<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2230187</hangar_id>
 <dok_id>GF0388</dok_id>
 <rm>1991/92</rm>
 <beteckning>88</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1991/92:88</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>88</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1992-02-13 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:43:11</systemdatum>
 <publicerad>2008-08-22 16:54:17</publicerad>
 <titel>om ändrade regler om utlänningars rätt att idka näring i Sverige</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GF0388/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GF0388</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GF0388</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1991/92:88&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om ändrade regler om utlänningars rätt att&lt;br&gt;idka näring i Sverige&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 13 februari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Per Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att kravet på näringstillstånd avskaffas och ersätts&lt;br&gt;med ett registreringsförfarande. Alla utländska företag och utomlands&lt;br&gt;bosatta svenska eller utländska medborgare som lämnar begärda uppgifter&lt;br&gt;blir registrerade och får driva näring i Sverige. Utländska företag får&lt;br&gt;således fri möjlighet att välja etablering genom svenskt dotterföretag eller&lt;br&gt;genom filial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en ny lag om utländska filialer m. m. tas upp bestämmelser som främst&lt;br&gt;gäller hur verksamhet genom filial skall bedrivas i Sverige. Bestämmelser-&lt;br&gt;na innebär inga större förändringar i förhållande till gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 88&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om utländska filialer m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller formerna för näringsverksamhet som bedrivs i&lt;br&gt;Sverige av utländska företag och utomlands bosatta svenska eller utländs-&lt;br&gt;ka medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamhet som omfattas av lagen gäller även andra föreskrifter om&lt;br&gt;näringsverksamhet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Utländska foretag skall bedriva sin näringsverksamhet i Sverige ge-&lt;br&gt;nom ett avdelningskontor med självständig förvaltning (filial).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utomlands bosatta&lt;br&gt;svenska eller utländska medborgare skall det finnas en i Sverige bosatt&lt;br&gt;föreståndare med ansvar för den här bedrivna verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får för viss typ av verksamhet meddela föreskrifter om&lt;br&gt;undantag från kravet på filial eller föreståndare, om iakttagande av detta&lt;br&gt;krav inte bedöms nödvändigt för att tillgodose syftet med denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer, medge undantag från kravet på filial eller förestån-&lt;br&gt;dare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige&lt;br&gt;finns särskilda bestämmelser, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för bankföretag 1 kap. 4 § bankrörelselagen (1987:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för värdepappersföretag 2 kap. 7 § lagen (1991:981) om värdepappers-&lt;br&gt;rörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för finansbolag 5 a § lagen (1988:606) om finansbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. för utländska försäkringsföretag 1 § lagen (1950:272) om rätt för ut-&lt;br&gt;ländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Utländska företag och utomlands bosatta utländska medborgare&lt;br&gt;skall anses som svenska rättssubjekt vid bedömning av om de i ett rättsför-&lt;br&gt;hållande, som gäller av dem i Sverige bedriven näringsverksamhet, lyder&lt;br&gt;under svensk lag och av om de i ett sådant rättsförhållande är skyldiga att&lt;br&gt;svara inför svensk domstol eller underkasta sig svensk myndighets avgö-&lt;br&gt;rande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av växellagen (1932:130) och checklagen (1932:131)&lt;br&gt;anses dock utländska företag och utländska medborgare som anges i första&lt;br&gt;stycket som utländska rättssubjekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verksamhet genom filial&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Firma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Det utländska företagets verksamhet genom filial i Sverige skall&lt;br&gt;drivas under firma, som innehåller företagets namn med tillägg av ordet&lt;br&gt;filial och som tydligt anger företagets nationalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Firman skall tydligt skilja sig från andra bestående firmor som förut&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införts i aktiebolagsregistret eller filialregistret. Firman för ett utländskt Prop. 1991/92:88&lt;br&gt;bankföretags filial skall dessutom innehålla ordet bank. För registrering av&lt;br&gt;filials firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Firman tecknas av verkställande direktören. För ett utländskt bank-&lt;br&gt;företags filial skall firman i stället tecknas av två eller flera personer i&lt;br&gt;förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om förbud mot användning av firma och om hävande av firmare-&lt;br&gt;gistrering finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser någon i annat fall än som avses i första stycket att han lider skada&lt;br&gt;av registrering som gjorts i filialregistret, får han hos domstol föra talan om&lt;br&gt;registreringens hävande och om skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställande direktör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Filialen skall stå under ledning av en verkställande direktör. Dessut-&lt;br&gt;om kan vice verkställande direktör utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna lag om verkställande direktör gäller också vice&lt;br&gt;verkställande direktör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Verkställande direktören skall vara bosatt i Sverige, om inte rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall&lt;br&gt;tillåter annat. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad närings-&lt;br&gt;förbud eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte&lt;br&gt;vara verkställande direktör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Verkställande direktören är ansvarig för filialens verksamhet. Det&lt;br&gt;utländska företaget skall utfärda fullmakt för honom att i alla frågor, som&lt;br&gt;rör verksamheten i Sverige, handla på det utländska företagets vägnar&lt;br&gt;samt mottaga stämning för det utländska företaget och själv eller genom&lt;br&gt;annan tala och svara för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer, medge undantag i fråga om fullmaktens innehåll&lt;br&gt;för filial till utländskt bankföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bokföring och revision&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Filialen skall ha en egen bokföring, som är skild från det utländska&lt;br&gt;företagets bokföring i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Verkställande direktörens förvaltning och filialens räkenskaper&lt;br&gt;skall granskas av auktoriserad eller godkänd revisor. Till revisor kan även&lt;br&gt;utses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Dessutom kan revisors-&lt;br&gt;suppleant utses. Verkställande direktören skall se till att revisor utses och&lt;br&gt;att denne inom tre månader efter räkenskapsårets slut för granskning får&lt;br&gt;redovisningshandlingarna i original eller bestyrkt kopia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Verkställande direktören skall varje år till registreringsmyndighe-&lt;br&gt;ten ge in en bestyrkt kopia av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. filialens redovisningshandlingar och revisionsberättelse för det&lt;br&gt;senaste räkenskapsåret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. motsvarande handlingar för företaget i dess helhet, om de gjorts offent-&lt;br&gt;liga i företagets hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingarna skall ges in inom tre månader efter det att det utländska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företagets redovisningshandlingar och revisionsberättelse har lagts fram Prop. 1991/92:88&lt;br&gt;för företagets delägare, dock senast sju månader från det att filialens&lt;br&gt;räkenskapsår har utgått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § För filialens bokföring och revision gäller, utöver vad som föreskri-&lt;br&gt;vits i 11 —13 §§, i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag&lt;br&gt;av motsvarande slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registrering av filial&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Den som utsetts till verkställande direktör enligt 8 § skall göra&lt;br&gt;anmälan om filialen till patent- och registreringsverket (registreringsmyn-&lt;br&gt;digheten), som för ett filialregister för registreringar enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställande direktören skall också till registreringsmyndigheten sna-&lt;br&gt;rast anmäla ändringar i de uppgifter som anmälts för registrering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsverksamheten får påbörjas när anmälan enligt första stycket har&lt;br&gt;skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om den som gjort anmälan för registrering inte har följt vad som&lt;br&gt;föreskrivits om anmälan eller om det finns något annat hinder mot regist-&lt;br&gt;rering på grund av denna lag eller någon annan författning, skall den som&lt;br&gt;gjort anmälan föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följs inte föreläggandet, skall anmälan avskrivas. Underrättelse om att&lt;br&gt;detta kan ske skall tas in i föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreligger även efter det att yttrande har avgetts hinder mot registrering&lt;br&gt;och har den som gjort anmälan haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall&lt;br&gt;registrering vägras, om det inte finns anledning att utfärda ett nytt föreläg-&lt;br&gt;gande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om anmälningsskyldigheten fullgjorts och något hinder inte finns&lt;br&gt;på grund av denna lag eller någon annan författning, skall den anmälda&lt;br&gt;filialen registreras i filialregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avregistrering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Filialen skall på anmälan avföras ur registret (avregistreras), om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det utländska företaget träder i likvidation eller försätts i konkurs eller&lt;br&gt;om av annat skäl företagets eller filialens verksamhet skall upphöra&lt;br&gt;enligt lagen i företagets hemland,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. av annat skäl det utländska företagets eller filialens verksamhet skall&lt;br&gt;upphöra enligt beslut av företaget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. filialen saknar behörig verkställande direktör och denna brist inte av-&lt;br&gt;hjälps utan dröjsmål, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vid försök till utmätning av företagets tillgångar i Sverige för fordran,&lt;br&gt;som grundar sig på filialens verksamhet, borgenären inte fått full betal-&lt;br&gt;ning och fordringen inte heller därefter har betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Om sådant förhållande som avses i 18 § 1 eller 2 inträder, skall&lt;br&gt;verkställande direktören snarast anmäla detta till registreringsmyndighe-&lt;br&gt;ten. Anmälan kan också göras av annan behörig ställföreträdare för det&lt;br&gt;utländska företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fall som avses i 18 § 3 kan anmälan göras av den vars rätt är beroende&lt;br&gt;av att det finns någon med behörighet att företräda filialen och, i fall som&lt;br&gt;avses i 18 § 4, av borgenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Registreringsmyndigheten kan även utan anmälan avregistrera fili- Prop. 1991/92: 88&lt;br&gt;alen, om det klarläggs att företaget eller filialen har upphört med sin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet eller att sådant fall som avses i 18 § 3 föreligger, eller om&lt;br&gt;handlingar enligt 13 § inte sänts in till registreringsmyndigheten för något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av de två senaste räkenskapsåren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Sker avregistrering, får det utländska företaget inte driva verksam-&lt;br&gt;het i Sverige genom filialen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För avveckling av filialens verksamhet får anstånd medges med avregist-&lt;br&gt;reringen. Under avvecklingstiden skall firman tecknas med tillägg av or-&lt;br&gt;den ”under avveckling”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungörande av uppgifter i registret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål i Post- och Inrikes&lt;br&gt;Tidningar kungöra vad som förs in i filialregistret. En kungörelse som&lt;br&gt;avser ändring i ett förhållande som tidigare har forts in i registret skall&lt;br&gt;endast ange ändringens art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Det som enligt denna lag har förts in i filialregistret och kungjorts i&lt;br&gt;Post- och Inrikes Tidningar skall anses ha kommit till tredje mans känne-&lt;br&gt;dom, om det inte av omständigheterna framgår att han varken kände till&lt;br&gt;eller hade bort känna till det som kungjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verksamhet genom föreståndare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;24 § Föreståndare enligt 2 § andra stycket får inte vara underårig, i&lt;br&gt;konkurs eller underkastad näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap.&lt;br&gt;7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkaren skall utfärda fullmakt för föreståndaren att i alla frågor,&lt;br&gt;som rör verksamheten i Sverige, handla på näringsidkarens vägnar samt&lt;br&gt;mottaga stämning för näringsidkaren och själv eller genom annan tala och&lt;br&gt;svara för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Skriftlig anmälan om vem som är föreståndare och fullmakt för&lt;br&gt;denne skall inges till länsstyrelsen i det län där verksamheten huvudsakli-&lt;br&gt;gen skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Näringsverksamheten i Sverige skall ha en egen bokföring som är&lt;br&gt;skild från verksamheten i utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;27 § Beslut som avses i 16 § andra eller tredje stycket, 18 eller 20 §, 21 §&lt;br&gt;andra stycket eller 30 § får överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt denna lag i andra fall får överklagas på det sätt och i den&lt;br&gt;ordning som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;28 § Föreskrifter om avgifter i registreringsärenden enligt denna lag&lt;br&gt;meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff och vite&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;29 § Till böter döms&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som för ett utländskt företags räkning driver eller förestår närings-&lt;br&gt;verksamhet i Sverige utan att verkställande direktör utsetts enligt i 8 §&lt;br&gt;första stycket och 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som, när föreståndare krävs enligt 2 § andra stycket, driver eller&lt;br&gt;förestår näringsverksamhet i Sverige utan att anmälan har skett eller&lt;br&gt;fullmakt ingetts enligt 25 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Registreringsmyndigheten får vid vite förelägga verkställande&lt;br&gt;direktören för filial att fullgöra skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. göra anmälan enligt 15 § eller 19 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sända in handlingar enligt 13 § inom där föreskriven tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utdömande av viten prövas av registreringsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992, då lagen (1968:555) om rätt&lt;br&gt;för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket skall upphöra&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till sådan be-&lt;br&gt;stämmelse i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag&lt;br&gt;att idka näring här i riket som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen,&lt;br&gt;skall den nya bestämmelsen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den nya lagen tillämpas även när filialen har registrerats enligt äldre&lt;br&gt;bestämmelser. Sådan äldre registrering skall anses som registrering enligt&lt;br&gt;den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Näringstillstånd för utomlands bosatt utländsk medborgare som&lt;br&gt;meddelats enligt äldre bestämmelser skall gälla som anmälan enligt 25 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Utomlands bosatt svensk medborgare som i Sverige bedriver närings-&lt;br&gt;verksamhet vid den nya lagens ikraftträdande är inte skyldig att göra&lt;br&gt;anmälan och inge fullmakt enligt 25 § före den 1 oktober 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § bankrörelselagen (1987:617) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt bankföretag får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. efter tillstånd av regeringen driva bankrörelse från avdelningskontor&lt;br&gt;med självständig förvaltning (filial) eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. efter anmälan till finansinspektionen driva verksamhet, som huvud-&lt;br&gt;sakligen avser representation och förmedling av banktjänster, från&lt;br&gt;kontor eller annat fast driftställe (representationskontor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndi-&lt;br&gt;gande, finansinspektionen inrätta filial i utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till filialetablering enligt första stycket 1 och andra stycket skall&lt;br&gt;lämnas om den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven&lt;br&gt;på en sund bankverksamhet. Bestämmelser om en banks förvärv av aktier&lt;br&gt;eller andelar i utländska bankföretag finns i 2 kap. 6 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utländska bankers verksam-&lt;br&gt;het genom filial i Sverige gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i denna lag i tillämp-&lt;br&gt;liga delar. I övrigt gäller för sådana&lt;br&gt;företag lagen (1968:555) om rätt för&lt;br&gt;utlänning och utländskt företag att&lt;br&gt;idka näring här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utländska bankers verksam-&lt;br&gt;het genom filial i Sverige gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i denna lag i tillämp-&lt;br&gt;liga delar. I övrigt gäller för sådana&lt;br&gt;företag lagen (1992:000) om ut-&lt;br&gt;ländska filialer m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:1768.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:88&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § lagen (1991:981) om värdepappers-&lt;br&gt;rörelse skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt företag får efter tillstånd av finansinspektionen driva vär-&lt;br&gt;depappersrörelse från avdelningskontor med självständig förvaltning (fili-&lt;br&gt;al).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till filialetablering skall lämnas om företaget står under tillsyn&lt;br&gt;av myndighet eller något annat behörigt organ i hemlandet och den plane-&lt;br&gt;rade verksamheten här i landet kan antas komma att uppfylla kraven på en&lt;br&gt;sund värdepappersrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamheten i filialen gäller&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen (1968:555)&lt;br&gt;om rätt för utlänning och utländskt&lt;br&gt;företag att idka näring här i riket,&lt;br&gt;om inte annat följer av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamheten i filialen gäller&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen (1992:000)&lt;br&gt;om utländska filialer m. m., om inte&lt;br&gt;annat följer av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 a och 5 a §§ lagen (1988:606) om finansbolag&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs för ett utländskt&lt;br&gt;företag som driver finansierings-&lt;br&gt;verksamhet under de förutsättning-&lt;br&gt;ar som anges i 2 § första och andra&lt;br&gt;styckena. Vad som sägs i 2 § första&lt;br&gt;stycket 3 och 4 skall gälla värdet av&lt;br&gt;de tillgångar som omfattas av den&lt;br&gt;bokföring som avses i 23 § lagen&lt;br&gt;(1968:555) om rätt för utlänning&lt;br&gt;och utländskt företag att idka nä-&lt;br&gt;ring här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs för ett utländskt&lt;br&gt;företag som driver finansierings-&lt;br&gt;verksamhet under de förutsättning-&lt;br&gt;ar som anges i 2 § första och andra&lt;br&gt;styckena. Vad som sägs i 2 § första&lt;br&gt;stycket 3 och 4 skall gälla värdet av&lt;br&gt;de tillgångar som omfattas av den&lt;br&gt;bokföring som avses i 11 § lagen&lt;br&gt;(1992:000) om utländska fdialer&lt;br&gt;m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5a§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd för ett utländskt företag får meddelas endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verksamheten drivs från avdelningskontor med självständig förvalt-&lt;br&gt;ning (filial),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. företaget i sitt hemland driver finansieringsverksamhet och där står&lt;br&gt;under tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. företaget inte är olämpligt att driva finansieringsverksamhet här i lan-&lt;br&gt;det, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. verksamheten kan antas inte bli till skada för det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utländska företag gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i denna lag i tillämp-&lt;br&gt;liga delar. Ett föreläggande enligt&lt;br&gt;denna lag får riktas såväl mot ett&lt;br&gt;utländskt företag som mot den som&lt;br&gt;här i landet är verksam för företa-&lt;br&gt;gets räkning. I övrigt gäller lagen&lt;br&gt;(1968:555) om rätt för utlänning&lt;br&gt;och utländskt företag att idka nä-&lt;br&gt;näring här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utländska företag gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i denna lag i tillämp-&lt;br&gt;liga delar. Ett föreläggande enligt&lt;br&gt;denna lag får riktas såväl mot ett&lt;br&gt;utländskt företag som mot den som&lt;br&gt;här i landet är verksam för företa-&lt;br&gt;gets räkning. I övrigt gäller lagen&lt;br&gt;(1992:000) om utländska filialer&lt;br&gt;m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:1024.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:1024.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:88&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska&lt;br&gt;försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1950:272) om rätt för utländska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fösäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generalagenten skall vara bosatt&lt;br&gt;här i riket. Han får inte vara under-&lt;br&gt;årig eller i konkurs eller ha förvalta-&lt;br&gt;re enligt 11 kap. 7 § föräldrabal-&lt;br&gt;ken. Om han är utländsk medborga-&lt;br&gt;re gäller bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1968:555) om rätt för utlänning&lt;br&gt;och utländskt företag att idka nä-&lt;br&gt;ring här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generalagenten skall vara bosatt&lt;br&gt;här i landet. Han får inte vara un-&lt;br&gt;derårig eller i konkurs eller ha för-&lt;br&gt;valtare enligt 11 kap. 7 § föräldra-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generalagentur må även innehavas av svenskt aktiebolag eller ömsesi-&lt;br&gt;digt försäkringsbolag eller ock av svenskt handelsbolag, vars samtliga&lt;br&gt;bolagsmän äga behörighet enligt vad i första stycket sägs. För fullgörande&lt;br&gt;av de skyldigheter, som åligga generalagent, svare i förra fallet envar&lt;br&gt;styrelseledamot och i det senare envar bolagsman, som ej är enbart kom-&lt;br&gt;manditdelägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1989:1082.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:88&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6§ lagen (1986:436) om näringsförbud skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är underkastad näringsförbud får inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. driva näringsverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vara bolagsman i ett annat handelsbolag än kommanditbolag eller&lt;br&gt;komplementär i ett kommanditbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vara stiftare av ett aktiebolag, ett bankaktiebolag, en sparbank eller ett&lt;br&gt;försäkringsbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett aktiebolag, ett bankak-&lt;br&gt;tiebolag, en sparbank, ett försäkringsbolag, ett handelsbolag eller en&lt;br&gt;ekonomisk förening eller en sådan ideell förening eller stiftelse som&lt;br&gt;driver näringsverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett aktie-&lt;br&gt;bolag eller ett försäkringsbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. i annan egenskap vara ställföreträdare för en sådan juridisk person som&lt;br&gt;anges vid 4,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. faktiskt utöva ledningen av en näringsverksamhet eller av en sådan&lt;br&gt;juridisk person som är bokföringspliktig även om den inte driver nä-&lt;br&gt;ring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. äga så många aktier i ett aktiebolag, ett bankaktiebolag eller ett försäk-&lt;br&gt;ringsaktiebolag att hans andel av röstetalet för samtliga aktier i bolaget&lt;br&gt;överstiger femtio procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande verkställande direk-&lt;br&gt;tör och vice verkställande direktör&lt;br&gt;för en filial enligt lagen (1992:000)&lt;br&gt;om utländska filialer m. m. och fö-&lt;br&gt;reståndare för en verksamhet enligt&lt;br&gt;samma lag finns bestämmelser om&lt;br&gt;näringsförbud i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsförbud utgör inget hinder mot att sådan verksamhet bedrivs som&lt;br&gt;innebär utövning av rättighet som avses i 2 kap. 1 § regeringsformen eller 1&lt;br&gt;kap. 1 §, 4 kap. 1 §, 6 kap. 1 § eller 13 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen eller&lt;br&gt;1 kap. 1 §, 3 kap. 1, 2 eller 8 § eller 10 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:1567.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Näringsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugg-&lt;br&gt;las, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,&lt;br&gt;Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet P. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om ändrade regler om utlänningars rätt&lt;br&gt;att idka näring i Sverige&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regler om näringstillstånd finns i lagen (1968:555) om rätt för utlänning&lt;br&gt;och utländskt företag att idka näring här i riket och i förordningen&lt;br&gt;(1968:556) om näringstillstånd m. m. Lagen innebär att det krävs tillstånd&lt;br&gt;för att en utländsk medborgare eller ett utländskt företag skall få bedriva&lt;br&gt;näringsverksamhet i Sverige. Lagen innehåller också vissa betsämmelser&lt;br&gt;om formerna för denna näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningar i etableringsfriheten har negativa effekter från konkur-&lt;br&gt;renssynpunkt och det är av värde att kunna vidga konkurrensen genom&lt;br&gt;åtgärder som innebär ökad utländsk konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför ett EES-samarbete (EES = Europeiskt Ekonomiskt Samarbetsom-&lt;br&gt;råde) och ett medlemskap i EG kan vi i Sverige inte ha etableringsbestäm-&lt;br&gt;melser som står i strid med EG:s regler om förutsättningar för näringsverk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Romfördraget är ingen särbehandling som grundar sig på nationa-&lt;br&gt;litet tillåten när det gäller etablering och utförande av tjänster. Detta&lt;br&gt;innebär dock inte något hinder mot att ett enskilt medlemsland har en&lt;br&gt;nationell lagstiftning av ifrågavarande slag under förutsättning att den inte&lt;br&gt;medför särbehandling av andra medlemsländers medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG har det år 1962 antagits ett allmänt program som tar upp och&lt;br&gt;definierar vad som menas med diskriminerande föreskrifter för utlänning-&lt;br&gt;ar. Klara exempel på sådana diskriminerande föreskrifter utgör regler som&lt;br&gt;gör en utländsk etablering eller utövande av självständig verksamhet av-&lt;br&gt;hängig av ett tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den internationella utvecklingen har under senare år inneburit en avreg-&lt;br&gt;lering av regelsystem av nu nämnt slag. Inom OECD har det år 1976&lt;br&gt;antagits riktlinjer om medlemsstaternas behandling av utlandsägda företag&lt;br&gt;(nationell behandling). OECD skall underrättas om lagstiftning som inne-&lt;br&gt;bär undantag från nationell behandling. OECD har vidare rekommenderat&lt;br&gt;bl. a. Sverige att se över denna lagstiftning eller begränsa dess tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det omfattande samarbete som EFTA-länderna vill verka för tillsam- Prop. 1991/92:88&lt;br&gt;mans med EG inom ramen för EES syftar till att främja samhällsutveck-&lt;br&gt;lingen i ett brett europeiskt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1989 fattade EFTA-ländernas och EG:s ministrar beslut om att&lt;br&gt;inleda förhandlingar om ett EES-avtal. Avsikten är att ett EES-avtal skall&lt;br&gt;träda i kraft den 1 januari 1993. Målet är att uppnå fri rörlighet för varor,&lt;br&gt;tjänster, kapital och personer. Samarbetet skall dessutom syfta till att&lt;br&gt;utjämna sociala och regionala olikheter i EES-området. Avtalet skall även&lt;br&gt;utveckla och bredda samarbetet på angränsande politikområden, såsom&lt;br&gt;miljö, forskning och utveckling, utbildning, socialpolitik och konsument-&lt;br&gt;skydd. Som grund för samarbetet skall gälla tillämpliga delar av EG:s&lt;br&gt;existerande regelverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i Sverige sedan lång tid tillbaka ansetts vara ett viktigt allmänt&lt;br&gt;intresse att förhindra ett alltför starkt utländskt inflytande över Sveriges&lt;br&gt;näringsliv och naturtillgångar. Grundläggande regler med detta syfte finns&lt;br&gt;i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. och fanns&lt;br&gt;även i den numera upphävda lagen (1982:617) om utländska förvärv av&lt;br&gt;svenska företag m. m. (företagsförvärvslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den internationella utvecklingen och särskilt ett svenskt deltagande i&lt;br&gt;det västeuropeiska samarbetet har nödvändiggjort en översyn av bestäm-&lt;br&gt;melser av detta slag. Regeringen föreslog i prop. 1991/92:71 om upphä-&lt;br&gt;vande av regler om utländska företagsförvärv m.m. att förvärvslagstift-&lt;br&gt;ningen för företag och aktier samt för fastigheter som är avsedda för&lt;br&gt;näringsverksamhet i huvudsak skulle avskaffas. Den s. k. företagsförvärvs-&lt;br&gt;lagen har upphört att gälla vid utgången av år 1991. Bestämmelser med&lt;br&gt;syfte att kontrollera utländskt inflytande kommer däremot att finnas i&lt;br&gt;lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom näringsdepartementet har upprättats en promemoria Ds 1991:36&lt;br&gt;där en översyn görs av lagen (1968:555) om rätt för utlänning och ut-&lt;br&gt;ländskt företag att idka näring här i riket. I promemorian föreslås att&lt;br&gt;kravet på näringstillstånd tas bort och att bestämmelserna i 1968 års lag&lt;br&gt;om filial och föreståndare något omarbetade förs in i en ny lag som ersätter&lt;br&gt;1968 års lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokol-&lt;br&gt;let i detta ärende som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som redovisats lade jag vid regeringssammanträde&lt;br&gt;den 19 december 1991 fram förslag om ett avskaffande av reglerna om&lt;br&gt;näringstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade samma dag att inhämta lagrådets yttrande över de&lt;br&gt;lagförslag som hade utarbetats i ärendet. Lagförslagen bör fogas till proto-&lt;br&gt;kollet i detta ärende som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har den 17 januari 1992 avgett yttrande över de remitterade&lt;br&gt;lagförslagen. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende&lt;br&gt;som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har beträffande förslaget till lag om utländska filialer m.m.&lt;br&gt;bl. a. framhållit behovet av sanktioner om vissa av lagens bestämmelser&lt;br&gt;inte iakttas. Jag återkommer till frågan under rubriken straff och vite i den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna motiveringen (avsnitt 3). Beträffande lagrådets synpunkter i Prop. 1991/92:88&lt;br&gt;övrigt har jag följt dessa på alla punkter och redogör för dem i specialmo-&lt;br&gt;tiveringen (avsnitt 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa redaktionella ändringar i lagtexten har vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Gällande rätt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna om näringstillstånd tillkom 1968 i samband med&lt;br&gt;att förordningen (1864:41) angående utvidgad näringsfrihet och lagen&lt;br&gt;(1955:383) om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring här i&lt;br&gt;riket (filiallagen) upphävdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka&lt;br&gt;näring här i riket uppställer olika krav för tillstånd beroende på om det är&lt;br&gt;fråga om en utländsk medborgare eller ett utländskt företag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Utlännings rätt att idka näring i Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som är bosatt här i riket och som har permanent uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd eller är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge är&lt;br&gt;likställd med svensk medborgare beträffande rätt att idka näring (3 §).&lt;br&gt;Något tillstånd fordras därför inte. Även annan här bosatt utlänning är&lt;br&gt;likställd med svensk medborgare beträffande vissa näringar nämligen jord-&lt;br&gt;bruk, skogsbruk, fiske, viss rederirörelse, undervisningsverksamhet och&lt;br&gt;verksamhet som läkare, tandläkare och veterinär (4 §). Kravet på närings-&lt;br&gt;tillstånd har därför kommit att avse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a. utlänningar som är bosatta utanför Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b. i Sverige bosatta utomnordiska utlänningar som saknar permanent&lt;br&gt;uppehållstillstånd (5 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringstillstånd får ej beviljas utlänning som är underårig eller som har&lt;br&gt;förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken eller som i eller utom riket är&lt;br&gt;försatt i konkurs (7 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annat fall än som nu nämnts äger en utlänning som är bosatt här i riket&lt;br&gt;erhålla näringstillstånd om ej hinder möter på grund av hänsyn till allmänt&lt;br&gt;intresse eller utlänningens personliga förhållanden. Annan utlänning får&lt;br&gt;beviljas näringstillstånd, om det föranleds av överenskommelse med främ-&lt;br&gt;mande stat eller andra särskilda skäl föreligger (8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om näringstillstånd beviljas utlänning som ej är bosatt här i riket, skall&lt;br&gt;det finnas en föreståndare för näringsverksamheten. Föreståndaren utses&lt;br&gt;av näringsidkaren och skall vara bosatt här i riket och får inte vara&lt;br&gt;underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken. Förestånda-&lt;br&gt;ren är ansvarig för näringsverksamheten och näringsidkaren skall utfärda&lt;br&gt;fullmakt för föreståndaren att i alla frågor som rör verksamheten här i riket&lt;br&gt;handla på näringsidkarens vägnar samt mottaga stämning för näringsidka-&lt;br&gt;ren och själv eller genom annan tala och svara för denne (9 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringstillståndet skall avse verksamhet av visst slag och gäller viss tid&lt;br&gt;eller tills vidare. Det kan förbindas med särskilda villkor och föreskrifter&lt;br&gt;(10§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringstillstånd kan återkallas när särskilda skäl föreligger (11 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avlider utlänning som idkar näring med stöd av 1968 års lag får närings- Prop. 1991/92:88&lt;br&gt;verksamheten fortsättas av dödsboet under högst ett år (12 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 29 § anses som näringsidkande även deltagande som bolagsman i&lt;br&gt;näringsverksamhet som drivs av svenskt handelsbolag. Detta innebär att&lt;br&gt;det krävs tillstånd för utlänning för att ingå i sådant bolag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Prövningskriteriet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1968:98 s. 115 f angavs att man vid tillståndsprövningen borde&lt;br&gt;beakta:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. samhällsekonomiska synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. näringspolitiska synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utlänningens personliga förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en avvägning mellan dessa intressen uttalade departementschefen&lt;br&gt;att de samhällsekonomiska och näringspolitiska synpunkterna skulle till-&lt;br&gt;mätas underordnad betydelse och att praxis i tillståndsärenden borde vara&lt;br&gt;liberal. Prövningen av utlänningens pesonliga förhållanden borde gå ut på&lt;br&gt;att få fastslaget, om allvarligare anmärkningar var att rikta mot sökandens&lt;br&gt;person och skötsamhet. Vidare uttalades att det borde beaktas hur länge&lt;br&gt;utlänningen varit bosatt i Sverige och att prövningen skulle vara summa-&lt;br&gt;risk och inte omfatta någon ingående granskning av sökandens alla person-&lt;br&gt;liga omständigheter. Tillstånd skulle endast i undantagsfall behöva vägras&lt;br&gt;utlänning som är bosatt i landet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Prövningsförfarandet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Frågor om näringstillstånd för utlänningar prövas av länsstyrelsen i det län&lt;br&gt;där verksamheten huvudsakligen skall bedrivas. Om en utlänning söker&lt;br&gt;tillstånd till verksamhet som får utövas endast efter medgivande från&lt;br&gt;regeringen skall regeringen även pröva frågan om näringstillstånd. Det-&lt;br&gt;samma gäller om en utlänning söker näringstillstånd i samband med en&lt;br&gt;ansökan om tillstånd att ingå i handelsbolag som prövas av regeringen (1 §&lt;br&gt;förordningen (1968:556) om näringstillstånd m. m.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut får överklagas till kommerskollegium.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handläggningsrutiner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av den tidigare nämnda förordningen framgår att länsstyrelsen från polis-&lt;br&gt;myndigheten eller andra lokala myndigheter skall inhämta yttrande om&lt;br&gt;sökandens personliga förhållanden. Polismyndigheten undersöker om ut-&lt;br&gt;länningen i fråga begått några brott i Sverige eller om han är restförd för&lt;br&gt;någon skuld hos kronofogdemyndigheten. Det föreskrivs vidare att läns-&lt;br&gt;styrelsen också skall samråda med statens invandrarverk. Förordningen&lt;br&gt;upptar också bestämmelser om vilka uppgifter en ansökan om näringstill-&lt;br&gt;stånd skall innehålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av en studie från riksrevisionsverket (RRV), ”Samordnat myndighets-&lt;br&gt;agerande” Dnr 1986:100, framgår att ansökan om näringstillstånd avsla-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gits ett fåtal gånger. Skälet till avslagen har i flertalet fall varit utlänningens Prop. 1991/92:88&lt;br&gt;personliga förhållanden dvs. kriminalitet eller stora restförda skulder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Utländska företags rätt att idka näring i Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utländskt företag får idka näring här i riket endast efter tillstånd. Tillstånd&lt;br&gt;får beviljas företag, vilket enligt sitt hemlands lag är registrerat som bolag&lt;br&gt;eller ekonomisk förening och driver näringsverksamhet i hemlandet. An-&lt;br&gt;nat företag kan erhålla tillstånd om särskilda skäl föreligger (13 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten skall drivas genom ett avdelningskontor med självständig&lt;br&gt;förvaltning (filial). Filialen skall stå under ledning av en verkställande&lt;br&gt;direktör, som är ansvarig för filialens verksamhet och som handlar på&lt;br&gt;näringsidkarens vägnar i alla frågor som rör den svenska verksamheten.&lt;br&gt;Den verkställande direktören skall vara bosatt här i riket och får inte vara&lt;br&gt;underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken (16 — 17 §§).&lt;br&gt;Filialen skall ha egen bokföring, som är helt skild från det utländska&lt;br&gt;företagets bokföring i övrigt (23 §). Regeringen får i vissa fall medge&lt;br&gt;undantag från bestämmelse i 1968 års lag (31 §). Detta innebär att dispens&lt;br&gt;från filialkravet också kan medges. Övriga bestämmelser om filial reglerar&lt;br&gt;firma och registreringsfrågor (20 — 22 §§ och 24 — 28 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom tillståndspliktigt näringsidkande avses även ett utländskt företags&lt;br&gt;deltagande såsom bolagsman i näringsverksamhet som drivs av svenskt&lt;br&gt;handelsbolag (29 §).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Prövningskriteriet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om filial i 1968 års lag bygger på lagen (1955:383) om rätt&lt;br&gt;för utländska bolag och föreningar att idka näring här i riket. Genom 1955&lt;br&gt;års lag blev det möjligt för utländska företag att driva verksamhet i Sverige&lt;br&gt;på annat sätt än genom svensk juridisk person. I 1968 års lagstiftnings-&lt;br&gt;ärende (prop. 1968:98, 3 LU63, rskr. 333) hänvisas till de motivuttalan-&lt;br&gt;den som gjordes 1955 (prop. 1955:87, 2 LU29, rskr. 337). Det framhölls&lt;br&gt;(prop. 1955:87 s. 50 f) att filialformen borde finnas av det skälet att&lt;br&gt;Sverige inte borde inta någon särställning i förhållande till andra länder&lt;br&gt;och att det låg i linje med de allmänna strävandena för ett friare internatio-&lt;br&gt;nellt ekonomiskt utbyte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagens förarbeten (prop. 1955:87 s. 52, 2 LU 29 s. 46) framgår att&lt;br&gt;prövningen inte bara skall vara formellt inriktad utan också avse vissa&lt;br&gt;inhemska näringspolitiska intressen och omfatta både ekonomiska och&lt;br&gt;sociala faktorer såsom svenska arbetstagares möjligheter till sysselsättning&lt;br&gt;och trygghet i anställningen. Den grundläggande prövningen som för när-&lt;br&gt;varande görs i ett filialärende gäller om företaget är seriöst och får en&lt;br&gt;tillräcklig anknytning till Sverige. Enligt förarbetena är dotterbolagsfor-&lt;br&gt;men att föredra från svensk synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan nämnas att skillnader finns i skattereglerna för filialer respekti-&lt;br&gt;ve dotterbolag. Skillanderna är dock inte så stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utländska banker gäller särskilda regler. Enligt 1 kap. 4 § bankrörel-&lt;br&gt;selagen (1987:617) har utländska banker rätt att öppna filial i Sverige om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en sund Prop. 1991/92: 88&lt;br&gt;bankverksamhet. I övrigt tillämpas bestämmelserna om filial i 1968 års lag&lt;br&gt;(prop. 1989/90:116).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utländska värdepappersföretag finns också särskilda reg-&lt;br&gt;ler. Enligt 2 kap. 7§ lagen (1991:981) om värdepappersrörelse får ett&lt;br&gt;utländskt företag efter tillstånd av finansinspektionen driva värdepappers-&lt;br&gt;rörelse från filial i Sverige. Tillstånd till filialetablering skall lämnas om&lt;br&gt;företaget står under tillsyn av myndighet eller något annat behörigt organ i&lt;br&gt;hemlandet och den planerade verksamheten här i landet kan antas komma&lt;br&gt;att uppfylla kraven på en sund värdepappersrörelse. Om inte annat följer&lt;br&gt;av lagen om värdepappersrörelse gäller bestämmelserna i 1968 års lag för&lt;br&gt;verksamheten i filialen (prop. 1990/91:142).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1988:606) om finansbolag krävs tillstånd för ett utländskt&lt;br&gt;företag som driver finansieringsverksamhet under vissa i lagen angivna&lt;br&gt;förutsättningar. Tillstånd får meddelas ett utländskt företag endast om&lt;br&gt;verksamheten drivs från filial, företaget i sitt hemland driver finansie-&lt;br&gt;ringsverksamhet och där står under tillsyn av myndighet eller annat behö-&lt;br&gt;rigt organ, företaget inte är olämpligt att driva finansieringsverksamhet&lt;br&gt;här i landet och verksamheten inte kan antas bli till skada för det allmän-&lt;br&gt;na. För utländska företag gäller lagen om finansbolag i tillämpliga delar. I&lt;br&gt;övrigt gäller bestämmelserna i 1968 års lag (prop. 1990/91:154).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt försäkringsföretag får, under förutsättning att företaget&lt;br&gt;erhållit tillstånd (koncession), i Sverige driva försäkringsrörelse genom&lt;br&gt;generalagent som syssloman och i övrigt under de villkor som följer av&lt;br&gt;lagen (1950:272) om rätt for utländska försäkringsföretag att driva försäk-&lt;br&gt;ringsrörelse i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Prövningsförfarandet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Frågor om tillstånd för utländska företag att idka näring i Sverige prövas&lt;br&gt;av kommerskollegium. Om ett ärende är av större vikt från allmän syn-&lt;br&gt;punkt skall dock kommerskollegium med eget yttrande hänskjuta ärendet&lt;br&gt;till regeringen (8 § förordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegiums beslut får överklagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Handläggningsrutiner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om tillstånd görs skriftligen hos länsstyrelsen i det län där verk-&lt;br&gt;samheten huvudsakligen skall bedrivas. Förordningen upptar också be-&lt;br&gt;stämmelser om vilka uppgifter en ansökan om tillstånd skall innehålla och&lt;br&gt;att länsstyrelsen med eget yttrande skall insända handlingarna till kom-&lt;br&gt;merskollegium.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Vissa särskilda bestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt 30 § gäller bestämmelserna i 1968 års lag inte utländsk försäkrings-&lt;br&gt;anstalts rätt att driva försäkringsrörelse i Sverige eller utländskt bankföre-&lt;br&gt;tags rätt att här driva verksamhet från representationskontor. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § föreskriver att regeringen får medge undantag från lagens bestäm- Prop. 1991/92: 88&lt;br&gt;melser, om det är påkallat med hänsyn till överenskommelse med främ-&lt;br&gt;mande stat eller till det nordiska ekonomiska samarbetet. Regeringen får&lt;br&gt;vidare i visst fall medge sådant undantag från bestämmelse i lagen, som&lt;br&gt;föranleds av särskilda omständigheter. Detta innebär som tidigare nämnts&lt;br&gt;att dispens kan ges från filialkravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 32 § anges vissa beslut som får överklagas till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 34 —36 §§ stadgas straff för den som bryter mot vissa av lagens bestäm-&lt;br&gt;melser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller reglernas praktiska tillämpning och gränsdragningen gent-&lt;br&gt;emot utlänningslagen hänvisas till den redogörelse som lämnas i prome-&lt;br&gt;morian Ds 1991:36.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Etableringsfrihet inom EG:s regelsystem&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett av EG:s huvudmål är att upprätta en gemensam marknad (artikel 2 i&lt;br&gt;Romfördraget, RomF). Medlet för att uppnå detta mål är de fyra friheter-&lt;br&gt;na, dvs. att inom Gemenskapen skapa fri rörlighet för varor, personer,&lt;br&gt;tjänster och kapital (artikel 3 RomF). Dessa friheter uppnås främst genom&lt;br&gt;att all diskriminering på grund av nationalitet förbjuds (artikel 7 RomF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de fyra friheterna är alltså fri rörlighet för personer. Den friheten&lt;br&gt;inbegriper ”right to establishment”, etableringsrätt (artiklarna 52 — 58&lt;br&gt;RomF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall avskaffa alla diskriminerande bestämmelser vad&lt;br&gt;gälller etableringsrätten (artikel 52 RomF) och får inte heller införa diskri-&lt;br&gt;minerande bestämmelser utan stöd i RomF:s bestämmelser (artikel 53&lt;br&gt;RomF). Bestämmelserna om etableringsrätt gäller för såväl fysiska som&lt;br&gt;juridiska personer (artikel 58 RomF). Detta innebär att också juridiska&lt;br&gt;personer omfattas av kravet på att inte diskrimineras på grund av nationa-&lt;br&gt;litet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artiklarna 55 — 56 RomF anges vissa undantag från bestämmelserna&lt;br&gt;om etableringsrätt. Enligt artikel 55 gäller inte bestämmelserna om etable-&lt;br&gt;ringsrätt sådan verksamhet som är förenad med myndighetsutövning.&lt;br&gt;Enligt artikel 56 utgör inte bestämmelserna om etableringsrätt hinder mot&lt;br&gt;nationella bestämmelser som är föranledda av ”public policy, public secu-&lt;br&gt;rity or public health”, allmän ordning, säkerhet eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller etablering gör man skillnad på primär etablering som&lt;br&gt;innebär att verksamheten förläggs till landet i fråga och sekundär etable-&lt;br&gt;ring som innebär att verksamheten bedrivs genom agenturer, filialer eller&lt;br&gt;dotterbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller etableringsrätt för självständiga näringsidkare behandlar ett&lt;br&gt;antal direktiv näringsidkares rätt att etablera sig och driva verksamhet i ett&lt;br&gt;annat EG-land. Direktiven avser undanröjande av restriktioner gällande&lt;br&gt;etablering och tillhandahållande av tjänster inom ett antal olika branscher/&lt;br&gt;yrkesområden. Enligt dessa direktiv skall diskriminerande regler för andra&lt;br&gt;än landets egna medborgare, vad gäller rätten att etablera sig och driva&lt;br&gt;verksamhet i ett land, avskaffas. Härutöver anges i direktiven ett antal&lt;br&gt;bestämmelser som skall iakttas. Om t. ex. en stat kräver viss kunskap för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt att etablera sig skall staten som bevis om sådan kunskap acceptera viss Prop. 1991/92:88&lt;br&gt;tids verksamhet i en annan stat. Vidare skall utlänning garanteras samma&lt;br&gt;rätt att ansluta sig till branschorganisation och uppnå befattningar i orga-&lt;br&gt;nisationen som landets egna invånare. Det sägs också att om en stat för rätt&lt;br&gt;att etablera sig kräver bevis om god vandel och bevis om att man inte har&lt;br&gt;varit försatt i konkurs skall den staten som bevis för detta acceptera intyg&lt;br&gt;från vederbörande myndighet i utlänningens hemland. Krävs det intyg om&lt;br&gt;vederbörandens finansiella ställning för rätt att etablera sig skall den staten&lt;br&gt;acceptera intyg som utfärdats av banker i utlänningens hemland. Slutligen&lt;br&gt;nämns för det fall att det för rätt att etablera sig krävs att man avlägger en ed&lt;br&gt;så skall eden vara utformad på sådant sätt att den kan avläggas också av&lt;br&gt;utlänningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s elfte bolagsdirektiv (89/666/EEG) upptar regler som innebär att&lt;br&gt;medlemsländerna är skyldiga att ställa krav på viss offentlighet beträffande&lt;br&gt;verksamheten vid filialer. Enligt detta direktiv skall handlingar och upp-&lt;br&gt;gifter som avser en filial vilken har öppnats i en medlemsstat av ett bolag&lt;br&gt;som lyder under lagstiftningen i en annan medlemsstat och som omfattas&lt;br&gt;av det första bolagsdirektivet (68/151/EEG), offentliggöras enligt lagstift-&lt;br&gt;ningen i den medlemsstat där filialen är belägen. Om de bestämmelser om&lt;br&gt;offentlighet som gäller för filialen avviker från dem som gäller för bolaget,&lt;br&gt;skall bestämmelserna för filialen tillämpas när det är fråga om förfaranden&lt;br&gt;som berör denna. Artikel 2 i elfte direktivet preciserar informationskravet&lt;br&gt;på filialen. Skyldigheten att offentliggöra räkenskapshandlingar begränsas&lt;br&gt;enligt artikel 3 i elfte direktivet till de bolagets räkenskapshandlingar som&lt;br&gt;upprättats, reviderats och offentliggjorts enligt lagstiftningen i den med-&lt;br&gt;lemsstat som bolaget lyder under.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt forslag: Kravet på näringstillstånd avskaffas och ersätts med&lt;br&gt;ett registreringsförfarande. Alla utländska företag och utomlands&lt;br&gt;bosatta svenska eller utländska medborgare som lämnar begärda&lt;br&gt;uppgifter får driva näring i Sverige. Utländska företag får således fri&lt;br&gt;möjlighet att välja etablering genom svenskt dotterföretag eller ge-&lt;br&gt;nom filial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt förslaget eller lämnat det&lt;br&gt;utan erinran. Några har haft synpunkter på vissa frågor till vilka jag&lt;br&gt;återkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Allmänna näringspolitiska skäl talar för att&lt;br&gt;avskaffa etableringshinder som kan ha negativa effekter från konkurrens-&lt;br&gt;synpunkt. Av den tidigare redovisningen framgår att det inför ett utvidgat&lt;br&gt;västeuropeiskt samarbete är nödvändigt att åtminstone för EES-medbor-&lt;br&gt;gare avskaffa bestämmelserna i 1968 års lag om näringstillstånd för utlän-&lt;br&gt;ningar och utländska företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som föreslås i promemorian bör kravet på näringstill-&lt;br&gt;stånd upphävas generellt. Av den tidigare nämnda studien från riksrevi-&lt;br&gt;sionsverket (avsnitt 2.1 samt Ds 1991:36) framgår att den nuvarande&lt;br&gt;prövningen inte är särskilt ändamålsenlig. Den medför ibland praktiska&lt;br&gt;svårigheter och kan upplevas som meningslös. Avslag meddelas ytterst&lt;br&gt;sällan. Från näringspolitisk utgångspunkt saknas därför grund för att be-&lt;br&gt;hålla prövningen ens i någon form. Förslaget att generellt avskaffa kravet&lt;br&gt;på näringstillstånd har godtagits av remissinstanserna och uttryckligen&lt;br&gt;stötts av länsstyrelsernas organisationsnämnd och näringsfrihetsombuds-&lt;br&gt;mannen. En remissinstans, hovrätten för Västra Sverige, har dock ifråga-&lt;br&gt;satt om näringsfrihet skall medges för samtliga länder i världen och om&lt;br&gt;detta kan anses förenligt med de fördrag som ingåtts eller kan komma att&lt;br&gt;ingås med EG- och EES-länderna. Något hinder enligt EG-rätten eller den&lt;br&gt;rättsordning som följer av ett EES-avtal att i princip låta utländska företag&lt;br&gt;och utländska medborgare bedriva näring finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den speciella prövningen av utländska medborgare och utländska före-&lt;br&gt;tag enligt 1968 års lag bör alltså upphöra. Lagen innehåller emellertid,&lt;br&gt;enligt vad som tidigare anförts, också vissa bestämmelser om formerna för&lt;br&gt;näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utländska företag och utom-&lt;br&gt;lands bosatta utländska medborgare. Här kan särskilt nämnas reglerna om&lt;br&gt;filial och att dessa skall registreras hos patent- och registreringsverket&lt;br&gt;(PRV) samt att det skall finnas en föreståndare om en utomlands bosatt&lt;br&gt;utlänning bedriver näringsverksamhet i Sverige. Dessa bestämmelser&lt;br&gt;syftar till att ge här bedriven verksamhet en viss garanterad anknytning till&lt;br&gt;Sverige och göra det möjligt för domstolar och myndigheter att vid behov&lt;br&gt;kunna nå företaget eller utöva viss kontroll. Sådana regler är inte diskrimi-&lt;br&gt;nerande och väl förenliga med det elfte bolagsdirektivet (89/666/EEG). De&lt;br&gt;krav i vissa detaljhänseenden som direktivet uppställer kan meddelas i&lt;br&gt;förordning. Genom lagen och kompletterande föreskrifter uppfylls i stort&lt;br&gt;sett de krav som direktivet ställer för svensk del. I ett par avseenden kan&lt;br&gt;dock kompletteringar behöva göras senare i samband med ställningstagan-&lt;br&gt;det till motsvarande frågor i aktiebolagslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets krav på uppgift om filialregister och registreringsnummer på&lt;br&gt;brev och orderblanketter som en filial använder har nära samband med&lt;br&gt;motsvarande krav för bolag enligt det första bolagsdirektivet (68/151/&lt;br&gt;EEG). Frågan om hur detta krav skall regleras i aktiebolagslagen och vilka&lt;br&gt;sanktioner som kan bli nödvändiga i detta sammanhang utreds för närva-&lt;br&gt;rande av aktiebolagskommittén (Ju 1990:08). I avvaktan på kommitténs&lt;br&gt;ställningstagande i fråga om aktiebolagslagen regleras det nu nämnda&lt;br&gt;kravet inte i den föreslagna lagen om utländska filialer m. m. Jag återkom-&lt;br&gt;mer till frågan om lagens bestämmelser om kungörande av vissa uppgifter i&lt;br&gt;filialregistret överensstämmer med det första bolagsdirektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande regler om filialer bör således behållas utan större förändring-&lt;br&gt;ar. En strävan bör vara att i jämförbara avseenden ha samma regler för&lt;br&gt;verksamhet i filialform som för verksamhet i aktiebolagsform. Även svens-&lt;br&gt;ka medborgare bosatta utomlands som vill bedriva näringsverksamhet i&lt;br&gt;Sverige bör vara skyldiga att utse en föreståndare. Jag återkommer till&lt;br&gt;detta i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom den näringspolitiska prövningen upphör, får utländska företag Prop. 1991/92: 88&lt;br&gt;i fortsättningen full valfrihet mellan att bedriva verksamhet i filialform&lt;br&gt;eller genom ett svenskt dotterföretag. Om filialformen väljs, är det tillräck-&lt;br&gt;ligt att göra en anmälan med erforderliga uppgifter till PRV. Det finns&lt;br&gt;knappast någon anledning att anta att filialformen skulle komma att väljas&lt;br&gt;i nämnvärt ökad omfattning. Dotterbolagsformen blir säkerligen även i&lt;br&gt;fortsättningen den normala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande behandlar jag vissa frågor av central betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Begreppet näringsverksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorian skall begreppet näringsverksamhet ha samma inne-&lt;br&gt;börd som i annan civilrättslig lagstiftning. Som näringsidkare räknas varje&lt;br&gt;fysisk eller juridisk person som driver verksamhet av ekonomisk natur och&lt;br&gt;av sådan karaktär att den kan betecknas som yrkesmässig. Kommerskolle-&lt;br&gt;gium har efterlyst ett klargörande av begreppet näringsverksamhet och&lt;br&gt;hänvisat till motiven till 1968 års lag där viss näringsverksamhet inte&lt;br&gt;omfattas av kravet på tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet näringsverksamhet finns även i 1968 års lag. Enligt förarbete-&lt;br&gt;na (prop. 1968:98) skulle byggentreprenad som drivs under kortare tid och&lt;br&gt;transportföretags försäljning av egna transporter till eller från Sverige falla&lt;br&gt;utanför tillämpningsområdet och alltså inte kräva tillstånd. Klart är att det&lt;br&gt;i berörda exempel är fråga om näringsverksamhet i vanlig mening. Någon&lt;br&gt;anledning att kräva iakttagande av den nya lagens formföreskrifter i vidare&lt;br&gt;omfattning än tidigare finns dock inte. Det är därför nödvändigt att infora&lt;br&gt;en bestämmelse som bemyndigar regeringen att för viss typ av verksamhet&lt;br&gt;meddela förskrifter om undantag från kravet på filial eller föreståndare där&lt;br&gt;detta inte bedöms nödvändigt för att tillgodose syftet med denna lag.&lt;br&gt;Dessutom bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;kunna medge undantag från kravet på filial eller föreståndare, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl. Härigenom får registreringsmyndigheten möjlighet att från&lt;br&gt;fall till fall avgöra om verksamheten måste bedrivas genom filial eller&lt;br&gt;föreståndare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1968 års lag anges särskilt att som näringsidkande även anses deltagan-&lt;br&gt;de såsom bolagsman i näringsverksamhet som drivs av svenskt handelsbo-&lt;br&gt;lag. 1 detta fall krävs således näringstillstånd. Dispensregeln i 1968 års lag&lt;br&gt;har ofta kommit till användning i dessa fall och dispens från filialkravet har&lt;br&gt;regelmässigt beviljats. Det saknas anledning att kräva registrering av sådan&lt;br&gt;verksamhet och någon motsvarande bestämmelse bör inte finnas i den nya&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättssubjekt som omfattas av lagen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utlandssvenskar dvs. svenska medborgare bosatta utomlands är enligt&lt;br&gt;gällande rätt inte underkastade reglerna om näringstillstånd. I promemo-&lt;br&gt;rian uttalas att man inte velat låta dessa omfattas av lagen eftersom detta&lt;br&gt;skulle bli en utvidgning i förhållande till gällande rätt. Kommerskollegium&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har förordat att även dessa bör vara skyldiga att utse föreståndare. I likhet Prop. 1991/92:88&lt;br&gt;med kommerskollegium finner jag det inte motiverat att undanta denna&lt;br&gt;kategori. Det finns ingen anledning att ställa lägre krav på svenska med-&lt;br&gt;borgare bosatta utomlands och ordningsskäl talar således for att även&lt;br&gt;utlandssvenskar bör omfattas av lagen. I praktiken torde detta få mycket&lt;br&gt;liten betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verkställande direktör&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som skall utses till verkställande direktör uppställs vissa&lt;br&gt;krav. I aktiebolagslagen (1975:1385) fanns tidigare ett krav på att stiftare,&lt;br&gt;styrelseledamöter och verkställande direktör skulle vara svenska medbor-&lt;br&gt;gare och bosatta i Sverige. Kravet på svenskt medborgarskap har upphört&lt;br&gt;att gälla den 1 januari 1991 (prop. 1989/90:160). Numera finns enligt 8&lt;br&gt;kap. 4 § aktiebolagslagen endast ett krav på bosättning i Sverige for halva&lt;br&gt;antalet styrelseledamöter och verkställande direktören med dispensmöjlig-&lt;br&gt;heter för särskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter mönster från aktiebolagslagen bör motsvarande regel finnas for&lt;br&gt;verkställande direktör i filial dvs. verkställande direktören skall vara bo-&lt;br&gt;satt i Sverige om inte regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer för särskilt fall tillåter annat. För aktiebolag prövas dessa&lt;br&gt;frågor av kommerskollegium. Jag anser det lämpligt att kommerskolle-&lt;br&gt;gium också prövar frågor om dispens när det gäller bosättningskravet för&lt;br&gt;verkställande direktör i filial och jag kommer därför föreslå regeringen att&lt;br&gt;det i förordning intas bestämmelser härom. De uttalanden som gjorts i&lt;br&gt;prop. 1989/90:160 torde kunna vara till vägledning när det gäller frågan&lt;br&gt;om dispens skall beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vissa registreringsfrågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om filial grundar sig på nuvarande bestämmelser och endast&lt;br&gt;vissa ändringar har företagits. Det är lämpligt att bestämmelserna om filial&lt;br&gt;är kopplade till ett anmälningsförfarande. Med hänsyn till att det endast är&lt;br&gt;fråga om en kontroll av att vissa formföreskrifter är uppfyllda, är det&lt;br&gt;lämpligt att patent- och registreringsverket (PRV), som ju redan är regist-&lt;br&gt;reringsmyndighet, tar emot anmälningar om filial och ansvarar for den&lt;br&gt;närmare utformningen av de rutiner som kan bli erforderliga i detta&lt;br&gt;sammanhang. Det är lämpligt att i förordning ta in bestämmelser om vad&lt;br&gt;anmälan skall innehålla och vilka handlingar som skall inges i samband&lt;br&gt;härmed. Som exempel kan nämnas att PRV bör infordra uppgift om att&lt;br&gt;företaget är registrerat och bedriver näringsverksamhet i sitt hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorians förslag skall registreringsmyndigheten i Post- och&lt;br&gt;Inrikes Tidningar kungöra vad som förs in i filialregistret. Det som förts in&lt;br&gt;i filialregistret och kungjorts skall anses ha kommit till tredje mans känne-&lt;br&gt;dom om det inte av omständigheterna framgår att han varken kände till&lt;br&gt;eller bort känna till det som kungjorts. Denna bestämmelse överensstäm-&lt;br&gt;mer med motsvarande bestämmelse i aktiebolagslagen. Det kan ifrågasät-&lt;br&gt;tas om denna bestämmelse är förenlig med EG:s första bolagsdirektiv (68/&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151/EEG) artikel 3 punkten 6. För det fall att registerinnehåll och kungö-&lt;br&gt;relse inte stämmer överens får bolaget enligt vad som där sägs inte åberopa&lt;br&gt;innehållet i kungörelsen men detta kan alltid åberopas av tredje man om&lt;br&gt;inte bolaget visar att han kände till den i registret intagna texten. Kravet på&lt;br&gt;tredje mans kännedom om registerinnehållet synes vara ett krav på vet-&lt;br&gt;skap. Det är därför tveksamt om bestämmelsens ordalydelse är tillräcklig&lt;br&gt;för att uppfylla EG-direktivet. Motsvarande frågeställning finns beträffan-&lt;br&gt;de aktiebolagslagen, vars förenlighet med EG:s regler för närvarande ut-&lt;br&gt;reds av aktiebolagskommittén (Ju 1990:08). I avvaktan på ställningstagan-&lt;br&gt;det i fråga om aktiebolagslagen bör bestämmelsen utformas på det sätt som&lt;br&gt;skett i gällande aktiebolagslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verksamhet genom föreståndare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som tidigare anförts prövar länsstyrelserna frågan om närings-&lt;br&gt;tillstånd för fysiska personer. Prövningen görs av länsstyrelsen i det län där&lt;br&gt;verksamheten huvudsakligen skall bedrivas. Länsstyrelsernas organisa-&lt;br&gt;tionsnämnd har ifrågasatt om inte kravet på föreståndare bör utgå och om&lt;br&gt;det är lämpligt att ha olika registreringsmyndigheter för filialer och före-&lt;br&gt;ståndare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på föreståndare bör enligt min mening finnas kvar även i fort-&lt;br&gt;sättningen av de skäl som berörts inledningsvis. Jag finner det lämpligt att&lt;br&gt;tills vidare låta länsstyrelserna ha hand om dessa frågor eftersom de har ett&lt;br&gt;nära samband med handelsregistret vilket förs hos länsstyrelsen i varje län.&lt;br&gt;I prop. 1991 /92:51 om en ny småföretagspolitik har regeringen anmält att&lt;br&gt;handelsregistren avses bli överförda till patent- och registreringsverket&lt;br&gt;(PRV) den 1 januari 1993. Detta förutsätter ändringar i handelsregister-&lt;br&gt;lagen (1974:157) vilka ännu inte genomförts. I avvaktan på att dessa&lt;br&gt;ändringar görs bör skriftlig anmälan om vem som är föreståndare och&lt;br&gt;fullmakt för denne inges till länsstyrelsen i det län där verksamheten&lt;br&gt;huvudsakligen skall bedrivas. När handelsregistren överförs till PRV bör&lt;br&gt;även dessa frågor handhas av PRV.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff och vite&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har föreslagits att böter kan ådömas dels den som driver&lt;br&gt;eller förestår näringsverksamhet i Sverige utan att iaktta vad som gäller om&lt;br&gt;föreståndare dels verkställande direktör som inte fullgör i lagen föreskri-&lt;br&gt;ven anmälningsskyldighet. Patent- och registreringsverket (PRV) har ifrå-&lt;br&gt;gasatt det lämpliga i att ha kvar bötesinstitutet för försummade anmäl-&lt;br&gt;ningar om filial och föreslår att vite i stället används i dessa fall i likhet&lt;br&gt;med vad som gäller enligt aktiebolagslagen. Jag delar denna uppfattning&lt;br&gt;och föreslår därför att vite får föreläggas även i det fall att anmälningsskyl-&lt;br&gt;digheten inte iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har ifrågasatt om det inte bör finnas straffbestäm-&lt;br&gt;melser även för vissa andra fall t. ex. när näringsverksamheten påbörjas&lt;br&gt;innan filialen registrerats. När det gäller filialer torde marknaden själv&lt;br&gt;reglera dessa situationer genom att det ter sig svårt att underlåta registre-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring eftersom detta ofta kontrolleras av banker och leverantörer m.fl. Prop. 1991/92:88&lt;br&gt;Straffbestämmelser har således begränsat värde och mindre praktisk bety-&lt;br&gt;delse i dessa sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har framhållit att ett utländskt foretag utan sanktioner kan&lt;br&gt;driva näringsverksamhet i Sverige trots att lagens bestämmelser om regist-&lt;br&gt;rering och verkställande direktör m. m. inte har iakttagits och att denna&lt;br&gt;avsaknad av straffbestämmelser kan tänkas bli utnyttjad av mindre seriösa&lt;br&gt;foretag. Enligt lagrådets mening kan det t. ex. inte uteslutas att en i Sverige&lt;br&gt;bosatt fysisk person i syfte att undandra sig olika skyldigheter väljer att&lt;br&gt;förvärva ett företag med säte i utlandet och bedriva sin verksamhet här&lt;br&gt;genom detta utländska företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till lagrådets påpekande finner jag det motiverat att införa&lt;br&gt;en straffbestämmelse. Denna straffbestämmelse bör dock ha den innebör-&lt;br&gt;den att den kan dömas till böter som för ett utländskt företags räkning&lt;br&gt;driver eller förestår näringsverksamhet i Sverige utan att verkställande&lt;br&gt;direktör utsetts. Underlåtenhet att utse vice verkställande direktör skall&lt;br&gt;givetvis inte föranleda straff. Enligt vad som tidigare anförts är det den&lt;br&gt;verkställande direktören som skall göra anmälan om registrering av filia-&lt;br&gt;len och som kan föreläggas vite av registreringsmyndigheten om han&lt;br&gt;underlåter detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite får enligt promemorians förslag användas när vissa handlingar inte&lt;br&gt;insänts till registreringsmyndigheten. Genom en ändring i aktiebolagsla-&lt;br&gt;gen (prop. 1990/91:198) har det införts skärpta regler beträffande underlå-&lt;br&gt;tenhet att till PRV inge årsredovisning och revisionsberättelse. Om verk-&lt;br&gt;ställande direktören och styrelseledamöterna underlåter att inom femton&lt;br&gt;månader från räkenskapsårets utgång inge dessa handlingar kan de drab-&lt;br&gt;bas av personligt betalningsansvar för bolagets därefter uppkommande&lt;br&gt;förpliktelser. Lagändringen har trätt i kraft den 1 januari 1992. Kommers-&lt;br&gt;kollegium har föreslagit att motsvarande regel bör finnas även för verkstäl-&lt;br&gt;lande direktör i filial. Med hänsyn till filialformens speciella karaktär&lt;br&gt;finner jag det inte nödvändigt att införa en regel av nu nämnt slag utan&lt;br&gt;vitessanktionen får anses vara tillräcklig i detta fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller utdömandet av vite har det i promemorian föreslagits att&lt;br&gt;förelagt vite får utdömas av registreringsmyndigheten. Hovrätten för Väst-&lt;br&gt;ra Sverige och kammarrätten i Stockholm har båda invänt att detta inte&lt;br&gt;överensstämmer med vad som uttalades i förarbetena till lagen (1985:206)&lt;br&gt;om viten och att legalitetssynpunkter talar för att den myndighet som&lt;br&gt;förelagt vitet inte bör ges befogenhet att också döma ut vitet. I förarbetena&lt;br&gt;till lagen om viten (prop. 1984/85:96 s. 38) uttalades bl. a. att ett utdöman-&lt;br&gt;de av vite måste föregås av en noggrann prövning med hänsyn till att s. k.&lt;br&gt;materiella viten kan avse betydande belopp. Vidare uttalades att princi-&lt;br&gt;piella skäl talar mot en ordning enligt vilken denna prövning mera gene-&lt;br&gt;rellt görs av den myndighet som förelagt vitet och att denna myndighet&lt;br&gt;måste anses inta en motpartsställning gentemot den mot vilken föreläggan-&lt;br&gt;det riktas. Enligt min mening bör dock registreringsmyndigheten utdöma&lt;br&gt;vitet i de fall det här blir fråga om. Av aktiebolagslagen framgår att vite i&lt;br&gt;liknande fall utdöms av registreringsmyndigheten och det kan knappast&lt;br&gt;komma i fråga att ha en annan reglering när det gäller filialer. Någon&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring av aktiebolagslagen i detta avseende förbereds för närvarande Prop. 1991/92:88&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikraftträdande m. m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser bl. a. kammarrätten i Stockholm har föreslagit att&lt;br&gt;lagen skall träda i kraft den dag regeringen bestämmer med hänsyn till&lt;br&gt;ovissheten när EES-avtalet undertecknas. Frågan om när EES-avtalet un-&lt;br&gt;dertecknas är emellertid inte avgörande eftersom även andra skäl talar för&lt;br&gt;att införa en ny lag. Jag föreslår därför att den nya lagen träder i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1992. Vissa övergångsbestämmelser är nödvändiga. Jag återkommer&lt;br&gt;till detta i specialmotiveringen (avsnitt 6).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kostnadskonsekvenser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Administrativt innebär den avskaffade tillståndsprövningen besparingar.&lt;br&gt;Kommerskollegiums uppgifter enligt 1968 års lag (näringstillstånd för&lt;br&gt;utländska företag och överklagade näringstillstånd för utlänningar) upp-&lt;br&gt;hör. Även länsstyrelsernas uppgifter vad gäller näringstillstånd för utlän-&lt;br&gt;ningar upphör. Endast den mycket begränsade uppgiften att administrera&lt;br&gt;anmälan om föreståndare och förvara fullmakt för denne kommer att&lt;br&gt;återstå för länsstyrelsernas del. För regeringens del bortfaller överklagan-&lt;br&gt;den av kommerskollegiums beslut. Dessa har emellertid endast uppgått till&lt;br&gt;ett eller två fall om året. Patent- och registreringsverkets uppgifter blir i&lt;br&gt;stort sett oförändrade. Möjligen kan de komma att öka något genom att&lt;br&gt;verket får den första kontakten med utländska företag i filialärenden.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Följdändringar i viss annan lagstiftning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen föranleder några redaktionella ändringar i bankrörelselagen&lt;br&gt;(1987:617), lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, lagen (1988:606)&lt;br&gt;om finansbolag och lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkrings-&lt;br&gt;företag att driva försäkringsrörelse i Sverige. I lagen (1986:436) om nä-&lt;br&gt;ringsförbud har vidare, i enlighet med lagrådets förslag, intagits en hänvis-&lt;br&gt;ning till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har det inom näringsdepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om utländska filialer m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkrings-&lt;br&gt;företag att driva försäkringsrörelse i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har beträffande förslagen 2 — 5 samrått med statsrådet Lundgren.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om utländska filialer m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till remissinstansernas påpekanden har lagens namn änd-&lt;br&gt;rats på så sätt att det tydligare framgår att det är utländska filialer som&lt;br&gt;avses.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges lagens tillämpningsområde. Vad som avses med&lt;br&gt;näringsverksamhet och vilka rättssubjekt som omfattas av lagen har ut-&lt;br&gt;vecklats i den allmänna motiveringen och jag hänvisar därför till denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket erinras om att även andra föreskrifter om näringsverk-&lt;br&gt;samhet i Sverige kan gälla för den verksamhet som omfattas av lagen. Med&lt;br&gt;detta avses bl. a. sådana bestämmelser om tillstånd som kan gälla för viss&lt;br&gt;typ av verksamhet. Som exempel på verksamheter som kräver olika typer&lt;br&gt;av tillstånd kan nämnas hotell- och restaurangnäringen. Vidare kan näm-&lt;br&gt;nas att de rättssubjekt som omfattas av lagen givetvis är underkastade&lt;br&gt;reglerna om bokföring i bokföringslagen (1976:125). När det gäller bokfö-&lt;br&gt;ringslagens tillämpning på verksamhet som bedrivs genom föreståndare&lt;br&gt;återkommer jag till denna fråga i specialmotiveringen till 24 — 26 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det till lagrådet remitterade förslaget fanns en definition på vad som&lt;br&gt;skulle avses med utländskt företag. Enligt denna definition skulle härmed&lt;br&gt;avses en juridisk person som är bildad enligt lagen i en främmande stat.&lt;br&gt;Under lagen skulle således falla alla utländska sammanslutningar och&lt;br&gt;inrättningar, som enligt den svenska rättsordningen kan förvärva rättighe-&lt;br&gt;ter och ikläda sig skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har invänt att begreppet juridisk person inte är&lt;br&gt;entydigt och att det i vissa länders lagstiftning finns associationsformer&lt;br&gt;som inte betraktas som juridiska personer samt att alla utländska rättsord-&lt;br&gt;ningar inte använder begreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anfört att definitionen är olämplig och att det inte kan&lt;br&gt;utläsas att bedömningen skall ske på grundval av den svenska rättsord-&lt;br&gt;ningen. Även lagrådet har framhållit att det finns utländska företagsformer&lt;br&gt;som enligt svensk rätt skulle betraktas som juridiska personer men som inte&lt;br&gt;tillerkänns sådan ställning enligt den främmande statens rättsordning och&lt;br&gt;att även det omvända fallet kan förekomma. Enligt lagrådets mening är det&lt;br&gt;därför inte helt lätt att med utgångspunkt i begreppet juridisk person&lt;br&gt;definiera vilka utländska företag som skall omfattas av den nya lagen.&lt;br&gt;Lagrådet ifrågasätter också om ett i så många hänseenden svårbemästrat&lt;br&gt;begrepp som juridisk person är ägnat att ligga till grund för bestämning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningsområdet för en internationellt inriktad lagstiftning. Enligt Prop. 1991/92:88&lt;br&gt;lagrådets mening kan problemet lösas genom att man avstår från en&lt;br&gt;uttrycklig definition på utländskt företag. Av 1 § första stycket får anses&lt;br&gt;följa att ett utländskt företag är någon som — utan att vara fysisk person&lt;br&gt;eller svenskt företag — bedriver näringsverksamhet i Sverige. Med hänsyn&lt;br&gt;till lagens utformning i övrigt synes denna negativa bestämning av ut-&lt;br&gt;ländskt företag vara tillfyllest och lagrådet har erinrat om de möjligheter&lt;br&gt;som enligt 2 § tredje och fjärde stycket föreligger för regeringen att undan-&lt;br&gt;ta vissa utländska företag från kravet på filial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning och definitionen har därför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fått utgå ur lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna bestämmelse skall ett utländskt företag bedriva sin närings-&lt;br&gt;verksamhet genom filial. För utomlands bosatta svenska eller utländska&lt;br&gt;medborgare som vill bedriva näringsverksamhet i Sverige skall det finnas&lt;br&gt;en i Sverige bosatt i föreståndare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens tredje stycke ger regeringen möjlighet att för viss typ av&lt;br&gt;verksamhet meddela föreskrifter om undantag från kravet på filial eller&lt;br&gt;föreståndare om iakttagande av detta krav inte bedöms nödvändigt för att&lt;br&gt;tillgodose syftet med denna lag. Sådan verksamhet som enligt 1968 års lag&lt;br&gt;inte kräver tillstånd torde härigenom kunna undantas. Genom denna&lt;br&gt;möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om undantag kan bestäm-&lt;br&gt;melserna också på ett smidigt sätt anpassas till ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens fjärde stycke får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer medge undantag från kravet på filial eller förestån-&lt;br&gt;dare, om det finns särskilda skäl. Bestämmelsen är dock avsedd att&lt;br&gt;tillämpas restriktivt och i kravet på särskilda skäl ligger att behovet av den&lt;br&gt;särskilda anknytningen till Sverige ter sig överflödigt i det aktuella fallet. I&lt;br&gt;enlighet med lagrådets förslag har den i lagtexten tidigare inskjutna be-&lt;br&gt;gränsningen ”för särskilt fall” fått utgå eftersom det ändå framgår att&lt;br&gt;tillämpning av denna bestämmelse kan komma i fråga endast i enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf erinras om att särskilda bestämmelser gäller för vissa&lt;br&gt;utländska företag att driva verksamhet i Sverige. I lagarna som upptas&lt;br&gt;under punkterna 1 — 3 hänvisas till bestämmelserna om filial i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse överensstämmer med vad som sägs i 1968 års lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5-7 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna upptar regler om firma och har med vissa redaktionella&lt;br&gt;ändringar förts över från 1968 års lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8-10 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna upptar regler om verkställande direktör och vilka krav som&lt;br&gt;ställs på denne. Angående frågan om dispens från bosättningskravet hänvi-&lt;br&gt;sas till vad som sagts i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 9 £ får verkställande direktören inte vara underkastad näringsför-&lt;br&gt;bud. Kommerskollegium har föreslagit att denna fråga regleras i lagen&lt;br&gt;(1986:436) om näringsförbud i likhet med vad som bl. a. gäller för styrelse-&lt;br&gt;ledamot och verkställande direktör i aktiebolag. Med hänsyn till denna&lt;br&gt;lags speciella karaktär är det av värde att direkt kunna utläsa vilka krav&lt;br&gt;som uppställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har framhållit att intresset av att upprätthålla en konsekvent&lt;br&gt;systematik i lagstiftningen starkt talar för att frågan om näringsförbud tas&lt;br&gt;upp i näringsförbudslagen. Lagrådet har emellertid godtagit att regleringen&lt;br&gt;om näringsförbud får sin plats i 9 § men för tydlighetens skull föreslagit&lt;br&gt;att det i näringsförbudslagen tas in en erinran om regleringen i filiallagen. I&lt;br&gt;enlighet med lagrådets förslag har det i näringsförbudslagen intagits en&lt;br&gt;hänvisning med denna innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl får enligt 10 § andra stycket regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer medge undantag i fråga om&lt;br&gt;fullmaktens innehåll för filial till utländskt bankföretag. Det bör således&lt;br&gt;tillkomma finansinspektionen att medge sådant undantag. Bestämmelsen&lt;br&gt;har förts över från 1968 års lag. I likhet med vad som uttalades i prop.&lt;br&gt;1989/90:116 kan det inte uteslutas att utländsk lagstiftning i vissa fall&lt;br&gt;hindrar en bank att utfärda en så omfattande fullmakt som krävs enligt&lt;br&gt;bestämmelsens första stycke. Undantag bör dock inte ges med mindre in-&lt;br&gt;spektionen fått garantier för att verkställande direktören eller någon annan&lt;br&gt;här i landet bosatt person har behörighet att ta emot stämning och föra&lt;br&gt;bankens talan inför domstol. Av samma skäl som redovisats beträffande 2 §&lt;br&gt;fjärde stycket har i enlighet med lagrådets förslag begränsningen ”för särskilt&lt;br&gt;fall” fått utgå ur lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11-14 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna innehåller regler om bokföring och revision och på förslag av&lt;br&gt;lagrådet har rubriken till paragraferna ändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande revisor har företaget enligt 12 § möjlighet att välja mellan&lt;br&gt;auktoriserad eller godkänd revisor. Med hänsyn till filialformens speciella&lt;br&gt;karaktär saknas anledning att införa motsvarande bestämmelser som finns&lt;br&gt;för aktiebolag med krav på auktoriserad revisor i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 14 § uttalas att för filialens bokföring och revision gäller, utöver vad&lt;br&gt;som föreskrivits i 11 — 13 §§, i tillämpliga delar detsamma som för ett&lt;br&gt;svenskt företag av motsvarande slag. Bokföringsnämnden och Industriför-&lt;br&gt;bundet har båda påpekat att tillämpningsproblem kan uppstå genom hän-&lt;br&gt;visningen till svenskt företag av motsvarande slag. Industriförbundet har&lt;br&gt;hänvisat till att det för svenska aktiebolag gäller olika stränga krav beroen-&lt;br&gt;de på bolagets storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera bestämmelser i aktiebolagslagen angående redovisning hänvisar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 10 kap. 3 § aktiebolagslagen där det närmare anges vilka bolag som är Prop. 1991/92: 88&lt;br&gt;skyldiga att ha en auktoriserad revisor. Här nämns att en av bolagsstäm-&lt;br&gt;man utsedd revisor skall vara auktoriserad bl. a. om tillgångarnas nettovär-&lt;br&gt;de enligt fastställda balansräkningar för de två senaste räkenskapsåren&lt;br&gt;överstiger ett gränsbelopp som motsvarar 1000 gånger det basbelopp&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde under den sista&lt;br&gt;månaden av respektive räkenskapsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till företag av motsvarande slag finns i 1968 års lag och&lt;br&gt;har såvitt känt inte föranlett några praktiska problem. Enligt min mening&lt;br&gt;är det naturligt att vid jämförelsen låta filialens storlek vara avgörande och&lt;br&gt;beträffande kravet på redovisning ta ledning av bestämmelsen i aktiebo-&lt;br&gt;lagslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har påpekat att det av lagtexten klarare bör framgå om de för&lt;br&gt;ett svenskt företag gällande bestämmelsena skall tillämpas inte bara i fråga&lt;br&gt;om filialens bokföring utan också beträffande filialens revision. Avsikten&lt;br&gt;är att det svenska regelsystemet skall vara vägledande även på revisions-&lt;br&gt;området och i enlighet med lagrådets förslag har därför det tidigare i&lt;br&gt;lagtexten använda ordet redovisning bytts ut mot revision. Efter förslag av&lt;br&gt;lagrådet har vidare hänvisningen till de för svenska företag gällande regler-&lt;br&gt;na flyttats från 11 § till en ny 14 § så att den allmänna hänvisningen till de&lt;br&gt;regler som gäller för svenska företag blir sekundär i förhållande till bestäm-&lt;br&gt;melserna i 12 och 13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15-17 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna upptar vissa regler om vad som skall iakttas vid registrering.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18-21 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna behandlar frågor om avregistrering. Här anges i vilka situa-&lt;br&gt;tioner en filial skall avregistreras. Vidare föreskrivs i vilka fall anmälan om&lt;br&gt;sådan avregistrering skall göras av verkställande direktören och när anmä-&lt;br&gt;lan kan göras av annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 20 § kan filialen avregistreras även utan anmälan, bl. a. om det&lt;br&gt;klarläggs att företaget eller filialen upphört med sin verksamhet eller att&lt;br&gt;filialen saknar behörig verkställande direktör och denna brist inte avhjälps&lt;br&gt;utan dröjsmål. Det förutsätts att registreringsmyndigheten innan avregist-&lt;br&gt;rering sker tar kontakt med det utländska företagets ägare. Avregistrering&lt;br&gt;kan också ske för det fall att handlingar enligt 13 § inte sänts in till&lt;br&gt;registreringsmyndigheten för något av de två senaste räkenskapsåren.&lt;br&gt;Denna grund för avregistrering motsvarar en av likvidationsgrunderna i&lt;br&gt;aktiebolagslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22-23 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna upptar vissa regler om kungörande av uppgifter i filialregist-&lt;br&gt;ret. Angående frågan om dessa reglers överensstämmelse med EG:s direk-&lt;br&gt;tiv hänvisar jag till vad som sagts i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;24-26 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna reglerar vad som gäller för verksamhet genom föreståndare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kravet i 24 § på att föreståndaren inte får vara underkastad&lt;br&gt;näringsförbud och av vilken lag detta skall framgå hänvisas till vad som&lt;br&gt;sagts i specialmotiveringen till 9 §. Lagrådet har framhållit att hänvisning-&lt;br&gt;en i näringsförbudslagen även bör avse föreståndare och förslaget till&lt;br&gt;ändring i näringsförbudslagen upptar också denna kategori.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande skälen till varför länsstyrelserna tills vidare bör ha hand om&lt;br&gt;anmälningarna och fullmakterna för föreståndare vill jag hänvisa till vad&lt;br&gt;som sagts i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anfört att det i det remitterade lagförslaget finns komplett-&lt;br&gt;erande regler om bokföring för företag som bedriver verksamhet genom&lt;br&gt;filial, men att några sådana bestämmelser inte finns för näringsverksamhet&lt;br&gt;som bedrivs av en i utlandet bosatt fysisk person. Av 1 § andra stycket&lt;br&gt;framgår att för verksamhet som omfattas av lagen gäller även andra före-&lt;br&gt;skrifter om näringsverksamhet i Sverige. Enligt lagrådet kan det diskuteras&lt;br&gt;om denna allmänna hänvisning i 1 § andra stycket ger fysiska personer&lt;br&gt;tillräcklig vägledning om hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras. Be-&lt;br&gt;drivs verksamheten enbart i Sverige gäller bokföringslagen fullt ut men&lt;br&gt;tvekan kan uppstå om en näringsidkare, som bedriver verksamhet såväl&lt;br&gt;inom som utanför Sverige, skall låta all verksamhet omfattas av bokföring-&lt;br&gt;slagens regler eller om bokföringslagen bara skall gälla den svenska delen av&lt;br&gt;verksamheten. För att undanröja osäkerheten om hur en fysisk person skall&lt;br&gt;fullgöra sin bokföringsskyldighet har lagrådet föreslagit att lagtexten kom-&lt;br&gt;pletteras med en uttrycklig föreskrift om att näringsverksamheten i Sverige&lt;br&gt;skall ha en egen bokföring som är skild från verksamheten i utlandet. Av den&lt;br&gt;allmänna bestämmelsen i 1 § andra stycket följer då att bokföringslagen blir&lt;br&gt;tillämplig på den svenska delen av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar lagrådets uppfattning och i lagen har därför införts en ny&lt;br&gt;paragraf med det angivna innehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;27 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges vilka beslut som får överklagas till kammarrätten.&lt;br&gt;Enligt promemorians förslag skulle beslut som här avses kunna överklagas&lt;br&gt;inom två månader från beslutets dag. Kammarrätten i Stockholm har&lt;br&gt;föreslagit att bestämmelserna i 7 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) om&lt;br&gt;tre veckors besvärstid bör gälla och att överklagandetiden räknas från den&lt;br&gt;dag klaganden fick del av beslutet. Eftersom denna besvärstid gäller för&lt;br&gt;flertalet målgrupper som handläggs vid kammarrätt finner jag det lämpligt&lt;br&gt;att ha samma besvärstid för beslut av nu nämnt slag. Lagtexten har därför&lt;br&gt;utformats i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;28 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om avgifter i&lt;br&gt;registreringsärenden. Eftersom det här är frågan om mer än verkställig-&lt;br&gt;hetsföreskrifter är ett särskilt bemyndigande nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;29-30 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna innehåller bestämmelser om i vilka situationer böter och vite&lt;br&gt;kan komma i fråga. Detta har ingående berörts i den allmänna motivering-&lt;br&gt;en och jag hänvisar därför till denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992 och härigenom upphävs lagen&lt;br&gt;(1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i&lt;br&gt;riket. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till en bestäm-&lt;br&gt;melse i 1968 års lag som ersatts genom en bestämmelse i den nya lagen,&lt;br&gt;skall den nya bestämmelsen tillämpas. Den nya lagen tillämpas även när&lt;br&gt;filialen har registrerats enligt äldre bestämmelser. Sådan äldre registrering&lt;br&gt;anses som registrering enligt den nya lagen. Näringstillstånd för utomlands&lt;br&gt;bosatt utländsk medborgare som meddelats enligt äldre bestämmelser skall&lt;br&gt;gälla som anmälan enligt den nya lagen. Utomlands bosatt svensk medbor-&lt;br&gt;gare som i Sverige bedriver näringsverksamhet vid den nya lagens ikraft-&lt;br&gt;trädande är inte skyldig att göra anmälan och inge fullmakt enligt 25 § före&lt;br&gt;den 1 oktober 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om utländska filialer m. m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäk-&lt;br&gt;ringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i lagen (1986:436) om näringsförbud.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissyttranden&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Remissförfarandet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Promemorian (Ds 1991: 36) Utlänningars rätt att idka näring i Sverige har&lt;br&gt;remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av kommerskolle-&lt;br&gt;gium, överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), finansinspektionen, riks-&lt;br&gt;skatteverket (RSV), närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), pa-&lt;br&gt;tent- och registreringsverket (PRV), riksrevisionsverket (RRV), statistiska&lt;br&gt;centralbyrån (SCB), länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON), rikspo-&lt;br&gt;lisstyrelsen (RPS), näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och&lt;br&gt;konkurrensverk (SPK), Hovrätten för Västra Sverige, kammarrätten i&lt;br&gt;Stockholm, Bokföringsnämnden (BN), Grossistförbundet Svensk Handel,&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF),&lt;br&gt;Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Bank-&lt;br&gt;föreningen, Svenska Fondhandlareföreningen, Sveriges Försäkringsför-&lt;br&gt;bund. Sparbanksgruppen AB, Sveriges Civilingenjörsförbund (CF), Sveri-&lt;br&gt;ges Industriförbund och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Ak-&lt;br&gt;tiebolagskommittén har förklarat att kommittén avstår från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Synpunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget eller lämnat förslaget&lt;br&gt;utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium delar de överväganden som görs i promemorian&lt;br&gt;beträffande behovet av att slopa kravet på tillstånd för utlänningar och&lt;br&gt;utländska företag som skall driva näring i Sverige. När det gäller den&lt;br&gt;närmare utformningen av förslaget lämnar kollegiet bl. a. följande syn-&lt;br&gt;punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet näringsverksamhet och frågan under vilka förutsättningar&lt;br&gt;man skall anse att näringsverksamheten drivs i Sverige behandlas ytterst&lt;br&gt;kortfattat i promemorian. Där anges endast att någon ändring i förhållan-&lt;br&gt;de till vad som tidigare gällt inte är avsedd och att begreppet därför har&lt;br&gt;samma innebörd som i annan civilrättslig lagstiftning. I motiven till den&lt;br&gt;nu gällande lagen (prop. 1968:98) ges en del exempel på dels vad som&lt;br&gt;avses med näringsverksamhet, dels näringsverksamhet för vilken tillstånd&lt;br&gt;inte krävs. Som exempel på näringsverksamhet som inte kräver tillstånd&lt;br&gt;kan nämnas byggentreprenad som drivs under kortare tid och transportfö-&lt;br&gt;retags försäljning av egna transporter till och från Sverige. Av förslaget&lt;br&gt;framgår inte om sådan näringsverksamhet som för närvarande kan drivas&lt;br&gt;utan tillstånd och därmed utan registrering i framtiden skall registreras.&lt;br&gt;För tillämpningen av den nu föreslagna lagen är det väsentligt att det står&lt;br&gt;klart vad som i detta sammanhang menas med att driva näring i Sverige.&lt;br&gt;Kollegiet efterlyser därför ett klargörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås (3 §) att ansökningar om undantag från lagens&lt;br&gt;bestämmelser skall prövas av regeringen. De frågor som främst torde bli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktuella är undantag från kravet att for en filial eller en utomlands bosatt&lt;br&gt;utländsk medborgare utse en i Sverige bosatt verkställande direkör respek-&lt;br&gt;tive föreståndare. Även kravet på att över huvud taget registrera en filial&lt;br&gt;liksom andra frågor kan bli aktuella. Förvaltningsärenden bör i möjligaste&lt;br&gt;mån delegeras till myndigheter. Kollegiet prövar för närvarande dels frå-&lt;br&gt;gor om tillstånd för utländska företag att idka näring i Sverige, dels&lt;br&gt;överklaganden av länsstyrelsens beslut i fråga om näringstillstånd för&lt;br&gt;utländsk medborgare. Kollegiet prövar vidare frågor om undantag från&lt;br&gt;aktiebolagslagens krav på bl. a. bosättning i Sverige för styrelseledamot och&lt;br&gt;verkställande direktör. Även undantag från krav som uppställs i det nu&lt;br&gt;aktuella lagförslaget kan därför lämpligen prövas av kollegiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 § i förslaget skall det finnas en i Sverige bosatt föreståndare för&lt;br&gt;näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utomlands bosatt utländsk&lt;br&gt;medborgare. I promemorian hänvisas till att Romfördraget inte hindrar&lt;br&gt;utlänningskontroll som motiveras av allmän ordning, säkerhet och hälsa.&lt;br&gt;Kollegiet kan emellertid inte finna det motiverat att i detta hänseende&lt;br&gt;ställa lägre krav på svenska än på utländska medborgare. Här kan en&lt;br&gt;jämförelse göras med de bestämmelser som gäller enligt aktiebolagslagen&lt;br&gt;för styrelseledamot, verkställande direktör, m. fl. I aktiebolagslagen ställs&lt;br&gt;vissa krav vad gäller bosättning i Sverige medan samtliga krav som rör&lt;br&gt;medborgarskap har slopats. Kollegiet, som har förståelse för att man inte&lt;br&gt;vill införa nya restriktioner genom att kräva att även svenska medborgare&lt;br&gt;bosatta utomlands skall utse föreståndare för näringsverksamhet i Sverige,&lt;br&gt;vill ändå förorda en sådan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utländska företag som vill driva näring i Sverige är filialformen ett&lt;br&gt;alternativ till aktiebolagsformen. Enligt kollegiets uppfattning är det där-&lt;br&gt;för lämpligt att i möjligaste mån anpassa de krav som ställs på filialer till&lt;br&gt;vad som gäller enligt aktiebolagslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslagets 17 § skall verkställande direktörens förvaltning och&lt;br&gt;filialens räkenskaper granskas av en auktoriserad revisor. Här anser kolle-&lt;br&gt;giet att aktiebolagslagens bestämmelser bör tjäna som förebild och att även&lt;br&gt;en godkänd revisor bör kunna utses som revisor i vissa filialer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller verkställande direktörens åligganden i fråga om att ge in&lt;br&gt;årsredovisning och revisionsberättelse till registreringsmyndigheten (18 §)&lt;br&gt;vill kollegiet erinra om förslaget i regeringens proposition 1990/91:198 om&lt;br&gt;vissa ändringar i aktiebolagslagen. Där föreslås att underlåtenhet att ge in&lt;br&gt;ifrågavarande handlingar i vissa kvalificerade fall skall medföra att styrel-&lt;br&gt;seledamöter och verkställande direktörer blir personligt ansvariga för bo-&lt;br&gt;lagets förpliktelser. Skäl att i detta hänseende göra skillnad mellan verk-&lt;br&gt;ställande direktör för filial till utländska företag respektive för svenskt&lt;br&gt;aktiebolag torde inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagförslagets 12 och 27 §§ har skrivits in att en verkställande direktör&lt;br&gt;respektive en föreståndare inte får ha näringsförbud. I likhet med vad som&lt;br&gt;gäller för exempelvis styrelseledamot och verkställande direktör i aktiebo-&lt;br&gt;lag bör denna fråga regleras i lagen (1986:436) om näringsförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen har från sina utgångspunkter ingen annan erinran&lt;br&gt;mot promemorieförslaget än att det bör noteras, vilket inte direkt sker i&lt;br&gt;promemorian, att särskilda bestämmelser om rätt för utländska företag att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;driva verksamhet gäller även för värdepappersföretag enligt 2 kap. 7 §&lt;br&gt;lagen (1991:981) om värdepappersrörelse och för finansbolag enligt 5 a §&lt;br&gt;lagen (1988:606) om finansbolag. Även om dessa bestämmelser också&lt;br&gt;fortsättningsvis kommer att gälla med den uppläggning lagförslaget har&lt;br&gt;vore det att föredra om detta direkt framgår av den föreslagna lagen på sätt&lt;br&gt;som sker i den lag om ändring (1991:1022) i 1968 års lag som trädde i kraft&lt;br&gt;den 1 augusti i år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket (RSV) tillstyrker förslaget men vill samtidigt göra föl-&lt;br&gt;jande påpekanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framhålls i specialmotiveringen (s. 35) att begreppet ”näringsverk-&lt;br&gt;samhet” har samma innebörd som i annan civilrättslig lagstiftning. Det&lt;br&gt;kan tilläggas att uttrycket numera även används inom skattelagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen är tillämplig på näringsverksamhet ”som bedrivs i Sverige...”.&lt;br&gt;Detta uttryckssätt är enligt RSV:s mening alltför vagt och bör utvecklas&lt;br&gt;ytterligare. Uttrycket ger inte besked huruvida ett utländskt företag bedri-&lt;br&gt;ver näringsverksamhet här i riket enbart genom att från utlandet admini-&lt;br&gt;strera och tillhandahålla svensk eller utländsk arbetskraft vid en entrepre-&lt;br&gt;nad i Sverige. I skattelagstiftningen har detta klarlagts genom att till&lt;br&gt;definitionen av fast driftställe lagts ”plats för byggnads-, anläggnings- eller&lt;br&gt;installationsverksamhet” (p. 3 av anvisningarna till 53 § kommunalskatte-&lt;br&gt;lagen). Trots detta upplever skatteförvaltningen att betydande kontrollsvå-&lt;br&gt;righeter föreligger att kartlägga sådan typ av verksamhet här i landet. Som&lt;br&gt;en följd av den eftersatta kontrollen erlägger många företag inga eller för&lt;br&gt;låga arbetsgivaravgifter och en stor andel av arbetstagarna betalar ingen&lt;br&gt;eller för låg skatt på sina inkomster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget gäller utländska företag och utomlands bosatta utländska&lt;br&gt;medborgare. Med utländskt företag förstås en juridisk person som är&lt;br&gt;bildad enligt lagen i en främmande stat. Om begreppet juridisk person&lt;br&gt;skall bedömas enligt hemlandets lagstiftning kommer vissa associationer&lt;br&gt;som inte betraktas som juridiska personer i hemlandet att kunna bedriva&lt;br&gt;näring i Sverige utan registreringsskyldighet. I Sverige betraktas t. ex.&lt;br&gt;handels- och kommanditbolag som juridiska personer medan motsvaran-&lt;br&gt;de bolagstyper i Tyskland, offene Handelsgesellschaft och Kommanditge-&lt;br&gt;sellschaft, inte behandlas som juridiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV påpekar att ansvarsbestämmelser saknas när det gäller utländska&lt;br&gt;företag som bedriver näringsverksamhet i Sverige innan registrering har&lt;br&gt;skett och utan att utse verkställande direktör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV efterlyser vidare uttalanden om hur tillsynen kommer att ske över&lt;br&gt;att lagen efterlevs. Det vore olyckligt om lagen kommer att uppfattas som&lt;br&gt;verkningslös beträffande sådana företag och företagare, vilka det är sär-&lt;br&gt;skilt angeläget att tidigt få kännedom om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patent- och registreringsverket (PRV) tillstyrker promemorians huvud-&lt;br&gt;förslag att kravet på näringstillstånd avskaffas. PRV är också positivt till&lt;br&gt;den förenkling i regelsystemet som ligger i att ett företag som vill starta en&lt;br&gt;filial i Sverige i fortsättningen normalt bara skall behöva vända sig till en&lt;br&gt;svensk myndighet (PRV) för att få den nödvändiga registreringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PRV uppfattar förslaget så att frågan huruvida en juridisk person skall&lt;br&gt;anses föreligga eller ej primärt skall bedömas efter lagen i det land där det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utländska företaget är registrerat. Härvid kan i vissa fall tveksamheter&lt;br&gt;uppstå eftersom alla utländska rättsordningar inte använder begreppet&lt;br&gt;juridisk person. Vidare kan enligt utländsk lag andra företagsformer om-&lt;br&gt;fattas av begreppet juridisk person, än vad som är fallet i Sverige. Det kan&lt;br&gt;därför finnas behov av att utreda detta närmare vid registreringstillfället.&lt;br&gt;PRV föreslår därför att registreringsmyndigheten skall ges rätt att, i före-&lt;br&gt;kommande fall, av sökanden kräva in bevis om att registrering skett i&lt;br&gt;hemlandet och att företaget är juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PRV anser att förslaget ej tillräckligt klart anger den nya lagens sakliga&lt;br&gt;tillämpningsområde. Exempelvis saknas egentlig belysning i motiven av&lt;br&gt;hur de historiska undantagen på kravet på näringstillstånd och därmed&lt;br&gt;registrering i fortsättningen skall uppfattas. Vidare föreligger oklarhet&lt;br&gt;beträffande institutet filial för deltagande i svenskt handelsbolag och om&lt;br&gt;registrering fortfarande skall krävas i sådana fall (jfr 29 § i nuvarande&lt;br&gt;filiallagen). PRV föreslår därför att ett klarläggande i detta avseende sker i&lt;br&gt;lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande bestämmelsen rörande filialens revisorer vill PRV föreslå&lt;br&gt;att det även skall ges möjlighet att utse en revisorssuppleant. För att få&lt;br&gt;överensstämmelse med aktiebolagslagens bestämmelser bör det även före-&lt;br&gt;skrivas att huvudansvarig för revisionen skall anmälas och registreras om&lt;br&gt;revisionsbolag utses till revisor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PRV föreslår att det i lagen tas in en bestämmelse som ålägger filialens&lt;br&gt;verkställande direktör att anmäla för registrering det utländska företagets&lt;br&gt;(och därmed filialens) räkenskapsår. Motivet för detta förslag är att det bör&lt;br&gt;råda likhet mellan filialer och aktiebolag när det gäller PRV:s möjligheter&lt;br&gt;till bevakning av att årsredovisning m. m. sänds in till registreringsmyndig-&lt;br&gt;heten i rätt tid och omfattande rätt räkenskapsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få överensstämmelse med aktiebolagslagen föreslår PRV även att&lt;br&gt;ordet ”redovisningshandlingar” byts ut mot ordet ”årsredovisning”. En-&lt;br&gt;ligt 11 kap. 1 § aktiebolagslagen definieras årsredovisning såsom omfattan-&lt;br&gt;de resultaträkning, balansräkning och förvaltningsberättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PRV ifrågasätter det lämpliga i att ha kvar bötesinstitutet för försumma-&lt;br&gt;de ansökningar om filial. PRV föreslår i stället att man, i likhet med vad&lt;br&gt;som gäller i aktiebolagslagen, använder vite i dessa fall. De situationer, där&lt;br&gt;enligt aktieholagslagen böter förekommer, har ingen tillämplighet i försla-&lt;br&gt;get till ny filiallag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående tidpunkten för lagens ikraftträdande framhåller PRV det&lt;br&gt;angelägna i att en ny filialförordning kan föreligga fastställd till sitt inne-&lt;br&gt;håll åtminstone två månader före den tänkta tidpunkten för lagens och&lt;br&gt;förordningens ikraftträdande. PRV bedömer att två månader är den tid&lt;br&gt;som behövs för att ta fram nytt informationsmaterial och för att utbilda&lt;br&gt;personalen i de nya rutiner som behöver införas bl. a. på grund av att PRV&lt;br&gt;övertar granskning som förut gjorts på kommerskollegium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PRV föreslår vidare att det i övergångsbestämmelserna stadgas en skyl-&lt;br&gt;dighet för verkställande direktör i redan befintliga filialer att anmäla för&lt;br&gt;registrering de förhållanden som skall registreras enligt den nya lagen.&lt;br&gt;Härvid bör lagens bestämmelser om föreläggande och vite vid försummad&lt;br&gt;anmälan äga motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) har, i enlighet med remiss-&lt;br&gt;listan, skickat promemorian på underremiss till samtliga länsstyrelser. 23&lt;br&gt;länsstyrelser har svarat på remissen. Samtliga tillstyrker eller har ingen&lt;br&gt;erinran mot förslaget att slopa tillståndsplikten. Några länsstyrelser ifråga-&lt;br&gt;sätter dock om kravet på näringstillstånd skall slopas även för medborgare&lt;br&gt;från länder utanför EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LON tillstyrker att kravet på näringstillstånd slopas enligt förslaget i&lt;br&gt;promemorian. Om institutet näringstillstånd skall utmönstras ur lagstift-&lt;br&gt;ningen bör detta ske generellt. Institutet har, vilket också framhålls av en&lt;br&gt;del länsstyrelser, spelat ut sin roll. Antalet ärenden är få och det är i ett&lt;br&gt;ytterst ringa antal fall som tillstånd vägras. I och för sig kan man väl tänka&lt;br&gt;sig att redan kravet på tillstånd är avhållande såtillvida att de mest belasta-&lt;br&gt;de potentiella sökandena avstår från att över huvud taget söka. Några&lt;br&gt;belägg för att det föhåller sig på det viset finns emellertid inte. LON kan&lt;br&gt;dock tänka sig att gå längre och ifrågasätter om inte även kravet på&lt;br&gt;föreståndare bör utgå ur förslaget till ny lag. Detta har föreslagits av ett par&lt;br&gt;länsstyrelser, bl. a. länsstyrelsen i Stockholms län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Västra Sverige har inga invändningar mot en reglering av&lt;br&gt;det huvudsakliga innehåll som skisseras i promemorian men anser att&lt;br&gt;vissa av de frågor som behandlas i denna bör övervägas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innebär en näringsfrihet i Sverige inte bara för rättssubjekt&lt;br&gt;inom EG och EES utan också för sådana i samtliga länder i världen. Detta&lt;br&gt;väcker frågan dels vilka konsekvenser en sådan generell öppning kan&lt;br&gt;tänkas få, dels om en sådan näringsfrihet är förenlig med de fördrag som&lt;br&gt;ingåtts eller övervägs med EG- och EES-länderna eller mellan dessa län-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsverksamhet kan i andra länder bedrivas under ett stort antal&lt;br&gt;former bl. a. genom olika typer av juridiska personer. Det finns anledning&lt;br&gt;att anta, att dessa inte alla gånger är jämförbara med juridiska personer i&lt;br&gt;Sverige. Detta kan förutsättas ge upphov till svårigheter för registrerings-&lt;br&gt;myndigheten. När det gäller EFTA- och EG-länderna är problemet kanske&lt;br&gt;överblickbart, men det är knappast fallet i fråga om hela världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En straffbestämmelse bör övervägas även för det fall att någon driver&lt;br&gt;eller förestår näringsverksamhet i Sverige innan registrering av eller anmä-&lt;br&gt;lan om verksamheten har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna bemyndigandet för registreringsmyndigheten att få döma&lt;br&gt;ut ett förelagt vite stämmer inte överens med de allmänna intentioner som&lt;br&gt;kommit till uttryck i lagen (1985:206) om viten (jmfr prop. 1984/85:96&lt;br&gt;särskilt s. 38). Man bör undvika att ge den myndighet som förelagt ett vite&lt;br&gt;befogenhet att också döma ut detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Stockholm ansluter sig till förslaget att upphäva kravet&lt;br&gt;på näringstillstånd för utlänning och utländskt företag att idka näring här i&lt;br&gt;riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen har inte några erinringar mot att vissa beslut i registrerings-&lt;br&gt;frågor skall få överklagas hos kammarrätt. I promemorian föreslås emeller-&lt;br&gt;tid att överklagandetiden skall vara två månader från beslutets dag. Kam-&lt;br&gt;marrätten förordar — särskilt med hänsyn till att registrering enligt försla-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;get kommer att ske efter endast ett anmälningsförfarande — att i stället, i&lt;br&gt;enlighet med vad som gäller för flertalet målgrupper som handläggs vid&lt;br&gt;kammarrätt, bestämmelserna i 7§ förvaltningsprocesslagen (1971:291)&lt;br&gt;om tre veckors besvärstid får gälla. I överensstämmelse med vad som&lt;br&gt;gäller enligt nämnda lagrum bör vidare överklagandetiden räknas inte från&lt;br&gt;beslutets dag utan från den dag då klaganden fick del av beslutet. Möjligen&lt;br&gt;kan vad som föreslagits i promemorian i denna del förklaras av att delgiv-&lt;br&gt;ning i vissa fall kan behöva ske med företag i utlandet vilka kan ha upphört&lt;br&gt;med sin verksamhet. Det kan här påpekas att tiden för överklagande av&lt;br&gt;kammarrättsavgöranden i dessa mål, liksom hittills, kommer att vara tre&lt;br&gt;veckor från delgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer enligt förslaget på registreringsmyndigheten att utdöma&lt;br&gt;viten. Enligt 6 § lagen (1985:206) om viten (viteslagen) prövas frågor om&lt;br&gt;utdömande av viten av länsrätt, i allmänhet på ansökan av den myndighet&lt;br&gt;som har utfärdat vitesföreläggandet. Inför valet av prövningsinstans disku-&lt;br&gt;terades i förarbetena olika lösningar. Föredragande departementschefen&lt;br&gt;anförde (prop. 1984/85:96 s. 36 ff) bl. a. att med hänsyn till att s.k.&lt;br&gt;materiella viten (jfr prop. s. 18) ibland kan avse betydande belopp det är&lt;br&gt;uppenbart att ett utdömande av vite måste föregås av en noggrann pröv-&lt;br&gt;ning, bl. a. från legalitetssynpunkter. Principiella skäl talade enligt depar-&lt;br&gt;tementschefen mot en ordning enligt vilken denna prövning mera generellt&lt;br&gt;skulle göras av den myndighet som har förelagt vitet. Denna måste nämli-&lt;br&gt;gen anses inta en motpartsställning gentemot den mot vilken föreläggandet&lt;br&gt;har riktats. På sålunda anförda skäl finner kammarrätten att även på här&lt;br&gt;förevarande område den gängse ordningen bör gälla och föreslår därför att&lt;br&gt;frågor om utdömande av viten prövas i den ordning som föreskrivs i&lt;br&gt;viteslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorian skall den föreslagna lagstiftningen träda i kraft den&lt;br&gt;1 juli 1992. Med hänsyn till ovissheten om när EFTA-staterna kan komma&lt;br&gt;att underteckna ett avtal om Europeiskt Ekonomiskt Samarbetsområde&lt;br&gt;(EES) förordar kammarrätten att riksdagen överlåter åt regeringen att&lt;br&gt;besluta om dagen för ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bokföringsnämnden (BFN) anser att lagförslaget i huvudsak väl reglerar&lt;br&gt;bokföringen hos utländska företags filialer i Sverige. Det kan dock eventu-&lt;br&gt;ellt uppkomma svårigheter att definiera vad som avses med svenskt före-&lt;br&gt;tag av motsvarande slag, då utländska företagsformer inte självklart kan&lt;br&gt;jämföras med svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utomlands bosatt utländsk medborgare som bedriver&lt;br&gt;näringsverksamhet i Sverige anser BFN att det i lagen bör anges att för&lt;br&gt;dennes bokföring och redovisning gäller samma regler som för i Sverige&lt;br&gt;bosatt näringsidkare. Genom ett sådant tillägg blir reglerna för näringsid-&lt;br&gt;kare tydligare och likformiga med reglerna för utländska filialer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlareföreningen anför&lt;br&gt;bl. a. att för utländska bankers möjlighet att bedriva verksamhet genom&lt;br&gt;filial gäller särskilda regler. Enligt 1 kap. 4 § bankrörelselagen (1987:617)&lt;br&gt;har utländska banker rätt att öppna filial i Sverige om den planerade&lt;br&gt;rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven på en sund bankverksam-&lt;br&gt;het. En hänvisning till nämnda lagrum finns också i den nuvarande lagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om rätt för utlänning och utländskt foretag att idka näring här i riket. I Prop. 1991/92: 88&lt;br&gt;lagförslaget saknas emellertid en motsvarande hänvisning. Den nya lagen Bilaga 1&lt;br&gt;bör till undvikande av missförstånd kompletteras med en hänvisning till 1&lt;br&gt;kap. 4 § bankrörelselagen såvitt avser bankföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet anför bl. a. att bestämmelsen om filialens bokföring&lt;br&gt;och redovisning, som hänvisar till vad som gäller för ett svenskt bolag ”av&lt;br&gt;motsvarande slag”, är oklar. För svenska aktiebolag gäller på flera punkter&lt;br&gt;olika stränga krav beroende på bolagets storlek (se t. ex. ABL 11:5, 11:9&lt;br&gt;och 11:12 jämförda med ABL 10:3). Det vore därför önskvärt att det i&lt;br&gt;bestämmelsen om filialers redovisning klart framgick hur denna gräns-&lt;br&gt;dragning skall göras beträffande filialer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om utländska filialer m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller formerna för näringsverksamhet som bedrivs i Sve-&lt;br&gt;rige av utländska företag och utomlands bosatta svenska eller utländska&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ett utländskt företag avses i denna lag en juridisk person, som är&lt;br&gt;bildad enligt lagen i en främmande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamhet som omfattas av lagen gäller även andra föreskrifter om&lt;br&gt;näringsverksamhet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Utländska företag skall bedriva sin näringsverksamhet i Sverige ge-&lt;br&gt;nom ett avdelningskontor med självständig förvaltning (filial).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För näringsverksamhet som bedrivs i Sverige av utomlands bosatta&lt;br&gt;svenska eller utländska medborgare skall det finnas en i Sverige bosatt&lt;br&gt;föreståndare med ansvar för den här bedrivna verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får för viss typ av verksamhet meddela föreskrifter om&lt;br&gt;undantag från kravet på filial eller föreståndare där detta inte bedöms&lt;br&gt;nödvändigt för att tillgodose syftet med denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer, för särskilt fall, medge undantag från kravet på&lt;br&gt;filial eller föreståndare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om rätt för vissa utländska företag att driva verksamhet i Sverige&lt;br&gt;finns särskilda bestämmelser, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för bankföretag 1 kap 4 § bankrörelselagen (1987:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för värdepappersföretag 2 kap. 7 § lagen (1991:981) om värdepappers-&lt;br&gt;rörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för finansbolag 5 a § lagen (1988:606) om finansbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. för utländska försäkringsföretag 1 § lagen (1950:272) om rätt för ut-&lt;br&gt;ländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Utländska företag och utomlands bosatta utländska medborgare skall&lt;br&gt;anses som svenska rättssubjekt vid bedömning, om de i ett rättsförhållan-&lt;br&gt;de som gäller av dem i Sverige bedriven näringsverksamhet lyder under&lt;br&gt;svensk lag och om de i ett sådant rättsförhållande är skyldiga att svara&lt;br&gt;inför svensk domstol eller underkasta sig svensk myndighets avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av växellagen (1932:130) och checklagen (1932:131)&lt;br&gt;anses dock utländska företag och utländska medborgare som anges i första&lt;br&gt;stycket som utländska rättssubjekt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verksamhet genom filial&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Firma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Det utländska företagets verksamhet genom filial i Sverige skall&lt;br&gt;drivas under firma, som innehåller företagets namn med tillägg av ordet&lt;br&gt;filial och som tydligt anger företagets nationalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Firman skall tydligt skilja sig från andra bestående firmor som förut Prop. 1991/92:88&lt;br&gt;införts i aktiebolagsregistret eller filialregistret. Firman för ett utländskt Bilaga 2&lt;br&gt;bankföretags filial skall dessutom innehålla ordet bank. För registrering av&lt;br&gt;filials firma gäller i övrigt vad som föreskrivs i firmalagen (1974:156).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Firman tecknas av verkställande direktören. För ett utländskt bank-&lt;br&gt;företags filial skall firman i stället tecknas av två eller flera personer i&lt;br&gt;förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om förbud mot användning av firma och om hävande av firmaregist-&lt;br&gt;rering finns bestämmelser i firmalagen (1974:156).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser någon i annat fall än som avses i första stycket att han lider skada&lt;br&gt;av registrering som gjorts i filialregistret, får han hos domstol föra talan om&lt;br&gt;registreringens hävande och om skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställande direktör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Filialen skall stå under ledning av en verkställande direktör. Dessut-&lt;br&gt;om kan en vice verkställande direktör utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna lag om verkställande direktör gäller också vice&lt;br&gt;verkställande direktör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Verkställande direktören skall vara bosatt i Sverige, om inte regering-&lt;br&gt;en eller den myndighet som regeringen bestämmer för särskilt fall tillåter&lt;br&gt;annat. Den som är underårig, i konkurs eller underkastad näringsförbud&lt;br&gt;eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken kan inte vara&lt;br&gt;verkställande direktör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Verkställande direktören är ansvarig för filialens verksamhet. Det&lt;br&gt;utländska företaget skall utfärda fullmakt för honom att i alla frågor, som&lt;br&gt;rör verksamheten i Sverige, handla på det utländska företagets vägnar&lt;br&gt;samt mottaga stämning för det utländska företaget och själv eller genom&lt;br&gt;annan tala och svara för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer, för särskilt fall, medge undantag i fråga om full-&lt;br&gt;maktens innehåll för filial till utländskt bankföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bokföring och redovisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Filialen skall ha egen bokföring, som är skild från det utländska&lt;br&gt;företagets bokföring i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För filialens bokföring och redovisning gäller i tillämpliga delar detsam-&lt;br&gt;ma som för ett svenskt företag av motsvarande slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Verkställande direktörens förvaltning och filialens räkenskaper skall&lt;br&gt;granskas av en auktoriserad eller godkänd revisor. Till revisor kan även&lt;br&gt;utses auktoriserat eller godkänt revisionsbolag. Dessutom kan en revisors-&lt;br&gt;suppleant utses. Verkställande direktören skall se till att en revisor utses&lt;br&gt;och att denne inom tre månader efter räkenskapsårets slut för granskning&lt;br&gt;får redovisningshandlingarna i original eller bestyrkt kopia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Verkställande direktören skall varje år till registreringsmyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ge in en bestyrkt kopia av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. filialens redovisningshandlingar och revisionsberättelse för det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;senaste räkenskapsåret, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. motsvarande handlingar för företaget i dess helhet, om de gjorts offent-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liga i företagets hemland. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingarna skall ges in inom tre månader efter det att det utländska&lt;br&gt;företagets redovisningshandlingar och revisionsberättelse har lagts fram&lt;br&gt;för företagets delägare, dock senast sju månader från det att filialens&lt;br&gt;räkenskapsår har utgått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registrering av filial&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Den som utsetts till verkställande direktör enligt 8§ skall göra&lt;br&gt;anmälan om filialen till patent- och registreringsverket (registreringsmyn-&lt;br&gt;digheten) som för ett filialregister för registreringar enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställande direktören skall också till registreringsmyndigheten sna-&lt;br&gt;rast anmäla ändringar i de uppgifter som anmälts för registrering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsverksamheten får påbörjas när anmälan enligt första stycket har&lt;br&gt;skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om den som gjort anmälan för registrering inte har följt vad som&lt;br&gt;föreskrivits om anmälan eller om det finns något annat hinder mot regist-&lt;br&gt;rering på grund av denna lag eller någon annan författning, skall den som&lt;br&gt;gjort anmälan föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följs inte föreläggandet, skall anmälan avskrivas. Underrättelse om att&lt;br&gt;detta kan ske skall tas in i föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreligger även efter det att yttrande har avgetts hinder mot registrering&lt;br&gt;och har den som gjort anmälan haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall&lt;br&gt;registrering vägras, om det inte finns anledning att utfärda ett nytt föreläg-&lt;br&gt;gande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Om anmälingsskyldigheten fullgjorts och något hinder inte finns på&lt;br&gt;grund av denna lag eller någon annan författning, skall den anmälda&lt;br&gt;filialen registreras i filialregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avregistrering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Filialen skall på anmälan avföras ur registret (avregistreras), om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det utländska företaget träder i likvidation eller försätts i konkurs eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om av annat skäl företagets eller filialens verksamhet skall upphöra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt lagen i företagets hemland,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. av annat skäl det utländska företagets eller filialens verksamhet skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upphöra enligt beslut av företaget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. filialen saknar behörig verkställande direktör och denna brist inte av-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hjälps utan dröjsmål, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vid försök till utmätning av företagets tillgångar i Sverige för fordran,&lt;br&gt;som grundar sig på filialens verksamhet, borgenären inte fått full betal-&lt;br&gt;ning och fordringen inte heller därefter har betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Om sådant förhållande som avses i 17 § 1 eller 2 inträder, skall&lt;br&gt;verkställande direktören snarast anmäla detta till registreringsmyndighe-&lt;br&gt;ten. Anmälan kan också göras av annan behörig ställföreträdare för det&lt;br&gt;utländska företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 17 § 3 kan anmälan göras av den vars rätt är beroende&lt;br&gt;av att det finns någon med behörighet att företräda filialen och i fall som&lt;br&gt;avses i 17 § 4 av borgenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Registreringsmyndigheten kan även utan anmälan avregistrera fili-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alen, om det klarläggs att företaget eller filialen har upphört med sin &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet eller att sådant fall som avses i 17 § 3 föreligger, eller om &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlingar enligt 13 § inte sänts in till registreringsmyndigheten för något&lt;br&gt;av de två senaste räkenskapsåren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Sker avregistrering, får det utländska företaget inte driva verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Sverige genom filialen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För avveckling av filialens verksamhet får anstånd medges med avregist-&lt;br&gt;reringen. Under avvecklingstiden skall firman tecknas med tillägg av or-&lt;br&gt;den ”under avveckling”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kungörande av uppgifter i registret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Registreringsmyndigheten skall utan dröjsmål i Post- och Inrikes&lt;br&gt;Tidningar kungöra vad som förs in i filialregistret. En kungörelse som&lt;br&gt;avser ändring i ett förhållande som tidigare har förts in i registret skall&lt;br&gt;endast ange ändringens art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Det som enligt denna lag har förts in i filialregistret och kungjorts i&lt;br&gt;Post- och Inrikes Tidningar, skall anses ha kommit till tredje mans känne-&lt;br&gt;dom, om det inte av omständigheterna framgår att han varken kände till&lt;br&gt;eller hade bort känna till det som kungjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verksamhet genom föreståndare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;23 § Föreståndare enligt 2 § andra stycket får inte vara underårig, i&lt;br&gt;konkurs eller underkastad näringsförbud eller ha förvaltare enligt 11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkaren skall utfärda fullmakt för föreståndaren att i alla frågor,&lt;br&gt;som rör verksamheten i Sverige, handla på näringsidkarens vägnar samt&lt;br&gt;mottaga stämning för näringsidkaren och själv eller genom annan tala och&lt;br&gt;svara för denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Skriftlig anmälan om vem som är föreståndare och fullmakt för denne&lt;br&gt;skall inges till länsstyrelsen i det län där verksamheten huvudsakligen skall&lt;br&gt;bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;25 § Beslut som avses i 15 § andra eller tredje stycket, 17 eller 19 §, 20 §&lt;br&gt;andra stycket eller 28 § får överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt denna lag i andra fall får överklagas på det sätt och i den&lt;br&gt;ordning som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bemyndigande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;26 § Föreskrifter om avgifter i registreringsärenden enligt denna lag med-&lt;br&gt;delas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff och vite&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;27 § Till böter döms den som, när föreståndare krävs enligt 2 § andra&lt;br&gt;stycket, driver eller förestår näringsverksamhet i Sverige utan att anmälan&lt;br&gt;har skett eller fullmakt ingetts enligt 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Registreringsmyndigheten får vid vite förelägga verkställande direk-&lt;br&gt;tör for filial att fullgöra skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. göra anmälan enligt 14 § eller 18 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sända in handlingar enligt 13 § inom där föreskriven tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utdömande av viten prövas av registreringsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992, då lagen (1968:555) om rätt&lt;br&gt;för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket skall upphöra&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till sådan be-&lt;br&gt;stämmelse i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt företag&lt;br&gt;att idka näring här i riket som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen,&lt;br&gt;skall den nya bestämmelsen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den nya lagen tillämpas ävan när filialen har registrerats enligt äldre&lt;br&gt;bestämmelser. Sådan äldre registrering skall anses som registrering enligt&lt;br&gt;den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Näringstillstånd för utomlands bosatt utländsk medborgare som&lt;br&gt;meddelats enligt äldre bestämmelser skall gälla som anmälan enligt 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Utomlands bosatt svensk medborgare som i Sverige bedriver närings-&lt;br&gt;verksamhet vid den nya lagens ikraftträdande skall senast den 1 oktober&lt;br&gt;1992 göra anmälan och inge fullmakt enligt 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 4 § bankrörelselagen (1987:617) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt bankföretag får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. efter tillstånd av regeringen driva bankrörelse från avdelningskontor&lt;br&gt;med självständig förvaltning (filial) eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. efter anmälan till finansinspektionen driva verksamhet, som huvud-&lt;br&gt;sakligen avser representation och förmedling av banktjänster, från kontor&lt;br&gt;eller annat fast driftställe (representationskontor).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bank får efter tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndi-&lt;br&gt;gande, finansinspektionen inrätta filial i utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till filialetablering enligt första stycket 1 och andra stycket skall&lt;br&gt;lämnas om den planerade rörelsen kan antas komma att uppfylla kraven&lt;br&gt;på en sund bankverksamhet. Bestämmelser om en banks förvärv av aktier&lt;br&gt;eller andelar i utländska bankföretag finns i 2 kap. 6 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utländska bankers verksam-&lt;br&gt;het genom filial i Sverige gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i denna lag i tillämp-&lt;br&gt;liga delar. I övrigt gäller för sådana&lt;br&gt;företag lagen (1968:555) om rätt för&lt;br&gt;utlänning och utländskt företag att&lt;br&gt;idka näring här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utländska bankers verksam-&lt;br&gt;het genom filial i Sverige gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i denna lag i tillämp-&lt;br&gt;liga delar. I övrigt gäller för sådana&lt;br&gt;företag lagen (1992:000) om ut-&lt;br&gt;ländska filialer m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Enligt prop. 1991/92:37.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:821.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 Förslag till&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 7 § lagen (1991:981) om värdepappers-&lt;br&gt;rörelse skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utländskt foretag får efter tillstånd av finansinspektionen driva vär-&lt;br&gt;depappersrörelse från avdelningskontor med självständig förvaltning (fili-&lt;br&gt;al).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till filialetablering skall lämnas om företaget står under tillsyn&lt;br&gt;av myndighet eller något annat behörigt organ i hemlandet och den plane-&lt;br&gt;rade verksamheten här i landet kan antas komma att uppfylla kraven på en&lt;br&gt;sund värdepappersrörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamheten i filialen gäller&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen (1968:555)&lt;br&gt;om rätt för utlänning och utländskt&lt;br&gt;företag att idka näring här i riket,&lt;br&gt;om inte annat följer av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamheten i filialen gäller&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen (1992:000)&lt;br&gt;om utländska filialer m. m., om inte&lt;br&gt;annat följer av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 a och 5 a §§ lagen (1988:606) om finansbolag&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs för ett utländskt&lt;br&gt;företag som driver finansierings-&lt;br&gt;verksamhet under de förutsättning-&lt;br&gt;ar som anges i 2 § första och andra&lt;br&gt;styckena. Vad som sägs i 2 § första&lt;br&gt;stycket 3 och 4 skall gälla värdet av&lt;br&gt;de tillgångar som omfattas av den&lt;br&gt;bokföring som avses i 23 § lagen&lt;br&gt;(1968:555) om rätt för utlänning&lt;br&gt;och utlänskt företag att idka näring&lt;br&gt;här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs för ett utländskt&lt;br&gt;företag som driver finansierings-&lt;br&gt;verksamhet under de förutsättning-&lt;br&gt;ar som anges i 2 § första och andra&lt;br&gt;styckena. Vad som sägs i 2 § första&lt;br&gt;stycket 3 och 4 skall gälla värdet av&lt;br&gt;de tillgångar som omfattas av den&lt;br&gt;bokföring som avses i 11 § lagen&lt;br&gt;(1992:000) om utländska filialer&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5a§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd för ett utländskt företag får meddelas endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. verksamheten drivs från avdelningskontor med självständig förvalt-&lt;br&gt;ning (filial),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. företaget i sitt hemland driver finansieringsverksamhet och där står&lt;br&gt;under tillsyn av myndighet eller annat behörigt organ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. företaget inte är olämpligt att driva finansieringsverksamhet här i&lt;br&gt;landet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. verksamheten kan antas inte bli till skada för det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utländska företag gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i denna lag i tillämp-&lt;br&gt;liga delar. Ett föreläggande enligt&lt;br&gt;denna lag får riktas såväl mot ett&lt;br&gt;utländskt företag som mot den som&lt;br&gt;här i landet är verksam för företa-&lt;br&gt;gets räkning. I övrigt gäller lagen&lt;br&gt;(1968:555) om rätt för utlänning&lt;br&gt;och utländskt företag att idka nä-&lt;br&gt;ring här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utländska företag gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i denna lag i tillämp-&lt;br&gt;liga delar. Ett föreläggande enligt&lt;br&gt;denna lag får riktas såväl mot ett&lt;br&gt;utländskt företag som mot den som&lt;br&gt;här i landet är verksam för företa-&lt;br&gt;gets räkning. I övrigt gäller lagen&lt;br&gt;(1992:000) om utländska filialer&lt;br&gt;m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:1024.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:1024.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska&lt;br&gt;försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1950:272) om rätt för utländska&lt;br&gt;försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generalagenten skall vara bosatt&lt;br&gt;här i riket. Han får inte vara under-&lt;br&gt;årig eller i konkurs eller ha förvalta-&lt;br&gt;re enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.&lt;br&gt;Om han är utländsk medborgare&lt;br&gt;gäller bestämmelserna z lagen&lt;br&gt;(1968:555) om rätt för utlänning&lt;br&gt;och utländskt foretag att idka nä-&lt;br&gt;ring här i riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generalagenten skall vara bosatt&lt;br&gt;här i landet. Han får inte vara un-&lt;br&gt;derårig eller i konkurs eller ha för-&lt;br&gt;valtare enligt 11 kap. 7 § föräldra-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generalagentur må även innehavas av svenskt aktiebolag eller ömsesi-&lt;br&gt;digt försäkringsbolag eller ock av svenskt handelsbolag, vars samtliga&lt;br&gt;bolagsmän äga behörighet enligt vad i första stycket sägs. För fullgörande&lt;br&gt;av de skyldigheter, som åligga generalagent, svare i förra fallet envar&lt;br&gt;styrelseledamot och i det senare envar bolagsman, som ej är enbart kom-&lt;br&gt;manditdelägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1989:1082.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1992-01-17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Bengt Rydin, regeringsrådet Stig von Bahr, justi-&lt;br&gt;tierådet Inger Nyström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 19 december 1991 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Per Westerberg beslutat inhämta&lt;br&gt;lagrådets yttrande över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om utländska filialer m. m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lagom ändring i bankrörelselagen (1987:617),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1988:606) om finansbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsfö-&lt;br&gt;retag att driva försäkringsrörelse i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Margareta&lt;br&gt;Gårdmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om utländska filialer m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I den föreslagna lagen finns regler om formerna för näringsverksamhet&lt;br&gt;som bedrivs i Sverige av utländska företag och av fysiska personer som är&lt;br&gt;bosatta i utlandet. Den viktigaste förändringen i förhållande till vad som&lt;br&gt;f.n. gäller enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt&lt;br&gt;företag att idka näring här i riket (i det följande kallad 1968 års lag) är att&lt;br&gt;kravet på näringstillstånd avskaffas och ersätts med ett registreringsförfa-&lt;br&gt;rande. För utländska företag synes dock registreringsförfarandet vara fri-&lt;br&gt;villigt i den meningen att någon sanktion inte kan riktas mot ett företag&lt;br&gt;som avstår från att anmäla till registreringsmyndigheten att det bedriver&lt;br&gt;näringsverksamhet här. Även i övrigt synes de föreslagna reglerna ge föga&lt;br&gt;underlag för ingripande mot ett här verksamt utländskt företag som under-&lt;br&gt;låter att registrera sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedrivs näringsverksamhet i Sverige av en i utlandet bosatt fysisk per-&lt;br&gt;son, skall det enligt förslaget finnas en i Sverige bosatt föreståndare med&lt;br&gt;ansvar för den här bedrivna verksamheten. Skriftlig anmälan om vem som&lt;br&gt;är föreståndare skall inges till länsstyrelsen. Den som, när föreståndare&lt;br&gt;krävs, driver eller förestår näringsverksamhet i Sverige utan att anmälan&lt;br&gt;har skett döms enligt förslaget till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inget att erinra mot att det nuvarande kravet på närings-&lt;br&gt;tillstånd upphävs. En övergång från ett tillståndssystem — förenat med&lt;br&gt;sanktioner om tillstånd inte har meddelats eller om villkor som kopplats&lt;br&gt;till tillståndet överskrids — till enbart ett registreringsförfarande kräver&lt;br&gt;emellertid ingående överväganden. En grundläggande uppgift är att klar-&lt;br&gt;lägga vilka syften registreringen skall tillgodose och hur dessa syften skall&lt;br&gt;uppnås. I sistnämnda hänseende måste ställning tas till behovet av sank-&lt;br&gt;tioner, om registreringsskyldigheten inte fullgörs på föreskrivet sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan principfråga är i vad mån en utländsk näringsidkares rättsliga&lt;br&gt;status bör påverka registreringssystemets utformning. Frågan gäller när-&lt;br&gt;mare bestämt om det är motiverat att ha ett system för näringsverksamhet&lt;br&gt;som bedrivs av en i utlandet bosatt fysisk person och ett helt annat för&lt;br&gt;verksamhet som bedrivs av ett utländskt aktiebolag, handelsbolag eller&lt;br&gt;liknande rättssubjekt. Det ligger i sakens natur att en för olika företagsfor-&lt;br&gt;mer gemensam reglering är lättare att tillämpa och svårare att utnyttja&lt;br&gt;illojalt än om två olika system väljs. Att skilda rättssubjekt i princip&lt;br&gt;behandlas enhetligt hindrar inte att särregler vid behov införs på enstaka&lt;br&gt;punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu nämnda frågorna är inte tillräckligt analyserade i remissprotokol-&lt;br&gt;let. Valda lösningar beträffande t. ex. registrering, redovsining och sanktio-&lt;br&gt;ner ger delvis intryck av att ha flyttats över från 1968 års lag utan mer&lt;br&gt;ingående överväganden. Liknande kritik kan riktas mot att uppdelningen i&lt;br&gt;1968 års lag mellan å ena sidan företag och å andra sidan fysiska personer&lt;br&gt;har behållits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda ger vid handen att det remitterade förslaget inte är fritt från&lt;br&gt;invändningar. Lagrådet vill emellertid inte gå så långt som att föreslå en&lt;br&gt;genomgripande omarbetning av lagförslaget. Detta får därför godtas i sina&lt;br&gt;huvuddrag och kan — med beaktande av lagrådets i det följande lämnade&lt;br&gt;synpunkter — läggas till grund för lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket gäller lagen formerna för näringsverksamhet som&lt;br&gt;bedrivs i Sverige av utländska företag och utomlands bosatta svenska eller&lt;br&gt;utländska medborgare. I andra stycket definieras begreppet utländskt före-&lt;br&gt;tag. Enligt denna definition — som i sak överensstämmer med vad som&lt;br&gt;gäller enligt 1 § tredje stycket i 1968 års lag — avses med utländskt företag&lt;br&gt;en juridisk person som är bildad enligt lagen i en främmande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialmotiveringen anges att begreppet juridisk person skall bedömas&lt;br&gt;enligt svensk rättsordning. Under den nya lagens tillämpning faller således&lt;br&gt;— sägs det vidare — alla utländska sammanslutningar och inrättningar&lt;br&gt;som enligt den svenska rättsordningen kan förvärva rättigheter och ikläda&lt;br&gt;sig skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att bedömningen, huruvida ett utländskt företag utgör en juridisk per-&lt;br&gt;son eller inte, skall ske på grundval av den svenska rättsordningen kan&lt;br&gt;enligt lagrådets mening inte utläsas av lagtexten. Denna ger närmast vid&lt;br&gt;handen att frågan, om det utländska företaget är en juridisk person, skall&lt;br&gt;lösas enligt den rättsordning som gäller i den främmande staten. Av&lt;br&gt;förarbetena till motsvarande bestämmelse i 1968 års lag synes också fram-&lt;br&gt;gå att den utländska rättsordningen avsetts vara avgörande vid bedöm-&lt;br&gt;ningen av om ett utländskt företag skall anses som en juridisk person (se&lt;br&gt;prop. 1968:98 s. 128 och 148 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda leder lagrådet till slutsatsen att den i det remitterade försla-&lt;br&gt;get valda definitionen på utländskt företag är olämplig, om svensk rätts-&lt;br&gt;ordning avses vara avgörande för frågan om en juridisk person bildats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsyftas den i specialmotiveringen angivna ordningen bör lagtexten formu-&lt;br&gt;leras om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av det remitterade förslaget finns det utländska företags-&lt;br&gt;former som enligt svensk rätt skulle betraktas som juridiska personer men&lt;br&gt;som inte tillerkänns sådan ställning enligt den främmande statens rättsord-&lt;br&gt;ning. Även det omvända fallet kan förekomma. Det är därför inte helt lätt&lt;br&gt;att med utgångspunkt i begreppet juridisk person definiera vilka utländska&lt;br&gt;foretag som skall omfattas av den nya lagen. Rent allmänt synes det också&lt;br&gt;kunna sättas i fråga om ett i så många hänseenden svårbemästrat begrepp&lt;br&gt;som juridisk person är ägnat att ligga till grund för bestämning av tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet för en internationellt inriktad lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att lösa det föreliggande problemet kan enligt lagrådets mening&lt;br&gt;vara att avstå från en uttrycklig definition på utländskt företag. Av 1 §&lt;br&gt;första stycket i lagförslaget får nämligen anses följa att ett utländskt företag&lt;br&gt;är någon som — utan att vara fysisk person eller svenskt företag —&lt;br&gt;bedriver näringsverksamhet i Sverige. Med hänsyn till lagens utformning i&lt;br&gt;övrigt synes denna negativa bestämning av utländskt företag vara tillfyl-&lt;br&gt;lest. Därvid är att beakta bl. a. de möjligheter som enligt 2 § tredje och&lt;br&gt;fjärde styckena föreligger för regeringen att undanta vissa utländska före-&lt;br&gt;tag från kravet på filial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar mot bakgrund av det anförda att 1 § andra stycket&lt;br&gt;slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det remitterade förslagets tredje stycke finns en allmän bestämmelse&lt;br&gt;om att föreskrifter om näringsverksamhet i Sverige också skall gälla för&lt;br&gt;verksamhet som omfattas av den nya lagen. Enligt specialmotiveringen&lt;br&gt;innebär denna bestämmelse bl. a. att de rättssubjekt som omfattas av den&lt;br&gt;föreslagna lagen är underkastade reglerna om bokföring i bokföringslagen&lt;br&gt;(1976:125, BFL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utländska företag, dvs. företag som bedriver verksamhet genom&lt;br&gt;filial, finns kompletterande regler om bokföring i 11 —13 §§. Några sådana&lt;br&gt;bestämmelser finns däremot inte för näringsverksamhet som bedrivs av en&lt;br&gt;i utlandet bosatt fysisk person. Det kan diskuteras om den allmänna&lt;br&gt;hänvisningen i 1 § tredje stycket ger fysiska personer tillräcklig vägledning&lt;br&gt;om hur bokföringsskyldigheten skall fullgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförs i specialmotiveringen synes det i och för sig klart att BFL:s&lt;br&gt;regler skall tillämpas på verksamhet som bedrivs här av en i utlandet&lt;br&gt;bosatt fysisk person. Bedrivs verksamheten enbart i Svergie gäller BFL&lt;br&gt;rimligen fullt ut. Tvekan kan emellertid uppstå om en näringsidkare, som&lt;br&gt;bedriver verksamhet såväl inom som utanför Sverige, skall låta all verk-&lt;br&gt;samhet omfattas av BFL:s regler eller om BFL bara skall gälla den svenska&lt;br&gt;delen av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt lagrådet förstår är det inte möjligt att kräva att BFL:s regler om&lt;br&gt;löpande bokföring och arkivering skall tillämpas på verksamhet som en i&lt;br&gt;utlandet bosatt person bedriver i utlandet. Denna del av BFL:s regelsystem&lt;br&gt;tar bara sikte på verksamheten i Sverige. Bestämmelserna i BFL om&lt;br&gt;årsbokslut är dock av något annorlunda karaktär. Det skulle därför kunna&lt;br&gt;hävdas att den föreslagna regeln i 1 § tredje stycket medför en skyldighet&lt;br&gt;för näringsidkaren att upprätta årsbokslut enligt BFL för hela verksamhe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten. Huruvida lagtexten ger utrymme för en så långtgående redovisnings-&lt;br&gt;skyldighet för en enskild näringsidkare måste dock betecknas som högst&lt;br&gt;ovisst. Något motsvarande krav uppställs inte för utländska företag (jfr&lt;br&gt;13 § första stycket). Trots att lagförslaget vad gäller fysiska personer inte&lt;br&gt;innehåller några bestämmelser om filialredovisning, talar därför åtskilligt&lt;br&gt;för att sådana näringsidkares skyldighet att tillämpa BFL även såvitt avser&lt;br&gt;årsbokslut endast omfattar den svenska verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den berörda osäkerheten om hur en fysisk person skall fullgöra sin&lt;br&gt;bokföringsskyldighet bör undanröjas. En möjlighet som kan komma i fråga&lt;br&gt;är att komplettera lagtexten med en uttrycklig föreskrift om att närings-&lt;br&gt;verksamheten i Sverige skall ha en egen bokföring som är skild från&lt;br&gt;verksamheten i utlandet. Av den allmänna bestämmelsen i 1 § tredje&lt;br&gt;stycket följer då att BFL blir tillämplig på den svenska delen av verksam-&lt;br&gt;heten. Ett praktiskt argument för en sådan lösning är att en i utlandet&lt;br&gt;bosatt fysisk person under alla förhållanden torde vara skyldig att i sin&lt;br&gt;svenska självdeklaration avseende inkomstskatt lämna en på BFL baserad&lt;br&gt;redovisning for den svenska verksamheten. Ändringen medför dessutom&lt;br&gt;den fördelen att samma redovisningsprinciper kommer att gälla for ut-&lt;br&gt;ländska fysiska personer som för utländska företag. En komplettering av&lt;br&gt;den föreslagna lagen med denna inriktning synes böra övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmärkas kan slutligen att om — som lagrådet förordat — 1 § andra&lt;br&gt;stycket slopas blir paragrafens tredje stycke enligt det remitterade förslaget&lt;br&gt;i stället andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf anges i vilka två olika former den aktuella näringsverk-&lt;br&gt;samheten skall bedrivas, nämligen genom en filial till det utländska företa-&lt;br&gt;get (första stycket) eller, vid näringsverksamhet bedriven här av utom-&lt;br&gt;lands bosatt fysisk person, under ledning av en i Sverige bosatt förestånda-&lt;br&gt;re (andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tredje stycket ges regeringen rätt att för viss typ av verksamhet&lt;br&gt;och på visst villkor meddela föreskrifter om undantag från de krav som har&lt;br&gt;uppställts i de två första styckena. Fråga är här om generella, normgivande&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket är däremot en dispensbestämmelse. Den ger en möjlighet&lt;br&gt;för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl medge undantag från samma krav. Tillämpning av denna&lt;br&gt;bestämmelse kan komma i fråga endast i enskilt fall. Den i lagtexten&lt;br&gt;inskjutna begränsningen, ”för särskilt fall”, framstår med hänsyn härtill&lt;br&gt;som en dubbelreglering. Lagrådet föreslår därför att det citerade får utgå ur&lt;br&gt;lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf uppställs vissa krav beträffande verkställande direktören&lt;br&gt;för filialen. Han skall bl. a. vara bosatt i Sverige, om inte regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer ”för särskilt fall” tillåter annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen finns i gällande 1968 års lag och överensstämmer med&lt;br&gt;reglerna i 8 kap. 4§ aktiebolagslagen (1975:1385). Samma innehåll åter-&lt;br&gt;finns i 79 § i 1944 års aktiebolagslag och, beträffande styrelseledamot eller&lt;br&gt;av styrelsen bemyndigad bolagsföreträdare, redan i 1910 års aktiebolags-&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagtexten anges inte någon grund eller restriktion, t. ex. krav på att det&lt;br&gt;skall finnas särskilda skäl, som ledning för tillämpningen av den berörda&lt;br&gt;dispensregeln. Denna obegränsade dispensmöjlighet innebär att en av&lt;br&gt;riksdagen beslutad bestämmelse om verkställande direktörens bosättning i&lt;br&gt;Sverige delvis kan komma att sättas ur spel. En sådan lagstiftningsteknik&lt;br&gt;är enligt lagrådets mening ej invändningsfri. Det får emellertid förutsättas&lt;br&gt;att regeringen eller vederbörande myndighet är restriktiv med att tillåta en&lt;br&gt;avvikelse från huvudbestämmelsen. Med hänsyn härtill och framfor allt&lt;br&gt;till att motsvarande dispensregel sedan länge finns i aktiebolagslagstifning-&lt;br&gt;en vill lagrådet inte i detta sammanhang motsätta sig den föreslagna&lt;br&gt;regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förevarande paragraf kan vidare den som är underkastad närings-&lt;br&gt;förbud inte vara verkställande direktör för en utländsk filial. Av 8 § andra&lt;br&gt;stycket följer att detta också gäller beträffande vice verkställande direktör.&lt;br&gt;Som framgår av remissprotokollet har övervägts om inte den nu angivna&lt;br&gt;regleringen i stället borde tas in i lagen (1986:436) om näringsförbud. Den&lt;br&gt;valda placeringen har emellertid motiverats av att det med hänsyn till&lt;br&gt;filiallagens speciella karaktär är av värde att där kunna direkt utläsa vilka&lt;br&gt;krav som uppställs på en verkställande direktör och vice verkställande&lt;br&gt;direktör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om näringsförbud innehåller i 6 och 7 §§ detaljerade och till synes&lt;br&gt;uttömmande regler om vad den som är underkastad näringsförbud inte får&lt;br&gt;göra. I 6 § första stycket 5 föreskrivs bl. a. att den som har näringsförbud&lt;br&gt;inte får vara verkställande direktör eller vice verkställande direktör i ett&lt;br&gt;aktiebolag. Intresset av att upprätthålla en konsekvent systematik i lag-&lt;br&gt;stiftningen talar starkt för att motsvarande reglering beträffande verkstäl-&lt;br&gt;lande direktör och vice verkställande direktör för en utländsk filial också&lt;br&gt;tas upp i näringsförbudslagen. Lagrådet har dock förståelse för det i&lt;br&gt;remissen anförda motivet för att låta regleringen få sin plats i filiallagen&lt;br&gt;och anser förslaget i detta hänseende godtagbart. Som lagrådet strax åter-&lt;br&gt;kommer till finns redan exempel på liknande specialreglering. Särskilt med&lt;br&gt;tanke på den nära släktskapen mellan den berörda föreskriften i 9 § i&lt;br&gt;lagförslaget och bestämmelsen i 6 § första stycket 5 näringsförbudslagen&lt;br&gt;bör emellertid i den sistnämnda lagen för tydlighets skull tas in en erinran&lt;br&gt;om regleringen i filiallagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda gäller också i fråga om motsvarande regel i 23 § första stycket i&lt;br&gt;lagförslaget avseende föreståndare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med det anförda får lagrådet föreslå att som ett andra stycke i&lt;br&gt;6 § lagen om näringsförbud införs en bestämmelse av följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Beträffande verkställande direktör och vice verkställande direktör för&lt;br&gt;en filial enligt lagen () om utländska filialer m. m. och föreståndare för en&lt;br&gt;verksamhet enligt samma lag finns bestämmelser om näringsförbud i den&lt;br&gt;lagen.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om detta förslag följs blir andra stycket i 6 § i dess nuvarande lydelse i Prop. 1991/92: 88&lt;br&gt;stället tredje stycket. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nyss har antytts finns det även på andra håll i lagstiftningen&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om verkan av näringsförbud. Lagrådet vill här&lt;br&gt;peka på vad som föreskrivs beträffande revisorer i 10 kap. 2 § första&lt;br&gt;stycket aktiebolagslagen, 4 kap. 2§ första stycket lagen (1980:1103) om&lt;br&gt;årsredovisning m. m. i vissa företag, 3 kap. 3 § första stycket bankrörelse-&lt;br&gt;lagen (1987:617) och 8 kap. 3 § första stycket lagen (1987:667) om ekono-&lt;br&gt;miska föreningar. Ur förarbetena till denna lagstiftning kan hänvisas bl. a.&lt;br&gt;till prop. 1986/87:12 s. 259 och 1989/90:160 s. 37 f samt LU 1986/87:20 s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ifrågasättas om inte existensen av nu angivna — och eventuellt&lt;br&gt;annan förekommande — specialreglering angående verkan av näringsför-&lt;br&gt;bud också borde på ett eller annat sätt komma till uttryck i lagen om&lt;br&gt;näringsförbud. Lagrådet saknar emellertid anledning att i detta lagstift-&lt;br&gt;ningsärende gå närmare in på denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av samma skäl som anförts vid 2 § föreslår lagrådet att uttrycket, ”för&lt;br&gt;särskilt fall”, i andra stycket utgår.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11-13 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 § andra stycket skall för en filials bokföring och redovisning i&lt;br&gt;tillämpliga delar gälla detsamma som för ett svenskt företag av motsvaran-&lt;br&gt;de slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att såväl bokföring som redovisning nämns kan —&lt;br&gt;trots att termerna ofta används i samma betydelse — ge intryck av att&lt;br&gt;termen redovisning avsetts ha en vidare innebörd än normalt. Detta&lt;br&gt;intryck förstärks av att rubriken till 11 — 13 §§ fått lydelsen ”Bokföring och&lt;br&gt;redovisning”. Eftersom dessa paragrafer innehåller bestämmelser om både&lt;br&gt;bokföring och revision kan onekligen termen redovisning i rubriken och&lt;br&gt;11 § andra stycket uppfattas som innefattande även begreppet revision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av 11 —13 §§ bör enligt lagrådets mening förtydligas i&lt;br&gt;angivna hänseenden. Rubriken till paragraferna bör för det första ändras,&lt;br&gt;förslagsvis till ”Bokföring och revision”. Vad sedan gäller 11 § andra&lt;br&gt;stycket bör klarare framgå om de för ett svenskt företag gällande bestäm-&lt;br&gt;melserna skall tillämpas inte bara i fråga om filialens bokföring utan också&lt;br&gt;beträffande filialens revision. Skall jämförelsen med den svenska företags-&lt;br&gt;formen ta sikte endast på bokföringen bör orden ”och redovisning” slopas.&lt;br&gt;Är avsikten å andra sidan att det svenska regelsystemet skall vara vägle-&lt;br&gt;dande även på revisionsområdet, bör ordet ”redovisning” bytas ut mot&lt;br&gt;”revision”. Från saklig synpunkt synes närmast den sistnämnda lösningen&lt;br&gt;vara att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett räckvidden av hänvisningen i 11 § andra stycket till vad som&lt;br&gt;gäller för ett svenskt företag av motsvarande slag bör enligt lagrådets&lt;br&gt;uppfattning övervägas om inte bestämmelsen kan flyttas från 11 § till en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ny 14 §. Det synes nämligen logiskt att den allmänna hänvisningen till de&lt;br&gt;regler som gäller for svenska foretag blir sekundär i förhållande till bestäm-&lt;br&gt;melserna i 12 och 13 §§. Med den i remissen föreslagna placeringen synes&lt;br&gt;viss motsättning föreligga mellan bestämmelsen i 11 § andra stycket å den&lt;br&gt;ena och bestämmelserna i 12 och 13 §§ å den andra sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om hänvisningen till de för svenska företag gällande reglerna skall avse&lt;br&gt;både bokföring och revision kan den nya 14 § få föreslagsvis följande&lt;br&gt;lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”För filialens bokföring och revision gäller, utöver vad som föreskrivits i&lt;br&gt;11 — 13 §§, i tillämpliga delar detsamma som för ett svenskt företag av&lt;br&gt;motsvarande slag.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förslag föranleder en omnumrering av 14 —28 §§ i det remitterade&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;27 och 28 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt 27 § i den föreslagna lagen döms den till böter som, när föreståndare&lt;br&gt;krävs, driver eller förestår näringsverksamhet här utan att anmälan har&lt;br&gt;skett eller fullmakt ingetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utländska företag innehåller förslaget inte någon straffbe-&lt;br&gt;stämmelse utan endast en föreskrift i 28 § om att verkställande direktören&lt;br&gt;kan föreläggas vite för att fullgöra vissa skyldigheter av ordningskaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det sagda följer att ett utländskt företag kan utan sanktioner driva&lt;br&gt;näringsverksamhet i Sverige trots att lagens bestämmelser om registrering&lt;br&gt;och verkställande direktör m. m. inte har iakttagits. Denna avsaknad av&lt;br&gt;straffbestämmelser kan tänkas bli utnyttjad av mindre seriösa företag. Det&lt;br&gt;kan t. ex. inte uteslutas att en i Sverige bosatt fysisk person i syfte att&lt;br&gt;undandra sig olika skyldigheter väljer att förvärva ett företag med säte i&lt;br&gt;utlandet och bedriva sin verksamhet här genom detta utländska företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaden i ansvarsbestämmelserna vad gäller näringsverksamhet be-&lt;br&gt;driven av fysisk person och av utländskt företag har inte närmare motive-&lt;br&gt;rats. Frågan synes böra övervägas ytterligare i det fortsatta lagstiftningsar-&lt;br&gt;betet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill endast erinra om att den senaste lydelsen av 1 kap. 4 §&lt;br&gt;numera finns i SFS 1991:1768.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:272) om rätt för&lt;br&gt;utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i&lt;br&gt;Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under föredragningen har upplysts att det för närvarande pågår en över-&lt;br&gt;syn av denna lag inom finansdepartementet. I samband därmed torde&lt;br&gt;frågan om näringsförbud som hinder för att vara generalagent enligt lagen&lt;br&gt;komma att övervägas. Med hänsyn härtill synes något vidare uttalande&lt;br&gt;från lagrådets sida i den frågan nu inte vara påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Övriga lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1992&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:NU27</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1992-02-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1992-02-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1992-02-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1992-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:11:36</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GF0388</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:27:46</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Näringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:11:36</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GF0388</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199192__88.pdf</filnamn>
<filstorlek>2215208</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om ändrade regler om utlänningars rätt att idka näring i Sverige</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/7171E707-CEB1-4E87-B4B7-4122E97A861A</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1991/92:NU27</uppgift>
<ref_dok_id>GF01NU27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>NU27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Utlänningars rätt att idka näring i Sverige</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>