;tillstånd utanför ordinarie jakttid skall genom beslut inom området ha&lt;br&gt;överenskommits om att visst antal älgar skall kunna fällas under skydds-&lt;br&gt;jakt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om längden av sådan skyddsjakt bör fastställas av rege-&lt;br&gt;ringen och inte anges i jaktlagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom övriga typer av älgjaktsområden skall skyddsjakt endast få bedri-&lt;br&gt;vas efter särskilt tillstånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 1 p. 23 § jaktlagen jämväl bör upptas mård och mårdhund,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslaget om å ena sidan kronviltsområden med licensjakt och å andra&lt;br&gt;sidan allmän jakt inom områden där kronvilt inte kan accepteras, är&lt;br&gt;konstruktivt och väl avvägt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsstyrelserna i angränsande län måste samråda i fråga om sådana&lt;br&gt;kronviltsområden som går ut till länsgräns,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;all jakt efter kronvilt inom kronviltsområde skall ske på licens som&lt;br&gt;meddelas området och av området fördelas på de olika jaktområdena,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild restrikti vitet bör gälla för jakt efter stora hjortar, vilken restrik-&lt;br&gt;tivitet bör få genomslag vid skyddsjakt och eventuellt även inom all-&lt;br&gt;mänjaktområdena,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsvarande skyddsjaktsbestämmelser som för älg bör tillämpas dock&lt;br&gt;att de vid skyddsjakt fällda djuren bör avräknas medgiven licenstilldel-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;licensjaktsmöjligheterna för dovvilt bör kvarstå,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett jaktsystem för dovvilt motsvarande det som gäller för kronvilt bör&lt;br&gt;övervägas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stycket 2 § jaktförordningen bör kompletteras så att länsstyrelsen,&lt;br&gt;i likhet med vad som gäller för sjöfågel, har rätt att meddela föreskrift om&lt;br&gt;begränsning av den allmänna jakttiden för rådjur och dovvilt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de i utredningen framförda förslagen angående allmänna jakttider,&lt;br&gt;m. m. kommer att övervägas i särskild ordning och redovisas till natur-&lt;br&gt;vårdsverket i början av år 1991,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätten besluta om ersättning även för andra viltskador än de som för&lt;br&gt;närvarande anges i 1 § viltskadeförordningen delegeras till länsstyrelserna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad avser administrationen av älgjakten hänvisa till förbundets yttrande&lt;br&gt;den 19 december 1990 över naturvårdsverkets promemoria i frågan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rapportering av jaktresultat för älg skall vara obligatoriskt antingen älg&lt;br&gt;fällts eller ej utom i fråga om kalvjaktsområdena, vilka endast skall vara&lt;br&gt;skyldiga rapportera när kalv fällts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rapporteringen av jaktresultatet skall omfatta uppgift om fällt djurs kön&lt;br&gt;och ålder — kalv, fjoling resp, äldre djur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgift endast skall erläggas för fälld älg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgift skall erläggas såväl för vuxet djur som för kalv,&lt;br&gt;jaktvårdskretsarna för sitt arbete med hithörande frågor skall tilldelas&lt;br&gt;medel ur resp, läns viltskadefond,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viltskaderegleringsfonden inte behövs för överföring till viltskadefond&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— regleringsfonden kan därför avskaffas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de medel — de fasta avgifterna för skjuten älg — som bl. a. skall utgöra&lt;br&gt;ekonomiskt underlag för viss del av älgforskningen kan tillföras jaktvårds-&lt;br&gt;fonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande principer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet instämmer i huvudsak i de av utredningen redovisade&lt;br&gt;utgångspunkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges jordbruksarrendatorers förbund: Viltskador på grödor blir ett allt&lt;br&gt;större problem för jordbruket. SJA delar därför utredarnas uppfattning att&lt;br&gt;älgstammen bör begränsas till den nivå som förelåg i början av 1970-talet.&lt;br&gt;Huruvida tillskapandet av älgskötselområden kan komma att leda till att&lt;br&gt;målet uppfylls kan dock inte bedömas med det underlag som presenteras i&lt;br&gt;utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har endast berört frågor om skador av större klövvilt.&lt;br&gt;Enligt SJ As uppfattning bör emellertid frågor om skador av vilt av alla slag&lt;br&gt;lösas i ett sammanhang. Än mer motiverat synes detta vara då nuvarande&lt;br&gt;regler om ersättning för skador av älg och hjort föreslås upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Trädgårdsnäringens riksförbund:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tvinga fram en ökad avskjutning av en alltmer växande viltstam&lt;br&gt;föreslår utredningen bl. a. att möjligheterna till ersättning för viltskador i&lt;br&gt;bl. a. trädgårdsodlingar skall tas bort. Om förslaget genomförs kommer&lt;br&gt;tredje man att drabbas mycket hårt. Det gäller bl. a. odlingar med frukt,&lt;br&gt;bär och plantskoleprodukter. På varje hektar av dessa odlingar har investe-&lt;br&gt;rats hundratusentals kronor i form av fleråriga kulturer (träd, buskar,&lt;br&gt;plantor). Även en mindre skada kan därigenom förorsaka kännbara förlus-&lt;br&gt;ter. Dessa företag har inte ekonomiska möjligheter att inhägna sina odling-&lt;br&gt;ar. Förbundet anser att det är helt orimligt att ålägga odlarna att ta ett&lt;br&gt;ekonomiskt ansvar för de viltskador, som kan komma att uppstå. TRF kan&lt;br&gt;därför inte tillstyrka utredningens förslag vad avser borttagandet av ersätt-&lt;br&gt;ning för viltskador i trädgårdsodlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralorganisationen SACO: Utredningen innehåller flera goda förslag&lt;br&gt;som på sikt torde kunna skapa bättre balans mellan vilttillgång och skador&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom jord- och skogsbruket. Sålunda kan SACO i de flesta avseenden&lt;br&gt;tillstyrka utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men, på några punkter tror SACO att klarlägganden och ändringar i&lt;br&gt;förslagen skulle kunna hindra eller lindra framtida komplikationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådsgruppen för arrendatorsföreningarna på och kring sydsvenska hög-&lt;br&gt;landet: Av den svenska åkerjorden är ca 43% upplåten till brukande&lt;br&gt;medelst arrende. Ca 1,2 milj, ha berörs således av de regler om viltskador&lt;br&gt;som nu är under beredning. Gruppen känner inte till i hur stor omfattning&lt;br&gt;som arrendeupplåtelserna innefattar jakträtt för arrendatorn. Vi tycker oss&lt;br&gt;se en tendens till ökning av de upplåtelser där rätten till jakt undantagits&lt;br&gt;från jordbruksupplåtelsen. Orsaken till detta torde främst vara markäga-&lt;br&gt;rens eget jaktintresse eller att denne vill upplåta jakten i inkomstbringande&lt;br&gt;syfte. Samrådsgruppen ser mycket allvarligt på viltskadefrågoma. Grup-&lt;br&gt;pens remissyttrande begränsas till att enbart behandla frågor kring viltska-&lt;br&gt;dor i anslutning till arrendeupplåtelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under efterkrigstiden har sammanslutningar av arrendatorer vid ett&lt;br&gt;flertal tillfällen försökt att få till stånd regler, som på ett bättre och klarare&lt;br&gt;sätt reglerar förhållandena i de fall då jakten är undantagen från arrende-&lt;br&gt;upplåtelsen. Bl. a. har detta framförts i samband med förändringar i arren-&lt;br&gt;delagstiftningen. Arrendatorerna har fått en känsla av att jakt och viltska-&lt;br&gt;defrågorna på arrendeställe kommit att hamna i ett vakuum mellan arren-&lt;br&gt;de- och jaktlagstiftningarna. Gruppen ser det därför som utomordentligt&lt;br&gt;tillfredsställande att utredaren sett vidden i problematiken och bemödat&lt;br&gt;sig om att reflektera över olika alternativ till lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det från hälsosynpunkt ökande behovet av att locka medborgarna till&lt;br&gt;fysiska aktiviteter bedöms innebära att engagemanget för naturvårdsfrå-&lt;br&gt;gorna kommer att öka. Jakt och viltvård får ses som en betydande del häri.&lt;br&gt;Samrådsgruppen delar utredarens uppfattning att god viltvård långtifrån&lt;br&gt;alltid är detsamma som stora viltstammar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna: Skogsindustrierna har beretts tillfälle framföra syn-&lt;br&gt;punkter på utredningen Skada av vilt. Betänkandet är i stort mycket&lt;br&gt;positivt och tar upp bra och konkreta exempel på hur man kan lösa i första&lt;br&gt;hand älgskadeproblemen men även andra viltskadeproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sveriges jordägareförbund:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges jordägareförbund anser, att jakten och viltvården samt hanteran-&lt;br&gt;det av viltskadorna bör avregleras i största möjliga utsträckning. Endast i&lt;br&gt;undantagsfall bör det bli fråga om ingripanden från myndigheternas sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges jordägareförbund avstyrker med skärpa förslaget att länsstyrel-&lt;br&gt;sen skall kunna besluta om rätt till jakt för jordbruksarrendatorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges jordägareförbund tillstyrker utredningens förslag om bildande&lt;br&gt;av älgskötselområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges jordägareförbund delar utredningens uppfattning, att jägarnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intressen ibland gått före markägarnas i länsviltnämndernas arbete. För-&lt;br&gt;bundet anser, att markägarnas representation i länsviltnämnderna bör&lt;br&gt;förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot avstyrker Sveriges jordägareförbund utredningens förslag om&lt;br&gt;ett obligatoriskt lokalt samråd om älgjakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna och jakten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet präglas av en strävan att minska myndigheternas engage-&lt;br&gt;mang beträffande viltskadorna och att lägga ett större ansvar på markägare&lt;br&gt;och jägare. Sveriges jordägareförbund är ense med utredningen om denna&lt;br&gt;inriktning. Det bör dock vara möjligt att gå ännu längre än vad utredning-&lt;br&gt;en föreslår. Det måste ifrågasättas om det över huvud taget är en politisk&lt;br&gt;fråga att reglera skador av vilt på skog och jordbruksgrödor. Ägare och&lt;br&gt;brukare av skogen och jorden kan med fordel själva bestämma härom utan&lt;br&gt;inblandning från myndigheternas sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ”viltskadepolitik” innebär även en risk for att uppmärksamheten&lt;br&gt;ensidigt inriktas på viltets skador på skogen och jordbruksgrödorna. Detta&lt;br&gt;är dock bara en sida av saken. Mot skadorna skall ställas fördelarna med&lt;br&gt;en individ- och artrik viltstam. Jakten har t. ex. stor och ökande ekono-&lt;br&gt;misk betydelse. Den representerar dessutom ett betydande rekreationsvär-&lt;br&gt;de som inte kan mätas i pengar. Härtill kommer att viltet kan vara av stort&lt;br&gt;värde även för friluftslivet och för turismen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markägarna och jägarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakten är en del av fastigheternas ekonomiska utnyttjande och som sådan&lt;br&gt;en integrerad del av ägarens förvaltning av sin egendom på samma sätt&lt;br&gt;som jordbruk, skogsbruk, fiske, etc. Vad gäller de ekonomiska aspekterna&lt;br&gt;av jakten inkluderande viltskadorna saknas därför utrymme för några&lt;br&gt;speciella ”jägaresynpunkter”. Det är markägarna själva som har att be-&lt;br&gt;stämma över jakten på sin mark och att — i den mån det behövs —&lt;br&gt;företräda jaktintresset gentemot myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund har de särskilda jägarorganisationerna inte någon&lt;br&gt;självständig funktion för att företräda jaktintresset infor myndigheter och&lt;br&gt;offentliga organ. Detta bör vara markägareorganisationernas exklusiva&lt;br&gt;uppgift. Av samma skäl saknas anledning för staten att föreskriva om&lt;br&gt;samråd mellan ”jägare” och ”markägare” om älgjakten. Markägare beslu-&lt;br&gt;tar inom de av myndigheterna givna ramarna själva om jakten. I den mån&lt;br&gt;samråd behövs med andra än myndigheter t. ex. jägarorganisationer bör&lt;br&gt;detta ske på frivillig basis. Den nuvarande ordningen, att jägarorganisa-&lt;br&gt;tioner i administrationen av jakten ges uppgifter att företräda vad som i&lt;br&gt;verkligheten faller under markägarnas förvaltning, föranleder komplika-&lt;br&gt;tioner och bör därför ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska samernas riksförbund: Svenska samernas riksförbund (SSR) får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inledningsvis konstatera att varken viltskadeutredningen eller naturvårds-&lt;br&gt;verket närmare berör jakten inom renskötselområdet och därmed inte&lt;br&gt;heller frågorna om samernas jakträtt. Riksförbundet får konstatera att två&lt;br&gt;mycket väsentliga aspekter helt lämnats utanför, nämligen dels frågor om&lt;br&gt;rättssäkerhet, dels de näringsmässiga aspekter som måste läggas på älgjak-&lt;br&gt;ten, som i likhet med annan jakt är en del av näringsunderlaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet finner att frågorna om älgjakten inom renskötselområdet&lt;br&gt;måste bli föremål for en mer genomträngande analys än den som framgår&lt;br&gt;av de remitterade förslagen. För att belysa detta får riksförbundet hänvisa&lt;br&gt;till justitiekanslems beslut den 3 april 1990 (dnr 2382-89-21) samt till den&lt;br&gt;skrift riksförbundet och samebyarna ingav till JK den 19 december 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det finns anledning att uppmärksamma flera frågeställningar i&lt;br&gt;anledning av administrationen av älgjakten inom renskötselområdet vill&lt;br&gt;riksförbundet i detta sammanhang särskilt hålla fram det sätt på vilket&lt;br&gt;länsstyrelsen i Norrbottens län handlagt frågor om älgjakten inom skogssa-&lt;br&gt;mebyarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet finner att regeringen i särskild ordning måste pröva de&lt;br&gt;regler länsstyrelsen satt upp för skogssamebyarnas jakt åren 1989 och 1990&lt;br&gt;och i vad mån dessa regler är förenliga med innehållet i samernas jakträtt&lt;br&gt;och det som anges i propositionen 1986/87:58 s. 45 f. Ytterligare skäl for&lt;br&gt;en sådan särskild behandling av frågan är att det förekommit flera fall av&lt;br&gt;polisanmälningar mot samebymedlemmar, vilket i ett fall lett till åtal&lt;br&gt;(Piteå tingsrätt mål nr B 286/90).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet får i övrigt konstatera att viltskadeutredningens resp,&lt;br&gt;naturvårdsverkets förslag såvitt gäller jakträtten inom renskötselområdet&lt;br&gt;inte vilar på någon analys av innehållet i samernas jakträtt. Det enda som&lt;br&gt;anförs i betänkandet är att ”Samernas renskötselrätt innebär att även de&lt;br&gt;har ett ansvar för att jakten i dessa områden sköts på lämpligt sätt”. Det är&lt;br&gt;självklart att ett sådant ansvar föreligger, men for att detta ansvar skall&lt;br&gt;kunna följas upp måste också den rätt och de rättigheter som ligger i&lt;br&gt;renskötselrätten vara inarbetade i det system som skall tillämpas. Det är i&lt;br&gt;denna del betecknande att det inte heller nu föreslås någon samisk repre-&lt;br&gt;sentation i länsviltnämnderna samtidigt som nämndernas uppgifter ytter-&lt;br&gt;ligare betonas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Balansen i älg- och hjortstammarna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen delar utredarens uppfattning att målsätt-&lt;br&gt;ningen från samhällets sida när det gäller vården av älg-, kronhjort- och&lt;br&gt;dovhjortsstammarna under de närmaste tre åren bör vara att reducera&lt;br&gt;stammarna lokalt och få en bättre balans gentemot skador på skog och&lt;br&gt;jordbruksgrödor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsättningen att normala populationer skall finnas inom tre år, har for&lt;br&gt;skogsbrukets del mycket hög prioritet, dels med tanke på de omfattande&lt;br&gt;skador som förekommer i dag och dels med tanke på den nya livsmedels-&lt;br&gt;politiken, där omforing av åkermark till skogsmark kan antas få betydande&lt;br&gt;omfattning. Om beskogning med lövträd skall vara tänkbar utan stängsling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsätts avsevärt lägre klövviltsstammar än dagens. Skogsstyrelsen har&lt;br&gt;under hösten 1990 låtit inventera närmare 400 lövplanteringar. De inven-&lt;br&gt;terade objekten planterades med lövplantor år 1988. Även om bearbet-&lt;br&gt;ningen ännu inte är klar går det att konstatera att skadorna av klövvilt är&lt;br&gt;mycket omfattande på de inventerade objekten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande det treåriga avskjutningsprogrammet bör beaktas att det&lt;br&gt;måste föregås av ett intensivt utbildnings- och informationsskede. Med&lt;br&gt;tanke på den ”tröghet” som tyvärr ofta föreligger när det gäller att föränd-&lt;br&gt;ra beteenden, inte minst när det gäller jakt, så torde det vara realistiskt att&lt;br&gt;räkna med att programmet kan ta i anspråk ytterligare några år utöver de&lt;br&gt;tre år som utredaren har satt som mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen innehåller inget förslag till finansiering av utbildningen.&lt;br&gt;Det är nödvändigt att särskilda medel anvisas. I annat fall kommer inte&lt;br&gt;den gemensamma utbildningen till stånd i den utsträckning som är angelä-&lt;br&gt;gen. Skogsstyrelsen och Svenska jägareförbundet har den 11 maj 1989 i en&lt;br&gt;gemensam skrivelse till regeringen angett att resursbehovet för att genom-&lt;br&gt;föra nödvändig utbildning uppgår till 1 450000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen delar utredarens uppfattning att det nu är dags att så&lt;br&gt;långt som möjligt minska detaljregleringen av jakten och ge jägare och&lt;br&gt;markägare större ansvar i avskjutningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen anser att en mer detaljerad styrning av avskjutningen&lt;br&gt;endast bör tillgripas i de situationer när älgjakten missköts i sådan grad att&lt;br&gt;älgstammen avviker alltför kraftigt från vad som kan betraktas som rimligt&lt;br&gt;och lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en bra skötsel av älgstammen skall vara möjlig krävs dels uppgif-&lt;br&gt;ter om populationernas storlek, beskattning och reproduktion och dels&lt;br&gt;uppgifter om skador och betestryck. Detta förutsätter regelbundna älgin-&lt;br&gt;venteringar, avskjutningsrapporteringar och älgskadeinventeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller älgvandringsproblemen så föreslår utredaren att länssty-&lt;br&gt;relsen skall ta ansvar för att ett brett samarbete kommer till stånd för en&lt;br&gt;bättre hantering av detta problem. Skogsstyrelsen instämmer i detta men&lt;br&gt;vill peka på att det även förekommer älgvandring lokalt i södra Sverige,&lt;br&gt;vilket bör beaktas i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket: En målinriktad utbildning och information till markägare&lt;br&gt;och jägare under en treårsperiod bedöms nödvändig av utredningen. Det&lt;br&gt;är då synnerligen angeläget, att denna verksamhet kommer i gång med&lt;br&gt;minsta möjliga dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att målet en balanserad älgstam skall uppnås, måste markägare och&lt;br&gt;jägare samverka på ett bra sätt. Ofta men långt ifrån alltid är det fråga om&lt;br&gt;samma personer. Nya regler måste utformas så, att det är markägarna, som&lt;br&gt;får det avgörande inflytandet över älgstammens storlek. Markägarna mås-&lt;br&gt;te också göras medvetna om detta ansvar, att de inte kan skylla viltskador&lt;br&gt;på andra. Jägarna måste solidariskt ställa upp och verkställa bedömd&lt;br&gt;lämplig avskjutning med risk att annars få lämna plats för andra som står i&lt;br&gt;kö för att få jaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet: Egendomsnämnderna i Uppsala, Strängnäs, Göteborg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och Karlstad tillstyrker en kraftig reduktion av älg- och hjortstammarna.&lt;br&gt;Även egendomsnämnderna i Skara och Stockholm är positiva till utred-&lt;br&gt;ningens förslag men befarar att avskjutningen av viltet kan bli för kraftig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens naturvårdsverk:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Information och utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser liksom utredningen att viltskadorna områdesvis&lt;br&gt;bör kunna begränsas genom en ökad avskjutning av älg och hjort. När så&lt;br&gt;sker och i synnerhet när älg- och hjortstammarna nått en nivå som från&lt;br&gt;skadesynpunkt kan tålas långsiktigt, måste de skadelidande genom infor-&lt;br&gt;mation och utbildning läras hur viltskador kan minskas eller förhindras.&lt;br&gt;En sådan begränsning av viltskadorna bör ske genom en kombination av&lt;br&gt;balanserad jakt och andra skadeförebyggande åtgärder. Verket får i detta&lt;br&gt;sammanhang åter hänvisa till ovannämnda skrivelse till regeringen den 14&lt;br&gt;juni 1990 om utarbetandet av en handbok om viltskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av informations- och utbildningsinsatser inom det aktuella&lt;br&gt;området är stort, till stor del också beroende på att det på grund av&lt;br&gt;resursbrist varit eftersatt under lång tid. I detta sammanhang bör observe-&lt;br&gt;ras att ansvaret för begränsningen av viltskadorna inte enbart är en angelä-&lt;br&gt;genhet för det allmänna och för jägarna. Ett stort ansvar vilar också på&lt;br&gt;näringsidkarna och deras organisationer. Enligt verkets mening bör därför&lt;br&gt;krav ställas på att även dessa engagerar sig i och bidrar med medel till&lt;br&gt;informations- och utbildningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket delar i och för sig utredningens uppfattning att skador&lt;br&gt;av dov- och kronhjort utgör ett betydande problem. Verket får emellertid&lt;br&gt;fästa uppmärksamheten på att skador av dovhjort är koncentrerade till&lt;br&gt;några få, begränsade områden i Skåne där dovhjort förekommer i mycket&lt;br&gt;täta bestånd. Skador av dovhjort är i övriga delar av landet av väsentligt&lt;br&gt;mindre omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på att viltet kommer att få ökad ekonomisk betydelse, bör en&lt;br&gt;ökad jakt efter dov- och kronhjort bedrivas så att inte bestånden hindras&lt;br&gt;expandera, men givetvis samtidigt så att inte viltskadorna blir oaccepta-&lt;br&gt;belt stora. Verket förutsätter dock att denna målsättning kan nås utan ökad&lt;br&gt;administration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att länsstyrelserna i större utsträckning än hit-&lt;br&gt;tills måste vara beredda att utnyttja skyddsjakt för att förebygga viltska-&lt;br&gt;dor. I det sammanhanget bör givetvis de problem uppmärksammas som&lt;br&gt;jordbruksarrendatorer utan jakträtt har att genom jakt lösa problem med&lt;br&gt;viltskador. Verket motsätter sig emellertid bestämt att tillstånd att bedriva&lt;br&gt;skyddsjakt meddelas en sådan arrendator utan att jakträttshavaren och/el-&lt;br&gt;ler markägaren först getts tillfälle att vidta åtgärder. Först om denne inte&lt;br&gt;vill eller kan vidta erforderliga åtgärder, bör sådant tillstånd meddelas&lt;br&gt;jordbruksarrendatom. Krav bör dock ställas på att jakträttshavaren&lt;br&gt;och/eller markägaren vidtar erforderliga åtgärder omgående, så att inte&lt;br&gt;skadan förvärras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen pekar här på svårigheterna att samordna älgjakten i områ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dena ovaför odlingsgränsen. Naturvårdsverket har i flera sammanhang&lt;br&gt;påpektat vikten av att de problem med älgjakten som förekommer i dessa&lt;br&gt;områden snarast löses. Med hänsyn till att jakten efter älg här har stor&lt;br&gt;betydelse for möjligheterna att begränsa framfor allt skogsskadorna, är det&lt;br&gt;mycket olyckligt att inte utredningen också lämnat förslag till hur jakten&lt;br&gt;skall samordnas inom dessa områden. Problemen är av sådan omfattning&lt;br&gt;att arbetet med att lösa dem måste ges högsta prioritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har uttalat att en utvärdering av resultaten från de föreslag-&lt;br&gt;na åtgärderna för en balanserad älg- och hjortstam måste göras senast år&lt;br&gt;1994. Naturvårdsverket anser att en sådan utvärdering inte är möjlig&lt;br&gt;under den korta tid som står till förfogande fram till och med år 1994. En&lt;br&gt;utvärdering torde knappast kunna avslutas förrän under år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges lantbruksuniversitet: Utgångspunkten för stora delar av betänkan-&lt;br&gt;det är den målsättning som skall gälla från samhällets sida för de närmaste&lt;br&gt;åren vad avser vården av älg-, kron- och dovhjortsstammarna. Denna&lt;br&gt;målsättning anges som att ”målsättningen.......under de närmaste tre åren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör vara att reducera stammarna lokalt och få en bättre balans i fråga om&lt;br&gt;skador på skog och jordbruksgröda. Detta bör ske genom en ökad avskjut-&lt;br&gt;ning, mindre detaljreglering av jakten och ett större lokalt ansvar för&lt;br&gt;skötseln av stammarna”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den inledande punkten gäller vad som kallas ”bättre balans i fråga om&lt;br&gt;skador på skog och jordbruksgröda”. Det är här väsentligt att balansbe-&lt;br&gt;greppet definieras på ett preciserat sätt. I betänkandet används ibland&lt;br&gt;begreppet balans mest som ovan men ibland uttrycks det även som att&lt;br&gt;”balans mellan å ena sidan viltstammarnas storlek och å andra sidan&lt;br&gt;markernas förmåga att föda vilt”. All framtida skötsel av hjortviltsstam-&lt;br&gt;mama måste bygga på en entydig definition av vad man menar. Våra&lt;br&gt;kunskaper visar att nivåerna på bestånden blir mycket olika beroende på&lt;br&gt;vilken definition man använder. Denna kunskap säger att en förenklad&lt;br&gt;biologisk bärförmåga vad gäller markernas förmåga ”att föda vilt” i de&lt;br&gt;flesta fall ligger avsvärt högre än vad bärförmågan gör definierad med&lt;br&gt;utgångspunkt i skogsskador, av naturvårdsskäl, skador på gröda och trafik-&lt;br&gt;olyckor. Skillnaden kan röra sig om storleksordningen 2 — 5 gånger högre&lt;br&gt;biologisk bärförmåga än vad de övriga ”ekonomiska” bärförmågorna in-&lt;br&gt;nebär. All älgvård bedriven såväl regionalt som lokalt måste således grun-&lt;br&gt;da sig på en klart fastlagd definition av vilken faktor — bärförmåga — det&lt;br&gt;gäller. Det är naturligtvis även så att dessa definitioner måste vara olika&lt;br&gt;för olika delar av landet. Även lokalt kan målsättningen vad avser bärför-&lt;br&gt;mågan variera. Att detta med definition av bärförmågan är så väsentligt&lt;br&gt;sammanhänger med att hela det basmaterial som behövs för skötseln av&lt;br&gt;älgstammen blir helt olika beroende på vilka förutsättningar man grundar&lt;br&gt;bärförmågan. Väsentligt blir naturligtvis att definiera och skaffa sig de&lt;br&gt;bästa kunskaperna om den faktor som blir den reellt begränsande i ett visst&lt;br&gt;område. Dessa förhållanden borde även beaktas då man i betänkandet&lt;br&gt;allmänt talar om att landets älgstam skall reduceras med en tredjedel.&lt;br&gt;Detta är ett mycket grovt mått som har någon realitet endast på lokalpla-&lt;br&gt;net.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mycket avgörande for att tillämpa dessa bärförmågebegrepp blir att ha&lt;br&gt;tillräckliga kunskaper om dem och att dessa kunskaper finns tillgängliga&lt;br&gt;hos de som skall tillämpa dem i den praktiska skötseln av viltbestånden.&lt;br&gt;Det finns en hel del kunskaper inom detta område. Men samtidigt måste&lt;br&gt;konstateras att det fortfarande finns stora brister. Att studera relationerna&lt;br&gt;mellan viltpopulationerna och markernas bärförmåga i olika avseenden,&lt;br&gt;att ta fram och definiera olika instrument för att mäta dessa olika bärför-&lt;br&gt;mågor är och måste framöver bli ett väsentligt område för forskningen att&lt;br&gt;arbeta med. Möjligheten att arbeta med dessa mycket avgörande frågor är&lt;br&gt;för närvarande helt otillräckliga. Utan dessa förutsättningar går det inte att&lt;br&gt;bedriva en rationell älgskötsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Utredaren menar att målsättningen&lt;br&gt;från samhällets sida när det gäller vården av älg-, kron- och dovhjortsstam-&lt;br&gt;marna är att få en bättre balans i fråga om skador på skog och jordbruks-&lt;br&gt;gröda genom en ökad avskjutning. I andra sammanhang i utredningen&lt;br&gt;tycks balansen gälla markernas förmåga att föda viltet. Enligt SJFRs&lt;br&gt;uppfattning är dessa två balanser mycket olika. Det är viktigt att framhålla&lt;br&gt;skillnaden mellan markernas förmåga att ge viltet föda och den balans som&lt;br&gt;minimerar skadorna på gröda, i trafiken m. m. Markerna kan oftast hysa&lt;br&gt;ett betydligt högre individantal än när det råder balans mellan antalet djur&lt;br&gt;och de skador de åstadkommer på skog och gröda eller den balans som&lt;br&gt;minimerar antalet trafikolyckor. Ett större antal djur kan i en del områden&lt;br&gt;motiveras från naturvårdssynpunkt och/eller som rekreation från en bre-&lt;br&gt;dare allmänhets sida. Det är därför mycket viktigt att som Fransson&lt;br&gt;understryker, hänsyn tas till lokala förhållanden men att man också klar-&lt;br&gt;lägger vilken av de olika balanserna som bör gälla i ett speciellt område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJFR anser som utredaren att en ökad avskjutning av älg och hjortdjur&lt;br&gt;kan vara nödvändig i områden, där betestrycket blivit för hårt. Skogsska-&lt;br&gt;dorna bör dock ej överdramatiseras. Hänsyn måste tas till lokala förhållan-&lt;br&gt;den och dessutom måste viltets och jaktens värde både ekonomiskt och&lt;br&gt;som rekreation och allmänhetens rätt till rekreation i viltrik miljö ställas i&lt;br&gt;relation till skogsskadorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län: Kron- och dovviltsstammar finns på sprid-&lt;br&gt;da håll i Stockholms län men de är ganska små. Markägare eller jordbruks-&lt;br&gt;arrendatorer har, såvitt är känt för länsstyrelsen, endast någon enstaka&lt;br&gt;gång påtalat skadegörelse från dessa hjortdjur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens beskrivning av älgstammens utveckling och skadebilden&lt;br&gt;på jordbruksgrödor och skog från älg överensstämmer inte med verklighe-&lt;br&gt;ten i Stockholms län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uppgång har skett av länets älgavskjutning under 1970-talet och en&lt;br&gt;stabilisering på en jämn avskjutningsnivå har därefter inträtt. Efter bort-&lt;br&gt;skjutning av en mindre topp år 1984, förlagd till några gränssocknar mot&lt;br&gt;Uppsala län, harjaktuttaget legat stabilt runt 2000 djur per år. Samman-&lt;br&gt;fattningsvis torde länet ha en ganska väl avvägd älgstam utom i en eller två&lt;br&gt;Mälardalskommuner och i saltsjökommunerna på Södertörn. I dessa om-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;råden är älgstammen delvis mycket gles. Ambitionen är här att öka älg-&lt;br&gt;stammen, vilket kan ske inom ramen för en acceptabel skaderisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några älgvandringar av norrländskt slag och därmed sammanhängande&lt;br&gt;problem förekommer inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen instämmer i utredningens för-&lt;br&gt;slag om att en kraftig avskjutning måste göras under de närmaste åren för&lt;br&gt;att lokalt få en bättre balans av älg- och hjortstammarna i förhållande till&lt;br&gt;skador på skog och jordbruksgrödor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande för att detta skall lyckas är emellertid att en målinriktad&lt;br&gt;information och utbildning snabbt och effektivt kan ta sin böljan och att&lt;br&gt;därigenom under den tid som står till förfogande tillräckligt gehör kan&lt;br&gt;vinnas för sådan ökad lokal avskjutning som kan anses nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppsatta mål skall nås krävs också ett brett ökat ansvarstagande&lt;br&gt;samt kraftfulla, massiva och varaktiga insatser av jägare, markägare, myn-&lt;br&gt;digheter och studieorganisationer m. fl. Viktigt är att alla goda krafter kan&lt;br&gt;tas till vara och stimuleras samt att verksamheten i god och rätt tid kan&lt;br&gt;finansieras i tillräcklig omfattning med extra medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älg- och hjortstammarnas utveckling och skadebild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av utredningen framgår att skillnader i älg- och hjortstammarnas utbred-&lt;br&gt;ning utvisar balans endast områdesvis medan på andra håll alltför rikliga&lt;br&gt;stammar förorsakar allvarliga skador på växande skog och åkergrödor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför viktigt att en hård beskattning av viltbeståndet kan ske&lt;br&gt;inom de mest skadedrabbade områdena. Vidare är det av vikt att balansen&lt;br&gt;bibehålls inom områden med för närvarande balanserade viltstammar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker därför att avskjutningen under de närmaste&lt;br&gt;åren genomförs så att bästa möjliga balans erhålls i alla områden. Länssty-&lt;br&gt;relsen har för sin del ingen erinran mot att avskjutningen under de ordina-&lt;br&gt;rie jaktsäsongerna tillfälligtvis får överdrivas i särskilt hårt drabbade om-&lt;br&gt;råden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bättre balans i älg- och hjortstammama&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kraftig reduktion av älg- och hjortstammarna är möjlig endast om&lt;br&gt;jägarna själva från olika utgångspunkter är motiverade att utföra jakten.&lt;br&gt;Genomförandet av det föreslagna treårsprogrammet förutsätter således att&lt;br&gt;jägarna m. fl. från sina egna utgångspunkter och intressen är beredda att&lt;br&gt;acceptera nödvändiga förändringar och att göra de extrainsatser av olika&lt;br&gt;slag i praktiskt hänseende som kan krävas i förhållande till tidigare utövad&lt;br&gt;jakt. Av stor betydelse för jaktresultatet är naturligtvis den förefintliga&lt;br&gt;tillgången på vilt inom jaktlokalema under de tider då jakten kan utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa svårigheter kommer trots information och utbildning att hämma&lt;br&gt;arbetet med att övertyga en måhända stor del av jägarkåren om det&lt;br&gt;nödvändiga i att öka avskjutningen i föreslagen omfattning. Många jägare&lt;br&gt;har nämligen av tradition en benägenhet att betrakta den älgstam som&lt;br&gt;finns som ett kapital som inte får beskattas allför hårt. Hur utbrett detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synsätt är kan dock vara svårt att mera bestämt uttala sig om. Det kan&lt;br&gt;emellertid antas att utbredningen är större hos jakträttshavare som arren-&lt;br&gt;derar jaktmarken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund kan befaras att ett tillfredsställande slutresultat&lt;br&gt;kan vara svårt att nå inom den utsatta tidsperioden. Den fortlöpande&lt;br&gt;utvärdering som avses äga rum kan ge besked om en eventuell förlängning&lt;br&gt;är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för hanterandet av älg- och hjortstammama bör vara vitala och&lt;br&gt;friska viltstammar som är i balans med sin omgivning så att skador på skog&lt;br&gt;och gröda förekommer endast i mindre omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län, länsviltnämnden:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Treårsprogram för ökad avskjutning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren föreslår att målet bör vara att under en treårsperiod, 1992 —&lt;br&gt;1994, minska betestrycket på skog och gröda och reducera älgstammen till&lt;br&gt;en balanserad nivå med avseende på viltskadorna. Antalet djur i vinter-&lt;br&gt;stam bör enligt utredaren under den perioden grovt sett kunna minska&lt;br&gt;med upp till en tredjedel av nuvarande numerär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nämndens mening är utredaren för generell i sin bedömning av&lt;br&gt;behovet av en stark reducering av älgstammen. Han har också inlednings-&lt;br&gt;vis i sitt betänkande påpekat, att älgskadorna på sina håll snarare tenderar&lt;br&gt;att öka än minska, trots en ökad avskjutning. Detta kan tolkas som att&lt;br&gt;avskjutningen lokalt varit otillräcklig eller att även andra faktorer än&lt;br&gt;älgstammens storlek påverkat skadebilden. Han påtalar också själv i kapit-&lt;br&gt;let Markägarens ansvar, att det är möjligt att genom anpassningar inom de&lt;br&gt;areella näringarna begränsa viltskadorna. Det handlar såväl om anpassad&lt;br&gt;skogsskötsel som om val av grödor inom jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om utredaren anger att också andra åtgärder än avskjutning bör&lt;br&gt;vidtas för att minska risken för viltskador och även om han i det nu&lt;br&gt;kommenterade avsnittet framhåller vikten av att hänsyn tas till lokala&lt;br&gt;förhållanden innebär hans generalisering och behov av kraftig minskning&lt;br&gt;av älgstammen en risk för ”överreaktion” hos tillståndsgivande myndighet&lt;br&gt;och rådgivande organ. En så kraftig avskjutning som utredaren föreslår&lt;br&gt;kan möjligen vara befogad på begränsade områden och inte för helt län&lt;br&gt;eller ens för ett helt älgvårdsdistrikt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Jönköpings län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Treårsprogram för ökad avskjutning av älg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Jönköpings län har under de tre senaste åren en kraftig avskjutning skett i&lt;br&gt;avsikt att minska älgstammen. Denna har också minskat men variationer-&lt;br&gt;na i älgstammens storlek inom olika delar av länet är stora. Det är därför&lt;br&gt;angeläget med en mer lokalt anpassad tilldelning vilket innebär en hårdare&lt;br&gt;beskattning av stammen där så erfordras. Detta i kombination med övriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagna åtgärder bör, för Jönköpings läns vidkommande, vara tillräck-&lt;br&gt;ligt for att åstadkomma en älgstam som är anpassad efter tillgången på&lt;br&gt;föda, de areella näringarnas krav och behovet av säkerhet i trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad avskjutning av dov- och kronhjort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dov- och kronhjort utgör från skadesynpunkt inget större problem i länet.&lt;br&gt;Något behov av förändrad reglering härvidlag föreligger därför inte i vad&lt;br&gt;avser Jönköpings län. Däremot bör det i detta sammanhang påpekas att&lt;br&gt;skador av rådjur har ökat kraftigt till följd av täta rådjursstammar. Detta&lt;br&gt;synes i synnerhet gälla skador på nysatta plantor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning och information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar utredarens uppfattning om att en konkret och målin-&lt;br&gt;riktad utbildning och information för markägare och jägare bör genomfö-&lt;br&gt;ras. Länsstyrelsen anser därvid att det är särskilt angeläget att få i gång ett&lt;br&gt;organiserat lokalt samråd mellan markägare och jägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även jägarorganisationerna och LRF bör vara representerade i den grupp&lt;br&gt;som föreslås ansvara for en utvärdering av resultatet av föreslagna åtgär-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län har inget att erinra mot förslagen i detta&lt;br&gt;avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen instämmer i utredningens utta-&lt;br&gt;lade mål i fråga om vården av älg-, kron- och dovhjortsstammama att&lt;br&gt;under de närmaste tre åren minska stammarna lokalt och därmed också&lt;br&gt;skadorna på skog och jordbruksgröda. Detta är inte minst viktigt for att&lt;br&gt;kunna underlätta den omställning som nu pågår inom jordbruket, då&lt;br&gt;betydande arealer åker och vall kommer att omföras till skog. Med alltför&lt;br&gt;täta älg- och hjortstammar försvåras eller omöjliggörs anläggandet av&lt;br&gt;lövbestånd på jordbruksmarken, eftersom viltskadorna på lövkulturerna&lt;br&gt;till följd av den höga djurtätheten kan bli omfattande. Risk finns då att&lt;br&gt;skogskulturerna till mycket stor del anläggs med gran som skadas betydligt&lt;br&gt;mindre av viltet. Anläggandet av grankulturer i odlingsbygder i stor om-&lt;br&gt;fattning skulle få förödande följder för landskapsbilden och naturmiljön i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dovhjorten är en art som inte har naturlig hemortsrätt i Sverige. Enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens mening bör skyldigheten for markägare och jordbruksarren-&lt;br&gt;dator att tåla dovviltsskador på skog och gröda vara mindre än i fråga om&lt;br&gt;skador som orsakats av arter som förekommer naturligt i landet (älg,&lt;br&gt;kronhjort och rådjur). Av såväl ekonomiska som viltekologiska skäl bör en&lt;br&gt;ökad avskjutning av dovhjort ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får i sammanhanget även framhålla att den under senare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år kraftigt ökade rådjursstammen starkt bidragit till att skadorna på sär-&lt;br&gt;skilt lövkulturer ökat. Möjligheterna att anlägga ny ädellövskog har mins-&lt;br&gt;kat till stort förfång för såväl skogsbruket som naturvården. En ökad&lt;br&gt;avskjutning av rådjur är därför önskvärd i Blekinge län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län: Utredningen framhåller att de största ska-&lt;br&gt;dorna på jordbruksgrödor orsakas av dovvilt. Länsstyrelsen är helt överens&lt;br&gt;med utredningen i detta avseende. Behovet av ökad avskjutning av dovvilt&lt;br&gt;för att minska de mycket omfattande skadorna på gröda, som lokalt&lt;br&gt;förekommer i länet, har påpekats redan i länsstyrelsens hemställan den 5&lt;br&gt;maj 1987. Dovviltsstammen förefaller dock inte ha minskat nämnvärt&lt;br&gt;trots en ökad avskjutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsens yttrande tar i&lt;br&gt;huvudsak sikte på de förslag som rör älgfrågor då kronhjort och dovhjort&lt;br&gt;förekommer i mycket liten omfattning i länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bättre balans i älgstammen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar synpunkterna i betänkandet om behovet av en ytterli-&lt;br&gt;gare minskning av älgstammen inom sådana områden där skadorna av älg&lt;br&gt;på de areella näringarna är påtagliga. Det föreligger även behov av att i&lt;br&gt;vissa områden minska älgstammen som ett led i strävan att få ner antalet&lt;br&gt;trafikolyckor med älg inblandad. Länsstyrelsen har under en lång följd av&lt;br&gt;år genom en förhållandevis generös tilldelning sökt verka för att åstadkom-&lt;br&gt;ma en gynnsammare skadeutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens tilldelningsprinciper rönte under ett antal år liten förstå-&lt;br&gt;else bland jägarna och det framfördes även synpunkter från Göteborgs och&lt;br&gt;Bohus läns jaktvårdsförening om att länsstyrelsens tilldelningsnormer&lt;br&gt;skulle medföra en alltför kraftig minskning av älgstammen. Avskjutningen&lt;br&gt;har inom vissa områden varit avsevärt lägre än vad som varit önskvärt och&lt;br&gt;någon nämnvärd förändring av älgstammens storlek har inte kunnat kon-&lt;br&gt;stateras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att ytterligare minska skadorna och trafikolyckorna orsakade av&lt;br&gt;älg samt för att få en bättre förståelse bland jägarna för behovet av åtgärder&lt;br&gt;tillsatte länsviltnämnden i september 1988 en arbetsgrupp som fick i&lt;br&gt;uppdrag att utarbeta ett förslag till målsättning for vården och regleringen&lt;br&gt;av älgstammen i länet. I arbetsgruppen fanns företrädare for Göteborgs&lt;br&gt;och Bohus läns jaktvårdsförening och Jägarnas riksförbund. Sedan arbets-&lt;br&gt;gruppen lagt fram sitt förslag har länsviltnämnden antagit en målsättning&lt;br&gt;beträffande älgstammens storlek i olika delar av länet. Målsättningen&lt;br&gt;syftar till att åstadkomma en minskning av antalet trafikolyckor med älg&lt;br&gt;och begränsa skadorna på jordbruksgrödor förorsakade av älg. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen grundar sina tilldelningsbeslut på den antagna målsättningen och&lt;br&gt;jaktorganisationerna har tagit på sig att genom information till jägarna&lt;br&gt;verka för att de tilldelade avskjutningskvoterna så långt möjligt utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning och information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar utredningens bedömning om behovet av utbildning&lt;br&gt;och information rörande viltskador och möjligheterna att minska dessa.&lt;br&gt;Verksamheten bör enligt länsstyrelsens mening ske i jaktorganisationernas&lt;br&gt;regi i samråd med jord- och skogsbrukets intresseorganisationer. Bidrag&lt;br&gt;för sådan information och utbildning får lämnas ur länens viltskadefon-&lt;br&gt;der. Även jaktvårdsfonden bör enligt länsstyrelsens mening lämna bidrag&lt;br&gt;till en sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen delar helt utredningsmannens&lt;br&gt;förslag att älgstammarna inom vissa områden måste minskas kraftigt.&lt;br&gt;Bedömningen att antalet djur i vinterstam under de närmaste åren bör&lt;br&gt;kunna minskas med en tredjedel förefaller motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län: En generellt hög avskjutning under de&lt;br&gt;närmaste tre åren kan enligt länsstyrelsens bedömning ej tillämpas for hela&lt;br&gt;länet. En kraftig avskjutning kan dock vara befogad på begränsade områ-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län: 1 underlaget for förslagen saknas en uttömman-&lt;br&gt;de analys av orsakerna till att det generellt sett fortfarande anses vara&lt;br&gt;obalans i älgstammen. Arbetet med att bestämma avskjutningsnivåer och&lt;br&gt;älgtilldelningar utgår från lokala förhållanden. På denna nivå hanteras&lt;br&gt;frågorna av jägarnas jakt vårdskretsar. Svårigheterna att åstadkomma till-&lt;br&gt;räckligt stor avskjutning tyder på att de som drabbas av älgskador, dvs.&lt;br&gt;jord- och skogsbrukare, inte fått ett tillräckligt starkt inflytande. Deras&lt;br&gt;medverkan på lokal nivå bör därför förstärkas och ges fasta former. Det&lt;br&gt;torde vara viktigt inte bara för möjligheterna att lösa skadeproblemen&lt;br&gt;lokalt utan också for att markägama/näringsidkarna skall kunna hävda&lt;br&gt;sina intressen i länsviltnämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älg- och hjortskadoma på gröda är mycket ojämnt fördelade inom&lt;br&gt;Örebro län. Ersättningarna till de skadelidande betalas dock solidariskt av&lt;br&gt;jägarna genom fällavgifterna, som är lika stora for hela länet. En fråga som&lt;br&gt;utredaren borde ha ställt sig är, om en differentiering av fällavgifterna i&lt;br&gt;förhållande till skadornas fördelning geografiskt skulle kunna öka benä-&lt;br&gt;genheten hos jägarna att balansera stammarna med hänsyn till skadorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Det är tveksamt om det föreslagna&lt;br&gt;treårsprogrammet kan bli ett så effektivt instrument for att reducera älg-&lt;br&gt;stammen som utredaren förutsätter. I själva verket är det jägarna själva&lt;br&gt;och den for tillfället rådande tillgången på älg inom ett jaktområde som&lt;br&gt;avgör jaktresultatet. I regel är det små skillnader i jaktresultatet från ett år&lt;br&gt;till ett annat inom ett och samma jaktområde. Jägarna har en benägenhet&lt;br&gt;att se den inom ett område befintliga älgstammen som ett kapital, som inte&lt;br&gt;alltför hårt får beskattas. Tendensen kan förstärkas i de fall där jakträtts-&lt;br&gt;havaren arrenderar sin jaktmark. Det förefaller inte realistiskt att åstad-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma en så markant nedgång av älgstammen enbart genom de föreslagna&lt;br&gt;åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande frågan beträffande de föreslagna älgskötselplanema&lt;br&gt;är om vi i dag till en rimlig kostnad och med någorlunda säkerhet kan&lt;br&gt;fastställa en älgstams storlek, sammansättning och utveckling inom ett&lt;br&gt;klart avgränsat område? Den för ett älgskötselområde antagna älgskötsel-&lt;br&gt;planen måste med nödvändighet innehålla vissa riktlinjer för hur många&lt;br&gt;älgar som får fällas under ordinarie älgjakt för att en för området lämplig&lt;br&gt;avskjutning skall komma till stånd. Planens förverkligande förutsätter att&lt;br&gt;det i enskilda jaktlag inom ett älgskötselområde finns förmåga och vilja till&lt;br&gt;samarbete i en inte tidigare skådad omfattning, eftersom alla begränsning-&lt;br&gt;ar vad gäller avskjutningens storlek har tagits bort. Intressekonflikter och&lt;br&gt;bristande förmåga till samarbete mellan olika jaktlag förekommer redan i&lt;br&gt;dag inom och mellan vissa jaktområden och det är inte osannolikt att så&lt;br&gt;även kan uppstå inom de föreslagna älgskötselområdena. Om intresse för&lt;br&gt;samarbete saknas är det inte heller troligt att man kommer att ta verkliga&lt;br&gt;kontakter jaktlagen emellan i avsikt att hålla eventuellt uppställda ramar&lt;br&gt;för avskjutningens storlek samt verkställa avskjutningen inom de områden&lt;br&gt;där risken för en allvarlig ökning av skadorna är som störst. En målinrik-&lt;br&gt;tad utbildning och information till jägare och markägare torde dock på sikt&lt;br&gt;kunna skapa förutsättningar för dessa att själv svara för skötseln av älg-&lt;br&gt;stammen. En sådan utbildningsinsats bör dock prövas och utvärderas i det&lt;br&gt;nuvarande systemet som ju trots allt erbjuder stora möjligheter härtill.&lt;br&gt;Utbildningsinsatser bör t. ex. lätt kunna göras inom ramen för en jakt-&lt;br&gt;vårdsområdesförenings eller jaktvårdskrets verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Västernorrlands län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Älgstammen — skadegörelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Västernorrlands län har skogen drabbats av betydande skador på grund&lt;br&gt;av älgarnas betning. Tilläggas kan att länets skogsvårdsstyrelse i samband&lt;br&gt;med den översiktliga skogsinventeringen, ÖSI, även företagit en provyte-&lt;br&gt;inventering av skogsskadeläget. Den visar bl. a. att antalet nytillkomman-&lt;br&gt;de betningsskador det senaste året åter ökat något, vilket inger oro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Treårsprogram för ökad avskjutning av älg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen instämmer i stort i utredningens slutsatser att det inte ligger&lt;br&gt;i någons intresse att hålla en älgstam på dagens höga nivå och att antalet&lt;br&gt;djur i vinterstam under treårsperioden bör kunna minskas med upp till en&lt;br&gt;tredjedel av nuvarande numerär. — I Västernorrlands län är älgstammen&lt;br&gt;på ungefar hälften av arealen alltför stor, särskilt i de inre, västliga delarna.&lt;br&gt;I andra delar av länet, i huvudsak således i östliga delarna, är den i nivå&lt;br&gt;med eller understiger vad som från skogsskadesynpunkt betraktas som&lt;br&gt;största acceptabla storlek. Någon beräkning av hur mycket älgstammen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;totalt sett behöver minskas i länet har inte gjorts. Situationen förefaller&lt;br&gt;dock vara något bättre än i en del andra län, varför en minskning av länets&lt;br&gt;älgstam med totalt sett en tredjedel troligen inte är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning och information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser också att utbildning och information till jägare och&lt;br&gt;markägare är viktig för att få en ökad förståelse för skogsskadeproblemati-&lt;br&gt;ken och genomslag för de tankegångar om minskad älgstam m. m. som förs&lt;br&gt;fram i betänkandet. Jägarnas och markägarnas organisationer har en bety-&lt;br&gt;delsefull roll att spela i sådana utbildnings- och informationsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I länet har, som framgått, tagits fram ett långsiktigt älgvårdsprogram.&lt;br&gt;Detta har betytt mycket för att nå en större samstämmighet mellan olika&lt;br&gt;intressenter kring skötseln av älgstammen och för beslutsprocessen avseen-&lt;br&gt;de tilldelningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgvandringar — Ökad samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar utredningens slutsatser i detta avsnitt att det är nöd-&lt;br&gt;vändigt med ett utökat samarbete över de traditionella gränserna mellan&lt;br&gt;jaktvårdskretsar och olika län och även mellan markägare och jägare och&lt;br&gt;att berörda länsstyrelser bör initiera att ett sådant brett samarbete kommer&lt;br&gt;till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Förslaget att åstadkomma ett minskat be-&lt;br&gt;testryck och en reducering av älgstammen till en balanserad nivå med&lt;br&gt;hänsyn till viltskadorna ligger helt i linje med det långsiktiga program för&lt;br&gt;älgstammens utveckling i länet som länsstyrelsens styrelse antog i januari&lt;br&gt;1990. Programmet innebär krav på en sänkning av vinterstammen från&lt;br&gt;uppskattningsvis 30000 djur till mellan 14000 och 17000 djur efter jakten&lt;br&gt;år 1991 med viss variation av antalet djur per 1 000 ha inom länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programmet som sådant har fått en mycket bred förankring hos företrä-&lt;br&gt;dare för olika berörda intressen. Jämtlands län kan således sägas vara i&lt;br&gt;färd med att redan före den i betänkandet angivna treårsperioden genom-&lt;br&gt;föra utredningens förslag om en betydande reducering av stammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör dock påpekas att i samband med att tilldelningen&lt;br&gt;inför 1990/91 års jakt bestämdes bedömde länsstyrelsen — mot främst&lt;br&gt;bakgrund av osäkerheten om stammens storlek — att det fanns utrymme&lt;br&gt;för att nå målet om en vinterstam på 14000— 17000 djur först efter 1992&lt;br&gt;års jakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå det uppsatta målet krävs avsevärda insatser från markägarnas&lt;br&gt;och jägarnas sida där inte minst det samlade skogsbruket måste vara en&lt;br&gt;drivande kraft. En målmedveten och samlad insats från samtliga intres-&lt;br&gt;sens sida är nödvändig för att man skall kunna nå ned till angiven storlek&lt;br&gt;av stammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vill också understryka betydelsen av ökad satsning på&lt;br&gt;utbildning och information liksom av ökat lokalt samråd i jaktfrågor. Här&lt;br&gt;måste i första hand jägarorganisationerna engagera sig. Men även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skogsvårdsstyrelsen och LRF måste ta sin del av ansvaret i berörda avseen-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen prioriterar för sin del ärenden som rör förebyggande åtgär-&lt;br&gt;der och skyddsjakt och söker hålla en så hög beredskap som möjligt inom&lt;br&gt;ramen för befintliga, knappa personalresurser. Länsstyrelsen har för övrigt&lt;br&gt;tillsammans med företrädare för jägare, markägare m. fl. tagit fram rikt-&lt;br&gt;linjer för under vilka förutsättningar skyddsjakt efter älg bör få förekom-&lt;br&gt;ma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med länsstyrelsen i Västernorrlands län har länsstyrelsen i Jämt-&lt;br&gt;lands län — som redan nämnts ovan — tagit fram en s. k. älgskötselplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I länet pågår som bäst arbetet med att ändra kretsindelningen så att&lt;br&gt;kretsområdena geografiskt anpassas utifrån djurens vandringsmönster. På&lt;br&gt;så sätt får vaije krets på ett bättre sätt än tidigare ansvaret för skötseln av&lt;br&gt;”sin” älgstam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är helt riktigt att länsstyrelserna har ett huvudansvar för att behövlig&lt;br&gt;samverkan kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiften kan i och för sig synas enkel och begränsad. Länsstyrelsen&lt;br&gt;bedömer dock att det torde krävas en hel del engagemang och resursåtgång&lt;br&gt;om man skall kunna leva upp till utredarens intentioner. Länsstyrelserna&lt;br&gt;arbetar i allmänhet med knappa personella och ekonomiska resurser och&lt;br&gt;ytterligare uppgifter av den här arten innebär en större anspänning för&lt;br&gt;personalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi står just nu inför en länsförvaltningsreform. Det är beklagligt att det&lt;br&gt;av olika skäl inte varit möjligt att till den nya organisationen knyta jaktlig&lt;br&gt;expertis. Det hade varit en fördel för länsstyrelserna att inom sig ha sådan&lt;br&gt;sakkunskap som finns i jägarorganisationernas regionala organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökat ansvarstagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder samstämmiga meningar om att de allvarligaste älgskadorna&lt;br&gt;uppstår inom vandringsområdenas vinterkoncentrationer. Det har också&lt;br&gt;visat sig att omfattningen av vandringar är avhängig av snöförhållandena.&lt;br&gt;Under snöfattiga vintrar brukar vandringar från fjällområdena och de&lt;br&gt;höglänta markerna närmast därintill ned till skogslandet vara mindre&lt;br&gt;omfattande än under år med mycket snö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har i flera sammanhang understrukit vikten av att det fälls&lt;br&gt;fler älgar inom fjällområdena än vad som för närvarande sker. Inom&lt;br&gt;många samebyars åretruntmarker är avskjutningen alldeles för låg. I sitt&lt;br&gt;yttrande över samerättsutredningen framhöll länsstyrelsen behovet av att&lt;br&gt;jakttrycket ökar inom berörda marker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet beror jaktresultatet av flera orsaker men uppenbarligen kan&lt;br&gt;jakttrycket på flera håll öka. Genom att lantbruksnämnden har möjlighet&lt;br&gt;att besluta om upplåtelse av älgjakt inom dessa marker kan nämnden —&lt;br&gt;om avskjutningen är låg — i förekommande fall öka omfattningen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upplåtelser. En sådan åtgärd kan indirekt få den önskade följden att&lt;br&gt;bymedlemmarnas jaktliga insatser förbättras och intensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen kan instämma i huvudmå-&lt;br&gt;let att minska betestrycket på skog och gröda och reducera älgstammen där&lt;br&gt;den är för stor i förhållande till tillgänligt bete. Lokalt kan det även finnas&lt;br&gt;behov att tillfälligt sänka stammen ytterligare för att betet skall kunna&lt;br&gt;återhämta sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om älgstammen som helhet skall minskas med en tredjedel torde tre år&lt;br&gt;vara for kort tid, då det är nödvändigt att ta hänsyn till variationerna i&lt;br&gt;älgstammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår en satsning på utbildning och information för bl. a.&lt;br&gt;markägare och jägare. Det saknas emellertid forslag till finansiering av den&lt;br&gt;föreslagna verksamheten. Det är nödvändigt att särskilda medel anvisas.&lt;br&gt;Egendomsnämnden i Växjö stift: Utredningen föreslår en skärpt beskatt-&lt;br&gt;ning av kron- och dovviltsstammarna. Kron- och dovviltsskadorna är i dag&lt;br&gt;obetydliga inom Växjö stift varför förslaget påverkar oss endast på lång&lt;br&gt;sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomsnämnden i Härnösands stift: Genomsnittligt är älgstammen en-&lt;br&gt;ligt vår bedömning från skoglig synpunkt för stor. Därför måste avskjut-&lt;br&gt;ningen öka relativt kraftigt under några år för att nå balans i älgstammens&lt;br&gt;reproduktion. Problemet är att älgtätheten varierar mycket mellan olika&lt;br&gt;områden. Den årstidsbundna vandringen kan förstärka älgtätheten och&lt;br&gt;därmed ge ökade skaderisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgens skador på tall är väl kända. Skadorna på tallen ger avsevärda&lt;br&gt;nedsättningar i kvalitetsproduktionen av furuvirke. Av flera skäl bör pro-&lt;br&gt;duktionen av lövvirke öka. Med nuvarande älgstam försvåras en sådan&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få en effektiv avskjutning under åren 1992—1994 krävs en god&lt;br&gt;jaktlig organisation såväl på länsnivå som krets- och jaktlagsnivå. Utbild-&lt;br&gt;ning och information ger en god grund men det viktigaste är ett ansvars-&lt;br&gt;fullt samarbete mellan markägare och jägare på kretsnivå. Utan detta&lt;br&gt;gemensamma ansvar kan lätt skapandet av lokala älgskötselplaner spoli-&lt;br&gt;eras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Treårsprogram för ökad avskjutning av älg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsmannen föreslår en treårsperiod för att få en bättre kontroll&lt;br&gt;över den svenska älgstammen. Som huvudsaklig åtgärd föreslås en kraftigt&lt;br&gt;ökad älgavskjutning över hela landet. Motiven härtill är att ingen kan ha&lt;br&gt;intresse av att hålla överstora viltstammar som vållar oacceptabla skador&lt;br&gt;på gröda och skog. För treårsperioden föreslår utredningsmannen en årlig&lt;br&gt;avskjutning mellan 150000 upp till 200000 älgar. Därmed uppges en&lt;br&gt;balans i älgstammen kunna uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet delar uppfattningen att åtgärder måste vidtas för att&lt;br&gt;eliminera oacceptabla viltskador. I fråga om ökad avskjutning kan sådan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;endast vara aktuell inom de begränsade områden av landet där älgstam-&lt;br&gt;men är påvisbart överstor i förhållande till skadesituationen. En allmän&lt;br&gt;nedskjutning av älgstammen i hela landet är inte aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad avskjutning av dov- och kronhjort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekomsten av dov- och kronhjort är mycket ojämn med relativt täta&lt;br&gt;stammar på vissa lokala områden, medan arterna helt saknas inom större&lt;br&gt;delen av landet. På grund av de skador dessa båda arter förorsakar om&lt;br&gt;individantalet blir för stort, är det nödvändigt att hålla nere antalet genom&lt;br&gt;jakt. För dovhjort bör enbart allmän jakt tillämpas. I fråga om kronhjort&lt;br&gt;bör en kombination av allmän jakt och licensgivning ge önskvärda resultat&lt;br&gt;for skadebegränsningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning och information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna öka avskjutningen av i första hand älg föreslår utrednings-&lt;br&gt;mannen att särskilda resurser anslås till jägarutbildning om jaktlig samver-&lt;br&gt;kan. Motivet i denna forslagsdel ter sig något motsägelsefullt mot bak-&lt;br&gt;grund av att utredningsmannen i annat sammanhang framhåller att jakt&lt;br&gt;inom mindre jaktliga enheter innebär risk för överbeskattning av älgstam-&lt;br&gt;men. Det råder heller ingen tvekan om att älgskadorna på skog är störst&lt;br&gt;inom storskogsbrukets markinnehav, och där älgjakten sedan lång tid&lt;br&gt;tillbaka är samordnad och reglerad. Stora jaktliga enheter innebär således&lt;br&gt;ingen automatisk garanti for en jämn älgstam och en låg skadenivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om utbildning och information är detta en av de båda jägarorga-&lt;br&gt;nisationernas viktigaste arbetsuppgifter. Utöver verksamheten med jägar-&lt;br&gt;examen har förbunden en mycket omfattande verksamhet med utbildning&lt;br&gt;och information till jägare och allmänhet. Inom ramen for den brett&lt;br&gt;utbyggda utbildningsverksamheten bör en särskild kurs kunna utformas&lt;br&gt;som täcker det behov utredningsmannen berör. Det bör ankomma på de&lt;br&gt;båda jägarorganisationerna att i samverkan samt samråd med markägarin-&lt;br&gt;tressena svara for ifrågavarande utbildning. Därvid bör en tillfällig ekono-&lt;br&gt;misk resursförstärkning tillföras de båda jägarorganisationerna for denna&lt;br&gt;arbetsuppgift. Riksförbundet är berett att tillsammans med Svenska jäga-&lt;br&gt;reförbundet, och i samråd med markägarintressena, taga ansvaret for&lt;br&gt;denna utbildningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgvandringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemen med älgvandringar har varit kända sedan lång tid tillbaka.&lt;br&gt;Under perioden 1976—1979 genomförde Jägarnas riksförbund-Landsbyg-&lt;br&gt;dens jägare, i samverkan med Umeå universitet, en bred undersökning av&lt;br&gt;älgvandringen inom Jämtlands län. Resultaten av undersökningen över-&lt;br&gt;lämnades till regeringen och naturvårdsverket under år 1980. Riksförbun-&lt;br&gt;det tog även initiativ och utformade en modell for lokal älginventering i&lt;br&gt;samband med älgjakten. Det nuvarande systemet med ”älgOBS-rapporte-&lt;br&gt;ring” följer den av riksförbundet lanserade modellen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det verkligt stora problemet inom de områden av Norrlands inland som&lt;br&gt;är mest utsatta för älgvandring, är att de tidigare lokaltrogna älgpopulatio-&lt;br&gt;nerna i stort sett är bortskjutna. Kvar finns nu till största delen endast&lt;br&gt;älgar med utpräglad vandringsbenägenhet. För att långsiktigt kunna lösa&lt;br&gt;dessa problem erfordras radikala åtgärder. Det kan bl. a. bli fråga om&lt;br&gt;tidsmässigt avsevärt skilda jakttider inom dessa vandringsområden för att&lt;br&gt;kunna bygga upp nya lokaltrogna älgpopulationer, samtidigt som tillräck-&lt;br&gt;ligt jakttryck kan bibehållas på den vandrande delen av älgstammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet är berett att även framgent deltaga och medverka i un-&lt;br&gt;dersökningar och forskning som omfattar även vandringsälgarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Svenska jägareförbundet:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Treårsprogram för ökad avskjutning av älg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget är alltför generellt. Förhållandena varierar i hög grad såväl inom&lt;br&gt;landet som inom länen. Områdesvis förekommer fortfarande övertäta&lt;br&gt;stammar medan det inom andra områden är fråga om att bygga upp&lt;br&gt;sönderskjutna älgbestånd som ligger under vad markerna rimligen skulle&lt;br&gt;kunna bära. Enligt jägareförbundets mening är således behovet av en&lt;br&gt;genomgående stark reducering av älgstammen klart övervärderat. Utreda-&lt;br&gt;ren har också inledningsvis i betänkandet framhållit att älgskadorna på&lt;br&gt;sina håll snarare tenderar att öka än minska, trots en ökad avskjutning.&lt;br&gt;Det är alltså i många fall andra faktorer än älgstammens storlek som&lt;br&gt;påverkar skadebilden. I kapitlet Markägarens ansvar redovisas att det är&lt;br&gt;möjligt att genom anpassningar inom de areella näringarna begränsa vilt-&lt;br&gt;skadorna. Det handlar bl. a. såväl om anpassad skogsskötsel som om val av&lt;br&gt;gröda inom jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om utredaren anger att också andra åtgärder än avskjutning bör&lt;br&gt;vidtas för att minska risken för viltskador och även om han i det efter-&lt;br&gt;följande avsnittet framhåller vikten av att hänsyn tas till lokala förhållan-&lt;br&gt;den, innebär generaliseringen av situationen och markeringen av behovet&lt;br&gt;en kraftig minskning av älgstammen en stor risk för ”överreaktion” hos&lt;br&gt;tillståndsgivande myndighet och rådgivande organ. En så kraftig avskjut-&lt;br&gt;ning som utredaren föreslår kan möjligen vara befogad på begränsade&lt;br&gt;områden men inte för hela län eller ens för hela älgvårdsdistrikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parallellt med att älgstammens storlek anpassas till en lämplig nivå med&lt;br&gt;hänsyn till skador på skog och gröda, bör, enligt jägareförbundets mening,&lt;br&gt;konstruktiva åtgärder vidtagas för att öka det naturliga foderutbudet.&lt;br&gt;Detta kan bl. a. åstadkommas genom olika åtgärder och hänsynstaganden&lt;br&gt;inom skogsbruket. För viltet vidtagna eller planerade åtgärder eller hän-&lt;br&gt;synstaganden bör bl. a. redovisas i nyupprättade skogsbruksplaner. Exem-&lt;br&gt;pelvis kan lågproducerande markområden avsättas och skötas som foder-&lt;br&gt;områden åt hjortviltet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet vill i nu förevarande sammanhang understryka att de&lt;br&gt;strukturrationaliseringar som genomförs och kommer att genomföras&lt;br&gt;inom det svenska jordbruket områdesvis torde medföra att avsevärda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arealer kommer att avsättas för föderproduktion åt viltet i avsikt att öka&lt;br&gt;viltstammarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet instämmer helt i utredarens förslag till målinriktad utbild-&lt;br&gt;ning och information till markägare och jägare. Härvid hänvisas till jägare-&lt;br&gt;förbundets och skogsstyrelsens gemensamma hemställan den 11 maj 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill jägareförbundet framhålla att markernas bär-&lt;br&gt;förmåga när det gäller vilt är helt avgörande för den praktiska skötseln av&lt;br&gt;viltbestånden. Inom ämnesområdet finns vissa kunskaper. För det fortsat-&lt;br&gt;ta praktiska arbetet och när det gäller att ta fram och definiera instrument&lt;br&gt;för att mäta bärförmågor av olika slag är emellertid kunskapsluckorna&lt;br&gt;stora. Detta område är synnerligen viktigt att få täckt genom forskningsin-&lt;br&gt;satser. Medelstillgången är emellertid helt otillräcklig. Enligt jägareförbun-&lt;br&gt;dets mening måste inte minst mot bakgrund dels av viltstammarnas stora&lt;br&gt;positiva värden, dels viltskadornas omfattning ökade forskningsanslag&lt;br&gt;härvidlag vara en synnerligen prioriterad angelägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad avskjutning av dov- och kronhjort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dovviltsstammarna i landet är tämligen lokala. Skador förorsakade av&lt;br&gt;dovvilt är i förhållande till de som förorsakas av älg och kronvilt förhållan-&lt;br&gt;devis harmlösa. Diskussionerna angående de oacceptabla dovviltsskador-&lt;br&gt;na hänför sig till områden som håller mycket täta bestånd. Det rör sig&lt;br&gt;framför allt om vissa områden i Skåne där markägarna inom dovviltsom-&lt;br&gt;rådena valt möjligheten att dels hålla mycket täta populationer som ger&lt;br&gt;underlag för en verkligt betydande jakt, dels samtidigt utnyttja möjlighe-&lt;br&gt;terna till skördeskadeersättning fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser dovvilt instämmer således förbundet i utredarens synpunkt&lt;br&gt;att skadeutvecklingen och den bristande anpassningen av stammen är&lt;br&gt;oroande men understryker samtidigt att detta endast gäller begränsade&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller kronviltet är situationen delvis en annan. Kronviltsskadoma&lt;br&gt;— i första hand på skog — är inom vissa områden avsevärt svårare än de&lt;br&gt;av älg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag att det även vad gäller dov- och kronvilt skall kunna&lt;br&gt;ske en bedömning efter en treårsperiod, sedan de i kap. 6 föreslagna&lt;br&gt;åtgärderna genomförts, är enligt jägareförbundets bedömning värt att ef-&lt;br&gt;tersträva, men en fortsatt kontinuerlig uppföljning är givetvis nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning och information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet vill understryka det väsentliga i att den utbildningsplan som&lt;br&gt;presenterades i Älgen och Skogen snarast genomförs. Utredarens förslag&lt;br&gt;tillstyrkes. Det är emellertid synnerligen angeläget att erforderliga medel&lt;br&gt;ställs till disposition så att utbildningspaketet kan genomföras i full skala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet instämmer vidare i utredarens synpunkter på angelägenheten&lt;br&gt;av att länsälgskötselplaner upprättas och å jourförs. Dessa älgskötselplaner&lt;br&gt;skall bl. a. användas som beslutsunderlag för länsviltnämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under avsnittet berörs även frågan om verksamheten inom ”s. k. älg-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skötselområden” samt om möjlighet for skyddsjakt för jordbruksarrenda-&lt;br&gt;torer utan jakträtt. Jägareförbundet tar upp dessa frågor där de sakbehand-&lt;br&gt;las i utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgvandringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet instämmer helt i de av utredaren anförda synpunkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet vill emellertid vad avser älgskötselområdena inom de delar&lt;br&gt;av landet där samerna har särskilda jaktliga rättigheter understryka att&lt;br&gt;denna fråga kräver alldeles speciella överväganden. Inom utredningens&lt;br&gt;ram har några sådana inte gjorts. En komplettering härvidlag är således&lt;br&gt;nödvändig. Denna bör genomföras inom de berörda länen under medver-&lt;br&gt;kan från markägarna jägarna och samerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren föreslår att en utvärdering av resultaten av de åtgärder för en&lt;br&gt;balanserad älg- och hjortstam som han föreslår skall göras senast år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan framhållits kan år 1994 enligt jägareförbundets mening vara i&lt;br&gt;tidigaste laget. Som ett etappmål kan emellertid en uppföljning vara aktu-&lt;br&gt;ell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till jägareförbundets och länsjaktvårdsföreningarnas omfat-&lt;br&gt;tande engagemang i den nu ifrågavarande verksamheten finner förbundet&lt;br&gt;det naturligt att jägareförbundet centralt och länsjaktvårdsföreningarna&lt;br&gt;regionalt skall vara representerade vid denna uppföljning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skogsindustrierna:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Älgstammarnas utveckling och skadebild&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1970-talet ökade älgstammen i Sverige dramatiskt för att sedan&lt;br&gt;minska något under 1980-talet. Detta har medfört ökade risker för vilt-&lt;br&gt;olyckor i trafiken men framför allt ökade problem för de areella näringar-&lt;br&gt;na. Älgskadorna på skogsbestånd orsakar värdeförluster för hundratals&lt;br&gt;miljoner kronor varje år. Skador i denna omfattning kan inte accepteras av&lt;br&gt;skogsbrukarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet har man hävdat att 7 % av plant- och ungskogarna är svårt&lt;br&gt;älgskadade. Denna siffra är alltför låg. Av skogsstyrelsens och olika skogs-&lt;br&gt;företags egna inventeringar av älgskador framgår att skadeläget är betyd-&lt;br&gt;ligt mer allvarligt än vad riksskogstaxeringens uppgifter gör gällande.&lt;br&gt;Problemet får inte negligeras och radikala åtgärder måste till för att mins-&lt;br&gt;ka betestrycket på skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För riket som helhet har älgavskjutningen legat på en, historiskt sett,&lt;br&gt;mycket hög nivå under 1980-talet. Detta speglar främst älgstammens stor-&lt;br&gt;lek och ambitionen att minska denna. Inom vissa områden med stor&lt;br&gt;älgstam har dock den årliga avskjutningen varit alltför låg. Detta har lokalt&lt;br&gt;sett medfört oproportionerligt stora älgstammar och hårt betestryck. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är främst inom dessa områden som en ytterligare minskning av älgstam-&lt;br&gt;men måste genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare måste markägarnas inflytande över jakten stärkas. För att lösa de&lt;br&gt;problem som älgen orsakar markägarna måste de få en starkare besluts-&lt;br&gt;ställning i jaktfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bättre balans i älg- och hjortstammar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen för viltvården bör under de närmaste åren vara att reducera älg-&lt;br&gt;stammarnas storlek till en från markägarsynpunkt acceptabel nivå. Man&lt;br&gt;kan inte acceptera att en lokalt för stor älgstam skall slå ut eller allvarligt&lt;br&gt;skada skogsföryngringar. Därför är vi helt överens med utredningens mål-&lt;br&gt;sättning att under en treårsperiod reducera älgstammen till en balanserad&lt;br&gt;nivå med avseende på viltskadorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå ett önskvärt resultat skulle avskjutningen sannolikt behö-&lt;br&gt;va ligga på 170000—200000 älgar per år. Här måste dock den lokala&lt;br&gt;variationen i älgstammens täthet och betestillgången noga beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna utföra önskvärd avskjutning på effektivaste sätt behövs&lt;br&gt;bättre kunskaper om älgstammens storlek samt lokala fördelning. Detta&lt;br&gt;kräver ofta förbättrade och förfinade inventeringsmetoder. Dagens upp-&lt;br&gt;skattningar av älgstammens storlek är gjorda med metoder som i en del fall&lt;br&gt;är ytterst bristfälliga. Här behövs forskning som leder fram till att vi får&lt;br&gt;inventeringsmetoder som ger säkra och mer tillförlitliga uppgifter om&lt;br&gt;älgstammens storlek och fördelning. Sådan forskning bör naturligtvis fi-&lt;br&gt;nansieras av viltskadefonderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag finns ett förslag till forskningsprogram rörande problemen&lt;br&gt;runt för stora älgstammar. Detta projekt ”Balanserad älgstam” är mycket&lt;br&gt;intressant och angeläget både för skogsbruket och samhället i stort. Det&lt;br&gt;vore därför naturligt att man från statens sida ställde sig positiv till att&lt;br&gt;tillskjuta medel så att projektet skall kunna få den utformning och omfatt-&lt;br&gt;ning som är önskvärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i betänkandet poängterats vikten av en utökad utbildning och&lt;br&gt;informationsverksamhet. Detta är enligt vår mening ytterst viktigt för att&lt;br&gt;målen skall kunna nås. Ökat lokalt ansvar över jakten förutsätter att en&lt;br&gt;riktad utbildning och informationsverksamhet kommer till stånd. Härige-&lt;br&gt;nom får markägare och jägare större möjligheter att ta sitt ökade ansvar för&lt;br&gt;avskjutningen. Utbildningen får dock inte tas som skäl för att fördröja&lt;br&gt;reduceringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag finns ett utmärkt utbildningsmaterial, framtaget av Mellan-&lt;br&gt;svenska skogsskyddskommittén. Detta material syftar till att öka förståel-&lt;br&gt;sen för älgskadeproblemet bland jägarna och skogsbrukarna. På detta sätt&lt;br&gt;hoppas man på att ett givande samarbete utvecklas mellan parterna. Ett&lt;br&gt;väl fungerande samarbete mellan markägare/jägare är en förutsättning för&lt;br&gt;att man skall kunna genomföra den lokala anpassningen av älgstammen&lt;br&gt;som krävs. I detta utbildnings- och informationsarbete bör lämpligast&lt;br&gt;skogsvårdsorganisationen ha en nyckelroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar problemen med vandringsälgar måste vi ställa oss tvek-&lt;br&gt;samma till dess omfattning. Enligt betänkandet anges ända upp till 75% av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;älgstammen i Norrland vara vandrande. Detta är en siffra som enligt vår&lt;br&gt;mening är alltför hög.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom är det svårt att skapa tillräckligt stora älgskötselområden för&lt;br&gt;att få kontroll över vandringsälgarna. Vi är positiva till uppdelning i&lt;br&gt;mindre jaktenheter där man i stort sköter älgstammen på egen hand. Men&lt;br&gt;om man ser enbart till problemet med vandrande älgar så är älgskötselom-&lt;br&gt;råden i storleksklassen 3000 — 8000 ha alltför små. För att täcka in vand-&lt;br&gt;ringsälgarna behövs älgskötselområden i storleksklassen upp till 100000&lt;br&gt;ha eller mer. Detta är helt naturligt från praktisk synpunkt orealistiska&lt;br&gt;arealer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår uppfattning är att det effektivaste sättet att öka kontrollen över&lt;br&gt;vandringsälgar är genom förlängd jakttid. Genom att kunna bedriva jakten&lt;br&gt;efter det att älgarna har samlats i vinterbetesområdet bör man kunna&lt;br&gt;minska problemen orsakade av dessa. Ofta samlas vandringsälgen lokalt&lt;br&gt;under vintern och det är inom dessa områden de största betesskadorna&lt;br&gt;uppstår. Ökad avskjutning inom dessa områden innebär att de svåraste&lt;br&gt;skadorna på skog kan minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är bra att utredningen påpekar vikten av utvärdering av resultaten&lt;br&gt;år 1994. Utvärderingen får dock inte bara beakta skadorna på skog. Man&lt;br&gt;måste även se på hur betestrycket, som orsakats av älg, har förändrats.&lt;br&gt;Vidare måste man inse att problemet inte är löst med en ökad avskjutning&lt;br&gt;under några år. Det är viktigt att även efter år 1994 arbeta för att få en&lt;br&gt;älgstam som är i nivå med de areella näringarnas krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ersättning för skada&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Lantbruksstyrelsen: Fungerar inte anpassningen av älgstammen kommer&lt;br&gt;betydande skador att uppträda även i fortsättningen. På enskilda fastighe-&lt;br&gt;ter kan de bli omfattande. Utredningen understryker här starkt sambandet&lt;br&gt;mellan det ansvar jägare/markägare har för att reglera viltet genom jakt&lt;br&gt;och inträffade skador. Detta samband är ofta betydligt svagare än vad som&lt;br&gt;framgår av utredningen eftersom effekten av olika åtgärder i så hög grad&lt;br&gt;beror av vad som görs inom större områden. Från samma utgångspunkt&lt;br&gt;blir skyddsjakten många gånger av flera skäl ett komplicerat instrument&lt;br&gt;och svår att använda på ett effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattande slutsats av vad som sagts om de problem som kan&lt;br&gt;följa av en övergång till den föreslagna ordningen måste därför bli att&lt;br&gt;relativt omfattande skador kommer att kunna uppträda på enskilda före-&lt;br&gt;tag men att detta får tolereras med hänsyn till de övriga fördelar som kan&lt;br&gt;vinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt hårt kan företag med skadekänslig produktion inom trädgårds-&lt;br&gt;odlingen komma att drabbas. Det torde kunna diskuteras om det är skäligt&lt;br&gt;att kostnaderna för skadorna helt skall bäras av produktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att skyddsåtgärder i form av jakt, skrämsel och elektriska stängsel&lt;br&gt;används i vissa frukt- och bärodlingar förekommer allvarliga skador på&lt;br&gt;många håll i landet. Det är särskilt under vinterhalvåret skadorna upp-&lt;br&gt;kommer. Då är det svårt med tillsynen av odlingarna på grund av snö och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mörker. Inom frilandsodlingen av grönsaker är problemen i vissa områden&lt;br&gt;störst. Dessa odlingar måste på grund av växtföljden flyttas runt på företa-&lt;br&gt;get. Kostnaderna för stängsel blir där oproportionellt höga per arealenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är redan i dag svårt för trädgårdsodlarna att erhålla ersättning för&lt;br&gt;skador som orsakas av älg. Klara och tydliga anvisningar behövs angående&lt;br&gt;vad som är tillräckliga förebyggande åtgärder. Bidrag ur viltskadefonden&lt;br&gt;bör även fortsättningsvis kunna utgå till trädgårdsföretag för stängsel&lt;br&gt;m. m. Lönsamheten inom trädgårdsnäringen är generellt sett ansträngd&lt;br&gt;och för fruktodlingen är situationen särskilt osäker eftersom gränsskyddet&lt;br&gt;nyligen sänkts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jaktvårdarnas intresse för att minska älgstammen präglas av stora varia-&lt;br&gt;tioner. Detta ger en oroande bild inför framtiden. Trädgårdsodlingarna&lt;br&gt;som drabbas av viltskador är ofta inte areellt stora men betingar ett&lt;br&gt;avsevärt värde för odlaren. I vissa fall är det fleråriga grödor där många års&lt;br&gt;kostnader i träd och plantor kan gå förlorade. I andra fall har stort antal&lt;br&gt;plantor köpts in. Även här kan skadorna bli väsentliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns egentligen inga skäl angivna till att ta bort stödmöjligheterna&lt;br&gt;för trädgårdsföretag före jordbruket. Företagarna bör få rimlig tid för att&lt;br&gt;genomföra skyddsåtgärder, sätta upp stängsel, flytta odlingar m. m. För att&lt;br&gt;hålla nere kostnaden för stängsel väljer odlarna ofta att själv utföra arbe-&lt;br&gt;tet. Även detta begränsar hur snabbt skyddsåtgärderna kan göras. Många&lt;br&gt;företag odlar såväl trädgårds- som jordbruksgrödor. Detta är också ett&lt;br&gt;motiv till lika behandling. Om förändringarna genomförs år 1995 är det&lt;br&gt;också möjligt att hinna informera trädgårdsodlarna om de nya förhållan-&lt;br&gt;dena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen: Utredningen föreslår att ersättning till omplantering av&lt;br&gt;älgskadad skog ej skall utgå efter år 1994. Detta tycker skogsstyrelsen är&lt;br&gt;riktigt eftersom markägarna då har haft möjligheten att under större frihet&lt;br&gt;och eget ansvar åtgärda viltproblemet, dvs. efter den föreslagna intensiva&lt;br&gt;avskjutningsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man skall kunna utnyttja möjligheten att hålla en balanserad älg-&lt;br&gt;stam som ett större område kan bära finns alltid risk för punktvisa skador&lt;br&gt;som kan bli betungande för mindre skogsinnehavare. Ett borttagande av&lt;br&gt;ersättning måste därför kombineras med möjligheter till snabba insatser i&lt;br&gt;form av skyddsjakt utan administrativa dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna bidraget till omplantering under en övergångsperiod&lt;br&gt;(1992—1994) är positivt förutsatt att älgstammen minskas under samma&lt;br&gt;period. Bidraget bör dock inte begränsas till skador som inträffar åren&lt;br&gt;1992—1994. De svåraste skadorna uppstår genom upprepad betning un-&lt;br&gt;der flera år. Fastställer man ett treårsprogram för minskning av älgstam-&lt;br&gt;men så bör restaureringen av de bestånd som förstörts under hela perioden&lt;br&gt;med för hög älgstam ingå i ”paketet”. Bidrag bör utgå även till bestånd där&lt;br&gt;sönderbetningen fullbordats eller påbörjats under 1980-talet, eftersom&lt;br&gt;samhället uppenbarligen har iklätt sig ett visst ansvar för betningsskador&lt;br&gt;av älg och hjort genom att avskjutningen reglerats via myndighetsbeslut.&lt;br&gt;Bidraget bör utgå till enskilda skogsbrukare med mindre markinnehav (se&lt;br&gt;nedan) förutsatt att jakträttsinnehavaren under ordinarie jakt uthålligt har&lt;br&gt;fällt det antal älgar han årligen tilldelats genom beslut av länsstyrelsen eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;då skyddsjakt har begärts i de fall marken inte ingår i licensområde. Det&lt;br&gt;kan givetvis finnas särskilda skäl till att dessa villkor inte uppfyllts som gör&lt;br&gt;att markägaren ändå bör vara berättigad till bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mindre markinnehav bör vara liktydigt med ett innehav, som inte&lt;br&gt;kan hålla en ”egen” älgstam, vilket innebär att det är mindre än 3000 —&lt;br&gt;5000 ha i södra Sverige och mindre än 5 000 — 8000 ha i norra Sverige.&lt;br&gt;Motivet är att på större områden bör i allmänhet redan i dag ha funnits&lt;br&gt;möjlighet att reglera älgstammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör påpekas att den försöksverksamhet för ersätt-&lt;br&gt;ning av skada på skog som berör vissa län getts en utformning både&lt;br&gt;beträffande ersättningsnivå och övriga villkor att detta är ett prov med&lt;br&gt;begränsat värde. Denna verksamhet bör omgående ersättas med de regler&lt;br&gt;om högst 50% bidrag som utredningen föreslår för den senare avvecklings-&lt;br&gt;perioden och inte villkoras till enbart planteringar eftersom även självför-&lt;br&gt;yngringar kan utsättas för skador och vara i behov av restaurering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett problem som bör beaktas i samband med utformningen av bidrags-&lt;br&gt;reglerna är att skilja älg- och rådjursskador åt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen delar utredarens uppfattning att en ökad avskjutning&lt;br&gt;under den normala jakten är det viktigaste medlet att förebygga viltskador.&lt;br&gt;När det gäller åtgärder för att förebygga älgskador behövs en kontinuerlig&lt;br&gt;uppföljning av både älgstammen via bl. a. den allmänt etablerade ”älgob-&lt;br&gt;sen” och ett stabilt system för registrering av betestryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet: Det förtjänar uppmärksammas vad egendomsnämnder-&lt;br&gt;na i Skara, Lunds och Karlstads stift framfört i sina yttranden rörande de&lt;br&gt;skador som förorsakas av vildsvin, bäver, tranor och canadagäss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret: Som argument för att på sikt avveckla möjligheten till&lt;br&gt;ersättning anför utredningen att det inte är rimligt med ett generellt&lt;br&gt;ersättningssystem för skador på skog. Man kan å andra sidan också hävda&lt;br&gt;att det är rimligt att jägarna är med och bidrar till kostnaden för de skador&lt;br&gt;som viltet orsakar. Från renodlad skogsvårdssynpunkt skulle skogsägarna&lt;br&gt;helst se att älgstammen var lika med noll. Man får dock anta att skogsägar-&lt;br&gt;na är beredda att tåla ett visst betestryck. I extremfall och särskilt i&lt;br&gt;områden med mycket vandringsälg kan en enskild skogsägare komma att&lt;br&gt;lida mycket kännbar skada, framför allt gäller detta bestånd med tallung-&lt;br&gt;skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret kan dela utredningens uppfattning att ett generellt ersätt-&lt;br&gt;ningssystem på sikt kan avvecklas, men ifrågasätter om inte möjligheten&lt;br&gt;till ersättning bör behållas för s.k. totalskador, dvs. skador som är av&lt;br&gt;sådan omfattning att de måste åtgärdas enligt skogsvård slagen. Värdering-&lt;br&gt;en av sådana skador skulle inte behöva innebära någon extra kostnad då de&lt;br&gt;under alla förhållanden måste utredas av skogsvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket anser att skador på jordbruks-&lt;br&gt;grödor och skog orsakade av älg i princip inte skall ersättas efter år 1994.&lt;br&gt;Verket är emellertid tveksamt om ersättningsmöjligheterna helt kan av-&lt;br&gt;vecklas efter denna tidpunkt. Enligt verkets mening bör det även efter år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994 finnas möjlighet att lämna ersättning till jord- och skogsbrukare vilka&lt;br&gt;uppenbarligen inte haft några möjligheter att genom jakt eller andra skade-&lt;br&gt;förebyggande åtgärder minska eller eliminera skador orsakade av älg.&lt;br&gt;Ersättning skulle således kunna lämnas till sådana jord- och skogsbrukare&lt;br&gt;som råkat ut for mycket plötsliga och oförutsedda skador vilka det är&lt;br&gt;uppenbart oskäligt att brukaren själv skall svara for. Reglerna for ersätt-&lt;br&gt;ning skall därmed vara så utformade att ersättning endast kan lämnas i&lt;br&gt;rena undantagsfall. Naturvårdsverket föreslår därför att länsstyrelserna&lt;br&gt;även efter år 1994 får lämna viss ersättning for älgskador med stöd av 7§&lt;br&gt;viltskadeförordningen (i dess föreslagna lydelse) efter föreskrifter som&lt;br&gt;verket meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges lantbruksuniversitet: I betänkandet föreslås begränsning av och på&lt;br&gt;längre sikt avskaffandet av ersättning för viltskador förorsakade av&lt;br&gt;hjortdjur. 1 stället föreslår utredningen att en ökad satsning skall ske på&lt;br&gt;olika former av förebyggande åtgärder. Ett sådant förslag står i överens-&lt;br&gt;stämmelse med en allmän princip att regleringen av dessa problem framför&lt;br&gt;allt skall ske genom reglering av de aktuella djurbestånden kompletterad&lt;br&gt;med åtgärder som vid en viss given täthet på viltbestånden kan begränsa&lt;br&gt;skadornas omfattning. SLU anser att detta är ett bra förslag som lägger en&lt;br&gt;viktig grund för ett framtida system med lokal reglering av djurbestånden&lt;br&gt;grundat på olika områdens varierande bärförmåga i vid bemärkelse. De&lt;br&gt;resurser som i dag går till ersättning för skador av olika slag bör i framtiden&lt;br&gt;i stället satsas på forskning, utveckling, utbildning och information och på&lt;br&gt;de olika förebyggande åtgärder som kan bli aktuella. Detta är egentligen&lt;br&gt;bara en tillämpning av de grundläggande principerna som citerades i&lt;br&gt;inledningen av detta yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Rådet tillstyrker utredarens förslag&lt;br&gt;om att begränsa och senare upphöra med ersättning för viltskador av älg&lt;br&gt;och hjortdjur och i stället satsa på förebyggande åtgärder som t. ex. inhäg-&lt;br&gt;nad av koncentrerade odlingar, anpassning av grödoval, arealdisposition&lt;br&gt;m. m., vilket kan begränsa skadornas omfattning. Detta förslag är en grund&lt;br&gt;för ett system med lokal reglering av viltbestånden, som är baserat på olika&lt;br&gt;områdens möjligheter att föda viltet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län: Sammanfattningsvis kan sägas att varia-&lt;br&gt;tionerna i hjortskadeersättningarna snarare är ett mått på skördeförutsätt-&lt;br&gt;ningarna på grund av vädersituationen under augusti-september än ger en&lt;br&gt;rättvisande bild av älgstammens storlek. Vid goda mognads- och skördebe-&lt;br&gt;tingelser, dvs. tidig skörd, blir grödaskadorna små. Vid omvänt förhållan-&lt;br&gt;de blir exponeringstiden för skadegörelse lång och skadorna större. Läns-&lt;br&gt;styrelsen kan dock konstatera att länet legat rejält under riksgenomsnittet&lt;br&gt;på utbetalda viltskadeersättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skogsskador från älg och rådjur som finns, är lokalt påtagliga i norra&lt;br&gt;delen av länet utom kusten, men i övrigt måttliga. Skogsvårdsstyrelsens i&lt;br&gt;remissärendet avgivna yttrande tycks huvudsakligen avse Uppsala län.&lt;br&gt;Det överensstämmer nämligen inte med bedömningen i 1989 års broschyr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och heller inte med den uppfattning som länsstyrelsen hittills har fått om&lt;br&gt;skogsskadornas omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motsats till utredningens uppfattning om läget på många andra håll i&lt;br&gt;landet är älgstammen i Stockholms län enligt länsstyrelsens mening väl&lt;br&gt;avpassad och kan även tillåtas öka på några håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för skada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker överflyttning av beslut om ersättning för ”andra&lt;br&gt;skador av vilt” från naturvårdsverket till länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för omplantering av älgskadad skog har inte hittills varit&lt;br&gt;aktuell i Stockholms län och torde inte heller framdeles bli det i annat fall&lt;br&gt;än som regleras i 12 § förslaget till viltskadeförordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande trädgårdsodlingar delar länsstyrelsen utredningens bedöm-&lt;br&gt;ning. Dessa är, som utredningen framhåller, intensivodlingar där en hög&lt;br&gt;skyddsnivå kan krävas av odlaren. Detta har även varit länsstyrelsens&lt;br&gt;principiella ståndpunkt vid ansökningar om skyddsjakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller utredningens principförslag att avskaffa ersättningsrätten för&lt;br&gt;kron- och dovviltsskador har länsstyrelsen ingen erinran. Dock vill länssty-&lt;br&gt;relsen i detta sammanhang erinra om att jaktarrendekontrakt normalt sluts&lt;br&gt;på 5 år. Övergångstiden för ersättningsrättens avskaffande borde därför i&lt;br&gt;princip vara lika lång, räknat från bestämmelsens ikraftträdande. Härige-&lt;br&gt;nom bereds parterna möjlighet att anpassa gällande jordbruks- och jaktar-&lt;br&gt;rendekontrakt till de nya reglerna. För Stockholms läns del torde frågan i&lt;br&gt;stort sett ha liten praktisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att ersättning för älgskador på gröda generellt skall upphöra&lt;br&gt;efter år 1994 ställer sig länsstyrelsen negativ till. Som utredningen framhål-&lt;br&gt;ler kan viltskador drabba mycket hårt lokalt. Älgstammen, beräknad över&lt;br&gt;ett större område, behöver likväl inte vara för stor. Samma argument, som&lt;br&gt;används emot ett försäkringssystem för viltskador, kan däremot användas&lt;br&gt;för bibehållande av ett viltskadeersättningssystem i begränsad utsträck-&lt;br&gt;ning för ersättning för grödaskador om särskilda skäl föreligger. Sådana&lt;br&gt;skäl kan vara lokalt stora skador trots skadeförebyggande åtgärder hos&lt;br&gt;såväl markägare som arrendator. Ett självrisksystem liknande det nuva-&lt;br&gt;rande måste dessutom finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vill emellertid för sin del förorda att strängare krav på&lt;br&gt;skadeförebyggande åtgärder införs. Härigenom kan vissa avarter av bi-&lt;br&gt;dragskrav avslås. Som exempel på ofullkomligheter i det gällande systemet&lt;br&gt;kan följande anföras. Det har förekommit att fastighetsägare/skogsbrukare&lt;br&gt;som tillika är jakträttsinnehavare beviljats s. k. havreälgar att skjutas från&lt;br&gt;augusti. Denna möjlighet har dock inte utnyttjats, varefter jordbruksarren-&lt;br&gt;datorn på den aktuella fastigheten begärt mycket höga ersättningar för&lt;br&gt;viltskador. Länsstyrelsen har här inte ansett sig kunna avslå arrendatoms&lt;br&gt;skadeanspråk då han, såvitt kunnat utrönas, inte haft någon skuld till att&lt;br&gt;några skyddsåtgärder genom jakt inte kommit till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bibehållande av viltskadeersättning i begränsad form innebär en&lt;br&gt;relativt liten administrativ insats från länsstyrelsens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen förordar således att viss ersättningsmöjlighet för älgska-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dor på gröda bibehålls även efter år 1994. Däremot bör inte länsviltnämn-&lt;br&gt;den kopplas in i bedömningen av viltskadeärenden. Länsstyrelsens be-&lt;br&gt;stämda mening är att nämnden normalt inte kan tillföra viltskadeärendena&lt;br&gt;någon ytterligare utredning av betydelse for beslut i ärendena. Skadornas&lt;br&gt;omfattning bestäms, förutom av älgstammens storlek, till helt avgörande&lt;br&gt;del av vädret och därav beroende skördemöjligheter. Inhämtande av ytt-&lt;br&gt;rande beträffande viltskadorna från länsviltnämnden skulle bara skapa en&lt;br&gt;extra byråkratisk omgång och medföra ytterligare kostnader och tidsspil-&lt;br&gt;lan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att större restriktivitet med utbetalning av&lt;br&gt;ersättningar skall iakttas under en övergångsperiod fram t. o. m. år 1994 då&lt;br&gt;rätten till ersättning skall upphöra. Om regeringen följer utredningens&lt;br&gt;förslag är det, enligt länsstyrelsens mening, inte lämpligt att enligt 5§&lt;br&gt;förslaget till viltskadeförordningen fixera ett visst årligt belopp (efter för-&lt;br&gt;slag av länsviltnämnden) som skall räcka till det årets skador. Fällavgiften&lt;br&gt;och därmed belopp för skadeersättning behöver fastställas redan före&lt;br&gt;jaktårets början. Skadeersättningen per kilogram förlorad skörd skulle då&lt;br&gt;bli helt beroende av hur skördevädret blir. Det kan inte vara godtagbart.&lt;br&gt;Sammanfattningsvis är, enligt länsstyrelsens mening, föreslagen modell för&lt;br&gt;avveckling av skadeersättningssystemet mindre lämpligt och i ett beståen-&lt;br&gt;de system kan den inte användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: I utredningen föreslås att möjligheten till&lt;br&gt;ersättning för viltskador successivt skall upphöra inom ett antal år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen instämmer i utredningens uppfattning att övergångstidens&lt;br&gt;slutmål är att uppnå balanserade viltstammar med biologiskt väl avvägd&lt;br&gt;sammansättning av en sådan storlek och skötta på sådant sätt, att ersätt-&lt;br&gt;ningsberättigade skador inte behöver uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har ingen erinran mot förslaget att ersättningar av medel&lt;br&gt;från fallavgifter avseende skador av dov- och kronhjort på jordbruksgrö-&lt;br&gt;dor eller på trädgårdsodlingar skall upphöra i och med utgången av år&lt;br&gt;1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare tillstyrker länsstyrelsen att ersättningar avseende skada av älg på&lt;br&gt;trädgårdsodling samtidigt slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten till ersättning för viltskador avseende jordbruksgrödor och&lt;br&gt;skog skall enligt förslaget avvecklas under en något längre tidsperiod. Intill&lt;br&gt;dess ersättning för sådana skador upphör fr. o. m. år 1995 rekommenderar&lt;br&gt;utredningen att en större restriktivitet bör tillämpas vid skador på jord-&lt;br&gt;bruksgröda. Bl. a. förutsätts för att normalt 70% av skadans värde skall&lt;br&gt;erhållas att en rimlig avskjutning och skyddsjakt sker samt att nödvändiga&lt;br&gt;förebyggande åtgärder vidtagits. I stort har länsstyrelsen inte något att&lt;br&gt;invända häremot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den angivna lydelsen av 5§ i förslaget till ny viltskadeförordning synes&lt;br&gt;ge möjlighet åt företrädare i länsviltnämnden att utöva s. k. vetorätt beträf-&lt;br&gt;fande förslag om den del av fallavgift som avser ersättning för viltskador.&lt;br&gt;Dock motsägs en sådan tolkning av utredningens uttalande på s. 68 om att&lt;br&gt;länsstyrelsen för det fall nämnden inte är enig särskilt skall beakta syn-&lt;br&gt;punkterna från jägarorganisationernas företrädare i nämnden. Det är i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stället rimligt att länsstyrelsen som fondförvaltare med ledning av länsvilt-&lt;br&gt;nämndens yttrande/förslag får avgöra frågor om eventuella avsteg från&lt;br&gt;huvudregeln beträffande ersättningens storlek. Länsstyrelsen avstyrker&lt;br&gt;därför förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslaget såvitt angår bidrag till omplantering&lt;br&gt;av älgskadad skog till enskilda skogsbrukare med mindre markinnehav&lt;br&gt;under en övergångsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att ersättningsmöjligheterna avses slopas i stort hänvisas de&lt;br&gt;skadelidande jord- och skogsbruksföretagarna till att själva medverka och&lt;br&gt;samråda med andra för att förebygga skador samt söka erhålla kompensa-&lt;br&gt;tion för viltskadorna på andra sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget till ny viltskadeförordning kommer i vissa undantagsfall&lt;br&gt;under avvecklingsperioden möjlighet till ersättning för viltskador att fin-&lt;br&gt;nas kvar. En av förutsättningarna för ersättning är att skyddsjakt utövas&lt;br&gt;efter särskilt tillstånd därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förslagen genomförs resulterar detta i ansökningar om skyddsjakt&lt;br&gt;hos länsstyrelsen när viltskador börjar upptäckas på åkergrödan inför&lt;br&gt;förestående skörd. Skördesäsongen i länet börjar som regel i slutet av juli&lt;br&gt;eller början av augusti. Detta innebär att länsstyrelsen kanske bara någon&lt;br&gt;månad efter det att ett ansträngande resurs- och tidskrävande arbete med&lt;br&gt;älgjaktslicensema klarats av måste börja behandla skyddsjaktsansökning-&lt;br&gt;ar. Det administrativa arbetet förlängs och utökas därmed stick i stäv med&lt;br&gt;målsättningen att minska den administrativa belastningen på länsstyrel-&lt;br&gt;serna. Vidare innebär det utökade skyddsjaktsinstitutet i sigen misstroen-&lt;br&gt;deförklaring och ett undergrävande av möjligheterna att genom den frivil-&lt;br&gt;liga samverkansidén klara den nödvändiga avskjutningen inom den ordi-&lt;br&gt;narie reglerade jakttiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har angående försäkringssystem bestämt att det för närva-&lt;br&gt;rande inte är möjligt att införa något sådant system för viltskador. Länssty-&lt;br&gt;relsen har mot bakgrund av de skäl som utredningen anfört inte någon&lt;br&gt;invändning häremot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län: Nämnden har inget att erinra mot att&lt;br&gt;möjligheterna till ersättning för grödaskador inte skall finnas kvar efter år&lt;br&gt;1994. Nämnden befarar dock att problem kan komma att uppstå i relatio-&lt;br&gt;nerna mellan markägare-jordbruksarrendatorer-jägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trädgårdsodling. I likhet med utredaren anser länsviltnämnden, att den&lt;br&gt;som yrkesmässigt bedriver trädgårdsodling skall väga in riskerna för vilt-&lt;br&gt;skador i den normala riskbedömningen för företaget. Nämnden tillstyrker&lt;br&gt;alltså bifall till förslaget om att ersättning för skador av älg, kron- och&lt;br&gt;dovhjort inte längre skall lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skog. Nämnden delar utredarens uppfattning att det inte är rimligt med&lt;br&gt;ett generellt ersättningssystem för viltskador på skog. Nämnden har heller&lt;br&gt;inget att erinra mot förslaget om att visst bidrag skall kunna ges till&lt;br&gt;enskilda skogsbrukare med mindre markinnehav som drabbas så hårt av&lt;br&gt;älgskador att omplantering är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 likhet med utredaren anser nämnden att dessa föreslagna bidrag bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara obehövliga efter år 1994 och nämnden delar också uppfattningen att Prop. 1991/92:9&lt;br&gt;kostnaderna skall belasta statsbudgeten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för skador av kron- och dovhjort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden har inget att erinra mot förslaget att betesskador förorsakade av&lt;br&gt;kron- och dovhjort inte skall ersättas. Inom länet är en förhållandevis stor&lt;br&gt;procent av ersättningsberättigade skador förorsakade av de båda hjortar-&lt;br&gt;terna. Ofta värderas skadan viss procent älg och viss procent hjort. För att&lt;br&gt;minska riskerna för felaktig skadevärdering föreslår nämnden att ersätt-&lt;br&gt;ning fram t. o. m. år 1994 även kan utgå för hjortskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdering av skadan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillgodose markägarnas krav på att träda, vall och övrig mark inte&lt;br&gt;skall ingå i basen för beräkning av självrisken vid en viltskada föreslår&lt;br&gt;utredaren att 70% av skadans värde i normalfallet skall ersättas med&lt;br&gt;medel ur viltskadefonden och att resterande 30% skall betraktas som&lt;br&gt;markägarens självrisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden har inget att erinra mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkring mot vissa skador&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de skäl som utredaren redovisat delar nämnden utredarens uppfattning&lt;br&gt;att ett system med försäkring för viltskador inte är möjligt att införa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att förebygga skador av vilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsjakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nämndens mening skall skyddsjakt endast behöva tillgripas i undan-&lt;br&gt;tagsfall, men när sådan jakt är påkallad skall givetvis handläggningen ske&lt;br&gt;snabbt, dock inte snabbare än att inblandade parter får tillfälle att lämna&lt;br&gt;sina synpunkter i ärendet och, när så är möjligt, initiera andra åtgärder i&lt;br&gt;syfte att minska skadorna än genom jakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markägarnas ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsviltnämnden vill understryka det utredaren här framför om möjlighe-&lt;br&gt;terna för markägaren att genom olika åtgärder i samband med markens&lt;br&gt;brukande minska riskerna för viltskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom jordbruket kan det ske genom val av gröda och arealdisposition&lt;br&gt;och i skogsbruket genom en till en önskvärd viltförekomst anpassad skogs-&lt;br&gt;skötsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägarnas ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden delar utredarens uppfattning att jägarna kan och bör ta ett större&lt;br&gt;ansvar vad rör viltskador. Det kan dels ske genom en till de lokala förhål-&lt;br&gt;landena anpassad avskjutning, dels genom uppsättning och skötsel av&lt;br&gt;tillfälliga stängsel eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden delar utredarens uppfattning om vikten av ett utbyggt samråd&lt;br&gt;mellan jägare och markägare. Detta samråd kan få vara obligatoriskt&lt;br&gt;under förutsättning att det kan ske utan att tillskapa nya beslutsnivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden har heller inget att erinra mot att de areella näringarnas&lt;br&gt;synpunkter på skadebilden redovisas i de kretsvisa skötselplanerna som&lt;br&gt;föreslås bli upprättade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsviltnämndernas ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden har inga invändningar mot de synpunkter och förslag som&lt;br&gt;framförs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för skador av kron- och dovhjort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 områden där det förekommer både älg och hjort kan det vara svårt för&lt;br&gt;god man vid värdering av skada att skilja ut i vilken omfattning jordbruks-&lt;br&gt;skadorna orsakats av hjort resp. älg. Möjligheten att få ersättning för&lt;br&gt;skador på jordbruksgrödor bör med anledning av vad ovan anförts upphö-&lt;br&gt;ra samtidigt dvs. från och med år 1995 för både hjort och älg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen delar utredarens uppfatt-&lt;br&gt;ning rörande slopande av ersättningsmöjligheterna för viltskador av aktu-&lt;br&gt;ell art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen anser sig redan ha vidtagit&lt;br&gt;kraftåtgärder för att komma till rätta med skadorna på bl. a. skogen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser därför att det är tveksamt om det för Kronobergs&lt;br&gt;läns del kan anses sakligt motiverat att införa ett tillfälligt bidragssystem&lt;br&gt;för skador på skog. Systemet medför dessutom ökad administration på&lt;br&gt;regional nivå. Enligt skogsvårdsstyrelsen i länet är emellertid kraven för att&lt;br&gt;få bidrag så högt ställda att det är rimligt att bidrag utgår i de fall kraven&lt;br&gt;uppfylls. Länsstyrelsen vill, mot bakgrund härav, inte motsätta sig försla-&lt;br&gt;get. Länsstyrelsen anser emellertid att skogsvårdsstyrelsen är mest kompe-&lt;br&gt;tent att handha det föreslagna bidragssystemet och förordar en sådan&lt;br&gt;lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen hemställde i skrivelse den 10&lt;br&gt;december 1984 till jordbruksdepartementet att en översyn skulle ske av&lt;br&gt;bestämmelserna i viltskadeförordningen rörande skador på skog, som&lt;br&gt;förorsakats av älg. Länsstyrelsen framhöll härvid bl. a. att möjligheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att få ersättning för inträffade skador var med rådande tillämpning av 17 §&lt;br&gt;viltskadeförordningen mycket små. ”Enligt länsstyrelsen har skogsskador-&lt;br&gt;na fått en sådan omfattning och är dessutom så väl belagda att en ändring&lt;br&gt;av ersättningsbestämmelserna är motiverad, så att möjligheterna att få&lt;br&gt;ersättning utökas”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förordningen om försöksverksamhet med bidrag till omplantering&lt;br&gt;av skog som skadats av älg (SFS 1988:406) utgår i tre län bidrag med högst&lt;br&gt;25% av kostnaderna för den nya planteringen i mån av tillgång på medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker utredningens förslag om att ersättning för älg-&lt;br&gt;skador på jordbruksgröda och skog skall upphöra att gälla fr. o. m. år 1995.&lt;br&gt;Det är nu alltför tidigt att ta ställning till ett sådant förslag. Först måste&lt;br&gt;resultatet av det föreslagna treårsprogrammet (åren 1992 — 1994) for ökad&lt;br&gt;avskjutning av älg avvaktas. Vidare bör nyssnämnda försöksverksamhet&lt;br&gt;med omplanteringsbidrag vara avslutad (år 1990) och utvärdering ske av&lt;br&gt;denna verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet föreslås att ersättning skall kunna utgå enligt ett tempo-&lt;br&gt;rärt system for skogsskador som inträffar under åren 1992— 1994. Bidrag&lt;br&gt;av statsmedel skall under denna tid kunna utgå med högst 50% till om-&lt;br&gt;plantering av skog till enskilda skogsbrukare med mindre markinnehav.&lt;br&gt;Något författningsförslag att lämna synpunkter på läggs tyvärr inte fram av&lt;br&gt;utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har ingen erinran mot förslaget att generell ersättning för&lt;br&gt;skador som förorsakats av dovhjort och kronhjort skall upphöra efter den&lt;br&gt;1 januari 1992 samt att fällavgifterna för dessa djur avskaffas. Skador av&lt;br&gt;hjort kan därefter enligt förslaget till viltskadeförordning utgå endast i&lt;br&gt;särskilt fall enligt 12§. I Kalmar län torde skadorna av hjort vara av&lt;br&gt;mindre omfattning. Någon ersättning enligt gällande viltskadeförordning&lt;br&gt;for sådana skador har inte sökts hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande utredningens förslag till viltskadeförordning förordar läns-&lt;br&gt;styrelsen att 5§ angående ersättningens storlek omarbetas. Ersättningen&lt;br&gt;bör utgå med högst 70% av skadans värde eller det lägre belopp som&lt;br&gt;länsstyrelsen beslutar efter förslag av länsviltnämnden. Beloppet bör såle-&lt;br&gt;des maximeras i författningen och lägre belopp kunna bestämmas ifall&lt;br&gt;tillgången på medel i viltskadefonden är begränsad. Länsstyrelsen avstyr-&lt;br&gt;ker att förslag skall lämnas av ”en enig länsviltnämnd”. En sådan författ-&lt;br&gt;ningsbestämmelse torde, såvitt länsstyrelsen känner till, vara ganska unik.&lt;br&gt;Om nämnden inte är enig kan nämnden inte lämna något förslag enligt&lt;br&gt;förordningen. Ersättningsbeloppet bör i stället bestämmas efter förslag av&lt;br&gt;länsviltnämnden enligt vanligt majoritetsbeslut. Nämndens förslag är ju&lt;br&gt;för övrigt inte bindande för länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län: Förslaget, att ersättning för skada av dov-&lt;br&gt;hjort, kronhjort och älg efter en övergångstid upphör, förutsätter att jakt&lt;br&gt;efter dessa arter kan intensifieras och bli väl anpassad till viltekologiska&lt;br&gt;förutsättningar. Möjligheterna härtill torde, som utredningen framhåller,&lt;br&gt;öka genom en mindre detaljreglering och ett större lokalt ansvarstagande.&lt;br&gt;Denna decentralisering av befogenheter får dock inte innebära att länssty-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;relsens övergripande ansvar for viltvårdsfrågorna i länet minskar och&lt;br&gt;därmed möjligheterna att fullgöra sina myndighetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker utredningens forslag att möjligheterna att få&lt;br&gt;ersättning för skador av älg, dovhjort och kronhjort upphör efter den av&lt;br&gt;utredningen föreslagna övergångstiden. Jordbruksarrendatorerna bör, som&lt;br&gt;utredningen föreslår, få ökade möjligheter att skydda sig mot skador av&lt;br&gt;vilt genom att de får viss rätt till skyddsjakt. Tillstånd härtill skall kunna&lt;br&gt;lämnas av länsstyrelsen i särskilda fall efter hörande av berörd markägare&lt;br&gt;och jakträttsinnehavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län: Vid ett slopande av nuvarande ersätt-&lt;br&gt;ningsregler för viltskador kommer markinnehavarnas möjligheter att i&lt;br&gt;skadesituationer få bedriva skyddsjakt i blickpunkten. Reglerna om&lt;br&gt;skyddsjakt bör vara utformade så att länsstyrelsen kan medge sådan jakt&lt;br&gt;efter en generös bedömning. Skyddsjakten måste anknyta till skadetillfälle-&lt;br&gt;na vilka inte sällan inträffar på andra tider än den ordinarie jakttid som&lt;br&gt;gäller för den berörda djurarten. Vad så beträffar licensjakten anser läns-&lt;br&gt;styrelsen i likhet med utredaren att de krav som därvid ställs på områdes-&lt;br&gt;storlek och arrondering inte bör sänkas. Den ägosplittring i länet som ovan&lt;br&gt;berörts har medfört att man inte sällan söker få licens på spridda och dåligt&lt;br&gt;arronderade marker vilka inte ansetts kunna godtas för licensjakt utifrån&lt;br&gt;uppfattningen att ett licensområde skall vara produktionsanpassat. Riks-&lt;br&gt;dagens jordbruksutskott har också betonat kravet på produktionsanpass-&lt;br&gt;ning och en god arrondering av licensområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen ser positivt på avvecklingen&lt;br&gt;av den principiella rätten till ersättning för skador på jordbruksgrödor och&lt;br&gt;trädgårdsodlingar där skadorna orsakats av älg, kron- eller dovhjort. För&lt;br&gt;att erhålla ersättning för skador krävs i dag att jordbrukaren vidtar skade-&lt;br&gt;förebyggande åtgärder. Inom länsstyrelsen är man medveten om att man i&lt;br&gt;stor utsträckning underlåter att vidta sådana åtgärder annat än vid normal&lt;br&gt;jakt. Uppgifterna om eventuella åtgärder är för länsstyrelsen omöjliga att&lt;br&gt;kontrollera. Det är dessutom oftast omöjligt för länsstyrelsen att själv&lt;br&gt;besiktiga eller att uppdra åt någon annan att kontrollera skadornas omfatt-&lt;br&gt;ning när ansökningarna om ersättning kommer in. Ärendena är från hante-&lt;br&gt;ringssynpunkt antalsmässigt omfattande, ca 40—50 per år, och tidskrävan-&lt;br&gt;de att handlägga på grund av ofta ofullständiga ansökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att förslaget om en procentuell nedsättning av er-&lt;br&gt;sättningen för den beräknade totala skadan är att föredra framför den&lt;br&gt;beräkning av självrisken som för närvarande tillämpas. Enligt förslaget&lt;br&gt;kan länsviltnämnden föreslå ett annat belopp. Länsstyrelsen anser att&lt;br&gt;detta i och för sig är tillfredsställande men att det inte bör krävas en enig&lt;br&gt;länsviltnämnd. Ett majoritetsbeslut borde vara tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 12 § förslaget till viltskadeförordningen kan ersättning utgå för&lt;br&gt;andra viltskador än de som orsakats av älg. Av punkt 2 framgår att&lt;br&gt;ersättning inte skall lämnas om tillstånd till skyddsjakt beviljats. Ofta är&lt;br&gt;det inte tillräckligt effektivt med enbart ett sådant tillstånd. Stora skador&lt;br&gt;kan ändå uppkomma. I undantagsfall bör det kunna finnas möjlighet till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning även om skyddsjakt medgetts. En förutsättning för undantaget&lt;br&gt;måste dock vara att skyddsjakten utnyttjats i enlighet med tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att beslut om ersättning i vissa fall, som regleras i&lt;br&gt;17 § viltskadeförordningen, skall delegeras till länsstyrelsen. För närvaran-&lt;br&gt;de är det länsstyrelsen med hjälp av lantbruksnämnden som står för&lt;br&gt;utredningen. Lantbruksnämnden kommer att ingå i den nya länsstyrelsen&lt;br&gt;fr. o. m. den 1 juli 1991. Detta innebär att den lokala kompetensen kom-&lt;br&gt;mer att finnas inom länsstyrelsen. Förslaget att delegera beslutanderätten&lt;br&gt;skulle möjliggöra en förkortad handläggningstid. Förslaget tillstyrkes.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skada på trädgårdsodling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen föreslås att möjligheterna till ersättning för skada av älg,&lt;br&gt;kronhjort och dovhjort på yrkesmässigt bedriven trädgårdsodling tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har inget att erinra mot förslaget. Det får anses rimligt att&lt;br&gt;trädgårdsodlingar, som normalt ger en arealavkastning som kan vara tio&lt;br&gt;gånger så hög som avkastningen vid spannmålsodling, skyddas med&lt;br&gt;stängsel på ett sådant sätt att klövvilt inte kan ta sig in. Under de senaste&lt;br&gt;åren har endast ett fåtal ansökningar om ersättning för skada på trädgårds-&lt;br&gt;odlingar förekommit. I dessa fall har det kunnat konstateras att stängsling-&lt;br&gt;en varit dålig och i vissa fall helt saknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada på jordbruksgrödor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen föreslås att möjligheterna till ersättning för skada på jord-&lt;br&gt;bruksgrödor förorsakad av kronhjort och dovhjort skall upphöra fr. o m.&lt;br&gt;den 1 januari 1992 och för skador av älg fr. o. m. den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker förslaget. Enligt länsstyrelsens mening är det&lt;br&gt;inte rimligt att låta fastighetsägaren ta kostnaderna för exempelvis skador&lt;br&gt;av älg och kronhjort, som kan vara avsevärda särskilt vid sen skördetid-&lt;br&gt;punkt, om de inte samtidigt ges möjlighet att i större utsträckning än vad&lt;br&gt;som föreslås i betänkandet själva få bestämma om jaktens omfattning.&lt;br&gt;Länsstyrelsen delar inte heller utredningsmannens uppfattning att nuva-&lt;br&gt;rande ersättningssystem inte skulle vara tillräckligt restriktivt för att moti-&lt;br&gt;vera den drabbade att vidta skadeförebyggande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till ny viltskadeförordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att utredningen föreslår en avveckling av ersättningssystemet vad&lt;br&gt;gäller skador av älg, kronhjort och dovhjort har utredningen lämnat förslag&lt;br&gt;till ny viltskadeförordning som innebär en restriktivare hållning än vad&lt;br&gt;som gäller enligt nuvarande regler beträffande nyssnämnda typer av vilt-&lt;br&gt;skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens bedömning är det inte meningsfullt att ändra be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelserna om viltskadeersättning om avsikten är att redan efter något&lt;br&gt;år helt ta bort möjligheterna till ersättning för skada av klövvilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Utredningens förslag till ändringar i princi-&lt;br&gt;perna for ersättning för skada förefaller riktiga, då nuvarande ersättnings-&lt;br&gt;system inte stimulerar till skadeförebyggande åtgärder. Länsstyrelsen till-&lt;br&gt;styrker därför förslaget att ersättning för skada av älg på trädgårdsodling&lt;br&gt;inte skall kunna utgå efter den 1 januari 1992 och att ersättningsskyldighe-&lt;br&gt;ten för skador av älg på jordbruksmark och skog skall upphöra efter år&lt;br&gt;1994. Under en övergångstid fram till år 1994 föreslås att ersättning för&lt;br&gt;omplantering av skog som skadats av älg skall kunna utgå med 50% av&lt;br&gt;godkänd kostnad för lagpliktiga återväxtåtgärder. Länsstyrelsen tillstyrker&lt;br&gt;förslaget i denna del men anser att det närmare bör preciseras vilka&lt;br&gt;enskilda skogsbrukare med mindre mark som skall vara berättigade till&lt;br&gt;bidrag. Länsstyrelsen tillstyrker också förslaget att betesskador av kron-&lt;br&gt;och dovhjort inte skall ersättas efter år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår detaljerna i förslaget till ny viltskadeförordning vill länssty-&lt;br&gt;relsen dock påpeka att det inte bör krävas förslag av en enig länsviltnämnd&lt;br&gt;för att länsstyrelsen skall kunna bevilja bidrag (se 5 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Det framgår inte av förslag till viltskade-&lt;br&gt;förordning hur ersättning för vissa typer av skador skall lösas, exempelvis&lt;br&gt;skador på skog. Det är vidare oklart om allmän eller särskild jakttid enligt&lt;br&gt;12 § andra stycket punkt 1 skall tolkas regionalt eller för riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsfrågor vid skador från gäss och tranor måste lösas. Det är&lt;br&gt;angeläget att möjligheterna till ersättning för dessa skador ökar och att&lt;br&gt;ersättning enligt 13 § utgår fullt ut från statsmedel. Markägaren bör hållas&lt;br&gt;skadeslös.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens bedömning är behovet av förebyggande åtgärder&lt;br&gt;stort. Det finns ett uttalat intresse hos flera markägare att t. ex. ställa upp&lt;br&gt;med arealer för gåsgröda. Det är av stor vikt att medel till förebyggande&lt;br&gt;åtgärder fördelas till länen så att insatser på längre sikt kan göras. Avtal&lt;br&gt;behövs med olika markägare som sträcker sig över minst en tioårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Värmlands län: I den nu gällande viltskadeförordningen&lt;br&gt;finns det möjlighet att enligt 17 § få ersättning för andra viltskador än älg,&lt;br&gt;kronhjort och dovhjort. I förslaget till ny viltskadeförordning föreslår&lt;br&gt;utredningen en ändrad lydelse av paragrafen. Enligt förslaget skall ersätt-&lt;br&gt;ning inte utgå om allmän eller särskild jakttid finns för den viltart som&lt;br&gt;förorsakar skadan eller om skyddsjakt beviljats för att förebygga skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen kommenterar inte närmare den föreslagna författningsän-&lt;br&gt;dringen. En grundprincip som finns uttalad i andra delar av betänkandet&lt;br&gt;är emellertid att större restriktivitet skall gälla för ersättning vid viltska-&lt;br&gt;dor. Skador av vilt skall i första hand förebyggas genom en ökad avskjut-&lt;br&gt;ning inom ordinarie jakttid eller genom skyddsjakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ökad restriktivitet med att bevilja ersättning för skador kan innebära&lt;br&gt;ett större tryck för tillståndsmyndigheten att tillåta skyddsjakt. Enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens mening kan detta vara klart olämpligt från faunavårdssyn-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt. Vissa arter vilka lokalt kan orsaka stora skador förekommer regio-&lt;br&gt;nalt i så små fasta populationer att de inte tål någon skyddsjakt. Vidare bör&lt;br&gt;skyddsjakt under arternas fortplantningstid inte förekomma annat än i&lt;br&gt;undantagsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens mening bör därför skyddsjakten tillämpas med&lt;br&gt;urskillning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län: För andra viltskador än sådana som orsakas av&lt;br&gt;älg skall, enligt förslaget till ny viltskadeförordning, ersättning inte lämnas&lt;br&gt;om allmän eller särskild jakttid finns för den viltart som orsakat skadan&lt;br&gt;eller om skyddsjakt beviljats för att förebygga skadan. Länsstyrelsen finner&lt;br&gt;det märkligt att rätten till ersättning gjorts beroende av ”om skyddsjakt&lt;br&gt;beviljats”. Den skadelidande skulle därmed kunna undvika ett hinder mot&lt;br&gt;ersättning genom att inte begära tillstånd till skyddsjakt. Detta torde inte&lt;br&gt;rimligen vara avsikten med bestämmelsen. Ersättning bör enligt länsstyrel-&lt;br&gt;sens uppfattning endast få medges om skyddsjakt inte beviljats och inte&lt;br&gt;heller skulle ha kunnat påräknas. Undantag bör kunna göras för de fall den&lt;br&gt;skadelidande inte haft anledning att befara skadegörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbruksnämnden har som exempel på problemområden när det gäller&lt;br&gt;ifrågavarande skador tagit upp förhållandena vid naturreservatet Kvisma-&lt;br&gt;ren. Ett ökande antal gäss rastar årligen i reservatet och förorsakar skador&lt;br&gt;på odlingar i omgivningarna. Områdets status som internationellt viktig&lt;br&gt;våtmark gör det olämpligt att i någon utsträckning använda jakt som&lt;br&gt;förebyggande åtgärd. Andra metoder kan kanske visa sig användbara, men&lt;br&gt;jordbrukarna kommer sannolikt aldrig att helt kunna undvika skador. Den&lt;br&gt;enskilde brukaren kan få vidkännas mycket stora kostnader som en effekt&lt;br&gt;av åtgärder som hela samhället har intresse av. Länsstyrelsen ifrågasätter&lt;br&gt;om nuvarande och föreslagna principer för beviljande av ersättning och&lt;br&gt;bidrag i dessa fall är rimliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Beträffande förutsättningarna för att&lt;br&gt;erhålla viltskadeersättning får länsstyrelsen anföra följande. Enligt 4§ för-&lt;br&gt;slaget till ny viltskadeförordning får ersättning lämnas under förutsättning&lt;br&gt;att försök att förebygga skadan gjorts genom att dels älgtilldelningen enligt&lt;br&gt;meddelad licens skjutits, dels möjligheterna till skyddsjakt efter särskilt&lt;br&gt;tillstånd uttömts. På s. 41 i betänkandet står följande: ”För att få ersätt-&lt;br&gt;ning bör man ha uppfyllt vissa krav. Bl. a. bör man kunna kräva en rimlig&lt;br&gt;avskjutning och att man ansökt om skyddsjakt m. m.” Av referaten fram-&lt;br&gt;går att det råder en bristande överensstämmelse mellan förslaget till ny&lt;br&gt;lagtext och den passus i utredningen som citeras. Enligt länsstyrelsens&lt;br&gt;mening borde detta ha justerats innan betänkandet presenterades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket ”rimlig avskjutning” är alltför oklart för att kunna utgöra ett&lt;br&gt;kriterium för ersättning. Utredaren borde mera exakt ha belyst kraven i&lt;br&gt;detta hänseende. Menas att licenstilldelningen skall ha fyllts? Länsstyrel-&lt;br&gt;sen anser att det bl. a. på grund av älgstammarnas rörlighet kan vara svårt&lt;br&gt;att kräva att de jagande skall ha fyllt sin licens. Till detta kommer att&lt;br&gt;brukaren kanske saknar jakträtt på marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på ansökan om skyddsjakt har inte heller tillfredsställande defi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nierats. Vad som avses med ordet ”uttömts” i det ovan refererade förslaget&lt;br&gt;till ny lagtext är oklart. Eventuellt kan det tolkas som om skyddsjakten&lt;br&gt;skall ha genomförts med tillfredsställande resultat för att brukaren skall få&lt;br&gt;ersättning. En sådan tolkning förutsätter ersättning för viltskador endast&lt;br&gt;om brukaren fått ett tillstånd till skyddsjakt. I de fall där skaderisken&lt;br&gt;under tidigare år varit så gott som obefintlig men sedan avsevärt ökat i&lt;br&gt;omfattning under aktuell vegetationsperiod skulle sökanden med denna&lt;br&gt;tolkning alltså få avslag, såvida detta inte faller under de ”särskilda skäl”&lt;br&gt;som omtalas i paragrafens tredje stycke. Vilka dessa kan vara framgår för&lt;br&gt;övrigt inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om — som texten på s. 41 kan tolkas — ansökan om skyddsjakt kan&lt;br&gt;inlämnas under pågående vegetationsperiod får länsstyrelsen påpeka föl-&lt;br&gt;jande. Här tycks all överensstämmelse saknas med lagtextförslaget, efter-&lt;br&gt;som intet nämns om att skyddsjaktmöjligheterna skall ha uttömts. Det är&lt;br&gt;sannolikt att ansökningarna om skyddsjakt kommer in samtidigt med att&lt;br&gt;brukaren upptäckt viltskador inom sina marker och kallar på god man för&lt;br&gt;besiktning av skadorna, dvs. i slutet av juli eller i början av augusti.&lt;br&gt;Resultatet blir att länsstyrelserna en månad efter det att älgjaktslicensema&lt;br&gt;meddelats får ta itu med skyddsjaktsansökningar, av vilka många kanske&lt;br&gt;kan vara av ren okynneskaraktär tillkomna för att motivera en ansökan&lt;br&gt;om viltskadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kriterierna för att erhålla ersättning för viltskador på jord-&lt;br&gt;bruksgrödor anser länsstyrelsen sammanfattningsvis att avskjutningskrite-&lt;br&gt;riet kan tillstyrkas men att det måste närmare klarläggas. Däremot ställer&lt;br&gt;sig länsstyrelsen tveksam till förslagen om att en inlämnad ansökan om&lt;br&gt;skyddsjakt alternativt uttömda möjligheter till skyddsjakt efter särskilt&lt;br&gt;tillstånd skall utgöra förutsättningar för att en brukare skall kunna få vilt-&lt;br&gt;skadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att yrkesmässig trädgårdsodling inte&lt;br&gt;längre skall kunna få ersättning för skador som orsakats av älg, dov- och&lt;br&gt;kronhjort eller bidrag till förebyggande åtgärder mot sådana skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande viltskador på skog tillstyrker länsstyrelsen förslaget att för-&lt;br&gt;söksvis perioden 1992—1994 ge visst bidrag till enskilda skogsbrukare&lt;br&gt;med mindre markinnehav, vilka drabbas av reproduktionsplikt enligt 5 §&lt;br&gt;skogsvårdslagen. Enligt länsstyrelsens mening bör dels försöksverksamhe-&lt;br&gt;ten utvärderas under år 1994 för att utröna förutsättningarna för eventuell&lt;br&gt;fortsatt bidragsverksamhet, dels ifrågavarande medel i första hand hämtas&lt;br&gt;ur jaktvårdsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att ersättning för betesskador på jord-&lt;br&gt;bruksgrödor av kron- och dovhjort inte utgår efter den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker innehållet i 12 och 13 §§ av det nya förslaget till&lt;br&gt;viltskadeförordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen finner det inte minst från rättvisesynpunkt angeläget att&lt;br&gt;ersättningens storlek anpassas efter markägarens förmåga att tåla skadorna&lt;br&gt;och tillstyrker en självrisk om 30% av skadans värde. Samtidigt är det&lt;br&gt;angeläget att självrisken även i fortsättningen åsätts ett lägsta belopp och&lt;br&gt;att storleken därav bl. a. för att hålla kostnaderna för ärendehanteringen&lt;br&gt;på en rimlig nivå dessutom avsevärt bör öka. Härigenom skulle länsstyrel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;serna och de av myndigheterna fbrordnade gode männen kunna befrias&lt;br&gt;från tidskrävande arbete med ärenden där ersättningsanspråken är ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde kunna bli svårt att samla länsviltnämndens ledamöter, som&lt;br&gt;företräder skilda intressen, kring en gemensam linje vad gäller ett eventu-&lt;br&gt;ellt behov att öka självriskens andel av skadevärdet. Om självrisken skall&lt;br&gt;avräknas med mer än 30% från skadans värde är detta objektivt sett&lt;br&gt;beroende dels på hur mycket fallavgifter som betalas in, dels på hur stor&lt;br&gt;belastningen på fonden är. Höga fällavgifter får dock aldrig bli ett självän-&lt;br&gt;damål. Den föreslagna lydelsen av 5 § viltskadeförordningen skulle i prin-&lt;br&gt;cip kunna ge lantbrukets företrädare vetorätt mot förhöjd självrisk. (Av&lt;br&gt;skrivningen på s. 68 kan eventuellt dragas slutsatsen att detta inte varit&lt;br&gt;utredarens mening.) Dess storlek bör givetvis diskuteras inom nämnden,&lt;br&gt;men däremot skall inte länsstyrelserna i sin egenskap av fondförvaltare&lt;br&gt;förmenas rätten att i sista hand avgöra frågan om förhöjd sjävrisk. Läns-&lt;br&gt;styrelsen avstyrker därför förslaget om att en enig länsviltnämnd skall ha&lt;br&gt;lämnat förslag till ersättningens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Möjligheten till ersättning för skador på&lt;br&gt;jordbruksgrödor och trädgårdsodling bör enligt länsstyrelsens mening fin-&lt;br&gt;nas kvar. Att uppnå sådan balans i älgstammen att skador särskilt på&lt;br&gt;grödor helt försvinner ter sig orealistiskt. Även om älgstammen minskar&lt;br&gt;och jordbruksarrendatorerna i fortsättningen kommer att bättre kunna&lt;br&gt;påverka avskjutningen kan sådana skador uppstå som det inte kan vara&lt;br&gt;skäligt att brukaren själv får stå för. Stora krav bör dock ställas på att den&lt;br&gt;drabbade genom förebyggande åtgärder sökt undvika skadorna. Vid en&lt;br&gt;strikt tillämpning av bestämmelserna bör inte möjligheten till ersättning&lt;br&gt;komma att motverka syftet att nedbringa älgstammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen är dock tveksam till förslaget att under en treårsperiod&lt;br&gt;möjliggöra rätt till ersättning för älgskadad skog. Ett sådant ersättningssy-&lt;br&gt;stem skulle med de ekonomiska förutsättningar som anges i betänkandet&lt;br&gt;endast omfatta vissa markägare och avse mindre belopp. Systemet skulle&lt;br&gt;däremot skapa omfattande administrativt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen är mycket tveksam till försla-&lt;br&gt;get att möjlighet till ersättning för skador på skog, förorsakade av vilt, på&lt;br&gt;sikt skall upphöra. Detta skulle framför allt drabba skogsägare med mindre&lt;br&gt;markinnehav, vilka inte genom jakt kan kompenseras för sina förluster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen föreslår därför att möjlighet till ersättning för skogsskador&lt;br&gt;även fortsättningsvis skall finnas för markägare, om det är uppenbart&lt;br&gt;oskäligt att den skadelidande själv svarar för de kostnader som skadan&lt;br&gt;föranleder. Ansökningar om ersättning bör givetvis behandlas mycket&lt;br&gt;restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för grödaskador och skador på trädgårdsodlingar anser läns-&lt;br&gt;styrelsen däremot inte skall utgå fortsättningsvis, då större möjlighet till&lt;br&gt;skyddsjakt föreligger om de allmänna jakttiderna förlängs och ersättning&lt;br&gt;för kostnader i samband med åtgärder för förebyggande av sådana skador&lt;br&gt;kan erhållas från länsviltfonderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen anser länsstyrelsen det vara mycket viktigt att naturvårdsver-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ket tillsammans med skogsstyrelsen och i samråd med lantbruksstyrelsen&lt;br&gt;senast år 1994 gör en utvärdering av resultaten av de i utredningen&lt;br&gt;sammantaget föreslagna åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Ärenden rörande skador orsakade av andra&lt;br&gt;viltarter än älg eller rovdjur som länsstyrelsen utreder och yttrar sig i är för&lt;br&gt;länets vidkommande relativt få till antalet. Skador orsakade av gäss och&lt;br&gt;tranor har ökat under senare år. Vid behov ges i särskilda fall tillstånd till&lt;br&gt;skyddsjakt för att begränsa skadorna hos främst yrkesodlare. Hänsynen till&lt;br&gt;fredningsintressena medför samtidigt en svår avvägning för länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar utredarens mening att den viktigaste och effektivaste&lt;br&gt;åtgärden för att få ned skadefrekvensen är ökad avskjutning. För det krävs&lt;br&gt;ett ökat ansvar från jaktutövarens sida och att alla berörda strävar mot&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador av älg på jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar är i Jämtlands&lt;br&gt;län ytterst sparsamt förekommande. Vad förslaget innehåller rörande de&lt;br&gt;skadeformerna föranleder ingen erinran från länsstyrelsens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisats ovan är dock skogsskadorna i länet på många håll ytterst&lt;br&gt;besvärande. Länsstyrelsen har sökt möta dessa med bl. a. lång jakttid och&lt;br&gt;tillstånd till skyddsjakt. Fortsatta åtgärder av det slaget vid sidan av ökad&lt;br&gt;avskjutning under ordinarie jakt är nödvändiga förebyggande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mindre markägare kan drabbas av betesskador av älg på ett besvärande&lt;br&gt;sätt, speciellt i djurens vandringsstråk. Om- eller kompletteringsplantering&lt;br&gt;blir inte sällan nödvändig. Utifrån den aspekten vore det rimligt att i vart&lt;br&gt;fall övergångsvis öppna möjligheten till visst bidrag. Det är då en riktig&lt;br&gt;tanke att bidragen belastar statsbudgeten. Om bidrag i stället skulle tas ur&lt;br&gt;viltskadefonden skulle fällavgifterna säkerligen behöva flerdubblas, något&lt;br&gt;som säkerligen skulle dämpa jägarnas engagemang att på önskvärt sätt&lt;br&gt;sänka älgstammen. Länets skogsvårdsstyrelse är emellertid kritisk mot&lt;br&gt;förslaget. Skogsvårdsstyrelsens motiv för sin ståndpunkt verkar välgrunda-&lt;br&gt;de. Länsstyrelsen ställer sig därför tveksam till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen har inget att erinra mot&lt;br&gt;föreslagna förändringar av möjligheterna att få ersättning för skada av vilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen ställer sig emellertid frågande till lydelsen i förslaget till&lt;br&gt;Viltskadeförordning, 5§. ”Ersättning utgår med 70% av skadans värde&lt;br&gt;eller det belopp som länsstyrelsen beslutar efter förslag av en enig länsvilt-&lt;br&gt;nämnd.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär detta att länsstyrelsen måste besluta om ersättning med 70% av&lt;br&gt;skadans värde när länsviltnämnden inte är enig? Innebär det också att&lt;br&gt;länsstyrelsen måste besluta om annan procentsats när länsviltnämnden är&lt;br&gt;enig? Länsstyrelsen föreslår att 5 § får följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Ersättning utgår med 70% av skadans värde. Föreligger särskilda skäl&lt;br&gt;får länsstyrelsen, efter hörande av länsviltnämnden, besluta om annat&lt;br&gt;belopp.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län: Utredningen föreslår att möjligheterna att&lt;br&gt;få ersättning för älgskador på jordbruksgrödor och skog slopas vid utgång-&lt;br&gt;en av år 1995. Försöksverksamheten med bidrag till omplantering av&lt;br&gt;älgskadad skog ersätts med ett temporärt system under tre år. Ersättning&lt;br&gt;för skador på trädgårdsodling föreslås upphöra vid utgången av år 1991.&lt;br&gt;Jordbruksarrendatorernas möjlighet att skydda sig mot viltskador stärks&lt;br&gt;genom ändring i jaktlagen. Under senare år har ersättningsanspråk vid&lt;br&gt;skador på trädgårdsodling nästan helt upphört. Länsstyrelsen har genom&lt;br&gt;åren verksamt bidragit till förebyggande av skador genom att vara frikostig&lt;br&gt;med bidrag till uppsättande av viltstängsel framför allt till svartvinbärsod-&lt;br&gt;lingar. Länsstyrelsen tillstyrker därför förslaget om slopande av möjlighe-&lt;br&gt;terna att få ersättning vid skada på trädgårdsodling. Vid skada på jord-&lt;br&gt;bruksgröda bör dock möjligheten att få ersättning finnas kvar i de fall&lt;br&gt;odlaren gjort vad på honom ankommer för att skydda sin odling. I fråga&lt;br&gt;om den försöksverksamhet med omplantering av älgskadad skog som&lt;br&gt;fortfarande gäller vill länsstyrelsen framhålla att försöksverksamheten fått&lt;br&gt;liten, om ens någon, betydelse för länet. Skador på plantering uppkommer&lt;br&gt;som regel först när beståndet är äldre än 15 år. Skogen måste ha planterats&lt;br&gt;tidigare än år 1975. Vid den tidpunkten beskogades avverkad mark mesta-&lt;br&gt;dels genom självföryngring. Det är således i huvusak dessa marker som&lt;br&gt;drabbats av betesskador. För självföryngrad skog utgår inget omplante-&lt;br&gt;ringsbidrag. När en sådan självföryngring har kommit igång avverkas&lt;br&gt;fröträden varför ytterligare självföryngring inte är möjlig. Endast kostsam&lt;br&gt;plantering återstår för markägaren. Länsstyrelsen vill därför föreslå att&lt;br&gt;även skadad självföryngring skall vara bidragsberättigad samt att skador&lt;br&gt;på skog även i framtiden måste kunna ersättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomsnämnden i Växjö stift: Utredningen föreslår att möjligheten att&lt;br&gt;få ersättning för älg-, dovvilt- och kronviltsskada på trädgårdsodling,&lt;br&gt;jordbruksgröda och skog skall upphöra. Jordbruksarrendatorer utan jakt-&lt;br&gt;rätt föreslås få möjlighet till skyddsjakt. Förslagen är bra eftersom kostsam&lt;br&gt;administration förenklas samt möjligheter finns att viljan att förebygga&lt;br&gt;skada ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjlighet till skyddsjakt föreslås även i anslutning till skog inom älg-&lt;br&gt;skötselområden, om skada har uppstått. Skyddsjakt skall kunna ske utan&lt;br&gt;särskilt tillstånd från länsstyrelsen under perioden den 16 augusti — den 28&lt;br&gt;februari. Förslaget är betydelsefullt då möjlighet finns att mycket lokalt&lt;br&gt;reducera älgstammen just i de områden där de gör skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare: Utredningsmannen föreslår&lt;br&gt;att ersättning för skador förorsakade av dov- och kronhjort på jordbruks-&lt;br&gt;grödor och trädgårdsodlingar upphör med utgången av år 1991. Samma&lt;br&gt;föreslås gälla för älgskador på trädgårdsodlingar. Riksförbundet tillstyrker&lt;br&gt;denna inskränkning i ersättningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår utredningsmannen att ersättning för älgskador på jord-&lt;br&gt;bruksgrödor och skog upphör med utgången av 1995. Vidare föreslås att en&lt;br&gt;restriktivare bedömning tillämpas vid utbetalningen av de ersättningar&lt;br&gt;som sker under avvecklingsperioden fram till den 31 december 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt riksförbundets mening kommer den föreslagna förändringen att&lt;br&gt;medföra en betydligt lägre toleransnivå för älgförekomst inom jordbruket.&lt;br&gt;Samtidigt kan enskilda jordbrukare drabbas av oacceptabelt stora skador&lt;br&gt;och förluster. Riksförbundet föreslår därför att ersättning för älgskador&lt;br&gt;inom jordbruket skall utgå även framgent, men att kontrollen av uppgivna&lt;br&gt;skador bör bli föremål för omarbetning så att endast verkliga älgskador&lt;br&gt;ersätts. Där så är praktiskt möjligt bör även förebyggande åtgärder komma&lt;br&gt;till ökad användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet delar uppfattningen att praktiska hinder föreligger att&lt;br&gt;lösa viltskadeproblematiken genom ett försäkringssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas riksförbund-Skogsägarnas riksförbund: Om utredningens&lt;br&gt;principiella förslag till förändringar vinner gehör, och markägarna själva&lt;br&gt;genom bl. a. älgskötselområden och effektiv skyddsjakt kan kontrollera&lt;br&gt;viltstammarnas storlek, anser förbunden att viltskadeersättningen vad&lt;br&gt;avser älg och hjort kan upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden tillstyrker således utredningens förslag om att ersättning för&lt;br&gt;viltskador av älg på skog och jordbruksgröda avvecklas från och med&lt;br&gt;utgången av år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden anser att ersättningarna för skador från dov- och kronhjort&lt;br&gt;också skall ersättas fram till utgången av år 1994 och inte, som utredningen&lt;br&gt;föreslår, utgången av år 1991. Det är inte motiverat att ha olika övergångs-&lt;br&gt;tider för olika viltslag. Markägarna måste dessutom ges en längre över-&lt;br&gt;gångstid än ett år för att lokalt kunna reglera stammarnas storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen förs ett längre resonemang om ändringar i nuvarande&lt;br&gt;rutiner för ersättningar av skador på jordbruksgröda och skog under över-&lt;br&gt;gångsperioden. Större restriktivitet vid beviljande av ersättning av skador&lt;br&gt;på jordbruksgröda samt att endast vissa markägare kan få ersättning för&lt;br&gt;skador på skog föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden finner det inte motiverat att under övergångsperioden införa&lt;br&gt;nya begränsningar i kretsen av dem som kan komma i åtnjutande av&lt;br&gt;ersättning. Uredningens förslag skulle uppenbarligen leda till godtycke och&lt;br&gt;på intet sätt befrämja uppställda mål om samarbete kring viltfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden kan absolut inte acceptera att finansieringen av ersättnings-&lt;br&gt;systemet skall gå via skogsvårdsavgiften, utan den bör liksom hitintills tas&lt;br&gt;via fällavgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot tillstyrks viltskadeförordningens förslag om ny beräkningsmo-&lt;br&gt;dell för ersättning vid viltskador på jordbruksgröda. Nuvarande system&lt;br&gt;upplevs som svårtolkat och orättvist. Stark kritik har bl. a. riktats mot&lt;br&gt;sättet att beräkna självrisken vid uppkommen skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nuvarande system för ersättning av skador slopas uppkommer frå-&lt;br&gt;gan om hur faktiska skador på jordbruksgröda i fortsättningen skall ersät-&lt;br&gt;tas. Problemet framstår som tydligast i situationer när skador uppkommer&lt;br&gt;på gröda hos en jordbruksarrendator som saknar jakträtt och därmed&lt;br&gt;praktiska möjligheter att reglera viltstammarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ökat ansvar hos markägare och jägare och ett i princip avskaffat&lt;br&gt;viltskadesystem måste med nödvändighet leda till minskad byråkrati hos&lt;br&gt;länsstyrelserna och därmed möjlighet till sänkning av fällavgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden vill föreslå ett tillägg i viltskadeförordningens §11. För att&lt;br&gt;ytterligare förbättra statistikunderlaget, och därmed också kunskaperna&lt;br&gt;om älgstammens utveckling, bör begreppet fjolårsdjur (fjoling) föras in i §&lt;br&gt;11, p. 3. Enligt viltförskarna skulle en sådan uppgift avsevärt förbättra det&lt;br&gt;statistiska underlagsmaterialet och skapa förutsättningar för en bättre&lt;br&gt;analys av älgstammens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ersättning för skador av annat vilt än älg och hjort vill vi&lt;br&gt;påtala problemen med betesskador på gröda från rastande fågel. Dessa&lt;br&gt;typer av skador kan inte på ett rationellt sätt förebyggas genom skyddsjakt&lt;br&gt;eller annan åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden vill därför föreslå ett tillägg i viltskadeförordningens § 12,&lt;br&gt;som anger att ersättning kan utgå för skada orsakad av viltart med allmän&lt;br&gt;eller särskild jakttid, om det kan anses vara ett riksintresse att viltarten får&lt;br&gt;uppträda talrikt i visst område under viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralorganisationen SACO: När det gäller ersättning för skada av vilt&lt;br&gt;inom skogs- och jordbruk samt trädgårdsodlingar, delar SACO utredning-&lt;br&gt;ens uppfattning att skadeersättning skall avvecklas, vilket förhoppningsvis&lt;br&gt;skall leda till lämplig avvägning mellan viltstammar och skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men, den gradvisa avveckling som utredningen föreslår, är enligt SA-&lt;br&gt;COs mening, onödigt komplicerad. Om exempelvis både älg och hjort&lt;br&gt;förekommer samtidigt, kan det vara svårt att urskilja vem som har förorsa-&lt;br&gt;kat en viss jordbruksskada — älgen eller hjorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likaså föreslås att älgskador på trädgårdsodlingar skall upphöra fr. o. m.&lt;br&gt;år 1992, men på jordbruksgrödor och skog fr. o. m. år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SACOs mening vore det bättre att fastställa ett datum då all&lt;br&gt;skadeersättning upphör. Det underlättar information till markägare och&lt;br&gt;jägare samt utbildningen av jägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller att fastställa det datum då skadeersättningen skall&lt;br&gt;upphöra, ifrågasätter SACO om inte det nya systemet med mindre reglerad&lt;br&gt;älgjakt bör få vara i funktion en längre tid — flera år - för att möjliggöra&lt;br&gt;utvärdering före det att möjligheterna till skadeersättning försvinner. Det&lt;br&gt;kan ju tänkas att den tilltänkta avregleringen inte ger önskat resultat fullt&lt;br&gt;ut och genom uteblivna ansökningar om skadeersättning, kan det bli&lt;br&gt;svårare att bedöma omfattningen av viltskadorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna: Eftersom ersättning för skada på skog ytterst sällan&lt;br&gt;utbetalats så kommenteras detta ej så fylligt. Vår uppfattning ligger dock&lt;br&gt;helt i linje med utredningens. Genom att ta bort ersättningsmöjligheten&lt;br&gt;helt bör motivationen till att hålla viltstammarna under kontroll öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förutsätter givetvis att den skadelidande, dvs. i regel markägaren,&lt;br&gt;har reella möjligheter att påverka avskjutningens storlek och inriktning.&lt;br&gt;Målet bör vara att minska skadorna till en nivå som kan tolereras av&lt;br&gt;skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Svenska jägareförbundet:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för skador av älg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet delar i princip utredarens förslag. Förbundet finner således&lt;br&gt;bl. a. att avskastningen av älgjakten såväl vad avser kött som rekre-&lt;br&gt;ationsvärden är så utomordentligt mycket större än jordbruksskadorna att&lt;br&gt;det enbart av den anledningen kan ifrågasättas om jordbruksskador skall&lt;br&gt;ersättas för medelstora och större fastigheter där markägaren själv nyttjar&lt;br&gt;jakten eller harjakten utarrenderad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller ”förenklingen av självriskberäkningen” — ersättning föreslås&lt;br&gt;normalt ges upp till 70% av skadans värde — synes detta vara en väl&lt;br&gt;avvägd gräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet finner det emellertid angeläget att viss möjlighet till ersätt-&lt;br&gt;ning för skador på jordbruksgrödor finns även efter år 1994. Ersättning bör&lt;br&gt;kunna ges med upp till 70% av skadans värde till brukare av sådan&lt;br&gt;fastighet där jakt inte kan anses vara en möjlighet att påverka skadesitu-&lt;br&gt;ationen. Det gäller i första hand mindre jordbruksfastigheter som ligger så&lt;br&gt;till att oavsett vilka jaktliga åtgärder som vidtages kommer skadebilden att&lt;br&gt;bli oacceptabel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang skall vikten av skadeförebyggande åtgärder under-&lt;br&gt;strykas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt jägareförbundets uppfattning bör medel till meningsfulla skadefö-&lt;br&gt;rebyggande åtgärder — såväl mot älg- som kron- och dovviltsskador —&lt;br&gt;fortlöpande kunna erhållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fastigheter som enligt ovan föreslås kunna erhålla medel ur länsvilt-&lt;br&gt;skadefonden för ersättning för skador på gröda torde i många fall —&lt;br&gt;kanske de flesta — bidrag kunna erhållas för permanenta skadeförebyggan-&lt;br&gt;de åtgärder. Fastighet som erhållit sådant bidrag bör därefter i regel inte&lt;br&gt;kunna ifrågakomma för skadebidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan angivits finner jägareförbundet att ersättning enbart skall&lt;br&gt;kunna ifrågakomma för mindre fastigheter där jakten i normalfallet inte&lt;br&gt;kan anses som en egentlig skadeförebyggande åtgärd. Möjligheterna till&lt;br&gt;ersättning efter år 1994 kommer således att bli utomordentligt begränsade,&lt;br&gt;vilket även är förbundets avsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trädgårdsodling. I likhet med utredaren anser jägareförbundet att den&lt;br&gt;som yrkesmässigt bedriver trädgårdsodling skall väga in riskerna för vilt-&lt;br&gt;skador i den normala riskbedömningen för företaget. Förbundet tillstyrker&lt;br&gt;alltså bifall till förslaget att ersättning för skador av älg, dov- och kronvilt&lt;br&gt;inte längre skall lämnas. Inte heller bör bidrag för förebyggande av sådana&lt;br&gt;skador utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skog. Jägareförbundet delar i princip utredarens uppfattning att det inte&lt;br&gt;är rimligt med ett generellt ersättningssystem för viltskador. Förbundet&lt;br&gt;anser emellertid under åberopande av samma skäl, som ovan redovisats&lt;br&gt;vad avser ersättning för skador på jordbruksgrödor, att vissa möjligheter&lt;br&gt;för mindre skogsfastigheter att få ersättning med 50% av omplanterings-&lt;br&gt;kostnaderna — i de fall reproduktionsplikt föreligger enligt 5 § skogsvårds-&lt;br&gt;lagen — bör övervägas även efter år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan om skada såväl vad gäller skog som jordbruksgröda bör inges&lt;br&gt;genom eller av länsstyrelsen tillställas jaktvårdskretsen för yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet tillstyrker utredarens förslag om en ettårig förlängning&lt;br&gt;av den nuvarande ordningen samt den föreslagna treåriga temporära möj-&lt;br&gt;ligheten till viss — ovan angiven — ersättning när det gäller förstörda&lt;br&gt;nyplanteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet tillstyrker utredarens förslag att kostnaderna för den föreslag-&lt;br&gt;na treåriga temporära verksamheten bör belasta statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet har ovan förordat överväganden huruvida inte vissa&lt;br&gt;starkt begränsade möjligheter för mindre fastigheter att även fortsättnings-&lt;br&gt;vis, efter år 1994, kunna erhålla bidrag till nyplantering borde införas.&lt;br&gt;Skulle dessa överväganden leda till en sådan ordning bör även dessa bidrag&lt;br&gt;belasta statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för skador av kron- och dovhjort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet tillstyrker förslagen att skador på jordbruksgrödor och&lt;br&gt;trädgårdsodlingar av kron- och dovvilt inte skall ersättas efter den 1&lt;br&gt;januari 1992. Däremot bör det enligt Svenska jägareförbundets mening&lt;br&gt;alltfort vara möjligt att få bidrag till förebyggande av skador på skog och&lt;br&gt;jordbruksgrödor. Förbundet finner att den omfattande erfarenhetsbank&lt;br&gt;som grundats vid verksamheten inom det tidigare frireservatet för kronvilt&lt;br&gt;i Skåne skall utnyttjas i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värdering av skadan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet tillstyrker utredarens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkring av vissa skador av vilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet instämmer i de av utredaren redovisade skälen och delar&lt;br&gt;uppfattningen att ett system med försäkring mot viltskador knappast torde&lt;br&gt;vara möjligt att införa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Trädgårdsnäringens riksförbund:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Viltskador inom trädgårdsodlingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesmässig trädgårdsproduktion sker i dag vid ca 6000 företag spridda&lt;br&gt;över hela landet. Årligen inträffar ett stort antal viltskador, som i många&lt;br&gt;fall drabbar den enskilde trädgårdsodlaren hårt ekonomiskt. Framför allt&lt;br&gt;frukt- och bärodlingar, samt plantskolor och fältmässig grönsaksodling&lt;br&gt;drabbas hårdast av viltskador. I första hand rör det sig om betningsskador,&lt;br&gt;som förorsakas av både däggdjur och fåglar, men även omfattande tramp-&lt;br&gt;skador utan samband med betning förekommer. Ett exempel är bl. a.&lt;br&gt;skador orsakade av Kanadagäss som antalsmässigt starkt ökat under sena-&lt;br&gt;re år. De ekonomiskt mest kännbara skadorna orsakas av dovvilt, kronvilt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rådjur och älg, men även kanin, hare, vildsvin och fåglar kan orsaka &amp;nbsp;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skadegörelse på t. ex. frukt- och bärodlingar. Kronhjorten har t. ex. ökat i &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antal. Fruktodlingar i exempelvis Kivik-Brösarpsområdet har utsatts för&lt;br&gt;omfattande skador. Möjligheten att genom hägnader utestänga t. ex. älg,&lt;br&gt;hjort och rådjur från trädgårdsodlingar är små, då detta skulle kräva höga&lt;br&gt;och stabila staket, som med nuvarande begränsade möjligheter till bidrag&lt;br&gt;skulle ställa sig alltför kostsamt för de enskilda trädgårdsodlarna. I flera&lt;br&gt;fall kan t. ex. älgar ”etablera” sig i en odling, dvs. de återkommer varje år&lt;br&gt;och ibland kanske flera gånger per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande möjligheter till ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TRF får tyvärr konstatera att det nuvarande ersättningssystemet för vilt-&lt;br&gt;skador är behäftat med allvarliga brister. Som framgår av TRFs yttrande&lt;br&gt;drabbas den enskilde trädgårdsodlaren oftast mycket hårt ekonomiskt,&lt;br&gt;bl. a. beroende på att det är frågan om växtkulturer som representerar&lt;br&gt;mycket höga värden. Även en mindre skada kan därigenom förorsaka&lt;br&gt;kännbara förluster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skada av älg, kronhjort och dovhjort på gröda eller trädgårdsodling,&lt;br&gt;lämnas ersättning med medel ur viltskadefonderna. I fråga om skador&lt;br&gt;orsakade av andra viltarter måste man vända sig till naturvårdsverket för&lt;br&gt;prövning i varje enskilt fall. I ena fallet har man alltså en generell ersätt-&lt;br&gt;ningsrätt medan man i andra fallet har en betydligt hårdare prövning.&lt;br&gt;Detta innebär enligt förbundet att det uppstår orättvisa i prövningen av&lt;br&gt;ersättningsanspråken beroende på vilken viltart som förorsakat skadorna.&lt;br&gt;För den som råkat ut för skadorna är det tämligen likgiltigt, om det t. ex. är&lt;br&gt;en älg eller ett rådjur som har förorsakat skadan. De möjligheter till&lt;br&gt;skadestånd som inryms inom nuvarande lagstiftning, är praktiskt taget&lt;br&gt;obefintliga. Endast i undantagsfall har ersättning utgått på grund av vilt-&lt;br&gt;skador inom trädgårdsodlingen. Detta har i sin tur medfört, att många&lt;br&gt;viltskador ej rapporteras och myndigheterna har i många fall tyvärr bi-&lt;br&gt;bringats den uppfattningen, att viltskadorna ej är något större problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under avsnittet Ersättning för skador av älg anser utredningsmannen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Trädgårdsodling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att yrkesmässig trädgårdsodling inte längre skall kunna få ersätt-&lt;br&gt;ning för skador som orsakats av älg, dov- och kronhjort eller bidrag till&lt;br&gt;förebyggande åtgärder mot sådana skador. Mina skäl härför är att det bör&lt;br&gt;anses ingå i den normala riskbedömningen huruvida man t. ex. skall hägna&lt;br&gt;in en fruktodling. Det handlar här om koncentrerade odlingar som på&lt;br&gt;grund av den oftast begränsade arealen kan förutsättas skyddas genom&lt;br&gt;stängsel till en rimlig kostnad. Av antalet ansökningar om ersättning för&lt;br&gt;viltskador som beviljades åren 1986—1987 utgjorde ca 2% skador på&lt;br&gt;yrkesmässiga trädgårdsodlingar.” &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TRFs kommentar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppenbarligen har man inom utredningen inte gjort någon djupare analys&lt;br&gt;av vilka ekonomiska möjligheter som föreligger att inhägna trädgårdsod-&lt;br&gt;lingar. En sådan analys skulle visa att det är förenat med mycket höga&lt;br&gt;kostnader att skydda sina odlingar mot viltskador genom staket. Det rör&lt;br&gt;sig alltså om orimliga kostnader, vilket berörda företag inte har möjlighet&lt;br&gt;att bära. Olika utredningar har tidigare under årens lopp haft målsättning-&lt;br&gt;en att på ett konstruktivt sätt försöka tillskapa tillfredsställande ersätt-&lt;br&gt;ningssystem för viltskador. Detta raseras nu om förslaget genomförs och&lt;br&gt;ansvaret för de allt talrikare viltskadorna överflyttas nu på bl. a. trädgårds-&lt;br&gt;odlingar, som inte har ekonomiska möjligheter att skydda sig mot dessa&lt;br&gt;skador av vilt. Utan egen förskyllan och i avsaknad av möjlighet att&lt;br&gt;försäkringsvägen skydda sig kommer i framtiden årligen ett antal träd-&lt;br&gt;gårdsföretag att riskera komma på obestånd vid större viltskador. Försla-&lt;br&gt;get rimmar dessutom illa med regeringens direktiv av vilka bl. a. framgår&lt;br&gt;att utgångspunkten för utredningsarbetet skall vara att ersättning för skada&lt;br&gt;av vilt även skall kunna ges i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Arrendators jakträtt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Domänverket: Utredningen föreslår, att jordbruksarrendator utan jakträtt&lt;br&gt;skall kunna medges rätt till skyddsjakt av länsstyrelsen. Domänverket&lt;br&gt;tillstyrker en sådan lösning i de fall markägare/jakträttshavare inte ser till&lt;br&gt;att erforderlig avskjutning verkställs. Fällt djur bör tillfalla jakträttshava-&lt;br&gt;ren, om inte annat har avtalats. Det är dock möjligt att reglerna för rätt till&lt;br&gt;byte inte kan vara desamma för exempelvis älg och gäss.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kammarkollegiet:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skyddsjakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ge jordbruksarrendatorer utan jakträtt ökade möjligheter att skyd-&lt;br&gt;da sig mot skador av jaktbart vilt föreslår utredningen en ändring som&lt;br&gt;stärker arrendatorernas ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget tillstyrks av egendomsnämnden i Uppsala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomsnämnderna i Strängnäs och Karlstad anför att markägarens&lt;br&gt;intresse måste garanteras genom att samråd sker med honom innan beslut&lt;br&gt;om skyddsjakt meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomsnämnderna i Skara och Lund menar att den föreslagna änd-&lt;br&gt;ringen i jaktlagen är onödigt byråkratisk. Frågan bör i stället kunna lösas&lt;br&gt;genom avtal mellan markägaren och jordbruksarrendatorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Västra Sverige: Ett av förslagen går ut på att ge arrendatorer&lt;br&gt;ökade möjligheter till s. k. skyddsjakt. Det framhålls i betänkandet att det&lt;br&gt;redan i dag är möjligt för arrendatorer att få till stånd skyddsjakt med stöd&lt;br&gt;av 7 § jaktlagen. Denna möjlighet synes emellertid aldrig ha utnyttjats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet analyseras inte vad som kan vara anledningen till detta.&lt;br&gt;Läsaren får därför inte någon klarhet i om problemen skulle ha kunnat&lt;br&gt;lösas på annat sätt än genom lagstiftning, om nuvarande regler inte tilläm-&lt;br&gt;pas därför att de är för restriktiva eller om det helt enkelt förhåller sig så att&lt;br&gt;arrendatorerna inte känner till vilka möjligheter som finns. I stället före-&lt;br&gt;slås utan närmare motivering en särskild bestämmelse som ger just arren-&lt;br&gt;datorerna mera långtgående möjligheter till skyddsjakt än som for envar&lt;br&gt;berörd följer av 7 § jaktlagen. Bestämmelsen föreslås intagen i 23 § jakt-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten vill till en början ifrågasätta om utredningen kan anses ha&lt;br&gt;redovisat ett tillräckligt underlag för förslaget i denna del. Att arrendatorer&lt;br&gt;ges längre gående möjligheter till skyddsjakt än andra innebär ett rättsligt&lt;br&gt;ingrepp i konstellationen markägare — jakträttshavare — arrendator, vars&lt;br&gt;konsekvenser är svåra att överblicka. Hovrätten anser därför att det egent-&lt;br&gt;ligen borde krävas en mera ingående diskussion om reformbehovet och&lt;br&gt;förslagets för- och nackdelar innan detta läggs till grund för lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelserna i 23 § jaktlagen om skyddsjakt ges en del andra&lt;br&gt;personer än jakträttshavare en självständig jakträtt i fråga om vissa djur.&lt;br&gt;Det är alltså en i lag medgiven jakträtt som bara kan begränsas tidsmässigt&lt;br&gt;genom föreskrifter av regeringen. Sådana föreskrifter har meddelats endast&lt;br&gt;beträffande viss harjakt (p. 2 —5 i bil. 3 till jaktförordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna rätten till skyddsjakt för arrendatorer skiljer sig i flera&lt;br&gt;hänseenden från vad som sålunda gäller enligt 23 § jaktlagen. För det första&lt;br&gt;är det inte fråga om någon i lag preciserad jakträtt. I stället förutsätts att&lt;br&gt;länsstyrelsen från fall till fall skall fatta beslut om jakten. — Hovrätten kan&lt;br&gt;här infoga att man inte — som skett i förslaget — bör i själva lagen ge något&lt;br&gt;direkt bemyndigande för länsstyrelsen att besluta i hithörande frågor utan&lt;br&gt;att delegationen bör ske via regeringen. — Vidare skulle arrendatorernas&lt;br&gt;rätt till skyddsjakt få omfatta högvilt om sådant är talrikt förekommande,&lt;br&gt;medan övriga bestämmelser i 23 § jaktlagen om jakträtt för vissa personer&lt;br&gt;bara gäller mindre djur, som anses vara skadevållande oavsett beståndens&lt;br&gt;storlek. I såväl sakligt som systematiskt hänseende ansluter därför bestäm-&lt;br&gt;melsen om arrendatorers rätt till skyddsjakt närmast till regleringen i 7 §&lt;br&gt;jaktlagen, och enligt hovrättens mening har den sin naturliga plats där.&lt;br&gt;Även frågan om rätten till djur som dödas bör lämpligen regleras där. Vid&lt;br&gt;en sådan lösning finns det såvitt gäller den sistnämnda frågan knappast&lt;br&gt;någon anledning att frångå vad som redan gäller enligt 7 § andra stycket&lt;br&gt;sista meningen, dvs. att länsstyrelsen i beslutet om skyddsjakt bestämmer&lt;br&gt;hur det skall förfaras med djur som dödas eller fångas vid jakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i 23 § jaktlagen noggrant angivna förutsättningarna för skyddsjakt —&lt;br&gt;av vilka framgår vem som får jaga och vilka djur som får jagas — har i&lt;br&gt;lagens 7§ en motsvarighet i vissa begränsade skaderekvisit. Det heter&lt;br&gt;sålunda att skyddsjakt får beslutas om det på grund av ett viltbestånds&lt;br&gt;storlek finns påtagliga risker för trafikolyckor eller för allvarliga skador av&lt;br&gt;vilt. En annan förstärkning återkommer i jaktförordningen, där det i 29 §&lt;br&gt;talas om avsevärda skador eller olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om skyddsjakt för arrendatorer innehåller inte&lt;br&gt;något liknande förstärkningsuttryck. Det skall räcka med att det finns risk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för skador på jordbruksgrödor for att arrendatorn skall kunna få utöva&lt;br&gt;sådan jakt. Enligt förslagets ordalydelse skulle det alltså kunna vara fritt&lt;br&gt;fram för en arrendator att få jaga t. ex. älg närhelst han kan påvisa redan en&lt;br&gt;måttlig risk för viltskador. Eftersom det ligger i sakens natur att förekoms-&lt;br&gt;ten av vilt alltid medför vissa skaderisker, blir förslaget härigenom mycket&lt;br&gt;långtgående. Hovrätten kan inte finna att utredningen har anfört några&lt;br&gt;bärande motiv för att arrendatorernas skyddsjakt skall ges en sådan sär-&lt;br&gt;ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten kommer alltså på den här punkten fram till att en eventuell&lt;br&gt;bestämmelse om skyddsjakt for arrendatorer lämpligen bör infogas i 7 §&lt;br&gt;jaktlagen och att förutsättningarna för sådan jakt bör stramas upp något&lt;br&gt;jämfört med utredningens förslag. Frågan blir då om 7 § jaktlagen egentli-&lt;br&gt;gen tillförs något nytt genom en sådan ändring. Arrendatorerna har redan&lt;br&gt;möjlighet att få till stånd skyddsjakt med stöd av den paragrafen, och&lt;br&gt;utredningen har inte påvisat att det är på grund av att förutsättningarna är&lt;br&gt;för restriktiva som den möjligheten inte har utnyttjats. Hovrätten anser&lt;br&gt;det därför inte uteslutet att man med ökad information och en generös&lt;br&gt;tillämpning kan uppnå det av utredningen angivna syftet redan inom&lt;br&gt;ramen för gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: Sålunda förutsätts i utredningen bl. a. att&lt;br&gt;jordbruksarrendator framgent, i fall där jordägaren är jakträttshavare,&lt;br&gt;skall kunna kompenseras av markägare for skador som viltet åstadkom-&lt;br&gt;mer. I syfte att förenkla för arrendator utan jakträtt att utöva skyddsjakt&lt;br&gt;har föreslagits vissa ändringar i jaktlagstiftningen om ökade möjligheter&lt;br&gt;till jakt i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vidare anföras att institutet med skyddsjakt — om det kommer&lt;br&gt;till okritisk användning — är ägnat att minska och undergräva möjligheten&lt;br&gt;att på ett rättmätigt sätt göra rätt part, dvs. i första hand en markägare,&lt;br&gt;ansvarig för inträffad skada om denne som jakträttshavare inte ser till att&lt;br&gt;viltbeståndet hålls i balans. Slutligen kan i sammanhanget sägas att ut-&lt;br&gt;gångspunkten för en avskjutning av mer tvingande karaktär vanligen är att&lt;br&gt;den bör genomföras inom större sammanhängande markområden. Det&lt;br&gt;torde endast undantagsvis föreligga tillräckligt markinnehav vid enstaka&lt;br&gt;jordbruksarrenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län: Viltskadeersättning vid jordbruksar-&lt;br&gt;rende, då jakträtten har förbehållits jordägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden delar utredarens uppfattning att frågan om hur viltskador&lt;br&gt;skall begränsas och vem som skall svara för eventuella skador i de fall&lt;br&gt;jordbruksarrendatorer saknar jakträtt på arrendefastigheten i första hand&lt;br&gt;skall regleras i avtal mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot kan nämnden inte biträda förslaget om sådan ändring av 23 §&lt;br&gt;jaktlagen, att jordbruksarrendator redan när risk finns för skador på jord-&lt;br&gt;bruksgrödor skall kunna medges rätt till jakt i syfte att förebygga sådana&lt;br&gt;skador. Frågan om reglering av viltskador bör helt lösas genom avtal&lt;br&gt;mellan jordbruksarrendator och markägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län: Viltskadeersättning vid jordbruksarren-&lt;br&gt;de, då jakträtten har forbehållits jordägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar, liksom utredaren, uppfattningen att det i första&lt;br&gt;hand är parterna själva som i arrendeavtalet skall reglera frågan om&lt;br&gt;viltskador. Föreslagna åtgärder angående avtalsmodeller och kontraktsfor-&lt;br&gt;mulär är lämpliga och tillstyrks. Länsstyrelsen kan däremot inte tillstyrka&lt;br&gt;förslaget om tillägg till 23 § jaktlagen så att länsstyrelsen fristående skulle&lt;br&gt;kunna tillåta jordbruksarrendatorn att utföra skyddsjakt. Detta strider&lt;br&gt;mot nuvarande civilrättsliga reglering av dessa frågor och kan innebära&lt;br&gt;onödiga risker för försämring av relationerna mellan avtalsparterna. Frå-&lt;br&gt;gan bör i stället lösas så att markägaren åläggs ett skadeståndsansvar för&lt;br&gt;viltskador utöver vad som parterna kommit överens om att arrendatorn&lt;br&gt;bör tåla. Ytterst kan detta göras genom lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jönköpings län: Beträffande möjligheterna till viltskadeer-&lt;br&gt;sättning vid jordbruksarrende, då jakträtten har förbehållits markägaren,&lt;br&gt;delar länsstyrelsen utredarens uppfattning att frågan om hur viltskador&lt;br&gt;skall begränsas och vem som skall svara för eventuella skador i första hand&lt;br&gt;bör regleras genom avtal mellan parterna. Med hänsyn till bl. a. svårighe-&lt;br&gt;ten för nya arrendatorer att bedöma vilttrycket och risken för eventuella&lt;br&gt;skador samt med hänsyn till avtalens många gånger långa löptid anser&lt;br&gt;emellertid länsstyrelsen att en förstärkning av arrendatorernas ställning&lt;br&gt;bör medges genom exempelvis föreslagen möjlighet till skyddsjakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län: Förslaget till ändring av 23 § jaktlagen tillstyrks&lt;br&gt;under förutsättning att författningstexten ändras, så att denna rätt till&lt;br&gt;skyddsjakt skall tillkommajordbruksarrendator, som ej harjakträtt på den&lt;br&gt;arrenderade marken. Så är också den föreslagna rätten motiverad i betänk-&lt;br&gt;andet. Möjligheten till skyddsjakt för främst jakträttshavare är redan&lt;br&gt;reglerad i 29 § jaktförordningen. Djur som dödas vid den föreslagna&lt;br&gt;skyddsjakten bör tillfalla jakträttshavaren, om inte annat har avtalats. Den&lt;br&gt;av utredningen föreslagna bestämmelsen om att djuren som huvudregel&lt;br&gt;skall tillfalla markägaren eller jakträttshavaren avstyrkes. En sådan regle-&lt;br&gt;ring löser inte den situation som uppkommer, om dessa inte kan enas om&lt;br&gt;vem som skall erhålla djuret.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Arrendators ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker förslaget till ändring i 23 § jaktlagen och följdänd-&lt;br&gt;ringar härav. Länsstyrelsen anser att den brukare som inte genom egen jakt&lt;br&gt;kan påverka sin skadesituation skall reglera detta med markägaren i avta-&lt;br&gt;let om arrende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arrendator kan, såsom påtalats i utredningen, göra länsstyrelsen&lt;br&gt;uppmärksam på riskerna för viltskador. Länsstyrelsen kan då med stöd av&lt;br&gt;7 § jaktlagen meddela tillstånd till ”tvångsjakt”. Länsstyrelsen i Malmöhus&lt;br&gt;län har vid två tillfallen under de senaste åren meddelat sådant beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jakt efter dovhjort. Erfarenheten är dock att det eftersträvade resultatet&lt;br&gt;kan förhindras eller fördröjas genom att besluten överklagas. En utökad&lt;br&gt;möjlighet att tillåta skyddsjakt på arrendators initiativ skulle innebära att&lt;br&gt;ytterligare meningsskiljaktigheter, ofta av civilrättslig karaktär, skulle få&lt;br&gt;lösas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skyddsjakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen föreslås att jordbruksarrendatorer av länsstyrelsen skall&lt;br&gt;medges rätt till jakt om det på grund av ett viltbestånds storlek finns risk&lt;br&gt;för skador på jordbruksgrödor. Avsikten med förslaget är såvitt kan utläsas&lt;br&gt;av betänkandet att jordbruksarrendator skall ges möjlighet till skyddsjakt&lt;br&gt;även om han inte har jakträtten på jordbruksarrendet. I betänkandet&lt;br&gt;föreslås vidare att vid länsstyrelsens prövning av en ansökan om tillstånd&lt;br&gt;till skyddsjakt för jordbruksarrendator som inte innehar jakträtten skall&lt;br&gt;markägaren och jakträttshavaren om möjligt beredas tillfälle att yttra sig&lt;br&gt;över ansökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär enligt länsstyrelsens mening en ökad byråkrati. Ge-&lt;br&gt;nom att markägare och jakträttshavare skall lämnas tillfälle att yttra sig&lt;br&gt;över ansökningen kommer handläggningen att ta så lång tid att skyddsjak-&lt;br&gt;ten inte längre är aktuell då djuren lämnat området. Enligt 10§ jaktlagen&lt;br&gt;(1987:259) har arrendatorer jakträtten vid jordbruksarrende om inte an-&lt;br&gt;nat har avtalats. Med hänsyn härtill och då nuvarande bestämmelser om&lt;br&gt;skyddsjakt i 7 § jaktlagen och 26 § jaktförordningen ger samma möjlighet&lt;br&gt;till skyddsjakt som föreslagits i betänkandet avstyrker länsstyrelsen försla-&lt;br&gt;get.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Viltskadeersättning vid jordbruksarrende då&lt;br&gt;jakträtten har förbehållits jordägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i första hand markägare och arrendator som i arrendeavtalet skall&lt;br&gt;reglera frågan om viltskador. Förslaget om ändring i 23 § jaktlagen som gör&lt;br&gt;det möjligt för jordbruksarrendator utan jakträtt att bedriva skyddsjakt&lt;br&gt;tillstyrks. Det bör dock framgå att det endast är arrendator utan jakträtt&lt;br&gt;som enligt denna paragraf kan medges skyddsjakt om markägaren vägrat&lt;br&gt;medverka till skyddsjakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen tillstyrker den ändring av&lt;br&gt;jaktlagen som föreslås med tillägg att djur som dödas tillfaller den skadeli-&lt;br&gt;dande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län: I likhet med såväl lantbruksnämnden som&lt;br&gt;länsjaktvårdsförbundet avstyrker länsstyrelsen förslaget att jordbruksar-&lt;br&gt;rendator utan jakträtt skall ges möjlighet att få bedriva skyddsjakt. 1&lt;br&gt;rättsligt hänseende skulle dubbla jakträtter uppstå — markägarens och den&lt;br&gt;som arrendatorn fått genom skyddsjaktsbeslutet. Länsstyrelsen föreslår i&lt;br&gt;stället att arrendatorn ges rätt att kräva skyddsjakt av markägaren och, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1991/92. 1 samt. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan begäran inte efterföljs, möjlighet att erhålla avräkning som kompen-&lt;br&gt;sation för skada som besiktigats av god man. Bestämmelserna borde&lt;br&gt;kunna införas i lagstiftningen om jordbruksarrenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Förslaget om förstärkning av jordbruks-&lt;br&gt;arrendatorernas rättigheter kan ifrågasättas. Det finns i dag intet som&lt;br&gt;hindrar jordbruksarrendatorerna att ansöka om skyddsjakt. En sådan an-&lt;br&gt;sökan kan prövas i sak efter hörande av berörda remissinstanser, jakträtts-&lt;br&gt;havare och markägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare: Angående jordbruksarrenda-&lt;br&gt;torernas särställning, har utredningsmannen föreslagit ökade möjligheter&lt;br&gt;för dessa att skydda sig mot viltskador. I samband med Jakt- och Vilt-&lt;br&gt;vårdsberedningens utredningsarbete om viltskador framhöll Jägarnas riks-&lt;br&gt;förbund-Landsbygdens jägare det som nödvändigt med ett förstärkt skydd&lt;br&gt;för jordbruksarrendatorer i fråga om viltskador. Riksförbundets represen-&lt;br&gt;tant i nämnda beredning fick dock inget stöd för dessa synpunkter inom&lt;br&gt;beredningen. Det kan därvid noteras att även jordbrukets (LRFs) företrä-&lt;br&gt;dare avvisade förslaget om bättre skydd för jordbruksarrendatorerna. En-&lt;br&gt;ligt riksförbundets mening kvarstår ett påtagligt behov att stärka jord-&lt;br&gt;bruksarrendatorernas ställning i fråga om viltskador. Viltskador förorsa-&lt;br&gt;kas dock i stor utsträckning även av andra viltarter än älg och hjort. Det&lt;br&gt;kan därför finnas anledning att överväga huruvida här avsett skydd mot&lt;br&gt;förluster i samband med viltskador bör föranleda ändring i de lagrum som&lt;br&gt;reglerar jordbruksarrende i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas riksförbund-Skogsägarnas riksförbund: Förbunden anser&lt;br&gt;att, om principen om markägarnas uttalade ansvar för viltstammarnas&lt;br&gt;storlek accepteras och ges en utformning som beskrivits ovan, frågan om&lt;br&gt;viltskador förorsakade av älg, dov- eller kronhjort i framtiden bör lösas&lt;br&gt;genom avtal mellan jordägaren och jordbruksarrendatorn och inte via en&lt;br&gt;vidgad lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksarrendatorns rätt till ersättning för uppkomna viltskador av&lt;br&gt;älg, dov- och kronhjort skall regleras i arrendekontraktet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden anser därför att utredningens förslag om vidgad skyddsjakt&lt;br&gt;och vidhängande förändring i jaktlagen samt ändring i jaktförordningens §&lt;br&gt;29a härvid kan utgå. I konsekvens med ovanstående bör därför också&lt;br&gt;viltskadeförordningens inledande paragrafer omarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ovan beskrivna förslag genomförs är det nödvändigt med en över-&lt;br&gt;syn av gällande kontraktsformulär för jordbruksarrenden. Förbunden är&lt;br&gt;härvid beredda medverka till att lämpliga arrendekontrakt arbetas fram&lt;br&gt;och sprids bland berörda parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden kan konstatera att många arrendatorer har lång löptid på&lt;br&gt;sina arrendekontrakt och att detta kan skapa problem i samband med&lt;br&gt;borttagande av viltskadeersättningen från år 1995. Om dessa arrendatorer&lt;br&gt;inte omedelbart kommer in i det nya systemet kan deras situation bli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket besvärlig. För att undvika detta bör övergångsbestämmelser till-&lt;br&gt;skapas som fångar upp och skyddar dessa arrendatorer mot orimliga&lt;br&gt;ekonomiska konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralorganisationen SACO: SACOs första invändning rör ansvarsfördel-&lt;br&gt;ningen mellan å ena sidan markägare/jakträttsinnehavare/jakträttsarren-&lt;br&gt;dator och å andra sidan jordbruksarrendator. Arrendeavtalet mellan&lt;br&gt;markägare och jordbruksarrendator får förutsättas bygga på en viss ” vilt-&lt;br&gt;skadenivå”, som båda parter är införstådda med och som ingår i underla-&lt;br&gt;get för arrendebeloppets storlek. Om ”viltskadenivån” under arrendetiden&lt;br&gt;skulle stiga väsentligt, måste det entydigt vara markägarens sak att inne-&lt;br&gt;hålla sin del av arrendekontraktet, dvs. att motåtgärder vidtas — t. ex.&lt;br&gt;ökad avskjutning. Att i en sådan situation i stället dela upp ansvaret&lt;br&gt;mellan markägare och jordbruksarrendator bäddar för konflikt dem emel-&lt;br&gt;lan. Ännu värre kan det bli om — som utredningen också föreslår — en&lt;br&gt;jordbruksarrendator, enligt eget bestämmande, skall kunna bedriva&lt;br&gt;skyddsjakt, t.o. m. utan att dessförinnan meddela jakträttsinnehavaren&lt;br&gt;(markägaren). SACO får således avråda från den föreslagna uppsplittring-&lt;br&gt;en av ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället bör markägarens ansvar för viltskador möjligtvis förstärkas på&lt;br&gt;så sätt att i arrendeavtal med jordbruksarrendator skall inskrivas ”över-&lt;br&gt;enskommen viltskadenivå”. Om markägaren misslyckas med att innehålla&lt;br&gt;denna sin del i avtalet, kan stipuleras att markägaren i efterhand skall&lt;br&gt;ersätta de viltskador som väsentligt överstiger toleransnivån under avtals-&lt;br&gt;perioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådsgruppen för arrendatorsföreningarna på och kring sydsvenska hög-&lt;br&gt;landet: Samrådsgruppen menar att den vägledande grundinställningen,&lt;br&gt;efter vilka reglerna bör byggas, bör vara:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att ansvaret för jakten och viltvården bör följa med vid upplåtelse av&lt;br&gt;jordbruksarrende. I sådant läge har arrendatorn sådana möjligheter till&lt;br&gt;påverkan att ytterligare författningsregler inte är påkallade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att i de fall att jakträtten är undantagen från jordbruksupplåtelsen, skall&lt;br&gt;markägaren svara för de skador som viltet orsakar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår ovan ser samrådsgruppen ett bibehållande av möjligheter-&lt;br&gt;na att utan särskilda skäl bryta ut jakten från jordbruksupplåtelsen som&lt;br&gt;ytterst tveksamma. Vi gör det mot bakgrunden av den stora erfarenhet vi&lt;br&gt;har av kollisioner mellan brukaren å ena sidan och jaktutövaren och viltet&lt;br&gt;å andra. Utan förändringar i arrendelagstiftningen ger ett regelsystem&lt;br&gt;kring viltskadefrågorna endast en dellösning oavsett i vilken riktning syste-&lt;br&gt;met än utformas. Incidenter vid jaktens utövande t. ex. av hundar eller&lt;br&gt;skottlossning skrämda djur, av jägarna skadade och ej återställda hägnader&lt;br&gt;och liknande elimineras inte. Har motsättningar en gång uppstått mellan&lt;br&gt;parterna, finns det ett otal exempel på förtret som dessa kan hitta på för att&lt;br&gt;störa varandra. An endatorns intresse för hjälp till och skydd av viltet ökar&lt;br&gt;väsentligt, om han vet, att han vid fall av senare inträffande viltskada har&lt;br&gt;möjlighet att påverka viltstammarnas utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt betänkandet har utredaren den av oss förordade författningsmo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dellen som ett alternativ. Han är i sitt alternativ inte beredd att gå så långt&lt;br&gt;som till ändringar i arrendelagstiftningen. Med alternativet når man dock&lt;br&gt;dit hän att inflytandet över jakten och ansvaret for viltskadorna ligger på&lt;br&gt;samma person. Utredaren anser också att alternativet bör inforas om&lt;br&gt;förstahandsförslaget efter en prövotid inte visar sig fungera väl. På ett&lt;br&gt;arrendeställe är det arrendatorn som skapar betingelserna for viltets föda&lt;br&gt;och det skydd som behövs för ”barnkammaren” och under årstider med&lt;br&gt;krävande väderförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företrädare för centralorganisationerna inom jordbrukets område har&lt;br&gt;lovat utredaren att utforma kontraktsformulär som på ett bättre sätt regle-&lt;br&gt;rar viltskadefrågorna. Den intelligente bedömaren genomskådar lätt dim-&lt;br&gt;ridåerna. Löftet kan avges utan att effekterna blir särskilt påtagliga. Nämn-&lt;br&gt;da organisationers formulär användes i begränsad omfattning. De större&lt;br&gt;jordägarna t. ex. kyrkan, domänverket, kommunerna, jordägareförbundet&lt;br&gt;och de större fideikommissen har egna formulärtryckningar, vid vilka&lt;br&gt;arredatorn är låst sedan han påtecknat första gången. Villkoren vid en&lt;br&gt;arrendators tillträde bestäms av jordägaren utan prövning av utomståen-&lt;br&gt;de. Rätten till förlängning är sedan knuten till villkoren under tidigare&lt;br&gt;arrendeperiod med de mycket begränsade ändringar en part kan övertyga&lt;br&gt;arrendenämnden om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådsgruppen kan redovisa en rad fall där en presumtiv arrendator&lt;br&gt;inte informerats om att arrendestället belastas med stora viltskador. Ska-&lt;br&gt;dorna visar sig inte i hela sin omfattning förrän på hösten ett halvt år efter&lt;br&gt;tillträdet. Svårigheterna att få rätsida på problemen behöver säkert inte&lt;br&gt;belysas. 36 § i avtalslagen har visat sig vara ett ytterst trubbigt redskap.&lt;br&gt;Trots arrendatorernas enträgna vädjanden och framlagda bevis hör det till&lt;br&gt;undantagen att arrendenämnderna ens tar upp frågan i samband med&lt;br&gt;prövning av villkoren vid förlängning. En av de arrendenämnder som tog&lt;br&gt;upp frågan till behandling uttalade att det framstår ”som det normala att&lt;br&gt;viltskador på grödan får bäras av arrendatorn och inte av jordägaren”. Var&lt;br&gt;och en förstår situationen när bakgrunden i det fallet var att avskjutning av&lt;br&gt;älg inte skett i tillnärmelsevis den omfattning som tilldelningen medgav.&lt;br&gt;En lagstiftning med den inriktning som av oss förordas skulle lösa pro-&lt;br&gt;blemen även vid nyupplåtelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har på ett förtjänstfullt sätt försökt att skapa ett decentralise-&lt;br&gt;rat beslutsfattande. I en tid då viltet inte längre behöver ses som en resurs&lt;br&gt;ur vilken man skaffar mat för dagen, bör lokala beslut om viltpopulatio-&lt;br&gt;nens numerär kunna fungera väl. Det får antas att markägaren kommer att&lt;br&gt;representera fastigheten och rösta för denna när besluten skall fattas. Detta&lt;br&gt;ger ytterligare skäl till att denne gentemot brukaren bör bära ansvaret för&lt;br&gt;skadorna. Om markägaren är bortkopplad från brukningen finns betydan-&lt;br&gt;de risk för att jakten blir det allt annat överskuggande intresset. Utan&lt;br&gt;ansvar mot brukaren kommer man i många fall inte att få markägaren att&lt;br&gt;”medverka till att precisera vad man kan tolerera i fråga om skador inom&lt;br&gt;jordbruket” (Betänkandet s. 50). Utan direkt konfrontation med skadefrå-&lt;br&gt;gorna är det faktiskt orimligt att begära, att markägaren på rätt sätt skall&lt;br&gt;kunna göra de avvägningar som behövs inför ett omröstningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill markägaren ha en stor population av vilt elimineras motsättningar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na gentemot brukaren genom att dennes förluster vägs upp fullt ut av&lt;br&gt;ersättning. Principen är viktig och förstås bättre om man drar ut exemplifi-&lt;br&gt;eringen till vildsvin och andra djurarter som kan vara nog så intressanta&lt;br&gt;jaktbyten men som över en natt kan förorsaka stor skadegörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väsentlig del i den framtida viltvårdspolitiken är att brukaren av&lt;br&gt;marken i möjligaste mån skall vidtaga åtgärder för förhindrande av vilt-&lt;br&gt;skador. De åtgärder som därvid krävs kan många gånger vara av bestående&lt;br&gt;karaktär t. ex. uppsättande av permanenta viltstängsel och olika typer av&lt;br&gt;markarbeten. Avskrivningstiden för sådana åtgärder sträcker sig över be-&lt;br&gt;tydligt längre tid än en normal arrendeperiod. Vissa av de arbeten det kan&lt;br&gt;bli fråga om får en arrendator inte utföra utan att han först lämnar&lt;br&gt;garantier för återställande — andra finns över huvud taget inte i en&lt;br&gt;arrendators rättighetskatalog. Väljer lagstiftaren utredningens första-&lt;br&gt;handslösning bör rätt till ersättning för här nämnda slag av arbeten införas&lt;br&gt;i JB 9:21, första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett förnuftsmässigt och nationalekonomiskt bör tillfälliga lösningar&lt;br&gt;undvikas. Åtgärder av ovan nämnt slag bör därför utföras av markägaren&lt;br&gt;även om marken för kortare eller längre tid är upplåten på arrende. Detta&lt;br&gt;lockas han lättast till om han har till uppgift att beträffande viltskador&lt;br&gt;hålla arrendatorn skadeslös. Åtgärdernas utformning och omfattning kan&lt;br&gt;då styras av ägaren, som också kan välja att hellre ta på sig de kostnader&lt;br&gt;som blir följden av att skadorna inte förhindras. Det händer alltför ofta i&lt;br&gt;arrendesammanhang att arrendatorn i sin osäkerhet om framtiden väljer&lt;br&gt;enkla tillfälliga lösningar — lösningar som parterna kan få hanka sig fram&lt;br&gt;med under lång tid om arrendeförhållandet fortsätter under ett antal&lt;br&gt;perioder. Det ger inte den rationalitet och effektivitet som kan krävas i&lt;br&gt;dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett regelsystem som ger möjlighet för någon att rösta för en stor viltstam&lt;br&gt;samtidigt som man vältrar över skadekostnaderna på någon annan strider&lt;br&gt;mot god sed i författningsskapandet. Under stundom kan en sådan effekt&lt;br&gt;av en lag inte förutses. I detta fall kan man redan nu se att systemet lämnar&lt;br&gt;öppningar för spekulation, innebärande att den stora viltstammen ger&lt;br&gt;möjlighet till stora upplåtelseintäkter samtidigt som skadorna inte på&lt;br&gt;något sätt drabbar markägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det alternativa förslaget till lösning ges markägaren fortfarande&lt;br&gt;valfrihet. Denne kan undgå alla krav genom att inte undanta jakträtten&lt;br&gt;från jordbruksupplåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till skyddsjakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 författningstexten föreslås regler om hur arrendator som drabbas av&lt;br&gt;skador, av länsstyrelsen kan få tillstånd till skyddsjakt. En sådan regel är&lt;br&gt;för arrendatorskollektivet väsentligt bättre än de möjligheter som står&lt;br&gt;öppna med nuvarande system. Så långt är förslaget ett klart fall framåt.&lt;br&gt;Det är också i ett demokratiskt samhälle viktigt att berörda parter i&lt;br&gt;möjligaste mån får lämna synpunkter innan beslut fattas — i detta fall&lt;br&gt;markägare och jakträttsinnehavare. Samrådsgruppen bedömer emellertid&lt;br&gt;att det finns risk för betydande tidsutdräkt. Under tiden kan skadorna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hinna att avsevärt öka. Så som förslaget är utformat drabbar detta arrenda-&lt;br&gt;torn och kommer att kunna utvecklas till en inkörsport till motsättningar&lt;br&gt;och tvister mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren tänker sig att fällda djur skall levereras till markägaren/jakt-&lt;br&gt;rättsinnehavaren. Eftersom arrendatorn haft kostnader för avskjutningens&lt;br&gt;genomförande bör denne tillförsäkras skälig ersättning för arbete och&lt;br&gt;kostnader. Det får anses rimligt och riktigt att markägaren/jakträttsinne-&lt;br&gt;havaren får svara härför, eftersom förhållandet i väsentlig mån har upp-&lt;br&gt;stått på grund av slapphet och nonchalans från dennes sida. Rätt till sådan&lt;br&gt;ersättning bör inskrivas i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framtida skadevärdering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet anges som slutmål att viltskadeersättningama upphör. Som&lt;br&gt;en följd härav kommer viltskadevärderingsorganisationen att upphöra.&lt;br&gt;Några svårigheter att få fastställt skadornas omfattning efter organisatio-&lt;br&gt;nens upphörande bedöms inte föreligga. Det kommer att finnas en stor&lt;br&gt;grupp av personer som kan svara härför. Försäkringsbolagens hagelska-&lt;br&gt;devärderare samt tjänstemän hos hushållningssällskap och lantbruks-&lt;br&gt;nämnd har genom sina arbetsuppgifter goda insikter i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådsgruppen ser med tillfredsställelse att problematiken kring viltska-&lt;br&gt;dor i anslutning till arrendeupplåtelse nu tas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av de stora olägenheterna där jakten är avskild från jordupplå-&lt;br&gt;telsen, bör på detta sätt gjord strypning av arrendeupplåtelser inte längre&lt;br&gt;vara tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det skulle anses att förutsättningar saknas för lagstiftning i enlighet&lt;br&gt;med tankarna i föregående stycke, förordar samrådsgruppen, att utreda-&lt;br&gt;rens alternativa förslag väljes som grund för ett regelsystem. Enligt detta&lt;br&gt;får markägaren gentemot arrendatorn svara för uppkomna skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om betänkandets förslag kommer att ligga till grund för en proposition&lt;br&gt;bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a. arrendatorn ges rätt att få skyddsanläggningar prövade och skyddade&lt;br&gt;på sätt som föreligger om täckdikning enligt JB 9:21,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b. arrendatorn vid skyddsjakt vara berättigad till skälig ersättning för&lt;br&gt;arbete och kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet: Viltskadeersättning vid jordbruksarrende, då&lt;br&gt;jakträtten har förbehållits jordägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet delar den i utredningen framförda uppfattningen att&lt;br&gt;frågan om hur viltskador skall begränsas och vem som skall svara för&lt;br&gt;eventuella skador i de fall jordbruksarrendatorn saknar jakträtt på arren-&lt;br&gt;defastigheten skall regleras i avtal mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet motsätter sig emellertid den föreslagna ändringen av&lt;br&gt;23 § jaktlagen innebärande att en jordbruksarrendator skall kunna medges&lt;br&gt;rätt till jakt på de arrenderade markerna i skadeförebyggande syfte även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om jordbruksarrendeavtalet inte medger jakträtt. Frågan om reglering av&lt;br&gt;viltskador på jordbruksarrendefastigheter bör, enligt jägareförbundets be-&lt;br&gt;stämda uppfattning, helt lösas genom avtal mellan jordbruksarrendatorn&lt;br&gt;och markägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverigesjordbruksarrendatorers förbund: Endast den som harjakträtten på&lt;br&gt;en fastighet kan reglera viltstammarnas storlek och därigenom även ska-&lt;br&gt;dornas omfattning genom att öka avskjutningen då skadorna blir alltför&lt;br&gt;betungande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jaktlagen föreskrivs att rätten till jakt följer arrendeupplåtelsen. Denna&lt;br&gt;rätt gäller dock endast i de fall då ej annat avtalats. Tyvärr är det emellertid&lt;br&gt;så att denna huvudregel, genom att jordägaren i avtalet förbehållit sig själv&lt;br&gt;jakträtten, har blivit en undantagsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrendatorn har därför i realiteten ingen möjlighet att påverka viltska-&lt;br&gt;dornas omfattning på arrendestället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordägaren själv däremot kan, förutom i de fall när avskjutningens&lt;br&gt;storlek bestäms i särskild ordning av myndighet, bestämma hur stor av-&lt;br&gt;skjutningen skall vara, antingen genom att han själv jagar eller genom att&lt;br&gt;han i jakträttsupplåtelseavtal med annan föreskriver avskjutningens stor-&lt;br&gt;lek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arrendators möjlighet att i dag begränsa viltskador är, att hos länssty-&lt;br&gt;relsen begära skyddsjakt på vilt som åstadkommer skada. På grund av&lt;br&gt;långa handläggningstider är dock sådana åtgärder normalt utan verkan då&lt;br&gt;det gäller själva skadan. Åtgärden att begära skyddsjakt inom jordägares&lt;br&gt;jaktområde kan inte sällan få betydande negativ inverkan på relationerna&lt;br&gt;mellan parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att i någon mån minska effekterna och riskerna för viltskador&lt;br&gt;föreslås i betänkandet att länsstyrelsen efter ansökan av jordbruksarrenda-&lt;br&gt;torn kan medge honom rätt till jakt efter vilt, om det på grund av viltbe-&lt;br&gt;ståndets storlek finns risk för skador på jordbruksgrödor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJA ser en sådan lösning som en nödlösning främst därför, att en sådan&lt;br&gt;skyddsjakt endast skulle kunna komma till stånd under icke jakttid samt&lt;br&gt;att en ansökan om skyddsjakt från arrendatorns sida allvarligt skulle&lt;br&gt;kunna skada relationerna mellan parterna. Dessutom är det långt ifrån alla&lt;br&gt;arrendatorer som jagar och som därför själva kan utföra en skyddsjakt. Att&lt;br&gt;leja någon som kan utföra skyddsjakten skulle sannolikt också bli alltför&lt;br&gt;dyrbart då ju fällt vilt enligt förslaget skall tillfalla jakträttsinnehavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren framför den åsikten att det vore bäst om parterna i arrende-&lt;br&gt;avtalet själva reglerar frågan om viltskador. SJA delar denna uppfattning&lt;br&gt;under förutsättning att det kan ske på även för arrendatorn rimliga villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna har emellertid haft en mycket lång tid på sig att lösa frågan om&lt;br&gt;viltskador utan att lyckas. Detta har dock inte sin grund i, som utredaren&lt;br&gt;tycks tro, att på marknaden befintliga arrendekontraktsformulär uppvisar&lt;br&gt;brister när det gäller villkoren angående viltskador. Det torde finnas god&lt;br&gt;möjlighet att i alla på marknaden förekommande formulär under ”övriga&lt;br&gt;villkor” reglera dessa frågor, om bara viljan finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på hur jordägarna i vissa fall söker lösa dessa frågor kan hämtas&lt;br&gt;från domänverkets utarrendering av Tullgarns Kungsgård. I anbudshand-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingarna föreskriver jordägaren att risken för viltskador skall beaktas vid&lt;br&gt;anbudsgivningen. Anbudsgivaren ges därvid inte någon som helst infor-&lt;br&gt;mation om normal omfattning av viltskador inom området. Viltskadorna&lt;br&gt;inom detta område är betydande och effekten av jordägarens agerande blir&lt;br&gt;att viltskadorna till största delen kommer att belasta arrendatorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att lösa denna fråga genom annorlunda utformade arrendekontraktsfor-&lt;br&gt;mulär är sannolikt inte någon framkomlig väg, det torde historien utgöra&lt;br&gt;bevis nog för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag att parterna först skall få tre år på sig att lösa frågan&lt;br&gt;avtalsvägen innebär endast att man ytterligare förhalar en fråga som&lt;br&gt;rimligen borde fått sin lösning långt tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJA förordar således att, för det fall jakträtten på arrendestället inte&lt;br&gt;följer arrendeupplåtelsen, jordägaren ges en lagstadgad tvingande skyldig-&lt;br&gt;het att svara för uppkomna viltskador på arrendestället utöver vad som&lt;br&gt;kan anses vara skador av normal omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SJ As uppfattning bör ersättningen utgå med 90% av dess värde.&lt;br&gt;Besiktning och värdering av viltskada bör även fortsättningsvis utföras av&lt;br&gt;länsstyrelsen auktoriserad värderingsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lag om skyldighet att svara för viltskador enligt ovan torde på sikt&lt;br&gt;tjäna båda parters intressen, då den skulle minska konfliktriskerna och&lt;br&gt;irritationerna mellan parterna. Härigenom skulle även ärenden som hän-&lt;br&gt;skjuts till arrendenämnden kunna minska.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sveriges jordägareförbund:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skyddsjakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att länsstyrelsen skall kunna besluta om rätt till jakt&lt;br&gt;för jordbruksarrendatorer för att förhindra viltskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Jordägareförbund avvisar utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att länsstyrelsen tvångsvis skall kunna förordna om rätt till jakt för&lt;br&gt;jordbruksarrendatorer är ett oacceptabelt ingrepp i den privata äganderät-&lt;br&gt;ten som är ett grundläggande element i vårt samhälle. Möjligheterna att&lt;br&gt;själv bestämma över viltstammens beskattning och dess sammansättning&lt;br&gt;utgör en viktig del av markägarens rätt till sin egendom. I den mån även&lt;br&gt;andra intressen berörs, t. ex. arrendatorer, måste detta lösas på samma sätt&lt;br&gt;som i övrigt gäller ett samhälle baserat på enskilt ägande och marknads-&lt;br&gt;ekonomi. Det innebär, att näringsidkarna själva avtalar om sina mellanha-&lt;br&gt;vanden med stöd av det sanktionssystem som samhället tillhandahåller för&lt;br&gt;att säkerställa att ingångna avtal respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tider av vikande lönsamhet för det traditionella jord- och skogsbruket&lt;br&gt;är det särskilt viktigt, att markägarna ges frihet att utveckla nya närings-&lt;br&gt;fång, t. ex. jakt och turism inom viltrika marker. Inom viltvården måste&lt;br&gt;det liksom på andra områden av näringslivet överlämnas åt privata ägare&lt;br&gt;och brukare att själva avtala om och bestämma om hur resurserna skall&lt;br&gt;användas. Detta är inte en uppgift för myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har lagstiftaren ingripit med tvingande bestämmelser&lt;br&gt;av olika slag till arrendatorernas förmån. Följden har blivit, att allt fler&lt;br&gt;jordägare tvekar att arrendera ut sin jord. Sveriges Jordägareförbund råder&lt;br&gt;i nuvarande läge sina medlemmar att om möjligt undvika utarrendering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av viltskadeutredningen föreslagna tvångsjakten för arrendatorer&lt;br&gt;kommer att bidra till att ytterligare minska utbudet av arrendejord. Detta&lt;br&gt;är mycket olämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvångsvis rätt till jakt för arrendatorer innebär stora praktiska problem&lt;br&gt;som hittills med rätta ansetts utgöra ett hinder för sådan lagstiftning. Det&lt;br&gt;innebär bl. a. risk för olyckor, särskilt som jakten bedrives på odlad mark,&lt;br&gt;ofta även i närheten av bebyggelse. Av säkerhetsskäl måste föreligga ett&lt;br&gt;odelat ansvar för den jakt som bedrivs inom vaije jaktområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat praktiskt problem är att på lämpligt sätt omhänderta nedlagt&lt;br&gt;vilt. Arrendatorn — som inte eljest jagar — torde normalt ej ha kompetens&lt;br&gt;härför. Man kan dock inte heller räkna med att jordägaren alltid skall&lt;br&gt;kunna vara beredd att ta hand om vilt som nedlagts av arrendatorn. Jakten&lt;br&gt;måste planeras på ett sätt som omfattar inte bara dödandet utan även&lt;br&gt;omhändertagandet av det nedlagda bytet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De av utredningen föreslagna förutsättningarna för att länsstyrelsen&lt;br&gt;skall kunna besluta om tvångsjakt är alltför opreciserade. Om tvångsjakt&lt;br&gt;mot jakträttsinnehavarens vilja över huvud taget skall kunna förekomma,&lt;br&gt;måste av lagstiftningen klart framgå att det kan aktualiseras endast undan-&lt;br&gt;tagsvis för mycket speciella fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att viltskadorna är omfattande är i sig inte något godtagbart skäl för att&lt;br&gt;ge länsstyrelsen rätt att ingripa. Om t. ex. jordägare och arrendator i&lt;br&gt;arrendeavtalet beaktat risken för viltskador och överenskommit hur ska-&lt;br&gt;dorna skall regleras, är det orimligt att länsstyrelsen ändå skall kunna&lt;br&gt;besluta om tvångsjakt. Inte heller är det alltid så, att intresset av att hålla&lt;br&gt;en god viltstam bör vika för jordbruket. Särskilt i tider av vikande lönsam-&lt;br&gt;het för jordbruket kan tänkas, att en god viltstam kan bidra till ett bättre&lt;br&gt;ekonomiskt utnyttjande av marken än ett föga lönsamt jordbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl. a. på grund av de många praktiska komplikationerna i samband med&lt;br&gt;en eventuell tvångsjakt för arrendatorer kan det endast undantagsvis kom-&lt;br&gt;ma i fråga, att länsstyrelsen fattar beslut om tvångsjakt utan att höra&lt;br&gt;jordägaren. Viktigt är även att länsstyrelsen i sitt beslut ger närmare&lt;br&gt;föreskrifter för hur jakten skall bedrivas och att stor hänsyn härvid tas till&lt;br&gt;de synpunkter som jordägaren framfört. En eventuell lagstiftning om&lt;br&gt;tvångsjakt för arrendatorer måste kompletteras med regler som säkerstäl-&lt;br&gt;ler detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att jakt bedrives på odlad mark som inte utgör en naturlig samman-&lt;br&gt;hängande biotop för det jagade villebrådet omöjliggör en ordnad viltvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Praktiska problem av olika slag uppkommer i gränserna mellan området&lt;br&gt;för arrendatoms tvångsjakt och den mark där jordägaren eller hans jaktar-&lt;br&gt;rendator har exklusiv jakträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från jordägarhåll läggs numera stor vikt vid att frågor om viltskador&lt;br&gt;regleras på lämpligt sätt i avtalen om jordbruksarrende. I förbundets nya&lt;br&gt;kontraktsformulär för jordbruksarrende och i rådgivningen till medlem-&lt;br&gt;marna har detta särskilt beaktats. Enligt förbundets uppfattning har även i&lt;br&gt;flertalet fall lämpliga lösningar kunnat uppnås. Det är förbundets bestäm-&lt;br&gt;da uppfattning, att en lämplig praxis kan utvecklas på detta område liksom&lt;br&gt;inom de flesta andra områden av näringslivet utan tvångsingripanden och&lt;br&gt;regleringar från myndigheternas sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Åtgärder för att förebygga skador av vilt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Trafiksäkerhetsverket: Verket konstaterar att utredningen inte tar upp&lt;br&gt;viltavskjutningens effekter ur trafiksäkerhetssynpunkt, vilket verket me-&lt;br&gt;nar är en brist. Om det skisserade lokala samrådet aktualiseras kan det&lt;br&gt;t. ex. finnas anledning till att däri överväga representation av någon som&lt;br&gt;företräder trafiksäkerhetsintresset. Denna kan lämpligen utgöras av repre-&lt;br&gt;sentant för väghållaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen: Det föreslagna organiserade samrådet i jaktvårdskretsarna&lt;br&gt;mellan jägare och företrädare för jord- och skogsbruket är nödvändigt om&lt;br&gt;avsett resultat skall kunna uppnås. Skogsvårdsstyrelserna bör åläggas att&lt;br&gt;årligen redovisa viltskadesituationen på skog inom jaktvårdskretsarna så&lt;br&gt;att kretsarna får ett underlag som möjliggör for dem att göra nödvändiga&lt;br&gt;avvägningar vid fastställandet av riktlinjer for älgstammens reglering.&lt;br&gt;Skogsvårdsstyrelsernas distriktskonsulenter bör stå till förfogande när&lt;br&gt;jaktvårdskretsarna behandlar dessa frågor. Det är vidare viktigt att&lt;br&gt;jaktvårdskretsen, som utredaren föreslår, upprättar en enkel älgsköt-&lt;br&gt;selplan, av vilken det också bör framgå hur man ser på skadebilden.&lt;br&gt;Planen bör regelmässigt redovisas till länsviltnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller markägarnas ansvar anför utredningen bl. a. ”För skogs-&lt;br&gt;brukets del gäller det alltså att anpassa skogskötseln efter viltstammens&lt;br&gt;utveckling”. Detta något kategoriska påpekande behöver nyanseras.&lt;br&gt;Skogsbruket kan och skall självfallet vidta åtgärder som gynnar fauna- och&lt;br&gt;floravården. Det går dock inte att godta att skogsskötseln skall styras av&lt;br&gt;viltstammen exempelvis vid val av trädslag eller anläggningsforband. Mo-&lt;br&gt;difieringar i skogsskötseln som gynnar betesproduktion bör givetvis ingå i&lt;br&gt;skötselplaner. För att dessa modifieringar skall fungera gäller att viltstam-&lt;br&gt;marna är i balans. Vid alltför stora viltstammar har dessa åtgärder ingen&lt;br&gt;effekt när det gäller att begränsa viltskadorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen delar utredningens syn på det ansvar som bör åvila&lt;br&gt;berörda intresseorganisationer när det gäller att utse lämpliga representan-&lt;br&gt;ter i länsviltnämnder. Skogsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag till&lt;br&gt;decentralisering av ansvaret för skötseln av älgstammarna. Väl etablerade&lt;br&gt;jaktområden bör kunna ta hand om dessa frågor fullt ut inom älgskötsel-&lt;br&gt;områden och själva få avgöra det antal älgar som får fällas. För älgskötsel-&lt;br&gt;områden bör upprättas en enkel skötselplan som successivt kan förankras&lt;br&gt;allt bättre i systematisk uppföljning av älgstam och betestryck. Om de&lt;br&gt;naturliga förutsättningarna varierar så bör även minimistorleken for sköt-&lt;br&gt;selområdena få variera inom ett län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret: Den principiella utgångspunkten for utredningen om vissa&lt;br&gt;viltskador är en ökad satsning på förebyggande åtgärder samt på sikt en&lt;br&gt;avveckling av dagens system med ersättningar för viltskador. Medlen för&lt;br&gt;att åstadkomma en bättre balans i vilttillgången som utredningen föreslår&lt;br&gt;är bl. a. minskad detaljreglering från myndigheternas sida och ett ökat&lt;br&gt;lokalt ansvar för jakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret anser det vara en riktig bedömning att satsa på forebyg-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gande åtgärder och på sikt i huvudsak avveckla möjligheten till ersättning-&lt;br&gt;ar för älgskador. Vi stöder också förslaget om minskad detaljreglering,&lt;br&gt;ramtilldelningar för större områden och ökat lokalt ansvar. Ramstyming&lt;br&gt;och minskad detaljreglering bör enligt vår mening medföra att resultatet&lt;br&gt;mer kommer i centrum. Som en konsekvens av detta bör en ökad satsning&lt;br&gt;ske på uppföljning och utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen konstaterar att utvecklingen gått mot en ökad lokal sam-&lt;br&gt;verkan i större älgjaktsområden. Men såvitt statskontoret kan bedöma har&lt;br&gt;detta inte i sig inneburit att balansen blivit bättre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ökat lokalt ansvar kan man, anser vi, inte bortse från att dagens&lt;br&gt;obalans speglar en reell intressemotsättning mellan skogsvårdande och&lt;br&gt;jaktliga intressen. Det finns en risk för att man bara flyttar ut problemen&lt;br&gt;lokalt utan att anvisa någon väg för hur de ska lösas och därmed har inget&lt;br&gt;vunnits. Enligt förslaget skall älgskötselplaner upprättas på olika nivåer.&lt;br&gt;Vi anser det därvid vara viktigt att denna planering sker i former som ger&lt;br&gt;ett reellt inflytande för skogsvårdande intressen. Det är också viktigt att&lt;br&gt;ansvar och former för uppföljning av älgskötselplanerna läggs fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning är problemet kanske inte i första hand att faststäl-&lt;br&gt;la hur stor avskjutningen bör vara utan att den planerade avskjutningen i&lt;br&gt;praktiken blir genomförd. Hittillsvarande erfarenheter har ju visat att&lt;br&gt;ökande tilldelningskvoter inte har medfört en bättre balans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk: Verket får understryka vikten av att det i fortsätt-&lt;br&gt;ningen blir möjligt för länsstyrelserna att mer generöst än hittills kunna&lt;br&gt;lämna bidrag till skadeförebyggande åtgärder. Nuvarande system bygger&lt;br&gt;på principen att viltskador ersätts tämligen generöst, medan bidrag för&lt;br&gt;skadeförebyggande åtgärder lämnas restriktivt. Det är en av många orsa-&lt;br&gt;ker till att motivationen inom framför allt jordbruket för att vidta skadefö-&lt;br&gt;rebyggande åtgärder nästan upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare principiellt fel att sätta in åtgärder när skadan redan är&lt;br&gt;skedd; åtgärderna skall naturligtvis ta sikte på att förhindra att skada&lt;br&gt;uppkommer. Ett exempel på nuvarande snedvridna principer för hante-&lt;br&gt;ring av viltskadorna är att naturvårdsverket disponerar obegränsade me-&lt;br&gt;del för ersättning av viltskador, men endast 200000 kr. för skadeförebyg-&lt;br&gt;gande åtgärder. Verket har härmed inte kunnat vidta några påtagliga&lt;br&gt;åtgärder för att vända trenden mot ökande viltskador. Naturvårdsverket&lt;br&gt;får därför än en gång understryka vikten av att förhållandet snarast ändras.&lt;br&gt;Verkets medelsbehov för skadeförebyggande åtgärder uppgår för närva-&lt;br&gt;rande till totalt 3 milj. kr. per år. Behovet gäller för förebyggande av skador&lt;br&gt;av samtliga viltarter. Budgetåret 1989/90 utbetalades ca 23 milj. kr. i&lt;br&gt;ersättning för viltskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsviltnämnderna har som rådgivande organ till länsstyrelserna stor&lt;br&gt;betydelse för samordning av olika intressen med anknytning till jakt och&lt;br&gt;viltvård. Om utredningens olika förslag genomförs kommer nämnderna&lt;br&gt;att få än större betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har nämnderna arbetat enligt rutiner som resp, länsstyrelse själv&lt;br&gt;funnit lämpliga. Med hänsyn till nämndernas ökade arbetsguppgifter bör&lt;br&gt;emellertid övervägas om inte arbetsuppgifter, arbetsformer, funktioner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;etc. bör regleras för samtliga nämnder. En sådan arbetsordning skulle&lt;br&gt;kunna fastställas av naturvårdsverket efter samråd med bl. a. länsstyrelser-&lt;br&gt;nas organisationsnämnd och jägarorganisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket får i detta sammanhang särskilt påpeka vikten av att&lt;br&gt;länsviltnämnderna intensifierar sitt arbete med att samordna jakten efter&lt;br&gt;älg, men också efter kronhjort där detta är aktuellt. I länsviltnämndernas&lt;br&gt;arbete bör därför även ingå att upprätta skötselplaner för dessa arter.&lt;br&gt;Sådana planer torde nämligen vara en förutsättning för samordning av&lt;br&gt;jakten samt för planering och genomförande av skadeförebyggande åtgär-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges lantbruksuniversitet: Vissa kunskaper finns om metoder för ska-&lt;br&gt;debegränsning men ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete mås-&lt;br&gt;te genomföras för att sätta de lämpligaste redskapen i händerna på dem&lt;br&gt;som skall genomföra den praktiska viltskötseln ute på fältet. Det gäller här&lt;br&gt;alltifrån grundläggande kunskaper om hur hjortviltspopulationer reagerar&lt;br&gt;på olika former av jaktligt uttag, betydelsen av enskilda djurs beteenden&lt;br&gt;till tester av direkt skadeavvärjande metoder. Väsentligt är även att klar-&lt;br&gt;lägga vilka anpassningar av skogsskötsel och jordbruksdrift som kan göras&lt;br&gt;för att begränsa skadorna. Den väsentligaste faktorn torde dock alltid vara&lt;br&gt;reglering av djurpopulationernas storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogs- och jordbrukets forskningsråd: SJFR delar Franssons åsikt, att den&lt;br&gt;väsentligaste faktorn att förebygga viltskador är en reglering av populatio-&lt;br&gt;nernas storlek genom ökad avskjutning under den normala jakten. Ofta&lt;br&gt;påverkar dock ett normalt jakttryck sällan viltstammarna annat än margi-&lt;br&gt;nellt. Milda vintrar och svaga rävstammar har t. ex. gett upphov till att&lt;br&gt;rådjursstammen ökat mycket kraftigt trots att det skjuts mer rådjur än&lt;br&gt;någonsin förr. En snörik och sträng vinter ger troligen en snabb minskning&lt;br&gt;av stammen. Andra skadebegränsande metoder måste alltså också använ-&lt;br&gt;das t. ex. att inom skogsskötseln tillgången på foderväxter gynnas genom&lt;br&gt;en mer uttalad biotopvård, som reducerar den radikala landskapspåverkan&lt;br&gt;modernt skogsbruk innebär. Inom jordbruket bör val av gröda och en ur&lt;br&gt;viltsynpunkt planerad produktion bidra till att minska risken för skador.&lt;br&gt;Det av riksdagen beslutade stödet till att anlägga viltmarker som alternativ&lt;br&gt;till spannmålsproduktion bör också ha en skadereducerande inverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskaperna om begränsningar av viltets skadeverkningar måste bli&lt;br&gt;föremål för ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete, som även&lt;br&gt;bör omfatta hur hjortpopulationer påverkas av ett ökat jakttryck samt&lt;br&gt;etiologiska studier av enskilda djurs reaktioner på olika skadeförebyggan-&lt;br&gt;de metoder. Resultaten av forsknings- och utvecklingsarbetet skall delges&lt;br&gt;företrädare för jordbruks-, skogsskötsel- och jaktorganisationema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län: Utredningens förslag till lokalt samarbete&lt;br&gt;mellan jägare-, jord- och skogsbruksintressena inom jaktvårdskretsarna ser&lt;br&gt;länsstyrelsen som positivt. I viss utsträckning förekommer det redan.&lt;br&gt;Dock måste undvikas att det görs tvingande i vissa organisatoriska former&lt;br&gt;och görs bidragsberättigat ur viltskadefonden. Risk finns då att en tung-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rodd och mycket dyrbar lokal administration byggs upp. I detta samman-&lt;br&gt;hang kan erinras om att ett forslag i samma riktning lades fram i betänkan-&lt;br&gt;det (SOU 1983:21) Vilt och jakt. Förslaget genomfördes aldrig under&lt;br&gt;åberopande av bl. a. osannolikheten av resurs- och rationaliseringsvinster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag beträffande skyddsjaktbestämmelsen i 23 § jakt-&lt;br&gt;lagen kan tillstyrkas av länsstyrelsen vad gäller första stycket. Beträffande&lt;br&gt;det föreslagna andra stycket (om älgskötselområden) återkommer länssty-&lt;br&gt;relsen till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen är av den meningen att huvud-&lt;br&gt;insatsen mot viltskador av älg görs genom den fortlöpande prövning av&lt;br&gt;licensjakten som sker varje år och den därvid beslutade och fullföljda&lt;br&gt;ordinarie avskjutningen under varje jaktsäsong. Prövningen härvidlag&lt;br&gt;skall i tillräcklig mån ta med i beräkningen alla de viktiga faktorer som&lt;br&gt;måste särskilt beaktas varje år, såsom älgskador på jordbruksgrödor och&lt;br&gt;skog, bedömning av den aktuella födosituationen, viltolyckor med älg&lt;br&gt;m. m. Utredningen och själva prövningen bygger på förslag och yttranden&lt;br&gt;på bred basis från alla i sammanhanget berörda intressenter. Dessa har var&lt;br&gt;och en möjlighet att föra fram specifika förhållanden inom vars och ens&lt;br&gt;intressesfär som bör beaktas inför årets jakt. Vid prövningen beslutas — på&lt;br&gt;grundval av vad som kommit fram och beaktats — ramen för det inneva-&lt;br&gt;rande årets nödvändiga beskattning av älgstammen. Endast förhållanden&lt;br&gt;som därvid inte kunnat förutses beträffande förändringar i älgstammen&lt;br&gt;bör enligt länsstyrelsens mening motivera tillstånd till skyddsjakt. Det får&lt;br&gt;inte vara så att tillstånd till skyddsjakt begagnas som medel i efterhand&lt;br&gt;exempelvis för att korrigera en något för snäv tilldelning, försummelser att&lt;br&gt;bevaka sina intressen eller försummelser att inom ordinarie tid skjuta den&lt;br&gt;erhållna tilldelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Där skyddsjakt enligt det sagda undantagsvis kan tillåtas inom större&lt;br&gt;sammanhängande områden bör jakten tillåtas endast som en punktinsats&lt;br&gt;under så få dagar som möjligt av hänsyn till bl. a. det rörliga friluftslivets&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens förslag till ändring av 23§ jaktlagen skall under en&lt;br&gt;stor del av året möjligheter finnas till fri skyddsjakt i vissa fall inom s. k.&lt;br&gt;älgskötselområden. Den föreslagna ändringen överensstämmer inte med&lt;br&gt;den grund för utövandet av skyddsjakt i övrigt som anges i 29 § jaktförord-&lt;br&gt;ningen. Fri avskjutning föreslås sålunda få ske till följd av redan inträffad&lt;br&gt;skada. Avsikten med skyddsjakt enligt 29 § jaktförordningen är däremot&lt;br&gt;att förhindra uppkomsten av avsevärda skador eller olägenheter. Genom&lt;br&gt;den föreslagna nya bestämmelsen tillåts sålunda jakt ske i kompensations-&lt;br&gt;syfte. Detta finner länsstyrelsen svårförenligt med intressen om förebyg-&lt;br&gt;gande åtgärder genom ordinär jakt och viltvård. För det fall skyddsjakt är&lt;br&gt;motiverad finns tillräckligt bra regler om tillståndsgivning i nu gällande&lt;br&gt;jaktlagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker förslaget om fri skyddsjakt inom s. k. älgskötsel-&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen har ingen erinran mot förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen tillstyrker att bidrag ur viltska-&lt;br&gt;defonderna även i fortsättningen skall kunna utgå för förebyggande åtgär-&lt;br&gt;der mot älgskador. Det bör dock också finnas möjlighet att erhålla bidrag&lt;br&gt;för åtgärder mot skador av kronhjort i områden belägna invid större&lt;br&gt;vilthägn för kronhjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt länsstyrelsens mening angeläget att samråd sker mellan&lt;br&gt;jägare och företrädare för jord- och skogsbruket. Vid dessa samråd bör&lt;br&gt;även företrädare för andra intressen kunna adjungeras. Varje jaktvårds-&lt;br&gt;krets bör upprätta en älgskötselplan som även behandlar viltskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen vitsordar utredarens slutsatser&lt;br&gt;under detta avsnitt om jägarnas och länsviltnämndernas ansvar. Det får&lt;br&gt;anses viktigt att de ledmöter av länsviltnämnden som företräder andra&lt;br&gt;intressen än jakt inte själva är jägare och att företrädare för motstående&lt;br&gt;intressen deltar i beslutsprocessen också på det lokala planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Målsättningen bör vara att använda befint-&lt;br&gt;liga medel till förebyggande åtgärder för att på sikt minska skador och&lt;br&gt;ersättningskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt länsstyrelsens uppfattning mycket angeläget att markägar-&lt;br&gt;na kommer in i tidiga samråd med jägarna när älgskötselplaner skall&lt;br&gt;upprättas och revideras. Detta mot bakgrund av att markägare och jägare&lt;br&gt;inte alltid är de samma inom varje jaktområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har utökat rådjursjakten de senaste två åren för att minska&lt;br&gt;stammen. Jakt på rådjurskid har varit tillåten under delar av september&lt;br&gt;och jakt på vuxna djur under första delen av januari. Besluten har tagits&lt;br&gt;med stöd av 7§ jaktlagen och 24 § jaktförordningen för att minska ett&lt;br&gt;ökande antal viltolyckor och viltskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län: Betänkandet ger intryck av en övertro på&lt;br&gt;möjligheterna att alla skadeproblem kan lösas genom jakt. Alltför liten&lt;br&gt;uppmärksamhet har ägnats åt frågan hur skadegörelse skall kunna förhind-&lt;br&gt;ras när jakt inte är tillräckligt eller inte kan komma i fråga. Länsstyrelsen&lt;br&gt;har enligt utredaren ett ansvar för att i ökad utsträckning uppmärksamma&lt;br&gt;om det behövs skyddsjakt. Prövningen av behovet av skyddsjakt innehål-&lt;br&gt;ler emellertid ofta svåra avvägningar. Skyddsjakt på älg på små jaktområ-&lt;br&gt;den innebär avsteg från principen ”produktionsanpassad avskjutning” och&lt;br&gt;bör därför endast medges när starka skäl föreligger. För länsstyrelsen kan&lt;br&gt;skyddsjaktsärendena därför bli betungande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Utredaren hävdar att jakttiden är för&lt;br&gt;kon för att s. k. skyddsjakt skall kunna bedrivas. Det förtjänar påpekas att&lt;br&gt;s. k. skyddsjakt i första hand bedrivs under tider när djuret är fredat.&lt;br&gt;Skyddsjakt och ordinarie jakttid är i detta sammanhang inte beroende av&lt;br&gt;varandra. Skyddsjakt skall vidare enligt länsstyrelsens mening medges&lt;br&gt;med stor restriktivitet och endast när det är absolut nödvändigt. Normalt&lt;br&gt;sett skall ju länsstyrelserna vid licensgivningen ta hänsyn till faktorer som&lt;br&gt;älgskador på jordbruksgrödor och skog, frekvensen viltolyckor med älg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inblandad m. m. och anpassa tilldelningarnas storlek i anslutning härtill.&lt;br&gt;Skyddsjakttillstånd bör alltså reserveras för sådana förändringar i älgstam-&lt;br&gt;men som inte kunnat förutses och får inte bli ett sätt att i efterhand&lt;br&gt;korrigera alltför snäva tilldelningar i samband med licensgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsjakt inom ett område kan orsaka vissa störningar inom angrän-&lt;br&gt;sande jaktområden inför en kommande licensjakt. Inte minst ur effektivi-&lt;br&gt;tetssynpunkt samt med hänsyn till det rörliga friluftslivet bör skyddsjakt&lt;br&gt;endast tillåtas under några få dagar och inom större sammanhängande&lt;br&gt;riskområden, vilka kan bestå av ett eller flera licensområden. Jakten bör i&lt;br&gt;första hand bedrivas på eller i anslutning till marker med hårt betestryck&lt;br&gt;och avskjutningen inriktas mot avelstjurar, stamkor och kalvar. Om&lt;br&gt;skyddsjakt medges inom flera från varandra åtskilda mindre områden och&lt;br&gt;vid olika tidpunkter finns det en stor risk att stationära älgstammar kan&lt;br&gt;komma i rörelse och kringströvande älgar kan vandra in i de fällda djurens&lt;br&gt;ställe efter avslutad jakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att i detalj i lag och förordningar reglera vad länsstyrelserna särskilt&lt;br&gt;skall uppmärksamma när man meddelar tillstånd till skyddsjakt förefaller&lt;br&gt;inte meningsfullt. Jordbruks- och skogsskador samt viltolycksfallsrisker&lt;br&gt;tillhör redan de faktorer vilka man väger in vid bedömningen av om&lt;br&gt;skyddsjakt enligt 29 § jaktförordningen skall tillåtas. Skulle behov av för-&lt;br&gt;tydliganden anses föreligga bör de i stället föras in i statens naturvårds-&lt;br&gt;verks jaktkungörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Bedömningen att Svenska jägareför-&lt;br&gt;bundet bör vara huvudansvarigt för det lokala samrådet med jord- och&lt;br&gt;skogsbrukets företrädare på kretsnivå delas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen delar helt utredarens mening&lt;br&gt;om att en ökad avskjutning och ett större jakttryck är det bästa medlet för&lt;br&gt;att förebygga viltskador. Markägare och jakträttshavare måste tillsam-&lt;br&gt;mans ta på sig ett större ansvar i det avseendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har för sin del den bestämda uppfattningen att jaktlag inte&lt;br&gt;sällan är alltför obenägna att ta in nya jägare eller låta fler jägare bedriva&lt;br&gt;jakt. Att beviljade licenser kan utnyttjas bättre är ställt utom tvivel.&lt;br&gt;Jaktsammanslutningar och organisationer av olika slag har ett gemensamt&lt;br&gt;ansvar för att jaktutbudet ökar och att ett nytänkande kommer till stånd.&lt;br&gt;Inte minst de lokala avdelningarna och kretsarna har här en viktig uppgift.&lt;br&gt;Förmedlingen av jaktmarker bör också kunna bli bättre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden rörande skyddssjakt efter älg har vad gäller Jämtlands län inte&lt;br&gt;varit ovanliga under 1980-talet. Det har då mestadels rört sig om vand-&lt;br&gt;ringsstråk i Storsjöområdet under snörika vintrar. Genom att under senare&lt;br&gt;delen av 1980-talet ha tillåtit jakt t. o. m. januari månad har länsstyrelsen&lt;br&gt;möjliggjort för markägarna att på ett smidigt sätt skydda sina ungskogar&lt;br&gt;och nyplanteringar från skadegörande vandringsälgar. På så sätt har veder-&lt;br&gt;börande inte behövt ansöka om tillstånd till skyddsjakt. Åtgärden med så&lt;br&gt;lång jakttid mötte till en början häftig kritik från flera håll men tycks allt&lt;br&gt;eftersom ha rönt förståelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts ovan handläggs skyddsjaktärenden med högsta förtur. Det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslutsunderlag som getts in har dock inte sällan varit magert. Genom de&lt;br&gt;riktlinjer och blanketter som länsstyrelsen tagit fram kommer förhopp-&lt;br&gt;ningsvis utredningarna i fortsättningen att bli bättre. Kretsarna och&lt;br&gt;skogsvårdskonsulenterna kommer därvid att aktiveras i ett tidigt skede,&lt;br&gt;varefter beslut kan fattas tämligen omgående efter det att ansökan getts in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har också for sin del märkt en skillnad mellan markägare&lt;br&gt;och jaktarrendatorer i synen på behovet av jakttryck och åtgärder. Den&lt;br&gt;kommer till uttryck främst i samband med att de årliga tilldelningskvoter-&lt;br&gt;na bestäms. Markägarna hävdar på sina håll att de har svårt att få gehör for&lt;br&gt;sina krav på ökad avskjutning mot bakgrund av skadesituationen. Mark-&lt;br&gt;ägarna blir inte sällan nedröstade vid kretsmötena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är helt riktigt att markägarna genom mer precisa krav och överens-&lt;br&gt;kommelser måste styra avskjutningen utifrån skadebilden. Markägarna&lt;br&gt;måste också reagera på ett kraftfullt sätt om överenskommelser inte följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen finner det högst lämpligt och angeläget att jägarna tillsam-&lt;br&gt;mans med markägarna utför skadeförebyggande åtgärder. Länsstyrelsen&lt;br&gt;vill i det sammanhanget peka på möjligheterna att genom viltvårdsinsatser&lt;br&gt;inom mindre värdefull skogsmark söka styra älgen dit från värdefulla&lt;br&gt;föryngringsytor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren föreslår att materialkostnader delvis skall kunna täckas med&lt;br&gt;bidrag ur viltskadefonden. Länsstyrelsen finner tanken riktig. Åtgärder av&lt;br&gt;det här slaget kan dock bli kostnadskrävande. Om åtgärderna sedan blir&lt;br&gt;frekventa får detta lätt konsekvenser för storleken på fällavgiften. I den&lt;br&gt;mån sådan bidragsgivning blir förenlig med viltskadeförordningen förut-&lt;br&gt;sätts centrala anvisningar om eventuell beloppsgräns, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsvisa älgskötselplaner kan säkerligen bli ett bra dokument att ge-&lt;br&gt;mensamt ta fram. Genom den i länet pågående ändringen i kretsindelning-&lt;br&gt;en ökar också förutsättningarna för att man här på ett bra sätt tar ansvar&lt;br&gt;för den lokala älgstammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen förutsätter att de av naturvårdsverket anbefallda långsik-&lt;br&gt;tiga programmen för älgstammens utveckling skall finnas även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen. Det är naturligt att lokala skötselplaner och länsprogrammen&lt;br&gt;anpassas till varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att bi-&lt;br&gt;drag ur viltskadefonderna även fortsättningsvis skall lämnas till förebyg-&lt;br&gt;gande av älgskador. Utredningen föreslår organiserat samråd lokalt i varje&lt;br&gt;jaktvårdskrets mellan jägare och företrädare för jord- och skogsbruket.&lt;br&gt;Länsstyrelsen anser det viktigt att det samråd som i dag förekommer&lt;br&gt;utvecklas och fördjupas. På sikt kan ett sådant samråd leda till minskade&lt;br&gt;skador på skog och grödor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomsnämnden i Härnösands stift: För att tydliggöra älgskötselområ-&lt;br&gt;denas ansvar för avskjutning och vård av älgstammen bör de ges ansvaret&lt;br&gt;fullt ut. Förebyggande åtgärder såsom skyddsjakt bör i första hand baseras&lt;br&gt;på älgskötselområdets begäran. Uppenbara missförhållanden i älgstams&lt;br&gt;storlek som ger påtagliga skogsskador, trafikskador eller skada på jord-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bruksgrödor bör adekvat handläggas av länsstyrelsen efter hörande av&lt;br&gt;krets- och länsviltnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markägarna bör ha tre ledmöter i länsviltnämnden. Lämpligen bör&lt;br&gt;frilufts- och naturvården avstå en representant till förmån för markägarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Att förebygga skador av älg och hjort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den vilda faunan är en oskiljaktig del av den svenska naturen. Envar&lt;br&gt;måste därför tåla rimliga skador förorsakade av vilt. Genom förebyggande&lt;br&gt;åtgärder kan viltskadorna i stor utsträckning minskas. De förebyggande&lt;br&gt;åtgärderna kan omfatta såväl sortval av grödor och trädplantor, som&lt;br&gt;anordningar som hindrar eller skrämmer viltet från skadekänsliga områ-&lt;br&gt;den. Även utfodring kan i vissa fall vara verksam for att begränsa viltska-&lt;br&gt;dor. Såväl jordbruket som skogsbruket bör åläggas ett ökat ansvar att där&lt;br&gt;så är praktiskt möjligt minska viltskadorna genom förebyggande åtgärder.&lt;br&gt;För långsiktiga åtgärder till förebyggande av viltskador bör bidrag av&lt;br&gt;viltskade/jaktvårdsmedel kunna utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna hålla individrika stammar av älg och hjort, torde en viss&lt;br&gt;grad av skyddsjakt inte kunna undvaras. Ur viltvårdssynpunkt är en&lt;br&gt;begränsad skyddsjakt vid svåra skadesituationer att föredraga, mot att&lt;br&gt;tvingas till kraftig minskning av hela viltstammar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägarnas ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att det ankommer på jakträttsinnehavarna att&lt;br&gt;reglera viltstammarna genom en ändamålsenlig avskjutning. Där jakträt-&lt;br&gt;ten och markutnyttjandet är skilt på olika rättshavare, bör regleringen av&lt;br&gt;viltstammarna ske i samråd med berörda nyttjanderättshavare. Även före-&lt;br&gt;byggande åtgärder mot viltskador bör föranleda ett samråd mellan jakt-&lt;br&gt;rättsinnehavaren och övriga nyttjanderättshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även ett bredare samråd över jaktvårdsområdesgränserna kan vara till&lt;br&gt;nytta för viltvården och jaktutövningen. Utredningsmannen föreslår i&lt;br&gt;detta sammanhang att Svenska jägareförbundet tilldelas huvudansvaret&lt;br&gt;for det lokala samrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare noterar härvid vad som an-&lt;br&gt;ges i regeringens prop. 1986/87:58 s. 64, där följande anges i fråga om&lt;br&gt;lokala samrådsgruppen ”Gruppen bör emellertid vara fristående från sty-&lt;br&gt;relserna för de lokala jägarsammanslutningarna”. Riksförbundet delar den&lt;br&gt;uppfattning regeringen här gett uttryck for. Med anledning därav avstyrker&lt;br&gt;riksförbundet vad utredningsmannen föreslagit i denna del. Skall lokala&lt;br&gt;sam rådsgrupper inrättas, ställer riksförbundet som ett oavvisligt krav att&lt;br&gt;jämväl riksförbundet får säte och inflytande i nämnda samrådsgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsviltnämndernas ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då den samordnade älgjakten infördes år 1976 befanns det föreligga behov&lt;br&gt;av ett rådgivande organ till länsstyrelserna i jakt- och viltvårdsfrågor. Som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en följd därav tillkom länsviltnämnderna. Från år 1988 har länsälgnämn-&lt;br&gt;derna omvandlats till länsviltnämnder och samtidigt fått en bredare part-&lt;br&gt;sammansättning. Riksförbundet delar utredningsmannens uppfattning att&lt;br&gt;länsviltnämnderna bör aktiveras mer än hittills samt att kunskapsunderla-&lt;br&gt;get for nämdledamöterna förbättras. Angående vad som sägs om lokala&lt;br&gt;älgskötselplaner, hänvisar riksförbundet till vad förbundet tidigare har&lt;br&gt;angivit beträffande lokala samrådsgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas riksförbund-Skogsägarnas riksförbund: Enligt utredningen&lt;br&gt;skall bidrag ur viltskadefonden även fortsättningsvis kunna lämnas till&lt;br&gt;förebyggande åtgärder mot älgskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår utredningen att obligatoriskt, lokalt samråd på kretsnivå&lt;br&gt;tillskapas mellan jägare och företrädare för jord och skogsbrukets intres-&lt;br&gt;sen. Utredningen diskuterar alternativa lösningar och föreslår att Svenska&lt;br&gt;jägareförbundet skall vara huvudansvarigt för att ett ”obligatoriskt lokalt&lt;br&gt;samråd” i ordnade former mellan markägare och jägare kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen lyfter också fram behovet av bred samverkan mellan mark-&lt;br&gt;ägare och jägare i norra Sverige. Det skall åvila länsstyrelserna att initiera&lt;br&gt;det nödvändiga samarbetet mellan kretsar och markägare inom dessa&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden delar utredningens uppfattning att bidrag till förebyggande&lt;br&gt;åtgärder för förhindrande av skador av älg skall kunna lämnas även fort-&lt;br&gt;sättningsvis. Motsvarande möjlighet till bidrag för förebyggande åtgärder&lt;br&gt;även för hjort bör bibehållas. Behovet av förebyggande åtgärder för skador&lt;br&gt;från älg är naturligtvis dominerande, men lokalt finns behov att stödja&lt;br&gt;åtgärder riktade mot dov- och kronhjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden anser att i ett organiserat samråd är det nödvändigt att&lt;br&gt;brukar- och ägarintressena ges en stark ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden har den uppfattningen att de areella näringarnas synpunkter&lt;br&gt;på skadebilden och jaktutövningen obligatoriskt måste redovisas till läns-&lt;br&gt;viltnämnd och länsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden eftersträvar en smidig och effektiv modell där jord- och&lt;br&gt;skogsbrukets önskemål lokalt vägs samman med älgvården. Detta skall ske&lt;br&gt;genom en obligatoriskt upprättad beredningsgrupp, som får uppgiften att&lt;br&gt;belysa och bearbeta olika viltfrågor. Gruppen skall bestå av företrädare för&lt;br&gt;jaktvårdskretsen och markägarna, vilkas representanter utses i samråd&lt;br&gt;mellan LRF och skogsägarrörelsen. LRFs kommunsamrådsgrupp kan med&lt;br&gt;fördel utnyttjas som bas för gruppens verksamhet. Efter utvärdering av&lt;br&gt;erfarenheter och inventeringsunderlag lämnar gruppen förslag till kretssty-&lt;br&gt;relsen om avskjutning och älgskötselplaner. Om kretsstyrelsen inte accep-&lt;br&gt;terar gruppens förslag har markägarsidan att föra sina åsikter till länsvilt-&lt;br&gt;nämnden/länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant förfarande stämmer väl överens med intentionerna i utred-&lt;br&gt;ningen om större ansvarstagande för markägarna och jägarna vad avser&lt;br&gt;skötseln och utvecklingen av viltstammarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden vill avslutningsvis påtala att man delar utredningens upp-&lt;br&gt;fattning att man inom vandringsområdena för älg breddar samarbetet så&lt;br&gt;att bättre balans kan uppnås mellan älg- och skogsvården inom områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna: Här måste markägarens ansvar påpekas. Markägaren&lt;br&gt;måste följaktligen få större inflytande över jakten eftersom skadorna drab-&lt;br&gt;bar denne och inte jägaren. Markägaren är dessutom ansvarig gentemot&lt;br&gt;samhället för att t. ex. skogsvårdslagens bestämmelser uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi är inte överens med utredningen om att längre avtalsperioder skapar&lt;br&gt;trygghet både för markägare och jägare. Enligt vårt sätt att se skapar detta&lt;br&gt;enbart en trygghet för jägarna. Ur avskjutningssynpunkt är korta avtalspe-&lt;br&gt;rioder att föredra. I och med korta avtalsperioder stärks markägarens&lt;br&gt;inflytande. Därmed bör jägarnas benägenhet att följa uppsatta mål öka&lt;br&gt;vad gäller älgavskjutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom är det helt fel att de areella näringarna skall kunna anpassa sig&lt;br&gt;till älgstammens storlek. Detta sätt att se på problemet är farligt. Ändrade&lt;br&gt;skötselmetoder ger effekt först på lång sikt. Gårdagens skogsbruk har gett&lt;br&gt;stora hygges- och ungskogsarealer, som även producerar bete för en stor&lt;br&gt;älgstam. I framtiden kommer dessa arealer att minska vilket så småning-&lt;br&gt;om resulterar i ett minskande utbud av viltbete. På kort sikt är ökad&lt;br&gt;avskjutning det enda sättet att få bukt med älgskadorna. Vissa betesskador&lt;br&gt;måste alltid accepteras av skogsbruket men inte i den omfattning som är&lt;br&gt;fallet i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller jägarnas ansvar måste man poängtera vikten av ett obligato-&lt;br&gt;riskt lokalt samråd mellan markägare och jägare. För att man skall kunna&lt;br&gt;öka ansvaret lokalt måste ett obligatoriskt samråd införas. Genom att&lt;br&gt;markägare och jägare tillsammans arbetar fram en älgskötselplan inom&lt;br&gt;området bör målen lättare uppnås. Om jägarorganisationerna skall tillåtas&lt;br&gt;ha ansvaret för administrationen måste markägaren garanteras att deras&lt;br&gt;synpunkter och krav respekteras och kommer till uttryck i avskjutnings-&lt;br&gt;planerna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Svenska jägareförbundet:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skyddsjakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredarens mening har länsstyrelserna ett ansvar att i ökad utsträck-&lt;br&gt;ning uppmärksamma om det behövs skyddsjakt. De är också skyldiga att&lt;br&gt;skyndsamt handlägga önskemål om sådan jakt då det gäller att förebygga&lt;br&gt;skador av vilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt jägareförbundets uppfattning skall skyddsjakt endast behöva till-&lt;br&gt;gripas i undantagsfall. När sådan jakt är påkallad skall givetvis handlägg-&lt;br&gt;ningen ske snabbt, dock inte snabbare än att resp, jaktvårdskrets skall ges&lt;br&gt;tillfälle att lämna sina synpunkter i ärendet. När så är möjligt kommer&lt;br&gt;jaktvårdskretsarna att initiera andra åtgärder än jakt i syfte att minska&lt;br&gt;skadorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markägarnas ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet vill understryka vad utredaren anför om möjligheterna&lt;br&gt;för markägarna att genom olika åtgärder i samband med markens brukan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de minska riskerna för viltskador. Inom jordbruket kan det ske bl. a.&lt;br&gt;genom val av gröda och arealdisposition och i skogsbruket bl. a. genom en&lt;br&gt;till viltförekomsten anpassad skogsskötsel och val av plantmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägarnas ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet delar utredarens uppfattning att jägarna kan och bör ta ett&lt;br&gt;större ansvar vad rör viltskador. Det skall bl. a. ske genom en till de lokala&lt;br&gt;förhållandena anpassad avskjutning, åtgärder till förhindrande av viltska-&lt;br&gt;dor (stängsel, m.m.) genom anläggande av viltbetesområden och motsva-&lt;br&gt;rande ”avledande” födoresurser. I utredningen anges att bidrag till materi-&lt;br&gt;alkostnader, m.m. skall kunna erhållas när det gäller förebyggande av&lt;br&gt;älgskador. Som ovan angivits finner emellertid jägareförbundet att bidrag&lt;br&gt;till förebyggande av skador skall kunna utgå jämväl för att förhindra&lt;br&gt;skador av dov- eller kronvilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet delar utredarens uppfattning om vikten av ett utbyggt sam-&lt;br&gt;råd mellan jägare och markägare. Formen för detta samråd bör emellertid&lt;br&gt;kunna få variera från län till län. Olika system har redan utbildats och&lt;br&gt;accepterats av länsstyrelserna, företrädare för de areella näringarna,&lt;br&gt;jaktvårdskretsarna och länsjaktvårdsföreningarna. Inom Värmlands län&lt;br&gt;tillämpas ett system med kretstilläggslicenser innebärande att kretsen er-&lt;br&gt;håller ett visst antal älgar i förhållande till det antal som delas ut till&lt;br&gt;avskjutning på de olika jaktlagen inom kretsen. Dessa älgar fördelas av&lt;br&gt;kretsen till jaktlagen med hänsyn till skadebild, älgtillgång, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Gävleborgs län tillämpas redan nu i princip en arbetsordning som&lt;br&gt;innebär att jaktvårdskretsarna efter samråd med övriga intressenter beslu-&lt;br&gt;tar om tilldelningen av älg inom resp, älgvårdsdistrikt/jaktvårdskrets.&lt;br&gt;Länsstyrelsen fungerar som överklagningsinstans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Västernorrlands län, där man tidigt anammade de signaler och&lt;br&gt;förslag som presenterades i Älgen och Skogen, har det system som redovi-&lt;br&gt;sas i länsjaktvårdsföreningens yttrande fallit synnerligen väl ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt jägareförbundets mening bör således olika system — utan ökad&lt;br&gt;byråkrati — kunna accepteras under förutsättning att de verkligen leder&lt;br&gt;fram till ett organiserat samråd mellan berörda parter i älgskötselfrågorna.&lt;br&gt;Förbundet vill understryka angelägenheten av att samrådet dokumenteras&lt;br&gt;så att eventuellt olika meningar framkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet instämmer till fullo i utredarens förslag om att för varje&lt;br&gt;jaktvårdskrets skall upprättas en älgskötselplan. Inom älgskötselplanens&lt;br&gt;ram kan de areella näringarnas synpunkter på skadebilden redovisas till&lt;br&gt;länsviltnämnden och länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsviltnämndernas ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet instämmer i huvudsak i utredarens synpunkter vad gäller&lt;br&gt;länsviltnämnderna. Det är uppenbart att de areella näringarna har att&lt;br&gt;nominera personer som verkligen för fram näringarnas intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förbundets uppfattning borde länsviltnämndernas sammansätt-&lt;br&gt;ning ses över. Det kan med skäl ifrågasättas huruvida nämnderna inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enbart borde bestå av representanter från de areella näringarna och de&lt;br&gt;jaktliga intressena. Övriga — nu företrädda — intressen skulle vid behov&lt;br&gt;kunna adjungeras till visst eller vissa sammanträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vore vidare av värde om nämndernas arbete skedde enligt en fast-&lt;br&gt;ställd arbetsordning, innebärande bl. a. krav på att parternas grundförslag&lt;br&gt;skall skickas ut till berörda i tid före varje sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet instämmer slutligen i förslaget att länsälgnämnderna, som&lt;br&gt;del av beslutsunderlaget, fortlöpande skall begära in jaktvårdskretsarnas&lt;br&gt;älgskötselplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sveriges jordägareförbund:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jägarnas ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att den svenska jägarkåren är välutbildad och kompe-&lt;br&gt;tent att ta ett större ansvar lokalt, så att länsstyrelsens reglering av älgtill-&lt;br&gt;delningen inom stabila jaktområden av en viss minimistorlek (älgskötsel-&lt;br&gt;områden) kan slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges jordägareförbund tillstyrker utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att det behövs ett obligatoriskt lokalt samråd mellan&lt;br&gt;markägare och jägare och att Svenska jägareförbundet skall var huvudan-&lt;br&gt;svarig för detta samråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges jordägareförbund avstyrker utredningens förslag. Mot bak-&lt;br&gt;grund av den ovannämnda uppfattningen att jakten är en integrerad del av&lt;br&gt;markägarens ekonomiska förvaltning som markägaren själv har att be-&lt;br&gt;stämma om, saknas anledning att föreskriva ett obligatoriskt lokalt sam-&lt;br&gt;råd. En helt annan sak är att det kan vara värdefullt för markägare att ta&lt;br&gt;vara på de kunskaper och den vilja att göra insatser för jakten som kan&lt;br&gt;finnas hos jägarnas organisationer. Detta bör emellertid ske på frivillig&lt;br&gt;basis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsviltnämndernas ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen konstaterar, att jägarintressena ibland kommit att väga allt-&lt;br&gt;för tungt i länsviltnämndernas bedömningar. Utredningen anser, att det i&lt;br&gt;första hand bör ankomma på jord- och skogsbrukets intresseorganisationer&lt;br&gt;att beakta detta vid frågan om nomineringen av ledamöter till nämnderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges jordägareförbund delar utredningens uppfattning, att de speci-&lt;br&gt;ella jägarintressena kommit att väga för tungt i länsviltnämnderna i förhål-&lt;br&gt;lande till markägarna. Av ovan angivna skäl anser förbundet, att represen-&lt;br&gt;tationen för jägarnas organisationer inte fyller någon självständig funk-&lt;br&gt;tion. De areella näringarnas ställning bör förstärkas genom att ytterligare&lt;br&gt;två ledamöter utses att företräda ägarna av jordbruksmark och skogsmark&lt;br&gt;i stället för de två ledamöter som utses efter förslag av jägarnas organisa-&lt;br&gt;tioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Regleringen av jakten&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen: Den föreslagna längre jakttiden bör innebära klara för-&lt;br&gt;delar för viltvården genom att ett mer utvecklat urvalsbeteende blir möj-&lt;br&gt;ligt vid jakten. Hela tidsramen den 16 augusti —den 28 (29) februari bör&lt;br&gt;kunna disponeras for älgjakt. Därmed blir det också möjligt att delegera&lt;br&gt;ansvaret for skyddsjakt till lokal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att kalvjakten bedrivs i nuvarande form utanför&lt;br&gt;älgskötselområdena — alltså genom tilldelning. Skogsstyrelsen gör dock&lt;br&gt;bedömningen att om älgskötselområdena själva får bestämma hela sin&lt;br&gt;avskjutning så borde under exempelvis en treårsperiod fri kalvjakt på&lt;br&gt;försök kunna medges i övrigt inom älgjaktsområden som registrerats for A-&lt;br&gt;licens. Länsstyrelsens tilldelning begränsas till de vuxna djuren. Tilldel-&lt;br&gt;ningen av vuxna djur bör åtföljas av en rekommendation att minst lika&lt;br&gt;många kalvar bör fallas. Fri kalvjakt kan i förening med förlängd jakttid&lt;br&gt;möjliggöra en ökad avskjutning i skadedrabbade områden i de fall licens-&lt;br&gt;tilldelningen på vuxna djur visat sig vara for låg. I bästa fall bortfaller&lt;br&gt;behoven att besluta om extraälgar och särskild skyddsjakt i skadeområden.&lt;br&gt;Dessutom undviker man den stora nivåskillnaden mellan fullständig frihet&lt;br&gt;inom älgskötselområden och fullständig reglering i övrigt. Rapportering av&lt;br&gt;jaktresultat bör vara obligatorisk även beträffande den fria kalvjakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador av rådjur på plantskog har ökat kraftigt under senare år. Detta&lt;br&gt;uppmärksammas i utredningen som föreslår förlängd jakttid t. o. m. janua-&lt;br&gt;ri månads utgång. Skogsstyrelsen anser att detta är bra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om uppföljning senast år 1994 av älgstammens utveckling,&lt;br&gt;skadebilder, effekten av förändrad reglering och resultaten av föreslagen&lt;br&gt;utbildning är bra och bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket: Domänverket tillstyrker en ökad tillämpning av flerårsli-&lt;br&gt;censer med ett högsta antal tillåtna älgar under t. ex. en treårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att s. k. älgskötselområden skall kunna bildas och&lt;br&gt;att dessa skall ges förtroendet att själva bestämma avskjutningen. Domän-&lt;br&gt;verket finner detta värt att pröva, under den uttryckliga förutsättningen att&lt;br&gt;markägarna som ovan sagts får det avgörande inflytandet över avskjut-&lt;br&gt;ningen. Det får absolut inte bli som det står i detta sammanhang på s. 56 i&lt;br&gt;betänkandet: ”När jägarna själva får bedöma avskjutningen ...”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som minimistorlek för älgskötselområden anges 3000—5 000 ha for&lt;br&gt;södra Sverige och 5000 — 8000 ha for norra. I naturvårdsverkets prome-&lt;br&gt;moria ”Förenklad administration av älgjakten” sägs att ett älgskötselom-&lt;br&gt;råde bör vara minst 2000 ha. För välarronderade områden i södra och&lt;br&gt;mellersta Sverige är en sådan minimiareal också tänkbar. Principen med&lt;br&gt;ett högre arealkrav i norra Sverige är dock riktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hel del frågetecken finns kring dessa älgskötselområden. Hur bildas&lt;br&gt;de, hur skall de styras, vilken status skall de ha osv. Utredningen säger, att&lt;br&gt;det får ankomma på naturvårdsverket att utfärda föreskrifter om område-&lt;br&gt;nas storlek. Domänverket utgår från, att naturvårdsverket skall ges upp-&lt;br&gt;drag att ta fram alla erforderliga regler for älgskötselområden och att detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall göras under medverkan av representanter for alla markägarkategori-&lt;br&gt;er, jägarorganisationerna och skogsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket tillstyrker en generell förlängning av jakttiderna for älg,&lt;br&gt;hjort och rådjur. Jakttiden for älg på A-licens och inom älgskötselområden&lt;br&gt;skulle kunna vara den 10 september —den 31 januari i Norrland och den 1&lt;br&gt;oktober—den 31 januari i södra Sverige med möjlighet till skyddsjakt från&lt;br&gt;den 16 augusti till den 28 (29) februari. Detta skulle bl. a. innebära en&lt;br&gt;avdramatisering av älgjakten och ge möjlighet att komma till rätta med&lt;br&gt;s. k. havreälgar i söder och vandringsälgar i norr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra stycket i det föreslagna tillägget till 23 § jaktlagen bör ha&lt;br&gt;följande lydelse för att vara tillämpbart även vid skada på skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Har älg orsakat skada på yrkesmässiga odlingar eller på skog&lt;br&gt;inom särskilt av länsstyrelsen registrerade större licensområden&lt;br&gt;(älgskötselområden) får älg jagas i anslutning till skadeområdet un-&lt;br&gt;der tiden den 16 augusti —den 28 (29) februari”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet: Utredningens förslag om en generell förlängning av&lt;br&gt;jakttiden tillstyrks av egendomsnämnden i Lund. Egendomsnämnden i&lt;br&gt;Göteborg framhåller att jakttidens förlängning är en självklar följd av&lt;br&gt;kravet på ökad avskjutning. Långa jakttider ger jägarna möjlighet att&lt;br&gt;utnyttja olika jaktformer. Även egendomsnämnderna i Skara och Luleå&lt;br&gt;godtar en förlängning av jakttiderna, men nämnden i Luleå anser att&lt;br&gt;länsstyrelsen bör ha en möjlighet att vid behov förkorta tiden. Egendoms-&lt;br&gt;nämnden i Skara anser inte att dovhjortsjakten bör släppas fri eftersom det&lt;br&gt;finns risk att stammen ”skjuts sönder”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret: Målet bör vara att åstadkomma en produktionsanpassning&lt;br&gt;av jakten, dvs. så att älgstammarna får ett tillräckligt stort betesområde&lt;br&gt;med hänsyn till vad skogsvården kan tåla av skador.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens naturvårdsverk:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lokalt inflytande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i betänkandet går i flera avseenden ut på att öka det lokala&lt;br&gt;inflytandet över framför allt jakten. Verket anser det särskilt positivt att&lt;br&gt;utredningen med lokalt inflytande avser ökat ansvar för markägare och&lt;br&gt;jägare i de aktuella avseendena. Även naturvårdsverket anser att en ut-&lt;br&gt;veckling mot ökad avreglering av jakten och ökat ansvar på framför allt&lt;br&gt;enskilda markägare och jägare för viltskadorna och viltstammarna, är en&lt;br&gt;nödvändighet för att lösa de aktuella problemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att en avreglering av jakten även bör inbegripa&lt;br&gt;en strävan mot minskad administration. Från den utgångspunkten kan&lt;br&gt;verket inte acceptera att ökad lokal samordning och ökat inflytande med-&lt;br&gt;ges leda till att ytterligare administrativa nivåer eller administration av&lt;br&gt;jakten skapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan nämnts är naturvårdsverket av uppfattningen att viltet kom-&lt;br&gt;mer att få ökad bl. a. ekonomisk betydelse. Det innebär att markägarnas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och jägarnas ansvar for viltskadorna och viltstammarna automatiskt ökar.&lt;br&gt;Enligt verkets uppfattning kommer denna utveckling att ytterligare accen-&lt;br&gt;tuera behovet av samordning på lokal nivå av verksamheter som jakt och&lt;br&gt;genomförandet av skadeförebyggande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet har statsmakternas uppdrag att svara för den&lt;br&gt;praktiska jakten och viltvården i riket. Det innebär att det även åligger&lt;br&gt;länsjaktvårdsförbunden att svara för det allmänna uppdragets genomfö-&lt;br&gt;rande. Enligt verkets mening bör därför jaktvårdskretsarna utnyttjas för&lt;br&gt;att tillgodose behoven av ökat lokalt samråd och inflytande. Verket får&lt;br&gt;dock fasta uppmärksamheten på att kompetensen i kretsarna i flera viktiga&lt;br&gt;avseenden ännu inte är tillräcklig för ett sådant ansvar. Jägareförbundet&lt;br&gt;har emellertid själv utpekat kunskapsuppbyggnaden inom kretsarna som&lt;br&gt;en av de främsta arbetsuppgifterna för organisationen under 9O-talet. Det&lt;br&gt;bör också uppmärksammas att jaktvårdskretsarnas verksamhetsområden i&lt;br&gt;många fall är för stora för att de skall kunna leva upp till kravet på att vara&lt;br&gt;lokala samordnare i de aktuella frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser ändå att jaktvårdskretsarna bör utnyttjas för att&lt;br&gt;samordna de lokala insatser som genomförandet av betänkandets olika&lt;br&gt;förslag medför. En förutsättning är emellertid att kompetensen i kretsarna&lt;br&gt;ökas när det gäller bl. a. viltbiologi, jakt och skadeförebyggande åtgärder,&lt;br&gt;att verksamheten mer inriktas mot de krav som det allmänna uppdraget&lt;br&gt;innebär, samt att kretsarnas verksamhetsområden ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med naturvårdsverket har utredningen föreslagit att inom s. k.&lt;br&gt;älgskötselområden skall jägarna själva få bestämma avskjutningens stor-&lt;br&gt;lek. Beteckningen älgskötselområden, som verket lanserade i ”Älgjaktens&lt;br&gt;administration”, har visat sig kunna sammanblandas med andra beteck-&lt;br&gt;ningar med liknande eller samma betydelse. Verket ser det därför som&lt;br&gt;angeläget att dels en beteckning för sådana områden fastställs, dels beteck-&lt;br&gt;ningen används konsekvent, dels beteckningen definieras. Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket vill för sin del rekommendera att i stället för älgskötselområden beteck-&lt;br&gt;ningen älgvårdsområden används, för att på så sätt knyta de aktuella&lt;br&gt;områdena till de redan existerande älgvårdsdistrikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av såväl denna utredning som ”Älgjaktens administra-&lt;br&gt;tion” har en livlig och delvis snedvriden debatt förts om hur stora älg-&lt;br&gt;vårdsområdena bör vara. Naturvårdsverket får emellertid deklarera att&lt;br&gt;verket anser att det inte bör fastställas någon arealgräns för de aktuella&lt;br&gt;områdena. Verket anser det nämligen omöjligt att fastställa någon sådan&lt;br&gt;gräns. Varken jaktliga eller biologiska förhållanden medger det, eftersom&lt;br&gt;skillnaderna är avsevärda mellan olika delar av landet. Naturvårdsverket&lt;br&gt;anser därför att det bör ankomma på länsstyrelserna att själva, efter&lt;br&gt;samråd med länsviltnämnderna, fastställa vilken areal inom länet eller&lt;br&gt;delar av det, som skall krävas för registrering av ett älgvårdsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket får påpeka att det bör vara en förutsättning för att ett&lt;br&gt;älgvårdsområde skall kunna registreras att avtal har slutits mellan de&lt;br&gt;markägare/jakträttshavare som ingår i älgvårdsområdet. Avtalet bör bl. a.&lt;br&gt;reglera hur jakten skall bedrivas, hur fällda djur skall fördelas och hur&lt;br&gt;avskjutningen skall beräknas. Det bör förslagsvis ankomma på jägarorga-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nisationerna att i samråd med naturvårdsverket utforma ”normalavtal”&lt;br&gt;och/eller ”normalstadgar” for älgvårdsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket delar utredningens uppfattning om att jakttiderna for&lt;br&gt;älg, hjort och rådjur kan förlängas på det sätt som föreslagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det särskilt gäller licensjakten efter kronhjort bör uppmärksammas&lt;br&gt;att det förekommer att fler än ett län är hemvist för ett och samma&lt;br&gt;bestånd. Om så är fallet, är det av stor vikt att berörda länsstyrelser&lt;br&gt;samråder i fråga om jakttidens längd, regler för avskjutningen, tilldelnings-&lt;br&gt;principer, etc. Behovet av samråd torde vara särskilt stort vid bildning av&lt;br&gt;licensområden för jakt efter kronhjort som berör flera län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förslaget om utsträckt jakttid efter dovhjort och rådjur utgår&lt;br&gt;naturvårdsverket från att länsstyrelserna får möjlighet att avkorta jaktti-&lt;br&gt;den om det anses behövligt av klimatiska skäl. Även i detta sammanhang&lt;br&gt;får verket understryka vikten av samråd mellan län med likartade klimati-&lt;br&gt;ska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande jakttiden för rådjur får verket föreslå att jakt efter kid också&lt;br&gt;får bedrivas under september månad enligt samma regler som gäller för&lt;br&gt;jakt efter hornbärande rådjur under denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordning av älgjakten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att det föreslagna programmet för minskning av vilt-&lt;br&gt;skadorna skall prövas under en treårsperiod t. o. m. år 1994. Under treårs-&lt;br&gt;perioden förväntas samordningen av älgjakten accelerera, för att vid perio-&lt;br&gt;dens slut förhoppningsvis vara helt samordnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att utredningen är alltför optimistisk när det&lt;br&gt;gäller möjligheterna att genom utredningsförslagen åstadkomma en ökad&lt;br&gt;samordning av älgjakten. Det redan genomförda förslaget att förlänga&lt;br&gt;övergångstiden för de generella älgjaktsområdena (G-områden) motverkar&lt;br&gt;t. ex. direkt en sådan ökad samordning. Eftersom fler älgar får fällas på&lt;br&gt;dessa områden än på B-licensområden, är det uppenbart fördelaktigare att&lt;br&gt;även fortsättningsvis jaga på G-områden än att samverka i A-licensområ-&lt;br&gt;den eller att gå över till B-licens. Hade G-områdena avvecklats och generö-&lt;br&gt;sa möjligheter att övergå till B-licensområden skapats, hade tvärtom moti-&lt;br&gt;ven för samverkan i A-licensområden utan tvekan ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri kalvjakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har även motsatt sig att naturvårdsverkets förslag till fri jakt&lt;br&gt;efter älgkalv på A-licensområden genomförs. Även denna inställning mot-&lt;br&gt;verkar ökad samordning. Vid anslutning av B-licensområden eller andra&lt;br&gt;mindre områden till A-licensområden, kan fri kalvjakt bidra till att bibe-&lt;br&gt;hålla eller t. o. m. öka jaktmöjligheterna för de mindre markägarna. Sam-&lt;br&gt;verkan i A-licensområden kan därmed utan tvekan bli mer attraktiv.&lt;br&gt;Vidare bör fri kalvjakt vara ytterligare ett sätt att försöka minska viltska-&lt;br&gt;dorna. Naturvårdsverket anser därför att fri kalvjakt bör prövas under&lt;br&gt;tiden fram t. o. m. år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser uppenbarligen att de s. k. älgskötselområdena kom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer att få störst betydelse för de små markägarnas vilja att samverka i&lt;br&gt;älgjakten. Naturvårdsverket finner att utredningen på denna och andra&lt;br&gt;punkter förefaller att ha en övertro på utredningsförslagens förmåga att&lt;br&gt;locka till samverkan. Flera förslag motverkar för övrigt ökad samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbete och samförstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare tid har samarbetet och samförståndet mellan jägareorganisa-&lt;br&gt;tionerna ökat avsevärt. För älgjakten gäller t. ex. att organisationerna&lt;br&gt;numera synes ha en i allt väsentligt samstämmig uppfattning om hur den&lt;br&gt;skall bedrivas. Ett viktigt inslag i det ökade samarbetet och samförståndet&lt;br&gt;är att man betonar vikten av frivillighet och frihet. Det har lett till att&lt;br&gt;motståndet mot samordning av älgjakten hos framför allt de mindre mark-&lt;br&gt;ägarna avtagit. Genom system med bl. a. storlicenser, i vilka mindre mark-&lt;br&gt;ägare frivilligt kan ingå och bedriva jakt för sig själva, har i vissa län&lt;br&gt;problemen med G-områden, B-licensområden och Kalvjaktområden&lt;br&gt;minskat. Jakten har med andra ord på frivillig grund organiserats så att&lt;br&gt;den uppfyller kraven på att vara produktionsanpassad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser det vara viktigt att den beskrivna trenden inte&lt;br&gt;bromsas. Verket avser därför att med tillgängliga medel och resurser&lt;br&gt;ytterligare stödja utvecklingen mot ökad samordning. Det är för övrigt&lt;br&gt;med stor tillfredsställelse verket konstaterar att tidigare uppfattningar om&lt;br&gt;behov av tvångsåtgärder övergetts till förmån för frivillighet och frihet.&lt;br&gt;Dessutom visas ett ökat förtroende för den enskilde jakträttshavarens&lt;br&gt;förmåga att lösa problem med t. ex. jakt och viltskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Västra Sverige: Utredningens förslag om älgjakt inom s. k.&lt;br&gt;älgskötselområden innebär i lagtekniskt hänseende inte något större avsteg&lt;br&gt;från vad som redan gäller, frånsett att en viss jakttid föreslås direkt&lt;br&gt;angiven i lagen. Eftersom regeringen enligt 29 § jaktlagen får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om bl. a. de tider när olika slag av vilt får jagas inom skilda&lt;br&gt;delar av landet, kan ifrågasättas om en bestämmelse av detta slag behövs i&lt;br&gt;själva lagen. I förslaget anges i övrigt bara helt oförmedlat att älg får jagas&lt;br&gt;— det sägs inte av vem — i direkt anslutning till odlingar som skadats&lt;br&gt;inom särskilda av länsstyrelsen registrerade större licensområden (älgsköt-&lt;br&gt;selområden). Men det framgår inte att denna reglering skulle innebära&lt;br&gt;något avsteg från bestämmelserna i 33 § jaktlagen om licenstvång m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad som anförs i betänkandet får emellertid dras slutsatsen att&lt;br&gt;utredningen med sitt förslag om älgskötselområden har velat tillskapa&lt;br&gt;något nytt i förhållande till reglerna om licensjakt. Avsikten är att jägarna/&lt;br&gt;markägarna inom större jaktområden — med arealer uppgående till minst&lt;br&gt;3000 — 5 000 ha — skall ges frihet att själva avgöra om avskjutningen&lt;br&gt;stämmer med en god älgvård och är anpassad till de areella näringarnas&lt;br&gt;krav och trafiksäkerheten (bet. s. 56). Det är således meningen att jägarna&lt;br&gt;själva, inom ramen för en fri avskjutning, skall beakta bl. a. sådant som&lt;br&gt;annars kan föranleda särskilda insatser i form av skyddsjakt. I betänkandet&lt;br&gt;sägs vidare att det får ankomma på naturvårdsverket att utfärda föreskrif-&lt;br&gt;ter om minimistorleken på älgskötselområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten anser mot denna bakgrund att utredningens intentioner med&lt;br&gt;älgskötselområden skulle komma till bättre uttryck om frågan reglerades i&lt;br&gt;33 § jaktlagen, som ett undantag från bestämmelsen att älgjakt får ske&lt;br&gt;endast efter licens från länsstyrelse. Lagregleringen kan inskränkas till ett&lt;br&gt;bemyndigande for regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;att för jaktområde som är av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt att&lt;br&gt;jakt och älgvård lämpligen kan bedrivas av jakträttshavarna under eget&lt;br&gt;ansvar föreskriva undantag från reglerna i den paragrafen. Närmare be-&lt;br&gt;stämmelser i ämnet kan sedan meddelas i jaktförordningen. Detta gäller&lt;br&gt;då också jakttiden inom sådana områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot är det enligt hovrättens mening knappast ändamålsenligt att i&lt;br&gt;jaktlagen ta in särskilda regler om skyddsjakt inom älgskötselområden.&lt;br&gt;Skyddsjakt är ju typiskt sett något som innebär avsteg från annars gällande&lt;br&gt;regler för jakten, antingen så att andra personer än jakträttshavaren får&lt;br&gt;jaga eller också så att jakten får bedrivas på andra tider än normalt. Med&lt;br&gt;en avreglering av jakten inom älgskötselområden minskar behovet av&lt;br&gt;sådana undantagsregler. Skulle det emellertid visa sig att införandet av&lt;br&gt;älgskötselområden ändå inte löser problemen bör skyddsjakt kunna kom-&lt;br&gt;ma i fråga. Men enligt hovrättens mening bör den då bedrivas med stöd av&lt;br&gt;de gällande reglerna i 7 § jaktlagen, eftersom dessa, enligt vad som har&lt;br&gt;framgått ovan, ger utrymme för att beakta även andra intressen än jakt-&lt;br&gt;rättshavarnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver skall endast anmärkas att om, trots vad hovrätten anfört, den&lt;br&gt;i betänkandet upptagna lagtekniska lösningen följs, en överarbetning, ut-&lt;br&gt;över vad angetts ovan, är nödvändig från redaktionella och juridiskt-&lt;br&gt;tekniska synpunkter. Bl. a. kan självfallet inte begreppet skyddsjakt —&lt;br&gt;varom talas redan i 7 § — som begrepp preciseras först i 23 §. Inte heller&lt;br&gt;bör i 23 § uttrycket ”om inte annat har avtalats” användas utan att det&lt;br&gt;klart framgår vilka avtalsparterna är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens veterinärmedicinska anstalt: I förslag till förändring av jaktförord-&lt;br&gt;ningen föreslås en utökad jakttid (ram) för rådjur till 31 januari. SVA&lt;br&gt;stödjer detta då det enligt aktuella kända kunskaper inte finns några&lt;br&gt;biologiska hinder att jaga rådjur i januari.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma grund stödjer SVA förslaget om längre jakttider för älg,&lt;br&gt;kronhjort och dovhjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges lantbruksuniversitet: All reglering (reglering = ställa in på och&lt;br&gt;vidmakthålla på en angiven nivå) av hjortdjurspopulationer måste bygga&lt;br&gt;på kunskaper om bestånden och kunskaper om hur olika ingrepp —&lt;br&gt;jaktliga uttag — påverkar beståndens utveckling. Kunskaper om bestånden&lt;br&gt;gäller deras storlek (älg/1000 ha), sammansättning (ålder och kön) och&lt;br&gt;tillväxt. Utan att kunna skaffa sig dessa kunskaper blir det mesta av&lt;br&gt;älgvård en mycket osäker uppgift. Förutsättningen för att ta fram dessa&lt;br&gt;kunskaper är att man har goda instrument att mäta dem ute i markerna.&lt;br&gt;Ingen människa tror att man kan sköta en boskapsbesättning utan att veta&lt;br&gt;hur många djur man har, hur många kalvar de får och vilka och hur många&lt;br&gt;djur man tar ut till slakt. När det gäller skötseln av klövviltbestånd får man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intrycket att man ibland tror att skötseln av dessa är möjlig utan ovan&lt;br&gt;angivna kunskaper. Så är det naturligtvis inte! Särskilt när det gäller älgen&lt;br&gt;med sin stora potential for beståndstillväxt är sådana baskunskaper myc-&lt;br&gt;ket väsentliga. Det är därför närmast häpnadsväckande att arbetet med att&lt;br&gt;kunskapsmässigt lära oss förstå hur dessa viltpopulationer fungerar och att&lt;br&gt;ta fram instrument för det praktiska arbetet med älgskötseln under en följd&lt;br&gt;av år på grund av brist på resurser endast har kunnat bedrivas på en&lt;br&gt;rudimentär nivå i förhållande till behovet. Som ett exempel kan anges att&lt;br&gt;jägarobservationerna har framhållits som den metod som särskilt i södra&lt;br&gt;Sverige skulle bli ett användbart instrument i älgvården. Trots detta har&lt;br&gt;man inom forskningen i flera års tid väntat på att några reella resurser skall&lt;br&gt;anslås för att genomföra det nödvändiga utvecklingsarbetet, vilket utgör&lt;br&gt;en av de väsentligaste delarna i ett framtida fungerande system för skötseln&lt;br&gt;av klövviltbestånden!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är även mycket väsentligt för förståelsen och skötseln av älgbestån-&lt;br&gt;den att en tillräcklig statistik insamlas vad gäller avskjutningen och dess&lt;br&gt;fördelning på olika djur. Den förenklade administrationen får inte vara ett&lt;br&gt;mål i sig om man därigenom ödelägger möjligheterna att följa älgstam-&lt;br&gt;mens utveckling i olika avseenden. En god statistik från avskjutningen är&lt;br&gt;en nödvändighet i det framtida älgvårdssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet föreslås — när det gäller regleringen av jakten — att denna&lt;br&gt;skall föras ned på en lägre nivå med ett ökat inflytande och engagemang&lt;br&gt;från jägare och markägare/skogsägare m. fl. intressenter på det lokala&lt;br&gt;planet. Detta är goda idéer liksom förslaget om inrättande av ett slags&lt;br&gt;älgskötselområden med utökat lokalt ansvar för jaktens bedrivande. Det är&lt;br&gt;dock helt ofrånkomligt även med detta system att nödvändiga instrument&lt;br&gt;och tillräcklig kunskap finns hos dem som skall ansvara för den lokala&lt;br&gt;verksamheten. Ett omfattande utbildningsprogram/fortbildningsprogram&lt;br&gt;måste därför finnas för att klara detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussionen kring särskilt älgstammens skötsel går ofta ut på att be-&lt;br&gt;stånden i dag är i obalans med olika faktorer, t. ex. alltför omfattande&lt;br&gt;skador på skog. Enligt betänkandet skall älgstammen minskas i många&lt;br&gt;områden och därefter utbreder sig ett förhållande av frid över systemet!&lt;br&gt;Detta är i balans! Den obehagliga sanningen är att det på intet sätt är&lt;br&gt;lättare att sköta en älgstam bara för att den är i balans med någon given&lt;br&gt;förutsättning. Det är snarare så att det krävs ökade kunskaper — långsik-&lt;br&gt;tigt och kortsiktigt — för att verkligen vidmakthålla denna balans. Man&lt;br&gt;kan aldrig lämna systemet älgen och tro att det på ett enkelt sätt sköter sig&lt;br&gt;själv bara för att ”balans” har uppnåtts. Systemet måste hela tiden inne-&lt;br&gt;hålla kontroller (feed back) och uppföljningar, korrigeringar av avskjut-&lt;br&gt;ningen från år till år för att på något sätt kunna motsvara förväntningarna&lt;br&gt;om ett system i balans. Trots detta måste vi finna oss i att avsevärda&lt;br&gt;avvikelser från de uppställda balansmålen kan uppträda vid enskilda&lt;br&gt;tidpunkter. Älgstammar är i hög grad dynamiska system där varje ingrepp&lt;br&gt;påverkar den framtida utvecklingen och där olika former av ingrepp har&lt;br&gt;radikalt olika effekter på utvecklingen. Dessa effekter har för att försvåra&lt;br&gt;det hela konstaterats vara av både kortsiktig och långsiktig karaktär. Till&lt;br&gt;detta kommer dessutom att varierande väderlek under olika år — tempe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ratur, nederbörd, snödjup, vinterns längd — ger betydande effekter på&lt;br&gt;älgbestånden och deras tillväxt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller jakttiden föreslås generellt sett att denna skall vara lång.&lt;br&gt;Detta är ett riktigt synsätt om man tror på de övriga ingredienserna i det&lt;br&gt;föreslagna jaktsystemet. De begränsningar som av biologiska eller etiska&lt;br&gt;skäl skall läggas på jakttiderna måste dock strikt iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Utredaren föreslår i detta avsnitt av&lt;br&gt;betänkandet att inflytandet skall öka för jägare och mark- och skogsägare&lt;br&gt;samt andra intressenter. Detta lokala ansvar menar SJFR är ett mycket bra&lt;br&gt;initiativ. Likaså förslaget om älgskötselområden, där jägarna/markägarna&lt;br&gt;får avgöra om avskjutningen överensstämmer med god älgvård och med&lt;br&gt;hänsyn till trafiksäkerhet, de areella näringarnas intressen etc. Det är på&lt;br&gt;det lokala planet älgvårdsfrågorna hör hemma. Det är dock även i detta&lt;br&gt;sammanhang nödvändigt att genom vidareutbildning öka kunskaperna&lt;br&gt;hos de ansvariga, vilket medför att betydligt större resurser än vad som för&lt;br&gt;närvarande är fallet måste avsättas för forskning rörande de många olika&lt;br&gt;faktorer som påverkar älgstammarna. Det är inte minst viktigt att en&lt;br&gt;tillförlitlig statistik lämnas rörande avskjutning, könsfördelning osv. Även&lt;br&gt;i fråga om dov-, kronhjort och rådjur är det nödvändigt att större resurser&lt;br&gt;för forskning ställs till förfogande för att man skall kunna bedöma bestån-&lt;br&gt;den och hur ingrepp av olika slag påverkar dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJFR tillstyrker längre jakttider för älg, hjort och rådjur. När det gäller&lt;br&gt;jakten på kronhjort bör någon form av restriktioner gälla för kapitaltjurar-&lt;br&gt;na både ur biologisk synpunkt och allmän naturvårdssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län: Förslaget att införa ytterligare en registre-&lt;br&gt;ringsform för älgjakten, älgskötselområden, kan länsstyrelsen inte finna&lt;br&gt;något ändamålsenligt syfte med. Någon förenkling av registreringssyste-&lt;br&gt;met med införande av ytterligare en områdestyp blir det inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att inom ett älgjaktsområde fritt få bestämma tilldelad avskjutning kan&lt;br&gt;göras redan nu inom en s. k. storlicens. Även 3000 — 5000 ha, som föreslås&lt;br&gt;som minsta älgskötselområdesareal, är små områden för vård av en egen&lt;br&gt;älgstam. Som jämförelse kan nämnas att det s. k. hemområdet för en älgko&lt;br&gt;(med kalv) är ca 0,5X1 mil, eller 5 000 ha. Älgtjurens hemområde är&lt;br&gt;större. 1 Norrland tillkommer de regelbundna älgvandringarna höst och&lt;br&gt;vår på flera mil. Risk finns för utnyttjande av jakten på grannområdenas&lt;br&gt;bekostnad, särskilt med en ytterligare förlängning av jakttiderna. Det kan&lt;br&gt;även uppfattas som stötande om enstaka stora jordägare får bedriva&lt;br&gt;storviltjakten i praktiken helt utan extern kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till fri skyddsjakt efter älg fr. o. m. den 16 augusti t. o. m. utgången av&lt;br&gt;februari ställer sig länsstyrelsen positiv, under förutsättning att den ge-&lt;br&gt;nomförs med utnyttjande av meddelad älglicens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgjaktens längd har i Stockholms län sedan avsevärd tid varit två&lt;br&gt;månader. Detta har förorsakat viss kritik att jakttiden är för lång. En risk&lt;br&gt;med långa jakttider är att för stort jakttryck uppstår inom områden med&lt;br&gt;dålig älgtillgång. Det finns områden med licenser med en älg per 300 — 400&lt;br&gt;ha och sedan några år vikande älgstam. En del licensområden på omkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;500 ha borde egentligen omregistreras till kalv- eller B-licensområden.&lt;br&gt;Omregistreringsfbrslag väcker naturligtvis motstånd hos jägarna och inne-&lt;br&gt;bär mer administration. Ett alternativ kan vara bl. a. sänkt jakttid. Mot&lt;br&gt;den bakgrunden kan förslaget om en minimitid på 70 dagar inte tillstyrkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En längre tid är å andra sidan heller inte lämplig. Således kan arbetet&lt;br&gt;med fallstatistik inte påbörjas förrän anmälningstiden av jaktresultatet&lt;br&gt;gått ut, vilket inträffar två veckor från jakttidens slut. Denna fällstatistik&lt;br&gt;är oundgänglig för en rättvis tilldelning till nästa jaktår. Länsviltnämnden&lt;br&gt;och dessförinnan jaktkretsarna är starkt beroende av fällstatistiken. Utan&lt;br&gt;denna blir underlaget för dessa rådgivande organs beslut otillfredsställan-&lt;br&gt;de och värdet av deras yttranden tveksamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om kronhjortsområden med licens på kronhjort&lt;br&gt;resp, endast allmän jakttid på dovhjort tillstyrks. Länsstyrelsen delar läns-&lt;br&gt;jaktvårdsföreningens tveksamma inställning till allmän jakttid för&lt;br&gt;kronhjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om längre jakttid på rådjur. Om all-&lt;br&gt;män jakttid på kron- och dovvilt införs bör ersättningsmöjligheten i vilt-&lt;br&gt;skadeförordningen tas bort för skador av dessa viltarter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om att&lt;br&gt;jakttiden för älg skall omfatta minst 70 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid kan länsstyrelsen inte acceptera en så lång tidsram för älgjak-&lt;br&gt;ten som utredningen föreslagit. En tidsperiod som varar från den 15&lt;br&gt;augusti till den 1 mars innebär en allvarlig inskränkning i allemansrätten&lt;br&gt;eftersom många människor verkligen upplever rädsla och ogärna vistas i&lt;br&gt;naturen under älgjaktstiden. Även ovisshet om älgjakt bedrivs eller inte&lt;br&gt;avhåller många människor från sådan vistelse. Säkerhetsfrågan kan inte&lt;br&gt;heller negligeras. Varje år dödas eller skadas ett antal människor av våda-&lt;br&gt;skott i samband med älgjakten. De förändringar som vidtas måste utgå&lt;br&gt;från att antalet olycksfall i vart fall inte får öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jakttid på älg särskilt under augusti och september månader är&lt;br&gt;mindre lämplig i landets södra delar eftersom ett stort antal människor&lt;br&gt;under den tidsperioden är ute i skog och mark för allmän rekreation och&lt;br&gt;för att plocka bär och svamp. Direkt olämplig under tidsperioden måste&lt;br&gt;betecknas den form av skyddsjakt utan särskilt tillstånd som utredningen&lt;br&gt;föreslagit avseende s. k. älgskötselområden. Ju större rörligt friluftsliv des-&lt;br&gt;to större säkerhetsproblem. Av vikt att påpeka i detta sammanhang är som&lt;br&gt;ett exempel hur hårt domstolarna ser på säkerhetsfrågorna i jaktmål i&lt;br&gt;sådana fall där jägare utan lov lämnat sina jaktpass. Även jakt under vissa&lt;br&gt;helger samt perioden jul- trettondagshelgen är mindre lämplig med hänsyn&lt;br&gt;till det rörliga friluftslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser det inte motiverat att ytterligare en form av jaktom-&lt;br&gt;råde, s. k. älgskötselområden införs. I länet utgör för närvarande mer än&lt;br&gt;hälften av älgvårdsdistrikten storlicensområden, s. k. kretslicensområden.&lt;br&gt;Enligt länsstyrelsens mening fungerar dessa områden och områdena i&lt;br&gt;övrigt i länet mycket bra i den form den statligt reglerade tilldelningen av&lt;br&gt;älg hitintills har bedrivits. Det finns därför för närvarande inte tillräckliga&lt;br&gt;skäl att anta att det inte skulle göra så även i fortsättningen. En fortsatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statligt reglerad tilldelning i de arbets- och medverkansformer som tilläm-&lt;br&gt;pas för länets vidkommande anser länsstyrelsen som den bästa garantin for&lt;br&gt;att älgstammen skall komma i balans enligt högt ställda mål. Länsstyrelsen&lt;br&gt;avstyrker därför förslaget om registrering av s. k. älgskötselområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län; länsviltnämnden:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Älgskötselområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren föreslår att länsstyrelsen fr. o. m. år 1992 inte skall besluta om&lt;br&gt;tilldelning av det antal djur som får fallas på stabila jaktområden av en viss&lt;br&gt;minimistorlek. För södra delarna av Sverige bör enligt utredaren minimi-&lt;br&gt;storleken ligga inom ramen 3000 — 5 000 ha. Inom dessa ramar bör länen&lt;br&gt;själva fastställa en minsta storlek, lika för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden delar utredarens uppfattning att tiden nu är mogen for att&lt;br&gt;överlåta skötseln av älgstammen till jägarna/markägarna i de fall älgvår-&lt;br&gt;den samordnas i större områden. Erfarenheterna från ett antal s. k. storli-&lt;br&gt;censområden visar entydigt att jägarna kan och är mogna att ta det ansvar&lt;br&gt;som följer av de föreslagna befogenheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att minimiarealen for ett älgskötselområde skall vara&lt;br&gt;lika for alla inom ett län och då älgtätheten kan variera kraftigt inom olika&lt;br&gt;delar av ett sydsvenskt län bör enligt nämndens uppfattning minimiare-&lt;br&gt;alen läggas nära den av utredaren föreslagna högre gränsen. I Söderman-&lt;br&gt;land har 3 500 ha tillämpats som gräns for treårslicenser. Under alla&lt;br&gt;omständigheter bör älgskötselområdena ha minst denna areal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ”fria” avskjutningen kan komma att medföra vissa administrativa&lt;br&gt;svårigheter, t. ex. framräkning av utnyttjandegrad och försvårade beslut&lt;br&gt;om realistiska tilldelningsramar for ett älgvårdsdistrikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren föreslår en förlängning av övergångstiden t. o. m. 1994 års&lt;br&gt;älgjakt för registrerade generellområden i förhoppning om att tillskapan-&lt;br&gt;det av älgskötselområden skall locka till ökad samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom riksdagens beslut i ärendet är frågan ej längre aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri kalvjakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med utredaren anser nämnden av flera skäl att en fri kalvjakt inte&lt;br&gt;kan accepteras inom andra områden än älgskötselområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundförutsättning för begränsning av viltskador är att jakt efter den&lt;br&gt;skadevållande viltarten får bedrivas. Nämnden finner det därför erforder-&lt;br&gt;ligt att vuxna älgar även framgent får fällas på alla registrerade älgjaktsom-&lt;br&gt;råden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Längre jakttider m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren föreslår att jakttiden för älg bör omfatta minst 70 dagar. Nämn-&lt;br&gt;den har inga invändningar mot det förslaget och förutsätter då att utreda-&lt;br&gt;ren avser jakttiden inom A-områden och älgskötselområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag om skyddsjakt inom älgskötselområden under tiden&lt;br&gt;den 16 augusti —den 28 (29) februari utan särskilt tillstånd anser sig&lt;br&gt;nämnden kunna acceptera endast under förutsättning att jägarna inom&lt;br&gt;området kommer överens om, att ett antal ”extraälgar” skall kunna fallas&lt;br&gt;under skyddsjakt om så skulle erfordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom övriga A-områden och inom B-områden bör, som utredaren före-&lt;br&gt;slår, skyddsjakt få bedrivas endast efter särskilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronhjort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren föreslår att man inom varje län som hyser kronhjort skall&lt;br&gt;bestämma inom vilka delar som fasta bestånd skall få finnas kvar eller&lt;br&gt;etableras. Inom dessa områden skall endast licensjakt få bedrivas medan&lt;br&gt;allmän jakt skall gälla övriga områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Södermanland är problemen med kronhjort kända och den plan&lt;br&gt;för länet som utredaren föreslår har nämnden i olika sammanhang aktuali-&lt;br&gt;serat. Nämnden har alltså inget att erinra mot utredarens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skyddsjakt på kronhjort föreslår utredaren att liknande principer&lt;br&gt;skall gälla som han föreslår för skyddsjakt på älg med undantag av den&lt;br&gt;restriktivare jakten på hanhjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden har inget att erinra mot förslaget men anser det lämpligt att&lt;br&gt;kronhjort som fälls under skyddsjakt inom kronhjortsområde skall avräk-&lt;br&gt;nas den tilldelning som meddelas för licensjakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dovhjort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren föreslår att licensjakten på dovhjort skall upphöra och som skäl&lt;br&gt;härför anför han att licensjakten inte varit särskilt effektiv när det gäller att&lt;br&gt;reglera tillväxten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden delar denna uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådjur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren menar att jakttiden på rådjur bör kunna förlängas med en&lt;br&gt;månad t.o. m. den 31 januari. Det framgår inte klart av hans förslag om&lt;br&gt;han menar att den allmänna jakttiden skall utökas. Däremot är det, vilket&lt;br&gt;framgår av hans förslag till ändring i bilaga 2 till jaktförordningen, klart att&lt;br&gt;han föreslår att licensjakt efter rådjur skall få bedrivas fram t. o. m. den 31&lt;br&gt;januari.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden anser att licensjakt efter rådjur bör avskaffas enligt samma&lt;br&gt;grunder som angivits för dovhjort. Vad gäller den allmänna jakttidens&lt;br&gt;förlängning till den 31 januari, känner nämnden tveksamhet inför ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;obligatorium i denna del. Enligt nämndens mening bör eventuella behov&lt;br&gt;av januarijakt efter rådjur lösas med delegering till länsstyrelsen av be-&lt;br&gt;slutsrätt om sådan allmän jakttid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen anser inte att förslaget om&lt;br&gt;införandet av fri jakt inom s. k. älgskötselområden är bra utan tvärtom kan&lt;br&gt;leda till nya oönskade effekter. T. ex. skulle samhället förlora möjlighet att&lt;br&gt;styra eventuell önskad avskjutning om viltstammen måste ändras med&lt;br&gt;hänsyn till viltolyckor, skogs- och grödskador. Svårighet skulle kunna&lt;br&gt;uppstå med att bedöma och dra slutsatser av avskjutningsstatistik, utnytt-&lt;br&gt;jandegrad m. m. Sättet på vilket jägarna själva hanterar älgstammen inom&lt;br&gt;ett s. k. älgskötselområde skulle även få följdverkan för älgstammen inom&lt;br&gt;angränsande områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen ser hellre att frivilliga s. k. storlicenser bildas och att dessa&lt;br&gt;erhåller rymliga tilldelningar och stort ansvar för älgvården. I länet finns&lt;br&gt;redan ca 5 — 6 storlicenser bildade med hitintills goda erfarenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker därför också förslaget om tillägg till 23 § jakt-&lt;br&gt;lagen om viss tidigarelagd jakt vid yrkesmässiga odlingar inom de s. k.&lt;br&gt;älgskötselområdena. En minskning av skadorna bör i stället i första hand&lt;br&gt;åstadkommas genom utredningens föreslagna åtgärder för att reducera&lt;br&gt;viltstammarna, dvs. ökad avskjutning under ordinarie tid. Särskilda till-&lt;br&gt;stånd till tidigarelagd jakt bör som hitintills endast lämnas ganska restrik-&lt;br&gt;tivt. I annat fall riskerar man en omfattande tillståndshantering med&lt;br&gt;tendens mot en allmän tidigareläggning av älgjaktsstarten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Jönköpings län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Älgskötselområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar utredarens uppfattning om att tiden nu är mogen för&lt;br&gt;att införa möjlighet till bildandet av s. k. älgskötselområden inom vilka&lt;br&gt;man själv får besluta om avskjutningens storlek. Som utredaren föreslagit&lt;br&gt;bör, som en konsekvens härav, en förlängning av övergångstiden för s.k.&lt;br&gt;generella områden vara motiverad. Länsstyrelsen anser dock inte att ett&lt;br&gt;införande av nya principer för registrering av älg inom s. k. B-licensområ-&lt;br&gt;den bör vara avhängigt en utvärdering av resultatet av anslutning till&lt;br&gt;älgskötselområden. Detsamma gäller naturvårdsverkets förslag till fri&lt;br&gt;kalvjakt inom A-licensområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Längre jakttider m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En generell förlängning av jakttiden för älg bör kunna medföra ökade&lt;br&gt;möjligheter att förebygga eventuella skador och åstadkomma en lokal&lt;br&gt;anpassning av älgstammen. Behovet av bl. a. skyddsjakt bör därmed mins-&lt;br&gt;ka. Länsstyrelsen tillstyrker därför att en förlängning sker av jakttiden.&lt;br&gt;Länsstyrelsen anser dock att jakten — med hänsyn främst till friluftsintres-&lt;br&gt;sena — som hittills bör påbörjas under oktober månad. Vad gäller föresla-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gen förlängning av allmän jakttid för rådjur anser länsstyrelsen — med&lt;br&gt;hänsyn till stammens utveckling — att en förlängning av jakttiden i sig är&lt;br&gt;motiverad. Länsstyrelsen har i dag, enligt 24 § jaktförordningen, möjlighet&lt;br&gt;att förordna om skyddsjakt om det på grund av ett viltbestånds storlek&lt;br&gt;finns påtagliga risker för trafikolyckor eller för allvarliga skador. Länssty-&lt;br&gt;relsen, som med stöd av detta stadgande har förordnat om skyddsjakt på&lt;br&gt;rådjur under januari månad under de två senaste åren, anser att denna&lt;br&gt;möjlighet är tillräcklig. Länsstyrelsen har därvid möjlighet att förordna om&lt;br&gt;avbrytande av jakten om så är erforderligt (t. ex. på grund av svåra snöför-&lt;br&gt;hållanden), vilken möjlighet inte föreligger vid allmän jakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kronobergs län: Minimistorleken på älgskötselområden för&lt;br&gt;södra Sverige föreslås ligga inom ramen 3000 — 5000 ha. Det skulle för&lt;br&gt;vårt län i nuläget innebära att endast 26 områden av totalt ca 690 A-&lt;br&gt;licensområden övergick till att bli älgskötselområden med egen tilldelning.&lt;br&gt;Naturvårdsverkets förslag skulle för vår del innebära att 81 områden skulle&lt;br&gt;bli egna älgskötselområden. I vårt län är andelen mindre fastigheter ganska&lt;br&gt;stor. Det innebär att antalet fastighetsägare skulle bli högt inom varje&lt;br&gt;område vid en minimiareal på 3000 ha. Det kan försvåra bildandet av&lt;br&gt;älgskötselområden. Länsstyrelsen delar inte heller utredarens uppfattning&lt;br&gt;att utvecklingen går mot en ökad frivillig samverkan i större älgjaktsområ-&lt;br&gt;den. Länsstyrelsens arbete med licenstilldelning kommer då inte heller att&lt;br&gt;förenklas nämnvärt i den delen. Länsstyrelsen anser att en minimiareal&lt;br&gt;enligt naturvårdsverkets förslag, dvs. 2000 ha, bör kunna godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslagen om förlängning av de allmänna jaktti-&lt;br&gt;derna för älg och rådjur samt att licensjakten efter älg bör omfatta minst 70&lt;br&gt;dagar. Därigenom blir det bl. a. möjligt att bedriva en effektivare skydds-&lt;br&gt;jakt på älg, samtidigt som behovet av särskilda tillstånd till skyddsjakt&lt;br&gt;minskar. Förslaget om minst 70 dagars licensjakt har dock väckt en del&lt;br&gt;negativa reaktioner från de myndigheter och organisationer som länssty-&lt;br&gt;relsen inhämtat yttranden av. Man menar att långa jakttider inverkar&lt;br&gt;menligt på bl. a. rådjursjakten. Rådjursstammen kommer framöver att&lt;br&gt;vara ett större problem än älgstammen. Länsstyrelsen menar dock att en&lt;br&gt;balanserad älgstam bör innebära att jägarna i fortsättningen inte behöver&lt;br&gt;lägga ner så mycket tid för att hålla älgstammen på denna nivå. Därigenom&lt;br&gt;bör inte heller förslaget få någon negativ inverkan på möjligheterna att&lt;br&gt;bedriva annan nödvändig jakt under denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län: 1 länsstyrelsens yttrande den 14 december&lt;br&gt;1983 över jakt- och viltvårdsberedningens betänkande Vilt och jakt (SOU&lt;br&gt;1983:21) anförde länsstyrelsen angående vården av älgstammen bl. a. föl-&lt;br&gt;jande: ”Länsstyrelsen vill i detta sammanhang — med hänsyn till älgstam-&lt;br&gt;mens storlek och stadga — väcka frågan om att försöksvis inom större&lt;br&gt;jaktområden i län med riklig älgtillgång medge licensinnehavarna rätt att&lt;br&gt;själva bestämma om avskjutningens storlek. Endast licensjakttidens längd&lt;br&gt;skall fastställas av myndigheterna. Detta bör kunna regleras genom särskil-&lt;br&gt;da bestämmelser i jakttidsförordningen.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om älgskötselområden ligger i linje med vad läns-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrelsen i nämnda yttrande skisserade. I sådana områden får jägarna ett&lt;br&gt;eget ansvar för att älgstammen hålls på en godtagbar nivå ur älgvårdssyn-&lt;br&gt;punkt samt att den är anpassad till jord- och skogsbrukets krav. Enligt&lt;br&gt;utredningen bör för södra Sverige minimistorleken på ett älgskötselområ-&lt;br&gt;de ligga inom ramen 3000 — 5000 ha. Naturvårdsverket föreslår i sin&lt;br&gt;promemoria den 31 maj 1990 om ”Förenklad administration av älgjak-&lt;br&gt;ten” att ett älgskötselområdes storlek bör vara minst 2 000 ha. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen förordar sistnämnda förslag. Om älgskötselområdena inte skall bli för&lt;br&gt;få till antalet bör ej alltför stränga krav ställas på arealens storlek. I Kalmar&lt;br&gt;län finns för närvarande 25 licensområden med 3 000 ha eller större areal&lt;br&gt;och 53 licensområden med en areal av 2000 ha eller mera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att övergångstiden för generella områden förlängs&lt;br&gt;t. o. m. 1994 års älgjakt i avvaktan på resultatet av anslutningen av sådana&lt;br&gt;områden till älgskötselområden. Naturvårdsverket föreslår i sin ovan-&lt;br&gt;nämnda promemoria i stället att områden för B-licens skall registreras&lt;br&gt;efter anmälan på samma sätt som områden för A-licens. Länsstyrelsen&lt;br&gt;ansluter sig till sistnämnda förslag. Genom detta sker en önskvärd förenk-&lt;br&gt;ling av övergången från generellt område till B-licensområde jämfört med&lt;br&gt;1987 års riksdagsbeslut. Åtskilliga generella områden har för övrigt redan&lt;br&gt;registrerats som B-områden med rätt att endast fälla ett valfritt djur. Dessa&lt;br&gt;områden kommer att missgynnas om övriga generella områden får vara&lt;br&gt;kvar t. o. m. år 1994 och ha rätt att falla ett vuxet djur och årskalv. Det&lt;br&gt;torde vara minst lika lätt att få ett B-licensområde som ett generellt&lt;br&gt;område att ansluta sig till ett älgskötselområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag om en generell förlängning av jakttiderna tillstyr-&lt;br&gt;ker länsstyrelsen. Genom en lång jakttid underlättas bl. a. möjligheterna&lt;br&gt;att förebygga skador på skog och jordbruksgröda. En jakttid om minst 70&lt;br&gt;dagar för älg är när det gäller Öland dock alltför lång. Öland har en svag&lt;br&gt;älgstam och jakttiden bör där kunna bestämmas till en kortare period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen föreslår att älgjaktstiden med nuvarande älgtillgång skall&lt;br&gt;tills vidare kunna bestämmas flera år i sänder. Härigenom vinns ur admi-&lt;br&gt;nistrativ synpunkt bl. a. att jakttidens längd inte vaije år behöver prövas&lt;br&gt;av länsviltnämnden och länsstyrelsen samt — vid överklagande — av&lt;br&gt;naturvårdsverket. Även för jägarna själva torde det vara en fördel om man&lt;br&gt;vet vilka jakttider som skall gälla för åtminstone två år framåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att älgsköt-&lt;br&gt;selområden kan inrättas och inregistreras hos länsstyrelsen. Den sköt-&lt;br&gt;selplan som föreslås bli upprättad för dessa områden bör även ta upp&lt;br&gt;biotopvårdande åtgärder, t. ex. vilka viltvårdshänsyn som bör tas i skogs-&lt;br&gt;bruket för att minska viltskadorna på växande produktiv skog. På grund&lt;br&gt;av ägoförhållandena kommer dock förslaget om älgskötselområden knap-&lt;br&gt;past att få någon större betydelse i Blekinge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning att en förlängning av jakt-&lt;br&gt;tiderna för älg, hjort och rådjur bör kunna ske men ifrågasätter, med&lt;br&gt;hänsyn till friluftslivets intressen, om det är lämpligt att tillåta skyddsjakt&lt;br&gt;redan från den 16 augusti som utredningen föreslår. I Sydsverige bör i&lt;br&gt;princip jakt på älg inte få påbörjas före den 1 oktober.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker dock att jakttid för kronhjort får, inom de i&lt;br&gt;jaktförordningen angivna ramarna, avgöras i varje län efter de lokala&lt;br&gt;förhållandena, dels att en lång allmän jakttid införs for dovhjort. Vidare&lt;br&gt;förordar länsstyrelsen att den allmänna jakttiden for rådjur förlängs med&lt;br&gt;en månad t.o. m. den 31 januari.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län: I fråga om sättet att reducera djurstam-&lt;br&gt;marna är länsstyrelsen inte enig med utredaren. Denne antar att erforder-&lt;br&gt;lig reducering främst kan uppnås genom längre jakttider och genom bil-&lt;br&gt;dande av stora s. k. älgskötselområden. Vad forst gäller licensjaktens längd&lt;br&gt;kan mycket väl senarelagda slutdagar diskuteras men någon större effekt&lt;br&gt;på älgstammens storlek torde detta inte få. Och någon tidigareläggning av&lt;br&gt;jakttidens början anser länsstyrelsen inte vara möjlig i Skåne särskilt med&lt;br&gt;hänsyn till friluftslivet. Beträffande de föreslagna älgskötselområdena stäl-&lt;br&gt;ler sig länsstyrelsen också tveksam till vad dessa kan innebära for Sydsveri-&lt;br&gt;ges del. Om tillskapandet av sådana områden skall ske på frivillighetens&lt;br&gt;väg — och detta torde vara en förutsättning för att en jaktsamverkan skall&lt;br&gt;ge önskvärt resultat — kan man tvivla på att något större antal sådana&lt;br&gt;områden kommer att bildas i Kristianstads län där den stora ägosplittring-&lt;br&gt;en generellt motverkar samverkanssträvandena i jakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vill i stället ta upp en annan tanke som utredaren berört,&lt;br&gt;nämligen att låta jakten på älgkalvar inom licensområden bli fri. Något&lt;br&gt;förslag om detta har utredaren inte velat lägga i avvaktan på vilka erfaren-&lt;br&gt;heterna kan bli av samverkan i älgskötselområden. Här har länsstyrelsen&lt;br&gt;en annan åsikt och anser att man inte bör dröja med att medge fri kalvjakt&lt;br&gt;inom licensområden. Härigenom skulle man uppnå både en viss reduce-&lt;br&gt;ring av älgstammen och förenklingar i länsstyrelsens administration. Även&lt;br&gt;vissa rättvisesynpunkter skulle i så fall kunna tillgodoses. Kritik har nämli-&lt;br&gt;gen framförts mot att man på relativt stora B-licensområden endast får&lt;br&gt;fälla en vuxen älg medan man för närvarande på ofta betydligt mindre s. k.&lt;br&gt;generella områden får falla både ett vuxet djur och en kalv. Länsstyrelsen&lt;br&gt;anser för övrigt i motsats till utredaren att dessa generella områden snarast&lt;br&gt;bör avvecklas såsom var avsikten då nuvarande regler infördes. Man har&lt;br&gt;redan haft tillräcklig tid på sig for att uppnå samverkan eller utverka en B-&lt;br&gt;licens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jakttid och skyddsjakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att skadeförebyggande åtgärder i första hand skall&lt;br&gt;kunna ske genom en lång allmän jakttid med möjlighet till skyddsjakt.&lt;br&gt;Länsstyrelsen delar utredningens uppfttning att en lång jakttid kan vara&lt;br&gt;fördelaktigt for att minska för stora bestånd av vilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakt efter kronvilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lång jakttid kan tillämpas för kronvilt, men denna jakt bör enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens bestämda uppfattning inte påbörjas förrän brunsten är sä-&lt;br&gt;kert avslutad, dvs. ungefär i mitten av oktober. Jakttiden måste sedan&lt;br&gt;avslutas kring månadsskiftet januari/februari med tanke på att äldre&lt;br&gt;handjur kan påbörja hornfallningen tidigt under våren och därefter svår-&lt;br&gt;ligen kan särskiljas från yngre handjur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronviltjakten i Malmöhus län bör huvudsakligen ske som licensjakt.&lt;br&gt;Länsstyrelsen anser dock att allmän jakt bör kunna bedrivas i områden&lt;br&gt;som omger kronviltets kärnområden. Avskjutningen av vuxna handjur&lt;br&gt;måste därför kunna regleras, för att en ändamålsenlig och långsiktig&lt;br&gt;kronviltvård skall uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakt efter dovvilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har tidigare förespråkat att licensförfarandet för dovvilt&lt;br&gt;slopas och att den allmänna jakten på hombärande djur i september&lt;br&gt;snarast upphör. I det tätbefolkade Skåne med dess starka ägosplittring kan&lt;br&gt;den allmänna jakten aldrig bli betydelselös. En obegränsad avskjutning&lt;br&gt;utan relation till markens jaktliga produktionsförmåga kan bli förödande&lt;br&gt;verkningsfull. Septemberjakten för hornbärande handjur sker dock huvud-&lt;br&gt;sakligen som troféjakt. Konsekvenserna av denna jakt leder i första hand&lt;br&gt;till kvalitativt negativ utveckling av dovviltstammen och inte till en reduk-&lt;br&gt;tion av beståndet. Det är likväl, under förutsättning att vissa restriktioner&lt;br&gt;ges, dock inte orimligt att jakt efter dovhjort bör kunna ske under septem-&lt;br&gt;ber månad, när hjortarna fortfarande befinner sig på sina sommarvisten.&lt;br&gt;För att främja en god dovviltvård och samtidigt ge många jakträttshavare&lt;br&gt;möjlighet till jakt under september, föreslår länsstyrelsen att den allmänna&lt;br&gt;jakttiden omfattar tiden den 1 september—den 31 januari. Länsstyrelsen&lt;br&gt;anser att, för att främja en god dovviltvård, det då bör utfärdas förbud mot&lt;br&gt;att fälla vuxna handjur större än spetshjort under september månad. Ett&lt;br&gt;förbud under september månad motsvarande det som länsstyrelsen i&lt;br&gt;Malmöhus län den 26 juni 1990 meddelat beträffande kronvilt skulle&lt;br&gt;otvivelaktigt bidra til) att lösa den obalans som för närvarande utvecklas i&lt;br&gt;dovviltsstammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsjakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsjakt bör endast tillämpas när det verkligen är befogat och får inte&lt;br&gt;bli ett sätt att öka tilldelningen av antalet djur som får fällas utöver vad&lt;br&gt;som tilldelats i ordinarie licens. Länsstyrelsen har uppmärksammat att&lt;br&gt;skador allt oftare anförs som skäl för att få ökad tilldelning utan att&lt;br&gt;skadornas omfattning närmare redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsjakt bör beviljas endast efter det att verkningsfulla åtgärder vid-&lt;br&gt;tagits för att förhindra att skador uppkommer. En restriktiv tilldelning vad&lt;br&gt;gäller det vilt som skall bevaras bör tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Älgskötselområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen föreslås att inom större områden — i norra Sverige minst&lt;br&gt;5000 ha och i södra Sverige minst 3000 ha — som registreras för älgjakt&lt;br&gt;skall jägarna själva få bestämma hur många djur som varje år skall fällas.&lt;br&gt;För sådana områden, som i utredningen benämnts älgskötselområden,&lt;br&gt;skall enligt utredningen endast behövas en ”enkel skötselplan” för älg-&lt;br&gt;stammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen syftar förslaget till att åstadkomma ett system där&lt;br&gt;jägarna och deras organisationer i största möjliga utsträckning tar över&lt;br&gt;ansvaret för de praktiska älgvårdsfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om länsstyrelsen i princip delar uppfattningen att det bör överlåtas&lt;br&gt;på fastighetsägaren såsom jakträttshavare att bestämma om vården av&lt;br&gt;älgstammen och därmed i vilken omfattning älgjakten skall bedrivas, anser&lt;br&gt;länsstyrelsen inte att förslaget om älgskötselområden kan tillstyrkas. I&lt;br&gt;utredningen framhålls att förslaget tar sikte på ”stabila jaktområden”. Hur&lt;br&gt;en sådan stabilitet skall garanteras har inte närmare redovisats i utredning-&lt;br&gt;en. Enligt länsstyrelsens mening förutsätter förslaget att varje fastighets-&lt;br&gt;ägare förbinder sig att under en viss tid ingå i ett sådant samarbete. Om ett&lt;br&gt;sådant krav inte ställs skulle en jakträttshavare när som helst kunna ta ut&lt;br&gt;sin fastighet ur området och därmed ändra förutsättningarna för älgsköt-&lt;br&gt;selområdets fortbestånd. Det sagda visar enligt länsstyrelsens mening att&lt;br&gt;förslaget ställer krav på bindande föreskrifter och sannolikt en utökad&lt;br&gt;administration för länsstyrelsen. Ett något mer realistiskt förslag vore att&lt;br&gt;det inom jaktvårdsområden, vars tillkomst och bestånd regleras i lagen om&lt;br&gt;jaktvårdsområden, lämnades till föreningarna som administrerar sådana&lt;br&gt;områden att själva bestämma om älgjakten. Med en sådan ordning skapas&lt;br&gt;i vart fall inte någon ny administration. Enligt länsstyrelsens mening borde&lt;br&gt;det vara möjligt att gå avsevärt längre än vad nu föreslagits när det gäller&lt;br&gt;att låta markägarna bestämma om älgjakten. Länsstyrelsen återkommer&lt;br&gt;nedan till denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Längre jakttider&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet föreslås dels att älgjakten skall kunna ske under minst 70&lt;br&gt;dagar dels att älgjakten skall kunna starta redan den 16 augusti och&lt;br&gt;avslutas senast sista dagen i februari.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om jakttider. En tidigareläggning av&lt;br&gt;älgjakten skulle innebära avsevärt bättre möjligheter för markägaren att&lt;br&gt;värja sig för skador på jordbruksgrödan än vad som i dag är fallet. De&lt;br&gt;omfattande skador älgen förorsakar i detta län på grödan gäller till största&lt;br&gt;delen havre. Skadorna sker främst då havren är mogen eller nästan mogen&lt;br&gt;och således från och med mitten av augusti. Genom förslaget om ändrade&lt;br&gt;jakttider skulle erforderlig skyddsjakt kunna ske inom ramen för ordinarie&lt;br&gt;jakttid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill länsstyrelsen framföra följande synpunkter. Admini-&lt;br&gt;strationen av älgjakten kräver stora resurser och kostnaderna för denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;belastar till stor del det allmänna. De förslag som lämnats i betänkandet&lt;br&gt;skulle enligt länsstyrelsens mening inte medföra någon minskning av ad-&lt;br&gt;ministrationen. Det borde övervägas om inte den nuvarande regleringen&lt;br&gt;av älgjakten kunde slopas helt och att allmän jakttid i stället infördes fullt&lt;br&gt;ut och inte bara inom vissa områden som föreslås i betänkandet. Om&lt;br&gt;allmän jakttid infördes även för klövvilt skulle rätten till ersättning för&lt;br&gt;skada av sådant vilt kunna slopas. I vart fall skulle mycket restriktivare&lt;br&gt;regler kunna införas då fastighetsägarna då själva i mycket större utsträck-&lt;br&gt;ning än vad som nu är fallet skulle kunna reglera förekomsten av älg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Som utredningsmannen anfört bör jägarna i&lt;br&gt;större utsträckning än som tidigare skett överta ansvaret för de praktiska&lt;br&gt;och administrativa frågorna. Länsstyrelsen vill därför förorda att jägarna&lt;br&gt;inom s. k. älgskötselområden själva får avgöra avskjutningen. Förslaget&lt;br&gt;förutsätter en aktiv informationsinsats för att få jägarna att förstå vikten&lt;br&gt;av en minskning av älgstammen enligt utredningsmannens förslag. I annat&lt;br&gt;fall kommer reformen att misslyckas med svåra skador på skog och gröda&lt;br&gt;som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om förlängning av övergångstiden till utgången av år 1994 av&lt;br&gt;de s. k. generellområdena har nu redan beslutats genom en ändring av&lt;br&gt;jaktlagen. Länsstyrelsen vill dock framhålla att registrering av B-områden i&lt;br&gt;fortsättningen skall kunna ske utan att särskilda skäl föreligger. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen tillstyrker också förslaget om förlängning av jakttiderna för älg, hjort&lt;br&gt;och rådjur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Förslag till författningstext beträffande&lt;br&gt;älgskötselområden och tillsyn av dessa saknas. Länsstyrelsen ifrågasätter&lt;br&gt;om jakt inom älgskötselområden kan betraktas som licensjakt. Det behövs&lt;br&gt;klara regler för under vilka förutsättningar älgskötselområden skall kunna&lt;br&gt;registreras och skyddsjakt bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från storlicenser i länet visar att älgskötselområden bör i&lt;br&gt;de flesta fall ha en storlek av minst 5 000 ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts ovan har länsstyrelsen en möjlighet att vid behov utöka&lt;br&gt;jakten på rådjur. Länsstyrelsen är tveksam till behovet av en allmän jakt på&lt;br&gt;rådjur under januari. Det är angeläget att kunna styra jakten efter de lokala&lt;br&gt;förhållandena och vinterns utveckling vaije år för att undvika lidande vid&lt;br&gt;svår vinter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens uppfattning bör generellområden avvecklas. De&lt;br&gt;utgör i dag i många fall ett hinder för en rationell viltvård. Flertalet bör&lt;br&gt;kunna överföras till B-områden inom de närmaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen förutsätter att en jakttid på 70 dagar för älg gäller inom A-&lt;br&gt;områden och älgskötselområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom länet bör enbart licensjakt på kronhjort gälla mot bakgrund av&lt;br&gt;stammens storlek och utbredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den traditionella jaktstarten inom alla typer av jaktområden för älg&lt;br&gt;under andra veckan i oktober är väl inarbetad och bör bibehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Värmlands län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Älgskötselområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har inget att erinra mot att förslaget om inrättande av&lt;br&gt;älgskötselområden prövas. En förutsättning härför är dock att de lokala&lt;br&gt;förhållandena i länen får bli avgörande för älgskötselområdenas storlek.&lt;br&gt;Skillnaderna inom länen mellan jordbruksdominerade bygder och rena&lt;br&gt;skogsbygder är i många fall så stora att länsstyrelsen bör ges möjlighet att&lt;br&gt;anpassa älgskötselområdenas storlek efter de lokala förutsättningarna.&lt;br&gt;Lämpligen kan länsstyrelsen för varje älgvårdsdistrikt i länet bestämma&lt;br&gt;den minsta storlek som älgskötselområdena skall ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens överväganden i fråga om storleken på områdena delas av&lt;br&gt;länsstyrelsen. Här måste dock särskilt understrykas att ett väl utvecklat&lt;br&gt;samarbete inom betydligt större områden, exempelvis ett helt älgvårds-&lt;br&gt;distrikt, sannolikt är en förutsättning för. att ett från älgvårdssynpunkt&lt;br&gt;lyckat resultat skall uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlängd jakttid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I länet har sedan länge ett system med förlängd jakttid på älg tillämpats.&lt;br&gt;För huvuddelen av licensområdena har jakttiden förlängts till mitten av&lt;br&gt;december och för områden där skogsskadefrekvensen varit förhöjd till den&lt;br&gt;31 januari. Förlängningen till den 31 januari har även omfattat hela&lt;br&gt;älgvårdsdistrikt. I områden som är föremål för älgvandringar är jakt i&lt;br&gt;december och januari ofta den enda möjligheten att komma tillrätta med&lt;br&gt;förekommande älgproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då erfarenheterna av den förlängda jakttiden i länet har varit mycket&lt;br&gt;goda, förordar länsstyrelsen att utredningens förslag om en generell för-&lt;br&gt;längning genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län: Utredaren bedömer att bildande av älgskötsel-&lt;br&gt;områden med rätt att själva bestämma avskjutningen kommer att minska&lt;br&gt;myndigheternas nuvarande administration. Länsstyrelsen kan inte utan&lt;br&gt;vidare instämma i detta. Även om det skulle bildas många sådana områ-&lt;br&gt;den, vilket är osäkert, medför själva bildandet temporärt ökad administra-&lt;br&gt;tion i form av registreringsärenden. Först på lång sikt och med många&lt;br&gt;stabila skötselområden kan smärre lättnader uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med länsjaktvårdsförbundet delar länsstyrelsen inte utredarens&lt;br&gt;tro på att de älgjaktsområden som för närvarande är registrerade för&lt;br&gt;generell älgtilldelning i någon större utsträckning kommer att eftersträva&lt;br&gt;att ansluta sig till älgskötselområden. En förlängning av övergångstiden för&lt;br&gt;generellområdena skulle dessutom minska motivationen till samordning.&lt;br&gt;Nuvarande förhållande, med inte mindre än fyra olika typer av älg-&lt;br&gt;jakt/jaktområden, är besvärande i både administrativt och rättsligt hänse-&lt;br&gt;ende. Det kan inte vara rimligt från bl. a. rättvisesynpunkt att ha två olika&lt;br&gt;och tämligen slumpvis tillämpbara system (generell- och B-område) för&lt;br&gt;älgjakten på mindre områden. Med tiden blir ett sådant förhållande allt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer ohållbart. Länsstyrelsen avstyrker därför förslaget om förlängd över-&lt;br&gt;gångstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen avstyrker den fria skydds-&lt;br&gt;jakten inom s. k. älgskötselområden enligt den föreslagna nya lydelsen av&lt;br&gt;23 § jaktlagen under tiden den 16 augusti t. o. m. den 28 (29) februari. Idén&lt;br&gt;präglas av ett kompensationstänkande, vilket inte står i överensstämmelse&lt;br&gt;med vad som enligt 29 § jaktförordningen skall gälla för skyddsjakt i&lt;br&gt;övrigt. Enligt förslaget skall det vara fri avskjutning till följd av en redan&lt;br&gt;inträffad skada medan avsikten med skyddsjakt i övrigt är att förhindra&lt;br&gt;uppkomsten av avsevärda skador. Eftersom intet sägs om hur allvarliga&lt;br&gt;skogsskadorna skall vara för att skyddsjakt inom älgskötselområdena skul-&lt;br&gt;le tillåtas kan en ren okynnesjakt — trots föreslagna älgskötselplaner —&lt;br&gt;med oriktig beskattning av älgstammen som följd inte uteslutas. Av rättvi-&lt;br&gt;seskäl bör dessutom jakttiderna inom registrerade A- områden och s. k.&lt;br&gt;älgskötselområden — om dessa förverkligas — vara lika långa, eftersom&lt;br&gt;områden av dessa slag naturligtvis geografiskt kommer att gränsa till&lt;br&gt;varandra. Det är viktigt att undvika anledningar till irritation mellan&lt;br&gt;områdena. Slutligen måste med hänsyn till det rörliga friluftslivet i övrigt&lt;br&gt;allvarligt ifrågasättas om en sådan inskränkning som förslaget innebär bör&lt;br&gt;komma att genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen av jakten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen ställer sig tveksam till införandet av ytterligare en typ av&lt;br&gt;jaktområde — älgskötselområde — vid sidan av nu befintliga A- och B-&lt;br&gt;områden samt oregistrerade s. k. frikalvsområden. Dessutom finns ju re-&lt;br&gt;dan institutet jakt vårdsområde. Om denna nya områdestyp trots allt skulle&lt;br&gt;komma att införas måste såväl de juridiska som praktiska förutsättningar-&lt;br&gt;na för jaktvårdsområdenas ställning inom ett av länsstyrelsen registrerat&lt;br&gt;älgskötselområde utredas. Redan i dag har det visat sig svårt för jägarna att&lt;br&gt;hålla isär de olika områdestyperna vad gäller jakttider och tillåtna djur&lt;br&gt;inom resp, område. Av utredningen framgår inte heller hur den samver-&lt;br&gt;kansform som förutsätts inom ett älgskötselområde praktiskt skall ordnas&lt;br&gt;för att undvika oreda när licensgivningen är avsedd att försvinna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förslaget om registrering av älgskötselområden kommer att genom-&lt;br&gt;föras erhålls på kort sikt en relativt stor ökning av länsstyrelsernas registre-&lt;br&gt;ringsärenden. De 20 kr. av avgiften per fälld älg som länsstyrelserna får&lt;br&gt;uppbära som kompensation för administrationskostnaderna förefaller då&lt;br&gt;att bli helt otillräckliga. I detta sammanhang bör även länsstyrelsernas&lt;br&gt;omkostnader för att hålla det databaserade älgjaktsregistret å jour upp-&lt;br&gt;märksammas. Några större möjligheter att minska länsstyrelsernas kom-&lt;br&gt;pensation i detta avseende föreligger inte varför en minskning av fällavgif-&lt;br&gt;terna till följd av mindre administrativa uppgifter inte förefaller realis-&lt;br&gt;tiskt. I övrigt ger förslaget ett intryck av uppgivenhet. Eftersom staten&lt;br&gt;tycks ha misslyckats med älgvården får man pröva enskilda initiativ för att&lt;br&gt;söka hålla älgstammen på en tolerabel nivå. En fortsatt statlig reglerad&lt;br&gt;tilldelning tillkommen efter samråd med länsviltnämnd, skogsvårdsstyrel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;se, länsjaktvårdsförbund m. fl. organ är trots allt den bästa garantin for att&lt;br&gt;hålla älgskadoma på en tolerabel nivå. Det går inte heller att utesluta att&lt;br&gt;älgstammen på sina håll alltför hårt kan komma att decimeras eller råka i&lt;br&gt;obalans om jakten inom vissa delar av länen släpps helt fri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om en total jakttid för älg om 70 dagar.&lt;br&gt;Däremot avstyrks en jakttidsram för älg under perioden den 16 augusti-&lt;br&gt;den 28 (29) februari. Särskilt under augusti och september månader när&lt;br&gt;bär- och svampplockare främst är ute i skog och mark är det mindre&lt;br&gt;lämpligt att bedriva älgjakt i södra Sverige — i synnerhet om det sker i&lt;br&gt;form av skyddsjakt inom älgskötselområde utan krav på särskilt tillstånd.&lt;br&gt;Dessutom har en lång älgjakttid ofta uppfattats som en inskränkning i&lt;br&gt;allemansrätten eftersom vissa människor ogärna vill vistas i skog och mark&lt;br&gt;under pågående älgjakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte lämpligt att inom ett och samma län dels tillåta fri avskjut-&lt;br&gt;ning av kronhjort, dels inom särskilda kronhjortsområden reglera avskjut-&lt;br&gt;ning genom licenstilldelning. Systemet verkar administrativt krångligt då&lt;br&gt;man kanske från ett år till ett annat på grund av förändringar i kronhjorts-&lt;br&gt;stammen tvingas vidta geografiska förändringar mellan områden för all-&lt;br&gt;män resp, licensierad jakt. Det kan då finnas uppenbara risker för att man&lt;br&gt;av misstag råkar falla kronhjort utan licens inom ett område där sådan&lt;br&gt;krävs i tro att man får bedriva allmän jakt. Systemet inger även vissa&lt;br&gt;betänkligheter ur rättvisesynpunkt. Enligt länsstyrelsens bedömning bör i&lt;br&gt;stället den nu gällande särskilda jakttiden kunna kompletteras med en&lt;br&gt;allmän jakttid. De enligt licensen tilldelade djuren skall avse det högsta&lt;br&gt;antal som får fallas under såväl allmän som särskild jakttid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Beträffande frågan om hanteringen av de&lt;br&gt;områden som är registrerade för generell tilldelning anser länsstyrelsen att&lt;br&gt;övergångstiden för dessa inte bör förlängas. Länsstyrelsen delar statens&lt;br&gt;naturvårdsverks uppfattning som den redovisats i promemorian ”Förenk-&lt;br&gt;lad administration av älgjakten” och som innebär att var och en som vill&lt;br&gt;bedriva jakt på s. k. B-område skall få möjlighet till detta om området ej&lt;br&gt;understiger 5 ha. Länsstyrelsen anser att jakten på dessa områden har&lt;br&gt;marginell effekt och inte står i motsats till målsättningen om bättre balans i&lt;br&gt;älgstammen. Enligt länsstyrelsens mening bör samtliga generella områden&lt;br&gt;som uppfyller arealkravet automatiskt övergå till B-områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Gävleborgs län: De storlicensområden och jaktvårdskretsar&lt;br&gt;som sedan ett antal år funnits i Gävleborgs län har i stort sett fungerat bra.&lt;br&gt;Länsstyrelsen ser därför inrättandet av älgskötselområden som ett steg i&lt;br&gt;rätt riktning för att kunna komma tillrätta med de problem som finns i&lt;br&gt;markerna med tanke på viltskador, födotillgång m. m. Älgskötselområde-&lt;br&gt;na bör dock inte vara så små som naturvårdsverket föreslagit, 2000 ha.&lt;br&gt;Denna areal är för liten för att man skall kunna få en god uppfattning om&lt;br&gt;älgstammens numerär och utbredning inom området. Länsstyrelsen anser&lt;br&gt;att älgskötselområdena bör omfatta en areal om minst 6 000 ha för att de&lt;br&gt;skall kunna fungera meningsfullt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa områden bör dessa älgskötselområden vara länsöverskridande,&lt;br&gt;för att bl. a. problemen med vandringsälgarna på sikt skall kunna lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ett älgskötselområde bör mer än en älgskötselplan kunna upprät-&lt;br&gt;tas, beroende exempelvis på att viltstammen inom området är mycket&lt;br&gt;differentierad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser vidare att det är av största vikt att en målinriktad&lt;br&gt;utbildning och information till markägare och jägare kommer till stånd&lt;br&gt;samt även ett ökat samarbete över länsgränserna, bl. a. med hänsyn tagen&lt;br&gt;till vandringsproblemen, inventeringar av stammarnas storlek och lokalt&lt;br&gt;betestryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också av största vikt att markägare/arrendatorer, vilka själva inte&lt;br&gt;deltar i någon jakt, bereds tillfälle att yttra sig före fastställandet av&lt;br&gt;avskjutningsramarna inom ett älgskötselområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markägarna måste precisera vad som ekonomiskt kan tolereras i fråga&lt;br&gt;om skador inom jord- och skogsbruket. Detta bör göras inom ramen för&lt;br&gt;älgskötselplanema och samrådsformerna bör vara obligatoriska. Som jakt-&lt;br&gt;lagstiftningen nu är utformad har markägarna det yttersta ansvaret för hur&lt;br&gt;jakten bedrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna minska sina kostnader och sitt arbete med älgjaktsadmi-&lt;br&gt;nistrationen bör länsstyrelsen till en början kunna tilldela stabila jaktom-&lt;br&gt;råden flerårslicenser för jakt efter älg. På sikt bör dessa områden själva&lt;br&gt;kunna avgöra, med ledning av älgobservationer och förekomsten av vilt-&lt;br&gt;skador, hur många älgar som bör fallas inom området. Länsstyrelsen&lt;br&gt;avlastas på så sätt det administrativa arbetet till denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den här angivna ordningen kräver dock ett mycket stort ansvar av&lt;br&gt;berörda jägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultaten av de mål som uppställs lokalt och regionalt bör sedan&lt;br&gt;kontinuerligt följas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen ser positivt på förslaget om en förlängning av jakttiden för&lt;br&gt;älg. Om jakttiden skulle omfatta tiden den 16 augusti —den 28 (29) febru-&lt;br&gt;ari skulle skyddsjakt kunna bedrivas i de områden, där viltskador uppstått&lt;br&gt;eller risk föreligger att skador skall uppstå. På så sätt avlastas länsstyrelsen&lt;br&gt;även denna uppgift som hittills åvilat den genom att behandla ärenden om&lt;br&gt;avskjutning av s. k. havreälgar och vandringsälgar under icke ordinarie&lt;br&gt;jakttid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har förmärkt att arbetet inom de nuvarande storlicensom-&lt;br&gt;rådena och jaktvårdskretsarna inte alltid har resulterat i att skogsägarnas&lt;br&gt;intressen tillvaratagits i tillräcklig grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen hänvisar till sitt yttran-&lt;br&gt;de över naturvårdsverkets promemoria Förenklad administration av&lt;br&gt;älgjakten och till vad som anförts i inledningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Vad gäller Jämtlands län har man också&lt;br&gt;noterat en strävan mot ökad samverkan till större älgjaktsområden. Tak-&lt;br&gt;ten får dock sägas ha varit relativt långsam. År 1986 fanns 1 295 licensom-&lt;br&gt;råden och 1 068 s. k. generella områden. Motsvarande siffror år 1989 var&lt;br&gt;1216 resp. 943. Ansatser till att gå ihop om grupplicenser har funnits men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock hittills enbart resulterat i någon enstaka ansökan. Några kretslicenser&lt;br&gt;har ännu inte förekommit, ej heller flerårslicenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om älgskötselområden är helt klart intressant. Det är både&lt;br&gt;rimligt och lämpligt att ge jägarna ett ökat ansvar inom områden med&lt;br&gt;stabilitet och viss storlek. Föreslagen ram för minimistorlek har för norra&lt;br&gt;Sverige angetts till 5000 — 8 000 ha. Mycket talar dock för att det bör vara&lt;br&gt;lämpligt med ännu större arealgräns. Områdena bör vara så stora att de ger&lt;br&gt;förutsättningar för en biologiskt riktig beskattning. Områden i den stor-&lt;br&gt;leksordningen utgörs för länets vidkommande i huvudsak av jaktvårdsom-&lt;br&gt;råden och skogsbolagsmarker. Genom att få frihet att själva bestämma&lt;br&gt;avskjutningens omfattning blir det nödvändigt för företrädarna för sådana&lt;br&gt;älgskötselområden att samråda med angränsande licensområden i gemen-&lt;br&gt;samma angelägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har noterat att regeringen i sin prop. 1990/91:28 föreslagit&lt;br&gt;att övergångstiden förlängs t.o. m. 1994 års jakt för de s. k. generella&lt;br&gt;områdena. Enligt länsstyrelsens mening är det en bra åtgärd i avvaktan på&lt;br&gt;vad som kommer ut av bl. a. förslagen i detta betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen förordar en lång jakttid som ger jägarna möjlighet att&lt;br&gt;planera jakten på ett bra sätt och göra rätt urval av djur. En jakttid t. o. m.&lt;br&gt;januari månad ger bl. a. markägarna förutsättningar för att på ett smidigt&lt;br&gt;sätt skydda sina ungskogar och nyplanteringar från angrepp av skadegö-&lt;br&gt;rande vandringsälgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län: Inom renskötselområdet finns speciella&lt;br&gt;jakträttsliga problem. Dessa bör noga övervägas innan älgskötselområden&lt;br&gt;införs där. I norra Sverige bör dessutom minimistorleken ligga betydligt&lt;br&gt;högre än föreslagna 5 000 — 8 000 ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lokala administrationen torde öka väsentligt om särskilda älgsköt-&lt;br&gt;selområden inrättas generellt. Någon/några skall upprätta älgskötselplan,&lt;br&gt;inhämta synpunkter från de areella näringarna, polisen m.fl., svara för&lt;br&gt;fördelning av avskjutning, behandla ändringsförslag från jaktlag/licensom-&lt;br&gt;råden som har avvikande mening........ Denna sannolikt ökade admini-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stration innebär inte självklart en minskning på den regionala nivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgskötselområden kan vara befogade i områden med omfattande&lt;br&gt;älgvandringar. Hela vandringsområdet bör då ingå. För övriga älgvårds-&lt;br&gt;distrikt/delar av älgvårdsdistrikt med ”egen älgstam” kan tilldelningen&lt;br&gt;sättas så högt att området i princip blir självständigt och självt kan bestäm-&lt;br&gt;ma sin avskjutning. Detta innebär ingen ökad lokal administration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker jakttid efter älg i augusti, dels med hänsyn till&lt;br&gt;väderleksförhållanden, dels därför att ökade motsättningar med friluftsin-&lt;br&gt;tressena kan befaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län: Lika med naturvårdsverket föreslår utred-&lt;br&gt;ningen att älgskötselområden bildas av viss minimistorlek där jägarna&lt;br&gt;själva får avgöra det antal älgar som skall fällas. Utredningen föreslår&lt;br&gt;också en generell förlängning av jakttiden samt att en enkel skötselplan bör&lt;br&gt;finnas för sådant älgskötselområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har självfallet intet att invända mot skötselplaner. Endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om älgskötselområdena är av jaktvårdskretsstorlek finns det förutsättning-&lt;br&gt;ar för markägarna att rätt hantera sin älgstam. Detta har belysts i avsnittet&lt;br&gt;om förenklad administration. Det är inte motiverat med jakttid om minst&lt;br&gt;70 dagar. Om det finns motiv för längre jakttid kan länsstyrelsen besluta&lt;br&gt;om detta enligt nu gällande bestämmelser. Med Norrbottens belägenhet på&lt;br&gt;Sverigekartan måste hänsyn tas de klimatiska förutsättningarna att bedri-&lt;br&gt;va en meningsfull jakt. Med ett bättre samarbete mellan markägare och&lt;br&gt;jägare minskar behovet av skyddsjakt vilket angetts vara ett av motiven till&lt;br&gt;lång jakttid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomsnämnden i Växjö stift: Utredningen föreslår att det skall göras&lt;br&gt;möjligt att avgöra älgavskjutningen lokalt inom älgskötselområden. Det är&lt;br&gt;bra att beslutet fattas så lokalt som möjligt. Älgskadorna uppträder lokalt, i&lt;br&gt;vissa fall ytterst lokalt, och avskjutningen måste även den anpassas lokalt.&lt;br&gt;Ur allmän synpunkt är det bra om beslutsvägarna görs så korta som&lt;br&gt;möjligt. I södra Sverige skulle ett älgskötselområde kunna bildas om det&lt;br&gt;omfattar 3000 —5000 ha. Minimigränsen för älgskötselområde är betydel-&lt;br&gt;sefull. En alltför högt satt gräns minskar sannolikt kraftigt förekomsten av&lt;br&gt;älgskötselområden. 2000—3000 ha förefaller vara en lämplig avvägning&lt;br&gt;för södra Sverige. Utredningen tar inte ställning till på vilket sätt mark-&lt;br&gt;ägar- resp, jägarintresset skulle avvägas inom älgskötselområdet. Vidare&lt;br&gt;framgår inte hur man skall förfara om oenighet råder om avskjutningens&lt;br&gt;storlek. Dessa punkter är avgörande för huruvida älgskadorna kan tacklas&lt;br&gt;inom ett älgskötselområde, varför vi bedömer det som betydelsefullt att&lt;br&gt;klara regler skapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår en förlängd allmän jakttid på rådjur t. o. m. den 31&lt;br&gt;januari. Förslaget är bra, då längre jakttid i januari ökar möjligheterna till&lt;br&gt;ökad avskjutning av kid och hondjur. Jakttid på kid i åtminstone andra&lt;br&gt;halvan av september borde övervägas. Under den utökade jakttiden kan&lt;br&gt;de tillåtna jaktformerna mycket väl begränsas till exempelvis smyg- och&lt;br&gt;vaktjakt med kulvapen. Att införa jakttid på hornbärande bock i maj, som&lt;br&gt;föreslås i allmänna debatten, uppfattar vi ur markägarsynpunkt som ovik-&lt;br&gt;tigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår en allmän jakttid på älg om minst 70 dagar. Av-&lt;br&gt;skjutningen sker helt övervägande under de första veckorna av jakttiden&lt;br&gt;varför vi inte tror att en förlängd jakttid är av stor vikt. Möjligheten till&lt;br&gt;skyddsjakt under perioden den 16 augusti —den 28 februari medför att&lt;br&gt;behovet av lång allmän jakttid begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslåratt fri kalvjakt ej skall införas. Visserligen skulle fri&lt;br&gt;kalvjakt bidra till en lokalt anpassad avskjutning, men samtidigt kan den&lt;br&gt;omöjliggöra bildandet av älgskötselområden. Vi bedömer att för- och&lt;br&gt;nackdelar balanserar varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomsnämnden i Härnösands stift: Det är viktigt att bredden av olika&lt;br&gt;former av jaktlig samverkan bibehålls. Vi tänker då på frivilliga samman-&lt;br&gt;slutningar som jaktlag och jaktklubbar. De har en flexibilitet som på ett&lt;br&gt;bra sätt har förutsättningar att inordnas i en effektiv jaktorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillskapandet av älgskötselområden är ett steg i rätt riktning. Fällavgif-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terna skall därmed radikalt kunna sänkas särskilt med beaktande av mins-&lt;br&gt;kade viltskadeutbetalningar. Naturvårdsverket bör i sina föreskrifter beak-&lt;br&gt;ta den enskildes eller det enskilda älgskötselområdets rättssäkerhet i för-&lt;br&gt;hållande till jaktvårdskrets och länsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgskötselområdet bör ha möjlighet att i sin tur avdela sektioner. Detta&lt;br&gt;skulle kunna positivt medverka till att generellområdena lättare kan anslu-&lt;br&gt;tas till ett älgskötselområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är om inte ett älgskötselområde kan ha en areal ner till 2000 ha.&lt;br&gt;Genom lokal samverkan med grupplicens eller kretslicens skulle den jaktli-&lt;br&gt;ga organisationen i övergångsskedet underlättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare: Den 8 oktober 1987 lämnade&lt;br&gt;regeringen ett särskilt uppdrag till statens naturvårdsverk med uppgift att&lt;br&gt;utreda den jaktliga administrationen samt inkomma med förslag till för-&lt;br&gt;enklingar av densamma. Naturvårdsverket har slutfört sitt uppdrag och&lt;br&gt;överlämnat sitt förslag om förenklad administration av älgjakten till rege-&lt;br&gt;ringen. Riksförbundet har tidigare kommenterat det av naturvårdsverket&lt;br&gt;framlagda förslaget. Parallellt därmed har dessa frågor även tagits upp i&lt;br&gt;utredningsbetänkandet Skada av vilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av riksförbundets yttrande avseende naturvårdsverkets&lt;br&gt;ifrågavarande förslag om förenklad administration, har riksförbundet helt&lt;br&gt;och odelat anslutit sig till vad naturvårdsverket därvid föreslagit. I de delar&lt;br&gt;där förslagen om jaktens administration sammanfaller mellan de två ut-&lt;br&gt;redningarna, tillstyrker riksförbundet dessa delar. Där det skiljer mellan&lt;br&gt;utredningarna avstyrker riksförbundet vad som föreslås i betänkandet&lt;br&gt;Skada av vilt, och förordar att vad naturvårdsverket föreslagit i dessa delar&lt;br&gt;kommer till genomförande i sin helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas riksförbund-Skogsägarnas riksförbund: 1 utredningen före-&lt;br&gt;slås ett vidgat ansvar för markägarna vad avser skötseln av viltstammarnas&lt;br&gt;utveckling och storlek. Fr. o. m. år 1992 ges möjligheter till en ny förvalt-&lt;br&gt;ningsform ”Älgskötselområde”. Inom dessa frivilligt tillskapade områden&lt;br&gt;får jakträttsinnehavarna utan inblandning från länsstyrelsen besluta om&lt;br&gt;hur älgavskjutningen skall tillgå, dvs. markägarna/jägarna får själva avgö-&lt;br&gt;ra hur många djur som skall fallas samt fördelningen kalvar/&lt;br&gt;vuxna m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att lägsta arealgräns för ett älgskötselområde bör&lt;br&gt;vara ca 3 000 ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår vidare en generell förlängning av jakttiden för älg,&lt;br&gt;dov- och kronhjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden delar utredningens principiella uppfattning att markägarna&lt;br&gt;tar ett större ansvar för utvecklingen av älg- och hjortstammarna. Kunskap&lt;br&gt;om älgtäthet, skadefrekvens och biotopförutsättningar vad avser lämplig&lt;br&gt;älgstam finns främst bland bofasta markägare och jägare inom resp, områ-&lt;br&gt;de. Det är främst dessa som över en längre tidsperiod har möjligheter att&lt;br&gt;följa nämnda faktorer. Man kan konstatera att utredningens förslag angå-&lt;br&gt;ende älgskötselområden i sina formuleringar är så oklart och svävande att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbunden inte förbehållslöst kan ställa sig bakom och tillstyrka införandet&lt;br&gt;av s. k. älgskötselområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 utredningen saknas en närmare beskrivning om älgskötselområdenas&lt;br&gt;verksamhet och förvaltning. Vidare saknas en beskrivning om hur verk-&lt;br&gt;samheten skall organiseras, vem som har initiativrätten till bildandet samt&lt;br&gt;hur registrering av områdena skall gå till, för hur lång tid områdena bildas&lt;br&gt;osv. Älgskötselområdenas juridiska status är därför mycket oklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen skall detaljutformningen av regelverket runt älgsköt-&lt;br&gt;selområdena komma att åvila naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för förbundens slutliga ställningstagande blir då hur na-&lt;br&gt;turvårdsverket utformar dessa regler. Om reglerna ger markägarna avgö-&lt;br&gt;rande inflytande över jakten och möjligheter att styra viltstammarnas&lt;br&gt;storlek är förbunden beredda att verka för förslagets genomförande. Utan&lt;br&gt;kunskap om dessa reglers utformning är dock förbunden inte beredda att&lt;br&gt;ta slutgiltig ställning till frågan om älgskötselområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om naturvårdsverket ges i uppdrag att utforma dessa regler förutsätter&lt;br&gt;förbunden att detta arbete kommer att ske i nära samarbete med företräda-&lt;br&gt;re för jord- och skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden tillstyrker förslaget om förlängd jakttid på älg, dov- och&lt;br&gt;kronhjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralorganisationen SACO delar utredningens uppfattning att det -&lt;br&gt;allmänt sett — bör vara markägarna (jägarna) som själva får avgöra hur&lt;br&gt;många djur som får fällas inom resp, älgskötselområde. Allt i det vällovliga&lt;br&gt;syftet att undvika onödig byråkrati.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men, risken är samtidigt att t. ex. avskjutningsstatistik, utnyttjandegrad&lt;br&gt;m.m. — dvs. underlag för såväl forskning som exempelvis beslut om&lt;br&gt;avskjutning för att uppnå uppsatta mål beträffande stammens storlek —&lt;br&gt;försvåras. SACO menar därför att avreglering i sig kan vara önskvärd, men&lt;br&gt;att den inte får gå så långt eller göras på ett sådant sätt att forskning och&lt;br&gt;nödvändiga beslut angående viltstammens storlek med hänsyn till skador&lt;br&gt;— t. ex. även trafikskador — försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår fri skyddsjaktmöjlighet på älg redan från den 16&lt;br&gt;augusti. Enligt SACOs uppfattning är förslaget — åtminstone vad gäller&lt;br&gt;skador på skog — från biologisk synpunkt tveksamt. Skadorna torde ju i&lt;br&gt;allt väsentligt ha tillkommit under vintern. Om syftet är att generellt&lt;br&gt;nedbringa älgstammens storlek, är det enligt SACOs mening olämpligt att&lt;br&gt;använda begreppet ”skyddsjakt”, som bör vara reserverat enbart för de&lt;br&gt;speciella omständigheter som föranleder tillstånd för skyddsjakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldiga till skador, främst på jordbruket, som ibland kan uppkomma&lt;br&gt;under sommaren — i början av hösten — är i allmänhet kalvarna. Om&lt;br&gt;skyddsjakt då måste genomföras till följd av akuta skadeproblem, bör&lt;br&gt;skyddsjakt inte få vara ”fri”. Ett enkelt tillståndsförfarande, begränsat till&lt;br&gt;kalv, bör vara tillfyllest för att lösa akuta skadeproblem. Normalt räcker&lt;br&gt;det med att skjuta kalvar för att moderdjuren skall byta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frånsett ovannämnda biologiska aspekter kan större komplikationer än&lt;br&gt;senare under hösten uppkomma genom att det förmodligen är vanligare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att allmänheten vistas i skog och mark i mitten av augusti med åtföljande&lt;br&gt;risker och intressekonflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna: Denna del av betänkandet upplever vi som mycket&lt;br&gt;positiv. Ökat lokalt ansvar inom älgskötselområden är en riktig utveckling.&lt;br&gt;Detta bör innebära ökat engagemang från markägare och jägare. Dessutom&lt;br&gt;kommer man på detta sätt att kunna anpassa avskjutningen till de lokala&lt;br&gt;variationerna i älgstammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är bra att man på detta sätt avdramatiserar älgjakten. Man kan inte&lt;br&gt;med hjälp av central styrning få bukt med älgskadorna. Ökat inflytande&lt;br&gt;främst från markägarna och jägarna på lokal bas är rätt väg att bemöta&lt;br&gt;problemen. Men naturligtvis måste en dialog föras med resp, jaktvårds-&lt;br&gt;krets. Dessutom anser vi att man i likhet med förslaget bör skärpa kraven&lt;br&gt;vad gäller redovisning av jaktresultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget med förlängd jakttid ligger helt i linje med vår uppfattning.&lt;br&gt;Förlängd jakttid ger större valmöjligheter inom jakten och det ger större&lt;br&gt;utrymme för andra jaktformer. Dessutom, som tidigare nämnts, är för-&lt;br&gt;längd jakttid det enda effektiva sättet att lösa problemet med vandrings-&lt;br&gt;älgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också helt riktigt att förlänga jakttiden på rådjur. Skadorna på&lt;br&gt;skogsplanteringar orsakade av rådjur har ökat markant under de senaste&lt;br&gt;åren. För att bättre kunna reglera viltstammarnas utveckling är det därför&lt;br&gt;rätt att utöka jakttiden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Svenska jägareförbundet:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Älgskötselområden, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet instämmer i utredarens uppfattning att skötseln av älg-&lt;br&gt;stammarna kan överlåtas till jägarna/markägarna om älgjakten samordnas&lt;br&gt;i större områden. Erfarenheterna från ett antal s. k. storlicensområden&lt;br&gt;visar entydigt att jägarna kan och är beredda att ta det ansvar som följer&lt;br&gt;med de föreslagna befogenheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storlicenser/kretslicenser/motsvarande varierar avsevärt i storlek. De&lt;br&gt;omfattar emellertid i regel långt större arealer än vad utredaren föreslagit,&lt;br&gt;ofta över 10000 ha — och inte sällan det tre- eller fyrdubbla — även i södra&lt;br&gt;Sverige. Vissa länsjaktvårdsföreningar framhåller emellertid för sin del att&lt;br&gt;redan 3000 ha kan vara i största laget som krav på ”stabilt jaktområde”. Å&lt;br&gt;andra sidan framhålles från de länsjaktvårdsföreningar som kommit långt&lt;br&gt;inom ramen för storlicenser/kretslicenser att om med ”stabilt jaktområ-&lt;br&gt;de”, berättigat till egen avskjutningsplanering, skall föreslås så små områ-&lt;br&gt;den som 3000 — 5000 ha i södra resp. 5000 — 8000 ha i norra Sverige kan&lt;br&gt;man riskera att bryta sönder förekommande välfungerande system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet instämmer i såväl syftet som principerna med utred-&lt;br&gt;ningens förslag. Förbundet konstaterar emellertid mot bakgrund av vad&lt;br&gt;ovan anförts att stor frihet måste gälla för en vidareutveckling av de&lt;br&gt;system som nu förekommer. Målsättningen måste vara en god vård av en&lt;br&gt;balanserad älgstam. Inom ramen för den nödvändiga samverkan om älg-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stammens vård måste i vart fall under en övergångstid finnas utrymme för&lt;br&gt;mindre jaktliga enheter, som av någon anledning önskar jaga separat.&lt;br&gt;Dessa områden kan emellertid inom ramen för den för området beslutade&lt;br&gt;avskjutningskvoten medges rimlig rätt till älgjakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en nackdel med den ”fria” avskjutningen måste framhållas att den&lt;br&gt;omöjliggör eller i varje fall försvårar framräkningen av utnyttjandegrader&lt;br&gt;för licensjakten. Den kan också försvåra beslut om realistiska totala tilldel-&lt;br&gt;ningsramar för älgvårdsdistrikten. Likväl anser jägareförbundet att model-&lt;br&gt;len bör prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningen benämns de nu ifrågavarande frijaktområdena ”älgsköt-&lt;br&gt;selområden”. Inom älgskötseln har förekommit ett stort antal benämning-&lt;br&gt;ar på ”områden” av skilda slag. Älgskötselområde har bl. a. kallats det&lt;br&gt;område som håller en egen älgstam — ca 200 produktiva kor. Från älg-&lt;br&gt;forskningens sida har emellertid redovisats att namnet inte är ”inmutat”&lt;br&gt;för just denna typ av område. Älgskötselområde är, enligt jägareförbun-&lt;br&gt;dets mening, ett lämpligt namn på de områden som skall kunna få förtro-&lt;br&gt;endet att själva besluta om uttagen ur älgstammen och övriga skötselåtgär-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall systemet med älgskötselområden falla väl ut och innebära en på&lt;br&gt;frivillig väg genomförd samordning av älgjakten/älgskötseln erfordras nå-&lt;br&gt;gon form av bindande avtal för de fastigheter som sammansluter sig i&lt;br&gt;älgskötselområde. Vidare erfordras någon form av bestämmelser/normer&lt;br&gt;för verksamheten inom älgskötselområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet erbjuder sig att i samverkan med Jägarnas riksförbund-&lt;br&gt;Landsbygdens jägare och företrädare för markägarintressena utarbeta ett&lt;br&gt;ändamålsenligt regelverk för ett genomförande av utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller de ca 19000 områden med generell tilldelning som enligt&lt;br&gt;riksdagsbeslut skall upphöra fr. o. m. 1990 års jakt föreslår utredaren att&lt;br&gt;dessa skall få kvarstå som generellområden t.o. m. 1994 års jakt — en&lt;br&gt;förlängning av övergångstiden. Regeringen har genom prop. 1990/91:28&lt;br&gt;— om förlängd tid för registrering av licensområden för älgjakt — föresla-&lt;br&gt;git en sådan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredarens uppfattning kommer älgskötselområdena att innebära&lt;br&gt;en samverkansform som bör vara positiv för generellområdena. Erfaren-&lt;br&gt;heter från hittillsvarande arbete inom s. k. storlicensområden visar detta.&lt;br&gt;Om resultatet efter år 1994 inte är tillfredsställande vad avser övergången&lt;br&gt;från generellområden till integrerade delar i funktionella älgskötselområ-&lt;br&gt;den, ligger det enligt utredarens mening ”närmast till hands att fullt ut&lt;br&gt;genomföra de principer som riksdagen tidigare lagt fast för övergången&lt;br&gt;från generell tilldelning till licensjakt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet delar i huvudsak utredarens synsätt. Förbundet vill&lt;br&gt;dock understryka att det väsentligaste inom älgvården är att förhindra en&lt;br&gt;sönderbrytning av den samverkan som finns inom etablerade älgjaktsom-&lt;br&gt;råden. Till dessa områden bör i stället på sikt undan för undan söka&lt;br&gt;överföras övriga marker där avskjutningen inte är produktionsanpassad —&lt;br&gt;generellområden, B-områden, kalvjaktsområden. Bestämmelserna angå-&lt;br&gt;ende älgjakten måste således inriktas mot största möjliga samordning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marker och ett samtidigt förhindrande av sönderbrytning av etablerade&lt;br&gt;jaktområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet tillstyrker utredarens förslag att licensgivningen för&lt;br&gt;licensområde som inte utgör älgskötselområde även fortsättningsvis skall&lt;br&gt;avse såväl vuxna djur som kalv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet tillstyrker utredarens förslag om älgskötselplaner såväl&lt;br&gt;för älgskötselområden som för kretsarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Längre jakttider m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älg. Utredaren föreslår att jakttiden för älg bör omfatta minst 70 dagar.&lt;br&gt;Enligt jägareförbundets mening torde detta vara en väl avvägd jakttid för&lt;br&gt;merparten av landet. 1 vissa län förekommer emellertid speciella förhållan-&lt;br&gt;den som gör en så lång jakttid svår att acceptera. Jägareförbundet föreslår&lt;br&gt;därför att 70 dagar sättes som norm med möjlighet för länsstyrelsen att&lt;br&gt;mot bakgrund av särskilda skäl medge såväl längre som kortare tid. Vidare&lt;br&gt;bör länsstyrelserna ges rätt att besluta att under viss del av den medgivna&lt;br&gt;tiden får jakt endast bedrivas efter visst slag av älg — exempelvis kalv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet förutsätter att vad anförts angående lång jakttid endast avser&lt;br&gt;A-områden, älgskötselområden och andra egentliga licensområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt jägareförbundets mening bör för övriga jaktenheter generellområ-&lt;br&gt;den, B-licensområden och kalvjaktsområden jakttidens längd — inom&lt;br&gt;ramen för de maximalt fem dagarna — av vederbörande länsstyrelse&lt;br&gt;anpassas så att en samordning av markerna uppmuntras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet förutsätter vidare att september- resp, oktoberjakttra-&lt;br&gt;ditionen avses respekteras. För septemberområdet bör jakt inte medges&lt;br&gt;under den egentliga brunstperioden — den 25 september—den 10 oktober.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser förslaget om skyddsjakt inom älgskötselområden under tiden&lt;br&gt;den 16 augusti —den 28 (29) februari utan särskilt tillstånd anser sig&lt;br&gt;jägareförbundet kunna acceptera detta endast under förutsättningen att&lt;br&gt;samrådet mellan jägarna och markägarna inom området — när beslut tas&lt;br&gt;om avskjutningen under den ”normala” jakttiden — leder fram till att ett&lt;br&gt;antal ”extraälgar” skall få fällas under skyddsjakt om så skulle erfordras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren har föreslagit att den ifrågavarande skyddsjaktbestämmelsen&lt;br&gt;skulle införas i 23 § jaktlagen. Jägareförbundet instämmer i detta förslag&lt;br&gt;men finner för sin del att bestämmelsen om skyddsjakttidens längd, i&lt;br&gt;likhet med vad gäller för övriga stadganden under det ifrågavarande lag-&lt;br&gt;rummet, bör meddelas av regeringen i bilaga till jaktförordningen. Det&lt;br&gt;ifrågavarande tillägget till 23 § jaktlagen skulle då kunna utformas enligt&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som harjakträtt på fastighet där älg orsakat skada på yrkesmässiga&lt;br&gt;odlingar eller skogsföryngringar inom särskilt av länsstyrelsen registrerat&lt;br&gt;större licensområde (älgskötselområde) får till förebyggande av skada jaga&lt;br&gt;älg i direkt anslutning till odlingen eller skogsföryngringen om älgskötsel-&lt;br&gt;området beslutat om sådan skyddsjakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller 1 p., 23 § jaktlagen finner jägareförbundet vidare skäl hem-&lt;br&gt;ställa att mård och mårdhund intas i det aktuella lagrummet. Avskjutning-&lt;br&gt;en av mård har ökat från ca 6000 jaktåret 1981/82 till 16 500 jaktåret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1989/90. Ökningen torde med stor sannolikhet ha ett samband med röd-&lt;br&gt;rävens tillbakagång genom skabbepizootien. Mården söker sig inte sällan&lt;br&gt;till byggnader och kan, där den tar sig in, orsaka stor skadegörelse. Vidare&lt;br&gt;kan mårdens besök i hönsgårdar och motsvarande vara förödande. Vid&lt;br&gt;jakttidsberedningens sammanträde den 19 november 1990 redovisades&lt;br&gt;denna fråga och beredningen motsatte sig inte att mården togs upp i det&lt;br&gt;ifrågavarande lagrummet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mårdhunden förekommer ännu inte i några större antal i landet. Det&lt;br&gt;torde emellertid vara en tidsfråga innan dess fasta bestånd utvecklas&lt;br&gt;lokalt. Mårdhunden är inte önskvärd i den svenska faunan och djuret bör&lt;br&gt;obetingat tillföras dem som nu är upptagna i 1 p., 23 § jaktlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad nu anförts hemställer jägareförbundet att mård&lt;br&gt;och mårdhund upptas i 1 p., 23 § jaktlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom övriga A-områden och inom B-områden bör, som utredaren före-&lt;br&gt;slår, skyddsjakt få bedrivas endast efter särskilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronvilt. Utredaren föreslår att man inom varje län som hyser kronvilt&lt;br&gt;skall bestämma inom vilka områden som fasta bestånd skall få finnas kvar&lt;br&gt;eller tillåtas etablera sig. Inom dessa områden skall endast licensjakt få&lt;br&gt;bedrivas medan allmän jakt skall gälla inom övriga områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet tillstyrker förslaget till alla delar. Förbundet vill emel-&lt;br&gt;lertid understryka att samråd i frågan om kronviltsområden måste ske&lt;br&gt;angränsande län emellan. Vidare är det synnerligen angeläget att jakten&lt;br&gt;inom de på länsnivå fastlagda kronviltsområdena sker på licens meddelad&lt;br&gt;för kronviltsområdet. Genom områdets försorg fördelas antalet till av-&lt;br&gt;skjutning medgivna djur på de olika i kronviltsområdet ingående jaktom-&lt;br&gt;rådena. Vidare vill jägareförbundet understryka utredarens förslag om en&lt;br&gt;restriktiv jakt på större hjortar. Det bör i sammanhanget övervägas huru-&lt;br&gt;vida inte denna restriktivitet med hänsyn till dessa djurs stora rörlighet&lt;br&gt;bör få ett genomslag även inom allmänjaktområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skyddsjakt på kronvilt föreslår utredaren att liknande principer skall&lt;br&gt;gälla som föreslås för skyddsjakt efter älg med undantag av den restriktiva-&lt;br&gt;re jakten på hjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet tillstyrker förslaget men finner att kronvilt som fälls&lt;br&gt;under ”skyddsjakt” inom kronviltsområde skall avräknas den tilldelning&lt;br&gt;som meddelats för licensjakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dovvilt. Utredaren föreslår att licensjakten på dovvilt skall upphöra. Som&lt;br&gt;skäl anföres att licensjakten inte varit särskilt effektiv när det gäller att&lt;br&gt;reglera tillväxten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt jägreförbundets mening bör möjligheten till licensjakt efter&lt;br&gt;dovvilt finnas kvar även fortsättningsvis. Det bör vidare övervägas om&lt;br&gt;inte den ordning som föreslås beträffande kronvilt bör genomföras även&lt;br&gt;för dovvilt. Inom länen skulle då fastställas inom vilka områden som fasta&lt;br&gt;bestånd av dovvilt kan accepteras. Inom dessa skulle endast licensjakt vara&lt;br&gt;tillåten medan allmän jakt skulle tillämpas inom övriga delar av länen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådjur. Utredaren menar att jakttiden på rådjur bör kunna förlängas med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en månad t.o. m. den 31 januari. Det framgår inte klart av förslaget om&lt;br&gt;avsikten är att den allmänna jakttiden skall utökas. Däremot är det, vilket&lt;br&gt;framgår av förslaget till ändring i bilaga 2 till jaktförordningen, klart att&lt;br&gt;licensjakt efter rådjur skall få bedrivas fram t.o. m. den 31 januari.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet remissbehandlar för närvarande ett förslag om avsevärt&lt;br&gt;utökad jakt efter rådjur under allmän tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förbundets mening är det knappast en lämplig ordning att länssty-&lt;br&gt;relserna medger skyddsjakt under ofta mer än en hel månad efter det näst&lt;br&gt;älgen mest värdefulla jaktviltet i Sverige. Med hänsyn till såväl rådjurens&lt;br&gt;som dovviltets utsatta position vid hårt vinterklimat föreslår jägareförbun-&lt;br&gt;det att andra stycket 2 § Jaktförordningen kompletteras så att länsstyrelsen&lt;br&gt;ges rätt meddela föreskrifter om begränsning av den allmänna jakttiden&lt;br&gt;även för rådjur och dovvilt. En sådan möjlighet skulle eliminera en avse-&lt;br&gt;värd del av kritiken och tveksamheten inför långa allmänna jakttider för&lt;br&gt;de två hjortviltarterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad slutligen gäller vilka tider den allmänna jakten skall omfatta fastläg-&lt;br&gt;ges jakttiderna i särskild ordning av regeringen. En översyn av jakttiderna&lt;br&gt;pågår för närvarande och ett förslag kommer att redovisas från jägareför-&lt;br&gt;bundet till naturvårdsverket i början av år 1991. I detta sammanhang&lt;br&gt;kommer de av utredningen direkt framförda förslagen angående jakttider&lt;br&gt;att övervägas i särskild ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska samernas riksförbund: Vad gäller tider för licensjakt får riksför-&lt;br&gt;bundet peka på att jakt särskilt med drivande hund kan innebära avsevär-&lt;br&gt;da olägenheter för renskötselarbetet och ett betydande lidande för de renar&lt;br&gt;som drivs av dessa hundar. Den utvidgning av jakttiden som föreslås&lt;br&gt;kommer att medföra att älgjakt kommer att bedrivas i renarnas vinterbe-&lt;br&gt;tesmarker långt in över vintern. För Norrbottens län föreslås att länsstyrel-&lt;br&gt;sen inom vinterbetesmarkerna (markerna ovanför lappmarksgränsen) får&lt;br&gt;besluta om tid som understiger föreslagna 70 dagar. Motsvarande förslag&lt;br&gt;lämnas dock inte för Jämtlands län och Västerbottens län. Riksförbundet&lt;br&gt;föreslår i första hand att tiden för älgjakten begränsas att gälla september&lt;br&gt;och oktober månader. I andra hand föreslås att föreslagen bestämmelse&lt;br&gt;kompletteras så att angiven tidsram om 70 dagar kan begränsas jämväl i&lt;br&gt;Västerbottens län och i Jämtlands län och i Norrbottens län även nedanför&lt;br&gt;lappmarksgränsen i renarnas vinterbetesmarker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges jordägareförbund: Utredningen föreslår att det fr. o. m. år 1992&lt;br&gt;öppnas möjligheter att registrera områden av en viss minimistorlek som&lt;br&gt;älgskötselområden där jägarna/markägarna själva får avgöra det antal&lt;br&gt;älgar (vuxna och kalvar) som får fällas. På sådant område bör finnas en&lt;br&gt;enkel skötselplan för älgstammen. Vidare föreslås en generell förlängning&lt;br&gt;av jakttider för älg, kron- och dovhjort samt rådjur och bättre möjligheter&lt;br&gt;att bedriva skyddsjakt. Vid jakt på kronhjort bör en kombination av&lt;br&gt;licensjakt inom särskilda kronhjortsområden och allmän jakt utanför des-&lt;br&gt;sa tillämpas. Beträffande jakt på dovhjort föreslås, att enbart allmän&lt;br&gt;jakttid prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Jordägareförbund tillstyrker utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Administrationen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen: Målsättningen med de förslag som framförs i betänkandet&lt;br&gt;är att åstadkomma en balanserad älgstam. Det innebär bl. a. att skadorna&lt;br&gt;på skog och jordbruksgrödor kommer att minska. Då bidragen för skador&lt;br&gt;på skog och jordbruksgrödor skall avvecklas och förslagen torde leda till en&lt;br&gt;förenklad central administration är det rimligt att nivån på fällavgifterna&lt;br&gt;minskar och fallavgiften på älgkalv tas bort helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet: Egendomsnämnderna är genomgående positiva till för-&lt;br&gt;slaget om avreglering och ökat lokalt ansvarstagande för jakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsernas organisationsnämnd: LON tillstyrker förslaget att delege-&lt;br&gt;ring sker av handläggning och beslut i ärenden om ersättning för viltskador&lt;br&gt;eftersom länsstyrelsen redan nu svarar för den egentliga handläggningen i&lt;br&gt;ärendena samt även handlägger ansökningar om ersättning för skadegörel-&lt;br&gt;se på gröda orsakad av älg och hjort och det inte synes finnas någon annan&lt;br&gt;lämplig myndighet på den regionala nivån för handläggning av dessa&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LON förutsätter att länsstyrelserna får full täckning ur viltskadefonden&lt;br&gt;för den merkostnad som ett övertagande av de nu aktuella ärendena&lt;br&gt;kommer att medföra. LON delar således inte utredningens uppfattning att&lt;br&gt;utbetalningar ur viltskadefonden till länsstyrelsernas administration bör&lt;br&gt;begränsas. LON har i skrivelse den 5 oktober 1989 till jordbruksdeparte-&lt;br&gt;mentet hemställt att regeringen upphäver naturvårdsverkets beslut om&lt;br&gt;begränsning av länsstyrelsernas rätt till bidrag för administration av&lt;br&gt;älgjakten. Vidare har LON i samma skrivelse hemställt att 28 § förordning-&lt;br&gt;en om ersättning vid vissa viltskador, m. m. ändras på så sätt att natur-&lt;br&gt;vårdsverkets bemyndigande att utfärda verkställighetsföreskrifter begrän-&lt;br&gt;sas till att avse föreskrifter som inte berör länsstyrelsernas ekonomi. LON&lt;br&gt;avvaktar regeringens ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt LONs mening bör det ankomma på resp, länsstyrelse att avgöra i&lt;br&gt;vilken omfattning medel skall tas i anspråk för administrationen av jakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om naturvårdsverket även fortsättningsvis skall besluta om storleken av&lt;br&gt;bidrag till länsstyrelsernas administration måste naturvårdsverket utreda&lt;br&gt;länsstyrelsernas faktiska kostnader och med detta som utgångspunkt fast-&lt;br&gt;ställa en rimlig ersättning för länsstyrelsernas kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens veterinärmedicinska anstalt stöder förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges lantbruksuniversitet: En begränsning av administrationen kan&lt;br&gt;vara eftersträvansvärd. Men en sådan begränsning får inte ha den omfatt-&lt;br&gt;ningen att värdefulla styrelement i älgvården går förlorade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län: Samtidigt med detta yttrande yttrar sig&lt;br&gt;länsstyrelsen över statens naturvårdsverks promemoria den 31 maj 1990&lt;br&gt;Förenklad administration av älgjakten. Länsstyrelsen hänvisar även till&lt;br&gt;detta yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om ytterligare delegation till länsstyrelserna av beslutanderätt&lt;br&gt;enligt viltskadeförordningen tillstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bantning av älgjaktsadministrationen genom införande av älgskötsel-&lt;br&gt;områden skulle for Stockholms läns del för närvarande innebära att licens-&lt;br&gt;givningen skulle upphöra endast i en handfull fall. Det skulle med andra&lt;br&gt;ord inte bli någon märkbar skillnad jämfört med dagens förhållanden.&lt;br&gt;Som förut anförts avstyrks införande av älgskötselområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligatorisk anmälan av jaktresultatet tillstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen påpekar måste en viss individuell anpassning av li-&lt;br&gt;censgivningen ske. Ett strikt tillämpande av naturvårdsverkets ”schablon-&lt;br&gt;modell” skulle allvarligt kunna skada jägarnas förhållandevis stora förtro-&lt;br&gt;ende för älgjaktsadministrationens sätt att fungera inom Stockholms och&lt;br&gt;säkert många andra län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om tilldelningsbeslut som gäller tills&lt;br&gt;vidare. I Stockholms län tillämpas sedan en tid en tidsbegränsad variant&lt;br&gt;av denna modell. Detta har sparat mycket arbete i 14 av totalt 16 jakt-&lt;br&gt;vårdskretsar där några egentliga justeringar av licenserna inte behövt göras&lt;br&gt;mellan åren. I de två kretsar där större förändringar behövt företas har&lt;br&gt;däremot visst merarbete uppstått i förhållande till om licenserna inte hade&lt;br&gt;löpt över flera år. Sammantaget har arbetsvinsten vid tillämpning av&lt;br&gt;denna modell blivit avsevärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: Utredningen berör och föreslår förenklat&lt;br&gt;anmälnings/registreringsforfarande av älgjaktsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker förslaget av följande skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens mångåriga erfarenhet vad gäller registrering av&lt;br&gt;sådana områden är endast ett sällsynt lågt antal av dessa ansökningsären-&lt;br&gt;den i ett sådant skick att de kan registreras utan att mer eller mindre&lt;br&gt;omfattande kompletteringar och utredningar måste göras beträffande fas-&lt;br&gt;tighetsforhållandena. Detta beror på att jakträttshavarna ofta saknar till-&lt;br&gt;räckliga kunskaper om fastighetsinnehavet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens utredningar i ärendena innebär att ansökningarna korri-&lt;br&gt;geras vad gäller bl. a. fastighetsinnehavet och dess relation till redan regist-&lt;br&gt;rerade områden. Om så inte sker skulle ett mycket stort antal ärenden&lt;br&gt;resultera i ogiltiga registreringar till följd av att registerområden skulle ha&lt;br&gt;överlappat varandra (dubbelregistrering). Vidare är många sökanden i den&lt;br&gt;tron att ansökan omfattar mark som i själva verket inte redovisats i&lt;br&gt;ansökan. Skulle en sådan ansökan registreras utan att misstaget upptäcks&lt;br&gt;genom länsstyrelsens kontrollrutiner (och sökanden därigenom erhåller&lt;br&gt;klarhet) kunde denne annars antingen göra sig skyldig till olaga jakt,&lt;br&gt;antingen genom att mark är oregistrerad eller genom att jakt bedrivs på&lt;br&gt;mark som annan har registrerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uteblivna kontrollrutiner av angivna slag genom att enbart ett anmäl-&lt;br&gt;ningsförfarande utan faktakontroll introduceras skulle med hänsyn till de&lt;br&gt;faktiska förhållandena som länsstyrelsen uppfattar det resultera i ett stort&lt;br&gt;antal ogiltiga registreringar som skulle öka för varje år och när de upptäcks&lt;br&gt;föranleda polisanmälningar med tidsödande utredningar där krav på ar-&lt;br&gt;betsinsatser från länsstyrelserna inte kan uteslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kan anföras att anmälan/registrering av ett område eller änd-&lt;br&gt;ring av förhållandena ofta berör något eller ett flertal andra områden.&lt;br&gt;Kontrollåtgärder och därav föranledda reaktioner av både myndigheter&lt;br&gt;och enskilda är därför alltid i de allra flesta fall av nöden för att jakt skall&lt;br&gt;kunna bedrivas lagligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de komplikationer och risker av legal och praktisk art&lt;br&gt;som sålunda är förknippade med ett genomförande av förslaget bör enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens förmenande den nuvarande jaktsrättsliga kontrollen inte&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län: Avslutningsvis gör länsstyrelsen den&lt;br&gt;bedömningen, att föreslagna nya regler för ersättning vid viltskador m. m.&lt;br&gt;sammantaget inte påtagligt kommer att minska länsstyrelsens administra-&lt;br&gt;tion av viltskadeärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökningarna om ersättning för älg- och hjortskador på jordbruksgrö-&lt;br&gt;dor försvinner (ca 30 per år). De kräver dock sällan någon ingående&lt;br&gt;prövning och besluten om ersättning kan i stort sett fattas genom ”mängd-&lt;br&gt;beslut” (en förteckning över godkända ersättningsbelopp). I stället kom-&lt;br&gt;mer resurser att behövas för handläggning av nya ärendegrupper/vidgning&lt;br&gt;av nuvarande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— nya ärenden överförs från naturvårdsverket till länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— utökat antal ansökningar om bidrag till skadeförebyggande åtgärder&lt;br&gt;förväntas och dessa ärenden kräver tämligen omfattande utredningar&lt;br&gt;och uppföljningsinsatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ansökningar från jordbruksarrendatorer om skyddsjakt blir en ny ären-&lt;br&gt;degrupp; att döma av ansökningarna om skadeersättning enligt nuva-&lt;br&gt;rande regler kan ärendemängden bli betydande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— information och utbildning kommer att kräva ökade insatser av länssty-&lt;br&gt;relsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län, länsviltnämnden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för viltskador i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden har inget att invända emot att förslaget om rätten att besluta om&lt;br&gt;ersättning för andra viltskador än sådana som avses i 1 § viltskadeförord-&lt;br&gt;ningen delegeras till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administration av älgjakten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden har inget att erinra mot det förslag om förenklat registreringsför-&lt;br&gt;farande som naturvårdsverket föreslagit och som utredaren ställer sig&lt;br&gt;bakom. Inte heller har nämnden något att anföra mot förslaget om att&lt;br&gt;tilldelningsbeslut skall gälla tills vidare och att det inte får överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden är i likhet med utredaren och naturvårdsverket av den upp-&lt;br&gt;fattningen att anmälan om jaktresultatet i fortsättningen bör vara obligato-&lt;br&gt;riskt med undantag för s. k. kalvjaktsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden noterar med tillfredsställelse att utredaren tar avstånd från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naturvårdsverkets förslag att älgtilldelningen skall göras schablonmässig&lt;br&gt;och utan individuell anpassning. I likhet med utredaren anser också nämn-&lt;br&gt;den att kalvavskjutningen inom andra A-områden än älgskötselområden&lt;br&gt;också fortsättningsvis skall vara reglerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län: I utredningen föreslås att rätten att&lt;br&gt;besluta om ersättning för andra viltskador än sådana av älg delegeras från&lt;br&gt;statens naturvårdsverk till länsstyrelsen. Denna fråga har för Östergöt-&lt;br&gt;lands del särskild betydelse på grund av den stora ansamlingen av gäss&lt;br&gt;främst vid Tåkern men även inom andra områden i länet. En delegering&lt;br&gt;förutsätter att länsstyrelsen erhåller medel dels för att tillgodose befogade&lt;br&gt;ersättningsanspråk dels för administration av denna ärendegrupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen tillstyrker att tilldelningsbeslu-&lt;br&gt;ten skall gälla tills vidare eller i varje fall för perioden 1992—1994, dvs.&lt;br&gt;tiden för det föreslagna treårsprogrammet för ökad älgavskjutning. Om&lt;br&gt;älgtillgången kommer att kunna minskas i den utsträckning utredningen&lt;br&gt;förordar, kan skäl generellt sett föreligga för att nya tilldelningsbeslut&lt;br&gt;meddelas till 1995 års älgjakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om delega-&lt;br&gt;tion till länsstyrelserna av beslutsrätten i ärenden om ersättning enligt&lt;br&gt;viltskadeförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller administrativa frågor i övrigt kommer länsstyrelsen att be-&lt;br&gt;handla dessa särskilt i yttrande över naturvårdsverkets promemoria För-&lt;br&gt;enklad administration av älgjakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län: En del förslag av utredaren hänför sig till&lt;br&gt;rutinerna i älgadministrationen. Nu har länsstyrelsen att senare yttra sig&lt;br&gt;över ett förslag från naturvårdsverket om denna administration och läns-&lt;br&gt;styrelsen finner det då lämpligast att avvakta till dess med att yttra sig om&lt;br&gt;de berörda rutinerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Hallands län: Beträffande administrationen menar länssty-&lt;br&gt;relsen, i motsats till utredaren, att tilldelningen mycket väl kan göras så&lt;br&gt;schablonmässig som naturvårdsverket föreslagit. Länsstyrelsen har sedan&lt;br&gt;flera år tillbaka tillämpat denna metod och erfarenheterna härav är goda.&lt;br&gt;Ytterligare förenklingar bör emellertid kunna övervägas. I ett enkätsvar till&lt;br&gt;naturvårdsverket den 25 maj 1989 har länsstyrelsen framfört bl. a. följan-&lt;br&gt;de. ”Man bör kunna överväga att helt ersätta nuvarande statliga admini-&lt;br&gt;stration med ett system där länsjaktvårdsföreningarna ger ut rekommen-&lt;br&gt;dationer om avskjutningen inom olika områden. Med den sociala kontroll&lt;br&gt;som finns i jaktliga sammanhang torde ”överskjutningar” inte bli något&lt;br&gt;större problem. Ej heller i övrigt synes skäl föreligga att bibehålla nuvaran-&lt;br&gt;de mycket personalkrävande system. Det hittillsvarande arbetet har bidra-&lt;br&gt;git till en ökad förståelse hos jägare för en ”reglerad” jakt och till att en hel&lt;br&gt;del jakträttsliga frågor klarats ut. En övergång till ett friare system av&lt;br&gt;skisserat slag bör emellertid kunna övervägas nu.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen hänvisar i denna del till sitt&lt;br&gt;yttrande över naturvårdsverkets promemoria Förenklad administration&lt;br&gt;av älgjakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen delar helt utredningens över-&lt;br&gt;väganden och förslag beträffande administrationen av älgjakten. Vad na-&lt;br&gt;turvårdsverket i detta sammanhang föreslagit om en schablonmässig älg-&lt;br&gt;tilldelning utan individuell anpassning föranleder emellertid länsstyrelsen&lt;br&gt;uttala att om verkets förslag genomförs detta allvarligt skulle motverka de&lt;br&gt;syften som varit vägledande vid införandet av den samordnade älgjakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsens synpunkter på förslagen röran-&lt;br&gt;de administrationen av jakten redovisas i huvudsak i yttrande över na-&lt;br&gt;turvårdsverkets promemoria ”Förenklad administration av älgjakten”.&lt;br&gt;Dock vill länsstyrelsen framhålla att det totalt sett inte leder till några&lt;br&gt;lättnader i administrativt hänseende om utredarens förslag genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen ifrågasätter om förslagen&lt;br&gt;till andra rutiner vid registrering och tilldelning i verkligheten kommer att&lt;br&gt;innebära en nedbantning av administrationen. Detta har länsstyrelsen&lt;br&gt;framhållit i yttrandet över naturvårdsverkets promemoria ”Förenklad ad-&lt;br&gt;ministration av älgjakten”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens bedömning bör även fortsättningsvis kalvar fallda&lt;br&gt;inom s. k. kalvjaktsområden anmälas till länsstyrelsen för att man skall få&lt;br&gt;ett riktigt underlag vid älgtilldelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen har i yttrande denna dag&lt;br&gt;lämnat synpunkter på naturvårdsverkets förslag till förenklad administra-&lt;br&gt;tion av älgjakten. Länsstyrelsen hänvisar till innehållet i det yttrandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker att rätten att&lt;br&gt;besluta om ersättning av skador av annat vilt än älg, kron- och dovhjort,&lt;br&gt;delegeras till länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker att beslutanderät-&lt;br&gt;ten om ersättning i vissa fall delegeras till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen stöder naturvårdsverkets förslag om enklare administra-&lt;br&gt;tion. Dock anser utredning att tilldelningen inte kan göras så schablonmäs-&lt;br&gt;sig och utan individuell anpassning som naturvårdsverket föreslår. Detta&lt;br&gt;har också påpekats tidigare i yttrandet. I och med den datorisering som nu&lt;br&gt;genomförs är det inte längre någon stor administrativ belastning att utfär-&lt;br&gt;da årliga licenser till samtliga områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare: Utredningsmannen ansluter&lt;br&gt;sig huvudsakligen till vad naturvårdsverket föreslagit om förenklad admi-&lt;br&gt;nistration av älgjakten. Riksförbundet ansluter sig till vad naturvårdsver-&lt;br&gt;ket härvid har föreslagit, samt avstyrker vad utredningsmannen därutöver&lt;br&gt;föreslår i sitt betänkande Skada av vilt. Det bör därjämte noteras att vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som föreslås i Skada av vilt i fråga om registrering av B-licensområden,&lt;br&gt;innebär en uppenbart större administrativ kostnad än vad naturvårdsver-&lt;br&gt;kets förslag medför. Utredningsmannen har inte angett hur denna fördy-&lt;br&gt;ring skall finansieras, vilket strider mot kommittédirektiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna: Förslaget med fri avskjutning inom älgskötselområden&lt;br&gt;innebär en avsevärd förenkling av administrationen. Även de övriga för-&lt;br&gt;slagen som redovisats i betänkandet innebär mindre byråkrati och förenk-&lt;br&gt;lad administration av älgjakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock riktigt att tilldelningsförfarandet inom områdena ej görs&lt;br&gt;alltför schablonmässigt och utan lokal anpassning. Detta tror vi, liksom&lt;br&gt;utredaren, skulle motverka ökad frivillig samverkan inom älgskötselområ-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet: Utredaren föreslår att rätten att besluta om er-&lt;br&gt;sättning för andra viltskador än sådana som avses i 1 § viltskadeförord-&lt;br&gt;ningen delegeras till länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administration av älgjakten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet har i särskild ordning avgivit yttrande över statens na-&lt;br&gt;turvårdsverks promemoria Förenklad administration av älgjakten. För-&lt;br&gt;bundet får i denna del hänvisa till detta yttrande. Det skall dock framhållas&lt;br&gt;att förbundet i stort har enahanda uppfattning om förslagen i Förenklad&lt;br&gt;administration av älgjakten som utredningsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet vill även understryka det angelägna i att anmälan om&lt;br&gt;jaktresultatet bör vara obligatoriskt oavsett om älg fällts eller ej. Obligato-&lt;br&gt;riet skall dock ej omfatta kalvjaktsområdena, där rapportering skall vara&lt;br&gt;obligatorisk endast om kalv eller kalvar fällts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller anmälan av jaktresultat bör vidare understrykas att rapporte-&lt;br&gt;ringen fortsättningsvis bör redovisa fällt djurs kön samt huruvida djuret&lt;br&gt;var kalv, fjoling (ett och ett halvt år) eller äldre djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lätt att avgöra huruvida ett fällt djur är en fjoling eller ett äldre&lt;br&gt;djur. Uppgiften angående fjoling resp, äldre djur är utomordentligt angelä-&lt;br&gt;gen inte minst för att genom älgobs kunna göra kalkyler över älgstammar-&lt;br&gt;nas utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Fondernas användning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen: Viltskadefonderna bör på sikt kunna vara med och finan-&lt;br&gt;siera åtgärder för att förebygga älgskador, ge bidrag till utbildning, infor-&lt;br&gt;mation och lokal administration av älgjakten, finansiera insamling av&lt;br&gt;underlag för planering av älgskötseln lokalt och regionalt samt ge bidrag&lt;br&gt;till länsstyrelsens och länsviltsnämndens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket: Det är mycket angeläget att borttagandet av viltskadeersätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar och en förenklad administration också resulterar i en kraftig minsk-&lt;br&gt;ning av fällavgifterna till länsstyrelserna, särskilt i län som har höga&lt;br&gt;avgifter i dag på grund av stora viltskadeersättningar. Det får inte bli så,&lt;br&gt;att avgifterna endast reduceras obetydligt, samtidigt som pengarna för-&lt;br&gt;svinner åt annat håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom A-licensområden och älgskötselområden bör fällavgiften för varje&lt;br&gt;vuxet djur innefatta avgift för en kalv. Inom älgskötselområden, där mark-&lt;br&gt;ägarna/jägarna själva svarar för administration som annars åligger länssty-&lt;br&gt;relsen bör däremot motsvarande reducerade fallavgifter tas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom B-licensområden och generella områden bör differentierad fällav-&lt;br&gt;gift för vuxet djur och kalv tas ut. Vid fastställandet av dessa bör hänsyn&lt;br&gt;tas till den avsevärt högre administrationskostnad per hektar som dessa&lt;br&gt;små områden förorsakar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet: Utredningen föreslår att varje läns viltskadefond blir&lt;br&gt;helt självförsörjande. Den nuvarande delfunktionen för viltskaderegle-&lt;br&gt;ringsfonden att lämna medel till viltskadefonder som behöver tillskott blir&lt;br&gt;därmed överflödig. Övriga funktioner för viltskaderegleringsfonden före-&lt;br&gt;slås överförda till jaktvårdsfonden, varefter det är tänkt att viltskaderegle-&lt;br&gt;ringsfonden skall upphöra. En förutsättning för förslagets genomförande&lt;br&gt;torde vara att jaktvårdsfondens ändamål formellt vidgas till att omfatta&lt;br&gt;dessa viltskaderegleringsfondens övriga funktioner. Dessutom bör återstå-&lt;br&gt;ende medel i viltskaderegleringsfonden överföras till jaktvårdsfonden. Det&lt;br&gt;har vid några tillfällen förekommit att viltskaderegleringsfonden redovi-&lt;br&gt;sats med ett underskott — ett förhållande som i och för sig inte är förenligt&lt;br&gt;med fondbegreppet. Om läget skulle vara detsamma vid fondens avveck-&lt;br&gt;ling, krävs särskilda beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kammarkollegiets uppdrag att förvalta viltskadereglerings- och jakt-&lt;br&gt;vårdsfonderna ingår inte att göra medlen räntebärande, utan kapitalet är&lt;br&gt;placerat räntelöst på statsverkets checkräkning. Kollegiet och Svenska&lt;br&gt;jägareförbundet har vid flera tillfällen i samband med att jaktvårdsavgif-&lt;br&gt;ten fastställts föreslagit regeringen att jaktvårdsfondens medel skulle göras&lt;br&gt;räntebärande, vilket skulle ha avsevärt ökat möjligheten att tillgodose&lt;br&gt;fondens ändamål utan att höja avgifterna till fonden. Kollegiet återkom-&lt;br&gt;mer nu till denna fråga och föreslår att regeringen föreskriver att förord-&lt;br&gt;ningen (1987:778) om placering av fondmedel under kammarkollegiets&lt;br&gt;förvaltning skall gälla även för jaktvårdsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt betänkandet skall en fällavgift även i fortsättningen betalas för&lt;br&gt;älg, medan ingen fällavgift skall erläggas för kron- och dovhjort. Det är&lt;br&gt;oklart hur uppbörden av fallavgifter skall ske. Ett förtydligande behövs&lt;br&gt;därför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret: Utredningen föreslår att fällavgifterna framgent förutom till&lt;br&gt;administration och liknande även skall användas för att finansiera utbild-&lt;br&gt;ning och information. Utbildningen skall syfta till en bättre balans av&lt;br&gt;älgstammen, dvs. i praktiken en ökad avskjutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret anser det vara rimligt att viss utbildning sker och att man&lt;br&gt;därmed möjligen på sikt åstadkommer en bättre balans. Vi ifrågasätter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid om man inte snabbare och mera direkt skulle uppnå detta&lt;br&gt;resultat genom att utnyttja det ekonomiska incitament som fällavgifterna&lt;br&gt;skulle kunna utgöra. Möjligheterna till detta bör öka om fällavgifterna i&lt;br&gt;framtiden i huvudsak inte behövs som finansieringskälla för ersättning för&lt;br&gt;viltskador. Hittills har höga fällavgifter tagits ut där skadorna varit stora,&lt;br&gt;för att kunna finansiera viltskadeersättningen. Enligt vår mening bör man&lt;br&gt;pröva om man inte i stället borde ha låga fallavgifter i sådana områden för&lt;br&gt;att därmed stimulera till ökad avskjutning. Vi förordar också att man&lt;br&gt;inom länen bör pröva möjligheten till regressiva fällavgifter. Med sådana&lt;br&gt;avgifter, dvs. en lägre avgift tas ut för de älgar — t. ex. en fjärdedel av&lt;br&gt;beslutad tilldelning — som fälls sist, skulle man sannolikt stimulera till&lt;br&gt;ökad avskjutning. Man kan också tänka sig att de sist fällda älgarna blir&lt;br&gt;helt avgiftsfria, som ett slags ”bonusälgar”. Det inkomstbortfall för älgad-&lt;br&gt;ministrationen, som därmed skulle kunna — men inte behöver — uppstå,&lt;br&gt;kan man kompensera med en något högre avgift för de älgar som fälls i&lt;br&gt;början. Utredningen föreslår att jägarna och deras organisationer i största&lt;br&gt;möjliga utsträckning tar över ansvaret för de praktiska älgvårdsfrågorna.&lt;br&gt;Därmed borde myndigheternas nuvarande administration minska och&lt;br&gt;därmed behovet av fällavgifter för att finansiera denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret anser vidare att inriktningen av myndigheternas verksam-&lt;br&gt;het bör förskjutas mot uppföljning och utvärdering. Enligt utredningens&lt;br&gt;direktiv skall fällavgifterna även i framtiden fastställas av länsstyrelserna.&lt;br&gt;Avgifterna bör därvid, enligt vår uppfattning, mycket väl kunna fungera&lt;br&gt;som ett instrument för korrigering, t. ex. genom en differentiering mellan&lt;br&gt;olika viltvårdskretsar i enlighet med de tankegångar som vi skisserat i det&lt;br&gt;föregående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk: Utredningen föreslår att om länsviltnämnden inte&lt;br&gt;är ening om storleken på den del av fallavgiften som skall användas för&lt;br&gt;ersättning av viltskador, skall den särskilt beakta de synpunkter som&lt;br&gt;framförts av representanterna för jägarnas organisationer i nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket kan inte acceptera att endast jägarnas synpunkter&lt;br&gt;särskilt skall beaktas. Frågan om ersättning för viltskador är inte enbart&lt;br&gt;och definitivt inte till största delen en angelägenhet för jägarna. Enligt&lt;br&gt;verkets mening bör därför den aktuella delen av fällavgiften fastställas&lt;br&gt;med beaktande av de synpunkter som både jägarnas och markägarnas&lt;br&gt;representanter framför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens veterinärmedicinska anstalt: Det föreslås att viltskadereglerings-&lt;br&gt;fonden upphör och att dess funktion övertas av jaktvårdsfonden. Verk-&lt;br&gt;samheten inom SVAs viltområde bekostas med medel från jaktvårdsfon-&lt;br&gt;den, och berör i vissa delar frågeställningar rörande skador orsakade av&lt;br&gt;vilt. SVAs fallviltsanslag har räknat i reala termer reducerats under det&lt;br&gt;senaste året. SVA har i annat sammanhang redovisat vad detta får för&lt;br&gt;konsekvenser. Det är angeläget att en samordning mellan viltskaderegle-&lt;br&gt;ringsfonden och jaktvårdsfonden innebär att SVAs fallviltsanslag säker-&lt;br&gt;ställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges lantbruksuniversitet: Ett förenklat system för hanteringen av in-&lt;br&gt;komsterna från jaktvårdsavgiften och fällavgifterna för älg föreslås. Den&lt;br&gt;centrala viltskaderegleringsfonden avskaffas från år 1992 och dess funk-&lt;br&gt;tion övertas av jaktvårdsfonden. Betänkandet är något oklart på denna&lt;br&gt;punkt vad gäller de resurser som skall tillföras jaktvårdsfonden med det&lt;br&gt;nya systemet. SLU utgår från att avsikten är att den av regeringen fast-&lt;br&gt;ställda delen av avgiften skall gå till jaktvårdsfonden i framtiden. När det&lt;br&gt;gäller hur de tillgängliga medlen skall nyttjas — både vad gäller jaktvårds-&lt;br&gt;fonden och de länsvisa viltskadefonderna — anser SLU att det klart skall&lt;br&gt;framgå av reglerna för fondernas utnyttjande att kunskapsuppbyggnad&lt;br&gt;(forskning och utveckling) skall vara ett av de väsentligaste områdena för&lt;br&gt;nyttjande av de indragna medlen. Nuvarande skrivning liksom den nya&lt;br&gt;som anges i betänkandet ger i stort sett inte mer än en antydan om att ett&lt;br&gt;sådant nyttjande är möjlig. Det andra stora området för nyttjandet av&lt;br&gt;älgmedlen skall vara till utbildning och information. Som framgått ovan&lt;br&gt;måste detta vara en av grundstenarna i det framtida älgvårdssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogs- och jordbrukets forskningsråd: Rådet tillstyrker att viltskaderegle-&lt;br&gt;ringsfonden upphör och övertas av jaktvårdsfonden. Det mest betydande&lt;br&gt;området för användning av fondens medel bör enligt SJFRs mening vara&lt;br&gt;forskning och information om vård av våra viltstammar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen har ovan avstyrkt att möjlig-&lt;br&gt;heten till ersättning för grödskador av älg helt tas bort. Likaså har framhål-&lt;br&gt;lits att den föreslagna ordningen att länsviltnämnden skall lämna synpunk-&lt;br&gt;ter på hur mycket som skall gå till viltskadeersättning inte är realistisk om&lt;br&gt;fonden skall kunna fungera som skadeersättare. Ersättningssystemet ri-&lt;br&gt;skerar att därigenom bli uppfattat som godtyckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidraget ur viltskadefonden till länsstyrelsernas administration bör be-&lt;br&gt;gränsas, men på en betydligt högre nivå än den nu fastställda. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen bör således få full kostnadstäckning för administrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: Utredningen har beträffande viltskadefon-&lt;br&gt;dens medel framhållit att dessa liksom tidigare bör användas även för&lt;br&gt;bidrag till länsstyrelsens administration av älgjakten och för länsviltnämn-&lt;br&gt;dens verksamhet. Härtill har utredningen uttalat sitt stöd för principen att&lt;br&gt;utbetalningar ur viltskadefonden till länsstyrelsernas administration bör&lt;br&gt;begränsas i enlighet med vad naturvårdsverket beslutat genom föreskrifter&lt;br&gt;i viltskadekungörelsen (SNFS 1989:6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens uppfattning bör givetvis strävan vara att admini-&lt;br&gt;strationskostnaderna skall hållas så låga som möjligt. Emellertid är den&lt;br&gt;begränsning som tillämpas i naturvårdsverkets föreskrifter om bidrag för&lt;br&gt;direkta kostnader att anse som orealistisk vid en jämförelse med storleken&lt;br&gt;av de verkliga direkta kostnaderna för älgjaktsadministrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De 20 kr. av avgiften per under jaktåret fälld älg som länsstyrelsen för&lt;br&gt;närvarande får ta i anspråk som en kompensation för de direkta kostnader-&lt;br&gt;na är helt otillräckliga. Härtill kommer på relativt kort sikt kostnader för&lt;br&gt;introduktionen av ett databaserat älgjaktsregister som skall hållas uppda-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terat. Härutöver kan förväntas ytterligare kostnader för det fall förslaget&lt;br&gt;om registrering av älgskötselområden skulle genomföras. Om så skulle bli&lt;br&gt;fallet kan även ökade kostnader förutses för länsviltnämndens nya arbets-&lt;br&gt;uppgifter till följd av bl. a. nämndens roll vid tillblivelsen och den fortlö-&lt;br&gt;pande granskningen av skötselplaner för älgskötselområdena. Länsstyrel-&lt;br&gt;sens mening är därför att naturvårdsverkets föreskrifter skall ändras så att&lt;br&gt;länsstyrelsen kan lämnas full kostnadstäckning i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen kan därför inte instämma i förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen förordar att utredningen i stället genom rekommendatio-&lt;br&gt;ner medverkar till att nödvändiga ändringar företas i naturvårdsverkets&lt;br&gt;föreskrifter (SNFS 1989:6) så att balans erhålls vad gäller länsstyrelsens&lt;br&gt;rätt till kompensation för direkta kostnader föranledda av älgjaktsadmi-&lt;br&gt;nistrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker i stort förslaget i övrigt angående fondernas&lt;br&gt;användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dock med viss säkerhet förutses att viltskadeproblematiken i&lt;br&gt;vissa avseenden kommer att finnas kvar under avsevärd tid med åtföljan-&lt;br&gt;de krav på ersättningar. Krav på ersättningar kan övergångsvis betalas ut i&lt;br&gt;vissa kvalificerade fall enligt den föreslagna nya viltskadeförordningen.&lt;br&gt;Men även efter år 1995 är det sannolikt troligt att ersättningsanspråk i&lt;br&gt;särskilt kvalificerade fall kan behöva tillgodoses. Det är därför inte uteslu-&lt;br&gt;tet att giltighetstiden för reglerna om ersättning kan behöva förlängas.&lt;br&gt;Detta ställer krav på förutseende och tillräckligt utrymme i länens viltska-&lt;br&gt;defonder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan därför ifrågasättas om inte avskaffandet av viltskadereglerings-&lt;br&gt;fonden bör anstå, åtminstone fram tills dess den av utredningen föreslagna&lt;br&gt;utvärderingen i ämnet har slutförts.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län, länsviltnämnden:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Viltskadefonderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden delar utredarens uppfattning att fällavgift även i fortsättningen&lt;br&gt;skall betalas för varje fälld älg, men att däremot ingen fällavgift skall&lt;br&gt;erläggas för kron- och dovhjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden har heller inget att erinra mot de förslag som utredaren&lt;br&gt;lämnat vad avser bidragsberättigade verksamheter. Dock är nämnden&lt;br&gt;tveksam till att medel ur viltskadefonderna skall användas för länsstyrel-&lt;br&gt;sernas administration och anser att andra medel skall användas för denna&lt;br&gt;samhällskostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskaderegleringsfonden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden delar utredarens principiella inställning att varje län helt skall&lt;br&gt;kunna svara för sina egna viltskador och att därför någon överföring av&lt;br&gt;medel till viltskaderegleringsfonden ej skall ske. Därav följer att nämnden&lt;br&gt;också delar utredarens uppfattning att regleringsfondens funktion kan&lt;br&gt;övertas av jaktvårdsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län: Utredaren stöder ”principen att utbetal-&lt;br&gt;ningar ur viltskadefonden till länsstyrelsernas administration i enlighet&lt;br&gt;med naturvårdsverkets beslut bör begränsas”. Länsstyrelsen kan inte ac-&lt;br&gt;ceptera ett synsätt som innebär att statens naturvårdsverk skall bestämma&lt;br&gt;storleken på ersättning för verksamhet som länsstyrelsen bedriver. Läns-&lt;br&gt;styrelsen har tidigare framfört denna inställning i skrivelse till naturvårds-&lt;br&gt;verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen delar utredarens uppfatt-&lt;br&gt;ning om att viltskaderegleringsfonden kan upphöra. Enligt förslaget förut-&lt;br&gt;sättes därvid länen vara självförsörjande och att någon överföring av&lt;br&gt;medel till länsviltskadefond därmed inte skall ske. Med hänsyn härtill&lt;br&gt;förutsätter länsstyrelsen att den av regeringen beslutade fasta avgiften kan&lt;br&gt;sänkas efter år 1994. Beträffande bidrag till länsstyrelsens älgjaktsadmi-&lt;br&gt;nistration delar länsstyrelsen inte utredarens uppfattning härvidlag utan&lt;br&gt;anser att administrationen i huvudsak bör täckas av fällavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län: Förslagen föranleder ingen erinran av länssty-&lt;br&gt;relsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län tillstyrker utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län: Bidrag till administrationen av älgjakten,&lt;br&gt;länsviltnämndens verksamhet m. m., skall finansieras med medel ur länets&lt;br&gt;viltskadefond. Fonden skall byggas upp med fällavgifter för vuxna älgar. 1&lt;br&gt;länet falides under år 1989 130 vuxna älgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av förutsättningarna för en långsiktig god vård av kronviltstammen&lt;br&gt;är att licenstilldelningen kan ske med utgångspunkt från aktuella uppgifter&lt;br&gt;om stammens numerär och genomförd avskjutning. Det har ankommit på&lt;br&gt;länsviltnämnden att införskaffa dessa uppgifter. Länsstyrelsen är därför&lt;br&gt;angelägen om att antalet fällda kronhjortar även fortsättningsvis rapporte-&lt;br&gt;ras. Rapporteringen bör avse såväl vuxna djur som kalvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till den särställning som kronviltet har i den skånska faunan&lt;br&gt;och den betydelse som länsstyrelsen tillmäter denna viltart, jämfört med&lt;br&gt;älgen, anser länsstyrelsen att det är skäligt att det utgår fällavgifter även för&lt;br&gt;vuxna djur av kronvilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker i övrigt förslaget att fällavgifter slopas för älg-&lt;br&gt;kalv och dovhjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Hallands län: Vad gäller fondernas användning anser läns-&lt;br&gt;styrelsen att viltskadefonden bör kunna användas för att bekosta admini-&lt;br&gt;strationen av älgjakten i den utsträckning som varje länsstyrelse finner&lt;br&gt;lämpligt. Länsstyrelsen avstyrker därför förslaget att naturvårdsverket&lt;br&gt;skall ges rätt att meddela föreskrifter härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen har ingen erinran mot att&lt;br&gt;viltskaderegleringsfonden upphör den 1 juli 1992 och att fondens funktio-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ner övertas av jaktvårdsfonden. Vad angår de länsvisa viltskadefonderna&lt;br&gt;vill länsstyrelsen uttala följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsmannen har föreslagit att naturvårdsverket skall kunna med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om avgift för länsstyrelsens administrationskostnader.&lt;br&gt;Länsstyrelsen anser att länsstyrelsen på eget ansvar bör kunna fatta beslut&lt;br&gt;om dessa kostnader. Det får anses tillräckligt att naturvårdsverket utfärdar&lt;br&gt;vägledande råd för länsstyrelserna och att riksrevisionsverket i efterhand&lt;br&gt;granskar länsstyrelsernas hantering av denna fråga. Länsstyrelsen kan inte&lt;br&gt;heller ställa sig bakom förslaget att länsstyrelsen särskilt skall beakta de&lt;br&gt;synpunkter som framförts av representanter för jägarnas organisationer i&lt;br&gt;länsviltnämnden. Det beror i så fall på vilka sakskäl som åberopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Enligt länsstyrelsens mening är det&lt;br&gt;orealistiskt att viltskadeproblemen helt skulle kunna försvinna inom en&lt;br&gt;treårsperiod. Säkerligen kommer det att finnas akuta behov av viltskadeer-&lt;br&gt;sättningar vad avser jordbruksgrödor även efter den s. k. övergångsperio-&lt;br&gt;dens slut. Detta innebär att även efter denna bör länsstyrelserna ha möjlig-&lt;br&gt;heter att bevilja ersättningar för viltskador inom jordbruket, varför den&lt;br&gt;rörliga delen av fällavgifterna givetvis bör anpassas med hänsyn härtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens bedömning bör viltskaderegleringsfonden inte upp-&lt;br&gt;höra förrän en säker bedömning kan göras av att viltskadorna verkligen&lt;br&gt;har avtagit i omfattning. Därför bör ett definitivt ställningstagande till&lt;br&gt;fondens eventuella avskaffande inte ske förrän i slutet av den av utredaren&lt;br&gt;föreslagna försöksperioden och mot bakgrund av utvecklingen av viltska-&lt;br&gt;deproblemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intet nämns i förslaget hur det skall förfaras med fondens medel sedan&lt;br&gt;uppgifterna övertagits av jaktvårdsfonden. Fonderade medel får även&lt;br&gt;fortsättningsvis förutsättas komma lantbrukarna till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får avslutningsvis understryka vikten av att betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1990:60) Skada av vilt sambehandlas med statens naturvårdsverks&lt;br&gt;promemoria Förenklad administration av älgjakten eftersom problemom-&lt;br&gt;rådena i de båda utredningarna i vissa stycken sammanfaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsens kostnader för admini-&lt;br&gt;strationen av älgjakten avser till ca 75% de till arealen mindre områdena,&lt;br&gt;som utgör endast 5 % av den totala arealen. Detta arbete syftar mest till att&lt;br&gt;skapa rättvisa mellan olika jägar- och markägarkategorier, vilket primärt&lt;br&gt;är ett intresse för jägarna och markägarna. Länsstyrelsen finner det rimligt&lt;br&gt;att detta arbete bekostas av jägarnas fällavgifter och att länsstyrelsen ges en&lt;br&gt;möjlighet att få ta ut ett bidrag till sina administrationskostnader ur länets&lt;br&gt;viltskadefond. Möjligheten för länsstyrelsen att ta ut bidraget till admini-&lt;br&gt;strationskostnader bör inte begränsas ytterligare genom föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Genom ändringar i viltskadekungörelsen i&lt;br&gt;april 1989 (SNFS 1986:6, NV 45) begränsades bidraget till länsstyrelsernas&lt;br&gt;administrationskostnader till maximalt 200000 kr. Några länsstyrelser&lt;br&gt;ifrågasatte i samband därmed naturvårdsverkets befogenhet att bestämma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan begränsning och gjorde gällande att åtgärden stred mot regeringsfor-&lt;br&gt;men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsernas organisationsnämnd har också i skrivelse den 5 okto-&lt;br&gt;ber 1989 till jordbruksdepartementet begärt ändringar i reglerna av den&lt;br&gt;innebörden att länsstyrelserna kan ta erforderliga medel ur sin resp, fond&lt;br&gt;för administrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län har vidare i skrivelse den 5 februari 1990&lt;br&gt;till civildepartementet föreslagit en höjning av maximibeloppet för admi-&lt;br&gt;nistrationen så att länsstyrelsen får täckning för sina faktiska kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt länsstyrelsen känner till har regeringen ännu inte besvarat skrivel-&lt;br&gt;ser eller vidtagit någon annan åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens administrativa kostnader för verksamheten — uppåt en&lt;br&gt;halv miljon kronor — är betungande. Länsstyrelsen förutsätter att rege-&lt;br&gt;ringen i välvillig anda behandlar framförda önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län: Varje län bör vara självförsörjande.&lt;br&gt;Länsstyrelsen stöder därför förslaget att viltskaderegleringsfonden avskaf-&lt;br&gt;fas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker att den centrala regleringsfon-&lt;br&gt;den upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomsnämnden i Härnösands stift: Egendomsnämnden ansluter sig till&lt;br&gt;avvecklingen av fonderna. Vi vill poängtera att verkligen fällavgifterna&lt;br&gt;sänkes i minst den proportion som rationaliseringen medger.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Viltskadefonderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De länsvisa viltskadefonderna har ursprungligen tillkommit för att möjlig-&lt;br&gt;göra att jordbrukare som drabbas av oacceptabla älgskador på odlad gröda&lt;br&gt;kan få skälig ersättning. Denna möjlighet till viss ersättning för viltskador&lt;br&gt;har medfört en relativt hög toleransnivå inom jordbruket i fråga om&lt;br&gt;viltskador. Beträffande skador förorsakade av dov- och kronhjort, bör det&lt;br&gt;vara möjligt att avskaffa ersättningen på sätt som här föreslagits. Däremot&lt;br&gt;ser riksförbundet det inte som praktiskt möjligt, eller lämpligt, att helt&lt;br&gt;avskaffa möjligheten till framtida ersättning för älgskador på jordbruks-&lt;br&gt;grödor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskaderegleringsfonden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet tillstyrker att viltskaderegleringsfonden avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralorganisationen SACO: När möjligheterna till ersättning för viltska-&lt;br&gt;dor upphör, uppkommer frågan om hur eventuell behållning i viltskade-&lt;br&gt;fonderna skall disponeras. Enligt SACOs uppfattning bör denna fråga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1991/92. I saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredas ytterligare. Framfor allt bör medel ur fondema kunna tas i anspråk&lt;br&gt;för viltforskning, men även den lokala administrationen av älgjakten kan&lt;br&gt;komma att föranleda behov av medel. Det arbete som nu läggs ned i&lt;br&gt;jaktvårdskretsarna är ideellt. Om den regionala regleringen av jakten —&lt;br&gt;främst älgjakten — minskas eller, som utredningen i realiteten föreslår,&lt;br&gt;avskaffas, tillkommer arbete lokalt — t. ex. inom älgskötselområdena. Det&lt;br&gt;är knappast sannolikt att utökat lokalt arbete i fortsättningen enbart kan&lt;br&gt;vila på ideella insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna: Förslaget att ta bort viltskaderegleringsfonden är bra.&lt;br&gt;Man skall inte kunna erhålla ersättning som finansieras av fällavgifter från&lt;br&gt;en helt annan landsdel. Ersättning till viltskador kan aldrig stimulera till&lt;br&gt;ökad avskjutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen är det fel att som i utredningen hävda att ”bör länsstyrelsen&lt;br&gt;särskilt beakta de synpunkter som framförts av representanterna för jägar-&lt;br&gt;nas organisationer” då det gäller fallavgifternas storlek. Varför skall jägar-&lt;br&gt;nas intressen särskilt beaktas? Markägarna bör i första hand vara den part&lt;br&gt;som skall framföra synpunkter om fällavgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsägarnas riksförbund: Förbundet kan inte acceptera utredningens&lt;br&gt;övervägande att länsstyrelsen särskilt skall beakta de synpunkter som&lt;br&gt;framförts av representanterna för jägarnas organisationer i länsviltnämn-&lt;br&gt;den. Vi kan självfallet inte bifalla ett förslag som så uppenbart favoriserar&lt;br&gt;en part i nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Svenska jägareförbundet:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Viltskadefonderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet delar utredarens uppfattning att fallavgift även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen skall betalas för varje älg som falls, alltså även för kalv. Däremot&lt;br&gt;skall fällavgift inte erläggas för kron- och dovvilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet har heller inget att erinra mot de förslag som utredaren&lt;br&gt;lämnar vad avser bidragsberättigade verksamheter och åtgärder, m. m. Av&lt;br&gt;dessa synes bl. a. framgå, att bidrag ur viltskadefonderna föreslås kunna&lt;br&gt;utgå till länsjaktvårdsföreningarnas/jaktvårdskretsarnas ”insamling” av&lt;br&gt;underlag för planering av älgskötseln lokalt och regionalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till de allt större uppgifter i nu förevarande samman-&lt;br&gt;hang som kommer att åvila jaktvårdskretsarna är det mycket angeläget att&lt;br&gt;de får någon ekonomisk ersättning för sitt i regel synnerligen engagerade&lt;br&gt;och uppoffrande arbete. Enligt jägareförbundets mening är resp, viltskade-&lt;br&gt;fond den naturliga medelskällan härvidlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör framhållas att jägareförbundet ovan föreslagit att en be-&lt;br&gt;gränsad möjlighet även framdeles bör kvarstå att i särskilda fall erhålla&lt;br&gt;ersättning för jordbruksskador förorsakade av älg. Vidare har jägareför-&lt;br&gt;bundet föreslagit att det bör övervägas huruvida inte ett likartat förhållan-&lt;br&gt;de borde gälla för skogsskador förorsakade av älg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rörliga delen av fallavgiften måste framdeles anpassas till utfallet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jägareförbundets förslag vad gäller ersättningsmöjligheterna för jordbruks-&lt;br&gt;skador. Den ”treåriga övergångstiden” torde emellertid ge ingående erfa-&lt;br&gt;renheter om de ersättningsanspråk som kan komma att bli aktuella att&lt;br&gt;bestrida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viltskaderegleringsfonden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet delar utredarens principiella inställning att varje län helt&lt;br&gt;skall kunna svara för sina egna kostnader för viltskadorna. Någon överfö-&lt;br&gt;ring av medel från viltskaderegleringsfonden behövs därför inte. De fasta&lt;br&gt;medel som från länen nu betalas till regleringsfonden bör utan olägenhet&lt;br&gt;kunna tillföras jaktvårdsfonden. Denna fond får då fungera som medels-&lt;br&gt;källa för älgforskningen, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av statens naturvårdsverks promemoria&lt;br&gt;Förenklad administration av älgjakten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att nuvarande älgjaktssystem, liksom det tidigare&lt;br&gt;systemet med samordnad älgjakt, är både dyrt och komplicerat att admini-&lt;br&gt;strera. Det har inte heller medfört några positiva effekter i fråga om&lt;br&gt;älgjakten eller skötseln av älgstammen. Naturvårdsverket har därför läm-&lt;br&gt;nat en rad förslag till ändringar av systemet. Vid utarbetandet av förslagen&lt;br&gt;har verket utgått från de bestämmelser som för närvarande gäller för&lt;br&gt;älgjakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den försöksverksamhet med reglerad älgjakt som bedrevs under 20 år i&lt;br&gt;Kronobergs, Västmanlands och delar av Norrbottens län har gett omfat-&lt;br&gt;tande erfarenheter som verket delvis funnit kan ligga till grund för förslag&lt;br&gt;till förändringar av nuvarande system. Verket har emellertid ansett att det&lt;br&gt;inte är möjligt att införa en helt produktionsanpassad älgjakt såsom den&lt;br&gt;bedrevs i försökslänen. Verket har därför utgått från att jakt på områden&lt;br&gt;för B-licens och så kallade kalvjaktområden skall bedrivas även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen. Verket anser för övrigt att jakten på dessa områden har stor&lt;br&gt;betydelse från rekreationssynpunkt och att det skulle kränka enskild rätt&lt;br&gt;att beskära möjligheterna att få jaga på dem. Jakten på områdena i fråga&lt;br&gt;har dessutom hittills inte visat sig ha någon negativ inverkan på älgstam-&lt;br&gt;men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har sådana förslag till förändringar eftersträvats som bättre till-&lt;br&gt;godoser den enskilde jägarens behov och önskemål. Erfarenheterna har&lt;br&gt;visat att det skapar en bättre jakt och bättre förutsättningar för älgstam-&lt;br&gt;mens skötsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår följande ändringar av älgjaktssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Registreringsförfarandet förenklas avsevärt. Den som vill jaga älg på&lt;br&gt;ett visst område skall anmäla det till länsstyrelsen. Anmälan skall innehål-&lt;br&gt;la de uppgifter som länsstyrelsen bestämmer, vilket bör innebära att sam-&lt;br&gt;ma uppgifter som i dag skall finnas i en ansökan om registrering också skall&lt;br&gt;finnas i anmälan. Uppgifterna i anmälan noteras i länsstyrelsens register&lt;br&gt;över älgjaktsområden (persondator eller dataterminal). Därefter erhåller&lt;br&gt;anmälaren ett beslut från länsstyrelsen om att området är registrerat och&lt;br&gt;att en förutsättning för att få bedriva jakt på området är att uppgifterna i&lt;br&gt;anmälan är korrekta. Av beslutet skall vidare framgå om området registre-&lt;br&gt;rats som område för A- eller B-licens eller om området inte registrerats alls&lt;br&gt;(kalvjaktområde).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen kontrollerar alltså inte uppgifterna i anmälan. Ofullstän-&lt;br&gt;dig anmälan återsänds för kompletteringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visar det sig senare att anmälan varit oriktig återkallas registreringsbe-&lt;br&gt;slutet, varvid jakt inte får bedrivas annat än efter älgkalv. Även andra&lt;br&gt;rättsliga åtgärder bör övervägas mot anmälare som medvetet lämnat orik-&lt;br&gt;tiga uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Tilldelning av älg förenklas. För varje älgvårdsdistrikt fastställer&lt;br&gt;länstyrelsen, efter hörande av jaktvårdsförening, jaktvårdskretsar och&lt;br&gt;länsviltnämnd, den minimiareal för områden för A-licens som man måste&lt;br&gt;förfoga över för att få fälla en vuxen älg. Arealen fastställs med hänsyn till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillgången på älg, skadegörelse av älg och trafikolyckor med älg inblandad.&lt;br&gt;Tilldelningen räknas därefter ut automatiskt med hjälp av persondator&lt;br&gt;eller motsvarande som också skriver ut preliminära beslut automatiskt.&lt;br&gt;Tilldelningen görs således schablonmässigt inom hela eller eventuellt stora&lt;br&gt;delar av älgvårdsdistrikt och utan individuell anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Områden för B-licens skall registreras efter anmälan på samma sätt&lt;br&gt;som för områden för A-licens. Registrering skall medges utan särskild&lt;br&gt;prövning. Arealkravet bör för sådana områden vara 5 ha, liksom fallet är i&lt;br&gt;dag för älgjaktsområden med Generell tilldelning. I dag finns lika många&lt;br&gt;områden för B-licens och Generell tilldelning som för A-licens, trots att de&lt;br&gt;förrra bara täcker ca 4% av landets älgjaktsareal. En avbyråkratisering av&lt;br&gt;registreringen av dessa områden skulle leda till avsevärda besparingar för&lt;br&gt;länsstyrelserna utan negativ inverkan på älgstammens skötsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Administrationen av älgjakten på länsstyrelserna bör i största möjli-&lt;br&gt;ga utsträckning datoriseras och automatiseras. Det spar arbete, tid och&lt;br&gt;pengar. Dataprogram finns redan framtagna som kan anpassas enligt&lt;br&gt;föreliggande förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. För stabila älgjaktsområden som bedöms kunna få samma tilldelning&lt;br&gt;under flera år, bör beslut om tilldelning gälla tills vidare (rullande tilldel-&lt;br&gt;ning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Jakträttshavare med A-licens som erhållit en tilldelning som gäller&lt;br&gt;tills vidare, bör tillfälligt få överskrida den årliga tilldelningen. Avskjut-&lt;br&gt;ningen skall dock närmast kommande år minskas med det antal älgar som&lt;br&gt;tilldelningen överskridits med föregående år. Förslaget innebär en avkri-&lt;br&gt;minalisering av överskjutningarna och minskat arbete för polismyndighe-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Tilldelning av älgkalvar på områden för A-licens upphör. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen tilldelar endast vuxna djur. Jakten efter älgkalv blir därmed fri, vilket&lt;br&gt;bl. a. innebär att kalvarna kan beskattas effektivare där de under det&lt;br&gt;aktuella året för tillfället befinner sig. Förslaget bör leda till en behövlig&lt;br&gt;ökad avskjutning av kalv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Fällavgifterna för älgkalv slopas. I stället ökas fällavgifterna för vux-&lt;br&gt;na djur med den avgift som tidigare gällde för älgkalv. Förslaget är en följd&lt;br&gt;av förslaget om fri kalvjakt. Det förväntas dessutom leda till att motiva-&lt;br&gt;tionen för att skjuta älgkalv ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Anmälan om resultat av älgjakten på licensområden bör i fortsätt-&lt;br&gt;ningen göras även om ingen älg fällts. Förslaget är bl. a. en följd av&lt;br&gt;förslaget om fri kalvjakt. Dessutom har många länsstyrelser även av andra&lt;br&gt;skäl begärt en återgång till den tidigare ordningen med obligatorisk skyl-&lt;br&gt;dighet att anmäla jaktresultat. Genomförandet av förslaget innebär för-&lt;br&gt;enklingar för hantering av älgstatistiken, som för övrigt bedöms få ökad&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Ju farre tilldelningsbeslut länsstyrelsen behöver fatta, desto mindre&lt;br&gt;tid och kostnader kräver arbetet. Mycket talar därför för att jägarna bör&lt;br&gt;stimuleras att på frivillig väg slå samman sina marker och därmed skapa&lt;br&gt;områden för storlicenser. Även områden för B-licenser bör ha rätt att ingå&lt;br&gt;i ett sådant storlicensområde. Naturvårdverket anser dock att ett ökat&lt;br&gt;antal storlicenser inte får medföra att ytterligare en administrativ nivå&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införs i älgjakten. I samhället gäller ju generellt att man försöker skapa&lt;br&gt;korta beslutsvägar och ökad decentralisering. Älgjakten utgör inget undan-&lt;br&gt;tag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Naturvårdsverket anser att ökad frihet genom avreglering leder till&lt;br&gt;ökade kunskaper och ökat ansvar hos jägarna. Verket vill därför förorda&lt;br&gt;ett system som innebär att älgjaktsområden som är minst 2000 ha och som&lt;br&gt;bildats på frivillig väg, själva får svara för skötseln av sin älgstam (älgsköt-&lt;br&gt;selområden). Det innebär att några beslut om tilldelning inte behöver&lt;br&gt;fattas. Området bestämmer således självt år från år vilken avskjutning som&lt;br&gt;är lämplig med hänsyn till tillgången på älg, älgskador och trafikolyckor&lt;br&gt;med älg inblandad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Jakttiden för älg bör generellt omfatta hela jakttidsramen, det vill&lt;br&gt;säga tiden september—januari (län med septemberjakt) som oktober—&lt;br&gt;januari (övriga län). Långa jakttider ökar möjligheterna att fälla tilldelat&lt;br&gt;antal djur, ger andra jägare bättre utrymmen för sin jakt, ger en lugnare&lt;br&gt;jakt och skapar bättre möjligheter att beskatta skadegörande älgar. Dessut-&lt;br&gt;om spar en lång jakttid arbete för länsstyrelserna, då behovet av att utöka&lt;br&gt;jakttiden för att möjliggöra skyddsjakt bortfaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Beslut om tilldelning bör fortsättningsvis inte få överklagas. Na-&lt;br&gt;turvårdsverket kan naturligtvis inte ha bättre förutsättningar än länsstyrel-&lt;br&gt;serna att i det enskilda fallet göra en mer precis bedömning av hur stor&lt;br&gt;tilldelning ett enskilt älgjaktsområde bör ha. Förvaltningslagens bestäm-&lt;br&gt;melser tillgodoser på ett nöjaktigt sätt de krav den enskilde kan ha på att&lt;br&gt;långt fram i beslutsprocessen kunna påverka sin sak. Härtill kommer att&lt;br&gt;flera beslut enligt jaktförordningen redan i dag inte får överklagas. Försla-&lt;br&gt;get skulle innebära en mycket stor avlastning för såväl länsstyrelserna som&lt;br&gt;naturvårdsverket, men även för länsjaktvårdsföreningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. B-licensområden, Generella älgjaktsområden och Kalvjaktområden&lt;br&gt;avskaffas i Malmöhus län. I stället införs allmän jakt på alla områden som&lt;br&gt;inte är registrerade för A-licens. Den allmänna jakten föreslås få bedrivas&lt;br&gt;enligt de principer som gällde före den samordnade älgjaktens införande&lt;br&gt;1975 (1976). Regler för den allmänna älgjakten i Malmöhus län bör införas&lt;br&gt;i JF (2§, bilaga 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanställning av remissyttranden över statens&lt;br&gt;naturvårdsverks promemoria Förenklad administration av&lt;br&gt;älgjakten&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över rapporten lämnats av skogsstyrelsen, do-&lt;br&gt;mänverket, statskontoret, riksrevisionsverket, samtliga länsstyrelser utom&lt;br&gt;länsstyrelsen i Gotlands län, Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare,&lt;br&gt;Lantbrukarnas riksförbund, Skogsindustrierna, Skogsägarnas riksförbund,&lt;br&gt;Svenska jägareförbundet och Svenska samernas riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av länsstyrelserna har bifogat yttranden från länets lanbruks-&lt;br&gt;nämnd, skogsvårdsstyrelse, länsviltnämnd, länsjaktvårdsförening eller&lt;br&gt;distriktorganisation av Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare. Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Jämtlands län har bifogat yttrande från SCA Skog AB. Länssty-&lt;br&gt;relsen i Västerbottens län har bifogat yttrande från Skogsägarna Västerbot-&lt;br&gt;ten-Örnsköldsvik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härutöver har yttranden kommit in från Gällivare och Överkalix&lt;br&gt;jakt vårdskretsar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Allmänt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen är helt överens med naturvårdsverket vad&lt;br&gt;gäller det angivna målet för administrationen av älgjakten.Vi vill särskilt&lt;br&gt;framhålla att skötseln av älgstammen måste decentraliseras och delas av&lt;br&gt;markägarna och jägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket tar fasta på den enskilde jägarens krav och önskemål.&lt;br&gt;Detta är riktigt men vad som saknas i skrivningen är ett erkännande även&lt;br&gt;av markägarens krav och önskemål. Jägare (jakträttsinnehavare) och&lt;br&gt;markägare är inte alltid samma personer, eller ense om kraven. Detta har&lt;br&gt;tydligt visat sig när det gäller betesskadorna på tallungskog. Av naturliga&lt;br&gt;skäl är jägaren ofta mera tolerant än markägaren/skogsbrukaren när det&lt;br&gt;gäller älgbetesskadorna. Till detta kommer samhällsintresset av en ”hög&lt;br&gt;och värdefull virkesavkastning”, som det övergripande skogspolitiska må-&lt;br&gt;let uttrycks i skogsvårdslagen. Under de senaste decennierna har — inom&lt;br&gt;vissa områden i ökande grad — markägar- och samhällsintressena fått stå&lt;br&gt;tillbaka för jägarintressena. Det är därför nödvändigt att företrädare för de&lt;br&gt;areella näringarna skogsbruk och jordbruk i framtiden får ett reellt infly-&lt;br&gt;tande på älgstammens storlek och beskattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administrativa system som inbjuder till långa behandlingstider och&lt;br&gt;tidskrävande diskussioner mellan markägare, myndigheter, jakträttsinne-&lt;br&gt;havare och jägarnas organisationer måste undvikas. Den bästa lösningen&lt;br&gt;torde vara att så långt möjligt lägga ansvaret för vården av älgstammen på&lt;br&gt;lokal nivå hos markägare, jägare och jakträttsinnehavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis ser skogsstyrelsen positivt på förslaget att förenkla&lt;br&gt;administrationen av älgjakten och delegera ansvaret för älgstammens sköt-&lt;br&gt;sel så långt som möjligt till jägarna och markägarna. Markägarnas inflytan-&lt;br&gt;de bör dock göras starkare än vad som framgår av förslaget. Endast i det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fall att älgjakten missköts i sådan grad att älgstammen avviker allför&lt;br&gt;kraftigt från vad som kan betraktas som rimligt och lämpligt kan en mer&lt;br&gt;detaljerad styrning av avskjutningen från samhällets sida anses motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket: Naturvårdsverket anger, att målet med älgjaktens admini-&lt;br&gt;stration i första hand skall vara att sköta älgstammen på ett biologiskt&lt;br&gt;riktigt sätt med hänsyn till viltskador, viltolyckor och andra samhällsin-&lt;br&gt;tressen. Administrationen skall så långt möjligt avbyråkratiseras. Domän-&lt;br&gt;verket instämmer i detta. En god skötsel av älgstammen förutsätter ett&lt;br&gt;förtroendefullt samarbete mellan markägare och jägare. Ofta men långt&lt;br&gt;ifrån alltid är detta samma personer. På grund av älgskadomas ekonomis-&lt;br&gt;ka betydelse på skog måste det vara markägarna som skall ha det avgöran-&lt;br&gt;de inflytandet på älgstammens numerär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att uppnå en så långt möjligt produktionsanpassad älgjakt bör vara ett&lt;br&gt;naturligt mål. Som naturvårdsverket insett är möjligheterna att admini-&lt;br&gt;strera fram en sådan begränsade. Areal, arrondering och älgbonitet påver-&lt;br&gt;kar möjligheterna till en produktionsanpassad jakt. Ofta krävs samverkan&lt;br&gt;mellan markägare/jägare inom större jaktområden. En sådan samverkan&lt;br&gt;bör uppmuntras och tryck läggas på att den kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret: Statskontoret har genom representation i referensgrupp&lt;br&gt;följt arbetet med förenklingen av älgjaktsadministrationen. Vi tillstyrker&lt;br&gt;statens naturvårdsverks (SNV) förslag i sin helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom förslaget innebär en förändrad roll för länsstyrelserna i sam-&lt;br&gt;band med jaktadministrationen vill vi dock peka på behovet att följa&lt;br&gt;effekterna av förändringen. Därför bör SNV få i uppdrag att utvärdera det&lt;br&gt;nya systemet. Utvärderingen bör ske när det nya systemet varit gällande i&lt;br&gt;två jaktsäsonger och inrikta sig på juridiska, ekonomiska och biologiska&lt;br&gt;aspekter. Statskontoret är berett att biträda SNV vid en dylik utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med juridiska aspekter avser vi den, i enlighet med förslaget, begränsade&lt;br&gt;rätten till överprövning av länsstyrelsernas beslut om tilldelning. Denna&lt;br&gt;förändring bör följas för att utröna om SNV härigenom frånhändar sig ett&lt;br&gt;instrument för att vårda älgstammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ekonomi anser statskontoret att administrationen av älgjak-&lt;br&gt;ten bör vara självfinansierad genom uttag ur viltskadefond e. d. Eftersom&lt;br&gt;det i dag inte går att ange vilka kostnader den förenklade administrationen&lt;br&gt;kommer att medföra för länsstyrelserna bör utvärderingen inrikta sig på&lt;br&gt;att undersöka detta samt även att lämna förslag på ett system för att&lt;br&gt;länsstyrelserna skall få full täckning för sina kostnader för älgjaktsadmi-&lt;br&gt;nistrationen från annan intäktskälla än statskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvärdering av ett nytt jaktsystem bör även omfatta vilka biologiska&lt;br&gt;konsekvenser ett nytt jaktsystem medför samt vilka effekter det nya re-&lt;br&gt;gelverket medför för vården av älgstammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket: Riksrevisionsverket (RRV) noterar med tillfredsstäl-&lt;br&gt;lelse den avreglering och de förenklingar av administrationen av älgjakten&lt;br&gt;som föreslås i promemorian. RRV vill dock peka på att konsekvenserna av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslaget om ökat datorstöd inom administrationen av älgjakten inte är&lt;br&gt;tillräckligt belysta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen yttrar sig samtidigt över&lt;br&gt;utredningen ”Skada av vilt” (SOU 1990:60). Denna utredning och statens&lt;br&gt;naturvårdsverks PM behandlar delvis samma saker men kommer även&lt;br&gt;delvis till olika slutsatser. Länsstyrelsen hänvisar därför även i förevaran-&lt;br&gt;de remiss till sitt yttrande över betänkandet ”Skada av vilt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket hävdar att älgavskjutningen för större delar av landet i dag är för&lt;br&gt;låg. Det finns därför ingen anledning att vara rädd för en avskjutning som&lt;br&gt;blir högre än planerat. En älgstam återhämtar sig enligt verkets menig&lt;br&gt;snabbt efter en tillfälligt för hög avskjutning. Älgjakten anges även ha en&lt;br&gt;självreglerande förmåga, dvs. om tilldelningen är högre än vad jägaren&lt;br&gt;subjektivt anser att älgstammen tål, minskas avskjutningen automatiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens erfarenheter stämmer bara delvis överens med verkets i&lt;br&gt;ovan angivna avseenden. Naturligtvis kan verkets framställning i denna&lt;br&gt;del ha större relevans för andra områden i landet med annorlunda lokala&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Stockholms län är det ostridigt så att älgavskjutningen inte är för låg,&lt;br&gt;tvärtom har delar av länet en svag och minskande stam på grund av jakt&lt;br&gt;(stora delar av Södertörn).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens erfarenhet gäller vidare teorin om jaktens självreg-&lt;br&gt;lerande förmåga bara en del trakter med en balanserad och i storlek ganska&lt;br&gt;väl avvägd älgstam. I trakter med svag stam är jakttrycket i allmänhet&lt;br&gt;däremot för högt, med ytterligare vikande stam som följd. Administrativa&lt;br&gt;ingripanden måste där vidtas med kraftiga licensminskningar och/eller&lt;br&gt;s. k. koförbud under tillräckligt många jaktsäsonger för att höja älgstam-&lt;br&gt;men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande gäller i områden med för stor älgstam. Här måste jaktutta-&lt;br&gt;get öka, vilket också kräver administrativa styrmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det remitterade förslaget utgår från att den grundläggande strukturen i&lt;br&gt;förfarandet och beslutsfattandet bibehålls. Enligt länsstyrelsens mening&lt;br&gt;borde emellertid en betydligt mer omfattande reform än den nu föreslagna&lt;br&gt;bli föremål för överväganden. Utgångspunkten bör därvid vara att åstad-&lt;br&gt;komma en mer långtgående förenkling och ett effektivare utnyttjande av&lt;br&gt;tillgängliga resurser och den sakkunskap som finns på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under alla omständigheter måste en bättre kostnadstäckning ges för&lt;br&gt;administrationen än vad som är för handen för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: Det är tillfredsställande att älgjaktsadminist-&lt;br&gt;rationen nu ses över. Under de senaste 15 åren har en rad förändringar&lt;br&gt;skett i jaktlagstiftningen. Ändringar har vidtagits för att bl. a. möjliggöra&lt;br&gt;viltvårdande jakt i olika samverkansformer samtidigt som skilda av jakten&lt;br&gt;berörda samhällsintressen i övrigt skall tillgodoses. Älgjaktsadministratö-&lt;br&gt;rerna har med de resurser som ställs till förfogande — och i nivå med dessa&lt;br&gt;— haft att anpassa sig till förändringarna samt fortlöpande i det admini-&lt;br&gt;strativa arbetet fått i uppgift att på bästa möjliga sätt lösa de problemställ-&lt;br&gt;ningar som uppkommit. Det är naturligtvis av stor betydelse att de goda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erfarenheter som därvid vunnits kan tas till vara och vinna spridning i det&lt;br&gt;fortsatta arbetet. Vidare är det av största vikt att meningsfulla förenklingar&lt;br&gt;kan genomföras av administrationen inom det vida och komplexa arbets-&lt;br&gt;fältet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många samhällsintressen och ett stort antal människor berörs av de&lt;br&gt;förslag utredningen presenterat. De konsekvenser som följer av ett genom-&lt;br&gt;förande av förslagen ställer krav på att speciell hänsyn tas i många hänse-&lt;br&gt;enden där intressen står i konflikt mot varandra. Utredningsförslagen är&lt;br&gt;inte tillräckligt genomarbetade vad gäller allsidig genomsyn av den&lt;br&gt;komplexa problematik som de ställda förslagen alstrar och hur skilda&lt;br&gt;berörda intressen i tillräcklig mån skall tillgodoses. En sådan kvalité bör&lt;br&gt;enligt länsstyrelsens mening prägla redovisningen av ett uppdrag av ifråga-&lt;br&gt;varande karaktär. Utredningen är således enligt länsstyrelsens mening&lt;br&gt;ofullgången och bristfällig vad gäller redovisningen av nödvändiga lös-&lt;br&gt;ningar på problem som en del av förslagen skulle fora med sig ur både&lt;br&gt;lagliga och praktiska hänseenden för det fall de genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län: Inledningsvis konstaterar länsstyrelsen&lt;br&gt;att SNV anser att ”förslaget bör ses som en enhet, som om möjligt i sin&lt;br&gt;helhet antingen bör antas eller förkastas”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att hela förslaget inte kan antas. Då administra-&lt;br&gt;tionsvolymen bestäms av regelsystemet, ambitionsnivån och servicenivån&lt;br&gt;finner länsstyrelsen ändå att delar av förslaget bör beaktas för en förenk-&lt;br&gt;ling av jaktadministrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen ansluter sig till målsättningen att åstadkomma sådana&lt;br&gt;förändringar av jaktadministrationen som kan förmodas leda till förenk-&lt;br&gt;lingar och minskade kostnader for såväl jägare som myndigheter och&lt;br&gt;organisationer. Administrationen får dock inte förenklas till den grad att&lt;br&gt;älgvården äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig målsättning har varit att ta fasta på den enskilde&lt;br&gt;jägarens krav och önskemål. Länsstyrelsen tror att det knappast är möjligt&lt;br&gt;att åstadkomma ett system som flertalet jägare uppfattar som meningsfullt&lt;br&gt;och är motiverade att anpassa sig till.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar statens naturvårdsverks bedömning att nuvarande&lt;br&gt;älgjaktssystem är både dyrt och komplicerat att administrera. Verket utgår&lt;br&gt;dock i sitt förslag ifrån att det inte är möjligt att nu göra några ändringar i&lt;br&gt;det grundläggande regelsystemet beträffande B-licenser och den fria&lt;br&gt;kalvjakten. Verket föreslår därför endast vissa förenklingar beträffande&lt;br&gt;administrationen. En del av förslagen har helt eller delvis redan genom-&lt;br&gt;förts av länsstyrelsen, som också i övrigt kan tillstyrka flera av förslagen.&lt;br&gt;På några punkter är länsstyrelsen dock tveksam till konsekvenserna av de&lt;br&gt;föreslagna förändringarna. Detta gäller framför allt tanken att registrera&lt;br&gt;mindre s. k. B-områden utan närmare prövning. Ett större antal B-områ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den kan medföra att statsmakternas målsättning med viltvården ej kan&lt;br&gt;uppfyllas då bl. a. möjligheterna att styra älgstammens storlek minskar.&lt;br&gt;Länsstyrelsen är också tveksam till en alltför schablonartad tilldelning&lt;br&gt;inom så stora områden som hela kommuner. Den kan upplevas som alltför&lt;br&gt;orättvis och därför oacceptabel av jägarna. I fråga om förslaget att införa&lt;br&gt;fri avskjutning inom större s. k. älgskötselområden vill länsstyrelsen i&lt;br&gt;stället föreslå en utökning av påbörjat system med storlicenser. I dessa&lt;br&gt;kvarstår vissa möjligheter för länsstyrelsen till övergripande inverkan på&lt;br&gt;älgstammens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vill därför inte tillstyrka att naturvårdsverkets förslag i&lt;br&gt;dessa delar genomförs nu. Länsstyrelsen föreslår i stället att man under en&lt;br&gt;försöksperiod prövar förslagen i ett eller två av de län som deltagit i&lt;br&gt;utredningen. Erfarenheterna från dessa län kan sedan utgöra underlag för&lt;br&gt;en bedöming av om förändringarna i nu aktuella delar bör genomföras&lt;br&gt;över hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt länsstyrelsens mening beklagligt att det inte var möjligt att&lt;br&gt;åstadkomma en radikal förenkling av systemet för älgjakten samtidigt som&lt;br&gt;man säkerställer en rimlig nivå på viltvården. Länsstyrelsen måste för att&lt;br&gt;hantera sin del av systemet avdela inte oväsentliga resurser i en tid när&lt;br&gt;anslagen för länsstyrelsens verksamhet i sin helhet minskar. Om den&lt;br&gt;radikala förenklingen inte kan göras för närvarande är det enligt länsstyrel-&lt;br&gt;sens uppfattning rimligt att överväga om inte länsstyrelsens kostnader för&lt;br&gt;bibehållande av en rimlig älgvård i högre grad än hittills bör finansieras via&lt;br&gt;avgifterna på jakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar statens naturvårdsverks bedöming att B-licensområ-&lt;br&gt;den svarar för en stor del av arbetsbelastningen och kostnaderna för&lt;br&gt;länsstyrelsen. Jakten där är ej heller anpassad efter markens och älgstam-&lt;br&gt;mens storlek, vilket är anmärkningsvärt bl. a. från biologisk synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jönköpings län: I promemorian poängteras att målet med&lt;br&gt;älgjaktens administration i första hand skall vara att sköta älgstammen på&lt;br&gt;ett biologiskt riktigt sätt med hänsyn till viltskador, viltolyckor och andra&lt;br&gt;samhällsintressen. Enligt länsstyrelsens mening överensstämmer det an-&lt;br&gt;givna målet med det hitintills gällande målet för älgvården, nämligen att&lt;br&gt;älgstammen bör hållas vid en god kvalitativ och lämplig kvantitativ nivå&lt;br&gt;samtidigt som älgens skadegörelse på skog och växande gröda begränsas&lt;br&gt;och riskerna för älgkollisioner i trafiken minskas. Länsstyrelsen anser att&lt;br&gt;de ovan angivna målen kan uppnås på ett tillfredsställande sätt med den i&lt;br&gt;promemorian föreslagna förenklingen av administrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med en reglerad älgjakt innebär ofrånkomligt viss admini-&lt;br&gt;stration. Det radikalaste sättet att minska administrationen av älgjakten&lt;br&gt;vore att inte reglera den genom licenstilldelning utan att variera jakttidens&lt;br&gt;längd beroende på om man vill minska eller öka älgstammens storlek&lt;br&gt;eventuellt också i kombination med förbud mot fallande av djur av visst&lt;br&gt;kön eller ålder under hela eller viss del av jakttiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhoppningsvis kommer det av naturvårdsverket föreslagna systemet&lt;br&gt;med s. k. älgskötselområden med fri avskjutning att få en sådan omfatt-&lt;br&gt;ning att administrationen av den anledningen avsevärt kommer att förenk-&lt;br&gt;las.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att man har möjlighet att få registrera s. k. särskilt&lt;br&gt;licensområde (B-område) skapar i sig en betydligt större administration än&lt;br&gt;om man bara kunde registrera A-licensområden och få bedriva jakt på&lt;br&gt;endast årskalv på all annan mark. Naturvårdsverket påpekar också i pro-&lt;br&gt;memorian att orsaken till den alltför omfattande administrationen i grun-&lt;br&gt;den är att systemet inte strikt bygger på en helt produktionsanpassad jakt,&lt;br&gt;men att det av politiska skäl kan vara svårt att i nuvarande läge helt&lt;br&gt;ompröva älgjaktssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rent allmänt vill länsstyrelsen framhålla att tvångsåtgärder bör undvi-&lt;br&gt;kas i så stor utsträckning som möjligt, då de skapar olust hos jägarna och&lt;br&gt;medför en utökad administration. Systemet bör så långt som möjligt bygga&lt;br&gt;på frivillighet. Systemförändringar som skapar nya administrativa nivåer&lt;br&gt;måste också undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att här föreliggande förslag till förenklad admi-&lt;br&gt;nistration bör ses som en enhet, som om möjligt i sin helhet antingen bör&lt;br&gt;antas eller förkastas. Länsstyrelsen instämmer i detta då de föreslagna&lt;br&gt;åtgärderna griper in i varandra. Om man skulle avstå från att genomföra&lt;br&gt;någon av de föreslagna förändringarna kan det förhindra genomförandet&lt;br&gt;av andra förändringsförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan sagts ovan anser länsstyrelsen att de föreslagna förändringar-&lt;br&gt;na av administrationen i stort sett inte påverkar gällande mål för älgvår-&lt;br&gt;den. Vissa av de föreslagna åtgärderna skulle kunna underlätta att uppnå&lt;br&gt;de uppställda målen. Länsstyrelsen ställer sig därför positiv till de i prome-&lt;br&gt;morian föreslagna förenklingarna av älgjaktsadministrationen. Här tas&lt;br&gt;därför endast de punkter upp, där länsstyrelsen har synpunkter på försla-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kronobergs län: Enmansutredaren Jan Fransson har i&lt;br&gt;betänkandet ”Skada av vilt” (SOU 1990:60) ansett att vissa delar i na-&lt;br&gt;turvårdsverkets förslag inte bör genomföras. Länsstyrelsen delar enmans-&lt;br&gt;utredarens uppfattning, med undantag av övervägandena om minsta stor-&lt;br&gt;lek på ett älgskötselområde. Här anser länsstyrelsen att naturvårdsverkets&lt;br&gt;förslag på 2000 ha bör kunna godtas. Närmare motivering framgår av&lt;br&gt;länsstyrelsens yttrande över viltskadebetänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslaget i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen delar naturvårdverkets uppfatt-&lt;br&gt;ning att det nuvarande älgjaktssystemet kräver en alltför omfattande ad-&lt;br&gt;ministration. För att underlätta det årliga arbetet med licenstilldelningar-&lt;br&gt;na använder länsstyrelsen sedan två år tillbaka persondator. Härigenom&lt;br&gt;har väsentliga fördelar vunnits ur arbetssynpunkt. Kostnaden för admini-&lt;br&gt;strationen av älgjakten har före datorisering beräknats till ca 650000&lt;br&gt;kr./år. Mot bakgrund av att denna verksamhet drar resurser från annan&lt;br&gt;väsentlig verksamhet i form av såväl personal som direkta kostnader,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser länsstyrelsen att alla förslag som siktar till att minska det administra-&lt;br&gt;tiva arbetet är värdefulla. Länsstyrelsen tillstyrker därför i allt väsentligt&lt;br&gt;de i promemorian framlagda förslagen till förenklingar. I det följande&lt;br&gt;lämnas därför kommentarer endast i de enskilda delar där länsstyrelsen&lt;br&gt;har avvikande mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen vill inledningsvis instämma i&lt;br&gt;naturvårdsverkets uppfattning att nuvarande älgjaktssystem kräver en allt-&lt;br&gt;för omfattande administration. Det är därför synnerligen angeläget att&lt;br&gt;förenklingar kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har ansett att verkets förslag bör ses som en enhet som&lt;br&gt;om möjligt antingen bör antas i sin helhet eller förkastas. Länsstyrelsen&lt;br&gt;tillstyrker i allt väsentligt förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län: Promemorian har tillkommit efter ett&lt;br&gt;regeringsuppdrag till naturvårdsverket att utarbeta lämliga rutiner för&lt;br&gt;registrering av licensområden och för beslut om älgtilldelning. Naturvårds-&lt;br&gt;verket har emellertid inte hållit sig till detta uppdrag utan föreslår nu också&lt;br&gt;delvis ganska vittgående sakliga ändringar i gällande regleringssytem. Det-&lt;br&gt;ta är otillfredsställande och innebär att naturvårdsverket också tagit upp&lt;br&gt;frågor som samtidigt utretts av en statlig utredning vars betänkande ”Ska-&lt;br&gt;da av vilt” lagts fram i år. Beträffande de sakfrågor som rör älgjaktens&lt;br&gt;reglering hänvisar länsstyrelsen till sitt nyligen avgivna yttrande över detta&lt;br&gt;betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att dess förslag bör ses som en enhet som om&lt;br&gt;möjligt bör antingen antas helt eller förkastas. Nu föreligger avgörande&lt;br&gt;invändningar mot en del av förslagen redan av det skälet att dessa står i&lt;br&gt;strid mot ställningstaganden som riksdagen gjort. Efter ett samtidigt över-&lt;br&gt;vägande av förslagen i promemorian och betänkandet ”Skada av vilt” bör&lt;br&gt;man emellertid kunna genomföra några framkomna förslag vilka — enligt&lt;br&gt;den bedömning länsstyrelsen här gjort — ur olika synpunkter kan anses&lt;br&gt;välmotiverade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget med de&lt;br&gt;erinringar som anges och välkomnar särskilt de föreslagna ändringarna&lt;br&gt;som rör Malmöhus län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Hallands län: Statens naturvårdsverk beskriver inlednings-&lt;br&gt;vis i sin promemoria hur handläggningen för närvarande går till på länssty-&lt;br&gt;relserna. Härefter lämnar man förslag på rutiner som kan förenkla hand-&lt;br&gt;läggningen. För länsstyrelsen i Hallands del är de flesta förslagen inga&lt;br&gt;nyheter då de sedan länge praktiserats här i länet. Som exempel kan&lt;br&gt;nämnas schablonmässig beräkning av tilldelningen med hjälp av person-&lt;br&gt;dator.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen vill inledningsvis understryka&lt;br&gt;att administrationen av älgjakten måste förenklas så mycket som möjligt.&lt;br&gt;Hittills har detta försvårats av flera orsaker. Bl. a. har statsmakterna inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;insett vilket administrativt arbete som jaktlagstiftningen inneburit i prak-&lt;br&gt;tiken. Ett exempel är de s. k. B-licenserna. Vidare tar jägarna mycket tid i&lt;br&gt;anspråk genom telefonsamtal och personliga besök. Det borde i stället vara&lt;br&gt;jägarnas egna organisationer som skulle svara för information till jägarna i&lt;br&gt;större utsträckning än som nu sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Naturvårdsverket har i sin promemoria&lt;br&gt;föreslagit vissa förenklingar av administrationen. Länsstyrelsen är inte i&lt;br&gt;alla delar beredd att tillstyrka naturvårdsverkets förslag. Flera frågor kring&lt;br&gt;älgjakten hanteras i dag av jaktvårdsföreningen. Dessa belastar inte staten&lt;br&gt;utan bekostas av jägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Värmlands län: Naturvårdsverkets förslag i rubricerade&lt;br&gt;promemoria har i väsentliga delar berörts och kommenteras i den särskil-&lt;br&gt;da utredningen som redovisats i betänkandet ”Skada av vilt” (SOU&lt;br&gt;1990:60). I sitt yttrande över betänkandet har länsstyrelsen ställt sig bak-&lt;br&gt;om utredningens överväganden och förslag beträffande administrationen&lt;br&gt;av älgjakten. Länsstyrelsen har därvid särskilt berört frågan om älgtilldel-&lt;br&gt;ning och förslagen om förlängd jakttid och inrättande av älgskötselområ-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får i nu föreliggande yttrande hänvisa till utredningens&lt;br&gt;överväganden i betänkandet och till vad länsstyrelsen anfört i anslutning&lt;br&gt;till detta. Härutöver vill länsstyrelsen understryka vikten av att de av&lt;br&gt;riksdagen fastlagda principerna för övergången från generell älgtilldelning&lt;br&gt;till licensjakt genomförs. En ändring av principerna i enlighet med vad&lt;br&gt;naturvårdsverket föreslagit skulle allvarligt kunna äventyra den fortsatta&lt;br&gt;samordningen av älgjakten och leda till en ökad uppsplittring av licensom-&lt;br&gt;rådena. I övrigt har länsstyrelsen inget att erinra mot att de förslag till&lt;br&gt;förenklingar i administrationen av älgjakten som naturvårdsverket föresla-&lt;br&gt;git genomförs. Flera av förslagen har redan prövats och införts av länssty-&lt;br&gt;relsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län: Reglerna för skötseln av älgstammen speglar&lt;br&gt;hänsynstaganden till främst olika kategorier markägare och jägare. Följden&lt;br&gt;har blivit ett komplicerat och selektivt regelsystem. Länsstyrelsen anser att&lt;br&gt;den nationella målsättningen för älgvården, dvs. en älgstam av hög kvalitet&lt;br&gt;och anpassad till betestillgång, de areella näringarna och trafiksäkerheten,&lt;br&gt;borde ha kunnat uppnås med enklare och mera generella regler och där-&lt;br&gt;med till lägre kostnader. Naturvårdsverket har konstaterat att några egent-&lt;br&gt;liga rationaliseringar och kostnadsbesparingar inte är möjliga med mindre&lt;br&gt;hela älgjaktssystemet omprövas. Verket har dock utgått från förutsättning-&lt;br&gt;en att förenklingar skall eftersträvas inom ramen för de principer som&lt;br&gt;gäller för nuvarande system. Denna förutsättning gäller därför även de&lt;br&gt;synpunkter som länsstyrelsen lämnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administreringen av älgjakten finansieras för närvarande till en mindre&lt;br&gt;del genom bidrag från fonderade avgifter för fällda älgar och i allt väsent-&lt;br&gt;ligt genom medel över statsbudgeten. Länsstyrelsen anser det lämpligt att&lt;br&gt;de direkta kostnaderna helt täcks genom bidrag för att en rimlig service-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nivå skall kunna upprätthållas. Varje länsstyrelse bör själv få bestämma&lt;br&gt;bidragets storlek enligt självkostnadsprincipen. Det ger också möjlighet för&lt;br&gt;länsstyrelsen att i samråd med jägarorganisationerna tillhandahålla olika&lt;br&gt;grader av service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen anser att det är positivt&lt;br&gt;att naturvårdsverket nu efter några års tillämpning av den nya lagstiftning-&lt;br&gt;en ser över älgjaktsadministrationen. Givetvis är det därvid bra att man&lt;br&gt;tillvaratar de goda erfarenheterna av den reglerade älgjakten i bl. a. Väst-&lt;br&gt;manlands län när man nu lägger förslag till en förenklad administration av&lt;br&gt;älgjakten. Länsstyrelsen anser emellertid att naturvårdsverkets förslag i&lt;br&gt;många fall har lagts utan att en allsidig bedömning har gjorts beträffande&lt;br&gt;dess konsekvenser ur såväl legal som praktisk synpunkt. Den föreslagna&lt;br&gt;avregleringen skulle skapa en inte önskvärd regellöshet. Förslaget ger inte&lt;br&gt;heller några konkreta anvisningar om hur man t. ex. skall lösa problemen&lt;br&gt;med de alltför stora viltskadorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Det är av stor vikt att älgjaktsadministra-&lt;br&gt;tionen förenklas i så stor utsträckning som möjligt, i synnerhet i dagens&lt;br&gt;läge när länsstyrelsernas resurser tydligen skall minskas kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen får inledningsvis uttala&lt;br&gt;att länsstyrelsen delar naturvårdsverkets uppfattning att nuvarande&lt;br&gt;älgjaktssystem kräver en alltför omfattande administration och att, om&lt;br&gt;några egentliga rationaliseringar och kostnadsbesparingar skall vara möjli-&lt;br&gt;ga, hela systemet i första hand bör omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Administrationen av älgjakten drar stora kostnader och innebär mycket&lt;br&gt;krångel för älgjägarna. Det finns därför, enligt länsstyrelsens mening,&lt;br&gt;anledning att noga överväga om inte hela älgjaktssystemet bör omprövas.&lt;br&gt;Älgjaktssystemet som sådant är dock uppställt mot bakgrund av de mål för&lt;br&gt;älgvårdspolitiken som statsmakterna ställt upp. Flera av de uppställda&lt;br&gt;målen har man lyckats att uppfylla väl. Älgen är en livskraftig, individrik&lt;br&gt;viltart i landet. Älgstammen erbjuder stora rekreationsmöjligheter för&lt;br&gt;jägare m. fl. Köttvärdet av de fällda älgarna är stort. I det stora hela kan&lt;br&gt;rättvisa förhållanden sägas råda mellan olika jägar- och markägarkategori-&lt;br&gt;er vad gäller avskjutningsmöjligheterna. Samhällets mål att begränsa ska-&lt;br&gt;dorna av älgen, i trafiken och på skog och gröda m.m. har dock dåligt&lt;br&gt;uppfyllts. Dessa skador är alltför omfattande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar naturvårdsverkets bedömning att det är de mindre&lt;br&gt;områdena som svarar för en omotiverat stor del av arbetsbelastningen och&lt;br&gt;kostnaderna för länsstyrelserna. De till arealen mindre områdena, uppgå-&lt;br&gt;ende till sammanlagt 6% av den totala ägjaktsarealen i länet, svarar för&lt;br&gt;uppskattningsvis ca 75% av länsstyrelsens arbete. Det är därför särskilt&lt;br&gt;angeläget att få en förenkling av älgjaktssystemet för sådana områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare innebär maxtilldelningarna för egentliga licensområden (A-om-&lt;br&gt;råden) mycket arbete för länsstyrelserna. Delvis utgör de, som länsstyrel-&lt;br&gt;sen närmare utvecklar i yttrande över betänkandet (SOU 1990:60) ”Skada&lt;br&gt;av vilt”, ett hinder för att åstadkomma en från skadesynpunkt ökad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avskjutning av älg. Länsstyrelsen anser också, i likhet med vad som anförs&lt;br&gt;i betänkandet, att jägarna och markägarna bör ges ett större ansvar for&lt;br&gt;avskjutningen. Innehavarna av större licensområden bör kunna anförtros&lt;br&gt;att själva bedöma lämplig avskjutning inom områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen finner starka skäl tala för en långtgående avreglering av&lt;br&gt;älgjakten. Risken med en avreglering är främst att jägarna skulle utnyttja&lt;br&gt;den frihet som avregleringen medför till att göra alltför stora avskjutning-&lt;br&gt;ar. Som nämnts tidigare är det önskvärt från skadesynpunkt att avskjut-&lt;br&gt;ningen ökas. Det ligger inte heller i jägarnas intresse att skjuta ned älgstam-&lt;br&gt;men alltför mycket. Därigenom begränsar de ju sina egna jaktmöjligheter i&lt;br&gt;framtiden. Länsstyrelsen tror därför att den nämnda risken inte är så stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får således föreslå att älgjakten blir föremål for en bety-&lt;br&gt;dande avreglering och tecknar nedan en skiss till hur ett nytt älgjaktssy-&lt;br&gt;stem kan utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen välkomnar naturvårdsverkets&lt;br&gt;översyn av administrationen och undersökningen av möjligheterna att&lt;br&gt;förenkla densamma. Företrädare för länsstyrelsen har haft förmånen att i&lt;br&gt;verkets referensgrupp redovisa fakta och erfarenheter och på så sätt lämna&lt;br&gt;underlag for verkets bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har i det följande koncentrerat sig på att redovisa vilka&lt;br&gt;konsekvenser föreslagna åtgärder skulle få från administrativ synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hel del av förslagen är bra och bör kunna genomföras. Vissa är mer&lt;br&gt;tveksamma och kan behöva utredas eller övervägas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen delar naturvårdsverkets&lt;br&gt;uppfattning att orsaken till den omfattande administrationen är att syste-&lt;br&gt;met inte bygger på en helt produktionsanpassad jakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har redan tidigare, av resursskäl, tvingats införa förenk-&lt;br&gt;lingar och rationaliseringar av älgjaktsadministrationen. En del av försla-&lt;br&gt;gen i naturvårdsverkets PM bedöms tillsammans kunna innebära ytterliga-&lt;br&gt;re resursbesparingar. För länsstyrelsen i Västerbottens län torde besparing-&lt;br&gt;en dock inte bli särskilt stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län: Målet med en förenklad administration&lt;br&gt;skall, enligt naturvårdsverket, i första hand vara att sköta älgstammen på&lt;br&gt;ett biologiskt riktigt sätt med hänsyn till viltskador, viltolyckor och andra&lt;br&gt;samhällsintressen. Härvidlag är det viktigt att den enskilde jägaren och&lt;br&gt;markägaren uppfattar att hans speciella kunnande och intresse tillvaratas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så långt det är möjligt är det en självklarhet att offentlig administration&lt;br&gt;skall vara motiverad. Detta gäller också länsstyrelsens arbete med älgad-&lt;br&gt;ministration och reglering av viltskador men också naturvårdsverkets&lt;br&gt;handhavande av dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norrbottens län har försöksverksamhet med reglerad älgjakt bedrivits&lt;br&gt;nedanför lappmarksgränsen sedan år 1971 och fram till den nuvarande&lt;br&gt;jaktlagstiftningen började gälla år 1988. Inom länet i övrigt tillämpades&lt;br&gt;reglerna i 13 § jaktlagen (1938:279) i dess äldre lydelse. Således harjakt på&lt;br&gt;”generella områden” inte bedrivits i länet. Naturvårdsverkets förslag skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därför granskas delvis utifrån andra utgångspunkter än vad gäller riket i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare: Som naturvårdsverket själv&lt;br&gt;framhåller, är detta förslag en bred kompromiss som beaktar de viktigaste&lt;br&gt;yrkanden och behov som framkommit från berörda parter. Den referens-&lt;br&gt;grupp som stått till naturvårdsverkets förfogande har enhälligt godtagit det&lt;br&gt;av verket framlagda förslaget. Det enda som diskuterades i den omnämn-&lt;br&gt;da referensgruppen, och som inte återfinns i naturvårdsverkets förslag, var&lt;br&gt;möjligheten att uttaga någon form av registreringsavgift för licensområ-&lt;br&gt;den. I övriga frågor rådde enighet om kompromissens innehåll såsom den&lt;br&gt;återges i det remitterade förslaget. Det bör därutöver noteras att natur-&lt;br&gt;vårdsverket har tillfört förslaget vissa synpunkter om den lokala jägarrep-&lt;br&gt;resentationen som inte var förankrad i nämnda referensgrupp. Som försla-&lt;br&gt;get i den delen kom att utformas, riskerar Jägarnas riksförbund att ute-&lt;br&gt;stängas från den lokala verksamheten, vilket uppenbart inte var meningen&lt;br&gt;med ifrågavarande kompromiss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet vill särskilt understryka den närmast historiska betydel-&lt;br&gt;sen detta kompromissförslag innefattar. För första gången någonsin har&lt;br&gt;enighet uppnåtts i älgjaktsfrågan mellan landets båda jägarorganisationer&lt;br&gt;och samtliga berörda myndigheter. Det kommer att få förödande konse-&lt;br&gt;kvenser om denna kompromiss skulle slås sönder. De starka motsättningar&lt;br&gt;som då skulle uppkomma tillskapar kaos och omöjliggör en bred samför-&lt;br&gt;ståndslösning. Både viltet, jägarna och samhället skulle åsamkas stor djup-&lt;br&gt;gående skada därav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att riksförbundet inte är helt nöjt med alla delar&lt;br&gt;i nämnda kompromissförslag. Enigheten om den förenklade administra-&lt;br&gt;tionen för registrering av B-licensområden har haft en direkt avgörande&lt;br&gt;betydelse för att riksförbundet skulle kunna ställa sig bakom hela kompro-&lt;br&gt;misspaketet. Vad gäller exempelvis de extremt långa jakttidsramarna som&lt;br&gt;föreslås, har förutsättningen varit att det är fråga om ramar inom vilka&lt;br&gt;länsstyrelsen fastställer lämplig jakttid. Vidare skall möjligheten till lokala&lt;br&gt;älgjaktsområdens ökade självbestämmanderätt ses för vad de är — möjlig-&lt;br&gt;heter som kan prövas och bestå om resultaten därav faller väl ut. Samma&lt;br&gt;förhållande bör naturligtvis gälla i fråga om den fria kalvjakten inom&lt;br&gt;registrerade licensområden. Enligt riksförbundets mening bör vinterjakt&lt;br&gt;efter älg endast komma till utnyttjande i syfte att skydda värdefull ung-&lt;br&gt;skog, i de fall höstens älgjakt inte gett åsyftat resultat för begränsning av&lt;br&gt;älgskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning att riksförbundet tillförsäkras reellt inflytande&lt;br&gt;inom den lokala älgjaktsadministrationen, samt att förslaget bibehålls&lt;br&gt;intakt med däri angiven förenkling vid registrering av B-licensområden,&lt;br&gt;tillstyrker riksförbundet naturvårdverkets kompromissförslag att genom-&lt;br&gt;föras i obeskuren helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lantbrukarnas riksförbund-skogsägarnas riksförbund:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden delar verkets uppfattning att administrationen runt älgjakten&lt;br&gt;kan minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden tillstyrker att tilldelningsbeslut i fortsättningen inte kan&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden anser att beslut som i grunden berör jakträtten även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis skall kunna överklagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden tillstyrker att anmälan av jaktresultat i fortsättningen görs&lt;br&gt;obligatoriskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden anser att verkets förslag till nytt tilldelningssystem innebär&lt;br&gt;för stor schablonmässighet och saknar nödvändig individuell anpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden konstaterar att frågan om överföring av generell mark till B-&lt;br&gt;licens är överspelad i och med regeringens proposition om förlängning av&lt;br&gt;den generella jakten t. o. m. år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundens synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk har på regeringens uppdrag utrett administratio-&lt;br&gt;nen runt älgjakten. Utredningen ger en klar och belysande bild av nuvaran-&lt;br&gt;de system vad avser registrering av mark och tilldelning samt möjligheter&lt;br&gt;att överklaga fattade beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan konstatera att handläggningen av dessa frågor varierar från län&lt;br&gt;till län, men att verkets beskrivning i stort är riktig. Målet med administra-&lt;br&gt;tionen är att sköta älgstammarna på ett biologiskt riktigt sätt med hänsyn&lt;br&gt;till viltskadorna i jord- och skogsbruket, viltolyckor och andra samhällsin-&lt;br&gt;tressen. En målsättning har varit att ta fasta på enskilda jägares krav och&lt;br&gt;önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden delar denna målsättning men vill framhålla att verksamhe-&lt;br&gt;ten, för att få acceptans inom breda led, måste vara effektiv och uppfattas&lt;br&gt;av berörda parter som rättvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbunden kan konstatera överlappningar och motsättningar mellan&lt;br&gt;natuvårdsverkets förslag och de förslag som redovisas i betänkandet om&lt;br&gt;ersättning vid vissa viltskador ”Skada av vilt SOU 1990:60”. Genomförs&lt;br&gt;grundprinciperna i viltskadeutredningen, bl. a. tillskapandet av nya&lt;br&gt;samverkansformer för älgjakten, ”älgskötselområden”, och förslaget&lt;br&gt;vinner gehör i markägarkretsar måste detta automatiskt medföra en&lt;br&gt;minskning av länsstyrelsernas arbete och en administrativ besparing. Till-&lt;br&gt;skapandet av älgskötselområden kommer att medföra vidgade möjligheter&lt;br&gt;till frivillig samverkan mellan områden som i dag är registrerade för&lt;br&gt;generell tilldelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förbundens uppfattning bör statens natuvårdsverks PM ”Förenk-&lt;br&gt;lad administration av älgjakten” sambehandlas och underordnas viltska-&lt;br&gt;deutredningen ”Skada av vilt SOU 1990:60”. Vissa problemställningartas&lt;br&gt;nämligen upp i både statens naturvårdsverks PM och i betänkandet, men&lt;br&gt;med olika lösningar och slutsatser som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill vi påtala och ta avstånd från den ton och de nedsät-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tande omdömen om markägare och jägare som kommer till uttryck i&lt;br&gt;promemorian. I promemorian anförs bl. a.: ”Jägarna finner systemet orätt-&lt;br&gt;vist och därför försvarligt att försöka utnyttja till egen förmån”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket vill alltså påskina att markägare och jägare på ett&lt;br&gt;otillbörligt sätt och med gott samvete utnyttjar nuvarande system. Dessa&lt;br&gt;påståenden är kränkande och grovt överdrivna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturligtvis kan man i en krets av lOOOOO-tals människor hitta ett fåtal&lt;br&gt;personer som företräder dessa åsikter, men verkligheten är att majoriteten&lt;br&gt;av markägare och jägare är solidariska och ytterst angelägna att bevara och&lt;br&gt;utveckla viltstammar av god kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna: Det kan tyckas förvånande att inte denna utredning har&lt;br&gt;utarbetats tillsammans med jordbruksdepartementets utredning ”Skada&lt;br&gt;av vilt”. Ett gemensamt betänkande hade gett större tyngd åt framför allt&lt;br&gt;föreliggande utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag är den administrativa hanteringen av älgjaktsfrågor alltför kompli-&lt;br&gt;cerad och dyrbar. Det bör genom små förändringar finnas goda möjlighe-&lt;br&gt;ter att avbyråkratisera det administrativa arbetet runt älgjakten. Administ-&lt;br&gt;rationsarbetet måste anpassas så att det stimulerar till ökad avskjutning på&lt;br&gt;älg. Engagemanget hos markägare/jägare måste höjas. Detta för att på kort&lt;br&gt;tid försöka reducera älgstammen till en ur markägarnas och samhällets&lt;br&gt;synpunkt acceptabel nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi är därför i stort positivt inställda till utredningens förslag. Dessa är&lt;br&gt;till stora delar exempel på bra åtgärder som kan stimulera till att höja&lt;br&gt;avskjutningen på älg. Som vi ser det är höjd avskjutning det enda sättet att&lt;br&gt;få bukt med älgproblemen. De flesta av förslagen skulle även innebära&lt;br&gt;avsevärda besparingar för såväl länsstyrelserna som naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet: Inledningsvis skall framhållas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den svenska älgstammen representerar mycket stora ekono-&lt;br&gt;miska värden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att älgjakten och ”älgskådning” ger rika tillfällen till rekreation&lt;br&gt;och friluftsliv för ett mycket stort antal människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Svenska jägareförbundets bestämda mening måste, bl. a. mot&lt;br&gt;bakgrund härav, grundsynen på älg vara positiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet redovisar nedan sina synpunkter under de av natur-&lt;br&gt;vårdsverket i promemorian angivna rubrikerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket konstaterar att målet med älgadministrationen i första&lt;br&gt;hand skall vara att sköta älgstammen på ett biologiskt riktigt sätt med&lt;br&gt;hänsyn till viltskador, viltolyckor och andra samhällsintressen, samt att&lt;br&gt;tillvarata den enskilde jägarens krav och önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man vill åstadkomma bestämmelser som av jägarna uppfattas som&lt;br&gt;meningsfulla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet ansluter sig helt till målsättningen. Förbundet vill dock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot bakgrund av gjorda erfarenheter understryka att det knappast är&lt;br&gt;möjligt att åstadkomma ett system som alla jägare ställer upp på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet vill dock betona att det stora flertalet jägare alltid ställer sig&lt;br&gt;lojala men givetvis önskar en ordning för älgjakten som i huvudsak kan&lt;br&gt;uppfattas som rättvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens beskrivning av nuvarande hantering av registrering, tilldel-&lt;br&gt;ning och överklaganden är i huvudsak riktig. Det skall dock framhållas att&lt;br&gt;handläggningen varierar mycket mellan olika län. Förenklingar har i flera&lt;br&gt;fall införts. Bl. a. används dator även för automatisk beräkning av tilldel-&lt;br&gt;ning för enskilda älgjaktsområden med samma tilldelningsnorm. Det skall&lt;br&gt;slutligen observeras att beskrivningen ej är helt objektiv utan ger en sämre&lt;br&gt;bild av hur den nuvarande ordningen fungerar än vad som är motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på älgjaktssystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt naturvårdsverket innebär systemet med B-licens djupa orättvisor&lt;br&gt;och medför att det saknas motiv för enskilda markägare att ingå i större&lt;br&gt;älgjaktsområden med produktionsanpassad jakt. Verket poängterar vida-&lt;br&gt;re, att småområden — generellområden, B-licens och kalvjaktsområden —&lt;br&gt;står för en stor del av administrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet delar dessa naturvårdsverkets uppfattningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser inte att småområden har några negativa konse-&lt;br&gt;kvenser ur älgskötselsynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet delar inte denna naturvårdsverkets uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den direkta betydelsen för älgvården av de älgar som skjuts på småom-&lt;br&gt;råden är vid nuvarande omfattning tämligen obetydlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något som däremot är synnerligen negativt för älgjakten och därmed för&lt;br&gt;älgstammen är om jägare finner det attraktivt att bryta ut sin mark ur&lt;br&gt;större älgjaktsområden. Vidare är det självklart så att ju större andel av&lt;br&gt;älgjakten som sker i splittrad form, dessto större negativa effekter kan den&lt;br&gt;få för att nå och sedemera kunna bibehålla en balanserad älgstam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uppsplittring är också tvärtemot de krav på samordning inom större&lt;br&gt;älgskötselområden som älgforskare, m. fl. med erfarenhet av älgvård föror-&lt;br&gt;dar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill Svenska jägareförbundet också påtala och med&lt;br&gt;kraft vända sig mot det av naturvårdsverket använda generaliserande och&lt;br&gt;gentemot de svenska jägarna nedvärderande uttryckssättet som verket mer&lt;br&gt;eller mindre genomgående använder i sin framställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Jägarna har ofta svårt att hantera papper---kartor,---”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägare torde i jämförelse med många andra grupperingar i&lt;br&gt;samhället vara förhållandevis kunniga i att läsa kartor. Några jämförelser&lt;br&gt;mellan jägare och andra kategorier när det gäller skicklighet i registrering&lt;br&gt;av älgjaktsområden har, såvitt jägareförbundet har sig bekant, inte heller&lt;br&gt;förekommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägarna finner systemet orättvist och ”därför försvarligt att försö-&lt;br&gt;ka utnyttja till egen förmån”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket låter här påskina att de svenska jägarna — ca 270000&lt;br&gt;älgjägare — finner det nuvarande systemet sådant att de med gott samvete&lt;br&gt;kan utnyttja det till egen vinning. Verkligheten är en helt annan. Den&lt;br&gt;absoluta merparten av de svenska älgjägarna är utomordentligt angelägna&lt;br&gt;om den svenska älgstammen och vill ha sådana regler och bestämmelser&lt;br&gt;att dels älgstammen kan skötas på ett riktigt sätt dels jakten kan genomfö-&lt;br&gt;ras under trevliga och rättvisa former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registrering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk konstaterar att registrering av älgjaktsområden&lt;br&gt;utan tvekan är den ”mest arbets- och resurskrävande delen av administra-&lt;br&gt;tionen av älgjakten”. Vidare finner verket att syftet med administrationen&lt;br&gt;skall vara ”att åstadkomma en biologiskt grundad skötsel av älgstammen”.&lt;br&gt;Detta bör enligt naturvårdsverket ”rimligen leda till att älgjakt endast får&lt;br&gt;bedrivas på älgjaktsområden av sådan storlek att de årligen kan förväntas&lt;br&gt;tåla en årlig avskjutning av minst en vuxen älg”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet delar i princip dessa naturvårdsverkets upp-&lt;br&gt;fattningar. Förbundet vill emellertid i detta sammanhang redovisa och&lt;br&gt;understryka att merparten av arbetet med älgadministrationen sker på&lt;br&gt;faltet och i huvudsak av ideellt arbetande krafter. Inte minst genom&lt;br&gt;jaktvårdskretsarnas försorg genomförs ett utomordentligt omfattande ar-&lt;br&gt;bete till gagn för älgvården. Vad gäller tesen att den minsta jaktliga&lt;br&gt;enheten skall medge avskjutning av en vuxen älg årligen kan denna emel-&lt;br&gt;lertid klart ifrågasättas och får under inga förhållanden drivas för långt.&lt;br&gt;Målsättningen bör alltfort vara att samordna jakten till alltfler flerälgsli-&lt;br&gt;censer. Först då kan målsättningen om en biologiskt grundad skötsel av&lt;br&gt;älgstammen uppnås. Härför talar även administrativa skäl, då åtminstone&lt;br&gt;de mindre enälgslicenserna kommer att ”pendla” mellan A- och B-licensal-&lt;br&gt;ternativen, vilket ökar kraven på administrativa insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i övrigt anföres under den ifrågavarande rubriken utgöres huvud-&lt;br&gt;sakligen av värderingar, vilka utmynnar i principiella ställningstaganden&lt;br&gt;som vid en tillämpning allvarligt skulle kunna skada den svenska älgjakten&lt;br&gt;och rasera det i huvudsak goda samarbete kring älgvården som i dag finns&lt;br&gt;mellan markägare och jägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket påstår bl. a. att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;älgavskjutningen inom större delen av landet är för låg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;negativa konsekvenser för älgstammen inte uppstår även om av-&lt;br&gt;skjutningen blir högre än vad som planerats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en älgstam återhämtar sig snabbt efter en tillfälligt för hög av-&lt;br&gt;skjutning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från skadesynpunkt anses ingen älgstam liten nog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jägarna — oavsett tilldelningens storlek — bara skjuter det antal&lt;br&gt;älgar de anser att stammen tål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av dessa påståenden, vilka några kan ifrågasättas och&lt;br&gt;andra är uppenbart felaktiga, finner naturvårdsverket att man genom en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;noggrann registrering av älgjaktsområden inte kan åstadkomma en god&lt;br&gt;skötsel av älgstammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet finner i likhet med verket detta fullständigt&lt;br&gt;självklart. Noggrannhet i registreringen av älgjaktsområden har över hu-&lt;br&gt;vud taget inget med skötseln av älgstammen att göra. Den för skötseln av&lt;br&gt;älgstammen helt avgörande faktorn är att jägare och markägare gemen-&lt;br&gt;samt, för tillräckligt stora områden, som skall kunna anses hålla en egen&lt;br&gt;älgstam, fastlägger en polyci för denna stams utveckling och beskattning&lt;br&gt;samt genomför den fastlagda polycin i praktiken. Vid en sådan skötsel/&lt;br&gt;hantering av en älgstam kan såväl numerär som kvalitet och/eller ålders-&lt;br&gt;sammansättning påverkas i beslutad riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna grundläggande princip bygger emellertid på att markägarna och&lt;br&gt;jägarna beslutar om en samordning av älgvården och tar beslut om beskatt-&lt;br&gt;ningsprinciper för stora områden. Naturvårdsverket har här missuppfattat&lt;br&gt;vad frågan gäller. Verket konstaterar nämligen dels att samordningen inte&lt;br&gt;får göras till ett självändamål dels att krav på samordning ”naturligtvis&lt;br&gt;bara bör ställas när ett visst markområde arealmässigt inte uppnår grund-&lt;br&gt;kravet för att årligen få tillstånd att fälla en vuxen älg”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket hävdar vidare att samordning av jakten inte i något&lt;br&gt;fall får ske med tvång och att samordningen tar bort den lustbetonade&lt;br&gt;delen av jakten. Samordning försämrar också, enligt naturvårdsverket,&lt;br&gt;den enskilde jägarens ansvar för älgstammen och innebär ökad admini-&lt;br&gt;stration och ökade kommunikationsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet finner denna negativa inställning till samordning av&lt;br&gt;älgjakten synnerligen anmärkningsvärd. Den innebär i första hand ett&lt;br&gt;misstroende mot alla de småmarkägare som i åratal lagt ner ett uppoffran-&lt;br&gt;de arbete på att sammanföra marker för att få en säkrare och mer menings-&lt;br&gt;full jakt och framför allt för att kunna sköta älgstammen på ett riktigt sätt.&lt;br&gt;Därvid har naturligtvis även arronderingen av älgjaktsområdena en högst&lt;br&gt;avsevärd betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av landets ca 300000 markägare har ca 280000 — de flesta små mark-&lt;br&gt;ägare — insett betydelsen av samverkan och bildat jaktvårdsområden,&lt;br&gt;jaktvårdsföreningar, älgjaktsföreningar eller på liknande sätt gått samman&lt;br&gt;för att få en meningsfull produktionsanpassad jakt och i regel en bättre&lt;br&gt;social samvaro under jakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare redovisas från älgforskningens sida att man vid skötseln av en&lt;br&gt;älgstam bör utgå från ett område som håller minst 200 produktiva kor.&lt;br&gt;Detta innebär givetvis inte att jakten skall ske samordnat över hela are-&lt;br&gt;alen. För arealen måste emellertid fastställas vissa beskattningsprinciper&lt;br&gt;som skall följas av de olika jaktlagen inom området. Detta kräver obe-&lt;br&gt;tingat en samordning av älgskötseln/-jakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilldelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin vällovliga strävan att minska administrationen kring älgjakten före-&lt;br&gt;slår verket en beräkningsrutin för ”hur stor areal man skall förfoga över i&lt;br&gt;varje älgvårdsdistrikt för att årligen få fälla ett vuxet djur. Endast den&lt;br&gt;arealen skall vara utgångspunkt för tilldelningens storlek”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är få jaktliga frågor som orsakat så mycket tvister och irritation som&lt;br&gt;just frågan om älgtilldelning för visst markområde. Den absoluta rättvisan&lt;br&gt;kan aldrig uppnås. Det är emellertid en högprioriterad angelägenhet att&lt;br&gt;verkligen kunna ge den tilldelning som är aktuell for de olika jaktområde-&lt;br&gt;na. Älgförekomsten är nämligen ofta mycket ojämnt fördelad beroende på&lt;br&gt;födotillgång, biotop, m.m., och älgarna måste skjutas där de finns. Ett&lt;br&gt;annat synsätt leder lätt till underbeskattning av stammen med åtföljande&lt;br&gt;ökning av risken för skadegörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning av stora älgskötselområden kan tilldelningen till&lt;br&gt;varje sådant område göras tämligen schablonartad. Älgskötselområdet&lt;br&gt;ordnar därefter detaljtilldelningen till de i älgskötselområdet ingående&lt;br&gt;jaktområdena. Som ovan redovisats har emellertid naturvårdsverket&lt;br&gt;underkänt älgskötselområdena. Då man inte både kan äta kakan och ha&lt;br&gt;den kvar finner Svenska jägareförbundet att man antingen får lägga ner ett&lt;br&gt;synnerligen stort arbete på älgtilldelningen till de enskilda områdena —&lt;br&gt;små som stora — eller ställa upp på storlicenser av något slag där man utan&lt;br&gt;”myndighetsadministration” inom storlicensens ram fördelar älgarna på&lt;br&gt;de olika i storlicensen ingående jaktliga enheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt jägareförbundets uppfattning bör naturvårdsverkets promemoria&lt;br&gt;sambehandlas och underordnas ”Skada av vilt”. Vissa av problem-&lt;br&gt;komplexen tas nämligen upp både i naturvårdsverkspromemorian och i&lt;br&gt;betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Registrering av älgjaktsområden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen anser att förutom B- och kalvjaktsområden&lt;br&gt;bör även G-områden behållas tills effekterna av de förslag som framförs i&lt;br&gt;betänkandet ”Skada av vilt” kunnat utvärderas. En förlängning av över-&lt;br&gt;gångstiden för G-områden t. o. m. år 1994 syns därför motiverad. Någon&lt;br&gt;administrativ belastning bör detta inte innebära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen har inget att erinra mot de föreslagna förenklingarna i&lt;br&gt;registreringsförfarandet som innebär att anmälan ersätter ansökan, att&lt;br&gt;länsstyrelsens kontroll av lämnade uppgifter begränsas starkt samt att&lt;br&gt;registreringen skall gälla tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket: Naturvårdsverket föreslår att systemet med A-licens, B-&lt;br&gt;licens och oregistrerat s. k. kalvjaktsområde skall bestå. Domänverket&lt;br&gt;tillstyrker detta. Vid avvecklingen av dagens generella områden bör regler&lt;br&gt;skapas, så att dessa så långt möjligt övergår till eller uppgår i A-licenser och&lt;br&gt;inte B-licenser. Den föreslagna förenklade registreringen av A- och B-&lt;br&gt;områden tillstyrkes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minsta areal för A-licens bör tillåta en årlig avskjutning på minst en&lt;br&gt;vuxen älg och en kalv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 övrigt tillstyrker domänverket att registrering skall gälla tills vidare&lt;br&gt;liksom formerna för underrättelse till sökanden m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län: Beträffande nuvarande älgjaktsområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upptäcker länsstyrelsen inte sällan att angiven registrerad markareal är for&lt;br&gt;stort angiven. Av naturvårdsverket föreslagen anmälan, utan egentlig kon-&lt;br&gt;troll, torde efter en tid resultera i såväl dubbelregistreringar av fastigheter&lt;br&gt;som en sammanlagt avsevärt för stor registrerad jaktareal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsälgkartan förutsätter verket behöver vara kvar. Då torde ändå bara&lt;br&gt;en blygsam del av förutsatt vinst med anmälan för registrering vara gjord.&lt;br&gt;Vid inritning eller tidigare kontroll av älgkarta upptäcks nämligen en del&lt;br&gt;ofullkomligheter i ansöknings-/anmälningshandlingarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkets förslag företer dessutom ett antal ofullkomligheter. Hur skall&lt;br&gt;t. ex. förfaras vid övertagande av registrering av ett område? Skall inte&lt;br&gt;befintlig registerhavare kommuniceras enligt förvaltningslagen (1986:223)&lt;br&gt;innan han avregistreras? Dessa frågor besvaras inte i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkets förslag till ändringar i kraven för registrering av A-licensområ-&lt;br&gt;den avstyrks med hänsyn till vad som anförts. Förslagen kommer annars&lt;br&gt;på sikt att ge mer arbete än nuvarande system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vill vidare uttrycka betänkligheter vid avskaffandet av&lt;br&gt;älgjaktsområden med generell tilldelning, G-områden, enligt punkt 5 i&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna till jaktlagen (1987:259). Dessa områden är i&lt;br&gt;länet ca 1000 st. Det kan antas att när övergångstiden för dessa områdens&lt;br&gt;existens går ut kommer huvuddelen av registerhavama att begära område-&lt;br&gt;na registrerade som B-licensområden. Detta skulle medföra en mycket stor&lt;br&gt;arbetsbelastning med hänsyn till de krav som enligt riksdagens beslut ställs&lt;br&gt;på områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ändring av kraven på B-licensområden enligt naturvårdsverkets för-&lt;br&gt;slag skulle innebära en arbetsbesparing som skulle vara betydande det år&lt;br&gt;G-licensområdena löper ut. Förslaget i denna del tillstyrks därför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen avstyrker förslaget om förenklat&lt;br&gt;anmälnings/registreringsförfarande av älgjaktsområden av följande skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens mångåriga erfarenhet vad gäller registrering av&lt;br&gt;sådana älgjaktsområden är endast ett sällsynt lågt antal av dessa ansök-&lt;br&gt;ningsärenden i ett sådant skick att de kan registreras utan att mer eller&lt;br&gt;mindre omfattande kompletteringar och utredningar måste göras beträf-&lt;br&gt;fande fastighetsförhållandena. Detta beror på att jakträttshavarna ofta&lt;br&gt;saknar tillräckliga kunskaper om fastighetsinnehavet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens utredningar i ärendet innebär att ansökningarna korrige-&lt;br&gt;ras vad gäller bl. a. fastighetsinnehavet och dess relation till redan registre-&lt;br&gt;rade områden. Om så inte sker skulle ett mycket stort antal ärenden&lt;br&gt;resultera i ogiltiga registreringar till följd av att registerområden skulle ha&lt;br&gt;överlappat varandra (dubbelregistrering). Vidare är många sökanden i den&lt;br&gt;tron att ansökan omfattar mark som i själva verket inte redovisats i själva&lt;br&gt;ansökan. Skulle en sådan ansökan registreras utan att misstaget upptäcks&lt;br&gt;genom länsstyrelsens kontrollrutiner (och sökanden därigenom erhåller&lt;br&gt;klarhet) kunde denne annars antingen göra sig skyldig till olaga jakt,&lt;br&gt;antingen genom att mark är oregistrerad eller genom att jakt bedrivs på&lt;br&gt;mark som annan har registrerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uteblivna kontrollrutiner av angivna slag genom att enbart ett anmäl-&lt;br&gt;ningsförfarande utan faktakontroll introduceras skulle med hänsyn till de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;faktiska förhållandena som länsstyrelsen uppfattar det resultera i ett stort&lt;br&gt;antal ogiltiga registreringar som skulle öka för varje år och när de upptäcks&lt;br&gt;föranleda polisanmälningar med tidsödande utredningar där krav på ar-&lt;br&gt;betsinsatser från länsstyrelserna inte kan uteslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kan anföras att anmälan/registrering av ett område eller änd-&lt;br&gt;ring av förhållandena ofta berör något eller ett flertal andra områden.&lt;br&gt;Kontrollåtgärder och därav föranledda reaktioner av både myndigheter&lt;br&gt;och enskilda är därför alltid i de allra flesta fall av nöden för att jakt skall&lt;br&gt;kunna bedrivas lagligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de komplikationer och risker av legal och praktisk art&lt;br&gt;som sålunda är förknippade med ett genomförande av förslaget bör enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens förmenande den nuvarande jakträttsliga kontrollen inte&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registrering av områden för B-licens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registrering av B-licensområden skall enligt utredningen medges utan&lt;br&gt;annat villkor än att arealkravet (5 ha) uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att det finns skäl till fortsatt försiktighet när det&lt;br&gt;gäller registreringen av sådana områden. Det kan därför vara nödvändigt&lt;br&gt;att behålla någon eller några av spärrarna för att förhindra utbrytningar&lt;br&gt;som kan hota eller hindra en samordnad produktionsanpassad och biolo-&lt;br&gt;giskt riktigt grundad skötsel av älgstammen där hänsyn tas till såväl areella&lt;br&gt;intressen som övriga allmänna intressen. Till följd av ett ökat antal utbryt-&lt;br&gt;ningar kan det bli svårare att genom samverkan genomföra och fullfölja&lt;br&gt;åtgärder för att minska exempelvis viltskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stor betydelse i detta sammanhang är ett bibehållande av regeln om&lt;br&gt;licensområdes inställning till utbrytning av mark. För att mark från A-&lt;br&gt;licensområde skall få registreras som B-licensområde bör också i fortsätt-&lt;br&gt;ningen gälla att företrädare för A-området tillstyrker registrering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker att de särskilda skälen för registrering av B-&lt;br&gt;licensområden helt tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser för övrigt att frågan om bibehållande av B-licensom-&lt;br&gt;råden på nytt bör utvärderas. Om dessa registerområden avvecklas inne-&lt;br&gt;bär det på sikt en samordning till större jaktliga enheter, vilket betyder&lt;br&gt;bättre anpassad viltvård och samtidigt kan man räkna med minskade&lt;br&gt;administrativa kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datorisering m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar uppfattningen att administrationen av älgjakten på&lt;br&gt;länsstyrelsen bör ske med stöd i ökad omfattning av datorisering och&lt;br&gt;automatisering. Sådana förändringar sparar på sikt resurser. Introduk-&lt;br&gt;tionen och utveckling/anpassing av datorer/terminaler kommer emellertid&lt;br&gt;tidvis att innebära tillfälligt ökade kostnader och därmed krav på extra&lt;br&gt;tillskott av penningmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län: Utredningens beskrivning av rutinerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med registrering m. m. kan i stort sett anses vara riktig, men rutinerna lär&lt;br&gt;variera mycket mellan olika län. Beskrivningen stämmer t. ex. inte särskilt&lt;br&gt;väl in på de rutiner som tillämpas i Södermanlands län. Sedan ett flertal år&lt;br&gt;tillämpas ett enklare system utan att det synes ha varit till men for&lt;br&gt;älgvården eller antastligt vad rättssäkerheten beträffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker förslaget om hur registrering skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ”anmälan” skall enligt SNV innehålla uppgifter som länsstyrelsen&lt;br&gt;inte skall kontrollera men ändå registrera i ett beslut möjligt att överklaga.&lt;br&gt;Om det ”senare visar sig att anmälan varit oriktig” skall enligt förslaget&lt;br&gt;registreringsbeslutet återkallas. Länsstyrelsen ser ingen rationell hantering&lt;br&gt;i detta. Det är dessutom inte korrekt att hänvisa till kalvjakt på mark för&lt;br&gt;vilket registreringsbeslut upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samregistrering av marker minskar administrationen. För att älgvårds-&lt;br&gt;arbetet skall ge gott resultat är det angeläget att det skapas så stora och&lt;br&gt;välarronderade områden att en produktionsanpassad jakt kan bedrivas&lt;br&gt;efter enhetliga beskattningsprinciper for området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 länet finns nu ca 690 A-områden mot 830 for tio år sedan och ”gene-&lt;br&gt;rellområdenas” antal har minskat från 900 till 650 under samma tid. Det&lt;br&gt;är i huvudsak resultatet av samarbete över fastighetsgränserna. Flerårsli-&lt;br&gt;censer meddelas för tillräckligt stora områden (minst 3 500 ha). Denna&lt;br&gt;utveckling har minskat administrationen. Länsstyrelsen delar inte SNVs&lt;br&gt;farhågor beträffande storlicenser. Erfarenheterna från jakt i sådana områ-&lt;br&gt;den föranleder länsstyrelsen att förorda en fortsatt utveckling i den rikt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen använder sedan år 1988 datorstöd (modell E län).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har redan infört en i många stycken förenklad kontroll av&lt;br&gt;inkomna uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arealkrav för A-licens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En registrering går redan nu till så på länsstyrelsen att området registreras&lt;br&gt;utan remisser som regel men efter kontroll på älgkartan att området inte&lt;br&gt;redan är upptaget. Länsstyrelsen kan inte finna att den av naturvårdsver-&lt;br&gt;ket föreslagna ordningen att endast ”notera” anmälan leder till någon&lt;br&gt;verklig besparingsvinst då ändå beslut från länsstyrelsen att området ”re-&lt;br&gt;gistrerats” föreslås tillsändas anmälaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav för B-licens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regering och riksdag betonade i samband med antagandet av den nya&lt;br&gt;jaktlagen det angelägna i att de licensområden som bildas är så stora och&lt;br&gt;stabila att de är lämpliga för en produktionsanpassad jakt. Riksdagen har&lt;br&gt;uttalat att samtliga generellområden kan bli föremål för prövning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;registrering som B-område, men samtidigt betonat att detta skall ske efter&lt;br&gt;särskild ansökan och att särskilda skäl for en sådan registrering skall&lt;br&gt;föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förslaget att ett generellområde skall kunna registreras som B-&lt;br&gt;område utan någon särskild prövning antas kommer en sådan ordning att&lt;br&gt;innebära att den av statsmakterna uttalade målsättningen, att det bör&lt;br&gt;bildas stora och stabila licensområden i viktiga hänseenden, inte kan&lt;br&gt;genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser med anledning av vad ovan anförts att förslaget om&lt;br&gt;slopande av prövning av B-område inte bör antas nu. Det är i stället&lt;br&gt;angeläget att ansträngningarna fortsätts för att samordna älgjakten så långt&lt;br&gt;det är möjligt for att uppnå en med hänsyn till markarealen och älgstam-&lt;br&gt;mens storlek lämpligt anpassad jakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsälgkartan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen finner länsälgkartan vara ett så värdefullt instrument i&lt;br&gt;älgjaktshandläggningen att den bör föras fortlöpande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datorisering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå målsättningen — förenklingar, minskade kostnader, effektiv och&lt;br&gt;rationell älgjaktshandläggning bör persondator eller dataterminaler använ-&lt;br&gt;das i ökad omfattning och befintliga dataprogram anpassas och utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län har för att förenkla älgjaktshantering-&lt;br&gt;en arbetat fram ett ADB-program som under år 1988 vidareutvecklats och&lt;br&gt;distribuerats av LänsData AB även till andra län i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jönköpings län: Förslaget att inge en anmälan om registre-&lt;br&gt;ring av älgjaktsområde i stället för en ansökan har länsstyrelsen inget att&lt;br&gt;erinra mot även om det inte innebär någon större förenkling av admini-&lt;br&gt;strationen. I stort sett är enda skillnaden i jämförelse med hur dessa&lt;br&gt;ärenden handläggs i dag att man inte regelmässigt skulle kräva in kopior av&lt;br&gt;arrendekontrakt eller markägarintyg. De mest arbetskrävande av dessa&lt;br&gt;typer av ärenden är de fall där flera ansöker om registrering av samma&lt;br&gt;mark. Även i det nu föreslagna systemet måste länsstyrelsen avgöra vilket&lt;br&gt;jaktlag som skall få registrera marken och en utredning av de jakträttsliga&lt;br&gt;förhållandena måste göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontrollen av inkomna anmälningar föreslås bli väsentligt förenklad.&lt;br&gt;En viss kontroll av lämnade arealuppgifter för älgjaktsområdet torde dock&lt;br&gt;bli nödvändig, eftersom licenstilldelningen enligt naturvårdsverkets för-&lt;br&gt;slag i än högre grad skall ske schablonmässigt och baseras på jaktområdets&lt;br&gt;areal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav för B-licens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall kravet om att man skall ha särskilda skäl för att få&lt;br&gt;registrera ett B-licensområde slopas. Att detta skulle leda till avsevärda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besparingar for länsstyrelserna ställer sig länsstyrelsen tveksam till. Läns-&lt;br&gt;styrelsen har i dag få ansökningar om registrering av B-områden, sannolikt&lt;br&gt;beroende på att man inte uppfyller ovannämnda krav. Länsstyrelsen får en&lt;br&gt;stor mängd förfrågningar per telefon, framför allt under januari månad,&lt;br&gt;om reglerna för registrering av B-områden. Förfrågningarna kommer of-&lt;br&gt;tast från sådana som avser att bryta sig ut från större jaktområden. Då de&lt;br&gt;får upplysningen att de i sådana fall får svårt att få gehör for sin ansökan,&lt;br&gt;avstår de i regel från att söka. Antingen står man kvar i det gamla jaktom-&lt;br&gt;rådet eller också jagar man enbart årskalv. Om kravet på särskilda skäl&lt;br&gt;skulle slopas, skulle antagligen antalet ansökningar/anmälningar öka avse-&lt;br&gt;värt. Visserligen behöver ingen prövning göras, men anmälningarna skall&lt;br&gt;handläggas och av erfarenhet vet länsstyrelsen att de jaktområden som blir&lt;br&gt;av med mark i stor utsträckning inte anmäler detta. En anmälan om&lt;br&gt;registrering av B-licensområde föranleder därför ofta, liksom vid en anmä-&lt;br&gt;lan om registrering av ett A-licensområde, en förfrågan hos det område&lt;br&gt;som blir av med marken. Det senare området får då också i regel komma&lt;br&gt;in med en anmälan med karta om förändring av sitt område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län: Enligt den erfarenhet länsstyrelsen har svarar&lt;br&gt;i dag prövningen av ansökningar om att registrera och omregistrera älgli-&lt;br&gt;censområden för en stor del av det totala administrationsarbetet. I det&lt;br&gt;sammanhanget får länsstyrelsen t. ex. ofta ta ställning till registreringsan-&lt;br&gt;sökningar för områden där det råder stridigheter om jakträtten mellan&lt;br&gt;olika parter. Dessa tvistigheter kan dessutom inte lösas av länsstyrelsen,&lt;br&gt;något som jägarna många gånger har svårt att inse. Naturvårdsverkets&lt;br&gt;förslag till förenklat förfarande vid registrering av A-licensområden måste&lt;br&gt;därför hälsas med tillfredsställelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad särskilt gäller B-licensområdena delar länsstyrelsen naturvårdsver-&lt;br&gt;kets uppfattning att alltför stor möda i dag läggs ned för att utreda förut-&lt;br&gt;sättningarna för att registrera ett sådant område. Som verket anfört vore&lt;br&gt;det en förenkling om registrering av B-områden kunde ske utan annan&lt;br&gt;prövning än att arealkravet om minst 5 ha är uppfyllt. I sammanhanget&lt;br&gt;måste dock hänsyn tas till att riksdagens ställningstagande för älgjaktens&lt;br&gt;bedrivande innebär att jakten skall vara produktionsanpassad och bedri-&lt;br&gt;vas inom större, välarronderade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker, med beaktande av vad som nyss sagts om&lt;br&gt;riksdagens ställningstagande, sammanfattningsvis naturvårdsverkets för-&lt;br&gt;slag när det gäller hanteringen av registreringsfrågorna. Det bör härvid&lt;br&gt;betonas vikten av att naturvårdsverket även samordnar och driver frågan&lt;br&gt;om datorhjälp för länsstyrelsens hantering av bl. a. registreringsärendena.&lt;br&gt;Med datorstöd skulle förmodlingen ytterligare stora vinster vara att häm-&lt;br&gt;ta, särskilt med avseende på den tidsåtgång som varje ärende kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län: Huvudprincipen bakom riksdagens ställ-&lt;br&gt;ningstaganden i fråga om älgjaktsregleringen är att en produktionsanpas-&lt;br&gt;sad jakt på större välarronderade jaktmarker skall eftersträvas. Samtidigt&lt;br&gt;har man av hänsyn till jägare som av olika skäl inte kan beredas plats i en&lt;br&gt;samordnad jakt godtagit att en begränsad jakt på mindre marker under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa förutsättningar kan medges. Att man av vad som kan kallas rättvise-&lt;br&gt;skäl alltså gett något avkall på den nyssnämnda huvudprincipen innebär&lt;br&gt;emellertid inte att denna nu skall ges minskad tyngd. Riksdagens principi-&lt;br&gt;ella ställningstaganden bl. a. i fråga om förutsättningarna för tilldelningen&lt;br&gt;av A- och B-licenser måste givetvis följas så länge inte riksdagen ändrat&lt;br&gt;sina ställningstaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt från vad som anförts ovan faller vissa förslag i&lt;br&gt;promemorian. Bl. a. då förslaget att mark med en minimiareal på 5 ha utan&lt;br&gt;prövning skall registreras för B-licens. Likaså förslaget om schablonbeslut&lt;br&gt;utan individuell prövning i fråga om A-licenser vilka beslut skulle grunda&lt;br&gt;sig endast på områdets areal och inte på arronderingen. I ett län som&lt;br&gt;Kristianstads där ägosplittringen är stor betyder nuvarande arronderings-&lt;br&gt;krav mycket. Att arronderingskraven inte passar för rena s. k. databeslut&lt;br&gt;kan givetvis inte tillmätas någon betydelse. De dataprogram för älgregi-&lt;br&gt;strering som hittills presenterats har vidare inte fyllt de anspråk i fråga om&lt;br&gt;sökmöjligheter som länsstyrelsen såsom användare ställt och för länets del&lt;br&gt;har de vinster som presenterade dataprogram skulle kunna tänkas ge vid&lt;br&gt;en preliminär kalkyl fortfarande inte ansetts vara sådana att kostnaderna&lt;br&gt;för en datorisering därmed skulle intjänas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att registreringsanmälningar skall leda till registrering efter en&lt;br&gt;rent formell granskning av lämnade uppgifter innebär, såsom också med-&lt;br&gt;ges i promemorian, att man i efterhand kan bli nödsakad att återkalla&lt;br&gt;registreringar som visar sig vara oriktiga. Länsstyrelsen kan inte inse några&lt;br&gt;fördelar med detta. För jägarnas del måste det vara en klar fördel att utan&lt;br&gt;dröjsmål få en sakgranskning som kan förebygga oklarheter och eventuella&lt;br&gt;återkallelser av gjorda registreringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian uttalas att principerna för beräkning av älgtilldelning i&lt;br&gt;möjligaste mån bör vara gemensamma för hela landet. Länsstyrelsen anser&lt;br&gt;emellertid att de jaktliga förhållandena i olika landsdelar är så skiftande att&lt;br&gt;det inte kan bli fråga om någon slags central styrning, särskilt som en&lt;br&gt;inriktning mot ökad decentralisering av förvaltningsuppgifter på senare&lt;br&gt;tid allt kraftigare betonas, bl. a. av regeringsföreträdare. Denna inriktning&lt;br&gt;måste självfallet gälla också beträffande jaktfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län: I punkten 6.2 anför verket att länsstyrelser-&lt;br&gt;nas prövning av jaktområdenas arrondering är av underordnad betydelse.&lt;br&gt;Länsstyrelsen delar inte denna uppfattning. Ett delat älgjaktsområde bör&lt;br&gt;vara arronderat på ett sådant sätt att en ”samordnad” jakt kan ske på de&lt;br&gt;olika delområdena. Krav bör därför även fortsättningsvis ställas på att&lt;br&gt;avstånden mellan delarna i ett splittrat A-licensområde inte får vara för&lt;br&gt;stora och att minst ett av delområdena fyller vissa krav på storlek. Ett A-&lt;br&gt;licensområde skulle i annat fall kunna komma att bestå av ett stort antal&lt;br&gt;småbitar med i vissa fall flera mils inbördes avstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten 6.3 anges att endast arealen skall vara utgångspunkt för&lt;br&gt;tilldelningens storlek. Länsstyrelsen anser att markens fördelning på odlad&lt;br&gt;och icke odlad mark också måste vägas in i bedömningen av vilken&lt;br&gt;tilldelning som skall medges. Det är inte rimligt att en markägare med&lt;br&gt;enbart åkermark erhåller samma tilldelning som en markägare med sam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ma areal skogsmark. I Malmöhus län sker tilldelning på sätt att 100% av&lt;br&gt;skogsarealen får tillgodoräknas, till detta läggs sedan 25% av den odlade&lt;br&gt;marken. Summan av dessa tal utgör sedan ett jämförelsetal för tilldelning-&lt;br&gt;en. Ordningen fungerar utmärkt och medför inget merarbete, (jämförelse-&lt;br&gt;talet räknas ut av dator).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten 7.2.2 föreslås att en anmälan om registrering skall innehålla de&lt;br&gt;uppgifter och det kartmaterial som krävs för registrering enligt nuvarande&lt;br&gt;älgjaktssystem. Eftersom frågan om vem som har rätt att bedriva jakt är en&lt;br&gt;civilrättslig fråga i första hand mellan markägare och jakträttshavare,&lt;br&gt;anser länsstyrelsen att kravet på att sökanden skall styrka sin rätt att jaga&lt;br&gt;genom jakträttsintyg eller arendekontrakt slopas. Det är tillräckligt att den&lt;br&gt;sökande själv intygar att han och/eller jaktlaget har jaktutövningsrätt på&lt;br&gt;det sökta området (i synnerhet mot bakgrund av den minskade kontroll&lt;br&gt;som föreslås).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkterna 7.2.3 och 7.2.4 föreslår naturvårdsverket att länsstyrelsen&lt;br&gt;endast skall kontrollera om ansökan innehåller de uppgifter som länssty-&lt;br&gt;relsen bestämt. Någon kontroll av uppgifternas riktighet skall, enligt ver-&lt;br&gt;kets mening, inte ske. Tanken är helt främmande för länsstyrelsen. Avsik-&lt;br&gt;ten med en offentlig reglering av jakten är att jakten skall styras så att&lt;br&gt;älgstammen sköts på ett biologiskt riktigt sätt. Om sökandenas uppgifter&lt;br&gt;beträffande områdena över huvud inte skall kontrolleras kommer den&lt;br&gt;biologiska skötseln att äventyras. Länsstyrelsen anser dock att kontrollen&lt;br&gt;avsevärt kan förenklas. Det är inte nödvändigt att kontrollera alla de&lt;br&gt;uppgifter som anges i punkten 5.2.2. Kontrollen bör i första hand inriktas&lt;br&gt;på en granskning av områdets areal eftersom denna dels skall ligga till&lt;br&gt;grund för prövningen av om området skall hänföras till A-licensområde&lt;br&gt;eller annat område, dels ligga till grund för tilldelningen. Att slopa kontrol-&lt;br&gt;len ter sig också ur rättvisesynpunkt mycket betänkligt. Jägare med rymligt&lt;br&gt;samvete skulle med den föreslagna ordningen komma i mer gynnsamt läge&lt;br&gt;än de mer samvetsömma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten 7.2.7 sägs att det finns ett löpande behov av att se över&lt;br&gt;registreringsbesluten med hänsyn till behovet av avskjutning. Om avskjut-&lt;br&gt;ningen långsiktigt måste öka, minskar arealkraven. Länsstyrelsen vill&lt;br&gt;framhålla att avskjutningen även kan ökas på andra sätt; jakttiden kan&lt;br&gt;förlängas, tilldelningen kan ökas, information om nödvändigheten av&lt;br&gt;ökad avskjutning kan ges till jägarna. En löpande översyn medför att stora&lt;br&gt;arbetsinsatser måste till for att ändra ett stort antal registreringar och i&lt;br&gt;följd härav även tilldelningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Hallands län: Verket tar i promemorian upp registrerings-&lt;br&gt;förfarandet. Att registrera B-områden utan föregående prövning är utan&lt;br&gt;tvekan en klar administrativ vinst, men, ett sådant förfarande har inte stöd&lt;br&gt;i nuvarande lagstiftning. Verkets förslag om att ersätta nuvarande ansökan&lt;br&gt;om registrering med anmälan torde knappast innebära någon reell föränd-&lt;br&gt;ring, vad gäller det administrativa arbetet. Frågan om minsta tilldelning&lt;br&gt;på A-licens har länsstyrelsen i motsats till naturvårdsverket tolkat jakt-&lt;br&gt;lagen så att minimiarealen för A-licens grundar sig på en årlig tilldelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av en vuxen älg. Kartarbetet i samband med registreringar är nödvändigt&lt;br&gt;for att förhindra dubbelregistreringar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Anmälan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar naturvårdsverkets uppfattning om vilka uppgifter en&lt;br&gt;anmälan om registrering bör innehålla. Sista ansökningsdagen for sådana&lt;br&gt;registreringar bör enligt länsstyrelsens mening sättas till den 31 januari. En&lt;br&gt;månads senareläggning skulle medföra risk för att besluten om registrering&lt;br&gt;inte kan sändas ut i rimlig tid före älgjakten. Just registreringsarbetet är&lt;br&gt;den del av administrationen av älgjakten som tar mest resurser i anspråk.&lt;br&gt;På grund av att kompletteringar ofta behöver begäras blir handläggningen&lt;br&gt;ganska långdragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att uppgifter som enskilda i olika ärenden skall&lt;br&gt;lämna till en myndighet och som skall läggas till grund för myndighetsut-&lt;br&gt;övning kontrolleras. Behovet och omfattningen av en sådan kontroll får,&lt;br&gt;om inte särskilda föreskrifter eller anvisningar meddelats, bestämmas med&lt;br&gt;hänsyn till vilken betydelse myndighetens beslut har såväl från allmän&lt;br&gt;synpunkt som för den enskilde. Några regler eller föreskrifter rörande&lt;br&gt;kontrollen i nu aktuellt avseende finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 linje med vad som ovan anförts har länsstyrelsen begränsat kontrollar-&lt;br&gt;betet när det gäller registrering av älgjaktsområden så långt möjligt. Läns-&lt;br&gt;styrelsen kontrollerar endast stickprovsvis att lämnade arealuppgifter är&lt;br&gt;riktiga. Då sökanden själv uppger sig vara fastighetsägare kontrollerar&lt;br&gt;länsstyrelsen inte att uppgiften är riktig. Om registrering avser mark som&lt;br&gt;arrenderas begärs regelmässigt bevis om upplåtelsen. Om registrering be-&lt;br&gt;gärs av ett område på uppdrag av fastighetsägarna inom området utan att&lt;br&gt;de överlåtit jakträtten till den sökande krävs att uppdraget kan styrkas.&lt;br&gt;Länsstyrelsen kontrollerar alltid att de fastigheter för vilka registrering&lt;br&gt;begärts, inte redan finns registrerade inom något annat älgjaktsområde.&lt;br&gt;För att på ett tillfredsställande sätt klara en kontroll i sistnämnda avseende&lt;br&gt;nödgas länsstyrelsen rita in varje älgjaktsområde på ekonomiska kartan&lt;br&gt;där varje enskild fastighet kan urskiljas. Detta arbete är mycket tidskrä-&lt;br&gt;vande. Ett betydligt effektivare system hade varit att ha ett datoriserat&lt;br&gt;register där det för varje älgjaktsområde även kunde registreras vilka&lt;br&gt;fastigheter som ingick i området. Ett sådant system skulle medföra en&lt;br&gt;avsevärd förenkling av registreringsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser länsstyrelsen det vara olämpligt att i före-&lt;br&gt;skrift eller som allmänt råd ange att någon kontroll inte skall göras av de&lt;br&gt;uppgifter som lämnas av sökanden och som skall utgöra underlag för&lt;br&gt;länsstyrelsens beslut om registrering och tilldelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arealkrav för A-licens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet under denna rubrik redovisar naturvårdsverket ett förslag till&lt;br&gt;hur registrering av A-licensområden kan göras. Förslaget innebär enligt&lt;br&gt;naturvårdsverket en ”kraftig förenkling” av registreringssytemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag till handläggningsordning för att bestämma&lt;br&gt;minsta areal för registrering av A-licensområde överensstämmer väl med&lt;br&gt;hur länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län under de senaste 7 — 8 åren&lt;br&gt;handlagt licensjakten. De i principbeslut för varje älgvårdsdistrikt fastlag-&lt;br&gt;da arealkraven för A-licens har vidare använts som schablon vid beräkning&lt;br&gt;av årets tilldelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt framgår av promemorian överensstämmer naturvårdsverkets för-&lt;br&gt;slag även beträffande beräkning av tilldelning med hur denna länsstyrelse&lt;br&gt;sedan länge behandlat dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker naturvårdsverkets förslag om bestämmande av&lt;br&gt;arealkrav för A-licensområde och beräkning av tilldelningen inom sådana&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav för B-licens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutets giltighetstid m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om att registrering skall gälla tills vidare.&lt;br&gt;Denna ordning tillämpas redan sedan länge i Göteborgs och Bohus län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår vidare att beslut rörande registrering som helt&lt;br&gt;eller till viss del går sökanden emot skall tillställas sökanden i ”försändelse&lt;br&gt;med mottagningsbevis”. Enligt länsstyrelsens mening är det fullt tillräck-&lt;br&gt;ligt att sända sådana beslut i lösbrev med delgivningskvitto.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsälgkarta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Se länsstyrelsens synpunkter ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datorisering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar naturvårdsverkets bedömning. Som ovan anförts bör&lt;br&gt;ett dataprogram för administrationen av älgjakten innehålla ett fastighets-&lt;br&gt;register för varje älgjaktsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill länsstyrelsen framföra följande synpunkter. Admini-&lt;br&gt;strationen av älgjakten kräver stora resurser och kostnaderna för denna&lt;br&gt;belastar till stor del det allmänna. Det är tveksamt om resultatet av'&lt;br&gt;regleringen av älgjakten står i rimlig proportion till de resurser som krävs.&lt;br&gt;Det borde därför övervägas om inte den nuvarande regleringen av älgjak-&lt;br&gt;ten kunde slopas helt och att allmän jakttid i stället infördes fullt ut och&lt;br&gt;inte bara inom vissa områden som föreslås i promemorian. Om allmän&lt;br&gt;jakttid infördes även för klövvilt skulle rätten till ersättning för skada av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådant vilt kunna slopas. I vart fall skulle mycket restriktivare regler kunna&lt;br&gt;inforas då fastighetsägarna själva i mycket större utsträckning än vad som&lt;br&gt;nu är fallet skulle kunna reglera förekomsten av älg på sina marker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Det nuvarande registreringsförfarandet är&lt;br&gt;mycket arbetskrävande. Systemet kräver bl. a. en länsälgkarta som stän-&lt;br&gt;digt måste åjourföras. Detta har lett till höga personalkostnader, speciellt i&lt;br&gt;detta län som har ett stort antal registrerade områden. Om systemet skall&lt;br&gt;fortsätta är det ett oeftergivligt krav att jägarna själva betalar kostnaderna.&lt;br&gt;Hittills har länsstyrelserna genom bl. a. administrativa beslut av natur-&lt;br&gt;vårdsverket förhindrats att ta ut de verkliga kostnaderna för administra-&lt;br&gt;tionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen ser i första hand att jägarna helt tar över hanteringen av&lt;br&gt;älgjakten. Länsstyrelsen skulle endast behöva ha ansvaret för att fastställa&lt;br&gt;en älgskötselplan för länet. Planen skulle ange ramar för älgavskjutningen&lt;br&gt;inom älgvårdsdistrikten. Härefter skulle jägarna själva få i uppdrag att&lt;br&gt;genomföra planen. Jakten inom jaktvårdsområden och s. k. älgskötselom-&lt;br&gt;råden skulle få pågå i 70 dagar. Härutöver skulle få bedrivas allmän jakt&lt;br&gt;under en kortare tid. Skulle detta förslag inte kunna genomföras bör i vart&lt;br&gt;fall naturvårdsverkets förslag till förenkling av älgadministrationen ge-&lt;br&gt;nomföras i sina huvuddrag. Det bör således vara tillräckligt med ett&lt;br&gt;anmälningsförfarande för att ett område skall kunna registreras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län: Förslaget om generella arealkrav för registre-&lt;br&gt;ring som A-område kommenteras under rubriken ”Tilldelning” nedan.&lt;br&gt;Registrering av B-område behandlas under rubriken ”Krav för B-licens”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att slopa kontrollen av jakträtt och arealuppgifter kan visa sig vanskligt.&lt;br&gt;Även om noggranheten i registreringsförfarandet inte är avgörande för&lt;br&gt;möjligheterna att sköta älgstammen, kan den vara av betydelse ur rättvise-&lt;br&gt;och rättssäkerhetssynpunkt. Detta markeras också av att naturvårdsverket&lt;br&gt;anser att beslut om registrering bör kunna överklagas. Det bör därför&lt;br&gt;klarläggas hur felaktigheter som upptäcks efter hand skall behandlas i&lt;br&gt;rättsligt hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande registreringsrutiner ingår att markera älgjaktsområdena på&lt;br&gt;en gemensam länskarta med fastighetsindelning. Kostnaderna för å jour-&lt;br&gt;hållningen av denna karta får anses vara små i förhållande till det värde&lt;br&gt;som finns nedlagt i den och den nytta som jägare m. fl. kan ha av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hjälp av länsälgkartan konstateras bl. a. om två eller flera jaktlag&lt;br&gt;gör anspråk på att inneha jakträtten på ett och samma markområde.&lt;br&gt;Länsstyrelsen måste rimligen (även vid en förenklad registrering) reagera&lt;br&gt;på att ett sådant förhållande föreligger. En utredning för att nå klarhet i&lt;br&gt;jakträttsfrågan innebär emellertid administration som kostar. Således ger&lt;br&gt;länsälgkartan på olika sätt upphov till annan administration än den som&lt;br&gt;följer av själva å jourhållningen. Frågan är då om de totala kostnaderna&lt;br&gt;som föranledes av kartan kan motiveras av behovet av den. Örebro läns&lt;br&gt;jaktvårdsförbund anser att kartan bör finnas även i fortsättningen. Na-&lt;br&gt;turvårdsverket bedömer det som sannolikt att behovet av kartan ökar med&lt;br&gt;en förenklad registrering och föreslår att det bör stå länsstyrelsen fritt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även fortsättningsvis hålla sig med en sådan. Länsstyrelsen tillstyrker att&lt;br&gt;varje länsstyrelse själv får besluta om kartan skall behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Registreringsförfarandet föreslås ”för-&lt;br&gt;enklas avsevärt”. Länsstyrelsen anser att det finns anledning befara att&lt;br&gt;handläggningen hos länsstyrelserna kommer att bli mera komplicerad än&lt;br&gt;de summariska rutiner utredningsförslaget förutsätter. En ändring av ett&lt;br&gt;område berör — vilket naturvårdsverket själv påpekat — ofta ett eller flera&lt;br&gt;andra områden. Det finns all anledning anta att även enligt naturvårdsver-&lt;br&gt;kets förslag kommer någon form av utredning att krävas beträffande&lt;br&gt;berörda marker, eftersom jakträttshavarna ofta saknar exakt kunskap om&lt;br&gt;vilka fastigheter och därmed areal som deras jaktområde omfattar. I detta&lt;br&gt;sammanhang bör även de uppenbara riskerna för dubbelanslutning upp-&lt;br&gt;märksammas. Därför bör det enligt länsstyrelsens bedömning inte ske&lt;br&gt;någon ändring vad avser den hittillsvarande jakträttsliga kontrollen. Där-&lt;br&gt;med blir de ”andra rättsliga åtgärder” för de som medvetet lämnar oriktiga&lt;br&gt;uppgifter, som naturvårdsverket indirekt berör, uppenbart obehövliga,&lt;br&gt;eftersom en grundlig kontroll undanröjer medvetna eller omedvetna felak-&lt;br&gt;tigheter. Man måste också fråga sig som om allt det arbete som länsstyrel-&lt;br&gt;serna utförde i samband med den ursprungliga registreringen av befintliga&lt;br&gt;jaktområden har varit förgäves? En ovärderlig kunskapsbank om jakträtts-&lt;br&gt;liga förhållanden inom länen har skapats bl. a. till nytta för jakträttshavar-&lt;br&gt;na och det vore både opraktiskt och ett resursslöseri att inte utnyttja detta&lt;br&gt;material i det framtida registreringsarbetet. För övrigt kan det av principi-&lt;br&gt;ella skäl ifrågasättas om ett så summariskt förfarande som det föreslagna&lt;br&gt;skall utmynna i ett överklagbart beslut om registrering. Länsstyrelsen skall&lt;br&gt;ju enligt förslaget inte göra någon kontroll eller annan prövning utan bara&lt;br&gt;föra in älgjaktsområdet — om det uppges omfatta mer än 5 ha — i&lt;br&gt;registret. Länsstyrelsen avstyrker således förslaget om att ersätta ansök-&lt;br&gt;ningsförfarandet med ett anmälningsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om registrering bör liksom tidigare vara inne hos länsstyrelser-&lt;br&gt;na den 31 januari, eftersom det annars kan finnas risk att handläggningsti-&lt;br&gt;den kan bli knapp för att hinna fastställa registreringen innan licensgiv-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den tid som den nya jaktlagstiftningen varit i kraft har en stor&lt;br&gt;uppfinningsrikedom kunnat iakttas vad det gäller försök att få marker&lt;br&gt;registrerade som B-område trots att dessa egentligen inte fyllt kraven&lt;br&gt;härför. Även vissa tendenser till att vilja splittra upp registrerade B-&lt;br&gt;områden i mindre B-områden har kunnat iakttas. En sådan splittring&lt;br&gt;skulle motverka en effektiv samordning av jaktmarkerna och förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för en produktionsanpassning av jakten minskar. Länsstyrelsen&lt;br&gt;anser i motsats till naturvårdsverket att det även i fortsättningen är angelä-&lt;br&gt;get med vissa spärrar för att förhindra ytterligare uppsplittringar av etable-&lt;br&gt;rade licensområden. Bl. a. måste regler skapas för att förhindra jakträtts-&lt;br&gt;havare inom registrerade B-områden att splittra sådana i ett antal mindre&lt;br&gt;av samma typ av områden för att under hänvisning till femhektarsregeln&lt;br&gt;kunna få fälla flera älgar. Som huvudregel vid utbrytning ur registrerade A-&lt;br&gt;områden måste även fortsättningsvis gälla att registrering av utbruten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mark som B-område inte får ske med mindre än att företrädare för A-&lt;br&gt;området tillstyrker detta. Skulle markerna i ett sådant fall vara helt omslut-&lt;br&gt;na av ett A-område och inte sammantaget uppfylla arealkravet för A-&lt;br&gt;område inom det aktuella älgvårdsdistriktet bör en registrering helt kunna&lt;br&gt;vägras med hänsyn till att sökanden aktivt medverkar till att splittra upp&lt;br&gt;jakten inom en etablerad jaktenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar inte naturvårdsverkets positiva syn till förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för att även fortsättningsvis kunna bedriva en omfattande sam-&lt;br&gt;ordnad älgjakt samtidigt som man genom att luckra upp nu gällande regler&lt;br&gt;underlättar för jakträttshavare att splittra upp etablerade jaktområden i&lt;br&gt;mindre enheter med begränsade möjligheter till jakt. På så sätt kan man&lt;br&gt;t. ex. inte minska viltskadorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen kan i detta sammanhang konstatera att registrering och&lt;br&gt;registerhållning av B-områdena är lika kostnads- och arbetskrävande som&lt;br&gt;för A-områdena men de uppvisar förhållandevis låga fällresultat. Om B-&lt;br&gt;områdena helt avskaffades kunde det förmodlingen bli lättare att få mind-&lt;br&gt;re markägare att samordna sin älgjakt med andra varvid administrations-&lt;br&gt;kostnaderna sett mot bakgrund av det totala antalet fällda älgar avsevärt&lt;br&gt;torde komma att minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen instämmer utifrån egna erfarenheter till fullo i vad na-&lt;br&gt;turvårdsverket anför beträffande datorisering och automatisering. Regi-&lt;br&gt;strerings- och tilldelningsarbetet har avsevärt förenklats sedan det databa-&lt;br&gt;serade älgjaktsprogrammet togs i bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen delar naturvårdsverkets&lt;br&gt;uppfattning att nuvarande älgjaktssystem kräver en allför omfattande&lt;br&gt;administration. Det arbete som från myndighetens sida läggs ner vid&lt;br&gt;registrering och tilldelning bör till stor del kunna minskas utan att det&lt;br&gt;innebär några negativa konsekvenser för balansen i älgstammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda bör det vara tillräckligt med anmälan i enlighet med statens&lt;br&gt;naturvårdsverks förslag vid registrering av älgjaktsområde. Handlingar&lt;br&gt;som styrker den sökandes jakträtt skall tillsammans med uppgifter om den&lt;br&gt;aktuella marken sändas in till länsstyrelsen. Någon prövning av jakträtten&lt;br&gt;sker dock ej utan handlingarna skall ligga till grund för bedömning vid&lt;br&gt;ifrågasättande av registreringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att var och en som önskar bedriva jakt på B-område skall få&lt;br&gt;möjlighet till detta under förutsättning av att marken inte understiger 5 ha&lt;br&gt;tillstyrkes av länsstyrelsen. Den mark som för närvarande utgöres av&lt;br&gt;generella områden bör automatiskt omregistreras till B-områden under&lt;br&gt;förutsättning av att marken omfattar 5 ha. Med hänsyn till de fördelar som&lt;br&gt;finns vid jakt inom A-områden bör det inte finnas någon nämnvärd risk&lt;br&gt;att antalet B-områden ökar i oönskad grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Registreringen av älgjaktsområden kan&lt;br&gt;förenklas mycket om man bl. a. inför en enda blankett, som kan användas&lt;br&gt;både som ansökan, remiss och beslut. En sådan blankett har tagits fram&lt;br&gt;och används av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 dag ägnas mycket tid åt att utreda om ett område kan registreras som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett B-licensområde. I slutändan finns det alltid något ”särskilt skäl” som&lt;br&gt;kan åberopas av den sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att slopa denna prövning och i stället kräva en minsta areal om exem-&lt;br&gt;pelvis 25 ha vore ett sätt att förenkla länsstyrelsens arbete och samtidigt få&lt;br&gt;färre B-licensområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om däremot minsta areal för B-område skall vara 5 ha bör de generella&lt;br&gt;områden som finns i dag på ett enkelt sätt kunna ändras till B-omården.&lt;br&gt;Detta innebär dock att antalet registrerade områden blir större, men&lt;br&gt;förenklar länsstyrelsens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ingen anledning att ha en bestämmelse om att vägra registre-&lt;br&gt;ring av ett B-område för den som bryter ut sitt markområde ur en redan&lt;br&gt;fungerande jaktsammanslutning. Det är endast under första året som man&lt;br&gt;enkelt kan kontrollera detta. Efter några år blir det svårt att veta vilka som&lt;br&gt;tidigare brutit sig ur ett större område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsälgkartan är oerhört viktig som dokumentation över de registrerade&lt;br&gt;älgjaktsområden som finns i länet och kan därför inte bortrationaliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datorisering är en självklarhet som Gävleborgs län tillämpat sedan år&lt;br&gt;1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översynen av om ett område skall vara registrerat som ett A- eller B-&lt;br&gt;område borde kunna göras av resp, jaktvårdskrets.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Västernorrlands län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslag till nytt älgjaktssystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att det fortsättningsvis bör finnas licensområden med&lt;br&gt;maxtilldelning av endast vuxna djur och större licensområden med helt fri&lt;br&gt;avskjutning medan övriga områdestyper kan övergå till en allmän jakttid&lt;br&gt;utan att markerna behöver registreras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedan anges de huvudsakliga reglerna som föreslås för licensområdena&lt;br&gt;resp, allmän jakttid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän jakttid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersätter nuvarande kalvjakts-, generella och B-licensområden. Ingen re-&lt;br&gt;gistrering behövs. Endast tidsbegränsning skall gälla. Jakttiden skall vara&lt;br&gt;kort, högst 5 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Licensområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarar nuvarande A-licensområden; samma areal- och arronderings-&lt;br&gt;krav skall gälla. Registrering behövs. Tilldelningen skall vara maximerad&lt;br&gt;endst vad gäller vuxna djur; kalvjakten skall vara fri. Jakttiden skall vara&lt;br&gt;lång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Större licensområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri avskjutning även av vuxna djur. Minsta areal bör kunna varieras efter&lt;br&gt;de olika förhållandena i landet. Som ett genomsnitt bör av naturvårdsver-&lt;br&gt;ket föreslagna 2 000 ha kunna gälla. I övrigt samma regler som för övriga&lt;br&gt;licensområden, se ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommentarer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om registrering av de mindre områdena slopas, vilket är angeläget, kan&lt;br&gt;avskjutningsmöjligheterna endast begränsas med tidsbestämmandet, inte&lt;br&gt;med tilldelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är med hänsyn till rättviseaspekter m. m. angeläget att avskjutning-&lt;br&gt;en under den allmänna jakttiden inte blir större per arealenhet än för&lt;br&gt;licensområdena. Detta bör beaktas vid bestämmandet av antalet dagar för&lt;br&gt;den allmänna jakttiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna systemet bör gynna ett bildande av större licensområden&lt;br&gt;och därmed målet att nå en ökad samordning av jakten. Det är angeläget&lt;br&gt;att bl. a. denna aspekt beaktas vid den uppföljning av föreslagen reform,&lt;br&gt;som bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedan lämnas synpunkter på följande avsnitt i promemorian, varvid&lt;br&gt;länsstyrelsen utgår från nuvarande älgjaktssystem, om inte annat sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registrering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket menar att det skall räcka med en anmälan till länsstyrelsen och att&lt;br&gt;någon prövning av anmälan inte skall ske hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet skulle fungera väl om samtliga innehavare av områden anmäl-&lt;br&gt;de till länsstyrelsen när jakträtten upphört. Detta fungerar dåligt i dagslä-&lt;br&gt;get och det finns nog inte skäl att hoppas på någon större förbättring i&lt;br&gt;framtiden. Därmed uppkommer ofta problemet hur länsstyrelsen skall&lt;br&gt;förfara när registrering anmäls för marker som sedan tidigare är registrera-&lt;br&gt;de på annan. Rimligen kan inte samma marker registreras på två eller flera&lt;br&gt;skilda innehavare. Därmed måste länsstyrelsen, enligt förvaltningslagen,&lt;br&gt;kommunicera den nya anmälan med den tidigare registrerade innehava-&lt;br&gt;ren. Det blir då ungefar samma arbetsgång som i dagsläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav för B-licens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen instämmer i att en minimiareal om 5 ha bör föreskrivas för&lt;br&gt;B-områden och att anmälda marker, utan annan prövning än från areal-&lt;br&gt;synpunkt skall registreras som B-områden. Förslaget innebär en minskning&lt;br&gt;av länsstyrelsens arbete och minskat krångel för de berörda jägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsälgkarta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsälgkartan motiveras även av behovet att kontrollera att inte samma&lt;br&gt;marker registreras på flera innehavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löpande översyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att från början skapa marginaler vid beslut om minimiarealer&lt;br&gt;och tilldelningar torde kräva förtydliganden av jaktlagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningen av hanteringen av älgfrågorna är i allt väsentligt riktig.&lt;br&gt;Länsstyrelsen nöjer sig med att under detta avsnitt lämna vissa kommenta-&lt;br&gt;rer och upplysningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registreringsärendena är för länsstyrelsen en resurskrävande uppgift&lt;br&gt;främst under våren. Som mest har det årliga antalet berörda licensområ-&lt;br&gt;den uppgått till ca 600 (början och mitten av 1980-talet). Numera är&lt;br&gt;antalet nere i ca 250. Det rör sig för det mesta om omflyttning av marker&lt;br&gt;mellan licensområdena eller utbrytning av mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom beskrivits i rapporten föranleder kvotförändringar att områden&lt;br&gt;förs över från att ha omfattats av A-licens till B-licens eller vice versa.&lt;br&gt;Sådan omregistrering blir i tiden aktuell efter det att kvoterna bestämts&lt;br&gt;vilket moment sker under första hälften av maj månad. Vid den tidpunk-&lt;br&gt;ten är administrationsarbetet mycket intensivt och krävande för berörd&lt;br&gt;personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande finns i länet registrerade 1216 A-licensområden, 85 B-&lt;br&gt;områden och 943 generellområden (räknat före årets jakt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län har hittills inte haft någon datoriserad&lt;br&gt;hantering av älgjaktsadministrationen. En övergång till ADB-stöd är dock&lt;br&gt;högst aktuell till följd av ett samarbete med länsstyrelsen i Norrbotten. Där&lt;br&gt;har en programvara tagits fram som efter vissa justeringar och komplette-&lt;br&gt;ringar kan passa även vår länsstyrelse. Såvitt nu kan bedömas bör systemet&lt;br&gt;kunna spara resurser och underlätta arbetet framöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på älgjaktssystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen håller helt med om att rådande system inte är helt produk-&lt;br&gt;tionsanpassat, i vart fall om man utgår från tilldelningen för B-områden&lt;br&gt;och generella områden. Resultatet av jakten inom dessa områden är myc-&lt;br&gt;ket växlande. Ofta kan det gå flera eller många år innan det fälls något djur&lt;br&gt;inom ett sådant område. Inom älgrika trakter kan däremot jaktlyckan vara&lt;br&gt;god och uttaget på ett markant sätt överstiga vad den registrerade marken&lt;br&gt;producerar. Jakt inom dessa båda typer av områden kan med hänsyn till&lt;br&gt;den begränsade jakttiden och markens omfattning betraktas som en ha-&lt;br&gt;zardbetonad verksamhet och närmast ses som en eftergift åt markägare&lt;br&gt;som av någon anledning inte vill eller kan ha samordning med andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utslaget på den sammanlagda arealen är skillnaden mellan vad som fälls&lt;br&gt;inom A-licensmark och s. k. generell mark inte alltför påtaglig. Under&lt;br&gt;älgjakten åren 1986—1989 falides inom A-licensmark ett djur per 322,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;326, 373 resp. 357 ha. Motsvarande siffror för den generella marken var&lt;br&gt;273, 293, 309 resp. 320 ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sammanlagda markarealen för A-licensområdena är i länet ca 3,8&lt;br&gt;milj, ha, medan motsvarande siffror för generella områden och B-områden&lt;br&gt;är 67 000 resp. 19 700 ha. Under år 1989 fälldes där 13054, 209 resp. 23&lt;br&gt;älgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den generella jakten och B-licensjakten är således i länet av relativt liten&lt;br&gt;betydelse. Jaktformerna som sådana splittrar trots allt upp älgjaktsområ-&lt;br&gt;dena på ett sätt som inte alltid är så bra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen stöder helt åsikten att registreringsarbetet inte bör vara&lt;br&gt;mer omfattande än vad som är absolut nödvändigt och att inriktningen&lt;br&gt;bör vara att söka förenkla detsamma så långt möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man får lätt den uppfattningen av innehållet i promemorian att länssty-&lt;br&gt;relserna skulle vara ”skyldiga” till att registreringsarbetet blivit så pass&lt;br&gt;omfattande, resurskrävande och omständligt som fallet är. Länsstyrelsen&lt;br&gt;vill här bestämt understryka att verksamheten styrs av regelverk från&lt;br&gt;riksdag och regering och inte minst från naturvårdsverket. Med det som&lt;br&gt;grund har länsstyrelserna gjort det bästa av situationen och sökt leva upp&lt;br&gt;till intentionerna bakom lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket synes nu vilja sänka ambitionerna vad gäller kravet på samord-&lt;br&gt;ning och lämplig arrondering. I vad mån man därmed vill sätta kraven&lt;br&gt;lägre än vad som lagstiftaren åsyftat med nuvarande lagstiftning framgår&lt;br&gt;inte med klarhet (prop. 1986/87:58, bl. a. s. 39 — 44).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har i och för sig inte något att invända mot det resone-&lt;br&gt;mang som förs i promemorian. Det är från vissa aspekter inte alltid bra att&lt;br&gt;driva samordningskraven alltför långt. Samtidigt är det tveklöst så att i&lt;br&gt;många trakter är uppsplittringen av jaktenheterna betydande och tveklöst&lt;br&gt;till men för jaktvården och ett hinder för en effektiv jakt. Såväl länsstyrel-&lt;br&gt;sen som jägarorganisationerna i länet har för sin del engagerat sig en hel&lt;br&gt;del under årens lopp för att främja ett samgående där ett sådant bedömts&lt;br&gt;behövligt. Det arbetet har dock alltid skett med lämpor och förnuft och&lt;br&gt;lyckats bra på många håll. Det övervägande antalet markägare har också&lt;br&gt;insett värdet av samverkan för att få en meningsfull produktionsanpassad&lt;br&gt;jakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Helt visst kräver nuvarande system en omfattande administration. För&lt;br&gt;länsstyrelsens vidkommande åtgår mellan 1,5 och 2,0 årsarbetskrafter för&lt;br&gt;uppgiften. Den sammanlagda kostnaden överstiger en halv milj. kr. Arbe-&lt;br&gt;tet är som intensivast från januari/februari t. o. m. juni månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den produkt som berörda intressen får ut av administrationen är av hög&lt;br&gt;kvalitet, man får god service och rättssäkerhetskraven är väl tillgodosedda.&lt;br&gt;Produktiviteten i verksamheten hävdar sig väl i jämförelse med mången&lt;br&gt;annan offentlig förvaltningsuppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid i stort sett oförändrat system torde det vara svårt att uppnå rationa-&lt;br&gt;liseringar och besparingar vid denna länsstyrelse bortsett från vad förestå-&lt;br&gt;ende datorisering medför. Även smärre ändringar i hanteringen torde inte&lt;br&gt;betyda så mycket kostnadsmässigt. Om man vill uppnå några ordentliga&lt;br&gt;vinster krävs därför — som påpekas — betydande förändringar i systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senareläggning till utgången av februari månad då registreringsansökan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall vara ingiven kan accepteras. Ansökningar därefter bör ej komma i&lt;br&gt;fråga för behandling infor det årets jakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jämtlands län bestäms för hela eller delar av älgvårdsdistrikten hur&lt;br&gt;många djur som får fällas per 1 000 ha. Det bör i och for sig gå lika bra att&lt;br&gt;på föreslaget sätt ange en minimiareal för en vuxen älg. Älgvårdsdistrikten&lt;br&gt;är här arealmässigt stora och det är för flertalet av dem nödvändigt med en&lt;br&gt;differentiering av arealstorleken inom distrikten. I länet pågår som bäst&lt;br&gt;arbetet med att ändra kretsindelningen så att kretsområdena geografiskt&lt;br&gt;anpassas utifrån djurens vandringsmönster. På så sätt förväntas varje krets&lt;br&gt;på ett bättre sätt än tidigare få ansvaret för skötseln av ”sin” älgstam. Den&lt;br&gt;ändringen bör rimligen leda till ett något minskat behov av differentiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registrering avses skola ske oavsett markens arrondering. Uppenbarli-&lt;br&gt;gen skall man enligt förslaget helt bortse från om marken hänger samman&lt;br&gt;eller inte. Från ren jaktutövningssynpunkt måste förslaget på den punkten&lt;br&gt;anses olämpligt. En uppsplittring av markerna är att befara med den&lt;br&gt;lösningen. Ett alternativt förslag vore att ställa krav på att i vart fall någon&lt;br&gt;del av den mark som avses registreras uppfyller minimikravet for en vuxen&lt;br&gt;älg. Den prövningen kan ej bli alltför betungande för länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vill i sammanhanget erinra om det synsätt som ligger till&lt;br&gt;grund för nuvarande jaktlagsstiftning, nämligen värdet i god samordning&lt;br&gt;till stabila jaktområden och främjandet av jaktlig samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket gör gällande att det bedrivits ”klappjakt” på små&lt;br&gt;älgjaktsområden. Länsstyrelsen ställer sig frågande till det uttryckssättet.&lt;br&gt;För egen del vill länsstyrelsen betona att företrädare för småområdena&lt;br&gt;behandlas med full respekt och under hänsynstagande till deras berättiga-&lt;br&gt;de intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som påpekas ovan spelar B-licensjakt och den generella jakten inte&lt;br&gt;någon större roll från älgskötselsynpunkt i det här länet, i vart fall inte for&lt;br&gt;närvarande. Mot den bakgrunden motsätter sig länsstyrelsen inte förslaget&lt;br&gt;att dessa små områden kan registreras utan speciell prövning. Föreslagen&lt;br&gt;minimiareal verkar rimlig. Ett område i den storleken bör dock vara&lt;br&gt;sammanhängande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser dock att åtgärden leder till en uppsplittring av&lt;br&gt;jaktmarkerna eller att man bryter etablerad jaktsamverkan. Regeringen&lt;br&gt;har for övrigt redan i prop. 1990/91:28 tagit avstånd från tankten att just&lt;br&gt;nu genomföra förslaget under detta avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen betraktar kartan som ett helt nödvändigt hjälpmedel i&lt;br&gt;registrerings- och registerarbetet. Handhavandet och uppdateringen av det&lt;br&gt;omfattande kartmaterialet är ett resurskrävande men nödvändigt arbets-&lt;br&gt;moment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgjaktsområdena är inlagda på den s. k. länskartan som daterar sig här&lt;br&gt;från år 1977 och börjar bli sliten och svåröverskådlig. Nytt kartmaterial är&lt;br&gt;nödvändig men samtidgt mycket kostsamt. Kostnaden för ett kartbyte&lt;br&gt;måste tas ur viltskadefonden, utöver det maximibelopp på 200000 kr. som&lt;br&gt;länsstyrelsen får använda for sin älgjaktsadministration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i arealkraven for A-licensområde i de olika distrikten har&lt;br&gt;gjort att länsstyrelsen varje år måste se över registreringarna och vidta&lt;br&gt;erforderliga justeringar. Nedgång i älgstammen har i förekommande fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lett till att A-licensområden blivit B-licensmark, generell mark eller kalv-&lt;br&gt;mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De två sista meningarna i avsnittet är förbryllande. Den ändring i kravet&lt;br&gt;på minimiareal som bestäms för älgvårdsdistrikt eller delar därav måste&lt;br&gt;vara styrande för översynen. Länsstyrelsen torde inte kunna undvika att&lt;br&gt;omgående och på ett konsekvent sätt anpassa registreringarna till den&lt;br&gt;minimiareal som bestäms. Däremot är det angeläget att jägarorganisatio-&lt;br&gt;nernas och länsviltnämndens förslag till avskjutning har sådana margina-&lt;br&gt;ler att i vart fall smärre ändringar i stammens tillväxt, skadesituationen&lt;br&gt;m.m. inte automatiskt behöver leda till omedelbara förändringar i areal-&lt;br&gt;kravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län: Naturvårdsverket föreslår att registre-&lt;br&gt;ringsförfarandet skall förenklas så att länsstyrelsen skall registrera licens-&lt;br&gt;områden utan prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur skall länsstyrelsen förfara om område A anmäler fastigheter för regist-&lt;br&gt;rering, som enligt länsälgkartan, ingår i område B som inte har anmält&lt;br&gt;minskning av sitt område (detta är mycket vanligt med nuvarande hante-&lt;br&gt;ring). Skall registreringen av område B återkallas i särskilt beslut? Skall&lt;br&gt;fastigheterna vara ”dubbelregistrerade” i avvaktan på eventuell anmälan&lt;br&gt;om minskning av område B? Om länsstyrelsen återkallar registreringen&lt;br&gt;hävdar område B att det innehar gällande avtal om jakträtt. Skall länssty-&lt;br&gt;relsen då återkalla registreringen av både område A och område B?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När område C i början av juni får sitt preliminära beslut om tilldelning&lt;br&gt;konstaterar de att grannjaktlaget, område D, utökat sitt område och där-&lt;br&gt;med fått högre tilldelning. Vid förfrågan hos länsstyrelsen konstateras att&lt;br&gt;område D anmält ytterligare fastigheter till sitt område. Dessa fastigheter&lt;br&gt;ingår även i område C. Område C ”är i god tro”. Vilken/Vilka registrering-&lt;br&gt;ar skall återkallas?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ovanstående exempel vill länsstyrelsen visa att det förmodlingen&lt;br&gt;krävs en faktisk prövning av varje anmälan. Det finns annars stor risk för&lt;br&gt;att en hel del av älgjaktsadministrationen förskjuts från vintern/våren till&lt;br&gt;sommaren/veckorna före älgjaktens början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen konstaterar att det föreslagna systemet med anmälan om&lt;br&gt;registrering sannolikt innebär att arbetsbelastningen förskjuts i tiden på ett&lt;br&gt;icke önskvärt sätt. Vidare bedöms systemet innebära en ökad arbetsbelast-&lt;br&gt;ning eller i bästa fall oförändrad belastning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt naturvårdsverket saknar B-licensområden betydelse för skötseln&lt;br&gt;av älgstammen. Verket föreslår därför att B-licensområden skall registre-&lt;br&gt;ras utan någon annan prövning än från arealsynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt riksdagen angeläget att främja jakt i samverkan samt att&lt;br&gt;motverka en fortsatt uppsplittring av licensområden. Naturvårdsverkets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag kan komma att innebära en ökning av antalet B-licensområden.&lt;br&gt;Befintliga större licensområden kommer då att splittras. B-licensområden&lt;br&gt;kommer alltså att få betydelse för skötseln av älgstammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare blir följden att en jakträttshavare med ett registrerat B-licensom-&lt;br&gt;råde på 50 ha, enligt naturvårdsverkets förslag, kan få sitt B-licensområde&lt;br&gt;uppdelat i tio B-licensområden och därmed få en tilldelning av tio älgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker förslaget att registrera B-licensområden utan&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen sänder redan i dag beslut om registrering i vanligt brev,&lt;br&gt;även om beslutet går sökanden emot. Av kostnadsskäl används mottag-&lt;br&gt;ningsbevis endast i undantagsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karta med inritade registrerade områden är en förutsättning för länssty-&lt;br&gt;relsens älgjaktsadministration oavsett om ett ansöknings- eller anmäl-&lt;br&gt;ningsförfarande används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen säger ja till anmälan om&lt;br&gt;registrering vad gäller egentliga licensområden (A-områden). Det kan här&lt;br&gt;invändas att länsstyrelsen åsamkas merarbete i de fall anmälan är oriktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får dock förutsättas att detta hör till undantagen. Någon större&lt;br&gt;besparing innebär inte anmälan eftersom länsstyrelsen genom den bedriv-&lt;br&gt;na försöksverksamheten har de flesta licensområdena registrerade i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen säger nej till anmälan om registrering när det gäller sär-&lt;br&gt;skilda licensområden (B-områden). Skälen till detta är flera. I 33 § jakt-&lt;br&gt;lagen anges att ett område kan registreras som licensområde med tilldel-&lt;br&gt;ning av ett vuxet djur om året om det finns särskilda skäl för en sådan&lt;br&gt;registrering. Vid riksdagsbehandlingen uttalade jordbruksutskottet vissa&lt;br&gt;principer som skulle vara vägledande vid bedömningen om särskilda skäl&lt;br&gt;kunde föreligga. Principerna var i korthet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Jakträttshavaren vägrats anslutning till angränsande licensområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Registrering tillstyrks av angränsande licensområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Alla jägare på ett mindre område kan inte utan vidare få plats i en ny&lt;br&gt;jaktgemenskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Äldre jakträttshavare som tidigare inte deltagit i jaktsamverkan söker&lt;br&gt;om registrering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Praktiska möjligheter saknas för samgående med annat licensområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår att denna av riksdagen fastställda ordningen&lt;br&gt;skall ändras. Verket anser att jakten på dessa områden inte har någon&lt;br&gt;negativ verkan på skötseln av älgstammen. Från rekreationssynpunkt har&lt;br&gt;möjligheterna till jakt på dessa områden stor betydelse. Så långt natur-&lt;br&gt;vårdsverket. Det som, enligt lässtyrelsens mening, talar emot förslaget att&lt;br&gt;alla områden som begär att bli registrerade för B-licens och som är minst 5&lt;br&gt;ha utan särskild prövning skall få sin anmälan registrerad, är följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en slopad prövning vid B-licens kommer helt visst antalet B-&lt;br&gt;områden att öka. Detta får till följd att i dag bestående A-områden får en&lt;br&gt;sämre arrondering eftersom B-områden kan komma att finnas inne i&lt;br&gt;området. Vilka konsekvenser detta kommer att få vid jakt med hund är&lt;br&gt;lätt att förstå. Många A-områden kan komma att tvingas övergå till B-&lt;br&gt;områden därför att de arealmässigt inte längre fyller kravet för A-område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vissa jakt vårdskretsar bedrivs i dag arbete med att sammanslå mind-&lt;br&gt;re jaktområden till större enheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att detta arbete leder till bättre jakt- och viltvård är ett obestritt förhål-&lt;br&gt;lande. Jaktvårdskretsarnas arbete bedrivs helt på ideell basis. Om ett&lt;br&gt;värdefullt arbete genom ett penndrag omintetgörs så är det förståeligt om&lt;br&gt;den ideella insats som i dag görs inte längre känns så meningsfull.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen befarar att den samverkan och dialog, som naturvårdsver-&lt;br&gt;ket eftersträvar mellan jägare och markägare, uteblir. Detta gagnar ingen.&lt;br&gt;Det är visserligen sant att arbetet med prövning vid B-licens är omfattande&lt;br&gt;och tidsödande men detta är nödvändigt om begreppet ”god älgvård” skall&lt;br&gt;få vara en ledstjärna. Arbetet med att pröva om ett ”splittrat” A-område&lt;br&gt;fortsättningsvis kan vara ett sådant område har inte berörts i naturvårds-&lt;br&gt;verkets förslag men kan på goda grunder också antas bli omfattande. Till&lt;br&gt;länsstyrelsens kännedom har kommit att markägarna inom ett A-område&lt;br&gt;planerar att var för sig söka B-licens. Markägarna är 31 till antalet. Genom&lt;br&gt;att ändra licensform ökas antalet älgar som får fallas från 2 till 31. Om ett&lt;br&gt;sådant extremt exempel får efterföljare är det lätt att inse de negativa&lt;br&gt;konsekvenserna för vården av älgstammen. Utan att vara siare kommer&lt;br&gt;nog markägarna att samordna sina jaktintressen och falla ett för trakten&lt;br&gt;alltför högt antal älgar. Förutom de negativa konsekvenserna för viltvår-&lt;br&gt;den tillkommer ett administrativt merarbete som inte gagnar någon. Na-&lt;br&gt;turvårdsverket har i sitt förslag betonat att dessa små områden svarar för&lt;br&gt;en omotiverad stor del av arbetsbelastningen och kostnaderna hos länssty-&lt;br&gt;relsen. Naturvårdsverket förenklar inom ett område men föreslår samti-&lt;br&gt;digt åtgärder som skapar merarbete. Logiken är svår att spåra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund: Förbundet de-&lt;br&gt;lar verkets uppfattning att administrationen runt jakten kan minskas ge-&lt;br&gt;nom enklare rutiner, exempelvis genom förenklat registerförfarande av&lt;br&gt;jaktmark samt att vissa överklagningsrutiner ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan konstatera att regeringen lagt en proposition med förslag om&lt;br&gt;att älgjakten på generell mark, som enligt tidigare riksdagsbeslut skall&lt;br&gt;upphöra fr.o.m. 1990 års älgjakt, kommer att förlängas t.o.m. den i&lt;br&gt;viltskadeutredningen föreslagna övergångstiden, dvs. t.o.m. år 1994. Na-&lt;br&gt;turvårdsverkets förslag vad avser omregistrering av generella marker till B-&lt;br&gt;licensområden är därför överspelat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till införandet av nya samverkansformer framstår det föga&lt;br&gt;meningsfullt att genomföra administrativa omläggningar av det slag som&lt;br&gt;förespråkas av naturvårdsverket. Frågan om nya rutiner på detta område&lt;br&gt;bör enligt vår uppfattning anstå och komma till övervägande först efter&lt;br&gt;den av viltskadeutredningen föreslagna treåriga försöksperioden 1992 —&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna: Registreringsförfarandet är i dag den del av admini-&lt;br&gt;strationen som är mest resurskrävande. Det är också inom detta område&lt;br&gt;som de största förutsättningarna finns för förenklingar och besparingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall ingen kontroll av uppgifterna göras vid anmälan av&lt;br&gt;älgjaktsområde. Uppgifterna noteras bara i länsstyrelsens register. Däref-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter beslutas om området registreras som A- eller B-licens eller inte alls&lt;br&gt;(kalvjaktsområde).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår uppfattning är att det inte är positivt att forenkla registreringsförfa-&lt;br&gt;randet for mycket. Genom en sådan schablonisering ökas möjligheterna&lt;br&gt;till att erhålla B-licens på små marker. Därmed är risken stor att angeläget&lt;br&gt;samarbete inom A-licensområden upphör. I stället bör man verka för att&lt;br&gt;A-licensområden består och att samarbeten mellan jaktområden upptas.&lt;br&gt;Dessutom finns en markant risk att kontrollen över älgjakten försvinner&lt;br&gt;vid ett uppsplittrande till mindre jaktenheter. Registreringsförfarandet bör&lt;br&gt;dock kunna förenklas utan att man för den delen underlättar en uppsplitt-&lt;br&gt;ring av större jaktområden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Svenska jägareförbundet:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet delar i huvudsak de synpunkter som naturvårds-&lt;br&gt;verket här redovisar. Förbundet vill emellertid understryka det angelägna i&lt;br&gt;att såväl B-områden som kalvjaktsområden stimuleras att ingå i någon&lt;br&gt;form av jaktlig samverkan. Förutsättningar härför torde obetingat förelig-&lt;br&gt;ga. Medlen bör vara kunskapsuppbyggnad, utbildning och information.&lt;br&gt;”Tvång” bör förekomma endast i den balanserade omfattning som följer&lt;br&gt;av gällande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får förbundet understryka att naturvårdsverkets ståndpunkt att&lt;br&gt;den separata älgjakten på småområden ”inte har någon egentlig negativ&lt;br&gt;inverkan på älgstammen” i sig är korrekt — dock endast under förutsätt-&lt;br&gt;ning att de små områdena utgör en liten andel av helheten. Däremot har&lt;br&gt;den ifrågavarande jakten en så negativ inverkan på alla jaktliga och&lt;br&gt;viltvårdande samordningssträvanden att denna betydelse knappast kan&lt;br&gt;övervärderas. Mot bakgrund härav kan Svenska jägareförbundet inte dela&lt;br&gt;naturvårdsverkets tankegångar om att underlätta tillkomsten av små sepa-&lt;br&gt;rata älgjaktsområden för att minska administrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registrering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet tillstyrker i princip en förenkling av registrerings-&lt;br&gt;förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag är emellertid av flera skäl synnerligen svårbe-&lt;br&gt;dömt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet får för sin del framhålla följande principiella&lt;br&gt;synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska älgstammen skall, enligt jägareförbundets mening, inte&lt;br&gt;skötas enligt ett schablonmönster med minsta A-områden inom resp,&lt;br&gt;älgvårdsdistrikt som norm. Förutom vad i frågan anförts ovan finns skäl&lt;br&gt;att erinra om de synpunkter som redovisas i ”Vilt och jakt” — Jakt- och&lt;br&gt;viltvårdsberedningens slutbetänkande SOU 1983:21 — och i jordbruksut-&lt;br&gt;skottets betänkande 1986/87:21.1 fråga om älgjakten betonas bl. a. vikten&lt;br&gt;av att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en förbättrad samordning till stora och stabila älgjaktsområden&lt;br&gt;eftersträvas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja en jaktlig samverkan och motverka en fortsatt uppsplitt-&lt;br&gt;ring av licensområden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redan registrerade älgjaktsområden med generell tilldelning får&lt;br&gt;behållas under en övergångstid, och under vissa förutsättningar&lt;br&gt;efter ansökan kunna registreras som särskilda licensområden (B-&lt;br&gt;licens),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om en jakträttshavare på en mindre mark bryter sig ur en redan&lt;br&gt;etablerad samverkan skall han inte ha möjlighet att få marken&lt;br&gt;registrerad som eget licensområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta synes bl. a., enligt Svenska jägareförbundets mening innebära att&lt;br&gt;riksdagen i sitt beslut den 29 april 1987 ansett att älgjakten skall bedrivas&lt;br&gt;inom områden av sådan storlek att älgstammen kan vårdas och att enbart&lt;br&gt;tidigare registrerade generellområden skall kunna registreras för B-licens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet anser i likhet med verket att det av politiska skäl är svårt att&lt;br&gt;för närvarande ompröva älgjaktssystemet med B-licensområden och&lt;br&gt;kalvjaktsområden. Från älgskötselsynpunkt finner emellertid Svenska jä-&lt;br&gt;gareförbundet det direkt felaktigt att underlätta bildandet av sådana områ-&lt;br&gt;den inom redan etablerade älgskötselområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I särskild ordning har jordbruksdepartementet berett Svenska jägareför-&lt;br&gt;bundet möjligheter att avge yttrande över ett förslag den 27 april 1990 från&lt;br&gt;statens naturvårdsverk ”Registrering av särskilt licensområde, B-område,&lt;br&gt;för jakt efter älg”. Naturvårdsverket föreslår i denna framställning ett&lt;br&gt;automatiskt överförande av de ca 20000 generellområdena till område&lt;br&gt;med B-licens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissvar den 23 augusti 1990 avstyrker jägareförbundet naturvårds-&lt;br&gt;verkets förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet avstyrker mot bakgrund av vad ovan&lt;br&gt;anförts SNVs förslag och föreslår att de generella områdena med&lt;br&gt;oförändrade bestämmelser får kvarstå t. o. m. år 1994. Under tiden&lt;br&gt;intill dess skall så långt möjligt jakten söka samordnas i egentliga&lt;br&gt;älgvårdsområden. Samordningen bör eftersträvas ske på frivillig&lt;br&gt;väg. 1 de fall inte en sådan samordning kan åstadkommas bör&lt;br&gt;övervägas om de ifrågavarande områdena verkligen fortsättningsvis&lt;br&gt;— efter år 1994 — bör ha tillstånd fälla vuxen älg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet vidhåller denna sin uppfattning och avstyrker&lt;br&gt;således natuvårdsverkets förslag vad avser det principiella innehållet i&lt;br&gt;punkt 7.2.5 i sin helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt vill förbundet understryka att en rimlig förståelse måste fin-&lt;br&gt;nas för de problem av olika slag som finns när det gäller samordning av&lt;br&gt;mindre jaktområden. Målsättningen bör, som tidigare sagts, vara att ge-&lt;br&gt;nom information och utbildning successivt nå största möjliga samordning.&lt;br&gt;Till den del detta inte leder till önskat resultat kan de fastlagda målen för&lt;br&gt;älgvården ändock uppnås, förutsatt att separat älgjakt på mindre områden&lt;br&gt;inte når större omfattning än nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet vill härutöver framhålla följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket finner att registreringen bör kunna genomföras utan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;något remissförfarande. Jägareförbundet delar denna uppfattning. I prin-&lt;br&gt;cip skall registreringen enbart kunna grundas på de lämnade uppgifterna. I&lt;br&gt;den mån ett registreringsbeslut emellertid berör andra älgjaktsområden&lt;br&gt;måste dessa ovillkorligen underrättas om nyregistreringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare finner naturvårdsverket att det av beslutet bör framgå att det&lt;br&gt;”kan komma att återkallas om uppgifterna senare visar sig vara felaktiga,&lt;br&gt;varvid jakt inte får bedrivas, annat än efter älgkalv”. Detta att jakt får ske&lt;br&gt;efter älgkalv även om uppgifterna är felaktiga är, enligt jägareförbundets&lt;br&gt;mening, äventyrligt. En felaktighet som någon gång förekommit är nämli-&lt;br&gt;gen att man av misstag (?) söker registrera fastigheter där sökanden inte&lt;br&gt;disponerar jakträtt över huvud taget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anför att då den totala arealen med B-licenser är så&lt;br&gt;liten — mindre än 4% av den totala älgjaktsarealen — och jakten på dessa&lt;br&gt;områden inte har någon negativ inverkan på skötseln av älgstammen bör&lt;br&gt;”klappjakten” på de små älgjaktsområdena upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket återkommer i promemorian gång efter gång till att&lt;br&gt;småområdena saknar betydelse för skötseln av älgstammen. Som ett utflö-&lt;br&gt;de härav förordas att mindre områden ”som bryter sig ur större områden&lt;br&gt;registrerade för A-licens, regelmässigt utan annan prövning än från areal-&lt;br&gt;synpunkt skall registreras som älgjaktsområden för B-licens”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt finns för A-licens registrerat ca 18200 jaktområden. Generellom-&lt;br&gt;råden och B-licensområden utgör ca 21 000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De problem som de små jaktområdena skapar vad avser påverkan av&lt;br&gt;möjligheterna till frivilliga överenskommelser angående avskjutningsprin-&lt;br&gt;ciper, m.m., rättvisesynpunkter, flytande registrering — en jaktmark ena&lt;br&gt;året i ett A-licensområde — nästa år eget B-licensområde — tredje året i ett&lt;br&gt;annat A-licensområde — oförståelse inför riktad avskjutning, m. m. har i&lt;br&gt;någon mån ovan berörts. Dessa förhållanden torde emellertid kunna vidi-&lt;br&gt;meras av envar som arbetat med skötseln av älgstammar i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag att ”utbrytningar” skall accepteras utan in-&lt;br&gt;vändningar och om den ”utbrutna” arealen är större än 5 ha omgående&lt;br&gt;resultera i B-licens kan förbundet inte samtycka till. Naturvårdsverkets&lt;br&gt;förslag innebär nämligen i sig en direkt ”försvårad administration av&lt;br&gt;älgjakten” och strider helt mot riksdagens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller naturvårdsverkets uttryckssätt — ”klappjakten” på små&lt;br&gt;älgjaktsområden — har detta inte exemplifierats och får stå helt för na-&lt;br&gt;turvårdsverkets räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsälgkarta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet finner länsälgkartan vara ett av de viktigaste&lt;br&gt;instrumenten i älgjaktsadministrationen. Länsälgkarta skall, enligt jägare-&lt;br&gt;förbundets mening, fortlöpande föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löpande översyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under denna rubrik utvecklar naturvårdsverket det angelägna i att dels&lt;br&gt;”skapa marginaler” dels vid ”förändringar som bedöms ge långsiktiga&lt;br&gt;effekter på älgstammen” se över arealkravet för minsta (?) A-licensområ-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl under denna rubrik som vad avser övriga frågor i naturvårdsver-&lt;br&gt;kets förslag har verket förträngt att länsjaktvårdsföreningen och jaktvårds-&lt;br&gt;kretsarna i resp, län är organ som fortlöpande följer de aktuella frågorna.&lt;br&gt;Baserat på samråd och lokal kunskap ger länsjaktvårdsföreningen länssty-&lt;br&gt;relsen fortlöpande information och förslag till när arealgränser, m. m. bör&lt;br&gt;justeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Tilldelning av älg&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen: I promemorian föreslås förenklingar i tilldelningen inom&lt;br&gt;områden med A-licens. Grundläggande skall vara den minimiareal som&lt;br&gt;krävs för att få falla ett vuxet djur. Minimiarealen fastställs efter hörande&lt;br&gt;av jaktvårdsorganisationema, övriga berörda myndigheter och organisa-&lt;br&gt;tioner samt länsviltnämnden. Skogsstyrelsen vill poängtera att det är vik-&lt;br&gt;tigt att även markägare/skogsbrukare får ett reellt inflytande vid denna&lt;br&gt;process.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen anser att naturvårdsverkets förslag till schablonmässig&lt;br&gt;älgtilldelning till A-licensområden inom älgvårdsdistrikten, trots detta kan&lt;br&gt;uppfattas som ett avsteg från önskemålet om en beskattning av älgstam-&lt;br&gt;men på ett produktionsanpassat sätt, bör genomföras under en försökspe-&lt;br&gt;riod. Naturvårdsverkets bedömning att skötseln av älgstammen inte moti-&lt;br&gt;verar det i dag tillsynes exakta tilldelningsförfarandet är förmodligen&lt;br&gt;riktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen om fri kalvjakt inom A-licensområden och långa jakttider&lt;br&gt;avdramatiserar, om de genomförs, älgjakten på ett för viltvård och skogs-&lt;br&gt;bruk välgörande sätt. Fri kalvjakt kan lämpligen inledningsvis prövas&lt;br&gt;under en försöksperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket: Domänverket tillstyrker naturvårdsverkets förslag, att till-&lt;br&gt;delningen inom A-licensområden skall avse vuxna djur jämte en rekom-&lt;br&gt;mendation att minst lika många kalvar bör fällas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län: Ett införande av ”Hallandsmodellen” i&lt;br&gt;Stockholms län för preliminära beslut skulle inte ge några administrativa&lt;br&gt;vinster, sannolikt det motsatta. För närvarande tillämpas följande rutiner i&lt;br&gt;Stockholms län. Alla A-licensregistrerade områdeshavare tillskrivs i de-&lt;br&gt;cember varje år. Därvid erinras om anmälningsskyldigheten och fällav-&lt;br&gt;giftsinbetalning. Det upplyses vidare om att licenstilldelningen kommer&lt;br&gt;att ske automatiskt och bli densamma som föregående år, om inte länsvilt-&lt;br&gt;nämnden föreslår annat. Slutligen upplyses om att eventuell ansökan om&lt;br&gt;omregistrering eller egna synpunkter på älgtilldelningen skall göras senast&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 31 januari påföljande år. Länsstyrelsen anser att detta brev väl uppfyl-&lt;br&gt;ler områdeshavarnas berättigade krav på myndighetsservice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av utsändandet av decemberbrevet behöver kommunicering&lt;br&gt;bara ske av sådana länsviltnämndsyttranden i vilka föreslås mindre licens-&lt;br&gt;tilldelning än förut eller som innebär en minskad tilldelning i förhållande&lt;br&gt;till registerhavarens yrkande. Preliminära beslut enligt utredningens mo-&lt;br&gt;dell skulle enligt länsstyrelsens mening bara medföra ytterligare arbete och&lt;br&gt;kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Databaserade licenstilldelningsberäkningar enligt Hallandsmodellen&lt;br&gt;kan innebära att den enskilde får göra samma invändningar varje år och&lt;br&gt;länsstyrelsen på samma sätt korrigera tilldelningen vid slutligt beslut varje&lt;br&gt;år. Systemet förefaller från Stockholms regionala horisont inte att medföra&lt;br&gt;någon arbetsbesparing.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om licenstilldelningar som gäller tills vidare vill länsstyrelsen&lt;br&gt;med kraft framhålla som arbetsbesparande och rationellt varför det till-&lt;br&gt;styrks. Det har även kommenterats i yttrandet över ”Skada av vilt”, vartill&lt;br&gt;hänvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att slopa tilldelningen av älgkalv till A-licensområden medför ingen&lt;br&gt;administrativ vinst om inte både rapporteringsplikt och fällavgifter för&lt;br&gt;kalv slopas. Någon större ökning av det faktiska kalvskyttet är inte trolig.&lt;br&gt;Erfarenhetsmässigt kan det vara svårt att få tag på de sista kalvarna på&lt;br&gt;licensen. Ett bibehållande av kalvlicensgivningen förordas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: Naturvårdsverket föreslår en schablonmässig&lt;br&gt;tilldelning av älg i direkt relation till disponibel areal för resp. A-licensom-&lt;br&gt;råde inom ett älgvårdsdistrikt (jaktvårdskrets). Enligt verket erfordrar&lt;br&gt;skötseln av älgstammen inte större exakthet i nyss angivet hänseende.&lt;br&gt;Häremot kan anföras att marker, där tillgången av älg är stor och där&lt;br&gt;riskerna för allvarliga skador är störst, bör utsättas för ett proportionellt&lt;br&gt;hårdare jakttryck än områden med mindre tillgång på älg och lindrigare&lt;br&gt;skador. Möjligheterna att nå godtagbara resultat enbart med rent matema-&lt;br&gt;tiska beräkningar av tilldelningarna i förhållande till arealtalen kan inte&lt;br&gt;betecknas som realistiska. Om förslaget genomfördes skulle skadorna på&lt;br&gt;många håll öka drastiskt genom en för låg tilldelning/avskjutning medan&lt;br&gt;avskjutningsresultaten för områden med låg/dålig tillgång på älg skulle bli&lt;br&gt;anmärkningsvärt låga jämfört med tilldelningsnormen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande Uppsala län kan anföras att för närvarande utgör mer än&lt;br&gt;hälften av älgvårdsdistrikten storlicensområden, s. k. kretslicensområden.&lt;br&gt;Älgvårdsdistrikten är i flertalet fall så stora att älgtätheten i markerna&lt;br&gt;varierar avsevärt. Länets system med arealgränser, som sedan länge tilläm-&lt;br&gt;pats för tilldelningen inom älgvårdsdistrikten, möjliggör att tilldelningen&lt;br&gt;successivt kan anpassas med hänsyn till älgtillgången och skadorna. Enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens mening fungerar tilldelningssystemet med individuell an-&lt;br&gt;passning inom distrikten/kretsarna i länet mycket bra. De principer som&lt;br&gt;sålunda utbildats och som innebär att olika hård beskattning av älg kan&lt;br&gt;regleras och ske efter lokala behov inom älgvårdsdistrikten är enligt läns-&lt;br&gt;styrelsens bedömning användbara utan några påtagliga olägenheter och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ökade arbetskostnader för det fall automatisk databehandling introduce-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fortsatt statligt reglerad tilldelning enligt de arbets- och medverkans-&lt;br&gt;former som nu tillämpas för länets vidkommande (inkl, eventuellt tillkom-&lt;br&gt;mande stöd med hjälp av ADB) anser länsstyrelsen som den bästa garantin&lt;br&gt;för att älgstammen skall komma i balans enligt högt ställda mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker därför förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har i sammanhanget förordat ett nytt system angå-&lt;br&gt;ende själva tilldelningsbesluten. Det system som föreslås innebär att läns-&lt;br&gt;styrelsen angående älgtilldelningen till jägarna skulle sända ut beslutsför-&lt;br&gt;slag betecknade som ”preliminära tilldelningsbeslut”. Dessa skulle övergå&lt;br&gt;till slutliga beslut om jägarna inte hör av sig inom viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen ifrågasätter nyttan och de praktiska fördelarna av den&lt;br&gt;förordade nyordningen rörande tilldelningsbesluten. Vidare ifrågasätter&lt;br&gt;länsstyrelsen de lagenliga förutsättningarna för en nyordning av sådant&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående besluts giltighetstid s. k. rullande tilldelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker förslaget av följande skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen är av den meningen att huvudinsatsen mot viltskador av&lt;br&gt;älg görs genom den fortlöpande prövning av licensjakten som sker varje år&lt;br&gt;och den därvid beslutade och fullföljda ordinarie avskjutningen under&lt;br&gt;varje jaktsäsong. Prövningen härvidlag skall i tillräcklig mån ta med i&lt;br&gt;beräkningen alla de viktiga faktorer som måste särskilt beaktas varje år,&lt;br&gt;såsom älgskador på jordbruksgrödor och skog, bedömning av den aktuella&lt;br&gt;födosituationen, viltolyckor med älg m. m. Utredningen och själva pröv-&lt;br&gt;ningen bygger på förslag och yttranden på bred basis från alla i samman-&lt;br&gt;hanget berörda intressenter. Dessa har var och en möjlighet att föra fram&lt;br&gt;specifika förhållanden inom vars och ens intressesfär som bör beaktas&lt;br&gt;inför årets jakt. Vid prövningen beslutas — på grundval av vad som&lt;br&gt;kommit fram och beaktats — ramen för det innevarande årets nödvändiga&lt;br&gt;beskattning av älgstammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det system med arealgränser, som sedan länge tillämpats för tilldelning-&lt;br&gt;en inom älgvårdsdistrikten, möjliggör att tilldelningen successivt kan an-&lt;br&gt;passas med hänsyn till älgtillgången och skadorna. Enligt länsstyrelsens&lt;br&gt;mening fungerar tilldelningssystemet med individuell anpassning inom&lt;br&gt;distrikten/kretsarna i länet mycket bra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelsens uppfattning är denna ordning betydelsefull, särskilt&lt;br&gt;i ett inledningsskede till en period, under vilken en kraftig decimering av&lt;br&gt;älgstammen skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När förhållandena i en framtid blivit mer stabila och älgstammen kom-&lt;br&gt;mit i eftersträvad balans kan frågan om s. k. rullande tilldelning eventuellt&lt;br&gt;tas upp till ny behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri kalvjakt på vissa områden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innebär att länsstyrelsen i fortsättningen endast skall&lt;br&gt;besluta om tilldelning av vuxna älgar inom A-licensområden. Dock skall i&lt;br&gt;beslutet ges en rekommendation om att minst lika många älgkalvar skall&lt;br&gt;fällas. Jakten efter älgkalv inom A-områden blir härigenom fri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen kan det förväntas att kalvavskjutningen — med&lt;br&gt;hänsyn till de fördelar som förslaget har — uppnår en önskvärd nivå, vilket&lt;br&gt;inte minst från skadesynpunkt är angeläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Häremot kan anföras att ett system med fri kalvjakt inte har prövats i&lt;br&gt;praktiken. Det finns anledning att också räkna med andra förhållanden&lt;br&gt;som kan ge negativa effekter vid en tillämpning. Sålunda finns det fortfa-&lt;br&gt;rande en del jägare som har motvilja att skjuta kalvar. Dessutom är det&lt;br&gt;ofta svårare att skjuta älgkalv än vuxna älgar. De vuxna djuren enligt&lt;br&gt;licenstilldelningen skjuts därför regelmässigt först. Den återstående tilldel-&lt;br&gt;ningen enligt licensen utgörs således av kalvar. Den antalsbestämning som&lt;br&gt;gjorts genom licensen kan antas utöva ett tryck på jägaren att fylla den&lt;br&gt;bestämda kvoten. En rekommendation däremot kan antas ha svagare&lt;br&gt;effekt på jägaren, vilket kan innebära att kalvjakt underlåts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan sålunda inte uteslutas att det föreslagna systemet med fri&lt;br&gt;kalvjakt kan ge den effekten att kalvjakten sammantaget minskar. Detta är&lt;br&gt;minst av allt önskvärt med tanke på den kraftansamling som är nödvändig&lt;br&gt;om älgstammen totalt skall nedbringas till balansnivå genom jaktinsatser&lt;br&gt;de allra närmaste åren. Oprövade och osäkra system av aktuell karaktär&lt;br&gt;bör därför anstå tills vidare. Eventuellt kan ett förslag om fri kalvjakt tas&lt;br&gt;upp till behandling om några år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker på grund av vad sålunda anförts förslaget om&lt;br&gt;införande av fri kalvjakt inom A-licensområden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tilldelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker bestämt förslaget om schablontilldelning för ett&lt;br&gt;helt älgvårdsdistrikt. Det bedöms verklighetsfrämmande, då älgförekoms-&lt;br&gt;ten ofta är ojämnt fördelad beroende på födotillgång m.m. Någon admi-&lt;br&gt;nistrativ vinst synes förslaget inte innebära, eftersom jaktvårdskretsarna&lt;br&gt;föreslås lämna förslag på arealkrav för A-områden. Det förutsätts att dessa&lt;br&gt;förslag skall anpassas efter lokala behov av beskattning av stammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registrering av B-område&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser liksom SNV att dessa områden kan komma att svara&lt;br&gt;för en omotiverad stor del av arbetsbelastningen och kostnaderna när de&lt;br&gt;generella områdena upphör. Förenklade regler behövs men länsstyrelsen&lt;br&gt;är tveksam till så drastiska ändringar som föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen bedömer att ett system med flerårslicens i samtliga områ-&lt;br&gt;den vore bästa lösningen på problemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fri kalvjakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tilldelning av älgkalv bör tills vidare ske inom andra områden än älgsköt-&lt;br&gt;selområden. Erfarenheterna från jakten i sistnämnda områden bör utvär-&lt;br&gt;deras innan en helt fri kalvavskjutning skall kunna bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Beräkning av tilldelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Älgtätheten är i vårt län högst varierande främst beroende på stora skillna-&lt;br&gt;der på älgbiotoper (bete, vatten, m. m.) i länet. I norr och söder finns&lt;br&gt;storskog och mitt i länet ett mera renodlat slättlandskap. Dessa skillnader&lt;br&gt;på biotop och älgtäthet förekommer även ofta starkt inom ett och samma&lt;br&gt;älgvårdsdistrikt. Att därför gå in för statens naturvårdsverks förslag om att&lt;br&gt;tillämpa mera schablonmässig beräkning av älgtilldelning för ett helt&lt;br&gt;älgvårdsdistrikt förefaller inte realistiskt och kan komma att av jägarna i&lt;br&gt;länet upplevas som orättvist och oacceptabelt. En eventuell schablonmäs-&lt;br&gt;sig tilldelning måste, för att accepteras av älgjägarna, vara mer lokalanpas-&lt;br&gt;sad. Det bör i och för sig vara möjligt att via dator göra en mer nyanserad&lt;br&gt;schablontilldelning inom delar av kommuner med hjälp av vissa försam-&lt;br&gt;lingsgränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakt efter älgkalv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen bedömer att om önskemålet om högre kalvavskjutning skall&lt;br&gt;uppnås bör jägarna i klartext få se hur många kalvar som bör fällas.&lt;br&gt;Dessutom är det inget stort merarbete för länsstyrelsen att även tilldela&lt;br&gt;kalv.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Länsstyrelsen i Jönköpings län:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Schablonmässig tilldelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Licenstilldelningen bör enligt förslaget kunna ske schablonmässigt efter&lt;br&gt;areal för hela älgvårdsdistrikt. Enligt länsstyrelsens uppfattning är älg-&lt;br&gt;stammen allför ojämnt fördelad över ytan för att man skall kunna ha&lt;br&gt;samma tilldelning per areal i ett helt älgvårdsdistrikt. Däremot skulle,&lt;br&gt;vilket i stor utsträckning också sker i dag, tilldelningen kunna ske scha-&lt;br&gt;blonmässigt inom en församling. Hanteringen skulle inte behöva bli så&lt;br&gt;mycket vidlyftigare, eftersom dator kan användas även vid en schablon-&lt;br&gt;mässig tilldelning för en församling. Om behov föreligger att differentiera&lt;br&gt;tilldelningen inom en församling, bör den möjligheten fortfarande kvarstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakt efter årskalv inom A-licensområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att tilldela endast vuxna djur för A-licensområden kommer att&lt;br&gt;avsevärt minska administrationen. Fördelningen mellan vuxna djur och&lt;br&gt;årskalvar i licenstilldelningen utgör i dag ett stort irritationsmoment hos&lt;br&gt;jägarna och ger upphov till ett flertal erinringar och överklaganden, som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall handläggas. I dag utnyttjas kalvtilldelningen dåligt vid avskjutningen&lt;br&gt;till stor del beroende på att tillgången är ojämnt fördelad mellan jaktområ-&lt;br&gt;dena. Med det nya systemet skulle kalvarna kunna fällas där de finns och&lt;br&gt;där det finns behov av en större kalvavskjutning. Om förslaget i betänkan-&lt;br&gt;det ”Skada av vilt” SOU 1990:60 att ersättning för skada av vilt på skog&lt;br&gt;och gröda inte skall utgå, genomförs, blir också behovet att kunna fälla&lt;br&gt;erforderligt antal årskalvar där de finns och gör skada, större. I Jönköpings&lt;br&gt;län var det under ett flertal år fri kalvavskjutning inom generella jaktområ-&lt;br&gt;den, vilket inte innebar några nackdelar ur älgvårdssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen tillämpar sedan två år tillbaka&lt;br&gt;metoden med att meddela preliminära beslut om tilldelning. Det grundläg-&lt;br&gt;gande arbetet med att ta fram tilldelningsförslagen utförs av jaktvårdskret-&lt;br&gt;sarna. Länsstyrelsen upplever att kretsarna under senare år har lagt allt&lt;br&gt;större vikt vid att uppnå en med hänsyn till de lokala förhållandena rätt&lt;br&gt;tilldelning. Länstyrelsens arbete med de preliminära besluten kräver admi-&lt;br&gt;nistrativa resurser, men har numera med stöd av persondator underlättats&lt;br&gt;väsentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det av verket framlagda förslaget hindrar inte att hänsyn även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen kan tas till lokala förhållanden. Länsstyrelsen skall således även i&lt;br&gt;fortsättningen kunna göra ändringar i de preliminära förslagen med hän-&lt;br&gt;syn till framförda erinringar. Förslaget har emellertid en inriktning mot en&lt;br&gt;schabloniserad tilldelning som kan innebära att jägarnas organisationer&lt;br&gt;inte längre kommer att uppleva arbetet med att utarbeta tilldelningsförsla-&lt;br&gt;gen som angeläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det huvudsakliga praktiska arbetet med att ta fram tilldelningsförslagen&lt;br&gt;utförs av jaktvårdskretsarna. Enligt länsstyrelsen finns i kretsarna en vär-&lt;br&gt;defull kunskap om älgstammens lokala utveckling som bör tas till vara.&lt;br&gt;Förslaget om tillsvidaretilldelning minskar också behovet av en schabloni-&lt;br&gt;serad tilldelning. Mot bakgrund härav och då ett motstånd mot förslaget i&lt;br&gt;denna del finns bland jägarna, är länsstyrelsen tveksam till värdet av att&lt;br&gt;införa en schabloniserad tilldelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län: I Blekinge län håller för närvarande på att&lt;br&gt;genomföras ett strikt arealbaserat tilldelningssystem. Bestämmandet av&lt;br&gt;tilldelningen med ledning av arealen innebär i sig en sådan mera schablon-&lt;br&gt;mässig bestämning av tilldelningarna som naturvårdsverket eftersträvar&lt;br&gt;genom sitt förslag. När det gäller kompletteringar m. m. av tilldelningsbe-&lt;br&gt;slut konstaterar länsstyrelsen att verkets förslag överensstämmer med den&lt;br&gt;ordning som i dag redan tillämpas i Blekinge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen godtar naturvårdsverkets förslag om att införa fri kalvjakt&lt;br&gt;inom A-licensområden. Möjligen bör dock den fria jakten efter kalv först&lt;br&gt;ske under en prövotid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län: Eftersom frågan om minsta tilldelning&lt;br&gt;för A-licens tas upp i promemorian kan framhållas att länsstyrelsen i&lt;br&gt;motsats till naturvårdsverket hela tiden uppfattat riksdagsbeslutet så, att&lt;br&gt;minimiarealen för A-licenser grundat sig på en årlig tilldelning av enbart&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en vuxen älg. Den nu vidtagna ändringen i jaktkungörelsen påverkar&lt;br&gt;därför inte den registreringsprövning som tillämpas i länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förslag i promemorian innebär en klar rationaliseringsvinst, nämli-&lt;br&gt;gen att tilldelningsbesluten skall gälla tills vidare. Detta förslag tillstyrker&lt;br&gt;länsstyrelsen. Negativa beslut tillställer länsstyrelsen sökanden mot delgiv-&lt;br&gt;ningskvitto, inte i försändelse mot mottagningsbevis såsom anges i prome-&lt;br&gt;morian. Denna länsstyrelsens rutin har inte medfört några olägenheter och&lt;br&gt;innebär icke oväsentliga besparingar i portokostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett generellt frisläppande av kalvjakten inom licensområden har länssty-&lt;br&gt;relsen tidigare förordat i sitt yttrande över betänkandet ”Skada av vilt”.&lt;br&gt;Det skall nu betonas att detta också skulle innebära förenklingar i den&lt;br&gt;administrativa ärendehanteringen. Länsstyrelsen vill alltså instämma i&lt;br&gt;den i promemorian framförda uppfattningen att en önskvärd rationalise-&lt;br&gt;ring därmed kan uppnås. Däremot anser länsstyrelsen det inte nödvändigt&lt;br&gt;att i besluten ta in rekommendationer om hur många älgkalvar som minst&lt;br&gt;bör fällas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län: I punkten 7.3.4 sägs att ett s. k. ”prelimi-&lt;br&gt;närt beslut” om tilldelning bör tillställas företrädarna för resp, älgjaktsom-&lt;br&gt;råde. Företrädarna får sedan tillfälle att inom viss tid lämna synpunkter på&lt;br&gt;tilldelningen till länsstyrelsen som sedan skall ompröva beslutet. Länssty-&lt;br&gt;relsen avstyrker förslaget i denna del. Förfarandet synes överflödigt och&lt;br&gt;skulle inte innebära någon förenkling. När besluten om tilldelning skall&lt;br&gt;fattas kan föregående års avskjutning ge god vägledning om tilldelningarna&lt;br&gt;skall ändras eller inte. Är någon missnöjd med en tilldelning kan ompröv-&lt;br&gt;ningsinstitutet användas när det slutliga beslutet fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten 7.3.7 talas om s. k. storlicenser. Länsstyrelsen är tveksam till&lt;br&gt;om älgtillgången i Malmöhus län medger att denna typ av områden införs i&lt;br&gt;länet. Länsstyrelsen anser därför att det bör ankomma på varje länsstyrelse&lt;br&gt;att själv besluta om vilken minimiareal som skall krävas för ett sådant&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Hallands län: Som redan nämnts praktiserar länsstyrelsen i&lt;br&gt;Hallands län en schablonmässig tilldelning. Ansökan om tilldelningen har&lt;br&gt;sedan länge slopats i länet. Licensinnehavaren får ett preliminärt beslut,&lt;br&gt;som om inte någon erinran inkommer till lässtyrelsen inom en viss tid,&lt;br&gt;automatiskt blir slutligt. Inkommer erinran mot tilldelningsbeslutet, tas&lt;br&gt;det upp till prövning i varje enskilt fall. På detta sätt hindras de flesta&lt;br&gt;överklagningar till naturvårdsverket. Förslaget om att tilldelningsbesluten&lt;br&gt;skall gälla tills vidare är däremot en stor rationaliseringsvinst. Fri kalvav-&lt;br&gt;skjutning bör ge ökad frihet åt jägarna och mindre administration for&lt;br&gt;länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen har inget att invän-&lt;br&gt;da mot naturvårdsverkets synpunkter. Länsstyrelsen har ovan beskrivit&lt;br&gt;hur en schablonmässig beräkning av tilldelningen sker i detta län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompletteringar m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det i promemorian beskrivna systemet med preliminära tilldelningsbeslut&lt;br&gt;är enligt länsstyrelsens mening inte förenligt med förvaltningslagens be-&lt;br&gt;stämmelser. Eftersom länsstyrelsen emellertid numera enligt 27 § förvalt-&lt;br&gt;ningslagen som första instans har möjlighet att ompröva denna typ av&lt;br&gt;beslut kan syftet med naturvårdsverkets förslag ändå uppnås. Möjligheter-&lt;br&gt;na till omprövning anges i besvärshänvisningen. Om rätten att överklaga&lt;br&gt;ett beslut om tilldelning tas bort bör en upplysning om omprövningsmöj-&lt;br&gt;ligheten lämnas i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jakt efter älgkalv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Inom licensområden utanför s. k. älgskötsel-&lt;br&gt;områden bör tilldelningen kunna ske schablonmässigt. Beslut om tilldel-&lt;br&gt;ning bör kunna gälla tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker också att tilldelningen av älgkalvar inom A-&lt;br&gt;licensområden upphör samt att fällavgifterna för älgkalvar slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län: En schablonmässig tilldelning på det sätt&lt;br&gt;som föreslås kan enligt länsstyrelsens uppfattning ej genomföras i länet.&lt;br&gt;Den mångskiftande karaktären i länet medför att viltstammarna har en&lt;br&gt;stor lokal variation som gör en mer anpassad tilldelning nödvändig. Arbe-&lt;br&gt;tet utförs dessutom till stor del av jaktvårdsföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen kan inte tillstyrka att kalvjakt släpps fri annat än inom&lt;br&gt;kommande älgskötselområden. Risken för bl. a. åldersförskjutningar i&lt;br&gt;stammarna med negativa följder för viltvården som följd bör inte under-&lt;br&gt;skattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län: Naturvårdsverket bortser i förslaget om schab-&lt;br&gt;loniserad älgtilldelning från den betydelse som rättviseaspekten har i till-&lt;br&gt;delningssammanhang. En i hög grad schabloniserad älgtilldelning torde&lt;br&gt;mötas av oförstående och kritik. Jägarna ser det som värdefullt att få&lt;br&gt;medverka med lokala kunskaper vid bestämmandet av älgtilldelning. Om&lt;br&gt;tilldelningsbesluten dessutom inte skall få överklagas, vilket verket har&lt;br&gt;föreslagit, kan de ge upphov till ytterligare irritation. För länsstyrelsens del&lt;br&gt;innebär schablontilldelningen inte någon påtaglig förenkling men en&lt;br&gt;tidsvinst i beredningsarbetet genom att jägarnas medverkan reduceras.&lt;br&gt;Länsstyrelsen anser det tveksamt om fördelarna med det föreslagna förfa-&lt;br&gt;randet väger upp nackdelarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav för B-licens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår att jaktområde som är större än fem hektar men&lt;br&gt;som inte uppfyller kraven för att få registreras som egentligt licensområde&lt;br&gt;(A-område) efter ansökan skall få registreras som särskilt licensområde (B-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;område) generellt utan särskild prövning. Detta innebär att nuvarande&lt;br&gt;krav att ”särskilda skäl” skall föreligga för en registrering som B-område&lt;br&gt;slopas. Prövningen av de särskilda skälen medför i många fall omfattande&lt;br&gt;utredningar och skönsmässiga bedömningar. Reglerna är i forvaltnings-&lt;br&gt;rättsligt hänseende svåra att hantera. Länsstyrelsen delar därför verkets&lt;br&gt;uppfattning att en förenkling och besparing åstadkoms om kravet tas bort.&lt;br&gt;Härvidlag är verkets förslag bättre än förslaget i betänkandet ”Skada av&lt;br&gt;vilt” att endast förlänga övergångstiden for områden med generell älgtill-&lt;br&gt;delning. En effekt kan bli att jägarna på mindre jaktområden i större&lt;br&gt;utsträckning väljer att inte samordna sin älgjakt med angränsande områ-&lt;br&gt;dens. Ett enkelt sätt att motverka sådana tendenser skulle kunna vara att&lt;br&gt;begränsa jakttiden for B-områdena ytterligare vad avser vuxna djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På lång sikt borde det vara en målsättning att den icke produktionsan-&lt;br&gt;passade jaktformen B-licens avvecklas. Det skulle nämligen ge den största&lt;br&gt;besparingseffekten. Ett uttalande av statsmakterna i den riktningen skulle&lt;br&gt;dessutom verka pådrivande i strävandena att öka samordningen och bil-&lt;br&gt;dandet av A-områden eller älgskötselområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Älgvårdsdistrikten är i regel så stora att&lt;br&gt;älgtätheten i jaktmarkerna kraftigt varierar. Det är därför inte realistiskt&lt;br&gt;att ersätta de individuella bedömningarna vid tilldelning av älg med auto-&lt;br&gt;matisk databehandling. Jakt bör i första hand bedrivas på marker med stor&lt;br&gt;älgtillgång och där risken för allvarliga älgskador är som störst. Att mate-&lt;br&gt;matiskt beräkna tilldelningarna utifrån arealstorleken är ingen framkomlig&lt;br&gt;väg. På vissa håll kommer skadorna att öka okontrollerat medan ett stort&lt;br&gt;antal älgar blir oskjutna på andra med mindre älgtillgång. Jakten bör enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens mening — inte minst på grund av vad som anförts i utred-&lt;br&gt;ningen ”Skada av vilt” — vara individuellt anpassad. Det behöver dock&lt;br&gt;inte innebära något större merarbete för länsstyrelserna eftersom tilldel-&lt;br&gt;ningarna i de flesta fall kan vara ungefär de samma från ett år till ett annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen ifrågasätter införandet av ett system med ”preliminära&lt;br&gt;beslut”, vilka enligt förslaget skulle vinna laga kraft om registreringshavar-&lt;br&gt;na i resp, fall inom viss tid inte har anfört några erinringar mot angiven&lt;br&gt;tilldelning. Detta skulle innebära att man med resp, licensområde kommu-&lt;br&gt;nicerar ett förslag till beslut. Någon sådan skyldighet föreligger inte enligt&lt;br&gt;förvaltningslagen. Det kan också ifrågasättas om systemet har så stora&lt;br&gt;praktiska fördelar. Enligt länsstyrelsens bedömning måste jaktvårdsför-&lt;br&gt;bundet även fortsättningsvis höras vad gäller tilldelningarna for resp. A-&lt;br&gt;licensområde, eftersom man inom jägarorganisationen äger en god känne-&lt;br&gt;dom om lokala variationer i älgtillgången. Deras förslag behöver kommu-&lt;br&gt;niceras med resp, registreringshavare bara om man avser att gå sökanden&lt;br&gt;emot och/eller ändra tidigare års tilldelning. Därefter kan beslut fattas om&lt;br&gt;tilldelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker systemet med rullande tilldelning. Det är ratio-&lt;br&gt;nellt och minskar behovet av administrativa åtgärder som t. ex. kommuni-&lt;br&gt;cering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några tungt vägande skäl för en fri kalvjakt inom A-områdena har&lt;br&gt;utredningen inte presenterat. Länsstyrelsen har beträffande Västmanlands&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;län under en följd av år kunnat konstatera att inom vissa licensområden&lt;br&gt;fälls aldrig någon kalv eller för få under älgjakten. Det finns enligt länssty-&lt;br&gt;relsens bedömning i dessa fall anledning misstänka att jaktlagen inte är&lt;br&gt;intresserade av att bedriva jakt efter kalv. Även i fortsättningen måste i&lt;br&gt;resp, licensområdes tilldelning ingå ett antal kalvar för att en balanserad&lt;br&gt;avskjutning skall komma till stånd. Om man önskar en större kalvavskjut-&lt;br&gt;ning kan i stället kalvandelen av tilldelningen för resp, licensområde ökas&lt;br&gt;till den procentuella andel som inom resp, älgvårdsdistrikt kan vara lämp-&lt;br&gt;lig. Därmed kan jaktlagen bli mer belägna att bedriva jakt efter kalv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Som naturvårdsverket angett finns det&lt;br&gt;inte skäl att försöka uppnå någon exakthet i tilldelningen inom A-områ-&lt;br&gt;den. Denna bör i stället kunna ske schablonmässigt inom hela eller stora&lt;br&gt;delar av älgvårdsdistrikt och utan individuell anpassning. Med hänsyn till&lt;br&gt;de små förändringar som normalt sker från ett år till ett annat kan länssty-&lt;br&gt;relsen inte se annat än fördelar med att tilldelningen dessutom sker tills&lt;br&gt;vidare. Skulle behov av ändrad tilldelning uppstå finns ändå möjligheten&lt;br&gt;att meddela nytt beslut. Möjligheten för länsstyrelsen att besluta om s. k.&lt;br&gt;storlicenser bör finnas under förutsättning av att de grundar sig på frivillig-&lt;br&gt;het. Dock bör B-områden inte kunna ingå i dessa licenser. B-områdena bör&lt;br&gt;enligt länsstyrelsens mening vara renodlade vad avser såväl tid som tilldel-&lt;br&gt;ning. Den innehavare av B-licens som önskar ingå i större gemenskap har&lt;br&gt;ofta möjlighet att omregistrera sin mark till A-område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker förslaget om att tilldelning av älgkalvar inom A-&lt;br&gt;områden upphör. Det finns enligt länsstyrelsens mening ett stort värde i&lt;br&gt;att ha kvar styrningen av denna tilldelning i systemet för att snabbt kunna&lt;br&gt;gripa in när behov uppstår. Med ett förenklat tilldelningssystem medför&lt;br&gt;detta inte någon belastning för administrationen. Skäl att slopa fällavgif-&lt;br&gt;terna för kalv föreligger inte heller enligt länsstyrelsens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Det är av stor vikt att tilldelningen bestäms&lt;br&gt;efter samråd med både markägare och jägare. Eftersom det för närvarande&lt;br&gt;finns alltför stora älgstammar lokalt bör det avvaktas med en tilldelning&lt;br&gt;som gäller tills vidare. En tillsvidaretilldelning kan införas när läget har&lt;br&gt;stabiliserats. På grund av stora lokala variationer är det inte heller lämpligt&lt;br&gt;att i dag införa schablonmässig tilldelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen ser i dag inga administrativa vinster med att införa fri&lt;br&gt;kalvavskjutning på A-licensområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besluten om tilldelning bör vara i form av preliminärt/slutligt beslut.&lt;br&gt;Dertna ordning har tillämpats under många år i Gävleborgs län och har&lt;br&gt;fungerat utomordentligt bra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Denna länsstyrelse tillämpar inte&lt;br&gt;några ”preliminärbeslut” om tilldelning som innehavarna får yttra sig om.&lt;br&gt;Tilldelningen räknas ut och områdena får endast ett slutligt beslut om&lt;br&gt;tilldelning. Den föreslagna ordningen leder till mer arbete för länsstyrelser-&lt;br&gt;na och avstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker att avskjutningen av kalv blir fri for A-licens-&lt;br&gt;områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Utifrån grundkvoter för delar av älgvårds-&lt;br&gt;distrikten som tagits fram i samråd med jägarorganisationerna m. fl. — har&lt;br&gt;såvitt gäller detta län — tilldelning skett för vart och ett av A-licensområ-&lt;br&gt;dena efter vissa matematiska beräkningar. Systemet som har tillämpats&lt;br&gt;från slutet av 1970-talet kan i och för sig synas alltför precist. Måhända&lt;br&gt;kan det inte alltid till fullo vara anpassat till de lokala förhållandena.&lt;br&gt;Länsstyrelsen har dock haft jägarorganisationernas fulla stöd för beräk-&lt;br&gt;ningsmetoden och alltid varit konsekvent i tillämpningen, något som&lt;br&gt;respekterats av jaktutövarna. Det har för länsstyrelsens del också av re-&lt;br&gt;sursskäl varit nödvändigt med ett rakt och strikt system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självklart är det en fördel att ha en beräkningsmetodik gemensam för&lt;br&gt;hela landet. Om det från centralt håll ges anvisningar om att fortsättnings-&lt;br&gt;vis använda en viss bestämd metod är det angeläget att den blir enkel och&lt;br&gt;tydlig. Den modell Jämtlands län tillämpar bör mycket väl kunna tjäna&lt;br&gt;som förebild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lång jakttid under en följd av år och därmed automatiskt fördröjd&lt;br&gt;statistik, tillika förskjutning av tidpunkten för sammanträden med kretsar,&lt;br&gt;länsjaktvårdsförening och länsviltnämnd, begränsade resurser, tidspress&lt;br&gt;och tung arbetsbörda för berörd personal har medfört att länsstyrelsen&lt;br&gt;hittills nödgats fatta definitiva beslut direkt, dvs. inte föregångna av några&lt;br&gt;preliminära beslut. Till grund för tilldelningarna har då legat ett kvotbeslut&lt;br&gt;för samtliga älgvårdsdistrikt. I den mån licenshavare hört av sig efter&lt;br&gt;expedieringen av beslut har i förekommande fall rättelse självfallet kunnat&lt;br&gt;ske av besluten (i fall av felräkning e. d.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datorisering, tidigareläggning av sammanträden samt ändring av vissa&lt;br&gt;interna rutiner bör möjliggöra för länsstyrelsen att framöver fatta prelimi-&lt;br&gt;nära beslut på sätt som förutsätts i avsnittet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självklart måste man i sammanhanget arbeta med vissa schabloner.&lt;br&gt;Älgtäthet, skadebild m.m. varierar dock även inom älgvårdsdistrikten,&lt;br&gt;som i de norra delarna av landet normalt är ytmässigt stora. De faktorerna&lt;br&gt;måste beaktas i sammanhanget och schabloniseringen får inte drivas för&lt;br&gt;långt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under jaktåret 1988/89 och 1989/90 fälldes inom A-områdena i länet&lt;br&gt;5 613 resp. 5 386 kalvar. Antalet kalvar som fick fällas uppgick samtidigt&lt;br&gt;till 7904 resp. 7 985. Av de djur som fälldes de åren avar 43 resp. 42%&lt;br&gt;kalvar. Jägarerfarenheter som delgetts länsstyrelsen ger vid handen att det&lt;br&gt;totalt sett är relativt svårt rent praktiskt att fälla tillåtet antal kalvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utifrån detta och vad som anförts i berört avsnitt i promemorian samt&lt;br&gt;det ansvar som jägarkåren känner för sin verksamhet har länsstyrelsen inte&lt;br&gt;någon erinran mot fri kalvavskjutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet skulle fri kalvavskjutning innebära en viss administrativ lätt-&lt;br&gt;nad. Besparingen resursmässigt är dock svår att bedöma. Berörd personal&lt;br&gt;bedömer den bli tämligen marginell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsjaktvårdsföreningen har i sina kommentarer till förslaget på denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt redovisat troliga konsekvenser av om förslaget genomförs. Syn-&lt;br&gt;punkterna är beaktansvärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län: Nuvarande tilldelningsförfarande där&lt;br&gt;jaktvårdskretsar föreslår tilldelning för licensområde inom ramen för årli-&lt;br&gt;gen fastställda tilldelningsramar fungerar i stort sett bra. En mer schablon-&lt;br&gt;mässig tilldelning skulle möjligen innebära viss resursbesparing. Man får&lt;br&gt;dock inte förringa kraven på rättvis tilldelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om att tilldelningsbeslutet endast skall&lt;br&gt;omfatta vuxna djur. Möjligen bör systemet först prövas försöksvis i några&lt;br&gt;älgvårdsdistrikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker även förslaget om slopande av fällavgiften på&lt;br&gt;kalv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lokala administrationen (jaktvårdskretsarna/motsvarande) torde&lt;br&gt;öka väsentligt om särskilda älgskötselområden inrättas. Detta utan att&lt;br&gt;administrationen regionalt minskar. Älgskötselområden kan dock vara&lt;br&gt;befogade i områden med omfattande älgvandring. Hela vandringsområdet&lt;br&gt;bör då ingå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag att tilldelningsbesluten bör gälla tills vidare&lt;br&gt;torde på sikt innebära en reell minskning av administrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen säger ja till datorisering. För&lt;br&gt;närvarande tas ett program i drift, producerat inom länsstyrelsen, vilket&lt;br&gt;kommer att underlätta det rutinmässiga arbetet avsevärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen är tveksam till rullande tilldelningar. Arbetet inom&lt;br&gt;jaktvårdskretsarna är meningsfullt endast om vården av älgstammen om-&lt;br&gt;fattar hela kretsen. Med ett rullande system sker inte någon anpassning till&lt;br&gt;förändringar i älgstammens sammansättning över tiden. Först när någon&lt;br&gt;jaktvårdskrets efterfrågar rullande tilldelning är länsstyrelsen beredd att&lt;br&gt;pröva denna form av förenkling. Den rullande tilldelningen bör då omfatta&lt;br&gt;all mark inom jaktvårdskretsen eller älgvårdsdistriktet. Om inte tillkom-&lt;br&gt;mer ytterligare en typ av licens som belastar administrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om avkriminalisering av överskjut-&lt;br&gt;ningarna. Som en konsekvens av detta är det inte möjligt att tillämpa&lt;br&gt;rullande tilldelningar. Hur kommer länsstyrelsen tillrätta med systemati-&lt;br&gt;ska överskjutningar om det inte finns ett korrigerande system?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen är tveksam till fri kalvjakt på A-områden. Inom länet har&lt;br&gt;under en följd av år ambitionen varit att höja andelen kalv av de fällda&lt;br&gt;djuren. Inom vissa jaktvårdskretsar har andelen kalv av tilldelade djur&lt;br&gt;varit 60% dvs. över den målsättning som normalt gäller. I licenserna anges&lt;br&gt;att vuxna djur får bytas ut mot kalv. Något hinder mot att skjuta fler&lt;br&gt;kalvar finns därför inte. Fri kalvjakt kan leda till att älgkalven betraktas&lt;br&gt;som ett ringare byte och därför inte behöver jagas. Det kan paradoxalt nog&lt;br&gt;innebära att det skjuts färre antal kalvar om endast vuxna djur anges i&lt;br&gt;licensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen säger nej till schabloniserad tilldelning. I vatje jaktvårds-&lt;br&gt;krets finns i dag en god kännedom om var älgarna finns inom området&lt;br&gt;under jakttiden. Länsstyrelsen har under flera år i samband med de s. k.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rambesluten även angett att jaktvårdskretsen vid sitt förslag till fördelning&lt;br&gt;skall beakta lokala variationer i älgstammen. Detta har fungerat utmärkt&lt;br&gt;och jaktvårdskretsarna känner sitt ansvar och är de som bättre än länssty-&lt;br&gt;relsen kan bedöma var avskjutningen skall sättas in. Naturvårdsverkets&lt;br&gt;förslag innebär en återgång till gamla tiders tilldelningsbeslut. Om detta&lt;br&gt;genomförs minskar utan tvekan engagemanget från jaktvårdskretsarnas&lt;br&gt;sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund: Förbunden stäl-&lt;br&gt;ler sig tveksamma till verkets förslag att tilldelningen kan göras på ett så&lt;br&gt;schablonmässigt sätt och utan individuell anpassning. Det är få frågor på&lt;br&gt;jaktens område som förorsakar så mycket tvister som frågan om älgtilldel-&lt;br&gt;ningen för visst område. Någon absolut rättvisa kan naturligtvis aldrig&lt;br&gt;uppnås, men målet måste vara att verkligen kunna ge en tilldelning som är&lt;br&gt;relevant för olika jaktområden. Tanken med en schablonmässig tilldelning&lt;br&gt;stämmer dåligt med tidigare framförda tankegångar om större lokalt an-&lt;br&gt;svar för viltstammarnas utveckling. En tanke som också förespråkas av&lt;br&gt;naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna: Utredningen anser att tilldelningen helt skall göras&lt;br&gt;schablonmässigt och utan individuell anpassning till lokala variationer&lt;br&gt;inom älgvårdsdistriktet. Detta kan vara mindre lämpligt och kan leda till&lt;br&gt;att vissa extremt älgtäta områden endast påverkas marginellt av jakten.&lt;br&gt;Här är det bättre att följa utredningens ”Skada av vilt” förslag där avskjut-&lt;br&gt;ningsnivån inom särskilda älgskötselområden bestäms av markägarna och&lt;br&gt;jägarna tillsammans. Större ansvar kan läggas på markägare/jägare i denna&lt;br&gt;fråga. Därmed skulle det administrativa arbetet runt tilldelningsfrågan&lt;br&gt;minskas hos länsstyrelsen samtidigt som man får en tilldelningsprincip&lt;br&gt;med lokal förankring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de jaktområden där man ej bildar ”självverksamma” älgskötsel-&lt;br&gt;områden bör länsstyrelsen i likhet med förslaget endast besluta om tilldel-&lt;br&gt;ning av vuxna djur. Jakten efter älgkalv inom A-licensområden blir härige-&lt;br&gt;nom fri. Detta bör innebära att kalvavskjutningen ökar och i förlängning-&lt;br&gt;en får man en bättre balans i älgstammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet: Naturvårdsverket föreslår att samtliga A-licens-&lt;br&gt;områden inom ett älgvårdsdistrikt schablonmässigt skall erhålla samma&lt;br&gt;tilldelning per 1 000 ha och uppmanar länsstyrelserna att öka graden av&lt;br&gt;schablonhantering av tilldelningen — skötseln av älgstammen erfordrar&lt;br&gt;enligt naturvårdsverket inte någon exakthet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbundet tar helt avstånd från naturvårdsverkets uppfattning och&lt;br&gt;ställningstagande härvidlag. Älgtätheten inom ett och samma älgvårdsdi-&lt;br&gt;strikt varierar ofta starkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med användning av ADB innebär det inga större olägenheter att variera&lt;br&gt;tilldelningsnormerna även inom älgvårdsdistrikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan redovisats torde emellertid det mest rationella vara att ett&lt;br&gt;älgvårdsdistrikt får en gemensam licens som fördelas av jägareförbundets&lt;br&gt;jaktvårdskretsar. Redan nu tar kretsarna fram det mesta av underlaget för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsstyrelsernas tilldelningsbeslut. Vid kretsarnas arbete med hithörande&lt;br&gt;frågor adjungeras i regel representanter för bl. a. kommun, LRF och skogs-&lt;br&gt;bruket. Det skall emellertid understrykas att systemen för rationell tilldel-&lt;br&gt;ning av älg varierar mellan länen. I vissa län kan s. k. kretslicenser vara det&lt;br&gt;mest rationella medan i andra har arbetet inriktats mot storiicenser av&lt;br&gt;andra slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår att jaktområden som uppnår viss storlek skall&lt;br&gt;ges möjlighet till fri avskjutning, innebärande bl. a. fri avskjutning av kalv.&lt;br&gt;Förbundet tillstyrker i princip en sådan ordning men endast under förut-&lt;br&gt;sättningar som anges i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att därutöver ge fri kalvjakt på övriga licensområden ter sig mer tvek-&lt;br&gt;samt. Någon nämnvärd förenkling ur administrativ synpunkt uppnås inte&lt;br&gt;heller av ett sådant system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att pröva den av naturvårdsverket föreslagna verksamheten i liten skala&lt;br&gt;kan övervägas i ett senare skede. Uppläggning med fri kalvjakt har aldrig&lt;br&gt;testats praktiskt. Minst lika många negativa effekter, som de av natur-&lt;br&gt;vårdsverket uppräknade positiva, är tänkbara som en direkt följd av det&lt;br&gt;föreslagna systemet. Den allvarligaste negativa effekten skulla vara om&lt;br&gt;kalvavskjutningen minskade, vilket är ett fullt möjligt utfall. En del jägare&lt;br&gt;har fortfarande viss aversion mot att skjuta kalv. I regel är det dessutom&lt;br&gt;svårare att skjuta kalv än äldre djur. När de vuxna djuren på ett tillstånd är&lt;br&gt;fällda återstår således normalt några kalvar. Om man har kalvarna antals-&lt;br&gt;bestämda kan detta ge ett tryck att försöka fylla kvoten. Om det däremot&lt;br&gt;endast är fråga om en rekommendation att fälla lika många kalvar som&lt;br&gt;vuxna bortfaller ett av motiven för en ren kalvjakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Fällavgifter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen anser liksom naturvårdsverket att fällavgif-&lt;br&gt;ter för kalv kan slopas. Då administrationen av älgjakten enligt förslaget&lt;br&gt;kommer att avsevärt förenklas bör också prövas om inte fällavgiften totalt&lt;br&gt;kan minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket: Den särskilda fallavgiften för kalv bör tas bort inom A-&lt;br&gt;licensområden. I stället bör fällavgiften för vuxet djur ökas med ett belopp&lt;br&gt;motsvarande avgiften för en kalv. Sambandet med förslag i betänkandet&lt;br&gt;”Skada av vilt” bör observeras. Om viltskadeersättningarna tas bort, mås-&lt;br&gt;te detta också resultera i väsentligt reducerade fällavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att inte uppmuntra att jakten inom B-licensområden ensidigt skall&lt;br&gt;inriktas mot vuxna djur bör en differentierad fällavgift tas ut för vuxen älg&lt;br&gt;resp, kalv i dessa licensområden. Inom kalvjaktsområden bör avgift för&lt;br&gt;fälld kalv erläggas. Vid fastställande av fällavgifter inom B-licensområden&lt;br&gt;och kalvjaktsområden bör hänsyn tas till den betydligt högre administra-&lt;br&gt;tionskostnad per hektar som dessa områden orsakar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län: Lämpligheten av avgiftsfrihet för älgkalv&lt;br&gt;är svår att ta ställning till nu. Eventuell avgiftsfrihet bör göras beroende av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvecklingen av antalet B-områden och jakten på kalvområden när G-&lt;br&gt;områden upphör. Sannolikheten for att betydligt fler kalvar kommer att&lt;br&gt;skjutas på kalvområden i framtiden (år 1989 rapporterades i Stockholms&lt;br&gt;län sex kalvar) är stor om nuvarande krav for B-områdesregistrering kvar-&lt;br&gt;står. Blir det i stället lika lätt att registrera B-områden som G-områden&lt;br&gt;kommer däremot kalvområdesjakten även i framtiden bli relativt sett&lt;br&gt;betydelselös.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tills vidare bör lämpligen länsstyrelserna själva ges möjlighet att be-&lt;br&gt;stämma fällavgiften för kalv från 0 kr. och uppåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen som i det föregående avstyrkt&lt;br&gt;införandet av fri kalvjakt avstyrker i linje därmed också förslaget om&lt;br&gt;slopande av fällavgift för älgkalv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län: Avgiftsbefrielse för älgkalv kan eventu-&lt;br&gt;ellt stimulera till ökad avskjutning, vilket vore positivt ur älgskötselsyn-&lt;br&gt;punkt. Länsstyrelsen ser dock ingen större administrativ vinst i detta och&lt;br&gt;förordar att avgiften behålls tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen finner att förslaget om att&lt;br&gt;slopa fällavgift för kalv kan medföra viss risk för att man nedvärderar&lt;br&gt;detta högvilt. Förslaget kan medföra att jägarna får en nonchalant attityd&lt;br&gt;gentemot kalvjakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen noterar med tillfredsställelse förslaget om återinförande&lt;br&gt;av skyldigheten att anmäla resultatet av älgjakten även om ingen älg fällts,&lt;br&gt;vilket länsstyrelsen redan tidigare särskilt begärt. Härigenom förenklas&lt;br&gt;avsevärt kontrollen av att anmälningsskyldigheten fullgörs om antalet&lt;br&gt;fällda älgar och var dessa fällts vilket är betydelsefullt för hela älgjaktshan-&lt;br&gt;teringen, älgforskningen m. m. Länsstyrelsen förutsätter, bl. a. för älgstati-&lt;br&gt;stiken inom landet att även den som fällt kalv inom s. k. kalvjaktsområde&lt;br&gt;skall anmäla detta till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län: När det gäller slopandet av fällavgiften för&lt;br&gt;kalvar är länsstyrelsens bedömning att en sådan åtgärd inte är behövlig för&lt;br&gt;att motivera en ökad avskjutning av kalv inom vårt län. Detta förslag&lt;br&gt;avstyrks därför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Hallands län: I promemorian föreslås att fällavgifterna för&lt;br&gt;kalv slopas. Om så blir fallet bör anmälningsplikt för samtliga älgjaktsom-&lt;br&gt;råden återinföras. 1 annat fall blir statistiken så bristfällig att den ej kan&lt;br&gt;ligga till grund för kommande tilldelningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget&lt;br&gt;om att slopa fällavgiften för kalv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Fällavgifterna för kalv bör vara kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Fällavgift för kalv bör utgå även i&lt;br&gt;fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Förslaget att lägga kalvavgiften på det&lt;br&gt;vuxna djuret kan få den positiva effekten att man skjuter fler kalvar om&lt;br&gt;man får betala för dem även om de inte skjuts. I sådant fall skall i beslutet&lt;br&gt;anges att älgavgiften för ett vuxet djur inkluderar en kalv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Den föreslagna åtgärden bör stimulera till&lt;br&gt;ökad kalvavskjutning och tillstyrks. Berörd personal här bedömer att&lt;br&gt;åtgärden skulle kunna innebära en sammantagen årlig inbesparing av ett&lt;br&gt;par arbetsdagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen säger nej till att fällavgifter-&lt;br&gt;na för kalv slopas. Det är inte rättvist att överföra denna avgift på de&lt;br&gt;vuxna djuren och ger inte heller några administrativa vinster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna: För att stimulera kalvavskjutningen ytterligare är det&lt;br&gt;lämpligt att fällavgiften tas bort på kalv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet: Vad gäller avgiftsbefrielse för älgkalv kan detta&lt;br&gt;möjligen stimulera till en något ökad kalvjakt. Ett bibehållande av avgiften&lt;br&gt;for kalv torde emellertid enligt jägareförbundets mening medföra en säkra-&lt;br&gt;re rapportering av fällda djur. Vidare är avgifterna för kalv så förhållande-&lt;br&gt;vis låga att en total avgiftsbefrielse inte torde ha någon reell betydelse för&lt;br&gt;jaktansträngningarna. Mot bakgrund härav motsätter sig Svenska jägare-&lt;br&gt;förbundet att kalv befrias från avgift till länsviltfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att verkets förslag möjliggör ett återinförande av&lt;br&gt;skyldigheten för licensområdena att oavsett om älg fällts eller ej göra&lt;br&gt;anmälan till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet anser i likhet med naturvårdsverket att det är&lt;br&gt;synnerligen väsentligt att skjutna älgar, vuxna såväl som kalvar, blir rap-&lt;br&gt;porterade på ett korrekt sätt. Detta är angeläget då säkra avskjutningsre-&lt;br&gt;sultat utgör en grundsten for såväl älgobssystem som inventeringar och&lt;br&gt;produktionsberäkningar vilka är en förutsättning för en riktig hantering av&lt;br&gt;älgstammarna. Enligt jägareförbundets mening skulle korrekta redovis-&lt;br&gt;ningar av avskjutningsresultaten underlättas av ett krav på anmälan av&lt;br&gt;jaktresultat oavsett om älg fällts eller ej. Den obligatoriska anmälnings-&lt;br&gt;skyldigheten bör därför återinföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Anmälan av jaktresultat&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen: I promemorian föreslås att det skall bli obligatoriskt att&lt;br&gt;anmäla jaktresultatet. Detta tycker skogsstyrelsen är bra. Därigenom&lt;br&gt;underlättas bl. a. uppföljning av hur en eventuell fri kalvjakt kommer att&lt;br&gt;fungera. Obligatoriet är också en förutsättning för uppföljning av jaktresul-&lt;br&gt;tatet inom eventuella älgskötselområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket: Anmälan om fällda älgar bör ske till länsstyrelsen inom viss&lt;br&gt;tid efter resp, jakttids slut. Detta bör gälla även kalvjaktsområden i mot-&lt;br&gt;sats till vad naturvårdsverket föreslår. Samtidigt skall fällavgifter betalas&lt;br&gt;in utan anmodan för att förenkla administrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen anser att det är av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för främst älgjaktsstatistiken att anmälan om jaktresultatet av&lt;br&gt;älgjakten nu åter görs obligatorisk. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län: Förslaget om återinförande av obliga-&lt;br&gt;torisk anmälan om jaktresultat tillstyrkes. Årligen rapporteras 10—20% av&lt;br&gt;fällda älgar för sent, vilket ger merarbete och osäkerhet beträffande tillför-&lt;br&gt;litligheten i avskjutningsstatistiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillämpar fr. o. m. i år en förenklad rapportrutin innebä-&lt;br&gt;rande att jaktresultatet endast redovisas i antalet fällda djur på inbetal-&lt;br&gt;ningskortet för fällavgiften. Det ger betydande rationaliseringsvinster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län: Som naturvårdsverket antytt skulle ett återin-&lt;br&gt;förande av möjligheten att föreskriva om anmälningsskyldighet till läns-&lt;br&gt;styrelsen, oavsett om älg fällts eller inte, ha vissa positiva inslag. Med&lt;br&gt;tanke på den ökade byråkrati förslaget medför bör dock ett genomförande&lt;br&gt;vara knutet till att förslaget om fri kalvjakt inom A-licensområdena införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län: I promemorian föreslås ett återinförande&lt;br&gt;av skyldigheten för licensinnehavare att göra anmälan till länsstyrelsen&lt;br&gt;inte bara om fällda älgar utan också om att älgar inte fällts, detta bl. a. av&lt;br&gt;hänsyn till älgstatisktiken. Länsstyrelsen vill dock erinra om att en sådan&lt;br&gt;utvidgad anmälningsskyldighet under den tid den tidigare gällde kritisera-&lt;br&gt;des som ett exempel på onödig byråkrati. Man bör därför inte utan mycket&lt;br&gt;starka skäl återinföra denna utvidgade anmälningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen avstyrker bestämt&lt;br&gt;ett återinförande av skyldigheten att lämna anmälan även om någon älg&lt;br&gt;inte fällts. En sådan skyldighet skulle med rätta uppfattas som onödig och&lt;br&gt;byråkratisk. Det bör i sammanhanget framhållas att underlåtenhet en att&lt;br&gt;anmäla att älg fällts, medför straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län: Erfarenheterna från tidigare period (1975 —&lt;br&gt;1978) med obligatorisk skyldighet att göra anmälan till länsstyrelsen om&lt;br&gt;utfallet av jakten är att möjligheterna till kontroll ökar i viss mån, men att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon minskning av administrationen knappast uppnås. Att behöva an-&lt;br&gt;mäla ”nollor” upplevdes av många jägare som onödigt byråkratiskt. Läns-&lt;br&gt;styrelsen befarar att förståelsen inte ökat sedan dess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen tillstyrker helt förslaget&lt;br&gt;om obligatorisk anmälan av jaktresultatet utifrån de erfarenheter som&lt;br&gt;årligen erhållits i samband med arbetet med att sammanställa statistiken&lt;br&gt;över älgavskjutningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Förslaget om att resultatet av älgjakten på&lt;br&gt;licensområdena skall lämnas även om ingen älg fällts medför mindre&lt;br&gt;administrativt arbete hos länsstyrelsen och tillstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Gävleborgs län: För att få en tillförlitlig statistik är det en&lt;br&gt;nödvändighet att bestämmelsen om obligatorisk anmälningsplikt återin-&lt;br&gt;förs. I dagens läge finns ingen möjlighet att påminna alla som inte inkom-&lt;br&gt;mit med anmälan. Detta gör att man aldrig vet när man kan färdigställa&lt;br&gt;statistiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen välkomnar förslaget om skyl-&lt;br&gt;digheten att göra anmälan oavsett utgången av jakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen säger ja till obligatorisk&lt;br&gt;anmälan om jaktresultatet. Förslaget innebär att hanteringen av avskjut-&lt;br&gt;ningsstatistiken väsentligt förenklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund tillstyrker att&lt;br&gt;anmälan av jaktresultatet i fortsättningen bör vara obligatoriskt med un-&lt;br&gt;dantag for s. k. kalvjaktsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Storlicenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen: Naturvårdsverket föreslår att älgskötselområden skall&lt;br&gt;kunna registreras. Inom dessa skall älgjakten kunna skötas självständigt&lt;br&gt;under förutsättning att de är tillräckligt stora för att ha en egen älgstam.&lt;br&gt;Skogsstyrelsen är positiv till denna idé men vill poängtera vikten av att&lt;br&gt;minimiarealen for sådana områden verkligen anpassas så att där går att&lt;br&gt;bedriva en meningsfylld vård av älgstammen. Det torde innebära att&lt;br&gt;minimistorleken för dessa områden bör vara 3000 — 5000 ha i södra&lt;br&gt;Sverige och 5 000 — 8 000 har i norra Sverige istället för den minimiareal på&lt;br&gt;2 000 ha som anges i naturvårdsverkets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom älgskötselområdena är det nödvändigt att även skogsbrukets före-&lt;br&gt;trädare kommer till tals när de biologiska förutsättningarna för älgstam-&lt;br&gt;mens storlek bedöms och avskjutningen beslutas. Skogsvårdsstyrelserna&lt;br&gt;bör åläggas att årligen redovisa viltskadesituationen på skog så att man får&lt;br&gt;ett underlag för att göra nödvändiga avvägningar vid fastställandet av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riktlinjer för älgstammens reglering. Skogsvårdsstyrelsernas distriktskon-&lt;br&gt;sulenter bör även stå till förfogande när dessa frågor behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket: Naturvårdsverket anser, att man inom s. k. älgskötselområ-&lt;br&gt;den själv skall kunna bestämma avskjutningen. Domänverket anser detta&lt;br&gt;intressant och värt att prova under förutsättning, att markägarna ges det&lt;br&gt;avgörande inflytandet över avskjutningen i ett naturligt samråd med jägar-&lt;br&gt;na. Minimiarealen för ett älgskötselområde kan generellt vara mindre i&lt;br&gt;södra och mellersta Sverige än i norra på grund av allmän skillnad i&lt;br&gt;viltbonitet. Hänsyn bör också tas till om området är välarronderat eller&lt;br&gt;inte, utan att för den skull några invecklade kriterier ställs upp för minimi-&lt;br&gt;areal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rad frågetecken finns för hur dessa älgskötselområden skall bildas,&lt;br&gt;hur de skall styras, vilken status de skall ha osv. Om SNV får i uppdrag att&lt;br&gt;utforma regler för detta, bör markägare- och jägarorganisationer jämte&lt;br&gt;skogsstyrelsen beredas tillfälle att delta i arbetet med möjlighet till reellt&lt;br&gt;inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om älgskötselområden avlastar länsstyrelserna en del av administratio-&lt;br&gt;nen kring älgjakten bör detta rimligen också resultera i lägre fallavgifter till&lt;br&gt;länsstyrelsen inom älgskötselområden. Därigenom skulle bildandet av så-&lt;br&gt;dana stimuleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län: En ny registreringsform, älgskötselområ-&lt;br&gt;den, föreslås. Detta har länsstyrelsen kommenterat och avstyrkt i yttrandet&lt;br&gt;över ”Skada av vilt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: I länet utgör för närvarande mer än hälften av&lt;br&gt;älgvårdsdistrikten storlicensområden, s. k. kretslicensområden. Enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens mening fungerar dessa områden och områdena i övrigt i&lt;br&gt;länet mycket bra i den form den statligt reglerade tilldelningen av älg&lt;br&gt;hittintills har bedrivits. Det finns därför för närvarande inte tillräckliga&lt;br&gt;skäl att anta att det inte skulle göra så även i fortsättningen. En fortsatt&lt;br&gt;statligt reglerad tilldelning i de arbets- och medverkansformer som tilläm-&lt;br&gt;pas för länets vidkommande anser länsstyrelsen som den bästa garantin för&lt;br&gt;att älgstammen skall komma i balans enligt högt ställda mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen delar utredningens syn vad gäller möjligheter att etablera&lt;br&gt;samarbete på frivillighetens väg i s. k. storlicensområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser det däremot inte motiverat att ytterligare en form av&lt;br&gt;jaktområde, s. k. älgskötselområden införs. Länsstyrelsen avstyrker därför&lt;br&gt;förslaget i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen ser mycket positivt på&lt;br&gt;samregistrering till större jaktområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker att avreglering av jakten får ske inom tillräckligt&lt;br&gt;stora områden med en egen stam att vårda. Länsstyrelsen avstyrker dock&lt;br&gt;bestämt att ”allmän jakt” blir möjlig inom ett område på 2000 ha och&lt;br&gt;bedömer att även den nedre gränsen på 3 500 ha, som gäller för flerårsli-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;cens i länet, är for låg generellt sett. Lokal anpassning bör ske vid bestäm-&lt;br&gt;mande av lämplig areal för ett älgskötselområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen anser inte att förslaget om&lt;br&gt;införandet av älgskötselområden utan några beslut om tilldelning är bra.&lt;br&gt;Förslaget kan sägas innebära att man återinför en slags allmän älgjakt på&lt;br&gt;jaktområden om minst 2000 ha. Ett område av den föreslagna storleksord-&lt;br&gt;ningen är alldeles for litet för vård av en egen älgstam. Dessutom skulle&lt;br&gt;samhället förlora möjlighet att styra eventuell önskad avskjutning om&lt;br&gt;viltstammen måste ändras med hänsyn till viltolyckor, skogs- och grödska-&lt;br&gt;dor. Svårighet skulle kunna uppstå med att bedöma och dra slutsatser av&lt;br&gt;avskjutningsstatistik, utnyttjandegrad m.m. Sättet på vilket jägrna själva&lt;br&gt;hanterar älgstammen inom ett s. k. älgskötselområde skulle även få&lt;br&gt;följdverkan för älgstammen inom angränsande områden etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen förordar i stället bildandet av frivilliga s. k. storlicensom-&lt;br&gt;råden och att dessa erhåller rymliga tilldelningar och får stort ansvar för&lt;br&gt;älgvården. I länet finns redan ca 5 —6 storlicenser blidade med hittintills&lt;br&gt;goda erfarenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om möj-&lt;br&gt;ligheten att bilda älgskötselområden med fri avskjutning, men vill i sam-&lt;br&gt;manhanget understryka vikten av att det sker på frivillig väg. Den föreslag-&lt;br&gt;na arealgränsen 2 000 ha är sannolikt för låg och bör höjas till förslagsvis&lt;br&gt;3000-5000 ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skapandet av älgskötselområden utgör dock sannolikt ingen administra-&lt;br&gt;tiv besparing för länsstyrelsen, eftersom konstruktionen med olika typer&lt;br&gt;av älgjaktsområden i sig skapar administration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län: Verket föreslår att jakträttshavarna inom vad&lt;br&gt;som kallas älgskötselområden själva skall få bestämma hur många älgar&lt;br&gt;som skall fällas. Ett sådant område bör enligt verket ha en areal på minst&lt;br&gt;2 000 ha. I betänkandet ”Skada av vilt” förs ett liknande förslag fram, dock&lt;br&gt;med ett arealkrav för södra Sverige på 3000 — 5000 ha. En minimiareal på&lt;br&gt;3000 ha skulle i Kalmar län endast beröra 25 licensområden. För att ett&lt;br&gt;införande av älgskötselområden skall kunna ge några administrativa vins-&lt;br&gt;ter vill länsstyrelsen understryka att kravet på en viss minimiareal för att&lt;br&gt;få registrera ett sådant område inte får sättas högre än vad naturvårdsver-&lt;br&gt;ket föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län: Naturvårdsverkets förslag att områden av&lt;br&gt;viss större storlek skall kunna utgöra älgskötselområden som själva sköter&lt;br&gt;sin älgstam är utan tvekan ett förslag som kan bidra till att förenkla&lt;br&gt;administrationen. För Blekinge läns vidkommande kommer emellertid&lt;br&gt;förslaget i denna del knappast att få någon större effekt med hänsyn till den&lt;br&gt;stora splittring på förhållandevis många små licensområden som råder i&lt;br&gt;länet. Förslaget tillstyrkes dock. Detsamma gäller förslaget om att skapa&lt;br&gt;områden för storlicenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen har i yttrande den&lt;br&gt;22 november 1990 över betänkandet (SOU 1990:60) ”Skada av vilt”&lt;br&gt;framfört synpunkter rörande förslag om älgskötselområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad länsstyrelsen anfört i nämnda yttrande avstyr-&lt;br&gt;ker länsstyrelsen förslaget om älgskötselområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Förslaget om en minsta areal om 2000 ha&lt;br&gt;inom de s. k. älgskötselområdena innebär enligt länsstyrelsens mening en&lt;br&gt;alltför liten areal. Länsstyrelsen förordar i stället en minsta areal av&lt;br&gt;3000 — 5000 ha i enlighet med förslaget i betänkandet ”Skada av vilt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Älgskötselområden bör i de flesta fall ha en&lt;br&gt;storlek av minst 5000 ha för att ge möjligheter till en effektiv viltvård på&lt;br&gt;längre sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker ett ökat antal s. k. storlicenser som kan ses som&lt;br&gt;ett första steg mot älgskötselområden. De medger ökade möjligheter för&lt;br&gt;jägarna att själva utöva viltvård i ett större område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen är tveksam till förslaget&lt;br&gt;om storlicensområden. Länsstyrelsen vill här hänvisa till de samordnings-&lt;br&gt;möjligheter som finns i nuvarande lagstiftning genom att slå samman&lt;br&gt;marker till lämpliga licensområden liksom genom att bilda ett jaktvårds-&lt;br&gt;område. Över huvud taget borde utredningen mera kunnat ta fasta på och&lt;br&gt;belysa jaktvårdsområdenas roll för samordningen av den produktionsan-&lt;br&gt;passade älgjakten. Risken är också att ytterligare en administrativ nivå&lt;br&gt;skapas genom storlicensområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen är tveksam till införande av älgskötselområden. Som läns-&lt;br&gt;styrelsen också anfört i sitt yttrande över remissen ”Skada av vilt” (SOU&lt;br&gt;1990:60) så förefaller det inte realistiskt att man härigenom skulle komma&lt;br&gt;till rätta med skadeproblemen och åstadkomma kontrollerade frilevande&lt;br&gt;älgstammar. Det har redan i dag visat sig vara svårt för jägarna att hålla&lt;br&gt;isär de olika områdestyperna vad gäller jakttider och vilka djur som är&lt;br&gt;tillåtna inom resp, område. Att skapa ytterligare en områdestyp löser inte&lt;br&gt;de praktiska samverkansproblem som finns utan torde tvärtom, liksom&lt;br&gt;när det gäller förslaget till storlicensområden, medföra en ökad byråkrati-&lt;br&gt;sering. Hur jaktvårdsområdena praktiskt och formellt skall kunna anslutas&lt;br&gt;till älgskötselområden har inte heller berörts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget om&lt;br&gt;älgskötselområden. Dock bör stora krav ställas på dessa områden såväl&lt;br&gt;vad avser storlek som stabilitet. Främst bör jaktvårdsområden och marker&lt;br&gt;med en ägare komma ifråga. Som förutsättning bör gälla att älgskötselplan&lt;br&gt;upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Storlicensområden har funnits i flera år i&lt;br&gt;Gävleborgs län och erfarenheterna är mycket positiva. Överklagandena&lt;br&gt;har minskat och jaktlagen har snabbt fått en extra tilldelning av den&lt;br&gt;”reservpott” som varje storlicensområde avsätter av länsstyrelsens tilldel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning till området. Storlicensområden är ett steg i rätt riktning för att införa&lt;br&gt;älgskötselområden. Någon minimigräns för älgskötselområden bör dock&lt;br&gt;inte fastställas utan bör kunna prövas efter lokala förhållanden från fall till&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen får hänvisa till vad som&lt;br&gt;anförts tidigare i yttrandet angående större licensområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Visst intresse har här i länet funnits för s. k.&lt;br&gt;storlicenser men hittills enbart resulterat i ett område om drygt 50000 ha.&lt;br&gt;Enligt uppgift är ytterligare någon enstaka ansökan om storlicens under&lt;br&gt;förberedelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att det bör kunna vara möjligt för företrädare för ett&lt;br&gt;antal älgjaktsområden att gå samman om en gemensam licens. En fördel&lt;br&gt;med en storlicens är att man lättare kan styra jakten utifrån älgförekoms-&lt;br&gt;ten som lokalt kan vara högst varierande. Självfallet skall storlicenser vara&lt;br&gt;helt frivilliga och inte förenade med någon form av tvång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör nämnas att i länet finns omfattande arealer skogs-&lt;br&gt;bolagsmarker och bolagens licensområden är ofta mycket stora. Bolagsli-&lt;br&gt;censerna i de olika distrikten omfattar arealer från ca 10000—135 000 ha.&lt;br&gt;De flesta områdena ligger i intervallet 20000 — 50000 ha. I områden i den&lt;br&gt;storleksordningen finns goda möjligheter att planera jakten på ett effektivt&lt;br&gt;sätt och fylla kvoterna, något som tyvärr inte alltid sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om älgskötselområden berörs även i SOU 1990:60 ”Skada av&lt;br&gt;vilt”. Förslaget om sådana områden är helt klart intressant. Jägarkåren är i&lt;br&gt;hög grad ansvarskännande och det är både rimligt och lämpligt att ge den&lt;br&gt;ett ökat ansvar inom områden med stabilitet och viss storlek. Storleken på&lt;br&gt;sådana områden är för norra Sverige föreslagen till 5 000 ha. Mycket talar&lt;br&gt;för att den minimiarealen bör vara ännu högre. Områdena bör vara så&lt;br&gt;stora att de ger förutsättningar för en biologiskt riktig beskattning. Områ-&lt;br&gt;den i den storleken och uppåt utgörs för länets vidkommande i huvudsak&lt;br&gt;av jaktvårdsområden och skogsbolagsmarker. Genom att få frihet att&lt;br&gt;själva bestämma avskjutningens omfattning blir det än mer nödvändigt&lt;br&gt;för företrädarna för sådana älgskötselområden att samråda och samverka&lt;br&gt;med angränsande licensområden i gemensamma angelägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från jägarhåll framförs ofta krav på att den bör få ett ökat ansvar för&lt;br&gt;skötseln av älgstammen. Den föreslagna åtgärden tillgodoser de önske-&lt;br&gt;målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget medför emellertid även vissa nackdelar. Det förhållandet att&lt;br&gt;avskjutningens storlek enligt förslaget inte bestäms för vissa områden&lt;br&gt;medför att det inte blir möjligt att få ett begrepp om den sammanlagda&lt;br&gt;tilldelningen. Någon jämförelse mellan antalet tilldelade djur och fällda&lt;br&gt;djur blir inte möjlig i berörda distrikt men inte heller i länet som sådant.&lt;br&gt;Uppföljningsmöjlighetema begränsas också. Från statistisk synpunkt med-&lt;br&gt;för föreslagen åtgärd således försämringar, något som måste beaktas i&lt;br&gt;sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen hälsar med tillfredsställelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslaget om att stimulera jägarna att på frivillig väg slå samman sina&lt;br&gt;marker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen är positiv till förslaget om älgskötselområden. Områdena&lt;br&gt;måste emellertid vara avsevärt större än vad verket föreslår. Områdenas&lt;br&gt;företrädare måste dessutom besitta den kunskap som i dag förutsättes&lt;br&gt;finnas hos länsviltnämnden. Först när älgskötselområdena är av jaktvårds-&lt;br&gt;kretsstorlek är det meningsfullt att från länsstyrelsen delegera beslut om&lt;br&gt;avskjutning. I Norrbottens län förekommer dessutom älgvandringar vilket&lt;br&gt;gör att älgvården måste ses i ett större sammanhang än vad naturvårdsver-&lt;br&gt;ket uppenbarligen tänkt sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet: Inom många län bedrivs arbetet med storlicenser&lt;br&gt;intensivt. Svenska jägareförbundet har bl. a. tagit fram ett OH-material i&lt;br&gt;frågan. De erfarenheter som hittills vunnits är positiva och intresset från&lt;br&gt;lokalt håll är ökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom storlicenserna löses i princip alla de administrativa problem&lt;br&gt;som naturvårdsverket tar upp på olika sätt i promemorian. Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket synes emellertid inte fullt införstått med hur storlicenserna fungerar.&lt;br&gt;Med hänvisning inte minst till att storlicenser av något olika slag och&lt;br&gt;inriktning torde komma att bli den framtida älgskötselmodellen i merpar-&lt;br&gt;ten av landet noterar Svenska jägareförbundet med tillfredsställelse att&lt;br&gt;naturvårdsverket inte vill motsätta sig att länsstyrelserna ges möjlighet att&lt;br&gt;även fortsättningsvis besluta om storlicenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet avstyrker därmed naturvårdsverkets förslag&lt;br&gt;om återinförande av allmän älgjakt på jaktområden som ”bör vara minst&lt;br&gt;2000 ha”. Ett område av den storleksordningen räcker i vissa delar av&lt;br&gt;landet knappast till en A-licens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet förordar i stället att möjlighet till fri avskjut-&lt;br&gt;ning utan licensprövning medges för områden som visat tillfredsställande&lt;br&gt;stabilitet i sin inriktning att vårda och beskatta älgstammen på ett långsik-&lt;br&gt;tigt sätt. De ifrågavarande områdenas storlek kan således komma att&lt;br&gt;variera högst avsevärt inom olika delar av landet. Det bör ankomma på&lt;br&gt;länsstyrelserna att besluta härvidlag. När det gäller vandringsområden är&lt;br&gt;det en nödvändighet att såväl vinter- som sommarlandet ingår i älgskötsel-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om självständiga älgskötselområden är svår och fordrar ingående&lt;br&gt;överväganden inte minst inom renskötselområdet. De speciella problem&lt;br&gt;som följer av jakträttsförhållandena där har över huvud taget inte berörts i&lt;br&gt;promemorian. Särskilt mot bakgrund av de motsättningar angående bl. a.&lt;br&gt;jakten, som förekommer mellan olika befolkningsgrupper i detta område,&lt;br&gt;är det nödvändigt att frågan om fri avskjutning övervägs noga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet avser att utveckla ovan redovisade tankegångar i sitt yttrande&lt;br&gt;över betänkandet (SOU 1990:60) ”Skada av vilt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 9&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Jakttidens längd&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen är mycket positiv till utredningens förslag&lt;br&gt;om förlängd jakttid som bör omfatta hela jakttidsramen. Det finns ingen&lt;br&gt;anledning att med begränsad jakttid, utöver vad som är ”biologiskt”&lt;br&gt;motiverat, eller andra administrativa regleringar begränsa jägarnas möjlig-&lt;br&gt;heter att uppfylla tilldelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket: Domänverket finner naturvårdsverkets motiv for en lång&lt;br&gt;jakttid väl motiverade. Utöver föreslagen jakttidsram anser domänverket&lt;br&gt;att skyddsjakt bör vara möjligt fr. o. m. den 16 augusti t. o. m. den 28 (29)&lt;br&gt;februari i enlighet med förslag i betänkandet ”Skada av vilt”. Detta skulle&lt;br&gt;bl. a. ge nya möjligheter att komma till rätta med vandringsproblemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län: Jakttidens längd har länsstyrelsen berört i&lt;br&gt;yttrandet över ”Skada av vilt”, vartill hänvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: Jakttiden för älg kan enligt läsnsstyrelsens&lt;br&gt;uppfattning i och för sig omfatta en sammanlagd tidsrymd av minst 70&lt;br&gt;dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen är emellertid med hänsyn till det rörliga friluftslivets&lt;br&gt;intressen inte beredd att acceptera att älgjakt utövas tidsperioden oktober&lt;br&gt;månads början och tidsperioden julhelgen —trettondagshelgen. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen är av den uppfattningen att många människor verkligen upplever&lt;br&gt;rädsla och ogärna vistas i naturen under älgjaktstiden. Även ovisshet om&lt;br&gt;älgjakt bedrivs eller inte avhåller många människor från sådan vistelse.&lt;br&gt;Säkerhetsfrågan kan inte heller negligeras. Varje år dödas eller skadas ett&lt;br&gt;antal människor av vådaskott i samband med älgjakten. De förändringar&lt;br&gt;som vidtas måste utgå från att antalet olycksfall i vart fall inte får öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jakttid på älg under oktober månads början är mindre lämplig i&lt;br&gt;landets södra delar eftersom ett stort antal människor under den tidsperi-&lt;br&gt;oden är ute i skog och mark för allmän rekreation och för att plocka bär&lt;br&gt;och svamp. Ju större rörligt friluftsliv desto större säkerhetsproblem. Av&lt;br&gt;vikt att påpeka i detta sammanhang är som ett exempel hur hårt domsto-&lt;br&gt;larna ser på säkerhetsfrågorna i jaktmål i sådana fall där jägare utan lov&lt;br&gt;lämnat sina jaktpass. Jakt under tidsperioden jul —trettondagshelgen kan&lt;br&gt;inte anses lämplig med hänsyn till det rörliga friluftslivet. Även under&lt;br&gt;vissa andra helger kan det vara motiverat med jaktuppehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan från djurskyddssynpunkt ifrågasättas om jakt är lämplig under&lt;br&gt;januari månad till följd av att djuren ofta kan förorsakas lidande vid jakt&lt;br&gt;på grund av snöförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län tillstyrker förslaget om förlängd jakttid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län instämmer i förslaget och tillämpar&lt;br&gt;redan maximal jakttid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län: Frågan om hur lång jakttiden på älg skall vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom Kalmar län har debatterats under en lång rad år. Motståndet mot en&lt;br&gt;lång jakttid har varit stort bland jägarna. Länsstyrelsens beslut om jaktti-&lt;br&gt;der har regelbundet överklagats. För årets jakt gäller, i enlighet med&lt;br&gt;länsviltnämndens förslag, för fastlandet en jakttid på 50 dagar varav under&lt;br&gt;de 10 sista dagarna endast kalv får fällas. Härtill kommer 14 dagars&lt;br&gt;kalvjakt under januari. Med hänsyn härtill finner länsstyrelsen att det&lt;br&gt;inom Kalmar län inte finns något uttalat önskemål om en så lång jakttid&lt;br&gt;som verket föreslår. Enligt länsstyrelsens mening är den i betänkandet&lt;br&gt;”Skada av vilt” föreslagna jakttiden på 70 dagar tillfyllest för att inom&lt;br&gt;Kalmar län uppnå en urvalsinriktad och lugn jakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län: Naturvårdsverkets förslag om längre jakttid&lt;br&gt;ligger väl i linje med tanken om ett ökat ansvar för jägarna. Förslaget&lt;br&gt;tillstyrks därför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Hallands län: Naturvårdsverkets förslag till långa jakttider&lt;br&gt;är möjligen positivt från jaktlig synpunkt men medför inte någon nämn-&lt;br&gt;värd rationaliseringsvinst för länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen delar naturvårds-&lt;br&gt;verkets bedömning om fördelarna med lång jakttid. För att öka markäga-&lt;br&gt;rens möjligheter att skydda sina jordbruksgrödor från viltskador bör&lt;br&gt;älgjakten i enlighet med vad som föreslås i betänkandet ”Skada av vilt” ta&lt;br&gt;sin början redan i mitten av augusti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Enligt länsstyrelsens mening bör inte&lt;br&gt;jakttiden inom de egentliga licensområdena överstiga sjuttio dagar och&lt;br&gt;helst inte utsträckas att omfatta början av oktober eller januari månad&lt;br&gt;påföljande år. Häremot talar hänsynen till det rörliga friluftslivets intres-&lt;br&gt;sen, vars företrädare i många fall kan se en lång jakttid som en allvarlig&lt;br&gt;inskränkning av allemansrätten. Även ur djurskyddshänseende vore det&lt;br&gt;önskvärt att slippa januarijakt med tanke på det lidande djuren kan&lt;br&gt;orsakas vid eventuell riklig snötillgång. Dryga två månaders jakttid torde i&lt;br&gt;de allra flesta fall vara tillräcklig om jakten är väl planerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrker förslaget om förlängd jakttid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Jakttiden bör omfatta hela jakttidsramen&lt;br&gt;(september t. o. m. januari). 1 synnerhet i de län som drabbats av Tjerno-&lt;br&gt;bylolyckan är det viktigt med en lång jakttid eftersom det visat sig att&lt;br&gt;cesiumhalten sjunker ju senare man jagar under perioden. Dessutom ökar&lt;br&gt;möjligheten att skjuta de skadegörande djuren vid skadetillfallet under&lt;br&gt;ordinarie jakttid (grödaskador i september och skogsskador i januari) och&lt;br&gt;därmed minskar också länsstyrelsens arbete med ansökningar om skydds-&lt;br&gt;jakt av den orsaken. En maximalt lång jakttid minskar också ansökningar-&lt;br&gt;na om förlängd jakttid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen ifrågasätter dock om inte möjlighet att bedriva skyddsjakt&lt;br&gt;efter älg ges redan från den 16 augusti och även under fabruari månad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilket föreslagits i betänkandet av utredningen om ersättning vid vissa&lt;br&gt;viltskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen är i princip positiv till&lt;br&gt;långa jakttider for älg. I län med septemberjakt som Västernorrlands län&lt;br&gt;bör således jakttiden i princip kunna omfatta hela jakttidsramen, dvs.&lt;br&gt;tiden september-januari. Undantag bör dock göras for brunsttiden. Vidare&lt;br&gt;bör, med större hänsynstagande till andra intressenter vad gäller tillgäng-&lt;br&gt;ligheten till markerna, dessa i högre grad än som sker kunna hållas fria från&lt;br&gt;älgjakt under de för bär- och svampplockning särskilt intressanta tiderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Av bl. a. de i promemorian angivna skälen&lt;br&gt;har länet under mitten och slutet av 1980-talet haft en lång jakttid, t. o. m.&lt;br&gt;januari månad. Skogsskadebilden i länet har på sina håll varit så alarme-&lt;br&gt;rande att det varit nödvändigt att få så hög avskjutning som möjligt, vilken&lt;br&gt;åtgärd underlättas av lång jakttid. Jakt under den tiden kan inriktas mot&lt;br&gt;speciellt de skadegörande vandringsälgarna. Från jägarhåll mötte åtgärden&lt;br&gt;inledningsvis häftig kritik som dock verkar ha dämpats avsevärt under de&lt;br&gt;allra senaste åren. Länsstyrelsen biträder således verkets syn på värdet av&lt;br&gt;lång jakttid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärden har dock den följden att avskjutningsstatistiken försenas och&lt;br&gt;kan bli klar först under senare delen av februari månad. Den statistiken&lt;br&gt;ligger till grund for analyser och förberedelser inför nästkommande jakt.&lt;br&gt;Januarijakt påverkar därför tidpunkten för starten för förberedelsearbetet.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen säger nej till lång jakttid.&lt;br&gt;Det är viktigt att beslut som rör jaktfrågorna är förankrade hos dem det&lt;br&gt;angår. Länets jägarorganisationer har hittills inte ansökt om förlängd&lt;br&gt;jakttid. Hänsyn måste också tas till renskötselns intressen. Speciellt vid&lt;br&gt;jakt med hund kan renskötselarbetet försvåras. Bestämmelsen om minst&lt;br&gt;30 dagars jakttid ger länsstyrelsen möjlighet att utöka jakttiden när så&lt;br&gt;erfordras. Helt visst kan det finnas situationer när lång jakttid skulle&lt;br&gt;kunna vara befogad t. ex. vid betesskador på skog. För att kunna utnyttja&lt;br&gt;den längre jakttiden måste emellertid älgar sparas från den egentliga jak-&lt;br&gt;ten. Med bättre och snabbare beslutsvägar kan beslut fattas tämligen&lt;br&gt;snabbt vid betesskador på skog. Vid betesskador på trädgårdsodlingar har&lt;br&gt;beslut om avskjutning meddelats dagen efter det att ansökan kom till&lt;br&gt;länsstyrelsen. Ansökningar om skyddsjakt i stor omfattning är inte vanli-&lt;br&gt;gen förekommande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund tillstyrker försla-&lt;br&gt;get om längre jakttider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna: Förslaget med förlängd jakttid på älg ligger helt i linje&lt;br&gt;med vår uppfattning. Förlängd jakttid ger större valmöjligheter inom&lt;br&gt;jakten och det ger större utrymme för andra jaktformer. Dessutom anser vi&lt;br&gt;att förlängd jakttid är det enda effektiva sättet att lösa problemet med&lt;br&gt;vandringsälgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet: Jägareförbundet instämmer i naturvårdsverkets&lt;br&gt;bedömning att jakttiden för A-licensområden i princip skulle kunna om-&lt;br&gt;fatta hela jakttidsramen med undantag av brunsttiden. September- resp,&lt;br&gt;oktoberjakttraditionerna skall dock ”respekteras”. Det bör emellertid,&lt;br&gt;enligt jägareförbundets mening, även fortsättningsvis ankomma på resp,&lt;br&gt;länsstyrelse att besluta om jakttidens längd liksom om eventuella särbe-&lt;br&gt;stämmelser — t. ex. ”endast kalv” under viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska samernas riksförbund: Vad gäller tider för licensjakt får riksför-&lt;br&gt;bundet peka på att jakt särskilt med drivande hund kan innebära avsevär-&lt;br&gt;da olägenheter för renskötselarbetet och ett betydande lidande för de renar&lt;br&gt;som drivs av dessa hundar. Den utvidgning av jakttiden som föreslås&lt;br&gt;kommer att medföra att älgjakt kommer att bedrivas i renarnas vinterbe-&lt;br&gt;tesmarker långt in över vintern. För Norrbottens län föreslås att länsstyrel-&lt;br&gt;sen inom vinterbetesmarkerna (markerna ovanför lappmarksgränsen) får&lt;br&gt;besluta om tid som understiger föreslagna 70 dagar. Motsvarande förslag&lt;br&gt;lämnas dock inte för Jämtlands län och Västerbottens län. Riksförbundet&lt;br&gt;föreslår i första hand att tiden för älgjakten begränsas att gälla september&lt;br&gt;och oktober månader. I andra hand föreslås att föreslagen bestämmelse&lt;br&gt;kompletteras så att angiven tidsram om 70 dagar kan begränsas jämväl i&lt;br&gt;Västerbottens län och Jämtlands län och i Norrbottens län även nedanför&lt;br&gt;lappmarksgränsen i renarnas vinterbetesmarker.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Extra tilldelning av älg&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län tillämpar redan den beskrivna principen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen har ingen erinran&lt;br&gt;mot förslaget men anser att en tidigareläggning av älgjakten enligt vad som&lt;br&gt;ovan föreslagits skulle vara effektivare och mindre byråkratiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län: Uppfattningen att ”tills vidare-licenser” skulle&lt;br&gt;kunna minska administrationen är riktig under förutsättning att mycket&lt;br&gt;stor stabilitet uppnåtts och få förändringar sker från det ena året till det&lt;br&gt;andra. Av rationella skäl meddelas ett gemensamt beslut för varje älg-&lt;br&gt;vårdsdistrikt (14 st.). I beslutet anges älgtilldelningen för respektive licens-&lt;br&gt;område (50—100 st.) inom distriktet samt en mängd gemensamma eller&lt;br&gt;separata bestämmelser i övrigt. Att ur detta beslut årligen skilja ut det som&lt;br&gt;skall ändras och meddela nytt beslut är inte rationellt om det inte rör sig&lt;br&gt;om några få data. Efter några år skulle gällande licenser bestå av ett&lt;br&gt;”lapptäcke” av beslut, som det skulle vara svårt att överblicka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Överskridandet av den årliga tilldelning-&lt;br&gt;en bör endast få ske med ett mycket begränsat antal och avräknas från&lt;br&gt;tilldelningen kommande år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Tilldelningarna bör, för att minimera&lt;br&gt;arbetet, i största möjliga mån göras schabloniserade på länsstyrelserna.&lt;br&gt;Förslaget avstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: De kvoter som länsstyrelsen fastställer för&lt;br&gt;älgvårdsdistrikten eller delar därav är resultatet av omfattande och nog-&lt;br&gt;granna överväganden hos kretsar/avdelningar, länsjaktvårdsföreningen&lt;br&gt;och länsviltnämnden. Berörda organ väger därvid in älgtillgång, stammens&lt;br&gt;utveckling och sammansättning, skadesituationen, m. m. Vid lokala mö-&lt;br&gt;ten får företrädare för registerområdena möjlighet att argumentera för sin&lt;br&gt;sak och redovisa situationen ute i markerna. Från jägarhåll har man sett&lt;br&gt;det som angeläget att länsstyrelsen följer sålunda uppgjorda förslag och&lt;br&gt;inte i onödan gör ändringar. Länsstyrelsens strävan har också varit lyhörd-&lt;br&gt;het för jägarnas synpunkter och önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Önskemål om speciella insatser — i form av s. k. extra tilldelning — bör&lt;br&gt;således vägas in i övervägandena om lämplig tilldelning och det är natur-&lt;br&gt;ligt att det är på lokalt håll där förslagen tas fram som avvägningarna görs.&lt;br&gt;Inom en hel del älgvårdsdistrikt i länet är också tilldelningen av bl. a. den&lt;br&gt;anledningen differentierad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1988/89 och 1989/90 års jakt fick företrädare för A-licensområ-&lt;br&gt;dena under löpande jakt möjlighet att under vissa förutsättningar och&lt;br&gt;inom en viss given ram söka extra tilldelning. På det sättet kunde man med&lt;br&gt;samtidigt lång jakttid anpassa avskjutningen till varierande älgtillgång och&lt;br&gt;skogsskadesituationen. Handläggningen hos länsstyrelsen sköttes på ett&lt;br&gt;smidigt sätt. Möjligheten till extra tilldelning utnyttjades till övervägande&lt;br&gt;delen av små licensområden. Med hänvisning främst till det förhållandet&lt;br&gt;bedömde skogsvårdsstyrelsen för sin del åtgärden vara av tämligen begrän-&lt;br&gt;sad betydelse från skadesynpunkt. Inför 1990/91 års jakt förelåg ej tillräck-&lt;br&gt;ligt intresse hos jägarkåren m. fl. för att åtgärden skulle upprepas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet: Svenska jägareförbundet tillstyrker i princip na-&lt;br&gt;turvårdsverkets förslag, men förutsätter att ”extra tilldelning” skall bli ett&lt;br&gt;förhållandevis sällan utnyttjat instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Tilldelningsbeslutens giltighetstid&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län: Förslaget om rullande tilldelning till-&lt;br&gt;styrkes. Det bör dock ur effektivitetssynpunkt avse samtliga A-områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen har i och för sig inget emot&lt;br&gt;att tilldelningsbesluten gäller tills vidare, men någon större minskning av&lt;br&gt;länsstyrelsens administration innebär inte förslaget. Tilldelningsbeslut till&lt;br&gt;sådana jaktområden där tilldelningen anses böra vara densamma år från år&lt;br&gt;skickas visserligen inte ut, men även till sådana områden måste årligen&lt;br&gt;skickas ut blanketter för anmälan om jaktresultat, älgobsblanketter, be-&lt;br&gt;stämmelser för jakten samt annat material, som normalt bifogas tilldel-&lt;br&gt;ningsbesluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget&lt;br&gt;om att beslut om tilldelning skall gälla tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets synpunkter om hur s. k. överskjutningar skall be-&lt;br&gt;handlas kan länsstyrelsen däremot inte dela. Det är olämpligt att medvetet&lt;br&gt;tillskapa otydliga gränser mellan vad som är tillåtet och vad som innebär&lt;br&gt;en överträdelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen anser att det är positivt med&lt;br&gt;en rullande tilldelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län: Ett slopande av rätten till överklagning av&lt;br&gt;tilldelningsbeslut innebär inte, som naturvårdsverket påstår, att avsevärda&lt;br&gt;resurser frigörs hos länsstyrelserna. Endast ett tiotal överklagningar har&lt;br&gt;gjorts årligen i Örebro län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen ställer sig positiv till tillsvida-&lt;br&gt;rebeslut på föreslaget sätt. I tider med stabil älgstam och små förändringar&lt;br&gt;i avskjutningen måste åtgärden bli resursbesparande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna: Förslaget att tilldelningen skall gälla tills vidare är bra.&lt;br&gt;Det är inte rätt att länsstyrelserna årligen behandlar varje jaktenhet vad&lt;br&gt;gäller tilldelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet: Svenska jägareförbundet tillstyrker i princip na-&lt;br&gt;turvårdsverkets förslag. Förbundet finner emellertid att frågan ytterligare&lt;br&gt;bör behandlas och genomarbetas innan dess det kan utgöra grund för ett&lt;br&gt;regelverk. Bl. a. kan det av principiella skäl vara tveksamt med beslut som&lt;br&gt;gäller ”tills vidare”. En årlig översyn av tilldelningsprinciper, m. m. kan&lt;br&gt;dessutom vara vitaliserande för älgfrågorna. Avkriminaliseringarna av&lt;br&gt;överskjutningarna får inte heller föras så långt att direkta brott kan sopas&lt;br&gt;under mattan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Överklaganden m. m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen: Förslaget att avkriminalisera överskridna licenser är posi-&lt;br&gt;tivt. Överskjutningen kan avräknas mot tilldelningen nästkommande år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att tilldelningsbeslut inte får överklagas, utgör ett led i en&lt;br&gt;förenklad administration. Enligt skogsstyrelsen kan detta accepteras, en-&lt;br&gt;dast under förutsättning att de areella näringarnas intressen får tillräcklig&lt;br&gt;tyngd i de beslut som berör tilldelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domänverket: Avkriminaliseringen av överskjutningar är riktig. En annan&lt;br&gt;närbesläktad, tänkbar principlösning än den av naturvårdsverket föreslag-&lt;br&gt;na, är att tillämpa treårslicenser. Domänverket tillstyrker, att beslut om&lt;br&gt;registrering skall kunna överklagas men inte beslut om tilldelning. Genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enkla regler for A-licenser och B-licenser bör antalet överklagningar kunna&lt;br&gt;minimeras och handläggningen av dessa göras enkel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län: Avkriminalisering av enstaka överskjut-&lt;br&gt;ning ställer sig länsstyrelsen positiv till. Möjligheten till avräkning måste&lt;br&gt;dock begränsas, så att urholkning av licensgivningen inte kan sättas i&lt;br&gt;system. Högst bör ett djur kunna avräknas, vilket skall ske påföljande år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten till överklagande av länsstyrelsens beslut tas bort torde inga&lt;br&gt;resurser på länsjaktvårdsföreningen i Stockholms län eller på länsstyrelsen&lt;br&gt;påverkas. Några yttranden till överinstansen skulle visserligen inbesparas.&lt;br&gt;Å andra sidan skulle sannolikt i stället nya försök göras med ansökningar&lt;br&gt;hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län: Hänsynen till främst laglydnad är betydligt&lt;br&gt;mer beaktansvärd än de skäl utredningen anfört för att överskjutningarna&lt;br&gt;skall avkriminaliseras. Länsstyrelsen avstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av de skäl utredningen anfört vill länsstyrelsen inte motsätta&lt;br&gt;sig förslaget om att länsstyrelsens beslut om tilldelning i fortsättningen inte&lt;br&gt;skall få överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län: Förslaget om överskjutning av till-&lt;br&gt;delad kvot avstyrkes, då det inte synes vara lagenligt. Även om en rullande&lt;br&gt;tilldelning kommer att tillämpas gäller den för ett jaktår i taget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att varken beslut om tilldelning eller jakttidens&lt;br&gt;längd skall kunna överklagas, men däremot registreringsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län instämmer i förslaget om att slopa rätten&lt;br&gt;att överklaga tilldelningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jönköpings län: Förslaget att avkriminalisera överskjut-&lt;br&gt;ning är positivt. För länsstyrelsen innebär det dock ett merarbete att hålla&lt;br&gt;reda på och ta hänsyn till överskjutningar i samband med tilldelningsbe-&lt;br&gt;slut kommande år. Med hjälp av dator torde dock uppgiften kunna lösas&lt;br&gt;utan någon större arbetsinsats. För andra myndigheter som polis och&lt;br&gt;åklagare borde det innebära en betydande arbetsbesparing.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län: Förslaget att tillfälligt få överskrida den&lt;br&gt;årliga tilldelningen bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rätt som i dag finns att överklaga länsstyrelsernas tilldelningsbeslut&lt;br&gt;måste, med hänsyn till den stora mängd överklaganden det handlar om&lt;br&gt;och naturvårdsverkets begränsade resurser att verkligen göra en ordentlig&lt;br&gt;omprövning av länsstyrelsernas beslut, anses vara mindre meningsfull.&lt;br&gt;Från rättssäkerhetssynpunkt kan knappast heller några bärande skäl för ett&lt;br&gt;bibehållande av överklagningsrätten anföras. Länsstyrelsen tillstyrker där-&lt;br&gt;för förslaget även i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kristianstads län: Enligt promemorian bör beslut att tillde-&lt;br&gt;la ett jaktområde visst antal djur som får fällas inte längre få överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbiseenden i detta hänseende kan emellertid undantagsvis förekomma.&lt;br&gt;Enligt länsstyrelsen bör man därför vid ett eventuellt slopande av över-&lt;br&gt;klagningsrätten i besluten lämna en uttrycklig erinran om de omprövnings-&lt;br&gt;möjligheter som föreligger enligt förvaltningslagen. Detta är en lämpligare&lt;br&gt;ordning än de i promemorian omnämnda s. k. preliminärbesluten som&lt;br&gt;efter viss tid blir definitiva. Förbiseenden kan ju upptäckas också efter den&lt;br&gt;tidsfrist som därvid anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län: I punkten 7.3.10 föreslås att de s. k. över-&lt;br&gt;skjutningarna skall avkriminaliseras. Länsstyrelsen instämmer i detta.&lt;br&gt;Den föreslagna ordningen får dock inte medföra att det upplevs som&lt;br&gt;enbart fördelaktigt att göra en överskjutning. Av denna anledning bör det i&lt;br&gt;föreskrifterna som reglerar förfarandet införas en bestämmelse som med-&lt;br&gt;för minskad tilldelning efterföljande år. Länsstyrelsen anser dessutom att&lt;br&gt;det för det överskjutande djuret skall utgå en högre fällavgift än för de&lt;br&gt;”tillåtna djuren”. Avgiften bör utgå med sådant belopp att det inte upplevs&lt;br&gt;som meningsfullt att göra en avsiktlig överskjutning. Länsstyrelsen finner&lt;br&gt;det angeläget att de s. k. utbytesskjutningama regleras i samma ordning.&lt;br&gt;Om en över- eller utbytesskjutning har gjorts bör det ställas krav på att en&lt;br&gt;omedelbar anmälan till länsstyrelsen äger rum samt att den förhöjda&lt;br&gt;fällavgiften betalas samtidigt med denna anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Hallands län: Rätten att överklaga länsstyrelsens slutliga&lt;br&gt;beslut till naturvårdsverket kan, bl. a. av tidsskäl slopas. Att man för den&lt;br&gt;skull kan frigöra ”avsevärda resurser” vid länsstyrelserna som verket&lt;br&gt;skriver är en klar överdrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget&lt;br&gt;om att beslut om tilldelning inte skall kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Överskridande av tilldelningen bör inte vara&lt;br&gt;kriminaliserad utan avräknas vid nästa års tilldelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län: En avkriminalisering av oavsiktliga över-&lt;br&gt;skjutningar tillstyrks mot bakgrund av målsättningen att få ner viltstam-&lt;br&gt;marna till en acceptabel nivå. Länsstyrelsen är medveten om att detta kan&lt;br&gt;innebära vissa svårigheter men bedömer att fördelar i form av besparingar&lt;br&gt;totalt för samhället överväger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Örebro län: Ett slopande av rätten till överklagning av&lt;br&gt;tilldelningsbeslut innebär inte, som naturvårdsverket påstår, att avsevärda&lt;br&gt;resurser frigörs hos länsstyrelserna. Endast ett tiotal överklagningar har&lt;br&gt;gjorts årligen i Örebro län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västmanlands län: Det finns ingen anledning att med&lt;br&gt;utgångspunkt från de överväganden som naturvårdsverket anför avkrimi-&lt;br&gt;nalisera överskjutningama. Inte minst ur etisk och allmän laglydnadssyn-&lt;br&gt;punkt måste en given tilldelning hållas. Noggrannhet och vaksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilket bör vara ledstjärnor for all jakt, kräver att tillfredsställande sam-&lt;br&gt;bandsmöjligheter finns inom jaktlagen för att jaktdeltagarna sinsemellan&lt;br&gt;skall hålla reda på hur många djur återstår att falla av enligt licensen.&lt;br&gt;Länsstyrelsen kan inte se att naturvårdsverket i sitt förslag angivit några&lt;br&gt;vägande skäl för att frångå dessa principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under hänsvisning till vad ovan anges angående s. k. preliminära beslut&lt;br&gt;bör registreringshavarna även i fortsättningen med hänsyn till rättssäker-&lt;br&gt;heten ha möjlighet att överklaga tilldelningsbesluten till naturvårdsverket.&lt;br&gt;Nuvarande tillämpning visar att naturvårdsverket många gånger ansett sig&lt;br&gt;ha skäl att ändra på länsstyrelsens tilldelningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kopparbergs län: I konsekvens med att tilldelningen sker&lt;br&gt;på ett mer schablonmässigt sätt bedömer länsstyrelsen att det är riktigt att&lt;br&gt;avkriminalisera överskjutning inom A-områden med tillsvidaretilldelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker vidare förslaget om borttagande av möjligheten&lt;br&gt;att överklaga länsstyrelsens beslut om tilldelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Det verkar vettigt att låta A-licensområde-&lt;br&gt;na justera ett eventuellt överskridande av tilldelning vid kommande års&lt;br&gt;jakt. Vid upprepade överskjutningar skall naturligtvis fallet gå till åtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom naturvårdsverket inte har någon lokalkännedom och därför&lt;br&gt;också har sämre möjlighet än länsstyrelsen att avgöra om tilldelningen är&lt;br&gt;riktig ser länsstyrelsen inga hinder mot att slopa möjligheterna till överkla-&lt;br&gt;gande av tilldelningsbesluten. Möjligheten för licensinnehavare att ytterli-&lt;br&gt;gare påverka beslutet och få rättelse finns genom användandet av prelimi-&lt;br&gt;nära beslut. Sedan detta system infördes har också antalet besvär minskat&lt;br&gt;väsentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen avstyrker förslaget att&lt;br&gt;tilldelningsbesluten inte skall få överklagas. Från rättssäkerhetssynpunkt&lt;br&gt;är rätten att överklaga myndigheters beslut av stor vikt. Från denna&lt;br&gt;synpunkt kan det dock accepteras att endast länsstyrelsens beslut om&lt;br&gt;tilldelningsnormer för olika delar av länet fick överklagas medan tillämp-&lt;br&gt;ningsbesluten härtill, för de skilda licensområdena, inte fick överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Förslaget att avkriminalisera överskjutning&lt;br&gt;verkar förnuftigt. Såvitt länsstyrelsen känner till uppkommer de situatio-&lt;br&gt;nerna inte särskilt ofta. Självfallet bör reglerna inte utformas så att det kan&lt;br&gt;sättas i system att överskrida tilldelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen att naturvårdsverkets prövning av tilldelningsbeslut ej är&lt;br&gt;meningsfull är riktigt. Verket har rimligtvis inte mycket att tillföra de&lt;br&gt;ärendena. Det omfattande samråd och den breda beredning som föregår&lt;br&gt;tilldelningsbesluten liksom den rutinerade administration som länsstyrel-&lt;br&gt;sen har borgar för en fullgod bedömning och riktig handläggning. Resurs-&lt;br&gt;besparingen på den här punkten berör i huvudsak verket, länsstyrelsen&lt;br&gt;däremot ytterst marginellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker att rätten att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklaga tilldelningsbeslut slopas. Visserligen kommer länsstyrelserna&lt;br&gt;övergångsvis att överhopas av ”klagoskrivelser” som ökar arbetsbelast-&lt;br&gt;ningen. Förslaget minskar administrationen hos naturvårdsverket och&lt;br&gt;kanske på sikt även hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen säger ja till förslaget att&lt;br&gt;länsstyrelsens beslut om tilldelning inte skall få överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas riksförbund och Skogsägarnas riksförbund: Förbunden in-&lt;br&gt;stämmer i verkets uppfattning att det inte är meningsfullt att behålla&lt;br&gt;nuvarande system med möjlighet till att överklaga tilldelningsbeslut. Be-&lt;br&gt;slut, som i grunden berör jakträtten och möjligheten att utöva denna, t. ex.&lt;br&gt;registrering av jaktmark samt jakttidens längd, bör liksom hittills kunna&lt;br&gt;överklagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrierna: Förslaget att avkriminalisera ett överskridande av till-&lt;br&gt;delningen är bra. En för hög avskjutning ena året kompenseras med att&lt;br&gt;avskjutningen minskas nästa år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare rätt att tilldelningsbesluten fortsättningsvis inte får över-&lt;br&gt;klagas. Detta dock under förutsättning att markägarnas synpunkter kom-&lt;br&gt;mer till uttryck i besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet: Naturvårdsverket föreslår att beslut om registre-&lt;br&gt;ring och jakttidens längd skall kunna överklagas, däremot ej beslut om&lt;br&gt;tilldelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet tillstyrker att beslut om registrering alltfort skall kunna över-&lt;br&gt;klagas. Däremot finner jägareförbundet att beslut om jakttidens längd är&lt;br&gt;jämförbara med beslut om tilldelning. Vare sig beslut om jakttidens längd&lt;br&gt;eller tilldelningen bör således vara möjliga att överklaga.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Älgjakten i Malmöhus län&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län: Naturvårdsverket har föreslagit att älgjak-&lt;br&gt;ten i Malmöhus län inte skall följa de regler för älgjakten som avses gälla&lt;br&gt;för landet i övrigt. Verkets förslag innebär att generella älgjaktsområden&lt;br&gt;och B-licensområden skall avskaffas samt att den s. k. fria kalvjakten skall&lt;br&gt;upphöra. I stället skall allmän jakt införas på dessa marker. Länsstyrelsen,&lt;br&gt;som till SNV uttryckt önskemål om att särskilda regler införs för länet,&lt;br&gt;välkomnar det föreslagna systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vill framhålla vikten av att förslaget i ovan nämnd del kan&lt;br&gt;genomföras redan till 1991 års jakt. I annat fall kommer ett omfattande&lt;br&gt;merarbete att krävas för att först registrera om de flesta generella område-&lt;br&gt;na till B-licensområden och därefter att avregistrera områdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Om man inför allmän jakt även i övriga&lt;br&gt;landet skulle det naturligtvis medföra en avsevärd förenkling av älgjakts-&lt;br&gt;administrationen för länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska jägareförbundet: Naturvårdsverket föreslår av anförda skäl att B-&lt;br&gt;licensområden, generella älgjaktsområden och kalvjaktsområden avskaffas&lt;br&gt;i Malmöhus län. På de områden som inte är registrerade för A-licens skall&lt;br&gt;allmän jakttid införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vissa delar av Malmöhus län finns obetingat skäl för den av&lt;br&gt;naturvårdsverket förordade ordningen. Inom andra delar av länet —&lt;br&gt;älgjaktsområdena — bör emellertid gälla samma regler för älgjakten som i&lt;br&gt;övriga delar av landet. Hur dessa områden skall utskiljas och anges bör tas&lt;br&gt;upp i samråd mellan länsstyrelsen och Skånska jägarsällskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skulle avsevärda administrationsvinster stå att göra om älgadmi-&lt;br&gt;nistrationen i Malmöhus län överfördes till Kristianstads län, vilket bl. a.&lt;br&gt;föreslagits av länsviltnämnden i Malmöhus län. Svenska jägareförbundet&lt;br&gt;tillstyrker en sådan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Älg/skog-gruppens förslag till åtgärder i slutrapporten&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Älgen och skogen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Central nivå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Älgobsinventeringen utvecklas vidare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Ansvariga lärare för utbildning/information på länsnivå utses och ut-&lt;br&gt;bildas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Skogsstyrelsens skadeinventeringsinstruktion ses över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Program för skogliga, biotopförbättrande åtgärder tas fram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Forskningsprogram för älgvandringsområden tas fram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Nya kretsstadgar tas fram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Utredning av behovet av ytterligare resurser, ekonomiska och perso-&lt;br&gt;nella avseende forskning, inventeringar och administration&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsnivå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Älgobsinventeringarna utförs mer heltäckande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Älgskötselområden och deras kretstäckning definieras, samarbete mel-&lt;br&gt;lan kretsar initieras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Länsvisa älgskötselprogram upprättas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Bättre avskjutningsrapportering genomförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Organ- och tandinsamling införs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Organisation för bearbetning av insamlat material inrättas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Lärare utses för att på länsnivå utbilda kretsviltgrupps- och länsvilt-&lt;br&gt;nämndsledamöter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Älgskötselområdesvisa skadeinventeringar utförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Utläggning av provytor för uppföljning av betesintensiteten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Länsvisa biotopförbättrande skogsskötselprogram tas fram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Program för kompletterande flyginventeringar tas fram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Försök läggs ut i vandringsområden (om aktuellt)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokal nivå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Mer heltäckande älgobsinventering genomförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Bättre avskjutningsrapportering genomförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Organ- och tandinsamling genomförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Kretsviltgruppsledamöter utses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Kretsviltgruppsledamöter utbildas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Skadeinventeringar genomförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Skadeprovytor utläggs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Biotopförbättrande åtgärder utförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Skogsvårdskonsulenterna utbildas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Vandringsområdesförsök utförs (om aktuellt)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utredningens om naturvårdsverket lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i jaktlagen (1987:259)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 54 § jaktlagen (1987:259) skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut enligt 12&lt;br&gt;och 33 §§ får överklagas hos statens&lt;br&gt;naturvårdsverk. Naturvårdsverkets&lt;br&gt;beslut i en överklagad fråga får inte&lt;br&gt;överklagas. Naturvårdsverkets be-&lt;br&gt;slut i övrigt med anledning av be-&lt;br&gt;svärsärendet får överklagas hos&lt;br&gt;kammarrätten genom besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut enligt 33 §&lt;br&gt;om registrering av licensområde får&lt;br&gt;överklagas hos kammarrätten. Be-&lt;br&gt;slut enligt 12 § samt övriga beslut&lt;br&gt;enligt 33 § får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om hur sådana beslut får överklagas som fattas av en&lt;br&gt;myndighet med stöd av ett bemyndigande enligt denna lag meddelas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition.................................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...................................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 augusti 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning.................................................. 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Gällande bestämmelser m. m................................. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Ersättning för skada av vilt på jordbruksgröda och träd-&lt;br&gt;gårdsodling ............................................ 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Ersättning för skada av vilt på skog ....................... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Ersättning för skada av vilt i övriga fall.................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Älgjakten.............................................. 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Allmänna överväganden .................................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Utgångspunkterna för mina förslag och överväganden....... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Målen för jakt-och viltvårdspolitiken ..................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Bättre balans i viltstammarna ............................ 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Åtgärder för att nå en bättre balans i viltstammarna......... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Regleringen av jakten efter älg m. m....................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 Jakten efter dovhjort, kronhjort och rådjur................. 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7 Arrendators jakträtt..................................... 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.8 Ersättning för skada&amp;nbsp;av vilt m.&amp;nbsp;m.......................... 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.9 Viltskadefonderna och viltskaderegleringsfonden ........... 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Upprättat lagförslag ........................................ 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Lagrådets hörande.......................................... 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Hemställan................................................ 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Beslut .................................................... 52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av viltskadeutredningens betänkande .&amp;nbsp;&amp;nbsp;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Viltskadeutredningens lagförslag .................... 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanställning av remissyttranden över betänkandet.&amp;nbsp;&amp;nbsp;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av statens naturvårdsverks prome-&lt;br&gt;moria ............................................ 196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanställning av remissyttranden över promemorian&amp;nbsp;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Älg/skog-gruppens förslag ..........................273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utredningens om naturvårdsverket lagförslag.........274&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse></lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador som har angetts (avsnitt 3.8 och 3.9).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:JoU5</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de riktlinjer för förändringar av bidrags- och avgiftssystemet för viltskador som har angetts (avsnitt 3.8 och 3.9).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-09-10 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-09-30 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-10-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-10-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Centerpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:54:47</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GF039</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:27:46</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:54:47</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GF039</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199192__9.pdf</filnamn>
<filstorlek>13366764</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om jakt och viltvård</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/B0C72B0A-0948-4E64-86D8-84A481B93C46</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1991/92:JoU5</uppgift>
<ref_dok_id>GF01JoU5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JoU5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Jakt och viltvård m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Britta Bjelle  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Britta Bjelle  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carl G Nilsson  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carl G Nilsson  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Dan Ericsson i Kolmården  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Dan Ericsson i Kolmården  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elving Andersson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo5</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo5</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elving Andersson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Hans Dau  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Hans Dau  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Hugo Bergdahl  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Hugo Bergdahl  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av John Andersson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av John Andersson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kjell Ericsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kjell Ericsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Owe Andréasson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Owe Andréasson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sigge Godin  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sigge Godin  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Stina Eliasson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:9&lt;br/&gt;
Jakt och viltvård</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Jo8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:9 Jakt och viltvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Stina Eliasson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>