<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2360112</hangar_id>
 <dok_id>GF0352</dok_id>
 <rm>1991/92</rm>
 <beteckning>52</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1991/92:52</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>52</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-10-24 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:43:01</systemdatum>
 <publicerad>1992-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Regional ledningsorganisation inom polisen</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GF0352/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GF0352</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GF0352</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1991/92:52&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Regional ledningsorganisation inom polisen&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GF0352/prop_199192__52-1.png" style="width:36pt;height:60pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 oktober 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att en enhetlig ledningsorganisation på regional&lt;br&gt;nivå införs inom polisen. Förslaget innebär att den s.k. länspolismästarmo-&lt;br&gt;dellen, som idag finns i åtta län, införs generellt. Länspolismästarmodellen&lt;br&gt;bygger på att den regionala polischefen samtidigt är chef för en av polis-&lt;br&gt;myndigheterna i länet. Utvärderingar har visat att denna organisation från&lt;br&gt;flera utgångspunkter är överlägsen den i övriga län tillämpade s.k. länspo-&lt;br&gt;lischefsmodellen, som innebär att den regionala polischefen ingår organi-&lt;br&gt;satoriskt i länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget medför ingen ändring av länsstyrelsens ställning som högsta&lt;br&gt;polisorgan i länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya organisationen föreslås träda i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet. För närvarande finns två olika&lt;br&gt;organisationsmodeller för ledning av polisverksamheten på regional nivå.&lt;br&gt;Den ena, som benämns länspolischefsmodellen, tillkom i samband med&lt;br&gt;förstatligandet år 1965. Den andra, benämnd länspolismästarmodellen,&lt;br&gt;infördes efter riksdagens godkännande av riktlinjer härom första gången&lt;br&gt;genom riksdagsbeslut år 1984 (prop. 1983/84:89, JuU16, rskr. 182) och är&lt;br&gt;nu genomförd i åtta län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med förstatligandet och tillskapandet av nuvarande regionala&lt;br&gt;organisation förutsattes det att polisverksamheten skulle vara föremål för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 52&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återkommande organisationsöversyner allt eftersom kraven på polisen Prop. 1991/92:52&lt;br&gt;förändrades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition 1989/90:155 om förnyelse inom polisen (för-&lt;br&gt;nyelsepropositionen) togs frågan upp om en översyn av den regionala&lt;br&gt;polisorganisationen. I propositionen formulerades detta så att den regio-&lt;br&gt;nala polisverksamheten också i framtiden kommer att vara av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för arbetet på det lokala planet. Behovet och utformningen av en&lt;br&gt;regional polisorganisation är i hög grad beroende av myndighetsstrukturen&lt;br&gt;centralt och lokalt. Vidare anfördes att det både på kort och lång sikt bör&lt;br&gt;finnas möjligheter att på regional nivå samordna vissa arbetsuppgifter&lt;br&gt;inom polisen, t.ex. av administrativ art. Det underströks också i proposi-&lt;br&gt;tionen att det är rimligt att anta att utrymmet för regionala insatser på&lt;br&gt;skilda områden inom polisverksamheten kommer att öka, särskilt mot&lt;br&gt;bakgrund av att rikspolisstyrelsens befogenheter på olika områden begrän-&lt;br&gt;sas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår en omläggning av budgetprocessen inom det&lt;br&gt;statliga området (se bl.a. prop. 1987/88:150 bil. 1, KU 1986/87:29, rskr.&lt;br&gt;26, FiU 1987/88:30, rskr. 394). Det nya styr- och budgetsystemet som efter&lt;br&gt;hand införs vid de statliga myndigheterna bygger på mål- och resultatstyr-&lt;br&gt;ning. För polisens del avses det nya styrsystemet att bli infört med början&lt;br&gt;budgetåret 1992/93. Som framhölls i förnyelsepropositionen kommer detta&lt;br&gt;system bl.a. att innebära en ökad frihet för polismyndigheterna att dispo-&lt;br&gt;nera över de medel som statsmakterna anvisat samtidigt som kraven på&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering stärks. I den propositionen anfördes vidare att&lt;br&gt;det i ett system med ramanslag och ökad frihet och uppföljningskrav i&lt;br&gt;ekonomiska och andra hänseenden för de lokala polismyndigheterna finns&lt;br&gt;behov av en funktion som fortlöpande och nära följer verksamheten vid&lt;br&gt;myndigheterna och som kan ingripa med stöd eller andra åtgärder som&lt;br&gt;behövs för att polisverksamheten skall svara mot de krav som ställs på den.&lt;br&gt;Något direkt ledningsansvar för rikspolisstyrelsen på det ekonomiadmini-&lt;br&gt;strativa området kunde knappast komma i fråga, eftersom det skulle strida&lt;br&gt;mot principen att tyngdpunkten i polisverksamheten skall ligga lokalt och&lt;br&gt;regionalt. Istället bör, framhölls det i propositionen, de regionala polisor-&lt;br&gt;ganen ges en ökad roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund bl.a. av det nyss anförda förutskickade chefen för civil-&lt;br&gt;departementet i propositionen, att han avsåg att låta se över den regionala&lt;br&gt;polisorganisationen. Därvid betonades vikten av att de riktlinjer fullföljs&lt;br&gt;som riksdagen redan i samband med 1985 års polisreform fastslagit om att&lt;br&gt;tilldela de regionala polischeferna en starkare ställning inom polisorgani-&lt;br&gt;sationen (prop. 1980/81:13, JuU24, rskr. 210).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen hade ingen erinran mot vad departementschefen uttalat i&lt;br&gt;förnyelsepropositionen (bet. 1990/91: JuU 1, rskr. 1). När det gäller länspo-&lt;br&gt;lismästarmodellen uttalade justitieutskottet särskilt att modellen hade&lt;br&gt;fungerat väl där den införts och att det därför fanns anledning överväga att&lt;br&gt;införa denna modell också för övriga län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget kan nämnas att riksdagen vid behandling av komplet-&lt;br&gt;teringspropositionen våren 1991 på nytt uttalat sig för en övergång till&lt;br&gt;länspolismästarmodellen (prop. 1990/91: 150, FiU23).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan den aviserade översynen av den regionala polisorganisationen&lt;br&gt;kom till stånd, aktualiserade den dåvarande regeringen i en skrivelse till&lt;br&gt;riksdagen den 29 oktober 1990 åtgärder for att stabilisera ekonomin och&lt;br&gt;begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna. I denna skrivelse behandla-&lt;br&gt;des bl.a. behovet av strukturella förändringar som både på kort och på lång&lt;br&gt;sikt påverkar utvecklingen av utgifterna inom den offentliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund härav framhölls i 1991 års budgetproposition (1990/91:100&lt;br&gt;bil. 15) att chefen för civildepartementet inom kort avsåg att ta initiativ till&lt;br&gt;en översyn av organisationsstrukturen inom polisväsendet. Målet för över-&lt;br&gt;synen skulle vara att föreslå de förändringar i fråga om organisation och&lt;br&gt;uppgifter på alla nivåer som krävdes för att kunna fortsätta decentralise-&lt;br&gt;ringsarbetet och som behövdes för att polisen skulle kunna fungera effek-&lt;br&gt;tivt under de förändrade krav som mål- och resultatstyrning innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval härav igångsattes i mars 1991 inom civildepartementet en&lt;br&gt;översyn av organisationsstrukturen inom polisen. Organisationsföränd-&lt;br&gt;ringarna skall så långt det är möjligt vara genomförda i samband med&lt;br&gt;övergången till mål- och resultatorienterad styrning den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Översynen bedrivs som ett projekt inom civildepartementet. Till projek-&lt;br&gt;tet är knutet ett antal referenspersoner bestående av företrädare för polis-&lt;br&gt;väsendet och de fackliga organisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med översynen har till en början inriktats på den regionala&lt;br&gt;ledningsorganisationen inom polisen. Till grund för arbetet har bl.a. legat&lt;br&gt;en rapport ”Utvärdering av länspolismästarmodellen m.m.” som redovi-&lt;br&gt;sats år 1989 av rikspolisstyrelsen och länsstyrelsernas organisationsnämnd&lt;br&gt;(LON) på regeringens uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i arbetet har vid civildepartementet hållits en utfrågning i&lt;br&gt;maj 1991 angående övergång till länspolismästarmodell i hela landet. Vid&lt;br&gt;utfrågningen deltog bl.a. företrädare för polisen och myndigheter som&lt;br&gt;samarbetar med polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ledning bl.a. av vad som sålunda framkommit har inom civil-&lt;br&gt;departementet upprättats en promemoria den 20 juni 1991 med förslag till&lt;br&gt;förändringar i fråga om polisens regionala ledningsorganisation. En sam-&lt;br&gt;manfattning av promemorian bifogas som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna bifogas som bilaga 2. En sammanställning över remissyttrandena har&lt;br&gt;gjorts inom civildepartementet och finns tillgänglig i ärendet&lt;br&gt;(C91/443/PO).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande behandlas frågan om övergång till en principiellt enhetlig&lt;br&gt;regional ledningsorganisation inom polisen. Övervägandena bygger i allt&lt;br&gt;väsentligt på den inom civildepartementet upprättade promemorian och&lt;br&gt;på vad som kommit fram vid remissbehandlingen av denna. Redan här&lt;br&gt;kan framhållas att promemorian fått ett mycket positivt mottagande vid&lt;br&gt;remissbehandlingen. Nästan alla remissinstanser har uttalat sig för en&lt;br&gt;generell övergång till länspolismästarmodell enligt promemorieförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av den regionala ledningsorganisationen inom polisen&lt;br&gt;regleras av författningar som kan ändras genom beslut av regeringen.&lt;br&gt;Frågan bör dock underställas riksdagen med hänsyn till de riktlinjer som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fl Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 52&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksdagen har slagit fast för utformningen av den regionala polisorganisa- Prop. 1991/92: 52&lt;br&gt;tionen (se avsnitt 2.2).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förstatligandet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Polisväsendet fick en ny organisation genom att polis-, åklagar- och exeku-&lt;br&gt;tionsväsendet förstatligades genom beslut av 1962 och 1964 års riksdagar&lt;br&gt;(SOU 1961:34, prop. 1962:148, SU183, rskr. 387; prop. 1964:100,&lt;br&gt;SU114, rskr. 259). Den nya organisationen trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1965.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om den regionala polisorganisationen utgick man vid reformen&lt;br&gt;från att länsstyrelsen även efter förstatligandet borde som högsta polismyn-&lt;br&gt;dighet i länet ha ansvaret för och ledningen av polisverksamheten. Läns-&lt;br&gt;polischefen inordnades organisatoriskt i länsstyrelsen som chef för arbets-&lt;br&gt;enheten länspolischefens expedition. Med hänsyn till de speciella förhål-&lt;br&gt;landena i Stockholm, Malmö och Göteborg fick polismästarna vid dessa&lt;br&gt;polismyndigheter också den funktion som i övrigt tillkom länspolische-&lt;br&gt;ferna. Länspolischeferna i de län där dessa polismyndigheter finns fick&lt;br&gt;alltså inte några ledningsuppgifter i förhållande till de tre största polismyn-&lt;br&gt;digheterna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Polisreformen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1975 års polisutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågorna om den regionala polisverksamhetens uppgifter och organisation&lt;br&gt;behandlades av 1975 års polisutredning (SOU 1979:6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisutredningen framhöll att länspolischefen i samband med förstatli-&lt;br&gt;gandet tilldelades långtgående befogenheter i fråga om polisledningen&lt;br&gt;inom länet. En bakgrund till detta var att den operativa ledningsfunktio-&lt;br&gt;nen för det centrala organet, rikspolisstyrelsen, gjordes mycket begränsad.&lt;br&gt;Ledningslinjema i övrigt inom polisväsendet utformades på skilda sätt för&lt;br&gt;de tre storstadsdistrikten, för Gotlands län och för övriga län. Mellan&lt;br&gt;rikspolisstyrelsen på ena sidan och Stockholms, Visby, Malmö och Göte-&lt;br&gt;borgs polisdistrikt på den andra var linjerna i stort sett direkta. För landet&lt;br&gt;i övrigt avsågs i princip linjerna gå från rikspolisstyrelsen över länspolis-&lt;br&gt;chefen i länsstyrelsen till polisdistriktet. Utvecklingen hade emellertid&lt;br&gt;delvis blivit en annan. Det var enligt utredningen i praktiken inte så vanligt&lt;br&gt;att länspolischefen ledde och samordnade polisverksamheten i länet enligt&lt;br&gt;de ursprungliga avsikterna. En orsak till detta var enligt en enkät som&lt;br&gt;polisutredningen lät göra bl.a. resursbrist hos den regionala organisatio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund och med stöd av direktiven sökte polisutredningen&lt;br&gt;vägar för att stärka den regionala polisledningens ställning. En enhetlig&lt;br&gt;regional ledning kunde enligt utredningen åstadkommas antingen genom&lt;br&gt;att länspolischefen fick ett samordningsansvar som även omfattade stor-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stadsdistriktet eller genom att befattningarna som länspolischef och chef Prop. 1991/92: 52&lt;br&gt;för residensortsdistriktet förenades till en funktion (länspolismästare).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första lösningen bedömde utredningen som orealistisk. Därmed åter-&lt;br&gt;stod endast länspolismästarmodellen, som också förordades av utred-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Princippropositionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisutredningens förslag behandlades i proposition 1980/81:13 om poli-&lt;br&gt;sens uppgifter, utbildning och organisation m.m. (princippropositionen). I&lt;br&gt;fråga om den regionala polisorganisationen framhöll chefen för justitiede-&lt;br&gt;partementet bl.a. att mycket talade för att behovet av regional samordning&lt;br&gt;skulle komma att öka samt att länen skulle vara den regionala indelnings-&lt;br&gt;grunden. Departementschefen konstaterade att det även i fortsättningen&lt;br&gt;behövdes regionala enheter för att förstärka de enskilda polisdistrikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt departementschefen hade det visat sig vara förenat med svårighe-&lt;br&gt;ter att finna den lämpligaste formen för ledning av polisverksamhet som&lt;br&gt;berör flera polisdistrikt inom ett län. Vid polisväsendets förstatligande&lt;br&gt;hade det slagits fast att det skulle ankomma på länspolischefen att leda&lt;br&gt;polisverksamheten i sådana fall. Denna organisationsform hade dock visat&lt;br&gt;sig medföra problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen ansåg att de övergripande planerings- och tillsyns-&lt;br&gt;funktionerna borde renodlas. I enlighet härmed borde riktlinjerna för de&lt;br&gt;regionala enheternas verksamhet samt dimensioneringen av dem bestäm-&lt;br&gt;mas av länsstyrelsen med länspolischefen som ansvarig handläggare. Läns-&lt;br&gt;polischefen borde också tillfälligt kunna överta även den direkta ledningen&lt;br&gt;av enheternas arbete när särskilda förhållanden påkallade det. För det&lt;br&gt;löpande arbetet borde enheterna emellertid kunna organisatoriskt inord-&lt;br&gt;nas i de polisdistrikt där de är stationerade och stå under omedelbar&lt;br&gt;ledning av den lokala polischefen. Länsstyrelsen borde dock behålla sin&lt;br&gt;befogenhet att helt eller delvis överta ledningen av polisdistriktens polis-&lt;br&gt;styrkor när särskilda förhållanden krävde detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Stockholmsområdet var det enligt departementschefen nödvändigt&lt;br&gt;att välja en ny lösning i enlighet med länspolismästarmodellen. Under&lt;br&gt;länspolismästaren borde det inrättas en tjänst som biträdande polischef.&lt;br&gt;För Göteborgs och Bohus län samt Malmöhus län var departementschefen,&lt;br&gt;mot bakgrund av remissutfallet, inte beredd att förorda någon mera ingri-&lt;br&gt;pande ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandlingen av princippropositionen fann riksdagens justitieut-&lt;br&gt;skott (JuU 1980/81:24, rskr. 210) att förslagen i propositionen i princip var&lt;br&gt;väl ägnade att höja effektiviteten och undanröja oklarheterna i organisa-&lt;br&gt;tionsstrukturen. Utskottet anslöt sig till förslaget om att införa länspolis-&lt;br&gt;mästarmodellen i Stockholmsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De omständigheter som talade för en särlösning för Stockholmsområdet&lt;br&gt;talade enligt utskottets mening — om än med mindre styrka — också för en&lt;br&gt;annan organisation i de båda övriga storstadsområdena än den som avses&lt;br&gt;för länen i allmänhet. För Göteborgs polisdistrikt borde en ordning lik-&lt;br&gt;nande den som avsetts för Stockholms län införas. Däremot borde man&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande Malmöhus län avvakta erfarenheterna från den nya regionala Prop. 1991/92: 52&lt;br&gt;organisationen i de bägge andra storstadslänen. När det gällde Jämtlands&lt;br&gt;län ifrågasatte utskottet om en ordning med en länspolischef och två&lt;br&gt;polisdistrikt kunde vara ändamålsenlig och menade att denna fråga när-&lt;br&gt;mare borde övervägas av polisberedningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1981 års polisberedning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av beslutade reformer angående polisens uppgifter, orga-&lt;br&gt;nisation och utbildning m.m. uppdrogs åt 1981 års polisberedning (Dir.&lt;br&gt;1981:27). Genom tilläggsdirektiv (Dir. 1983:68) i december 1983 fick&lt;br&gt;polisberedningen i uppdrag att län för län pröva förutsättningarna för att i&lt;br&gt;hela landet genomföra en organisation i linje med vad som tidigare före-&lt;br&gt;slagits för de båda storstadsregionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisberedningen redovisade sina ställningstaganden i fråga om den&lt;br&gt;regionala polisorganisationen bl.a. i betänkandena (SOU 1982:62) Polis-&lt;br&gt;lag. (DsJu 1983:10) Polisorganisationen och (DsJu 1984:11) Den regio-&lt;br&gt;nala polisorganisationen, länspolischefsalternativet eller länspolismästar-&lt;br&gt;modellen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningen behandlade utförligt frågorna om en ny modell för den&lt;br&gt;regionala polisorganisationen och föreslog bl.a. att den regionala organisa-&lt;br&gt;tionen i Jämtlands län skulle utformas i enlighet med den som föreslagits&lt;br&gt;för Stockholm och Göteborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelarna med att den regionala ledningsfunktionen förenades med&lt;br&gt;chefskapet över den resursstarkaste polismyndigheten i länet var enligt&lt;br&gt;beredningen störst i fråga om utövandet av ledningen av den permanent&lt;br&gt;organiserade regionala verksamheten. Även när det gällde övriga på läns-&lt;br&gt;styrelsen ankommande lednings- och samordningsuppgifter var enligt be-&lt;br&gt;redningen emellertid ett sammanslaget regionalt och lokalt chefskap före-&lt;br&gt;nat med fördelar. Länspolismästarmodellen erbjöd också enligt bered-&lt;br&gt;ningen fördelar när det gällde möjligheterna för den regionala chefen att i&lt;br&gt;denna sin egenskap fullfölja sina operativa funktioner. Att länspolismästa-&lt;br&gt;ren i normalfallet skulle komma att förfoga över merparten av regionens&lt;br&gt;polisresurser borde också stärka länspolismästarens ställning i samver-&lt;br&gt;kanssituationer och rent allmänt skapa förutsättningar för en ökad effekti-&lt;br&gt;vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länspolischefsalternativets fördelar var, framhöll beredningen, att detta&lt;br&gt;bättre tillgodoser de regionala inspektions- och tillsynsuppgifterna samt&lt;br&gt;samarbetet mellan den regionala chefen och länsstyrelsens olika organ.&lt;br&gt;Även när det gällde frågor om polisväsendets anknytning till annan sam-&lt;br&gt;hällsverksamhet låg länspolischefsalternativet enligt beredningen närmast&lt;br&gt;till hands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från skilda utgångspunkter, såväl sakliga som ekonomiska, fann bered-&lt;br&gt;ningen vid en samlad bedömning att länspolismästarmodellen var att&lt;br&gt;föredra som typlösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av sitt uppdrag prövade beredningen län för län frågan&lt;br&gt;om den regionala organisationen. Beredningen stannade för att förorda att&lt;br&gt;länspolismästarmodellen skulle införas också i Uppsala län, Kronobergs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;län, Blekinge län och Malmöhus län. För övriga län föreslog beredningen&lt;br&gt;inte någon förändring. Ett slutligt ställningstagande till organisationsfrågan&lt;br&gt;ansåg beredningen borde anstå till dess att ytterligare praktiska erfarenhe-&lt;br&gt;ter hade vunnits av den nya ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisreformens genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till riktlinjer för en reform av polisväsendet förelädes riksdagen i&lt;br&gt;prop. 1983/84:89 om polisens organisation m.m. Propositionen byggde på&lt;br&gt;de förslag som polisberedningen hade lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens justitieutskott (JuU 1983/84:16, rskr. 182) anslöt sig till&lt;br&gt;departementschefens uppfattning att de regionala frågorna borde ses som&lt;br&gt;länspolismästarens primära uppgift. Självfallet kunde även större lokala&lt;br&gt;frågor av såväl operativ som administrativ och organisatorisk natur falla&lt;br&gt;på denna. Med denna utgångspunkt skulle den biträdande chefen förutom&lt;br&gt;de löpande frågorna i distriktet även förutsättas ta befattning med vissa&lt;br&gt;löpande ärenden av regional natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I linje med tidigare ställningstagande i ämnet (JuU 1980/81:24) fram-&lt;br&gt;höll utskottet det angelägna i att den regionala polisverksamheten i landet&lt;br&gt;gavs en effektivare och mera rationell organisation. Ett viktigt steg i den&lt;br&gt;riktningen hade också tagits i och med att organisationsformerna för de&lt;br&gt;båda storstadslänen och för Jämtlands län hade lagts fast. Utskottet ansåg&lt;br&gt;sig inte ha anledning att närmare ta ställning vare sig till frågan om det&lt;br&gt;beträffande övriga län kunde behöva göras förändringar eller till frågan&lt;br&gt;vilka förändringar som i sådant fall kunde vara ändamålsenliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utskottet erinrade vidare om att riksdagen i sitt beslut år 1981 dragit&lt;br&gt;upp riktlinjer för den framtida regionala polisorganisationen. Dessa rikt-&lt;br&gt;linjer innebar att den regionala polisorganisationen skulle behålla sin&lt;br&gt;anknytning till länsstyrelserna och att länspolischeferna skulle förbli tjäns-&lt;br&gt;temän där. De tilläggsdirektiv i ämnet som hade utfärdats till polisbered-&lt;br&gt;ningen kunde enligt utskottet leda till att man sökte åstadkomma en&lt;br&gt;regional polisorganisation som avvek från de beslutade riktlinjerna. Ut-&lt;br&gt;skottet framhöll vidare att det inte hade anledning att ta ställning till frågan&lt;br&gt;om den regionala polisorganisationens närmare utformning. Utskottet&lt;br&gt;ansåg emellertid att, om någon avvikelse från beslutade riktlinjer befanns&lt;br&gt;erforderlig, frågan borde underställas riksdagens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länspolismästarmodellen infördes den 1 oktober 1984 i Stockholms län,&lt;br&gt;Göteborgs och Bohus län samt Jämtlands län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval av polisberedningens förslag togs frågan om ett införande av&lt;br&gt;länspolismästarmodellen i hela landet upp till prövning i 1986 års budget-&lt;br&gt;proposition (prop. 1985/86:100, bil. 4). En utgångspunkt varatt länspolis-&lt;br&gt;mästarmodellen utgör en mera direkt och effektivt verkande ledningsfunk-&lt;br&gt;tion för de regionala frågorna. Också den förstärkta lokala anknytningen av&lt;br&gt;polisverksamheten talade, enligt vad chefen för justitiedepartementet&lt;br&gt;framhöll, med ökad styrka för länspolismästarmodellen. Denna var dess-&lt;br&gt;utom enligt departementschefen fördelaktig från statsfinansiell synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen ansåg att länspolismästarmodellen borde genomfö-&lt;br&gt;ras i hela landet men först efter det att ytterligare erfarenheter vunnits av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;modellen. Han ansåg i likhet med polisberedningen att länspolismästarmo- Prop. 1991/92: 52&lt;br&gt;dellen borde inforas i ytterligare ett begränsat antal län, i första hand&lt;br&gt;Malmöhus län. Som beredningen ansåg han det vidare naturligt att införa&lt;br&gt;lösningen i de län som hade få polisdistrikt, dvs. Uppsala län, Kronobergs&lt;br&gt;län och Blekinge län (tre distrikt). I dessa län fanns också en polismyndig-&lt;br&gt;het som storleksmässigt dominerade. Därutöver borde länspolismästare&lt;br&gt;införas i Värmlands län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen uttalade vidare att hans avsikt var att om några år,&lt;br&gt;då tillräckliga erfarenheter hade vunnits av den nya regionala organisatio-&lt;br&gt;nen, återkomma till frågan om en fortsatt regional reform. Han var&lt;br&gt;övertygad om att erfarenheterna då var så goda att modellen borde kunna&lt;br&gt;inforas i hela riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagsbehandlingen av propositionen anförde justitieutskottet&lt;br&gt;(JuU 1985/86:19, rskr. 163) att erfarenheterna från de län där länspolis-&lt;br&gt;mästarmodellen hade inforts måste tillmätas särskild vikt när det gällde att&lt;br&gt;finna de mest ändamålsenliga lösningarna i fråga om den regionala polisor-&lt;br&gt;ganisationen. Utan ytterligare ställningstaganden till saken ansåg utskottet&lt;br&gt;därför att ett allmänt ställningstagande till frågan om en fortsatt reform av&lt;br&gt;landets regionala polisverksamhet borde anstå några år till dess att tillräck-&lt;br&gt;lig erfarenhet hade vunnits av den nya länspolismästarmodellen. Utskottet&lt;br&gt;ansåg dock inte att man borde avvakta att ta ställning till frågan om en&lt;br&gt;ändrad regional polisorganisation för enskilda län där skäl för en ändring&lt;br&gt;redan kunde anföras. Utskottet godtog därvid förslaget om ny regional&lt;br&gt;organisation i Malmöhus län, Uppsala län, Kronobergs län, Blekinge län&lt;br&gt;och Värmlands län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länspolismästarmodellen infördes i Blekinge län, Malmöhus län och&lt;br&gt;Värmlands län den 1 juli 1986, i Uppsala län den 1 juli 1987 och i&lt;br&gt;Kronobergs län den 1 juli 1988.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förnyelsepropositionen m. m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den parlamentariska kommissionen med anledning av mordet på Olof&lt;br&gt;Palme har under ett särskilt avsnitt i sin rapport SOU 1988:18 behandlat&lt;br&gt;frågan om tillsynen över polisväsendet. Kommissionen fann att de händel-&lt;br&gt;ser som var föremål för kommissionens granskning inte gav anledning till&lt;br&gt;att överväga en ändring av länsstyrelsens roll inom polisväsendet. Istället&lt;br&gt;borde länsstyrelsens roll och funktion definieras bättre. Kommissionen&lt;br&gt;anförde vidare att frågan om länsstyrelsens tillsyn i distrikt med länspolis-&lt;br&gt;mästare borde ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog år 1988 åt rikspolisstyrelsen och LON att tillsam-&lt;br&gt;mans utvärdera de genomförda reformerna av polisväsendets regionala&lt;br&gt;organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den regionala polisorganisationens roll i framtiden har behandlats&lt;br&gt;i proposition 1989/90:155 om förnyelse inom polisen. Som anförts i&lt;br&gt;avsnitt 1 framhölls i propositionen att den regionala polisorganisationen&lt;br&gt;bör ges en ökad roll i skilda hänseenden, särskilt när det gäller införande av&lt;br&gt;mål- och resultatstyrning och därmed budgettekniska frågor.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Nuvarande ordning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har sedan länsorganisationens tillkomst haft ansvar för polis-&lt;br&gt;väsendet. Även efter förstatligandet av polisväsendet år 1965 har ansvaret&lt;br&gt;för och ledningen av polisverksamheten i länet tillkommit länsstyrelsen i&lt;br&gt;egenskap av högsta polisorgan på regional nivå. Detta kommer i nuvarande&lt;br&gt;lagstiftning till uttryck i 6 § polislagen (1984: 387).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke sägs att länsstyrelsen är länets högsta polisor-&lt;br&gt;gan samt att den ansvarar för polisverksamheten i länet och har tillsyn över&lt;br&gt;den verksamhet som bedrivs av polismyndigheterna i länet. Enheter för&lt;br&gt;trafikövervakning, kriminalteknisk verksamhet, sjöpolisverksanihet, po-&lt;br&gt;lishundverksamhet, bekämpning av narkotikabrottslighet och ekonomisk&lt;br&gt;brottslighet är exempel på regionala verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket av samma paragraf anges att om annat inte har beslutats&lt;br&gt;av regeringen, ankommer det på länsstyrelsen att besluta i vilken utsträck-&lt;br&gt;ning polispersonal skall ställas till förfogande för verksamhet som bedrivs&lt;br&gt;gemensamt för flera polisdistrikt samt att för viss begränsad tid eller för&lt;br&gt;särskilt fall i övrigt bestämma om sådan verksamhet. Regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen utser bestämmer i vad mån en polismyndighet&lt;br&gt;skall bedriva sådan s.k. regional polisverksamhet (4 § polislagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 6 § andra stycket föreskrivs vidare att länsstyrelsen för att främja&lt;br&gt;effektiv verksamhet eller annars vid behov får bestämma även om annan&lt;br&gt;polisverksamhet inom länet. Också detta gäller under förutsättning att&lt;br&gt;annat inte har beslutats av regeringen. Denna föreskrift ger länsstyrelsen&lt;br&gt;möjlighet att meddela direktiv även för annan polisverksamhet än sådan&lt;br&gt;som har regional inriktning, eller med andra ord för den lokala polisverk-&lt;br&gt;samheten. På detta område är det visserligen i första hand en uppgift för&lt;br&gt;den lokala polismyndigheten att förverkliga statsmakternas intentioner&lt;br&gt;och att därutöver göra de prioriteringar som föranleds av lokala förhållan-&lt;br&gt;den. I lagmotiven har dock förutsatts att länsstyrelsens direktivrätt kan&lt;br&gt;komma till användning bl.a. om polisverksamheten i ett eller annat avse-&lt;br&gt;ende har bedrivits fel eller på ett sätt som inte stämmer med statsmakter-&lt;br&gt;nas intentioner (prop. 1983/84:111 s. 68). Någon gång kan också regional-&lt;br&gt;politiska hänsynstaganden av överordnad karaktär tänkas motivera att&lt;br&gt;länsstyrelsen ändrar en lokal polisstyrelses beslut på det område som nu&lt;br&gt;avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften att länsstyrelsen har direktivrätt för att främja en effektiv&lt;br&gt;verksamhet infördes i paragrafen genom en ändring som trädde i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1991 (prop. 1989/90:155, 1990/91: JuU 1, rskr. 1). Avsikten med&lt;br&gt;ändringen var att klargöra länsstyrelsernas ansvar för att utveckla samord-&lt;br&gt;ning och samarbete mellan polismyndigheterna med syfte att verksamhe-&lt;br&gt;ten skall bedrivas mera rationellt. I detta sammanhang betonade departe-&lt;br&gt;mentschefen (a. prop. s. 55 fl) vikten av samverkan också utanför det&lt;br&gt;polisoperativa området, såsom rörande ekonomihantering, personaladmi-&lt;br&gt;nistration och utbildning. Initiativ i fråga om samverkan mellan polis-&lt;br&gt;myndigheter bör, framhölls det, kunna tas upp av länsstyrelsen om berörda&lt;br&gt;polismyndigheter begär att få samordna viss verksamhet eller på länssty-&lt;br&gt;relsens eget förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av denna möjlighet för länsstyrelsen att fatta beslut som är Prop. 1991/92: 52&lt;br&gt;bindande för polismyndigheterna finns givetvis möjligheter för länsstyrel-&lt;br&gt;sen att meddela rekommendationer i olika former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får enligt 6 § tredje stycket besluta om polisförstärkning&lt;br&gt;från ett distrikt till ett annat inom länet eller begära förstärkning från ett&lt;br&gt;annat län. Den får också helt eller delvis ta över ledningen av polisperso-&lt;br&gt;nalen i länet när särskilda förhållanden föranleder det eller när behovet av&lt;br&gt;enhetlig ledning annars är särskilt framträdande. Regeringen kan före-&lt;br&gt;skriva att länsstyrelsen skall leda polisverksamhet även i andra fall. När&lt;br&gt;länsstyrelsen på detta sätt leder polisverksamhet skall vad som föreskrivs i&lt;br&gt;lag eller annan författning om polismyndighet i tillämpliga delar gälla för&lt;br&gt;länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller formerna för utövande av länsstyrelsens uppgifter som&lt;br&gt;högsta polisorgan i länet förekommer som tidigare framhållits idag två&lt;br&gt;olika organisationsmodeller, länspolischefsmodellen och länspolismästar-&lt;br&gt;modellen. Båda modellerna bygger på att länsstyrelsens uppgifter på polis-&lt;br&gt;området i regel fullgörs av den regionala polischefen (länspolischefen&lt;br&gt;respektive länspolismästaren). De skiljer sig åt bl.a. när det gäller den&lt;br&gt;regionala polischefens organisatoriska hemvist och beträffande formerna&lt;br&gt;för ledning av den regionala polisverksamheten. Oavsett vilken organisa-&lt;br&gt;tionsmodell som tillämpas, ankommer beslutanderätten i vissa polisfrågor&lt;br&gt;på landshövdingen eller länsstyrelsens styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de län där länspolischefsmodellen tillämpas utövas funktionen som&lt;br&gt;regional polischef av en länspolischef. Denne är tjänsteman vid länsstyrel-&lt;br&gt;sen och chef för den arbetsenhet där, som benämns länspolischefsexpedi-&lt;br&gt;tionen. Länspolischefen är också beslutsfattare i de flesta ärenden vid&lt;br&gt;länsstyrelsen som rör polisverksamheten samt föredragande inför lands-&lt;br&gt;hövdingen och styrelsen i de polisärenden som skall avgöras av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid några länsstyrelser finns under länspolischefen en biträdande läns-&lt;br&gt;polischef, som är länspolischefens ställföreträdare. Den biträdande länspo-&lt;br&gt;lischefen utövar länspolischefens tjänst när denne har förhinder och biträ-&lt;br&gt;der i övrigt länspolischefen enligt vad denne bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länspolismästarmodellen innebär att funktionen som regional polischef&lt;br&gt;förenas med chefskapet för en av de lokala polismyndigheterna i länet.&lt;br&gt;Länspolismästaren är alltså inte organisatoriskt knuten till länsstyrelsen&lt;br&gt;utan är tjänsteman vid polismyndigheten. När länspolismästaren utövar&lt;br&gt;sin funktion som regional polischef sker detta emellertid på länsstyrelsens&lt;br&gt;vägnar och i dess namn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I några län finns också en biträdande länspolismästare, vilken är länspo-&lt;br&gt;lismästarens ställföreträdare såväl när det gäller regionala frågor som i&lt;br&gt;funktionen som lokal polischef. Också den biträdande länspolismästaren&lt;br&gt;ingår i den polismyndighet för vilken länspolismästaren är chef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länspolischefsexpedition saknas i de län där länspolismästarmodellen&lt;br&gt;tillämpas. Den personal som biträder länspolismästaren i regionala frågor&lt;br&gt;ingår i länspolismästarens egen myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån regionala polisenheter såsom regional trafikavdelning och&lt;br&gt;regionala kriminalpolisenheter ingår i länspolismästarens egen myndighet,&lt;br&gt;vilket vanligen är fallet, disponerar länspolismästaren omedelbart över&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa enheter liksom över polismyndighetens resurser i övrigt (s.k. direkt Prop. 1991/92: 52&lt;br&gt;ledning). I vissa fall ingår dock regionala enheter i andra polismyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över dessa utövar länspolismästaren s.k. indirekt ledning med stöd av de&lt;br&gt;tidigare berörda bestämmelserna i polislagen, vilket bl.a. innebär att läns-&lt;br&gt;polismästaren generellt eller för ett särskilt fall får bestämma över verk-&lt;br&gt;samheten vid enheterna. Länspolischefen, som inte omedelbart disponerar&lt;br&gt;över några polisstyrkor, är normalt hänvisad till indirekt ledning när det&lt;br&gt;gäller samtliga enheter med regionala uppgifter. Den direkta ledningen&lt;br&gt;utövas i detta fall av polischefen i det distrikt där respektive enhet ingår&lt;br&gt;organisatoriskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan punkt där länspolischefs- och länspolismästarmodellen skiljer&lt;br&gt;sig åt är handläggningen av vissa slag av ärenden där det typiskt sett har&lt;br&gt;ansetts föreligga en jävssituation för länspolismästaren vid handläggning&lt;br&gt;på länsstyrelsens vägnar. Det gäller bl.a. ärenden om tillsyn över länspolis-&lt;br&gt;mästarens egen myndighet och överprövning av beslut som meddelats av&lt;br&gt;en polismyndighet i länet. Dessa ärenden får enligt förordningen&lt;br&gt;(1990:1510) med länsstyrelseinstruktion inte handläggas av länspolis-&lt;br&gt;mästaren. De handläggs istället vid någon av länsstyrelsens enheter. 1 län&lt;br&gt;där länspolischefsmodell tillämpas handläggs dessa liksom andra regionala&lt;br&gt;polisärenden i regel vid länspolischefsexpeditionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens styrelse skall enligt länsstyrelseinstruktionen avgöra vik-&lt;br&gt;tigare frågor avseende polisverksamheten. Dock gäller på samma sätt som&lt;br&gt;för den lokala polisstyrelsen den begränsningen att styrelsen inte får fatta&lt;br&gt;beslut i frågor som avser polisverksamhet i särskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt länsstyrelseinstruktionen är det landshövdingen som efter före-&lt;br&gt;dragning fattar beslut i ärenden som rör polisens verksamhetsformer,&lt;br&gt;polisförstärkning eller ledningsfrågor när det är fråga om allvarliga ord-&lt;br&gt;ningsstörande händelser som kräver extraordinär polisverksamhet eller&lt;br&gt;fordrar särskilda överväganden om användningen av polisstyrkorna eller&lt;br&gt;när omständigheterna i övrigt kräver det. Det har uttryckligen föreskrivits&lt;br&gt;i instruktionen att ärenden som avses i 11 § allmänna ordningsstadgan&lt;br&gt;(1956:617) eller 2 § lagen (1956:618) om allmänna sammankomster skall&lt;br&gt;avgöras av landshövdingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om den regionala polisorganisationen finns i polis-&lt;br&gt;förordningen (1984: 730). När det gäller länsstyrelsens uppgift som högsta&lt;br&gt;polisorgan i länet föreskrivs bl.a. att länsstyrelsen skall ägna särskild&lt;br&gt;uppmärksamhet åt frågor om samverkan mellan polismyndigheterna inom&lt;br&gt;länet samt mellan polisen i det egna länet och i andra län. Frågor som avser&lt;br&gt;samverkan mellan polismyndigheter och som gäller polismyndigheter i&lt;br&gt;skilda län får beslutas av länsstyrelserna i samråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisförordningen innehåller också föreskrifter om utseende av regio-&lt;br&gt;nala chefer. Länspolischef, länspolismästare, biträdande länspolischef och&lt;br&gt;biträdande länspolismästare utses av regeringen. Tjänster som länspolis-&lt;br&gt;chef tillsätts av regeringen efter förslag av länsstyrelsen. Länspolismästarna&lt;br&gt;vid polismyndigheterna i Stockholm, Malmö och Göteborg förordnas av&lt;br&gt;regeringen för högst sex år. Tjänsterna som biträdande länspolismästare&lt;br&gt;vid dessa myndigheter tillsätts av regeringen efter anmälan av landshöv-&lt;br&gt;dingen. Andra tjänster som länspolismästare tillsätts av regeringen efter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;11&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f 2 Riksdagen 1991/92. 1 saml. Nr 52&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag av länsstyrelsen. Tjänster som biträdande länspolischef tillsätts av Prop. 1991/92: 52&lt;br&gt;länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Överväganden och förslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Flertalet av de uppgifter som enligt 6 § polislagen (1984:387) ankommer på&lt;br&gt;länsstyrelsen i egenskap av högsta polisorgan i länet handläggs av den&lt;br&gt;regionala polischefen i enlighet med de föreskrifter som gäller i fråga om&lt;br&gt;arbetsfördelning vid länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den organisatoriska hemvisten för den regionala polischefen är, som&lt;br&gt;framgått, inte enhetlig i hela landet. I de flesta län tillämpas fortfarande&lt;br&gt;den organisation för den regionala polisledningen som infördes i samband&lt;br&gt;med förstatligandet av polisväsendet år 1965 och som numera benämns&lt;br&gt;länspolischefsmodellen. Den innebär att den regionala polischefen -&lt;br&gt;länspolischefen — ingår organisatoriskt i länsstyrelsen som chef för en av&lt;br&gt;länsstyrelsens enheter, länspolischefsexpeditionen. I samband med refor-&lt;br&gt;meringen av polisväsendet under 1980-talet har, vid sidan av länspolis-&lt;br&gt;chefsmodellen, införts den s.k. länspolismästarmodellen som innebär att&lt;br&gt;funktionen som regional polischef är förenad med tjänst som chef för en av&lt;br&gt;de lokala polismyndigheterna i länet. Länspolismästarmodellen har införts&lt;br&gt;successivt och tillämpas för närvarande i åtta län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en generell övergång till länspolismästarmodell diskuterades&lt;br&gt;bl.a. vid behandlingen av 1986 års budgetproposition. Statsmakternas&lt;br&gt;ställningstagande blev den gången att frågan borde anstå några år tills man&lt;br&gt;hade vunnit tillräcklig erfarenhet av denna organisationsmodell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När regeringen nu föreslår en ändring av ledningsorganisationen på&lt;br&gt;regional nivå inom polisen, finns ett omfattande erfarenhetsmaterial att&lt;br&gt;stödja sig på. Länspolismästarmodellen har tillämpats under tämligen lång&lt;br&gt;tid i län av olika struktur. En ingående utvärdering av de bägge organisa-&lt;br&gt;tionsmodellerna har gjorts av rikspolisstyrelsen och LON. Till detta kom-&lt;br&gt;mer den beredning som skett i nu förevarande ärende och som bl.a.&lt;br&gt;innefattar en utfrågning om övergång till en enhetlig regional polisorgani-&lt;br&gt;sation i landet samt remissbehandling av en departementspromemoria i&lt;br&gt;samma ämne. Som redan framhållits har också riksdagens justitieutskott i&lt;br&gt;samband med behandlingen av proposition 1989/90:155 om förnyelse&lt;br&gt;inom polisen uttalat att länspolismästarmodellen visat sig fungera väl och&lt;br&gt;att den nu bör införas i hela landet. Också vid behandlingen av komplette-&lt;br&gt;ringspropositionen våren 1991 har riksdagen uttalat sig för att länspolis-&lt;br&gt;mästarmodellen bör införas generellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver det anförda finns emellertid ytterligare omständigheter som talar&lt;br&gt;för, eller rentav gör det nödvändigt, att nu ta ställning till den framtida&lt;br&gt;utformningen av den regionala polisorganisationen. Av betydelse i detta&lt;br&gt;sammanhang är inte minst de strukturella förändringar som för närva-&lt;br&gt;rande genomförs inom den offentliga sektorn som helhet för att bl.a. öka&lt;br&gt;statsförvaltningens effektivitet. Strukturförändringarna har sin utgångs-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt i en pågående utveckling mot europeisering, avreglering och decen- Prop. 1991/92: 52&lt;br&gt;tralisering som påverkar alla delar av den offentliga verksamheten. Inom&lt;br&gt;den statliga förvaltningen införs efter hand en mer resultatorienterad&lt;br&gt;styrning som ger de direkt verksamhetsansvariga ett större utrymme att&lt;br&gt;själva avgöra hur de skall lösa sina uppgifter samtidigt som kraven på&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering stärks. Andra inslag i detta förändringsarbete&lt;br&gt;är stimulering av ett effektivt resursutnyttjande samt stärkande av den&lt;br&gt;lokala och regionala myndighetsnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig del av utvecklingen av den statliga förvaltningen enligt de nyss&lt;br&gt;angivna riktlinjerna är övergången till den mål- och resultatorienterade&lt;br&gt;styrningen (se bl.a. prop. 1989/90: 155 s. 61 och prop. 1990/91:100 bil. 15&lt;br&gt;s. 62). Som framhållits i det föregående kommer den mål- och resultato-&lt;br&gt;rienterade styrningen för polisväsendets del att innebära en ökad frihet för&lt;br&gt;polismyndigheterna att disponera över sina medel inom s.k. ramanslag&lt;br&gt;samtidigt som kraven på uppföljning och utvärdering stärks. Men detta&lt;br&gt;ställer samtidigt krav på en effektiv tillsyn av och stöd till verksamheten&lt;br&gt;vid myndigheterna. Det finns annars en risk för att standarden på polis-&lt;br&gt;verksamheten kan komma att utvecklas i olika riktning i olika delar av&lt;br&gt;landet och att särskilt de mindre polismyndigheterna kan få svårigheter när&lt;br&gt;det gäller att uppfylla kraven på en säker ekonomiförvaltning, med nega-&lt;br&gt;tiva följder för polisverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är knappast önskvärt eller ens möjligt att rikspolisstyrelsen ges&lt;br&gt;rollen att nära följa och stödja verksamheten vid landets alla polis-&lt;br&gt;myndigheter. Ett försök i den riktningen skulle snarast motverka den&lt;br&gt;decentralisering av ansvar och befogenheter, som är avsikten med den nya&lt;br&gt;styrningen, och skulle ligga mindre väl i linje med inriktningen av rikspo-&lt;br&gt;lisstyrelsen mot mera övergripande frågor inom polisen (jfr prop.&lt;br&gt;1989/90:155). Istället bör de regionala organen inom polisen ges en ökad&lt;br&gt;roll i detta hänseende. Detta ligger också i linje med de riktlinjer som&lt;br&gt;riksdagen fastslog i samband med polisreformen om att tilldela de regio-&lt;br&gt;nala cheferna en starkare ställning inom polisorganisationen (prop.&lt;br&gt;1980/81:13, JuU24, rskr. 210).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nyss anförts får tiden nu anses vara mogen för&lt;br&gt;att gå över till en enhetlig regional ledningsorganisation för polisverksam-&lt;br&gt;heten. Särskilt bör man ta till vara de erfarenheter som vunnits både av&lt;br&gt;länspolischefsmodellen och av länspolismästarmodellen. En annan ut-&lt;br&gt;gångspunkt är att den regionala organisationen måste utformas så att den&lt;br&gt;kan uppfylla de krav som ställs på en effektiv och kompetent administra-&lt;br&gt;tion, inte minst inom ramen för den mål- och resultatorienterade styr-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl förändring av styrning som organisationsstruktur och verksam-&lt;br&gt;hetsformer inom polisen är inne i ett intensivt utvecklingsskede. Att mera&lt;br&gt;i detalj ange vilka uppgifter som kommer att åvila den regionala polisled-&lt;br&gt;ningen i framtiden är inte möjligt. Att uppskjuta en reform av den regio-&lt;br&gt;nala polisorganisationen tills alla detaljer i förändringsarbetet kan över-&lt;br&gt;blickas är emellertid varken önskvärt eller försvarligt. Tvärtom är en sådan&lt;br&gt;organisatorisk reform en viktig förutsättning för det fortsatta utvecklings-&lt;br&gt;arbetet inom polisens område. Inriktningen bör istället vara att på regional&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nivå inom polisen skapa en ledningsorganisation som är tillräckligt flexibel&lt;br&gt;för att kunna ta på sig de uppgifter i fråga om ledning av polisverksamhet&lt;br&gt;och i fråga om ekonomiskt ansvar och annat, som kommer att decentrali-&lt;br&gt;seras dit eller som annars kan komma att anförtros den regionala polisor-&lt;br&gt;ganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar av polisens regionala organisation som här föreslås&lt;br&gt;gäller inte de rent operativa funktioner som finns på regional nivå i form av&lt;br&gt;trafikavdelningar, regionala kriminalrotlar m.m. Operativa organ med&lt;br&gt;regionala uppgifter kommer givetvis att behövas inom polisväsendet även&lt;br&gt;i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan utgångspunkt är att hålla fast vid den i 1980 års princippropo-&lt;br&gt;sition (prop. 1980/81:13) intagna ståndpunkten att länen även i framtiden&lt;br&gt;skall utgöra basen för den regionala polisorganisationen. Det är viktigt att&lt;br&gt;polisverksamheten är integrerad med samhällsverksamheten i övrigt och&lt;br&gt;har en bred förankring både i förhållande till medborgarna och deras valda&lt;br&gt;företrädare och i förhållande till andra myndigheter. Anknytningen till&lt;br&gt;länsnivån uppfyller dessa krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda hindrar självfallet inte att vissa funktioner organiseras med&lt;br&gt;flera län som bas, om detta är effektivt och i övrigt lämpligt. I dag bedrivs&lt;br&gt;bl.a. sjöpolisens verksamhet i sådana former. Verksamhet i interregionala&lt;br&gt;former har också diskuterats när det gäller en del andra funktioner inom&lt;br&gt;polisen, exempelvis utbildning och kriminalteknisk verksamhet. Dessa&lt;br&gt;frågor får uppmärksammas i det fortsatta förnyelsearbetet inom polisen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 En enhetlig ledningsorganisation på regional nivå&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En enhetlig regional ledningsorganisation som&lt;br&gt;bygger på länspolismästarmodellen införs i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag utom&lt;br&gt;vad avser införande av länspolismästarmodellen i Gotlands län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna m.m.: Samtliga remissinstanser utom riksrevisions-&lt;br&gt;verket, länsstyrelserna i Östergötlands och Kalmar län samt två reservanter&lt;br&gt;i länsstyrelsen i Norrbottens län är i princip positiva till promemorians&lt;br&gt;förslag. Riksrevisionsverket anför att det fortfarande är oklart vilka upp-&lt;br&gt;gifter samt vilket ansvar som i framtiden kommer att åvila den regionala&lt;br&gt;nivån, varför verket anser att det inte är möjligt att ta ställning till vilken&lt;br&gt;organisationsmodell som är lämpligast. Statskontoret diskuterar i sitt&lt;br&gt;yttrande en lösning med länsmyndigheter och en med storregioner men&lt;br&gt;tillstyrker ändå promemorians förslag. Också länsstyrelsen i Kristianstads&lt;br&gt;län diskuterar frågan om länsmyndigheter men tillstyrker promemorians&lt;br&gt;förslag. Även flertalet deltagare vid civildepartementets utfrågning (se&lt;br&gt;avsnitt 1) förordade en övergång till länspolismästarmodell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Under det utredningsarbete inom 1975&lt;br&gt;års polisutredning och 1981 års polisberedning, som ligger bakom införan-&lt;br&gt;det av länspolismästarmodellen i vissa län, har länspolischefsmodellen och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länspolismästarmodellen analyserats ingående och vägts mot varandra Prop. 1991/92:52&lt;br&gt;från principiella och teoretiska utgångspunkter (se bl.a. SOU 1979:6 och&lt;br&gt;DsJu 1984:11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De erfarenheter som vunnits under de år som länspolismästarmodellen&lt;br&gt;tillämpats i praktiken har i stora delar bekräftat de förväntningar som&lt;br&gt;ställdes på modellen vid införandet. Det föreliggande erfarenhetsmateria-&lt;br&gt;let, som bl.a. finns tillgängligt i den tidigare berörda rapporten med&lt;br&gt;utvärdering av länspolismästarmodellen, ger ett fylligt och tämligen enty-&lt;br&gt;digt underlag för bedömning av de båda modellerna för den regionala&lt;br&gt;polisorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhoppningarna om att länspolismästarmodellen skulle ge den regio-&lt;br&gt;nala chefen en starkare ställning inom polisorganisationen har i allt väsent-&lt;br&gt;ligt infriats. Från både länsstyrelser och polismyndigheter med erfarenhet&lt;br&gt;av länspolismästarmodellen har framhållits att det är en fördel från verk-&lt;br&gt;samhetssynpunkt att den regionala chefen tar del i den dagliga polisverk-&lt;br&gt;samheten. Det har också framhållits att länspolismästarmodellen för med&lt;br&gt;sig att kontakt- och beslutsvägar mellan den regionala chefen och den&lt;br&gt;lokala polisorganisationen har blivit kortare samt att administration och&lt;br&gt;byråkrati har minskat. De nämnda fördelarna med länspolismästarmodel-&lt;br&gt;len har ställts emot länspolischefsmodellen, där avsaknaden av egna ope-&lt;br&gt;rativa resurser och liten kontakt med den vardagliga polisverksamheten&lt;br&gt;har framstått som några av bristerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en nackdel med länspolismästarmodellen har åberopats att det&lt;br&gt;visat sig svårt att lösa frågan om länsstyrelsens tillsyn över polisorganisa-&lt;br&gt;tionen på ett alltigenom tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En farhåga som angavs när länspolismästarmodellen infördes var att&lt;br&gt;länspolismästaren skulle kunna misstänkas att vilja favorisera sin egen&lt;br&gt;polismyndighet på bekostnad av övriga polismyndigheter inom länet. Det&lt;br&gt;föreliggande materialet ger emellertid inte något stöd för att det i praktiken&lt;br&gt;har förekommit att länspolismästarna missgynnat de polismyndigheter där&lt;br&gt;de inte själva fört det direkta befälet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om länspolismästarmodellen innebär att länspolismästaren före-&lt;br&gt;nar rollen som regional polischef med rollen som myndighetschef i den&lt;br&gt;lokala polisorganisationen, finns det alltså fog för att påstå att de bägge&lt;br&gt;rollerna kunnat förenas väl i det praktiska arbetet. De invändningar mot&lt;br&gt;länspolismästarmodellen som går ut på att modellen skulle innebära en&lt;br&gt;sammanblandning av två oförenliga roller får därmed anses vederlagda.&lt;br&gt;De svårigheter som kan hänföras till länspolismästarens dubbla roller har i&lt;br&gt;de flesta fall varit av rent praktisk natur, såsom att det ibland varit svårt för&lt;br&gt;länspolismästaren att få tiden att räcka till för både de regionala och de&lt;br&gt;lokala uppgifterna eller att länsstyrelsen inte alltid kunnat få det stöd i form&lt;br&gt;av polisiär expertis som den ansett sig behöva för handläggningen av vissa&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförs i promemorian erbjuder länspolismästarmodellen stora för-&lt;br&gt;delar när det gäller att samordna verksamheten vid flera polismyndigheter&lt;br&gt;och att bedriva polisverksamheten inom ett län så att de samlade resur-&lt;br&gt;serna utnyttjas på bästa sätt. Behovet av en sådan ökad samverkan och&lt;br&gt;samordning när det gäller polismyndigheternas verksamhet kommer att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;öka inom polisväsendet som helhet med hänsyn bl.a. till de ökade effekti- Prop. 1991/92: 52&lt;br&gt;vitetskrav som ställs, både till följd av brottsutvecklingen och av det&lt;br&gt;statsfinansiella läget (se bl.a. prop. 1989/90:155 s. 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man skall ta ställning till den framtida ledningsorganisationen på&lt;br&gt;regional nivå inom polisen finns det skäl att framhålla att den regionala&lt;br&gt;polisledningen har många och delvis olikartade uppgifter: ledning av&lt;br&gt;polisverksamhet, tillsyn, administration, tillhandahållande av polisiär ex-&lt;br&gt;pertis åt länsstyrelsen, samverkan med andra myndigheter etc. Det ligger i&lt;br&gt;sakens natur att det kan vara svårt att finna en organisationsform som är&lt;br&gt;idealisk för var och en av dessa uppgifter. Klart är emellertid att utveck-&lt;br&gt;lingen går emot att ökade krav ställs på polisens regionala ledningsfunktio-&lt;br&gt;ner i vid mening, även om den gällande principen om att tyngdpunkten i&lt;br&gt;polisverksamheten skall ligga på lokal nivå givetvis ligger fast. Det innebär&lt;br&gt;att man kan förvänta att det delegeras ytterligare uppgifter från central&lt;br&gt;nivå och att den regionala ledningen får ett ökat ansvar för sådana uppgif-&lt;br&gt;ter som samordning och samverkan i fråga om polisverksamhet inom länet&lt;br&gt;och mellan länen, ekonomisk förvaltning och annat administrativt stöd&lt;br&gt;samt uppföljning av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för hur den regionala polisledningen bör organiseras i fram-&lt;br&gt;tiden bör vara vilken organisationsform som skapar de bästa förutsättning-&lt;br&gt;arna för att utöva en effektiv regional polisledning i vid mening. Först&lt;br&gt;därigenom skapas förutsättningar för att ge den regionala ledningen inom&lt;br&gt;polisen den ökade styrka som förutsatts från statsmakternas sida i skilda&lt;br&gt;sammanhang (se bl.a. prop. 1989/90:155 s. 66) och som är en förutsättning&lt;br&gt;för att kunna fortsätta arbetet med att decentralisera uppgifter från stats-&lt;br&gt;makterna och från den centrala nivån inom polisen. Övriga funktioner som&lt;br&gt;ankommer på den regionala polisorganisationen är i många fall också av&lt;br&gt;stor betydelse men behöver inte vara avgörande för valet av organisations-&lt;br&gt;form för den regionala polisledningen. När det gäller sådana regionala&lt;br&gt;funktioner bör man inrikta sig på att finna en effektiv och i övrigt lämplig&lt;br&gt;ordning inom ramen för den organisation som är den bästa med hänsyn till&lt;br&gt;kravet på en effektiv polisledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De omfattande erfarenheter som har vunnits av de organisationsformer&lt;br&gt;som idag förekommer på regional nivå inom polisen visar att länspolis-&lt;br&gt;mästarmodellen är överlägsen länspolischefsmodellen när det gäller att&lt;br&gt;leda polisverksamheten i vid mening. Länspolismästaren har inom sin&lt;br&gt;egen myndighet en fullt utbyggd polisledningsorganisation, något som&lt;br&gt;länspolischefen saknar. I motsats till länspolischefen tar länspolismästaren&lt;br&gt;del i den dagliga polisverksamheten och förfogar normalt över den största&lt;br&gt;polisstyrkan i länet. Dessa förhållanden ger länspolismästaren goda förut-&lt;br&gt;sättningar att i både kort och långt perspektiv överblicka polisverksamhe-&lt;br&gt;ten i hela länet och vid behov lämna det stöd eller de anvisningar som kan&lt;br&gt;behövas för att polisverksamheten i länet skall bedrivas effektivt och även&lt;br&gt;i övrigt i enlighet med de riktlinjer som statsmakterna har lagt fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte någon anledning att genom organisatoriska och andra&lt;br&gt;åtgärder försöka skapa motsvarande goda förutsättningar för ledning av&lt;br&gt;polisverksamheten inom ramen för länspolischefsmodellen. En sådan lös-&lt;br&gt;ning skulle fordra en resursförstärkning på regional nivå som inte framstår&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som realistisk, varken med hänsyn till länens storlek eller med hänsyn till Prop. 1991/92: 52&lt;br&gt;de resurser som totalt sett står till polisväsendets förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu anförda leder till att vi anser att den regionala ledningsorganisa-&lt;br&gt;tionen inom polisen i fortsättningen skall bygga på länspolismästarmodel-&lt;br&gt;len. Befattningen som regional polischef skall alltså vara förenad med&lt;br&gt;befattningen som polischef i den lokala organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att länspolismästarmodellen införs i alla län. Även om&lt;br&gt;förutsättningarna för polisverksamheten varierar med hänsyn till yta,&lt;br&gt;befolkningsunderlag m.m. i olika län finns det inga avgörande skäl som&lt;br&gt;talar mot vad som rimligen är den naturliga ordningen, nämligen att man&lt;br&gt;har en enhetlig regional polisorganisation i hela landet. Tvärtom går, som&lt;br&gt;nyss nämnts, utvecklingen mot att ökade krav ställs på den regionala&lt;br&gt;polisledningen, och med den förutsättningen är länspolismästarmodellen&lt;br&gt;generellt den lämpligaste lösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian har, utan närmare motivering, förordats att Gotlands län&lt;br&gt;också i fortsättningen skall stå utanför länspolismästarorganisationen. Vi&lt;br&gt;ser dock inget skäl till detta. Av remissyttrandet från länsstyrelsen i&lt;br&gt;Gotlands län framgår att den nuvarande ordningen, enligt vilken polische-&lt;br&gt;fen i det enda polisdistriktet i länet är en polismästare, visat sig ha vissa&lt;br&gt;praktiska olägenheter. Bl.a. har polismästaren hamnat vid sidan av infor-&lt;br&gt;mationsflödet till den regionala polischefskretsen. Vi föreslår att också&lt;br&gt;denna polischef skall var en länspolismästare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har sagts innebär inte att länspolismästarmodellen bör&lt;br&gt;införas utan modifieringar. Erfarenheterna från tillämpningen av denna&lt;br&gt;organisationsform visar att det finns utrymme för förbättringar av den&lt;br&gt;regionala organisationen inom länspolismästarmodellens ram. Det gäller&lt;br&gt;bl.a. formerna för tillsynen och utformningen av ledningsorganisationen&lt;br&gt;närmast under länspolismästaren. Dessa och andra följdfrågor behandlas i&lt;br&gt;närmast följande avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Följdfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Nuvarande föreskrifter i polislagen om&lt;br&gt;länsstyrelsens befogenheter som högsta polisorgan i länet är tillräck-&lt;br&gt;liga även framdeles. Tyngdpunkten i polisverksamheten skall också i&lt;br&gt;fortsättningen ligga på det lokala planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen bör få till särskild uppgift att ha tillsyn över de&lt;br&gt;polismyndigheter där länspolismästare är chef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under länspolismästaren bör det i regel finnas en biträdande&lt;br&gt;länspolismästare. Den regionala ledningsfunktionen under länspo-&lt;br&gt;lismästaren bör organiseras så att den har en egen identitet inom&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länspolismästaren bör i princip vara chef för den största polis-&lt;br&gt;myndigheten i länet, även om polisdistriktet inte omfattar residens-&lt;br&gt;staden. Till följd härav bör den regionala polisledningen omlokali-&lt;br&gt;seras, i Södermanlands län till Eskilstuna, i Älvsborgs län till Borås,&lt;br&gt;i Skaraborgs län till Skövde och i Västernorrlands län till Sundsvall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i allt väsentlig med regeringens Prop. 1991/92: 52&lt;br&gt;bedömning utom såtillvida att det i promemorian förordas att tillsynen&lt;br&gt;över länspolismästarens egen myndighet skall utövas av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionala befogenheter: De flesta remissinstanserna anser att nuvarande&lt;br&gt;föreskrifter i polislagen avseende länsstyrelsens befogenheter är tillräck-&lt;br&gt;liga. Rikspolisstyrelsen däremot håller det inte för uteslutet att det kan&lt;br&gt;krävas en lagändring eftersom polislagen tillkommit under en tid då såväl&lt;br&gt;de regionala som lokala myndigheterna haft begränsad ekonomisk rörelse-&lt;br&gt;frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn: Flertalet remissinstanser instämmer i promemorieförslaget.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen samt länsstyrelserna i Östergötlands, Kalmar, Värm-&lt;br&gt;lands och Norrbottens län anser att rikspolisstyrelsen bör ansvara för&lt;br&gt;tillsynen av länspolismästarens egen polismyndighet. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Kalmar län förordar en ordning där den polisiära expertisen för tillsyn&lt;br&gt;hämtas från annat län. Samma länsstyrelse föreslår vidare, att om tidsbe-&lt;br&gt;gränsade förordnanden för polischefer införs, en kompetent och erfaren&lt;br&gt;resurs bör frigöras ur denna grupp för inspektionsverksamhet. ST-&lt;br&gt;Polisväsende anförde vid utfrågningen att rikspolisstyrelsen bör ha det&lt;br&gt;övergripande ansvaret för inspektionen av länspolismästarmyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningsorganisation: Samtliga remissinstanser utom statskontoret och&lt;br&gt;TCO-OF tillstyrker promemorians förslag. Statskontoret föreslår att dele-&lt;br&gt;gering bör utnyttjas för att minska länspolismästarens arbetsbelastning&lt;br&gt;istället för att inrätta nya chefstjänster. TCO-OF anser att behovet av&lt;br&gt;biträdande länspolismästare bör prövas i varje län och inte införas med&lt;br&gt;automatik. Föreningen Sveriges Polischefer anser däremot att biträdande&lt;br&gt;länspolismästare behövs i alla län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalisering av länspolismästarna: Samtliga remissinstanser samt delta-&lt;br&gt;garna vid utfrågningen tillstyrker de principer som kommer till uttryck i&lt;br&gt;promemorians förslag. Länsstyrelsen i Uppsala län, som tillstyrker princi-&lt;br&gt;perna för länspolismästarens lokalisering, anser emellertid att länsstyrelsen&lt;br&gt;bör få besluta om var i länet länspolismästarmyndigheten skall vara place-&lt;br&gt;rad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I det föregående har förordats att det&lt;br&gt;i hela landet införs en i princip enhetlig regional ledningsorganisation inom&lt;br&gt;polisen. Organisationen bör bygga på länspolismästarmodellen, med de&lt;br&gt;modifieringar som kan behövas för att förbättra modellen mot bakgrund av&lt;br&gt;hittillsvarande erfarenheter och de krav som kommer att ställas på den&lt;br&gt;regionala polisorganisationen i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns givetvis inte skäl att i detta sammanhang ta ställning till alla&lt;br&gt;detaljfrågor när det gäller organisation och verksamhet på regional nivå&lt;br&gt;inom polisen i framtiden. En del av dessa frågor hänger nära samman med&lt;br&gt;utformningen av polisens nya budgetsystem, som — enligt vad som redan&lt;br&gt;anförts — för närvarande bereds inom regeringskansliet med sikte på att&lt;br&gt;föreläggas riksdagen i 1992 års budgetproposition. Sådana frågor be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlas lämpligen i samband med budgetarbetet eller som följdåtgärder Prop. 1991/92: 52&lt;br&gt;efter riksdagens ställningstagande till det nya budgetsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan nu finns det emellertid skäl att ta upp några följdfrågor som rör&lt;br&gt;polisens regionala ledningsorganisation. Det gäller regionala befogenheter,&lt;br&gt;tillsynen över länspolismästarens egen myndighet, den regionala lednings-&lt;br&gt;organisationen närmast under länspolischefen samt lokalisering inom lä-&lt;br&gt;net av länspolismästartjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionala befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen är enligt 6 § polislagen (1984:387) länets högsta polisorgan.&lt;br&gt;Den ansvarar, enligt vad som föreskrivs i paragrafens första stycke, för&lt;br&gt;polisverksamheten i länet och har tillsyn över den verksamhet som bedrivs&lt;br&gt;av polismyndigheterna i länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke föreskrivs att det ankommer på länsstyrelsen&lt;br&gt;att bestämma i vilken utsträckning polispersonal skall ställas till förfo-&lt;br&gt;gande för verksamhet som bedrivs gemensamt för flera polisdistrikt samt&lt;br&gt;att för viss begränsad tid eller för särskilda fall i övrigt bestämma om sådan&lt;br&gt;verksamhet. Den anförda regeln avser alltså s.k. regional polisverksamhet.&lt;br&gt;I fråga om annan polisverksamhet får länsstyrelsen bestämma för att&lt;br&gt;främja en effektiv verksamhet eller annars vid behov. Den regeln fick sin&lt;br&gt;nuvarande lydelse genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1991 (prop. 1989/90:155,1990/91: JuU 1, rskr. 1). Med stöd av denna regel&lt;br&gt;kan länsstyrelsen exempelvis, efter framställning från lokala polis-&lt;br&gt;myndigheter eller på eget initiativ, bestämma om samordning av viss&lt;br&gt;verksamhet eller om samarbete över distriktsgränserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får vidare, i enlighet med vad som föreskrivs i tredje&lt;br&gt;stycket av 6 §, besluta om polisförstärkning från ett polisdistrikt till ett&lt;br&gt;annat län. Den får också helt eller delvis ta över ledningen av polisperso-&lt;br&gt;nalen i länet när särskilda förhållanden föranleder det eller kraven på en&lt;br&gt;enhetlig ledning inom länet är särskilt framträdande. Regeringen kan&lt;br&gt;föreskriva att länsstyrelsen också i andra hänseenden skall leda polisverk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i polislagen bygger på att länsstyrelsen har uppgifter av huvud-&lt;br&gt;sakligen övergripande karaktär när det gäller polisverksamheten inom&lt;br&gt;länet. Tyngdpunkten i polisverksamheten ligger istället på lokal nivå. Det&lt;br&gt;är i princip en sak för polisstyrelserna och polischeferna vid de lokala&lt;br&gt;polismyndigheterna att bestämma hur polisverksamheten där skall bedri-&lt;br&gt;vas, med utgångspunkt från såväl de riktlinjer som statsmakterna har lagt&lt;br&gt;fast som de skiftande lokala förutsättningarna inom polisdistrikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anförs att införandet av länspolismästarmodell självfal-&lt;br&gt;let inte bör få leda till att polisverksamheten förlorar sin lokala tyngdpunkt.&lt;br&gt;Också i fortsättningen bör därför länsstyrelsens uppgifter som högsta&lt;br&gt;polisorgan i länet vara av huvudsakligen övergripande karaktär. Att läns-&lt;br&gt;styrelsen enligt polislagen ansvarar för polisverksamheten i länet får dock,&lt;br&gt;enligt vad som anförs i promemorian, anses innebära att det ytterst är&lt;br&gt;länsstyrelsen som svarar för att statsmakternas prioriteringar och riktlinjer&lt;br&gt;för polisverksamheten förverkligas samt att polisverksamheten i länet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedrivs säkert och effektivt. Frågor om samordning och samverkan, både Prop. 1991/92: 52&lt;br&gt;mellan polismyndigheter inom länet och mellan polisen i skilda län, bör&lt;br&gt;därvid i framtiden vara en viktig uppgift för länsstyrelsen. I det samman-&lt;br&gt;hanget bör enligt promemorian länsstyrelsen exempelvis kunna ta initiativ&lt;br&gt;till, och vid behov besluta om, gemensam användning av administrativa&lt;br&gt;resurser, olika former av stöd i operativt hänseende från en polismyndighet&lt;br&gt;till en eller flera andra polismyndigheter eller samordnade polisinsatser&lt;br&gt;mot brottslighet eller andra företeelser som berör fler än ett polisdistrikt.&lt;br&gt;Till detta kommer ekonomiadministrativa uppgifter inom ramen for det&lt;br&gt;nya budgetsystemet inom polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter och befogenheter for den regionala polisorganisationen&lt;br&gt;som nu har berörts ryms enligt promemorian inom polislagens nuvarande&lt;br&gt;lydelse. De regler om fördelning av uppgifter och befogenheter mellan lokal&lt;br&gt;och regional nivå som gäller idag enligt polislagen behöver därför inte&lt;br&gt;ändras till följd av införandet av länspolismästarmodellen i hela landet.&lt;br&gt;Däremot finns det enligt promemorian skäl att i författningar av lägre&lt;br&gt;valör, bl.a. polisförordningen, precisera vilka krav som, inom ramen för&lt;br&gt;lagens regler, i fortsättningen skall ställas på den regionala polisledningen,&lt;br&gt;exempelvis när det gäller att tillse att statsmakternas prioriteringar för&lt;br&gt;polisverksamheten genomförs. Också införandet av nytt budgetsystem och&lt;br&gt;ett till det kopplat nytt planeringssystem för polisen kommer att kräva nya&lt;br&gt;eller ändrade förordningsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan i allt väsentligt ställa sig bakom vad som anförs i&lt;br&gt;promemorian om de regionala befogenheterna och som har godtagits av&lt;br&gt;nästan alla instanser som uttalat sig i frågan. Det får således anses klart att&lt;br&gt;reglerna i polislagen om länsstyrelsens befogenheter som högsta polisorgan&lt;br&gt;i länet är tillräckliga även i fortsättningen som den lagliga grunden för att&lt;br&gt;utöva det regionala chefskapet inom polisen. Med hänsyn till att det från&lt;br&gt;några håll uttalats osäkerhet beträffande gränsdragningen mellan de lokala&lt;br&gt;respektive de regionala polisorganens uppgifter kan det dock finnas skäl att&lt;br&gt;utveckla detta ämne något mera än vad som gjorts i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för frågan om befogenhetsfördelningen inom polisvä-&lt;br&gt;sendet är att tyngdpunkten i polisverksamheten ligger på lokal nivå. De&lt;br&gt;bedömningar i denna fråga som gjordes i samband med polisreformen&lt;br&gt;under 1980-talet har fortfarande bärkraft. Det bör alltså även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen vara den lokala polisstyrelsen som inom sitt distrikt svarar för att&lt;br&gt;polisverksamheten fullgörs på avsett sätt och gör de prioriteringar som&lt;br&gt;behövs med hänsyn till lokala förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är det klart att behovet av samverkan och samordning i fråga&lt;br&gt;om polismyndigheternas verksamhet ökar. En nära samverkan mellan&lt;br&gt;olika enheter inom polisen — och självfallet också andra sektorer av&lt;br&gt;samhället — är en förutsättning för att polisen skall kunna arbeta effektivt&lt;br&gt;och på sikt kunna bryta utvecklingen mot allt större brottslighet. Också de&lt;br&gt;ökande kraven på effektivitet som ställs på statsförvaltningen i allmänhet&lt;br&gt;gör det nödvändigt att polismyndigheterna finner ändamålsenliga och&lt;br&gt;resursbesparande former för samverkan. En sådan samverkan innebär inte&lt;br&gt;avsteg från principen att verksamhetens tyngdpunkt ligger på det lokala&lt;br&gt;planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen bör i fortsättningen spela en mera aktiv roll när det gäller&lt;br&gt;att utveckla samverkan och samordning av polismyndighetens verksamhet&lt;br&gt;i syfte att länets samlade polisresurser skall kunna användas så effektivt&lt;br&gt;som möjligt. Med sin överblick över både behov och resurser inom länet&lt;br&gt;bör den regionala polisledningen ha goda förutsättningar för att kunna se&lt;br&gt;på vilka områden samarbetsbehov kan finnas och hur samarbetet lämpli-&lt;br&gt;gen bör läggas upp. Länsstyrelsens arbete med att utveckla det polisiära&lt;br&gt;samarbetet inom länet bör givetvis ske i nära samverkan med de lokala&lt;br&gt;polismyndigheterna. Samtliga polischefer inom länet bör känna ett ansvar&lt;br&gt;för att åstadkomma en effektiv polisiär samverkan inom länet och över&lt;br&gt;länsgränsema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall bör effektivitetsvinster kunna uppnås genom en samverkan&lt;br&gt;i fasta, organiserade former mellan polismyndigheterna. Exempelvis kan&lt;br&gt;polismyndigheter samarbeta i fråga om sådana funktioner som vaktha-&lt;br&gt;vande befäl, beredskapstjänstgöring, utryckningsverksamhet, olika slag av&lt;br&gt;specialistkompetens, vissa administrativa stödfunktioner, viss specialut-&lt;br&gt;rustning etc. Genom en sådan organiserad samverkan kan man frigöra&lt;br&gt;resurser för angelägna ändamål som annars kan bli eftersatta. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen får, som nyss framgått, med stöd av regler i 6 § andra stycket polislagen&lt;br&gt;bestämma om sådan samverkan (prop. 1989/90:155 s. 55, 1990/91: JuUl,&lt;br&gt;rskr. 1). Det bör vara en viktig uppgift för den regionala polisledningen att&lt;br&gt;verka för en ökad samverkan av detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En delvis annan form av samverkan är att inrikta polisverksamheten&lt;br&gt;inom länet mot gemensamma mål, t.ex. genom samordnade aktioner över&lt;br&gt;distriktsgränserna mot narkotikabrott. Också detta kan öka verksamhetens&lt;br&gt;effektivitet. Det gäller dock för länsstyrelsen att inte lägga upp denna&lt;br&gt;samverkan så att man rubbar principen om att tyngdpunkten i polisverk-&lt;br&gt;samheten skall ligga lokalt. I första hand bör den regionala polisledningen&lt;br&gt;genom ett fortlöpande samråd med de lokala polisledningama söka åstad-&lt;br&gt;komma en samsyn i fråga om länets polisverksamhet. Det bör särskilt&lt;br&gt;understrykas att åklagarmyndigheterna bör ha en viktig roll i detta arbete.&lt;br&gt;Samråd av detta slag bör kunna komma till uttryck i polismyndigheternas&lt;br&gt;planeringsdokument (jfr 4 kap. 1 § polisförordningen) i form av gemen-&lt;br&gt;samma målformuleringar, resurser avsatta för gemensamma aktioner osv.&lt;br&gt;Det bör alltså i första hand vara de lokala polismyndigheterna som tar&lt;br&gt;ställning till samverkansfrågor av detta slag. Som framhållits i förarbetena&lt;br&gt;till polislagen (prop. 1983/84:111 s. 68) är det inte en uppgift för länssty-&lt;br&gt;relsen att fortlöpande meddela direktiv om sådan polisverksamhet som&lt;br&gt;primärt faller inom den lokala polisstyrelsens kompetensområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har enligt polislagen tillsyn över den verksamhet som&lt;br&gt;bedrivs av polismyndigheterna i länet. Tillsynen kan sägas ha flera sidor.&lt;br&gt;En sida är att tillse att verksamheten följer givna regler och att ingripa&lt;br&gt;exempelvis om formellt felaktiga rutiner upptäcks eller om en befattnings-&lt;br&gt;havare vid en polismyndighet brutit mot gällande bestämmelser. I det&lt;br&gt;sistnämnda fallet kan det bli aktuellt att tillämpa särskilda förfarande-&lt;br&gt;regler, t.ex. reglerna i rättegångsbalken om förundersökning och i polisfö-&lt;br&gt;rordningen om utredning om misstanke mot polisman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan sida av tillsynen gäller uppföljning av polisverksamheten i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länet för att kontrollera att verksamheten bedrivs effektivt och i enlighet&lt;br&gt;med givna prioriteringar. Detta slag av tillsyn måste givetvis utövas med&lt;br&gt;beaktande av att de lokala polismyndigheterna har en stor frihet att själva&lt;br&gt;bestämma om sin verksamhet. Om länsstyrelsen uppmärksammar forhål-&lt;br&gt;landen som inte är godtagbara är det i många fall lämpligt att söka&lt;br&gt;åstadkomma rättelse genom påpekanden eller anmaningar. Om inte detta&lt;br&gt;är tillräckligt har länsstyrelsen i många fall möjlighet att själv göra&lt;br&gt;behövliga ändringar i polismyndighetens beslut med stöd av polislagen&lt;br&gt;(prop. 1983/84:111 s. 68). En alternativ åtgärd kan vara att anmäla&lt;br&gt;förhållandet till rikspolisstyrelsen, som är central tillsynsmyndighet för&lt;br&gt;polisväsendet (7 § polislagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om formerna for tillsyn över länspolismästarens egen polismyn-&lt;br&gt;dighet behandlas längre fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter och befogenheter för länsstyrelsen som grundas på polisla-&lt;br&gt;gen kommer alltså att vara desamma efter införandet av en generell&lt;br&gt;regional ledningsorganisation. Skillnaden blir att det skapas bättre organi-&lt;br&gt;satoriska och andra förutsättningar för länsstyrelsen att utöva uppgifterna&lt;br&gt;än vad som hittills varit fallet. En nyhet som torde införas samtidigt med&lt;br&gt;den nya organisationen är däremot det nya budgetsystemet för polisväsen-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett införande av mål- och resultatorienterad styrning inom polisväsen-&lt;br&gt;det kommer bl.a. att innebära en betydelsefull delegering av ekonomiad-&lt;br&gt;ministrativa uppgifter från central till lokal och regional nivå. Det innebär&lt;br&gt;att de lokala polismyndigheternas redan idag stora självständighet kommer&lt;br&gt;att bli än större. De ekonomiadministrativa uppgifter som kommer att&lt;br&gt;läggas på regional nivå kommer i princip att gälla sådant som idag sköts på&lt;br&gt;central nivå och kommer alltså inte att innebära att det lokala självbestäm-&lt;br&gt;mandet inskränks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att införa en ny styrning är att det finns ett välfunge-&lt;br&gt;rande system för planering och uppföljning. Rikspolisstyrelsen har utarbe-&lt;br&gt;tat ett sådant system som redovisats i en rapport till regeringen i april 1991.&lt;br&gt;Det bygger bl.a. på att verksamhetsmål formuleras av de lokala polismyn-&lt;br&gt;digheterna respektive, när det gäller de regionala enheterna, av länsstyrel-&lt;br&gt;serna. Uppföljningen ordnas så att verksamheten redovisas i såväl verk-&lt;br&gt;samhetstermer som ekonomiska termer. Planerings- och uppföljningssy-&lt;br&gt;stemet utgör en förutsättning för att kunna följa upp och utvärdera verk-&lt;br&gt;samheten bl.a. för att kunna förse statsmakterna med ett beslutsunderlag&lt;br&gt;samt för att ge ett underlag till polismyndigheternas egna ledningsfunktio-&lt;br&gt;ner. Också för länsstyrelserna kommer det dock att medföra förbättringar.&lt;br&gt;Bl.a. kommer den regionala polisledningen att få en bättre grund att stå på&lt;br&gt;när det gäller att samordna länets polisverksamhet och att utöva tillsyn&lt;br&gt;över att statsmakternas intentioner för verksamheten förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har, som redan nämnts, tillsyn över den verksamhet som&lt;br&gt;bedrivs av polismyndigheterna i länet (6 § polislagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i princip en uppgift för länspolischefen respektive länspolis-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mästaren att fullgöra länsstyrelsens tillsynsfunktion på polisområdet (se Prop. 1991/92: 52&lt;br&gt;3 kap. 6 § polisförordningen). För länspolismästarmyndigheten gäller&lt;br&gt;emellertid enligt länsstyrelseinstruktionen, att länspolismästaren på grund&lt;br&gt;av jäv inte får utöva tillsyn över den polismyndighet, for vilken han eller&lt;br&gt;hon själv är chef. Vid införandet av länspolismästarmodellen förutsattes&lt;br&gt;att länsstyrelsens tillsyn över länspolismästarens egen myndighet skulle&lt;br&gt;kunna fullgöras genom att länsstyrelsen anlitade biträde av utomstående&lt;br&gt;polisiär expertis, exempelvis från rikspolisstyrelsen. I praktiken har emel-&lt;br&gt;lertid denna lösning endast sällan kommit till användning. Tillsynen över&lt;br&gt;länspolismästarens egen polismyndighet har därför kommit att bli efter-&lt;br&gt;satt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän (JO), som tillstyrkt att länspolismästarmodell&lt;br&gt;införs generellt, har betonat vikten av att man finner lämpliga lösningar på&lt;br&gt;de jävsfrågor som är förenade med modellen. Tillsynen över länspolis-&lt;br&gt;mästamas egna myndigheter har enligt JO inte fungerat tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om formen for tillsyn över de polismyndigheter där länspolis-&lt;br&gt;mästaren är chef bör givetvis lösas med det snaraste. I promemorian har&lt;br&gt;förordats att man även i fortsättningen skall bygga på principen att läns-&lt;br&gt;styrelsen svarar for tillsynen och att rikspolisstyrelsen skall ställa biträde&lt;br&gt;till förfogande. Med hänsyn till att den ordningen inte har fungerat särskilt&lt;br&gt;väl hittills anser vi emellertid att en annan lösning bör väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör istället rikspolisstyrelsen vid sidan av länsstyrel-&lt;br&gt;sens tillsynsansvar ges ett särskilt ansvar när det gäller tillsynen över&lt;br&gt;länspolismästamas myndigheter. Den lösningen är organisatoriskt enkel&lt;br&gt;och säkert den mest effektiva. Därigenom uppnår man också att rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen på ett naturligt sätt kan följa verksamheten vid de regionala&lt;br&gt;ledningsfunktionerna, vilket är viktigt med hänsyn till deras nyckelställ-&lt;br&gt;ning inom den lokala polisorganisationen. Det finns inte skäl att befara att&lt;br&gt;— som anförs i promemorian — en sådan tillsyn skulle urholka länsstyrel-&lt;br&gt;sens ställning som högsta polisorgan i länet. Tvärtom framstår det som&lt;br&gt;naturligt att den myndighet i vilken länsstyrelsens polisiära ledningsfunk-&lt;br&gt;tion har sin organisatoriska bas också står under tillsyn av det centrala&lt;br&gt;tillsynsorganet inom polisväsendet. En sådan tillsynsuppgift for rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen står inte i någon motsatsställning till den tillsyn som rikspolissty-&lt;br&gt;relsen utövar gentemot polisväsendet som helhet, bl.a. i form av funktions-&lt;br&gt;vis tillsyn när det gäller exempelvis ekonomi- och personaladministration&lt;br&gt;eller dataverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsens uppgifter när det gäller tillsyn över länspolismästar-&lt;br&gt;nas myndigheter bör regleras i förordningsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledningsorganisation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tre av de län där länspolismästarmodellen tillämpas finns en biträdande&lt;br&gt;länspolismästare. Det gäller Stockholms län, Göteborgs och Bohus län&lt;br&gt;samt Malmöhus län. Den biträdande länspolismästaren är länspolismästa-&lt;br&gt;rens ställföreträdare både som regional och som lokal polischef. Den&lt;br&gt;biträdande länspolismästaren utövar länspolismästarens tjänst när denne&lt;br&gt;har förhinder och biträder i övrigt länspolismästaren enligt vad denne&lt;br&gt;bestämmer (se 3 kap. 5 och 6 §§ polisförordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om den närmare arbetsfördelningen mellan läns- Prop. 1991/92: 52&lt;br&gt;polismästare och biträdande länspolismästare anfördes i 1983 års polispro-&lt;br&gt;position (prop. 1983/84:89) att de regionala frågorna borde ses som läns-&lt;br&gt;polismästarens primära uppgift. Självfallet kunde, enligt vad som vidare&lt;br&gt;anfördes, även större lokala frågor av såväl operativ som administrativ&lt;br&gt;natur falla på denne. Med denna utgångspunkt borde den biträdande&lt;br&gt;länspolismästaren förutom de löpande frågorna i distriktet även förutsät-&lt;br&gt;tas ta befattning med vissa rutinärenden av regional natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den utvärdering som gjorts av länspolismästarmodellen framgår att&lt;br&gt;organisationen med en biträdande länspolismästare har fallit väl ut. Den&lt;br&gt;har inneburit en välbehövlig förstärkning av den regionala polisledningen.&lt;br&gt;Erfarenheterna har dock visat att det inte alltid är möjligt att dra den&lt;br&gt;inbördes gränsen mellan länspolismästarens och biträdande länspolis-&lt;br&gt;mästarens arbetsuppgifter så entydigt som antogs när den nya organisatio-&lt;br&gt;nen infördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i samband med den nyss nämnda utvärderingen framfördes från&lt;br&gt;många håll att det fanns behov av en biträdande länspolismästare i alla län&lt;br&gt;där länspolismästarmodellen tillämpas. Vid den nu pågående översynen av&lt;br&gt;organisationsstrukturen inom polisen har i linje härmed framförts, att&lt;br&gt;övergången till länspolismästarmodell i hela landet bör kombineras med&lt;br&gt;att biträdande länspolismästare införs i alla eller åtminstone de flesta län.&lt;br&gt;Denna uppfattning har framförts av de flesta som yttrat sig i frågan vid&lt;br&gt;civildepartementets utfrågning och i samband med remissbehandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i vissa fall redan idag vara svårt för en länspolismästare att&lt;br&gt;hinna med både sina regionala arbetsuppgifter och de uppgifter som hänför&lt;br&gt;sig till rollen som lokal polischef. I framtiden kommer trycket på länspo-&lt;br&gt;lismästaren att öka med hänsyn till de nya uppgifter som torde komma att&lt;br&gt;anförtros den regionala ledningsorganisationen, inte minst inom det nya&lt;br&gt;budgetsystemet. Det är uppenbarligen av stor betydelse att länspolismästa-&lt;br&gt;ren kan ägna de regionala frågorna den uppmärksamhet som erfordras,&lt;br&gt;utan att ledningen av den egna polismyndigheten eftersätts. Det är också&lt;br&gt;viktigt för kontinuiteten i den regionala ledningen att länspolismästaren&lt;br&gt;har en kvalificerad ställföreträdare, som är väl insatt i de regionala frågorna&lt;br&gt;och som vid behov kan rycka in i länspolismästarens ställe, inte bara vid&lt;br&gt;förfall för länspolismästaren utan också annars då länspolismästaren inte&lt;br&gt;lämpligen själv kan svara för handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl i ett regionalt perspektiv som när det gäller verksamheten vid den&lt;br&gt;egna myndigheten finns det alltså ett behov av en kvalificerad kraft för att&lt;br&gt;avlasta länspolismästaren arbetsuppgifter. Det är viktigt att befattningen&lt;br&gt;som länspolismästarens ställföreträdare har en så hög tjänsteställning att&lt;br&gt;den lockar kvalificerade polischefer. Detta är en förutsättning för att&lt;br&gt;ställföreträdaren skall kunna uppträda med tillräcklig auktoritet både på&lt;br&gt;det regionala och på det lokala planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det nu anförda bör som ett riktmärke gälla, att det&lt;br&gt;närmast under länspolismästaren skall finnas en biträdande länspolis-&lt;br&gt;mästare. Från detta bör undantag kunna göras exempelvis i fråga om de&lt;br&gt;minsta länen. Det bör vara en sak för regeringen att ta ställning till dessa&lt;br&gt;organisationsfrågor. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt bör statsmakterna inte detaljreglera organisationen av de regio- Prop. 1991/92:52&lt;br&gt;nala ledningsorganen inom polisen. På detta område liksom i allmänhet&lt;br&gt;inom den statliga förvaltningen bör myndigheterna själva bestämma om&lt;br&gt;sin närmare organisation. Uppenbarligen kan behov och förutsättningar i&lt;br&gt;övrigt variera från län till län när det gäller lämplig organisation for de&lt;br&gt;regionala ledningsorganen under länspolismästaren. Det är också viktigt&lt;br&gt;att det finns möjlighet for myndigheten att göra försök med nya organisa-&lt;br&gt;tionsformer. Dock bör framhållas vikten av att den regionala ledningsor-&lt;br&gt;ganisationen ges en egen identitet utåt. I detta ligger att det inom länspo-&lt;br&gt;lismästarens myndighet alltid bör finnas ett organ, eller åtminstone en&lt;br&gt;befattningshavare, som har överblicken över de regionala ärendena och till&lt;br&gt;vilken tjänstemän vid de lokala polismyndigheterna eller andra kan vända&lt;br&gt;sig i regionala angelägenheter. En annan organisatorisk fråga som måste&lt;br&gt;beaktas är att sådana ärenden som inrymmer en intressekonflikt mellan&lt;br&gt;den lokala och den regionala nivån inom polisen hanteras så att det inte&lt;br&gt;föranleder misstankar om partiskhet i handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalisering av länspolismästarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länspolismästama är, i de län där sådana förekommer idag, utan undantag&lt;br&gt;stationerade i respektive läns residensstad. I dessa län är residensstaden&lt;br&gt;samtidigt centralort for den största polismyndigheten i länet, för vilken&lt;br&gt;länspolismästaren följaktligen är chef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland övriga län finns emellertid några, där länsstyrelsen inte är belägen&lt;br&gt;i den största polismyndighetens distrikt. Det gäller Södermanlands län,&lt;br&gt;Östergötlands län, Älvsborgs län, Skaraborgs län och Västemorrlands län.&lt;br&gt;Vid en övergång till länspolismästarmodell blir det nödvändigt att, när det&lt;br&gt;gäller dessa län, ta ställning till om länspolismästaren skall vara chef for det&lt;br&gt;polisdistrikt där länsstyrelsen är belägen eller for det distrikt där den&lt;br&gt;största polismyndigheten i länet finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Argument kan anföras till stöd för bägge lösningarna. Att länspolis-&lt;br&gt;mästaren utövar sin regionala funktion på länsstyrelsens vägnar talar för en&lt;br&gt;lokalisering till residensstaden. En sådan lokalisering underlättar givetvis&lt;br&gt;kontakterna både med länsstyrelsen och med andra regionala organ som är&lt;br&gt;lokaliserade till samma ort. Däremot talar vikten av att länspolismästaren&lt;br&gt;disponerar effektiva ledningsorgan och en utbyggd polisiär organisation i&lt;br&gt;övrigt inom sin egen myndighet för att denne bör vara chef for den största&lt;br&gt;polismyndigheten i länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömning av denna fråga bör särskild vikt fastas vid att länspolis-&lt;br&gt;mästaren omedelbart förfogar över resurser, med vars hjälp en effektiv&lt;br&gt;regional verksamhet kan utövas. Det gäller naturligtvis i första hand&lt;br&gt;funktioner for den regionala ledningen och for sådan operativ verksamhet&lt;br&gt;som bedrivs regionalt, t.ex. av regionala trafikavdelningar eller av regio-&lt;br&gt;nala kriminalrotlar. Det kan dock även vara fråga om resurser for att stödja&lt;br&gt;andra polismyndigheter genom polisförstärkning eller på annat sätt. Att&lt;br&gt;länspolismästaren omedelbart förfogar över en större sammanhållen polis-&lt;br&gt;styrka inom länet utgör en förutsättning for att fullt ut kunna uppnå de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organisatoriska och operativa fördelar som länspolismästarmodellen er-&lt;br&gt;bjuder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturligtvis är det också viktigt att länspolismästaren har goda kontak-&lt;br&gt;ter med länsstyrelsen och andra regionala organ i residensstaden. Dessa&lt;br&gt;kontakter behöver emellertid inte alltid ske i form av personliga samman-&lt;br&gt;träffanden utan kan, åtminstone i mera rutinmässiga frågor, ofta ske&lt;br&gt;enklare och snabbare på telefon eller med andra telekommunikationer.&lt;br&gt;Den olägenhet som kan ligga i att länspolismästaren och i vissa fall andra&lt;br&gt;befattningshavare med regionala uppgifter då och då måste bege sig till&lt;br&gt;residensstaden för att delta exempelvis i sammanträden på länsstyrelsen är&lt;br&gt;inget avgörande hinder mot en lokalisering av länspolismästama som har&lt;br&gt;stora verksamhetsmässiga fördelar i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda leder till att länspolismästaren i princip bör lokaliseras till&lt;br&gt;den största polismyndigheten i länet. Det innebär att länspolismästaren&lt;br&gt;kominer att lokaliseras, i Södermanlands län till Eskilstuna, i Älvsborgs län&lt;br&gt;till Borås, i Skaraborgs län till Skövde och i Västemorrlands län till&lt;br&gt;Sundsvall. När det gäller Östergötlands län anser vi dock att avsteg bör&lt;br&gt;göras från denna princip genom att länspolismästaren lokaliseras till Lin-&lt;br&gt;köping. Polisstyrkan i Norrköping är visserligen större än i Linköping, men&lt;br&gt;skillnaden är inte så stor att den motiverar en omlokalisering av den&lt;br&gt;regionala polisledningen. Samtliga berörda länsstyrelser har i sina remiss-&lt;br&gt;yttranden förordat den nu redovisade lösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av länspolismästarmodellen har ett nära samband med införan-&lt;br&gt;det av nytt budgetsystem för polisen (se avsnitt 4.1). Det är därför angelä-&lt;br&gt;get att de båda reformerna samordnas tidsmässigt och organisatoriskt.&lt;br&gt;Detta är en sak för regeringen att beakta bl.a. vid utfärdande av planerings-&lt;br&gt;direktiv och regleringsbrev inför övergången till den nya ordningen. Det&lt;br&gt;gäller bl. a. att snarast vidareutveckla den ekonomiadministrativa kompe-&lt;br&gt;tensen på regional nivå inom polisen. Det är också nödvändigt att stödja de&lt;br&gt;regionala polisledningama med den ytterligare kompetens som de kan&lt;br&gt;behöva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I proposition 1989/90:155 om förnyelse inom polisen har berörts en&lt;br&gt;fråga om att införa tidsbegränsade chefsförordnanden för högre chefer&lt;br&gt;inom polisen. För en utveckling i sådan riktning talar, enligt vad som&lt;br&gt;anförs i propositionen, det väsentligt ökade chefsansvar som i framtiden&lt;br&gt;kommer att vila på myndighetschefema inom polisen till följd av det nya&lt;br&gt;budgetsystemet och de vidgade krav på myndighetschefemas förmåga att&lt;br&gt;genom olika ledningsåtgärder öka effektiviteten inom olika verksamhets-&lt;br&gt;områden. Riksdagen hade ingen erinran mot det anförda (1990/91: JuU 1,&lt;br&gt;rskr. 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1989-90 års avtalsrörelse träffades ett särskilt rationaliseringsavtal för&lt;br&gt;polisväsendet. Som en av flera generellt verkande åtgärder enligt avtalet&lt;br&gt;överenskom parterna om ett partsuttalandé till stöd för att visstidsförord-&lt;br&gt;nanden införs i någon form för myndighetschefer och viss annan polis-&lt;br&gt;chefspersonal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det nu anförda har inom civildepartementet utarbetats Prop. 1991 /92: 52&lt;br&gt;en promemoria med förslag till en ordning med tidsbegränsade chefs-&lt;br&gt;förordnanden inom polisväsendet. I promemorian föreslås att systemet&lt;br&gt;skall omfatta polisöverintendenter, polismästare, biträdande länspolismä-&lt;br&gt;stare och länspolismästare samt vissa befattningshavare inom rikspolissty-&lt;br&gt;relsen. Förslaget bygger på att de berörda tjänstemännen skall ha tillsvida-&lt;br&gt;reanställning med placering för en begränsad tid i en viss chefsbefattning.&lt;br&gt;Före utgången av förordnandetiden i chefsfunktionen prövas om för-&lt;br&gt;ordnandet skall förlängas eller om chefskapet skall upphöra. Det kan ske&lt;br&gt;t.ex. genom att tjänstemannen placeras på en annan chefsbefattning,&lt;br&gt;placeras i en stabsfunktion eller får andra kvalificerade uppgifter. Tiden för&lt;br&gt;placering i en viss chefsfunktion bör enligt förslaget vara sex år eller,&lt;br&gt;särskilt vid omförordnande, kortare tid, exempelvis tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudsyftet med det föreslagna systemet är att stimulera till och under-&lt;br&gt;lätta ökad rörlighet i chefsbefattningar. Den prövning som skall ske vid&lt;br&gt;förordnandetidens utgång skall göras med hänsyn både till behovet av&lt;br&gt;chefskompetens i verksamheten och till tjänstemannens utvecklingsbehov&lt;br&gt;och önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remitterats till berörda fackliga organisationer för&lt;br&gt;yttrande. Organisationerna har i princip anslutit sig till förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är för tidigt att ta ställning till om promemorieförslagen skall&lt;br&gt;genomföras fullt ut. Vi anser dock att tidsbegränsade förordnanden bör&lt;br&gt;införas för länspolismästare och biträdande länspolismästare i huvudsaklig&lt;br&gt;överensstämmelse med vad som förordas i promemorian. Det innebär att&lt;br&gt;länspolismästare och biträdande länspolismästare kommer att förordnas&lt;br&gt;tills vidare på sin tjänst, med placering viss tid i chefsbefattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med reformen avvecklas länspolischefsexpeditionema. Polis-&lt;br&gt;mästartjänstema vid de polismyndigheter där länspolismästare skall finnas&lt;br&gt;dras in och ersätts med tjänster som länspolismästare och, i förekommande&lt;br&gt;fall, biträdande länspolismästare. Man torde kunna förutsätta att de så-&lt;br&gt;lunda frigjorda länspolischeferna, biträdande länspolischeferna och polis-&lt;br&gt;mästarna i de flesta fall kommer att utnämnas på någon av de nyinrättade&lt;br&gt;tjänsterna. I den mån så inte blir fallet skall vederbörande tjänsteman&lt;br&gt;erbjudas en lämplig lösning, exempelvis i form av expertuppdrag eller&lt;br&gt;liknande kvalificerade uppgifter inom polisväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör i sammanhanget framhållas att tjänsterna som länspolischef är&lt;br&gt;fullmaktstjänster (jfr 7 kap. 8 § lagen 1976:600 om offentlig anställning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När länspolischefsexpeditionema upphör frigörs också ett antal tjänster&lt;br&gt;som kommissarie och inspektör som är placerade där. I administrativt&lt;br&gt;hänseende tillhör dessa tjänster den lokala polisorganisationen, till vilken&lt;br&gt;de aktuella befattningshavarna återgår i och med omorganisationen. I&lt;br&gt;många fall bör det vara naturligt att använda denna personal i regionala&lt;br&gt;funktioner hos länspolismästama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också den administrativa personalen vid länspolischefsexpeditionema&lt;br&gt;kommer att frigöras. Denna personal har anställning vid länsstyrelsen. Det&lt;br&gt;får förutsättas att åtminstone en del av dessa tjänstemän erbjuds anställ-&lt;br&gt;ning inom polisen vid uppbyggnaden av de nya regionala funktionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu berörda reformerna inom polisen bör givetvis utvärderas för att Prop. 1991/92:52&lt;br&gt;eventuella brister snabbt skall kunna uppmärksammas och rättas till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till angelägenheten av att organisationsförändringarna kan&lt;br&gt;träda i kraft den 1 juli 1992 och att de nyinrättade tjänsterna då har tillsatts&lt;br&gt;bör förslagen behandlas av riksdagen under hösten 1991.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Ärendet till riksdagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen hemställer att riksdagen godkänner de i propositionen före-&lt;br&gt;slagna riktlinjerna för den regionala ledningsorganisationen inom polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av promemorian&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen är högsta polisorgan i länet. För närvarande finns två olika&lt;br&gt;organisationsmodeller for ledning av polisverksamheten på regional nivå.&lt;br&gt;Den ena, som benämns länspolischefsmodellen, tillkom i samband med&lt;br&gt;förstatligandet år 1965. Den andra, benämnd länspolismästarmodellen,&lt;br&gt;infördes första gången genom riksdagsbeslut år 1984 (SFS 1984:730) och är&lt;br&gt;nu genomförd i åtta län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandlingen av proposition 1989/90:155 om förnyelse inom poli-&lt;br&gt;sen uttalade riksdagens justitieutskott att länspolismästarmodellen hade&lt;br&gt;fungerat väl där den införts och att det därför fanns anledning överväga att&lt;br&gt;införa denna modell också för övriga län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I början av år 1991 igångsattes inom civildepartementet en översyn av&lt;br&gt;organisationsstrukturen inom polisväsendet. Målet för översynen skulle&lt;br&gt;vara att föreslå de förändringar i fråga om organisation och uppgifter på&lt;br&gt;alla nivåer som krävs för att kunna fortsätta decentraliseringsarbetet och&lt;br&gt;som behövs för att polisen skall kunna fungera effektivt under förändrade&lt;br&gt;budgetmässiga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under beredningen av ärendet har vid civildepartementet hållits en&lt;br&gt;utfrågning angående övergång till länspolismästarmodell i hela landet.&lt;br&gt;Deltagare var bl.a. företrädare för polisen och myndigheter som samarbe-&lt;br&gt;tar med polisen. I underlaget för promemorian ingår också en utvärdering&lt;br&gt;av länspolismästarmodellen, som gjorts på regeringens uppdrag av rikspo-&lt;br&gt;lisstyrelsen och länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON). Utvärde-&lt;br&gt;ringen har redovisats i en rapport från dessa myndigheter år 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anförs att tiden nu får anses mogen för att gå över till en&lt;br&gt;enhetlig regional ledningsorganisation inom polisen. Som motivering an-&lt;br&gt;förs bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länspolischefsmodellen och länspolismästarmodellen har ingående ana-&lt;br&gt;lyserats såväl inom 1975 års polisutredning som i 1981 års polisberedning.&lt;br&gt;Båda har sina fördelar. Länspolischefsmodellen knyter genom sin organi-&lt;br&gt;satoriska tillhörighet till länsstyrelsen polisverksamheten närmare annan&lt;br&gt;samhällsverksamhet. När det gäller den regionala tillsynen har denna&lt;br&gt;modell också fördelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller de regionala ledningsuppgifterna uppvisar denna modell&lt;br&gt;brister genom att länspolischefen inte förfogar över några regionala polis-&lt;br&gt;styrkor. Denne har endast en indirekt ledning över länets polisresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länspolismästarmodellen har visat sig överlägsen när det gäller lednings-&lt;br&gt;funktionen. Länspolismästaren har en direkt ledning över polisresurserna&lt;br&gt;vid den polismyndighet för vilken han är chef. Denna modell erbjuder&lt;br&gt;fördelar även i samverksanssituationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas idag grund för att skapa motsvarande goda förutsättningar&lt;br&gt;för ledning av polisverksamheten inom ramen för länspolischefsmodellen.&lt;br&gt;Detta skulle kräva omfattande resursförstärkningar och organisations-&lt;br&gt;förändringar som inte framstår som realistiska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en nackdel med länspolismästarmodellen har åberopats problem&lt;br&gt;med tillsynen av länspolismästarmyndigheten. Detta har emellertid en av&lt;br&gt;länsstyrelserna löst genom att en chefstjänsteman vid länsstyrelsen med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biträde av polisiär expertis från länsstyrelsen utfört tillsynen av länspolis-&lt;br&gt;mästarmyndigheten i berört län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu åberopade leder till att länspolismästarmodellen framstår som&lt;br&gt;den organisationsmodell som har störst möjligheter att klara av de krav&lt;br&gt;som kommer att ställas på polisväsendet i en nära framtid. På grund härav&lt;br&gt;föreslås att länspolismästarmodellen införs i samtliga län utom Gotlands&lt;br&gt;län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande föreskrifter i polislagen om länsstyrelsens befogenheter som&lt;br&gt;högsta polisorgan i länet är, enligt vad som anförs i promemorian, tillräck-&lt;br&gt;liga även med föreslagen ändring av den regionala organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formerna för utövande av länsstyrelsens befogenhet att utöva tillsyn&lt;br&gt;över verksamheten vid polismyndigheterna i länet bör regleras i särskild&lt;br&gt;ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länspolismästaren bör som huvudregel vara chef för den största polis-&lt;br&gt;myndigheten i länet, även om polisdistriktet inte omfattar residensstaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under länspolismästaren bör i regel finnas en biträdande länspolis-&lt;br&gt;mästare. Under länspolismästaren och den biträdande länspolismästaren&lt;br&gt;bör den regionala ledningsfunktionen organiseras så att den har en egen&lt;br&gt;identitet inom myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgivits av&lt;br&gt;riksåklagaren, statskontoret, riksrevisionsverket, rikspolisstyrelsen, läns-&lt;br&gt;styrelsen i Stockholms län, länsstyrelsen i Uppsala län, länsstyrelsen i&lt;br&gt;Södermanlands län, länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Jön-&lt;br&gt;köpings län, länsstyrelsen i Kronobergs län, länsstyrelsen i Kalmar län,&lt;br&gt;länsstyrelsen i Gotlands län, länsstyrelsen i Blekinge län, länsstyrelsen i&lt;br&gt;Kristianstads län, länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Hallands&lt;br&gt;län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, länsstyrelsen i Älvsborgs län,&lt;br&gt;länsstyrelsen i Skaraborgs län, länsstyrelsen i Värmlands län, länsstyrelsen&lt;br&gt;i Örebro län, länsstyrelsen i Västmanlands län, länsstyrelsen i Kopparbergs&lt;br&gt;län, länsstyrelsen i Gävleborgs län, länsstyrelsen i Västemorrlands län,&lt;br&gt;länsstyrelsen i Jämtlands län, länsstyrelsen i Västerbottens län och länssty-&lt;br&gt;relsen i Norrbottens län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har remissyttranden avgivits av Svenska polisförbudet, TCO-&lt;br&gt;OF, SACO, Landsorganisationen i Sverige (LO) och Föreningen Sveriges&lt;br&gt;Polischefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har också avgivits av riksdagens ombudsmän (JO) och Lin-&lt;br&gt;köpings kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.1991/92:52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Civildepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,&lt;br&gt;af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,&lt;br&gt;Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg och Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Gun Hellsvik anmäler fråga om regional ledningsorganisation&lt;br&gt;inom polisen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen&lt;br&gt;om godkännande av riktlinjer för den regionala ledningsorganisationen&lt;br&gt;inom polisen i enlighet med bilagan till detta protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur protokollet:&lt;br&gt;Maud Melin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sida&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll........................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Inledning.................................................. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Bakgrund.................................................. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förstatligandet......................................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Polisreformen.......................................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Fömyelsepropositionen&amp;nbsp;m. m............................. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Nuvarande ordning.................  9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Överväganden och forslag................................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Allmänna utgångspunkter ............................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 En enhetlig ledningsorganisation på regional nivå........... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Följdfrågor ............................................ 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Ärendet till riksdagen....................................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av promemorian...................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Remissinstanserna ................................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1991 . 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991(file)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna för den regionala ledningsorganisationen inom polisen.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:JuU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna för den regionala ledningsorganisationen inom polisen.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-11-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-11-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-11-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-11-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Folkpartiet liberalerna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 21:06:13</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GF0352</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:27:42</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 21:06:13</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GF0352</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199192__52.pdf</filnamn>
<filstorlek>1607130</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Regional ledningsorganisation inom polisen</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/D651C180-EF62-4219-B775-A9F0B9786950</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1991/92:JuU9</uppgift>
<ref_dok_id>GF01JuU9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Regional ledningsorganisation inom polisen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:52&lt;br/&gt;
Regional ledningsorganisation inom polisen</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Ju6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:52 Regional ledningsorganisation inom polisen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:52&lt;br/&gt;
Regional ledningsorganisation inom polisen</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Ju7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:52 Regional ledningsorganisation inom polisen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karl-Göran Biörsmark  m.fl. (FP, M, KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:52&lt;br/&gt;
Regional ledningsorganisation inom polisen</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Ju6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:52 Regional ledningsorganisation inom polisen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karl-Göran Biörsmark  m.fl. (FP, M, KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Stjernkvist  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1991/92:52&lt;br/&gt;
Regional ledningsorganisation inom polisen</uppgift>
<ref_dok_id>GF02Ju7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1991/92:52 Regional ledningsorganisation inom polisen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Stjernkvist  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>