<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228914</hangar_id>
 <dok_id>GF0346</dok_id>
 <rm>1991/92</rm>
 <beteckning>46</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1991/92:46</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>46</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1991-10-24 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:41:15</systemdatum>
 <publicerad>1992-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>om överförande av frihetsberövade personer för vittnesförhör m.m. utomlands</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GF0346/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GF0346</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GF0346</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1991/92:46&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om överförande av frihetsberövade personer för&lt;br&gt;vittnesförhör m.m. utomlands&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GF0346/prop_199192__46-1.png" style="width:39pt;height:42pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-&lt;br&gt;gade utdrag ur regeringsprotokollct den 24 oktober 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sverige deltar i internationellt samarbete på brottmålsområdet bl.a. genom&lt;br&gt;att vara anslutet till 1959 års europeiska konvention om inbördes rättshjälp&lt;br&gt;i brottmål (rättshjälpskonventionen). När Sverige tillträdde rättshjälpskon-&lt;br&gt;ventionen gjordes förbehåll beträffande artikel 11 i konventionen som bl.a.&lt;br&gt;innehåller regler om att en person som är berövad friheten i en stat skall&lt;br&gt;kunna kunna höras som vittne i samband med utredning av brott eller vid en&lt;br&gt;rättegång i en annan stat. Någon sådan rättshjälp som avses i artikel 11 läm-&lt;br&gt;nas således inte av Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås nu - i linje med de ifrågavarande bestämmelserna&lt;br&gt;i konventionen - att en person som är berövad friheten i Sverige, efter begä-&lt;br&gt;ran från en främmande stat, skall kunna föras över till den främmande staten&lt;br&gt;för förhör eller konfrontation i samband med utredning om brott eller vid&lt;br&gt;rättegång. Som förutsättning för att ett sådant överförande skall kunna ske&lt;br&gt;skall gälla bl.a. att förhöret eller konfrontationen avser annat än den frihets-&lt;br&gt;berövades egen brottslighet och att den frihetsberövade samtycker till åtgär-&lt;br&gt;den. Lagändringen gör det möjligt för Sverige att återta förbehållet beträf-&lt;br&gt;fande artikel 11. En följd av att Sverige återtar förbehållet är att svenska&lt;br&gt;myndigheter på motsvarande sätt hos en främmande stat kan begära att en&lt;br&gt;frihetsberövad person i den staten skall föras över till Sverige för förhör eller&lt;br&gt;konfrontation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 46&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om internationellt samarbete på brottmålsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom förskrivs i fråga om lagen (1991:435) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om internationellt samarbete på brottmålsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 2 § skall betecknas 8 § och ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det närmast före 1 § skall införas en ny rubrik ”Informationsut-&lt;br&gt;byte”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 2 - 7 §§, samt närmast&lt;br&gt;före 2, 6, 7 och 8 §§ nya rubriker av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vittnesförhör m.m. med frihetsberö-&lt;br&gt;vade personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överförande av en frihetsberövad&lt;br&gt;person till en främmande stat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;£&amp;gt;i person i Sverige, som är berö-&lt;br&gt;vad friheten, får efter framställning&lt;br&gt;från en främmande stat föras över till&lt;br&gt;den staten för förhör eller konfronta-&lt;br&gt;tion i samband med förundersökning&lt;br&gt;eller vid rättegång, om förhöret eller&lt;br&gt;konfrontationen avser annat än den&lt;br&gt;frihetsberövades egen brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om överförande&lt;br&gt;skall avslås, om den frihetsberövade&lt;br&gt;inte samtycker till åtgärden. En fram-&lt;br&gt;ställning får också avslås,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om ett överförande medför att ti-&lt;br&gt;den för frihetsberövandet förlängs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den frihetsberövades när-&lt;br&gt;varo behövs i ett brottmål som hand-&lt;br&gt;läggs här i landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den gärning som framställ-&lt;br&gt;ningen avser inte motsvarar brott en-&lt;br&gt;ligt svensk lag eller om den utgör ett&lt;br&gt;politiskt eller militärt brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om andra tvingande skäl talar&lt;br&gt;mot ett överförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om framställningen bifalls, skall&lt;br&gt;det framgå av beslutet närden frihets-&lt;br&gt;berövade senast skall återföras till&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige eller, i förekommande fall,&lt;br&gt;försättas på fri fot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om överförande&lt;br&gt;skall på diplomatisk väg ges in till ut-&lt;br&gt;rikesdepartementet, om inte Sverige i&lt;br&gt;förhållande till den främmande sta-&lt;br&gt;ten har kommit överens om en annan&lt;br&gt;ordning. Framställningen prövas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställningen skall innehålla&lt;br&gt;uppgift om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den frihetsberövades namn och&lt;br&gt;var han är omhändertagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den brottsliga gärningen samt&lt;br&gt;tid och plats där den ägde rum,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vad förhöret eller konfrontatio-&lt;br&gt;nen skall avse, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. hur lång tid den frihetsberövade&lt;br&gt;behöver närvara i den främmande&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är uppenbart att fram-&lt;br&gt;ställningen skall avslås, skall ytt-&lt;br&gt;rande över framställningen inhämtas&lt;br&gt;från den myndighet som svarar för&lt;br&gt;omhändertagandet av den frihetsbe-&lt;br&gt;rövade, Myndigheten skall i yttrandet&lt;br&gt;lämna de upplysningar som kan vara&lt;br&gt;av betydelse för prövningen enligt&lt;br&gt;3§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överförande av en frihetsberövad&lt;br&gt;person till Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En i främmande stat frihetsberö-&lt;br&gt;vad person som efter framställning&lt;br&gt;från en svensk domstol eller åklagare&lt;br&gt;förs över till Sverige för förhör eller&lt;br&gt;konfrontation skall tas i förvar av po-&lt;br&gt;lismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transport av en frihetsberövad per-&lt;br&gt;son genom Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för justitiedepartementet&lt;br&gt;kan meddela tillstånd till transport&lt;br&gt;genom Sverige av en i främmande&lt;br&gt;stat frihetsberövad person som skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föras över till en annan stat förförhör&lt;br&gt;eller konfrontation. Meddelas sådant&lt;br&gt;tillstånd, får polismyndigheten vid&lt;br&gt;behov ta den överförde i förvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om tillstånd som&lt;br&gt;avses i första stycket skall göras i den&lt;br&gt;ordning som anges i 4 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immunitet för vissa vittnen m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den utsträckning det har avtalats&lt;br&gt;i en överenskommelse som Sverige&lt;br&gt;har ingått med främmande stat, får&lt;br&gt;den som efter kallelse i enlighet med&lt;br&gt;överenskommelsen har rest in i Sve-&lt;br&gt;rige från den främmande staten för&lt;br&gt;att höras eller på annat sätt med-&lt;br&gt;verka vid utredning av brott eller i&lt;br&gt;ett rättsligt förfarande med anled-&lt;br&gt;ning av brott inte lagforas, berövas&lt;br&gt;sin frihet eller på annat sätt under-&lt;br&gt;kastas inskränkning i denna på&lt;br&gt;grund av handling, underlåtenhet el-&lt;br&gt;ler dom som härrör från tiden före&lt;br&gt;inresan i Sverige och som, när det&lt;br&gt;gäller en tilltalad, inte är avsedd&lt;br&gt;med kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den utsträckning det har avtalats&lt;br&gt;i en överenskommelse som Sverige&lt;br&gt;har ingått med främmande stat, får&lt;br&gt;den som efter kallelse i enlighet med&lt;br&gt;överenskommelsen har rest in i Sve-&lt;br&gt;rige från den främmande staten för&lt;br&gt;att höras eller på annat sätt med-&lt;br&gt;verka vid utredning av brott eller i&lt;br&gt;ett rättsligt förfarande med anled-&lt;br&gt;ning av brott inte lagforas eller, i vi-&lt;br&gt;dare mån än som följer av 6 §, berö-&lt;br&gt;vas sin frihet eller på annat sätt un-&lt;br&gt;derkastas inskränkning i denna på&lt;br&gt;grund av handling, underlåtenhet el-&lt;br&gt;ler dom som härrör från tiden före&lt;br&gt;inresan i Sverige och som, när det&lt;br&gt;gäller en tilltalad, inte är avsedd&lt;br&gt;med kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immuniteten upphör om den som rest hit stannar kvar i Sverige trots att&lt;br&gt;han haft möjlighet att lämna landet under en sammanhängande tid av fem-&lt;br&gt;ton dagar från det att han har fått besked från myndigheten om att hans när-&lt;br&gt;varo inte längre krävs, eller om han, efter att ha lämnat landet, återvänder&lt;br&gt;hit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåller överenskommelsen bestämmelse att immuniteten skall ha&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mindre omfattning än som nu angetts, gäller i stället den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 43 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen skall inställas vid domstol eller vid nämnd som avses i 37 kap.&lt;br&gt;brottsbalken, om domstolen eller nämnden begär det. Begär annan myndig-&lt;br&gt;het att intagen skall inställas inför denna, prövar kriminalvårdsstyrelsen om&lt;br&gt;det skall ske. I anslutning till inställelse varom nu är fråga får intagen tillfäl-&lt;br&gt;ligt placeras i allmänt häkte, om det behövs av säkerhetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tiden för inställelse som avses i Tiden för inställelse som avses i&lt;br&gt;första stycket inräknas i verkställig- första stycket inräknas i verkställig-&lt;br&gt;hetstiden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hetstiden. Detsamma gäller tid som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intagen vistas utanför anstalt med&lt;br&gt;stöd av 2 § lagen (1991:435) med&lt;br&gt;vissa bestämmelser om internatio-&lt;br&gt;nellt samarbete på brottmålsområ-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalas intagen, skall han på begäran erhålla den lättnad i verkställigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som erfordras för utförande av hans talan i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 22 § lagen (1957:668) om utlämning för brott&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar om ersätt-&lt;br&gt;ning av allmänna medel till offentlig&lt;br&gt;försvarare för arbete hos rege-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet beslutar om ersättning av all-&lt;br&gt;männa medel till offentlig försvarare&lt;br&gt;för arbete hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:227.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1959:254) om utlämning för brott&lt;br&gt;till Danmark, Finland, Island och Norge&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till&lt;br&gt;Danmark, Finland, Island och Norge skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om ersättning av allmänna&lt;br&gt;medel till offentlig försvarare prö-&lt;br&gt;vas, förarbete hos regeringen av&lt;br&gt;denna och för arbete hos riksåklaga-&lt;br&gt;ren av denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om ersättning av allmänna&lt;br&gt;medel till offentlig försvarare prö-&lt;br&gt;vas, för arbete hos regeringen av&lt;br&gt;denna eller av justitiedepartementet&lt;br&gt;och för arbete hos riksåklagaren av&lt;br&gt;denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:228.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1991&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,&lt;br&gt;Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,&lt;br&gt;Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om överförande av frihetsberövade&lt;br&gt;personer för förhör m.m. utomlands&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I promemorian (Ds Ju 1987:12) Beslag, kvarstad och vittnesförhör i interna-&lt;br&gt;tionella förhållanden, som upprättades inom justitiedepartementet år 1987,&lt;br&gt;föreslogs dels vissa bestämmelser om användning av tvångsmedlen beslag&lt;br&gt;och kvarstad på begäran av främmande stat, dels en ny lag om vittnesförhör&lt;br&gt;med frihetsberövade personer i internationella förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remissbehandling av promemorian utarbetades en proposition om&lt;br&gt;beslag och kvarstad i internationella förhållanden (prop. 1989/90:82). För-&lt;br&gt;slagen i propositionen antogs av riksdagen (JuU30, rskr. 264) och de nya be-&lt;br&gt;stämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1990 (SFS 1990:273-276).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser nu att ta upp den kvarstående frågan om överförande av frihets-&lt;br&gt;berövade personer för förhör m.m. utomlands. Till protokollet i detta&lt;br&gt;ärende bör fogas promemorians lagförslag i den delen som bilaga 1 och en&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna som bilaga 2. En sammanställning över&lt;br&gt;remissvaren finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 87-1902).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tar i detta lagstiftningsärende också upp en fråga om beslutanderätten&lt;br&gt;när det gäller att fastställa ersättning till offentlig försvarare i utlämnings-&lt;br&gt;ärenden som avgörs av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 12 september 1991 att inhämta lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag om vittnesförhör m.m. i internationella förhållanden som&lt;br&gt;utarbetats i ärendet. De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till&lt;br&gt;protokollet i detta ärende som bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran. Lagrådets granskning har&lt;br&gt;lett till några mindre redaktionella ändringar av lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sverige har sedan gammalt lämnat inbördes rättshjälp i brottmål till främ-&lt;br&gt;mande stater i den utsträckning som vår lagstiftning tillåter. Sådan rättshjälp&lt;br&gt;lämnas i princip både till stater som Sverige har träffat överenskommelse&lt;br&gt;med om inbördes rättshjälp i brottmål och sådana stater som inte kan stödja&lt;br&gt;en framställning om rättshjälp på en särskild överenskommelse. I fråga om&lt;br&gt;bevisupptagning gäller t.ex. att en främmande stat enligt lagen (1946:816)&lt;br&gt;om bevisupptagning åt utländsk domstol - oavsett om en överenskommelse&lt;br&gt;mellan den främmande staten och Sverige föreligger eller inte - kan begära&lt;br&gt;medverkan av svensk domstol avseende åtgärder som hör till rättegången i&lt;br&gt;den främmande staten. Det kan gälla förhör med en part i rättegången eller&lt;br&gt;bevisupptagning genom att höra ett vittne eller en sakkunnig eller genom att&lt;br&gt;hålla syn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet med andra stater vad gäller inbördes rättshjälp i brottmål byg-&lt;br&gt;ger dock främst på konventioner och bilaterala avtal. Sådana överenskom-&lt;br&gt;melser mellan staterna är ofta att föredra eftersom de normalt skapar en&lt;br&gt;större klarhet mellan staterna under vilka förutsättningar som rättshjälp kan&lt;br&gt;lämnas och underlättar den rent praktiska hanteringen. Överenskommelser&lt;br&gt;som bygger på ömsesidighet innebär vidare att en stat som är villig att lämna&lt;br&gt;en viss typ av rättshjälp i allmänhet också kan räkna med att få motsvarande&lt;br&gt;hjälp från andra stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den viktigaste överenskommelsen på området är den i Strasbourg år 1959&lt;br&gt;undertecknade europeiska konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål&lt;br&gt;(se prop. 1961:48 samt SÖ 1968:15 och 1977:88). Sverige har tillträtt den&lt;br&gt;konventionen, som för Sveriges del trädde i kraft den 1 maj 1968. Förutom&lt;br&gt;Sverige är numera följande stater och områden anslutna till konventionen:&lt;br&gt;Belgien, Danmark, Finland, Frankrike jämte besittningar, Grekland, Is-&lt;br&gt;land, Israel, Italien, Liechtenstein, Luxemburg, Nederländerna med Aruba,&lt;br&gt;Norge, Schweiz, Spanien, Turkiet, Tyskland och Österrike.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konventionen åtar sig de fördragslutande staterna att i enlighet med kon-&lt;br&gt;ventionens bestämmelser i största möjliga utsträckning lämna varandra&lt;br&gt;rättshjälp i brottmål som handläggs aven judiciell myndighet i en annan kon-&lt;br&gt;ventionsstat. De former av rättshjälp som regleras i konventionen gäller&lt;br&gt;bl.a. bevisupptagning, husrannsakan och beslag för bevisändamål, delgiv-&lt;br&gt;ning och utlämnande av straffregisterutdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Sverige år 1967 ratificerade konventionen gjorde vi förbehåll beträf-&lt;br&gt;fande vissa av artiklarna. Ett sådant förbehåll gjordes beträffande artikel 2 i&lt;br&gt;konventionen. Enligt den artikeln kan en framställning enligt konventionen&lt;br&gt;avslås av den anmodade staten, bl.a. om gärningen är av politisk natur eller&lt;br&gt;om den begärda åtgärden kan anses kränka landets suveränitet, medföra&lt;br&gt;fara för dess säkerhet eller strida mot dess allmänna rättsprinciper (ordre&lt;br&gt;public) eller mot andra för den anmodade staten väsentliga intressen. Sve-&lt;br&gt;rige har gjort de förbehållen beträffande artikel 2 att en framställning om&lt;br&gt;rättshjälp dessutom kan avslås a) om den gärning som framställningen avser&lt;br&gt;inte är belagd med straff enligt svensk lag, b) om förundersökning rörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gärningen har inletts i Sverige eller i tredje stat, c) om den i den ansökande&lt;br&gt;staten misstänkte personen i Sverige eller i tredje stat har åtalats för gär-&lt;br&gt;ningen eller dom har meddelats rörande gärningen, d) om i Sverige eller i&lt;br&gt;tredje stat beslut har fattats att nedlägga förundersökning eller åtal för gär-&lt;br&gt;ningen eller att inte inleda förundersökning eller väcka åtal för gärningen&lt;br&gt;och e) om straff för brottet är förfallet enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har vidare gjort förbehåll beträffande artikel 11 i konventionen&lt;br&gt;som gäller överförande och transitering av frihetsberövade personer för för-&lt;br&gt;hör eller konfrontation utomlands. I promemorian föreslogs att Sverige skall&lt;br&gt;återta detta förbehåll. Jag återkommer i följande avsnitt till det närmare in-&lt;br&gt;nehållet i artikel 11 och vissa andra artiklar som har samband med den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 23 i konventionen skall en stat som gjort förbehåll beträf-&lt;br&gt;fande en eller flera bestämmelser i konventionen återta detta så snart om-&lt;br&gt;ständigheterna så medger (punkt 2). En avtalsslutande part som har gjort&lt;br&gt;förbehåll beträffande en bestämmelse har enligt samma artikel inte rätt att&lt;br&gt;i vidare mån än den själv har godtagit bestämmelsen kräva tillämpning av&lt;br&gt;densamma från en annan parts sida (punkt 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till de nordiska länderna lämnar Sverige i åtskilliga hänseen-&lt;br&gt;den en mera långtgående rättshjälp än vad som följer av den europeiska&lt;br&gt;rättshjälpskonventionen. Bl.a. har frågan om nordisk vittnesplikt lösts ge-&lt;br&gt;nom enhetlig lagstiftning i de nordiska länderna. De svenska bestämmel-&lt;br&gt;serna på området finns i lagen (1974:752) om nordisk vittnesplikt. Vidare&lt;br&gt;har Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige undertecknat en överens-&lt;br&gt;kommelse år 1974 om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupp-&lt;br&gt;tagning (SÖ 1975:42, cirkulär 1975:301).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan här nämnas att man inom ramen för Förenta Nationernas Ekono-&lt;br&gt;miska och Sociala Råd (UNESCO) arbetar med en s.k. modellkonvention&lt;br&gt;om inbördes rättshjälp i brottmål. Sverige deltar i det arbetet tillsammans&lt;br&gt;med många andra länder. Avsikten är att konventionen skall utgöra modell&lt;br&gt;för de bilaterala avtal som ingås på detta område. Bland de bestämmelser&lt;br&gt;som övervägs i sammanhanget finns regler om överförande av frihetsberö-&lt;br&gt;vade personer till andra stater för att medverka vid utredning av brott eller&lt;br&gt;i samband med rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Närmare om den europeiska rättshjälpskonventionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss nämnde innehåller artikel 11 i konventionen bestämmelser om&lt;br&gt;överförande av personer som är frihetsberövade för förhör eller konfronta-&lt;br&gt;tion utomlands. Reglerna innebär att en person som är berövad friheten&lt;br&gt;skall föras över till den stat där förhöret eller konfrontationen skall äga rum,&lt;br&gt;om personlig inställelse begärs av konventionsstaten (punkt 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om överförande får vägras under vissa angivna förutsätt-&lt;br&gt;ningar (punkt 1 a - d). Det kan ske om den som skall överföras inte sam-&lt;br&gt;tycker till åtgärden, om hans närvaro behövs i en pågående rättegång i den&lt;br&gt;anmodade staten, om ett överförande skulle kunna leda till att tiden för fri-&lt;br&gt;hetsberövandet förlängs eller om andra tvingande skäl talar mot ett överför-&lt;br&gt;ande till den ansökande statens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11 punkt 2 innehåller bestämmelser om transitering av personer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är frihetsberövade. Enligt bestämmelserna skall transitering genom en Prop. 1991/92:46&lt;br&gt;tredje konventionsstats område i princip beviljas, om justitiedepartementet&lt;br&gt;i den ansökande staten begär det och bifogar erforderliga handlingar. Transi-&lt;br&gt;tering av egna medborgare får dock vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 11 punkt 3 skall den som har överförts till en annan stat hållas&lt;br&gt;i förvar på den ansökande statens område, liksom i förekommande fall på&lt;br&gt;tredje stats område, såvida inte den anmodade staten begär att han försätts&lt;br&gt;på fri fot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nära samband med artikel 11 står bestämmelserna i artikel 12. Den arti-&lt;br&gt;keln föreskriver en tidsbegränsad immunitet för bl.a. vittnen som inställer&lt;br&gt;sig på den ansökande statens område. Sådana bestämmelser återfinns för&lt;br&gt;svenskt vidkommande numera i 2 § lagen (1991:435) med vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser om internationellt samarbete på brottmålsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 20 i konventionen framgår att ersättning för kostnader som upp-&lt;br&gt;stått på den anmodade statens område för transport enligt artikel 11 av per-&lt;br&gt;soner som berövats friheten får utkrävas av den ansökande staten. Denna&lt;br&gt;bestämmelse utgör ett av de få fall där ersättningsanspråk kan ställas enligt&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 23 punkt 3 finns en s.k. reciprocitetsbestämmelse. En avtalsslu-&lt;br&gt;tande part som gjort förbehåll i något avseende kan inte i vidare mån än den&lt;br&gt;själv har godtagit en bestämmelse kräva att en annan part skall tillämpa den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de 18 stater som hittills har tillträtt konventionen har, utöver Sverige,&lt;br&gt;endast Finland och Grekland gjort förbehåll mot artikel 11 i dess helhet.&lt;br&gt;Åtta stater - Frankrike, Island, Italien, Liechtenstein, Spanien, Schweiz,&lt;br&gt;Turkiet och Israel - har inte gjort något förbehåll. Två stater - Österrike och&lt;br&gt;Tyskland - har godtagit artikeln i dess helhet men har förklarat att de alltid&lt;br&gt;avser att utnyttja de möjligheter att vägra efterkomma framställningen som&lt;br&gt;anges i punkt 1 a - c. Danmark och Norge har gjort förbehåll såvitt avser&lt;br&gt;artikel 11 punkt 2, dvs. transitering genom dess territorier. Belgien, Luxem-&lt;br&gt;burg och Nederländerna har i fråga om transitering gjort ett begränsat förbe-&lt;br&gt;håll som innebär att transitering medges endast under vissa förutsättningar.&lt;br&gt;Dessa fem stater har dock inte förbehållit sig några begränsningar i skyldig-&lt;br&gt;heten att föra över frihetsberövade personer till andra konventionsstater för&lt;br&gt;förhör eller konfrontation i den utsträckning artikeln föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Bör det svenska förbehållet återkallas?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som framhålls i promemorian var motivet till att man från svensk sida gjorde&lt;br&gt;förbehåll beträffande artikel 11 i konventionen att det enligt då gällande&lt;br&gt;svensk rätt inte var möjligt att i annan ordning än i samband med utlämning&lt;br&gt;för brott lämna bistånd vid brottsutredning i en annan stat på det sätt som&lt;br&gt;avses i artikeln. Med hänsyn till att utlämning inte kunde komma i fråga an-&lt;br&gt;sågs ett förbehåll böra göras av innebörd att artikeln inte skulle tillämpas&lt;br&gt;från svensk sida (se prop. 1961:48 s. 11). Det konstaterades i sammanhanget&lt;br&gt;att en följd av det ställningstagandet var att det inte blev möjligt att t.ex.&lt;br&gt;påräkna inställelse vid svensk domstol av ett vittne som hade berövats frihe-&lt;br&gt;ten i en annan stat. I stället fick man falla tillbaka på den möjlighet som fanns&lt;br&gt;enligt svensk lagstiftning att höra vittnet vid bevisupptagning inför den ut-&lt;br&gt;ländska domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är i dag relativt ensamt i Europa om att vägra internationell rätts-&lt;br&gt;hjälp som består i att föra över en person som är berövad friheten till en&lt;br&gt;annan stat för förhör eller konfrontation i en där pågående rättegång eller&lt;br&gt;förundersökning. Jag kan inte se att det numera föreligger några sakliga skäl&lt;br&gt;som talar mot att lämna bistånd i detta hänseende, särskilt med tanke på&lt;br&gt;möjligheten att vägra överförande om den som skall höras inte samtycker till&lt;br&gt;åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett återtagande av förbehållet talar också med styrka att konventions-&lt;br&gt;staterna är förpliktade att återta gjorda förbehåll så snart omständigheterna&lt;br&gt;medger det och att olika konventioner som Sverige har tillträtt eller kan ha&lt;br&gt;intresse av att tillträda, såväl bilaterala som multilaterala, ofta innehåller be-&lt;br&gt;stämmelser om överförande av frihetsberövade personer till andra konven-&lt;br&gt;tionsstater för vittnesförhör. Sådana bestämmelser finns bl.a. i den av För-&lt;br&gt;enta Nationerna nyligen antagna och av Sverige ratificerade konventionen&lt;br&gt;om olaglig hantering av narkotika (se prop. 1990/91:127 bil. 1 artikel 7 p.&lt;br&gt;4, JuU32, rskr. 323). I och med den allt större rörligheten i Europa är det&lt;br&gt;uppenbart att det finns ett starkt och växande behov av att kunna överföra&lt;br&gt;frihetsberövade personer för förhör m.m. mellan de europeiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ställer mig alltså - i likhet med remissinstanserna - bakom promemo-&lt;br&gt;rieförslaget att Sverige bör återta förbehållet beträffande artikel 11 i rätts-&lt;br&gt;hjälpskonventionen. I detta sammanhang kan också nämnas att man från&lt;br&gt;domstolshåll har framhållit vikten av att i allvarliga brottmål kunna höra&lt;br&gt;nyckelvittnen direkt inför svensk domstol, något som i dag inte kan ske om&lt;br&gt;de är frihetsberövade utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett återtagande av förbehållet beträffande artikel 11 får konsekvenser&lt;br&gt;även för förbehållet beträffande artikel 2 i konventionen. Som jag tidigare&lt;br&gt;redovisat (se avsnitt 2.1) har Sverige gjort ett allmänt förbehåll om att en&lt;br&gt;framställning om rättshjälp enligt konventionen kan avslås under vissa förut-&lt;br&gt;sättningar, bl.a. om kravet på s.k. dubbel straffbarhet inte är uppfyllt, om&lt;br&gt;förundersökning rörande gärningen har inletts i Sverige eller om den person&lt;br&gt;som är misstänkt för brott i den främmande staten har åtalats i Sverige eller&lt;br&gt;om dom beträffande gärningen har meddelats i Sverige. Om förbehållet be-&lt;br&gt;träffande artikel 11 i konventionen återtas och en särskild lagreglering införs&lt;br&gt;om överförande av frihetsberövade personer för förhör utomlands, är det&lt;br&gt;naturligt att lagstiftningen uttömmande reglerar under vilka förutsättningar&lt;br&gt;ett överförande får ske. Det finns därför anledning att ifrågasätta om de nu&lt;br&gt;nämnda förbehållen beträffande artikel 2 skall omfatta också rättshjälp som&lt;br&gt;avses i artikel 11 eller om de kan undvaras eller begränsas på något sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare varit inne på (se avsnitten 2.1 och 2.2) medger rättshjälp-&lt;br&gt;skonventionens artikel 2 och artikel 11 att framställningar om överförande&lt;br&gt;av frihetsberövade personer avslås på vissa särskilt angivna grunder. Dessa&lt;br&gt;avslagsgrunder lämnar i normalfallet gott handlingsutrymme för att slå vakt&lt;br&gt;om svenska intressen. Konventionen innehåller emellertid inga krav på att&lt;br&gt;den brottsliga gärning som ligger till grund för en framställning om rättshjälp&lt;br&gt;skall vara straffbar även i det land som skall lämna rättshjälpen (dubbel&lt;br&gt;straffbarhet). En sådan vägransgrund är enligt min mening nödvändig när&lt;br&gt;det gäller rättshjälp som avses i artikel 11 och överensstämmer med vad som&lt;br&gt;i Sverige gäller vid framställningar om bevisupptagning på begäran av främ-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mande stat (se 1 § lagen, 1946:816, om bevisupptagning åt utländsk dom- Prop. 1991/92:46&lt;br&gt;stol). Sverige bör enligt min mening kunna avslå en framställning om över-&lt;br&gt;förande av en frihetsberövad person till en främmande stat, om den gärning&lt;br&gt;som avses med framställningen inte motsvarar brott enligt svensk lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att Sverige återtar förbehållet enligt artikel 11 bör Sverige&lt;br&gt;därför anmäla att det förbehåll i fråga om krav på dubbel straffbarhet som&lt;br&gt;Sverige gjorde vid tillträdet till konventionen också gäller vid framställ-&lt;br&gt;ningar om rättshjälp enligt artikel 11, men att de förbehåll som i övrigt gjor-&lt;br&gt;des beträffande artikel 2 inte kommer att tillämpas vid sådana framställ-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmark och Norge har, som jag tidigare nämnde, gjort förbehåll beträf-&lt;br&gt;fande bestämmelserna om transitering av frihetsberövade personer över en&lt;br&gt;tredje konventionsstats område. Behovet av transitering över de nordiska&lt;br&gt;ländernas territorier kan med hänsyn härtill inte förväntas vara särskilt stort.&lt;br&gt;Om Sverige gör ett förbehåll beträffande konventionens bestämmelser i&lt;br&gt;detta hänseende kan vi emellertid, på grund av reciprocitetsbestämmelsen i&lt;br&gt;artikel 23 punkt 3, inte påräkna transiteringstillstånd från andra konven-&lt;br&gt;tionsstater. Med hänsyn till det nu sagda finns det enligt min mening inte&lt;br&gt;anledning att göra förbehåll i fråga om transitering. Skulle omständigheterna&lt;br&gt;i något fall vara stötande föreligger möjligheter att vägra efterkomma fram-&lt;br&gt;ställningen om transiteringstillstånd under åberopande av ordre public (arti-&lt;br&gt;kel 2:b i rättshjälpskonventionen). Transitering av svenska medborgare får&lt;br&gt;såsom tidigare nämnts vägras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser således att artikel 11 i rättshjälpskonventionen bör kunna godtas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i dess helhet och förbehållet således återtas utan inskränkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 En lagreglering om överförande av frihetsberövade&lt;br&gt;personer för vittnesförhör m.m. utomlands&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En person i Sverige som är berövad friheten skall på be-&lt;br&gt;gäran av en främmande stat kunna föras över till den främmande sta-&lt;br&gt;ten för förhör eller konfrontation i samband med utredning om brott&lt;br&gt;eller vid rättegång, om förhöret eller konfrontationen avser annat än&lt;br&gt;den frihetsberövades egen brottslighet. På motsvarande sätt skall en i&lt;br&gt;utlandet frihetsberövad person kunna överföras till Sverige för förhör&lt;br&gt;eller konfrontation här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall pröva om en framställning om överförande av en&lt;br&gt;här i landet frihetsberövad person skall beviljas. En förutsättning för&lt;br&gt;att ett sådant överförande skall kunna ske är bl.a. att den frihetsberö-&lt;br&gt;vade samtycker till åtgärden. Den myndighet som svarar för omhän-&lt;br&gt;dertagandet skall yttra sig över framställningen och uttala sig om det&lt;br&gt;från andra utgångspunkter möter hinder att den frihetsberövade läm-&lt;br&gt;nar landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En frihetsberövad person som har överförts från en främmande stat&lt;br&gt;till Sverige för förhör eller konfrontation skall tas i förvar av polisen&lt;br&gt;under vistelsen här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för justitiedepartementet skall kunna meddela tillstånd till&lt;br&gt;transport genom Sverige av en i främmande stat frihetsberövad per-&lt;br&gt;son som skall föras över till en tredje stat för förhör eller konfronta-&lt;br&gt;tion (transitering).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i stora drag med mitt förslag.&lt;br&gt;Promemorieförslaget tar emellertid sikte endast på personer som är frihets-&lt;br&gt;berövade inom ramen för kriminalvården eller som är häktade eller an-&lt;br&gt;hållna. Förslaget gäller inte för de s.k. administrativa frihetsberövandena,&lt;br&gt;dvs. personer som t.ex. är intagna för psykiatrisk tvångsvård. Enligt prome-&lt;br&gt;morieförslaget skall kriminalvårdsstyrelsen och riksåklagaren vara beslu-&lt;br&gt;tande myndigheter i fråga om de personer som skall överföras till främ-&lt;br&gt;mande stat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har godtagit promemorians&lt;br&gt;förslag eller lämnat det utan erinran. Ett par remissinstanser har lämnat syn-&lt;br&gt;punkter av främst teknisk karaktär. En remissinstans är kritisk mot förslaget&lt;br&gt;att låta kriminalvårdsstyrelsen fatta beslut om överförande av frihetsberö-&lt;br&gt;vade personer och förordar i stället att saken prövas i domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som framgår av vad jag tidigare har sagt är avsik-&lt;br&gt;ten med det nu framlagda förslaget att Sverige i större utsträckning än vad&lt;br&gt;som för närvarande sker skall kunna delta i internationellt samarbete på&lt;br&gt;brottmålsområdet vad gäller inbördes rättshjälp mellan olika stater. Grun-&lt;br&gt;den för detta samarbete är främst den europeiska rättshjälpskonventionen,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och tanken är att det lagförslag som nu läggs fram skall göra det möjligt för Prop. 1991/92:46&lt;br&gt;Sverige att återta det förbehåll beträffande artikel 11 i konventionen som&lt;br&gt;gjordes i samband med ratificeringen. Utgångspunkten vid utformningen av&lt;br&gt;förslaget är således konventionens bestämmelser om överförande och transi-&lt;br&gt;tering av frihetsberövade personer (se avsnitt 2.2). Dessa regler innebär i&lt;br&gt;korthet att en person som är frihetsberövad i en stat skall överföras till en&lt;br&gt;annan stat där förhöret eller konfrontationen skall äga rum, om personlig&lt;br&gt;inställelse begärs av den senare staten (punkt 1). Enligt artikeln får en fram-&lt;br&gt;ställning om överförande vägras under vissa förutsättningar (punkt 1 a - d).&lt;br&gt;Det gäller bl.a. om den frihetsberövade själv inte vill medverka vid förhöret&lt;br&gt;eller konfrontationen. Ytterligare vägransgrunder framgår av artikel 2. En-&lt;br&gt;ligt den artikeln får en framställning om rättshjälp vägras i fråga om politiska&lt;br&gt;brott och om det föreligger hinder av ordre public-karaktär. Av konventio-&lt;br&gt;nens artikel 1 slutligen framgår att konventionen över huvud taget inte om-&lt;br&gt;fattar militära brott. Artikel 11 innehåller också bestämmelser om transite-&lt;br&gt;ring av personer som är frihetsberövade (punkt 2) och regler om att den som&lt;br&gt;har överförts till en annan stat skall hållas i förvar på den ansökande statens&lt;br&gt;område (punkt 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget har utarbetats med beaktande av de nu angivna hu-&lt;br&gt;vudprinciperna i konventionen, och jag ansluter mig i allt väsentligt till vad&lt;br&gt;som sägs i promemorian i dessa delar. Remissinstanserna har också över lag&lt;br&gt;godtagit den principiella uppläggningen av förslaget. Jag vill tillägga att pro-&lt;br&gt;memorians förslag ligger väl i linje med det förslag till konventionstext som&lt;br&gt;har diskuterats inom UNESCO, såvitt gäller den där aktuella modellkonvcn-&lt;br&gt;tionen (se avsnitt 2.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som föreslås i promemorian anser jag vidare att reglerna&lt;br&gt;bör utformas så att de får generell tillämplighet och att de således bör gälla&lt;br&gt;också i förhållande till stater som står utanför rättshjälpskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett par hänseenden anser jag emellertid att lagen bör ges en delvis annan&lt;br&gt;utformning än den som föreslås i promemorian. Det gäller dels frågan vilka&lt;br&gt;personer som bör omfattas av reglerna, dels frågan vilken myndighet som&lt;br&gt;lämpligen bör besluta i fråga om överförande av frihetsberövade personer.&lt;br&gt;Jag kommer i det följande att i förhållande till promemorieförslaget också&lt;br&gt;föreslå ett par mindre ändringar vad gäller möjligheten till avslag av fram-&lt;br&gt;ställningar om överförande eller transitering av frihetsberövade personer.&lt;br&gt;Slutligen skall jag ta upp frågan om lagförslagets tekniska utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget innebär att endast personer som är intagna i krimi-&lt;br&gt;nalvårdsanstalt eller är anhållna eller häktade kan komma i fråga för över-&lt;br&gt;förande till en främmande stat. De personer som är frihetsberövade inom&lt;br&gt;ramen för den psykiatriska tvångsvården, socialtjänsten eller smittskyddet&lt;br&gt;faller utanför lagens tillämpningsområde. Frågan diskuteras inte närmare i&lt;br&gt;promemorian och inte heller har någon av remissinstanserna haft synpunkter&lt;br&gt;på förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är den tolkning av rättshjälpskonventionens bestäm-&lt;br&gt;melser i detta hänseende som kommer till uttryck i promemorian alltför&lt;br&gt;snäv. I konventionen används uttrycket ”en person som är föremål för fri-&lt;br&gt;hetsberövande” utan att det görs någon inskränkning av innebörd att kon-&lt;br&gt;ventionen skulle omfatta endast frihetsberövade personer som har begått el-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ler är misstänkta för brott. Syftet med konventionen talar också för att någon Prop. 1991/92:46&lt;br&gt;sådan inskränkning knappast har varit avsedd. Meningen är ju att personer&lt;br&gt;som har något att bidra med i en rättegång i en främmande stat inte skall&lt;br&gt;vara förhindrade att närvara vid rättegången enbart av det skälet att de är&lt;br&gt;berövade friheten. Med hänsyn till det nu sagda anser jag det bäst förenligt&lt;br&gt;med konventionens bestämmelser att låta den föreslagna lagen omfatta alla&lt;br&gt;typer av frihetsberövanden, alltså även sådana som har skett på administra-&lt;br&gt;tiv väg. Det betyder att personer som tvångsvis är omhändertagna t.ex. med&lt;br&gt;stöd av lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall,&lt;br&gt;lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga samt smitt-&lt;br&gt;skyddslagen (1988:1472) bör omfattas av förslaget och kunna överföras till&lt;br&gt;en främmande stat för förhör eller konfrontation under de förutsättningar i&lt;br&gt;övrigt som anges i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ett sådant tillämpningsområde för lagstiftningen är det inte möjligt&lt;br&gt;att, som föreslås i promemorian, låta kriminalvårdsstyrelsen och riksåklaga-&lt;br&gt;ren besluta i de frågor som här avses. Dessa myndigheter har inget tillsynsan-&lt;br&gt;svar avseende den psykiatriska tvångsvården, socialtjänsten eller smittskyd-&lt;br&gt;det och bör således inte fatta beslut som rör frihetsberövade personer på&lt;br&gt;dessa områden. Inte heller anser jag det lämpligt att vid sidan av kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen och riksåklagaren låta ytterligare en myndighet, t.ex. social-&lt;br&gt;styrelsen, vara beslutande myndighet såvitt gäller de administrativt frihetsbe-&lt;br&gt;rövade. En sådan ordning skulle leda till att inte mindre än tre centrala myn-&lt;br&gt;digheter gavs uppgifter på området, vilket inte kan anses motiverat med hän-&lt;br&gt;syn till det antal ärenden som det kan bli fråga om. Enligt uppgift från de&lt;br&gt;åklagarmyndigheter som främst berörs av internationellt samarbete på&lt;br&gt;brottmålsområdet uppgår i dag antalet ärenden där frihetsberövade perso-&lt;br&gt;ner i Sverige hörs på begäran av främmande stat till högst 10 per år. Det&lt;br&gt;finns skäl att tro att antalet ärenden där frihetsberövade personer i Sverige&lt;br&gt;kommer att begäras överförda till främmande stat med stöd av den nya lagen&lt;br&gt;kommer att ligga på en motsvarande nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det begränsade antalet ärenden och önskvärdheten av att få en enhetlig&lt;br&gt;praxis talar för att beslutanderätten i dessa frågor bör ligga hos en myndig-&lt;br&gt;het. För egen del skulle jag kunna tänka mig att t.ex. justitiekanslern eller&lt;br&gt;möjligen en centralt placerad domstol skulle kunna handlägga ärendena. Jag&lt;br&gt;har emellertid vid mina överväganden slutligen stannat för att beslutanderät-&lt;br&gt;ten tills vidare bör ligga hos regeringen. Det har visserligen varit en strävan&lt;br&gt;under senare år att försöka avlasta regeringen de renodlade förvaltnings-&lt;br&gt;ärendena. Jag anser emellertid att de bedömningar som kan komma att be-&lt;br&gt;höva göras i dessa ärenden många gånger är av sådan art att uppgiften, i vart&lt;br&gt;fall i ett inledande skede, inte lämpligen bör anförtros någon annan än rege-&lt;br&gt;ringen. Skälen till mitt ställningstagande är följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagstiftning som nu föreslås kommer att gälla inte bara i förhållande&lt;br&gt;till stater som är anslutna till den europeiska rättshjälpskonventionen utan&lt;br&gt;även till andra stater. I flertalet stater som kan tänkas utnyttja den svenska&lt;br&gt;lagstiftningen råder i dag stabila förhållanden från säkerhetssynpunkt. Det&lt;br&gt;finns emellertid anledning räkna med att även länder som är invecklade i&lt;br&gt;krig eller där krigsrisken är överhängande kan komma att göra framställ-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar om överförande av frihetsberövade personer. Svenska myndigheter Prop. 1991/92:46&lt;br&gt;har ett ansvar för säkerheten för de personer som är berövade friheten här i&lt;br&gt;landet. Av detta ansvar följer att en frihetsberövad person inte skall föras&lt;br&gt;över till en främmande stat, om det finns en risk för att han kan komma till&lt;br&gt;skada på grund av krigshandlingar, attentat eller liknande i den främmande&lt;br&gt;staten. Vid prövningen av en sådan framställning är det därför naturligt att&lt;br&gt;de kunskaper utnyttjas som finns inom regeringskansliet om det säkerhets-&lt;br&gt;politiska läget i det land som gjort framställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt rättshjälpskonventionen kan vidare en framställning om överför-&lt;br&gt;ande av en frihetsberövad person avslås, om den gärning som framställ-&lt;br&gt;ningen avser utgör ett politiskt eller militärt brott. Även vid de bedömningar&lt;br&gt;som måste göras i dessa hänseenden kan det enligt min mening vara lämpligt&lt;br&gt;att utnyttja de särskilda kunskaper som finns inom regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill här tillägga att enligt den europeiska konventionen om bekäm-&lt;br&gt;pande av terrorism (SÖ 1977:12) som Sverige är ansluten till skall vissa brott,&lt;br&gt;bl.a. vissa typer av grova våldsbrott, inte betraktas som politiska brott. Det&lt;br&gt;föreskrivs uttryckligen i den konventionen (artikel 8) att begärd rättshjälp&lt;br&gt;inte får vägras enbart på grund av att rättshjälpen bedöms avse brott av poli-&lt;br&gt;tisk natur (se också prop. 1976/77:124 s. 32 ff. och 1 § andra stycket lagen,&lt;br&gt;1946:816, om bevisupptagning åt utländsk domstol). Med hänsyn härtill an-&lt;br&gt;ser jag att promemorians förslag att politiska brott alltid skall utgöra grund&lt;br&gt;för avslag på en begäran om rättshjälp är alltför kategorisk. Enligt min me-&lt;br&gt;ning bör avslagsgrunden för politiska brott göras fakultativ, vilket för övrigt&lt;br&gt;ligger i linje med rättshjälpskonventionens bestämmelser. Regeringen skall&lt;br&gt;alltså kunna avslå en framställning om överförande av en frihetsberövad per-&lt;br&gt;son på den grunden, men det skall inte vara obligatoriskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller handläggningen av dessa ärenden i övrigt ansluter jag mig&lt;br&gt;till promemorians förslag att en framställning på sedvanligt sätt bör ges in till&lt;br&gt;utrikesdepartementet. Med hänsyn till att den frihetsberövade enligt försla-&lt;br&gt;get skall ge sitt samtycke till överförande, bör yttrande om den frihetsberö-&lt;br&gt;vades inställning i saken inhämtas från den myndighet som svarar för omhän-&lt;br&gt;dertagandet. Mitt förslag innebär vidare - i linje med rättshjälpskonventio-&lt;br&gt;nens bestämmelser - att en framställning om överförande får vägras också&lt;br&gt;om andra vägande skäl talar mot ett överförande. Den myndighet som svarar&lt;br&gt;för omhändertagandet av den frihetsberövade bör därför också göra en egen&lt;br&gt;bedömning av om något hinder möter mot att den frihetsberövade överförs&lt;br&gt;till den främmande staten. Ett sådant hinder kan vara att en sedan länge pla-&lt;br&gt;nerad domstolsförhandling i brottmål som den frihetsberövade måste när-&lt;br&gt;vara vid kommer att äga rum under den aktuella tiden eller att den person&lt;br&gt;som avses med framställningen är sjuk och därför inte kan närvara vid utred-&lt;br&gt;ning eller domstolsförhandling utomlands. Jag återkommer till de bestäm-&lt;br&gt;melser i lagen som reglerar dessa förhållanden i samband med att jag när-&lt;br&gt;mare kommenterar de enskilda paragraferna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt krävs en bestämmelse om omhändertagande av frihetsberövade&lt;br&gt;personer som kommer till Sverige för att här närvara i samband med förun-&lt;br&gt;dersökning eller vid en rättegång. I fråga om de närmare detaljerna vad gäl-&lt;br&gt;ler den bestämmelsen hänvisar jag till specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11 i rättshjälpskonventionen föranleder också regler om tillstånd &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till transitering av frihetsberövadepersoner genom Sverige. I promemorian&lt;br&gt;föreslås den begränsningen att tillstånd till transitering inte får meddelas&lt;br&gt;svenska medborgare, såvida inte förhöret skall äga rum i något av de nor-&lt;br&gt;diska länderna. Jag anser inte att någon sådan begränsning är nödvändig. I&lt;br&gt;de fall där frågan om transitering uppkommer ligger det sannolikt i de flesta&lt;br&gt;fall i den frihetsberövades eget intresse att medverka vid förhöret eller kon-&lt;br&gt;frontationen utomlands. Ett direkt förbud att medge transitering genom&lt;br&gt;Sverige skulle då framstå som ett omotiverat hinder. Om den frihetsberö-&lt;br&gt;vade inte vill medverka vid förhör utomlands, kan han enligt konventionens&lt;br&gt;bestämmelser motsätta sig ett överförande. I flertalet länder är detta tillräck-&lt;br&gt;ligt för att något överförande inte skall komma i fråga. Jag anser därför att&lt;br&gt;bestämmelsen bör utformas så att regeringen kan meddela tillstånd till trans-&lt;br&gt;port. Skulle förhållandena i det enskilda fallet vara sådana att transitering&lt;br&gt;framstår som stötande, kan framställningen alltså avslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås vidare att ärenden om tillstånd till transitering&lt;br&gt;skall avgöras av chefen för utrikesdepartementet. Jag anser för egen del att&lt;br&gt;dessa frågor, i överensstämmelse med vad som gäller för transiteringsären-&lt;br&gt;den enligt 26 § lagen (1957:668) om utlämning för brott, lämpligen bör avgö-&lt;br&gt;ras av chefen för justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill jag också beröra de föreslagna reglernas förhål-&lt;br&gt;lande till reglerna om utlämning för brott. Enligt 2 § utlämningslagen får&lt;br&gt;svenska medborgare inte utlämnas. Att en svensk medborgare, som överförs&lt;br&gt;hit för att t.ex. höras som vittne i en rättegång, efter avslutat förhör återförs&lt;br&gt;till den främmande staten för att där fortsätta straffverkställigheten möter&lt;br&gt;dock inte hinder från utlämningssynpunkt. Överförande för förhör eller kon-&lt;br&gt;frontation enligt de föreslagna reglerna är ett i särskild ordning reglerat för-&lt;br&gt;farande och utlämningslagens regler blir över huvud taget inte tillämpliga i&lt;br&gt;dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sist några ord om lagförslagets tekniska utformning. Inom justitiede-&lt;br&gt;partementet har inletts en översyn av de internationella straffprocessuella&lt;br&gt;frågorna. Arbetet syftar till att skapa en mer enhetlig och modern lagstift-&lt;br&gt;ning som kan svara mot de krav som i dag ställs i det internationella samarbe-&lt;br&gt;tet. Arbetet är emellertid omfattande och någon mer heltäckande lagstift-&lt;br&gt;ning kan knappast bli färdig förrän tidigast om ett par år. Regeringen lade&lt;br&gt;under våren 1991 fram en proposition om informationsutbyte i internatio-&lt;br&gt;nella förhållanden (se prop. 1990/91:131). Den i propositionen föreslagna&lt;br&gt;nya lagen med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmål-&lt;br&gt;sområdet antogs av riksdagen (se JuU28, rskr. 297) och trädde i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1991 (SFS 1991:435). Tanken har varit att den lagen skall bilda utgångs-&lt;br&gt;punkt för det fortsatta lagstiftningsarbetet vad gäller de internationellt straff-&lt;br&gt;processuella frågorna (se anf. prop. s. 10). Mot den nu angivna bakgrunden&lt;br&gt;är det enligt min mening lämpligt att de föreslagna nya reglerna om överför-&lt;br&gt;ande av frihetsberövade personer för förhör m.m. utomlands införs som ett&lt;br&gt;särskilt avsnitt i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har vidare övervägt om några kompletterade bestämmelser om över-&lt;br&gt;förande av frihetsberövade personer behöver tas in i de lagar som reglerar&lt;br&gt;de olika typer av frihetsberövanden som nu är aktuella. Med ett undantag&lt;br&gt;har jag funnit att några sådana regleringar inte behövs. Undantaget gäller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt där en särskild bestämmelse om Prop. 1991/92:46&lt;br&gt;tillgodoräknande av strafftid bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Beslut om ersättning till offentlig försvarare i&lt;br&gt;utlämningsärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avgör årligen omkring 25 ärenden som gäller utlämning enligt&lt;br&gt;utlämningslagstiftningen. I några av dessa ärenden uppkommer frågor om&lt;br&gt;ersättning till offentlig försvarare för arbete hos regeringen. Yrkandet om&lt;br&gt;ersättning framställs i allmänhet efter det att beslut fattats i utlämningsären-&lt;br&gt;det. Enligt den nuvarande ordningen avgörs dessa ersättningsfrågor av rege-&lt;br&gt;ringen. Vid tingsrätterna avgörs motsvarande frågor i regel av ensamdo-&lt;br&gt;mare. Med hänsyn till frågornas karaktär framstår det i flertalet fall som&lt;br&gt;olämpligt att regeringen skall behöva ta ställning till dem. Jag föreslår därför&lt;br&gt;att det införs en möjlighet för justitiedepartementet att fatta beslut om sådan&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Ikraftträdande m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna lagändringarna bör kunna träda i kraft den 1 april 1992. Några&lt;br&gt;övergångsbestämmelser behövs enligt min mening inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen kommer inte att medföra några ökade kostnader för staten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprät-&lt;br&gt;tats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om interna-&lt;br&gt;tionellt samarbete på brottmålsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark,&lt;br&gt;Finland, Island och Norge&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:435) med&lt;br&gt;vissa bestämmelser om internationellt samarbete på&lt;br&gt;brottmålsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Informationsutbyte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är oförändrad i förhållande till motsvarande bestämmelse i nu&lt;br&gt;gällande lag. Det redaktionella tillägget har gjorts att en rubrik ”Informa-&lt;br&gt;tionsutbyte” har införts före paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vittnesförhör m.m. med frihetsberövade personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta avsnitt i lagen är nytt. Det består av sex paragrafer som har samlats i&lt;br&gt;tre skilda underavsnitt. Avsnitten har försetts med rubriker i syfte att göra&lt;br&gt;reglerna mer överskådliga. I 2 - 5 §§ behandlas frågan om överförande av&lt;br&gt;frihetsberövade personer till främmande stat. Regler om överförande av fri-&lt;br&gt;hetsberövade personer till Sverige och transport av sådana personer genom&lt;br&gt;Sverige finns i 6 - 7 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överförande av en frihetsberövad person till en främmande stat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att en person, som är berövad friheten, efter framställ-&lt;br&gt;ning från en främmande stat får överföras dit för förhör eller konfrontation&lt;br&gt;i samband med förundersökning eller vid rättegång, om förhöret eller kon-&lt;br&gt;frontationen avser annat än den frihetsberövades egen brottslighet. De när-&lt;br&gt;mare bestämmelserna om under vilka förutsättningar ett sådant överförande&lt;br&gt;får ske anges i 3 - 5 §§. Bestämmelsen uttrycker vad som är utgångspunkten&lt;br&gt;vid prövningen av en framställning, nämligen att Sverige ger den ifrågava-&lt;br&gt;rande internationella rättshjälpen om det inte finns starka skäl som i det en-&lt;br&gt;skilda fallet talar emot att ge sådan rättshjälp. Sveriges inställning i dessa&lt;br&gt;frågor ligger därmed i linje med bestämmelserna i den europeiska rättshjälp-&lt;br&gt;skonventionen. Det bör dock framhållas att lagen inte är tillämplig enbart i&lt;br&gt;förhållande till de stater som har tillträtt rättshjälpskonventionen utan gäller&lt;br&gt;även i förhållande till andra stater, oberoende av om något avtal om inbördes&lt;br&gt;rättshjälp har träffats med staten eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller alla typer av frihetsberövanden, både sådana som är föran-&lt;br&gt;ledda av att personen i fråga har begått brott och sådana som beror på att&lt;br&gt;personen på grund av sitt psykiska tillstånd eller sina personliga förhållanden&lt;br&gt;i övrigt har ansetts vara i behov av omhändertagande. Även kortvariga fri-&lt;br&gt;hetsberövanden som kan förekomma i samband med domstolsförhandling&lt;br&gt;(se t.ex. 5 kap. 9 § och 36 kap. 21 § RB) eller vid konkurs (6 kap. 9 § KL)&lt;br&gt;omfattas av bestämmelserna, även om det i praktiken knappast kommer att&lt;br&gt;bli aktuellt med överföranden i sådana situationer. Sannolikt är det i första&lt;br&gt;hand personer som är intagna i kriminalvårdsanstalt samt häktade som kom-&lt;br&gt;mer att begäras överförda till främmande stat med stöd av lagen. Men det&lt;br&gt;kan också tänkas att en framställning kan avse personer som är omhänder-&lt;br&gt;tagna enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, lagen (1991:1129)&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk vård, lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa&lt;br&gt;fall, smittskyddslagen (1988:1472) eller lagen (1990:52) med särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om vård av unga. Även personer som har tagits i förvar med stöd&lt;br&gt;av utlänningslagen (1989:529) omfattas av bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frihetsberövades medverkan i den rättsliga processen i utlandet skall&lt;br&gt;avse förhör eller konfrontation. Med förhör avses både förhör under förun-&lt;br&gt;dersökning eller motsvarande och vittnesförhör eller förhör med måls-&lt;br&gt;ägande under rättegång. Detsamma gäller konfrontation. Det innebär att&lt;br&gt;framställningar enligt lagen kan härröra såväl från utländsk domstol som&lt;br&gt;från utländsk polis eller åklagare. Regleringen överenstämmer i detta hän-&lt;br&gt;seende med vad som gäller enligt 1975 års tvångsmedelslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överförande till en främmande stat får ske endast om den frihetsberöva- Prop. 1991/92:46&lt;br&gt;des närvaro behövs i en utredning eller rättegång om brott där någon annan&lt;br&gt;än han själv är misstänkt eller åtalad för brottet. Lagen är således inte tillämp-&lt;br&gt;lig om den främmande staten har för avsikt att genom utredningen eller rät-&lt;br&gt;tegången lagfora den frihetsberövade. Om den frihetsberövade personen är&lt;br&gt;medtilltalad eller misstänkt för brott som har ett samband med den gärning&lt;br&gt;som avses i en framställning men som inte omfattas av framställningen, är&lt;br&gt;det i och för sig möjligt att få till stånd ett överförande enligt lagen. Skyddet&lt;br&gt;för den frihetsberövade ligger då i att denne alltid kan motsätta sig åtgärden&lt;br&gt;och på så sätt förhindra att ett överförande sker (se 3 §). Om den stat som&lt;br&gt;gör en framställning om överförande har tillträtt den europeiska rättshjälp-&lt;br&gt;skonventionen, har den frihetsberövade också ett immunitetsskydd mot lag-&lt;br&gt;föring m.m. som motsvarar bestämmelserna i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges förutsättningarna för avslag av en framställning om över-&lt;br&gt;förande. Samtliga de grunder för avslag som upptas i paragrafen har stöd i&lt;br&gt;den europeiska rättshjälpskonventionen med de av Sverige gjorda förbehål-&lt;br&gt;len (se avsnitt 2.3). Av bestämmelsen framgår att ett avslag i vissa fall är&lt;br&gt;obligatoriskt och att det i andra fall är fakultativt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket skall en framställning om överförande alltid avslås,&lt;br&gt;om &amp;lt;/en frihetsberövade inte samtycker till att överföras till den främmande&lt;br&gt;staten. Ett överförande kan alltså aldrig ske mot den frihetsberövade perso-&lt;br&gt;nens vilja. Skulle den frihetsberövade av någon anledning vägra ge klart be-&lt;br&gt;sked om han samtycker till ett överförande eller inte, får hans inställning&lt;br&gt;tolkas så att han inte har lämnat samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den frihetsberövade förklarar sig villig att medverka vid förhör eller&lt;br&gt;konfrontation utomlands, kan en framställning emellertid avslås av andra&lt;br&gt;skäl. Dessa grunder för avslag anges i första stycket 1-4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 1 får en framställning avslås om ett överförande medför att&lt;br&gt;tiden för frihetsberövandet förlängs. Beträffande flertalet frihetsberövanden&lt;br&gt;gäller att en lovlig vistelse utanför den anstalt, sjukhus eller motsvarande där&lt;br&gt;den frihetsberövade är omhändertagen i normalfallet inte medför att tiden&lt;br&gt;för frihetsberövandet förlängs. Ett avslag på denna grund torde därför inte&lt;br&gt;behöva förekomma annat än undantagsvis. Är den frihetsberövade intagen&lt;br&gt;i kriminalvårdsanstalt skall enligt den föreslagna nya regeln i 43 § lagen&lt;br&gt;(1974:203) om kriminalvård i anstalt tiden som den frihetsberövade vistas&lt;br&gt;utomlands alltid inräknas i verkställighetstiden (se avnitt 4.2). Något avslag&lt;br&gt;på denna grund kommer alltså inte att ske beträffande intagna i kriminal-&lt;br&gt;vårdsanstalt. Vid andra typer av frihetsberövanden, t.ex. häktning, medför&lt;br&gt;inte heller ett överförande till en främmande stat att tiden för frihetsberö-&lt;br&gt;vandet förlängs. Undantagsvis kan det emellertid finnas anledning att vägra&lt;br&gt;ett överförande. Så kan t.ex. vara fallet om den frihetsberövade deltar i ett&lt;br&gt;vårdprogram som inte är möjligt att avbryta vid den tid som framställningen&lt;br&gt;avser utan att tiden för omhändertagandet förlängs (se t.ex. 20 § lagen,&lt;br&gt;1988:870, om vård av missbrukare i vissa fall). Även om den frihetsberövade&lt;br&gt;själv har förklarat sig villig att medverka vid förhöret utomlands, kan det i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en sådan situation finnas skäl att avslå framställningen. Av paragrafens Prop. 1991/92:46&lt;br&gt;andra stycke framgår att myndigheterna i den främmande stat där förhöret&lt;br&gt;eller konfrontationen äger rum skall försätta den frihetsberövade personen&lt;br&gt;på fri fot, om tiden för frihetsberövandet skulle löpa ut under vistelsen i den&lt;br&gt;främmande staten. Tiden för frihetsberövandet förlängs alltså inte i en sådan&lt;br&gt;situation av att den frihetsberövade personen medverkar vid förhör m.m.&lt;br&gt;utomlands och något avslag på den grunden kan således inte komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 2 kan en framställning avslås, om den frihetsberövades när-&lt;br&gt;varo behövs i ett brottmål som handläggs här i landet. Det gäller i första hand&lt;br&gt;sådana brottmål där den frihetsberövade själv är tilltalad men det kan också&lt;br&gt;avse andra brottmål, t.ex. där den frihetsberövade skall höras som vittne el-&lt;br&gt;ler målsägande. Är brottmålet utsatt till t.ex. häktnings- eller huvudförhand-&lt;br&gt;ling under den tid som förhöret eller konfrontationen i den främmande sta-&lt;br&gt;ten skall äga rum, bör i regel en framställning avslås. Även om förhandlings-&lt;br&gt;dagen ännu inte är bestämd men på goda grunder kan förutsättas äga rum&lt;br&gt;inom den tid som framställningen avser, t.ex. om den frihetsberövade är an-&lt;br&gt;hållen och dagen för häktningsförhandling ännu inte är utsatt, kan en fram-&lt;br&gt;ställning avslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 3 kan en framställning avslås, om den gärning som avses med&lt;br&gt;framställningen inte motsvarar brott enligt svensk lag eller om den utgör ett&lt;br&gt;politiskt eller militärt brott. De två sistnämnda vägransgrunderna har direkt&lt;br&gt;stöd i den europeiska rättshjälpskonventionen medan kravet på dubbel&lt;br&gt;straffbarhet följer av de av Sverige gjorda förbehållen till konventionen (se&lt;br&gt;avsnitt 2.3). Bestämmelsen har sin motsvarighet i flera andra lagar på brott-&lt;br&gt;målsområdet, t.ex. 1 § lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk&lt;br&gt;domstol, 5 - 6 §§ lagen (1957:668) om utlämning för brott och 6 § lagen&lt;br&gt;(1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brott-&lt;br&gt;målsdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 4 anges att en framställning kan avslås, om andra tvingande skäl&lt;br&gt;talar mot ett överförande. Med tvingande skäl avses såväl omständigheter&lt;br&gt;hänförliga till yttre förhållanden av ordre public-karaktär (jfr artikel 2 i rätts-&lt;br&gt;hjälpskonventionen) som omständigheter kring den frihetsberövades per-&lt;br&gt;son. Krig eller krigsrisk i den främmande staten kan vara skäl för att avslå&lt;br&gt;en framställning om överförande. En sådan möjlighet till avslag grundar sig&lt;br&gt;ytterst på att Sverige har ett ansvar för den frihetsberövades säkerhet, även&lt;br&gt;i situationer när han tillfälligt vistas utomlands. Staten har också ett ansvar&lt;br&gt;för att frihetsberövandet är effektivt och att det skall kunna fortgå sedan den&lt;br&gt;frihetsberövade har återvänt från utlandet. Om den frihetsberövade är ex-&lt;br&gt;tremt rymningsbenägen och omständigheterna ger vid handen att rimliga ga-&lt;br&gt;rantier saknas för att han kan hållas i säkert förvar, kan en framställning av-&lt;br&gt;slås med stöd av den förevarande bestämmelsen. Ytterligare ett exempel kan&lt;br&gt;vara att en person som är intagen för psykiatrisk tvångsvård inte bör lämna&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningen på grund av sin psykiska störning eller att han är i så-&lt;br&gt;dant tillstånd att han över huvud taget inte kan medverka i en rättegång&lt;br&gt;utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en framställning om överförande bifalls, skall det enligt andra stycket&lt;br&gt;framgå av beslutet när den frihetsberövade senast skall återföras till Sverige.&lt;br&gt;Skall den frihetsberövade försättas på fri fot under tiden som han vistas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utomlands, t.ex. därför att tiden för det fängelsestraff som han är ådömd Prop. 1991/92:46&lt;br&gt;löper ut, skall även det anges i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om hur en framställning från främ-&lt;br&gt;mande stat om överförande av en frihetsberövad person skall göras, vem som&lt;br&gt;beslutar och vad framställningen skall innehålla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket skall en framställning om överförande ges in till utri-&lt;br&gt;kesdepartementet. Den skall göras på diplomatisk väg, om inte Sverige i för-&lt;br&gt;hållande till den främmande staten har kommit överens om en annan ord-&lt;br&gt;ning (se 5 § lagen, 1975:295, om användning av vissa tvångsmedel på begäran&lt;br&gt;av främmande stat). Framställningen prövas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges under fyra punkter vad en framställning om överför-&lt;br&gt;ande skall innehålla. Den skall innehålla bl.a. uppgifter om den frihetsberö-&lt;br&gt;vade, var han är omhändertagen, vad förhöret eller konfrontationen i ut-&lt;br&gt;landet skall avse och hur lång tid den frihetsberövade behöver närvara i den&lt;br&gt;främmande staten. Uppgifterna skall utgöra underlag vid prövningen av&lt;br&gt;framställningen, och det är därför angeläget att de är fullständiga och kor-&lt;br&gt;rekta. Inte minst med hänsyn till att den frihetsberövade själv skall kunna&lt;br&gt;avgöra om han är villig att låta sig överföras till den främmande staten, är det&lt;br&gt;angeläget att ofullständiga uppgifter i en framställning kompletteras innan&lt;br&gt;yttrande inhämtas från den myndighet som avses i 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är uppenbart att framställningen skall avslås, skall yttrande in-&lt;br&gt;hämtas från den myndighet som svarar för omhändertagandet av den frihets-&lt;br&gt;berövade. Den myndighet som avses är den som har det faktiska ansvaret&lt;br&gt;för den omhändertagne och som har tillagts beslutsbefogenheter rörande fri-&lt;br&gt;hetsberövandet, dvs. fattar beslut om permission, frigivning m.m. Är den&lt;br&gt;frihetsberövade intagen i kriminalvårdsanstalt, är det en kriminalvårdsmyn-&lt;br&gt;dighet som skall yttra sig över framställningen. Gäller det en frihetsberövad&lt;br&gt;person som är häktad, är det häktet och åklagaren som skall yttra sig över&lt;br&gt;framställningen. För en person som är tvångsintagen för psykiatrisk vård el-&lt;br&gt;ler med stöd av sociallagstiftningen eller smittskyddslagen är det den myn-&lt;br&gt;dighet som enligt lagstiftningen förestår vården eller annars beslutar angå-&lt;br&gt;ende vården som skall höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheten skall i yttrandet lämna upplysningar som kan vara av bety-&lt;br&gt;delse för prövningen av ansökan enligt 3 §. Det betyder till en början att den&lt;br&gt;frihetsberövades inställning till ett överförande enligt framställningen skall&lt;br&gt;redovisas (3 § första stycket första meningen). I övrigt skall myndigheten&lt;br&gt;yttra sig över sådana omständigheter som anges i de fakultativa avslagsgrun-&lt;br&gt;derna i 3 § första stycket och beträffande sådana uppgifter som anges i den&lt;br&gt;paragrafens andra stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överförande av en frihetsberövad person till Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen tar sikte på den situationen att en person som är berövad fri-&lt;br&gt;heten utomlands förs över till Sverige för att här i landet medverka vid en&lt;br&gt;förundersökning i brottmål eller en rättegång. En framställning som gäller&lt;br&gt;en sådan person får göras av den domstol eller åklagare där frågan om förhör&lt;br&gt;eller konfrontation har aktualiserats. Inget hindrar givetvis att en advokat&lt;br&gt;som t.ex. försvarar den som är misstänkt under förundersökningen själv ini-&lt;br&gt;tierar en sådan framställning genom att ta upp frågan med åklagaren (se 23&lt;br&gt;kap. 18 § RB). Framställningen skall ges in till utrikesdepartementet som&lt;br&gt;vidarebefordrar den till den främmande staten. Någon särskild lagbestäm-&lt;br&gt;melse om det har inte ansetts nödvändig. Det är tillräckligt att komplettera&lt;br&gt;det cirkulär (1968:32) till de allmänna domstolarna och åklagarna som utfär-&lt;br&gt;dades med anledning av Sveriges tillträde till rättshjälpskonventionen med&lt;br&gt;en upplysning om att även denna form av internationell rättshjälp står till&lt;br&gt;förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren och domstolen får bedöma i varje enskilt fall om de kostnader,&lt;br&gt;besvär och tidsutdräkt som är förenade med att föra över en frihetsberövad&lt;br&gt;person från utlandet står i rimlig proportion till de alternativa bevismedel&lt;br&gt;eller former för bevisupptagning som kan stå till buds. Av betydelse för frå-&lt;br&gt;gan om ett överförande bör ske är givetvis också brottets svårhetsgrad. Av-&lt;br&gt;sikten är främst att s.k. nyckelvittnen i allvarliga brottmål skall kunna&lt;br&gt;komma i fråga för överförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen skall den frihetsberövade personen vid ankomsten&lt;br&gt;till Sverige tas i förvar av polismyndighet. En sådan bestämmelse är nödvän-&lt;br&gt;dig, eftersom frihetsberövadet grundas på beslut av utländsk myndighet.&lt;br&gt;Den frihetsberövade kommer därmed under vistelsen i Sverige att omfattas&lt;br&gt;av lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (se 18 §&lt;br&gt;i den lagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transport av en frihetsberövad person genom Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges regler om transitering av frihetsberövade personer genom&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för justitiedepartementet kan enligt första stycket meddela till-&lt;br&gt;stånd till transport genom Sverige av en i främmande stat frihetsberövad per-&lt;br&gt;son som skall överföras till en annan stat för förhör eller konfrontation.&lt;br&gt;Transporten kommer i regel att ske genom den främmande statens försorg.&lt;br&gt;I de fall svenska myndigheter skall medverka vid transporten får polisen vid&lt;br&gt;behov ta den överförde i förvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall en framställning om transitering genom Sverige&lt;br&gt;göras till utrikesdepartementet på diplomatisk väg, om staterna inte har&lt;br&gt;kommit överens om annat (se 4 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immunitet för vissa vittnen m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i sak den nuvarande 2 §. En rubrik ”Immunitet för&lt;br&gt;vissa vittnen m.fl.” har införts före paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;43 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller i första stycket bestämmelser om att intagna i krimi-&lt;br&gt;nalvårdsanstalt i vissa situationer kan få tillstånd att lämna anstalten för att&lt;br&gt;inställa sig t.ex. vid domstol, nämnd eller annan myndighet. Vid sådan in-&lt;br&gt;ställelse skall enligt andra stycket tiden för inställelsen inräknas i verkställig-&lt;br&gt;hetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreslås nu ett tillägg av innebörd att en intagen som skall&lt;br&gt;medverka vid förhör eller konfrontation i en främmande stat med stöd av&lt;br&gt;lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på&lt;br&gt;brottmålsområdet på motsvarande sätt skall få tiden utanför anstalten inräk-&lt;br&gt;nad i verkställighetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket i paragrafen är oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668) om&lt;br&gt;utlämning för brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen,&lt;br&gt;avsnitt 2.5.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:254) om&lt;br&gt;utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen, av-&lt;br&gt;snitt 2.5.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår&lt;br&gt;riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;internationellt samarbete på brottmålsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1957:668) om utlämning för brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagom ändring i lagen (1959:254) om utlämning för brott till Dan-&lt;br&gt;mark, Finland,Island och Norge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Lag om vittnesförhör med frihetsberövade personer i&lt;br&gt;internationella förhållanden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som är intagen i anstalt enligt lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt får efter framställning från främmande stat överföras till den staten&lt;br&gt;för vittnesförhör eller konfrontation enligt vad som föreskrivs i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna lag om intagen gäller även sådana frihetsberövade&lt;br&gt;personer som omfattas av lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och&lt;br&gt;anhållna m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Överförande enligt 1 § får inte ske utan den intagnes samtycke. Överför-&lt;br&gt;ande får heller inte ske om den gärning som framställningen avser inte mot-&lt;br&gt;svarar brott enligt svensk lag eller om den utgör ett politiskt eller militärt&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överförande får vägras om den intagnes närvaro behövs i ett brottmål som&lt;br&gt;handläggs här, om överförandet skulle kunna leda till att den intagnes vis-&lt;br&gt;telse i anstalt förlängs eller om andra tvingande skäl talar emot överförandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En framställning om överförande skall ges in till utrikesdepartementet.&lt;br&gt;Den skall göras på diplomatisk väg om inte Sverige i förhållande till den&lt;br&gt;främmande staten har kommit överens om annan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Framställningen skall innehålla uppgift om den intagnes namn, brottets&lt;br&gt;beskaffenhet, tid och plats för brottet och vad vittnesförhöret eller konfron-&lt;br&gt;tationen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av framställningen skall vidare framgå under hur lång tid den intagnes&lt;br&gt;närvaro behövs i den främmande staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Framställningen skall av utrikesdepartementet genast överlämnas till kri-&lt;br&gt;minalvårdsstyrelsen som, efter hörande av riksåklagaren, prövar framställ-&lt;br&gt;ningen och överlämnar beslutet jämte handlingarna i ärendet till utrikesde-&lt;br&gt;partementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om framställningen avser en person som är anhållen eller häktad på grund&lt;br&gt;av misstanke om brott skall prövningen göras av riksåklagaren. Utrikesde-&lt;br&gt;partementet skall i sådant fall genast överlämna framställningen till riksåkla-&lt;br&gt;garen, som prövar den och överlämnar sitt beslut jämte handlingarna i ären-&lt;br&gt;det till utrikesdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om framställningen bifalls skall det av beslutet framgå när den intagne&lt;br&gt;skall återföras till Sverige eller, i förekommande fall, försättas på fri fot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En i främmande stat frihetsberövad person som efter framställning från&lt;br&gt;svensk domstol eller åklagare överförs till Sverige för vittnesförhör eller&lt;br&gt;konfrontation skall tas i förvar av polismyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Chefen för utrikesdepartementet kan meddela tillstånd till transport ge-&lt;br&gt;nom Sverige av en i främmande stat frihetsberövad person som skall över-&lt;br&gt;föras till en annan stat för vittnesförhör eller konfrontation. Meddelas så-&lt;br&gt;dant tillstånd får polismyndigheten vid behov ta den överförde i förvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får inte meddelas om transporten avser en svensk medborgare&lt;br&gt;såvida inte förhöret skall äga rum i Danmark, Finland, Island eller Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning som avses i första stycket skall göras på diplomatisk väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Yttranden över departementspromemorian (Ds Ju 1987:12) har avgetts av&lt;br&gt;justitiekanslern, riksåklagaren, domstolsverket, rikspolisstyrelsen, krimi-&lt;br&gt;nalvårdsstyrelsen, generaltullstyrelsen, riksskatteverket, kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten i Stockholm, Svea hovrätt, hovrätten för Övre Norrland, Stock-&lt;br&gt;holms, Huddinge, Malmö, Göteborgs, Trelleborgs och Sundsvalls tingsrät-&lt;br&gt;ter, riksdagens ombudsmän, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareför-&lt;br&gt;bund, Föreningen Sveriges statsåklagare, Föreningen Sveriges åklagare,&lt;br&gt;Föreningen Sveriges länspolischefer och Föreningen Sveriges polischefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om internationellt samarbete på brottmålsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom förskrivs i fråga om lagen (1991:435) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om internationellt samarbete på brottmålsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 2 § skall betecknas 8 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 2 - 7 §§, samt närmast&lt;br&gt;före 1, 2, 6, 7 och 8 §§ nya rubriker av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsutbyte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en svensk myndighet fått upplysningar eller bevismaterial från en&lt;br&gt;främmande stat för att användas vid utredning av brott eller i ett rättsligt&lt;br&gt;förfarande med anledning av brott och gäller på grund av överenskommelse&lt;br&gt;med den främmande staten villkor som begränsar möjligheten att utnyttja&lt;br&gt;materialet, skall svenska myndigheter följa villkoren oavsett vad som annars&lt;br&gt;är föreskrivet i lag eller annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vittnesförhör m.m. med frihetsberö-&lt;br&gt;vade personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överförande av en frihetsberövad&lt;br&gt;person till en främmande stat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En person i Sverige, som är berö-&lt;br&gt;vad friheten, får efter framställning&lt;br&gt;från en främmande stat föras över till&lt;br&gt;den staten för förhör eller konfronta-&lt;br&gt;tion i samband medförundersökning&lt;br&gt;eller vid rättegång, om förhöret eller&lt;br&gt;konfrontationen avser annat än den&lt;br&gt;frihetsberövades egen brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om överförande&lt;br&gt;skall avslås, om den frihetsberövade&lt;br&gt;inte samtycker till åtgärden. En fram-&lt;br&gt;ställning får också avslås,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om ett överförande medför att ti-&lt;br&gt;den för frihetsberövandet förlängs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den frihetsberövades när-&lt;br&gt;varo behövs i ett brottmål som hand-&lt;br&gt;läggs här i landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den gärning som framställ-&lt;br&gt;ningen avser inte motsvarar brott en-&lt;br&gt;ligt svensk lag eller om den utgör ett&lt;br&gt;politiskt eller militärt brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om andra tvingande skäl talar&lt;br&gt;mot ett överförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om framställningen bifalls, skall&lt;br&gt;det framgå av beslutet när den frihets-&lt;br&gt;berövade senast skall återföras till&lt;br&gt;Sverige eller, i förekommande fall,&lt;br&gt;försättas på fri fot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning om överförande&lt;br&gt;skall på diplomatisk väg ges in till ut-&lt;br&gt;rikesdepartementet, om inte Sverige i&lt;br&gt;förhållande till den främmande sta-&lt;br&gt;ten har kommit överens om en annan&lt;br&gt;ordning. Framställningen prövas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställningen skall innehål-&lt;br&gt;la uppgift om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den frihetsberövades namn och&lt;br&gt;var han är omhändertagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den brottsliga gärningen samt&lt;br&gt;tid och plats där den ägde rum,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vad förhöret eller konfrontatio-&lt;br&gt;nen skall avse, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. hur lång tid den frihetsberövade&lt;br&gt;behöver närvara i den främmande&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är uppenbart att fram-&lt;br&gt;ställningen skall avslås, skall ytt-&lt;br&gt;rande inhämtas över framställningen&lt;br&gt;från den myndighet som svarar för&lt;br&gt;omhändertagandet av den frihetsbe-&lt;br&gt;rövade, Myndigheten skall i yttrandet&lt;br&gt;lämna de upplysningar som kan vara&lt;br&gt;av betydelse för prövningen av ansö-&lt;br&gt;kan enligt 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överförande av en frihetsberövad&lt;br&gt;person till Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En i främmande stat frihetsberö-&lt;br&gt;vad person som efter framställning&lt;br&gt;från en svensk domstol eller åklagare&lt;br&gt;förs över till Sverige för förhör eller&lt;br&gt;konfrontation skall tas i förvar av po-&lt;br&gt;lismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transport av en frihetsberövad per-&lt;br&gt;son genom Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för justitiedepartementet&lt;br&gt;kan meddela tillstånd till transport&lt;br&gt;genom Sverige av en i främmande&lt;br&gt;stat frihetsberövad person som skall&lt;br&gt;föras över till en annan stat för förhör&lt;br&gt;eller konfrontation. Meddelas sådant&lt;br&gt;tillstånd, får polismyndigheten vid&lt;br&gt;behov ta den överförde iförvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En framställning som avses i första&lt;br&gt;stycket skall göras i den ordning som&lt;br&gt;anges i 4 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immunitet for vissa vittnen m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den utsträckning det har avtalats i en överenskommelse som Sverige har&lt;br&gt;ingått med främmande stat, får den som efter kallelse i enlighet med över-&lt;br&gt;enskommelsen har rest in i Sverige från den främmande staten för att höras&lt;br&gt;eller på annat sätt medverka vid utredning av brott eller i ett rättsligt förfa-&lt;br&gt;rande med anledning av brott inte lagforas, berövas sin frihet eller på annat&lt;br&gt;sätt underkastas inskränkning i denna på grund av handling, underlåtenhet&lt;br&gt;eller dom som härrör från tiden före inresan i Sverige och som, när det gäller&lt;br&gt;en tilltalad, inte är avsedd med kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Immuniteten upphör om den som rest hit stannar kvar i Sverige trots att&lt;br&gt;han haft möjlighet att lämna landet under en sammanhängande tid av fem-&lt;br&gt;ton dagar från det att han har fått besked från myndigheten om att hans när-&lt;br&gt;varo inte längre krävs, eller om han, efter att ha lämnat landet, återvänder&lt;br&gt;hit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehåller överenskommelsen bestämmelse att immuniteten skall ha&lt;br&gt;mindre omfattning än som nu angetts, gäller i stället den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 43 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen skall inställas vid domstol eller vid nämnd som avses i 37 kap.&lt;br&gt;brottsbalken, om domstolen eller nämnden begär det. Begär annan myndig-&lt;br&gt;het att intagen skall inställas inför denna, prövar kriminalvårdsstyrelsen om&lt;br&gt;det skall ske. I anslutning till inställelse varom nu är fråga får intagen tillfäl-&lt;br&gt;ligt placeras i allmänt häkte, om det behövs av säkerhetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tiden för inställelse som avses i Tiden för inställelse som avses i&lt;br&gt;första stycket inräknas i verkställig- första stycket inräknas i verkställig-&lt;br&gt;hetstiden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;hetstiden. Detsamma gäller tid som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intagen vistas utanför anstalt med&lt;br&gt;stöd av 2 § lagen (1991:435) med&lt;br&gt;vissa bestämmelser om internatio-&lt;br&gt;nellt samarbete på brottmålsområ-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalas intagen, skall han på begäran erhålla den lättnad i verkställigheten&lt;br&gt;som erfordras för utförande av hans talan i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;LAGRÅDET&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-10-15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Hans-Gunnar&lt;br&gt;Solcrud, regeringsrådet Anders Swartling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 12 september 1991 har rege-&lt;br&gt;ringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över förslag till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om internationellt samarbete på brottmålsområdet, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Håkan La-&lt;br&gt;vén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Proposition................................................ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll......................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag.................................... 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1991 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning ............................................. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmän motivering..................................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Bakgrund......................................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Närmare om den&amp;nbsp;europeiska rättshjälpskonventionen. . .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Bör det svenska förbehållet&amp;nbsp;återkallas?............... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 En lagreglering om överförande av frihetsberövade perso-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ner för förhör m.m. utomlands...................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Beslut om ersättning till offentlig försvarare i utlämnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärenden .......................................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Ikraftträdande m.m................................ 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag................................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering...................................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:435) med vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om internationellt samarbete på brottmåls-&lt;br&gt;området .......................................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om krimi-&lt;br&gt;nalvård i anstalt................................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1957:668) om utläm-&lt;br&gt;ning för brott...................................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1959:254) om utläm-&lt;br&gt;ning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge. 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan............................................ 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut................................................ 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1991/92:46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Promemorians lagförslag.................................. 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förteckning över remissinstanserna......................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Lagrådsremissens lagförslag............................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Lagrådets yttrande....................................... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 40067, Stockholm 1991&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1991/92:JuU6</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1991-11-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1991-11-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1991-11-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1991-11-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 16:42:59</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GF0346</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:27:42</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 16:42:59</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GF0346</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199192__46.pdf</filnamn>
<filstorlek>1207360</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om överförande av frihetsberövade personer för vittnesförhör m.m. utomlands</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/5C4AE27B-DC74-4838-942A-D33B3924A099</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1991/92:JuU6</uppgift>
<ref_dok_id>GF01JuU6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1991/92</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Internationellt samarbete i brottmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>